Bet. 2004/05:MJU3

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2004/05:MJU3

En svensk strategi för hållbar utveckling -ekonomisk, social och miljömässig

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2003/04:129 En svensk strategi för hållbar

utveckling - ekonomisk, social och miljömässig jämte

sex följdmotioner med 83 yrkanden. Dessutom

behandlas sammanlagt 168 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2002, 2003 och 2004 om de

frågor på miljö- och jordbruksutskottets områden som

behandlas i skrivelsen.

Med hänvisning till vad som anförs i skrivelsen,

till tidigare riksdagsuttalanden i frågorna, till

aviserade propositioner om bl.a.

miljökvalitetsmålen, klimatpolitiken och forskning

samt till de åtgärder som pågår på de olika områdena

avstyrks samtliga motionsyrkanden.

I skrivelsen betonas att hållbar utveckling är ett

övergripande mål för regeringens politik. Målet

gäller för alla politikområden. I skrivelsen

redovisar regeringen en revidering av den nationella

strategin för hållbar utveckling som presenterades

år 2002 (skr. 2001/02:172, bet. 2001/02:MJU16, rskr.

2001/02:315). Strategin omfattar alla dimensioner av

hållbar utveckling: ekonomiska, sociala och

miljömässiga. Strategin, som har tre utgångspunkter,

innehåller en vision för hållbar utveckling i ett

längre perspektiv. Den första utgångspunkten är att

hållbar utveckling i Sverige endast kan uppnås inom

ramen för globalt och regionalt samarbete. Den andra

är att hållbar utveckling måste integreras i alla

politikområden. Den tredje utgångspunkten är att

ytterligare nationella insatser krävs för att

långsiktigt värna de kritiska resurser som utgör

basen för hållbar utveckling.

Utifrån bl.a. slutsatserna från världstoppmötet i

Johannesburg år 2002 redovisas regeringens

prioriteringar inom internationella processer och

strategier för hållbar utveckling. Vidare beskrivs

det nationella arbetet övergripande ur ett aktörs-

och ansvarsperspektiv. I skrivelsen redovisas också

fyra strategiska framtidsfrågor, som kommer att stå

i fokus för regeringens politik för hållbar

utveckling under mandatperioden. Dessa är:

§ Miljödriven tillväxt och välfärd

§

§ God hälsa - framtidens viktigaste resurs

§

§ En samlad politik för hållbart samhällsbyggande

§

§ Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande

samhälle

§

I betänkandet finns 106 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förbättrad integration av hållbar

utveckling

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ64 och

2003/04:MJ67 yrkande 1.

Reservation 1 (c)

Reservation 2 (mp)

2. Hållbarhetskommission

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 1, 2004/05:MJ369 yrkande 2, 2004/05:MJ371

yrkande 4 och 2004/05:U226 yrkande 27.

Reservation 3 (fp, mp)

3. WTO:s kompetens i miljöfrågor m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkandena

1 och 2.

Reservation 4 (fp, kd, c)

4. Enprocentsmålet i biståndspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 3 i denna del och 2003/04:MJ66 yrkande 4

i denna del.

5. EU:s biståndspolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande 3

i denna del

Reservation 5 (fp, kd)

6. Mänskliga rättigheter och

fattigdomsbekämpning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 4, 2003/04:MJ65 yrkande 1 i denna del och

2003/04:MJ66 yrkande 4 i denna del.

Reservation 6 (fp, kd )

Reservation 7 (m)

7. IT-investeringar i de fattigaste

länderna

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande 5.

Reservation 8 (kd)

8. Skuldavskrivning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkandena 6 och 7 samt 2003/04:MJ65 yrkande 1 i

denna del.

Reservation 9 (fp, kd, mp)

Reservation 10 (m)

9. Bekämpning av hiv/aids m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 8, 2003/04:MJ65 yrkande 1 i denna del och

2003/04:MJ67 yrkande 4.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (kd, c)

10. Hållbar utveckling m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 9, 2003/04:MJ66 yrkande 2, 2003/04:MJ67

yrkande 5 och 2003/04:MJ451.

Reservation 13 (fp)

Reservation 14 (kd)

Reservation 15 (c)

11. Naturvården och biologisk mångfald

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 11, 2003/04:MJ65 yrkande 2, 2003/04:MJ472

yrkande 17 och 2004/05:MJ369 yrkande 24.

Reservation 16 (m)

Reservation 17 (kd, mp)

Reservation 18 (fp)

12. Äganderättens betydelse för ett

hållbart nyttjande av havsresursen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ65

yrkande 3 och 2003/04:

MJ438.

Reservation 19 (m, fp, kd, c)

13. Översyn av lagar och konventioner på

havsmiljöområdet

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ472 yrkande

9.

Reservation 20 (fp, mp)

14. Havsmiljökommissionens förslag

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ434 yrkande 1.

Reservation 21 (mp)

15. Revidering av Helsingforskonventionen

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ243

yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ408 yrkande 13,

2004/05:MJ342 yrkandena 1 och 2 samt

2004/05:MJ500 yrkande 17.

Reservation 22 (kd)

16. Östersjön som särskilt känsligt

havsområde, PSSA

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ334

yrkandena 7 och 8, 2003/04:MJ408 yrkande 10 och

2003/04:MJ472 yrkande 10.

17. Gemensam förvaltning för Östersjön

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 9, 2003/04:MJ408 yrkande 2, 2004/05:MJ371

yrkande 1 och 2004/05:MJ500 yrkande 3.

Reservation 23 (fp, kd, mp)

18. Miljödomstol för Östersjön m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/05:MJ63 yrkande

15 och 2003/04:

MJ334 yrkande 3.

Reservation 24 (kd)

Reservation 25 (c)

19. Enkelskroviga fartyg och avskaffande av

bekvämlighetsflagg m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkandena 17 och 18 samt 2003/04:MJ65 yrkande 4.

Reservation 26 (kd, mp)

20. Katalysatorer på fartyg

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande

19.

Reservation 27 (kd)

21. Mottagning av spillolja m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63 yrkande

16, 2003/04:

MJ225, 2003/04:MJ408 yrkande 3, 2003/04:Ju263

yrkande 3 och 2004/05:MJ443.

Reservation 28 (fp, kd, c, mp)

22. Miljöbrott mot Östersjöns ekosystem

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ334

yrkande 4 och 2003/04:

MJ437.

Reservation 29 (fp, c)

23. Strandstädning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 21, 2003/04:MJ284 yrkande 2,

2003/04:MJ408 yrkande 7 och 2004/05:MJ500 yrkande

12.

Reservation 30 (kd)

24. Naturvårdsverkets ansvarsområde

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ339 och

2003/04:MJ434 yrkande 2.

Reservation 31 (v)

Reservation 32 (mp)

25. Åtgärder mot försurning och

övergödning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 13, 2003/04:MJ243 yrkande 3,

2003/04:MJ370 yrkande 11, 2003/04:MJ386,

2003/04:MJ408 yrkande 1, 2003/04:MJ434 yrkande 6,

2003/04:MJ472 yrkandena 19 och 21, 2004/05:MJ342

yrkande 3, 2004/05:MJ369 yrkandena 21 och 25,

2004/05:MJ371 yrkande 20 och 2004/05:MJ500

yrkande 1.

Reservation 33 (fp)

Reservation 34 (kd)

Reservation 35 (mp)

26. Skydd av havsområden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 23, 2003/04:MJ408 yrkande 12,

2003/04:MJ472 yrkande 6, 2004/05:MJ369 yrkande

20, 2004/05:MJ371 yrkande 11 och 2004/05:MJ500

yrkande 16.

Reservation 36 (fp, v, mp)

Reservation 37 (kd)

27. Samverkan mellan länsstyrelse, kommun,

fiskenäringen och forskare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ334

yrkande 9 och 2004/05:

MJ507 yrkande 19.

Reservation 38 (kd, c)

28. Identifiering och sanering av källor

till kadmium och PCB

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 14 och 2004/05:

MJ500 yrkande 5.

29. EU:s kemikaliestrategi (REACH) m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 29, 2003/04:MJ65 yrkande 5, 2003/04:MJ278

yrkande 2, 2003/04:MJ334 yrkande 11,

2003/04:MJ474 yrkande 14, 2004/05:MJ498 yrkande

17 och 2004/05:

MJ507 yrkande 13.

Reservation 39 (kd, mp)

Reservation 40 (c)

30. Miljögarantin m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ365 yrkandena

1, 2 och 5.

Reservation 41 (mp)

31. Information om kemikalieanvändningen

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ365 yrkande

7.

Reservation 42 (mp)

32. Bromerade flamskyddsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 30, 2003/04:MJ258 yrkandena 3 och 4,

2003/04:MJ400 yrkande 15, 2003/04:MJ474

yrkande 15, 2004/05:MJ361 yrkandena 3 och 4 samt

2004/05:MJ498 yrkande 21.

Reservation 43 (kd, c, mp)

33. Trifenylfosfat

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ258

yrkande 2 och 2004/05:MJ361 yrkande 2.

Reservation 44 (mp)

34. Bromerade flamskyddsmedel och

försiktighetsprincipen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ258

yrkande 1 och 2004/05:MJ361 yrkande 1.

Reservation 45 (v, mp)

35. Läkemedels miljöpåverkan

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 31, 2003/04:

MJ278 yrkande 3, 2003/04:MJ334 yrkande 14,

2003/04:MJ400 yrkandena 17 och 18, 2003/04:MJ410

yrkande 3 och 2003/04:MJ472 yrkande 31.

Reservation 46 (fp, kd)

Reservation 47 (v)

Reservation 48 (c)

Reservation 49 (mp)

36. AH-oljor i bildäck

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 32, 2003/04:MJ379 yrkande 1 och

2003/04:MJ400 yrkande 19.

Reservation 50 (kd, mp)

37. Mål för klimat- och energipolitiken

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkandena 33 och 34, 2003/04:MJ66 yrkande 7,

2003/04:MJ474 yrkandena 6, 7 och 10 samt

2004/05:MJ498 yrkande 3.

Reservation 51 (fp, mp)

Reservation 52 (kd)

Reservation 53 (c)

38. Handel med utsläppsrätter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ370

yrkande 9, 2003/04:MJ401 yrkande 1 och

2003/04:MJ474 yrkande 8.

Reservation 54 (c)

Reservation 55 (mp)

39. Avvecklande av de lokala

investeringsprogrammen

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande

22.

Reservation 56 (m, fp)

40. Nya bränslen och ny teknik m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ257,

2003/04:MJ380, 2003/04:MJ401 yrkande 5,

2003/04:MJ410 yrkandena 1 och 2, 2003/04:

T304, 2003/04:T563 yrkande 5, 2003/04:T564

yrkande 23 och 2004/05:MJ229.

Reservation 57 (v)

Reservation 58 (c)

Reservation 59 (mp)

41. Ökad användning av fordonsgas m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ407

yrkande 1, 2003/04:

MJ436, 2003/04:MJ474 yrkande 9, 2004/05:MJ290

yrkande 1 och 2004/05:MJ407.

Reservation 60 (kd)

Reservation 61 (c)

42. Miljöklassning av fordon

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ394 och

2003/04:T564 yrkande 20.

Reservation 62 (c)

Reservation 63 (mp)

43. Skrotningspremie för äldre

tvåtaktsmotorer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 20, 2003/04:MJ408 yrkande 6,

2004/05:MJ371 yrkande 19 och 2004/05:MJ500

yrkande 11.

Reservation 64 (kd)

44. Handlingsplan för sanering av källor

till dioxinutsläpp

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ410 yrkande

11.

Reservation 65 (v, mp)

45. Valfrihet inom barnomsorgen och

barnomsorgens betydelse för lek och omsorg

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkandena

35 och 36.

Reservation 66 (kd)

46. Hållbara trygghetssystem

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande 7.

Reservation 67 (m)

47. En sammanhållen yrkeshögskola

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande

50.

Reservation 68 (kd)

48. Tydligare målformulering i

läroplanen/kursplanen om kunskap om hållbar

utveckling

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ67 yrkande 3.

Reservation 69 (kd, c)

49. Forskning inom jordbrukets område

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ263

yrkande 3, 2002/03:MJ435 yrkande 3, 2003/04:MJ63

yrkandena 51 och 52, 2003/04:MJ334 yrkande 15 och

2003/04:MJ401 yrkande 11.

Reservation 70 (c)

50. Forskning inom fiskets område

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426

yrkande 16, 2003/04:

MJ408 yrkande 15 och 2004/05:MJ500 yrkande 39.

Reservation 71 (kd)

51. Miljöforskning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ428

yrkandena 30 och 47, 2002/03:MJ492 yrkande 3,

2003/04:MJ235 yrkande 6 och 2003/04:

MJ400 yrkandena 13 och 16.

Reservation 72 (kd)

Reservation 73 (v)

Reservation 74 (c)

Reservation 75 (mp)

52. Åtgärder för att förbättra

företagsklimatet för småföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 45 och 2003/04:

MJ65 yrkandena 12 och 13.

Reservation 76 (m)

Reservation 77 (kd)

53. Skattereduktion för hushållstjänster

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande

48.

Reservation 78 (m, fp, kd, c)

54. Anpassning av miljöbalken till

småföretagarnas situation

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ227 och

2003/04:N412 yrkande 14.

Reservation 79 (m, kd, c)

55. Långsiktigt producentansvar och

integrerad produktpolitik, IPP

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 53, 2003/04:MJ66 yrkande 15 och

2004/05:MJ528 yrkande 3.

Reservation 80 (kd, mp)

Reservation 81 (fp)

56. Hållbart näringsliv och etiska och

miljömässiga riktlinjer för statliga

företag

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ65

yrkande 14 och 2003/04:

MJ67 yrkande 2.

Reservation 82 (m)

Reservation 83 (kd, c, mp)

57. Regional utveckling

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande

16.

Reservation 84 (m)

58. Översyn av skogspolitiken m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 12 och 2003/04:

MJ65 yrkande 17.

Reservation 85 (m)

59. Ersättningsfrågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ287

yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ384 yrkande 1,

2003/04:MJ387 i denna del och 2003/04:

MJ404 yrkandena 4 och 9.

Reservation 86 (m)

Reservation 87 (c)

60. Konsekvensanalyser vid bildande av

naturreservat m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ288,

2003/04:MJ316, 2003/04:

MJ349 yrkande 2, 2003/04:MJ409 yrkande 6,

2003/04:MJ429 och 2003/04:MJ472 yrkande 18.

Reservation 88 (fp)

61. Skötselavtal

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ287

yrkande 3 och 2003/04:

MJ349 yrkande 1.

62. Naturvårdsavtal

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 10, 2003/04:MJ384 yrkande 2,

2003/04:MJ387 i denna del, 2004/05:MJ219 och

2004/05:

MJ534 yrkande 2.

Reservation 89 (m, fp, kd, c, mp)

63. Statlig mark för naturvårdsändamål

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ384

yrkande 3 och 2003/04:N327 yrkande 12.

64. Natura 2000

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ472

yrkande 23 och 2004/05:

MJ369 yrkande 27.

Reservation 90 (fp, mp)

65. Tätortsnära natur

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ472

yrkande 24 och 2004/05:

MJ369 yrkandena 28 och 29.

Reservation 91 (fp)

66. Naturvårdsverket och Sveaskog AB

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ66 yrkande

12.

67. Livsmedelsproduktionen och

konkurrenskraften för svenskt jordbruk

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkandena

8 och 18.

Reservation 92 (m)

68. Ett långsiktigt hållbart jord- och

skogsbruk

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 11 och 2003/04:

MJ67 yrkande 6.

Reservation 93 (fp)

69. Reformering av EU:s jordbrukspolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ66 yrkande 3.

Reservation 94 (fp)

70. Översyn av EU:s fiskesubventioner

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkandena 24 och 25 och 2003/04:MJ66 yrkande 10.

Reservation 95 (fp)

Reservation 96 (kd)

71. Tumlare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 22 och 2004/05:

MJ500 yrkande 14.

Reservation 97 (kd)

72. Reglering av säl- och skarvbestånden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63

yrkande 26, 2004/05:

MJ211, 2004/05:MJ225, 2004/05:MJ286,

2004/05:MJ298, 2004/05:

MJ318, 2004/05:MJ344 yrkande 1, 2004/05:MJ356,

2004/05:MJ369 yrkande 23, 2004/05:MJ414,

2004/05:MJ426, 2004/05:MJ433 yrkande 2,

2004/05:MJ486, 2004/05:MJ494 yrkande 2,

2004/05:MJ500 yrkande 40, 2004/05:MJ503 yrkande

3, 2004/05:MJ536 och 2004/05:MJ537.

Reservation 98 (kd)

73. Spökgarn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63 yrkande

27 och 2004/05:MJ500 yrkande 32.

Reservation 99 (kd)

74. Yrkesfiskaravdrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande

28.

Reservation 100 (kd)

75. En hållbar same- och

rennäringspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N304

yrkande 13 och 2003/04:

MJ62.

Reservation 101 (m)

76. Styrmedel inom energisektorn

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande 6.

Reservation 102 (m)

77. Mål för energipolitiken m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ65

yrkande 19 och 2003/04:

MJ370 yrkande 12.

Reservation 103 (m, kd)

78. Effektiv energiteknik

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande

20.

Reservation 104 (m)

79. Åtgärdsstrategi för minimerad

användning av fossila bränslen inom energi-

och transportsektorerna

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ66 yrkande 8.

Reservation 105 (fp, kd)

80. Frivilliga åtaganden mellan myndigheter

och företag

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande

21.

Reservation 106 (m)

81. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:129 till

handlingarna.

Stockholm den 28 oktober 2004

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp)*, Alf

Eriksson (s), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s),

Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v)*,

Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina

Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan-Olof Larsson

(s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin Hagberg

(s), Ann-Kristine Johansson (s), Marie Wahlgren (fp)

och Claes Västerteg (c).

*) Har ej deltagit i beslutet under förslagspunkt

66.

2004/05

MJU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Sedan den 1 januari 2003 stadgas i regeringsformen

att det allmänna skall främja en hållbar utveckling

som leder till en god miljö för nuvarande och

kommande generationer.

År 2002 lämnade regeringen till riksdagen

skrivelsen Nationell strategi för hållbar utveckling

(skr. 2001/02:172, bet. 2001/02:MJU16, rskr.

2001/02:

315). Strategin var ett steg i arbetet med att

integrera de tre dimensionerna av hållbar

utveckling; den ekonomiska, sociala och miljömässiga

dimensionen. I skrivelsen aviserade regeringen att

en första revidering skulle göras bl.a. för att

beakta slutsatserna från det då kommande

världstoppmötet om hållbar utveckling som hölls i

Johannesburg år 2002.

I skrivelsen Johannesburg - FN:s världstoppmöte om

hållbar utveckling (skr. 2002/03:29, bet.

2002/03:MJU01, rskr. 2002/03:178) redovisar och

värderar regeringen besluten vid världstoppmötet.

Regeringen redogör också för pågående insatser och

pekar på utmaningar som förestår.

I november 2002 var Regeringskansliet en av

arrangörerna av en nationell konferens, Envisions,

som främst behandlade uppföljningen av

världstoppmötet men också den nationella strategin

för hållbar utveckling. I skrivelsen om

Johannesburgsmötet sammanfattas slutsatserna från

konferensen.

Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat

lämnade i sitt betänkande En hållbar framtid i sikte

(SOU 2003:31) ett antal förslag om hur arbetet i

Sverige med Agenda 21 och Habitat kan samordnas och

utvecklas. Betänkandet har remitterats.

Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har i sitt

betänkande Tänk nytt, tänk hållbart! - dialog och

samverkan för hållbar utveckling (SOU 2001:20)

presenterat förslag om utveckling av ett ekologiskt

hållbart näringsliv. Betänkandet har remitterats.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag

redovisat rapporten På väg mot miljöanpassade

produkter (rapport 5225 juli 2002). Regeringen har

också, sedan den nationella strategin presenterades,

till riksdagen lämnat flera andra propositioner och

skrivelser som behandlar frågor som rör hållbar

utveckling:

1 Gemensamt ansvar - Sveriges politik för

global utveckling (prop. 2002/03:122, bet.

2002/03:UU03, rskr. 2002/03:112),

2

- Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35, bet.

2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145),

-

- Jämt och ständigt (skr. 2002/03:140, bet.

2003/04:AU2, rskr. 2003/04:

69),

-

1. Utveckling av den nationella strategin för att

förverkliga FN:s konvention om barnets

rättigheter (skr. 2003/04:47).

2.

I skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att

senare under våren 2004 återkomma till riksdagen med

en ungdomspolitisk proposition.

I december 2003 inrättade regeringen ett särskilt

samordningskansli för hållbar utveckling vid

Statsrådsberedningen. Kansliets uppgift är att

samordna arbetet med hållbar utveckling i samtliga

departement och vara pådrivande i det nationella och

internationella arbetet.

Strategin kommer fortlöpande att följas upp och

revideras, varvid det nyinrättade kansliet kommer

att ha en samordnande roll. Regeringen avser att

presentera nästa revidering av strategin under år

2006.

Trafikutskottet har yttrat sig över de till följd

av propositionen väckta motionerna. Yttrandet

(2004/05:TU2y) återfinns i bilaga 2.

Underlag till behandlingen av vissa

motionsyrkanden har lämnats av finansutskottet,

skatteutskottet, utrikesutskottet,

socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,

utbildningsutskottet och näringsutskottet.

Information i ärendet har inhämtats från

representanter för Miljödepartementet,

Näringsdepartementet, Sjöfartsverket, Svenska

Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och

Greenpeace.

Slutligen har utskottet i ärendet uppvaktats av

företrädare för Svenska Samernas Riksförbund, SSR.

Bakgrund

Nationell strategi för hållbar utveckling år

2002

Sveriges nationella strategi för hållbar utveckling

presenterades för första gången för riksdagen i mars

2002, Nationell strategi för hållbar utveckling

(skr. 2001/02:172, bet. 2001/02:MJU16, rskr.

2001/02:315). Strategin hade två syften; att

uppfylla det internationella åtagandet att

presentera en strategi för hållbar utveckling till

FN under år 2002 samt att ge en avstämning och

framåtblick angående arbetet med hållbar utveckling

i Sverige. Strategin redovisade även hur arbetet med

internationella processer för hållbar utveckling

förankras nationellt.

Strategin omfattade alla dimensioner av hållbar

utveckling; miljömässiga, sociala - inklusive

kulturella - och ekonomiska. Den utgör en

sammanfattning av mål, strategier och åtgärder som

återspeglas i den förda politiken.

I skrivelsen redovisades de strategiska

kärnområden som regeringen lyfter fram som viktiga i

det fortsatta arbetet med hållbar utveckling.

Kärnområden och mål relaterar till regeringens olika

politikområden.

För att uppnå de uppställda målen behövs effektiva

styrmedel för genomförande, indikatorer för

uppföljning och, inte minst, ett brett deltagande

från hela samhället. Arbetet för en hållbar

utveckling skall ses som en långsiktig och

fortlöpande process. Den strategi som presenterades

år 2002 skall ses som ett första steg till ett mer

samlat och systematiskt arbete för en hållbar

utveckling.

Föreliggande skrivelse

Föreliggande skrivelse utgör den första revideringen

av strategin från år 2002. Revideringen sker främst

med utgångspunkt från resultaten av världstoppmötet

i Johannesburg år 2002 men också med hänsyn till

andra händelser sedan den första strategin lades,

bl.a. inom EU:s strategi för hållbar utveckling och

den s.k. Lissabonprocessen.

Strategin inleds med en vision och utgångspunkter

i kapitel 3. Det internationella arbetet för hållbar

utveckling redovisas i kapitel 4. Här beskrivs

prioriteringarna inom internationella processer och

strategier för hållbar utveckling. Internationella

åtaganden fångas även upp i övriga delar av

strategin integrerat inom respektive sakområde.

Därefter behandlas det nationella arbetet

övergripande ur ett aktörs- och ansvarsperspektiv,

kapitel 5.

I kapitel 6 beskrivs de strategiska

framtidsfrågorna som regeringen särskilt vill lyfta

fram under mandatperioden. Kapitel 7 utgörs av de

åtta kärnområden som presenterades i strategin år

2002. Här återges gällande mål och de åtgärder som

regeringen har vidtagit de senaste två åren.

Pågående och nya åtgärder som regeringen avser att

vidta redovisas också. Arbetet med de styrmedel och

verktyg för hållbar utveckling som är av generell

karaktär beskrivs i kapitel 8. Slutligen återges i

kapitel 9 hur regeringen avser följa upp och

revidera strategin.

Skrivelsen har utformats i samarbete med

Vänsterpartiet.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Hållbar utveckling är ett övergripande mål för

regeringens politik. Målet gäller för alla

politikområden. I skrivelsen redovisar regeringen en

revidering av den nationella strategin för hållbar

utveckling som presenterades år 2002. Strategin

omfattar alla dimensioner av hållbar utveckling;

ekonomiska, sociala och miljömässiga.

Strategin innehåller en vision för hållbar

utveckling i ett längre tidsperspektiv. Vidare har

strategin tre utgångspunkter. Den första

utgångspunkten är att hållbar utveckling i Sverige

endast kan uppnås inom ramen för globalt och

regionalt samarbete. Den andra är att hållbar

utveckling måste integreras i alla politikområden.

Den tredje utgångspunkten är att ytterligare

nationella insatser krävs för att långsiktigt värna

de kritiska resurser som utgör basen för hållbar

utveckling.

Världstoppmötet i Johannesburg år 2002 innebar att

begreppet hållbar utveckling, med dess ekonomiska,

sociala och miljömässiga dimensioner, blev

definitivt erkänt som en överordnad princip för FN:s

arbete. Utifrån bl.a. slutsatserna från toppmötet

redovisas regeringens prioriteringar inom

internationella processer och strategier för hållbar

utveckling. Vidare beskrivs det nationella arbetet

övergripande ur ett aktörs- och ansvarsperspektiv.

I skrivelsen redovisas också fyra strategiska

framtidsfrågor, som kommer att stå i fokus för

regeringens politik för hållbar utveckling under

mandatperioden. Dessa är:

- Miljödriven tillväxt och välfärd.

-

- God hälsa - framtidens viktigaste resurs.

-

- En samlad politik för hållbart samhällsbyggande.

-

- Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande

samhälle.

-

Hållbar utveckling måste integreras i alla

politikområden. Regeringen redovisar hur denna

integration kan fördjupas och utvecklas inom de åtta

kärnområden som presenterades i strategin år 2002.

Gällande mål och de åtgärder som regeringen har

vidtagit de senaste två åren återges. Pågående och

nya åtgärder som regeringen avser att vidta

redovisas också. Vidare beskrivs arbetet med vissa

styrmedel och verktyg för hållbar utveckling.

Slutligen redovisas hur regeringen avser att

framdeles följa upp och revidera strategin.

Utskottets överväganden

En svensk strategi för hållbar

utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker tre motionsyrkanden

(fp, c, mp) om förbättrad integration av

hållbar utveckling i alla politikområden,

tillsättande av en hållbarhetskommission och

vikten av varje människas delaktighet i

miljöarbetet. Utskottet hänvisar till vad som

anförs i skrivelsen och till det särskilda

samordningskansli för hållbar utveckling som

har inrättats i Statsrådsberedningen.

Jämför reservationerna 1 (c), 2 (mp) och 3

(fp).

Skrivelsen

Den svenska strategin för hållbar utveckling grundas

på respekten för kunskap och demokrati. Den syftar

till att säkra god miljö och hälsa, ekonomisk

tillväxt, välfärd och social rättvisa för nu levande

och kommande generationer.

Strategin har tre utgångspunkter. Den första

utgångspunkten är att en hållbar utveckling i

Sverige endast kan uppnås inom ramen för globalt och

regionalt samarbete. Den internationella agendan för

hållbar utveckling bildar startpunkten för den

nationella strategin. EU utgör en viktig arena för

samarbete i syfte att stärka såväl det nationella

som det globala arbetet för en hållbar utveckling.

Den andra utgångspunkten är att hållbar utveckling

måste integreras i alla politikområden. I skrivelsen

redovisar regeringen hur denna integration kan

fördjupas och utvecklas inom åtta kärnområden. Den

tredje utgångspunkten är att ytterligare nationella

insatser krävs för att långsiktigt värna de kritiska

resurser som utgör basen för hållbar utveckling.

Till dessa kritiska resurser hör naturresurser,

människors hälsa och kompetens samt infrastruktur

och bebyggelse.

Fyra strategiska framtidsfrågor kommer att stå i

fokus för regeringens politik för hållbar utveckling

under mandatperioden. Dessa fyra framtidsfrågor är

Miljödriven tillväxt och välfärd, God hälsa -

framtidens viktigaste resurs, En samlad politik för

hållbart samhällsbyggande samt Barn- och

ungdomspolitik för ett åldrande samhälle. Regeringen

uttalar sin avsikt att senare återkomma med konkreta

förslag inom ramen för de prioriterade

framtidsfrågorna.

Hela Regeringskansliet medverkar i arbetet med att

genomföra den svenska strategin för en hållbar

utveckling. För att samordna arbetet,

internationellt och nationellt, och för att stärka

de strategiska satsningarna, har regeringen därtill

inrättat ett särskilt samordningskansli för hållbar

utveckling i Statsrådsberedningen.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ64 (mp) framhålls behovet av en

väsentligt förbättrad integration av hållbar

utveckling inom alla politikområden. Motionärerna

delar i grunden de tre utgångspunkterna för

regeringens strategi men anser att skrivelsen skulle

behöva följas av en mer djuplodande analys av

förutsättningarna för en hållbar utveckling utifrån

en helhetssyn, vilken i sin tur bör kopplas till

berörda politikområdena. Målkonflikter bör lyftas

fram och synliggöras på ett tydligare sätt, och

motionärerna anser att miljöhänsynen är eftersatt

och att integrationen måste förbättras. Vidare bör

begreppsparen ekologi och rättvisa och de relaterade

begreppsparen minskning och närmande användas och en

anpassning ske till de ekologiska ramarna.

Nationella etappmål för maximigränser för

resursförbrukning och utsläpp i absoluta tal

baserade på globala eller regionala hänsyn måste tas

fram.

Enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) finns behov av

bättre fokus i politiken för ett hållbart samhälle.

Motionärerna anser det bekymmersamt att regeringen i

princip tar med allt, stort som smått, i skrivelsen.

Begreppet hållbar utveckling riskerar därmed att

tunnas ut. I skrivelsen presenteras inte några

verktyg för att åstadkomma en helhetssyn på hållbar

utveckling. En hållbarhetskommission bör därför

tillsättas för att analysera de grundläggande

frågorna om hur hindren för en hållbar

samhällsutveckling kan undanröjas och hur konflikter

mellan miljömål och andra samhällsmål kan lösas på

bättre sätt än i dag (yrkande 1).

Enligt motion 2003/04:MJ67 (c) måste varje

människas delaktighet vara drivkraften i Sveriges

nationella strategi för hållbar utveckling. Områdena

demokrati, företagande och tillväxt samt hälsa och

miljö måste stå i centrum. Diskussioner om livsstil

måste föras på alla nivåer i samhället, och den

hållbara utvecklingen måste finnas levande i

samhällsdebatten Regeringen har helt tappat fokus

från demokrati och underifrånperspektiv (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen presenteras fyra strategiska

framtidsfrågor som kommer att stå i fokus för

regeringens politik för hållbar utveckling under

mandatperioden, nämligen Miljödriven tillväxt och

välfärd, God hälsa - framtidens viktigaste resurs,

En samlad politik för hållbart samhällsbyggande samt

Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle.

Av skrivelsen framgår också att regeringen senare

skall återkomma med konkreta förslag inom ramen för

de prioriterade framtidsfrågorna.

Som även framgår av skrivelsen medverkar hela

Regeringskansliet i arbetet med att genomföra den

svenska strategin för hållbar utveckling. För att

samordna arbetet, internationellt och nationellt,

och för att stärka de strategiska satsningarna har

regeringen därtill i december 2003 inrättat ett

särskilt samordningskansli för hållbar utveckling i

Statsrådsberedningen. Strategin kommer fortlöpande

att följas upp, varvid det nyinrättade kansliet

kommer att ha en samordnande roll. Regeringen avser

att presentera nästa revidering av strategin under

år 2006. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 2003/04:MJ64 (mp) och 2003/04:MJ66 (fp)

yrkande 1 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motion 2003/04:MJ67 (c) om att en

förutsättning för hållbar utveckling är delaktighet

av människor, företag, myndigheter, organisationer

och lokala sammanslutningar. Detta har utskottet

också uttalat vid ett flertal tillfällen. Av

skrivelsen framgår också att regeringens

utgångspunkt är att hållbar utveckling bärs upp av

människors arbetskraft, kunskap och kreativitet. Det

hållbara samhället genomsyras av demokratiska

värderingar, och medborgarna känner delaktighet och

möjlighet att påverka samhällsutvecklingen och har

vilja och förmåga att ta ansvar för den. Det

hållbara samhället är också ett samhälle som

långsiktigt investerar i dess viktigaste resurser -

människor och miljö. Det hållbara samhället präglas

av god hushållning och effektivt nyttjande av

naturresurserna. Företagen är konkurrenskraftiga och

den ekonomiska tillväxten är god. Med det anförda

finner utskottet syftet med motion 2003/04:MJ67 (c)

yrkande 1 i allt väsentligt tillgodosett utan någon

vidare riksdagens åtgärd.

Internationellt arbete för hållbar

utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker ett flertal

motionsyrkanden (s, m fp, kd, c) om bl.a.

WTO, enprocentsmålet i biståndspolitiken,

mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning,

skuldavskrivning för de fattigaste länderna,

effektivare vattenanvändning och bekämpning

av hiv/aids och malaria. Motionerna avstyrks

med hänvisning till vad som anförs i

skrivelsen, till riksdagens tidigare

uttalanden i frågorna och till vad regeringen

anför i budgetpropositionen för år 2005,

utgiftsområde 7.

Jämför reservationerna 4 (fp, kd, c), 5 (fp,

kd), 6 (fp, kd), 7 (m), 8 (kd), 9 (fp, kd, mp),

10 (m), 11 (m), 12 (kd, c), 13 (fp), 14 (kd)

och 15 (c).

Skrivelsen

Världstoppmötet i Johannesburg år 2002 innebar att

begreppet hållbar utveckling med dess ekonomiska,

sociala och miljömässiga dimensioner blev definitivt

erkänt som en överordnad princip för FN:s arbete.

Därmed stärktes ytterligare arbetet med hållbar

utveckling på den globala, regionala och nationella

nivån.

Som angelägna frågor på den globala dagordningen

för svenskt vidkommande framhålls i skrivelsen dels

genomförandet av politiken för en rättvis och

hållbar global utveckling, dels de sakfrågor som är

i fokus gällande uppföljningen av Johannesburg, dvs.

vatten och sanitet samt energi, boende och hållbar

bebyggelse. Regeringen driver även andra frågor,

både globalt och genom processer i vårt närområde,

t.ex. fattigdomsbekämpning, hållbara konsumtions-

och produktionsmönster, inklusive kemikaliefrågan,

samt jämställdhet och utbildning. Vidare verkar

Sverige för ett snabbt återupptagande av

förhandlingarna i World Trade Organization (WTO) för

en öppnare internationell handel som omfattar alla

och sker med rättvisa spelregler som åstadkoms genom

internationella överenskommelser.

Regeringen är aktiv i arbetet med EU:s

hållbarhetsstrategi och Lissabonprocessen i syfte

att öka samstämmigheten i dem och driver särskilt

frågor om ökad energieffektivitet, miljöteknik och

klimat samt arbetar för att EU skall vara en

pådrivande global aktör i arbetet med hållbar

utveckling.

Motionerna

Enprocentsmålet i biståndspolitiken behandlas i

motion 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 3. Eftersom det är

mycket viktigt att Sverige fortsätter att föregå med

gott exempel och avsätter en vid internationell

jämförelse hög anslagspost för det internationella

biståndet måste regeringen skyndsamt återgå till

enprocentsmålet. Motionärerna anser att regeringen i

EU inte har varit tillräckligt pådrivande för att

förbättra och effektivisera det gemensamma

biståndet. Det är absolut nödvändigt för

utvecklingssamarbetet att hela biståndet genomsyras

av mänskliga rättigheter och att specifika MR-

projekt prioriteras (yrkande 4).

Fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och

demokrati som gemensamt mål i EU för ett globalt

samhälle behandlas i motion 2003/04:MJ66 (fp).

Sverige måste återgå till enprocentsmålet i

biståndspolitiken, och biståndet måste stärka

demokratiutvecklingen och respekten för mänskliga

rättigheter, öka människors makt och möjligheter

liksom jämställdheten mellan män och kvinnor samt

medverka till en bättre miljö (yrkande 4).

Målen för en strategi för hållbar utveckling

behandlas i motion 2003/04:MJ66 (fp). Den enskilt

viktigaste förutsättningen är demokrati även ur ett

djupare perspektiv, inklusive likhet inför lagen,

yttrandefrihet, respekt för individens okränkbarhet,

människors lika rättigheter och delaktighet i

samhället. Skyddet av äganderätten är en annan

förutsättning. Därmed följer enligt motionärerna

också det personliga ansvaret att förvalta det man

äger för egen del men även för andras framtid.

Ytterligare en förutsättning är frihandel som alltid

har visat sig vara viktigast för de allra

fattigaste. Grundläggande är att varje generation

skall betala sina kostnader. Det personliga ansvaret

betonas, t.ex. konsumentmakt, engagemang i

frivilligorganisationer och vardagsansvar med bl.a.

sopsortering. Genom olika styrmedel som omfattar

både lagstiftning och ekonomiska verktyg kan en

politik för hållbar tillväxt byggas upp där tillväxt

och bättre miljö samverkar. Regeringen bör arbeta

för att global fattigdomsbekämpning, demokrati och

mänskliga rättigheter blir primära mål för EU:s

strategi för hållbar utveckling. Detta kräver att

den gemensamma jordbrukspolitiken underordnas dessa

områden (yrkande 2).

Skuldavskrivningar för de fattigaste länderna

behandlas i motion 2003/04:MJ63 (kd). Sverige skall

enligt motionärerna vara ett föredöme i det

internationella samfundet och leda den globala

opinionen för skuldavskrivningar (yrkande 6). Ett

program för snabb fattigdomsutrotning läggs fram i

motion 2003/04:MJ65 (m). Sverige bör ta initiativ

till en total skuldavskrivning år 2005 för högt

skuldsatta låginkomstländer, varav huvuddelen i

Afrika. En nystart behövs i biståndsarbetet med

fokus på erfarenheter från länder som har lyckats

med en snabb utveckling. Flera utvecklingsenheter

bör upprättas i ett låginkomstland i södra Afrika.

Biståndet måste utformas i den miljö där det skall

verka. Alla flickor och pojkar måste få en

grundläggande utbildning. FN och EU måste stödja

utvecklingen av en afrikansk säkerhetsordning, och

ett system för att garantera mänskliga rättigheter

och demokrati måste byggas upp. Motionärerna

konstaterar att Afrika inte kan utvecklas utan

regional integration (yrkande 1 delvis).

I motion 2003/04:MJ63 (kd) tas frågan om

teknologiöverföring från västvärlden till

utvecklingsländerna upp. Framtida

energiinvesteringar och tjänster för

energiöverföring måste i långt större utsträckning

vara långsiktigt hållbara och energieffektiva och

sunda och samordnade strategier behövs. Det

framhålls som avgörande att energin görs tillgänglig

för alla, även för dem som bor på landsbygden, och

behovet av stora investeringar och

teknologitillskott från västvärlden betonas.

Samarbete krävs mellan en rad olika aktörer såsom

biståndsgivare och mottagare och mellan privata

företag i västvärlden och i utvecklingsländerna.

Enligt motionärerna brister resurserna för

finansiering av kostsam infrastruktur. Härvidlag kan

EU spela en viktig roll som investerare via det

gemensamma EU-biståndet. Detta gäller såväl

vattenrening, avlopp och energi som

telekommunikation och transportstrukturer (yrkande

1). WTO:s kompetens i miljöfrågor behöver

förstärkas, och WTO-systemet som helhet måste

genomsyras av hållbarhetstänkande.

Försiktighetsprincipen måste få bättre genomslag

inom WTO. I framtida WTO-rundor bör man eftersträva

en dialog om de stödsystem inom t.ex. jordbruks-,

fiske- och energiområdena som motverkar en hållbar

utveckling. Samarbetet med andra globala

organisationer, inte minst FN:s miljöprogram UNEP,

måste öka, och UNEP behöver reformer och mer

resurser. Bättre balans mellan frihandelsreglerna

och miljömässiga hänsyn får inte innebära förtäckt

protektionism (yrkande 2). Partnerskap med privata

företag för att öka IT-investeringarna i de

fattigaste länderna föreslås i yrkande 5. Strategier

måste utarbetas, och Sida bör söka samarbete med

andra länder, t.ex. inom EU-biståndet och FN-

samarbetet, för att gemensamt rikta insatserna och

investeringarna. Ett IT-utvecklingsperspektiv bör

genomsyra alla nuvarande utvecklingsprogram.

Tre motioner tar upp frågan om bekämpning av

hiv/aids. Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) skall

Sverige genom EU arbeta för att öka tillgången på

mediciner för bekämpning av hiv/aids, tbc och

malaria (yrkande 8). I motion 2003/04:MJ65 (m)

framhålls att hälsovårdsinsatser måste komma i fokus

och utvecklingen av hiv/aids brytas (yrkande 1

delvis). I motion 2003/04:

MJ67 (c) anförs att förebyggande hälsoinsatser måste

ha en central plats i svenskt bistånd, och speciell

tyngd måste läggas på målet att bromsa och motverka

hivepidemin (yrkande 4).

När det gäller effektivare vattenanvändning måste

enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) målet att till år

2015 halvera antalet människor som inte har tillgång

till tjänligt dricksvatten uppnås främst genom en

långt mer effektiv användning av vattnet, t.ex. att

vattenåtgången i konstbevattning minskar med minst

30 %. Sverige bör vara pådrivande för att målet

uppfylls (yrkande 7).

Vikten av att fortsatt driva arbetet för en global

tidsplan för införande av alternativ energi betonas

i motion 2003/04:MJ67 (c) yrkande 5.

Institutionaliserat ekonomiskt, politiskt och

ekologiskt samarbete med stater som inte vill eller

kan bli EU-medlemmar efterlyses i motion

2003/04:MJ63 (kd). EU måste skapa bästa möjliga

samarbetsklimat gentemot de östra grannländerna och

erbjuda institutionaliserat ekonomiskt, politiskt

och ekologiskt samarbete med dessa länder, kanske i

stil med kandidatländernas europaavtal (yrkande 9).

Enligt motion 2003/04:MJ451 (s) bör en aktiv

miljöpolitik utformas för att främja ungas

möjligheter inom Östersjöområdet. Politiken bör

bygga på utökat samarbete vad gäller frivilliga

överenskommelser, lagstiftning och ekonomiska

styrmedel, och den bör syfta till att på bred front

få till stånd ett ökat samarbete med alla

Östersjöländerna. Utbildning och forskning måste

prioriteras och satsningar göras på både kvinnor och

män.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet erinra om vad som

uttalades av det sammansatta utrikes-, miljö- och

jordbruksutskottet våren 2003 i samband med

riksdagens behandling av regeringens skrivelse om

världstoppmötet i Johannesburg år 2002 (skr.

