Bet. 2004/05:MJU7

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2004/05:MJU7

Jakt och viltvård

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sammanlagt 101 motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 2003 och 2004 om jakt och viltvård. I motionerna tas upp

frågor om bl.a. skyddsjakt på initiativ av enskild med och utan tillstånd,

beslutsnivån, ersättning för rovdjursangrepp, illegal jakt, fångstredskap

samt eftersök av vilt. Vidare behandlas frågor om bl.a. jakt på säl,

björn och lo samt åtgärder mot vildsvinsstammen. Även frågor om

djurskyddsaspekter på jakt, älgjakt, viltvårdsområden samt småviltsjakt

ovanför odlingsgränsen behandlas. Ett flertal motioner tar upp frågor

där riksdagen i huvudsak har delegerat beslutanderätten till regeringen.

Utskottet avstyrker 21 motionsyrkanden (s, m, fp, kd, v, c) om skyddsjakt

på initiativ av enskild med och utan tillstånd samt om beslutsnivån vid

sådan jakt. Utskottet avstår från att behandla motionerna mer utförligt

i sak. Utskottet hänvisar därvid till de riktlinjer för förändring av

utskottens arbetsformer som riksdagen, på förslag av Riksdagskommittén,

ställt sig bakom, till fördjupad utskottsbehandling tidigare under

mandatperioden och till utskottets långtidsplanering.

Utskottet avstyrker även övriga motionsyrkanden med hänvisning till bl.

a. riksdagens beslut år 2001 om en samlad rovdjurspolitik, till tidigare

ställningstaganden på de olika områdena och till det arbete som pågår

framför allt i Regeringskansliet med dessa frågor.

I betänkandet finns 31 reservationer och två särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Frågor om skyddsjakt som har behandlats tidigare under

mandatperioden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ306 yrkande 1, 2004/05:MJ204

yrkande 1, 2004/05:MJ289 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ305 yrkandena 2

och 4, 2004/05:MJ311 yrkande 2, 2004/05:MJ320, 2004/05:MJ336, 2004/05:MJ352

yrkandena 1 och 3, 2004/05:MJ397 yrkandena 5 och 6, 2004/05:MJ410 yrkande

1, 2004/05:MJ424, 2004/05:MJ482, 2004/05:MJ503 yrkandena 4-7 och

2004/05:N414 yrkande 10.

2. Livskvaliteten i vargtäta områden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ306 yrkande 4 och 2004/05:MJ397

yrkande 4.

3. Vissa jaktbrott

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ289 yrkandena 3 och 4.

Reservation 1 (v, mp)

4. Jakt på säl

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ433 yrkande 1 och 2004/05:MJ462.

Reservation 2 (m, kd, c)

5. Varmintkulor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ294 yrkande 2 och 2004/05:MJ344

yrkande 2.

Reservation 3 (m)

6. Jakt på björn

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ447 yrkande 8.

Reservation 4 (kd)

7. Ersättning för rovdjursangrepp m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 2, 2003/04:MJ306

yrkande 3, 2003/04:MJ355 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3,

2003/04:MJ399 yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305

yrkande 3, 2004/05:MJ364 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ369 yrkande 31,

2004/05:MJ397 yrkande 3 och 2004/05:MJ410 yrkandena 2 och 3.

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (fp)

Reservation 7 (kd)

Reservation 8 (c)

8. Rovdjursskador vid fäbodbruk m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo202 yrkande 2.

9. Vildsvin

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ213, 2003/04:MJ283, 2003/04:MJ321,

2003/04:MJ356, 2004/05:MJ390 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ475 yrkandena

1 och 2 samt 2004/05:MJ484.

Reservation 9 (kd)

10. Dubbelregistrering vid älgjakt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ404 yrkande 14, 2003/04:MJ447

yrkande 1, 2004/05:MJ215 och 2004/05:MJ266.

Reservation 10 (m, c)

Reservation 11 (kd)

11. Förvaltning av älgstammen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ390 och 2004/05:MJ503 yrkande 2.

12. Småviltsjakt ovanför odlingsgränsen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ275, 2003/04:MJ447 yrkande 3,

2004/05:MJ264 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:MJ303.

Reservation 12 (fp)

Reservation 13 (kd)

13. Viltvårdsområden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ447 yrkande 12, 2004/05:MJ452

och 2004/05:MJ518.

Reservation 14 (m)

14. Viltvårdsavgift

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ476.

15. Viltvårdsavgift för ungdomar

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ250.

Reservation 15 (m)

16. Minskade klövviltsstammar

om åtgärder för minskade klövviltsstammar. Därmed avslår riksdagen

motion 2004/05:MJ434 yrkande 14.

Reservation 16 (mp)

17. Rörelsehindrades möjligheter att delta i jakt

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ221.

Reservation 17 (m, kd, c)

18. Kvinnors medverkan när det gäller rovdjursfrågor

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ289 yrkande 6.

Reservation 18 (v, mp)

19. Det nationella rovdjursrådet och de regionala rovdjursgrupperna

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ369 yrkande 30.

20. Krav på kontinuerliga skjutprov

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ350 yrkande 10.

Reservation 19 (v, mp)

21. Jaktgäst vid lodjursjakt

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ447 yrkande 7.

Reservation 20 (kd)

22. Fångstredskap

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ304 och 2003/04:MJ424 yrkandena

2-4.

Reservation 21 (mp)

23. Eftersök av vilt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ332, 2003/04:MJ447 yrkande 9,

2004/05:MJ352 yrkande 2, 2004/05:MJ422 och 2004/05:MJ523.

Reservation 22 (m)

Reservation 23 (kd)

Reservation 24 (c)

24. Jaktetiska principer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ447 yrkandena 10 och 11 samt

2004/05:MJ350 yrkande 12.

Reservation 25 (kd, mp)

Reservation 26 (v)

25. Djurskyddsaspekter på jakt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ273 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ302,

2003/04:MJ424 yrkande 1 och 2004/05:MJ310.

Reservation 27 (mp)

26. Utsättning av uppfött vilt

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ447 yrkande 4.

Reservation 28 (kd)

27. Vissa fångstmetoder

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ314 yrkandena 2 och 3.

28. Åtgärder mot vildgässens skadegörelser

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ212 och 2003/04:MJ286.

Reservation 29 (c)

29. Jakt på morkulla

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ420.

Reservation 30 (mp)

30. Jakt på svärta

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ421.

Reservation 31 (v, mp)

Stockholm den 15 februari 2005

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Rune Berglund (s), Rolf Lindén

(s), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s),

Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders

Johansson (m), Christin Hagberg (s), Ann-Kristine Johansson (s), Björn

von der Esch (kd), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Marie Wahlgren (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande 101 motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 2003 och 2004. Flertalet av de frågor som avser bl.a.

småviltsjakt ovanför odlingsgränsen, älgjakt, viltvårdsområden, eftersök

av vilt och djurskyddsaspekter på jakt behandlades av utskottet senast

våren 2003 i betänkande 2002/03:MJU9 Jakt och viltvård, och våren 2004

behandlades motioner om jakt på rovdjur i betänkande 2003/04:MJU18

Skyddsjakt på rovdjur m.m. Ett flertal nu aktuella motioner tar upp frågor

där riksdagen i huvudsak har delegerat beslutanderätten till regeringen.

Vissa frågor om skyddsjakt som behandlats av utskottet tidigare under

mandatperioden behandlas i detta betänkande i förenklad form. Det kan

nämnas att utskottet vid sin fördjupade behandling våren 2004 av motioner

om skyddsjakt på rovdjur m.m. föreslog att regeringen skulle se över

regelverket angående skyddsjakt på initiativ av enskild utan tillstånd.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (bet. 2003/04:MJU18,

rskr. 2003/04:191). Frågan bereds i Regeringskansliet.

Övriga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till bl.a. riksdagens

beslut år 2001 om en samlad rovdjurspolitik (bet. 2000/01:MJU9, rskr.

2000/01:174), till tidigare ställningstaganden på de olika områdena och

till det arbete som pågår framför allt i Regeringskansliet med dessa

frågor.

Utskottets överväganden

Frågor om skyddsjakt som har behandlats tidigare under mandatperioden

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet avstyrker 21 motionsyrkanden (s, m, fp, kd, v, c) om skyddsjakt

på initiativ av enskild med och utan tillstånd samt om beslutsnivån vid

sådan jakt. Utskottet avstår från att behandla motionerna mer utförligt

i sak. Utskottet hänvisar till de riktlinjer för förändring av utskottens

arbetsformer som riksdagen, på förslag av Riksdagskommittén, har ställt

sig bakom, till fördjupad utskottsbehandling tidigare under mandatperioden

och till utskottets långtidsplanering.

Utskottets ställningstagande

I betänkandet tar utskottet upp ett antal motioner rörande skyddsjakt

från allmänna motionstiden 2003 och 2004. Utskottet har beslutat att

dessa motioner skall behandlas på ett förenklat sätt. Bakgrunden till

utskottets beslut är följande. På grundval av Riksdagskommitténs förslag

(2000/01:RS1) har riksdagen godkänt vissa riktlinjer för förändringar

av utskottens arbetsformer. Enligt dessa har utskotten rekommenderats

att planera arbetet för hela valperioden med fördjupning på olika områden

under olika år. Detta innebär på sikt bl.a. en viss förskjutning av

utskottsarbetet från beslutsfattande med anledning av propositioner och

motioner till att företa utredningar och analyser på eget initiativ.

Vidare skall utskotten vid behov kunna förenkla motionsbehandlingen i

de fall motionsförslagen avser frågor där beslutanderätten enligt

utskottets uppfattning bör ligga kvar hos regeringen, en förvaltningsmyndighet

eller hos kommunerna. Detta innebär att motionerna skall kunna avstyrkas

utan någon mer ingående beredning i sak. I fråga om motionsförslag som

upprepas bör vid förenklad behandling utskottet hänvisa till tidigare

ställningstaganden.

Utskottet beslutade den 4 februari 2003 att anta en långtidsplan för

utskottets arbete under resterande del av mandatperioden. Planen innebär

i princip att varje ämnesområde inom utskottets beredningsområde behandlas

minst två gånger under en valperiod. Minst en behandling under det andra,

tredje eller fjärde riksmötet bör vara mer ingående och vid behov

innehålla inslag av uppföljning, utvärdering och EU-bevakning.

Nu aktuella motioner från allmänna motionstiden 2003 och 2004 utgör i

huvudsak upprepningar av tidigare väckta motioner. Motionerna avser

skyddsjakt på initiativ av enskild som föregåtts av myndighets beslut

och sådan jakt utan föregående myndighetsbeslut samt annan beslutanderätt

i skyddsjaktsfrågor. Samtliga dessa frågor behandlades utförligt i

samband med utskottets fördjupade behandling våren 2004 i betänkande

2003/04:MJU18 om skyddsjakt på rovdjur m.m.

Med hänvisning till det ovan anförda avstår utskottet från att nu mer

utförligt i sak behandla motionerna 2003/04:MJ306 (fp) yrkande 1,

2004/05:MJ204 (m) yrkande 1, 2004/05:MJ289 (v) yrkandena 1 och 2,

2004/05:MJ305 (kd) yrkandena 2 och 4, 2004/05:MJ311 (fp) yrkande 2,

2004/05:MJ320 (s), 2004/05:MJ336 (m), 2004/05:MJ352 (c) yrkandena 1 och 3,

2004/05:MJ397 (fp) yrkandena 5 och 6, 2004/05:MJ410 (c) yrkande 1, 2004/05:MJ424

(c), 2004/05:MJ482 (c), 2004/05:MJ503 (kd) yrkandena 4-7 och 2004/05:N414

(fp) yrkande 10. Motionsyrkandena avstyrks.

Livskvaliteten i vargtäta områden

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till tidigare uttalanden och till pågående arbete på

området avstyrker utskottet två motioner (fp) om lokala analyser av

livskvaliteten i vargtäta områden.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ306 (fp) begärs lokala analyser av livskvaliteten i

vargtäta områden (yrkande 4). Yrkandet upprepas i motion 2004/05:MJ397 (fp)

yrkande 4.

Utskottets ställningstagande

När det gäller samspelet mellan människa och rovdjur hänvisade utskottet

våren 2004 bl.a. till Naturvårdsverkets reviderade åtgärdsprogram för

varg och lo vari bl.a. framhålls betydelsen av ökade informationsinsatser

för att genomföra riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik

(bet. 2003/04:MJU18, rskr. 2003/04:191). Utskottet anförde vidare att

insatser behövs framför allt för att befolkningen i blivande och

existerande rovdjurstrakter skall få kunskap om hur man samexisterar med

rovdjur i sin hembygd. Det räcker inte med enkel faktainformation utan

det krävs dialog och delaktighet i förvaltningen av de stora rovdjuren.

Ökad information om förebyggande åtgärder kan underlätta samexistens

med rovdjur och hindra att nya konflikter och skador uppstår. Många

aktörer - myndigheter, organisationer, djurparker, företag och enskilda

- informerar i dag om rovdjur. Mångfalden gynnar möjligheten att nå ut

till dem som behöver nås. De starka känslor som ofta väcks när man

diskuterar rovdjur talar för att skilja myndighetsutövning och ett bredare

informations- och kommunikationsarbete. Det talar också för ett ökat

informationsarbete regionalt. Utskottet hänvisade även till utredningen

Förstärkta insatser för rovdjursinformation där Naturvårdsverket framför

en rad förslag till ökade insatser.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket under år 2004 har haft

2,2 miljoner kronor för rovdjursinformation. Verket har även inlett arbete

med en kommunikationsplan för rovdjursfrågorna och engagerat länsstyrelserna

i det arbetet. Dessutom har verket stött Fjällmistras studier om attityder

till rovdjur som skall redovisas under år 2005. Naturvårdsverkets bidrag

gör att studien kan utökas från att avse fjällänen till att redovisa en

bild av attityderna i hela landet. Utskottet vill även hänvisa till vad

som sägs senare i detta betänkande om det nationella rovdjursrådet, de

regionala rovdjursgrupperna och ytterligare medel till Svenska

rovdjursföreningen. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att

motionerna 2003/04:MJ306 (fp) yrkande 4 och 2004/05:MJ397 (fp) yrkande 4

avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Vissa jaktbrott

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (v) om åtgärder mot grova

jaktbrott med hänvisning till tidigare uttalanden och till pågående arbete

på området. Jämför reservation 1 (v, mp).

Motionen

Enligt motion 2004/05:MJ289 (v) bör regeringen verka för att den som

gjort sig skyldig till grovt jaktbrott fråntas vapen och jaktlicens

(yrkande 3). Regeringen bör också se över hur straffsatser och straffskala

tillämpas vid grova jaktbrott, t.ex. illegal jakt på rovdjur, i syfte

att undersöka om rättstillämpningen är adekvat och speglar samhällets

syn på att illegal jakt på rovdjur inte skall tolereras (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Frågor om illegal jakt behandlades av utskottet senast våren 2004 (bet.

2003/04:MJU18, rskr. 2003/04:191). Utskottet hänvisade då till

Naturvårdsverkets reviderade åtgärdsplaner för varg och lo där det framhålls

att samhället gemensamt måste arbeta med att förebygga jaktbrott och se

till att eventuella gärningsmän åtalas och döms. Den illegala jakten är

det största hotet mot dagens rovdjursstammar, och krafttag måste tas på

alla nivåer för att bekämpa den. Det måste ske såväl inom myndigheter

och organisationer som av enskilda. Länsstyrelsen skall intensifiera

arbetet med att förebygga jaktbrott, och enligt Naturvårdsverket bör en

riktad kampanj övervägas.

