Bet. 2004/05:MJU12

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2004/05:MJU12

Svensk-norska renbetesförhållanden

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2004/05:79 Upphörande av

1972 års svensk-norska renbeteskonvention samt fyra motionsyrkanden

från allmänna motionstiden 2004. I skrivelsen redogör regeringen för

frågan om förlängning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige

och Norge om renbetning. Utskottet har inget att invända mot regeringens

redogörelse och avstyrker samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns 1 reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rennäringspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ304 och 2004/05:MJ434 yrkande 39.

Reservation (mp)

2. Pristillägg på renkött

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ451.

3. Parlamentariskt beredningsorgan

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ502 yrkande 1.

4. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:79 till handlingarna.

Stockholm den 15 mars 2005

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund

(s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v),

Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan

Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Christin Hagberg (s),

Ann-Kristine Johansson (s), Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Det gränsöverskridande renbetet mellan Sverige och Norge regleras för

närvarande av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge

om renbetning. Konventionen gäller enligt sin lydelse t.o.m. den 30

april 2002, men giltigheten har våren 2002 förlängts t.o.m. den 30 april

2005. Förhandlingar om en ny konvention har pågått mellan Sverige och

Norge sedan år 2003. Förhandlingsdelegationerna har den 31 augusti 2004

konstaterat att förhandlingarna om en ny konvention inte kommer att

hinna slutföras innan den nuvarande konventionens giltighetstid löper

ut. I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av frågan om

förlängning av konventionens giltighetstid i avvaktan på att en ny konvention

kan träda i kraft.

Bakgrund

Rennäring förekommer bland den samiska befolkningen på båda sidor om

gränsen mellan Sverige och Norge. Denna rennäring är delvis gränsöverskridande.

Svenska samer utnyttjar således i viss utsträckning sommarbetesmarker

i Norge medan Norge, i något mindre uträckning, utnyttjar huvudsakligen

vinterbetesmarker i Sverige. Det gränsöverskridande renbetet har förekommit

under mycket lång tid och har stöd i gammal sedvänja. Rättigheterna

erkänns av båda staterna och har fått sitt starkaste uttryck i den s.k.

lappkodicillen som fogades till den år 1751 mellan Sverige och

Danmark-Norge ingångna gränstraktaten, varigenom gränsen mellan de båda

rikena drogs upp. I lappkodicillen anges dess syfte vara att ordna det

gränsöverskridande renbetet så att det för framtiden inte skall finnas

någon anledning till oenighet och missförstånd vad gäller förflyttningar

över gränsen eller flyttsamernas medborgarskap. Mera detaljerade regler

än de som anges i lappkodicillen har senare tillkommit genom olika

överenskommelser mellan Sverige och Norge, först genom den s.k. gemensamma

svensk-norska lagstiftningen från år 1883. Som ett led i avtalskomplexet

kring unionsupplösningen tillkom år 1905 en konvention i Karlstad om

"flyttlapparnas rätt till renbete m.m.". År 1913 tillkom ännu en konvention

på området. Än mer detaljerade bestämmelser kom till stånd genom 1919

års renbeteskonvention, som delvis ändrades år 1949. Denna konvention

ersattes av den fram till den 1 maj 2005 gällande konventionen den 9

februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning.

Utskottets överväganden

Inledning

Den 29 april 1997 beslutade de svenska och norska regeringarna att

upprätta en sådan gemensam kommission som avses i 1972 års konvention.

Kommissionen, som antog namnet Svensk-Norska Renbeteskommissionen av år

1997, lämnade sitt betänkande i maj 2001 (Svensk-Norska Renbeteskommissionen

av år 1997, dnr Jo2001/2022). I betänkandet, som var enhälligt, föreslogs

bl.a. utökade betesområden i förhållande till vad som gäller enligt den

nuvarande konventionen, såväl på den svenska som på den norska sidan.

Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrkte de svenska remissinstanserna

i allmänhet Renbeteskommissionens förslag, men hade vissa detaljsynpunkter.