2002/03:29, bet. 2002/03:UMJU1, rskr. 2002/03:178).

Utskottet konstaterade att termen globalisering har

börjat användas i sammanhang som inte minst avser

förändringar på världsekonomins område och

kopplingar mellan detta och frågor rörande demokrati

och de mänskliga rättigheterna.

Globaliseringsbegreppet används också i andra

sammanhang som när det gäller tendenser till nya

världsomspännande, politiska och sociala värderingar

samt nya kulturella trender. Ett friare utbyte av

information, idéer och kunskap har - anses det - på

avgörande sätt påverkat den globala synen på kultur,

ekonomi och politik. Bakomliggande faktorer är bl.a.

de senaste årens teknologiska framsteg, exempelvis

inom kommunikationsområdet, samt minskade

transportkostnader, friare valuta- och

handelsrörelser och det öppnare världspolitiska

klimatet som kommit att råda efter det kalla krigets

slut. Globaliseringen är i grunden en positiv

process som, om den utvecklas rätt, kan bidra till

att förverkliga målen om en rättvisare och tryggare

värld präglad av hållbar utveckling. Globaliseringen

innebär även en rad utmaningar. Utskottet ansåg dock

att globaliseringen inte i sig innebär ett hot utan

snarare erbjuder möjligheter för länder som är

beredda att bedriva en utvecklings- och

tillväxtfrämjande politik, att bl.a. bekämpa

fattigdomen och att verka för hållbar utveckling.

Globaliseringen erbjuder möjligheter att uppnå

hållbar utveckling, och global samverkan på

miljöområdet och samarbete för att nå en hållbar

utveckling för hela världen måste prioriteras.

Utskottet hänvisade till vad som uttalades av miljö-

och jordbruksutskottet i betänkande 2001/02:MJU16

(s. 22), dvs. att grunden för den svenska strategin

för hållbar utveckling är det demokratiska

styrelseskicket med dess värderingar. Genom

demokratin kan vi skapa regler och institutioner som

främjar resurssnåla konsumtions- och

produktionsmönster. Demokratins institutioner ger

oss de redskap vi behöver för att värna de

kollektiva nyttigheter - bl.a. miljö - som utgör

grunden för en hållbar och progressiv

samhällsutveckling. En utmaning inför 2000-talet är

att stärka ett demokratiskt samarbete kring

hållbarhet inte bara nationellt utan också på den

internationella nivån. Världssamfundet har ett

ansvar för att värna kunskapsutveckling, miljö och

hälsa. Handel och kapitalflöden måste utformas på

ett sätt som ger incitament för ett mer långsiktigt

agerande bland marknadens aktörer. En global ekonomi

bör gå hand i hand med en global

hållbarhetsstrategi. Enligt miljö- och

jordbruksutskottet har Sverige goda förutsättningar

att fungera som ett föredöme i detta avseende.

Förutom att utveckla en egen nationell strategi för

hållbar utveckling, anförde utskottet, verkar

Sverige aktivt för att stärka FN:s arbete med

hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning och för

att stärka den internationella miljöförvaltningen.

Globaliseringen öppnar nya möjligheter att lösa

problem med orättvisor, ojämlikhet och fattigdom

genom t.ex. ökad medvetenhet om, och respekt för,

gemensamma värden som demokrati, mänskliga

rättigheter och jämställdhet. Miljö- och

jordbruksutskottet välkomnade det omfattande arbete

som det internationella samfundet gjort för kvinnor

och kvinnors rättigheter samt för satsningar på ökad

jämställdhet. Samtidigt, konstaterade utskottet,

återstår mycket att göra.

Hösten 2003 lade riksdagen fast att målet för den

samlade politiken för global utveckling skall vara

att bidra till en rättvis och hållbar global

utveckling (prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar -

Sveriges politik för global utveckling, bet.

2003/04:UU3, rskr. 2003/04:111). Vid sidan av detta

mål, som gäller för alla politikområden, skall målet

för Sveriges internationella utvecklingssamarbete

vara att bidra till att skapa förutsättningar för

fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Politiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv,

vilket innebär att människors rättigheter skall

utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en

rättvis och hållbar utveckling. Politiken skall

också präglas av de fattigas perspektiv, vilket

innebär att fattiga människors behov, intressen och

förutsättningar skall vara utgångspunkt i

strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.

Människors rättigheter skall utgöra grunden för

insatser inom olika politikområden. Detta innebär en

omfattande förstärkning av utvecklingsdimensionen i

regeringens samlade politik. Rättighetsperspektivet

medför även fokus på diskriminerade, exkluderade och

marginaliserade individer och grupper. Som

grundläggande värden betonades demokrati och god

samhällsstyrning, respekt för de mänskliga

rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor och

män.

När det gäller frågor om tekniköverföring från

västvärlden till utvecklingsländerna vill utskottet

hänvisa till betänkandet SWENTEC AB - för en

nationell kraftsamling på svensk miljöteknik (SOU

2004:84). I betänkandet föreslås tillskapandet av

ett nytt statligt helägt bolag som får en

samordnande roll i en nationell kraftsamling på

svensk miljöteknik. Målet med verksamheten är att

Sverige skall bli ledande nation inom miljödriven

näringslivsutveckling, miljöteknikexport och hållbar

utveckling. Betänkandet bereds i Regeringskansliet.

I samband med behandlingen av propositionen om

Sveriges politik för hållbar utveckling framhöll

utrikesutskottet att Sverige driver en långtgående

frihandelsvänlig linje inom EU med syfte att

eliminera handelshinder för u-ländernas export till

i-länder. Utrikesutskottet ville starkt markera det

angelägna i att den industrialiserade världen inte

låter tid gå förlorad när det handlar om att

avveckla sina handelshinder. Utvecklingsländerna bör

ges möjlighet att gradvis öppna sina marknader

samtidigt som handelshinder elimineras i snabbare

takt för u-ländernas export till i-landsmarknaderna.

Utrikesutskottet ansåg att det finns utrymme att

föra en generös politik vad gäller tidsgränser för

u-ländernas implementering av avtal och

övergångsregler. Utrikesutskottet konstaterade

vidare att det av mandatet för WTO-förhandlingarna,

som antogs i Doha hösten 2001, framgår att

utvecklingsländernas marknadstillträde, särskilt

till i-ländernas marknader, skall öka, att interna

handelsstörande stöd skall reduceras samt att alla

former av exportstöd skall fasas ut. Avsikten med

mandatet är främst att åstadkomma öppna och rättvisa

spelregler för världshandeln på jordbruksområdet med

u-ländernas intressen i centrum. Utrikesutskottet

anförde vidare att det handelsrelaterade

utvecklingssamarbetet har hög prioritet i svensk

politik. Även det samlade internationella

handelsrelaterade biståndet bör öka och

effektiviseras. Handelsrelaterat stöd är viktigt för

att förbättra utvecklingsländernas fördelar av WTO:s

regelsystem, liksom för att öka förtroendet för WTO

och för i-länders utvecklingssträvanden samt för att

stärka deras förmåga att driva sina egna intressen.

Sverige är en av de främsta givarna i världen av

handelsrelaterat tekniskt bistånd och verkar aktivt

för en samordning mellan olika givare som syftar

till att leverera samordnat och efterfrågestyrt

handelsrelaterat tekniskt bistånd och till att

integrera handelsfrågorna i ländernas egna

strategier för fattigdomsreduktion. Eftersom hållbar

utveckling redan i dag är ett uttalat mål för WTO

ansåg utrikesutskottet att WTO måste engageras och

ge sitt bidrag till det globala arbetet med hållbar

utveckling. Detta är nödvändigt för att förtroendet

för organisationen skall upprätthållas och för att

förståelsen för fördelarna med en öppen handel skall

kunna öka. Vad gäller relationen mellan WTO-avtal

och andra internationella avtal ville

utrikesutskottet uppmärksamma att EU-länderna vid

toppmötet i Johannesburg fick igenom kravet på att

internationella miljöavtal inte skall underordnas

WTO:s handelsavtal utan att avtalen skall vara

ömsesidigt stödjande. Enligt utrikesutskottets

mening inkluderar detta att åtaganden i ingångna

konventioner på miljöområdet och det sociala området

inte kan åsidosättas. En hållbar utveckling är redan

i dag ett uttalat mål för WTO. Regelverket inom WTO

liksom multilaterala konventioner på miljöområdet

och det sociala området är viktiga delar av det

internationella regelverk som Sverige och EU har att

leva upp till. Dessa regler får inte spelas ut mot

varandra, utan bör i samverkan användas för att

stärka miljöhänsynen, skyddet för de mänskliga

rättigheterna och frihandeln i världen.

Utrikesutskottet ansåg det angeläget att framtidens

handelsregler utformas på ett sätt som bidrar till

en bättre miljö och respekt för de mänskliga

rättigheterna.

I sitt betänkande Vissa utrikeshandelspolitiska

frågor (bet. 2003/04:NU12) ser näringsutskottet

positivt på att frågan om sambandet mellan handel,

miljö och sociala frågor m.m. har kommit upp i olika

forum och i olika sammanhang. Initiativ har tagits

på flera håll. Näringsutskottet har förhoppningen om

att dessa initiativ speglar ett brett och djupt

engagemang såväl i Sverige som internationellt.

Näringsutskottet är medvetet om att frågan om handel

och miljö är känslig i förhållandet mellan

industriländer och utvecklingsländer och att det

föreligger svårigheter att hitta en balanserad

lösning. Många utvecklingsländer ser de krav som

reses från industriländernas sida beträffande

miljöhänsyn mer som förtäckta protektioniska

strävanden än som verklig omsorg om miljövärdena. I

de pågående förhandlingarna i WTO bör slås fast att

handelsreglerna inte får motverka FN:s regler på

miljöområdet.

Våren 2004 behandlade miljö- och

jordbruksutskottet frågor om den svenska hållningen

i WTO-förhandlingarna. Utskottet anförde då att

regeringen prioriterar de pågående reformerna inom

EU och WTO med syfte att uppfylla målsättningarna

gällande ökad frihandel, global livsmedelssäkerhet,

efterfrågestyrd produktion av jordbruksvaror och

livsmedel, lägre budgetkostnader för

jordbrukspolitiken och en ekologiskt, ekonomiskt och

socialt hållbar livsmedelsproduktion. Utskottet

framhöll vidare att EU i WTO-förhandlingarna driver

viktiga samhälleliga frågor, såsom förbättrad miljö-

och djurskyddshänsyn, och att den svenska regeringen

stöder detta arbete. En hållbar utveckling är redan

i dag ett uttalat mål för WTO. Regelverket inom WTO

liksom multilaterala konventioner på miljöområdet

och det sociala området är viktiga delar av det

internationella regelverk som Sverige och EU har att

leva upp till. Utskottet framhöll att dessa regler

inte får spelas ut mot varandra, utan bör i

samverkan användas för att stärka miljöhänsynen,

skyddet för de mänskliga rättigheterna och

frihandeln i världen. Utskottet ansåg det angeläget

att framtidens handelsregler utformas på ett sätt

som bidrar till en bättre miljö och respekt för de

mänskliga rättigheterna.

Det sammansatta utrikes- och miljöutskottet har

uttalat att i det globala perspektivet kan

jordbruket ses som nyckeln till utveckling.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen anfört att

Sverige skall verka för en öppen och regelbaserad

handel, som också kommer de fattiga länderna till

del (bet. 2002/03:UMJU1). Detta betyder dels att

Sverige och EU skall vara beredda att öppna sina

marknader på områden av särskilt intresse för u-

länderna, dels att fattiga länder skall få det stöd

de behöver för att bedriva förhandlingar på ett

sådant sätt att deras intressen får genomslag.

Utskottet ansåg att ett första steg i denna riktning

är en snabbare avveckling av i-ländernas

handelshinder avseende produkter som u-länder kan

exportera, exempelvis jordbruks- och fiskeprodukter.

Utskottet anförde vidare att det i högsta grad är

ett svenskt intresse att värna om frihandel som

princip och att frihandel kan vara en stark

välståndsskapande kraft såväl för de utvecklade

länderna som för världens fattigaste länder.

Utskottet hänvisade även till ministerdeklarationen

från Doha, Qatar, år 2001 där målet om en hållbar

utveckling betonas starkt. Inget land skall hindras

från att vidta åtgärder för att skydda människor,

djur, växter, hälsa eller miljö, samtidigt som

sådana åtgärder inte får användas på ett godtyckligt

eller diskriminerande sätt eller som ett dolt sätt

att begränsa handeln.

I den nu aktuella skrivelsen anför regeringen att

Sverige under en lång rad av år konsekvent har

betonat fattigdomsbekämpning som en förutsättning

för långsiktig hållbar utveckling i politiskt,

ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende.

Genom regeringens proposition Gemensamt ansvar -

Sveriges politik för global utveckling (prop.

2002/03:122) har denna inriktning ytterligare

befästs och förstärkts. Utöver den breda ansatsen i

Sveriges politik för global utveckling, där

fattigdomsbekämpning ingår, presenterades ett nytt

mål för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete, nämligen att bidra till att

skapa förutsättningar för fattiga människor att

förbättra sina levnadsvillkor. De mål, perspektiv

och huvuddrag som gäller för politiken för global

utveckling som helhet gäller även för det

internationella utvecklingssamarbetet.

Fattigdomsbekämpning som grund för hållbar

utveckling står därmed tydligt i centrum för

Sveriges politik för global utveckling inom det

bilaterala såväl som det internationella samarbetet.

Utgångspunkten för verksamhet inom olika

politikområden skall vara utvecklingsländernas egna

prioriteringar och strategier för

fattigdomsbekämpning.

Utskottet vill även hänvisa till utrikesutskottets

uttalande att åtagandena från den internationella

konferensen om finansiering för utveckling i

Monterrey år 2002 innebär att den internationellt

nedåtgående trenden vad gäller volymen på det totala

internationella utvecklingssamarbetet kan brytas

(bet. 2003/04:UU3). Enighet fanns om att det krävs

både kvalitet och kvantitet inom

utvecklingssamarbetet. Både EU och USA åtog sig att

öka volymen, och EU:s medlemsländer utfäste sig att

till år 2006 som grupp nå upp till 0,39 % av BNI.

Sverige uppnår redan mer än 0,8 % av

bruttonationalinkomsten, BNI. Utskottet framhöll att

enprocentsmålet för svenskt utvecklingssamarbete

ligger fast. Åtagandena från konferensen om

finansiering för utveckling i Monterrey delas av

många länder. Flera medelinkomstländer och fattiga

länder lämnar i dag bidrag till det internationella

utvecklingssamarbetet. Utrikesutskottet konstaterade

vidare att en höjning av biståndet till 1 % av BNI

bör genomföras under mandatperioden förutsatt att

det statsfinansiella läget så medger. En ambition är

dessutom att, inom denna volym, en andel motsvarande

0,25 % av BNI skall nå de minst utvecklade länderna

år 2010. Samtidigt måste samarbetslandets möjlighet

att använda dessa medel på ett effektivt sätt

beaktas. Enligt utrikesutskottets mening faller

ansvaret att öka omfattningen av det internationella

utvecklingssamarbetet på de rika länderna som grupp.

Betydligt mer måste göras av flera rika länder för

att möta de åtaganden som gjorts. Utrikesutskottet

konstaterade också att svenskt bistånd aldrig enbart

styrts av ett utbetalningsmål som är kvantitativt

utan alltid styrts av kvalitet och resultat.

Miljö- och jordbruksutskottet vill slutligen

hänvisa till budgetpropositionen för år 2005,

utgiftsområde 7, där regeringen föreslår att

biståndsramen för år 2005 skall uppgå till 23 746

miljoner kronor, vilket motsvarar 0,882 % av

beräknad BNI plus 200 miljoner konor. För åren 2006

respektive 2007 beräknas ramen uppgå till 1 % av

BNI.

Som utskottet redogjort för ovan antog riksdagen

hösten 2003 regeringens proposition Gemensamt ansvar

- Sveriges politik för global utveckling (prop.

2002/03:122). I propositionen involveras för första

gången andra politikområden uttryckligen för global

utveckling. Propositionen lägger grunden för en

sammanhållen och samstämmig svensk politik för en

rättvis och hållbar global utveckling. Målet är att

bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.

Detta skall uppnås genom samstämmighet mellan olika

politikområden och genom att politiken i sin helhet

genomsyras av två perspektiv; ett

rättighetsperspektiv och fattiga människors

perspektiv på utveckling. Detta innebär att

människors rättigheter skall utgöra grunden för

insatser inom olika politikområden.

Rättighetsperspektivet medför fokus på

diskriminerade, exkluderade och marginaliserade

individer och grupper. Människor oavsett kön, ålder,

funktionshinder, etnisk tillhörighet eller sexuell

läggning skall kunna ta del av sina rättigheter. En

fungerande rättsstat och god samhällsstyrning utgör

också förutsättningar för deltagande, inflytande och

tillgodoseende av rättigheter. Fattiga kvinnors,

mäns, flickors och pojkars behov, intressen och

förutsättningar skall sättas i centrum. De fattigas

perspektiv innebär en förskjutning av fokus, från

rika länder till fattiga och från regeringar till

enskilda människor. Politikens inriktning formuleras

i åtta huvuddrag. Dessa är grundläggande värden som

demokrati och god samhällsstyrning, respekt för de

mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan

kvinnor och män samt hållbart nyttjande av

naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk

tillväxt och social utveckling och trygghet. Övriga

huvuddrag inkluderar konflikthantering och säkerhet

samt globala gemensamma nyttigheter, t.ex.

naturresurser och klimatet. Politik med inriktning

på ekonomisk, social och miljömässig utveckling,

liksom andra politikområden med effekter på andra

länders förmåga till hållbar utveckling, såsom

handels-, jordbruks-, säkerhets- och

migrationspolitiken, skall utformas så att den

främjar en rättvis och hållbar utveckling i alla

länder.

Även frågan om skuldavskrivningar behandlades av

utrikesutskottet i betänkandet om Sveriges politik

för global utveckling. Utrikesutskottet ansåg att

tillväxt bör främjas genom insatser för ett stabilt

makroekonomiskt ramverk med sunda och transparenta

statsfinanser, låg inflation, tillgång till

kreditfinansiering på rimliga villkor, ej ohållbar

skuldsättning samt öppenhet för handel och

investeringar. I betänkandet understryks också

vikten av att minska de fattiga ländernas skuldbörda

och att skuldavskrivning sker på ett sådant sätt att

den främjar utveckling och därmed

fattigdomsbekämpning. En av de grundläggande

tankarna bakom det s.k. HIPC-initiativet är att ge

de fattiga och skuldtyngda länderna möjlighet att

permanent ta sig ur sin ohållbara skuldsituation.

Skuldhållbarhet är en funktion av sund ekonomisk

politik, koncessionella resurser,

direktinvesteringar, utveckling av exportmarknader,

fattigdomsbekämpning och skuldhanteringskapacitet.

Länderna har härvidlag ett stort eget ansvar för hur

deras framtida skuld utvecklas, och biståndets roll

är att stödja HIPC-initiativet. Kostnaderna för

initiativets genomförande är så omfattande att

insatser från Sverige och andra likasinnade givare

inte räcker till för att finansiera initiativet.

Därför måste även de stora länderna axla sin del av

finansieringsbördan. Den svenska skuldpolitiken

gentemot de fattigaste länderna syftar till att

stödja sådana länder som bedriver en sund ekonomisk

politik att återfå en hållbar skuld. Både låntagare

och kreditorer har tagit på sig ett ansvar för den

ekonomiska situationen i de fattiga skuldtyngda

länderna. Vidare framhöll utrikesutskottet att

Världsbanken och IMF har förändrat sin verksamhet

väsentligt under de senaste åren och anpassat den

till en fördjupad förståelse kring vad som är

effektivt utvecklingssamarbete och relevanta

makroekonomiska åtgärder i fattiga länder.

Verksamheten behöver dock anpassas kontinuerligt

till nya rön och förändrade förutsättningar.

Utrikesutskottet ansåg det därför viktigt att

Världsbanken och IMF fortsätter denna

förändringsprocess inklusive ett ökat inflytande för

utvecklingsländerna. Sverige har sedan länge drivit

en politik för att Världsbanken skall ta mer sociala

och miljömässiga hänsyn vid utformningen av sina

projekt och program. Sedan år 1997 har en omfattande

reformprocess genomförts i banken med syfte att

effektivisera verksamheten och fokusera tydligare på

fattigdomsbekämpning. Världsbanken gör i dag också

ambitiösa miljökonsekvensbedömningar och har nyligen

även presenterat en miljöstrategi. Utrikesutskottet

ansåg även att Bretton Woods-institutionerna fyller

en viktig funktion, inte minst beträffande den

internationella finansiella stabiliteten liksom för

finansieringen av fattigdomsbekämpningen. Vidare

erinrade utrikesutskottet om att Sverige inom EU har

verkat för att ge stöd till en förstärkning och

rationalisering av FN-systemet, inklusive de

operativa fonderna och specialprogrammen och varit

drivande när det gäller att tillförsäkra givarna

effektiv kontroll och insyn både i de ekonomiska

processerna och i att stärka koordinering mellan de

olika FN-organen, Bretton Woods-institutionerna, WTO

och de regionala utvecklingsbankerna.

När det gäller frågor om vatten och vattenrening

vill utskottet inledningsvis hänvisa till

genomförandeplanen från toppmötet i Johannesburg där

det gjordes ett åtagande om att halvera andelen

människor som inte har tillgång till tjänligt

dricksvatten och grundläggande sanitet till år 2015.

Ett åtagande gjordes även om att varje land skall

upprätta en nationell plan för integrerad

vattenförsörjning och effektiv vattenhantering

senast år 2005. Som framgår av skrivelsen är dessa

åtaganden sedan länge prioriterade svenska frågor.

Genom Sida fortsätter stödet till vatten, sanitet

och hygienutbildning i olika samarbetsprogram. I

olika forum inom EU och FN driver Sverige att

särskilt sanitetsfrågan blir mer uppmärksammad och

att vattenprogram måste genomföras integrerat med

sanitetslösningar och hygienutbildning för att uppnå

en förbättring av människors hälsa. Genom stöd till

organisationer som Global Water Partnership och

UNEP:s och UNDP:s (United Nations Development

Programme) vattenprogram stöder Sverige också

framtagandet av nationella planer för integrerad

vattenresursförvaltning. Program som omfattar

samarbete kring gränsöverskridande flodområden är då

prioriterade.

Sverige ger även stöd till EG-kommissionen för att

vidareutveckla EU:s vatteninitiativ Water for Life.

Initiativet har som målsättning att de två

vattenrelaterade åtagandena från Johannesburg

uppfylls. Sveriges stöd är särskilt inriktat på att

stärka strukturen på samarbetet och Afrika. År 2003

lanserade Utrikesdepartementet och

Miljödepartementet Swedish Water House, som samlar

den svenska resursbasen inom vatten- och

utvecklingsfrågor och därmed stärker Sveriges

möjligheter att bidra till att lösa den globala

utvecklingsproblematiken inom vattenområdet. Sverige

ger även sedan många år stöd till Stockholm

International Water Institute, vars verksamhet har

som huvudsyfte att främja forskning och utveckling

relaterad till vatten. Av årets budgetproposition,

utgiftsområde 23, framgår att FN:s kommission för

hållbar utveckling (CSD) under åren 2004 och 2005

har haft vatten, sanitet och boende och bosättningar

som teman. Vid kommissionens tolfte möte i april

2004 drev Sverige bl.a. frågor om jämställdhet,

tydligt offentligt ansvar för sanitets- och

hygienfrågor och utbildningsfrågor. Nästa möte

kommer också att inriktas på policyinriktade frågor

och fånga upp erfarenheter och resultat från FN-

konferensen World Urban Forum i Barcelona i

september 2004. Utskottet vill även hänvisa till det

tredje partsmötet under FN:s konvention om skydd och

användning av gränsöverskridande vattendrag och

internationella sjöar, Vattenkonventionen, som hölls

i november 2003. Vid mötet beslutades att även

stater utanför ECE-området skall kunna tillträda

konventionen.

Ett av de verkligt stora utvecklingshindren i

världen i dag är utbredningen av hiv/aids, och det

framhålls i skrivelsen som uppenbart att hållbar

utveckling inte kan åstadkommas utan framsteg i

kampen mot sjukdomen, och det framgår av skrivelsen

att de förebyggande insatserna är högst prioriterade

i det svenska arbetet mot hiv/aids. Den mest

angelägna uppgiften är enligt regeringen att hejda

ytterligare spridning av smittan. Här är öppenhet,

ledarskap, delaktighet och jämställdhet

grundläggande inslag. Men Sverige breddar också sina

åtgärder. Varje länk i den kedja av åtgärder som

krävs skall förstärkas, från det förebyggande

arbetet till vård och behandling, tillgång till

läkemedel, samt forskning och framtagande av

vacciner. Miljö- och jordbruksutskottet delar denna

uppfattning. Utskottet vill även hänvisa till

utrikesutskottets uttalanden i frågan våren 2004 där

utrikesutskottet tydligt markerar vikten av att

hiv/aids-problematiken erkänns och uppmärksammas

från det politiska ledarskapet i drabbade länder.

Det är likaså angeläget att det sker en satsning av

nationella resurser och att dessa främst allokeras

till förebyggande åtgärder. Trots att många

afrikanska ledare lyckats höja det allmänna

medvetandet om hiv/aids och om hur sjukdomen kan

undvikas, återstår, enligt utrikesutskottets

förmenande, mycket att göra i många länder.

Hälsofrämjande arbete framhålls i betänkandet som

avgörande för ekonomisk utveckling och

fattigdomsbekämpning. Under de senaste åren har

hälsofrågorna intagit en alltmer central plats på

den internationella dagordningen. Det gäller inte

minst insatser som främjar sexuell och reproduktiv

hälsa, särskilt åtgärder mot hiv/aids.

Folkhälsofrågorna är en viktig del i den svenska

politiken för global utveckling. Det är fråga om att

förebygga missbruk och skadliga effekter av alkohol,

tobak och narkotika och att förebygga sexuellt

överförbara sjukdomar samt att främja en god sexuell

och reproduktiv hälsa. Sverige verkar för en stärkt

och sammanhållen folkhälsopolitik inom ramen för EU,

och Folkhälsofrågor har fått en tydligare roll i

FN:s arbete för hållbar utveckling genom

internationella överenskommelser under 1990-talet

och överenskommelserna från FN:s världstoppmöte om

hållbar utveckling i Johannesburg år 2002.

Utrikesutskottet slår fast att varje enskilt land

har ett ansvar att förebygga och hindra spridningen

av hiv/aids och hantera följderna av hiv-epidemin.

Enligt utrikesutskottets mening bör Sverige i sin

dialog med samarbetsländerna inom

utvecklingspolitiken särskilt stödja dessa länders

eget arbete med att uppfylla de åtaganden som de

gjort i internationella sammanhang vad gäller

bekämpning av sjukdomen. Utrikesutskottet

konstaterade också att Sverige som första land

utsett en särskild ambassadör för hiv/aids-frågor

och avser att intensifiera insatserna i kampen mot

epidemin genom ett aktivt agerande i relevanta forum

och genom kraftigt ökade finansiella satsningar.

Vidare kunde utrikesutskottet konstatera att

hiv/aids är ett utvecklingsproblem som kräver ett

brett angreppssätt och åtgärder som tar fasta på

såväl förebyggande arbete som vård, behandling och

lindring av följderna för den enskilde och samhället

som helhet. Det förebyggande arbetet förblir

viktigt. Ökad öppenhet, delaktighet och jämställdhet

är avgörande för att hindra spridningen. Varje länk

i kedjan av de åtgärder som krävs för att hindra

spridningen och lindra effekterna av hiv/aids måste

förstärkas, från det förebyggande arbetet till vård

och behandling, tillgång till läkemedel, forskning

och framtagande av vaccin.

I sammanhanget bör erinras om FN:s konferens om

befolkning och utveckling i Kairo år 1994 och dess

uppföljningskonferens år 1999 som resulterade i en

helhetssyn på sexuell och reproduktiv hälsa.

Kairokonferensen innebar ett genombrott för

erkännandet av alla människors reproduktiva

rättigheter. Under FN:s ledning kommer det

internationella samfundet att under år 2004 följa

upp de rekommendationer som gjordes i samband med

Kairokonferensen och dess uppföljningskonferens.

Därmed kommer frågor om sexuell och reproduktiv

hälsa och rättigheter att få uppmärksamhet. Enligt

utrikesutskottet är det centralt att multilaterala

organ som UNAIDS, UNFPA och den globala fonden har

tillräckliga medel men också att ett ökat

finansiellt fokus läggs på de organ som arbetar med

breda fattigdomsinriktade frågor, särskilt

kapacitetsuppbyggnad inom hälsosektorn men också

andra sektorer. Världens fattigaste drabbas även

hårt av andra sjukdomar som malaria, tuberkulos och

mässling. Utrikesutskottet anser att det är mycket

angeläget att stärka det förebyggande arbetet vad

gäller dessa sjukdomar och att Sverige visar gott

föredöme i synnerhet med vaccinationsprogram för

mässling. Ett led i det arbetet är att göra de

vaccin som finns mot sjukdomarna tillgängliga för

alla.

Som ett led i åtagandet att halvera fattigdomen i

världen till år 2015 framhålls i regeringens

skrivelse som viktigt att förutsättningarna

förbättras för utvecklingsländerna att dra fördel av

de möjligheter som internationell handel skapar. Ett

led i detta är att nedmontera handelshinder som i

dag skapar barriärer mot utvecklingsländernas

tillträde till de rika ländernas marknader, där

jordbruksområdet kan nämnas som ett viktigt exempel.

Efter misslyckandet i WTO-förhandlingarna i Cancún

år 2003 verkar Sverige för ett snabbt återupptagande

av förhandlingarna som syftar till en rättvis och

fri handel samt global tillväxt. Bättre möjligheter

för svenska varor och tjänster att komma in på andra

länders marknader är av stor vikt för svenskt

näringsliv och därmed för utvecklingen av vår

ekonomi. Att förenkla handelsprocedurer är en

prioritering som är betydelsefull för svenskt

näringsliv och viktig för att underlätta

utvecklingsländernas handel. Sverige fortsätter att

fästa stor vikt vid att framtidens handelsregler

utformas så att de bidrar till en bättre miljö och

respekt för mänskliga rättigheter. Det är också

viktigt att fortsatt arbeta för ett klargörande om

hur vissa handelsåtgärder i miljökonventioner

förhåller sig till WTO-regelverket. Samstämmighet

mellan handels- och biståndspolitiken ges fortsatt

hög prioritet, vilket manifesteras bl.a. genom

Sveriges engagemang i Integrated Framework. Detta är

ett initiativ inom vilket några av världens minst

utvecklade länder söker ta ett helhetsgrepp om

handelsfrågorna som del av de nationella

utvecklingsstrategierna och som syftar till bättre

givarsamordning inom handelsbiståndet. Det är

viktigt att utvecklingsdimensionen i WTO-rundan

betonas och att särskild vikt fästs vid de fattiga

ländernas intressen. FN:s konferens för handel och

utveckling, UNCTAD:s elfte ministerkonferens, som

hålls i juni 2004 i São Paolo, bör användas för att

lyfta fram betydelsen av ökad frihandel, rättvisa

multilaterala handelsvillkor samt god

samhällsstyrning som tillväxtmotor för

utvecklingsländer.

Som anförs i skrivelsen är ett av de mest

grundläggande behoven för utveckling tillgång till

energi. En effektivare energianvändning i

kombination med ökad tillgång på energi är nödvändig

om millennieutvecklingsmålen skall kunna nås.

Samtidigt utgör produktion och konsumtion av energi

en av de främsta orsakerna till klimatförändringar

och andra miljöproblem och kan orsaka sociala

problem och katastrofer. Som regeringen anför måste

man därför finna hållbara lösningar för ökad

tillgång till energi. I detta avseende nåddes ett

genombrott i Johannesburg år 2002 då toppmötet kunde

enas om energitillgångens vikt för att nå

utvecklingsmålen och behovet av att finna hållbara

energilösningar. EU lyckades dock inte nå sin

målsättning att sätta ett globalt mål för andelen

förnybar energi i energimixen. En koalition för

förnybar energi lanserades därför av EU-länderna

gemensamt, och ett antal länder anslöt sig i

Johannesburg till koalitionen, bland dessa några

utvecklingsländer. EU lanserade också ett

partnerskapsinitiativ, som syftar till att öka

prioriteringen av hållbara energilösningar i

samarbetsländerna och att på ett bättre sätt

involvera den privata sektorn. Initiativet är ett

resultat av ett genuint intresse att bättre koppla

samman globala målsättningar med praktiskt

genomförande. Enligt regeringen är nu prioriterade

åtgärder att ytterligare förankra och konkretisera

initiativet. Vid konferensen togs ett tyskt

initiativ till en internationell konferens om

förnybar energi. Konferensen ägde rum i Bonn den 1-4

juni 2004. Konferensen resulterade i en politisk

deklaration, en internationell handlingsplan och

dokument om vägledning för god policy.

Som regeringen anför har det under senare år

blivit alltmer tydligt att det är EU som är den

drivande kraften i det internationella arbetet för

en hållbar utveckling. EU:s interna arbete har

kommit en bra bit på väg, vilket har väckt

uppmärksamhet och skapat trovärdighet i de

internationella förhandlingarna. Inför

världstoppmötet i Johannesburg var också EU den

ledande kraften i ansträngningarna att nå konkreta

resultat. EU hade i många frågor önskat att

slutsatserna från Johannesburg blivit mer

långtgående än vad som blev fallet. Även i det

regionala arbetet i Europa är EU pådrivande. Det

gäller bl.a. EU:s vatteninitiativ och dess

Östeuropadel samt frågor som förnybar energi och

hållbara konsumtions- och produktionsmönster. EU har

dessutom sökt etablera ett samarbete med Ryssland

kring hållbar utveckling.

I budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde

20, betonar regeringen återigen att Sverige lägger

fortsatt stor vikt vid det regionala miljösamarbetet

för att skapa en mer enhetlig och ambitiös

miljöpolitik i vårt närområde. Regeringen framhåller

att EU-utvidgningen medför helt nya förutsättningar

för ett intensifierat miljösamarbete i norra Europa,

inklusive Ryssland. Det är enligt regeringen

särskilt viktigt att Sverige spelar en fortsatt

aktiv och pådrivande roll i Nordiska ministerrådet,

i Östersjösamarbetet (Baltic 21 och Helcom), i

samarbetet i Barentsregionen och Arktis samt i

samarbetet i Nordostatlanten (Ospar). Utvecklandet

av det gemensamma arbetet inom UNECE och OECD

framhålls vara av stor miljöpolitisk betydelse.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår

utskottet att motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkandena

1-9, 2003/04:MJ65 (m) yrkande 1, 2003/04:MJ66 (fp)

yrkandena 2 och 4, 2003/04:MJ67 (c) yrkandena 4

och 5 samt 2003/04:MJ451 (s) lämnas utan vidare

åtgärd från riksdagens sida.

Kärnområden - vidtagna åtgärder och

fortsatt arbete

Framtidens miljö

Naturvården och biologisk mångfald

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som instämmer i vad regeringen

anför i skrivelsen, avstyrker en motion (m) om

att inte inrätta ett miljökvalitetsmål för

biologisk mångfald under hänvisning till

utskottets tidigare ställningstagande i

frågan. Utskottet avstyrker även motion (fp)

om bevarande av den biologiska mångfalden och

om förbiflöden vid vattenkraftverk. Utskottet

hänvisar till vad som anförs i skrivelsen,

till tidigare uttalanden på områdena och till

budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde

20.

Jämför reservationerna 16 (m), 17 (kd, mp) och

18 (fp).

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att, inom ramen för konventionen

om biologisk mångfald, de mer än 180 parterna till

konventionen har kommit överens om tre övergripande

mål för biologisk mångfald. Målen återfinns i

konventionens inledande portalartikel som säger att

biologisk mångfald skall bevaras och nyttjas

uthålligt samt att mervärdet som uppkommer vid

utnyttjandet av genetiska resurser skall fördelas

rättvist.

Dessa övergripande målsättningar preciserades

genom EU:s strategi för hållbar utveckling som

antogs av Europeiska rådet i Göteborg i juni 2001

och vid världstoppmötet om hållbar utveckling i

Johannesburg år 2002. Vid dessa möten slogs fast som

mål att utarmningen av den biologiska mångfalden

avsevärt skall minskas till år 2010.

I skrivelsen anförs vidare att övergripande

svenskt mål för biologisk mångfald är att inhemska

växt- och djurarter skall kunna fortleva under

naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd i

sina naturliga utbredningsområden.

Motionerna

Enligt motion 2003/04:MJ65 (m) bör ytterligare ett

miljökvalitetsmål inte inrättas. Motionärerna anser

att flera av de nuvarande miljökvalitetsmålen redan

inrymmer hänsyn till biologisk mångfald, och ett

nytt specifikt mål riskerar att medföra dubbelarbete

och möjligen också konflikter mellan olika mål.

Vidare är begreppet biologisk mångfald oprecist och

öppet för tolkningar och värderingar, vilket kan

medföra risk för konflikter med humanism och

mänskliga värden. Definitionerna blir problematiska,

och målformuleringen och livskraftiga bestånd

implicerar att vissa svaga arter skall stärkas på

artificiell väg. Målet kan få en närmast museal

karaktär, och gränsdragningsproblemen kommer att bli

svåra (yrkande 2).

I motion 2003/04:MJ472 (fp) begärs en utvärdering

av stödet till bevarande av den biologiska

mångfalden. Utvärderingen bör kartlägga hur stödet

har förvaltats, vilka resultat det har givit och hur

det kan förbättras och effektiviseras (yrkande 17).

När det gäller förbiflöden vid vattenkraftverk

krävs enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) omfattande

åtgärder för att undanröja olika typer av

vandringshinder. Motionärerna anser det angeläget

att alla parter som på något sätt nyttjar resursen

strömmande vatten mer aktivt tar sitt ansvar. Det

bör finnas förbiflöden vid alla kraftverk och de

utbyggda älvarna bör förses med erforderliga

laxtrappor och vandringsvägar för ål (yrkande 11).

Utskottets ställningstagande

Skyddet av biologisk mångfald är en av hörnstenarna

i den svenska miljöpolitiken, och den biologiska

mångfalden är en förutsättning för ekosystemens

fortlevnad och varaktigt liv på jorden. Allt levande

- även människan - bygger sin existens på denna

mångfald och de livsuppehållande system den

vidmakthåller. Strävan efter att säkerställa ett

gott liv också för kommande generationer kräver att

samhället förvaltar naturen så att den biologiska

mångfalden bevaras.

I propositionen Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) anges en lång rad

specifika delmål för biologisk mångfald och det

svenska naturvårdsarbetet. I propositionen anförde

regeringen att det fanns ett behov av ett 16:e

miljökvalitetsmål om biologisk mångfald som skulle

komplettera dagens miljökvalitetsmål och ge en

tydligare målstruktur eftersom många arter är

beroende av flera biotoper. Utskottet delade denna

uppfattning. I skrivelsen uttalar regeringen sin

avsikt att våren 2005 till riksdagen lämna den

första fördjupade utvärderingen av hur arbetet med

de nationella miljökvalitetsmålen fortgår. I samband

därmed avser regeringen att framlägga förslag om ett

sextonde miljökvalitetsmål för biologisk mångfald.

Utskottet, vars uppfattning om behovet av ett 16:e

miljökvalitetsmål kvarstår, avstyrker på den grunden

motion 2003/04:MJ65 (m) yrkande 2.

I budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde

20, konstaterar regeringen att kunskapsuppbyggnaden

inom området biologisk mångfald i dag är splittrad

mellan många olika aktörer och har stora luckor där

kunskapsunderlaget behöver förbättras för att

kostnadseffektiva åtgärder skall kunna utformas.

Kunskaperna om tillståndet i natur och miljö måste

öka om man skall nå det miljökvalitetsmål som har

satts upp för den biologiska mångfalden. Goda

kunskaper om biologisk mångfald är också en

förutsättning för att Sverige skall klara sina

internationella miljöåtaganden. Regeringen har

därför gett en särskild utredare i uppdrag att lägga

fram förslag till hur en bättre samordning och

tillgänglighet av den information som finns om

biologisk mångfald kan utformas. Utredaren skall

bl.a. analysera befintliga luckor och andra brister,

föreslå hur de skall täppas till och hur kunskaperna

kan spridas till alla som deltar i arbetet med att

bevara den biologiska mångfalden. Utredningen skall

redovisas till regeringen senast den 1 oktober 2005.

Med det anförda och i avvaktan på en proposition om

de nationella miljökvalitetsmålen bör motion

2003/04:MJ472 (fp) yrkande 17 lämnas utan riksdagens

vidare åtgärd.

Sveriges sjöar och vattendrag är nästan samtliga

påverkade av dammbyggnader och regleringar. I många

fall saknas i dag vandringsvägar som möjliggör upp-

och nedvandring för de fiskarter och andra

vattenbundna organismer som påverkats av

utbyggnaden. Byggandet av vandringsvägar för fisk

och andra djur har fortsatt bl.a. i Mörrumsån och

Gullspångsälven. I årets budgetproposition,

utgiftsområde 20, anför regeringen att bristen på

vandringsvägar bör åtgärdas i större omfattning. Med

anledning av motion 2003/04:MJ63 (kd) om

vandringshinder i de utbyggda älvarna vill utskottet

härutöver hänvisa till sina uttalanden våren 2004 i

samband med behandlingen av propositionen Kust- och

insjöfiske samt vattenbruk. Utskottet anslöt sig då

till regeringens uttalande om åtgärder för bl.a. lax

och öring i de utbyggda älvarna (prop. 2003/04:51,

bet. 2003/04:MJU13, rskr. 2003/04:186). Med

hänvisning härtill avstyrks motionens yrkande 11 i

den mån det inte kan anses tillgodosett.

Havet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför

och avstyrker två motioner (m, fp) om

äganderättens betydelse och om det gemensamma

ansvaret för havsresursen. Utskottet hänvisar

till det arbete som pågår i olika

internationella forum och till en av

regeringen aviserad sammanhållen nationell

strategi för havsmiljön.

Med hänvisning till pågående arbete på det

internationella området, framför allt inom

IMO, Helcom och Nordsjökonferensen, till vad

som anförs i skrivelsen och till beredningen

i Regeringskansliet av Havsmiljökommissionens

betänkande (SOU 2003:72) avstyrks även ett

stort antal motionsyrkanden (s, m, fp, kd, v,

c, mp) med förslag till åtgärder för att

förbättra främst Östersjöns miljö. Utskottet

hänvisar härvid även till tidigare uttalanden

i frågorna.

Med hänvisning till tidigare uttalanden på

området avstyrker utskottet tre

motionsyrkanden (kd) om nedskräpning av

haven.