Enligt Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget att i samråd

med länsstyrelserna överväga hur arbetet med att förebygga jaktbrott

kan kopplas till inventeringsverksamheten bör regeringen överväga en

översyn av organisationen av jakttillsynen i landet. Erfarenheterna av

hur jakttillsynen organiseras i våra nordiska grannländer, t.ex. Norge,

kan enligt verket ligga till grund för en sådan utredning. För att

förbättra möjligheterna att förebygga grova jaktbrott anser verket att

regeringen vidare bör överväga en förstärkning av polisens och tullens

resurser. Enligt redovisningen avser Naturvårdsverket att för egen del

vidta åtgärder på bl.a. följande områden:

Tydliggöra verkets föreskrifter när det gäller att förhindra faunakriminalitet

och i de fall det redan inträffat arbeta för att gärningsmännen lagförs.

Att inom ramen för förstärkta informationssatsningar om rovdjurspolitiken,

som planeras under år 2004, särskilt ta upp frågan om grova jaktbrott.

Om möjligt bör insatserna planeras och genomföras i samarbete med polis-

och åklagarväsendet.

Vidare kan en granskning övervägas av hur tillstånd att medföra vapen

på skoter tillämpas. Länsstyrelserna kan ge tillstånd att medföra vapen

på skoter om det behövs för renskötseln, för att exempelvis avliva

skadade renar, eller om det annars finns särskilda skäl. Det kan gälla

transport av vapen till jaktstugor eller jaktområden i samband med

småviltsjakt, älgjakt eller skyddsjakt efter rovdjur.

För att förhindra missbruk och möjliggöra effektivare tillsyn överväger

Naturvårdsverket att föreslå att jakt inte får utföras samma dag som

vapnet transporterats med skoter.

Vidare övervägs att i högre grad än hittills begränsa jakttiden (kort

jakttid), jaktområdet (väl definierat) och antalet jaktutövare (särskilda

jägare) vid beslut om skyddsjakt för att minska riskerna att tillstånd

till legal jakt missbrukas.

I redovisningen lämnas även förslag som rör arbetet inom länsstyrelserna,

polis- och åklagarmyndigheterna samt forskningsprojekten.

Till detta kan läggas att illegal jakt är en återkommande fråga för

Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor. Enligt vad utskottet inhämtat

var den också huvudtemat under Rovdjur 2004, det årliga mötet mellan

rådet och de regionala rovdjursgrupperna. Även Vargsymposiet, som stöds

av verket, hade illegal jakt som en viktig fråga.

Mot bakgrund av det anförda och i avvaktan på den fortsatta beredningen

av Naturvårdsverkets förslag är utskottet inte berett att föreslå någon

särskild riksdagens åtgärd med anledning av motion 2004/05:MJ289 (v)

yrkandena 3 och 4.

Jakt på säl

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden och till vidtagna och

pågående åtgärder på området avstyrker utskottet fyra motionsyrkanden

(m, c) om utvidgad jakt på säl och användande av s.k. varmintkulor.

Jämför reservationerna 2 (m, kd, c) och 3 (m).

Motionerna

Enligt motion 2004/05:MJ433 (c) bör länsstyrelserna omedelbart ges i

uppdrag att se över begränsningarna för var säljakt får bedrivas och i

förekommande fall ta bort de begränsningar som hindrar att den årliga

kvoten kan uppfyllas (yrkande 1). Även enligt motion 2004/05:MJ462 (c)

behöver metoderna ses över, och länsstyrelsen bör åläggas att tillhandahålla

användarvänligt kartmaterial över var jakten kan bedrivas. Yrkesfiskare

med tillstånd att jaga bör få möjligheter att jaga från båt i direkt

anslutning till fiskeredskapen. Därefter bör jakten utvärderas. Slutligen

bör länsstyrelsen verka för att fällfångst av säl blir tillåten.

Frågan om s.k. varmintkulor vid skyddsjakt på säl tas upp i motion

2003/04:MJ294 (m). Motionären hävdar att rikoschettrisken kan elimineras

om varmintkulor fick användas i alla klass 1-vapen (yrkande 2). Yrkandet

upprepas i motion 2004/05:MJ344 (m) yrkande 2.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet hänvisa till riksdagens tillkännagivande

våren 2000 att regeringen i samråd med berörda myndigheter borde vidta

åtgärder som gör det möjligt att bedriva någon form av jakt för att

komma till rätta med de ekonomiska förluster och andra olägenheter som

fiskenäringen drabbas av till följd av den ökande sälstammen (bet.

1999/2000:MJU17, rskr. 1999/2000:155 och 1999/2000:156). Även vintern

2003 behandlade utskottet ett flertal motioner om utökad skyddsjakt

efter bl.a. säl (bet. 2002/03:MJU9). Utskottet redogjorde då för det

arbete som pågick på området, bl.a. Naturvårdsverkets förvaltningsplan

för gråsälsbeståndet i Östersjön, och erinrade om att syftet med

förvaltningsplanen är att ange efter vilka riktlinjer den svenska delen av

gråsälsbeståndet i Östersjön bör förvaltas under de närmaste fem åren.

Det framgår av planen att de förvaltningsinsatser som anges huvudsakligen

styrs av målet att skapa förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling

av ett livskraftigt gråsälsbestånd samt för en uthållig samexistens

mellan gråsälarna och det kustnära yrkesfisket. Med det anförda och i

avvaktan på det arbete som pågår på området avstyrkte utskottet då

aktuella motionsyrkanden. Härtill kan läggas att utskottet har inhämtat

att viss skyddsjakt efter gråsäl har tillåtits i åtta Östersjölän.

Naturvårdsverket medgav år 2003 jakt på 170 gråsälar från Östergötlands

län och norrut. Motivet till utökning av området där jakt tillåts med

Östergötland och Södermanland var en ökning av populationerna i dessa

län. Jakttiden var den 16 april till den 31 december. 79 sälar har

rapporterats fällda, varav 74 har bärgats. Den tidiga jaktstarten

möjliggjorde jakt på is i Norrbotten, och här fälldes också hela kvoten på

36 sälar. Det huvudsakliga skälet till att jaktkvoterna inte fylls i

övriga län är enligt Naturvårdsverket svårigheterna att skjuta säl.

Jakten får endast ske från land eller från fast förankrad anordning.

Enligt vad utskottet inhämtat har Naturvårdsverket för närvarande inte

för avsikt att förändra sina föreskrifter rörande jaktmedel, men följer

noga utvecklingen på ammunitionssidan, där en viss osäkerhet om effekterna

av s.k. varmintkulor ännu kvarstår. Utskottet har vidare inhämtat att

arbete pågår med Helcoms rekommendation rörande säljakt i syfte att få

internationell acceptans för en jakt som ryms inom nuvarande populationsstorlek.

Även frågan om tillstånd att använda fällor för säljakt kan komma att

behandlas i detta sammanhang. Någon överenskommelse om en ny rekommendation

har ännu inte kunnat ingås.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket senare har medgivit enskilda

tillstånd till skyddsjakt på gråsäl även i Kalmar län. I Hallands län

och i Västra Götalands län har ett fåtal enskilda tillstånd till skyddsjakt

på knubbsäl medgivits. Under år 2005 inleds ett arbete för att försöka

samordna sälförvaltningen i Östersjön.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 2003/04:MJ294 (m)

yrkande 2, 2004/05:MJ344 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ433 (c) yrkande 1 och

2004/05:MJ462 (c) lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Jakt på björn

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till tidigare riksdagsbeslut om en sammanhållen

rovdjurspolitik avstyrker utskottet ett motionsyrkande (kd) om att länsstyrelsen

skall kunna fatta beslut om jakt på björn. Jämför reservation 4

(kd).

Motionen

Enligt motion 2003/04:MJ447 (kd) bör länsstyrelsen få befogenhet att

inom länet, och genom lokalt förankrade förvaltningsplaner, fördela

beviljad kvot av björn till länets jaktvårdskretsar. Motionärerna anser

att de fördelar som finns med regionalt beslutsfattande har särskilt

stor betydelse i de fall där det krävs en snabb beslutsprocess (yrkande

8).

Utskottets ställningstagande

Vid sin behandling våren 2004 av motioner om skyddsjakt på rovdjur m.m.

(bet. 2003/04:MJU18) erinrade utskottet om att det i riksdagens beslut

om en sammanhållen rovdjurspolitik, förutom etappmål för varg, också

ingick fastläggande av miniminivåer för björn och lodjur och etappmål

för järv (bet. 2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174). Dessa nivåer och mål

har som syfte att de stora rovdjuren långsiktigt bevaras i Sverige. De

uppsatta nivåerna och målen har starkt bidragit till att skapa klarhet

kring förvaltningen av de stora rovdjuren vilken tidigare inte har

funnits. För den närmare förvaltningen av rovdjursstammarna finns

förutsättningar angivna i jaktlagstiftningen, I propositionen om en

sammanhållen rovdjurspolitik angavs att det finns fördelar med regionalt

beslutsfattande, varför jaktförordningen har ändrats så att Naturvårdsverket

får delegera till länsstyrelserna frågor om skyddsjakt på enskilda djur

av björn och lo som orsakar allvarliga skador eller olägenheter. Genom

riksdagsbeslutet utökades möjligheterna för arternas överlevnad i Sverige

samtidigt som bättre möjligheter gavs att hantera situationer med rovdjur

som vållar skada eller olägenhet. Med det anförda föreslår utskottet

att motion 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 8 avstyrks i den mån den inte kan

anses tillgodosedd.

Ersättning för rovdjursangrepp m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstaganden,

till ökad inventeringsverksamhet och till utökade anslag för viltskador

motioner om ersättning för rovdjursangrepp på människa och på tamdjur

samt ersättning för åtgärder för att minska skador (m, fp, kd, c). Ett

motionsyrkande (c) om ersättningar för bl.a. rovdjursstängsel i syfte

att underlätta för fäbodbruket avstyrks med hänvisning till tidigare

uttalanden och pågående åtgärder på området. Jämför reservationerna 5

(m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Motionerna

Ett flertal motionsyrkanden behandlar frågan om utvidgad rätt till

ersättning för skador på grund av angrepp av rovdjur. Enligt motion

2003/04:MJ290 (m, fp, kd, c) skall skada på människa eller kostnader för

enskild med anledning av vargförekomst ersättas fullt ut av staten

(yrkande 2). I motion 2003/04:MJ306 (fp) begärs att staten fullt ut och

snabbt ersätter drabbade tamdjursägare eller andra drabbade för vargens

skadegörelser (yrkande 3). Staten bör enligt motion 2003/04:MJ355 (c)

svara för full täckning av extrakostnader som drabbar djurägare på grund

av rovdjurens närvaro (yrkande 3). Enligt motionerna 2003/04:MJ391 (kd)

yrkande 3 och 2004/05:MJ305 (kd) yrkande 3 bör full ekonomisk ersättning

utgå vid rovdjursangrepp. Även i motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkas att

tamdjursägare och renägare skall erhålla full ekonomiskt kompensation

till följd av rovdjursangrepp (yrkande 42), och kompensation skall utgå

också för rovdjursangrepp på tamdjur som inte är kopplade till

näringsverksamhet (yrkande 43). Enligt motion 2003/04:MJ412 (c) måste djurägare

ges ekonomisk trygghet för eventuella effekter som rovdjuren åsamkar

(yrkande 11). I motion 2004/05:MJ364 (c) framhålls att principen om att

den som åsamkar annan skada skall ersätta skadan måste fastslås (yrkande 1),

och att staten skall ersätta de markägare som lidit ekonomisk skada på

grund av en växande rovdjursstam (yrkande 2). Ytterligare insatser för

att förebygga rovdjursangrepp och bidrag när skador uppstått efterlyses

i motion 2004/05:MJ369 (fp). Informationen om förebyggande åtgärder bör

förbättras och åtgärder inledas så snart tecken finns på kommande

expansion i nya områden. Naturvårdsverket skall ha det övergripande

ansvaret när det gäller beslut i skyddsjaktsfrågor, och staten skall ge

bidrag och ersättning för skador förorsakade av vilt (yrkande 31). Enligt

motion 2004/05:MJ397 (fp) skall staten fullt ut ersätta drabbade

tamdjursägare eller andra för vargens skadegörelser. Några schablonersättningar

skall inte förekomma (yrkande 3). Eftersom det enligt motionärerna i

motion 2004/05:MJ410 (c) inte är rimligt att den enskilde djurägaren

skall behöva teckna särskilda försäkringar, skall full ekonomisk ersättning

utgå både för djur som ingår i näringsverksamhet och för husdjur

(yrkande 2).

I motion 2003/04:MJ355 (c) begärs att ersättningsreglerna utvidgas till

att även omfatta kostnader för instängsling av hästar i områden med

varg (yrkande 4). De djurägare som, för att skydda sina tamdjur mot

rovdjur, måste sätta upp särskilda viltstängsel skall enligt motion

2004/05:MJ410 (c) hållas skadeslösa för den merkostnad som detta förorsakar

(yrkande 3).

I syfte att underlätta fäbodbruket efterlyses i motion 2003/04:Bo202

(c) ett förenklat och mer ändamålsenligt regelsystem och förbättrade

ersättningar för t.ex. rovdjursstängsel (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet erinra om den grundläggande principen att

skador av vilt i första hand skall förebyggas och att detta huvudsakligen

skall ske genom jakt (jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 17). I fråga om ersättning

för personskador orsakade av varg och andra rovdjur vill utskottet även

erinra om att det enligt 12 § viltskadeförordningen numera är möjligt

att erhålla ersättning för personskada av björn om det är uppenbart

oskäligt att den skadelidande själv skall svara för de kostnader som

skadan föranleder. Bakgrunden till bestämmelsen är ett tillkännagivande

till regeringen vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition

2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik (bet. 2000/01:MJU9 s. 39, rskr.

2000/01:174). Utskottet anförde då att även om skador på människor

till följd av rovdjursangrepp är ovanliga kan det inte uteslutas att

ett rovdjur, främst björn, under olyckliga omständigheter angriper och

skadar eller dödar en människa. För att minska risken för sådana olyckor

bör informationsinsatserna om lämpligt beteende vid möte med björn utökas.

Dessutom bör etablering av rovdjur i områden där risken för sådana

olyckor är som störst förhindras eller i varje fall bör antalet individer

i dessa områden minskas. Det ligger även ett ansvar på Naturvårdsverket,

berörda länsstyrelser och det eller de rovdjurscentrum som kommer att

inrättas att ge allmänheten information om hur man skall uppträda vid

ett möte med björn och andra rovdjur, som alla måste behandlas med

största respekt. Trots ett i dag väl utbyggt allmänt försäkringsskydd

och goda möjligheter till kompletterande privat försäkringsskydd kan

det inte bortses från att skador av rovdjur på människan kan leda till

svåra ekonomiska påfrestningar för den som drabbas. Sådana konsekvenser

av rovdjursförekomsten kan dessutom enligt utskottets mening leda till

minskat förtroende för den statliga rovdjurspolitiken.

Som utskottet konstaterade våren 2001 (bet. 2000/01:MJU9) är bidrag för

att förebygga skador ett viktigt led i rovdjurspolitiken, och bidrag

till rovdjurssäkra elstängsel i områden med fast vargförekomst har haft

en avgörande betydelse för tamdjursägarnas syn på främst förekomsten av

varg och björn. Genom den ökande inventeringsverksamhet som förordades

i proposition 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik kommer större

kunskap att erhållas om antalet rovdjur i länen. Inventeringarna kommer

att göra det möjligt att på ett betydligt bättre sätt än i dag närmare

förutsäga var tamdjuren kan förväntas bli dödade om inte skadeförebyggande

åtgärder vidtas. Utskottet delade regeringens uppfattning att, liksom

hittills, ett fast belopp bör anvisas för fördelning mellan länen och

att ersättning bör kunna lämnas för skador på tamdjur. Utskottet ansåg

även att systemet med bidrag till förebyggande åtgärder i princip inte

bör förändras. Detta ställningstagande kvarstår.