Svenska Samernas Riksförbund (SSR) och vissa samebyar hade invändningar

mot vissa föreslagna områdesavgränsningar (Remissammanställning, dnr

Jo2001/2252). De norska remissinstanserna var mer uttalat negativa. De

norska renägarnas organisation, NRL, ansåg att förslaget inte kan ligga

till grund för en ny konvention. Även det norska Sametinget framförde

kritiska synpunkter mot förslaget. Efter remissbehandlingen tillsattes

under våren 2003 på ömse sidor särskilda förhandlingsdelegationer med

uppgift att arbeta fram en ny konvention på grundval av Renbeteskommissionens

betänkande. I den svenska delegationen ingår representanter för de

svenska samerna genom SSR och Sametinget. Den norska delegationen har en

motsvarande sammansättning. Förhandlingarna om en ny konvention har

pågått alltsedan dess. Någon överenskommelse om innehållet i en ny

konvention har emellertid inte kunnat träffas. Svårigheterna att uppnå

enighet har främst gällt vilka områden i Sverige och Norge som det andra

landets renägare får använda för sommar- respektive vinterbeten. Redan

i ett tidigt stadium av förhandlingarna gjorde den norska

förhandlingsdelegationen klart att man från norsk sida, mot bakgrund av

remisskritiken

i Norge, inte kunde acceptera en reglering av renbetesområdena i enlighet

med Renbeteskommissionens förslag. Den svenska förhandlingsdelegationen

har å sin sida haft som utgångspunkt att ett nytt avtal i alla fall

skall ge svenska renägare de utökade rättigheter till renbete i Norge

som följer av kommissionens förslag. Förhandlingsdelegationerna har vid

ett möte den 31 augusti 2004 konstaterat att förhandlingarna om en ny

konvention inte kommer att hinna slutföras innan den nuvarande konventionens

giltighetstid löper ut. Delegationerna har därefter anmält detta till

respektive regering. Det norska utrikesdepartementet har därefter i en

note den 10 november 2004 föreslagit att 1972 års konvention skall

förlängas med tre år.

Den fortsatta regleringen, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet har inget att invända mot den redogörelse som regeringen lämnat

i skrivelsen. Två motionsyrkanden (fp, mp) med krav på att regeringen

skall lägga fram förslag på det rennäringspolitiska området avstyrks

med hänvisning till pågående beredning i Regeringskansliet. Vidare

avstyrks ett motionsyrkande (kd) om ett parlamentariskt beredningsorgan

för rennärings- och samefrågor bl.a. med hänvisning till utskottets

tidigare ställningstagande i frågan. Ett yrkande (kd) avseende reglerna

för pristillägg på renkött avstyrks med hänvisning till genomförd ändring

som tillgodoser de krav som framförs i motionen.

Jämför reservation (mp).

Skrivelsen

I skrivelsen redogör regeringen för frågan om förlängning av konventionen

den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning. Rennäring

förekommer bland den samiska befolkningen på båda sidor om gränsen mellan

Sverige och Norge. Denna rennäring är delvis gränsöverskridande såtillvida

att svenska samer i viss utsträckning utnyttjar sommarbetesmarker i

Norge medan norska renägare, i något mindre uträckning, utnyttjar i

huvudsak vinterbetesmarker i Sverige. Sedan år 1883 har det gränsöverskridande

renbetet reglerats genom överenskommelser mellan Sverige och Norge. Den

senaste överenskommelsen, konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige

och Norge om renbetning (renbeteskonventionen), upphör att gälla vid

utgången av april månad 2005. Sedan ett par år har förhandlingar pågått

mellan de båda ländernas förhandlingsdelegationer om en ny konvention.

Förhandlingarna kommer inte att hinna avslutas innan giltigheten av

nuvarande konvention löper ut. Fråga har därför uppkommit om förlängning

av konventionen.

Regeringen gör bedömningen att renbeteskonventionen inte bör förlängas,

varav följer att konventionen upphör att gälla fr.o.m. den 1 maj 2005,

att den s.k. lappkodicillen alltjämt är gällande mellan Sverige och

Norge och utgör grund för det gränsöverskridande renbetet vid upphörande

av renbeteskonventionen och att ingen särskild lagstiftningsåtgärd

behöver vidtas för att lappkodicillen skall kunna tillämpas som lag i

Sverige.

Regeringen förutsätter att det gränsöverskridande renbetet kommer att

kunna fortsätta med stöd av lappkodicillen utan att några väsentliga

olägenheter behöver uppstå för rennäringen i Sverige och Norge. Frågan

om en ny renbeteskonvention kommer att bli föremål för fortsatta

diskussioner mellan Sverige och Norge.

Motionerna

Enligt motion MJ304 (fp) bör regeringen snarast lägga fram en proposition

som bidrar till att rennäringen kan bedrivas på så sätt att den ger

renskötande samer en tryggad försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt

och kulturellt långsiktigt bärkraftigt sätt. Rennäringspolitiska kommittén

avlämnade sitt betänkande under år 2001. I betänkandet lämnades förslag

om hur renskötseln bör organiseras i framtiden och vilka uppgifter som

i fortsättningen bör vara myndighetsuppgifter. Vidare granskades

förhållandet mellan rennäringen och andra reella näringar. I utredningens

uppdrag låg att lämna förslag till hur förutsättningar kan skapas för

en kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt långsiktigt hållbar rennäring.

I utredningens betänkande presenterades en rad konkreta förslag.