Jämför reservationerna 19 (m, fp, kd, c), 20

(fp, mp), 21 (mp), 22 (kd), 23 (fp, kd, mp),

24 (kd), 25 (c), 26 (kd, mp), 27 (kd),

28 (fp, kd, c, mp), 29 (fp, c), 30 (kd), 31

(v), 32 (mp), 33 (fp), 34 (kd), 35 (mp), 36

(fp, v, mp), 37 (kd) och 38 (kd, c).

Skrivelsen

Regeringen avser att under år 2005 föreslå åtgärder

som kan bidra till att bryta den pågående negativa

utvecklingen i havsmiljön så att de nationella

miljökvalitetsmål som är relevanta för havsmiljön

kan nås till år 2020. Den europeiska marina

strategin som utarbetats inom EU kommer enligt

regeringen att utgöra ett viktigt verktyg i arbetet

med att nå dessa mål. Sjöfart, fiske, gifter,

övergödning och klimatförändringar bidrar

tillsammans till en negativ utveckling av

havsmiljön. Trots vidtagna åtgärder har Östersjöns

och Västerhavets miljötillstånd i stort sett inte

förbättrats under de senaste 10-15 åren. Tvärtom

pekar trenden på att tillståndet kommer att vara

oförändrat eller sämre inom ett eller ett par

decennier. I Östersjöområdet konstateras en

utveckling där dels volymerna transporterad olja

ökar, dels att transporterna sker med allt större

fartyg. Inte sällan sker dessa transporter också med

undermåliga fartyg. Den förändrade riskbilden

innebär enligt regeringen ökad risk för ett stort

oljeutsläpp med svåra konsekvenser. Haven producerar

i dag betydligt mindre fisk än vad som vore möjligt

från ett fungerande ekosystem med fiskbestånd inom

säkra biologiska gränser. Övergödningen orsakar

fortsatt betydande störningar. I skrivelsen betonar

regeringen att kraftfulla åtgärder krävs för att

lösa problemen i havsmiljön.

Motionerna

Miljötillståndet i haven, framför allt i Östersjön,

är föremål för ett stort antal motioner. I motion

2003/04:MJ65 (m) betonas äganderättens betydelse för

ett hållbart utnyttjande av havsresursen. Som ett

generellt hinder mot bättre resurshushållning

framhålls det faktum att vatten betraktas som allmän

egendom. Ökade inslag av äganderätt skulle därför

förbättra miljöskyddet av havet och vården av

naturtillgångarna (yrkande 3). I motion

2003/04:MJ472 (fp) anförs att haven fortfarande är

"allas rätt men ingens ansvar" när det gäller

utsläpp och rovdrift på havets naturresurser. Därför

bör Sverige internationellt agera för en översyn och

harmonisering av de lagar och konventioner som

påverkar havsmiljön (yrkande 9).

Enligt motion 2003/04:MJ434 (mp) bör regeringen

återkomma till riksdagen med förslag till och vidta

konkreta åtgärder för skyddet av haven bl.a. utifrån

Havsmiljökommissionens förslag (yrkande 1). I motion

2003/04:MJ438 (s) betonas vikten av ett särskilt

program och en utvecklad nationell strategi för

integrerad utsjöplanering i svensk ekonomisk zon och

utanför territorialvattengränsen.

I motion 2003/04:MJ243 (kd) påtalas behovet av

högre takt i implementeringen av

Helsingforskonventionens uppställda mål (yrkande 1)

och om stöd för rysk implementering av

Helsingforskonventionens uppställda mål (yrkande 2).

Behovet av en revidering av Helsingforskonventionen

påtalas i motion 2003/04:MJ408 (kd).

Ekosystemansatsen måste omsättas i konkreta

rättsliga principer, och det bör övervägas om Helcom

bör ges rätt att fatta juridiskt bindande beslut och

hur en sådan reglering kan utformas. Sverige måste

agera internationellt för en översyn och

harmonisering av de lagar och konventioner som

påverkar havsmiljön (yrkande 13).

Enligt motionerna 2003/04:MJ334 (c) yrkande 7,

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 10 och 2003/04:MJ472 (fp)

yrkande 10 bör Östersjön klassas som särskilt

känsligt havsområde, PSSA. I motion 2003/04:MJ334

(c) anförs även att regeringen bör ge berörda

myndigheter i uppdrag att i samarbete med

myndigheter i övriga Östersjöländer vidta nya och

kraftfulla åtgärder som tillsammans med befintliga

regler kan kopplas till en ansökan om PSSA-klassning

för Östersjön (yrkande 8).

Behovet av en övergripande gemensam förvaltning av

Östersjön framhålls i motion 2003/04:MJ66 (fp).

Regeringen måste snarast åstadkomma en strategi för

hur skyddet skall bli kraftfullt. Alla hamnar skall

ha utrustning och anordningar för omhändertagande av

avfall, även oljehaltigt, och endast högkvalitativa,

klassificerade tankfartyg skall användas för all

farlig last, inkl. olja. Farleder och trafikregler

måste utformas så att känsliga områden undviks och

skador från oljeutsläpp blir minsta möjliga. Utsläpp

av ballastvatten skall kontrolleras för att minimera

spridning av främmande organismer, och s.k.

miljölotsar skulle öka säkerheten på havet. I

motionen efterlyses samordnade insatser för att

borda, visitera och uppehålla handelsfartyg som är

misstänkta för brott eller hot om brott mot

nationella miljölagar (yrkande 9). Enligt motion

2003/04:MJ63 (kd) bör transport av olja i

enkelskroviga fartyg snarast förbjudas inom Sveriges

ekonomiska zon (yrkande 17). Sverige bör verka för

avskaffande av bekvämlighetsflaggningen (yrkande 18)

och för införande av investeringsbidrag för

katalysatorer på fartyg (yrkande 19). Även

motionärerna i motion 2003/04:MJ65 (m) anser att

dubbelskrov bör bli obligatoriska för

oljetransporter. De anför också att förstärkta

möjligheter till gemensam havsövervakning kan uppnås

genom samarbete mellan Östersjöns länder

(yrkande 4). I motion 2003/04:MJ63 (kd) föreslås att

fartyg skall kunna lämna spillolja gratis i alla

Östersjöns hamnar och att återvinningsanläggningar

bör installeras i samtliga hamnar. Sverige bör

aktivt verka inom Helcom för att fartygen skall

kunna lämna sin spillolja gratis i alla Östersjöns

hamnar (yrkande 16). Motsvarande yrkande återfinns i

motion 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 3. I motion

2003/04:MJ225 (kd) påtalas behovet av ökad

övervakning av Östersjöns vatten, och checkpoints

bör införas i Östersjön. Vikten av att hamnarnas

åliggande att ta hand om avfall från fartyg

efterlevs betonas i motion 2003/04:Ju263 (kd)

yrkande 3.

Frågan om inrättande av en gemensam myndighet för

Östersjöregionen behandlas i motion 2003/04:MJ63

(kd). Myndigheten skall ledas av en styrelse med

representanter för samtliga länder i regionen och ha

befogenhet att utfärda förordningar som är juridiskt

bindande i de berörda länderna. En av myndighetens

första uppgifter bör vara att kartlägga källorna

till utsläppen av gifter i regionen (yrkande 15). I

motion 2003/04:MJ408 (kd) föreslås att en gemensam

myndighet inrättas för reglering av giftutsläpp i

Östersjöregionen (yrkande 2). Enligt motion

2003/04:MJ334 (c) bör Sverige verka för tillskapande

av en särskild miljödomstol för Östersjön (yrkande

3).

Enligt motion 2003/04:MJ334 (c) måste straffen för

miljöbrott mot Östersjöns ekosystem stå i relation

till skadan (yrkande 4). I regelverket om rättsligt

ansvar för oljeutsläpp bör enligt motion

2003/04:MJ437 (s) rekvisitet grov vårdslöshet

avskaffas så att endast vårdslöshet krävs för

påföljd.

Insatser mot nedskräpning av havet begärs i

motionerna och 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 21 och

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 7. Problemet kräver

gemensamma åtgärder, och Sverige bör ta initiativ

till ett internationellt samarbete mot nedskräpning

av haven, förslagsvis inom IMO, Ospar och Helcom. I

motion 2003/04:MJ284 (kd) tas frågan upp om städning

av strandområden och behovet av nationella resurser

(yrkande 2).

I motion 2003/04:MJ339 (v) begärs att

Naturvårdsverket får det övergripande ansvaret för

havsmiljön. I motion 2003/04:MJ434 (mp) anförs att

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

rörande Naturvårdsverkets ansvar för havsmiljön samt

med förslag som säkerställer att hushållning med

fiskeresurser ges högre prioritet (yrkande 2).

I motion 2003/04:MJ63 (kd) efterlyses åtgärder för

fungerande reningsverk vid Östersjön. Samma krav bör

ställas på reningsverken i inlandskommunerna som i

kustkommunerna. Möjligheterna för jordbrukare att

ansöka om miljöstöd i form av fast träda,

fångstgrödestöd, vårplöjning samt anläggande och

skötsel av våtmark bör utökas, och reglerna för

utdelande av s.k. LBU-stöd bör bli frikostigare. Det

är enligt motionärerna viktigt att stödja

utvecklingen i Baltikum (yrkande 13).

Åtgärder mot kustnära övergödning efterlyses i

motion 2003/04:MJ243 (kd). Regeringen bör återkomma

till riksdagen med riktlinjer för länsstyrelserna

för att skapa förutsättningar för odlingsfria zoner

(yrkande 3). Vikten av fortsatt kamp mot försurning

och övergödning betonas i motion 2003/04:MJ370 (m)

yrkande 11. Ett antal förslag för att motarbeta

kväveutsläpp från reningsverk och jordbruk framläggs

i motion 2003/04:MJ408 (kd). I första hand måste

kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläpp

och miljögifter, och det är angeläget att kalkningen

av försurade sjöar fortsätter. Sverige måste även

fortsättningsvis ge bistånd till de länder på andra

sidan Östersjön som står för de största utsläppen

från reningsverk, och även svenska reningsverk måste

minska utsläppen. Kväveutsläppen från jordbruket

måste motverkas t.ex. genom utökade möjligheter till

miljöstöd i form av fast träda, fångstgrödestöd,

vårplöjning samt anläggning och skötsel av våtmarker

samt frikostigare regler för det s.k. LBU-stödet.

Det framhålls i motionen som viktigt att Sverige

stöder utvecklingen i Baltikum. Härutöver bör

regeringen snarast ta initiativ till en analys av

vad som har orsakat minskningen av de kustlevande

fiskarterna i Kalmarsundsregionen (yrkande 1). Även

i motion 2003/04:MJ434 (mp) föreslås åtgärder mot

övergödning. Havsmiljökommissionens resonemang om

övergödning borde ha kompletterats med en analys av

närsalternas kretslopp och flöden. Den av

kommissionen föreslagna utredningen om den

geografiska fördelningen av lantbrukets djur bör

även få i uppdrag att studera hur ett fungerande

kretsloppsjordbruk bör utformas. Det är viktigt att

östeuropeiska miljöorganisationer får gehör för sina

krav att EU-stödet skall gå till ett ekologiskt

anpassat jordbruk, och det framhålls i motionen som

angeläget att anpassningen i Sverige görs för att i

ökad utsträckning styra i riktning mot ett mindre

miljöbelastande jordbruk och större hänsyn till

övergödningen och havsmiljön. EU-stödet bör användas

på ett mer miljömålmedvetet sätt.

Havsmiljökommissionens förslag om

övergödningsområdet bör kompletteras med förslag om

aktiv användning även av ekonomiska styrmedel som

inte bryter mot PPP, t.ex. avgifter på kväveutsläpp

från kommunala reningsverk och på handelsgödsel.

Basen för avgifter på handelsgödsel bör breddas till

att omfatta även kväve via inköpt foder.

Kombinationen ekonomiska styrmedel/slutna kretslopp

mellan staden och jordbruket bör uppmärksammas

(yrkande 6). I motion 2003/04:MJ472 (fp) påtalas

vikten av att nyanlägga och restaurera våtmarker

(yrkande 19) och behovet av restriktioner mot

användning av natur- och handelsgödsel med hänsyn

till lokala förhållanden (yrkande 21).

Kvävereduktion på Gotland tas upp i motion

2003/04:MJ386 (m). Enligt motionären är

dikningsföretagen vid Gothemsån i behov av

rekonstruktion för att öka jordbruksmarkens

avkastning. Vid denna rekonstruktion är det

synnerligen lämpligt att även försöka vidta åtgärder

för att begränsa kväveutsläppen till Östersjön.

Skyddet av havsområden genom inrättande av Natura

2000-områden tas upp i motion 2003/04:MJ63 (kd).

Även mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar med

särskilt höga biologiska värden skall skyddas

(yrkande 23). I motion 2003/04:MJ334 (c) anförs att

fler marina reservat eller andra former av ekomarint

skydd bör inrättas efter samverkan mellan

fiskenäringen, länsstyrelsen, kommuner och forskare

(yrkande 9). I motion 2003/04:MJ472 (fp) anförs att

marina reservat som täcker Östersjöns samtliga

huvudbiotoper bör inrättas, och de fem reservat som

regeringen redan fattat beslut om måste

iordningställas omedelbart (yrkande 6).

I motion 2003/04:MJ408 (kd) begärs att regeringen

återkommer med förslag på lagstiftning i syfte att

möjliggöra för riksdagen att inrätta och ange

föreskrifter för marina skyddsområden som är av

nationellt intresse, såväl innanför som utanför

territorialvattengränsen (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Sjöfart, fiske, gifter, övergödning och

klimatförändringar bidrar tillsammans till en

negativ utveckling av havsmiljön. Trots vidtagna

åtgärder har Östersjöns och Västerhavets

miljötillstånd i stort sett inte förbättrats under

de senaste 10-15 åren, tvärtom pekar utvecklingen på

att tillståndet kommer att vara oförändrat eller

sämre inom ett eller ett par decennier.

Övergödningen orsakar fortsatt betydande störningar.

Kraftfulla åtgärder krävs således för att lösa

problemen i havsmiljön. Den svenska

havsmiljöpolitiken utgår från det nationella

miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust

och skärgård. Åtta delmål anger inriktning och

tidsperspektiv för att nå miljökvalitetsmålet. En

förutsättning för att miljökvalitetsmålet skall

uppnås är att också miljökvalitetsmålen Ingen

övergödning och Giftfri miljö uppfylls. Totalt sett

har dock inte mindre än 11 av de 15

miljökvalitetsmålen bäring på haven.

Arbete med miljö- och säkerhetsfrågor inom framför

allt sjöfarten bedrivs inom ramen för en rad

internationella organ. Sverige deltar i samtliga

dessa forum. FN:s sjöfartsorganisation IMO har

sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön som

övergripande mål för sin verksamhet under bl.a. ett

flertal konventioner. MARPOL-konventionen från år

1973 om förhindrande av havsföroreningar från fartyg

försågs år 1978 med ett protokoll som innehåller

bl.a. regler för fartygs utformning och utrustning

samt för mottagning av olje- och kemikalierester i

hamnar. En bilaga till MARPOL har nyligen

ratificerats och träder i kraft den 19 maj 2005.

Härmed finns ett internationellt regelverk för

begränsning av emissioner från fartyg som medför att

såväl svavel- som kväveutsläppen begränsas för all

internationell sjöfart, oberoende av var i världen

fartygen befinner sig.

EU:s verksamhet på området innebär i stor

utsträckning att IMO:s konventioner görs till mer

eller mindre bindande EG-regler. Detta gäller bl.a.

IMO:s arbete med utfasningen av fartyg med

enkelskrov, som har resulterat i EG:s

dubbelskrovsförordning. Kommissionen har vidare

tagit initiativ till en strategi för att skydda och

bevara den marina miljön. Avsikten är att den skall

presentas för rådet före maj 2005. Den nyligen

inrättade europeiska sjösäkerhetsbyrån EMSA

(European Maritime Safety Agency) har ansvaret för

att gemenskapens sjösäkerhetsregler tillämpas

effektivt och skall samla information och förvalta

databaser, utvärdera och kontrollera

klassificeringssällskapen samt samordna

medlemsstaternas verksamhet. EMSA har sitt säte i

Lissabon. Under verksamhetsåret 2003/04 har en EG-

förordning antagits om sjöfartsskydd. Flera förslag

till rättsakter inom området miljö och säkerhet är

under behandling, nämligen en förordning om

genomförande av den internationella

säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen, ett

direktiv om förorening från fartyg och införande av

påföljder vid överträdelser och ett direktiv om

ökat hamnskydd. Med utgångspunkt från EU:s sjätte

åtgärdsprogram för miljön lade kommissionen i

oktober 2002 fram meddelandet Mot en strategi för

att skydda och bevara den marina miljön. I mars 2003

gav rådet sitt stöd till meddelandets inriktning och

målsättningar. Kommissionen har därefter inlett

arbetet med att utveckla aktiviteter som påverkar

haven och de åtgärder som behövs för dess

genomförande skall utvecklas. Mötet beslutade också

att Helcom och Ospar skall samarbeta för att till år

2010 skapa ett nätverk som omfattar båda

havsområdena med väl förvaltade marina skyddade

områden.

Oslo- och Pariskonventionerna har gett namn åt

Osparkonventionen från år 1992 för skyddet av den

marina miljön i Nordostatlanten. Arbetet inom Ospar

har numera i hög grad inriktats på att följa upp

beslut från ministermötet i Bremen år 2003.

Nordsjökonferensen är ett samarbete mellan

länderna rund Nordsjön för skydd av Nordsjöns marina

miljö. Sverige innehar sedan år 2000

ordförandeskapet i Nordsjökonferensen. Arbetet inom

konferensen kommer att fokusera på frågor om

miljöpåverkan från sjöfart och fiske inför det

ministermöte som Sverige skall anordna år 2006.

Arbetet med ansökan om klassning av Östersjön som

PSSA har pågått bl.a. inom ramen för

Helsingforskommissionen, Helcom, som sedan år 1974

verkar för att multilateralt förbättra miljön i

Östersjön och för internationellt samarbete vid

större olje- och kemikalieolyckor.

Vid ett gemensamma ministermöte för Helcom och

Ospar i Bremen år 2003 betonades de regionala

konventionernas betydelse i arbetet med den

europeiska marina strategin. Helcoms och Ospars

roller i det arbetet definierades. Mötet slog vidare

fast att ekosystemansatsen skall tillämpas senast år

2010 i förvaltningen av alla mänskliga aktiviteter

som påverkar haven och att åtgärder som behövs för

dess genomförande skall utvecklas. Mötet beslutade

också att Helcom och Ospar skall samarbeta för att

till år 2010 skapa ett nätverk som omfattar båda

havsområdena med väl förvaltade marina skyddade

områden.

Som anförs i skrivelsen är, på grund av de marina

miljöproblemens gränsöverskridande karaktär, det

globala och regionala samarbetet av avgörande

betydelse. Av utskottets redogörelse ovan framgår

att Sverige är pådrivande och deltar mycket aktivt i

arbetet för att bevara och skydda den marina miljön

bl.a. inom ramen för EU, Helcom, Ospar och

Nordsjökonferensen.

När det gäller det nationella arbetet vill

utskottet erinra om att regeringen år 2002 tillsatte

en havsmiljökommission, som bl.a. fick i uppdrag att

föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa

utvecklingen i havsmiljön, så att de nationella

miljökvalitetsmål som är relevanta för havsmiljön

kan nås till år 2020. Havsmiljökommissionens

betänkande Havet - tid för en ny strategi (SOU

2003:72) överlämnades till regeringen i juni 2003.

Sammanfattningsvis föreslår kommissionen en

nationell marin strategi för Västerhavet och

Östersjön samt åtgärder inom områdena sjöfart,

fiske, gifter, övergödning och internationellt

samarbete. Flera av förslagen innebär en revidering

av de miljökvalitetsmål som är relevanta för havets

miljötillstånd. Kommissionen betonar nödvändigheten

av internationell samverkan och föreslår därför en

ny regional förvaltning i Östersjön inklusive

Kattegat. Kommissionen ser Östersjön som pilotområde

för en ny förvaltningsstrategi och lägger fram ett

antal förslag som underlag för en revidering av

Helsingforskonventionen. I den nu aktuella

skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att lägga

fram förslag med anledning av betänkandet under år

2005. Regeringen har även för avsikt att föreslå en

sammanhållen nationell strategi för havsmiljön under

mandatperioden.

Av skrivelsen framgår att Sverige till EG-

kommissionen har angett ytterligare känsliga områden

enligt rådets direktiv (91/676/EEG) om skydd mot att

vatten förorenas av nitrater från jordbruket. Genom

återföring av skatt på handelsgödsel och

bekämpningsmedel lämnas stöd till åtgärder för att

bl.a. minska växtnäringsförluster från jordbruket i

syfte att minska övergödning.

Som utskottet konstaterat ovan är miljötillståndet

i Östersjön och Västerhavet oroväckande. För att den

negativa utvecklingen skall kunna brytas krävs

omfattande och utökade insatser såväl av nationell

som internationell karaktär. Utskottet utgår

emellertid från att regeringen fortsatt driver

frågan med stor kraft i olika internationella forum

såsom EU, Helcom och Ospar. I samband med

regeringens fördjupade utvärdering våren 2005 av de

nationella miljökvalitetsmålen kan ytterligare

förslag om åtgärder för förbättrad havsmiljö

förväntas. Som även framgår av utskottets

redogörelse ovan kan förslag om en sammanhållen

nationell strategi för havsmiljön förväntas under

mandatperioden. Med det nu anförda och med vad i

tillämpliga delar anförs nedan finner utskottet

syftet med motionerna 2003/04:MJ65 (m) yrkande 3,

2003/04:MJ434 (mp) yrkande 1, 2003/04:MJ438 (s) och

2003/04:MJ472 (fp) yrkande 9 i allt väsentligt

tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör lämnas

utan riksdagens vidare åtgärd.

Som utskottet redogjort för ovan betonades vid det

gemensamma ministermötet för Helcom och Ospar i

Bremen 2003 de regionala konventionernas betydelse i

arbetet med den europeiska marina strategin, och

deras roller i det arbetet definierades. Helcom och

Ospar skall samarbeta för att till år 2010 skapa ett

nätverk som omfattar båda havsområdena med väl

förvaltade marina skyddade områden. Det slogs också

fast att Helcoms framtida roll och prioriteringar

måste anpassas till de nya förhållanden som råder i

omvärlden, särskilt sedan åtta av nio Helcomländer

från den 1 maj 2004 är medlemmar i EU. I mars 2004

fattade Helcom beslut om inriktningen på den

fortsatta verksamheten. På grundval av information

om tillståndet i Östersjön skall Helcom vara

pådrivande för att lämpliga åtgärder vidtas inom EU

och internationella organisationer så att Östersjöns

specifika behov av skydd tillgodoses. I det fall

tillräcklig skyddsnivå inte kan uppnås genom

åtgärder i andra forum skall åtgärder övervägas inom

Helcom. Den implementering och revidering av

Helsingforskonventionen som efterlyses i motionerna

2003/04:MJ243 (kd) och 2003/04:MJ408 (kd) pågår

således inom ramen för konventionen. I sammanhanget

vill utskottet även hänvisa till

Havsmiljökommissionens synpunkter på arbetet inom

Helcom. Därmed är något särskilt uttalande med

anledning av motionernas yrkanden 1 och 2

respektive 13 inte påkallat. Motionerna i dessa

delar påkallar inte någon vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Hösten 2002 beslutade riksdagen med anledning av

ett antal motionsyrkanden och efter förslag från

utskottet bl.a. att regeringen ytterligare skulle

påskynda arbetet med att samtliga länder i

östersjöregionen skall kunna få sina vatten klassade

som särskilt känsliga havsområden, PSSA (bet.

2002/03:MJU6, rskr. 2003/04:97).

Den 19 december 2003 lämnade samtliga

östersjöstater utom Ryssland in en ansökan till IMO

om att klassa Östersjön utom ryska vatten som

särskilt känsligt havsområde. I arbetet med ansökan

var Sverige drivande och samordnande. Ansökan

innehöll inte några förslag till nya skyddsåtgärder,

men däremot en avisering om att de ansökande

länderna avsåg att inom den givna tidsramen på två

år återkomma till IMO med förslag på

tilläggsskyddsåtgärder. Som exempel på möjliga

åtgärder till skydd för Östersjön nämns i ansökan

obligatorisk rapportering, trafikövervakning,

eskortering och eskortbogsering, lotsning och

ruttsystem samt områden som skall undvikas. Den 2

april 2004 godkände IMO:s havsskyddskommitté i

princip östersjöstaternas ansökan. I samband härmed

åtog sig ansökarländerna att återkomma med särskilda

åtgärder. För Sveriges del har detta arbete nu

inletts genom att regeringen den 22 juli 2004

beslutade ge Sjöfartsverket i uppdrag att

tillsammans med Naturvårdsverket och Kustbevakningen

utarbeta förslag till särskilda åtgärder för att

stärka sjösäkerheten på Östersjön. Sjöfartsverket

skall även samordna arbetet med sikte på att år 2006

slutgiltigt få Östersjön klassad som ett särskilt

känsligt innanhav. Enligt uppdraget är regeringens

ambition att samtliga östersjöstater skall kunna

sluta upp bakom en sådan klassning. Eftersom de

växande transporterna av olja från ryska hamnar ger

Ryssland en nyckelroll i det framtida

sjösäkerhetsarbetet betonade regeringen vikten av

att även Ryssland inbjuds till det fortsatta

arbetet. Regeringen konstaterade att arbetet med att

klassa Östersjön som PSSA har väckt stort intresse

och engagemang även hos sjöfartsnäringen och

miljörörelsen. I syfte att främja en öppenhet i

arbetet med att skydda Östersjöns marina miljö bör

Sjöfartsverket enligt uppdraget på lämpligt sätt

hålla intresseorganisationerna informerade om det

pågående arbetet.

Utskottet har inhämtat information i frågan från

representanter för Miljödepartementet,

Näringsdepartementet, Sjöfartsverket, Svenska

Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och

Greenpeace.

Företrädare för Näringsdepartementet och

Sjöfartsverket uppgav bl.a. att ett sammanträde har

hållits med samtliga Östersjöländer, och nästa möte

kommer att äga rum i november 2004. Även om Ryssland

inte har undertecknat ansökan till IMO deltar landet

i sammanträdena. I enlighet med regeringens uppdrag

arbetar verket för närvarande med en djupvattenled

på svenskt vatten, och de baltiska länderna gör

detsamma i sina vatten liksom Finland i Finska

viken. Vidare kommer verket att begära ändring av

IMO:s separata beslut beträffande vattnen söder om

Gotland. I slutet av februari 2005 kommer verket

därmed att ha slutfört vissa delar av åtgärderna

enligt ansökan, vilket innebär att Norra

Midsjöbanken och Hoburgs bank då blir förklarade som

områden som bör undvikas. Under oktober 2004 kommer

IMO att behandla frågan om förändrade riktlinjer för

beslut om PSSA-områden. Sveriges inställning till

detta beslut är positiv eftersom de nuvarande

reglerna är otydliga. En revidering av hela

Havsrättskonventionen anser Sjöfartverket som

omöjlig på grund av regelverkets omfattning. De

delar av konventionen som reglerar säkerheten för

stora passagerarfartyg är emellertid föremål för

översyn, eftersom antalet möjliga passagerare på

vissa fartyg har stigit drastiskt sedan reglerna

infördes.

Några särskilda utbildnings- eller kompetenskrav

för besättningen på fartyg i just Östersjön finns

inte. Enligt Sjöfartsverket är frågan huruvida de

internationellt gällande kraven är för låga.

Eftersom ett stort antal europeiska fartyg

trafikerar Östersjön kommer kommissionen och EU:s

sjöfartsorganisation EMSA att kontrollera

utbildningen inom EU. De bestämmelser som reglerar

kraven på fartygens konstruktion är internationella

och gäller i princip samtliga världens hav. Sedan

lång tid har Sverige ställt krav på mottagning av

olja i hamnarna. Problemet är dock att några länder

inom EU har regler som begränsar mängden avfall,

t.ex. endast avfall som uppkommit efter det att

fartyget lämnade den senaste hamnen. Detta innebär

att mycket avfall lämnas i svenska hamnar eftersom

Sverige inte har dessa begränsningar. Enligt

Sjöfartsverket fungerar systemet väl, men oroande

tendenser finns. I Stora Bält och Öresund finns

sedan lång tid tillbaka en överenskommelse om

lotsplikt. Utanför dessa områden vidtar

internationellt vatten där regler om lotsplikt inte

är folkrättsligt bindande. På nationellt vatten

innanför den s.k. baslinjen, dvs. längs de yttersta

öarna, kan emellertid nationella beslut gälla. I

hela Östersjön förekommer sådan lotsplikt efter

nationella beslut i varje berört land.

Miljödepartementets representant betonade att

regeringens ambition är att de förslag till åtgärder

som nu arbetas fram skall ge Östersjöns miljö ett så

bra skydd som möjligt utan att den slutliga

klassningen som PSSA försvåras. Naturvårdsverket

behöver emellertid ytterligare tid för att undersöka

fler områden i behov av skydd. Vidare framhölls att

åtgärder bl.a. när det gäller fartygskonstruktioner,

utbildning, straffansvar och sanktioner visserligen

ingår i regeringens uppdrag men, i det fall dessa

åtgärder inte kan rymmas i ansökan till IMO, de

kommer att bli föremål för regeringens arbete med

marint skydd utanför själva PSSA-klassningen, t.ex.

inom ramen för IMO, MARPOL och EU.

Svenska Naturskyddsföreningens representant

framhöll att de känsligaste områdena i Östersjön är

ganska få och väl kartlagda och att regeringen bör

tolka IMO:s regelverk extensivt. Förutom förbud och

andra restriktioner bör incitament i form av bl.a.

differentierade hamnavgifter, tillskapas. Det måste

bli lönsamt att iaktta miljöhänsyn. WWF:s

företrädare instämde i dessa synpunkter.

Företrädaren för Greenpeace hävdade att de flesta

instrument för skydd av Östersjön redan finns inom

IMO:s regelverk men att nya riktlinjer när det

gäller ansvar, ytbildning m.m. erfordras.

Som utskottet konstaterat ovan är miljötillståndet

i Östersjön oroväckande och kräver omfattande och

utökade insatser av såväl nationell som

internationell karaktär. Mot den bakgrunden ser

utskottet IMO:s beslut om principklassning av

havsområdet som en stor framgång. För

Östersjöländerna är nu nästa viktiga steg i arbetet

för slutlig klassning av Östersjön som PSSA att

återkomma till IMO med förslag till skyddsåtgärder

för området. I sammanhanget bör uppmärksammas att, i

slutdokumentet från den 13:e parlamentariska

Östersjökonferensen den 31 augusti 2004, som

undertecknades av samtliga Östersjöländer inklusive

Ryssland, regeringarna i länderna runt Östersjön

uppmanas att stödja införandet av ytterligare

effektiva skyddsåtgärder för havsområdet. Som

framgår av utskottets redogörelse ovan pågår ett

omfattande nationellt och internationellt arbete i

detta syfte. Sveriges del i arbetet med förslag till

effektiva skyddsåtgärder för att förhindra bl.a.

oljeutsläpp vid olyckor i den täta tankertrafiken är

en för utskottet prioriterad fråga. Enligt

utskottets mening bör regeringen pröva de

möjligheter som IMO:s regelverk rymmer när det

gäller ytterligare skyddsåtgärder för området.

Exempel på åtgärder som bör bli föremål för sådan

prövning är minimikrav på skeppskonstruktioner,

besättningarnas kompetens och reglering av ansvaret

för brott mot internationella konventioner på

området. Utskottet anser vidare att Sverige, som

drivande i frågan och med tanke på vår långa kust

mot Östersjön, vårt vidsträckta havsterritorium och

våra erfarenheter på sjöfartsområdet, också har ett

stort ansvar i arbetet med att förbättra

utformningen och tillämpningen av det närmare

trettioåriga regelverk som fortfarande gör haven

till "allas rätt men ingens ansvar". Utskottet

förutsätter således att regeringen, i utformandet av

förslag till de ytterligare skyddsåtgärder som kan

anses nödvändiga, utnyttjar de möjligheter som IMO:s

regelverk erbjuder. Inför kommande förhandlingar bör

regeringen aktivt arbeta med att förankra dessa

förslag hos regeringarna i övriga berörda länder.

Utskottet kommer att noggrant följa det arbete som

återstår innan beslut kan tas i mars 2006 om slutlig

klassning av Östersjön som PSSA. Utskottet

förutsätter även att Sjöfartsverket under processen

på lämpligt sätt och i enlighet med regeringens

uppdrag håller intresseorganisationerna informerade

om det pågående arbetet. Med det anförda får

motionerna 2003/04:MJ334 (c) yrkandena 7 och 8,

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 10 och 2003/04:MJ472 (fp)

yrkande 10 anses tillgodosedda. Någon vidare

riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena

anser utskottet inte påkallad.

I skrivelsen konstaterar regeringen att

Kustbevakningens arbete för att minska de illegala

oljeutsläppen från fartyg har haft en positiv

effekt. Ökad flygövervakning och ökad närvaro till

sjöss är avgörande för att nå delmålet om minskade

utsläpp från fartyg till år 2010. Andra viktiga

förutsättningar för att nå målet är hög beredskap,

väl fungerande internationellt samarbete och god

förmåga att genomföra insatser. Från och med

innevarande budgetår har Kustbevakningens anslag

utökats med ca 50 miljoner kronor. Regeringen

bedömer att förutsättningarna för ett framgångsrikt

arbete för att nå målet är goda. Dock kan den ökade

närvaron till sjöss till att börja med komma att

innebära en ökning av antalet rapporterade utsläpp,

eftersom fler utsläpp sannolikt kommer att

identifieras. De riskreducerande åtgärder som

successivt införs bedöms inte helt kompensera den

ökande risken för tankfartygsolyckor till följd av

intensivare trafik till havs av oljetransporter från

ryska och baltiska hamnar. Utskottet delar

regeringens uppfattning om betydelsen av ett

fortsatt målinriktat internationellt och regionalt

sjösäkerhetssamarbete där Sjöfartsverket har en

viktig roll. Utskottet välkomnar också de förslag om

en sammanhållen nationell havsmiljöstrategi som

regeringen har för avsikt att lägga fram under

mandatperioden.

Av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde

20, framgår att antalet oljeutsläpp i svensk

ansvarszon minskar till följd av intensifierad

övervakning av de värst drabbade farledsstråken.

Under perioden 1995-2003 har antalet oljeutsläpp

minskat kraftigt, och jämfört med 1995 har utsläppen

halverats. Utöver de konstaterade utsläppen finns

dock ett stort mörkertal. Utsläppen till sjöss är i

hög grad koncentrerade till de stora fartygsstråken,

vilket tyder på att utsläppen till stor del görs av

fartyg som passerar svensk ansvarszon på väg till

eller från hamnar utanför Sverige. De senaste årens

minskning av antalet oljeutsläpp har skett i dessa

farvatten, vilket tyder på att Kustbevakningens

flygövervakning, riktade operationer med satelliter,

flyg och fartyg samt det internationella samarbetet

har en förebyggande effekt. Samtidigt har

Kustbevakningen under senare år rapporterat ett ökat

antal utsläpp som kan hänföras till hamn- och

skärgårdsområden. Myndigheten gör dock bedömningen

att ökningen av antalet utsläpp beror på en ökad

benägenhet från allmänheten och kommunala

myndigheter att rapportera sådana utsläpp.

Kustbevakningen har sedan den 1 februari 2002 rätt

att inleda och bedriva förundersökning avseende

vattenföroreningsbrott. Arbetet med att organisera

en förundersökningsorganisation har prioriterats och

ytterligare förundersökningsledare med särskild

inriktning på detta arbete har rekryterats.

Under EU:s miljörådsmöte den 28 juni 2004 ingick

miljöministrarna en överenskommelse om

svaveldirektivet avseende marina bränslen. De nya

reglerna innebär bl.a. krav på 1,5 % svavel i

bränslet för alla fartyg i bl.a. Östersjön och

Nordsjön och för passagerarfartyg i reguljär drift

mellan EU-hamnar samt 0,1 % svavel i bränslet för

alla fartyg i hamn från den 1 januari 2010. En ny

artikel har dessutom införts, som under vissa

villkor tillåter avsteg från reglerna för att testa

alternativa metoder av rening, såsom scrubbers.

Sverige hade invändningar mot att direktivet inte är

tillräckligt långtgående och deltog inte i beslutet.

Förslaget behandlas nu vidare inom EU:s

beslutsprocess.

Som utskottet tidigare anfört har

Havsmiljökommissionen haft i uppdrag att bl.a.

föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa

utvecklingen i havsmiljön, så att de nationella

miljökvalitetsmål som är relevanta för havsmiljön

kan nås till år 2020. För Östersjön förespråkar

kommissionen en indelning i zoner med olika nivåer

av marint skydd. Vidare föreslås - inom ramen för en

reviderad Helsingforskonvention och genom samarbete

inom IMO - att vissa minimikrav för

sjöfartsstandard i Östersjön fastställs. Enligt

kommissionens förslag skall alla Östersjöns hamnar

ha utrustningar och anordningar för att omhänderta

avfall, även oljehaltigt sådant. Endast

högkvalitativa tankfartyg skall befrakta all farlig

last inklusive olja, och några anmärkningar från

besök i tidigare hamnar skall inte godtas. Det

föreslås också att fartygen skall vara utrustade med

transpondrar och/eller annan utrustning för kontroll

och spårning och vara klassificerade av

välrenommerade klassificeringssällskap. Farleder och

trafikregler bör utformas så att känsliga områden

undviks samt att skador från oljeutsläpp blir minsta

möjliga om de skulle uppstå. Utsläpp av

barlastvatten bör kontrolleras för att spridningen

av främmande organismer skall minimeras. Inom ramen

för samarbetet i Helcom bör insatser för att borda,

inspektera och uppehålla handelsfartyg som är

misstänkta för brott mot nationella miljölagar

samordnas.

När det gäller frågor om ökad säkerhet vid

navigering, bekvämlighetsflaggade fartyg samt

utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider hänvisar

trafikutskottet i sitt yttrande till miljö- och

jordbruksutskottet till sina uttalanden i

betänkandet Sjösäkerhet (bet. 2002/03:TU5). Såvitt

avser miljölotsar erinrade då trafikutskottet om att

denna fråga diskuterades inom Helcom inför

antagandet av den s.k. Köpenhamnsdeklarationen

hösten 2001. Frågan kom emellertid inte att föras

vidare, eftersom miljölotsar inte bedömdes medföra

en effektivitetshöjning motsvarande de relativt sett

höga kostnaderna. Trafikutskottet framhöll

emellertid att lotsplikt utgör en av de åtgärdstyper

som kan vara aktuella som PSSA-åtgärd.

Trafikutskottet ser inte någon anledning att i detta

sammanhang ändra uppfattning i frågan. Sannolikt kan

en för alla kuststater runt Östersjön gemensam

förvaltning, innefattande bl.a. trafikledning och

trafikövervakning, ge motsvarande resultat och till

lägre kostnader. Trafikutskottet utgår från att

regeringen inom ramen för sin till våren 2005

aviserade transportpolitiska proposition lägger fram

förslag med avseende på miljölotsar. Vad härefter

gäller frågan om bl.a. skärpta regler för

fartygsleder hänvisade trafikutskottet i sitt

betänkande till den politiska överenskommelse som

träffades år 2001 i Helcom i fråga om

djupvattenområden. Vidare påpekade utskottet att

frågan om klassificering av Östersjön som PSSA även

omfattar regler för fartygsleder. Trafikutskottet

konstaterar nu sammanfattningsvis att Sjöfartsverket

har regeringens uppdrag att utarbeta förslag till

s.k. tilläggsåtgärder inom PSSA-klassningen och

utgår från att förslagen i motion 2003/04:MJ66 (fp)

i denna del kommer att bli föremål för verkets

överväganden.

Vid flera tillfällen och senast hösten 2003 har

trafikutskottet även behandlat frågan om åtgärder

mot systemet med bekvämlighetsflaggade fartyg och

åtgärder för att främja att fartyg återregistrerar

sig i land inom EU (bet. 2003/04:TU1).

Trafikutskottet erinrade i detta betänkande

inledningsvis om sin behandling hösten 2002 av

liknande motionsyrkanden. Trafikutskottet betonade

då vikten av att regelsystemet, som bl.a. syftar

till ökad sjösäkerhet och motverkande av social

dumpning, är enhetligt och gäller all sjöfart inom

gemenskapen, oavsett i vilket land fartyget är

registrerat. När det gäller åtgärder för att minska

möjligheterna för fartyg under bekvämlighetsflagg

att färdas över svenska farvatten och lägga till i

svenska hamnar ansåg trafikutskottet att Sverige i

EU samt separat för Östersjöländerna kraftfullt

borde verka för att bekvämlighetsflaggningen

begränsas inom EU:s vattenområden. I det

sammanhanget framhöll trafikutskottet att en

klassificering av Östersjön som PSSA skulle erbjuda

ökade möjligheter att vidta angelägna åtgärder för

ökad säkerhet för miljö och människor.

Trafikutskottet ansåg det angeläget att en gemensam

syn utvecklas när det gäller näringspolitiskt stöd

till sjöfart inom EU.

I sitt yttrande hänvisar trafikutskottet vidare

till Havsmiljökommissionens förslag att målet inom

Helcom att samordna insatser för att borda, visitera

och uppehålla ett handelsfartyg misstänkt för brott

eller hot om brott mot nationella miljölagar kan

medföra begränsat tillträde till hamnar och

marknader om fartyget seglar under

bekvämlighetsflagg. I ett längre perspektiv, säger

Havsmiljökommissionen vidare, bör Sverige och övriga

Östersjöstater arbeta för ett avskaffande av

bekvämlighetsflaggningen för att komma till rätta

med den obalans i rättigheter som för närvarande

råder mellan flaggstater och kuststater. Vidare sägs

att frivilliga överenskommelser, samverkansavtal,

mellan parterna kan bidra till att svenska vatten

inte trafikeras av undermåliga fartyg.

Trafikutskottet vidhåller sin uppfattning om

vikten av en enhetlig tillämpning av det

internationella regelverket inom sjöfarten,

utvecklande av en gemensam syn inom EU när det

gäller näringspolitiskt stöd till sjöfarten och

värnandet av konkurrensneutralitet inom näringen.

Mot denna bakgrund emotser utskottet förslag i den

aviserade transportpolitiska propositionen som

innebär att dessa syften i hög grad kan uppnås.

När det gäller krav på dubbelskrov för

oljetankfartyg delar trafikutskottet uppfattningen i

motion 2003/04:MJ65 (m) om vikten av säkra

transporter av olja och erinrar om de regelsystem,

såväl inom IMO som EU, som syftar till att fartyg

med enkelskrov skall fasas ut och ersättas med

fartyg med dubbelskrov. Det finns enligt

trafikutskottet skäl att se positivt på dessa

åtgärder och trafikutskottet ansluter sig därmed

till vad som anförs i motionen i denna del. I detta

sammanhang anser trafikutskottet det emellertid

angeläget att betona att dubbelskrov inte ensamt kan

bidra till säkrare oljetransporter. Minst lika

viktigt är att inga undermåliga fartyg är i bruk,

dvs. att fartygen är väl byggda och underhållna samt

hanteras av besättningar med hög kompetens.