Beslut om bidrag för förebyggande åtgärder och ersättning för viltskador

på annat än ren får enligt 11 § viltskadeförordningen (2001:724) lämnas

av länsstyrelsen. Bidrag och ersättningar får lämnas i mån av tillgång

på medel, dvs. någon rättighet för enskilda att få vare sig bidrag eller

ersättning är inte föreskriven. För år 2002 anvisades under anslaget

Ersättningar för viltskador m.m. 36 miljoner kronor för att förebygga

skada av vilt och ersätta sådan skada i den mån den avser annat än renar.

Beloppet var 11 miljoner kronor högre än vad som anvisades för budgetåret

2001. På tilläggsbudget (prop. 2001/02:100 s. 157, bet. 2001/02:FiU27)

anslogs ytterligare 3,5 miljoner kronor på viltskadeanslaget för år

2002. För år 2003 anslogs motsvarande belopp (prop. 2002/03:1 utg.omr.

23 s. 40, bet. 2002/03:MJU2 s. 24), vilket innebar att anslaget utökades

med 3,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Av budgetpropositionen

för år 2005 (utg.omr. 23 s. 47) framgår att 2004 års inventeringar av

järv, lo och varg visar att antalet lodjur minskat något i renskötselområdet

i förhållande till föregående år. I övrigt är rovdjursantalet i stort

sett oförändrat. I propositionen anförde regeringen att den anser det

mycket viktigt att en strategisk satsning görs för att introducera

rovdjursstängsel i rovdjurens naturliga utbredningsområde, så att den

konflikt som annars kan bli mellan rovdjursetablering och betesdrift

undviks. Därför kommer en omfördelning att ske inom anslaget för att

stärka insatserna utanför renbetesområdet då det gäller att förebygga

skador på tamdjur. I regleringsbrevet för år 2005, anslaget 42:5 Ersättning

för viltskador m.m., överförs därför 1 miljon kronor från bidrag till

ersättning för rovdjursrivna renar till bidrag till ersättning för skador

på annat vilt än ren.

Det bör i sammanhanget framhållas att Naturvårdsverket arbetar med att

skapa en databas över rovdjursstammarna samt med frågor hur inventeringen

skall organiseras. Allmänhetens informationsbehov skall också tillgodoses

bättre än tidigare, och utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket på

sin hemsida informerar om möten med björn vid jakt. Utskottet vill även

hänvisa till Naturvårdsverkets nationella råd för rovdjursfrågor till

stöd för verkets arbete med att genomföra rovdjurspolitiken och till

vad utskottet uttalar längre fram i detta betänkande om det nationella

rovdjursrådet, de regionala rovdjursgrupperna och Svenska Rovdjursföreningen.

Sammanfattningsvis innebär det ovan anförda att utskottet inte har ändrat

uppfattning i denna fråga och avstyrker därmed motionerna 2003/04:MJ290

(m, fp, kd, c) yrkande 2, 2003/04:MJ306 (fp) yrkande 3, 2003/04:MJ355

(c) yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ399 (kd)

yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 (c) yrkande 11, 2004/05:MJ305 (kd)

yrkande 3, 2004/04:MJ364 (c) yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ369 (fp)

yrkande 31, 2004/05:MJ397 (fp) yrkande 3 och 2004/05:MJ410 (c) yrkandena

2 och 3 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

I samband med behandlingen av en sammanhållen rovdjurspolitik (bet.

2000/01:MJU9 s. 38) anförde utskottet att det bör finnas samma möjlighet

för länsstyrelserna att lämna bidrag till förebyggande åtgärder för

djur på löst skogsbete som för andra tamdjur om djuren ingår i

näringsverksamhet. Utskottet förutsatte också (s. 29) att regeringen ägnar

frågan om ersättning för djur som hålls på fritt bete i skogen vederbörlig

uppmärksamhet och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses påkallade

(jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 18). Numera gäller enligt 11 § viltskadeförordningen

(2001:724) att länsstyrelsen får lämna bidrag till åtgärder för att

förebygga skada av vilt på annat än ren. Ersättning för skada av vilt

på annat än ren får lämnas om det är uppenbart oskäligt att den

skadelidande själv skall svara för de kostnader som skadan föranleder. Det

gäller sålunda inga särskilda regler för ersättning vid fäbodbruk, utan

ersättning utgår som för andra tamdjur om djuren ingår i näringsverksamhet.

Som utskottet tidigare och senast våren 2004 (bet. 2003/04:MJU9) har

redovisat har riksdag och regering dock i flera sammanhang uttalat sin

vilja att bevara och utveckla fäbodbruket, vilket förutom att vara bärare

av kulturhistoriska värden också hyser utrotningshotade lantraser. I

sammanhanget vill utskottet erinra om att det i Viltskadecenters regi

pågår försök med förebyggande åtgärder mot viltskador vid fäbodar. Med

det anförda och med vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan finner

utskottet att syftet med motion 2003/04:Bo202 (c) yrkande 2 till stor

del kan anses tillgodosett.

Vildsvin

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tio motionsyrkanden (s, kd, c) om åtgärder mot

vildsvinen. Utskottet hänvisar till tidigare uttalanden i frågan och

till pågående åtgärder på området. Jämför reservation 9 (kd).

Motionerna

I några motioner tas frågan om vildsvinens skadegörelser upp. Enligt

motion 2003/04:MJ213 (c) behövs jaktvårdsinsatser på bred front, och

nya och mer effektiva jaktmetoder måste få tillämpas. Medel bör avsättas

så att drabbade lantbrukare och skogsbrukare som lider ekonomiskt av

vildsvinens skadegörelse kan få ersättning. Även i motion 2004/05:MJ390

(c) efterlyses jaktinsatser på bred front och mer effektiva jaktmetoder

(yrkande 1). I motion 2003/04:MJ283 (kd) begärs en översyn av lagstiftningen

i syfte att hålla vildsvinsstammen på en acceptabel nivå. Enligt motion

2003/04:MJ321 (s) bör regeringen utforma en vildsvinspolicy med syfte

att begränsa vildsvinsstammens storlek, och i motionerna 2003/04:MJ356

(kd) och 2004/05:MJ475 (kd) yrkande 1 begärs att vildsvinets ökningstakt

i Sverige begränsas med kraftfulla åtgärder. En kartläggning av problemen

med vildsvinen efterlyses i motionens yrkande 2. Behovet av en

vildsvinspolicy och om typgodkända burfällor påtalas i motion 2004/05:MJ484

(s). På samma sätt som för andra djurarter med problem med populationsstorleken

bör en statlig vildsvinspolicy utformas, och Naturvårdsverket bör få i

uppdrag att typgodkänna en nätfälla som jägarna kan använda.

Vikten av att stärka jordbruksarrendatorernas rätt vid viltskador

orsakade av vildsvin betonas i motion 2004/05:MJ390 (c). Markägarens

ersättningsansvar för allvarligare viltskador bör förtydligas och skärpas,

och ansvarsfördelningen bör framgå av arrendekontraktet. Det bör bli

lättare för arrendator att vid allvarliga vildsvinsskador kunna skjuta

några djur (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Efter förslag av regeringen i proposition 1986/87:58 om jaktlag, m.m.

beslöt riksdagen år 1987 att vildsvin skall få finnas frilevande i landet

i begränsad omfattning (1986/87:JoU15, rskr. 1986/87:190). Det förutsattes

att jakträttshavarna genom en lång allmän jakttid skulle bedriva en

jakt av sådan omfattning att allvarligare skador kan undvikas. I enlighet

med riksdagens intentioner har regeringen beslutat om en lång allmän

jakttid på vildsvin i hela landet. Vildsvin, utom sugga som åtföljs av

årsungar, får jagas under tiden den 16 april till den 15 februari medan

årsunge av vildsvin får jagas hela året.

Det är enligt jaktlagen (1987:259) markägaren och jakträttshavaren som

har ansvaret för viltvården. Detta innebär bl.a. att viltet skall vårdas

i syfte att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen

lämplig utveckling av viltstammarna.

Utskottet har inhämtat att framställningar från olika intressenter om

olika åtgärder för att komma till rätta med de problem vildsvinen orsakar

bereds i Jordbruksdepartementet. Enligt departementet kan möjligheten

övervägas att ge Naturvårdsverket ett uppdrag vad gäller förvaltningen

av vildsvinsstammen. Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket

har givit tillstånd i enskilda fall (dispenser) om att under vissa

villkor få använda vissa fällor för vildsvin. Enligt verket kommer dessa

dispenser att kunna utgöra underlag för ett eventuellt beslut om

typgodkännande av fällor för vildsvin. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 2003/04:MJ213 (c), 2003/04:MJ283 (kd), 2003/04:MJ321 (s),

2003/04:MJ356 (kd), 2004/05:MJ390 (c) yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ475

(kd) yrkandena 1 och 2 och 2004/05:MJ484 (s) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Jakt på älg

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (m, kd) om dubbelregistrering

vid älgjakt och hänvisar till tidigare uttalanden och pågående utredning

på området. Med hänvisning till det arbete i frågan som pågår i

Regeringskansliet avstyrker utskottet även två motionsyrkanden (s, kd) om

ny förvaltning av älgstammen. Jämför reservationerna 10 (m, c) och 11

(kd).

Motionerna

I motion 2003/04:MJ404 (m) yrkande 14 anförs att dubbelregistrering av

älgjaktslicenser orsakar stora problem i vissa områden i norra delen av

landet och bör upphöra. Dubbelregistrering av älgjaktsrätten innebär

enligt motion 2003/04:MJ447 (kd) en källa till konflikter mellan

ortsbojaktlag och samebyns jägare. Den medför ökad olycksrisk och reser

också frågan om markägares rätt till sin egen mark. I de fall anspråk

på kompensation framförs har staten att i görligaste mån finna lösningar

för detta (yrkande 1). Enligt motion 2004/05:MJ215 (m) orsakar

dubbelregistrering vid älgjakt besvärande och onödiga konflikter mellan

befolkningsgrupper ovanför odlingsgränsen. Den är olycklig och måste

avskaffas. Även enligt motion 2004/05:MJ266 (m) skapar dubbelregistrering

vid älgjakt stora och onödiga konflikter mellan renägande samer och

ortsbefolkning i vissa områden. Medlemmarna i sameby måste tillförsäkras

den jakträtt de har i enlighet med renskötselrätten. Dubbelregistreringen

måste avskaffas, och registreringen av älgjaktsområdet förbehållas

markägaren eller den till vilken markägaren upplåtit sin jakträtt.

Enligt motion 2003/04:MJ390 (s) minskar skogsbolagens sätt att bedriva

älgjakt de boendes möjligheter till jakt. Det är därför nödvändigt att

se över regelsystemet för älgjakten för att garantera bevarandet av

älgstammen i Jämtlands län liksom rätten till jakt på lika villkor. En

ny förvaltning av älgstammen efterlyses i motion 2004/05:MJ503 (kd).

Den bör inkludera möjligheten att bygga viltbroar över trafikleder och

bör i enlighet med subsidiaritetsprincipen medföra ökat ansvarstagande

från de av jakt- och viltvården närmast berörda. Älgstammen bör förvaltas

utifrån en avvägning av olika faktorer som ekologi, skogsbruk, jakt och

rekreation, och regeringen bör behandla organisationernas gemensamma

förslag i positiv anda (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Det finns i lagstiftningen inga bestämmelser som anger hur samebymedlemmarnas

rätt att jaga och fiska förhåller sig till markägarens jakt- och fiskerätt

eller hur rättigheterna skall utövas där det råder dubbel jakt- och

fiskerätt. I betänkandet Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige (SOU

1999:25) föreslås att omfattningen av samernas jakt- och fiskerätt inom

den mark de traditionellt innehar klarläggs. Rennäringspolitiska kommittén

konstaterar i betänkandet En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101) att de

oklarheter som finns om jakt- och fiskerätten inom renskötselområdet

har lett till olika uppfattningar om hur regler om rätt till jakt och

fiske skall tolkas och tillämpas. I betänkandet finns en redogörelse

för bakgrunden till nuvarande bestämmelser. Kommittén föreslår att en

särskild utredare tillsätts med uppdrag att så långt det är möjligt

klarlägga hur omfattande samebymedlemmars och markägares rätt till jakt

och fiske är inom olika delar av renskötselområdet. Särskild uppmärksamhet

skall enligt kommittén ägnas åt förhållandena inom den mark som i 1886

års renbeteslag betecknades som avsatt för samernas bruk.

Den 3 april 2003 tillkallade regeringen en särskild utredare för att så

långt det är möjligt klarlägga grunderna för och omfattningen av

samebymedlemmars och markägares rätt till jakt och fiske inom lappmarkerna

och renbetesfjällen. Utredaren skall även utvärdera hur bestämmelserna

om den s.k. dubbelregistreringen av älgjaktsområden inom lappmarkerna

och på renbetesfjällen har tillämpats och vid behov föreslå ändringar

som är ägnade att medföra att olika jägargruppers möjligheter att bedriva

älgjakt kan tillgodoses på ett bättre sätt än i dag och som främjar

säkerhet och samverkan när det gäller älgjakten. Vidare skall övervägas

vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att samarbetet om jakten och

fisket mellan markägare, samebymedlemmar och nyttjanderättshavare skall

kunna förbättras och analys göras av vilka hinder som kan behöva undanröjas

för att kronomarken ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen skall

kunna omfattas av lagstiftningen om viltvårdsområden och fiskevårdsområden.

Slutligen skall utredaren överväga behovet av åtgärder som även i övrigt

kan underlätta en samförvaltning av jakt- och fiskeresurserna inom

renskötselområdet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 2005

(dir. 2003:45). Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna

2003/04:MJ404 (m) yrkande 14, 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 1, 2004/05:MJ215

(m) och 2004/05:MJ266 (m) i allt väsentligt tillgodosett. Något särskilt

riksdagens uttalande med anledning av motionerna finner utskottet inte

påkallat.

Med anledning av de motioner som efterlyser en ny förvaltning av älgstammen

har utskottet inhämtat att Jordbruksdepartementet bereder framställningar

om en ny förvaltningsmodell från ett stort antal organisationer och

företag. I avvaktan på resultatet av detta arbete föreslår utskottet

att motionerna 2003/04:MJ390 (s) och 2004/05:MJ503 (kd) yrkande 2 lämnas

utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Småviltsjakt ovanför odlingsgränsen

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till det arbete som pågår i Regeringskansliet och även

i övrigt på området avstyrker utskottet tre motionsyrkanden (fp, kd) om

småviltsjakt ovanför odlingsgränsen. Utskottet avstyrker även två

motionsyrkanden (m) om svenska och utländska jägares möjligheter till

sådan jakt och hänvisar till gällande regler och pågående arbete på

området. Jämför reservationerna 12 (fp) och 13 (kd).