Utredningens förslag har även varit föremål för remissförfarande. I

dagsläget är situationen svår för de renskötande samerna. De förslag

Rennäringspolitiska kommittén presenterade 2001 skulle underlätta

utvecklandet av näringen. I motion MJ434 (mp) yrkande 39 begärs att regeringen

låter utreda hur samer skall få ökad delaktighet i samråd gällande

ingrepp i renbetesmarker. Genom ökade samrådskrav förbättras möjligheterna

att minska konflikter och därmed skogsbrukets och rennäringens möjligheter

att verka sida vid sida. Skogsvårdsorganisationen har i omgångar haft

utbildningar för skogsbrukare om rennäring och för renskötare om skogsbruk.

Dessa bör upprepas. Mer kunskap om skogsbrukets effekter för rennäringen

och vice versa behövs. Skogsvårdslagen bör ändras så att samrådsplikt

för större markägare inom hela renskötselområdet skall gälla. Vid vilken

typ av ingrepp i skogsbruket samrådet skall gälla bör utredas snarast.

Enligt motion MJ451 (kd) gällande regler rörande pristillägg på renkött

blir den frågan föremål för en översyn. Enligt förordningen om pristillägg

på renkött lämnas pristillägg endast för renkött som godkänts vid

köttbesiktning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av livsmedelslagen

(1997:511). Har renar som tillhör en renägare som bedriver renskötsel

i Sverige slaktats i Norge eller Finland lämnas dock pristillägg om

köttet godkänts vid besiktning enligt de bestämmelser som gäller i landet

i fråga. Detsamma gäller om en sådan renägare har sålt sina renar till

slakt i Norge eller Finland. Pristillägg lämnas dock inte om renarna

transporterats levande från Sverige. Det borde vara möjligt att uppbära

pristillägg på renar slaktade i Norge eller Finland även om renarna

transporterats levande från Sverige över gränsen. Detta skulle underlätta

väsentligt för renskötaren och ses som en förbättrad möjlighet att

försörja sig på sitt renskötselföretag. I motion MJ502 (kd) yrkas att

ett parlamentariskt beredningsorgan för rennärings- och samefrågorna

tillsätts (yrkande 1). De senaste åren har tre utredningar som berör

samerna och rennäringen presenterats. Samtidigt finns två pågående

utredningar: Gränsdragningskommissionen (Jo2002:01) och Jakt- och

fiskerättsutredningen (Jo2003:01). Det är alltså knappast aktuellt med

någon samlad proposition om rennäringen och samepolitiken förrän efter

valet år 2006. I mellantiden behövs något slags politisk kontinuitet i

form av ett beredningsorgan av parlamentarisk karaktär. Detta beredningsorgan

bör göra en samlad bedömning av politikområdet, lämna förslag på möjliga

delreformer, följa pågående utredningsarbete samt bereda underlag för

en samlad proposition så att denna kan presenteras snarast möjligt efter

valet år 2006.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att invända mot den redogörelse regeringen lämnar

i skrivelsen.

När det gäller de i motionerna MJ304 (fp) och MJ434 (mp) yrkande 39

framförda önskemålen om att regeringen snarast skall lägga fram förslag

som bidrar till att rennäringen kan bedrivas på så sätt att den ger

renskötande samer en tryggad försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt

och kulturellt långsiktigt bärkraftigt sätt respektive ger samerna

möjligheter till ökad delaktighet i samråd gällande ingrepp i renbetesmarker,

konstaterar utskottet att sådana förslag återfinns i Rennäringspolitiska

kommitténs betänkande En ny rennäringspolitik från november 2001 (SOU

2001:101). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande

i Regeringskansliet. Med det anförda föreslår utskottet att berörda

motionsyrkanden nu lämnas utan vidare åtgärd.

Med verkan från den 1 januari 2004 har 3 § förordningen (1986:255) om

pristillägg på renkött ändrats på ett sådant sätt att de krav som

framförs i motion MJ451 (kd) har tillgodosetts. Utskottet föreslår därmed

att motionen lämnas utan vidare åtgärd.

I samband med riksdagens behandling av regeringens skrivelse 2003/04:129

En svensk strategi för hållbar utveckling behandlade utskottet motionsförslag

om ett beredningsorgan för same- och rennäringspolitik (bet. 2004/05:MJU3).

Utskottet hänvisade därvid bl.a. till att det inom det samepolitiska

området i Regeringskansliet sedan flera år pågår ett omfattande arbete

med reformering av same- och rennäringspolitiken för att bl.a. säkerställa

biologisk mångfald och hållbar utveckling i renskötselområdet. Som ett

led i detta arbete har hittills tre utredningar redovisat sina uppdrag

till regeringen. Rennäringspolitiska kommittén överlämnade i november

2001 sitt betänkande En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101). Kommittén

hade i uppdrag att lämna förslag till en ny rennäringspolitik för en

ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt bärkraftig rennäring, föreslå

framtida organisering av renskötseln och utröna vad som i framtiden bör

vara myndighetsuppgifter på området. Även utredningen Översyn av

Sametingets organisation och arbetsformer har avslutat sitt uppdrag (SOU

2002:77), och ILO-utredningen överlämnade våren 1999 betänkandet Samerna

- ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) till regeringen. Utredningen

har behandlat frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr

169. Betänkandena bereds i Regeringskansliet. Vidare framhöll utskottet

att regeringen i januari 2002 tillsatte en gränsdragningskommission för

renskötselområdet. Kommissionens uppgift är att utreda omfattningen av

den mark där renskötselrätt föreligger och att fastställa i vilken

omfattning som samerna, så som det anges i ILO:s konvention nr 169,

traditionellt innehar mark respektive utnyttjar mark tillsammans med

andra. Kommissionen skall i sitt arbete främst gå igenom det material

som finns hos olika myndigheter. Uppdraget skall redovisas senast den

31 december 2005 (dir. 2002:7 och 2004:141). I april 2003 uppdrog

regeringen åt en särskild utredare att bl.a. klarlägga grunderna för och

omfattningen av samebymedlemmars och markägares rätt till jakt och fiske

inom lappmarkerna och renbetesfjällen och föreslå åtgärder för bättre

samarbete och samförvaltning när det gäller jakten och fisket. Utredaren

skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2005 (dir. 2003:45).

Avslutningsvis konstaterade utskottet att det föreligger ett behov av

en hållbar same- och rennäringspolitik och att det av det ovan anförda

framgår att ett omfattande utredningsarbete kommer att vara avslutat

senast vintern 2005.

Som framgår av motion MJ502 (kd) yrkande 1 kan skäl anföras för att nu

bereda rennärings- och samefrågorna i särskild ordning. Enligt utskottets

mening ankommer det dock i första hand på regeringen att avgöra hur det

fortsatta arbetet skall bedrivas. Som utskottet anfört tidigare (se bet.

2004/05:MJU3) får det förutsättas att regeringen utarbetar en långsiktig

och sammanhållen same- och rennäringspolitik som syftar till att

säkerställa biologisk mångfald och hållbar utveckling i renskötselområdet

och som framstår som berättigad och välgrundad. Utskottet utgår ifrån

att regeringen snarast möjligt inleder detta arbete. Med det anförda

föreslår utskottet att motionsyrkandet lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Rennäringspolitik, punkt 1 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kommande förslag beträffande den framtida

rennäringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ304 och

2004/05:MJ434 yrkande 39.

Ställningstagande

Regeringen bör snarast lägga fram en proposition som bidrar till att

rennäringen kan bedrivas på ett sätt som ger renskötande samer en tryggad

försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt

bärkraftigt sätt. Rennäringspolitiska kommittén avlämnade sitt betänkande

under år 2001. I betänkandet lämnades förslag om hur renskötseln bör

organiseras i framtiden och vilka uppgifter som i fortsättningen bör

vara myndighetsuppgifter. Vidare granskades förhållandet mellan rennäringen

och andra reella näringar. I utredningens uppdrag låg att lämna förslag

till hur förutsättningar kan skapas för en kulturellt, ekonomiskt och

ekologiskt långsiktigt hållbar rennäring. I utredningens betänkande

presenterades en rad konkreta förslag. Utredningens förslag har även

varit föremål för remissförfarande. I dagsläget är situationen svår för

de renskötande samerna. De förslag Rennäringspolitiska kommittén

presenterade 2001 skulle underlätta utvecklingen av näringen. Vidare bör

regeringen låta utreda hur samer skall få ökad delaktighet i samråd

gällande ingrepp i renbetesmarker. Genom ökade samrådskrav förbättras

möjligheterna att minska konflikter och därmed skogsbrukets och

rennäringens möjligheter att verka sida vid sida. Skogsvårdslagen bör ändras

så att samrådsplikt för större markägare inom hela renskötselområdet

skall gälla. Vid vilken typ av ingrepp i skogsbruket samrådet skall

gälla bör utredas snarast. Vad som anförs ovan bör ges regeringen till

känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2004/05:79 Upphörande av 1972 års svensk-norska

renbeteskonvention.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:MJ304 av Liselott Hagberg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen snarast bör lägga fram en proposition som bidrar

till att rennäringen kan bedrivas på så sätt att den ger renskötande

samer en tryggad försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt

långsiktigt bärkraftigt sätt.

2004/05:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

39. Riksdagen begär att regeringen låter utreda hur samer skall få

ökad delaktighet i samråd gällande ingrepp i renbetesmarker.

2004/05:MJ451 av Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av gällande regler rörande pristillägg på renkött

i syfte att uppnå de intentioner som anges i motionen.

2004/05:MJ502 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillsättandet av ett parlamentariskt beredningsorgan

för rennärings- och samefrågorna.