Trafikutskottet delar vidare motionärernas

uppfattning om vikten av samarbete mellan Östersjöns

strandstater för att stärka övervakningen av

Östersjön. Mot den nu angivna bakgrunden förutsätter

trafikutskottet att syftet med motionen i nu

behandlad del blir tillgodosett och anser att

motionens yrkande 4 i detta samanhang inte bör

föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Sedan år 1998 tillämpas inom inrikessjöfart ett

system med ekonomiska styrmedel i form av

miljödifferentierade farledsavgifter, som innebär

rabatt för fartyg med låga utsläpp av svaveldioxid

och kväveoxider. Detta kan åstadkommas genom att

fartygen använder lågsvavlig bunkerolja samt

katalysatorer eller annan kvävereducerande

utrustning. Målet är att minska sjöfartens

luftföroreningar med 75 % inom en tioårsperiod.

Trafikutskottet konstaterar i sitt yttrande att

systemet har visat sig ge goda resultat. Samtidigt

torde det vara unikt för Sverige, bl.a. på grund av

att farledsavgifter över huvud taget inte förekommer

i övriga EU-länder. Även flertalet svenska hamnar

tillämpar likartade system genom hamnavgifter som är

miljödifferentierade med avseende på olika skadliga

ämnen från fartyg.

Svaveldioxidutsläppen från sjöfarten är högre

räknat per ton transporterat gods än för andra

transportslag. Vissa svenska rederier använder

emellertid bunkerolja av miljöklass 1 i sina fartyg.

Ett stort problem för dessa rederier är att det kan

vara mycket svårt att få tag på bunkerolja av

tillräckligt god kvalitet i andra europeiska hamnar.

Enligt trafikutskottets mening är det viktigt att

efterfrågan på en sådan produkt stimuleras för att

tillgängligheten av bunkerolja av god miljökvalitet

skall öka. Trafikutskottet konstaterar att olika

metoder för ekonomisk stimulans av miljöförbättrande

åtgärder nu diskuteras i flera länder och inom EU.

Trafikutskottet vill starkt understryka vikten av

att det är angeläget att Sverige, inom ramen för EU-

arbetet, verkar för att sådan bunkerolja blir

tillgänglig i alla EU-ländernas hamnar.

I det föregående har en redovisning lämnats om

arbetet med det s.k. svaveldirektivet avseende

marina bränslen. Trafikutskottet har noterat att den

svenska ståndpunkten är att ytterligare åtgärder är

nödvändiga. Det ses emellertid som positivt från

svensk sida att Sverige kunde genomdriva sina

skrivningar så att förslaget nu omfattar tung

eldningsolja och en bestämmelse om att direktivet

skall ses över år 2008.

Som framgått i det föregående kan utsläpp av

kväveoxider reduceras avsevärt genom bl.a.

katalysatorer. Sverige ligger mycket långt framme

när det gäller att installera katalytisk avgasrening

inom sjöfarten. Tidigare utgick ett statligt stöd

till investeringar av katalysatorer, och frågan om

ett återinförande av detta stöd har behandlats av

riksdagen vid flera tillfällen. I sitt yttrande

framhåller trafikutskottet att utskottet tidigare

erinrat om det år 1998 införda systemet med

miljödifferentierade farledsavgifter. Detta system

har samma syfte som investeringsstödet och har också

visat sig ge goda resultat (bet. 2002/03:TU5).

Trafikutskottet hänvisar vidare till regeringens

avsiktsförklaring om fortsatt utvecklande av

ekonomiska styrmedel för att komma tillrätta med

bl.a. sjöfartens utsläpp av luftföroreningar såsom

kväveoxider. Som framgår av det föregående har

systemet visat goda effekter. Sjöfartsverket har

även i uppdrag att utveckla farledsavgiftssystemet

med utgångspunkt i det förslag som presenterades i

departementspromemorian Nya farledsavgifter

(Ds 2003:41). Enligt vad trafikutskottet har

inhämtat avses de nya reglerna, som administreras av

Sjöfartsverket, att träda i kraft den 1 januari

2005.

Ett system med handel för utsläppsrätter avseende

svaveldioxid och kväveoxid har genomförts i

projektform under år 2003, delvis finansierat av

Vinnova och Sjöfartsverket. Enligt den utvärdering

som har gjorts på uppdrag av DG Miljö inom den

Europeiska kommissionen är resultatet lovande.

Systemet förutsätts omfatta alla fartyg som opererar

inom EU:s gränser. Miljöeffekterna bedöms ha

potential att på ett radikalt och snabbt sätt

kraftigt minska utsläppen av svaveldioxid och

kväveoxid från fartygstrafiken inom hela EU-området.

Detta system kan ses som en komplettering till de

internationella regelverket. Trafikutskottet

framhåller att frågan om handel med utsläppsrätter

också har tagits upp år 2002 av

Godstransportdelegationen som i sitt slutbetänkande

(SOU 2004:76) anför att förutsättningarna för ett

frivilligt handelssystem där sjöfarten ingår bör

analyseras vidare.

Sammanfattningsvis framhåller trafikutskottet sin

positiva syn på syftena med här behandlade

motionsförslag, dvs. ökad säkerhet och förbättrad

miljö inom sjöfarten. Som utskottet har visat på i

det föregående drivs arbetet parallellt och på flera

plan; internationellt inom IMO och EU, regionalt

inom bl.a. Helcom och nationellt inom Sverige. Med

ett adekvat regelverk och effektiv och enhetlig

tillämpning kan sjöfarten aktivt bidra till att lösa

godstransporternas miljöproblem och skapa ett

effektivt transportsystem. Liksom i sina tidigare

ställningstaganden i frågan förutsätter

trafikutskottet att regeringen inom EU aktivt verkar

för en ordning som säkerställer största möjliga

konkurrensneutralitet.

Trafikutskottet konstaterar också att berörda

företag inom svensk sjöfartsnäring bedriver ett

fortlöpande arbete i miljöförbättrande syfte. I

likhet med vad trafikutskottet tidigare har uttalat

är detta ett både framkomligt och föredömligt

arbetssätt. Det kan emellertid finnas skäl för

regeringen att närmare undersöka förutsättningarna

för att främja ytterligare initiativ av parterna.

Därmed finns det också skäl att betona vikten av att

utveckla en svenskflaggad handelsflotta.

I skrivelsen redovisar regeringen att

Havsmiljökommissionen har föreslagit en övergripande

marin strategi med syfte att åstadkomma samverkan

för ett förbättrat havsmiljöarbete. Såvitt

trafikutskottet kan finna ligger detta förslag

liksom en rad övriga förslag i kommissionens

betänkande väl i linje med de nu behandlade

motionsförslagen. Som regeringen påpekar i

budgetpropositionen återstår emellertid vissa frågor

som måste drivas hårdare, medan andra frågor, såsom

barlastvattenhantering, tillkommer. Trafikutskottet

utgår från att regeringen i sitt fortsatta arbete

tar i beaktande alla relevanta frågor om sjöfarten i

nu aktuella motioner.

Miljö- och jordbruksutskottet ansluter sig till

trafikutskottets synpunkter på de nu aktuella

motionerna. Mot den bakgrunden finner utskottet

syftet med motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkandena 15

och 17-19, 2003/04:MJ65 (m) yrkande 4, 2003/04:MJ66

(fp) yrkande 9 och 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 2 får

anses helt eller delvis tillgodosett. Motionerna i

dessa delar bör inte medföra någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Med hänvisning till det ovan anförda bör även

motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 16,

2003/04:MJ225 (kd), 2003/04:MJ334 (c) yrkande 3,

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 3 samt 2003/04:Ju263 (kd)

yrkande 3 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Med anledning av två motioner om skärpta påföljder

för bl.a. oljeutsläpp till sjöss vill utskottet

erinra om att lagen (1980:424) om åtgärder mot

förorening från fartyg skärptes betydligt hösten

2003 (prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:MJU3, rskr.

2002/03:13). Sedan den 27 december 2002 kan

skadestånd utgå om den som lämnar eller tar emot

avfall från fartyg drabbas av onödig försening.

Möjlighet finns även att hålla kvar fartyg som

närmast kommer från annan hamn inom Europeiska

samarbetsområdet och som där inte har lämnat avfall

på föreskrivet sätt. Utskottet vill också erinra om

vad som sägs ovan om att Kustbevakningen sedan den 1

februari 2002 har möjlighet att inleda och bedriva

förundersökning avseende vattenföroreningsbrott. Vid

myndigheten har dessutom arbetet med att organisera

en förundersökningsorganisation prioriterats.

Härutöver vill utskottet hänvisa till kommissionens

nyligen presenterade förslag om skärpning av

påföljderna för sådana brott. Förslaget är så

långtgående som det är möjligt med hänsyn till

internationella konventioner på området, framför

allt Havsrättskonventionen. I förslaget föreslås

oaktsamhet och medverkan bli tillräckliga för

ansvar, och förslaget innehåller även ett antal

straffskärpningar. Med det anförda finner utskottet

att motionerna 2003/04:MJ334 (c) yrkande 4 och

2003/04:MJ437 (s) inte bör påkalla någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen

och senast hösten 2003 (bet. 2003/04:MJU3) tagit

ställning till motioner om kostnader för

strandstädning på framför allt Västkusten.

Utskottet, som då hänvisade till sin behandling

våren 2002 av liknande motioner (bet. 2001/02:MJU24)

anförde att förslaget om statligt bidrag till

kommunernas strandstädning innebär att kommunerna i

princip skall bära kostnaderna för nedskräpningen.

En sådan uppfattning står i motsättning till

principen att förorenaren skall betala (Pollutor

Pays Principle). Utskottet redogjorde för

regeringens uppfattning i frågan, dvs. att ett

viktigt sätt att minska nedskräpningen är att

angripa problemet mera i grunden och satsa på lokalt

och regionalt förankrade projekt som fokuserar på

opinionsbildning bland vissa målgrupper såsom

fiskare, redare, oljeindustri etc. Syftet härmed är

att minska mängden marint avfall genom att skapa

attityd- och beteendeförändringar hos dem som bidrar

mest till nedskräpningen. Utskottet hänvisade även

till det projekt som sedan två och ett halvt år

pågår med Stiftelsen Håll Sverige Rent i samarbete

med stiftelsens samarbetspartner i Nordsjöstaterna.

Projektet har initierats av stiftelsen och omfattar

hela Nordsjöregionen. I projektets referensgrupp

ingår från svensk sida Fiskeriverket,

Sjöfartsverket, Naturvårdsverket, OKQ8, Preem

Petroleum AB, Wallenius Wilhelmsen Lines, Sveriges

fiskares riksförbund, Sveriges Redareförening och

Svenska båtunionen. Primära målgrupper är fiskare,

sjömän, ägare av fritidsbåtar och

oljeindustriarbetare. Projektet genomför aktiviteter

som kan påverka dessa grupper och som på sikt kan

minska den marina nedskräpningen. Projektet

finansieras delvis av EU:s program Interreg IIIB

North Sea. Utskottets ställningstagande kvarstår.

Det anförda innebär att riksdagen inte bör vidta

några åtgärder med anledning av motionerna

2003/04:MJ63 (kd) yrkande 21, 2003/04:MJ284 (kd)

yrkande 2 och 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 7.

Verksförordningen (1995:1322) ger regeringen rätt

att utfärda föreskrifter för myndigheter under

regeringens verksamhetsområde. För Naturvårdsverkets

del gäller förordningen (2001:1096) med instruktion

för Naturvårdsverket. Det ankommer således på

regeringen att i instruktionen ange de uppgifter som

den anser lämpligen bör ankomma på verket. Med

anledning av motion 2003/04:MJ434 (mp) yrkande 2

vill utskottet härutöver hänvisa till utskottets

uttalanden våren 2004 om vikten av ekologiskt

hållbar förvaltning av fiskeresurserna (bet.

2003/04:MJU13). Med det anförda avstyrker utskottet

motionen i berörd del samt motion 2003/04:MJ339 (v).

När det gäller åtgärder för att främja bl.a.

kvävereduktion bör, enligt Miljömålsrådets

bedömning, arbetet med att skydda myrmark påskyndas

om delmålet skall nås. Under år 2003 låg takten i

reservatsbildningen under genomsnittet för den

senaste femårsperioden. Samtidigt pågår ett viktigt

arbete för skyddet av våtmarker genom utpekande av

Natura 2000-områden. Av budgetpropositionen för år

2005, utgiftsområde 20, framgår att regeringen under

år 2004 har beslutat att ett 50-tal av

Myrskyddsplanens områden skall ingå i Natura 2000-

nätverket. Den nationella våtmarksinventeringen

närmar sig sitt slut i och med att en sista

fältsäsong genomförs i Norrbottens län under år

2004. Av årets budgetproposition framgår att

resultatet bl.a. skall ligga till grund för

utpekandet av nationellt och internationellt

värdefulla områden. Naturvårdsverket har i uppdrag

att redovisa en nationell strategi för skydd och

skötsel av våtmarker och sumpskogar senast den 1

oktober 2005. Denna strategi skall ta ett

helhetsgrepp på uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet.

I budgetpropositionen redogör regeringen även för

den utvärdering av svenska våtmarker anlagda under

åren 1996-2002 med jordbruksstöd eller inom lokala

investeringsprogram som på Naturvårdsverkets och

Jordbruksverkets uppdrag har gjorts vid

Våtmarkscentrum vid Högskolan i Halmstad. Sammanlagt

granskades närmare 1 200 objekt om ca 3 300 hektar.

Enligt Våtmarkscentrums beräkningar renar vissa

våtmarker vattnet från upp till ett ton kväve per

hektar och år. Betydande variationer förekommer

dock. Studien visar även att våtmarker anlagda inom

olika stödformer är olika effektiva i fråga om att

lägga fast de näringsämnen som finns i vattnet.

Placeringen av våtmarken är härvid en viktig faktor.

Som stöd för det framtida arbetet har

Jordbruksverket tagit fram kvalitetskriterier för

våtmarkers placering, utformning och skötsel. Syftet

är att våtmarkerna skall vara effektiva

näringsfällor, främst beträffande kväve, samtidigt

som biologisk mångfald gynnas och hänsyn tas till

platsens kuturmiljövärden. I det samlade grepp som

Naturvårdsverket tog under år 2003 beträffande

åtgärdsprogram för hotade arter skrevs avtal med

olika länsstyrelser om ett drygt tiotal program som

berör arter med koppling till våtmarker. I rapporten

Miljömålen - allas vårt ansvar föreslår

Miljömålsrådet att delmålet ges en annan utformning

sedan den nuvarande omgången av åtgärdsprogram

fullföljts av Naturvårdsverket. Förslaget kommer att

behandlas i samband med regeringens redovisning till

riksdagen under år 2005 av den fördjupade

utvärderingen av miljömålen. Det kan tilläggas att

ca 1 300 hektar våtmarker och småvatten har anlagts

under perioden 2000-2003.

Inom miljö- och landsbygdsprogrammet finns ett

flertal åtgärder som syftar till att minska

växtnäringsförlusterna från jordbruksmark. Av årets

budgetproposition, utgiftsområde 23, framgår att

anslutningen till miljöersättningen för minskat

kväveläckage genom odling av fånggröda och

senarelagd jordbearbetning uppgick till ca 196 200

hektar år 2003 vilket är ca fyra gånger fler än det

uppsatta målet. Åtgärden bedöms ha en mycket positiv

effekt genom att kväveläckaget minskat. Beräkningar

pekar på att åtgärden år 2003 har lett till en

minskning av kväveutlakningen från åkermark med ca 2

400 ton. Trots den positiva effekten bedöms det vara

svårt att uppnå miljökvalitetsmålet Ingen

övergödning.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att

Sverige till EG-kommissionen har angett ytterligare

känsliga områden enligt rådets direktiv (91/676/EEG)

om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från

jordbruket. Härutöver bör framhållas att genom

återföring av skatt på handelsgödsel och

bekämpningsmedel stöd lämnas till åtgärder för att

bl.a. minska växtnäringsförluster från jordbruket i

syfte att minska övergödning.

Med det ovan anförda finner utskottet att syftet

med motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 13,

2003/04:MJ243 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ370 (m)

yrkande 11, 2003/04:MJ386 (m), 2003/04:MJ408 (kd)

yrkande 1, 2003/04:MJ434 (mp) yrkande 6 och

2003/04:MJ472 (fp) yrkandena 19 och 21 i allt

väsentligt får anses tillgodosett. Motionerna i

dessa delar bör därmed lämnas utan vidare åtgärd.

Enligt Miljömålsrådets bedömning går arbetet med

att bevara skyddsvärda miljöer i havs- och

kustmiljön framåt. Rådet anser att det i allmänhet

är en långsam process att bilda reservat och

fiskefria områden i marin miljö eftersom det är

många intressen som behöver konsulteras. Utskottet

delar uppfattningen att den konsultativa processen

är viktig och kan tyvärr konstatera att få nya

reservat har bildats i marin miljö de senaste åren.

Utskottet finner det därför angeläget att insatserna

från berörda myndigheter och aktörer ökar för att

målet skall kunna uppnås såväl när det gäller

inrättande av nya reservat som identifiering av ett

lämpligt område där fiske inte skall bedrivas.

Enligt Miljörådet är kunskapen om naturvärdena på

land i svenska kust- och skärgårdsområden god men

begränsad när det gäller områden i marin miljö,

särskilt utsjöområden. Det är därför viktigt att få

till stånd en sammanhållen marin naturinventering

som grund för att klarlägga naturvärdena i kust- och

havsområden. Naturvårdsverket har påbörjat

inventeringar i 16 av ett 40-tal grundområden och

bankar som kan kategoriseras som utsjöbankar eller

utsjögrundområden. Som regeringen anför i

budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20,

kommer denna inventering att utgöra ett viktigt

underlag för att utveckla kunskapsbasen om de marina

naturvärdena och för att kunna utvärdera

vindkraftparkers effekter på naturmiljön i

havsområden. Regeringen anser det också angeläget

att även inventeringar av fiskbestånden på

grundområden och bankar genomförs.

Av årets budgetproposition, utgiftsområde 20,

framgår vidare att arbetet med skyddade marina

områden under år 2003 har fått ökad prioritet.

Regeringen har föreslagit två marina utsjöbankar,

Fladen och Lilla Middelgrund, som nya Natura 2000-

områden. Länsstyrelserna har under året genom inköp

skyddat 25 hektar kustområden till en kostnad av 750

000 kr. Under åren 1999-2003 har 87 hektar skyddats

till en kostnad av 1,7 miljoner kronor. Inom ramen

för Konventionen för skydd av den marina miljön i

Nordostatlanten lämnade Naturvårdsverket våren 2004

förslag till marina områden som bör skyddas i

svenska delen av Kattegatt och Skagerrak, och i

december 2003 beslutade länsstyrelsen i Hallands län

att Kungsbackafjorden skall avsättas som

naturreservat. I mars 2004 redovisade

Naturvårdsverket och Fiskeriverket regeringens

uppdrag att utreda möjligheten att införa

fiskeförbud i ett skyddat marint område. Totalt har

15 områden undersökts, varav fem bedöms ge hög

effekt vid ett fiskeförbud. Verkens bedömning är

dock att det inte är möjligt att genomföra försök

med totalt fiskestopp i något av de redovisade

områdena till år 2005, på grund av att den

erforderliga förankringsprocessen inte hinner

genomföras till dess. Utan att något enskilt område

utpekas anser verken att försök med fiskeförbud bör

införas i ett nästa steg efter en lokalt och

regionalt förankrad samrådsprocess med berörda

intressenter. Det anförda innebär att syftet med

motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 23,

2003/04:MJ334 (c) yrkande 9, 2003/04:MJ408 (kd)

yrkande 12 och 2003/04:MJ472 (fp) yrkande 6 i allt

väsentligt får anses tillgodosett utan någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Giftfri miljö

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker flera

motionsyrkanden (kd, c, mp) om frågor med

anknytning till förslaget till EU:s

kemikaliestrategi REACH och hänvisar till det

arbete som nationellt pågår på området.

Med hänvisning till det arbete som pågår på

området, till vad som anförs i

budgetpropositionen för år 2005,

utgiftsområde 20, och i skrivelsen Sanering

och återställning av förorenade områden -

resultatredovisning (skr. 2003/04:141)

avstyrker utskottet ett motionsyrkande (kd)

om sanering av områdena förorenade av kadmium

och PCB.

Även ett flertal motionsyrkanden (kd, c, mp)

om förbud mot bromerade flamskyddsmedel och

AH-oljor avstyrks. Utskottet hänvisar till

det arbete som pågår och till att förbud mot

ämnena övervägs.

Motioner (fp, kd, v, c, mp) om läkemedels

miljöpåverkan avstyrks med hänvisning till

det arbete som pågår på området.

Jämför reservationerna 39 (kd, mp), 40 (c),

41 (mp), 42 (mp), 43 (kd, c, mp), 44 (mp), 45

(v, mp), 46 (fp, kd), 47 (v), 48 (c), 49 (mp)

och 50 (kd, mp).

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning är det särskilt viktigt

de närmaste åren att aktivt driva på arbetet med den

nya kemikalielagstiftningen inom EU

(REACH) och den globala kemikaliestrategin för att

uppfylla miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

Regeringen anser att informationskraven för

kemikalier bör skärpas samt att försiktighets- och

substitutionsprincipen och principen om att

förorenaren skall betala bör vara grundpelarna i

kemikaliehanteringen både inom EU och globalt.

Sverige kommer vidare att aktivt driva på det

internationella arbetet med reglering av

användningen och utfasningen av tungmetaller.

Motionerna

Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) bör regeringen

prioritera arbetet med att identifiera och sanera

källor till kadmium och PCB, såväl i Sverige som i

andra Östersjöländer (yrkande 14). I motionen

framförs även ett antal synpunkter på EU:s förslag

till ny kemikaliestrategi (REACH). Strategin bör

tydligare klargöra att de kemikalier som inte

uppfyller kraven för registrering skall förbjudas,

och substitutionsprincipen skall följas. För att

minimera onödig användning av försöksdjur är det

angeläget att den databas (SEIF) som skall skapas

för registrering av kemikalierna är öppen för alla

företag som är skyldiga att utvärdera riskerna med

sina kemikalier. I syfte att minska djurförsöken

måste information om alternativa metoder för

testning av kemikalier göras tillgänglig för alla

producenter. Förordningen bör inte stipulera vilka

testmetoder som skall användas, t.ex. att djurförsök

behövs för tester av vissa kemikalier, utan hålla

dörren öppen för att nya teststrategier kan komma

att utvecklas under arbetets gång (yrkande 29). Vid

utfasning av tungmetaller är det enligt motion

2003/04:MJ65 (m) av synnerlig vikt att nya material

för kommersiell användning har framtagits innan

förbud införs enligt den s.k.

substitutionsprincipen. Användning som medför akut

risk för förgiftning bör givetvis omedelbart

upphöra, och när det gäller bedömningen av kemiska

substanser och deras farlighet bör samma regler

gälla i hela EU. Därför bör de nationella program

för riskminskning som regeringen aviserar inte

genomföras eftersom detta snarare fjärmar de

nationella reglerna från varandra (yrkande 5). I

motion 2003/04:MJ278 (mp) anförs att ett nytt

kemiskt ämne inte skall få tillverkas om det inte är

nödvändigt för samhället och endast om tillverkaren

kan bevisa att det är ofarligt (yrkande 2). Enligt

motion 2003/04:MJ334 (c) skall utbytesprincipen och

försiktighetsprincipen tillämpas såväl i Sverige som

i EU (yrkande 11). Motionärerna i motion

2003/04:MJ365 (mp) anser att Sverige inte skall

kringgå EU-förbud mot kemiska produkter genom att

tillåta andra produkter med mycket liknande

egenskaper (yrkande 2). Sverige bör pröva

möjligheten att utnyttja miljögarantin (yrkande 5),

och regeringen bör återkomma med förslag för att öka

allmänhetens tillgång till information om

kemikalieanvändningen (yrkande 7). I motion

2003/04:MJ474 (c) begärs ett nationellt förbud mot

användning av särskilt hälso- eller miljöfarliga

ämnen (yrkande 14).

I motion 2003/04:MJ365 (mp) begärs att lokala

miljö- och hälsoskyddsnämnder skall ges rätt att

utfärda generella föreskrifter avseende

tillåtlighetsregler för bl.a. kemikalier (yrkande

1).

Ett flertal motioner behandlar frågan om bromerade

flamskyddsmedel och deras farlighet. Enligt motion

2003/04:MJ63 (kd) bör alla bromerade flamskyddsmedel

fasas ut (yrkande 30), och motionärerna i motion

2003/04:MJ258 (mp) anser att försiktighetsprincipen

bör gälla nya flamskyddsmedel (yrkande 1), de

bromerade flamskyddsmedlen bör utfasas i snabb takt

(yrkande 3), och det nu framlagda förslaget om år

2004 för avvecklingen av de bromerade

flamskyddsmedlen PBB och PBDE bör verkligen

genomföras (yrkande 4). I motionerna 2003/04:MJ400

(kd) yrkande 15 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 15

begärs lagstiftning om förbud mot bromerade

flamskyddsmedel. Alternativ till ämnet

trifenylfosfat efterlyses i motion 2003/04:MJ258

(mp) yrkande 2.

Frågan om läkemedels miljöpåverkan tas upp i flera

motioner. I motion 2003/04:MJ63 (kd) efterfrågas

bättre information om läkemedlens miljöpåverkan.

Exempelvis måste Apoteket AB informera bättre om

läkemedlen ur ett miljöperspektiv och apoteken ta

hand om överblivna läkemedel. Regeringen måste

inleda arbete med att skapa incitament för att göra

läkemedlen nedbrytbara (yrkande 31). Även motion

2003/04:MJ400 (kd) kräver förbättrad information om

läkemedlens skadliga miljöeffekter (yrkande 17) och

incitament för biologiskt nedbrytbara läkemedel

(yrkande 18). Enligt motion 2003/04:MJ278 (mp) bör

framförhållning krävas när det gäller de skador som

kan uppstå på grund av läkemedel.

Försiktighetsprincipen måste utgöra en förutsättning

vid introduktion av nya ämnen, och vid tillverkning

av läkemedel bör hänsyn tas till de ekologiska

aspekter som kan bli resultatet vid användning

(yrkande 3). Försiktighetsprincipen hävdas även i

motion 2003/04:MJ334 (c) som också kräver

miljöprövning av läkemedel (yrkande 14). I motion

2003/04:MJ410 (v) krävs att regeringen ser över hur

hinder för omställningen till användningen av

miljömärkta läkemedel kan undanröjas. Syftet är att

underlätta introduktionen av miljömärkta läkemedel

nationellt (yrkande 3). Behovet av miljökrav för

läkemedel påtalas även i motion 2003/04:MJ472 (fp)

yrkande 31.

Förbud mot HA-oljor efterlyses i

motion 2003/04:MJ63 (kd). Regeringen bör skyndsamt

återkomma till riksdagen med förslag på förbud mot

HA-oljor i Sverige och mot försäljning av däck som

innehåller dessa oljor. Sverige bör samtidigt driva

frågan om ett förbud inom EU (yrkande 32). Yrkandet

återfinns i motion 2003/04:MJ400 (kd) yrkande 19.

Enligt motion 2003/04:MJ379 (c) bör åtgärder vidtas

för att förbättra vattenkvaliteten i

Stockholmsområdet, inklusive förbud mot HA-oljor i

bildäck (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Sanering och efterbehandling av förorenade områden

är ett långsiktigt arbete där kontinuitet, men även

kunskap och kommunikation, är viktigt. En stor del

av Naturvårdsverkets insatser på området har syftat

till att sprida kunskap och att få i gång projekt på

de allra mest förorenade platserna. Samtliga län

genomför nu i större omfattning inventeringar och

undersökningar av förorenade områden.

Naturvårdsverket har i uppdrag av regeringen att

tillsammans med länsstyrelserna verka för att

arbetet med att sanera och återställa sådana områden

ökar i såväl offentlig som privat regi. Av årets

budgetproposition, utgiftsområde 20, framgår att

regeringens mål är att de områden som utgör mycket

stor eller stor risk för människors hälsa och miljön

skall vara åtgärdade inom en generation (prop.

2000/01:130, bet. 2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:36).

Inventeringen av förorenade områden är snart

fullbordad och problembilden har klarnat. Det har

visat sig att både mängden områden och

saneringskostnaderna är betydligt större än vad som

tidigare varit känt. Som regeringen anför är

fortsatt arbete med sanering av dessa områden

nödvändigt för att på sikt åtgärda spridning i

miljön av långlivade farliga ämnen och därmed uppnå

miljökvalitetsmålet. I likhet med regeringen anser

utskottet det viktigt att det långsiktiga arbetet

med att åtgärda förorenade områden fortsätter med

oförminskad styrka. Med en insats på 1 miljard

kronor per år, varav drygt hälften statliga medel,

kommer huvuddelen av miljöbelastningen från

förorenade områden att kunna åtgärdas till omkring

år 2050 genom att samtliga 1 500 objekt i den högsta

riskklassen åtgärdats. Av budgetpropositionen för år

2005, utgiftsområde 20, framgår att regeringen avser

att återkomma med förslag till nya delmål för

efterbehandling av förorenade områden för åren

2005-2010 i samband med regeringens redovisning till

riksdagen under år 2005 av den fördjupade

utvärderingen av miljömålen. Utskottet vill även

hänvisa till vad som redovisas i regeringens

skrivelse Sanering och återställning av förorenade

områden - resultatredovisning (skr. 2003/04:141).

Utskottet anser därmed att kravet i motion

2003/04:MJ63 (kd) yrkande 14 inte bör föranleda

någon riksdagens ytterligare åtgärd utan att

resultatet av regeringens vidare arbete bör

avvaktas.

I oktober 2003 presenterade EG-kommissionen ett

förslag till ny kemikalielagstiftning (Registration,

Evaluation and Authorisation of Chemicals, REACH).

Förslaget går i korthet ut på att

förhandsregistrering, riskvärdering och godkännande

skall krävas för kemikalier innan de släpps ut på

marknaden. Kraven på att ta fram underlag för

godkännandet ligger på industrin. Rådets industri-

och konkurrensarbetsgrupp behandlar numera

förslaget. Sveriges ståndpunkt är att särskild vikt

bör fästas vid ett bättre skydd av miljö och hälsa

och inte endast vid konkurrensaspekter. Exempel på

detta är att lagstiftningens krav även skall omfatta

nya kemikalier som tillverkas i volymerna 1-10 ton

och att systemet för godkännande skall förbättras.

Att detta förslag till förändring, i likhet med

REACH-förslaget i övrigt, inte ställer orimliga krav

på små och medelstora företag är en viktig aspekt

för Sverige. För att förbättra kunskapsunderlaget i

REACH-förhandlingarna har Sverige tagit initiativet

till en gemensam nordisk studie av ekonomiska

konsekvenser av förslaget.

Verket för näringslivsutveckling, Nutek, har också

fått regeringens uppdrag att i samråd med KemI

utreda konsekvenserna av REACH för svenska företag.

Rapporten, REACH - EU:s förslag till nya

kemikalieregler - omfattning och effekter för

svenska företag (R 2004:12), omfattar en

kartläggning av vilka svenska företag och branscher

som kommer att beröras, en beskrivning av effekter

på företagsnivå samt en analys av behovet av

särskilda insatser för svenskt näringsliv. Härutöver

föreslår Nutek ett antal åtgärder för att förenkla

såväl regeltexten som det praktiska genomförandet av

förslaget i Sverige.

Inom miljö- och jordbruksutskottet bildades i juni

2003 en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp med

uppgift att inhämta kunskaper om kommissionens

förslag till kemikalielagstiftning och följa

processen i EU. Syftet är att utskottet i ett tidigt

skede skall kunna påverka lagstiftningsprocessen.

Under hösten 2004 kommer gruppen att anordna ett

diskussionsseminarium med företrädare för

Miljödepartementet, Kemikalieinspektionen, Nutek,

Svenska Naturskyddsföreningen, Plast- och

kemiföretagen, Sveriges Byggindustrier och Förbundet

Djurens rätt.

Enligt Miljömålsrådets rapport kommer den slutliga

utformningen och genomförandet av REACH att ha

avgörande betydelse för möjligheterna att nå flera

av delmålen. Om förslaget realiseras i sin nuvarande

form kommer det enligt rådet att innebära stora

framsteg när det gäller att förbättra kunskapen om

och kontrollen av de kemikalier som används. Det

finns dock brister i förslaget, bl.a. då det gäller

datakrav för lågvolymkemikalier, företagens ansvar

och tillämpningen av produktvalsprincipen. Förslaget

innehåller inte heller någon tydlig tidtabell för

testning och riskbedömning av ämnen i

godkännandesystemet. Därför anser rådet det tveksamt

om en utfasning av farliga ämnen kan ske enligt

tidtabellen för delmålen. REACH-förslaget innefattar

dessutom endast mycket begränsade krav på

information om kemikalier i varor. Enligt rådets

bedömning behöver förslaget utvecklas och förstärkas

för att delmålen om kunskap om kemiska ämnens hälso-

och miljöegenskaper, miljö- och hälsoinformation om

varor, utfasning av särskilt farliga ämnen samt

fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna

med kemikalier skall kunna nås.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för det

svenska arbetet med förslaget. Enligt vad utskottet

inhämtat har Nutek på regeringens uppdrag undersökt

konsekvenserna för svenskt näringsliv. Sverige har

också initierat två konsekvensstudier med ekonomiskt

stöd från Nordiska ministerrådet, som redovisas

hösten 2004. Den ena fokuserar på miljökostnader för

kemiska föroreningar och den andra på REACH-

förslagets konsekvenser för industrin inom EU.

Förslaget har remissbehandlats samtidigt som möten

med näringslivet och miljö- och

djurskyddsorganisationer har genomförts i syfte att

ha en fortlöpande dialog med olika intressenter.

Parallellt med den sedvanliga informationen till

riksdagen har separata möten hållits med utskottets

kemikaliegrupp.

I årets budgetproposition, utgiftsområde 20,

framhåller regeringen att betydande insatser behövs

för att utveckla och förstärka REACH-förslaget i

EU:s förhandlingsprocess så att delmålen kan nås.

Förhandlingarna om förslaget inom EU kommer troligen

att pågå fram till år 2006 och lagstiftningen

beräknas träda i kraft tidigast år 2007. Under denna

period behövs insatser i förhandlingsarbetet,

rådsarbetsgrupper och i tekniska arbetsgrupper,

parallellt med arbete med fördjupade analyser och

konsekvensbeskrivningar. Arbetet kommer främst att

engagera Regeringskansliet och

Kemikalieinspektionen, KemI, men insatser behövs

även från andra berörda myndigheter. Utskottet utgår

från att de synpunkter som förs fram i motionerna

2003/04:MJ63 (kd) yrkande 29, 2003/04:MJ65 (m)

yrkande 5, 2003/04:MJ278 (mp) yrkande 2,

2003/04:MJ334 (c) yrkande 11, 2003/04:MJ365 (mp)

yrkandena 2 och 5 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 14

kommer att beaktas i detta arbete. Därmed finner

utskottet ingen ytterligare riksdagens åtgärd

påkallad med anledning av motionerna i dessa delar.

Med hänvisning till den fördjupade utvärderingen

bör även motion 2003/04:MJ365 (mp) yrkande 1 lämnas

utan åtgärd från riksdagens sida.

I arbetet med REACH driver Sverige frågan om

spridning av miljöinformation till allmänheten.

Regeringen anser att EU:s kemikaliemyndighet bör ha

ansvar för att aktivt sprida miljöinformation enligt

Åhuskonventionens principer, som dessa utvecklats i

artikel 7 i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång

till miljöinformation. I sammanhanget vill utskottet

erinra om att Sverige under år 2003 har skrivit

under ett protokoll under Århuskonventionen om

föroreningsregister (PRTR). Under året har också

Naturvårdsverket etablerat ett nationellt

kemikalieutsläppsregister (KUR) som bl.a. innehåller

information om större anläggningars utsläpp per år

av vissa kemiska substanser. Utskottet vill även

erinra om regeringens uppdrag den 18 december 2003

till Kemikalieinspektionen att föreslå hur ett

system för hälso- och miljöinformation om varors

innehåll av farliga ämnen kan utformas. Inspektionen

skall vidare föreslå en strategi för att genomföra

ett sådant system i enlighet med målen i regeringens

proposition 2000/01:65 Kemikaliestrategi för giftfri

miljö. Uppdraget skall slutligen redovisas för

regeringen senast den 29 oktober 2004. Med det

anförda föreslår utskottet att motion 2003/04:MJ365

(mp) yrkande 7 lämnas utan åtgärd från riksdagens

sida.

Direktivet (2002/95/EG) om begränsning av

användningen av vissa farliga ämnen i elektriska

och elektroniska produkter, RoHS-direktivet, antogs

den 13 februari 2003. Direktivet förbjuder

användning av kvicksilver, bly, kadmium samt de

bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE, med vissa

undantag. Enligt vad utskottet erfarit remitterades

förslaget till genomförande i Sverige under våren

2004. I maj 2004 gav regeringen

Kemikalieinspektionen i uppdrag att ta fram underlag

för ett nationellt förbud mot det bromerade

flamskyddsmedlet deka-BDE. Uppdraget skall

slutredovisas för regeringen i november 2004. Av

budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20,

framgår att regeringen anser det angeläget att med

tillämpning av försiktighetsprincipen fasa ut de

bromerade flamskyddsmedel som är bioackumulerande

och persistenta då risker för negativa effekter på

miljö och hälsa kan föreligga. Utskottet delar denna

uppfattning. Med det anförda finner utskottet syftet

med motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 30,

2003/04:MJ258 (mp) yrkandena 1-4, 2003/04:MJ400 (kd)

yrkande 15 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 15

tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör inte

medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Våren 2004 behandlade socialutskottet bl.a. olika

läkemedelsfrågor (bet. 2003/04:SoU7). Utskottet

vidhöll då sin tidigare uttalade uppfattning att det

är angeläget att kunskaperna kring läkemedels

miljöpåverkan ökar. Socialutskottet ansåg i likhet

med regeringen (prop. 2001/02:63 s. 86) att det mot

bakgrund av det pågående miljömålsarbetet är

väsentligt att se över hur miljöhänsyn kan vägas in

som en naturlig del vid förskrivning, användning och

prissättning av läkemedel liksom vid hantering av

överblivna läkemedel. Socialutskottet såg därför

mycket positivt på det breda uppdrag som

Läkemedelsverket har fått när det gäller läkemedels

miljöpåverkan. Även Socialstyrelsens uppdrag att se

över hur kassationen av läkemedel kan minskas

nämndes i sammanhanget. Socialutskottet anförde

vidare att den nya europeiska

läkemedelslagstiftningen bl.a. kommer att innebära

skärpta krav ur miljösynpunkt. Vad särskilt

beträffar kvicksilver i läkemedel konstaterade

utskottet att Läkemedelsverket och

läkemedelsindustrin samarbetar i syfte att så långt

det är möjligt undvika användningen av ämnet i

vacciner och andra preparat, vilket är i linje med

den av riksdagen godkända strategin för utfasning av

särskilt farliga ämnen. Kvicksilver används numera i

läkemedel enbart i mycket små mängder och endast där

det är svårt att hitta andra alternativ.

Läkemedelsverket redovisade den 1 juli 2004

regeringens uppdrag att utreda frågan om

miljöpåverkan av läkemedel och föreslå åtgärder för

att minska denna miljöpåverkan såväl nationellt som

inom EU. Läkemedelsverket konstaterar att läkemedel

samt kosmetiska och hygieniska produkter kan utgöra

en miljöfara men att påvisade skadeverkningar är

mycket få. För att undvika framtida miljöskador

måste dock kunskapen om eventuell miljöpåverkan öka.

I uppdraget ingick bl.a. att utreda möjligheten att

införa miljöklassificering av läkemedel i Sverige.

Läkemedelsverket föreslår i rapporten åtgärder för

ökad baskunskap om läkemedels samt kosmetiska och

hygieniska produkters påverkan på miljön. Vidare bör

utifrån ökad baskunskap fler och förnyade

miljöriskbedömningar göras av innehållsämnen i

läkemedel samt kosmetiska och hygieniska produkter.

Åtgärder bör vidtas för ökad miljöhänsyn i den

europeiska läkemedels- och kosmetikalagstiftningen

och av miljöhänsyn relevanta data om läkemedel bör

sammanställas i en databas. Arbete bör inledas med

utbildning och information för att stimulera

miljötänkandet kring läkemedel samt kosmetiska och

hygieniska produkter. Avfallshanteringen bör

förbättras och kassationen av läkemedel minskas.

Läkemedelsflödena i samhället bör följas upp

kontinuerligt. Slutligen föreslår verket samarbete

med branschen för kosmetiska och hygieniska

produkter för att få en förbättrad rapportering av

produkternas innehåll och kontinuerlig uppföljning

av flöden. Med det anförda finner utskottet syftet

med motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 31,

2003/04:MJ278 (mp) yrkande 3, 2003/04:MJ334 (c)

yrkande 14, 2003/04:MJ400 (kd) yrkandena 17 och 18,

2003/04:MJ410 (v) yrkande 3 och 2003/04:MJ472 (fp)

yrkande 31 i allt väsentligt tillgodosett. Någon

ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av

motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.

Sverige har drivit frågan om ett EU-förbud för

användningen av farliga s.k. AH-oljor i bildäck, och

i februari 2004 överlämnade kommissionen ett förslag

om förbud till rådet. Av budgetpropositionen för år

2005, utgiftsområde 20, framgår att Sverige verkar

för att förslaget skall tas upp till behandling

under hösten 2004. På regeringens uppdrag har

Kemikalieinspektionen även redovisat ett förslag

till nationellt förbud för användningen av AH-oljor

i bildäck, och regeringen avser att agera med

nationella åtgärder om EU:s behandling drar ut på

tiden. Det anförda innebär att syftet med motionerna

2003/04:MJ63 (kd) yrkande 32, 2003/04:MJ379 (c)

yrkande 1 och 2003/04:MJ400 (kd) yrkande 19 får

anses tillgodosett utan någon vidare riksdagens

åtgärd.

Begränsa klimatförändringarna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som instämmer i vad regeringen

anför i skrivelsen, avstyrker ett flertal

motioner (s, m, fp, kd, v, c, mp) om bl.a.

mål för klimat- och energipolitiken, handel

med utsläppsrätter, lokala

investeringsprogram, nya bränslen och ny

teknik, fordonsgas, miljöklassning av fordon,

skrotningspremie för äldre tvåtaktsmotorer

och sanering av källor till dioxinutsläpp.

Utskottet hänvisar till skrivelsen, till

årets budgetproposition och till tidigare

uttalanden och pågående åtgärder på områdena.