Motionerna

I motionerna 2003/04:MJ275 (fp) och 2004/05:MJ303 (fp) begärs en

utvärdering av småviltsjakten och av handredskapsfisket ovan odlingsgränsen

och på renbetesfjället. Målet med utvärderingen skall bl.a. vara att

utröna i vilken mån lagstiftningen har främjat samernas möjligheter

till ett eget kultur-, samfunds- och näringsliv. Enligt motion 2003/04:MJ447

(kd) bör beslut om avlysning av renbetesområden, storlek på området,

tidpunkter för samt prissättning av jakten fattas på lokal nivå med

lokala företrädare för turistföretagare och renägande företag i förening.

På så sätt bör de motsättningar som finns mellan intressegrupperna

kunna biläggas och jakten som turistföreteelse utvecklas positivt och

till nytta för inlandet i stort (yrkande 3).

När det gäller svenska jägares möjligheter till småviltsjakt i fjällvärlden

bör det enligt motion 2004/05:MJ264 (m) göras klart för berörda

länsstyrelser att svenska medborgare skall ges möjlighet att jaga i enlighet

med 1993 års beslut. Detta innebär att småviltsjakt skall upplåtas till

svenska medborgare och får upplåtas till utländska medborgare (yrkande 1).

Enligt motion 2004/05:MJ264 (m) bör utländska jägare ha möjlighet att

delta i småviltsjakt i den svenska fjällvärlden endast i den mån jakten

inte går ut över svenska jägares jaktmöjligheter. Jakten bör bedrivas

antingen som gästjakt eller genom auktoriserad jaktarrangörs försorg

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

I betänkandet En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101 s. 307) föreslår

den rennäringspolitiska kommittén bl.a. att en särskild utredare tillsätts

med uppdrag att så långt det är möjligt klarlägga hur omfattande

samebymedlemmars, markägarens och statens rätt till jakt och fiske är inom

olika delar av renskötselområdet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt

förhållandena inom den mark som i 1886 års renbeteslag betecknades som

avsatt för samernas bruk. När frågorna om jakt- och fiskerätten är

klarlagda genom utredningen bör enligt kommittén övervägas om de regler

som finns om viltvårdsområden kan anpassas och utvidgas till att också

omfatta en samförvaltning av viltvården och fiskevården mellan

samebymedlemmar och andra innehavare av jakt- och fiskerätt inom

renskötselområdet.

Kommittén framhåller som angeläget att samebyarna så snart som möjligt

får delta i förvaltningen av vilt- och fiskeresurserna inom den mark

där deras medlemmar har jakt- och fiskerätt. Det framhålls också som

angeläget att så snart som möjligt åstadkomma ett bättre samarbete lokalt

mellan samtliga som har jakt- och fiskerätt som en del av renskötselrätten

eller på grund av äganderätt till mark. I avvaktan på att frågan om

omfattningen av samebymedlemmars, markägares och statens jakt- och

fiskerätt utreds bör därför olika försök med samförvaltning av vilt- och

fiskeresurserna uppmuntras och utvärderas. Kommittén konstaterar att

initiativ till sådana försök finns redan i dag. Som exempel nämns att

Svenska samernas riksförbund har beviljats ekonomiskt stöd från

Jordbruksverket för ett projekt som bl.a. innefattar upplåtelser av jakt

och fiske i samebyarnas regi. Projektet innebär att samebyarna på försök

och inom ramen för samiska jakt- och fiskeföreningar skall utarbeta en

s.k. Jämtlandsmodell för upplåtelse av småviltsjakt i renbetesfjällen

för att på sikt bygga upp ett professionellt entreprenörskap inom jakt-,

fiske- och kulturturism. Sådana projekt bör enligt kommittén uppmuntras

och utvärderas för att kunna användas som underlag för vidare åtgärder.

Om privata markägare och samebymedlemmar så önskar bör det också skapas

möjligheter för dem att pröva samförvaltning av vilt- och fiskeresurserna

inom viltvårds- och fiskevårdsområdesföreningar där såväl samebymedlemmar

som privata markägare kan ingå. Kommittén anför att sådana projekt

exempelvis skulle kunna komma till stånd inom ramen för den lokala

samverkan som kommittén föreslår skall stödjas för att förbättra samarbetet

om markanvändningen mellan markägare och samebyar i renskötselområdet.

Betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Som utskottet redogjort för tidigare i betänkandet tillkallade regeringen

i april 2003 en särskild utredare för att så långt det är möjligt

klarlägga grunderna för och omfattningen av samebymedlemmars och markägares

rätt till jakt och fiske inom lappmarkerna och renbetesfjällen (dir.

2003:45). Utredaren skall även utvärdera hur bestämmelserna om den s.k.

dubbelregistreringen av älgjaktsområden inom lappmarkerna och på

renbetesfjällen tillämpats och vid behov föreslå ändringar som är ägnade

att medföra att olika jägargruppers möjligheter att bedriva älgjakt kan

tillgodoses på ett bättre sätt än i dag och som främjar säkerhet och

samverkan när det gäller älgjakten. Vidare skall övervägas vilka åtgärder

som kan behöva vidtas för att samarbetet om jakten och fisket mellan

markägare, samebymedlemmar och nyttjanderättshavare skall kunna förbättras.

Slutligen skall utredaren analysera vilka hinder som kan behöva undanröjas

för att kronomarken ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen skall

kunna omfattas av lagstiftningen om viltvårdsområden och fiskevårdsområden

samt överväga behovet av åtgärder som även i övrigt kan underlätta en

samförvaltning av jakt- och fiskeresurserna inom renskötselområdet.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 2005. De frågor som tas

upp i motionerna 2003/04:MJ275 (fp), 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 3 och

2004/05:MJ303 (fp) kommer således att få sin belysning inom ramen för

utredarens uppdrag. Med hänvisning härtill och till det arbete som i

övrigt pågår i Regeringskansliet med anledning av Rennäringspolitiska

kommitténs betänkande finner utskottet syftet med motionsyrkandena i

allt väsentligt tillgodosett. Något särskilt uttalande från riksdagen

med anledning av motionsyrkandena finner utskottet inte påkallat.

Enligt 3 § rennäringsförordningen (1993:384) är länsstyrelsen i princip

skyldig att upplåta rätt till bl.a. småviltsjakt som inte bedrivs

yrkesmässigt till den som är fast bosatt i Sverige. Det föreligger således

inte någon skyldighet att bevilja utländska medborgare icke bosatta i

Sverige sådan jakträtt. Länsstyrelsen har således möjlighet att reglera

jakten med avseende på jakttider, jaktområden och jakttryck. Även frågor

om olika typer av jaktkort, anlitande av jaktguider m.m. ankommer på

länsstyrelsen. Med hänvisning härtill och vad utskottet i tillämpliga

delar anfört ovan föreslår utskottet att även motion 2004/05:MJ264 (m)

yrkandena 1 och 2 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Viltvårdsområden

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till gällande regler och till tidigare uttalanden på

området avstyrker utskottet tre motioner (s, m, kd) om rätten att inte

ingå i viltvårdsområde, om beslutanderätten och om valbarhet till

styrelse. Jämför reservation 14 (m).

Motionerna

Rätten att inte ingå i ett viltvårdsområde hävdas i motion 2003/04:MJ447 (kd).

Reglerna bör ändras så att det fordras enhällig uppslutning från berörda

markägares sida för att ett område skall få bildas, och det bör bli

enklare att gå ur ett viltvårdsområde. Den eller de markägare som vill

gå ur bör själva få bestämma om särskilda skäl talar för detta och under

förutsättning att den undantagna marken omfattar sådan areal att den

medger jakt (yrkande 12).

I motion 2004/05:MJ452 (s) begärs att regeringen lägger fram förslag

till ändring av viltvårdslagen. Lagen bör ändras så att det skapas

möjligheter för en årsstämma att delegera beslutanderätten vad gäller

föreningens tillstånd för upplåtelse och överlåtelse av jakträtt. Det

bör klart framgå att årsstämma (jaktstämma) kan uppdra åt viltvårdsföreningens

styrelse att behandla och inom ramen för av stämman fastlagda principer

besluta i sådana frågor.

Enligt motion 2004/05:MJ518 (m) skall, vid val av styrelse i viltvårdsområde,

endast de i området ingående markägarna eller den som företräder

markägaren ha rösträtt.

Utskottets ställningstagande

Enligt 7 § lagen (2000:592) om viltvårdsområden krävs för att få bilda

ett viltvårdsområde att bildandet främjar vården av den eller de viltarter

som samordningen avser, att det är lämpligt med hänsyn till områdets

belägenhet och omfång och att det medges av en majoritet av fastighetsägarna

inom området. Majoriteten skall utgöra minst fyra femtedelar av antalet

fastighetsägare och dessa skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets

areal. Enligt 34 § kan länsstyrelsen besluta att viltvårdsområdet skall

upphöra, och viltvårdsområdesföreningen skall upplösas om fler än en

femtedel av fastighetsägarna eller fastighetsägare som äger mer än en

femtedel av marken har uttalat sig för en upplösning.

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 1999/2000:73 Jaktens

villkor våren 2000 (bet. 1999/2000:MJU17, rskr. 1999/2000:253) anförde

utskottet att för att en enskild fastighetsägare skall behöva tåla att

en sammanslutning av enskilda bestämmer om jakten på hans mark måste

samordningen av jakten vara motiverad av ett angeläget allmänt intresse.

Vidare måste det föreligga proportionalitet mellan vad det allmänna

vinner och vad den enskilde förlorar på grund av sådana beslut. En

tvångslagstiftning om viltvården förutsätter med andra ord att det finns

ett väl underbyggt och ett av starka allmänna intressen motiverat behov

av att tillhandahålla en lagreglerad samordning över fastighetsgränserna.

Utskottet redovisade att regeringen i sitt förslag anser att det finns

skäl att särskilja de olika viltarterna vid en bedömning av i vilken

utsträckning det kan finnas ett sådant behov. Utskottet gjorde en annan

bedömning och ansåg att det finns ett behov av samordning även när det

gäller vården av småviltet. Länsstyrelsen kan enligt 33 § lagen om

viltvårdsområden utesluta en fastighet som på grund av ändrad användning

eller annars saknar väsentlig betydelse för verksamheten inom området.

Detsamma gäller en eller flera fastigheter med samma ägare, om fastigheten

eller fastigheterna lämpligen kan bestå som en egen enhet för viltvård

och om kvarvarande fastigheter utgör ett lämpligt viltvårdsområde.

Lagen om viltvårdsområden trädde i kraft den 1 januari 2001. Utskottet

finner inte skäl att förorda att lagens bestämmelser omprövas. Mot denna

bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 12,

2004/05:MJ452 (s) och 2004/05:MJ518 (m).

Administrativa frågor

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till gällande regler och till tidigare uttalanden i frågan

avstyrker utskottet två motioner (m) om avskaffande av avgiften för

jaktkort. En motion (mp) om minskade klövviltsstammar avstyrks med

hänvisning till pågående åtgärder på området. På samma grund avstyrks

två motioner (v, c) om rörelsehindrades möjligheter att delta i jakt

och om kvinnors medverkan vad gäller rovdjursfrågor.

Utskottet delar synpunkterna i en motion (fp) om det nationella

rovdjursrådets och de regionala rovdjursgruppernas funktioner men föreslår,

med hänvisning till tidigare uttalanden och pågående åtgärder på området,

att motionen i denna del lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Med hänvisning till gällande regler och vidtagna åtgärder på området

avstyrks ett motionsyrkande (v) om krav på kontinuerliga skjutprov, ett

motionsyrkande (kd) om jaktgäst vid lodjursjakt och fyra motionsyrkanden

(fp, mp) om fångstredskap. Med samma hänvisning avstyrks även fem

motionsyrkanden (m, kd, c) om eftersök av skadat vilt. Jämför reservationerna

15 (m), 16 (mp), 17 (m, kd, c), 18 (v, mp), 19 (v, mp), 20 (kd), 21

(mp), 22 (m), 23 (kd) och 24 (c).

Motionerna

I motion 2003/04:MJ250 (m) begärs att den statliga jaktkortsavgiften

avskaffas för ungdomar mellan 15 och 18 år som utövar uppsiktsjakt.

Dagens krav på avgift innebär enligt motionärerna dubbelbeskattning. En

tydlig signal för att skapa ett bredare engagemang skulle vara att slopa

denna statliga kostnad för ungdomarna. Enligt motion 2004/05:MJ476 (m)

bör den s.k. viltvårdsavgiften enligt 41 § i jaktlagen (1987:259)

avskaffas.

När det gäller minskade klövviltsstammar måste enligt motion 2004/05:MJ434

(mp) underlag om betesskadornas omfattning tas fram och följas av riktade

informationsinsatser till såväl skogsägare som jägare. Arbetet med att

minska viltbetesskadorna skall kunna finansieras via Viltvårdsfonden

(yrkande 14).

I motion 2004/05:MJ221 (c) begärs sådan ändring i jaktförordningen

(1987:905) att människor med permanenta rörelsehinder undantas från

bestämmelserna om jakt från motordrivet fordon. Det bör finnas möjlighet

att jaga från motordrivet fordon, och krav på uppgift om vilket vilt

som planeras jagas eller hur många djur som planeras fällas bör inte

ställas.

Enligt motion 2004/05:MJ289 (v) bör regeringen verka för att kvinnor,

såväl på myndigheter och verk som inom organisationer och som individer,

ges ett förstärkt deltagande när det gäller rovdjursfrågor. Det är

enligt motionärerna förkastligt ur demokratisk synvinkel att kvinnors

medverkan och kvinnors röst inte lyfts fram och understryks på ett

tydligare sätt i rovdjursdebatten (yrkande 6).

Frågan om de regionala rovdjursgruppernas och det nationella rovdjursrådets

funktion behandlas i motion 2004/05:MJ369 (fp). Motionärerna anför att

ökad information och kunskap om rovdjuren förbättrar möjligheterna för

rovdjur och människor att leva i mer fredlig samexistens. Det framhålls

som viktigt att detta arbete bedrivs i de regionala rovdjursgrupperna

och i det nationella rovdjursrådet. Det är enligt motionärerna avgörande

för den fortsatta utvecklingen att inte begränsa uppgifterna till

informationsöverföring utan skapa effektiva, fungerande forum där åsikter

förs fram, tas emot, diskuteras och får konkreta resultat (yrkande 30).

Enligt motion 2004/05:MJ350 (v) skall det krävas kontinuerligt skjutprov

för att få delta aktivt i jakt. En sådan bestämmelse bör finnas med i

jaktlagstiftningen som ett krav för att minska skadeskjutningen

(yrkande 10).

Enligt motion 2003/04:MJ447 (kd) skall jaktgäst vid lodjursjakt inte

behöva vara folkbokförd i det län där jaktmarken är belägen. Motionärerna

anser att det torde ligga inom ramen för jaktledarens kompetens att

avgöra huruvida en jaktgäst är lämplig att delta i lodjursjakt. I inget

avseende kan denna lämplighet hänga samman med reglerna om folkbokföring

(yrkande 7).

I motion 2003/04:MJ304 (fp) yrkas att ansvaret för godkännande av

fångstredskap överförs från Naturvårdsverket till Djurskyddsmyndigheten.

Det grundläggande syftet med förslaget är att djur inte skall utsättas

för onödigt lidande och inte att bevara den biologiska mångfalden. I

sammanhanget skulle en viss avreglering av reglerna för råttfällor vara

på sin plats. Enligt motion 2003/04:MJ424 (mp) bör 11 § jaktförordningen

ändras så att både Naturvårdsverket och Djurskyddsmyndigheten skall

pröva fångstredskapen (yrkande 2). Omprövning av existerande typgodkännanden

bör ske utifrån författningsändringen i yrkande 2 (yrkande 3). De

fångstredskap som syftar till att fånga viltet levande bör prioriteras i

den omprövning som beskrivs i yrkande 3 (yrkande 4).