Jämför reservationerna 51 (fp, mp), 52 (kd),

53 (c), 54 (c), 55 (mp), 56 (m, fp), 57 (v),

58 (c), 59 (mp), 60 (kd), 61 (c), 62 (c), 63

(mp), 64 (kd) och 65 (v, mp).

Skrivelsen

I skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att under

år 2005 återkomma med en uppföljning av det svenska

klimatarbetet. Enligt propositionen Sveriges

klimatstrategi kan regeringen, om behov finns, komma

att föreslå ytterligare åtgärder och/eller föreslå

en omprövning av målet.

Regeringen anser att klimatförändringarna är en

prioriterad fråga. Utsläppen av växthusgaser är i

dag så stora att halten av dem ökar i atmosfären på

ett sätt som på sikt kan leda till omfattande

klimatförändringar. Att begränsa människans bidrag

till ökad växthuseffekt genom att minska utsläppen

av klimatpåverkande gaser är att ta ansvar för den

miljö våra barn kommer att leva i. Utsläppen av

koldioxid, som är den dominerande växthusgasen,

kommer företrädesvis från förbränning av fossila

bränslen inom transportsektorn, energisektorn och

industrin. Andra viktiga växthusgaser är metangas

som bl.a. kommer från deponering av avfall och från

djurskötsel samt lustgas som främst kommer från

hantering av gödsel och från förbränning av

bränslen. Koldioxidutsläppen i Sverige har minskat

med 40 % sedan år 1970.

I skrivelsen anför regeringen att oljeutsläppen

till en början minskade som ett resultat av den

förda energipolitiken, inte minst genom att

oljeeldning ersattes med vatten- och kärnkraft.

Under 1990-talet och inledningen av 2000-talet

pressades utsläppen ned något trots att de ökade i

många länder i omvärlden. Minskningen är främst ett

resultat av koldioxidskatten. Utsläppen av koldioxid

från bostads- och servicesektorerna har t.ex.

minskat med nära 40 %. Sverige har sedan många år

satsat på energikällor som inte bidrar till

växthuseffekten, och användningen av biobränslen har

ökat starkt under 1990-talet. Sverige har under lång

tid arbetat med ekonomiska styrmedel i

klimatarbetet. I den ekonomiska vårpropositionen år

2000 angav regeringen att det samlade utrymmet för

grön skatteväxling under perioden 2001-2010 var 30

miljarder kronor.

Motionerna

Riksdagens roll i klimatpolitiken behandlas i motion

2003/04:MJ63 (kd). Det är enligt motionärerna

viktigt att det i samband med kontrollstationen år

2004 när Sveriges nationella klimatmål ses över även

görs en grundlig översyn av möjliga politiska

styrmedel, hur de samverkar och deras konsekvenser

för miljö, sysselsättning och välfärd. I detta

arbete bör riksdagen ges en framträdande roll

(yrkande 33). När det gäller den svenska

klimatstrategin anser motionärerna att regeringen

bör öka insatserna på följande områden

Fossilbränslen i energiproduktionen bör fasas ut

genom effektivisering och besparing av energi samt

uppbyggnad av energisystem baserade på förnybar

energi. Även fossilbränslen i transportsektorn bör

fasas ut. Förnybara bränslen till transport- och

energisektorn bör gynnas genom långsiktiga

skattelättnader. Åtgärder som ökar kolbindningen i

växtlighet bör vidtas. Studier har enligt

motionärerna visat att det finns odlingsmetoder som

ökar jordens mullhalt, varvid kol binds. Mer

forskning behövs på detta område. Återvinning bör

ske av koldioxid och eventuellt lagring av koldioxid

under jord eller i gamla olje- och gasfält. Även på

detta område behövs mer forskning. Omförhandling bör

ske av internationella avtal i syfte att införa

miljöbeskattning av flygbränsle. Klimatstrategin

måste utformas så att det skapas realistiska,

ekonomiska och miljövänliga alternativ till dagens

fossila drivmedel. Motionärerna anser det därför

ytterst viktigt att snabbt få fram produktion av

förnybara drivmedel, både nationellt och

internationellt, som ett alternativ till fossila

drivmedel (yrkande 34).

När det gäller målen för klimat- och

energipolitiken anser motionärerna i motion

2003/04:MJ66 (fp) att satsningar bör göras på

forskning som kan leda till alternativa energisystem

och att det behövs en bredare syn på vad som kan

anses vara alternativ energi. Arbetet med

energieffektivisering betonas och både uppvärmning

och drivmedel behöver snart växla över till icke

fossil användning. Det är enligt motionärerna mycket

olyckligt att regeringen vill höja taket för

koldioxidutsläpp efter år 2010. Slutligen anförs att

riksdagens antagna mål för klimatpolitiken bör ligga

fast (yrkande 7).

Enligt motion 2003/04:MJ474 (c) måste den svenska

målsättningen i klimatarbetet höjas (yrkande 6). I

motionen läggs också fram förslag till ett

åtgärdsbatteri för ett bättre klimat. Förslagen

omfattar handel med utsläppsrätter/flexibla

mekanismer, ett kortsiktigt system med kolsänkor,

nya s.k. KLIMP-projekt (klimatinvesteringsprogram)

även under åren 2005 och 2005 och skatteväxling med

tydliga klimateffekter. En bortre parentes för

nytillverkade fossilbränsledrivna fordon bör sättas

till år 2015, och samtliga transportslags

miljökostnader bör internaliseras. Kollektivtrafiken

bör förbättras i hela landet och godstransporter

flyttas till järnväg och sjöfart. Krav på

nollemissionsfordon bör införas för statliga

myndigheter, bolag och verk och skrotningspremien

höjas för gamla bilar. Gröna bränslecertifikat bör

införas och auto-oil-direktivet omarbetas. Eftersom

större tyngd bör läggas på biltransporternas rörliga

kostnader bör skatteväxling mellan fordonsskatt och

energiskatt/koldioxidskatt införas liksom

differentierad fordonsskatt baserad på utsläpp.

Slutligen framhålls behovet av ökad klimatforskning

(yrkande 7).

Enligt motion 2003/04:MJ474 (c) bör Sverige bör

aktivt medverka till att utforma en

försöksverksamhet med flexibla mekanismer inom EU.

Möjligheten att tillgodoräkna sig kolsänkor bör

fasas ut i ett längre perspektiv, och flexibla

mekanismer och kolsänkor skulle kunna nyttjas som

komplement till andra styrmedel för att höja

regeringens målsättning (yrkande 8). Såväl inom EU

som i andra sammanhang bör Sverige arbeta för

sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurser

inom klimatområdet (yrkande 10).

Enligt motion 2003/04:MJ370 (m) bör Sverige arbeta

för ett globalt system med utsläppsrätter (yrkande

9), och i motion 2003/04:MJ401 (mp) begärs att

regeringen lägger fram förslag om en skärpning av

Sveriges mål för utsläpp av växthusgaser till 10 %

(yrkande 1). I motion 2003/04:T563 (kd) efterlyses

långsiktiga mål vad gäller nya bränslen och ny

teknik (yrkande 5).

I motion 2003/04:MJ65 (m) hävdas att de lokala

klimatinvesterings-programmen (KLIMP) inte varit

framgångsrika och därför bör avvecklas (yrkande 22).

När det gäller drivmedel är enligt motion

2003/04:MJ401 (mp) bränsleeffektiviteten central,

och det framhålls som viktigt att beroendet av

fossilbaserade drivmedel minskar (yrkande 5). Enligt

motion 2003/04:MJ407 (kd) är utveckling av

fordonsgasmarknaden ett sätt att minska

miljöpåverkan (yrkande 1). I motion 2003/04:MJ436

(s) efterlyses stimulanser för ökad användning av

fordonsgas. Förslag som syftar till att förbättra

bilparkens bränsleeffektivitet efterlyses i motion

2003/04:MJ380 (mp). Enligt motion 2003/04:MJ474 (c)

bör en inköpspolicy utformas för statliga

myndigheter, bolag och verk vid inköp av fordon.

Policyn bör syfta till att nyinköp av fordon skall

avse nollemissionsfordon (yrkande 9).

Enligt motion 2003/04:MJ394 (mp) bör nya

miljöklasser införas i syfte att stimulera

utvecklingen av renare drivmedel och bränslen. De

svenska reglerna för miljöklassning av bilar bör

enligt motion 2003/04:T564 (c) ändras så att de även

inkluderar utsläpp av fossil koldioxid (yrkande 20).

I motion 2003/04:T304 (mp) begärs en utredning för

fastställande av en målsättning för införandet av

avgasfria bilar i Sverige med en nollvision som

slutmål. Enligt motion 2003/04:T564 (c) bör

miljöanpassade drivmedel och certifikat införas även

för transporter. Systemet bör motsvara vad som

gäller inom elbranschen (yrkande 23). Sverige bör

enligt motion 2003/04:MJ257 (kd) vara pådrivande när

det gäller miljöfrämjande s.k. acceleratorer i

drivmedel, främst diesel.

I motion 2003/04:MJ410 (v) föreslås att en

utredning tillsätts för att klarlägga hur

förändringar av användningen och sammansättningen av

petroleumbaserade bränslen kan minska negativa

hälsoeffekter (yrkande 1). I denna utredning bör

Socialstyrelsen ha en aktiv roll (yrkande 2).

Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) bör en

skrotningspremie införas för äldre tvåtaktsmotorer

(yrkande 20). Motionärerna i motion 2003/04:MJ408

(kd) begär att regeringen återkommer med förslag om

införande av en skrotningspremie på äldre

tvåtaktsmotorer för fritidsbåtar (yrkande 6).

I motion 2003/04:MJ410 (v) begärs att regeringen

snarast antar en handlingsplan för hur källor till

dioxinutsläpp skall stoppas (yrkande 11).

Utskottets ställningstagande

Sverige har varit pådrivande i det internationella

arbetet med klimat och luftföroreningar, både inom

EU och globalt. Arbetet inom ramen för FN:s

klimatkonvention har under senare år framför allt

varit inriktat på att lösa metodologiska och

övervakningstekniska frågor som krävs för en

effektiv uppföljning av klimat- och

utsläppsutvecklingen. En vidare diskussion om

åtaganden efter Kyotoprotokollets första period har

emellertid hämmats av att Kyotoprotokollet inte hade

trätt i kraft. Många parter är ovilliga att

diskutera eventuella framtida åtaganden innan redan

gjorda överenskommelser fullföljts. Utskottet

konstaterar därför med tillfredsställelse att

Ryssland nu har ratificerat Kyotoprotokollet, vilket

innebär att avtalet kan träda i kraft, vilket i sin

tur kommer att ge ny kraft åt de internationella

förhandlingarna. Inom EU har klimatarbetet

fortskridit väl, och utskottet kan konstatera att

viktiga framsteg har gjorts under år 2004. Arbetet

har framför allt varit inriktat på att genomföra

EU:s system för handel med utsläppsrätter för

koldioxid. Rådet och Europaparlamentet enades också

i april 2004 om det s.k. länkdirektivet, vilket

möjliggör för företag som ingår i EU:s system för

handel med utsläppsrätter att tillgodogöra sig

utsläppsminskningar från de s.k. projektbaserade

mekanismerna gemensamt genomförande och mekanismen

för ren utveckling. Genomförandet av systemet för

utsläppshandel inom EU är även viktigt i ett

internationellt perspektiv för att visa på

möjligheterna att driva ett framsynt klimatarbete.

Arbetet med att sätta upp nya mål och strategier på

lång sikt har också påbörjats. I slutsatserna från

Europeiska rådets möte våren 2004 fastslogs att

stats- och regeringscheferna på Europeiska rådets

vårmöte 2005 skall överväga strategier och mål för

EU:s utsläpp av växthusgaser på medellång och lång

sikt. Ett sådant beslut har stor betydelse för

Sveriges framtida klimatarbete. Under våren 2004

beslutades lagar och förordningar som krävs för

genomförandet i Sverige av EU:s system för handel

med utsläppsrätter för koldioxid. Besluten grundade

sig på två propositioner om handel med

utsläppsrätter (prop. 2003/04:31, bet.

2003/04:MJU11, rskr. 2003/04:150, prop. 2003/04:132,

bet. 2003/04:MJU19, rskr. 2003/04:281). Därmed

fastslogs riktlinjer för genomförandet av

handelssystemet och lagstiftning med bestämmelser om

tillstånd för utsläpp av koldioxid och tilldelning

av utsläppsrätter.

I skrivelsen betonar regeringen klimatfrågan som

en prioriterad fråga, ett förhållande som visar sig

inte minst i redogörelsen av de stora mängder

åtgärder som pågår eller förbereds på klimatområdet.

Ett råd för tilldelningen av utsläppsrätter

inrättades vid Naturvårdsverket i juli 2004.

Naturvårdsverket och Energimyndigheten redovisade i

juli 2004 uppdraget att utarbeta underlag inför

utvärderingen av klimatpolitiken vid

kontrollstationen år 2004. Den parlamentariska s.k.

FlexMex-utredningen (N 2001:08) skall ta fram

riktlinjer för ett svenskt system för tillämpning av

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer inklusive

utsläppshandel. Våren 2004 presenterades ett tredje

delbetänkande, Handla för bättre klimat - handel med

utsläppsrätter 2005-2007 m.m. (SOU 2004:62), som har

remitterats. Regeringen har i april 2004 lagt fram

en nationell fördelningsplan för initial tilldelning

av utsläppsrätter till de i Sverige berörda

företagen. Planen har godkänts av kommissionen. Till

detta bör läggas att utskottet för närvarande

behandlar proposition 2004/05:18 Handel med

utsläppsrätter II (bet. 2004/05:MJU5) om

genomförande av EG-direktivet om handel med

utsläppsrätter för växthusgaser. Systemet skall vara

i bruk den 1 januari 2005.

Vidare har en parlamentarisk utredning haft till

uppgift att se över reglerna för nedsättning av

energiskatter inom industrin. Utredningen lade fram

sitt slutbetänkande (SOU 2003:80) i april 2003, och

frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Vidare pågår ett fortsatt arbete för att genomföra

den gröna skatteväxlingen samt vissa

energiskatteförändringar som är nödvändiga till

följd av det energiskattedirektiv som antogs inom EU

under år 2003. Ett system med s.k. gröna certifikat

för att främja el från förnybara energikällor

startades i maj 2003. Målet är att öka andelen

förnybar el med 10 TWh till år 2010.

Vägtrafikskatteutredningen redovisade i maj 2004

sitt slutbetänkande Skatt på väg (SOU 2004:63).

Utredningen har sett över vägtrafikbeskattningen med

hänsyn till dess miljöpåverkan men även med hänsyn

till andra samhällsmål som konkurrenskraft och

trafiksäkerhet. Förslag har lagts fram när det

gäller fordonsbeskattning och drivmedelsbeskattning,

och ett system för en kilometerskatt har

föreslagits.

För att det långsiktiga svenska klimatmålet skall

kunna nås till år 2050 behövs emellertid ett

omfattande och långsiktigt omställningsarbete med

ytterligare insatser och internationell samverkan.

Den prognos över utsläppsutvecklingen som görs i

rapporten Kontrollstation 2004 pekar mot att

utsläppen fram till år 2010 ökar jämfört med de

senaste årens nivåer men att utsläppen ändå kommer

att ligga under 1990 års nivå. Som regeringen anför

i skrivelsen uppfylls Sveriges andel av EU:s

gemensamma åtaganden gentemot Kyotoprotokollet med

marginal. Enligt rapporten behövs ytterligare

åtgärder för att det nationella delmålet för åren

2008-2012 skall kunna nås. Myndigheterna lämnar ett

antal förslag till åtgärder och föreslår en

förändrad formulering av det nationella klimatmålet.

Enligt vad utskottet erfarit har regeringen för

avsikt att återkomma till frågan i den proposition

om klimatpolitikens inriktning som avses presenteras

för riksdagen under våren 2005.

Som regeringen anför i skrivelsen är en viktig

åtgärd för att begränsa trafiksektorns

klimatpåverkan en politik som främjar en

introduktion och ökad användning av alternativa

drivmedel. För detta finns en skattestrategi för

alternativa drivmedel och lättnad i

förmånsbeskattningen av miljöanpassade bilar. En

särskild utredare (M 2003:02) skall föreslå ett

nationellt mål för alternativa drivmedel samt komma

med förslag om hur tillgängligheten för sådana

drivmedel kan ökas. Den 30 januari 2004 lade

utredaren i sitt delbetänkande (SOU 2004:4) fram ett

förslag till vägledande nationellt mål för år 2005

på 3 % förnybara fordonsbränslen och ett förslag på

hur ett krav i lag om skyldighet för bensinstationer

att tillhandahålla minst ett förnybart

fordonsbränsle år 2005 kan utformas. Uppdraget skall

slutredovisas senast den 31 december 2004.

I skrivelsen anförs vidare att bebyggelsens

påverkan på klimatet bör minskas successivt. En

effektivare användning av energi och en ökad andel

förnybara bränslen och användning av andra resurser

samt väl fungerande bostäder, lokaler och service är

viktiga förutsättningar för en hållbar utveckling.

Planering, byggande och fastighetsförvaltning bör

bidra till att klimatmålen och övriga miljömål

uppfylls. Som ett led i detta har regeringen

uppdragit åt Statens fastighetsverk,

Fortifikationsverket, Luftfartsverket, Banverket och

Vägverket att redovisa förutsättningarna för en

effektivare energianvändning i sina byggnadsbestånd

samt möjligheterna att minska användningen av

fossila bränslen. Syftet med uppdraget är att med

beaktande av en god inomhusmiljö m.m. finna

kostnadseffektiva åtgärder för att minska

miljöbelastningen från energianvändningen. En lång

lista på vad som skall redovisas finns i beslutet.

Uppdraget har nu redovisats för Miljödepartementet.

Dialogprojekten Bygga Bo och Förvalta för

Framtiden är ett exempel på ett unikt samarbete

mellan näringslivet, kommunerna och regeringen som

under 2003 ledde fram till en frivillig

överenskommelse med ömsesidiga åtaganden om olika

åtgärder för en hållbar utveckling av bygg- och

fastighetssektorn och ett hållbart samhällsbyggande.

Deltagande aktörer påbörjar nu sina åtaganden inom

tre prioriterade områden, nämligen

energieffektivisering, resurseffektivisering och god

inomhusmiljö. Regeringen har bl.a. åtagit sig att se

över möjligheterna att skapa incitament som främjar

miljöinvesteringar i den bebyggda miljön. Av

skrivelsen framgår att regeringen driver frågan om

mål för energieffektivisering även på

gemenskapsnivå.

I arbetet med att genomföra Kyotoprotokollet är

frågor om utsläppsdata, rapportering och verifiering

viktiga. Regeringen har därför gett Naturvårdsverket

i uppdrag att i samråd med en rad andra myndigheter

etablera ett svenskt nationellt system för

utsläppsrapportering och data i enlighet med

protokollets krav. Inom EU har en överenskommelse om

en övervakningsmekanism nåtts som innebär att

unionen kan leva upp till Kyotoprotokollets krav på

inventering, rapportering och verifiering av

växthusgasutsläpp. Kommissionen presenterade under

år 2003 två rättsakter som är av stor betydelse för

Kyotoprotokollets genomförande. I juli samma år

presenterades ett direktiv som skall möjliggöra en

sammanlänkning av Kyotoprotokollets projektbaserade

mekanismer med direktivet för utsläppshandel och i

augusti en förordning för att begränsa utsläppen av

fluorerade växthusgaser.

Riksdagen beslutade våren 2002 om riktlinjerna för

energipolitiken (prop. 2001/02:143, bet.

2001/02:NU17). Beslutet baserade sig, i likhet med

den energipolitiska uppgörelse som träffades år

1997, på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Centerpartiet. 2002 års energipolitiska beslut

innebar, enligt vad som angavs, en bekräftelse på

att 1997 års energipolitiska riktlinjer låg fast.

Målet för den svenska energipolitiken är, enligt

vad riksdagen fastställt, att på kort och lång sikt

trygga tillgången på el och annan energi på gentemot

omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv och hållbar energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg

negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Vidare skall energipolitiken

bidra till ett breddat energi-, miljö- och

klimatarbete i Östersjöregionen.

Näringsutskottet behandlade energipolitikens

inriktning senast hösten 2003 (bet. 2003/04:NU3) i

anslutning till beredningen av 2004 års

budgetproposition och med anledning av då väckta

motioner. I detta sammanhang avstyrktes yrkanden om

mål för energipolitiken liknande det här aktuella.

Vid detta tillfälle underströk näringsutskottet att

den syn utskottet har när det gäller

energipolitikens inriktning överensstämmer med de

beslut som riksdagen fattade våren 1997 och våren

2002. Dessa beslut utgör enligt näringsutskottet

grundstommen för den svenska energipolitikens

utformning och inriktning.

En viktig del av underlaget till klimatpolitiken

består av resultat från klimatforskningen. Som

regeringen anför är viktiga element i denna

forskning om klimatförändringar, om effekter av

förändringar, styrmedel och ny teknik för att minska

utsläppen samt forskning om kolcykeln och

kolsänkornas betydelse. Regeringen anser att den typ

av forskning som bedrivs bl.a. vid Rossby Centrum

vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut (SMHI) utgör ett viktigt bidrag till

klimatforskningen. Hur samordning av

klimatforskningen kan åstadkommas har utretts av

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och

samhällsbyggnad (Formas). Regeringen avser att

återkomma till dessa frågor i den

forskningspolitiska propositionen. Forskningen har

även stor betydelse för eventuella åtgärder som kan

behöva vidtas för att samhället skall kunna anpassas

till klimatförändringarna. I sammanhanget vill

utskottet nämna att en forskningsproposition är

aviserad till årsskiftet 2004/05.

Slutligen vill utskottet erinra om att

Naturvårdverket i mars 2004 redovisade sin

slutrapport för verkets uppdrag att driva den s.k.

Klimatkampanjen. Kampanjen har arbetat med en

kombination av nationella och lokala aktiviteter.

Med det ovan anförda och med vad utskottet i

tillämpliga delar anför nedan under detta avsnitt

finner utskottet syftet med motionerna

2003/04:MJ63 (kd) yrkandena 33 och 34, 2003/04:MJ66

(fp) yrkande 7, 2003/04:MJ474 (c) yrkandena 6, 7 och

10 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna i

dessa delar bör lämnas utan vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Som utskottet anförde våren 2003 i samband med

behandlingen av en proposition om riktlinjer för

genomförande av EG:s direktiv om ett system för

handel med utsläppsrätter och växthusgaser (prop.

2003/04:31, bet. 2003/04:MJU11, rskr. 150) anger

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av

den 13 oktober 2003 att medlemsstaterna i en

nationell fördelningsplan senast den 31 mars 2004

skall redovisa för kommissionen hur den initiala

fördelningen av utsläppsrätter skall göras. Planen

skall bl.a. ange den totala fördelade mängden

utsläppsrätter till den handlande sektorn och en

uppdelning på anläggningsnivå. Handeln med

utsläppsrätter skall enligt direktivet inledas den 1

januari 2005. Utskottet konstaterade att arbetet med

genomförandet av handelssystemet således är inne i

ett intensivt skede. Som regeringen påpekade skall

den fördelningsplan som skall presenteras för EG-

kommissionen baseras på de kriterier som anges i

direktivets bilaga III och de riktlinjer för

uttolkning av dessa kriterier som kommissionen

presenterat. Regeringen redovisade i propositionen

bl.a. de kriterier som bör tillämpas för den svenska

fördelningsplanen, på vilket sätt dessa kriterier

kan tolkas, antalet utsläppsrätter som avses

fördelas och vissa principer som bör tillämpas vid

fördelningen av utsläppsrätter. Dessa principer

utgår från direktivet och baseras på den

parlamentariska utredningens (FlexMex2-utredningen)

delbetänkande Handla för bättre klimat (SOU 2003:60)

och remissyttrandena över detta betänkande. En

utgångspunkt vid fördelningen skall vara de allmänna

principer som FlexMex2-utredningen angivit. En annan

utgångspunkt skall vara kriterierna i bilaga III

till handelsdirektivet och Europeiska kommissionens

riktlinjer för uttolkningen av dessa kriterier. Som

utskottet närmare kommer att utveckla nedan

instämmer utskottet i de bedömningar regeringen gör

och tillstyrker regeringens förslag till

bemyndigande. Enligt utskottets mening kännetecknas

det arbete som föregått propositionen av en allsidig

och grundlig belysning från olika håll, och

regeringen avser att för riksdagen presentera

propositioner med lagstiftningsförslag under våren

och hösten innevarande år. Som framgår av den nu

aktuella skrivelsen arbetar regeringen med att

genomföra EG-direktivet. Systemet kommer

inledningsvis att endast omfatta koldioxid och stora

energianläggningar samt viss energiintensiv industri

och skall starta den 1 januari 2005. Med hänvisning

härtill och i avvaktan på riksdagens behandling av

proposition 2004/05:18 Handel med utsläppsrätter II

föreslår utskottet att motionerna 2003/04:MJ370 (m)

yrkande 9, 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 1 och

2003/04:MJ474 (c) yrkande 8 lämnas utan vidare

åtgärd från riksdagens sida.

Rådet och Europaparlamentet enades i april 2004 om

det s.k. länkdirektivet, vilket möjliggör för

företag som ingår i EU:s system för handel med

utsläppsrätter att tillgodogöra sig

utsläppsminskningar från de s.k. projektbaserade

mekanismerna gemensamt genomförande och mekanismen

för ren utveckling. Av budgetpropositionen för år

2005, utgiftsområde 20, framgår att regeringen avser

att under hösten 2004 utarbeta underlag för ett

genomförande av direktivet i svensk lagstiftning.

För att kunskaper och erfarenheter från de lokala

investeringsprogrammen skall komma samhället till

nytta genomförs sedan juni 2001 ett stort

utvärderingsprogram. I budgetpropositionen för år

2005, utgiftsområde 20, redogör regeringen för de

sex utvärderingar som hittills har avslutats och som

rör följande områden.

- Utvärdering av fjärrvärme- och närvärmeprojekt.

-

- Utvärdering av spillvärmeprojekt.

-

- LIP och sju kommuners miljöarbete.

-

- LIP-miljöteknik för export.

-

- Utvärdering av våtmarker.

-

- En jämförande studie av kommuner som fått

respektive inte fått LIP-stöd.

-

Utvärderingarna visar bl.a. att miljöarbetet

förstärkts i de kommuner som fått bidrag.

Ytterligare sex utvärderingar pågår. Dessa handlar

bl.a. om energi, alternativa bränslen och enskilda

avlopp. Utvärderingarna genomförs av konsulter,

universitet och högskolor. Arbetet leds av

Naturvårdsverket. Under året har 87 kommuner och

andra aktörer ansökt om 2,8 miljarder kronor enligt

förordningen (2003:262) om statliga bidrag till

klimatinvesteringsprogram. I december beslutade

Rådet för investeringsstöd att bevilja 300,1

miljoner kronor i bidrag till 14 program och en s.k.

guld-klimp, dvs. en särskilt effektiv åtgärd enligt

regelverkets krav. I denna första bidragsomgång

prioriterades satsningar inom bl.a. områdena

transport och energi. 35 % av bidraget gick till

investeringar i transportsektorn där merparten avser

fortsatt introduktion av biogasfordon. 40 %

fördelades på energiprojekt, främst utbyggnad av

fjärrvärme och konvertering till biobränslen. 15 %

av bidraget gick till olika informationsprojekt,

varav en stor andel är kopplad till trafikområdet.

De beviljade programmen beräknas leda till 114 000

ton minskade utsläpp av koldioxidekvivalenter per

år, vilket motsvarar 4 % av det svenska klimatmålet

att minska utsläppen i Sverige med 4 % till perioden

2008-2012 jämfört med 1990 års nivå. Det beräknas

även leda till minskad energianvändning med 263 GWh,

varav minskad elanvändning med 72 GWh.

Utsläppsminskningar av minskad elanvändning är inte

inräknade som minskade utsläpp av växthusgaser i

Sverige eftersom dessa utsläpp främst sker i andra

länder. Investeringarna leder i många fall även till

minskade utsläpp av andra ämnen som bidrar till att

nå bl.a. miljökvalitetsmålen Frisk luft, Ingen

övergödning, Bara naturlig försurning och God

bebyggd miljö. Det bör tilläggas att det i årets

ekonomiska vårproposition föreslogs att

Klimatinvesteringsprogrammet (KLIMP) utökas med 50

miljoner kronor år 2005 och med 150 miljoner kronor

år 2006 (prop. 2003/04:100, bet. 2003/04:FiU20,

rskr. 2003/04:284). Det anförda innebär att

utskottet inte delar uppfattningen i motion

2003/04:MJ65 (m) om programmens bristande framgång

och avstyrker på den grunden motionens yrkande 22.

När det gäller motioner om drivmedel vill

utskottet inledningsvis hänvisa till

skatteutskottets behandling våren 2004 av allmänna

motioner om punktskatter (bet. 2003/04:SkU24).

Skatteutskottet erinrade om att riksdagen (bet.

2000/01:FiU1) har ställt sig bakom den strategi för

en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet

genom grön skatteväxling som presenterades i

budgetpropositionen för år 2001. Grunden för

strategin är att höjda skatter på energi- och

miljöområdet växlas mot sänkta skatter på arbete.

Det främsta syftet med skatteväxlingen är att bidra

till att fastställda miljömål uppnås genom ökad

miljöstyrning via skattesystemet. Genom miljöskatter

sätter man ett pris på miljön, och det blir dyrare

att släppa ut föroreningar. Hushållen får härigenom

ekonomiska motiv att välja en mer miljövänlig och

resurssnål livsstil medan företagen stimuleras att

utveckla en mer miljövänlig teknik. En grön

skatteväxling innebär inte en höjning av det totala

skatteuttaget då höjningar av de miljörelaterade

skatterna balanseras av sänkningar av skatterna på

arbete.

Skatteutskottet anförde vidare att

skatteväxlingsstrategin under en tioårsperiod

beräknas omfatta sammanlagt 30 miljarder kronor.

Under åren 2001-2003 har en skatteväxling på

sammanlagt 8 miljarder kronor genomförts.

Inriktningen år 2001 var att ge koldioxidskatten

ökad tyngd i förhållande till energiskatten.

Skattehöjningarna på energiområdet koncentrerades

till fossila bränslen för uppvärmning, till

elförbrukning och till dieselolja. Dessa höjningar

växlades mot höjda grundavdrag för löntagare och

pensionärer och sänkta arbetsgivaravgifter och

egenavgifter för egenföretagare. Skatteväxlingen år

2002 bestod av höjda grundavdrag i inkomstskatten,

höjd koldioxidskatt på bränslen för uppvärmning,

höjd energiskatt på el samt höjd avfallsskatt.

Skatteväxlingen år 2003 bestod av en sänkt

inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare

finansierad med höjningar av koldioxidskatten,

elskatten, avfallsskatten och naturgrusskatten.

Riksdagen har, som redovisats ovan, i samband med

budgetbehandlingen hösten 2004 godtagit en

skatteväxling som för år 2004 omfattar 2 miljarder

kronor. Skatter och avgifter på förvärvsinkomster

sänks i utbyte mot höjd koldioxidskatt och elskatt

för hushåll och övrig sektor. Dessutom höjs

energiskatten på dieselolja och skatten på

bekämpningsmedel samt elskatten för industrisektorn

med 0,5 öre per kWh. Den senare höjningen genomförs

den 1 juli 2004. En samordning mellan elskattens

införande och ett system med långsiktiga avtal med

energiintensiv industri bör ske, genom att perioden

för sådana avtal kan omfatta tiden fr.o.m. den 1

juli 2004, även om själva regelverket i denna del

inte väntas vara i kraft förrän mot slutet av året

efter godkännande av kommissionen och riksdagen.

En reformering av energiskattesystemet utgör

enligt skatteutskottet en central del av en grön

skatteväxling. Vid den senaste budgetbehandlingen

uttalade utskottet att en ökad miljörelatering av

skattesystemen förutsätter en rationell

energiskattestruktur med långsiktigt hållbara

energiskatter som också svarar mot de krav som EG-

rätten ställer. Skatteutskottet anförde vidare att

en reformering av den svenska energibeskattningen är

angelägen för att öka miljöstyrningen inom

näringslivet samtidigt som de svenska företagens

internationella konkurrenskraft värnas. Systemet

skall utformas så att det underlättar möjligheten

för framtida skatteväxling som också omfattar

näringslivet. Utskottet ansåg slutligen att en

målsättning bör vara att ett nytt energiskattesystem

skall kunna antas av riksdagen. Ett viktigt inslag

är en samordning mellan energibeskattningen och

alternativa styrmedel, som handel med elcertifikat

och utsläppsrätter samt ingåendet av långsiktiga

avtal. Skatteutskottets ställningstagande är

fortfarande giltigt.

Skatteutskottet övergick härefter till de motioner

som rör EU-samarbetet och frågor om bl.a. en

gemensam europeisk miniminivå för koldioxidskatt,

att miljöskatter skall kunna beslutas med

kvalificerad majoritet i rådet och om en

internationell överenskommelse om minimiavgifter på

koldioxidutsläpp som inkluderar flygbränsle. Som

skatteutskottet de senaste åren har redovisat har

Sverige i EU under flera år verkat för att

gemensamma minimiskatter skall införas också på

naturgas och kol. Dessa ansträngningar har lett till

att ett nytt energiskattedirektiv antagits den 27

oktober 2003 och att positiva minimiskattenivåer för

el och samtliga energiprodukter, dvs. såväl

mineraloljor som kol och naturgas, därigenom gäller

fr.o.m. den 1 januari 2004. Direktivet innebär höjda

minimiskattesatser på mineraloljor men samtidigt

ökad flexibilitet för medlemsstaterna, bl.a. vad

gäller möjligheten till differentiering utifrån

bränslets miljöegenskaper. Enligt direktivet skall

kommersiellt flygbränsle undantas från beskattning.

Undantaget kan begränsas till flygfotogen. En

lämplig strategi enligt rådet och kommissionen är

att fortsätta diskussionen i frågan med

International Civil Aviation Organization (ICAO) och

att rådet när beskattning av flygbränsle blir

tillåten internationellt skall besluta om undantaget

i energiskattedirektivet skall upphävas.

Skatteutskottet ansåg sammanfattningsvis att de

motionärer som efterfrågar stimulanser av

miljövänliga drivmedel och fordon får anses väl

tillgodosedda genom de satsningar som staten i dag

gör på miljövänliga drivmedel och miljöanpassade

fordon. Satsningarna sker bl.a. genom

samverkansprogram med bilindustrin och genom

skattesubventioner av alternativa drivmedel.

Biobränslen beskattas i dag endast när de används

för drift av motordrivna fordon. Genom s.k.

pilotprojektdispenser sedan år 1995 har emellertid

all användning av biodrivmedel (inklusive biogas)

varit helt eller, såvitt gäller etanol i blandning

med mineraloljeprodukt, i vart fall delvis

skattebefriad. Skattebefrielse har också beviljats

vätgas som används i försöksverksamhet för

drivmedel. Genom den av riksdagen godtagna

skattestrategin för alternativa drivmedel är

målsättningen att koldioxidneutrala bränslen även de

kommande åren skall ha de skattevillkor som krävs

för att underlätta en bred introduktion av sådana

bränslen på marknaden.

Skatteutskottet hänvisade också till utredningen

om introduktion av förnybara fordonsbränslen (M

2003:02) som skall föreslå nationella mål och

strategier för en fortsatt introduktion av förnybara

fordonsbränslen mot bakgrund av den referensnivå på

2 % för år 2005 och 5,75 % för år 2010 som antagits

genom biodrivmedelsdirektivet. I uppdraget (dir.

2003:89) ingår att med förtur utreda frågan om

skyldighet för bensinstationer att tillhandahålla

minst ett förnybart fordonsbränsle år 2005.

Utredaren skall även analysera möjligheten att

införa någon form av drivmedelscertifikat (s.k.

gröna certifikat). Utredningen skall vara avslutad

senast den 31 december 2004. Skatteutskottet

erinrade även om det regeringsuppdrag som

Naturvårdsverket fick i mars 2002 att bl.a.

undersöka om reglerna kan anpassas så att

alternativa bränslen med lika goda egenskaper som de

befintliga bränslena i miljöklass 1 inte missgynnas

skattemässigt. Naturvårdsverket överlämnade sin

rapport till regeringen i april 2003. Rapporten

bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Som ett ytterligare steg i den gröna

skatteväxlingens ökade miljörelatering av

skattesystemet, föreslår regeringen i årets

budgetproposition, finansplanen s. 214, att skatten

på bensin höjs med 15 öre per liter och på

dieselolja med 30 öre per liter (300 kr per m3).

Höjningarna bör vara lika stora oavsett inplacering

i miljöklass. Det föreslås dock att skatten på

dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk och

vattenbruk i stället sänks med ca 2 kr per liter

från 2005 års nivå. Vidare höjs fordonsskatten för

bensindrivna personbilar med 23 %, för dieseldrivna

personbilar med 2 % och för lätta bussar och lätta

lastbilar med 40 %. För att öka miljöstyrningen i

fordonsbeskattningen bör enligt regeringen en

koldioxidbaserad fordonsskatt för lätta fordon

införas. Vidare föreslås energiskatten på el som

förbrukas i hushålls- och servicesektorn höjas med

1,2 öre per kWh. Regeringen anser det angeläget att

den strategi för skattenedsättning för alternativa

drivmedel som lades fast i budgetpropositionen för

år 2002 och utvecklades i budgetpropositionen för

år 2004 kan börja tillämpas så snart erforderligt

statsstödsgodkännande erhållits från kommissionen.

Beräkningsgrunden för nedsättning av koldioxidskatt

enligt 0,8-procentsregeln ändras så att

skattebeloppet efter nedsättning i genomsnitt alltid

uppfyller energiskattedirektivets

minimiskattenivåer. Ändringarna träder i kraft den 1

januari 2005.

Från Miljödepartementet har miljö- och

jordbruksutskottet inhämtat följande när det gäller

alternativa bränslen. De tekniker som behövs för

naturgas, biogas och motorgas är kommersiella

tekniker som finns på marknaden. Vätgasteknik har

tämligen långt till dess att den är mogen för en

bredare tillämpning. De största miljövinsterna med

en introduktion av naturgas/biogas i fordonssystemet

erhålls enligt departementet antagligen om de

används i tunga fordon. Lätta bilar som går på dessa

bränslen är inte särskilt mycket renare än

motsvarande konventionella fordon. De möter

exempelvis samma avgaskrav. Om användningen av

sådana bränslen ökar blir det ofrånkomligt att den

stora volymen utgörs av naturgas. Departementet

anser vidare att en klar komplikation är att källan

till vätgas ännu så länge är andra fossila bränslen.

Något behov av en ytterligare kartläggning av

hindren för vätgasbilar behövs inte i dagsläget, de

är väl kända av teknisk expertis. Behovet av att få

renare bränslen till främst sjöfarten är mycket

stort. Eftersom dessa frågor har en internationell

karaktär arbetar regeringen målmedvetet med detta

syfte inom EU. Ett nationellt miljöklassystem kan,

om det får genomslag i praktiken, betyda att Sverige

utvecklas snabbare än omvärlden. Innan ett miljö-

klassystem kan införas behöver dock ett underlag om

förutsättningar för och konsekvenser av åtgärden tas

fram. Förutsättningarna för en sådan analys torde

enligt departementet vara bättre när förhandlingarna

inom EU om kvaliteten hos marina oljor är avslutade.

Det finns flera bra motiv varför koldioxid inte är

med som en parameter i miljöklassystemet för bilar.

Miljöklassystemet är i dag ett system som anger

enligt vilken kravnivå som fordonet är godkänt. Då

vi ännu inte har minskat utsläppen av kväveoxider,

kolväten och partiklar till en önskvärd nivå anser

departementet att det saknas anledning att minska

styrningen mot bättre kravnivåer. Skulle

miljöklassystemet för bilar också innebära krav på

koldioxidutsläpp gör departementet den bedömningen

att, på grund av EU:s regler om ekonomiska

incitament, Sverige i praktiken skulle blockera

möjligheterna att kombinera miljöklassystemet för

bilar med ekonomiska incitament. Det skulle leda

till att Sverige blir förhindrat att gynna

exempelvis partikelfilter för dieselbilar, vilket

skulle vara mycket skadligt ur hälsosynvinkel.

Vägtrafikskatteutredningen (SOU 2004:63) har

behandlat frågan om en koldioxidrelaterad

fordonsskatt. Detta torde enligt Miljödepartementet

vara effektivare än att föra in koldioxid som en

parameter i miljöklassystemet.

Som utskottet anfört ovan är de tekniker som

behövs för naturgas, biogas och motorgas

kommersiella tekniker som finns på marknaden.

Vätgasteknik har tämligen långt till dess att den är

mogen för en bredare tillämpning. Enligt vad

utskottet inhämtat erhålls antagligen de största

miljövinsterna med en introduktion av

naturgas/biogas i fordonssystemet erhålls om de

används i tunga fordon. Lätta bilar som går på dessa

bränslen är inte särskilt mycket renare än

motsvarande konventionella fordon. De möter

exempelvis samma avgaskrav. Om användningen av

sådana bränslen ökar blir det ofrånkomligt att den

stora volymen utgörs av naturgas. En klar

komplikation är att källan till vätgas ännu så länge

är andra fossila bränslen. Utskottet har vidare

inhämtat att något behov av en ytterligare

kartläggning av hindren för vätgasbilar inte behövs

i dagsläget eftersom de är väl kända av teknisk

expertis.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att en

särskild utredare (M 2003:02) skall föreslå ett

nationellt mål för alternativa drivmedel samt komma

med förslag om hur tillgängligheten för sådana

drivmedel kan ökas. Den 30 januari 2004 lade

utredaren i sitt delbetänkande (SOU 2004:4) fram ett

förslag till vägledande nationellt mål för år 2005

på 3 % förnybara fordonsbränslen och ett förslag på

hur ett krav i lag om skyldighet för bensinstationer

att tillhandahålla minst ett förnybart

fordonsbränsle år 2005 kan utformas. Uppdraget skall

slutredovisas senast den 31 december 2004. Utskottet

vill även hänvisa till vad som sägs ovan om det s.k.

länkdirektivet som gör det möjligt för företag som

ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter

att tillgodogöra sig vissa utsläppsminskningar.

Utskottet vill även erinra om proposition

2004/05:9 Kvaliteten på bensin och dieselbränslen

som för närvarande är föremål för utskottets

behandling (bet. 2004/05:MJU4). Enligt förslagen i

propositionen skärps kraven för bensin i miljöklass

1 fr.o.m. den 1 januari 2005 på så sätt att

gränsvärdet för svavelhalten sänks till 10 mg/kg och

för de aromatiska kolvätena till 35,0 volymprocent.

Kraven i miljöklass 2 skärps från samma datum på så

sätt att gränsvärdet för svavelhalten sänks till 10

mg/kg och de aromatiska kolvätena till 35,0

volymprocent. Av specifikationerna för miljöklass 2

och för alkylatbensin i miljöklass 1 framgår att

gränsvärdet för svavelvärdet får uppgå till 50 mg/kg

t.o.m. den 31 december 2008.