I motion 2003/04:MJ332 (m) begärs att regeringen via Naturvårdsverket

ger polisen samma uppdragsprioritet vid eftersök av trafikskadat vilt,

oberoende av om det tillfaller staten eller inte. I motion 2003/04:MJ447

(kd) anförs att arbetet bör uppvärderas och ersättning utgå till de

organisationer och enskilda som i dag arbetar ideellt med eftersök av

skadat vilt (yrkande 9). Enligt motion 2004/05:MJ352 (c) skall full

ekonomisk ersättning utgå för skadade eller döda djur, material och

djurägarens merarbete vid eftersök av försvunna djur (yrkande 2). Ett

system för att ersätta eftersöksjägare om de lider ekonomisk skada vid

eftersök av trafikskadat vilt bör utarbetas enligt motion 2004/05:MJ422

(c). Behovet av organisation och finansiering av kostnader för trafikskadat

vilt påtalas i motion 2004/05:MJ523 (c). Motionärerna frågar vad som

har hänt sedan jordbruksministern i april 2003 uttalade att organisation

och finansiering av eftersök av trafikskadat vilt vederbörligen kommer

att uppmärksammas av regeringen.

Utskottets ställningstagande

För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga

med syftet med denna lag får regeringen enligt 41 § jaktlagen (1987:259)

meddela föreskrifter om skyldighet för den som jagar att betala en årlig

avgift (viltvårdsavgift), att betala en avgift för vissa slag av vilt

som fälls och att betala en särskild avgift för vilt som fällts i strid

mot vad som bestämts i en för jakt meddelad licens. Viltvårdsavgifterna

bildar en fond, Viltvårdsfonden, som efter regeringens bestämmande får

användas för angivna ändamål.

Bidragen till jägarorganisationerna ur Jaktvårdsfonden bygger numera på

preciserade verksamheter med mål och riktlinjer och utgår i form av ett

grundbidrag och ett medlemsrelaterat bidrag. Som utskottet uttalade

våren 2002 (bet. 2001/02:MJU18, se även prop. 1999/2000:73 och bet.

1999/2000:MJU17) är det emellertid på längre sikt angeläget att det

schablonmässigt framräknade bidraget minskar och ersätts av preciserade

uppdrag där ersättningen till organisationerna bestäms särskilt för

varje uppdrag. Utskottet instämde därmed i de grundläggande

fördelningsprinciper som regeringen redovisade. För verksamheten skulle

fastställas

mål och riktlinjer som fortlöpande kan utvärderas. Även bidragsgivningen

till Svenska Naturskyddsföreningen borde enligt utskottets mening bygga

på preciserade verksamheter med mål och riktlinjer samt en uppföljning

av att målen nås. Utskottet anförde vidare att organisationer som

Världsnaturfonden och Sveriges Ornitologiska Förening borde ha möjlighet

att efter ansökan erhålla bidrag ur Jaktvårdsfonden för särskilt

preciserade arbetsuppgifter som bedöms angelägna inom viltvården. Utskottet,

som gjorde samma bedömning som regeringen om bidragsgivningen till

jägarorganisationerna, konstaterade att, mot denna bakgrund, bidraget

till Svenska Jägareförbundet skulle minska. Utskottet hade inte heller

något att erinra mot regeringens bedömning att de ökade resurser som

utarbetandet av uppdragen och uppföljningen skulle komma att kräva skall

finansieras med medel ur fonden. Utskottets ställningstagande kvarstår.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ250 (m) och

2004/05:MJ476 (m).

Enligt vad utskottet inhämtat arbetar Skogsstyrelsen tillsammans med

Nationella sektorsrådet, där jägarorganisationerna ingår, med sektorsmål

för bl.a. balansen mellan skog och vilt. Ett sådant mål kommer att

fastställas under våren 2005. Med det anförda finner utskottet syftet

med motion 2004/05:MJ434 (mp) yrkande 4 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionen bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

Enligt 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) får jakt inte ske från

motordrivna fortskaffningsmedel, och sådana får inte heller användas

för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra

vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den

som jagar. Syftet med bestämmelsen är att förbjuda användning av metoder

som avleder viltets uppmärksamhet från den jagande eller underlättar

jakten på ett sätt som kan göra att användningen inverkar till den

jagandes fördel. Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket kan, beroende på

vilken viltart jakten avser, med stöd av 21 § jaktförordningen (1987:905)

i det enskilda fallet medge undantag från förbudet i 31 § jaktlagen.

Enligt vad utskottet inhämtat bereds i Jordbruksdepartementet för

närvarande ansökningar av bl.a. LRF, Handikappförbundens samarbetsorgan

och Svenska Jägareförbundet om en sådan ändring av 21 § jaktförordningen

att permanenta rörelsehinder hos en person skall utgöra skäl för undantag

från bestämmelsen i 31 § jaktlagen om förbud mot att bedriva jakt från

motordrivet fortskaffningsmedel. I svar på fråga 2004/05:320 uttalade

jordbruksministern som sin förhoppning att departementet vid beredningen

av organisationernas ansökan skall kunna finna tillfredsställande

bestämmelser om undantag från förbudet så att även personer med funktionshinder

kan jaga. Med det anförda finner utskottet att syftet med motion

2004/05:MJ221 (c) kommer att bli tillgodosett utan något särskilt uttalande

från riksdagens sida.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i motion 2004/05:MJ289

(v) om vikten av kvinnors engagemang och medverkan inom samhällets alla

områden och därmed även när det gäller rovdjursfrågor. Ett aktivt

deltagande från både kvinnor och män kan rent allmänt innebära en mer

allsidig belysning av olika frågor och är ägnat att ytterligare bidra

till väl underbyggda och förankrade beslut och därmed även till bättre

acceptans för besluten. Det kan i sammanhanget framhållas att

Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor har en jämn köns- och åldersfördelning.

Krav på en sådan fördelning finns även i de regionala rovdjursgrupperna.

Något särskilt riksdagens uttalande med anledning av motionens yrkande

6 finner utskottet emellertid inte påkallat.

Som utskottet anförde i samband med behandlingen av propositionen om

sammanhållen rovdjurspolitik kommer behovet av information och kunskap

om rovdjuren troligen att växa under de närmaste åren, eftersom intresset

hos allmänheten för de stora rovdjuren i dag är stort (bet. 2000/01:MJU9).

Detta uttalande upprepades hösten 2003 (bet. 2003/04:MJU3). De insatser

som redan görs av bl.a. Orsa Björnpark, Järvzoo, Värmlands rovdjurscenter

och Viltskadecenter för att sprida information och kunskap om rovdjur

är betydelsefulla, och den verksamhet som skulle kunna vara aktuell att

stödja vid ett rovdjurscentrum har på olika sätt anknytning till

informationsverksamhet. Vid behandlingen av nämnda proposition fick utskottet

värdefull information om den verksamhet som bedrivs vid några av de

rovdjurscentrum som finns i landet. Utskottet utgick från att dessa

centrum, med den erfarenhet och de resurser som de förfogar över, kan

ge värdefulla bidrag inom ramen för förstärkningar av informationsinsatserna

om stora rovdjur. Utskottet ansåg sig emellertid sakna underlag för att

föreslå konkreta insatser i fråga om etableringen eller lokaliseringen

av rovdjurscentrum. Utskottets uppfattning kvarstår. Vidare innebar

riksdagens beslut att länsstyrelserna i de län där det finns fasta

stammar av de stora rovdjuren bör bilda rovdjursgrupper med representanter

för bl.a. länsstyrelsen, kommuner, polismyndighet, åklagare,

jägarorganisationer, ideella naturvårdsorganisationer, tamdjursägare, samebyar

och markägare. Det kan tilläggas att det, innan rovdjurspropositionen

hade lagts fram, vid länsstyrelserna i Värmlands län och Dalarnas län

hade bildats rovdjursgrupper med företrädare för olika intressegrupper.

Av budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde 20, framgår att

Naturvårdsverket och övriga berörda myndigheter har fått i uppdrag att

bl.a. utveckla inventeringsverksamheten, metoder för att förebygga

jaktbrott, former för samarbete med de nordiska länderna om rovdjursförvaltning

och förstärkta informationsinsatser.

Som anförs i motion 2004/05:MJ369 (fp) förbättrar ökad information och

kunskap om rovdjuren möjligheterna för rovdjur och människor att leva

i mer fredlig samexistens, och det är viktigt att detta arbete bedrivs

i de regionala rovdjursgrupperna och i det nationella rovdjursrådet.

Det är också avgörande för den fortsatta utvecklingen att uppgifterna

inte begränsas till informationsöverföring utan att effektiva, fungerande

forum skapas där åsikter förs fram, tas emot, diskuteras och får konkreta

resultat. Utskottet har således inte någon annan uppfattning än

motionärerna om det nationella rovdjursrådets och de regionala

rovdjursgruppernas

funktioner. Enligt vad utskottet inhämtat tar länsstyrelserna i samarbete

med de regionala rovdjursgrupperna fram regionala förvaltningsplaner

för de stora rovdjuren. Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket

arbetar med en kommunikationsplan för stora rovdjur där verket har

engagerat länsstyrelserna i arbetet. Verket har tagit fram en utställning

som används av flera länsstyrelser. Arbetet med kompetensutveckling och

erfarenhetsutbyte mellan de regionala rovdjursgrupperna och Rådet för

rovdjursfrågor forstätter. Den 25 januari 2005 hölls för tredje året

ett möte för grupperna och rådet. Vid årets möte redovisade Fjällmistra

sin studie av attityder till de stora rovdjuren. Regionala rovdjursgrupper

finns numera i samtliga län med fasta rovdjursstammar. Undantag utgörs

av Gotlands län, Blekinge län, Skåne län och Södermanslands län. Det

kan tilläggas att Svenska rovdjursföreningen enligt beslut av

Naturvårdsverket hösten 2004 erhöll 700 000 kr för utveckling av regionalt

nätverk för att stärka naturvårdens och rovdjursförespråkarnas roll

samt för information och marknadsföring för att kunna föra ut

faktainformation och få bättre genomslagskraft. Något särskilt uttalande med

anledning av motionen i denna del anser utskottet emellertid inte

påkallat. Motion 2004/05:MJ369 (fp) yrkande 30 bör därmed lämnas utan

vidare åtgärd från riksdagens sida.

Med anledning av motion 2004/05:MJ350 (v) med krav på kontinuerliga

skjutprov vill utskottet påpeka att det enligt 1 kap. 4 § vapenförordningen

(1996:70) för tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden

avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och

viltvård och kan handha vapnet. Närmare föreskrifter om provet meddelas

av Naturvårdsverket. Det kan påpekas att det i jägarexamen ingår både

praktiska och teoretiska prov. Med det anförda avstyrker utskottet

motionens yrkande 10 i den mån yrkandet inte kan anses tillgodosett.

De allmänna förutsättningarna för skyddsjakt på lodjur finns i 7 §

jaktlagen (1987:259) och 23 a § jaktförordningen (1987:905). Naturvårdsverket

kan enligt 24 § jaktförordningen på eget initiativ fatta beslut om sådan

jakt och, enligt 27 §, efter ansökan av enskild. Besluten avser i

praktiken renskötselområdet. Även länsstyrelsen i de berörda länen kan

meddela beslut om jakt på enstaka individer av lo. Det kan påpekas att

varje beslut om skyddsjakt utformas efter de förutsättningar som föreligger

det aktuella året. Enligt vad utskottet inhämtat avser Naturvårdsverket

att se över bestämmelserna i jaktförordningen. Med det anförda avstyrker

utskottet motion 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 7 i den mån motionsyrkandet

inte kan anses tillgodosett.

Verksförordningen (1995:1322) ger regeringen rätt att utfärda föreskrifter

för myndigheter under regeringens verksamhetsområde. Det ankommer således

på regeringen att i instruktionen ange de uppgifter som den anser

lämpligen bör ankomma på verket. För Naturvårdsverkets del gäller

förordningen (2001:1096) med instruktion för Naturvårdsverket och för

Djurskyddsmyndigheten förordningen (2003:1125) med instruktion för

Djurskyddsmyndigheten. Enligt 12 § får Naturvårdsverket meddela föreskrifter

om tillstånd, kunskapskrav eller andra villkor för användande av

fångstredskap, vittjande av fångstredskap samt befogenhet för länsstyrelsen

att i det enskilda fallet ge tillstånd till användande av vissa

fångstredskap. Enligt 11 § jaktförordningen (1987:905) skall fångstredskap

vara av godkänd typ för att få användas, och Naturvårdsverket prövar

efter samråd med Djurskyddsmyndigheten frågor om godkännande av

fångstredskap. Den som ansöker om godkännande skall betala en avgift enligt

föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Enligt vad utskottet

inhämtat är en grund för Naturvårdsverkets godkännande av de nu tillåtna

fångstredskapen just djurskyddsaspekterna. Godkännandet sker efter samråd

med Djurskyddsmyndigheten, tidigare med Statens jordbruksverk. Med det

anförda avstyrker utskottet motion 2003/04:MJ304 (fp) i den mån den

inte kan anses tillgodosedd. Även motion 2003/04:MJ424 (mp) yrkandena

2-4 avstyrks.

När det gäller eftersök av vilt anges i 33 § jaktförordningen (1987:905)

att vilt av bl.a. arterna björn, varg, järv, lo som omhändertas, påträffas

dött eller dödas när sådant djur är fredat, tillfaller staten. Älg eller

hjort som påträffas död eller dödas när sådant djur är fredat tillfaller

också staten utom när jakträttshavaren i enlighet med Naturvårdsverkets

föreskrifter har hjälpt till att spåra och avliva djuret eller ta hand

om det. Enligt 34 § jaktförordningen får Naturvårdsverket meddela

föreskrifter om eftersök och tillvaratagande av sådant vilt som tillfaller

staten och som har skadats eller dödats av annan orsak än påskjutning

under legal jakt. Naturvårdsverket anför i sina allmänna råd (NFS

2002:18) att, i det fall polismyndigheten har mottagit anmälan om

trafikskadat eller dödat rådjur, vildsvin och mufflonfår, som ju inte är

statens vilt, polismyndigheten likafullt snarast bör underrätta berörd

jakträttshavare eller av denne utsedd person och i förekommande fall ge

uppmaning om att genomföra erforderligt eftersök och avlivning. Enligt

40 a § jaktförordningen får, om vilt påträffas så skadat eller i sådan

belägenhet att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas, djuret avlivas

även om det är fredat och även på annans mark. Våren 2003 anförde

utskottet att Vägverket, polismyndigheterna och jägarorganisationerna m.

fl. samverkar beträffande eftersök av trafikskadat vilt i en organisation

kallad Trafiksäkerhet och eftersök i samverkan, SES (bet. 2002/03:MJU9).