När det gäller dieselbränslen föreslås att

miljöklasserna 2 och 3 fr.o.m. den 1 januari 2009

godtar en högsta tillåtna svavelhalt på 10 mg/kg.

Som ett resultat av utskottets tillkännagivande i

maj 2001 (se bet. 2000/01:MJU16) om att regeringen

utan dröjsmål genomför en översyn av

miljöklassningen av bensin och dieselolja och

kriterierna för de olika miljöklasserna och att

översynen bör inriktas på ett system som inte

missgynnar utvecklingen av alternativa eller mer

miljövänliga drivmedel fick Naturvårdsverket i

uppdrag att utveckla systemet med miljöklasser för

fordonsbränslen. Naturvårdsverket redovisade sitt

uppdrag med förslag till ändringar i

miljöklassreglerna. Förslaget remitterades, men

remissutfallet innebar att regeringen inte kunde gå

vidare med förslaget. Naturvårdsverket fick i

stället ett nytt uppdrag - Uppdrag om miljöklassning

av alternativa drivmedel. Naturvårdsverkets förslag

med anledning av det nya uppdraget är för närvarande

ute på remiss. Remissvaren skall ha kommit in till

Regeringskansliet senast den 12 december 2004.

Beredning pågår med syftet att kunna bereda väg för

ett flertal olika alternativa bränslen. Med det ovan

anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ257

(kd), 2003/04:MJ380 (mp), 2003/04:MJ394 (mp),

2003/04:MJ401 (mp) yrkande 5, 2003/04:MJ407 (kd)

yrkande 1, 2003/04:MJ410 (v) yrkandena 1 och 2,

2003/04:MJ436 (s) och 2003/04:MJ474 (c) yrkandena

20 och 23 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat

frågan om skrotningspremien för bilar (se bl.a. bet.

2000/01:MJU13 och 2001/02:MJU16). Den 1 juli 2001

höjdes den premie som siste ägaren av en bil får när

bilen lämnas för skrotning. Premien varierar mellan

700 kr och 1 700 kr beroende på bilens ålder. Syftet

med höjningen var att kompensera bilägare för

förväntade och redan inträffade prisökningar, bl.a.

som en följd av skärpta miljöregler för

bilskrotning. Premiehöjningen var också avsedd att

säkerställa en kostnadsfri inlämning i enlighet med

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om

uttjänta fordon. Som utskottet tidigare påpekat

saknas det än så länge erfarenheter och uppgifter

som visar att premiehöjningen medfört att

nedskräpning med skrotbilar minskat. Det är dock

troligt att premiehöjningen till viss del motsvaras

av bilägarens ökade kostnader för bilskrotning.

Emellertid tenderar premiesystemet att styra

mottagningsavgiften för bilar. Det är svårt att

bedöma om den ökade kostnaden beror på ökade

miljökrav vid bilskrotning eller om

mottagningsavgiften anpassas till premien för att

öka bilskrotarens vinst. Bland annat mot bakgrund

härav ansåg regeringen att det bör utredas om det är

lämpligt att åstadkomma kostnadsfri inlämning av

skrotbilar genom att direkt från Bilskrotningsfonden

betala ersättning till bilskrotaren för

skrotningskostnaden. I ett sådant system skulle

enligt regeringen producenternas kompetens kunna

komma till användning i förhandlingen om hur stor

ersättningen bör vara. Utskottet ansåg i likhet med

regeringen att frågan om hur en sådan form av

kostnadsfri inlämning skall organiseras bör

diskuteras närmare med såväl bilproducenter,

bilskrotare, konsumentorganisationer som berörda

myndigheter.

När det gäller kravet på att införa

skrotningspremie även för äldre gräsklippare och

båtmotorer vill utskottet hänvisa till sina

uttalanden hösten 2004 (bet. 2003/04:MJU4) då

utskottet påpekade att riksdagen har sänkt skatten

på alkylatbensin till tvåtaktsmotorer med hänvisning

till att det av miljöskäl är motiverat att öka

användningen av sådan bensin i tvåtaktsmotorer

(prop. 2001/02:177, bet. 2001/02:SkU26, rskr.

2001/02:331). Utskottet har i övrigt vid tidigare

behandling av motionsyrkanden med samma innebörd

(bet. 2002/03:MJU13) hänvisat till att avgaskraven

för arbetsmaskiner inom EU regleras i

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG, det

s.k. arbetsmaskindirektivet. Avgaskrav har hittills

införts endast för vissa större dieseldrivna

arbetsmaskiner. Enligt vad utskottet erfarit pågår

förhandlingar för en skärpning av avgaskraven för

dessa maskiner. För jordbruks- och

skogsbrukstraktorer började krav införas under år

2001 genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot

utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar

från motorer avsedda för jordbruks- eller

skogsbrukstraktorer. I detta sammanhang ansåg

utskottet att det även borde uppmärksammas att det

genom ändringsdirektivet 2002/88/EG om åtgärder mot

avgasutsläpp från förbränningsmotorer som skall

monteras i arbetsmaskiner och arbetsredskap infördes

avgaskrav i två steg för mindre, bensindrivna

arbetsmaskiner. Det första steget införs fr.o.m. år

2004. Det innebär att utsläppen per maskin skall

minska med ungefär en tredjedel. Det andra steget

ökar kraven med ytterligare 60-70 % beroende på

maskintyp. När det gäller system med

skrotningspremier för tvåtaktsmotorer finns, enligt

vad utskottet erfarit, betydande problem att lösa

innan ett sådant system skulle kunna införas. Till

exempel bör frågor om miljö- och

kostnadseffektivitet samt EU-rättsliga grunder

undersökas närmare.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet

motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 20 och

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 6 i den mån de inte kan

anses tillgodosedda.

Regeringens skrivelse Sanering och återställning

av förorenade områden - resultatredovisning (skr.

2003/04:141) utgör ett komplement till

budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20, i

fråga om redovisning, resurser och uppnådda resultat

för verksamheten Sanering och återställning av

förorenade områden, anslag 34:4. Som anförs i

skrivelsen pågår, i syfte att få grepp om

föroreningarnas omfattning, sedan början av 1990-

talet ett systematiskt inventeringsarbete vid

samtliga länsstyrelser efter initiativ från

Naturvårdsverket. I inventeringsarbetet görs en

bedömning av de risker de förorenade områdena

innebär för människa och miljö. Enligt den s.k.

MIFO-metoden delas varje objekt in i någon av fyra

riskklasser där klass 1 innebär den högsta risken.

För att hamna i riskklass 1 eller 2 skall

föroreningen vara av särskilt farligt slag och

riskera spridning till människa och miljö. Det är i

riskklasserna 1 och 2 de mest angelägna objekten

finns och bör bli föremål för ytterligare utredning.

Varje länsstyrelse redovisar i samband med sitt

årliga regionala program de 30 mest angelägna

objekten i respektive län. Riskklassningen av objekt

ligger till grund för länsstyrelsernas och

Naturvårdsverkets val och prioritering av objekt för

åtgärder.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen i

skrivelsen att efterbehandling av förorenade områden

är ett långsiktigt arbete där kunskap spelar en

viktig roll. Det finns behov av teknikutveckling

och en samordning av kunskaperna på området, vilket

Naturvårdsverket uppmärksammat genom att tillskapa

kunskapsprogrammet Hållbar sanering. Regeringen

bedömer att samtliga förorenade områden kommer att

vara identifierade till år 2005. Det är dock

osäkert om målet för åtgärder, dvs. 100 påbörjade

och 50 avslutade saneringsprojekt, kan nås. Med

lägre statlig finansiering minskar också

möjligheterna att nå målet. I skrivelsen uttalar

regeringen sin avsikt att under våren 2005 återkomma

med förslag till nya delmål för efterbehandling av

förorenade områden för åren 2005-2010. I

budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20,

gör regeringen bedömningen att identifieringen av

förorenade områden kommer att vara avslutad till år

2005 i enlighet med delmålet. Mängden förorenade

områden är emellertid betydligt större än vad som

tidigare antagits, totalt 40 000-45 000, varav

10 000 tillhör den högsta eller näst högsta

riskklassen. Kostnaderna för sanering av dessa är

också högre än vad som tidigare beräknats, i

genomsnitt 30-40 miljoner kronor per område. Vid

ingången av år 2004 befann sig 226 objekt i olika

skeden av undersökning eller utredning, helt eller

delvis med statligt bidrag. Därutöver var 21 objekt

i åtgärdsfas. Under åren 1999-2003 har ca 20 projekt

slutförts. Detta innebär att drygt hälften av de 100

förorenade områden där sanering enligt målet skall

vara påbörjade och de 50 som skall vara åtgärdade

kommer att vara klara till år 2005.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att såväl

riksdagens som regeringens mål är att de områden som

utgör mycket stor risk eller stor risk för

människors hälsa och miljön skall vara åtgärdade

inom en generation (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:36).

Det ovan anförda innebär att syftet med motion

2003/04:MJ410 (v) yrkande 11 får anses tillgodosett.

Motionen i denna del bör lämnas utan riksdagens

vidare åtgärd.

Befolkning och folkhälsa

Befolkningsutveckling och hållbara

trygghetssystem

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker två motionsyrkanden

(kd) om barnomsorgens betydelse för lek och

omsorg och om valfrihet inom barnomsorgen.

Utskottet hänvisar härvid till tidigare

uttalanden av riksdagen, till pågående arbete

på området och till riksdagens pågående

behandling av en proposition om kvalitet i

förskolan (prop. 2004/05:11).

Med hänvisning till riksdagens tidigare

uttalanden i frågan och till pågående arbete

på området avstyrker utskottet även ett

motionsyrkande (m) om hållbara

trygghetssystem.

Jämför reservationerna 66 (kd) och 67 (m).

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning går Sverige, i likhet

med många andra länder, mot en utveckling där allt

färre människor måste försörja en allt större del av

befolkningen. De snabba samhällsförändringarna både

vad gäller familjemönster och klimatet i arbetslivet

har ökat trycket på socialförsäkringssystemen,

vilket i sin tur ökar kravet på systemens

hållbarhet. En ökad försörjningsbörda för dem som i

framtiden skall bidra till finansieringen av

pensionerna, hälso- och sjukvården och

socialpolitiken ställer höga krav på deltagande och

produktivitet i arbetslivet.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ63 (kd) betonas barnomsorgens

betydelse för lek och omsorg. Det är enligt

motionärerna viktigt att hävda barnens rätt att få

vara barn och deras rättighet att får utrymme för

lek och omsorg (yrkande 35). Även valfrihet inom

barnomsorgen tas upp i motionen. Motionärerna vill

föra en politik där barnomsorgen verkligen får vara

en omsorg och inte en ny skolform för ettåringar.

Barnomsorgen måste också ge förutsättningar för

olika alternativ så att föräldrarna kan välja den

typ av omsorg för sina barn som passar just dem bäst

(yrkande 36).

När det gäller hållbara trygghetssystem ställs i

motion 2003/04:MJ65 (m) krav på sänkta

ersättningsnivåer i sjukförsäkringen,

förtidspensionen och arbetslöshetsförsäkringen och

krav på sänkt arbetsgivaravgift för anställda över

61 år. Arbetsinkomster och pensionsinkomster bör

beskattas separat för den som är över 65 år, och

möjligheterna till mer flexibel anställning för

arbetstagare över 61 år bör öka (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Förskolan är en frivillig pedagogisk verksamhet för

barn mellan ett och fem år vars föräldrar

förvärvsarbetar eller studerar, eller är arbetslösa

eller föräldralediga samt för barn som har ett eget

behov av verksamheten. Sedan den 1 januari 2003 har

alla barn rätt till 525 avgiftsfria timmar per år i

förskolan fr.o.m. höstterminen det år de fyller fyra

år, dvs. allmän förskola. Läroplanen för förskolan,

Lpfö 98, utgår från en ansvarsfördelning där staten

anger de övergripande målen och riktlinjerna för

förskolan och kommunerna har ansvar för

genomförandet. Läroplanen överensstämmer till sin

struktur i huvudsak med skolans läroplaner. Avsikten

är att de tre läroplanerna skall länka i varandra

utifrån en gemensam syn på kunskap, utveckling och

lärande. Läroplanen bygger på 2 a kap. 1-12 §§

skollagen (1985:1100) där de grundläggande

bestämmelserna finns om hur förskoleverksamheten

skall utformas.

Förskolans uppdrag som det är formulerat i

läroplanen är bl.a. att stimulera barns utveckling

och lärande. Verksamheten skall utgå från en

helhetssyn på barn och barns behov och utformas så

att omsorg och lärande bildar en helhet. Förskolan

skall främja gemenskap barnen emellan och vara

trygg, utvecklande och lärorik för alla barn som

deltar, utifrån vars och ens förutsättningar. Leken

har haft och har stort utrymme i förskolan. I

propositionen inför införandet av läroplanen för

förskolan (prop. 1997/98:93 s. 21) konstateras bl.a.

att lek leder till social kompetens, att de sociala

lekreglerna, som samförstånd, ömsesidighet och

turtagande som krävs för att leken skall fortgå, är

grundläggande demokratiska principer samt att barnet

i den viktiga rolleken eller låtsasleken tränar sig

att gå in i tänkta sammanhang. Vidare konstateras

att ett medvetet bruk av leken bör ingå i förskolans

pedagogiska verksamhet. Enligt vad utskottet

inhämtat har Skolverket nyligen genomfört en

nationell utvärdering av förskolan, publicerad i

rapporten Förskola i brytningstid, Rapport 239,

2004. I rapporten konstateras bl.a. att vissa

enkätsvar tyder på att synen på förskolans uppdrag

kan ha förändrats och att tyngdpunkten förskjutits

mot lärande. Utskottet vill härutöver hänvisa till

propositionen Kvalitet i förskolan (prop.

2004/05:11), som bereds i utbildningsutskottet. I

avvaktan på riksdagens ställningstagande till

propositionen föreslår utskottet att motion

2003/04:MJ63 (kd) yrkande 35 lämnas utan riksdagens

vidare åtgärd.

Familjedaghem är ett alternativ till förskola och

fritidshem för t.ex. barn som har behov av att vara

i en mindre grupp eller då det är långt till

närmaste förskola. Dessa hem är inte tillgängliga

för samma reglering, kontroll och utvärdering som

förskolan, och läroplanen gäller inte för

familjedaghemmen som för förskolan. Däremot skall

förskolans läroplan vara vägledande för

familjedaghemmen, vilket innebär att

familjedaghemmen kan tillämpa delar av läroplanen

utifrån de förutsättningar som denna verksamhet ger.

De avsnitt i läroplanen som behandlar normer och

värden är lika relevanta för familjedaghemmen som

för förskolan. Läroplanen skall också i övrigt

fungera vägledande. Enligt budgetpropositionen för

år 2004, utgiftsområde 16, hade år 2003 8 % av alla

barn i åldern ett till fem år plats i familjedaghem.

Utskottet har vidare inhämtat att Statens skolverk

på regeringens uppdrag har utfärdat allmänna råd för

familjedaghemmen (Skolverket 1999). Råden bygger på

formuleringarna i skollagen om förskoleverksamhetens

och familjedaghemmens uppgift och knyter också an

till Lpfö 98 och Lpo 94. Utskottet har även inhämtat

att regeringen i april 2003 uppdrog till Skolverket

att följa upp och redovisa utvecklingen av

familjedaghemmen. Uppdraget har redovisats den

1 april 2004 i rapporten Uppföljning av reformen

maxtaxa, allmän förskola m.m. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om det tillkännagivande som

riksdagen gjorde under riksmötet 2002/03 om mångfald

inom barnomsorgen (bet. 2002/03:UbU19, rskr. 160).

Riksdagen ställde sig då bakom följande formulering

i en reservation: Vi anser att det är viktigt med

mångfald och valfrihet inom barnomsorgen. Det som

passar den ena familjen passar inte den andra.

Därför skall föräldrar ha rätt att fritt välja

barnomsorg. Barnomsorgen måste vara väl utbyggd, med

olika alternativ. Vi är positiva till olika sorters

barnomsorg med olika inriktning, i såväl kommunal

som privat eller kooperativ regi. Valfrihet innebär

också en möjlighet för dem som vill att i större

utsträckning vara hemma med sina barn. Kommunerna

måste kunna erbjuda likvärdiga villkor för alla

godkända barnomsorgs- och förskoleverksamheter. Med

en mångfald av barnomsorgsformer kan olika

verksamheter stimulera varandra och bidra till en

utveckling av hela barnomsorgen. Med hänvisning

härtill och till riksdagens behandling av

regeringens förskoleproposition bör motion

2003/04:MJ63 (kd) yrkande 36 lämnas utan vidare

åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller motion 2003/04:MJ65 (m) om hållbara

trygghetssystem vill utskottet inledningsvis hänvisa

till finansutskottets uttalande våren 2004 i samband

med detta utskotts behandling av den ekonomiska

vårpropositionen (prop. 2003/04:100, bet.

2003/04:FiU20, rskr. 2003/04:284). I anslutning till

diskussionen om sjukfrånvaron erinrade utskottet om

att ersättningsnivån i sjukförsäkringen fr.o.m. den

1 januari 2005 skall återställas till den nivå som

gällde före den 1 juli 2003 och anförde vidare att

det, enligt finansutskottets mening, är en viktig

princip, inte minst för att upprätthålla

allmänhetens förtroende för välfärdssystemen, att

ersättningarna i socialförsäkringen ligger på en

sådan nivå att drabbade hushåll klarar att

upprätthålla sin standard på en rimlig nivå även om

de skulle drabbas av t.ex. sjukdom. Finansutskottet

avvisade därför de förslag om sänkning av

ersättningsnivåerna och införandet av ytterligare en

karensdag i sjukförsäkringen som Moderata

samlingspartiet föreslog i den då aktuella motionen.

Enligt finansutskottet slår förslagen mot dem som

redan är utsatta.

Finansutskottet anförde vidare att, eftersom

ifrågavarande SGI-bestämmelser redan uppmärksammats

inom Regeringskansliet, utskottet förutsatte att

socialförsäkringsskyddet under uppbyggnadsskedet för

den som driver verksamhet i aktiebolagsform granskas

närmare. Finansutskottet ansåg det angeläget att

regeringen skyndsamt återkommer med förslag

beträffande företagarnas ekonomiska situation.

I årets finansplan konstaterar regeringen att den

svenska arbetskraften blir allt äldre. De närmaste

åren kommer de i åldersgruppen 60 till 64 år att bli

alltfler. Sysselsättningsgraden i denna grupp är

endast ca 56,9 %. Åtgärder behöver vidtas för att

göra det möjligt för äldre att vara kvar längre i

arbetslivet och stimulera dem till detta och för

arbetsgivare att öka efterfrågan på äldre

arbetskraft. Skattereduktionen för den allmänna

pensionsavgiften ökas från 75 till 87,5 %. Samtidigt

minskas avdraget för den allmänna pensionsavgiften

vid beräkningen av underlaget för kommunal och

statlig skatt från 25 till 12,5 % av avgiften.

Vidare görs en uppjustering av skiktgränserna. Vid

uttaget av statlig skatt på förvärvsinkomster

inkomståret 2005 skall därmed den nedre skiktgränsen

sättas till 298 600 kr och den övre skiktgränsen

till 450 500 kr.

Socialförsäkringsutskottet motsatte sig i

betänkandet till budgetpropositionen för år 2004,

utgiftsområdena 10, 11 och 12, däremot en sådan

principiell förändring av socialförsäkringens

konstruktion att SGI:n för en egenföretagare skulle

kunna täcka även kostnader i verksamheten och

således mer eller mindre beräknas på verksamhetens

bruttoinkomst (bet. 2003/04:SfU1).

Socialförsäkringsutskottet konstaterade, liksom vid

behandlingen av liknande motioner under föregående

riksmöte (bet. 2002/03:SfU1), att

kalenderdagsberäkningen medför att egenföretagare

missgynnas vid uttag av tillfällig föräldrapenning.

IBIS-utredningen har redovisat en teknisk lösning på

problemet men har av kostnadsskäl inte kunnat lägga

fram något förslag. Av kostnadsskäl anser sig inte

heller socialförsäkringsutskottet kunna föreslå en

sådan regeländring. I propositionen anges att det är

flera faktorer som samspelar när det gäller

orsakerna till den ökade ohälsan, såsom hårdare krav

i arbetslivet, vilket bl.a. medfört sämre

psykosocial arbetsmiljö, brister i

försäkringskassornas och arbetsgivarnas

rehabiliteringsarbete, väntetider inom hälso- och

sjukvården, ändrade attityder till sjukskrivning, en

åldrande arbetskraft samt bristande incitament för

arbetsgivare, hälso- och sjukvård och sjukskrivna

att motverka sjukfrånvaro. En första avstämning av

regeringens mål för minskad ohälsa har gjorts i

budgetpropositionen. Avstämningen avser i första

hand utvecklingen av från sjukförsäkringen ersatta

nettodagar under år 2003. Härvid noteras att de

senaste årens utveckling mot alltfler

sjukskrivningar har vänt under det senaste halvåret.

Såväl antalet ersatta nettodagar som antalet

sjukfall har minskat under 2003. Regeringen räknar

med en viss fortsatt nedgång under hösten och även

under nästa år. Nedgången gäller i första hand

sjukfall som är kortare än ett år. Andelen

deltidssjukskrivningar har ökat. Regeringen

framhåller att ett antal åtgärder har genomförts för

att minska ohälsan och bryta kostnadsutvecklingen.

Arbetet med regeringens breda åtgärdsprogram i

elva punkter har fortsatt, och bl.a. har ett

nationellt mål för att öka hälsan i arbetslivet

uppställts. Obligatorisk redovisning av

sjukfrånvaron i årsredovisningar har införts.

Precisionen vid sjukskrivning skall öka genom att

heltidssjukskrivning undviks. Avstämningsmöten med

den försäkrade och berörda parter införs.

Beslutsunderlagen förbättras. Utbildningen i

försäkringsmedicin förstärks, och försäkringsläkarna

blir fler och ges en förändrad roll.

Rehabiliteringsutredning från arbetsgivaren görs

obligatorisk, och tiden med vilande sjukersättning

vid arbete har förlängts från ett till två år.

Sjukpenningens storlek har sänkts, och sjukpenningen

till arbetslösa har justerats så att den inte

överstiger den högsta arbetslöshetsersättningen.

Sjuklöneperioden har förlängts med 7 dagar till 21

dagar. Beslut har därvid tagits om att införa ett

högkostnadsskydd för mindre företag.

Anställningsstöd för långtidssjukskrivna inrättas.

Huruvida det finns förutsättningar för att ge den

försäkrade sjukersättning eller aktivitetsersättning

i stället för sjukpenning skall utredas senast ett

år efter sjukanmälningsdagen. Vården och

försäkringskassorna har fått extra ekonomiska

resurser. Arbetet med att förnya den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen har kommit i

gång. Regeringen framhåller vidare att de åtgärder

som redan genomförts bidrar till att klara målet att

halvera antalet sjukdagar till 2008. Målet är dock

ambitiöst, och det står klart att det krävs

ytterligare åtgärder.

Förutom att fortsätta och fullfölja arbetet med

åtgärder inom ramen för bl.a. regeringens 11-

punktsprogram samt arbeta vidare med de punkter i

det s.k. 121-punktsprogrammet som rör hälsan i

arbetslivet, avser regeringen att inom

sjukförsäkringsområdet inrikta sina insatser under

återstoden av år 2003 och under år 2004 på främst

följande områden: förstärka arbetsgivarnas

ekonomiska drivkrafter att minska ohälsan, genomföra

en översyn av bestämmelserna om indragning och

nedsättning av sjukförsäkringsförmåner i lagen om

allmän försäkring, pröva möjligheterna att

tidsbegränsa rätten till sjukersättning till längst

tre år i taget, fortsätta den tekniska översynen av

reglerna om karensdagen och undersöka möjligheterna

att vidta åtgärder för att öka rättvisan i

regelverket, följa upp och utvärdera effekterna av

de åtgärder som vidtas med anledning av regeringens

proposition 2002/03:132 om finansiell samordning på

rehabiliteringsområdet, förlänga den befintliga

försöksverksamheten med lokal finansiell samordning

mellan försäkringskassa, landsting och kommun

(Socsam) i ytterligare tre år, tillföra medel till

ytterligare informationsaktiviteter under år 2003 om

sjukförsäkringen för att minska ohälsan och förändra

socialförsäkringens administration. Vidare bör

åtgärder vidtas mot fusk och missbruk, förebyggande

arbetsmiljöarbete utvecklas och bättre stöd till och

uppföljning av personer med sjukersättning

genomföras.

Sammanfattningsvis ansåg

socialförsäkringsutskottet att, när det gäller krav

på generellt sänkta sociala avgifter, detta är något

som regelmässigt prövas i samband med det sedvanliga

budgetarbetet.

Miljö- och jordbruksutskottet vill i sammanhanget

erinra om att systemet för ersättningsnivåer i

förtidspensionen är reformerat fr.o.m. den 1 januari

2003 och numera benämns sjuk- och

aktivitetsersättning (prop. 2000/01:96, bet.

2000/01:SfU15). Då fastställdes alltså

ersättningsnivåerna. När det gäller

arbetsgivaravgift för anställda över 61 år arbetar

regeringen med en översyn av möjligheterna till

regeländringar för att öka de äldres drivkrafter för

och intresse av att stanna kvar i arbetslivet.

Utskottet vill även hänvisa till ett frågesvar den

27 januari 2004 (prot. 2003/04:58, 17 §).

Finansministern framhöll inledningsvis att det redan

i dag finns skattemässiga fördelar för arbetsgivare

att anställa personer över 65 år. De skatter och

avgifter som utgår på lön för arbetstagare över 65

år är lägre än för övriga. På lön för arbetstagare

under 65 år utgår socialavgifter och allmän

löneavgift på totalt 32,70 %. På lön för

arbetstagare över 65 år utgår i stället särskild

löneskatt på 16,16 % och ålderspensionsavgift på

10,21 %, d.v.s. ett totalt uttag på 26,37 %. Uttag

av ålderspensionsavgift sker till följd av att

löneinkomsten är pensionsgrundande. Nivån på den

särskilda löneskatten är bestämd så att den ungefär

skall motsvara vad som kan anses som skattedelen av

socialavgifterna, dvs. den del av avgifterna som

inte kan anses utgöra betalning för löntagarens

socialförsäkringar. Det finns flera orsaker till att

det uppstår en skattedel i socialavgifterna.

Avgifterna finansierar exempelvis förmåner för

värnpliktiga, föräldralediga, studerande etc. som

inte förvärvsarbetar. Därtill kommer finansiering av

förmåner för äldre för vilka nya rättigheter inte

kan tjänas in och andelar av avgiften som inte ger

någon ny rättighet på grund av att den betalas in på

inkomst som överskrider aktuellt tak eller

underskrider aktuellt golv i socialförsäkringarna.

Regeringen är medveten om att Sverige står inför

stora utmaningar i och med att andelen äldre ökar

och andelen i yrkesverksam ålder minskar.

Finansministern framhöll därför som viktigt att de

äldres kompetens och arbetsvilja tas till vara

bättre. Flera utredningar har visat på betydelsen av

ekonomiska drivkrafter för de äldres intresse att

stanna kvar i arbetslivet. I finansplanen för år

2004 aviserade därför regeringen att den skall se

över möjligheterna till förändringar i regler för

att öka de äldres drivkrafter och möjligheter att

fortsätta förvärvsarbeta. Ett sådant arbete har

redan påbörjats inom Finansdepartementet.

Finansministern var därför inte beredd att lämna

några förslag på förändringar innan detta arbete är

slutfört. Som utskottet anfört ovan framgår det av

finansplanen för år 2005 att åtgärder behöver vidtas

för att göra det möjligt för äldre att vara kvar

längre i arbetslivet och stimulera dem till detta

och för arbetsgivare att öka efterfrågan på äldre

arbetskraft.

Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker

utskottet motion 2003/04:MJ65 (m) yrkande 7.

Sysselsättning och lärande i ett

kunskapssamhälle

Sysselsättning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker ett motionsyrkande

(kd) om en sammanhållen yrkeshögskola med

hänvisning till riksdagens tidigare

uttalanden i frågan och till det arbete som

pågår i Regeringskansliet.

Jämför reservation 68 (kd).

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning är arbets- och

kompetenslinjen grunden för den svenska

arbetsmarknadspolitiken. För att främja en snabb

tillsättning av lediga platser och motverka

långtidsarbetslöshet och utslagning från

arbetsmarknaden prioriteras insatser som ökar den

arbetslöses möjlighet att få en reguljär

anställning.

Motionen

I motion 2003/04:MJ63 (kd) betonas vikten av en

sammanhållen yrkeshögskola. En samlad yrkeshögskola

innebär enligt motionärerna optimala möjligheter för

samordning men också för identiteten och är den

kvalificerade yrkeskunskapens främsta chans att

överleva och utvecklas (yrkande 50).

Utskottets ställningstagande

Utbildningsutskottet har behandlat frågan om en

sammanhållen yrkeshögskola vid ett antal tillfällen

och senast i betänkandet Vuxenutbildning (bet.

2003/04:UbU8). Enligt utbildningsutskottet är det

olämpligt att använda termen högskola om utbildning

som inte är avsedd att omfattas av högskolelagen.

Utbildningsutskottet ansåg också att den

kvalificerade yrkesutbildningen har särdrag som

skiljer den från t.ex. utbildning till

yrkeshögskoleexamen. I samma betänkande föreslog

utbildningsutskottet att riksdagen skulle begära en

översyn av den eftergymnasiala yrkesutbildningen

eftersom bilden av denna utbildning är

svåröverskådlig och besvärlig att få ett

helhetsgrepp om. Bland annat skulle organisatoriska

frågor analyseras. Med anledning härav har

Utbildningsdepartementet tillsatt en arbetsgrupp som

skall genomföra översynen. Enligt riktlinjerna har

arbetsgruppen till uppgift att analysera utbudet av

eftergymnasial yrkesutbildning, hur olika

utbildningar värderas vid vidare studier, hur de

finansieras och hur de kvalitetssäkras. Vidare bör

arbetsgruppen kartlägga i vilka utbildningsformer

eftergymnasial yrkesutbildning erbjuds och göra en

probleminventering. Arbetet i denna del bör vara

avslutat senast den 31 december 2004, och

arbetsgruppen bör skriftligen redovisa sitt arbete

till regeringen senast den 28 februari 2005

(U2002/2404/DK). Med det anförda föreslår miljö- och

jordbruksutskottet att motion 2003/04:MJ63 (kd)

yrkande 50 lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens

sida.

Livslångt lärande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker ett motionsyrkande

(c) om tydligare målformulering i

läroplanen/kursplanen om kunskap om hållbar

utveckling. Utskottet hänvisar till vad som

anförs i skrivelsen.

Jämför reservation 69 (kd, c).

Skrivelsen

För att kunna bemöta framtidens krav behöver enligt

regeringen utbildningen för hållbar utveckling

stärkas. Överenskommelsen Baltic 21 Education ger

enligt regeringen en god grund för att stödja

utbildning för hållbar utveckling. Regeringen anser

att arbetet för att genomföra dessa åtaganden måste

fortsätta såväl nationellt som internationellt.

Motionen

Behovet av en tydligare målformulering i

läroplanen/kursplanen vad gäller kunskapen om en

hållbar utveckling framhålls i motion 2003/04:MJ67

(c). I kunskapen och medvetandet om en hållbar

utveckling ligger enligt motionärerna grunden för

allt fortsatt arbete, och det är viktigt att detta

förhållande kontinuerligt lyfts fram i den svenska

skolan (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen framhåller regeringen att utbildning

för hållbar utveckling har ett starkt stöd i våra

läroplaner för förskolan, grundskolan,

gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen

samt i de mål folkbildningen har satt upp. Många av

våra universitet och högskolor har utöver

högskolelagens formulering om att främja förståelse

för andra länder och för internationella

förhållanden formulerat mål om att de skall verka

för en hållbar utveckling. Enligt regeringens

uppfattning, som delas av utskottet, kan utbildning

för hållbar utveckling emellertid bli framgångsrik

endast om lärare, elever och studerande på den

enskilda skolan eller institutionen gemensamt med

stöd av kreativitet och engagemang försöker

förverkliga målsättningen att integrera perspektivet

hållbar utveckling i undervisningen. Regeringen

konstaterar också att arbetet inför beslutet av

Baltic 21 Education visade på behovet av

fortbildning av aktiva lärare och behovet av

kompetensutveckling för övriga yrkesverksamma.

Överenskommelsen Baltic 21 Education ger enligt

regeringen en god grund för att stödja utbildning

för hållbar utveckling. Arbetet för att genomföra

dessa åtaganden måste fortsätta såväl nationellt som

internationellt.

Av skrivelsen framgår också att Statens skolverk,

i samarbete med Uppsala och Örebro universitet,

initierade en ramkursplan för fortbildning av lärare

på området utbildning för hållbar utveckling samt

påbörjade ett pilotprojekt, Hållbar utveckling i

skolan, med syfte att utveckla fortbildningen av

lärare. Pilotprojektet slutförs nu av Myndigheten

för skolutveckling, som överväger hur erfarenheterna

kan spridas till en bredare krets av skolor och

lärare.

Regeringen framhåller i skrivelsen att

perspektivet hållbar utveckling är särskilt

angeläget när det gäller den grundläggande

lärarutbildningen. Inom det allmänna

utbildningsområdet om 60 poäng i den nuvarande

lärarutbildningen finns goda förutsättningar att

utveckla perspektivet. Hur detta kan ske avgörs

självfallet av berört universitet eller högskola. Av

skrivelsen framgår vidare att Högskoleverket har

tillsatt en arbetsgrupp med syfte att utveckla

tankar kring hur perspektivet hållbar utveckling

skulle kunna förstärkas även inom den högre

utbildningen. I sin rapport På väg mot

miljöanpassade produkter föreslår Naturvårdsverket

att högskolorna skall integrera utbildning om

miljöfrågor i utbildningen för bl.a. ekonomer,

tekniker och designer.

Av skrivelsen framgår även att Folkbildningsrådet

som fördelar statsbidrag till studieförbund och

folkhögskolor enligt riktlinjerna för år 2004 har i

uppdrag att redovisa särskilda utbildningsinsatser

för hållbar utveckling inom studieförbund och

folkhögskolor.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att

statsministern i sitt tal inför FN:s toppmöte i

Johannesburg år 2002 särskilt underströk vikten av

utbildning som ett medel i arbetet för en hållbar

utveckling. Han inbjöd till en internationell

konferens i Sverige på temat Utbildning för hållbar

utveckling. Konferensen ägde rum i form av ett

internationellt rådslag med namnet Learning to

Change Our World, International Consultation on

Education for Sustainable Development och

genomfördes i Göteborg den 4-7 maj 2004. Efter

rådslaget kommer en skrift att tas fram som bygger

på de erfarenheter och de slutsatser som rådslagets

medlemmar beslutat sig för att lyfta fram.

Det bör framhållas att Nationalkommittén för

Agenda 21 och Habitat i sitt betänkande (SOU

2003:31) föreslog åtgärder för att integrera hållbar

utveckling i all pedagogisk skolverksamhet, bl.a.

att utveckla indikatorer samt kompetensutveckling av

lärare. Vikten av att sprida erfarenheter kring

metoder om tvärvetenskaplig undervisning framhölls

också. Kommittén underströk även vikten av att

stimulera skolor att arbeta för utmärkelsen

Miljöskola samt projektet Hälsofrämjande skola.

Bland remissinstanserna fanns inget klart stöd för

de förslag som kommittén presenterade. Däremot

framhöll flera instanser, bl.a. Länsstyrelsen i

Kronobergs län, vikten av att integrera hållbar

utveckling i alla utbildningar.

I likhet med regeringen anser utskottet att de

åtgärder som vidtagits eller pågår uppfyller de

intentioner som kommittén förde fram. Som regeringen

anför bör det betänkande som skall presenteras i

oktober avvaktas innan ytterligare förslag

presenteras.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motion 2003/04:MJ67 (c) om vikten av

kunskap om hållbar utveckling. Med det anförda

finner utskottet emellertid att syftet med motionens

yrkande 3 i allt väsentligt kan anses tillgodosett

utan något särskilt uttalande i frågan.

Forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför

och avstyrker ett antal motionsyrkanden (kd,

v, c, mp) om långsiktig basfinansiering inom

forskning och om forskning på jordbrukets och

fiskets områden. Utskottet hänvisar till

tidigare uttalanden på områdena och till en

aviserad proposition om forskning.

På samma grund avstyrks även motionsyrkanden

(kd, v, c, mp) om bl.a. forskning om

Östersjöns miljö, om ett internationellt

projekt för Västerhavet, om de stora

rovdjuren och om hållbar produktion och

konsumtion.

Jämför reservationerna 70 (c), 71 (kd), 72

(kd), 73 (v), 74 (c) och 75 (mp).

Skrivelsen

Organisationen av de myndigheter som finansierar

forskning har enligt regeringens bedömning bidragit

till att skapa goda förutsättningar för att

forskning och utveckling framgångsrikt skall kunna

bidra till en hållbar utveckling av samhället bl.a.

genom att ett sammanhållet forskningsråd för miljö,

areella näringar och samhällsbyggnad skapades. Ny

kunskap genom forskning och utveckling är en

förutsättning för en hållbar samhällsutveckling.

Forskningen måste ske över disciplingränserna och i

samverkan mellan forskare och övriga samhället.

Motionerna

Balansen mellan extern konkurrens och långsiktig

basfinansiering inom forskningen tas upp i motion

2003/04:MJ63 (kd). Tillräckliga basresurser för att

upprätthålla och utveckla hög vetenskaplig kompetens

behöver gå direkt till lärosätena, varje lärosäte

bör själv ha ansvaret för intern fördelning av denna

basresurs och basfinansieringen som andel av

resurserna måste öka för att trygga en långsiktig

finansiering av grundforskningen (yrkande 51).

Möjligheterna till en postdoktorsperiod bör öka

(yrkande 52).

I motion 2002/03:MJ263 (v) begärs en översyn av

hur forskningsanslagen inom jordbruksforskningen bör

omfördelas mellan forskning inom konventionellt

respektive ekologiskt lantbruk. Syftet bör vara att

gynna den sammantagna forskningen för hållbara

produktionsmetoder (yrkande 3). I motion

2003/04:MJ334 (c) framhålls att fortsatt forskning,

utveckling och rådgivning inom jordbrukets område

krävs för att läckaget av näringsämnen från

jordbruksmark skall minska ytterligare (yrkande 15).

Forskningens betydelse inom jordbruksområdet lyfts

fram i motion 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 11. I

motion 2002/03:MJ435 (c) begärs att regeringen

tillsätter en utredning om forskning vid SLU inom

ekologiskt lantbruk i ett systemsammanhållet

perspektiv (yrkande 3).

I motion 2003/04:MJ408 (kd) framhålls behovet av

havsforskning om fiskeribiologi, utveckling av

fångstredskap och fångstmetoder, spridning och

effekter av kemikalier, övergödning m.m. (yrkande

15). Vikten av utökad forskning om fisksjukdomar

betonas i motion 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 16.

Enligt motion 2002/03:MJ428 (c) bör Sverige inom

EU ta initiativ till en heltäckande forsknings- och

aktionsplan för Östersjöns miljö (yrkande 30), och

arbetet med att minska gapet mellan miljöforskningen

och medborgarna bör intensifieras (yrkande 47).

Nödvändigheten av utökad marin forskning i form av

ett nytt nordiskt eller internationellt

Västerhavsprojekt betonas i motion 2002/03:MJ492

(mp) yrkande 3.

I motion 2003/04:MJ235 (v) begärs en översyn av

den forskning som bedrivs om de stora rovdjurens

biologi och ekologi och om hur människors attityder

och vardagsliv förändras när rovdjur finns i

närheten är tillräcklig för att möta det

kunskapsbehov som finns (yrkande 6).

Enligt motion 2003/04:MJ400 (kd) behövs ett samlat

forskningsprogram som stöder utvecklingen mot

hållbar produktion och konsumtion (yrkande 13). I

motionen betonas också vikten av att forskningen om

PFOS (perfluoroktansulfonsyra) fortsätter och

intensifieras (yrkande 16).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen hänvisar regeringen till förslaget i

den ekonomiska vårpropositionen för år 2001 att

forskning om biologisk mångfald och ekologiskt

hållbar utveckling inom Forskningsrådet för miljö,

areella näringar och samhällsbyggande, Formas,

skulle stärkas med 50 miljoner kronor för åren

2002-2004. Formas har också tilldelats extra medel

för forskning om biologisk mångfald och för

forskning till stöd för en ekologiskt hållbar

utveckling omfattande 80 miljoner kronor för åren

2002 och 2003 samt 90 miljoner kronor för år 2004.

Formas fick dessutom en förstärkning på 10 miljoner

kronor från år 2003 för forskning om marin miljö.

Härutöver har Formas sedan ett antal år fått 23

miljoner kronor per år för ett forskningsprogram om

ekologisk produktion. På förslag av regeringen i

budgetpropositionen för år 2004 har riksdagen

beslutat att dessa satsningar skall fortsätta även

fr.o.m. år 2005 (prop. 2003/04:1, utgiftsområde 23,

bet. 2003/04:MJU2, rskr. 2003/04:104 och 105). I

skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att

återkomma i den forskningspolitiska propositionen

vad avser forskning om hållbar utveckling.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 2004, utgiftsområde 23, hade utskottet att ta

ställning till motioner om medel till olika

forskningsprojekt på jordbrukets område. Utskottet

delade motionärernas syn på betydelsen av de olika

forskningsprojekten men ansåg att det får anses vara

en uppgift för i första hand forskningsrådet att

fördela medel till olika forskningsprojekt.

Utskottets ställningstagande kvarstår. Med

hänvisning härtill och till den till årsskiftet

2004/05 aviserade propositionen om forskning

föreslår utskottet att motionerna 2002/03:MJ263 (v)

yrkande 3, 2003/04:MJ334 (c) yrkande 15,

2003/04:MJ401 (mp) yrkande 11 och 2002/03:MJ435 (c)

yrkande 3 lämnas utan ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Med hänvisning till den aviserade propositionen om

forskning bör även motion 2003/04:MJ63 (kd)

yrkandena 51 och 52 lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

Våren 2004 behandlade utskottet en motion (kd) om

resurser för forskning om fisksjukdomar. Utskottet

konstaterade då att kunskaperna om fiskbestånd av

betydelse för kust- och insjöfisket samt

fritidsfisket inte var tillräckliga för att fisket

skall kunna bedrivas på ett långsiktigt hållbart

sätt i enlighet med försiktighetsprincipen och

ekosystemansatsen. Utskottet delade regeringens

uppfattning i proposition 2003/04:51 Kust- och

insjöfiske om behovet av förstärkt forskning om

fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska

effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald.