I detta samarbete förmedlar polismyndigheten en anmälan från en trafikant

om ett påkört djur till SES. Ett eftersöksekipage (oftast en jägare och

en hund) blir därefter kontaktat, eftersöket genomförs och resultatet

rapporteras till polismyndigheten. Eftersöksorganisationen finns i alla

kommuner inom ett län. Systemet introducerades i Kalmar län och finns

nu i samtliga län utom två. Fullt utbyggd omfattar organisationen

Trafiksäkerhet och eftersök i samverkan ca 6 000 jägare som är engagerade

i arbetet med att eftersöka trafikskadat vilt. Arbetet styrs av en

ledningsgrupp bestående av samarbetsparternas representanter i SES-gruppen,

dvs. myndigheter och organisationer med uppgifter inom trafiksäkerhet

och viltförvaltning. Ledningsgruppen är en referensgrupp till Vägverket

i frågor som rör viltolyckor. Enligt en fastställd handlingsplan skall

gruppen sprida information och vårda den viltolycksorganisation som har

byggts upp, men huvudinriktningen skall vara att arbeta för att förebygga

viltolyckor. Arbetet finansieras delvis av Vägverket samtidigt som flera

organisationer och enskilda bidrar med ideellt arbete. Vid sin behandling

av frågan våren 2003 utgick utskottet från att regeringen ägnar detta

projekt vederbörlig uppmärksamhet och vid behov vidtar de åtgärder som

kan anses påkallade. Utskottet förutsatte vidare att det görs en

utvärdering av det nu redovisade arbetet och att resultatet i lämpligt

sammanhang redovisas till riksdagen. Utöver detta uttalande var utskottet

inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida. En särskild

utredare har nyligen utrett Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag

att leda jakt- och viltvårdsarbetet i landet. I rapporten, Viltförvaltning

- precisering av Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag, föreslår

utredaren bl.a. att Jordbruksdepartementet, för att trygga stabilitet

och långsiktighet i SES-gruppens arbete, i samråd med berörda departement

finner en lösning som säkerställer en finansiering av samordningen och

ledningen av gruppens arbete. Utskottet har inhämtat att rapporten om

Jägareförbundets allmänna uppdrag remissbehandlas för närvarande. Så

snart remissomgången är avslutad kommer, enligt vad utskottet erfarit,

regeringen (Jordbruksdepartementet) att påbörja beredningen av de olika

förslag som lämnas i rapporten. Utskottet har även erfarit att, inte

minst mot bakgrund av riksdagens uttalande om SES-gruppen, frågan om

organisationen och finansieringen av eftersök av trafikskadat vilt kommer

att vederbörligen uppmärksammas av regeringen. Svenska Jägareförbundets

allmänna uppdrag förväntas redovisas under våren 2005. Med det anförda

finner utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ332 (m), 2003/04:MJ447

(kd) yrkande 9, 2004/05:MJ352 (c) yrkande 2, 2004/05:MJ422 (c) och

2004/05:MJ523 (c) i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte

föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a. gällande regler, tidigare

ställningstaganden och pågående arbete på områdena motioner om jaktetiska

principer (kd, v), om djurskyddsaspekter på jakt (mp), alternativ till

jakt (s), gods- och nöjesjakt (s, fp), utsättning av uppfött vilt (kd),

vissa fångstmetoder (fp), åtgärder mot gässens skadegörelser (c) samt

jakt på morkulla och svärta (mp). Jämför reservationerna 25 (kd, mp),

26 (v), 27 (mp), 28 (kd), 29 (c), 30 (mp) och 31 (v, mp).

Motionerna

Jaktetiska principer är föremål för två motionsyrkanden. Om vilt skadas

vid jakt skall jägaren snarast vidta åtgärder för att spåra upp och

avliva djuret. Det är därför enligt motion 2003/04:MJ477 (kd) viktigt

att jägarna har tillgång till hund som är tränad på eftersök, och jägarna

måste bli bättre på att skilja mellan han- och hondjur och mellan ungdjur

och fullvuxna individer, kanske främst med avseende på vildsvin

(yrkande 10). I motion 2004/05:MJ350 (v) anförs att etik bör ingå i

jägarutbildningen och införas som portalparagraf i jaktlagstiftningen

(yrkande 12). Frågan om kompetent jakt tas upp i motion 2003/04:MJ447

(kd). Motionärerna anför att jakten måste vara hänsynsfull, reglerad

och långsiktigt hållbar samt anpassas till populationerna av de jagade

arterna och deras utveckling över tid och rum. Jakten bör även ta hänsyn

till de arter som är beroende av arter som jagas, t.ex. jaktfalkens

beroende av ripan som födodjur. Ingen jakt bör förekomma på hotade arter

eller på arter där populationen minskar kraftigt, oavsett orsak. Jakt

under vår och sommar på arter som då är under flytt och reproduktion

bör inte vara tillåten, och jakten bör utformas utifrån ett viltvårdsperspektiv

som fokuserar på långsiktig förvaltning av viltbestånden (yrkande 11).

I motion 2003/04:MJ424 (mp) yrkas att regeringen initierar en utredning

om djurskyddsaspekter på jakt. Utredningen bör göras i samarbete med

Naturvårdsverket och Djurskyddsmyndigheten (yrkande 1). I motion

2003/04:MJ273 (s) pekas på alternativ till jakt. Enligt motionären torde

populationsregleringar kunna ske med andra metoder än jakt (yrkande 1).

Enligt motion 2003/04:MJ273 (s) är godsjakt en oetisk jaktform som medför

större frekvens skadskjutningar. Den bör därför förbjudas (yrkande 2).

Eftersom många fåglar drabbas av skadskjutning krävs även i motionerna

2003/04:MJ302 (fp) och 2004/05:MJ310 (fp) förbud mot all nöjesjakt samt

uppfödning och utsättning av gräsänder, rapphöns och fasaner för detta

ändamål. Frågan om utsättning av uppfött vilt tas upp i motion 2003/04:MJ447

(kd). Motionärerna betonar vikten av att djurskyddsaspekten finns med.

Inga uppfödda fåglar skall sättas ut innan de är mogna att fullt ut

fungera i den biotop där de placeras. Jakt skall inte få bedrivas på

ett sådant sätt att det utsatta viltet inte finner trivsel i området

eller i övrigt kan leva ett naturligt liv. Jaktförordningen bör revideras

för att i större utsträckning beakta de särskilda omständigheterna vid

utsättning av uppfött vilt (yrkande 4).

Enligt motion 2004/05:MJ314 (fp) bör Sverige verka för importförbud av

päls kommen från djur fångade i bensax, snara eller kroppsfälla (yrkande 2).

I internationella sammanhang bör Sverige verka för att bensax, snara

eller kroppsfälla skall förbjudas som fångstmetoder (yrkande 3).

Åtgärder mot vildgässens skadegörelse efterlyses i motion 2003/04:MJ212 (c).

Gässen bör få jagas under längre tid, och skyddsjakt på fält som

vildgässen skadar bör underlättas. Enligt motion 2003/04:MJ286 (c) bör

generell skyddsjakt på grågås införas. Motionären anför att grågåsen

har ökat i antal så dramatiskt att det nu är lämpligt med generell

skyddsjakt. I motion 2003/04:MJ420 (mp) tas frågan upp om jakt på morkulla.

Även den nyligen införda jaktstarten den 21 augusti infaller under

häckningstid och strider därmed också den mot EU:s fågeldirektiv, som

ju skall utgöra minimikravet i unionen. Tiden för när jakt på morkulla

kan börja måste därför omprövas. Jakttid på svärta behandlas i motion

2003/04:MJ421 (mp). I motionen anförs att antalet svärtor har minskat

dramatiskt och att jakten sker under häckningstid, vilket strider mot

EU:s fågeldirektiv. Regeln bör vara att en art som återfinns i Artdatabankens

hotlista inte skall jagas, och svärtan bör fredas genom att jakten på

arten tas bort.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet upprepa sitt uttalande våren 2003, nämligen

att med vilt avses i 2 § jaktlagen (1987:259) vilda däggdjur och fåglar

(bet. 2002/03:MJU9). Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att

i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt. Djurskyddslagen

(1988:534), däremot, avser vård och behandling av husdjur. Den avser

också andra djur om de hålls i fångenskap eller används för särskilda

ändamål. Det är således fråga om två lagar med helt olika utgångspunkter.

För viltet finns i 27 § jaktlagen bestämmelser om att jakten skall

bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att

människor och egendom inte utsätts för fara, och i 28 § anges hur jägaren

skall förfara om vilt har skadats vid jakt. Statsmakternas mål för den

svenska jakt- och viltvårdspolitiken anges i 4 § jaktlagen där det

stadgas att viltet skall vårdas i syfte att dels bevara de viltarter som

tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer

naturligt i landet, dels främja en med hänsyn till allmänna och enskilda

intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Enligt 27 § jaktlagen

skall jakten även bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande

och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Härutöver vill

utskottet erinra om att riksdagen vid flera tillfällen även har uttalat

(jfr bet. 2001/02:MJ18 s. 10 och 22) att den biologiska mångfalden skall

bevaras, vilket innebär att de naturligt förekommande arterna av vilt

skall finnas i livskraftiga bestånd och kunna sprida sig till för dem

naturliga områden (se bl.a. bet. 2001/02:MJU18 och 2002/03:MJU9). Med

det anförda finner utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ447 (kd)

yrkandena 10 och 11 och 2004/05:MJ350 (v) yrkande 12 i allt väsentligt

tillgodosett. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionsyrkandena

anser utskottet inte påkallad.

Enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för viltförvaltningen skall alla

växter och djur, som finns naturligt i landet, långsiktigt bevaras i

livskraftiga bestånd, och naturen skall också kunna nyttjas på ett

hållbart sätt. Förvaltningen av de vilda djuren regleras i lagstiftning

som grundas på internationella konventioner, bl.a. den om biologisk

mångfald från år 1992. I regeringen delas ansvaret mellan Miljö- och

Jordbruksdepartementen. I riktlinjerna anförs vidare att Naturvårdsverket

har ansvar för viltförvaltningen. Viltvårdens intressen vägs mot allmänna

och enskilda intressen, t.ex. jakt och intresset att få skinn och kött

mot fågelskådning och andra naturupplevelser. Viltförvaltningen styrs

av jaktlagstiftningen. Här finns regler om både jakt på mer allmänna

arter och skyddsjakt på vilda djur, som ännu inte finns i livskraftiga

bestånd.

Slutligen har utskottet inhämtat att Svenska Jägareförbundet nyligen

har utkommit med ny kurslitteratur för jägarexamen där frågor om bl.a.

etik inom jakten har fått betydligt större utrymme än tidigare.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ273 (s)

yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ302 (fp), 2003/04:MJ424 (mp) yrkande 1,

2003/04:MJ477 (kd) yrkande 4 och 2004/05:MJ310 (fp) i den mån de inte

kan anses tillgodosedda.

Som utskottet tidigare uttalat skall fångstmetoder som innebär ett stort

lidande för djuret inte vara tillåtna. Våren 2004 hänvisade utskottet

till ett avtal om humana fångstmetoder som har förhandlats fram mellan

EU, USA, Kanada och Ryssland som bl.a. stadgar att fångstmetoderna skall

vara testade och innebära att djuret omedelbart dör eller att djuret

inte erhåller oacceptabla skador vid fångsten. Hittills har EU och Kanada

ingått avtalet. Inom EU pågår därför för närvarande arbete med ett

implementeringsdirektiv för fällfångst (COM[97] 251 final) (bet.

2003/04:MJU14). Liksom vid tidigare behandlingar av liknande motioner

förutsätter utskottet att regeringen även i det fortsatta arbetet verkar

för att samtliga parter ansluter sig till avtalet om humana fångstmetoder

och att handel med skinn från djur som fångats i fällor som innebär

lidande för djuret inte skall förekomma. Motion 2004/05:MJ314 (fp)

yrkandena 2 och 3 får därför anses tillgodosedd utan något särskilt

riksdagens uttalande i frågan.

Jakttiderna, som beslutas av regeringen och gäller tills vidare, är

upptagna i bilagorna 1-4 i jaktförordningen (1987:905). Vid behov

föreslår Naturvårdsverket regeringen ändringar i jakttiderna. Enligt bilaga

4 till jaktförordningen (1987:905) får under vissa tider sädgås som

uppträder vid fält med oskördad gröda i Östergötlands län och Örebro

län samt i vissa kommuner i Västra Götalands län och vid fält besådda

med höstgrödor i Blekinge län och Skåne län jagas om det behövs för att

förebygga skada. Grågås som uppträder vid fält med oskördad gröda får

jagas i hela landet utom i Dalarnas län, Gävleborgs län, Västernorrlands

län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län om det behövs

för att förebygga skador. Av samma skäl får under hela året även kanadagås

som uppträder vid fält med oskördad gröda eller som orsakar sanitär

olägenhet jagas hela året.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket den 5 juni 2003 föreslog i

svar på remiss till regeringen om bl.a. jakttider för vissa gäss att

jakttiderna för grågås bör utökas enligt följande:

att den allmänna jakten för grågås i Blekinge län, Hallands län och

Skåne län förlängs så att den avslutas den 31 december i stället för

den 31 oktober som nu gäller,

att den s.k. 11-regeln slopas vid jakt efter gäss i södra Sverige så

att den allmänna jakten skall kunna utnyttjas med effektivt,

att tid för skyddsjakt på grågås införs i Blekinge län och Skåne län

under tiden den 1 januari-den 15 mars vid fält med höstsådd gröda.

Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen ännu inte ändrat jakttiderna

enligt förslaget. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

2003/04:MJ212 (c) och 2003/04:MJ286 (c) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

När det gäller morkulla har utskottet tidigare redovisat (bet. 2001/02:MJU18

och 2002/03:MJU9) att i de sex nordligaste länen den allmänna jakttiden

efter morkulla löper under perioden från den 21 augusti till den 31

oktober. I övriga delar av landet får morkulla jagas under tiden den 1

augusti till den 30 november. Som utskottet anförde våren 2000 (bet.

1999/2000:MJU17) beslutade regeringen den 17 juni 1999 att pågående

försök med sommarjakt efter morkulla inte skulle förlängas. En utvärdering

av försöken, som hade pågått under en tvåårsperiod, visade sig inte

uppfylla vare sig svenska krav eller bestämmelserna i EU:s fågeldirektiv.

Utvärderingen gav också vid handen att avskjutningen var mer än fyra

gånger större än vad man tidigare förmodat. Mot bakgrund av det anförda

anser utskottet att motion 2003/04:MJ420 (mp) bör avslås i den mån den

inte kan anses tillgodosedd.

Enligt jaktförordningen (1987:905) får allmän jakt efter svärta bedrivas

i Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län: inlandsområdena,

Dalarnas län Jämtlands län, Norrbottens län: inlandsområdet utom

gränsälvsområdet den 25 augusti-den 30 november, i Norrbottens län:

gränsälvsområdet den 20 augusti kl. 11.00-den 30 november, i övriga delar

av landet: inlandsområdena den 21 augusti-den 30 november och i hela

landet: kustområdena utom gränsälvsområdet den 1 september-den 31 januari.

Som utskottet tidigare anfört presenterar Naturvårdsverket ungefär

vart tredje år förslag om nya jakttider för regeringen. Med den anförda

avstyrker utskottet motion 2003/04:MJ421 (mp) i den mån den inte kan

anses tillgodosedd.

Reservationer

1. Vissa jaktbrott, punkt 3 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om grova jaktbrott. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ289 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör verka för att den som gjort sig skyldig

till grovt jaktbrott fråntas vapen och jaktlicens. Regeringen bör också

se över tillämpningen av straffsatser och straffskala vid grova jaktbrott,

t.ex. illegal jakt på rovdjur, för att undersöka om rättstillämpningen

är adekvat och speglar samhällets syn på att illegal jakt på rovdjur

inte skall kunna tolereras. Detta bör ges regeringen till känna.

2. Jakt på säl, punkt 4 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om metoder för säljakten. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ462 och avslår motion 2004/05:MJ433 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår mening behöver metoderna för säljakten utvecklas. De jaktplatser

där säl inte får jagas bör bli föremål för översyn, och länsstyrelsen

bör åläggas att tillhandahålla användarvänligt kartmaterial över var

jakten kan bedrivas. Vidare bör yrkesfiskare med tillstånd att jaga få

möjlighet att jaga från båt direkt i anslutning till fiskeredskapen.

Därefter bör jakten utvärderas. Vi anser också att länsstyrelsen bör

verka för att fällfångst av säl blir tillåten. Detta bör ges regeringen

till känna.

3. Varmintkulor, punkt 5 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om användning av s.k. varmintkulor. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ294 yrkande 2 och 2004/05:MJ344

yrkande 2.

Ställningstagande

Rikoschettrisken vid säljakt kan elimineras om s.k. varmintkulor, dvs.

kulor understigande 9 grams vikt med anslagsenergi motsvarande klass

1, kunde användas i alla klass 1-vapen. Vi anser därför att varmintkulor

bör tillåtas vid säljakt med sådant vapen. Detta bör ges regeringen

till känna.

4. Jakt på björn, punkt 6 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om fördelning av kvoter vid jakt på björn. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447 yrkande 8.

Ställningstagande

De fördelar som finns med regionalt beslutsfattande har särskilt stor

betydelse i de fall där det krävs en snabb beslutsprocess. Länsstyrelsen

bör därför få befogenhet att inom länet och genom lokalt förankrade

förvaltningsplaner fördela beviljad kvot av björn till länets

jaktvårdskretsar. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Ersättning för rovdjursangrepp m.m., punkt 7 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ersättning för skada på människa och för

kostnader till följd av rovdjursangrepp. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ290 yrkande 2 och avslår motionerna 2003/04:MJ306 yrkande 3,

2003/04:MJ355 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3, 2003/04:MJ399

yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305 yrkande 3,

2004/05:MJ364 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ369 yrkande 31, 2004/05:MJ397

yrkande 3 och 2004/05:MJ410 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Som ansvarig för rovdjurspolitiken måste det också åligga regeringen

att ta ansvar för effekterna av ökad vargförekomst. Mot den bakgrunden

anser vi att skada på människa eller kostnader för enskild med anledning

av vargförekomst skall ersättas fullt ut av staten. Detta bör ges

regeringen till känna.

6. Ersättning för rovdjursangrepp m.m., punkt 7 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om insatser och bidrag för att förebygga

rovdjursangrepp. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ369 yrkande 31

och avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 2, 2003/04:MJ306 yrkande 3,

2003/04:MJ355 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3, 2003/04:MJ399

yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305 yrkande 3,

2004/05:MJ364 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ397 yrkande 3 och 2004/05:MJ410

yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vi anser att fler insatser behövs för att förebygga rovdjursangrepp och

att ersättning bör utgå när skador har uppstått. Reglerna för nödvärnsjakten

bör ses över, informationen om förebyggande åtgärder bör förbättras och

åtgärder bör inledas så snart tecken finns på kommande expansion i nya

områden. Naturvårdsverket bör ha det övergripande ansvaret när det gäller

beslut i skyddsjaktsfrågor, och staten skall ge ersättning för skador

förorsakade av vilt. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Ersättning för rovdjursangrepp m.m., punkt 7 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekonomisk kompensation till följd av

rovdjursangrepp. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ399 yrkandena 42

och 43 samt avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 2, 2003/04:MJ306

yrkande 3, 2003/04:MJ355 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3,

2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305 yrkande 3, 2004/05:MJ364 yrkandena

1 och 2, 2004/05:MJ369 yrkande 31, 2004/05:MJ397 yrkande 3 och 2004/05:MJ410

yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Enligt min mening skall tamdjursägare och renägare erhålla full ekonomisk

kompensation till följd av rovdjursangrepp. Ersättning skall utgå även

för rovdjursangrepp på tamdjur som inte är kopplade till näringsverksamhet.

Detta bör ges regeringen till känna.

8. Ersättning för rovdjursangrepp m.m., punkt 7 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om full täckning för kostnader till följd av

rovdjurens närvaro. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ355

yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 2, 2003/04:MJ306

yrkande 3, 2003/04:MJ355 yrkande 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3, 2003/04:MJ399

yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305 yrkande 3,

2004/05:MJ364 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ369 yrkande 31, 2004/05:MJ397

yrkande 3 och 2004/05:MJ410 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Många landsbygdsbor ser sin årliga inkomst minska i takt med att rovdjurens

antal ökar inom deras verksamhetsområden. Jag anser det därför fullt

berättigat att staten svarar för full täckning av de extrakostnader som

drabbar djurägare på grund av rovdjurens närvaro. Detta bör ges regeringen

till känna.

9. Vildsvin, punkt 9 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om åtgärder för att begränsa vildsvinsstammen.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ475 yrkande 2 och avslår

motionerna 2003/04:MJ213, 2003/04:MJ283, 2003/04:MJ321, 2003/04:MJ356,

2004/05:MJ390 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ475 yrkande 1 och 2004/05:MJ484.

Ställningstagande

Det är enligt min mening hög tid att med kraftfulla åtgärder begränsa

den snabbt expanderande vildsvinsstammen. Fler vildsvin måste skjutas

för att vi i någon mån skall komma till rätta med de problem dessa djur

skapar inte minst för jordbruket. Regeringen bör därför ta initiativ

till en kartläggning av problemen med vildsvinen. Detta bör ges regeringen

till känna.

10. Dubbelregistrering vid älgjakt, punkt 10 (m, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c)

och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om avskaffande av dubbelregistrering vid älgjakt.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ404 yrkande 14,

2004/05:MJ215 och 2004/05:MJ266 samt avslår motion 2003/04:MJ447 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår mening orsakar dubbelregistrering vid älgjakt besvärande och

onödiga konflikter mellan renägande samer och ortsbefolkningen i vissa

områden. Medlemmarna i sameby måste tillförsäkras den jakträtt de har

i enlighet med renskötselrätten och registreringen av älgjaktsområdet

förbehållas markägaren eller den till vilken markägaren upplåtit sin

jakträtt. Mot denna bakgrund anser vi att dubbelregistreringen vid

älgjakt måste avskaffas. Detta bör ges regeringen till känna.

11. Dubbelregistrering vid älgjakt, punkt 10 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om konflikter vid dubbelregistrering av rätten

till älgjakt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447 yrkande 1

och avslår motionerna 2003/04:MJ404 yrkande 14, 2004/05:MJ215 och

2004/05:MJ266.

Ställningstagande

Dubbelregistrering av älgjaktsrätten innebär en källa till konflikter

mellan ortsbojaktlag och samebyns jägare och medför ökad olycksrisk.

Systemet reser också frågan om markägares rätt till sin egen mark. I de

fall där anspråk på kompensation framförs är det statens ansvar att i

görligaste mån finna lösningar på detta problem. Detta bör ges regeringen

till känna.

12. Småviltsjakt ovanför odlingsgränsen, punkt 12 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utvärdering av småviltsjakten och handredskapsfisket

ovanför odlingsgränsen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ275

och avslår motionerna 2003/04:MJ447 yrkande 3, 2004/05:MJ264 yrkandena

1 och 2 samt 2004/05:MJ303.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör en utvärdering göras av småviltsjakten och

handredskapsfisket ovan odlingsgränsen och på renbetesfjället. Målet med

utvärderingen skall bl.a. vara att utröna i vilken mån lagstiftningen

främjat samernas möjligheter till ett eget kultur-, samfunds- och

näringsliv. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Småviltsjakt ovanför odlingsgränsen, punkt 12 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om åtgärder för att överbrygga motsättningar när

det gäller småviltsjakt i fjällen. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ447 yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ275, 2004/05:MJ264

yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:MJ303.

Ställningstagande

När det gäller småviltsjakt i fjällen bör frågor om avlysning av

renbetesområden, storlek på områdena, tidpunkter för samt prissättning av

jakten beslutas på lokal nivå med lokala företrädare för turistföretagare

och renägande företag i förening. Härmed bör de motsättningar som finns

mellan intressegrupperna kunna biläggas och jakten som turistföreteelse

kunna utvecklas positivt och till nytta för inlandet i stort. Detta bör

ges regeringen till känna.

14. Viltvårdsområden, punkt 13 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ändrade bestämmelser för viltvårdsområde.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ518 och avslår motionerna

2003/04:MJ447 yrkande 12 och 2004/05:MJ452.

Ställningstagande

I dag har även arrendator rösträtt vid val av styrelse i viltvårdsområde,

vilket kan innebära att markägare blir bortröstade av sina egna

arrendatorer. Detta är inte tillfredsställande, och vi anser därför att

endast de i viltvårdsområdet ingående markägarna eller den som företräder

markägaren skall ha rösträtt. Detta bör ges regeringen till känna.

15. Viltvårdsavgift för ungdomar, punkt 15 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om avskaffande av viltvårdsavgiften för ungdomar

mellan 15 och 18 år. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ250.

Ställningstagande

Enligt vår mening innebär den statliga jaktkortsavgiften för ungdomar

mellan 15 och 18 år som utövar uppsiktsjakt en ren dubbelbeskattning.

Ett avskaffande av denna kostnad för ungdomarna skulle vara en tydlig

signal för att skapa ett bredare engagemang när det gäller jakten. Detta

bör ges regeringen till känna.

16. Minskade klövviltsstammar, punkt 16 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om åtgärder för minskade klövviltsstammar. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 14.

Ställningstagande

Stora klövviltsstammar orsakar i dag skogsbruket höga kostnader i form

av sämre virkeskvalitet och dålig återväxt, vilket inte kan jämställas

med de ekonomiska insatser som jakten inbringar. Enligt min mening måste

underlag om betesskadornas omfattning tas fram och följas av riktade

informationsinsatser till såväl skogsägare som jägare. Arbetet med att

minska viltbetesskadorna bör finansieras via Viltvårdsfonden. Detta bör

ges regeringen till känna.

17. Rörelsehindrades möjligheter att delta i jakt, punkt 17 (m, kd,

c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om möjlighet i vissa fall att jaga från motordrivet

fordon. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ221.

Ställningstagande

Vi anser att möjlighet bör finnas att jaga från motordrivet fordon och

att kravet på uppgift om vilket vilt som planeras jagas eller hur många

djur som planeras fällas bör tas bort. Jaktförordningen (1987:905) bör

därför ändras så att människor med permanenta rörelsehinder undantas

från bestämmelsen. Detta bör ges regeringen till känna.

18. Kvinnors medverkan när det gäller rovdjursfrågor, punkt 18 (v,

mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om åtgärder för förstärkning av kvinnors deltagande

när det gäller rovdjursfrågor. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:MJ289 yrkande 6.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening förkastligt ur demokratisk synvinkel att

kvinnors medverkan och kvinnors åsikter inte lyfts fram och understryks

på ett tydligare sätt i rovdjursdebatten. Regeringen bör därför verka

för att kvinnor, såväl på myndigheter och verk som inom organisationer

och som individer, ges ett förstärkt deltagande när det gäller rovdjursfrågor.

Detta bör ges regeringen till känna.

19. Krav på kontinuerliga skjutprov, punkt 20 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om krav på kontinuerliga skjutprov. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ350 yrkande 10.

Ställningstagande

I syfte att ytterligare förbättra djurskyddsaspekterna inom jakten bör

det införas krav på kontinuerliga skjutprov för aktivt deltagande i

jakt. För att minska skadeskjutningen bör en sådan bestämmelse införas

i jaktlagstiftningen. Detta bör ges regeringen till känna.

20. Jaktgäst vid lodjursjakt, punkt 21 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om folkbokföringens betydelse för deltagande i

lodjursjakt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447 yrkande 7.

Ställningstagande

Det torde ligga inom ramen för jaktledarens kompetens att avgöra huruvida

en jaktgäst är lämplig att delta i lodjursjakt, liksom att denna lämplighet

i inget avseende kan hänga samman med folkbokföring. Därför anser jag

att jaktgäst vid lodjursjakt inte skall behöva vara folkbokförd i det

län där jaktmarken är belägen. Detta bör ges regeringen till känna.

21. Fångstredskap, punkt 22 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om prövning av fångstredskap. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ424 yrkandena 2-4 och avslår motion 2003/04:MJ304.

Ställningstagande

Enligt min mening bör 11 § jaktförordningen ändras så att både

Naturvårdsverket och Djurskyddsmyndigheten skall pröva fångstredskapen.

Utifrån en sådan författningsändring bör en omprövning göras av existerande

typgodkännanden, och i denna omprövning bör de fångstredskap prioriteras

som syftar till att fånga viltet levande. Detta bör ges regeringen till

känna.

22. Eftersök av vilt, punkt 23 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om prioritering vid eftersök av vilt. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ332 och avslår motionerna 2003/04:MJ447

yrkande 9, 2004/05:MJ352 yrkande 2, 2004/05:MJ422 och 2004/05:MJ523.

Ställningstagande

Det är viktigt att eftersök av vilt kan inledas snarast efter olycktillfället.

Vi anser därför att regeringen via Naturvårdsverket skall ge polisen

samma uppdragsprioritet vid eftersök av anmälningspliktigt trafikskadat

vilt, oberoende av om viltet tillfaller staten eller inte. Detta bör

ges regeringen till känna.

23. Eftersök av vilt, punkt 23 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ersättning till organisationer och enskilda

vid eftersök av vilt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447

yrkande 9 och avslår motionerna 2003/04:MJ332, 2004/05:MJ352 yrkande 2,

2004/05:MJ422 och 2004/05:MJ523.

Ställningstagande

Arbetet med eftersök av skadat vilt finansieras delvis av Vägverket

samtidigt som flera organisationer och enskilda bidrar med ideellt arbete.

Enligt min mening bör detta viktiga arbete uppvärderas och ersättning

utgå till de organisationer och enskilda som i dag arbetar ideellt.

Detta bör ges regeringen till känna.

24. Eftersök av vilt, punkt 23 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ersättning till jägare vid eftersök av vilt.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ422 och avslår motionerna

2003/04:MJ332, 2003/04:MJ447 yrkande 9, 2004/05:MJ352 yrkande 2 och

2004/05:MJ523.

Ställningstagande

Inte minst mot bakgrund av en kraftigt växande vildsvinsstam har frågan

om ersättning till eftersöksjägare blivit mer aktuell än tidigare. Ett

system för att ersätta dessa jägare i de fall de lider ekonomisk skada

vid eftersök av trafikskadat vilt bör därför tillskapas. Detta bör ges

regeringen till känna.

25. Jaktetiska principer, punkt 24 (kd, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kompetent jakt. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ447 yrkande 11 och avslår motionerna 2003/04:MJ447

yrkande 10 och 2004/05:MJ350 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att en kompentent jakt skall vara hänsynsfull, reglerad och

långsiktigt hållbar och anpassas till populationerna av de jagade arterna

och deras utveckling över tid och rum. Jakten bör även ta hänsyn till

de arter som är beroende av arter som jagas, t.ex. jaktfalkens beroende

av ripan som födodjur. Ingen jakt bör förekomma på hotade arter eller

på arter där populationen minskar kraftigt, oavsett orsak, och jakt

under vår och sommar på arter som då är under flytt och reproduktion

bör inte vara tillåten. Slutligen bör jakten utformas utifrån ett

viltvårdsperspektiv som fokuserar på långsiktig förvaltning av viltbestånden.

Detta bör ges regeringen till känna.

26. Jaktetiska principer, punkt 24 (v)

av Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om etik i jägarutbildningen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:MJ350 yrkande 12 och avslår motion 2003/04:MJ447

yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Trots att svensk jakt bedrivs på ett tillfredsställande sätt finns

fortfarande utrymme för förbättringar. Jag anser därför att etik skall

ingå i jägarutbildningen och införas som en portalparagraf i jaktlagstiftningen.