Utskottet hänvisade till Formas verksamhet, till den

strategi för skydd av haven som utvecklas inom ramen

för EU:s sjätte miljöhandlingsprogram och till det

arbete som pågår inom Internationella rådet för

havsforskning (ICES) och till FAO:s rådgivande

kommission för insjöfiske. Vidare anförde utskottet

ett en förutsättning för akvatisk forskning är

tillgång till forskningsfartyg. De svenska

forskningsfartygen är byggda på 1970-talet.

Fiskeriverket har mot den bakgrunden haft i uppdrag

att i samråd med Formas senast i januari 2004

redovisa en förstudie av behovet av marina

forskningsfartyg. Utskottet erinrade också om

Havsmiljökommissionens förslag om förstärkning av

forsknings- och utvecklingsverksamheten inom det

marina området (SOU 2003:72). Förslaget bereds i

Regeringskansliet. I avvaktan på en aviserad

proposition i frågan och på den ovan nämnda

forskningspropositionen föreslår utskottet att

motionerna 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 15 och

2002/03:MJ426 (kd) yrkande 16 lämnas utan vidare

åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motionerna 2003/04:MJ235 (v),

2003/04:MJ400 (kd), 2002/03:MJ428 (c) och 2002/03:

MJ492 (mp) om betydelsen av den forskning som

motionerna vill främja. Som utskottet anfört ovan

får det emellertid anses vara en uppgift för främst

Formas att fördela medel till olika

forskningsprojekt. Det bör tilläggas att

Havsmiljökommissionen i sitt betänkande presenterar

ett antal områden inom framför allt den marina

miljön där kunskaperna är bristfälliga (SOU

2003:72). I avvaktan på resultatet av beredningen i

Regeringskansliet och den aviserade

forskningspropositionen anser utskottet att

motionerna 2003/04:MJ235 (v) yrkande 6,

2003/04:MJ400 (kd) yrkandena 13 och 16,

2002/03:MJ428 (c) yrkandena 30 och 47 och

2002/03:MJ492 (mp) yrkande 3 bör lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Hållbar ekonomisk utveckling och

konkurrenskraft

Hållbar ekonomi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som instämmer i vad regeringen

anför i skrivelsen, avstyrker fyra

motionsyrkanden (m, kd) om åtgärder för

förbättrat företagsklimat för småföretagare,

om sänkt skatt på arbete och om

skattereduktion för hushållstjänster.

Utskottet hänvisar till riksdagens tidigare

ställningstaganden på områdena, till

budgetpropositionen för år 2005, till

pågående arbete i Regeringskansliet och till

en proposition om skattereduktion för

utgifter för byggnadsarbete på bostadshus som

kommer att behandlas av riksdagen under

hösten 2004.

Jämför reservationerna 76 (m), 77 (kd), 78

(m, fp, kd, c) och 79 (m, kd, c).

Skrivelsen

Regeringens och riksdagens kvantitativa mål för den

ekonomiska politiken är följande:

1. Ett finansiellt sparande i den offentliga sektorn

motsvarande 2 % av BNP över en konjunkturcykel.

2.

- Att fastställa nominella utgiftstak tre år framåt.

-

- Prisstabilitet definierad som en inflationstakt på

2 % (1 procentenhet), genomförd av en självständig

riksbank. Återgång till målsättningarna för

skattereformen år 1990/91 att endast 15 % av

löntagarna betalar statlig skatt.

-

- En sysselsättningsgrad på 80 % till år 2004 i

gruppen 20-64-åringar.

-

- En halvering av antalet bidragstagare av

försörjningsstöd mellan åren 1999 och 2004.

-

- En halvering av frånvaron från arbetslivet på

grund av sjukskrivning mellan åren 2002 och 2008.

Flera av dessa mål berör politikområden som

behandlas i andra avsnitt.

-

Motionerna

I motion 2003/04:MJ65 (m) hävdar motionärerna att

regeringen i praktiken missar samtliga mål för den

ekonomiska politik som den har inflytande över.

Skrivelsens avsnitt om skatter präglas av

fördelningspolitik i stället för tillväxtpolitik

(yrkande 12). Som ett viktigt medel för att

åstadkomma högre tillväxt framhålls lägre skatter,

främst på arbete, sänkt skatt för småföretagare och

på arbete med tyngdpunkten på låg- och

medelinkomsttagare (yrkande 13). I motion

2003/04:MJ63 (kd) föreslås ett antal åtgärder som

syftar till förbättrat företagsklimat för

småföretag. Attityderna till företagande och

företagare bör förbättras, reglerna för företagande

förenklas och regler som inte används avvecklas.

Reglerna för F-skattsedel och självdeklarationen för

företagare bör förenklas, liksom kontakterna med

myndigheterna. Försäkringssystemen bör bli mera

rättvisa och staten bör betala föräldraledigas

semesterersättning. Miljöbalken bör utformas utifrån

småföretagens situation, arbetsgivaravgifterna bör

sänkas och reglerna för beskattning av fåmansbolag

bör reformeras. Vidare bör förmögenhetsskatten

avvecklas, generationsskiften i familjeföretag

underlättas och skatten på arbete sänkas. Slutligen

bör riskkapitalavdrag och etableringskonto införas

och avgiften vid försenad deklaration slopas

(yrkande 45).

Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) bör

skattereduktion införas för hushållstjänster,

reparationer, tillbyggnad och ombyggnad (ROT) samt

privat barnomsorg. Reduktionen bör fastställas till

50 % av arbetskostnaden inklusive moms för

hushållstjänster utförda i hemmet eller på den egna

tomten och gälla fr.o.m. den 1 april 2004 (yrkande

48).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen betonar regeringen att en prioriterad

uppgift för den ekonomiska politiken är att bidra

till stabila makroekonomiska förhållanden. Det

skapar förutsättningar för en väl fungerande ekonomi

som karakteriseras av dynamik, flexibilitet och god

tillväxt. Stabila makroekonomiska förhållanden

innebär balanserade offentliga finanser, en

ekonomisk politik för full sysselsättning, hållbara

pensionssystem och ett kontinuerligt arbete med att

göra både arbetsmarknaden och produkt- och

kapitalmarknader mer flexibla och dynamiska.

Ekonomiska styrmedel används även för att stimulera

till mer hållbara konsumtions- och

produktionsmönster. Ett övergripande syfte med

skatterna är att finansiera de offentliga

åtagandena. Skatterna skall bidra till att

åstadkomma en rättvis fördelning av inkomster och

förmögenheter samtidigt som de kan bidra till en

bättre användning av våra samlade resurser,

däribland naturresurser.

I sitt betänkande till den ekonomiska

vårpropositionen för år 2004 anförde finansutskottet

bl.a. detta (prop. 2003/04:100, bet. 2003/04:FiU29,

rskr. 2003/04:209). Resurserna för riskkapital till

näringslivet har utökats och skall utökas

ytterligare. I vårpropositionen anges också att

insatser görs för att inom befintliga ramar ännu mer

öka utbudet av kapital i tidiga skeden av en affärs-

eller företagsutveckling, s.k. såddfinansiering.

Vidare anges att regeringen avser att återkomma med

ytterligare reformer inom 3:12-regelverket.

Sammantaget ska förändringarna, inklusive höjningen

av klyvningsräntan, ge företagen skattelättnader om

1 miljard kronor. Stödet till kvinnligt företagande

förlängs, och ett arbete pågår för att genom

elektronisk registrering korta handläggningstiderna

vid registrering av aktiebolag och handelsbolag.

Resurser satsas för att ytterligare främja en

miljödriven näringslivsutveckling och

miljöteknikexport. Vidare fortsätter satsningarna på

arkitektur, form och design, och förberedelser pågår

inför designåret 2005. Regeringens arbete med

regelförenklingar för företagen är, enligt

finansutskottets mening, ett mycket omfattande och

viktigt projekt. Syftet är att förenklingarna skall

leda till högre tillväxt och högre sysselsättning i

samhället.

Finansutskottet fortsätter: Sedan fyra år tillbaka

lämnar regeringen varje år en redogörelse till

riksdagen om förenklingsarbetets utveckling. Den

senaste lämnades i höstas (skr. 2003/04:8). Målet är

att tydligt minska den administrativa bördan för

småföretag. I den senaste skrivelsen presenteras

regeringens handlingsplan för att uppnå denna

målsättning. Enligt handlingsplanen skall

departementen och berörda myndigheter senast i

slutet av juni 2004 presentera konkreta

åtgärdsplaner på hur internationella och nationella

regler kan minskas och förenklas, hur servicen och

tillgängligheten hos myndigheter kan öka, hur

handläggningstider vid tillståndsgivning kan kortas,

hur administrationen kan effektiviseras samt hur

olika IT-lösningar kan användas för att förenkla

kontakten mellan företagen och myndigheterna.

Resultatet av åtgärdsplanerna skall sedan redovisas

till riksdagen hösten 2004. Vidare pågår, enligt

skrivelsen, ett konkret arbete med att ta fram ett

kvantitativt mål för hur mycket den administrativa

bördan skall minska. Ett problem i sammanhanget är

att det saknas en metod för att tillförlitligt mäta

den administrativa bördan. Nutek har på regeringens

uppdrag utarbetat en mätmetod, och metoden och

resultatet av den första pilotmätningen

presenterades i slutet av maj 2004. Det kvantitativa

målet kommer att redovisas för riksdagen så snart

tillförlitliga mätningar har genomförts. Förutom

detta redovisas i skrivelsen bl.a. hur myndigheterna

tillämpar förordningen och särskild konsekvensanalys

av reglers effekter på småföretagarens villkor.

Under år 2002 har 32 myndigheter tillsammans infört

och ändrat i 123 föreskrifter och allmänna råd med

bäring på små företag. Myndigheterna har samtidigt

upphävt 111 föreskrifter och allmänna råd. I

sammanhanget noterar finansutskottet även arbetet

med den s.k. 24-timmarsmyndigheten. Målet med detta

arbete är att all offentlig myndighetsservice som

kan skall tillhandahållas elektroniskt, vilket t.ex.

underlättar för företagen och företagare.

Finansutskottet vill också nämna Företagarguiden som

regeringen lanserade under år 2001. Företagarguiden

är en Internetportal med myndighetsinformation

riktad till företag och blivande företagare.

Hållbar utveckling är enligt finansutskottets

mening ett av den ekonomiska politikens viktigaste

mål. Detta innebär att alla politiska beslut skall

utformas så att de beaktar de ekonomiska, sociala

och miljömässiga konsekvenserna av denna politik.

Detta ställer stora krav på politiken och på

Regeringskansliets sätt att arbeta. Därför

inrättades hösten 2003 ett särskilt

samordningskansli för hållbar utveckling vid

Statsrådsberedningen.

Vid sidan av den gröna skatteväxlingen genomförs

även en mängd olika åtgärder för att bl.a. öka den

hållbara utvecklingen, bevara den biologiska

mångfalden, begränsa klimatpåverkande utsläpp,

sanera förorenade områden, stimulera miljöforskning

och miljöinformation samt öka miljöövervakningen.

Finansutskottet erinrar om att regeringen i

vårpropositionen anger att klimatiseringsprogrammet,

det s.k. KLIMP, utökas med 50 miljoner kronor år

2005 och 150 miljoner kronor år 2006. Vidare höjs

anslagen till biologisk mångfald med 300 miljoner

kronor år 2005 och 500 miljoner kronor år 2006.

Finansutskottet vill också hänvisa till de gröna

nyckeltal som sedan år 1999 redovisas i budget- och

vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett komplement

till de ekonomiska nyckeltalen och är ett viktigt

instrument för att nå det övergripande miljömålet om

att till nästa generation lämna över ett samhälle

där de stora miljöproblemen är lösta.

Skatteutskottet erinrar i sitt betänkande Allmänna

motioner om företags- och kapitalbeskattning

(2003/04:SkU21) om att riksdagen i samband med att

utgiftsramarna och en inkomstberäkning för 2004

lades fast (prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1)

avslog motionsyrkanden om att införa någon form av

etableringskonto. Skatteutskottet framhöll då i ett

yttrande till finansutskottet vikten av att

skattereglerna inte skall lägga hinder i vägen för

nyföretagande och entreprenörskap och att

avkastningen för den som tar risken att starta ett

eget företag eller att expandera sin verksamhet är

tillräcklig. Särskilda stimulanser i samband med

nystart av företag skulle enligt utskottet

emellertid inte ge denna effekt utan skulle tvärtom

medföra en risk för att livskraftiga företag slås ut

i konkurrensen med nystartade och skattegynnade

företag, något som inte på sikt kan anses vara

förenligt med kravet på stabila och goda regler för

företagen.

I betänkandet hänvisar skatteutskottet även till

behandlingen i december 2003 av regeringens förslag

om höjd klyvningsränta då riksdagen avslog

motionsyrkanden om olika ändringar i

fåmansföretagsreglerna med hänvisning till det

pågående arbetet i riksdagen (prop. 2003/04:17, bet.

2003/04:

SkU9). Skatteutskottet anser att ställningstagandet,

som innebär att riksdagen inte föregriper den

pågående beredningen, bör stå fast. Ett

tidsbegränsat riskkapitalavdrag infördes hösten

1995. Avdraget var avsett att gälla till dess

problemen kring de små och medelstora företagens

kapitalförsörjning kunde få en permanent lösning.

Sådana permanenta regler har numera införts genom de

särskilda lättnader som gäller sedan år 1997 vid

beskattningen av utdelningar och kapitalvinster på

onoterade aktier.

Skatteutskottet hänvisar även till

Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06) som har gjort

en övergripande teknisk översyn innefattande en

genomgång av samtliga regler i 1941 års arvs- och

gåvoskattelag. Kommittén avslutade sitt arbete i maj

2004 (SOU 2004:66).

Skatteutskottet behandlar även de lättnadsregler

vid arvs- och gåvobeskattningen som innebär att

företagsförmögenheten tas upp till endast 30 % av

substansvärdet. Förutsättningar för att tillämpa

lättnadsreglerna har mjukats upp fr.o.m. den 1

januari 2004. De nya reglerna innebär dessutom att

fastighetsförvaltande verksamhet skall omfattas av

lättnadsreglerna. En gåva av ett företag behöver

inte längre omfatta hela företaget, utan kan ske

successivt. Vidare skall ett vederlag för gåvan

kunna lämnas. Den minsta tid under vilken en gåva

skall behållas av gåvotagaren har ändrats från fem

till tre år (prop. 2003/04:17, bet. 2003/04: SkU9).

I fråga om den löpande inkomstbeskattningen har

reglerna om räntefördelning och om expansionsmedel

utformats med beaktande av vissa problem som kan

uppkomma vid generationsskiften (prop. 1996/97:12,

bet. 1996/97: SkU7). 3:12-utredningen har tagit upp

vissa ytterligare förändringar i

inkomstbeskattningen i samband med

generationsskiften, bl.a. att göra det möjligt att

föra över periodiseringsfond och expansionsfond i

samband med företagsöverlåtelser där det i dag inte

är möjligt. Utredningens förslag bereds i

Finansdepartementet.

Av skatteutskottets betänkande Allmänna motioner

om taxering, skattebetalning och folkbokföring

(2003/04:SkU25) framgår att Skatteverket genom det

senaste regleringsbrevet har fått i uppdrag att

redogöra för kontrollen av dem som ansöker om F-

skattsedel och av dem som redan har tilldelats F-

skattsedel och därvid särskilt belysa om det finns

regionala skillnader i kontrollen. Verket skall

också redogöra för eventuella övriga regionala

skillnader vid tillämpningen av F-skattereglerna.

Skatteverket skall dessutom redovisa utvecklingen av

antalet F-skatteansökningar från utlänningar såväl

före som efter utvidgningen av EU samt redogöra för

eventuella kontrollsvårigheter vid handläggningen av

dessa. Vidare skall verket lämna förslag till

åtgärder som kan behöva vidtas. En delrapport

avseende utvecklingen av antalet F-skatteansökningar

före utvidgningen, eventuella kontrollproblem vid

hanteringen av dessa och förslag till åtgärder skall

lämnas senast den 1 april 2004. Uppdraget skall i

övrigt redovisas senast den 30 november 2004.

Utskottet anser att Skatteverkets redovisning bör

avvaktas innan ställning tas till mera genomgripande

förändringar i F-skattesystemet och vissa andra

lättnader i tilldelningsreglerna.

I årets budgetproposition, finansplanen,

konstaterar regeringen att arvs- och gåvoskatten är

kostsam att administrera vilket måste sättas i

relation till de intäkter som skatten ger. På grund

av värderingsreglerna och konstruktionen i övrigt av

arvs- och gåvoskattereglerna är det lätt att

nedbringa skatten genom olika

skatteplaneringsåtgärder som är helt lagliga. Mot

bakgrund av detta och med syfte att underlätta

generationsskiften i företag avser regeringen att

senare under hösten föreslå riksdagen att arvs- och

gåvoskatten tas bort. Inriktningen är att arvs- och

gåvoskatten skall slopas fr.o.m. den 1 januari 2005.

I finansplanen gör regeringen även bedömningen att

3:12-reglerna bör förändras så att de blir mer

gynnsamma för företagen.

Miljö- och jordbruksutskottet vill med anledning

av ett förslag i motion 2003/04:MJ63 (kd) erinra om

att Miljöbalkskommittén har som övergripande uppdrag

att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna

förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109,

2001:25, 2003:61 m.fl.) Kommittén har under år 2004

redovisat delbetänkandena Miljöbalkens

sanktionssystem och hänsynsregler (SOU 2004:37) och

Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation

(SOU 2004:38). Betänkandena bereds i

Regeringskansliet.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 45

och 2003/04:MJ65 (m) yrkandena 12 och 13.

När det gäller yrkandet i motion 2003/04:MJ63 (kd)

om skattereduktion för tjänstesektorn vill utskottet

hänvisa till skatteutskottets betänkande våren 2004,

Allmänna motioner om inkomstbeskattning

(2003/04:SkU20), då liknande motioner var aktuella.

Enligt skatteutskottets mening skulle införandet av

en särskild stimulans för tjänstesektorn i de former

motionärerna föreslog innebära ett avsteg från de

principer om en likformig och neutral beskattning

som ligger till grund för skattereformen och som

enligt utskottets mening bör gälla. Det är också

kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en

tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens

egen tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på

sysselsättningen blir mycket små eller inga alls,

samtidigt som kostnaderna blir stora. De

erfarenheter som har gjorts i Danmark talar enligt

skatteutskottet för en sådan utgång. En stimulans av

denna typ skulle också leda till

gränsdragningsproblem och ge upphov till

svårkontrollerade gråzoner. Utskottet avstyrkte med

det anförda de nu aktuella motionerna.

I proposition 2003/04:163 Skattereduktion för

utgifter för byggnadsarbete på bostadshus föreslås

en skattereduktion för utgifter avseende

byggnadsarbeten på bostadshus. Skattereduktionen

skall på vissa villkor kunna ges till

fastighetsägare och innehavare av

privatbostadsrätter. Skattereduktionen uppgår till

30 % av ett underlag som består av utgifter för

byggnadsarbete. Riksdagen har nyligen fattat beslut

i frågan, och reglerna kommer att träda i kraft den

1 november 2004 och tillämpas retroaktivt på

byggnadsarbeten som utförs under tiden den 15 april

2004-30 juni 2005 (bet. 2004/05:SkU3). Med det

anförda avstyrker utskottet motion 2003/04:MJ63 (kd)

yrkande 48 i den mån motionen inte kan anses

tillgodosedd.

Hållbart näringsliv

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker två motionsyrkanden

(fp, kd) om integrerad produktpolitik och

långsiktigt producentansvar. Utskottet

hänvisar till vad som anförs i skrivelsen,

till arbetet inom EU och till utskottets

tidigare ställningstagande i frågan.

Med hänvisning till skrivelsen avstyrks även

två motionsyrkanden (m, c) om hållbart

näringsliv och etiska och miljömässiga

riktlinjer för de statliga företagen.

Jämför reservationerna 80 (kd, mp), 81 (fp),

82 (m) och 83 (kd, c, mp).

Skrivelsen

I skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att verka

för att öka och effektivisera det internationella

arbetet och erfarenhetsutbytet, och då även det

nordiska samarbetet, kring företags sociala och

miljömässiga ansvar.

Regeringen kommer i ökad utsträckning att uppdra

åt berörda myndigheter och statliga verk att se över

kopplingarna mellan deras verksamhet och frågan om

företags sociala och miljömässiga ansvar.

Regeringen strävar efter ökad öppenhet och

harmonisering av företags rapportering och avser att

se över möjligheten att stödja internationella

initiativ kring arbetet.

Regeringen uttalar även sin avsikt att ge

Naturvårdsverket i uppdrag att, i samverkan med

berörda aktörer, utveckla en strategi för

informationsflöden för att uppnå målen med en

integrerad produktpolitik.

Regeringen avser att se över möjligheterna att

främja såväl offentlig som privat teknikupphandling

på EU-nivå. Det nationella centret för miljödriven

näringslivsutveckling och miljöteknikexport kan här

komma att bidra med nationella erfarenheter.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ227 (m) påtalas behovet av sådana

ändringar av miljöbalken att småföretagare inte på

ett orimligt sätt drabbas av krångel, kostsam

administration, sanktioner och dubbelbestraffning.

Enligt motion 2003/04:N412 (kd) måste miljöbalken

anpassas utifrån de små företagens situation. Detta

innebär att regelmängden bör bantas, straffsatser

och sanktionsavgifter bättre ta hänsyn till

företagens storlek och graden av miljöfarlighet, och

inriktningen bör vara beivrandet av miljöbrott i

stället för pappersexercis (yrkande 14).

I motion 2003/04:MJ63 (kd) framhålls behovet av

ett dynamiskt europeiskt ramverk kring integrerad

produktpolitik (IPP) som bör byggas på bl.a.

följande principer. En systemansats där

livscykeltänkande utgör basen, fördjupad förståelse

om hur naturen fungerar och klara ansatser att

anpassa företagens produkt- och affärsmodeller efter

biologiska principer. Optimering av produktdesign

genom att material med så liten miljöpåverkan som

möjligt skall väljas. Biologiskt nedbrytbara

material skall prioriteras och rigorösa regler

införas för hantering av tungmetaller och giftiga

kemikalier. Uttjänta produkter skall optimalt

separeras i sina beståndsdelar och återanvändas

alternativt, och, om det gäller biologiskt

nedbrytbart material, fasas in i naturens kretslopp.

Informationsteknologirevolutionen skall utnyttjas

maximalt för att främja större effektivitet i

användningen av energi och material och för

dematerialisering. Största möjliga involvering av

berörda aktörer, t.ex. näringsliv,

miljöorganisationer, konsumentorganisationer och

myndigheter bör eftersträvas (yrkande 53).

Betydelsen av ett långsiktigt producentansvar

betonas i motion 2003/04:MJ66 (fp). Motionärerna

anser att såväl det frivilliga som det lagstadgade

producentansvaret, om nödvändigt, måste breddas. Det

är viktigt att ett bra producentansvar utformas för

produkter med lång livslängd där producenten kan ha

upphört med sin verksamhet långt innan produkten

behöver omhändertas. Försäkringslösningar bör

användas i större utsträckning (yrkande 15).

Motionärerna i motion 2003/04:MJ65 (m) anför att

det inte är acceptabelt att verk och myndigheter

ställer andra krav på företag vid t.ex. upphandling

än vad som stadgas i lagar och förordningar. Detta

förhållande skapar enligt motionärerna

rättsotrygghet och godtycke och kan användas som ett

protektionistiskt instrument. Statens roll för att

främja en god miljö bör i stället vara att med hjälp

av lagstiftning minska negativ påverkan på miljön.

Det framhålls i motionen som viktigt att främja fri

och oberoende forskning som bl.a. syftar till att ta

fram mindre miljöpåverkande produkter och processer.

Miljökrav utöver lagstadgade nivåer vid offentlig

upphandling bör inte ställas (yrkande 14). I motion

2003/04:MJ67 (c) begärs förslag om etiska och

miljömässiga riktlinjer för de statliga företagen.

Det är enligt motionärerna viktigt att de statliga

företagen fungerar som föregångare (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen redogör regeringen för de åtgärder som

har vidtagits för att främja entreprenörskap och

företagande och som syftar till att förenkla för

småföretagen. Prioriterade områden är skatte-,

arbetsrätts- och miljölagstiftning. Ett annat arbete

inom området är att underlätta och effektivisera

registreringen av företag. Nutek gör inom ramen för

ett nationellt program för entreprenörskap för

ungdomar insatser för att öka deras kunskap om

företagande och bidra till positiva attityder till

entreprenörskap för att på sikt öka nyföretagande

och ekonomisk tillväxt. Främjande av kvinnors

företagande framhålls i skrivelsen som ett annat

viktigt område. Inom ramen för Nuteks

näringslivsfrämjande insatser lanserade verket

hösten 2001 programmet Miljödriven

näringslivsutveckling som syftar till att hållbar

utveckling skall genomsyra företagets hela

verksamhet. Fokus har flyttats mot hållbara

produkter och verksamhetsutveckling som bedöms vara

särskilt viktiga för näringslivets tillväxt och

omställning till ett hållbart samhälle. Ett tvåårigt

projekt som skall främja utveckling och

kommersialisering av nya mer miljöanpassade

produkter och tjänster med hjälp av miljöutbildade

designer startades år 1999. Vinnova har finansierat

fyra nationella kompetenscentrum samt genomfört en

s.k. road map inom området förnybara material såsom

biofibrer, kompositer, biopolymerer etc.

I sammanhanget vill utskottet erinra om

Miljöbalkskommitténs övergripande uppdrag att

utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna

förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109,

2001:25, 2003:61 m.fl.). Kommittén har redovisat

delbetänkandena Miljöbalkens sanktionssystem och

hänsynsregler (SOU 2004:37) och Alternativ för

miljöbalkens prövningsorganisation (SOU 2004:38).

Utskottet vill även hänvisa till betänkandet SWENTEC

AB - för en nationell kraftsamling på svensk

miljöteknik (SOU 2004:84), som bereds i

Regeringskansliet.

Med hänvisning till det ovan anförda och till vad

utskottet i tillämpliga delar anfört ovan under

avsnittet Hållbar ekonomi avstyrks motionerna

2003/04:MJ227 (m) och 2003/04:N412 (kd) yrkande 14 i

den mån de inte kan anses tillgodosedda.

1992 års produktsäkerhetsdirektiv har ersatts av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av

den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet.

Syftet med det nya direktivet är, liksom det

tidigare, att säkerställa att endast säkra produkter

släpps ut på marknaden. Direktivet omfattar alla

produkter som är avsedda för konsumenter eller som

kan komma att användas av konsumenter under rimligt

förutsebara förhållanden och som tillhandahålls i

kommersiella förhållanden. Tjänster omfattas inte av

direktivet. Tillverkare åläggs i direktivet en

uttrycklig skyldighet att endast släppa ut säkra

produkter på marknaden. Vad som är att anse som

säker produkt anges närmare i direktivet.

Medlemsstaterna skall se till att tillverkare och

distributörer iakttar sina skyldigheter enligt

direktivet. Det åligger därför medlemsstaterna att

inrätta eller utse tillsynsmyndigheter och

säkerställa att det finns proportionella och

avskräckande påföljder om inte företagen följer de

nationella reglerna. I direktivet finns vidare

bestämmelser om befogenheter att vidta åtgärder mot

företag som inte uppfyller kravet på att endast

släppa ut säkra produkter på marknaden. Kommissionen

ges i vissa fall möjlighet att ingripa mot farliga

produkter på gemenskapsnivå. Direktivet trädde i

kraft den 15 januari 2002 och skulle ha varit

genomfört i medlemsstaterna senast den 15 januari

2004, då 1992 års direktiv upphörde att gälla.

I skrivelsen framhåller regeringen att Sverige

inom EU deltar i utvecklandet av en integrerad

produktpolitik (IPP) i syfte att minska den negativa

påverkan från produktion och konsumtion av produkter

och tjänster på miljön och människors hälsa. Sverige

och övriga medlemmar i det europeiska informella

IPP-nätverket ser IPP som en viktig strategi för att

uppnå hållbar konsumtion och produktion och arbetar

därför för att integrera IPP-tänkandet också i det

internationella arbetet för hållbar konsumtion och

produktion. Kommissionen arbetar med en kartläggning

av vad som görs inom EU i fråga om konsumtion och

produktion. Kartläggningen skall ligga till grund

för ett europeiskt program. I november 2004 kommer

kommissionen tillsammans med UNEP att arrangera det

första europeiska mötet om hållbara konsumtions- och

produktionsmönster. Nationellt arbetar Sverige

vidare med dialoger med olika aktörer bl.a. genom

ett nationellt IPP-nätverk. I enlighet med den

reviderade nationella strategin för hållbar

utveckling har Naturvårdsverket fått i uppdrag att

göra en svensk kartläggning avseende ytterligare

nödvändiga nationella åtgärder för en hållbar

konsumtion och produktion. Uppdraget skall redovisas

senast den 31 december 2004.

Kommissionen presenterade i juni 2003 sitt

Meddelande om en integrerad produktpolitik, IPP.

Meddelandet fokuserar på att skapa ramverk för IPP

och på identifiering av de viktigaste

produktgrupperna och utvecklar också behovet av

verktyg. Kommissionen avser att genom pilotprojekt

få erfarenhet av att tillämpa den integrerade

produktpolitiken i praktiken. Europeiska rådet antog

slutsatser om IPP i oktober 2003. Slutsatserna

fokuserar bl.a. på behovet av att sammanlänka IPP

med strategierna inom ramen för det sjätte

miljöhandlingsprogrammet, Lissabonprocessen, samt

andra produktrelaterade EU-strategier. Slutsatserna

understryker vidare att IPP även bör omfatta

tjänster, att verktygen för miljöanpassad offentlig

upphandling och miljöinformation bör utvecklas samt

att olika verktyg måste effektiviseras och samordnas

och konkreta initiativ tas.

Utskottet vill även hänvisa till utskottets

uttalanden hösten 2003 i samband med behandlingen av

regeringens proposition 2003/03:117 Ett samhälle med

giftfria och resurssnåla kretslopp (bet.

2003/04:MJU4, rskr. 2003/04:13). Utskottet, som

tillstyrkte regeringens förslag, anslöt sig till vad

regeringen anförde om att den tidigare inriktningen

på avfallspolitiken bör fortsätta och utvecklas

enligt den inom EU beslutade avfallshierarkin.

Viktiga aspekter i denna politik är lättillgängliga

system och tydliga regler för vad som gäller.

Konsumenterna och en miljöriktig hantering måste stå

i fokus tillsammans med hänsyn till lokala och

regionala förutsättningar. Avfallshanteringen

tydliggjordes inte bara som ett miljöproblem utan

också som en fråga om infrastruktur samtidigt som

det centrala planeringsansvaret blir tydligare och

den centrala uppföljningen utvecklas och stärks.

Utskottet ansåg vidare att det finns anledning att

komplettera styrmedlen för att utifrån bl.a.

ekonomiska och praktiska förutsättningar i större

utsträckning tillskapa ett ekologiskt

omhändertagande av avfall i enlighet med

avfallshierarkin. Nödvändigheten av att både mängden

avfall och dess farlighet minskar betonades av

utskottet.

Med det ovan anförda finner utskottet syftet med

motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 53 och

2003/04:MJ66 (fp) yrkande 15 i väsentliga delar

tillgodosett utan några ytterligare åtgärder från

riksdagens sida.

Som regeringen anför i skrivelsen skall staten

självklart vara ett föredöme i att främja social och

miljömässig hänsyn. Detta kan ske genom t.ex.

upphandling, utvecklingssamarbete, exportkrediter

och statlig ägarpolitik. Miljömässiga och sociala

hänsynstaganden är av affärsmässig och strategisk

betydelse och bör vara självklara

utvärderingsparametrar för beslut som rör

förvaltningen av statliga bolag. Styrelserna bör

således aktivt följa företagens insatser i dessa

frågor.

För att stimulera svenska företag att stödja och

sträva efter att följa internationellt

framförhandlade konventioner och riktlinjer avseende

mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsvillkor

och en hållbar miljö lanserade statsministern i mars

2002 initiativet Globalt Ansvar. Globalt Ansvar tar

sin utgångspunkt i OECD:s riktlinjer för

multinationella företag och principerna i FN:s

Global Compact. Globalt Ansvar har tre övergripande

målsättningar:

- att bidra till förverkligandet av mänskliga

rättigheter och hållbar utveckling,

-

- att stärka svenska företags konkurrenskraft samt

-

- att öka kunskapen om och efterlevnaden av de

multilaterala regelverken.

-

Aktiviteterna inom regeringens projekt Globalt

Ansvar inkluderar externa aktiviteter för en bred

intressentkrets såsom seminarier, workshops och

hemsida. Dessutom ingår interna aktiviteter i syfte

att öka medvetenheten hos Regeringskansliet,

relevanta myndigheter, verk och organisationer samt

aktivt deltagande i den internationella

policyutvecklingen. I skrivelsen framhåller

regeringen även att biståndsministern i mars 2004

var värd för en internationell konferens kring

utvecklingsaspekterna av arbetet med företags

sociala och miljömässiga ansvar.

Det anförda innebär enligt utskottets mening att

syftet med motionerna 2003/04:MJ65 (m) yrkande 14

och 2003/04:MJ67 (c) yrkande 2 i väsentliga delar

kan anses tillgodosett. Motionerna i dessa delar

påkallar inte någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Regional utveckling och regionala

förutsättningar

Regional utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som instämmer i vad regeringen

anför i skrivelsen, avstyrker ett

motionsyrkande (m) om regional utveckling.

Utskottet hänvisar till tidigare uttalanden

av skatteutskottet, till Miljöbalkskommitténs

arbete och till vad som anförts ovan under

avsnittet Hållbart näringsliv.

Jämför reservation 84 (m).

Skrivelsen

Regionala utvecklingsprogram och regionala

tillväxtprogram är enligt regeringen centrala

instrument i arbetet för hållbar regional

utveckling. Regeringen avser att initiera ett

metodutvecklingsarbete för arbetet med regionala

utvecklingsprogram. Regionala tillväxtprogram skall

genomföras under perioden 2004-2007. Genom årliga

uppföljningar skall bl.a. redogöras för hur

jämställdhets-, integrations- och miljödimensionen

har beaktats och utvecklats.

Motionen

Enligt motion 2003/04:MJ65 (m) är bästa sättet att

skapa regional utveckling att ge enskilda och

företag så bra förutsättningar att de väljer att bo

och etablera sig i hela landet. Det är också fråga

om att åstadkomma bra villkor för småföretagande som

t.ex. att ta bort de diskriminerande 3:12-reglerna.

En alltför rigid tillämpning av lagar som

miljöbalken är enligt motionärerna till nackdel för

den regionala utvecklingen. Infrastrukturen,

särskilt vägarna, måste förbättras och EU:s

strukturfonder måste utnyttjas fullt ut (yrkande

16).

Utskottets ställningstagande

I sitt betänkande Allmänna motioner om punktskatter

(2003/04:SkU24) anför skatteutskottet att riksdagen

vid budgetbehandlingen för år 2004 har godtagit

regeringens förslag om fortsatt grön skatteväxling

som innebär höjda skatter på bränslen, el och

bekämpningsmedel. Jordbruks-, skogsbruks- och

vattenbruksnäringarna kompenseras genom en höjning

av koldioxidskattelättnaden. I betänkandet anförs

även att regeringen har aviserat sin avsikt att

inför kommande skatteväxlingar se över i vilken form

kompensation skall ske för höjningen av skatten på

diesel avseende jord- och skogsbrukets

arbetsmaskiner. Riksdagen avslog i samband med

budgetbehandlingen oppositionens krav på bl.a.

sänkta skatter på bränslen, el och slopade skatter

på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Skatteutskottet hänvisar också i sitt betänkande

till Skattenedsättningskommittén (Fi 2001:09) som

har sett över utformningen av nedsättningssystemet

för bl.a. jordbruks-, skogsbruks- och

vattenbruksnäringarna. Översynen har omfattat

beskattningen av såväl bränslen som el.

Konsekvenserna för de berörda verksamheterna när det

gäller bl.a. deras konkurrenskraft har analyserats.

Utredningen avlämnade i april 2003 betänkandet som

bereds i Regeringskansliet.

Vidare hänvisar skatteutskottet till att

beskattningen av dieselolja för jordbrukets

arbetsmaskiner med förtur har setts över av

Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:08). Utredningen

har i en promemoria i februari 2002 i ett

preliminärt ställningstagande ansett att om

dieseloljebeskattningen för arbetsmaskiner skall

sänkas bör det ske till den s.k. uppvärmningsnivån,

vilket skulle motsvara sänkt skatt med 62 öre per

liter. Det slutliga ställningstagandet i frågan tas

när utredningen utrett de grundläggande principerna

för trafikbeskattningen. Utredningen slutredovisade

sitt arbete i maj 2004 (SOU 2004:63). Den s.k. HOBS-

utredningen (Fi 2001:12) har utvärderat skatterna

på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I betänkandet

Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel? (SOU

2003:9) föreslår utredningen att skatten på

handelsgödsel skall vara kvar och att skattesatserna

behålls oförändrade. För att minska riskerna med

användningen av bekämpningsmedel föreslås att

uttaget av en skatt differentieras efter medlets

farlighet för hälsa och miljö. I avvaktan på ett

sådant system föreslås en höjning av skatten med

5 kr till 25 kr. I samband med budgetpropositionen

för år 2004 beslutade riksdagen att skatten på

bekämpningsmedel skulle höjas till 30 kr fr.o.m. den

1 januari 2004.

För skatten på el gäller som huvudregel att

återbetalningen sker på årsbasis, med möjlighet för

företag med förbrukning i större omfattning att få

återbetalning kvartalsvis. Vad gäller återbetalning

av elskatt finns det en administrativ gräns som

innebär att endast den del av skattebeloppet som

överstiger 1 000 kr per år betalas tillbaka. Enligt

skatteutskottets mening har de regler som nu gäller

för nedsättning av skatterna på eldningsolja och el

utformats med industrin som förebild, och

återbetalningsreglerna har med de anpassningar som

krävs på grund av de annorlunda förutsättningarna en

liknande utformning.

I sammanhanget vill utskottet hänvisa till vad som

anförts ovan under avsnittet Hållbart näringsliv om

regeringens avsikt att senare under hösten föreslå

riksdagen att arvs- och gåvoskatten tas bort.

Inriktningen är att arvs- och gåvoskatten skall

slopas fr.o.m. den 1 januari 2005. I finansplanen

gör regeringen även bedömningen att 3:12-reglerna

bör förändras så att de blir mer gynnsamma för

företagen. Utskottet vill även erinra om

Miljöbalkskommitténs övergripande uppdrag att

utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna

förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109,

2001:25, 2003:61 m.fl.) Kommittén har under år 2004

redovisat delbetänkandena Miljöbalkens

sanktionssystem och hänsynsregler (SOU 2004:37) och

Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation

(SOU 2004:38). Betänkandena bereds i

Regeringskansliet.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motion

2003/04:MJ65 (m) yrkande 16 i den mån den inte kan

anses tillgodosedd.

Skogen som resurs

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker ett flertal

motionsyrkanden (s, m, fp, kd, c,) om en

översyn av skogspolitiken, ersättning för

intrång i markanvändningen, skötselavtal,

konsekvensanalyser, naturvårdsavtal, statlig

mark för naturvårdsändamål, utökat

områdesskydd, tätortsnära natur samt

Naturvårdsverket och Sveaskog AB. Utskottet

hänvisar till skrivelsen, till årets

budgetproposition och till tidigare

uttalanden och pågående åtgärder på områdena.

Jämför reservationerna 85 (m), 86 (m), 87

(c), 88 (fp), 89 (m, fp, kd, c, mp), 90 (fp,

mp) och 91 (fp).

Skrivelsen

Ett hållbart nyttjande av skogen som förnybar resurs

och med bibehållna naturvärden framhålls av

regeringen som en viktig fråga i Sverige och i

övriga världen.

Hushållning med resurser är i dag en tvingande

nödvändighet. Världens skogar är i det sammanhanget

ett gemensamt ansvar för alla länder, och biologisk

mångfald är en förutsättning för väl fungerande och

stabila ekosystem. FN:s konferens för miljö och

utveckling i Rio de Janeiro 1992, som bl.a.

utmynnade i de s.k. Skogsprinciperna, ligger till

grund för arbetet på skogsområdet på såväl

nationell, regional som global nivå. Den senaste

utvärderingen av skogspolitiken visar enligt

regeringens bedömning att miljöhänsynen inom

skogsbruket successivt har förbättrats under 1990-

talet men att varken produktions- eller miljömålet

har uppnåtts.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ63 (kd) begärs en totalöversyn av

den svenska skogspolitiken. I översynen bör en

avvägning göras mellan produktions- och miljömålen.

Vidare bör översynen vara väl underbyggd och beakta

studier av olika skogsområden som skyddas genom

statliga markköp eller frivilligt ingångna

skogsvårdsavtal och prioritera en träffsäker

inventering av den svenska skogen. Avsatta

skogsområden måste konsolideras och resultaten av

avsättningarna utvärderas (yrkande 12). I motion

2003/04:MJ65 (m) framförs en rad synpunkter på

skogspolitiken. Jämställandet av miljö- och

produktionsmålen får inte innebära att produktionen

prioriteras ned. Skogspolitiken bör utvärderas men

utvärderingen bör inte samordnas med utvärderingen

av miljömålet eftersom det då är svårt att undvika

att miljömålet prioriteras på bekostnad av

produktionsmålet. Motionärerna anser det positivt

att regeringen tydligt deklarerar att långsiktighet

och stabilitet skall prägla skogspolitiken, men

hänvisningen till att nya värderingar skall få komma

till uttryck i den konkreta utformningen av

politiken inger oro för produktionsmålets ställning.

Behovet av rekreationsområden bör lösas inom ramen

för skogspolitiken eller något annat politikområde,

och rekreationsområden i skogsmark bör ingå i den

kommunala planeringen. Områden för fritidsändamål

bör avsättas antingen genom inköp eller tecknande av

avtal med markägaren där denne mot ersättning

friställer mark eller åtar sig

brukningsrestriktioner för rekreationsbehov.

Motionärerna motsätter sig en gemensam skogspolitik

på EU-nivå eftersom ökade inslag av

gemensamhetslagstiftning inskränker det nationella

självbestämmandet som inte har gemenskapskaraktär

(yrkande 17).

I motion 2003/04:MJ287 (c) betonas att

äganderätten inte får urholkas. Lagstiftningen måste

förtydligas i syfte att äganderätten även i

fortsättningen ges ett mycket starkt skydd.

Samtidigt måste lagstiftningen utformas så att den

inte förhindrar åtgärder som är motiverade på grund

av skyddet av miljön (yrkande 1). Även behovet av

klara och tydliga ersättningsregler påtalas i

motionen. Markägaren måste få full ersättning för

intrång, och kompensation måste utgå för

begränsningar av pågående markanvändning som är att

betrakta som mer än bagatellartad (yrkande 2). Även

motion 2003/04:MJ384 (c) tar upp frågan om

ersättning vid intrång och inskränkningar i

äganderätten. Det framhålls som viktigt att alltid

påminna om äganderättens betydelse för

samhällsutvecklingen. Ingen skall berövas sin

egendom eller få sin rätt att bruka den inskränkt

annat än i speciella fall som noga specificeras i

lag och mot full ersättning. Utöver ersättning för

den mistade marken till marknadspris bör utgå en

tilläggsersättning (yrkande 1). I motion

2003/04:MJ387 (m) delvis framförs krav på ersättning

till markägaren när brukanderätten inskränks.