Detta bör ges regeringen till känna.

27. Djurskyddsaspekter på jakt, punkt 25 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en utredning om djurskyddsaspekter på jakt.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ424 yrkande 1 och avslår

motionerna 2003/04:MJ273 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ302 och 2004/05:MJ310.

Ställningstagande

Enligt min mening bör regeringen, i samarbete med Naturvårdsverket och

Djurskyddsmyndigheten, initiera en utredning angående djurskyddsaspekter

på jakt. Detta bör ges regeringen till känna.

28. Utsättning av uppfött vilt, punkt 26 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om djurskyddsaspekten vid utsättning av uppfött

vilt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447 yrkande 4.

Ställningstagande

Vid utsättning av uppfött vilt är det enligt min mening av vikt att

djurskyddsaspekten beaktas. Detta innebär bl.a. att inga uppfödda fåglar

sätts ut innan de är mogna att fullt ut fungera i den biotop där de

placeras. Vidare bör jakt inte bedrivas på ett sådant sätt att det

utsatta viltet inte finner trivsel i området eller i övrigt kan leva ett

naturligt liv. Slutligen bör jaktförordningen revideras så att de

särskilda omständigheterna vid utsättning av uppfött vilt beaktas i större

utsträckning än för närvarande. Detta bör ges regeringen till känna.

29. Åtgärder mot vildgässens skadegörelser, punkt 28 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utökad jakt på vildgäss. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ212 och avslår motion 2003/04:MJ286.

Ställningstagande

Enligt min mening kan lösningen på problemet med vildgässens skadegörelser

vara dels att de får jagas under längre tid, dels att skyddsjakt på de

fält som vildgässen skadar bör underlättas. Detta bör ges regeringen

till känna.

30. Jakt på morkulla, punkt 29 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i anförs i reservationen om ändring av tiderna för jakt på morkulla.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ420.

Ställningstagande

Det var uppenbart att den tidigare jakttiden för morkulla med start

första måndagen efter midsommar stred mot EU:s fågeldirektiv. Även

jaktstarten den 21 augusti infaller emellertid under häckningstid och

strider alltså även den mot direktivet, som ju skall utgöra minimikravet

i unionen. Mot den bakgrunden anser jag att tidpunkten för när jakt på

morkulla kan inledas måste omprövas. Detta bör ges regeringen till känna.

31. Jakt på svärta, punkt 30 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i motionen om förbud mot jakt på svärta. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ421.

Ställningstagande

Antalet svärtor har minskat dramatiskt. Trots detta sker jakten under

häckningstid, vilket strider mot EU:s fågeldirektiv. Vi anser att regeln

bör vara att en art som återfinns i Artdatabankens hotlista inte skall

jagas, vilket innebär att svärtan bör fredas genom att jakten på arten

tas bort. Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Frågor om skyddsjakt som har behandlats tidigare under mandatperioden,

punkt 1 (m, kd, c)

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd) anför:

Utskottet har i detta betänkande enats om att avstå från att mer utförligt

i sak behandla motioner om skyddsjakt på initiativ av enskild med och

utan tillstånd samt om beslutsnivån för sådan jakt. Detta innebär att

utskottet har avstyrkt motionerna med generell hänvisning till utskottets

fördjupade behandling våren 2004 i betänkande 2003/04:MJU18 om skyddsjakt

på rovdjur m.m. Vi vidhåller dock våra respektive ställningstaganden i

dessa frågor så som de kommit till uttryck i betänkanden tidigare under

innevarande mandatperiod.

2. Djurskyddsaspekter på jakt, punkt 25 (mp)

Åsa Domeij (mp) anför:

Jag anser, liksom motionären i motion 2003/04:MJ273, att gods- och

andjakt är etiskt tveksam. Trots detta har jag valt att inte ställa mig

bakom motionens yrkande om förbud mot sådan jakt, eftersom jag är osäker

på hur ett förbud skall avgränsas i praktiken. Det finns emellertid

anledning att återkomma i frågan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:MJ212 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder mot vildgässens skadegörelse.

2003/04:MJ213 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder mot vildsvinen.

2003/04:MJ250 av Jan-Evert Rådhström och Ulla Löfgren (båda m):

Riksdagen beslutar avskaffa den statliga jaktkortsavgiften för ungdomar

mellan 15 och 18 år som utövar uppsiktsjakt.

2003/04:MJ273 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om alternativ till jakt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om godsjakt.

2003/04:MJ275 av Liselott Hagberg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utvärdering av småviltsjakten och av handredskapsfisket

ovan odlingsgränsen och på renbetesfjället.

2003/04:MJ283 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn i syfte att hålla vildsvinsstammen på en acceptabel

nivå.

2003/04:MJ286 av Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa generell skyddsjakt på grågås.

2003/04:MJ290 av Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kd, c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skada på människa eller kostnader för enskild med

anledning av vargförekomst skall ersättas fullt ut av staten.

2003/04:MJ294 av Patrik Norinder (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om s.k. varmintkulor.

2003/04:MJ302 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att all nöjesjakt och uppfödning och utsättning av gräsänder,

rapphöns och fasaner för detta ändamål förbjuds.

2003/04:MJ304 av Lennart Fremling (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om överförande av ansvaret för godkännande av fångstredskap från

Naturvårdsverket till Djurskyddsmyndigheten.

2003/04:MJ306 av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om antalet vargar och en jaktbar stam.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ersättning till drabbade av rovdjur.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokala analyser av livskvaliteten i vargtäta områden.

2003/04:MJ321 av Lars Wegendal m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vildsvinsstammen.

2003/04:MJ332 av Jan-Evert Rådhström och Ulla Löfgren (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen via Naturvårdsverket ger polisen samma

uppdragsprioritet vid eftersök av anmälningspliktigt trafikskadat vilt,

oberoende av om det tillfaller staten eller inte.

2003/04:MJ355 av Viviann Gerdin (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att staten svarar för full täckning av extrakostnader

som drabbar djurägare på grund av rovdjurens närvaro.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utvidga ersättningsreglerna till att även omfatta

kostnader för instängsling av hästar i områden med varg.

2003/04:MJ356 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att begränsa vildsvinets ökningstakt i Sverige.

2003/04:MJ390 av Gunnar Sandberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om älgjakt.

2003/04:MJ391 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson (båda kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om full ekonomisk ersättning vid rovdjursangrepp.

2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tamdjursägare och renägare skall erhålla full

ekonomisk kompensation till följd av rovdjursangrepp.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kompensation för rovdjursangrepp på tamdjur som ej

är kopplade till näringsverksamhet.

2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om dubbelregistrering av älgjaktslicenser.

2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att djurägare måste ges ekonomisk trygghet för

eventuella effekter som rovdjuren åsamkar.

2003/04:MJ420 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jakt på morkulla.

2003/04:MJ421 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jakttid på svärta.

2003/04:MJ424 av Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen (båda mp):

1. Riksdagen begär att regeringen initierar en utredning angående

djurskyddsaspekter på jakt i samarbete med Naturvårdsverket och

Djurskyddsmyndigheten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att 11 §

jaktförordningen bör ändras så att både Naturvårdsverket och

Djurskyddsmyndigheten skall pröva fångstredskapen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att omprövning

av existerande typgodkännanden sker utifrån författningsändringen i

yrkande 2.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de

fångstredskap som syftar till att fånga viltet levande prioriteras i

den omprövning som beskrivs i yrkande 3.

2003/04:MJ447 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om dubbelregistrering av älgjaktsrätten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om småviltsjakt i fjällen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utsättning av uppfött vilt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att jaktgäst

vid lodjursjakt ej skall behöva vara folkbokförd i det län där jaktmarken

är belägen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

länsstyrelsen bör få befogenhet att inom länet, genom lokalt förankrade

förvaltningsplaner, fördela beviljad kvot av björn till länets

jaktvårdskretsar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om eftersök av skadat vilt.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om jaktetiska principer.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kompetent jakt.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rätten att ej ingå i ett viltvårdsområde.

2003/04:Bo202 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett förenklat och mer ändamålsenligt regelsystem samt

förbättrade ersättningar för t.ex. rovdjursstängsel.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:MJ204 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Göran Lindblad (båda

m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att regeringen beslutar ändra 28 § jaktförordningen

så att vargen inte skall omfattas av denna paragraf.

2004/05:MJ215 av Anders Sjölund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om dubbelregistrering vid älgjakt.

2004/05:MJ221 av Jörgen Johansson och Staffan Danielsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förändra jaktförordningen (1987:905) så att människor med

permanent rörelsehinder undantas från bestämmelsen.

2004/05:MJ264 av Krister Hammarbergh (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om svenska jägares möjligheter till småviltsjakt i

fjällvärlden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utländska jägares möjlighet till småviltsjakt i den

svenska fjällvärlden.

2004/05:MJ266 av Krister Hammarbergh (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett avskaffande av dubbelregistrering vid älgjakt.

2004/05:MJ289 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att 28 § jaktförordningen inte bör förändras på sådant

sätt att varg tillåts skjutas utan att skada först inträffat på tamdjur

som befinner sig inom hägnat område eller under omedelbar uppsikt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en översyn av jaktförordningen - dock med

bibehållande av ett starkt skydd för rovdjuren - bör ske och att denna skall

ske mot bakgrund av problematiken som finns med den illegala jakten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör verka för att en person som gjort

sig skyldig till grovt jaktbrott bör fråntas vapen och jaktlicens.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör se över hur straffsatser och

straffskala tillämpas vid grova jaktbrott, som exempelvis illegal jakt på

rovdjur, för att undersöka om rättstillämpningen är adekvat.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör verka för att kvinnor, såväl på

myndigheter och verk som inom organisationer och som individer, ges ett

förstärkt deltagande när det gäller rovdjursfrågor.

2004/05:MJ303 av Liselott Hagberg (fp):

Riksdagen begär att regeringen genomför en utvärdering av lagstiftningen

om den fria småviltsjakten och handredskapsfisket ovan odlingsgränsen

och på renbetesfjället.

2004/05:MJ305 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson (båda kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ändring i 28 § jaktförordningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om full ekonomisk ersättning för rovdjursangrepp.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att begränsad licensjakt tillåts i områden med stark

koncentration av varg.

2004/05:MJ310 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att all nöjesjakt samt uppfödning och utsättning av gräsänder,

rapphöns och fasaner för detta ändamål förbjuds.

2004/05:MJ311 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skyddsjakt på varg först bör tillåtas när vargstammen

nått ett antal på 200 individer och då enbart gälla utvidgad jakträtt

i renskötselområden.

2004/05:MJ314 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige verkar för importförbud av päls kommen

från djur fångade i bensax, snara eller kroppsfälla.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang verkar för

att bensax, snara eller kroppsfälla skall förbjudas som fångstmetoder.

2004/05:MJ320 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jakt på lodjur.

2004/05:MJ336 av Carl-Erik Skårman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jakt på rovdjur och behovet av regler för framtida licensjakt

på varg.

2004/05:MJ344 av Patrik Norinder (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om s.k. varmintkulor.

2004/05:MJ350 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det skall fordras krav på kontinuerligt skjutprov

för att få delta aktivt i jakt. Detta bör finnas med i jaktlagstiftningen

som ett krav för att minska skadeskjutningen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att etik skall ingå i jägarutbildningen samt att

etik införs som portalparagraf i jaktlagstiftningen.

2004/05:MJ352 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att 28 § måste förändras för att stärka djurägarens

rätt att försvara sina djur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att full ekonomisk ersättning skall utgå för skadade/döda

djur, material och djurägarens merarbete vid eftersök av försvunna djur.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att beslut rörande varg skall överflyttas från

Naturvårdsverket till länsstyrelserna.

2004/05:MJ364 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att fastställa principen om att den som åsamkar annan

skada skall ersätta skadan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att staten ersätter de markägare som lidit ekonomisk

skada på grund av en ökad rovdjursstam.

2004/05:MJ369 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om de regionala rovdjursgruppernas och det nationella

rovdjursrådets funktion.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökande insatser för att förebygga rovdjursangrepp

och bidrag när skador uppstått.

2004/05:MJ390 av Birgitta Carlsson och Staffan Danielsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vidta åtgärder för att minska vildsvinsstammen i

Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att stärka jordbruksarrendatorernas rätt

vid viltskador orsakade av vildsvin.

2004/05:MJ397 av Runar Patriksson (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ersättning till drabbade djurägare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokala analyser av livskvaliteten för boende i vargtäta

områden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skydds- och licensjakt i 27 och 28 §§ i lagen om jakt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att beslutsnivån bör vara så lokal som möjligt.

2004/05:MJ410 av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en ändring skyndsamt görs av de paragrafer i

jaktförordningen som gör det möjligt att direkt skydda sina tamdjur vid

rovdjursangrepp.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om huruvida full ekonomisk ersättning skall utbetalas

för rovdjursangrepp på tamdjur.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de djurägare som för att skydda sina tamdjur mot

rovdjur måste sätta upp särskilda viltstängsel skall hållas skadeslösa

för den merkostnad som detta förorsakar.

2004/05:MJ422 av Jan Andersson och Eskil Erlandsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett system för att ersätta eftersöksjägare om de lider ekonomisk

skada vid eftersök av trafikskadat vilt.

2004/05:MJ424 av Kenneth Johansson och Eskil Erlandsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av att vidta de åtgärder som behövs för att en begränsad

jakt på lodjur åter skall medgivas utanför renskötselområdet.

2004/05:MJ433 av Eskil Erlandsson och Agne Hansson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att länsstyrelserna omedelbart ges i uppdrag att se

över begränsningarna för var säljakten får bedrivas och i förekommande

fall ta bort de begränsningar som hindrar att den årliga kvoten kan

uppfyllas.

2004/05:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om minskade klövviltsstammar.

2004/05:MJ452 av Karl Gustav Abramsson och Sören Wibe (båda s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

viltvårdslagen i enlighet med motionen.

2004/05:MJ462 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utveckla metoderna för säljakten.

2004/05:MJ475 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att begränsa vildsvinets ökningstakt i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en kartläggning av problemen med vildsvinen.

2004/05:MJ476 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den s.k. viltvårdsavgiften (41 § 1 jaktlagen [1987:259]).

2004/05:MJ482 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillväxt av enskild art inte skall få ske på annan arts

bekostnad så att den biologiska mångfalden utarmas.

2004/05:MJ484 av Lars Wegendal m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en vildsvinspolicy och om typgodkända

burfällor.

2004/05:MJ503 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en ny förvaltning av älgstammen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skyddsjakt i samband med rovdjursangrepp.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar

av 28 § jaktförordningen så att det tydliggörs att en tamdjursägare har

rätt att försvara sina djur mot angrepp från varg enligt vad i motionen

anförs.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av 27 § jaktförordningen så att Naturvårdsverket får föreskriva att

beslut om jakt på varg får meddelas av länsstyrelsen i län med fasta

stammar av varg enligt vad i motionen anförs.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

länsstyrelsen bör ges rätt att besluta om jakt på lodjur i de län där arten

är rikligt förekommande.

2004/05:MJ518 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om valbarhet till styrelse i viltvårdsområde.

2004/05:MJ523 av Eskil Erlandsson och Jörgen Johansson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behov av organisation och finansiering av kostnader för

trafikskadat vilt.

2004/05:N414 av Runar Patriksson och Anita Brodén (båda fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om delegationsrätt av skyddsjaktsbeslut från Naturvårdsverket

till länsstyrelserna.