Ersättningen bör vara årlig och kopplas till avtalet

för skydd av naturvärdet inom berört markområde.

Enligt motion 2003/04:MJ404 (m) skall

ersättningsmark erbjudas vid naturskydd där

markägandet övergår till staten (yrkande 4). Intrång

som medför inskränkt förfoganderätt skall alltid

medföra rätt till ersättning (yrkande 9).

Enligt motion 2003/04:MJ384 (c) bör avsättning av

mark för naturvårdsändamål främst ske på statlig

mark (yrkande 3). I motion 2003/04:MJ429 (s)

efterlyses en rimligare fördelning av reservatsmark.

Anslagen för drift och underhåll av reservaten är

enligt motionärerna helt otillräckliga, och kvalitet

och inte maximering av areal bör i mycket större

utsträckning beaktas vid avsättningar. Avsättningar

bör i huvudsak göras i Syd- och Mellansverige, medan

Norrland fortsättningsvis måste fredas.

I motion 2003/04:MJ472 (fp) framhålls att

information, dialog och samråd mellan berörda parter

är av största vikt vid bildandet av naturreservat

och naturskyddsområden. Vidare måste markägaren

hållas skadeslös och skötselplaner inrättas (yrkande

18). Fler Natura 2000-områden måste ges kvalificerat

skydd som naturreservat eller på annat sätt, och

ytterligare nationalparker och natur- och

kulturreservat behövs för skyddet av exklusiva

natur- och kulturlandskap (yrkande 23). Behovet av

lokalt förankrade skötselplaner i samband med

kommande reservatsbildningar påtalas i motionerna

2003/04:MJ287 (c) yrkande 3 och 2003/04:MJ349 (c)

yrkande 1.

Några motioner tar upp frågan om frivilliga

avsättningar av skyddsvärd skog genom

naturvårdsavtal. Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd)

skall en större andel av avsättningarna ske genom

frivilliga åtaganden och naturvårdsavtal (yrkande

10). I motion 2003/04:MJ384 (c) hävdas att avtal där

staten och markägaren tar ett gemensamt ansvar för

naturvården bör utnyttjas i betydligt större

utsträckning än i dag (yrkande 2). Fördelen med

frivilliga avtal med markägare om skötselplaner

betonas även i motionerna 2003/04:MJ387 (m) delvis

och 2003/04:N327 (c), där motionärerna anför att

statligt ägande, som i fallet med den kraftigt

ökande naturreservatsbildningen, inte är någon

garanti för att ett s.k. särskilt samhällsintresse

tillgodoses. Genom att enbart köpa in skyddsvärd

mark utan att samtidigt sätta av resurser för att

sköta marken motverkar regeringens politik sina egna

syften. I stället bör skötselavtal ingås med berörda

markägare, vilket är mycket mer effektivt (yrkande

12).

Enligt motionerna 2003/04:MJ288 (c) och

2003/04:MJ316 (kd) bör konsekvensanalyser genomföras

innan nya naturreservat inrättas.

I syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar

för kommande reservat bör enligt motion

2003/04:MJ349 (c) yrkande 2 en utvärdering göras av

nuvarande skyddsplaner. I motion 2003/04:MJ409 (kd)

begärs att regeringen låter utreda värdet av gamla

reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark

(yrkande 6).

När det gäller tätortsnära natur bör enligt motion

2003/04:MJ472 (fp) kommunerna uppmuntras att bygga

ut grönstråk och s.k. gröna korridorer. Det

framhålls som viktigt att staten i sin roll som

markägare tar ett stort ansvar för miljöhänsynen.

Samtidigt vill motionärerna påpeka att

nedskräpningen av vår natur har ökat de senaste

åren. En informationskampanj liknande Håll Sverige

rent bör därför startas (yrkande 24).

I motion 2003/04:MJ66 (fp) krävs att regeringen

omedelbart löser konflikten mellan Naturvårdsverket

och Sveaskog (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Grunderna för gällande skogspolitik lades fast av

riksdag och regering år 1993 (prop. 1992/93:226,

bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:252). Några av de

viktigaste förändringarna jämfört med tidigare var

att två jämställda mål för skogspolitiken

fastställdes, ett produktionsmål och ett miljömål,

och att detaljregleringen inom skogspolitiken

minskades. Merparten av de bidrag som tidigare

funnits avskaffades. Skogsägarna fick frihet under

ansvar att själva bedriva ett hållbart skogsbruk.

Skogspolitiken har därefter utvärderats och

redovisats till regeringen två gånger, år 1997 och

år 2002. Med anledning av 1997 års utvärdering

föreslog regeringen mindre ändringar i

skogsvårdslagen (1979:429), vilka också har

genomförts (prop. 1997/97:158, bet. 1998/99:MJU3,

rskr. 1998/99:32). Ändringar i

skogsvårdsförordningen (1993:1096) gjordes också. En

översyn av förvaltningen av de statligt ägda

skogarna gjordes år 2002 (SOU 2002:40). Resultaten

av 2002 års utvärdering redovisade regeringen till

riksdagen i skrivelsen Uppföljning av skogspolitiken

(skr. 2003/04:39). I skrivelsen betonades att

grunderna för dagens skogspolitik ligger fast.

Samtidigt förordades en fördjupad, oberoende

utvärdering och översyn av skogspolitiken.

Miljömålsrådet gjorde i sin utvärdering av Sveriges

15 miljömål, Miljömålen - allas vårt ansvar, i

februari 2004 bedömningen att målet Levande skogar

kan vara svårt att nå med nu gällande beslut. Varken

riksdagen eller de två utvärderingarna av 1993 års

skogspolitik har haft några invändningar mot

grunderna för skogspolitiken. Regeringen

konstaterade i skrivelsen att dessa grunder, med

jämställda mål och med frihet under ansvar, bör

ligga fast. Samtidigt framhöll regeringen att det är

väsentligt att utvärdera hur väl målen för

skogspolitiken kan uppfyllas under de dryga tio år

som den har tillämpats. De långa utvecklingstider

som gäller för skog i Sverige gör att skogspolitiken

skall vara framsynt. Det är därför först nu möjligt

att mera genomgripande utvärdera effekterna av 1993

års skogspolitik. 2002 års utvärdering pekade på

svårigheterna att särskilja olika påverkansfaktorer,

som skogspolitiska mål, lagstiftning, skattepolitik

och EU-politik. Även denna fråga ansåg regeringen

att det fanns anledning att uppmärksamma.

Den 19 maj 2004 beslutade regeringen att tillkalla

en utredare med uppdrag att se över skogspolitiken.

Utvärderingen skall ha som utgångspunkt att

grunderna för den gällande skogspolitiken ligger

fast, vilket innebär att skogspolitikens två

jämställda mål, produktionsmålet och miljömålet

ligger fast. Skogen och skogsnäringen skall vara

ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt

hållbara. Ett hållbart skogsbruk skall bedrivas, och

skogen och skogsnäringen kommer även i

fortsättningen att vara av ekonomisk, social,

kulturell och ekologisk betydelse för Sverige.

Regeringen bedömer att det är väsentligt att

utvärdera hur väl målen för skogspolitiken har

uppfyllts under de dryga tio år som den har

tillämpats. Statens respektive skogsnäringens ansvar

för genomförande av skogspolitiken skall

förtydligas. Utredaren skall i första hand utgå från

att det statliga åtagandet inte skall öka i

omfattning. Uppdraget skall redovisas senast den 31

december 2005 (dir. 2004:70). De synpunkter som tas

upp i motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 12 och

2003/04:MJ65 (m) yrkande 17 kommer således att få

sin belysning inom ramen för utredarens uppdrag.

Utskottet föreslår därför att motionerna i dessa

delar lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens

sida.

Med anledning av motion 2003/04:MJ65 (m) vill

utskottet tillägga att, trots att ingen gemensam

skogspolitik finns, den svenska skogspolitiken i

allt högre utsträckning påverkas av medlemskapet i

EU. Frågan om ökade inslag av gemensam politik

aktualiserades under förhandlingarna om det nya

fördraget, men inga ändringar gjordes. Trots detta

berör flera aktuella EU-förslag skogspolitiken.

Kommissionens förslag till ny förordning för

landsbygdsutveckling för perioden 2007-2013

innehåller en mängd åtgärder med skoglig inriktning.

För närvarande gäller detta särskilt de s.k. FLEGT-

förhandlingarna om skogsvårdslagstiftningens

efterlevnad framför allt i fråga om handel. Syftet

är att förhindra import till EU av virke som

avverkats i strid med exporterande lands

lagstiftning, såväl skogslagstiftning som ekonomisk

lagstiftning. Som regeringen anför i

budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 23,

är det viktigt att väl hävda svenska intressen inom

det skogspolitiska området, eftersom skogen har stor

betydelse för landet. Utvecklingen måste följas noga

när flera stora skogsländer har blivit medlemmar i

unionen under år 2004.

I samband med 1991 års miljöpolitiska proposition

uttalade sig utskottet och riksdagen om principerna

för ansvaret vid bevarandet av skyddsvärda områden

m.m. (1990/91:JoU30 s. 255). Regeringen kom därefter

att hänvisa till dessa principer i motiven till

miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20).

Uttalandet innebär i korthet att ansvaret för att

säkerställa den biologiska mångfalden inte får

begränsas till att bli en fråga om statens

ekonomiska resurser för intrångs- och

inlösenersättningar. En princip, parallellt med

polluter pays principle, borde utformas där

förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden

blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte

förutsätter statliga bidrag. Utskottet fastslog att

alla har ansvar för att bevara biologisk mångfald

och att också det ekonomiska ansvaret bör delas av

alla. Med detta synsätt fordrades enligt utskottet

alltså regler, enligt vilka samhället till en viss

grad kompenserar markägare och andra

rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a.

naturvårdsskäl. Miljöbalken kom i enlighet med

uttalandena att i korthet innebära att rätt till

ersättning föreligger vid beslut om nationalpark,

naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde,

vattenskyddsområde samt föreläggande och förbud

enligt den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §).

Innebär ett sådant beslut att mark tas i anspråk

eller att pågående markanvändning inom berörd del av

en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning

för intrånget. Ersättning betalas också vid vissa

undersökningar och vid föreläggande om

stängselgenombrott m.m. En eventuell ersättning

skall emellertid alltid minskas med ett belopp som

motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla

utan ersättning. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 2003/04:MJ287 (c) yrkandena 1 och 2,

2003/04:MJ384 (c) yrkande 1, 2003/04:MJ387 (m)

delvis och 2003/04:MJ404 (m) yrkandena 4 och 9.

Av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde

23, framgår att arbetet med biotopskydd och

naturvårdsavtal i syfte att uppnå

miljökvalitetsmålet Levande skogar har utvecklats

mycket positivt. Skogsvårdsstyrelsernas lokala

anknytning, goda lokalkännedom och regelbundna

kontakter med skogsägarna även i andra sammanhang

antas vara de viktigaste faktorerna, vilket även den

skogspolitiska utvärderingen antyder. Skogsägarna är

särskilt positiva till instrumentet naturvårdsavtal.

Naturvårdsavtalen innebär inte ett permanent skydd

för marken på samma sätt som biotopskydd eller

naturreservat, utan det är fråga om avtal som

normalt tecknas på 50 år. Under år 2003 har

Naturvårdsverket beslutat om köp och

intrångsersättning för att bevara skogsmark som

naturreservat inom skogs- och skogsmosaikobjekt med

en areal om drygt 14 338 hektar, varav 11 255 hektar

produktiv skogsmark till en kostnad av 399 miljoner

kronor. Motsvarande siffror för år 2002 var för

skogs- och myrmosaikobjekt 21 824 hektar, varav ca

14 600 hektar produktiv skogsmark till en kostnad av

314 miljoner kronor. År 2001 skyddades skogs- och

skogs/myrobjekt om ca 14 841 hektar, varav 11 700

hektar utgjorde produktiv skogsmark och kostnaden

var ca 405 miljoner kronor. Arealen produktiv

skogsmark undantagen från skogsbruk genom

biotopskyddsområden och naturvårdsavtal ökade under

år 2003 med 1 950 respektive 4 400 hektar.

Motsvarande siffror för år 2002 var ca 5 000

respektive ca 2 150 hektar och för år 2001

947 respektive 1 900 hektar. Kostnaden för

biotopskyddsområden under år 2003 uppgick till 101

miljoner kronor och för naturvårdsavtal till

34 miljoner kronor. Skogsbrukets frivilliga

avsättningar av skogsmark i form av hänsynsområden

har ökat kraftigt från 230 000 hektar år 1998 till

810 000 hektar år 2001. I dag beräknas enligt

Skogsstyrelsen ca en miljon hektar produktiv

skogsmark vara undantagen från skogsbruk i form av

hänsynsområden.

När det gäller delmålet om långsiktigt skydd av

skogsmark har satsningen på skyddet av skogsmark

genom naturreservat, biotopskydd och frivilliga

insatser de senaste åren varit stor men inte

tillräcklig. De medel för skydd och skötsel för att

bevara biologisk mångfald som funnits till

Naturvårdsverkets disposition har under perioden

1999-2003 ökat kraftigt. Det innebär att också

arbetet med att långsiktigt skydda mark som

naturreservat har ökat starkt i omfattning under

perioden. Länsstyrelsernas administrativa kapacitet

har förstärkts från ca 25 årsarbetskrafter år 1997

till ca 75 årsarbetskrafter år 2002. Även

Skogsvårdsorganisationen har genom

biotopskyddsanslaget möjlighet att skydda mindre

mark- och vattenområden som biotopskyddsområden.

Dessa medel används också för att finansiera

naturvårdsavtal. Till och med år 1998 uppgick

anslaget till 20 miljoner kronor per år, men har

sedan vuxit och var 170 miljoner kronor år 2003. För

år 2004 har anslaget minskat till 150 miljoner

kronor. Från år 1999 till år 2003 skyddades ca 8 000

hektar genom biotopskydd och ca 19 000 hektar genom

naturvårdsavtal. Under samma period ökade

skogsbrukets frivilliga avsättningar med ungefär

600 000 hektar. Den totala arealen skogsmark som

därmed är undantagen skogsproduktion är nästan 2

miljoner hektar. Som anförs i årets

budgetproposition blir mot denna bakgrund

skogsägarnas egna insatser alltmer viktiga för att

de miljö- och skogspolitiska målen skall kunna

uppnås. Informationen om bl.a. det biologiska

innehållet och om värdet för naturvården i dessa

frivilligt avsatta områden behöver emellertid

förbättras. Kvaliteten på frivilligt avsatta områden

kommer att beskrivas av utredningen (N 2004:12) om

utvärdering och översyn av skogspolitiken, och

frågorna kommer att behandlas vidare i samband med

regeringens redovisning till riksdagen under år

2005 av den fördjupade utvärderingen av miljömålen.

När det gäller genomförande av områdesskydd

framhöll regeringen i skrivelsen En samlad

naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) att

områdesskydd, inklusive skydd av vattenmiljöer, i

högre utsträckning bör värderas i ett

landskapssammanhang. Arbetsformerna bör utvecklas i

riktning mot öppenhet och dialog samt god

information tidigt i processen. Samverkan med

människor som lever i eller nära områden som avses

att skyddas, liksom med andra intressenter, bör

utvecklas. Vidare behövs en bättre kartläggning av

naturtyper, arter och livsmiljöer som redan har

skydd, och en naturtypsindelning behöver läggas

fast. Väl definierade naturtyper liksom

bristanalyser som relaterar till totalförekomster av

olika naturtyper och arter bör användas i det

fortsatta arbetet. Därutöver bör integreringen av

Natura 2000-arbetet i övrig naturvård fortsätta.

Statens skogar skall fortsättningsvis förvaltas på

ett föredömligt sätt både från produktions- och

miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt

ekologisk och produktionsmässig hållbar utveckling.

När det gäller frågan om bättre förutsättningar för

naturvårdsmyndigheterna att kunna erbjuda bytesmark

avser regeringen att återkomma till riksdagen. Innan

köp eller intrångsersättning används vid

områdesskydd bör bl.a. övervägas vilka naturtyper

som dominerar, vilka inskränkningar i markägarens

dispositionsrätt som planeras mot bakgrund av

bevarandemålens kostnadseffektivitet, och

förvaltningen av skyddade områden bör förstärkas.

Även vid förvaltning och skötsel bör enligt

regeringen arbetsformerna präglas av öppenhet, bra

dialoger och deltagande av olika intressenter samt

av god information mycket tidigt i processen.

Innovativa lokala förvaltningsformer bör prövas. I

skrivelsen framhåller regeringen att förvaltning och

skötsel av skyddade områden öppnar specifika

möjligheter till att mot ersättning engagera lokala

aktörer i den direkta praktiska skötseln. Det kan

röra sig om att, med beaktande av gällande regler

för upphandling, direktupphandla skötseltjänster

från brukare på berörda fastigheter, att arvodera

eller anställa personer med lokal förankring för

löpande uppdrag eller att anlita lokala

entreprenörer. En annan variant kan enligt

regeringen vara att upplåta intäktsbringande

verksamhet genom avtal, t.ex. turistverksamhet,

guidning, viss försäljning och kaféverksamhet. Ett

annat sätt att engagera lokala aktörer är att så

långt det är möjligt försöka välja lokala

leverantörer av varor och tjänster, exempelvis när

det gäller aktiviteter inom naturturismen. Redan i

dag används i varierande utsträckning uppdragsavtal

med lokala brukare om att utföra aktiva

skötselåtgärder i olika reservat. Behoven framöver i

skyddade områden, inklusive Natura 2000-områdena,

får enligt regeringen visa om det finns anledning

att utveckla och tillämpa även andra avtalsformer i

syfte att på ett kostnadseffektivt sätt nå

bevarandesyftena.

Förvaltningen av skyddade områden bör underlätta

ett ökat nyttjande av områdena för upplevelser,

friluftsliv, natur- och kulturturism m.m.

Övervakning och uppföljning av värdefull natur bör

ses som en del av övervakningen av miljötillståndet.

Slutligen ansåg regeringen att uppföljningen av att

bevarandemålen upprätthålls är ett eftersatt område

som bör förstärkas. Regeringen anförde vidare att

uppmärksamheten under den närmaste tioårsperioden

bör riktas på att uppnå de delmål som riksdagen har

lagt fast. För att klara detta krävs att

organisationen och verktygen för genomförande av

områdesskydd förbättras och utvecklas, och processen

måste effektiviseras ytterligare. Genomförandet

kommer att präglas av ett mycket stort antal objekt

som i sin tur kommer att beröra ett stort antal

fastigheter och ännu fler fastighetsägare. Enligt

regeringen finns det i dag i allt väsentligt en bra

organisation för att klara detta genomförande.

Utskottet delade denna uppfattning (bet.

2001/02:MJU24 och 2003/04:MJU3).

Av årets budgetproposition, utgiftsområde 20,

framgår att Naturvårdsverket under år 2003 har

slutredovisat en plan för hur en nationell

basinventering av de föreslagna Natura 2000-områdena

och skyddade områden kan genomföras. I planen ingår

dels kostnadsberäkning av genomförandet, dels

förslag till hur data från basinventeringen skall

hanteras. Utskottet delar verkets syn på den

föreslagna inriktningen på och omfattningen av

basinventeringen. Som regeringen anför i ovan nämnda

skrivelse är en uppföljning av Natura 2000-områdena

nödvändig för att de utpekade naturvärdena skall

kunna säkerställas. Genom basinventeringen kommer

även värdefull kunskap som gagnar såväl det statliga

som det kommunala naturvårdsarbetet att byggas upp.

Det anförda innebär att utskottet finner syftet med

motionerna 2003/04:MJ287 (c) yrkande 3,

2003/04:MJ288 (c), 2003/04:MJ316 (kd), 2003/04:MJ349

(c) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 6

och 2003/04:MJ429 (s) i allt väsentligt

tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör inte

medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Enligt miljökvalitetsmålet Levande skogar och dess

delmål 1 skall det fram till år 2010 slutas

naturvårdsavtal på totalt 50 000 hektar i landet.

Med anledning av detta har Skogsvårdsorganisationens

anslag för områdesskydd öronmärkts så att 25 % av

anslaget skall användas för naturvårdsavtal. Detta

innebär att ca 45 miljoner kronor anvisades för

naturvårdsavtal år 2002. Under år 2003 var

motsvarande summa också ca 45 miljoner kronor och

under år 2004 ca 39 miljoner kronor. Under perioden

1994-2002 utbetalades ca 60 miljoner kronor som

ersättning till markägare. Av anslaget använder

Skogsvårdsorganisationen ca 20 % för egna kostnader,

vilket motsvarar i genomsnitt 11 500 kr per avtal.

Som framgår av utskottets redogörelse ovan har

arbetet med biotopskydd och naturvårdsavtal i syfte

att uppnå miljökvalitetsmålet Levande skogar

utvecklats i en glädjande riktning, och skogsägarna

är särskilt positiva till instrumentet

naturvårdsavtal. Skogsvårdsstyrelsernas lokala

anknytning, goda lokalkännedom och regelbundna

kontakter med skogsägarna även i andra sammanhang

antas vara de viktigaste faktorerna till denna

gynnsamma utveckling. Utskottet har inhämtat att

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har beräknat de

från år 2003 återstående kostnaderna för delmålet

Långsiktigt skydd av skogsmark. Beräkningarna, som

ingår i Skogsstyrelsens rapport Underlag för

fördjupad utvärdering 2004 av miljökvalitetsmålet

Levande skogar, utgår från den skyddsnivå som

uppnåtts t.o.m. år 2002. Sammantaget är det fråga om

ca 1 400 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2003.

Enligt beräkningarna bör områden med naturvårdsavtal

öka med ca 35 000 hektar till år 2010, vilket enligt

Skogsstyrelsen grovt beräknat kommer att kosta

450 miljoner kronor eller ca 55 miljoner kronor per

år fr.o.m. år 2003 och framåt. Av årets

budgetproposition, utgiftsområde 23, framgår att

arealerna produktiv skogsmark för naturvårdsavtal

vid utgången av år 2003 totalt uppgick till ca 13

400 hektar. Härav tillkom under år 2003 ca 4 000

hektar som naturvårdsavtal och under år 2002 ca 5

000 hektar.

För att målet om en ökad areal biotopskyddsområden

och naturvårdsavtal skall kunna nås och för att

kvaliteten hos dessa skyddsformer skall kunna säkras

långsiktigt måste enligt utskottets mening former

och metoder för skyddsarbetet, liksom den

naturvårdande skötseln och tillsynen av biotoperna,

utvecklas ytterligare. Med det anförda och i

avvaktan på den till våren 2005 aviserade

propositionen om miljökvalitetsmålen föreslår

utskottet att motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande

10, 2003/04:MJ384 (c) yrkande 2 och 2003/04:MJ387

(m) delvis inte föranleder något särskilt uttalande

från riksdagens sida.

Med det nu anförda och med vad utskottet i

tillämpliga delar anfört ovan bör inte heller motion

2003/04:MJ472 (fp) yrkande 18 medföra någon

ytterligare riksdagens åtgärd.

I regeringens skrivelse 2003/04:39 Uppföljning av

skogspolitiken redovisades de skäl som tidigare

angetts för att staten bör äga betydande

skogsarealer. Skälen kan sammanfattas på följande

sätt. Statligt skogsbruk bör genom att vara ledande

inom såväl natur- och kulturmiljövård som produktion

av virke och andra nyttigheter tjäna som föredöme

för hela skogsnäringen. Statligt skogsägande

underlättar vidare en långsiktig förvaltning av

större sammanhängande områden för att t.ex. bevara

biologisk mångfald och från natur- och

kulturmiljösynpunkt värdefull skogsmark. Statligt

skogsägande ger också möjligheter till bättre

arrondering av mark och underlättar markbyten med

andra ägare, vilket bl.a. är viktigt för att

tillgodose friluftslivets samt natur- och

kulturmiljövårdens behov. Skogen är en naturresurs

med stora natur- och kulturmiljövärden och en

naturtillgång som berör många människor och som i

hög grad bör vara tillgänglig för ett rörligt

friluftsliv. Ett statligt skogsägande värnar dessa

intressen och stärker allmänhetens känsla för skogen

med dess natur- och kulturmiljövärden som gemensam

tillgång och gemensamt ansvar. Vidare skall

skogsmark som ingår i nationalpark enligt gällande

lagstiftning ägas av staten. Staten äger också

skogsmark för speciella ändamål, t.ex. genom

Sveriges lantbruksuniversitet för långsiktiga

vetenskapliga ändamål.

Vid sin behandling av skrivelsen instämde

utskottet med regeringen i vad som anförts och i att

statens skogar skall förvaltas på ett föredömligt

sätt när det gäller såväl virkesproduktion som

hänsyn till natur- och kulturmiljön samt sociala

värden (bet. 2003/04:MJU16). På miljösidan bör

staten följaktligen ligga i frontlinjen beträffande

krav på en ansvarsfull förvaltning av det egna

skogsbruket och ombesörja en god kompetens såväl

inom den egna verksamheten som hos anlitade

organisationer. Redan i dag är merparten av det

statliga skogsbruket anslutet till den frivilliga

certifieringsstandarden FSC. Statens

skogsförvaltning kan ha stor betydelse för att

utveckla den lokala turistnäringen och natur- och

kulturturism. Sveaskog AB har beslutat att utveckla

en sådan verksamhet på sina marker.

Utskottet, som vidhåller sin uppfattning, anser

således att statligt skogsbruk bör kunna tjäna som

ett föredöme för hela skogsnäringen genom att

fortsätta att utveckla förvaltningsmodeller som kan

ge förutsättningar för både en effektiv och

värdeskapande virkesproduktion och bevarande av

natur- och kulturmiljövärden samt annat nyttjande.

Genom det statliga skogsinnehavet finns särskilda

möjligheter att bidra till detta. Utskottet

avstyrker med det anförda motionerna 2003/04:MJ384

(c) yrkande 3 och 2003/04:N327 (c) yrkande 12.

Av den nu aktuella skrivelsen framgår att

regeringen i april 2004 beslutade att ytterligare

komplettera det svenska bidraget till det europeiska

nätverket av värdefulla områden, Natura 2000, med

417 nya områden. Enligt kommissionens plan skall

nätverket sedan beslutas under hösten 2004. Under de

närmaste åren kommer det nationella genomförandet av

Natura 2000-nätverket att fokusera på att ta fram

bevarandeplaner för de närmare 4 000 områdena. I

årets budgetproposition, utgiftsområde 20, anför

regeringen att Natura 2000-arbetet gick in i en ny

fas under året. Urvalet av områden till nätverket är

i stort sett klart. I december 2003 fastställde

kommissionen den alpina regionen som är en av EU:s

sex biogeografiska regioner. Regeringen har under

året till kommissionen föreslagit ytterligare

områden som bör ingå i det europeiska nätverket

Natura 2000. Sedan år 1995 har totalt 3 903 områden

föreslagits enligt art- och habitatdirektivet och

509 områden enligt fågeldirektivet. Arbete pågår nu

med att ta fram bevarandeplaner för alla föreslagna

områden. Med det anförda och med vad utskottet i

tillämpliga delar anfört ovan under detta avsnitt

finner utskottet syftet med motion

2003/04:MJ472 (fp) yrkande 23 i allt väsentligt

tillgodosett. Något särskilt riksdagens uttalande

med anledning av motionen finner utskottet inte

påkallat.

I regeringens skrivelse 2003/04:39 Uppföljning av

skogspolitiken anförde regeringen att

Skogsvårdsorganisationen bedriver ett projekt med

fokus på tätortsnära skog med människan i centrum.

Projektet syftar bl.a. till att nå grupper som inte

naturligt kommer ut i skogen. Pilotskogar,

publikationer och manualer skall visa exempel på hur

man kan stimulera och förbättra möjligheterna till

rekreation i de tätortsnära skogarna. Arbetet sker i

samarbete med kommuner och privata skogsägare inom

ett begränsat geografiskt område. Att skapa goda

förutsättningar för friluftsliv och rekreation är

ett bra sätt att investera i god folkhälsa.

Utskottet delar uppfattningen att erfarenheter från

detta projekt kommer att utgöra en bra grund för att

arbeta vidare med tätortsnära rekreationsskogar i

hela landet. Utskottet har ingen annan uppfattning

än den som framförs i motion 2003/04:MJ472 (fp)

yrkande 24 om att tätortsnära natur- och

rekreationsvärden om möjligt bör bevaras. I avvaktan

på resultatet av det arbete som pågår och mot

bakgrund av vad som anförts föreslår utskottet att

motionsyrkandet lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket och

Länsstyrelsen i Norrbottens län har inventerat

statens skogar och pekat ut områden med höga

naturvärden. Med anledning av att frågan är

kontroversiell har Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i

Norrbotten och Sveaskog AB haft samråd om hur dessa

skogar skall hanteras i framtiden. Samrådet om

prioritering av vilka marker som skall skyddas och

lämpliga former för skyddet inleddes i början av

april. Sedan dess har arbetsgruppen haft flera möten

och även gjort gemensamma skogsbesök. Utgångspunkten

har varit det av riksdagen beslutade arealmålet om

320 000 hektar reservat på produktiv skogsmark i

Sverige. Sveaskog har i Norrbotten ca 1 500 000

hektar produktiv skogsmark. Av dessa har 126 000

hektar vid inventeringen visat sig ha höga

naturvärden. Dessa arealer har i arbetet delats upp

i två grupper, dels de som bör bli naturreservat, ca

30 000 hektar, dels de som kan hanteras enligt

Sveaskogs miljöpolicy, ca 33 000 hektar. I den

senare gruppen utgörs 24 000 hektar av beslutade

ekoparker. Det gemensamma arbetet med att

kategorisera de återstående 63 000 hektaren

fortsätter under hösten. Parterna enades i mitten av

juni 2004 om principerna för förvaltningen. Enligt

samrådsprinciperna kommer betydande arealer att

hanteras i enlighet med Sveaskogs miljöpolicy medan

andra stora områden föreslås bli naturreservat.

Kategoriseringen av återstående områden kommer att

ske i enlighet med den strategi för långsiktigt

skydd av skogsmark som Naturvårdsverket och

Skogsstyrelsen håller på att ta fram. Arbetsgruppen

kommer att sortera och gruppera de aktuella skogarna

i fyra grupper så att klarhet skapas om den vidare

hanteringen i olika kategorier, dvs. skogar som bör

bli reservat utifrån ett nationellt perspektiv,

skogar som blir ekoparker, skogar som ges ett

frivilligt skydd eller sköts med särskilda hänsyn

och skogar som kan brukas med generella hänsyn. Med

det anförda finner utskottet syftet med motion

2003/04:MJ66 (fp) yrkande 12 tillgodosett utan någon

vidare åtgärd från riksdagens sida.

Jordbruk, fiske och rennäring

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

skrivelsen och avstyrker ett antal motioner

(s, m, fp, kd) om bl.a. konkurrenskraften för

svenskt jordbruk, om översyn av EU:s

fiskesubventioner, om reglering av säl- och

skarvbestånden, om yrkesfiskaravdrag och om

en hållbar same- och rennäringspolitik.

Utskottet hänvisar till regeringens

skrivelse, till tidigare ställningstaganden i

frågorna, till årets budgetproposition och

till pågående arbete på områdena.

Jämför reservationerna 92 (m), 93 (fp), 94

(fp), 95 (fp), 96 (kd), 97 (kd), 98 (kd), 99

(kd), 100 (kd) och 101 (m).

Skrivelsen

Hållbara konsumtions- och produktionsmönster betonas

av regeringen som viktiga utgångspunkter för de

areella näringarna och för landsbygden.

En långsiktigt hållbar utveckling av de areella

näringarna innefattar strategiska framtidsfrågor om

produktionen av livsmedel, ett konkurrenskraftigt

jordbruk, ett långsiktigt hållbart fiske och en

levande landsbygd för boende, rekreation och turism.

En utgångspunkt för politikens inriktning är att

produktionen skall styras av konsumenternas

efterfrågan. Inom ramen för landsbygdspolitiken

genomförs särskilda åtgärder med inriktning på

landsbygdens utveckling. Renskötseln spelar en

central roll i samiskt näringsliv och samisk

tradition och är därmed en grundläggande

förutsättning för bevarandet av det samiska

kulturarvet.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ65 (m) hävdas att ökade

ansträngningar för att förbättra kunskapen och

därmed minska miljöpåverkan från den konventionella

livsmedelsproduktionen sannolikt skulle ge avsevärt

större effekt än åtgärder för att gynna ekologisk

produktion. Enligt motionärerna grundas inriktningen

att främja ekologiska livsmedel på en felaktig

analys och bör därför överges. Så kallade frivilliga

åtaganden mellan myndigheter, kommuner, företag och

livsmedelsbranschen bör inte främjas (yrkande 8).

Det svenska jordbruket har i dag uppenbara

svårigheter att klara konkurrensen från andra

länders jordbruk på grund av unikt höga skatter på

jordbrukets produktionsmedel, unika krav på

djurhållningen och tillämpningen av miljöbalken och

annan miljölagstiftning. Det är emellertid bra om

det som regeringen aviserar om att bl.a. tillväxt

och sysselsättning skall få en mer framträdande roll

blir verkligt (yrkande 18).

Enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) måste

jordbrukspolitiken i EU förändras radikalt och vara

en del av kampen mot fattigdomen i tredje världen

och en hållbar utveckling. Detta innebär bl.a. att

handelshinder och subventioner måste avvecklas

snabbt, att de etiska värdena inom jordbruket måste

bevaras och att jordbrukets stora betydelse för

bevarandet av biologisk mångfald och goda

livsmiljöer för människor och djur måste erkännas.

Vidare måste ett mer långtgående förslag med

snabbare avreglering på den europeiska

jordbruksmarknaden utarbetas, och företrädare för de

areella näringarna måste konkurrera på likartade

villkor och på en konkurrensutsatt marknad.

Slutligen måste exportbidrag, dumpningsförfarande

och höga tullar förbjudas och utvecklingen i EU

måste påskyndas så att samtliga länder når upp till

kraven på ett gott djurskydd, god miljö och säkra

livsmedel (yrkande 3). Även behovet av en politik

för biologisk mångfald och långsiktigt hållbart

jord- och skogsbruk påtalas i motionen. Styrmedel

som gynnar en hållbar utveckling av dessa näringar

bör införas och, när det gäller

landsbygdsprogrammen, bör det vara tillräckligt med

målformuleringar för vad stödet skall åstadkomma.

Därefter bör experter fördela medlen så att målen

bäst uppfylls (yrkande 11).

Enligt motion 2003/04:MJ67 (c) behövs en utredning

som undersöker vad som krävs för att jordbruket

skall vara långsiktigt hållbart och som jämför vilka

miljöeffekterna blir vid en avsaknad av ett

livskraftigt, fungerande jordbruk (yrkande 6).

I motion 2003/04:MJ63 (kd) begärs en översyn av

EU:s fiskesubventioner i syfte att göra

fiskepolitiken mer ändamålsenlig för att uppnå ett

långsiktigt hållbart fiske. Enligt motionärerna

gynnas i dag stordrift på bekostnad av småskaligt

fiske med mindre fartyg (yrkande 24). Hänsyn till

lokalbefolkningen när EU förhandlar med andra länder

efterlyses i samma motion. Sverige måste verka för

att fiskets konsekvenser för lokalbefolkningen

alltid beaktas när EU förhandlar med andra länder

(yrkande 25). Full kompensation bör utgå till

yrkesfiskare till följd av nya EU-regler mot

bifångster av tumlare (yrkande 22). Säl- och

skarvbestånden bör regleras genom ansvarsfull

viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med

tydliga regler i form av jakttider och andra villkor

(yrkande 26). Fiskare skall ha möjlighet att fiska

upp spökgarn mot statlig ersättning (yrkande 27).

Det framhålls i motionen som angeläget att förslaget

i betänkandet om yrkesfiskets konkurrenssituation

(SOU 1999:3) genomförs så snart som möjligt, dvs.

yrkesfiskaravdrag bör införas (yrkande 28).

När det gäller EU:s mål för fiskepolitiken och

hållbarhet är det enligt motion 2003/04:MJ66 (fp)

viktigt att fiskare och forskare kan råda över vilka

fiskekvoter som skall gälla. Varje beslut om nya

fiskemöjligheter måste se till beslutets

konsekvenser för den marina miljön. Det

internationella arbetet för hållbart fiske är

viktigt, och samma hållbarhetsmål som inom EU-

området skall gälla EU:s fiske i tredjeland.

Regeringen bör finna metoder för att på ett tidigt

stadium aktivt involvera riksdagen i Sveriges

ställningstaganden vad avser kommissionens strategi

för att skydda och bevara den marina miljön (yrkande

10).

Behovet av en hållbar same- och rennäringspolitik

framhålls i motion 2003/04:MJ62 (s). Ett

beredningsorgan under sameministerns ledning med

representanter för Sametinget, Samernas riksförbund

och parlamentariker bör tillskapas snarast.

Beredningsorganet bör få i uppdrag att göra en

samlad bedömning av reformarbetet på området och vid

behov initiera framtagande av kompletterande

underlag. Det bör vidare lämna förslag till möjliga

delreformer i avvaktan på ett senare, samlat förslag

och följa pågående utredningsarbete och då framför

allt arbetet i Gränsdragningskommissionen och Jakt-

och fiskerättsutredningen. I övrigt bör organet

bereda underlag för en proposition om den statliga

same- och rennäringspolitiken så att den kan

behandlas av riksdagen snarast möjligt efter 2006

års val.

Äganderättskonflikterna inom renskötselområdet tas

upp i motion 2002/03:N304 (m).

Gränsdragningskommissionen måste arbeta skyndsamt,

och det framhålls i motionen som angeläget att finna

former för samråd och samexistens i det fall

problematiken med samernas vinterbetsmark inte kan

få en lösning. Motionärerna motsätter sig en svensk

ratificering av ILO:s konvention nr 169 eftersom

stärkta rättigheter för renskötsel på annans mark

skulle medföra motsvarande inskränkning i

markägarens rättigheter (yrkande 13).

Utskottets ställningstagande

Riksdag och regering eftersträvar en

jordbrukspolitik som främjar konkurrenskraftig

produktion vilande på långsiktigt hållbara

produktionsformer. Med hållbara produktionsformer

avses resursbevarande, uthålliga, miljöanpassade och

etiskt godtagbara produktionsformer på såväl små som

stora gårdar. Det är därmed inte fråga om storleken

på lantbruken utan om hur produktionen drivs. En

utveckling av jordbrukspolitiken förutsätter en

övergång från marknadsprisstöd till riktade insatser

på miljö- och landsbygdsområdet. Produktionen skall

styras av konsumenternas efterfrågan. Svenskt

jordbruk har goda förutsättningar för produktion av

högkvalitativa livsmedel. De svenska mervärdena, som

har skapats bl.a. genom nationella regelverk för

miljö och djurskydd, är här av stor vikt. I en

situation med en öppen marknad är det av avgörande

betydelse att dessa mervärden tydliggörs så att den

ökande medvetenheten om dessa värden kan komma till

uttryck i såväl offentlig som privat konsumtion. För

att uppnå målet för en ekologiskt, ekonomiskt och

socialt hållbar livsmedelsproduktion kan det vara

motiverat att gå in med stöd för att tillfredsställa

samhällets krav och behov av kollektiva nyttigheter

som marknaden inte förmår att tillfredsställa men

som jordbruket kan bidra med. I årets

budgetproposition, utgiftsområde 23, anför

regeringen att den eftersträvar att även sänka de

samhällsekonomiska kostnaderna samt

budgetkostnaderna. Utgångspunkten i regeringens

arbete med EU:s gemensamma jordbrukspolitik är de

principer som presenterades i propositionen

Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och

livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (prop.

1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241).

En av regeringens ambitioner, som den kommer till

uttryck i årets budgetproposition, är att stärka det

svenska jordbrukets konkurrenskraft. På en gemensam

EU-marknad är de nationella regelverken av stor

betydelse för sektorns konkurrenskraft. Nationella

regelverk av betydelse berör bl.a. djurskydd,

miljökrav och produktionsmedelsskatter. Sverige

arbetar därför aktivt på EU-nivå för att höja

ambitionsnivån inom bl.a. djurskydds- och

miljöskyddslagstiftningen med den svenska

lagstiftningen som förebild. Reformen av EU:s

jordbrukspolitik innebär, med stöd frikopplade från

produktionen, enligt regeringen en väsentlig

förändring av grunderna för jordbruksföretagens

ekonomi. Detta leder till att bl.a.

produktionsmedelsskatter får större relativ tyngd

vid beslut om fortsatt produktion och

nyinvesteringar inom jordbruket. I regeringens

skrivelse Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i

Sverige (skr. 2003/04:137) anför regeringen att

skatten på diesel för jordbrukets arbetsmaskiner bör

sänkas den 1 januari 2005. Av årets finansplan

framgår att skatten på dieselolja som används i

jordbruk, skogsbruk och vattenbruk från detta datum

sänks med ca 2 kr per liter från 2005 års nivå.

Som regeringen anför i den nu aktuella skrivelsen

har Sverige aktivt medverkat till den reform av EU:s

jordbrukspolitik som beslutades år 2003 och som

träder i kraft den 1 januari 2005. Beslutet innebär

att det på några områden lämnas till medlemsstaterna

att bestämma den nationella tillämpningen, t.ex. med

avseende på användningen av de medel som förs över

från marknads- till miljö- och landsbygdsåtgärder.

Förhandlingarna om att utvidga EU med nya

medlemsländer kommer att fortsätta under de kommande

åren. Arbetet med Agenda 2007-processen, som

omfattar en översyn av flera politikområden samt

fastläggandet av EU-budgeten för perioden 2007-2013,

kommer att intensifieras. Kommissionen presenterade

i juli 2004 ett meddelande samt förslag till ny

förordning för landsbygdens utveckling, och rådet

förväntas fatta beslut i frågan sommaren 2005. Under

åren 2005 och 2006 kommer också arbetet med

utformningen av nästa miljö- och landsbygdsprogram i

Sverige att intensifieras. WTO:s

jordbruksförhandlingar kommer att fortsätta och

avslutas tidigast år 2005. Resultatet av

förhandlingarna kan, enligt vad regeringen anför i

årets budgetproposition, utgiftsområde 23, få stor

betydelse för den gemensamma jordbrukspolitikens

framtida utformning. Stödens nya utformning innebär

större frihet för lantbrukarna att producera det

marknaden efterfrågar och innebär därmed ett mer

konsumentanpassat utbud samt mindre

handelsstörningar, vilket är positivt ur ett

frihandelsperspektiv och ökar möjligheterna för

utvecklingsländernas jordbruksproduktion. Stöden

riktas i större utsträckning än tidigare mot

främjandet av miljö- och landsbygdsutvecklingen. En

strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar