Bet. 2004/05:MJU9

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2004/05:MJU9

Ändringar i skogsvårdslagen m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:58

Ändringar i skogsvårdslagen jämte två följdmotioner och två motionsyrkanden

från allmänna motionstiden 2004 med anknytning till propositionen. I

propositionen föreslår regeringen bl.a. att den som ställt säkerhet för

fullgörande av återväxtåtgärder enligt skogsvårdslagen (1979:429) och

den berörda skogsmarken överlåts genom försäljning, byte eller gåva

solidariskt med en ny ägare är ansvarig för vissa kostnader. Säkerhet

får bara krävas i samband med avverkning om det skäligen kan befaras

att skogsägaren annars inte kommer att vidta återväxtåtgärder. Regeringen

föreslår även, i de fall tillstånd krävs enligt jordförvärvslagen

(1979:230), att avverkning inte får ske innan förvärvstillstånd har

meddelats. Vidare föreslås att den som av uppsåt eller oaktsamhet påbörjar

en avverkning innan beslutad säkerhet har ställts och godkänts av

skogsvårdsstyrelsen skall kunna dömas till ansvar. Skogsvårdsstyrelsen

föreslås få möjlighet att meddela undantag från kraven på ändamålsenlig

avverkning för att bevara och utveckla natur- och kulturmiljövärden. I

propositionen behandlas också frågor om bl.a. undantag från regeln om

avgränsning av brukningsenhet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag

samt föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om det

solidariska ansvaret för återväxtåtgärder. Utskottet avstyrker berörda

motionsyrkanden.

I betänkandet behandlar utskottet även motioner som enligt bestämmelserna

i 3 kap. 13 § riksdagsordningen väckts med anledning av händelse av

större vikt - den svåra storm som drabbade södra Sverige den 8 och 9

januari 2005. I motionerna läggs ett stort antal förslag till åtgärder

för att mildra stormens verkningar fram. Samtliga motioner avstyrks med

hänvisning till redan vidtagna åtgärder, till 2005 års ekonomiska

vårproposition och till det övriga arbete på området som pågår i

Regeringskansliet och vid berörda myndigheter.

Utskottet har slutligen valt att i betänkandet behandla ett antal

motioner från allmänna motionstiden 2004 om bl.a. skogspolitikens mål,

ett hållbart skogsbruk, forskning och utveckling på skogens område,

bioenergi, Skogsvårdsorganisationen och ändringar i skogsvårdslagstiftningen.

Samtliga motioner avstyrks. Av dessa motioner avstår utskottet från

att behandla 12 motionsyrkanden mer utförligt i sak eftersom motionsyrkandena

utgör upprepningar av tidigare väckta motioner. Utskottet hänvisar därvid

till de riktlinjer för förändring av utskottens arbetsformer som riksdagen,

på förslag av Riksdagskommittén, har ställt sig bakom, till fördjupad

utskottsbehandling tidigare under mandatperioden och till utskottets

långtidsplanering. Övriga motionsyrkanden avstyrks huvudsakligen med

hänvisning till en aviserad proposition om miljömålen och till övriga

pågående åtgärder på områdena.

I betänkandet finns 28 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Det solidariska ansvaret för återväxtåtgärder

Riksdagena) godkänner vad utskottet anfört,b) antar regeringens förslag

om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 8 §.Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del och avslår motionerna

2004/05:MJ10 yrkande 1 och 2004/05:MJ508 yrkande 25.

2. Förutsättningar för krav på säkerhet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429) såvitt avser 36 §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:58 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 2.

Reservation 1 (fp)

3. Krav på förvärvstillstånd före avverkning

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429) såvitt avser 10 a §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:58 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ10 yrkande 3,

2004/05:MJ11 och 2004/05:MJ504 yrkande 7.

Reservation 2 (fp)

4. Brukningsenhetens storlek

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 4.

5. Översyn av 12 § skogsvårdslagen

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 5.

Reservation 3 (fp)

6. Högsta tillåtna areal för föryngringsavverkning

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 6.

7. Internationellt skogssamarbete

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 7.

Reservation 4 (fp)

8. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429) i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit

ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del.

9. Ekonomiskt stöd för stormens verkningar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkande 12, 2004/05:MJ8 i denna

del och 2004/05:MJ9 yrkandena 15 och 22.

10. Omfördelning av resurser

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del och

2004/05:MJ8 i denna del.

Reservation 5 (m, c)

11. Resurser till Skogsstyrelsen

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 9.

12. Medel ur EU:s solidaritetsfond

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkande 25, 2004/05:MJ7 yrkande

5 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 4.

13. Utredning och analys av konsekvenserna för skogsnäringen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkande 1 och 2004/05:MJ9

yrkande 16.

14. Införande av en s.k. katastrofparagraf i skogsvårdslagen m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ6 yrkande 17.

Reservation 6 (kd)

15. Dispenser för lagring av virke m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 4 och 2004/05:MJ8 i

denna del.

Reservation 7 (m, kd, c)

16. Åtgärder för att snarast få ut virket ur skogen

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 18.

17. Bekämpning av skadegörare

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 23 och 24, 2004/05:MJ6

yrkande 7, 2004/05:MJ7 yrkande 3, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9

yrkande 24.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (kd)

Reservation 10 (c)

18. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22, 2004/05:MJ6

yrkandena 6 och 18, 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del, 2004/05:MJ8 i

denna del och 2004/05:MJ9 yrkandena 10-13 och 25.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (fp)

Reservation 13 (kd)

19. Utbildning och information

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ5 yrkande 15.

Reservation 14 (fp)

20. Klimatfrågor

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkandena 3 och 5.

21. Stöd till uppröjning i områden av intresse för rekreation och

friluftsliv

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 14.

22. Skogspolitikens mål

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 3.

Reservation 15 (mp)

23. Ett hållbart skogsbruk

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sk405 yrkande 11, 2004/05:MJ434

yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40 samt 2004/05:MJ439 yrkandena

4 och 5.

Reservation 16 (m)

Reservation 17 (v)

Reservation 18 (mp)

24. Forskning och utveckling

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ434 yrkandena 9, 25 och 38 samt

2004/05:MJ485.

Reservation 19 (mp)

25. Bioenergi

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ434 yrkande 42 och 2004/05:MJ508

yrkande 22.

Reservation 20 (fp, kd)

Reservation 21 (mp)

26. Skogsvårdsorganisationen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ239 och 2004/05:MJ434 yrkandena

10 och 43-45.

Reservation 22 (kd)

Reservation 23 (mp)

27. Vissa lagstiftningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ326 och 2004/05:MJ434 yrkandena

5, 7, 13, 20 och 46.

Reservation 24 (m)

Reservation 25 (mp)

28. Samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 18.

Reservation 26 (mp)

29. En ny skogslogistik

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 19.

30. Ekologiska landskapsplaner

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 22.

Reservation 27 (mp)

31. Fler kvinnor inom skogsnäringen

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 52.

Reservation 28 (v, mp)

32. Skogspolitiska frågor som har behandlats tidigare under

mandatperioden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sk405 yrkande 10, 2004/05:MJ434

yrkande 6, 2004/05:MJ504 yrkandena 1-4 och 9, 2004/05:MJ507 yrkande 18,

2004/05:MJ508 yrkandena 21, 24, 27 och 28 samt 2004/05:MJ534 yrkande

1.

Stockholm den 26 april 2005

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund

(s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v),

Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c), Jan-Olof

Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Ann-Kristine Johansson (s),

Anita Brodén (fp), Anders Bengtsson (s) och Marie Wahlgren (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionen

I januari 2005 presenterade regeringen propositionen Ändringar i

skogsvårdslagen med förslag till lagändringar för att motverka exploaterande

fastighetsförvärv. Regeringen föreslår bl.a. att säkerhet skall ställas

vid ändrade förhållanden för fastigheten, som t.ex. ägarbyte, och att

beviljat förvärvstillstånd skall vara en förutsättning för avverkning.

Med anledning av propositionen har två motioner (fp, kd) med sammanlagt

åtta motionsyrkanden väckts. Samtliga yrkanden avstyrks av

utskottet.

Lagförslaget återges i bilaga 2.

Stormen i södra Sverige

Den 8 och 9 januari 2005 drabbades södra Sverige av en storm som orsakade

stora skador på framför allt skog och infrastruktur. Svårast skador

uppstod i skogstrakterna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,

Blekinge, Hallands och Västra Götalands län.

Baserad på flyginventeringar och andra insatser har Skogsstyrelsen gjort

bedömningen att den stormfällda skogen motsvarar 75 miljoner kubikmeter

virke. Denna mängd motsvarar den årliga normalavverkningen i hela Sverige.

Med katastrofens omfattning som grund beslutade regeringen den 10 mars

2005 att ansöka om bistånd från EU:s solidaritetsfond. Regeringens beslut

motiveras av katastrofens omfattning. Härutöver har regeringen beslutat

om olika insatser för att begränsa fortsatta negativa verkningar av

katastrofen.

Till följd av stormen ligger nu enorma mängder stormfällt virke ute i

de drabbade skogarna. Att få ut detta virke ur skogen är naturligtvis

en förutsättning för att dess värde skall kunna tillgodogöras i största

möjliga utsträckning. Det är också nödvändigt för att undvika att det

stormfällda virket blir en härd för insekter som sedan skadar den växande

skogen. Således kommer de stora mängder vindfällen och obarkat virke

som finns i skogen med våren och värmen att angripas av skadeinsekter,

främst barkborrar. Insektsangreppen leder till massförökning som

kommande år kan orsaka omfattande skador på stående skog.

Arbetet med att så snabbt som möjligt få ut det stormfällda virket ur

skogen kommer under de närmaste ett och ett halvt åren att kräva ett

mångfaldigande av avverkningen i det drabbade området. Detta kommer att

leda till motsvarande ökning av timmertransporterna på vägnätet, som i

stor utsträckning består av privata mindre skogsbilvägar. För att en

hög takt i röjningsarbetet skall kunna upprätthållas är det nödvändigt

att använda vägarna även under tjällossningsperioden. Följden blir att

många vägar kommer att köras sönder redan i vår och måste repareras

omedelbart. Antalet sönderkörda vägar kommer att vara mångdubbelt större

jämfört med normalt.

För att det stormfällda virket skall kunna omhändertas och den växande

skogen därmed kunna skyddas från insektsangrepp har ett extremt behov

av lagringsanläggningar uppkommit. I den skadedrabbade regionen krävs

därför hundratals nya anläggningar för lagring av virke under längre

tid. För inrättande av dessa anläggningar avser regeringen att dels

upplåta mark, dels tillsammans med markägare och aktörer investera i

lagerytor och installation av bl.a. bevattningsutrustning.

Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna

utarbetat ett s.k. stödpaket med åtgärder för att lindra stormens

verkningar. Dessutom förbereder regeringen ett underlag för anmälan till

kommissionen om statsstöd för dessa åtgärder.

I 2005 års ekonomiska vårproposition (prop. 2004/05:100) har regeringen

lagt fram ytterligare förslag i syfte att mildra stormens skadeverkningar.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet de gröna.

Riksdagen har nyligen tagit ställning till motioner om åtgärder och

ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige och har med

anledning av en reservation (m, fp, kd, c, mp) beslutat om tillkännagivanden

av innebörd att det av räddningstjänstlagen och lagen om extraordinära

händelser tydligt bör framgå i vilken utsträckning staten har ett

ekonomiskt ansvar vid en katastrofsituation. På sikt kan ett nationellt

katastrofkonto övervägas i syfte att bistå särskilt drabbade kommuner

vid katastrofer, såväl utomlands som inom landet. Vidare bör möjligheten

till kompensation för de ekonomiska förluster som uppkommit till följd

av stormen utredas. Stormens karaktär av naturkatastrof motiverar

statliga insatser för att lindra skadeverkningarna för de hårdast drabbade.

Frågan om vilka händelser som kräver att den enskilde tillgodoser sitt

behov av försäkringsskydd bör väckas (bet. 2004/05:FöU8, rskr. 2004/05:214).

Med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 13 § riksdagsordningen har fem

motioner (m, fp, kd, c, mp) väckts. I motionerna läggs ett stort antal

förslag till åtgärder för att mildra stormens verkningar fram. Utskottet,

som har valt att behandla motionerna i detta betänkande, avstyrker

samtliga motioner och hänvisar till de åtgärder som har vidtagits och

kommer att vidtas på området.

Med anledning av motionerna om åtgärder för att lindra stormens

skadeverkningar har utskottet inhämtat information från statsrådet Ulrica

Messing, Näringsdepartementet, och från generaldirektör Göran Enander,

Skogsstyrelsen. Utskottet har även anordnat en offentlig utfrågning

med anledning av stormens skadeverkningar samt företagit en studieresa

till stormdrabbade områden i Småland. Utfrågningen nedtecknades

stenografiskt och protokollet bifogas detta betänkande som bilagorna 3 och

4. I ärendet har inkommit en skrivelse från Sveriges Åkeriföretag.

Motioner från allmänna motionstiden 2004

I betänkandet behandlas även ett antal motioner från allmänna motionstiden

2004 om bl.a. skogspolitikens mål, ett hållbart skogsbruk, forskning

och utveckling på skogens område, bioenergi, Skogsvårdsorganisationen

och ändring i skogslagstiftningen.

I maj 2004 tillkallade regeringen en utredare med uppdrag att utvärdera

och se över skogspolitiken. Utvärderingen skall ha som utgångspunkt att

grunderna för den gällande skogspolitiken ligger fast, vilket innebär

att skogspolitikens två jämställda mål, ett produktionsmål och ett

miljömål, inte förändras. Ett hållbart skogsbruk skall bedrivas, och

skogen och skogsnäringen kommer även i fortsättningen att vara av

ekonomisk, social, kulturell och ekologisk betydelse för Sverige. Regeringen

bedömer att det är väsentligt att utvärdera hur väl målen för skogspolitiken

har uppfyllts under de dryga tio år som den tillämpats. Uppdraget skall

redovisas senast den 31 december 2005 (dir. 2004:70). Enligt tilläggsdirektiv

skall ett delbetänkande som avser utvärdering och översyn av

Skogsvårdsorganisationen lämnas senast den 30 april 2005 (dir. 2004:139).

Flertalet motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2004 avstyrks med

hänvisning till det uppdrag som har getts till Skogsutredningen. Några

motioner har utskottet funnit utgöra upprepningar av tidigare väckta

motioner, och de behandlas därför i förenklad form. Utskottet hänvisar

därvid till de riktlinjer för förändring av utskottens arbetsformer som

riksdagen, på förslag av Riksdagskommittén, har ställt sig bakom, till

fördjupad utskottsbehandling tidigare under mandatperioden och till

utskottets långtidsplanering. Övriga motionsyrkanden avstyrks med

hänvisning till en aviserad proposition om miljömålen och till pågående

åtgärder på områdena.

Samtliga motioner återfinns i bilaga 1.

Bakgrund - propositionen

Regeringen gav den 14 december 2000 i regleringsbrev Skogsstyrelsen i

uppdrag att lämna underlag för fördjupad prövning av Skogsvårdsorganisationens

verksamhet för perioden 2003 t.o.m. 2006. Uppdraget redovisades den 7

januari 2002 i rapporten Skogsstyrelsens underlag för fördjupad prövning

2003-2006. Skog till nytta för alla.

Näringsdepartementet uppdrog den 27 juni 2002 åt en särskild utredare

att utvärdera möjligheten och konsekvenserna av att enligt 36 §

skogsvårdslagen (1979:429) knyta säkerhet för återväxtåtgärder till fastigheten.

Uppdraget redovisades i en rapport som inkom till Näringsdepartementet

i augusti 2002. I rapporten föreslås att vid överlåtelse av en fastighet

skall den tidigare ägaren stå kvar med ett solidariskt ansvar för de

återväxtåtgärder som denne har ställt säkerhet för. Säljaren och köparen

får vid överlåtelsen förhandla om hur kostnaderna för de aktuella

återväxtåtgärderna skall fördelas dem emellan. Utredaren konstaterar att

tillämpningen av 36 § skogsvårdslagen i dag varierar mellan olika

skogsvårdsstyrelser och föreslår att det görs tydligt under vilka

förutsättningar som säkerhet kan utkrävas. Under våren 2003 tillsattes en

arbetsgrupp inom Regeringskansliet med representanter från

Justitiedepartementet,

Jordbruksdepartementet, Miljödepartementet och Näringsdepartementet

samt Skogsstyrelsen för att bereda utredarens förslag vidare. Målsättningen

var att hitta en effektiv och praktisk modell för ställande av säkerhet

som fungerar även vid ändrade förhållanden för fastigheten, som t.ex.

ägarbyte, och för att analysera möjliga vägar att motverka exploaterande

fastighetsförvärv.

Som ett resultat av det arbetet kom Skogsstyrelsen den 31 oktober 2003

in till Näringsdepartementet med ett reviderat förslag till ändringar

i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen (1993:1096), i syfte att

motverka exploaterande fastighetsförvärv. I propositionen föreslås även

ändringar i skogsvårdslagen, föranledda av att det vid domstolsprövning

har visat sig att bestämmelsen i 36 § tredje stycket skogsvårdslagen

att en avverkning, som avses i paragrafens första stycke, får påbörjas

först när säkerhet ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen inte har

ansetts omfattas av straffbestämmelserna i 38 § samma lag.

Lagrådet har yttrat sig över propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås följande ändringar i skogsvårdslagen (1979:429).

Om en skogsägare har ställt säkerhet för fullgörande av återväxtåtgärder

enligt skogsvårdslagen och den skogsmark på vilken åtgärden skall vidtas

överlåts genom försäljning, byte eller gåva, är den som ställt säkerhet

solidariskt med en ny ägare ansvarig för sådana kostnader som uppkommer

om åtgärderna efter beslut av skogsvårdsstyrelsen utförs på ägarens

bekostnad. Ansvaret skall vara begränsat till det belopp för vilket

säkerhet ställts och upphör om en ny ägare ställer säkerhet för de

ifrågavarande återväxtåtgärdernas fullgörande och säkerheten godkänns av

skogsvårdsstyrelsen.

En skogsvårdsstyrelse får kräva säkerhet i samband med en avverkning

endast om det skäligen kan befaras att skogsägaren annars inte kommer

att vidta återväxtåtgärder.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar en avverkning innan en

beslutad säkerhet har ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen skall

kunna dömas till ansvar.

Avverkning får inte ske förrän förvärvstillstånd meddelats enligt

jordförvärvslagen (1979:230) i de fall tillstånd enligt denna lag krävs.

Den som i ett sådant fall uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar en

avverkning innan tillstånd meddelats skall kunna dömas till ansvar.

Skogsvårdsstyrelsen får möjlighet att meddela undantag från kraven på

ändamålsenlig avverkning för att bevara och utveckla natur- eller

kulturmiljövärden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

I propositionen behandlas också frågor om bl.a. undantag från regeln om

avgränsning av brukningsenhet.

Utskottets överväganden

Det solidariska ansvaret för återväxtåtgärder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om det solidariska ansvaret

för återväxtåtgärder. Motioner (fp) om förtydligande av det solidariska

ansvaret m.m. avstyrks med hänvisning till vad som anförts i propositionen

och till vad utskottet anför.

Propositionen

Om säkerhet ställs för fullgörande av återväxtåtgärder enligt skogsvårdslagen

(1979:429) och den skogsmark på vilken åtgärderna skall vidtas överlåts

genom försäljning, byte eller gåva, skall enligt regeringens förslag

den som ställt säkerhet solidariskt med en senare ägare vara ansvarig

för kostnader som uppkommer om åtgärderna efter beslut av skogsvårdsstyrelsen

utförs på ägarens bekostnad.

Regeringen föreslår också att det solidariska ansvaret skall vara

begränsat till det belopp för vilket säkerhet har ställts. Ansvaret för

den som ställt säkerhet upphör om en ny ägare ställer säkerhet för de

ifrågavarande återväxtåtgärdernas fullgörande och säkerheten godkänns

av skogsvårdsstyrelsen.

Om det finns särskilda skäl bör, enligt regeringen, skogsvårdsstyrelsen

även i andra fall få besluta att en överlåtares ansvar för återväxtåtgärderna

skall bortfalla.

Motionerna

Enligt motion MJ10 (fp) bör det solidariska ansvaret när skogsmarken

överlåts vidare förtydligas. Motionärerna hänvisar till vad Lagrådet

anför om detta (yrkande 1).

I motion MJ508 (fp) begärs att regeringen snarast vidtar åtgärder för

att förhindra att problem uppstår vid återplantering vid handel med

skogsfastigheter, s.k. klippare. En enkel metod är enligt motionärerna

att låta återplanteringsgarantin följa skogsfastigheten (yrkande 25).

Utskottets

ställningstagande

I sitt yttrande över regeringens förslag om solidariskt ansvar för

återväxtåtgärder anför Lagrådet bl.a. följande. Vid föredragningen har

upplysts att avsikten inte bara är att den som har ställt säkerhet och

sedan överlåter skogsmarken kan bli solidariskt ansvarig med den till

vilken överlåtelsen har skett. Avsikten är också att, om skogsmarken

överlåts vidare, den förste ägaren skall kunna bli solidariskt ansvarig

med en senare förvärvare. Enligt Lagrådet framgår det inte med önskvärd

tydlighet av lagtexten att bestämmelserna skall tolkas på det sättet.

Lagrådet anser att lagtexten bör göras tydligare och att författningskommentaren

bör byggas ut. Vidare anser Lagrådet det önskvärt att författningskommentaren

förses med konkreta exempel på situationer då bestämmelsen bör vara

tillämplig.

Inledningsvis vill utskottet i likhet med regeringen framhålla att, när

man talar om exploaterande skogsbruk, problemet i de allra flesta fall

inte är de avverkningar som ett sådant skogsbruk leder till utan det

faktum att skogsägaren drar sig undan sin skyldighet att utföra

återväxtåtgärder till följd av en avverkning. I det följande avses med

exploaterande skogsbruk de fall där den som innehar eller köper en

skogsfastighet på begäran ställer säkerhet för återväxtåtgärder och sedan

gör stora avverkningar men därefter säljer fastigheten och får tillbaka

säkerheten utan att återväxtåtgärder har vidtagits. I realiteten är det

bara i ett begränsat antal fall årligen som säkerheten behöver lämnas

tillbaka för att en fastighet har sålts. För skogsbrukets del har dessa

fall av den orsaken större betydelse från kvalitativ än från kvantitativ

synpunkt. I enskilda fall kan beteendet emellertid utgöra en risk för

att skogen utnyttjas kortsiktigt och att den långsiktiga hushållningsprincipen

åsidosätts. Förfarandet riskerar dessutom att inverka negativt på den

allmänna moralen inom skogsbruket. Eftersom dessa förfaranden inte hör

hemma i ett ansvarsfullt skogsbruk i enlighet med skogspolitikens

intentioner bör de stävjas. I sammanhanget vill utskottet, som delar

regeringens uppfattning, understryka att avsikten är att det solidariska

ansvaret inte skall upphöra förrän återväxtåtgärderna har vidtagits

eller skogsvårdsstyrelsen befriar en tidigare ägare från det solidariska

ansvaret i enlighet med vad utskottet anför nedan. Detta innebär samtidigt

att om en ny ägare ställer säkerhet för återväxtåtgärder i stället för

en tidigare ägare, denne i sin tur blir ansvarig om han eller hon

överlåter fastigheten innan åtgärderna har vidtagits.

Som anges i författningskommentaren innebär bestämmelsen i 8 § andra

stycket skogsvårdslagen att en ägare som har ställt säkerhet för

återväxtåtgärder enligt 36 § samma lag under vissa förutsättningar skall

svara för kostnaderna för de återväxtåtgärder som omfattas av säkerheten

även efter det att fastigheten har överlåtits. Därmed kommer säkerheten

att gälla för de kostnader som hänför sig till dessa återväxtåtgärder,

även om de genomförs efter det att fastigheten överlåtits till en ny

ägare. Ett sådant ekonomiskt ansvar för den tidigare ägaren skall bara

inträda om överlåtelsen sker genom försäljning, byte eller gåva. Ansvaret

skall dessutom vara solidariskt för en tidigare och en senare ägare och

inte överstiga det belopp för vilket säkerheten har ställts. Vidare

skall ansvaret bara kunna göras gällande i samma situation som den

ställda säkerheten skulle komma att tas i anspråk, dvs. om skogsvårdsstyrelsen

tvingas vidta åtgärderna på ägarens bekostnad. Hur en eventuell kostnad

skall fördelas mellan en tidigare och en senare ägare och i vad mån den

ena har rätt till återkrav mot den andra om han eller hon själv får stå

för hela eller delar av kostnaden får bli beroende av parternas

överenskommelse. Det skall också uppmärksammas att om en tidigare ägare

står kvar med ett solidariskt ansvar och skogsvårdsstyrelsen låter utföra

återväxtåtgärder på ägarens, eller en tidigare ägares, bekostnad blir

den tidigare ägaren part i ärendet.

Bestämmelsen kan belysas med ett praktiskt exempel. A vill genomföra en

avverkning på sin skogsfastighet. I samband med avverkningen fattar

skogsvårdsstyrelsen beslut om att A skall ställa säkerhet för de

återväxtåtgärder som avverkningen ger anledning till. A ställer säkerhet,

genomför avverkningen och säljer därefter den mark på vilken avverkningen

genomförts till B innan återväxtåtgärderna vidtagits. Eftersom överlåtelsen

har skett genom försäljning blir A enligt 8 § skogsvårdslagen solidariskt

ansvarig med B för det fall skogsvårdsstyrelsen tvingas vidta

återväxtåtgärderna på ägaren B:s bekostnad. Eftersom A vill slippa det

solidariska ansvaret avtalar han med B i samband med försäljningen om att

B skall ställa ny säkerhet för återväxtåtgärderna i stället för den

säkerhet som A ställt. B gör så, och A blir fri från det solidariska

ansvaret och får tillbaka sin säkerhet. Genom byte övergår sedan marken

från B till C. Eftersom C inte ställer ny säkerhet blir B, på samma

sätt som A skulle ha blivit om B inte ställt säkerhet i samband med det

tidigare köpet, solidariskt ansvarig med C för återväxtåtgärderna. Om

skogsvårdsstyrelsen sedan tvingas vidta återväxtåtgärderna på C:s

bekostnad kan myndigheten även vända sig mot B för att få betalt, eller

utnyttja den av B ställda säkerheten. Frågan om hur kostnaden i så fall

skall fördelas mellan B och C avgörs av vad B och C kommit överens om

i samband med bytet.

Det kan naturligtvis göras gällande att det kan uppfattas som betungande

för en ny ägare att behöva ställa säkerhet för återväxtåtgärder eftersom

säkerheten ju inte motsvaras av något motsvarande värde på fastigheten.

Mot detta kan ställas att en köpare eller annan förvärvare av en

skogsfastighet på vilken det föreligger skyldighet att anlägga ny skog

måste ha en ekonomisk situation som gör det möjligt för honom eller

henne att finansiera nödvändiga återväxtåtgärder. Skogsägaren bör då

också ha möjlighet att ställa säkerhet för dessa åtgärder. Utskottet

gör därför samma bedömning som regeringen att varken en tidigare ägares

ansvar eller en ny säkerhet bör innebära något problem vid de förhandlingar

som förutsätts föras mellan parterna i samband med överlåtelse av en

fastighet. Förekomsten av ett solidariskt ansvar för en tidigare ägare

torde inte heller innebära några problem vid senare överlåtelser. Hur

det i praktiken skall gå till vid ställandet av en ny säkerhet från en

förvärvares sida får, som regeringen anför, lösas mellan parterna genom

avtal. En fördel med den föreslagna regleringen är att frågor om

återväxtåtgärder och säkerhet, med all sannolikhet, i framtiden kommer att

ingå som en naturlig del i de förhandlingar som föregår en

fastighetsöverlåtelse.

Som regeringen anför kan det finnas anledning att anta att en ny ägare

i de allra flesta fall kommer att ställa den säkerhet som krävs. Därmed

kommer det bara att vara i något enstaka fall som en tidigare ägare

kommer att stå kvar med ett ekonomiskt ansvar för återväxtåtgärderna

gentemot senare ägare. I dessa fall kan förhållandet emellertid bli

bestående under en inte obetydlig tid. Om det i ett sådant fall, till

följd av någon efterkommande händelse, skulle uppstå en situation där

ett fortsatt solidariskt ansvar skulle anses som stötande, bör

skogsvårdsstyrelsen ha möjlighet att befria en tidigare ägare från fortsatt

ansvar. Utskottet vill emellertid understryka att en sådan befrielse

inte påverkar eventuella avtal mellan en tidigare ägare och en ny ägare

om fördelning av kostnaderna dem emellan för eventuella återväxtåtgärder.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att det i skogsvårdslagen

införs bestämmelser om att, i de fall som säkerhet ställts för fullgörande

av återväxtåtgärder och den skogsmark på vilken åtgärderna skall vidtas

överlåts genom försäljning, byte eller gåva, den som har ställt säkerheten

är solidariskt med en senare ägare ansvarig för de kostnader som

skogsvårdsstyrelsen kan få om den tvingas vidta återväxtåtgärderna på

fastighetsägarens bekostnad. Det solidariska ansvaret bör upphöra och

säkerheten återlämnas om en senare ägare ställer ny säkerhet för de

ifrågavarande återväxtåtgärderna och säkerheten godkänns av skogsvårdsstyrelsen.

Som uppmärksammas i propositionen kan det uppstå andra situationer där

det framstår som stötande att låta det solidariska ansvaret kvarstå. Om

det finns särskilda skäl bör skogsvårdsstyrelsen därför även i annat

fall kunna besluta att en tidigare ägares ansvar för återväxtåtgärderna

skall bortfalla.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till regeringens förslag samt

föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om det solidariska

ansvaret för återväxtåtgärder. Därmed anser utskottet att syftet med

motionerna MJ10 (fp) yrkande 1 och MJ508 (fp) yrkande 25 får anses

tillgodosett. Berörda motionsyrkanden bör därmed inte föranleda någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Förutsättningar för krav på säkerhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag om säkerhet

i vissa fall för återväxtåtgärder och avslår ett motionsförslag (fp) om

ett generellt krav på säkerhet.

Jämför reservation 1 (fp).

Propositionen

Regeringen anser att det finns anledning att skärpa reglerna om i vilka

fall säkerhet skall få krävas. I fortsättningen bör säkerhet bara få

krävas om det, förutom att det skall vara fråga om en avverkning av

större omfattning som föranleder kostsamma återväxtåtgärder, skäligen

kan befaras att åtgärderna annars inte blir vidtagna. Mot denna bakgrund

föreslår regeringen att en skogsvårdsstyrelse skall få kräva säkerhet

för återväxtåtgärder av en skogsägare bara om det skäligen kan befaras

att åtgärderna annars inte blir vidtagna.

Motionen

I motion MJ10 (fp) tas frågan upp om ett generellt krav på säkerhet

(yrkande 2). Eftersom det är av vikt att människor behandlas lika

förordar motionärerna en mer generell metod än regeringen, dvs. med

schablonbelopp som reserveras under den aktuella perioden. Fördelen med

ett schablonbelopp är att osäkerhet då inte behöver råda om vad som

gäller för den enskilde skogsägaren. Härigenom stimuleras bl.a. snabb

återplantering. En nedre gräns bör sättas för arealernas storlek, och

det är viktigt att systemet blir så enkelt och obyråkratiskt som möjligt.

Skogsstyrelsen bör få i uppdrag att utforma regler om sådana schabloner

- utformade så att reglerna inte negativt påverkar små skogsägare.

Utskottets ställningstagande

Av propositionen framgår att skogsvårdsstyrelserna tillämpar bestämmelserna

om säkerhet olika, och på sätt som i korthet kan beskrivas som en

generell och en selektiv metod. Den generella metoden innebär att säkerhet

krävs av alla skogsägare som vill avverka över en viss areal, och att

storleken på säkerheten sätts i relation till avverkningens omfattning

och kostnaderna för åtgärderna. Den selektiva metoden innebär att man

framför allt tar hänsyn till skogsägarens trovärdighet, tidigare

avverkningar och eventuella tidigare brister när det gäller återväxtåtgärder.

Motiveringen för den generella metoden är att skogsvårdsstyrelsen vill

behandla alla lika och inte göra några personutredningar. Motiveringen

för den selektiva metoden är att skogsvårdsstyrelsen inte vill visa

misstroende mot skötsamma skogsägare som bedriver ett långsiktigt

skogsbruk genom att avkräva dem säkerhet som en metod för att komma till

rätta med missförhållanden. I likhet med regeringen har utskottet

förståelse för båda metoderna men anser det inte försvarbart att tillämpningen

av samma bestämmelse på ett så avgörande sätt skiljer sig åt mellan

olika skogsvårdsstyrelser. Av propositionen framgår vidare att Skogsstyrelsen

i ett beslut den 16 mars 2004 (dnr 1120/03 3.30) ändrat sin tidigare

praxis om när säkerhet bör krävas och uttalat att det, förutom att det

skall röra sig om en avverkning av större omfattning som föranleder

kostsamma återväxtåtgärder, även skall "föreligga någon omständighet

som ger anledning till antagande att det i det enskilda fallet föreligger

en risk för att erforderliga återväxtåtgärder inte skall bli vidtagna".

Med hänsyn härtill, och den utvidgning av skogsvårdslagens (1979:429)

bestämmelser om ansvar för återväxtåtgärder som föreslagits i föregående

avsnitt, anser regeringen att det finns skäl att överväga om det behövs

en precisering av i vilka fall som säkerhet bör få krävas.

Som regeringen anför bör, vid bedömningen av när en skogsvårdsstyrelse

skall få fatta beslut om säkerhet enligt 36 § skogsvårdslagen, hänsyn

tas till hur bestämmelsen är utformad. Enligt ordalydelsen är säkerheten

en betalningssäkring för det fall en skogsvårdsstyrelse tvingas vidta

återväxtåtgärder på en försumlig skogsägares bekostnad. Att så sker är

emellertid utomordentligt ovanligt, om det över huvud taget förekommer.

I praktiken har säkerheten i stället kommit att fungera som ett

påtryckningsmedel på en skogsägare att vidta nödvändiga återväxtåtgärder.

Som nämnts i föregående avsnitt gör sig behovet av säkerhet gällande

när det gäller fastighetsägare som kan förväntas ha för avsikt att efter

en avverkning överlåta fastigheten utan att ha vidtagit nödvändiga

återväxtåtgärder. Andra exempel på situationer där det bör vara motiverat

att kräva säkerhet är om en skogsägare misskött återväxtåtgärder efter

tidigare avverkningar, eller om skogsvårdsstyrelsen har kännedom om en

skogsägares tidigare verksamhet, vilken ger anledning att anta att

återväxtåtgärder inte kommer att bli vidtagna om inte säkerhet ställs.

Det kan bl.a. röra sig om en ägare som tidigare utövat en helt annan

form av verksamhet under mindre godtagbara förhållanden, t.ex. varit

föremål för upprepade konkurser eller underlåtit att betala skatt. I

mer normala fall av skogsinnehav, där ägaren kan förväntas behålla sin

fastighet och där det i samband med avverkningen inte finns något som

talar för att återväxtåtgärder inte kommer att vidtas, är enligt utskottets

mening behovet av säkerhet inte lika påkallat. I sådana fall torde, för

det fall återväxtåtgärder inte skulle vidtas, de möjligheter till

förelägganden och vite som en skogsvårdsstyrelse har enligt 35 §

skogsvårdslagen normalt vara tillräckliga för att förmå skogsägaren att vidta

nödvändiga åtgärder. Mot att kräva säkerhet i de sistnämnda fallen talar

enligt utskottets mening också det förhållandet att en skogsägare enligt

skogsvårdslagen inte är tvingad att återplantera förrän tre år efter

avverkningen.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet i likhet med regeringen

att det finns anledning att skärpa reglerna för de fall i vilka säkerhet

skall kunna krävas. Som regeringen föreslår bör säkerhet bara kunna

krävas om det är fråga om en avverkning av större omfattning som föranleder

kostsamma återväxtåtgärder och det skäligen kan befaras att åtgärderna

annars inte blir vidtagna. Utskottet tillstyrker därmed lagförslaget i

denna del och avstyrker motion MJ10 (fp) yrkande 2.

Krav på förvärvstillstånd före avverkning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag såvitt avser

10 a § skogsvårdslagen (1979:429) om krav på förvärvstillstånd före

avverkning. Därmed avstyrker utskottet motioner (fp, kd) om avslag på

propositionen i denna del om att kravet inte skall avse s.k. friområden

och om förslag till ändring i 10 § om säkerhet i vissa fall för

återväxtåtgärder och om ett generellt krav på säkerhet.

Jämför reservation 2 (fp).

Propositionen

En bestämmelse föreslås införas i skogsvårdslagen (1979:429) som innebär

att, i de fall där det krävs tillstånd enligt jordförvärvslagen vid

förvärv av fastighet, avverkning inte får påbörjas av förvärvaren förrän

sådant tillstånd meddelats. Om det finns särskilda skäl bör skogsvårdsstyrelsen

få medge undantag från kravet på tillstånd.

Vidare föreslår regeringen att den skall kunna dömas till ansvar som

uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar en avverkning innan förvärvstillstånd

meddelats enligt jordförvärvslagen i de fall där sådant tillstånd krävs.

Motionerna

Enligt motion MJ10 (fp) bör krav på förvärvstillstånd före avverkning

inte införas. Eftersom motionärerna anser att jordförvärvslagen bör

avskaffas motsätter de sig även det här aktuella kravet på förvärvstillstånd

(yrkande 3). Förslag till ändring av 10 § skogsvårdslagen efterlyses i

motion MJ504 (kd). Syftet med lagändringen skall vara att förhindra

oansvarigt skogsbruk i form av s.k. klipperi, och det bör bl.a. övervägas

om fastigheten kan tas som säkerhet för kostnader på grund av

återväxtåtgärder(yrkande 7).

I motion MJ11 (kd) begärs att regeringen ser över möjligheterna att

genom lagändringar minska den ekonomiska utsattheten för säljare av

skogsmark. Reglerna bör gälla även för s.k. friområden där förvärvstillstånd

inte krävs.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i propositionen finns det inte några regler som för närvarande

hindrar att en förvärvshandling vid ett förvärv av en skogsfastighet är

utformad så att den nye ägaren får avverka skog, trots att förvärvstillstånd

inte har beviljats. Om förvärvstillstånd sedan nekas blir förvärvet,

som angetts i föregående avsnitt, ogiltigt och fastigheten återgår till

överlåtaren. Som regeringen anför har dessa förhållanden ibland utnyttjats

för att genomföra avverkningar trots att köpet sedan blir ogiltigt,

vilket leder till ekonomisk skada för överlåtaren. För att förhindra

sådana ageranden bör, i de fall där det krävs förvärvstillstånd enligt

jordförvärvslagen (1979:230), en avverkning inte få påbörjas av den nye

ägaren förrän förvärvstillstånd har meddelats. Utskottet delar således

regeringens uppfattning härvidlag.

I likhet med regeringen vill utskottet emellertid framhålla att, även

med en sådan bestämmelse, skogsvårdsstyrelsens möjligheter att förhindra

avverkning i praktiken är kopplad till anmälan och ansökan om tillstånd

till föryngringsavverkning. Annan avverkning kommer normalt inte till

skogsvårdsstyrelsens kännedom. Utskottet anser det ändå rimligt att

inte tillåta någon typ av avverkning innan förvärvstillstånd lämnats.

Som

regeringen anför bör den föreslagna ändringen normalt inte leda till

några olägenheter av betydelse för fastighetsmarknadens parter. I enstaka

fall kan dock olägenheter uppstå vid lång handläggningstid av ett

lantmäteri- eller jordförvärvsärende. Om det i ett sådant fall genom annan

utredning är klarlagt att förvärvstillstånd kan beviljas och att

förvärvaren visat att han eller hon har stor nytta av att avverkningen

tidigareläggs bör, som regeringen anför, skogsvårdsstyrelsen i särskilda

fall kunna medge undantag från kravet på tillstånd.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet tillstyrker

regeringens förslag i denna del och avstyrker motionerna MJ10 (fp) yrkande

3 och MJ11 (kd). Därmed får syftet med motion MJ504 (kd) yrkande 7 anses

tillgodosett utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Brukningsenhetens storlek

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att skogsvårdsstyrelsen

på begäran av skogsmarkens ägare bör få möjlighet att i vissa fall medge

undantag från 12 § skogsvårdslagen (1979:429) om avgränsning av

brukningsenhet. Därmed avstyrker utskottet två motionsyrkanden (fp) om

reglering av virkestillgången samt om en översyn av 12 § skogsvårdslagen

med hänvisning till Skogsutredningens uppdrag.

Jämför reservation 3 (fp).

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att skogsvårdsstyrelsen på begäran av

skogsmarkens ägare får möjlighet att medge undantag från regeln i 12 §

skogsvårdslagen (1979:429) om avgränsning av brukningsenhet om denna

kan antas medföra betydande svårigheter att planera skogsbruket. Ett

sådant beslut får inte medföra olägenhet av betydelse för råvaruförsörjningen,

sysselsättningen eller miljön.

Motionen

Vikten av smidighet i skogsvårdsstyrelsernas tillämpning av reglerna

för tillvaratagande av stormfällt virke framhålls i motion MJ10 (fp).

Det är enligt motionärerna oerhört viktigt att skogsvårdsstyrelserna

kan medge undantag från avgränsning av brukningsenhet (yrkande 4).

Behovet av en översyn av 12 § skogsvårdslagen betonas. Motionärerna anser

att motiveringen i propositionen är tvivelaktig och framhåller att det

är marknadens och inte politikernas ansvar att kortsiktigt reglera

avverkning för att över enskilda år utjämna virkestillgången och trygga

industrins råvarubehov och sysselsättningen i industrin och skogsbruket

(yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Sedan lång tid tillbaka har det funnits regler om ransonering för

skogsbruket för att säkerställa en viss jämnhet i virkesavkastningen. De

främsta motiven för detta har varit en önskan att trygga sysselsättningen

och industrins råvaruförsörjning. Genom 1979 års skogspolitiska beslut

(prop. 1978/79:110, bet. 1978/79:JoU30, rskr. 1978/79:387) infördes

begreppet brukningsenhet. I propositionen konstaterades att det finns

starka skäl för en fortsatt ransonering av den äldre skogen och att

kravet på ransonering bör ställas på varje brukningsenhet. Med brukningsenhet

skall i regel avses en och samma ägares skogsinnehav inom en kommun.

Vid en prövning av i vad mån avsteg från denna regel skulle tillåtas

måste hänsyn framför allt tas till en jämn sysselsättning i skogsbruket.

En uppdelning av skogsmarksinnehavet inom en kommun eller en sammanföring

av mark inom två eller flera kommuner borde följaktligen få ske bara om

det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika

arbetskraftsområden.

Sedan bestämmelsen om undantag från regeln om avgränsning av brukningsenhet

infördes i skogsvårdsförordningen (1993:1096) år 1980 har sysselsättningen

inom skogsbruket förändrats avsevärt. Vid den tidpunkten sysselsatte

skogsbruket ca 50 000 personer; i dag är antalet ca 20 000 personer.

Till skillnad från tidigare arbetar de anställda inom skogsbruket numera

ofta över stora områden. Förändringarna innebär att någon skillnad i

sysselsättningshänseende beroende på avgränsningen av brukningsenheter

knappast kan påvisas. Enligt Skogsstyrelsen har av den orsaken någon

prövning grundad på det kriterium för undantag från regeln om avgränsning

av brukningsenhet som anges i 14 § första stycket skogsvårdsförordningen

inte skett under senare år.

I likhet med regeringen anser utskottet att det även i fortsättningen

är av största vikt att industrins råvarubehov och därmed också

sysselsättningen tryggas både i industrin och i skogsbruket. En förutsättning

för detta är att skogsbruket kan planeras rationellt. En effektiv

naturvård, t.ex. genom landskapsekologisk planering, förutsätter också

ofta planering över kommungränser. Mot denna bakgrund delar utskottet

regeringens uppfattning att skogsvårdsförordningen bör ändras så att,

på begäran av skogsägaren, undantag från regeln om avgränsning av

brukningsenhet skall kunna medges om huvudregeln i 12 § skogsvårdslagen

(1979:429) om brukningsenhet kan antas medföra betydande svårigheter

att planera skogsbruket. Undantagen får dock inte medföra olägenhet av

betydelse för råvaruförsörjningen, sysselsättningen eller miljön. Det

anförda innebär att utskottet avstyrker motion MJ10 (fp) yrkande 4 i

den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

När det gäller motion MJ10 (fp) yrkande 5 om översyn av 12 § skogsvårdslagen

hänvisar utskottet till Skogsutredningens uppdrag att utvärdera och se

över skogspolitiken. Uppdraget skall slutredovisas senast den 31 december

2005 (dir. 2004:70 och 2004:139). I avvaktan härpå föreslår utskottet

att motionen i denna del lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Högsta tillåtna areal för föryngringsavverkning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att någon ändring inte bör

göras av skogsvårdslagens (1979:429) och skogsvårdsförordningens

(1993:1096) regler om högsta tillåtna areal som får föryngringsavverkas på

en brukningsenhet. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet en motion

(fp) om en tillfällig minskning av högsta tillåten brukningsenhet från

högst 1 000 ha till högst 500 ha.

Propositionen

För att ransoneringsreglerna skall kunna bli ett verkligt effektivt

medel mot s.k. exploaterande avverkningar anser regeringen att mycket

talar för att skogsvårdslagens (1979:429) och skogsvårdsförordningens

(1993:1096) regler skulle behöva omfatta även enheter med en areal under

500 ha. Om även sådana brukningsenheter skall omfattas av ransoneringsreglerna

skulle emellertid också vissa, avsevärt större, negativa effekter uppstå.

Med hänsyn härtill anser regeringen att någon ändring inte bör göras

av skogsvårdslagens och skogsvårdsförordningens regler om högsta tillåtna

areal som får föryngringsavverkas på en brukningsenhet.

Motionen

Enligt motion MJ10 (fp) bör föreskrifterna för högsta tillåtna brukningsenhet,

dvs. enheter större än 1 000 ha, ändras till brukningsenheter större

än 500 ha. Härigenom garanteras större långsiktighet i skogsbruket, och

ransoneringsreglerna skulle kunna bidra till att motverka möjligheterna

för de oseriösa aktörerna att utföra exploaterande avverkningar (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

När det gäller större skogsinnehav och för att främja en jämn

åldersfördelning av skogen får, enligt 11 § skogsvårdslagen (1979:429),

regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, föreskriva att

högst en viss andel av en brukningsenhets skogmarksareal får avverkas

under en viss period. I fråga om övriga skogsinnehav får sådana

föreskrifter innebära att avverkning inte får ske i sådan utsträckning att

mer än hälften av brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer

att bestå av kalmark och yngre skog.

På brukningsenheter större än 50 ha skogsmark får, enligt 12 §

skogsvårdsförordningen (1993:1096), föryngringsavverkningen inte ske i sådan

utsträckning att mer än hälften av brukningsenhetens produktiva

skogsmarksareal kommer att bestå av kalmark och skog yngre än 20 år. Detsamma

gäller brukningsenheter på 50 ha eller mindre som genom fastighetsbildning

har bildats eller tillförts mark från en enhet större än 50 ha och mindre

än tre år har förflutit därefter. För brukningsenheter större än 1 000

ha gäller ytterligare begränsningar enligt Skogsstyrelsens föreskrifter.

Som utskottet redogjort för tidigare i betänkandet kom Skogsstyrelsen

den 31 oktober 2003 in till Näringsdepartementet med ett reviderat

förslag till ändringar i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen, i

syfte att motverka exploaterande fastighetsförvärv. Skogsstyrelsen

föreslår bl.a. att möjligheterna att utfärda föreskrifter ändras från

att gälla brukningsenheter större än 1 000 ha till brukningsenheter

större än 500 ha.

I likhet med regeringen kan utskottet ansluta sig till Skogsstyrelsens

bedömning att en skärpning av skogsvårdslagens ransoneringsregler skulle

kunna bidra till att motverka möjligheterna för de oseriösa aktörerna

att utföra exploaterande avverkningar. Som anförs i propositionen skulle

emellertid en sådan regeländring även innebära ett antal negativa

effekter. Avverkningsmöjligheterna för ett stort antal skogsägare skulle

påverkas eftersom ransoneringsregler skulle innebära betydande inskränkningar

i skogsägarens rätt att disponera sin fastighet, samtidigt som industrins

virkesförsörjning kortsiktigt skulle kunna påverkas negativt. En skogsägare

skulle även kunna bli tvungen att spara skog som utifrån belägenhet

eller värdetillväxt vore lämplig att avverka. En sådan regeländring

skulle också kräva ökade resurser för Skogsvårdsorganisationens tillsyn.

Som regeringen framhåller finns det dessutom mycket som talar för att

en ändring av ransoneringsreglerna, för att verkligen bli ett effektivt

medel mot s.k. exploaterande avverkningar, skulle behöva omfatta även

enheter som har en areal under 500 ha. Om även sådana brukningsenheter

skall omfattas skulle emellertid de nyss nämnda negativa effekter som

det föreliggande förslaget kan föra med sig bli avsevärt större. Med

hänsyn till det anförda anser utskottet i likhet med regeringen att

Skogsstyrelsens förslag inte bör genomföras. Med det anförda avstyrks

motion MJ10 (fp) yrkande 6.

Internationellt skogssamarbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen i fråga om straffansvaret

vid bl.a. handel med skogsvårdsmaterial. Med hänvisning till Skogsutredningens

uppdrag avstyrker utskottet en motion (fp) om betydelsen av ett

generationsperspektiv i internationellt skogsvårdsarbete.

Jämför reservation 4 (fp).

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör någon ändring i fråga om straffansvar

för den som bryter mot sådana föreskrifter om produktion av, handel med

och införsel av skogsodlingsmaterial som meddelats med stöd av 7 § andra

stycket skogsvårdslagen (1979:429) inte göras nu. Regeringen avser att

återkomma i frågan vid ett senare tillfälle.

Motionen

Frågan om skogsavverkningar utomlands tas upp i motion MJ10 (fp).

Motionärerna anser att regeringen bör verka för generationsperspektivet

i skogsbruket också i det internationella skogssamarbetet. Detta bör bl.

a. uppmärksammas i de biståndsinsatser som görs inom miljö-, skogsbruks-

och demokratiområdena. Regeringen bör även verka för att begreppet

generationsperspektiv vinner insteg i internationella regelverk, t.ex.

certifiering (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis gör utskottet inte någon annan bedömning än regeringen i

fråga om straffansvaret vid bl.a. handel med skogsvårdsmaterial.

Enligt direktiven till Skogsutredningen 2004 skall utredningen beakta

de förändringar av skogsnäringens villkor som skett de senaste tio åren.

I direktiven anför regeringen vidare att några av de faktorer som har

påverkat skogspolitiken och som av det skälet skall analyseras är

EU-medlemskapet, EU:s utvidgning, internationell skogspolitik, skogsforskningens

villkor, miljö- och konsumentkrav, förändringar i privatskogsbruket när

alltflera skogsägare inte bor på och brukar sin fastighet samt den

fortgående internationaliseringen av skogsindustrin och virkesmarknaden.

Globalt och inom EU har mål om att utarmningen av biologisk mångfald

skall upphöra 2010 antagits. Det långa tidsperspektiv som gäller för

växande skog skall särskilt beaktas. Svårigheten att bedöma de långsiktiga

effekterna av t.ex. nya regler för skogsskötsel gör att möjligheter

till stor variation i formerna för brukandet bör vara norm. Utredaren

skall särskilt uppmärksamma såväl effekterna av tidigare skogsbruksmetoder

som pågående arbete och forskning kring nya metoder för skogsbruk. Även

framtida klimatförändringar och klimatpolitikens påverkan på svenskt

skogsbruk skall beaktas. Ett slutbetänkande skall presenteras senast

den 31 december 2005 (dir. 2004:70 och 2004:139). De synpunkter som

förs fram i motion MJ10 (fp) kommer alltså att få sin belysning inom

ramen för utredningens arbete. Härutöver vill utskottet erinra om att

riksdagen hösten 2003 lade fast att målet för den samlade politiken för

global utveckling skall vara att bidra till en rättvis och hållbar global

utveckling (prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:111).

Detta synsätt upprepades av miljö- och jordbruksutskottet hösten 2004

i samband med utskottets behandling av regeringens skrivelse 2003/04:129

En svensk strategi för hållbar utveckling - ekonomisk, social och

miljömässig (bet. 2003/04:MJU3, rskr. 2003/04:41). Med det anförda finner

utskottet att någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av motion

MJ10 (fp) yrkande 7 inte är påkallad.

Lagförslaget i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i skogsvårdslagen (1979:429) i den mån förslaget inte omfattas

av vad utskottet föreslagit ovan.

Propositionen

Regeringen föreslår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar

en avverkning innan beslutad säkerhet har ställts och godkänts av

skogsvårdsstyrelsen skall kunna dömas till ansvar. Förbudet i 36 § tredje

stycket skogsvårdslagen mot att påbörja en avverkning innan säkerhet

ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen skall bara avse fall där en

skogsvårdsstyrelse fattat beslut om att säkerhet skall ställas.

När det gäller avverkning av skog föreslår regeringen att det skall

vara möjligt att i särskilda fall medge undantag från kravet på

ändamålsenlig avverkning för att bevara och utveckla natur- eller

kulturmiljövärden.

Utskottets ställningstagande

Regeringens övriga förslag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) har

inte mött några invändningar i någon motion. Utskottet tillstyrker därmed

lagförslaget i övrigt.

Motioner väckta med anledning av stormen i södra Sverige

Med anledning av stormen i södra Sverige har en rad åtgärder vidtagits

av regeringen och berörda myndigheter. Regeringen har tillsammans med

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna utarbetat ett s.k. stödpaket

med åtgärder för att lindra stormens verkningar. Med katastrofens

omfattning som grund beslutade regeringen den 10 mars 2005 att ansöka om

bistånd från EU:s solidaritetsfond för att täcka icke försäkringsbara

offentliga utgifter med anledning av stormen. Regeringens beslut motiveras

av katastrofens omfattning. Härutöver har regeringen beslutat om olika

insatser för att begränsa fortsatta negativa verkningar av katastrofen.

Dessutom förbereder regeringen ett underlag för anmälan till kommissionen

om statsstöd för dessa åtgärder. I 2005 års ekonomiska vårproposition

(prop. 2004/05:100) har regeringen lagt fram ytterligare förslag i syfte

att mildra stormens skadeverkningar. Propositionen bygger på en

överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Ekonomiskt stöd m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tio motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om ekonomiskt

stöd till skogsbrukare med anledning av stormen, om ytterligare medel

till Skogsstyrelsen, om omfördelning av resurserna i statsbudgeten och

om EU:s solidaritetsfond. Utskottet hänvisar till regeringens s.k.

stödpaket och 2005 års ekonomiska vårproposition samt till övriga åtgärder

på området.

Jämför reservation 5 (m, c).

Motionerna

Eftersom det är staten som enligt motionärerna bör ha det övergripande

ansvaret vid större naturkatastrofer föreslås i motion MJ6 (kd) att ett

statligt stöd vid sådana katastrofer införs till skogsbrukare. Stödet

bör omfatta merkostnader för inhyrda maskiner och för arbetskraft och

vara neutralt i förhållande till de skogsägare som har försäkrat sin

skog och de som har avstått från försäkring (yrkande 12). Enligt motion

MJ8 (c) delvis måste möjligheterna till ekonomisk kompensation för

stormens skadeverkningar utredas. Stormen måste betecknas som en

naturkatastrof, vilket motiverar statliga insatser för att lindra

skadeverkningarna för de hårdast drabbade. Behovet av stöd till småskogsbruket

och skogsnäringen tas upp även i motion MJ9 (mp). Skogsstyrelsen måste

tillförsäkras resurser för att inventera och analysera det inträffade.

Detta är enligt motionärerna nödvändigt för att vi skall stå bättre

rustade inför ett framtida förändrat klimat. Saken brådskar eftersom

analysen skall ligga till grund för en strategi för återetablering av

skogen (yrkande 9). Regeringen måste vidta åtgärder för det fortsatta

bevarandet av en levande landsbygd (yrkande 15). Regeringen bör skyndsamt

utreda möjligheten till virkeslagringsbidrag som kompensation för de

extraordinära utgifter som skogsnäringen drabbas av i samband med

speciella lagringsbehov. Motionärerna anser att ett lagringsbidrag skulle

kunna baseras på antalet kubikmeter virke och villkoras med särskilda

miljökrav (yrkande 22).

I motion MJ7 (m) anförs att medel till statliga åtgärder för att minska

stormens skadeverkningar bör hämtas från statsbudgetens anslag för

biologisk mångfald som till stor del är avsett för inköp av skogsmark

(yrkande 5 delvis). Enligt motion MJ8 (c) delvis bör resurser omfördelas

från inköp av skog till hantering av stormens skadeverkningar. Statens

medel för inköp av skyddsvärd skog bör under år 2005 användas för att

minska skadeverkningarna av stormen, och för åren framöver bör medlen

användas för att teckna naturvårdsavtal inför kommande återplantering.

Enligt motion MJ5 (fp) är det ytterst angeläget att regeringen ansöker

om katastrofmedel från EU (yrkande 25), och i motion MJ7 (m) betonas

att de möjligheter som finns att söka hjälp inom EU måste till fullo

tas till vara (yrkande 5 delvis). Även i motion MJ9 (mp) framhålls att

regeringen omgående bör söka stöd ur EU:s katastroffond (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

I 2005 års ekonomiska vårproposition (prop. 2004/05:100 s. 23) redogör

regeringen för ett flertal vidtagna och planerade åtgärder för att

begränsa stormens negativa verkningar. Dieselskatten för skogsmaskiner

i det berörda området slopas temporärt för att öka avverkningskapaciteten

i Götaland. Stödet uppgår till 200 miljoner kronor för åren 2005 och

2006. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen att diskutera även

andra skattetekniska frågor med anknytning till stormen och eventuella

behov av kreditgarantier med företrädare för branschen och återkomma i

frågan.

Vidare avsätts 500 miljoner kronor till stöd för lagring av det stormfällda

virket. Ekonomiska bidrag kommer att utgå för de verksamheter som behöver

bedrivas i anslutning till lagringsplatserna såsom inmätning, hantering

och bevattning av det stormfällda virket. Stödet innebär att staten

kommer att kunna stå för delar av styrkta kostnader som är förknippade

med själva lagringen men inte för transporter till och från lagringsplatserna.

Exempel på kostnader som uppkommer vid lagring är terminaler och

anläggningar för hantering av virket, markhyra och diverse markarbeten,

miljöinvesteringar i form av bevattnings- och reningsanläggningar,

personalkostnader inklusive utbildning samt kostnader för mätning av

virket. Av de 500 miljoner kronor som avsätts till stöd för lagring får

enligt regeringen högst 100 miljoner kronor utgå under år 2005.

För ett schablonstöd för att återställa skogsbilvägar och skogsmark

efter ökade transporter avsätts 100 miljoner kronor. Drabbade skogsägare

får ett särskilt stöd på 50 kr per kubikmeter fast mått under bark av

det virke som forslas ut ur den stormskadade skogen. Detta stöd utformas

som en skattereduktion och uppgår totalt till 2 miljarder kronor för

åren 2005 och 2006. Reduktionen kommer den enskilde till godo vid

taxeringen för dessa år, dvs. åren 2006 och 2007 och beträffande juridiska

personer i vissa fall vid 2008 års taxering. I vårpropositionen uttalar

regeringen sin avsikt att återkomma med förslag om reduktionens närmare

utformning. Reduktionen fordrar kommissionens godkännande från

statsstödssynpunkt. Kommissionen kommer att behandla ärendet med förtur

eftersom det är fråga om en naturkatastrof. Dessutom tillförs Skogsstyrelsen

15 miljoner kronor för flyginventering av stormfälld skog och kartläggning

av insektsangrepp. Under utgiftsområde 23 föreslår regeringen vidare

att anslaget 41:2 Insatser för skogsbruket ökas med 148 miljoner kronor.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna MJ8 (c) delvis och

MJ9 (mp) yrkandena 9, 15 och 22 lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens

sida.

Med anledning av motionerna MJ7 (m) och MJ8 (c) om överförande av

resurser i statsbudgeten vill utskottet hänvisa till årets vårproposition

där regeringen under utgiftsområde 23 anslag 41:2 Insatser för skogsbruket

föreslår att finansieringen av de ökade utgifterna med anledning av

stormen sker genom att anslag 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald under

utgiftsområde 20 och de under utgiftsområde 22 uppförda anslagen 36:2

Väghållning och statsbidrag samt 36:4 Banverket: Banhållning och

sektorsuppgifter minskas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motionerna MJ7 (m) yrkande 5 delvis och MJ8 (c) delvis i den mån de inte

kan anses tillgodosedda.

Med anledning av motion MJ6 (kd) vill utskottet erinra om riksdagens

beslut hösten 2004 att, på förslag av miljö- och jordbruksutskottet,

godkänna vad regeringen anfört om ersättning vid skördeskador (bet.

2004/05:MJU2, rskr. 2004/05:128). Utskottet instämde i vad regeringen

anfört om att statens ansvar för jordbruket bör vara av samma omfattning

som för andra företagare och näringar och att staten inte skall ha något

särskilt ansvar för skördeskador i samband med naturkatastrofer. Utskottet,

vars principiella inställning kvarstår, är inte berett att förorda ett

statligt stöd till skogsbrukare med den utformning som föreslås i motion

MJ6 (kd) yrkande 12. Motionen i denna del avstyrks.

Huvudkriteriet för stöd från EU:s solidaritetsfond är att en medlemsstat

har drabbats av en större naturkatastrof. För att räknas som större

måste katastrofens uppskattade kostnader till följd av skador överstiga

3 miljarder euro eller minst 0,6 % av BNI, vilket för Sveriges del

motsvarar ca 1,7 miljarder euro. Enligt EU:s regelverk skall en ansökan

lämnas in inom tio veckor från det att katastrofen inträffade. Utskottet

har inhämtat att jordbruksministern redan vid jordbruksministermötet i

Bryssel den 24 januari 2005 därför aviserade att Sverige förberedde en

ansökan om ersättning från EU:s solidaritetsfond. Frågan om skadorna på

skogen, jordbruket och trädgårdsnäringen togs upp, men även skadorna på

infrastrukturen i form av el, tele, vägar, järnvägar, vatten och avlopp.

Den 10 mars 2005 lämnade regeringen in en ansökan till EU om medel ur

fonden för att täcka icke försäkringsbara offentliga utgifter med

anledning av stormen. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna

MJ5 (fp) yrkande 25, MJ7 (m) yrkande 5 delvis och MJ9 (mp) yrkande 4

tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör inte medföra någon ytterligare

riksdagens åtgärd.

Uppföljning och utredning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (m, kd, c, mp) om en utredning

av stormens sammantagna konsekvenser för skogen och skogsbruket och av

de ekonomiska, praktiska, sociala, infrastrukturmässiga och ekologiska

konsekvenserna. Motionerna tar också upp frågor om införande av en s.k.

katastrofparagraf i skogsvårdslagen och om enklare regler för bl.a.

avverkning samt om dispenser från gällande regler för lagring av timmer

och från vissa andra skogsvårdsåtgärder. Även i dessa delar avstyrks

motionerna med hänvisning till regeringens s.k. stödpaket, till de

förslag som har lagts fram i 2005 års ekonomiska vårproposition samt

till övriga åtgärder på området.

Jämför reservationerna 6 (kd) och 7 (m, kd, c).

Motionerna

I motion MJ6 (kd) begärs en utredning av såväl de akuta som de långsiktiga

verkningarna för skogsnäringen. Regeringen bör omgående ge Skogsstyrelsen

i uppdrag att snabbt utreda de sammantagna konsekvenserna för skogen

och skogsbruket, och såväl de ekonomiska, praktiska, sociala,

infrastrukturmässiga som de ekologiska konsekvenserna behöver sammanställas.

Utredningen bör även göra en bedömning av behovet av stöd från samhället

i praktiskt, ekonomiskt och psykosocialt avseende, t.ex. för kostnader

för hyra av maskiner och för arbetskraft. Vidare bör staten via Sveaskog

tillsammans med marknadens aktörer samordna avverkning och leveranser

av timmer så att i första hand små skogsbrukare inte drabbas i så stor

utsträckning som annars skulle bli fallet. Utredningen bör dels inom

kort lägga fram förslag till åtgärder för att hantera den akuta situationen

på ett halvårs sikt, dels lägga fram förslag på mer långsiktiga åtgärder

för att förbättra beredskapen för denna typ av katastrofer. En genomgång

bör göras av gällande regelverk, och utredningen bör arbeta såväl

långsiktigt som kortsiktigt (yrkande 1). Behovet av ekonomisk analys och

förslag till åtgärder för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna

framhålls även i motion MJ9 (mp). Regeringen bör skyndsamt se över de

ekonomiska konsekvenserna för Sverige, skogsbruket och de enskilda

företagarna. Därefter bör regeringen föreslå åtgärder som lindrar den

ekonomiska förlusten för enskilda. Motionärerna förordar inte direkta

bidrag, snarare något slag av skattelättnad, t.ex. utökat skogsavdrag

på grund av svåra skogsskador (yrkande 16).

Enligt motion MJ6 (kd) bör regeringen lägga fram förslag om införande

av en s.k. katastrofparagraf i skogsvårdslagen av innebörd att regeringen

eller den myndighet som regeringen utser bör ges bemyndiganden att fatta

de beslut som krävs för att hantera en katastrof. Av lagen bör tydligt

framgå att bestämmelserna i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen

tillfälligt kan upphävas i en katastrofsituation (yrkande 17).

I motion MJ7 (m) framförs krav på dispenser från gällande regler för

lagring av timmer och skogsvårdsåtgärder. Snabba klartecken behövs om

att industri och virkesköpare temporärt under några år får tillstånd

att lagra virke t.ex. på nedlagda flygfält och utmed reservlandningsbanor.

Dispenser bör utfärdas när det gäller tidsgränser för hur länge skog

får ligga innan den tas om hand (yrkande 4). Även i motion MJ8 (c) delvis

efterlyses minskad byråkrati vid avverkning genom ändringar i skogsvårdslagen,

t.ex. reglerna om maximal avverkning på en fastighet.

I motion MJ9 (mp) betonas att regeringen bör beakta alla möjligheter

att snabbt få ut det skadade virket ur skogarna eftersom detta är det

bästa sättet att minska behovet av kemikalier (yrkande 18).

Utskottets ställningstagande

Vid händelser som stormen i södra Sverige i januari i år ansvarar på

regeringsnivå Finansdepartementets länsstyrelseenhet för lägesinformationen

om det drabbade området och rapporterar vidare till den politiska

ledningen. Enheten har en samordnande roll i Regeringskansliet för

länsstyrelsernas verksamhet och är också länsstyrelsernas kanal in i

Regeringskansliet. Berörda länsstyrelser aktiverade redan under stormen

sina krishanteringsorganisationer att medverka i samordning och samverkan

mellan kommuner, myndigheter och andra berörda insatsorganisationer. I

Kronobergs län upprättade t.ex. länsstyrelsen en stab och aktiverade

ett krishanteringssystem i samverkan med polis, räddningstjänst och

kommuner. Berörda kommuner organiserade krisledningsgrupper som ledde

och samordnade de olika kommunernas verksamhet.

Sedan Skogsvårdsorganisationen har företagit en flyginventering av

tillståndet i de stormdrabbade områdena har Skogsstyrelsen uppskattat

omfattningen av stormskadorna till 75 miljoner m3 virke. Av den samlade

volymen stormfälld skog är 80 % gran, 18 % tall och 2 % löv. Skogsstyrelsen

kommer att fortsätta att inventera skadorna med hjälp av bl.a.

flygfotografering och satellitbilder. Enligt vad utskottet inhämtat kan de

totala kostnaderna i dag beräknas till 18,4 miljarder kronor men kan

enligt Skogsstyrelsen komma att stiga ytterligare.

Det är givetvis av största vikt att samhället drar lärdom av de

erfarenheter som myndigheter och skogssektorn får i arbetet med att minimera

stormens skador. Regeringen har därför gett Skogsstyrelsen i uppdrag

att i samarbete med Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter

utvärdera ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenser av stormens

återverkningar för skogsbruket. I uppdraget ingår även att se närmare

på om dagens skötsel av skogen kan ha bidragit till stormskadornas

omfattning och hur de närmaste årens skogsskötsel bör utformas för att

minimera stormens verkningar.

När det gäller åtgärder för lagring av timmer beslutade regeringen den

20 januari 2005 att ändra förordningen om miljöfarlig verksamhet och

hälsoskydd (SFS 1998:899) när det gäller lagring av timmer. Ändringen

innebär att det blir möjligt att påbörja lagring av timmer innan anmälan

gjorts och att all lagring av timmer över 500 kubikmeter som behöver

ske med anledning av storm eller orkan endast kräver anmälan till

kommunen om lagringen inte sker på eller nära en vattentäkt. I annat fall

gäller de vanliga reglerna. Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen

att även i annat sammanhang återkomma till dessa frågor.

Utskottet har vidare inhämtat att Skogsstyrelsen ser över behovet av

tillfälliga förenklingar i regelverket och kommer bl.a. att tillfälligt

ändra reglerna i föreskrifterna om hur mycket stormfällt virke som får

lämnas kvar i skogen. Denna ändring innebär att skogsvårdslagens (1979:429)

krav på att forsla skadad skog och tallvirke ur skogen upphör att gälla

under år 2005. Regeln om att man antingen måste forsla bort redan

upparbetat granvirke eller gör det oattraktivt för granbarkborrar gäller

dock även under år 2005 men med vissa förändringar. Beslut om ändring

i föreskrifterna kommer att tas vid styrelsens möte den 11 maj 2005.

Skogsstyrelsen gör bedömningen att föreskrifterna om skyddsåtgärder vid

virkeslagring bör upphöra att gälla under år 2005 för tall i stormområdena.

Märgborrens angrepp på levande tallskog medför tillväxtnedsättning,

men för att träd skall dö av angreppet krävs att de dessutom av andra

orsaker har kraftigt nedsatt vitalitet. Förväntade skador bedöms därför

av Skogsstyrelsen bli måttliga. För att motverka uppkomst av yngelhärdar

bör insatserna vid virkeslagring främst inriktas på granvirke, eftersom

levande granskog löper stor risk att dödas vid omfattande barkborreangrepp.

Skogsstyrelsen anser därför att det även under år 2005 bör finnas

föreskrifter för lagring av granvirke, men de bör bättra anpassas till

rådande omständigheter. Skogsägarna bör ha kvar incitament för att vidta

åtgärder, men föreskrifterna bör ändå lättas upp eftersom bl.a. begränsad

transportkapacitet torde omöjliggöra total efterlevnad av nuvarande

föreskrifter. Enligt Skogsstyrelsen bör föreskrifterna ändras så att

granvirke som har upparbetats och forslats ut till bilväg före barkborrarnas

svärmning omkring den 1 maj 2005 inte får lagras vid bilväg efter den

1 augusti 2005 såvida virket inte har behandlats med insekticider före

svärmningen. Följden av en sådan ändring blir enligt Skogsstyrelsen att

virke som forslas ut till bilväg efter den 1 maj 2005 får lagras även

efter den 1 augusti 2005.

Vidare fattade regeringen den 8 mars 2005 beslut om sådan ändring i

yrkestrafikförordningen (1988:1503) att fordon från de nya medlemsländerna

får dispens att utöva yrkestrafik i Sverige. Denna rätt tillkommer redan

de gamla medlemsländerna. Förordningen träder i kraft den 16 mars och

gäller fram till den 30 juni 2005.

I sammanhanget vill utskottet slutligen erinra om att Skogsutredningen

2004 har i uppdrag att se över skogsvårdslagen och vid behov föreslå

förändringar. Även frågor med anledning av stormen kommer att beaktas

(dir. 2004:70 och 2004:139).

Med hänvisning till det ovan anförda och till vad utskottet har anfört

ovan under avsnittet Ekonomiskt stöd m.m. om olika ekonomiska åtgärder

i form av höjda anslag, skattelättnader och stödformer finner utskottet

syftet med motionerna MJ6 (kd) yrkandena 1 och 17, MJ7 (m) yrkande 4,

MJ8 (c) delvis, och MJ9 (mp) yrkandena 16 och 18 i väsentliga delar

tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av

motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.

Bekämpning av skadegörare

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om åtgärder

mot skadegörare och hänvisar till 2005 års ekonomiska vårproposition

och till ett regeringsuppdrag i frågan till Skogsstyrelsen.

Jämför reservationerna 8 (m), 9 (kd) och 10 (c).

Motionerna

Värdet av måttfull kemisk insektsbekämpning av stormskadad skog betonas

i motion MJ5 (fp). Kemikalieinspektionens rekommendationer bör ligga

till grund för beslut om insektsbekämpning, och motionärerna framhåller

att kunskap även finns vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU (yrkande 23).

Motionärerna anser det önskvärt av miljöskäl att det går att finna

alternativ till storskalig flygbesprutning (yrkande 24). Enligt motion

MJ6 (kd) kan det bli nödvändigt att använda bekämpningsmedel även ute

i skogen, och situationen kan komma att kräva såväl förbjudna

bekämpningsmedel som förbjudna spridningssätt. Motionärerna anser att regeringen

snabbt måste skapa klarhet om vad som gäller i frågan (yrkande 7). I

motion MJ7 (m) anförs att tillstånd bör ges för kemisk insektsbekämpning

i mån av behov på de stormfällda arealerna. När det inte är möjligt att

nå dessa områden från marken måste luftburen bekämpning tillåtas. Kemisk

bekämpning av skadegörare måste vid behov bli möjlig även för det virke

som ligger kvar vid vägkanterna. Om behov uppstår bör adekvata kemiska

bekämpningsmedel få användas vid skogsplantering och ungskog de närmaste

åren (yrkande 3). Enligt motion MJ8 (c) delvis bör angrepp av skadedjur

motverkas genom tillfälliga undantag som tillåter kemikalier för att

skydda virke. I motion MJ9 (mp) begärs att regeringen vidtar alla

åtgärder för att minska behovet av användning av cypermetrin och deltametrin.

Om så ändå måste ske skall åtgärder vidtas med stor varsamhet, på

platser med kontroll på avrinning och utifrån Kemikalieinspektionens

rekommendationer. Motionärerna anser det uteslutet att använda dessa

ämnen där de kan hamna i vattendrag (yrkande 24).

Utskottets ställningstagande

Efter stormen riskerar stora mängder stormfällda träd att förstöras. Om

timret blir kvar i skogen finns det risk för skador även på stående

skog genom angrepp av skadeinsekter, som kan föröka sig i de stormfällda

träden. I årets vårproposition anför regeringen därför att en ekonomisk

stimulans behövs för att skogsägarna skall ta ut timret ur skogen även

om de inte omedelbart kan sälja det till industrin. Regeringen anser

därför att skogsbruket skall kunna få stöd för merkostnader för lagring.

Stödet bör kunna avse iordningställande av nya lagringsplatser,

bevattnings- och reningsanläggningar, personalkostnader inklusive utbildning

och kostnader för mätning av timret. Kostnaderna för detta stöd får

enligt regeringen uppgå till högst 100 miljoner kronor under år 2005.

Som utskottet anför ovan under avsnittet Ekonomiskt stöd m.m. får

drabbade skogsägare därutöver ett särskilt stöd på 50 kr per kubikmeter

fast mått under bark av det virke som forslas ut ur den stormskadade

skogen. Detta stöd utformas som en skattereduktion och uppgår totalt

till 2 miljarder kronor för åren 2005 och 2006.

Regeringen har dessutom gett Skogsstyrelsen i uppdrag att övervaka,

dokumentera och informera om utvecklingen av skadeinsekter som kommer

att utvecklas med anledning av stormen. Uppdraget skall genomföras i

samarbete med tillgänglig expertis. Skogsstyrelsen skall löpande rapportera

till Regeringskansliet samt till berörda myndigheter, länsstyrelser och

kommuner. I uppdraget, som skall slutredovisas den 31 december 2006,

ingår även information och rådgivning till skogsägarna. Av 2005 års

ekonomiska vårproposition framgår att kostnaderna för detta uppdrag

beräknas till 15 miljoner kronor under år 2005. Det kan tilläggas att,

enligt vad utskottet inhämtat från Skogsstyrelsen, stormfällt virke

som behandlas med kemikalier skall triangelmärkas med röda varningstrianglar.

Flygbesprutning av stormfällt virke skall inte förekomma, men en mycket

liten del av det upparbetade stormvirke som lagrats vid bilväg kan bli

aktuellt att behandla med kemikalier till skydd mot insektsangrepp.

Vid utskottets offentliga utfrågning framkom att Kemikalieinspektionen

i samarbete med bl.a. berörda myndigheter och forskare vid en genomgång

av de lagringsmetoder som är aktuella gjort den samlade bedömningen att

lagring och vattenlagring är att föredra framför kemisk bekämpning. När

det gäller användning av bekämpningsmedel på virkesupplag är målsättningen

att sådan användning skall undvikas. Tre preparat är godkända av

inspektionen, och givna tillstånd kommer troligen att förlängas. Eftersom

endast ett litet antal personer är behöriga att använda bekämpningsmedel

i dessa fall kommer Kemikalieinspektionen att under åren 2005 och 2006

meddela dispenser från kraven för sådan användning.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna MJ5 (fp) yrkandena 23

och 24, MJ6 (kd) yrkande 7, MJ7 (m) yrkande 3, MJ8 (c) delvis och MJ9

(mp) yrkande 24 lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar 12 motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om åtgärder

som säkrar återplantering, om enklare regler och dispenser för avverkning,

om behovet av ett mer stormfast och ståndortsanpassat skogsbruk, om

den biologiska mångfalden i de drabbade områdena, om ekosystemens

långsiktiga återhämtningsförmåga och om skyddsvärda natur- och kulturobjekt.

Motionerna tar också upp frågor om alternativa skogsbruksmetoder, om

åtgärder till följd av körskador, om åtgärder till följd av ökande

klövviltstammar samt om beredskap för ökat kväveläckage till följd av

stormen. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden och hänvisar till

2005 års ekonomiska vårproposition, till det arbete som pågår inom

Regeringskansliet och till ett uppdrag till Skogsstyrelsen.

Jämför reservationerna 11 (m), 12 (fp) och 13 (kd).

Motionerna

Enligt motion MJ5 (fp) bör något förbud mot avverkning av skog inte

införas. Frivillig minskning av avverkningen tillsammans med marknadens

egna krafter är enligt motionärerna den bästa lösningen på problemet

med ojämn fördelning över landet av tillgången på virke. Det kan emellertid

bli nödvändigt att även överväga en förlängning av gällande period för

de avverkningsanmälningar som är godkända men där föryngringsavverkningar

ännu inte har utförts (yrkande 16). När det gäller återplantering bör

regeringen tillsammans med skogsnäringen ta sådana initiativ att tillgången

på plantor för återplantering säkras. Hänsyn bör även tas till forskning

om lövträdsinblandning (yrkande 22). I motion MJ7 (m) anförs att åtgärder

behöver vidtas för att öka tillgången på plantor. Tillräcklig kapacitet

för att klara återplanteringen av skog måste säkerställas, och dispens

kan komma att behövas även för tidsutdräkten mellan "avverkning" och

plantering i de drabbade områdena (yrkande 5 delvis). Enligt motion MJ8

(c) delvis bör skogsvårdslagen ändras så att reglerna för avverkning

förenklas. Som exempel tar motionärerna reglerna om maximal avverkning

på en fastighet.

Motionärerna i motion MJ6 (kd) anser att kravet på tillstånd för avverkning

bör slopas temporärt. Kvarstående krav på tillstånd och dispenser bör

endast gälla där det är nödvändigt av uppenbara miljö- eller säkerhetsskäl.

Kraven bör avse hanteringen av timret i skogen och inom industrin.

Dispens bör meddelas för det virke som inte hinner transporteras ur

skogen före den 1 juli 2005 och för lagring under bevattning och i vatten.

Det bör räcka med en enkel anmälan i efterhand om att avverkning med

anledning av stormen kommer att ske (yrkande 6).

I motion MJ9 (mp) påtalas behovet av ett mer stormfast och ståndortsanpassat

skogsbruk. I ett sådant skogsbruk skulle EU-stöd kunna användas för

skogsetablering. Stöd till ett sådant skogsbruk skall kunna gå till

fördyrad etablering exempelvis i form av ädellöv och inhägning (yrkande 10).

I syfte att värna kända natur- och kulturobjekt måste Skogsstyrelsen

få resurser att skyndsamt hantera anmälningar om avverkning så att

skyddsvärda natur- och kulturobjekt kan kontrolleras (yrkande 13).

Eftersom man kan befara omfattande körskador under upparbetningen av

virket begärs i motion MJ9 (mp) att regeringen ger Skogsstyrelsen i

uppdrag att följa och vid behov föreslå åtgärder till följd av sådana

skador (yrkande 12 delvis).

Enligt motion MJ6 (kd) krävs en bedömning av vilka åtgärder som behöver

vidtas för att bevara den biologiska mångfalden i de drabbade områdena

och minimera skadorna på ekosystemens långsiktiga återhämtningsförmåga

(yrkande 18).

Mot bakgrund av ett förändrat klimat och därmed större risk för störningar

påtalas i motion MJ9 (mp) behovet av en löpande analys av hur den

generella hänsynen bäst tillgodoser naturvårdens intressen. Motionärerna

anser att det behövs mer av alternativa skogsbruksmetoder såsom

kontinuitetsskogsbruk (yrkande 11). Regeringen bör ge Skogsstyrelsen i

uppdrag att följa och vid behov föreslå åtgärder till följd av en ökande

viltstam. En strategi för hanteringen av ökade klövviltspopulationer

måste formuleras. Möjligheten att få stöd enligt ädellövsparagraferna

även på mark där tidigare generation har varit gran bör prövas, om marken

i övrigt anses lämplig (yrkande 12 delvis). Regeringen måste ha beredskap

för ökande kväveläckage till följd av stormen, främst i Halland och vid

Laholmsbukten. Dessutom bör regeringen överväga skärpningar när det

gäller utsläpp från övriga kvävekällor i området (yrkande 25).

Utskottets ställningstagande

I 2005 års ekonomiska vårproposition (prop. 2004/05:100) föreslår

regeringen att Skogsstyrelsen tillförs 15 miljoner kronor för flyginventering

av stormfälld skog och kartläggning av insektsangrepp. När det gäller

åtgärder för återbeskogning framgår av propositionen att regeringen har

för avsikt att bedöma behovet av ytterligare stöd för återplantering av

skog. Enligt vad utskottet erfarit gör Skogsstyrelsen bedömningen att

ca 140 000 ha skogsmark kommer att behöva återplanteras och att myndigheten

kan hantera de problem som kan komma att uppstå när frågan om återplantering

blir aktuell. Skogsstyrelsens principiella inställning är att det bör

bli fråga om ståndortsanpassning, dvs. plantering av det trädslag som

är lämpligast för markförhållandena och att andra trädslag än gran, t.

ex. bok och lärk, bör kunna komma i fråga på de rika markerna i Halland,

Småland och Blekinge. Sammanfattningsvis har Skogsstyrelsen gjort

bedömningen att det kommer att bli en fortsatt satsning på gran med inslag

av löv. Plantering av lövträd kräver ofta stängsling eftersom plantorna

annars kan bli nedbetade av främst rådjur och älg.

Enligt 3 § skogsvårdsförordningen (1993:1096) skall sådd, plantering

eller åtgärder för naturlig föryngring ha utförts senast under det tredje

året räknat från det år då skyldigheten att anlägga ny skog uppkom. Med

år skall därvid avses tiden fr.o.m. den 1 juli ett år t.o.m. den 30

juni nästkommande år. Återväxtåtgärder med anledning av stormen skall

således har utförts senast den 30 juni 2008.

Skogsstyrelsens uppfattning är att avverkningarna under år 2005 så gott

som uteslutande kommer att inriktas på stormfälld skog. Detta innebär

att restbestånd med återbeskogningsplikt kommer att börja avverkas först

därefter och i den takt som virkespriserna normaliseras. Skogsstyrelsen

gör mot denna bakgrund bedömningen att många skogsägare kommer att vilja

avvakta med föryngringsåtgärder till dess restskogen har avverkats.

Dessutom kan nuvarande tidskrav bli orimligt betungande för skogsägare

där stormen har orsakat föryngringsplikt på en betydande del av

skogsmarksarealen. Vidare kan det komma att uppstå brist på lämpligt

plantmaterial. Dessa omständigheter medför att den nödvändiga tiden för

att vidta åtgärder för anläggning av ny skog i många fall kommer att

överstiga den tid som anges i 3 § skogsvårdsförordningen. Skogsvårdsstyrelserna

kan visserligen enligt 9 § skogsvårdslagen (1979:429) medge undantag

från återväxtreglerna i särskilda fall, men en sådan lösning bedömer

Skogsstyrelsen inte vara ändamålsenlig. Skogsstyrelsen anser det därför

lämpligt att medge en tillfällig generell förlängning av denna tid i de

stormdrabbade områdena, förslagsvis med två år. I Skogsstyrelsens

föreskrifter (SKSFS 1883:2) till skogsvårdslagen ställs krav på lägsta

antal huvudplantor som skall finnas per hektar vid senaste tidpunkt för

hjälpplantering. Kraven beror på trädslag och markens bonitet. Gles

plantering i kombination med god plantvård kan enligt Skogsstyrelsen ge

en acceptabel virkesproduktion och bidrar samtidigt till att minska

plantbristen de kommande åren i de stormdrabbade områdena. Om metoden

skall kunna godkännas även på mark där förutsättningarna är dåliga för

ytterligare huvudplantor genom naturlig föryngring krävs ändring av

Skogsstyrelsens föreskrifter om lägsta tillåtna plantantal. Skogsstyrelsen

anser att en ändring lämpligen kan begränsas till att gälla i stormdrabbade

områden och endast för en bestämd tid och föreslår att 3 §

skogsvårdsförordningen

ändras så att, för sådana områden inom Skåne, Blekinge, Hallands,

Kronobergs, Kalmar, Jönköpings, Västra Götalands och Östergötlands län

där skyldighet att anlägga ny skog finns, möjligheten att avvakta med

återväxtåtgärder skall utsträckas från det tredje året till det femte

året efter det att skyldigheten uppkom.

Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen, på uppdrag av Näringsdepartementet,

nyligen har presenterat förslag till återplanteringsstöd. Skogsstyrelsen

utgår från att föryngring av barrskog och lövskog, produktionsinriktad

eller mångfaldsinriktad, skall ges stöd på den stödberättigade arealen.

Skogsstyrelsen förordar en princip där kostnaderna för skogsägaren

blir ungefär lika stora oberoende av vilken föryngringsmetod som väljs.

Detta innebär att en mer kostsam metod medför större ersättning än en

billigare metod, dvs. kostnaden för skogsägaren blir densamma vare sig

denne väljer ädellövskog, som är dyrare, framför den billigare

granblandskogen. Stöd föreslås utgå endast till för marken lämplig

föryngringsåtgärd. Skogsstyrelsen föreslår två principiella former för

återbeskogningen, nämligen traditionell återbeskogning utan stängsling och

återbeskogning för ökad mångfald med stängsling. Traditionell återbeskogning

kommer att ge i huvudsak produktionsinriktad barrskog och barr/lövskog.

Återbeskogning för ökad mångfald är inriktad på mångfald med ädellöv,

ordinära lövträd och naturlig föryngring från betesbegärliga trädslag.

Med det höga betestrycket från rådjur och älg i det stormdrabbade

området förutsätter denna metod stängsling. Eftersom Skogsstyrelsen gör

bedömningen att många drabbade skogsägare kommer att få svårt att hinna

med erforderliga återväxtåtgärder inom föreskriven tid och att det under

de närmaste åren finns risk för brist på visst skogsodlingsmaterial

överväger Skogsstyrelsen att ändra sina föreskrifter till 6 § skogsvårdslagen

(1979:429) så att det i de stormdrabbade länen blir tillåtet att vid

anläggning av skog utgå från att det vid senaste tidpunkt för hjälpplantering

krävs ett något lägre antal huvudplantor per ha än enligt gällande regler.

När det gäller tillgången på plantor uppgav Svenska Skogsplantor AB vid

utskottets offentliga utfrågning att ca 137 000 ha kommer att omfattas

av krav på återväxtåtgärder, vilket kan jämföras med den normala årsarealen

på drygt 40 000 ha. Cirka 250 miljoner plantor kommer att behövas under

den kortaste återplanteringstiden på tre år, dvs. 85 miljoner plantor

per år. Tillgången på lämpligt frömaterial från gran och tall bedöms

som god, liksom för frö från lövträd. Huvuddelen av plantorna kommer

emellertid att finnas tillgängliga först under år 2007. Kemisk bekämpning

mot snytbagge bedöms som nödvändig, och återplantering med löv anses

inte möjlig utan stängsling av de aktuella arealerna.

En betydande andel av den stormfällda skogen bedöms inte hinna upparbetas

före de tidpunkter som virket antingen skall ha forslats ut från skogen

eller ha blivit otjänligt som yngelmaterial för märgborrar eller barkborrar.

Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen därför inte anser det

meningsfullt att föreskrifterna om skadad skog skall gälla i de stormdrabbade

områdena. Föreskrifterna om kvarlämnade röjnings-, hyggesrensnings- och

avverkningsrester bör enligt Skogsstyrelsen tillämpas på samma sätt

eftersom stormfällning ofta medför sådana tekniska skador på virket att

betydande mängder lämnas kvar i skogen. Dessutom kommer grövre toppar

att lämnas kvar i större utsträckning är tidigare.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att Skogsutredningen har i

uppdrag att beakta även framtida klimatförändringar och klimatpolitikens

påverkan på svenskt skogsbruk. Ett slutligt betänkande skall redovisas

senast den 31 december 2005 (dir. 2004:70 och 2004:139). Utskottet har

vidare inhämtat att Skogsstyrelsen har lämnat rekommendationer till

Näringsdepartementet för olika stöd, bl.a. för plantering, stängsling

och plantering av mindre lönsamma trädslag. Som utskottet anfört ovan

under avsnittet Uppföljning och utredning har regeringen ändrat

förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899) när

det gäller lagring av timmer. Ändringarna syftar till att förenkla

lagringen och gäller endast lagring med anledning av storm eller orkan.

Även yrkestrafikförordningen (1988:1503) har ändrats så att fordon

från de nya medlemsländerna får dispens att utöva yrkestrafik i Sverige.

De frågor som tas upp i motionerna MJ5 (fp) yrkandena 16 och 22, MJ6

(kd) yrkandena 6 och 18, MJ7 (m) yrkande 5 delvis, MJ8 (c) delvis samt

MJ9 (mp) yrkandena 10 och 11 är således föremål för överväganden inom

såväl Regeringskansliet som Skogsstyrelsen. Utskottet föreslår därför

att motionerna i dessa delar lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens

sida.

Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att lämna förslag till utformning av

bidrag till skogsägare för underhåll av skogsbilvägar och övriga enskilda

vägar som drabbas av körskador samt för åtgärder mot körskador på

skogsmark. I vårpropositionen för år 2005 avsätter regeringen 100 miljoner

kronor för detta ändamål. Som framgår av direktiven skall Skogsutredningen

granska frågan om problemet med de stora klövviltstammarna och behovet

av att hålla dessa på en acceptabel nivå, såväl från produktionssynpunkt

som ur ett naturvårdsperspektiv. Utredaren skall även lämna förslag på

åtgärder för att stävja alltför stora stammar av detta vilt (dir. 2004:70

och 2004:139). Skogsstyrelsens generaldirektör har inför utskottet gjort

bedömningen att hänsynen till skyddsvärda natur- och kulturobjekt även

fortsättningsvis kommer att kunna upprätthållas vid handläggningen av

anmälningar om avverkningar. Syftet med motion MJ9 (mp) yrkandena 12

och 13 kommer därmed att bli tillgodosett utan något riksdagens uttalande

i frågan.

Med anledning av motion MJ9 (mp) yrkande 25 om risken för ökat kväveläckage

i delar av de stormdrabbade områdena vill utskottet framhålla att lokal

miljöövervakning är ett ansvar för de regionala och lokala myndigheter

som berörs, dvs. länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna m.fl. Med det

anförda avstyrks motionen i denna del.

Övriga åtgärder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (fp, mp) om informations- och

utbildningsinsatser, om riskerna vid arbete i stormskadad skog, om

behovet av en kraftfull klimatpolitik, om en global klimatfond samt om

stöd för ur rekreations- och friluftslivsintresse nödvändig uppröjning

av stormfälld skog. Motionsyrkandena avstyrks bl.a. med hänvisning till

en aviserad klimatpolitisk proposition, till pågående åtgärder på

områdena och till Skogsutredningens uppdrag.

Jämför reservation 14 (fp).

Motionerna

I motion MJ5 (fp) tas frågan upp om snabba informations- och

utbildningsinsatser om riskerna vid arbete i stormskadad skog, och motionärerna

betonar att god utbildning och ändamålsenlig utrustning krävs vid sådant

arbete (yrkande 15).

Enligt motion MJ9 (mp) bör regeringen lägga fram förslag om stöd för ur

rekreations- och friluftslivsintresse nödvändig uppröjning av den

stormfällda skogen. För att markägare skall åta sig röjningsarbete behöver

regeringen göra en översyn av möjligheterna till stöd för sådant arbete.

Uppröjningen måste ske med stor naturhänsyn, vilket innebär att viss

mängd död ved skall ligga kvar (yrkande 14).

Behovet av en kraftfull klimatpolitik uppmärksammas i motion MJ9 (mp).

Ett nytt säkerhetstänkande och ett tydligare klimatperspektiv på

energipolitiken behövs. Klimatpolitiken måste få större utrymme i den

politiska debatten, och en ny klimatpolitik krävs för att anpassa

samhället till pågående klimatförändringar (yrkande 3). Inom ramen för

EU-samarbetet måste regeringen driva frågan om att EU:s nuvarande

solidaritets- och katastroffonder omvandlas till en global klimatfond.

Genom att utdelning ur fonden bl.a. skall vara beroende av ett lands

klimatinsatser skapas enligt motionärerna ett starkare samband mellan

handling och effekt och incitament för höga nationella mål. En sådan

fond skulle enligt motionärerna ge många fattiga länder möjligheter

till hjälp vid klimatrelaterade naturkatastrofer (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

God utbildning och ändamålsenlig utrustning är av väsentlig betydelse

vid den riskfyllda verksamhet som arbete i skogen innebär redan under

normala förhållanden och är givetvis av särskild vikt vid arbete i

stormskadad skog. Enligt vad utskottet inhämtat arbetar också Skogsstyrelsen

intensivt med dessa frågor, och även Skogsvårdsorganisationen är engagerad

i arbetet med information och utbildning till skogsägarna. Utskottet

har inte någon annan uppfattning än motionärerna i motion MJ5 (fp) om

den stora betydelse dessa frågor har i synnerhet mot bakgrund av de

förhållanden som nu råder i de stormdrabbade skogarna. Enligt vad som

uppgavs vid utskottets offentliga utfrågning arbetar också såväl

Skogsvårdsorganisationen som skogsföretagen intensivt med just sådan

utbildning. Något särskilt uttalande med anledning av motionens yrkande 15

finner utskottet därför inte påkallat.

Med anledning av motion MJ9 (mp) i den del motionärerna efterlyser en

kraftfull klimatpolitik vill utskottet hänvisa till en av regeringen

aviserad proposition med förslag till åtgärder på klimatområdet. När

det gäller framtida klimatförändringar och klimatpolitikens påverkan på

svenskt skogsbruk är detta frågor som beaktas av Skogsutredningen, som

skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2005 (dir. 2004:70

och 2004:139). Med det anförda finner utskottet syftet med motionens

yrkande 3 i allt väsentligt tillgodosett utan något särskilt uttalande

i frågan.

Utskottet är inte berett att förorda en global klimatfond med den

utformning som föreslås i motion MJ9 (mp) yrkande 5. Motionen i denna del

avstyrks.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår insatser för att efter stormen röja

i naturreservat och andra områden som nyttjas för rekreation och

friluftsliv. Syftet med motion MJ9 (mp) yrkande 14 får därmed anses

tillgodosett.

Övriga skogsfrågor

I maj 2004 tillkallade regeringen en utredare med uppdrag att utvärdera

och se över skogspolitiken, Skogsutredningen 2004. Utvärderingen skall

ta som utgångspunkt att grunderna för den gällande skogspolitiken ligger

fast. Det innebär att skogspolitikens två jämställda mål, ett produktionsmål

och ett miljömål, skall fortsätta att gälla. Ett hållbart skogsbruk

skall bedrivas, och skogen och skogsnäringen kommer även i fortsättningen

att vara av ekonomisk, social, kulturell och ekologisk betydelse för

Sverige. Regeringen gör bedömningen att det är väsentligt att utvärdera

hur väl målen för skogspolitiken har uppfyllts under de dryga tio år

som den tillämpats. Det är först nu som det är möjligt att mera

genomgripande utvärdera effekterna av 1993 års skogspolitik. Uppdraget skall

redovisas senast den 31 december 2005 (dir. 2004:70). Enligt tilläggsdirektiv

skall ett delbetänkande som avser utvärdering och översyn av

Skogsvårdsorganisationen lämnas senast den 30 april 2005 (dir. 2004:139).

Skogspolitikens mål

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till Skogsutredningens uppdrag avstyrker utskottet ett

motionsyrkande (mp) om miljömålet som generellt överordnat produktionsmålet.

Jämför reservation 15 (mp).

Motionen

Enligt motion MJ434 (mp) skall miljömålet generellt vara överordnat

produktionsmålet. Skogsbrukets uppdrag bör definieras som bedrivande av

ett lönsamt skogsbruk inom ramen för de förutsättningar som kraven att

bevara eller utveckla den biologiska mångfalden och de grundläggande

ekologiska processerna skapar (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Enligt direktiven till Skogsutredningen skall utvärderingen ta som

utgångspunkt att grunderna för den gällande skogspolitiken ligger fast

(dir. 2004:70). Skogen och skogsnäringen skall vara ekonomiskt, socialt,

kulturellt och ekologiskt hållbar. Skogsbruket är en självbärande näring,

och ekonomiska bidrag bör därför inte lämnas till normala åtgärder i

ett hållbart skogsbruk. Utgångspunkten innebär också att skogspolitikens

två jämställda mål, ett produktionsmål och ett miljömål, ligger fast.

Vad denna avvägning mellan skogspolitikens båda jämställda mål betyder

vid genomförandet av skogspolitiken skall belysas i ett bredare

samhällsperspektiv av utredaren. Inriktningen skall innebära ett hållbart

förvaltande av naturresursen skog med bibehållen handlingsfrihet för

framtiden. Statens respektive skogsnäringens ansvar för genomförande av

skogspolitiken skall förtydligas. Utredaren skall i första hand utgå

från att det statliga åtagandet inte skall öka i omfattning. Med det

anförda avstyrker utskottet motion MJ434 (mp) yrkande 3.

Ett hållbart skogsbruk

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker 11 motionsyrkanden (m, v, mp) om avsättning av

skogsmark för naturvårdsändamål, om miljöhänsyn i skogsbruket, om

inventering av skyddsvärda skogar samt om förbud mot avverkning i sådana

skogar. Utskottet hänvisar till Skogsutredningens uppdrag.

Jämför reservationerna 16 (m), 17 (v) och 18 (mp).

Motionerna

Vikten av en skogspolitik som främjar ett variationsrikt skogsbruk

betonas i motion MJ434 (mp) yrkande 1. Motionärerna vill framhålla att

det finns möjligheter till ökad tillväxt utan att avkall görs på

miljöhänsynen, framför allt avseende röjning, gallring och minskade

klövviltstammar (yrkande 4). Hyggesplöjning bör inte tillåtas över huvud

taget, och markberedning bör inte förekomma på känsliga marker (yrkande 11).

Skogsbruket bör bedrivas så att naturlig föryngring kan tillämpas i

största möjliga mån (yrkande 12). Arealerna med naturvårdsbränning och

hyggesbränning måste öka (yrkande 23), och Skogsstyrelsen måste få

tillräckliga resurser för biotopskydd och naturvårdsavtal i de fall

nyckelbiotoperna inte är skyddade genom reservat eller frivillig avsättning

(yrkande 24). Skogsskyddsarbetet måste öka kraftigt för att skyddsvärd

skog skall kunna skyddas i sådan omfattning som krävs för bibehållande

av den biologiska mångfalden (yrkande 26). Skogens rekreationsvärde

nära tätorter är så högt att det bör prioriteras före produktion (yrkande

40).

Enligt motion MJ439 (v) skall inga avverkningar tillåtas i områden som

Naturvårdsverket bedömer ha höga naturskyddsvärden (yrkande 4). Inventeringar

av landets skyddsvärda skogar skall vara avslutade och förvaltningsplaner

för dem skall vara fastslagna innan bruks- och skyddsåtgärder fastställts

(yrkande 5).

Frågan om avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål tas upp i

motion Sk405 (m). Enligt motionärerna måste avsättning av skogsmark av

naturvårdsskäl begränsas så att frivilliga och offentliga åtgärder

tillsammans ryms inom den areal som har beslutats undantas från aktivt

skogsbruk. I arealen skall också inräknas tillkommande skyddsbehov, t.

ex. Natura 2000-områden (yrkande 11).

Utskottets ställningstagande

I direktiven till Skogsutredningen konstaterar regeringen att en viktig

ambition bakom avregleringen och omläggningen av skogspolitiken år 1993

var att mångfalden av brukningsmetoder skulle främjas, till gagn för

landskapsbild, landsbygdsutveckling och biologisk mångfald (dir. 2004:70).

Utredaren har nu till uppgift att bedöma hur väl produktions- och

miljömålen har uppfyllts och beskriva behovet av vidareutveckling av

mätinstrument för de skogspolitiska målen. Vidare skall utredaren belysa

eventuella målkonflikter inom skogspolitiken och mellan skogspolitiken

och andra politikområden.

I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) aviserade

regeringen en översyn av hur sektorsansvaret fungerat hittills. Utredaren

har nu regeringens uppdrag att genomföra en sådan översyn för skogssektorn

och redovisa möjlig fortsatt utveckling och förtydliganden och diskutera

gränserna för ett hållbart uttag utan tillförsel av t.ex. kvävegödsel.

När det gäller biologisk mångfald skall utredaren, i linje med regeringens

skrivelse, utgå ifrån den definition som är fastlagd i FN:s konvention

om biologisk mångfald och de riktlinjer om hållbart nyttjande som

beslutats inom ramen för konventionen. Utredaren skall även beskriva de

frivilliga naturvårdsavsättningarnas kvalitet och lokalisering och den

dokumentation som finns om dessa områden. I skrivelsen Uppföljning av

skogspolitiken (skr. 2003/04:39) uppmärksammade regeringen problemet

med de stora klövviltstammarna och behovet av att hålla dessa på en

acceptabel nivå, såväl från produktionssynpunkt som ur ett naturvårdsperspektiv.

Av direktiven framgår att utredaren skall granska även denna fråga och

lämna förslag på åtgärder.

Regeringen har aviserat en miljömålsproposition under år 2005. I direktiven

till Skogsutredningen skriver regeringen att propositionen och riksdagens

synpunkter på miljökvalitetsmålet Levande skogar skall beaktas av

utredaren. Han eller hon skall särskilt bedöma behov av ytterligare

utvecklingsarbete om miljöhänsyn vid skogsbruk samt olika former för skydd

av skog. I enlighet med miljökvalitetsmålet undantas stora arealer

värdefull skogsmark från skogsbruk, såväl formella som frivilliga

avsättningar. Nödvändig skötsel av kulturbetingade värden förekommer endast

i begränsad omfattning. Utredaren skall redovisa dels en bedömning av

kostnaderna för att sköta såväl natur- som kulturbetingade värden, dels

förslag till former för sådan skötsel. Utredaren skall vidare belysa

vilka eventuella ytterligare åtgärder som krävs inom den svenska

skogssektorn för att 2010-målet om att hejda utarmningen av biologisk

mångfald skall kunna uppfyllas.

Av utskottets redogörelse ovan framgår att de frågor som tas upp i

motionerna MJ434 (mp) yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40, MJ439

(v) yrkandena 4 och 5 samt Sk405 (m) yrkande 11 kommer att få sin

belysning inom ramen för utredarens uppdrag. I avvaktan på redovisningen

av utredarens överväganden föreslår utskottet att motionerna i dessa

delar lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som framför allt hänvisar till Skogsutredningens uppdrag och

riksdagens behandling av proposition 2004/05:80 Forskning för ett bättre

liv, avstyrker fyra motionsyrkanden (s, mp) om bl.a. utbildningsbehovet

inom skogs- och träindustrin, om tvärsektoriell forskning och forskning

om brukningsformer som bibehåller naturvärdena samt om forskning om

skoglig kontinuitet, ädellöv och löv.

Jämför reservation 19 (mp).

Motionerna

Motion MJ434 (mp) pekar på behovet av forskning, utveckling och åtgärder

för att få fram ett skogsbruk som förlänger omloppstider alternativt

behåller skoglig kontinuitet (yrkande 9). Ökade satsningar bör göras på

ädellöv och löv genom forskning, information och stöd (yrkande 25). När

det gäller forskning för skogsbruket behövs mer tvärsektoriell forskning,

mer forskning om populationsekologiska samband och spridningsbiologi

och bättre kunskaper om hur ädellövskogar, lövskogar och blandskogar

etableras på lämpliga marker som tillfälligt har hyst barrskogar. Det

är enligt motionärerna nödvändigt med mer kunskap och forskning om hur

man kan kombinera skogsbruk med bibehållna naturvärden och vilka

skogsbruksformer som är acceptabla från naturvårdssynpunkt

(yrkande 38).

Utbildningsbehovet inom skogs- och träindustrin betonas i motion MJ485 (s).

Utskottets ställningstagande

Till de statliga åtagandena hör att tillhandahålla information, rådgivning

och utbildning om gällande regelverk och lämpliga former för att bedriva

ett hållbart skogsbruk. Staten har även åtagit sig att finansiera viss

forskning och att informera om nya rön och ny metodik. Staten är också

en aktör i egenskap av markägare, bolagsägare och konsument.

I direktiven till Skogsutredningen skriver regeringen att skogspolitikens

mål baseras på att skogsbruket gör åtaganden utöver vad lagstiftningen

kräver (dir. 2004:70). Därför har statlig rådgivning och information en

viktig roll för hur väl skogspolitikens mål uppfylls. Enligt regeringen

visar den senaste utvärderingen tydligt att insatser som röjning i

ungskog och naturvårdshänsyn vid avverkning blir bättre med bra rådgivning.

Verksamheten med information, rådgivning och utbildning skall därför

utvärderas av utredaren som också skall lämna förslag till möjlig

effektivisering. Gränsdragningen mellan det statliga åtagandet att stödja

skogsbruket med rådgivning, information och utbildning och skogsägarnas

eget ansvar för kunskapsinhämtande om regelverk och de skogspolitiska

målen skall också analyseras. Utredaren skall även studera alternativa

möjligheter till finansiering av rådgivning, information och utbildning.

Av direktiven till Skogsutredningen framgår vidare att regeringen anser

att även de skogspolitiska medlen kan behöva justeras eller anpassas

till ändrade förutsättningar. En grundläggande fråga för utredaren är

därför att bedöma om medlen i sin nuvarande utformning räcker för att

målen skall uppnås och om det finns möjligheter till effektiviseringar.

Statens roll respektive skogsnäringens eget ansvar för skogspolitikens

medel behöver förtydligas. Regeringen anser även att formerna för

finansieringen av statliga åtaganden inom ramen för skogspolitiken behöver

ses över. I sammanhanget vill utskottet nämna att riksdagen för närvarande

behandlar proposition 2004/05:80 Forskning för ett bättre liv. När det

gäller forskning till stöd för hållbar utveckling gör regeringen

bedömningen att Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande

(Formas), Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem under perioden

2005-2008 tillsammans bör tillföras 210 miljoner kronor för stöd till

forskning om miljö- och samhällsutveckling. Medlen bör fördelas med 140

miljoner kronor till Formas, 50 miljoner kronor till Vetenskapsrådet

och 20 miljoner kronor till Verket för innovationssystem. Regeringen

anför vidare att medlen till Formas bör öka med 10 miljoner kronor år

2005, ytterligare 20 miljoner kronor år 2006, ytterligare 45 miljoner

kronor år 2007 och ytterligare 65 miljoner kronor år 2008 för stöd till

forskning och miljö och hållbar utveckling. Medlen till Vetenskapsrådet

bör enligt regeringen öka med 10 miljoner kronor år 2006, ytterligare

10 miljoner kronor år 2007 och ytterligare 30 miljoner kronor år 2008

för stöd till grundläggande forskning och miljö och hållbar utveckling.

Medlen till Verket för innovationssystem bör öka med 5 miljoner kronor

år 2006, ytterligare 5 miljoner kronor år 2007 och ytterligare 10

miljoner kronor år 2008 för stöd till forskning och miljö och hållbar

utveckling. Enligt utskottets uppfattning får det bli en fråga för

berörda forskningsråd, universitet och högskolor att i enlighet med sina

respektive uppdrag fördela dessa medel till olika forskningsprojekt.

Med det anförda finner utskottet att syftet med motionerna MJ434 (mp)

yrkandena 9, 25 och 38 samt MJ485 (s) i väsentliga delar kommer att bli

tillgodosett inom ramen för utredarens uppdrag. Motionerna bör därför

inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Bioenergi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (fp, mp) om skogen som energi-

och råvarukälla och om villkoren för ökat uttag av biobränsle. Utskottet

hänvisar till Skogsutredningens uppdrag.

Jämför reservationerna 20 (fp, kd) och 21 (mp).

Motionerna

Enligt motion MJ434 (mp) bör ett ökat biobränsleuttag ske på så sätt

att negativa effekter på framtida produktion, naturvärden eller

försurningsstatus inte uppkommer (yrkande 42). Skogen som energi- och

råvarukälla lyfts fram i motion MJ508 (fp). Motionärerna anser att skogens

potential inom bioenergiområdet bör belysas i uppföljningen av skogspolitiken

(yrkande 22).

Utskottets ställningstagande

Av Skogsutredningens direktiv framgår att också de ökande och konkurrerande

anspråken på råvaran skall belysas (dir. 2004:70). Utredaren skall beakta

såväl rapporten Mer trä i byggandet (Ds 2004:01) som resultatet av det

uppdrag om den svenska användningen av bioenergi i Sverige som Sveriges

lantbruksuniversitet rapporterade till regeringen den 30 juni 2004.

Utskottet har inhämtat att rapporten innehåller en ny sektorsmodell för

skogssektorn, belyser utsläppshandel i ett multiregionalt perspektiv

samt innehåller nya beräkningar av kostnader för reservatsbildningar.

Den omfattar väsentligen tre delar, nämligen en beskrivning av tillgångar

och användning av biobränslen och en granskning av prognoser och scenarier

för utvecklingen inom 10-20 år, en samhällsekonomisk analys av skogsråvarans

användning med särskild uppmärksamhet på trädbränslen samt en analys av

konsekvenserna av Naturvårdsverkets förslag till avsättningar för

naturreservat på statlig mark. Rapporten bereds i Regeringskansliet. De

synpunkter som förs fram i motionerna MJ434 (mp) yrkande 42 och MJ508 (fp)

yrkande 22 kommer således att få sin belysning inom ramen för utredarens

uppdrag. Motionerna bör därmed lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens

sida.

Skogsvårdsorganisationen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som hänvisar till Skogsutredningens uppdrag, avstyrker fem

motionsyrkanden (kd, mp) bl.a. om Skogsstyrelsens samordnande roll, om

en fortsatt regionaliserad skogsvårdsorganisation, om samarbetet mellan

skogs- och naturvårdsmyndigheterna samt om bredare kunskaper inom

Skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna.

Jämför reservationerna 22 (kd) och 23 (mp).

Motionerna

Enligt motion MJ239 (kd) bör regeringen lägga fram förslag med innebörden

att Skogsstyrelsen ges en samordnande roll i handläggningen av

skogsbruksfrågor. Det vore enligt motionärerna rimligt att skogsägaren endast

behövde vända sig till en samordnande myndighet med anmälan om avverkning,

och Skogsstyrelsen är den myndighet som lämpligast borde handha kontakten

med skogsägaren och samordna beslut och besked. I motion MJ434 (mp)

framhålls behovet av att öka andelen avverkningsanmälningar som besöks

av Skogsvårdsorganisationen (yrkande 10) och av bredare kunskaper inom

Skogsvårdsorganisationen och på länsstyrelserna (yrkande 43). Vikten av

en fortsatt regionaliserad skogsvårdsorganisation betonas (yrkande 44),

och skogs- och naturvårdsmyndigheterna bör utforma ett fastare och mer

formaliserat samarbete (yrkande 45).

Utskottets ställningstagande

Även Skogsvårdsorganisationens organisation, roll och arbete för

genomförandet av skogspolitiken kommer att utvärderas av Skogsutredningen

(dir. 2004:70 och 2004:139). En översyn av effektivitet och måluppfyllelse

i organisationen skall också genomföras, och Skogsvårdsorganisationens

långsiktiga behov av resurser för genomförandet av skogspolitiken skall

belysas. Av direktiven framgår även att Skogsvårdsorganisationens

uppdragsverksamhet riktad till skogsbruket skall utvärderas och dess

effektivitet och ändamålsenlighet belysas. De frågor som tas upp i

motionerna MJ239 (kd) och MJ434 (mp) yrkandena 10 och 43-45 kommer således

att bli föremål för utredarens uppmärksamhet. Någon ytterligare riksdagens

åtgärd med anledning av motionerna anser utskottet således inte påkallad.

Vissa lagstiftningsfrågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till Skogsutredningens uppdrag avstyrker utskottet sex

motionsyrkanden (m, mp) om ändringar i skogsvårdslagstiftningen. Vidare

avstyrker utskottet fyra motionsyrkanden (mp) om samrådsplikt och

miljöprövning av skogsvägar, om en logistik för minskade transporter inom

skogsnäringen, om ekologiska landskapsplaner samt om behovet av fler

kvinnor inom skogsnäringen. Utskottet hänvisar till en aviserad proposition

om miljömålen och till det arbete som på områdena pågår inom Regeringskansliet.

Jämför reservationerna 24 (m), 25 (mp), 26 (mp), 27 (mp) och 28

(mp).

Motionerna

Enligt motion MJ434 (mp) bör riksdagen besluta om sådan om ändring i

skogslagstiftningen att kraven på generell hänsyn ökar till den

rådgivningsnivå som i dag tillämpas av Skogsvårdsorganisationen (yrkande 5).

Riksdagen bör även besluta om sådan ändring i lagstiftningen att grön

skogsbruksplan eller motsvarande beskrivnings- och handlingsplan blir

obligatorisk på samtliga aktiva skogsfastigheter (yrkande 7). Regeringen

bör vidare lägga fram förslag om skyldighet för skogsbrukaren att inom

fem år rapportera till Skogsvårdsorganisationen om utförda åtgärder

samt resultatet av återväxten (yrkande 13). Riksdagen bör också besluta

att skyddsdikning blir tillståndspliktig samt att det generella

dikningsförbudet som nu gäller i norra och mellersta Sverige skall omfatta

hela Sverige (yrkande 20). Regeringen bör närmare pröva hur skogsvårdslagen

kan inarbetas i miljöbalken (yrkande 46).

I motion MJ326 (m) anförs att behovet av viltfoderproduktion bör beaktas

i samband med översynen av skogsvårdslagen.

I motion MJ434 (mp) framförs krav på samrådsplikt och miljöprövning av

skogsbilvägar (yrkande 18). Inom vissa områden finns alltför många

bilvägar, vilket enligt motionärerna beror på dålig samordning mellan

markägarna. Mot denna bakgrund bör en generell samrådsplikt införas för

anläggning av skogsbilvägar. Det framhålls i motionen att minimering av

antalet skogsbilvägar är viktig inte minst för uppfyllandet av miljömålet

Myllrande våtmarker. I motionen efterlyses också en skogslogistik som

syftar till att minska det totala transportarbetet. Genom sortering vid

sågverk i stället för i skogen skulle körningen i skogen samt även på

väg kunna minska betydligt. I dag görs detta ofta inte eftersom

fraktionerna har olika köpare och olika destinationer men ibland av vana

och brist på sorteringsplats vid sågverken (yrkande 19). I motionen

framförs även krav på upprättande av ekologiska landskapsplaner

(yrkande 22). Behovet av fler kvinnor inom skogsnäringen påtalas. Motionärerna

hävdar att det finns stora vinster med fler kvinnor i Skogssverige,

inte minst från naturvårdssynpunkt, och att kvinnliga skogsägare i

genomsnitt är mer intresserade av naturvården än vad manliga skogsägare

är (yrkande 52).

Utskottets ställningstagande

När det gäller de krav på ändring i skogslagstiftningen som framförs i

motionerna MJ326 (m) och MJ434 (mp) vill utskottet hänvisa till

Skogsutredningens direktiv (dir. 2004:70 och 2004:139). För att det skall

gå att bedöma om skogsvårdslagen har den utformning som krävs för att

på avsett vis kunna bidra till att uppfylla skogspolitikens mål framgår

av direktiven att lagen behöver utvärderas. Även tillsynen över

skogsvårdslagens efterlevnad skall utvärderas av utredaren. I skrivelsen

Uppföljning av skogspolitiken (skr. 2003/04:39) framhöll regeringen att

det är av avgörande betydelse att information om dokumenterade natur-

och kulturvärden finns tillgänglig vid planering av skogsbruksåtgärder.

Regeringen aviserade också att det inom de närmaste åren bör ske en

utvärdering av om dessa s.k. skogs- och miljöredovisningar har fungerat

som det är avsett. Utredaren skall därför även belysa i vilken utsträckning

skogs- och miljöredovisningar har funnits tillgängliga i enlighet med

lagstiftningen samt om dessa har innehållit den information som detta

verktyg syftar till att tillhandahålla. Utredaren skall även lämna

förslag till hur detta eller andra lämpliga verktyg kan utvecklas, i

syfte att bidra till en kostnadseffektiv uppfyllelse av olika miljö-

och kulturmiljömål som rör skogen. De frågor om lagändring som tas upp

i motionerna MJ326 (m) och MJ434 (mp) yrkandena 5, 7, 13, 20 och 46

kommer således att få sin belysning inom ramen för Skogsutredningens

uppdrag. I avvaktan på utredningens slutredovisning föreslår utskottet

att motionerna lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer frågor om såväl skogsbilvägar som

ekologiska landskapsplaner att behandlas i den proposition om miljömålen

som är aviserad till våren 2005. När det gäller frågan om minskning av

transporterna inom skogssektorn kan utskottet konstatera att

transportkostnaderna är en stor del av kostnaderna i denna näring, eftersom

virke är lågt prissatt i relation till sin vikt. Enligt vad utskottet

erfarit arbetar därför skogsnäringen aktivt med att minimera transporter

genom logistik och omlastning från lastbil till tåg eller båt där så är

möjligt. När det gäller frågan om ökad jämställdhet inom skogsnäringen

har utskottet erfarit att regeringen även inom denna sektor arbetar

aktivt för ökad jämställdhet. Utredningen Det går långsamt fram -

jämställdheten inom jord- och skogsbrukssektorn (Ds 2004:39) bereds i

Regeringskansliet. Med det anförda finner utskottet syftet med motion

MJ434 (mp) yrkandena 18, 19, 22 och 52 tillgodosett utan något särskilt

riksdagens uttalande i frågorna.

Skogspolitiska frågor som har behandlats tidigare under

mandatperioden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker 13 motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om skogspolitikens

mål, om ett nationellt skogsprogram, om en gemensam skogspolitik, om

skogscertifiering och om skogsvårdande åtgärder. Motionerna tar även

upp frågor om balans mellan olika ägarkategorier, om stöd till skogsvård,

om skoglig utbildning och forskning samt om skogliga myndigheter.

Utskottet avstår från att behandla motionsyrkandena mer utförligt i sak

och hänvisar till de riktlinjer för förändring av utskottens arbetsformer

som riksdagen, på förslag av Riksdagskommittén, har ställt sig bakom,

till fördjupad utskottsbehandling tidigare under mandatperioden och

till utskottets långtidsplanering.

Utskottets ställningstagande

I betänkandet tar utskottet upp ett antal motioner om vissa skogsfrågor

från allmänna motionstiden 2004. Utskottet har beslutat att dessa

motioner skall behandlas på ett förenklat sätt. Bakgrunden till utskottets

beslut är följande. På grundval av Riksdagskommitténs förslag (2000/01:RS1)

har riksdagen godkänt vissa riktlinjer för förändringar av utskottens

arbetsformer. Enligt dessa riktlinjer har utskotten rekommenderats att

planera arbetet för hela valperioden med fördjupning på olika områden

under olika år. Detta innebär på sikt bl.a. en viss förskjutning av

utskottsarbetet från beslutsfattande med anledning av propositioner och

motioner till att företa utredningar och analyser på eget initiativ.

Vidare skall utskotten vid behov kunna förenkla motionsbehandlingen i

de fall motionsförslagen avser frågor där beslutanderätten enligt

utskottets uppfattning bör ligga kvar hos regeringen, en förvaltningsmyndighet

eller hos kommunerna. Detta innebär att motionerna skall kunna avstyrkas

utan någon mer ingående beredning i sak. I fråga om motionsförslag som

upprepas bör vid förenklad behandling utskottet hänvisa till tidigare

ställningstaganden.

Utskottet beslutade den 4 februari 2003 att anta en långtidsplan för

utskottets arbete under resterande del av mandatperioden. Planen innebär

i princip att varje ämnesområde inom utskottets beredningsområde behandlas

minst två gånger under en valperiod. Minst en behandling under det andra,

tredje eller fjärde riksmötet bör vara mer ingående och vid behov

innehålla inslag av uppföljning, utvärdering och EU-bevakning.

Nu aktuella motioner från allmänna motionstiden 2004 utgör i huvudsak

upprepningar av tidigare väckta motioner. Motionerna avser skogspolitikens

mål, ett nationellt skogsprogram, en gemensam skogspolitik, skogscertifiering,

skogsvårdande åtgärder, balans mellan olika ägarkategorier, stöd till

skogsvård, skoglig utbildning och forskning samt skogliga myndigheter.

Samtliga dessa frågor behandlades utförligt i samband med utskottets

fördjupade behandling våren 2004 i betänkande 2003/04:MJU16 om uppföljning

av skogspolitiken.

Med hänvisning till det ovan anförda avstår utskottet från att nu mer

utförligt i sak behandla motionerna MJ434 (mp) yrkande 6, MJ504 (kd)

yrkandena 1-4 och 9, MJ507 (c) yrkande 18, MJ508 (fp) yrkandena 21, 24,

27 och 28, MJ534 (c) yrkande 1 och Sk405 (m) yrkande 10.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förutsättningar för krav på säkerhet, punkt 2 (fp)

av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ett generellt krav på säkerhet. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del och motion 2004/05:MJ10

yrkande 2.

Ställningstagande

Eftersom vi anser det vara av vikt att människor behandlas lika förordar

vi en mer generell metod än regeringen i fråga om kravet på säkerhet

för återväxtåtgärder, dvs. med schablonbelopp som reserveras under den

aktuella perioden. Fördelen med ett schablonbelopp är att osäkerhet då

inte behöver råda om vad som gäller för den enskilde skogsägaren.

Härigenom stimuleras bl.a. snabb återplantering. En nedre gräns bör sättas

för storleken på de arealer som bör ingå, och det är viktigt att systemet

blir så enkelt och obyråkratiskt som möjligt. Skogsstyrelsen bör få i

uppdrag att utforma regler om sådana schabloner på sådant sätt att det

inte påverkar små skogsägare. Detta bör ges regeringen till känna.

2. Krav på förvärvstillstånd före avverkning, punkt 3 (fp)

av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om avslag på propositionen i denna del. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ10 yrkande 3 och avslår proposition

2004/05:58 i denna del och motionerna 2004/05:MJ11 och 2004/05:MJ504

yrkande 7.

Ställningstagande

I propositionen föreslås en bestämmelse införas i skogsvårdslagen som

innebär att, i de fall där det krävs tillstånd enligt jordförvärvslagen

vid förvärv av fastighet, avverkning inte får påbörjas av förvärvaren

innan sådant tillstånd meddelats. Eftersom Folkpartiet liberalerna anser

att jordförvärvslagen bör avskaffas motsätter vi oss även det här

aktuella kravet på förvärvstillstånd. Riksdagen bör alltså avslå regeringens

proposition 2004/05:58 om ändring i skogsvårdslagen såvitt avser 10 a

§.

3. Översyn av 12 § skogsvårdslagen, punkt 5 (fp)

av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en översyn av 12 § skogsvårdslagen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ10 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår mening är motiveringen i propositionen tvivelaktig när det

gäller skogsvårdsstyrelsernas möjlighet att medge undantag från avgränsning

av brukningsenhet. Vi anser att det är marknadens och inte politikernas

ansvar att kortsiktigt reglera avverkningen för att över enskilda år

utjämna virkestillgången och trygga industrins råvarubehov och

sysselsättningen i industrin och skogsbruket. Det finns mot denna bakgrund

behov av en översyn av 12 § skogsvårdslagen. Detta bör ges regeringen

till känna.

4. Internationellt skogssamarbete, punkt 7 (fp)

av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om generationsperspektivet i internationella

skogsbrukssammanhang. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ10

yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör verka för generationsperspektivet i skogsbruket

också i det internationella skogssamarbetet. Detta bör bl.a. uppmärksammas

i de biståndsinsatser som görs i miljö-, skogsbruks- och demokratiområdena.

Även när det gäller internationella regelverk, t.ex. certifiering, bör

regeringen verka för ett sådant perspektiv. Detta bör ges regeringen

till känna.

5. Omfördelning av resurser, punkt 10 (m, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c)

och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om omfördelning av resurser. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del och 2004/05:MJ8

i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör anslaget i statsbudgeten för biologisk mångfald,

som till stor del är avsett att användas för inköp av skogsmark,

användas för statliga åtgärder för att minska stormens skadeverkningar.

Under år 2005 bör medel för inköp av skyddsvärd skog tas i anspråk, och

för kommande år bör medlen användas för att teckna naturvårdsavtal inför

kommande återplantering. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Införande av en s.k. katastrofparagraf i skogsvårdslagen m.m., punkt

14 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om införande av en s.k. katastrofparagraf i

skogsvårdslagen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ6 yrkande 17.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör lägga fram förslag om införande av en s.k.

katastrofparagraf i skogsvårdslagen. Bestämmelsen bör ha den innebörden

att regeringen eller den myndighet som regeringen utser bemyndigas att

fatta de beslut som krävs för att hantera en katastrof. Av lagen bör

även tydligt framgå att bestämmelserna i skogsvårdslagen och

skogsvårdsförordningen tillfälligt kan upphävas i en katastrofsituation. Detta

bör ges regeringen till känna.

7. Dispenser för lagring av virke m.m., punkt 15 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad

(m), Jan Andersson (c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förenkling av reglerna i skogsvårdslagen om

maximal avverkning på en fastighet och om reglerna för lagring av virke.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 4 och 2004/05:MJ8

i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste dispenser meddelas från gällande regler om

tidsgränser för hur länge skog får ligga innan den tas om hand och för

lagring av timmer. Snabba klartecken behövs om att industri och

virkesköpare temporärt, upp till några års tid, får tillstånd att lagra

virke t.ex. på nedlagda flygfält och utmed reservlandningsbanor. Detta

bör ges regeringen till känna.

8. Bekämpning av skadegörare, punkt 17 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tillstånd för bekämpning av skadegörare på

timmer och i skog. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ7 yrkande

3 och avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 23 och 24, 2004/05:MJ6

yrkande 7, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 24.

Ställningstagande

Vi anser att tillstånd bör ges för kemisk insektsbekämpning i mån av

behov på de stormfällda arealerna. När det inte är möjligt att nå dessa

områden från marken måste luftburen bekämpning tillåtas, och kemisk

bekämpning av skadegörare måste vid behov bli möjlig även för det virke

som ligger kvar vid vägkanterna. Om så behövs måste adekvata kemiska

bekämpningsmedel få användas vid skogsplantering och ungskog de närmaste

åren. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Bekämpning av skadegörare, punkt 17 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tillstånd för kemiska bekämpningsmedel i skogen.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ6 yrkande 7 och avslår

motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 23 och 24, 2004/05:MJ7 yrkande 3,

2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 24.

Ställningstagande

Enligt min mening kan det bli nödvändigt att använda bekämpningsmedel

även i skogen, och situationen kan komma att kräva användning av såväl

förbjudna bekämpningsmedel som förbjudna spridningssätt. Det är av stor

betydelse att regeringen snabbt skapar klarhet om vad som gäller på

området. Detta bör ges regeringen till känna.

10. Bekämpning av skadegörare, punkt 17 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tillfälliga undantag för kemikalieanvändning

för skydd av virke mot angrepp av skadedjur. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ8 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena

23 och 24, 2004/05:MJ6 yrkande 7, 2004/05:MJ7 yrkande 3 och 2004/05:MJ9

yrkande 24.

Ställningstagande

I syfte att motverka angrepp av skadedjur och för att skydda virket bör

enligt min mening tillfälliga undantag meddelas som tillåter användningen

av kemikalier i skogen. Detta bör ges regeringen till känna.

11. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn, punkt 18 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tillräcklig kapacitet för återplantering av

skog. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna

del och avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22, 2004/05:MJ6

yrkandena 6 och 18, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkandena

10-13 och 25.

Ställningstagande

Vi anser att åtgärder behöver vidtas för att öka tillgången på plantor

för återplantering. Tillräcklig kapacitet för att klara återplanteringen

av skog måste säkerställas, och dispenser kan komma att behövas även

för tidsutdräkten mellan "avverkning" och plantering i de drabbade

områdena. Detta bör ges regeringen till känna.

12. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn, punkt 18 (fp)

av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att inte införa förbud mot avverkning av skog.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22 samt

avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkandena 6 och 18, 2004/05:MJ7 yrkande

5 i denna del, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkandena 10-13

och 25.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör förbud mot avverkning av skog inte införas.

Frivillig minskning av avverkningen tillsammans med marknadens egna krafter

är den bästa lösningen på problemet med ojämn fördelning över landet av

tillgången på virke. Det kan emellertid bli nödvändigt att även överväga

en förlängning av gällande period för de avverkningsanmälningar som är

godkända men där föryngringsavverkningar ännu inte har utförts. När det

gäller återplantering anser vi att regeringen tillsammans med skogsnäringen

bör ta sådana initiativ att tillgången på plantor för återplantering

säkras. I sammanhanget bör hänsyn även tas till forskningen om

lövträdsinblandning. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn, punkt 18 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om bevarande av den biologiska mångfalden i de

drabbade områdena. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ6 yrkande

18 och avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22, 2004/05:MJ6

yrkande 6, 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del, 2004/05:MJ8 i denna del

och 2004/05:MJ9 yrkandena 10-13 och 25.

Ställningstagande

Jag anser att det krävs en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas

för att bevara den biologiska mångfalden i de drabbade områdena och

minimera skadorna på ekosystemens långsiktiga återhämtningsförmåga.

Detta bör ges regeringen till känna.

14. Utbildning och information, punkt 19 (fp)

av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om vikten av information och utbildning vid arbete

i stormskadad skog. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ5 yrkande

15.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening av stor vikt att snabba informations- och

utbildningsinsatser nu sätts in om riskerna vid arbete i stormskadad

skog och om vikten av god utbildning och ändamålsenlig utrustning. Detta

bör ges regeringen till känna.

15. Skogspolitikens mål, punkt 22 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om miljömålet som överordnat produktionsmålet.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt min mening skall miljömålet generellt sett vara överordnat

produktionsmålet. Skogsbrukets uppdrag bör definieras som bedrivande av

ett lönsamt skogsbruk inom ramen för de förutsättningar som kraven att

bevara eller utveckla den biologiska mångfalden och de grundläggande

ekologiska processerna skapar. Detta bör ges regeringen till känna.

16. Ett hållbart skogsbruk, punkt 23 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sk405 yrkande 11 och avslår

motionerna 2004/05:MJ434 yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40 samt

2004/05:MJ439 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste avsättning av skogsmark av naturvårdsskäl

begränsas så att frivilliga och offentliga åtgärder tillsammans ryms inom

den areal som har beslutats undantas från aktivt skogsbruk. I arealen

skall också inräknas tillkommande skyddsbehov, t.ex. Natura 2000-områden.

Detta bör ges regeringen till känna.

17. Ett hållbart skogsbruk, punkt 23 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förbud mot avverkningar och inventering av

skyddsvärda skogar. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ439

yrkandena 4 och 5 samt avslår motionerna 2004/05:Sk405 yrkande 11 och

2004/05:MJ434 yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40.

Ställningstagande

Jag anser att avverkningar inte skall tillåtas i områden som av

Naturvårdsverket har bedömts innehålla naturskyddsvärden. Inventeringar av

landets skyddsvärda skogar, som också skall omfatta tillkommande

skyddsbehov, skall vara avslutade och förvaltningsplaner för dem skall

vara fastslagna innan bruks- och skyddsåtgärder fastställs. Detta bör

ges regeringen till känna.

18. Ett hållbart skogsbruk, punkt 23 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en skogspolitik som främjar ett variationsrikt

skogsbruk. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkandena 1,

4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40 samt avslår motionerna 2004/05:Sk405

yrkande 11 och 2004/05:MJ439 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Jag vill betona vikten av en skogspolitik som främjar ett variationsrikt

skogsbruk. Ökad tillväxt är möjlig utan att avkall görs på miljöhänsynen,

framför allt avseende röjning, gallring och minskade klövviltstammar.

Hyggesplöjning bör inte tillåtas över huvud taget, och markberedning

bör inte förekomma på känsliga marker. Skogsbruket bör bedrivas så att

naturlig föryngring kan tillämpas i största möjliga mån, och arealerna

med naturvårdsbränning och hyggesbränning måste öka. Skogsstyrelsen

måste få tillräckliga resurser för biotopskydd och naturvårdsavtal i de

fall nyckelbiotoperna inte är skyddade genom reservat eller frivillig

avsättning. Skogsskyddsarbetet måste öka kraftigt för att skyddsvärd

skog skall kunna bevaras i sådan omfattning som krävs för bibehållande

av den biologiska mångfalden. Skogens rekreationsvärde nära tätorter är

så högt att det bör prioriteras före produktion. Detta bör ges regeringen

till känna.

19. Forskning och utveckling, punkt 24 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om forskning, utveckling och åtgärder för skoglig

kontinuitet. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkandena

9, 25 och 38 samt avslår motion 2004/05:MJ485.

Ställningstagande

Jag vill framhålla behovet av forskning, utveckling och åtgärder för

att få fram skogsbruk som förlänger omloppstider alternativt behåller

skoglig kontinuitet. Ökade satsningar bör göras på ädellöv och löv genom

forskning, information och stöd. När det gäller forskning för skogsbruket

behövs mer tvärsektoriell forskning, mer forskning om populationsekologiska

samband och spridningsbiologi samt bättre kunskaper om hur ädellövskogar,

lövskogar och blandskogar etableras på lämpliga marker som tillfälligt

har hyst barrskogar. Det är nödvändigt med mer kunskap och forskning om

hur man kan kombinera skogsbruk med bibehållna naturvärden och vilka

skogsbruksformer som är acceptabla ur naturvårdssynpunkt. Detta bör ges

regeringen till känna.

20. Bioenergi, punkt 25 (fp, kd)

av Sven Gunnar Persson (kd), Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogen som energi- och råvarukälla. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ508 yrkande 22 och avslår motion

2004/05:MJ434 yrkande 42.

Ställningstagande

Enligt vår mening har skogen på flera områden stor potential som

energiförsörjare. I dag används endast 8-10 % av skogens rest- och biprodukter

för energiproduktion. Skogens möjligheter inom bioenergiområdet bör

belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken. EG-direktivet

om utökad användning av bioenergi i medlemsländerna kommer förmodligen

att bana väg för ökad bioenergiförbrukning. Långsiktiga regler som kan

underlätta biobränslenas konkurrenskraft gentemot fossila bränslen är

viktiga för att möjliggöra en sådan utveckling. Detta bör ges regeringen

tillkänna.

21. Bioenergi, punkt 25 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om villkoren för ökat uttag av biobränsle. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 42 och avslår motion

2004/05:MJ508 yrkande 22.

Ställningstagande

Sveriges och västvärldens energiförbrukning kan minskas radikalt genom

sparande och effektivisering, men ökad användning av biobränslen är

ändå nödvändig. Under senare år har uttaget av biobränsle från skogen

vuxit dramatiskt. Mycket av trädens näringsämnen sitter i barren, och

det är därför viktigt att groten tas ut ur skogen när barren ramlat av

samt att systemet med askåterföring tillämpas. Enligt min mening måste

biobränsleuttag ske på sådant sätt att några negativa effekter på

framtida produktion, naturvärden eller försurningsstatus inte uppkommer.

Detta bör ges regeringen till känna.

22. Skogsvårdsorganisationen, punkt 26 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om Skogsstyrelsens samordnande roll. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ239 och avslår motion 2004/05:MJ434

yrkandena 10 och 43-45.

Ställningstagande

Det vore enligt min mening rimligt att skogsägaren endast behöver vända

sig till en samordnande myndighet med anmälan om avverkning. Skogsstyrelsen

är den myndighet som lämpligast borde handha kontakten med skogsägaren

och samordna beslut och besked. Regeringen bör därför lägga fram förslag

med innebörden att Skogsstyrelsen ges en samordnande roll i handläggningen

av skogsbruksfrågor. Detta bör ges regeringen till känna.

23. Skogsvårdsorganisationen, punkt 26 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogs- och naturvårdsmyndigheterna. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkandena 10 och 43-45 samt

avslår motion 2004/05:MJ239.

Ställningstagande

Det finns enligt min mening flera fördelar med att en större andel

anmälda avverkningar bör besökas av Skogsvårdsorganisationen. Därigenom

ökar möjligheterna att upptäcka och därmed upplysa om och kräva större

hänsyn till natur- och kulturvärden vid avverkning. Man får kontakt med

markägaren, vilket kan leda till förbättrad generell hänsyn i skogsbruket

och ett mer ståndortsanpassat skogsbruk. Jag anser också att betoningen

bör läggas på diskussioner om val av avverkningsmetod och alternativ

till hyggesbruk. I första hand bör fältbesök göras vid större

avverkningsanmälningar, på områden där man vet eller har anledning att tro

att stora natur- eller kulturvärden finns och vid anmälningar som

innehåller förslag om otillräcklig generell hänsyn.

Med den nya skogsvårdslagen blev skogsvårdsstyrelserna mer av

naturvårdsmyndigheter men hade samtidigt kvar sin gamla roll som

produktionsrådgivare.

Eftersom flertalet anställda har en skogsbruksutbildning av äldre datum

vore det enligt min mening önskvärt med större spridning av olika slag

av kompetens inom Skogsvårdsorganisationen i form av fler biologer och

fler skogligt utbildade tjänstemän med naturvårdsinriktning. Samtidigt

bör den skogliga kompetensen höjas på länsstyrelserna. Detta bör ges

regeringen till känna.

Skogsvårdsorganisationen (SVO) är den mest regionaliserade av statens

myndigheter med 126 kontor spridda över hela landet. Med rätt kunskaper

kan SVO minska riskerna för att ömtåliga natur- och kulturobjekt förstörs

på grund av olämpligt skogsbruk. Det har också visat sig att SVO har

lättare för att arbeta med avsättningar än länsstyrelsen, vilket troligtvis

beror på det samarbete och ömsesidiga förtroende som ofta har etablerats

mellan SVO och skogsbrukaren. Enligt min mening har SVO:s dubbla roll

vissa fördelar, t.ex. när det gäller rådgivning och upplysning i samband

med avverkningsplanering. Detta bör ges regeringen till känna.

Länsstyrelsernas miljöenheter har en tämligen hård arbetsbelastning med

en bred miljö- och naturskyddsverksamhet, men kontakterna direkt med

skogsbrukarna är tyvärr begränsade. Samarbetet mellan länsstyrelser och

skogsvårdsstyrelser har successivt förbättrats när det gäller informella

kontakter i frågor om områdesskydd och naturvård. Fortfarande begås

dock misstag i naturvårdsarbetet, något som beror på bristande

informationsutbyte. Jag anser att skogs- och naturvårdsmyndigheterna bör

utforma ett fastare och mer formaliserat samarbete. Detta bör ges

regeringen till känna.

24. Vissa lagstiftningsfrågor, punkt 27 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om behovet av produktion av viltfoder. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ326 och avslår motion 2004/05:MJ434

yrkandena 5, 7, 13, 20 och 46.

Ställningstagande

Vi anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas våra skogars viltstammar

i samband med pågående översyn av skogsvårdslagen. Det bör bli möjligt

för skogsägare att i bedriva organiserad produktion av viltfoder. Denna

möjlighet bör tillkomma markägare med intresse av att sätta av skogsmark

och tidigare jordbruksmark för ändamålet. Sådana satsningar kan utgöra

ett viktigt led i arbetet med att minska skadorna av klövvilt i skogsbruket.

I skogsvårdslagen och tillhörande författningar bör också reglerna om

våra jaktbara viltstammar föras in. Detta bör ges regeringen till känna.

25. Vissa lagstiftningsfrågor, punkt 27 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ändringar i skogslagstiftningen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkandena 5, 7, 13, 20 och 46

samt avslår motion 2004/05:MJ326.

Ställningstagande

Jag anser att riksdagen bör besluta om sådan ändring i lagstiftningen

att kraven på generell hänsyn ökar till den rådgivningsnivå som i dag

tillämpas av Skogsvårdsorganisationen, och att gröna skogsbruksplaner

eller motsvarande beskrivnings- och handlingsplaner blir obligatoriska

på samtliga aktiva skogsfastigheter.

Regeringen bör lägga fram förslag om rapporteringsplikt för skogsbrukaren

om utförda åtgärder samt resultatet av återväxten, och dessa uppgifter

skall lämnas till Skogsvårdsorganisationen inom fem år. Skyddsdikning

bör bli tillståndspliktig, och det generella dikningsförbudet som nu

gäller i norra och mellersta Sverige skall gälla i hela landet. Vidare

bör närmare prövas hur skogsvårdslagen kan inarbetas i miljöbalken.

Detta bör ges regeringen till känna.

26. Samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar, punkt 28 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 18.

Ställningstagande

Sverige har i dag ett de mest utbyggda bilvägnäten i världen, inklusive

skogsvägarna. Endast en tiondel av den svenska skogsmarken ligger mer

än en kilometer från väg. Inom vissa områden finns alltför många bilvägar,

vilket beror på dålig samordning mellan markägarna. Mot denna bakgrund

anser jag att en generell samrådsplikt bör införas för anläggning av

skogsbilvägar. Minimering av antalet skogsbilvägar är inte minst viktig

för uppfyllandet av miljömålet Myllrande våtmarker. Enligt gällande

hänsynsregler är det endast vägytan och inte vägsträckningens konsekvenser

för det berörda skogsområdet som blir föremål för prövning. Något krav

på total miljökonsekvensanalys, inklusive konsekvenser för den biologiska

mångfalden i berört skogsområde, finns inte. Jag anser därför att

regeringen bör ålägga Skogsvårdsorganisationen att pröva all nybyggnation

av skogsbilvägar enligt såväl 12 kap. 6 § som 11 kap. miljöbalken. Likaså

bör det i lagstiftningen tydliggöras att byggande av skogsbilväg skall

kunna omfattas av tillståndsplikten för markavvattning enligt 11 kap.

miljöbalken. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom.

Detta bör ges regeringen till känna.

27. Ekologiska landskapsplaner, punkt 30 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekologiska landskapsplaner. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 22.

Ställningstagande

Naturvårdsverket har lagt fram förslag om regionala landskapsplaner på

länsnivå senast år 2010 i syfte att uppnå miljömålet om biologisk

mångfald. Planerna skall omfatta all mark, såsom myrar, jordbruksmark,

skogsmark, sjöar och vattendrag. Skogsvårdsorganisationen har under fem

år arbetat med landskapsekologiska kärnområden, Leko. Ekologiska

landskapsplaner är också ett arbetssätt som använts av ett fåtal stora

skogsbolag samt någon enskild stiftelse. Jag anser att länsstyrelserna

och Skogsvårdsorganisationen skall få ett gemensamt uppdrag att upprätta

ekologiska landskapsplaner. Detta bör ges regeringen till känna.

28. Fler kvinnor inom skogsnäringen, punkt 31 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om fler kvinnor inom skogsnäringen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 52.

Ställningstagande

Kvinnliga skogsägare äger en knapp sjundedel av den totala ytan brukbar

skogsmark i Sverige, och 37 % av de privata skogsägarna är kvinnor.

Ytterst få kvinnor är emellertid representerade i ledningar och styrelser

för skogsbolagen eller på skogsvårdskontoren. Ett undantag utgör dock

styrelsen i statliga Sveaskog. Vi anser att det finns stora vinster med

fler kvinnor i Skogs-Sverige, inte minst från naturvårdssynpunkt,

eftersom kvinnliga skogsägare generellt är mer intresserade av naturvård

än manliga skogsägare. Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Det solidariska ansvaret för återväxtåtgärder (fp)

Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp) anför:

I motion MJ10 begär Folkpartiet liberalerna förtydligande av regeringens

förslag om solidariskt ansvar för återväxtåtgärder vid överlåtelse av

skogsfastighet. Enligt Lagrådet framgår det nämligen inte med önskvärd

tydlighet av förslaget hur lagtexten skall tolkas i detta avseende.

Utskottet åberopar i betänkandet ett praktiskt exempel för att belysa

vad förslaget i 8 § skogsvårdslagen (1979:429) innebär. Folkpartiet har

förhoppningen att förtydligandet kommer att leda till större rättssäkerhet

och att bestämmelsen blir ett effektivt vapen mot s.k. klippare.

2. Krav på förvärvstillstånd före avverkning (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

Om en tilltänkt köpare av en skogsfastighet har hunnit avverka skogen

när köpet hävs, kan stora problem uppstå för säljaren. I värsta fall

kan resultatet bli ekonomisk ruin. Det är därför märkligt att det har

varit möjligt för en köpare att utnyttja marken innan överlåtelsen har

fullbordats eller förvärvstillstånd har beviljats. Jag välkomnar därför

förslaget i propositionen om införande av 10 a § i skogsvårdslagen

(1979:429), varigenom det blir förbjudet för köparen att avverka skog

innan förvärvstillstånd har beviljats.

Hänvisningen i 10 a § till jordförvärvslagen är emellertid tillämplig

endast i de områden där förvärvstillstånd krävs. Oseriösa aktörer kan

dock förekomma även i områden där sådant tillstånd inte behövs. I dessa

s.k. friområden kan en köpare avverka skogen och därefter försvinna

utan att erlägga köpeskillingen. I sådana situationer, som lyckligtvis

är sällsynta, riskerar säljaren att förlora sina pengar även när

bestämmelsen i 10 a § skogsvårdslagen har trätt i kraft. Även om bestämmelsen

delvis kommer att förbättra situationen tas emellertid frågan om säljarens

utsatthet vid oseriösa förvärv inte upp i propositionen i den utsträckning

som hade varit önskvärt. En säljare kan därför fortfarande bli offer

för detta slags förvärv utan att något lagbrott har ägt rum. Det kan

därför finnas anledning att ytterligare se över möjligheterna att genom

lagändringar minska den ekonomiska utsattheten för säljare av

skogsfastigheter.

3. Ekonomiskt stöd för stormens verkningar (m, fp, kd, c)

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad

(m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Anita Brodén (fp)

och Marie Wahlgren (fp) anför:

Stormen Gudrun, som drabbade södra Sverige den 8 och 9 januari 2005,

var en naturkatastrof. En hel årsavverkning, ca 75 miljoner kubikmeter

skog, fälldes över en natt, och många enskilda drabbades mycket hårt av

el- och teleavbrott. Hushåll och företag tvingades vänta i veckor på

att kommunikationer och värme- och vattenförsörjning skulle fungera

igen. Utan de många enskilda och ideella arbetsinsatserna med röjning

och undsättning av drabbade människor hade situation för många blivit

ännu värre än vad den faktiskt blev. De största och mest långsiktiga

konsekvenserna drabbade dock skogsägare och skogsnäring i stort. För

enskilda skogsägare är det i många fall fråga om en personlig katastrof

där livsverk har spolierats med stora ekonomiska förluster som följd.

Det

är inte möjligt att annat än i liten utsträckning försäkra sig mot de

skador som orsakades av stormen, som uppgick till orkanstyrka. När en

oväntad händelse med katastrofala följder inträffar är det ofta bara

staten som har tillräckliga resurser för att lindra skadeverkningarna.

Situationen efter stormen kräver extraordinära insatser, vilket regeringen

också har insett och gjort bedömningen att det finns behov av olika

ekonomiska stödåtgärder till de drabbade skogsägarna. Flera åtgärder

har redan vidtagits eller kommer att vidtas för att så mycket virke som

möjligt skall kunna räddas och nya katastrofer i form av brand och

insektsangrepp undvikas. Regeringen har valt att dela upp stödet i olika

delar. Bidrag för lagring kommer att betalas ut, och ett schablonbidrag

om 100 miljoner kronor skall utgå till drabbade skogsägare. Därtill

kommer skattebefrielse för diesel som används i skogsmaskiner i de

drabbade områdena samt en skattereduktion på 50 kr per fast kubikmeter

uttaget virke. Anledningen till att detta stöd utgår som en skattereduktion

och inte som direktstöd är, så vitt vi förstår, att den ursprungligen

ganska stora marginalen i statsbudgeten har tagits i anspråk för andra

ändamål, vilket har medfört att den ekonomiska beredskapen för oväntade

händelser nu är obefintlig. Stödet borde ha utformats som ett direktbidrag

och inte som en skattereduktion. På så sätt hade de drabbade fått stödet

fortare, och räntekostnader och avverkningskostnader hade kunnat betalas

i tid.

Det vore önskvärt om berörda enskilda, branschföreträdare, organisationer

och myndigheter i lämpligt sammanhang får möjlighet att föra fram sina

synpunkter på de insatser som har gjorts. Vidare kan det finnas anledning

att utforma en handlingsplan med bl.a. förebyggande insatser och insatser

som kan bedömas som mest effektiva vid en eventuell framtida naturkatastrof.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:58 Ändringar i skogsvårdslagen:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429).

Följdmotioner

2004/05:MJ10 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tydliggöra det solidariska ansvaret när skogsmarken

överlåts vidare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett generellt krav på säkerhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att inte införa ett krav på förvärvstillstånd före

avverkning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av skogsvårdsstyrelsernas smidighet vad gäller

tillvaratagande av stormfällt virke.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av en översyn av 12 § i skogsvårdslagen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att föreskrifter ändras från att gälla högsta tillåtna

brukningsenheter större än 1 000 hektar till brukningsenheter större än

500 hektar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skogsavverkningar som sker utomlands.

2004/05:MJ11 av Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen begär att regeringen låter se över möjligheterna att genom

lagändringar minska den ekonomiska utsattheten för säljare av skogsmark.

Motioner väckta med anledning av händelse av större vikt

2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om snabba informations- och utbildningsinsatser om

riskerna vid arbete i stormskadad skog.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att inte införa ett förbud mot avverkning av skog.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om planering för god tillgång på plantor för återplantering.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om måttfull kemisk insektsbekämpning av stormskadad

skog.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att söka alternativ till storskalig flygbesprutning

av skog.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör ansöka om katastrofmedel från

EU.

2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning av såväl de akuta som de långsiktiga

konsekvenserna för skogsnäringen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om onödig byråkrati.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillåta kemiska bekämpningsmedel i skogen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införandet av ett "skördeskadeskydd" för skogsbrukare.

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande

av en "katastrofparagraf" i skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförs

i motionen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om den biologiska mångfalden.

2004/05:MJ7 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bekämpning av skadegörare på timmer och i skog.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om dispenser från gällande regler vad gäller lagring av

timmer och skogsvårdsåtgärder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att minska skadeverkningarna av stormen

den 8 och 9 januari 2005.

2004/05:MJ8 av Maud Olofsson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om insatser för att minska skadeverkningarna för skogsnäringen

och enskilda skogsbrukare av stormen den 8-9 januari 2005 i denna del.

2004/05:MJ9 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av en kraftfull klimatpolitik.

4. Riksdagen begär att regeringen söker medel ur relevanta EU-fonder

enligt motionens intentioner.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att inom EU-samarbetet driva inrättandet av en global

klimatfond i EU.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Skogsstyrelsen tillförsäkras resurser för att

inventera och analysera stormens verkningar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om behovet av ett framtida mer stormfast och

ståndortsanpassat skogsbruk.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om löpande analys av hur den generella hänsynen bäst

tillgodoser naturvårdens intressen.

12. Riksdagen begär att regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag

att följa och vid behov föreslå åtgärder till följd av körskador och en

ökande viltstam.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att värna kända natur- och kulturobjekt.

14. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om stöd för

ur rekreations- och friluftslivsintresse nödvändig uppröjning.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om behovet av stöd till småskogsbruket och skogsnäringen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om behovet av ekonomisk analys och förslag på åtgärder

för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den

bör beakta alla möjligheter att snabbt få ut det skadade virket ur

skogarna.

22. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder möjligheten

till virkeslagringsbidrag.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om kemisk behandling och feromoner.

25. Riksdagen begär att regeringen har beredskap för ökade

kväveläckage enligt motionens intentioner.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Sk405 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om prioritering av produktionsmålet i skogsvårdslagstiftningen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål.

2004/05:MJ239 av Lars Gustafsson och Björn von der Esch (båda kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag med innebörden att

Skogsstyrelsen ges en samordnande roll i handläggningen av skogsbruksfrågor

enligt vad i motionen anförs.

2004/05:MJ326 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att i samband med översynen av skogsvårdslagen bör behovet av

viltfoderproduktion beaktas.

2004/05:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om vikten av en skogspolitik som främjar ett variationsrikt

skogsbruk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att miljömålet generellt skall vara överordnat

produktionsmålet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om möjligheter till ökad tillväxt utan att ge avkall på

miljöhänsynen, framför allt avseende röjning, gallring och minskade

klövviltstammar.

5. Riksdagen beslutar om ändring i lagstiftningen så att kraven på

generell hänsyn ökar till den rådgivningsnivå som i dag tillämpas av

Skogsvårdsorganisationen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av aktiva åtgärder för att öka lövträdsandelen

i våra skogar.

7. Riksdagen beslutar om ändring i lagstiftningen så att grön

skogsbruksplan eller motsvarande beskrivnings- och handlingsplan blir

obligatoriskt på samtliga aktiva skogsfastigheter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av forskning, utveckling och åtgärder för

att få fram skogsbruk som förlänger omloppstider alternativt behåller

en skoglig kontinuitet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om behovet av att öka andelen avverkningsanmälningar

som besöks av Skogsvårdsorganisationen (SVO).

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om hyggesplöjning och markberedning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att skogsbruk bör bedrivas så att naturlig föryngring

kan tillämpas i största möjliga mån.

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag angående

rapporteringsplikt för skogsbrukaren om utförda åtgärder samt resultat

av återväxt enligt motionens intentioner.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om en skogslogistik som syftar till att minska det totala

transportarbetet.

20. Riksdagen beslutar att skyddsdikning görs tillståndspliktig

samt att det generella dikningsförbud som nu gäller i norra och mellersta

Sverige skall gälla hela Sverige.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om upprättande av ekologiska landskapsplaner.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att arealerna med naturvårdsbränning och hyggesbränning

måste öka.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om behovet av att arbetet med identifiering och skydd

av nyckelbiotoper fortsätter.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om ökad satsning på ädellöv och löv genom forskning,

information och stöd.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att skogsskyddsarbetet måste accelerera rejält för

att skyddsvärd skog skall kunna skyddas i sådan omfattning som krävs

för att bibehålla den biologiska mångfalden.

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om behovet av forskning för skogsbruket.

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att skogens rekreationsvärde nära tätorter är så

viktigt att det bör prioriteras före produktion.

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om villkoren för ett ökat biobränsleuttag.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om behovet av bredare kunskaper inom Skogsvårdsorganisationen

och på länsstyrelser.

44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om vikten av en fortsatt regionaliserad

Skogsvårdsorganisation.

45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att skogs- och naturvårdsmyndigheterna bör utforma

ett fastare och mer formaliserat samarbete.

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att närmare pröva hur skogsvårdslagen kan inarbetas

i miljöbalken.

52. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om behovet av fler kvinnor inom skogsnäringen.

2004/05:MJ439 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att inga

avverkningar skall ske i områden som Naturvårdsverket bedömer ha höga

naturskyddsvärden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

inventeringar av landets skyddsvärda skogar skall vara avslutade och

förvaltningsplaner för dem skall vara fastslagna innan bruks- och

skyddsåtgärder fastställs.

2004/05:MJ485 av Göte Wahlström och Carina Adolfsson Elgestam (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbildningsbehovet inom skogs- och träindustrin.

2004/05:MJ504 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om privat och statligt ägande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om skogscertifiering.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av 10 § skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige skall motsätta sig en gemensam skogspolitik

inom EU.

2004/05:MJ507 av Jan Andersson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att avsätta mer resurser till plantering och skötsel

av lövskog.

2004/05:MJ508 av Anita Brodén m.fl. (fp):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen snarast bör återkomma med konkreta

förslag på åtgärder avseende återbeskogning och röjning.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skogen som energi och råvarukälla.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inrättandet av ett nationellt skogsprogram.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen snarast måste vidta åtgärder för att

förhindra problemen kring återplanteringar vid handel med skogsfastigheter,

s.k. skogsklippare.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör göra en översyn över den skogliga

utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom skogsområdet

samt att säkra finansieringen av starka svenska forskningsinstitutioner.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en ansvarsfördelning bör klargöras vad gäller

skogliga frågor.

2004/05:MJ534 av Maud Olofsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör utarbeta en strategi för värnandet

av äganderätten för privata skogsägare.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Offentlig utfrågning om skogen med anledning av stormen i södra Sverige

den 8-9 januari 2005

Tid: Torsdagen den 21 april 2005

Lokal: Förstakammarsalen

Inbjudna

Skogsstyrelsen

Håkan Wirtén, överdirektör

Tomas Thuresson, skogsskötselchef

Skogsindustrierna

Björn Andrén, vd för Holmen skog

Stefan Wirtén, skogsdirektör

LRF Skogsägarna

Christer Segerstéen, ordförande, vice ordf. Södra

Mats Sandgren, skogsdirektör (Södra)

Kemikalieinspektionen, KEMI

Ethel Forsberg, generaldirektör

Lars Lindqvist, ekotoxikolog

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Bo Långström, professor

Bengt Ehnström, f.d. forskningsledare

Svenska Skogsplantor

Urban Eriksson, vd Svenska Skogsplantor AB

Gunnar Olofsson, vd Sveaskog

Näringsdepartementet

Hans Nilsagård, departementssekreterare

Linda Hedlund, ämnesråd

Miljödepartementet

Peter Westman, departementsråd

Nilla Thomson, departementssekreterare

Helena Casabona, departementssekreterare

Jordbruksverket

Christina Huhtasaari, överdirektör, stf. generaldirektör

Leif Denneberg, chefsveterinär

Naturvårdsverket

Björn Risinger, avdelningschef

Håkan Staaf, tf. enhetschef

Länsstyrelsen i Västra Götaland

Arne Johansson, länsmiljöingenjör

Länsstyrelsen i Halland

Arne Håkansson, planeringschef

Länsstyrelsen i Kronoberg

Carl-Philip Jönsson, miljövårdsdirektör

Skogforsk

Jan-Olof Weslien, professor

Per H. Ståhl, forskningschef

Världsnaturfonden, WWF

Per Larsson, skogshandläggare

Skogs- och träfacket

Per-Åke Pålsson, ombudsman

Anders Karlsson, ombudsman

Skogsutredningen

Maggi Mikaelsson, landshövding i Jämtlands län, särskild utredare

Roger Berggren, huvudsekreterare

Lotta Möller, sekreterare

Skogsvårdsstyrelsen Jönköping-Kronoberg

Anne-Li Fiskesjö, länsjägmästare

Deltagande ledamöter

Catharina Elmsäter-Svärd (m) ordförande

Åsa Domeij (mp) förste vice ordförande

Sinikka Bohlin (s) andre vice ordförande

Alf Eriksson (s)

Lennart Fremling (fp)

Rune Berglund (s)

Rolf Lindén (s)

Sven Gunnar Persson (kd)

Kjell-Erik Karlsson (v)

Lars Lindblad (m)

Carina Ohlsson (s)

Sverker Thorén (fp)

Jan-Olof Larsson (s)

Bengt-Anders Johansson (m)

Christin Hagberg (s)

Ann-Kristine Johansson (s)

Cecilia Widegren (m)

Anita Brodén (fp)

Björn von der Esch (kd)

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Marie Wahlgren (fp)

Claes Västerteg (c)

Anders G Högmark (m)

Eskil Erlandsson (c)

Miljö- och jordbruksutskottets offentliga utfrågning om skogen med

anledning av stormen den 8-9 januari 2005

Ordföranden: Godmorgon och välkomna hit till Stockholm för er som har

rest långt. Välkomna hit till er som sitter på läktaren liksom er

därhemma som kommer att följa hearingen från tv.

Vi i Sverige drabbades av en storm tidigt i januari. I miljö- och

jordbruksutskottet hanterar vi just de skogliga frågorna och miljöfrågor.

För oss är det naturligtvis oerhört viktigt att följa vad som är på

gång, vad som kommer att hända och hur framtiden ser ut. Det är

naturligtvis för att vi i riksdagen ska fatta bra beslut. Att vi har valt

att genomföra denna hearing i dag är ett utmärkt sätt för oss att få en

liten lägesrapport.

Vi har delat upp hearingen i tre olika programpunkter. Det kommer att

bli ganska snabba skiftningar med de inledande föredragandena.

Vid min sida uppe på podiet har jag Björn Wessman, kanslichef på riksdagens

miljö- och jordbruksutskott, och på min andra sida har jag mina vice

ordförande, Åsa Domeij, Miljöpartiet, och Sinikka Bohlin, Socialdemokraterna.

För er som tittar på SVT 24 och just har sett på nyheterna hälsar jag

även er välkomna till denna skogshearing. Då kör vi i gång. Först ut på

plan med lägesrapporten är Håkan Wirtén från Skogsstyrelsen.

Håkan Wirtén, Skogsstyrelsen: (Bilder bilaga 4.) Godmorgon. Jag är

överdirektör på Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen utgör tillsammans med de

tio regionala skogsvårdsstyrelserna skogsvårdsorganisationen. Vi verkar

för att implementera skogspolitiken. Jag ska ge en kort lägesrapport

från skogsvårdsorganisationens horisont.

Jag ska berätta lite kort om vad som har gjorts. Förutom krisgrupper

och akutmöten av lokal, regional och nationell karaktär med enorma

mängder telefonsamtal inrättade vi snabbt en förenklad avverkningsanmälan.

Den har överlag fungerat bra, men jag har också fått rapporter om

motsatsen. Det är lite bekymmersamt att den i en del fall har varit

bristfällig och inte komplett.

Det har varit många informationsmöten. I till exempel Kronobergs län

har man tillsammans med näringen haft upp till 20 000 deltagare på

informationsmötena. Säkerhetsutbildning har varit viktig. Återigen är

exemplet Kronoberg med 500 deltagare i säkerhetsutbildning. Det finns

ett enormt behov av värderingsarbeten för försäkringsärenden. Det är

tusentals, åter tusentals, ärenden, och det är svårt att hinna med ute

i distrikten.

Sedan har det förstås varit en mängd andra rådgivnings- och

informationsinsatser. Ett extra stormeko gick ut till alla skogsägare i området,

ordinarie skogsekon, massmedier, hemsidan med mera.

Rätt snart var vi uppe och gjorde en flyginventering, en okulär bedömning,

som landade på 75 miljoner kubikmeter. Det är en siffra som visade sig

stämma väl med senare analyser. Vi ser här en version med 0-75 kubikmeter

skadad skog per hektar.

Vi har också låtit flygfotografera området. Flygfotona har vi lagt ut

på vår hemsida tillsammans med hänsynsdata, hänsynsområde för natur-

och kulturmiljöer, inklusive länsstyrelsernas och Riksantikvarieämbetets

data. Det blir inom kort komplett.

Några andra snabba saker. Vi har varit behjälpliga vid skattereduktions-,

lagstöds- och vägstödsarbete. Vi har räknat på föryngringsbehovet. Vi

beräknar att 140 000 hektar behöver föryngras, varav 87 000 hektar utgör

ytor större än ett halvt hektar. Vi har räknat på totala skadekostnader

i skogsbruket och landat där på en kostnad på 18,4 miljarder kronor.

Vi har också fått två viktiga regeringsuppdrag. Det är ett som handlar

om insektsövervakning. Det sker i tätt samarbete med Sveriges

lantbruksuniversitet, SLU. Det är också ett reseuppdrag som handlar om

stormanalys. Vad har de ödesdigra konsekvenserna berott på, och vad är

konsekvenserna för framtiden?

Jag ska säga något kort om projektet stormanalys. Det består av fem

delprojekt. Hur skogsskötsel och andra faktorer påverkar risken för

stormfällning. Hur de närmaste årens skogsskötsel bör utformas, hur man

tar hand om söndertrasade bestånd och hur man tar hänsyn till insektsfaran

i miljön. Miljökonsekvenser av stormfällningen och det efterföljande

arbetet. De ekonomiska och sociala konsekvenserna för enskilda skogsägare

såväl som för skogsnäring, energisektor och samhället. Sedan syntesen:

Om och hur den framtida skogskötseln bör förändras och visa på olika

konsekvenser.

Det här ska slutrapporteras i januari nästa år. Vi räknar med att behöva

begära lite förlängd tid eftersom det är ett stort arbete. Den 18 maj

ska vi ha en hearing om detta. Vi jobbar med en extern referensgrupp.

Vi samverkar med Naturvårdsverket, som också finns med i styrgruppen.

Likaså finns en representant för SLU. Stormskadegruppen och vi kommer

att diskutera möjligheten att samköra projekten. Vi kommer också förstås

att ha täta kontakter med Skogsutredningen för den framtida skogspolitiken

och många fler kontakter.

Utifrån omständigheterna är läget i skogsvårdsorganisationen under

kontroll. Det rullar på bra i näringen. Det är fortsatta problem med

transporter. De utgör en flaskhals. Det finns också problem för skogsägare

som inte har upparbetade kontakter eller är medlemmar i skogsägarföreningar.

Vi ser ett fortsatt stort engagemang ute på distrikten, även om man nu

försöker att gå in i en andra andning. Distrikten kommer att behöva

mycket stöd och resurser även fortsättningsvis.

Vi kommer att ha ett stort fokus på våra två regeringsuppdrag,

insektsövervakning och stormanalys. Jag kan också nämna att vi anser att det

är viktigt att få ett snabbt besked i frågan om stöd för återbeskogning.

Den frågan kommer upp senare under dagen.

Ordföranden: Tack, Håkan Wirtén, som alltså representerade Skogsstyrelsen.

Då är det dags för Skogsindustrierna. Välkommen Stefan Wirtén.

Stefan Wirtén, Skogsindustrierna: (Bilder bilaga 4.) Tack för att vi

har fått komma hit.

Den 10 januari lade vi allt annat åt sidan i skogsnäringen - skogsägare

och skogsindustri - och satte i gång att arbeta med stormen. Jag vill

redan nu säga att jag tycker att det har varit ett imponerande gott

samarbete mellan skogsägare, skogsindustri och de olika myndigheter vi

har haft att göra med under de tre månader som har passerat.

Jag har fått i uppdrag att ge en lägesrapport. Där tänkte jag sluta med

att berätta vad som är särskilt angeläget att ägna mig åt den kommande

tiden.

Jag har delat upp detta i några huvudpunkter. När det gäller

avverkningskapacitet har vi i dag sammantaget ungefär 1 000 maskingrupper i

området. Med tanke på att det finns ungefär 1 500 maskingrupper i hela

Sverige är det en imponerande kraftsamling. Av de 1 000 är ungefär en

fjärdedel utländska. Ni ser en sammanställning över vilka länder de

kommer från.

Vi har nått den avverkningskapacitet som är möjlig just nu. Som Håkan

var inne på tidigare är transporterna flaskhalsen. Det är de som begränsar

takten i hur vi hanterar stormskadorna just nu. Så kommer det att vara

framöver.

Låt oss sedan titta på avverkningstakten. Vi har en alldeles dagsfärsk

beräkning av hur långt vi har kommit i arbetet. De första tre månaderna

är vår bedömning att vi totalt avverkade och transporterade in 8 miljoner

kubikmeter. Då vill jag säga att det är fasta kubikmetrar, m3f. De 75

som Håkan talade om är skogskubikmetrar. De 75 ska räknas om till drygt

60 fasta kubikmetrar. Av dem är till i dag ungefär 8 miljoner upparbetade.

Den takt som för närvarande hålls är ungefär 4 miljoner kubikmeter.

Räknar vi då april, maj och juni gånger 4, kommer vi upp i 12 plus 8,

och vår bedömning är att någonstans runt midsommar eller sista juni har

vi klarat av 20 miljoner kubikmeter.

Vi jobbar egentligen med två olika lagringsstrategier. Det är bland

annat långtidslagring framför allt i området. Det handlar om landlagring

med vattenbegjutning eller sjölagring. I dag finns 37 terminaler anlagda

och fem på väg. Sedan är det 100 - en något osäker siffra - ute på

sågverk.

Den andra strategin är så kallade omsättningsterminaler. Det är egentligen

stora omlastningsplatser där vi lagrar upp virket för relativt snabb

uttransport framför allt med tåg till omkringliggande industrier utanför

stormområdet.

Vi går vidare till transporter. En av de enskilt viktigaste åtgärderna

för att vi har kommit upp i den takt vi är uppe i är att vi fick möjlighet

att ta in utländska bilar. Lastbilarna är - jag upprepar det igen -

flaskhalsen. Vi har hittills fått in 120 ekipage utifrån. Vi tror att

det snart är en dubblerad siffra. Återigen är det lite svårt att få

siffror från sågverken, men en bedömning är att ungefär 50 bilar rullar

i sågverksregi i dag. Banverket har ställt ett antal tåglägen till

förfogande, vilket har varit både värdefullt och bra. Men vår bedömning

är att det behövs ytterligare tåglägen om vi ska kunna fortsätta att

transportera ut virket i den takt vi är uppe i.

Kemikalier är min sista punkt vad gäller lägesrapport. Där har det

diskuterats under de tre månaderna i vilken utsträckning vi ska använda

kemikalier. Flygbesprutning är avförd från dagordningen. Det är inte

aktuellt med flygbesprutning. Besprutning av virkesvältor kommer att

användas i mycket begränsad omfattning - om det kommer att användas.

Jag känner inte till några planer i dag att använda kemikalier på

virkesvältor, men vi vill ha den möjligheten öppen om forskarna talar om

för oss att ett avstående från kemikalieanvändning skulle vara ett större

miljöproblem än att använda kemikalier. Den möjligheten vill vi ha öppen,

men jag ser i dag inga behov av kemikalieanvändning. Dessutom har vi

träffat en överenskommelse med Skogsstyrelsen att på ett speciellt sätt

märka det virke som eventuellt kommer att kemikaliebehandlas.

Avslutningsvis några punkter vi tycker är angelägna i det fortsatta

arbetet.

Vi har fått förlängd dispens för utländska bilar. Det är oerhört viktigt

att dispensen förlängs. Den går ut redan den 30 juni. Jag understryker

igen att den dispensen måste vi få förlängd om vi ska kunna fortsätta

i den här takten.

Vi har också dispens för ökade bruttovikter till den 30 juni. Det är

lika viktigt där att vi får fortsätta.

Kör- och vilotider ligger i kommissionens händer. Vi skulle vilja få

utökade kör- och vilotider fram till dess att kommissionen har fattat

ett beslut - i enlighet med de lättnader som Vägverket gav oss direkt

efter stormen.

Det är samma sak med förlängt tillstånd för utländsk sjöfart. Låt oss

fortsätta med de dispenser vi har.

Vi behöver fler lok och vagnar från Green Cargo. Transporter är flaskhalsen.

Vi kommer med nödvändighet att köra sönder vägar i den här stora

transportoperation vi nu befinner oss i. Vi bedömer att Vägverket är i

behov av anslag för att rätta till det som nu går sönder.

Sjölagring har varit på tapeten under de senaste veckorna. Det blev ett

nej i sjön Flåren. Vi tror att vi behöver andra möjligheter till sjölagring

på andra platser.

En stor fråga som vi inte har tid att kommentera nu är naturligtvis den

fråga som följer efter det akuta skedet: återbeskogning och framtida

skogsskötselstrategier. På vilket sätt ska vi anlägga skog på de platser

där stormen har farit fram? Det är en fråga där vi ödmjukt ska analysera

vad som har hänt och försöka dra kloka slutsatser av hur vi hanterar

detta framöver.

När det gäller handläggning i kommun- och länsstyrelser har vi många

goda exempel på ett gott samarbete, men det finns också exempel där vi

tycker att tjänstemännen agerar som om ingenting har hänt. Där behöver

vi hjälp med att få förståelse på alla regionala och lokala nivåer för

att vi befinner oss i ett extraordinärt läge och det behövs extraordinära

åtgärder.

Jag vet att nedsättning av dieselskatt för landsvägstransporter har

diskuterats mycket av er politiker under våren. Jag vill avsluta med

att säga att jag tror fortfarande att det hade varit det bästa verktyget

för att smörja upp transportsystemet och få ännu bättre fart i det arbete

vi befinner oss i med att få virke ur skogen.

Ordföranden: Tack, Stefan Wirtén från Skogsindustrierna. Nu är det dags

för den avslutande företrädaren i den här omgången innan ledamöterna

kommer att få möjlighet att ställa frågor om lägesrapporten. Nu är det

Christer Segerstéen från LRF Skogsägarna.

Christer Segerstéen, LRF Skogsägarna: (Bilder bilaga 4.) Jag representerar

ytterst de drabbade, det vill säga skogsägarna som har fått sin skog

nedblåst.

Den verklighet som vi skogsägare lever i är med den ena foten i den

stormfällda skogen och det elände som har påverkat oss, på olika nivåer

beroende på var vi bor i stormområdet.

Min hotbild, vår hotbild, där den andra foten kan hamna i ett längre

perspektiv, är att vi inte lyckas och att inte bara den nedblåsta skogen

utan även den växande skogen blir angripen av insekter, vilket gör att

vi kommer att få enorma skador längre fram i tiden.

Min tideräkning började i vecka 2. Vi är i dag i vecka 15. Det har nu

snart gått fyra månader sedan stormen natten mellan den 8 och 9 januari.

Det har varit en resa som kan liknas vid en sinuskurva. Inledningsvis

ett kraftfullt agerande från alla inblandade parter. Sedan blev det

lite grus i maskineriet från olika håll och kanter. Nu känner jag att

vi är på väg upp igen. De två stormpaket som regeringen med samarbetspartierna

har presenterat har faktiskt gett en bra stadga och styrka. Framför

allt 50-lappen har betytt väldigt mycket för de enskilda skogsägarna.

Det finns nu en drivkraft, ett incitament, att jobba med frågorna.

Dagsläget i vårt stormområde, som till skillnad från tidigare stormar

är koncentrerat till Kronoberg, södra Halland, delar av södra Jönköpings

län och lite grann av norra Skåne, är att det sker en kraftsamling. Jag

som har haft förmånen att resa i princip varje vecka från första veckan

ser i dag en enorm kraft. Maskiner finns på plats. Jag ska inte upprepa

de siffror som Stefan tog upp. Det händer saker och ting. Det gäller nu

att se till att verksamheten fortsätter. Vi har en självverksamhet som

vi inte har sett tillstymmelsen av på år och dag. Vi har egna resurser.

Vi har tillförda resurser. Jag vill också ge en stor eloge till alla

de utländska resurser såväl på avverkningssidan som på lastbilssidan

som gör ett fantastiskt jobb för oss här i Sverige.

Jag känner när det gäller myndighetskontakter att saker och ting blir

bättre och bättre. Vi har haft en bra relation med Näringsdepartementet

och med Skogsstyrelsen. Vi har ibland i olika kommuner, ju längre bort

man kommer från stormområdet, haft det lite svårare. Men även där märker

vi nu ett helt annat samarbete att finna lösningar. Det finns några

utestående frågor som naturligtvis är betydelsefulla, till exempel sjön

Flåren. Vi hoppas att vi ska finna lösningar även där.

Vad som är viktigt nu är, precis som Stefan poängterade, den kraft vi

har nu att fortsätta. Då måste de gällande dispenser som går ut den 1

juli förlängas. Transportsektorn är den riktigt trånga sektorn. Det

vore förödande om vi skulle vara tvungna att skicka i väg de utländska

åkerierna. Nu när rörelsen är i gång får vi inte stoppa upp.

Den andra viktiga punkten är regelverket för återbeskogningen, som

betyder oerhört mycket för oss skogsägare. I dag säger många av mina

medlemmar, skogsägare, att de väntar till nästa år så att de vet vad

som gäller. Här har vi i dag gott om plantor. Det finns i dag, som vi

såg, stora arealer som redan är uppröjda. Låt oss inte missa chansen.

Se till att vi får ett klart besked. Jag är medveten om att allt inte

kan komma i detalj, men vi måste få ett besked om att om man går i gång

med att plantera nu kan man åtnjuta regelverket och stödet.

Man hör också i debatten att vi skogsägare får skylla oss själva. Det

finns försäkringar. Varför ska vi stöttas? Men här, mina vänner, ligger

en svensk årsavverkning på backen. Det är en årsavverkning som sysselsätter

150 000 människor i vårt land. I en tid när vi talar om ohälsotal och

arbetslöshet tror jag att vi har all anledning att ta vara på denna

råvara. Vi har ett delat ansvar - det vill jag poängtera. Det är jag

som skogsägare, skogsbruket och samhället. Kan vi tillsammans jobba på

det sätt jag känner att vi jobbar nu, med den kraft vi har och med de

önskemål vi har fört fram kommer min hotbild - en massa död skog - inte

att inträffa.

Ordföranden: Tack, Christer Segerstéen, LRF Skogsägarna. Det är nu

möjligt för ledamöterna att ställa frågor.

Bengt-Anders Johansson (m): Fru ordförande! Jag ska nämna inledningsvis

den svenska skogens betydelse. Nettoexportvärdet överstiger det dubbla

för vad både Volvo Lastvagnar, Volvo Personvagnar, Saab, Scania och

Ericssons hårdvarutillverkning exporterar per år. Det är viktigt att ha

det i bakgrunden.

Enligt den PM som har gått ut gäller 50-lappen inte brännved utan enbart

massaved och timmer. Jag skulle vilja höra en kommentar från Skogsindustrierna

och Christer Segerstéen om vilken betydelse detta kan få för skogshygienen.

Christer Segerstéen: I det remissvar som har gått till finansen har vi

sagt att vi vill att det här ska omfatta brännved. Bakgrunden är att vi

har ett enormt stort beting att ta hand om. Det virke som vi kommer att

få ut ur skogen i slutet av nästa vår kommer kanske att ha en sådan

kvalitet att vi inte kan ha det som vare sig sågad ved eller som massaved

till papper. Då blir det brännved. Eftersom vi nu inte kan hjälpa alla

på en gång måste av rättviseskäl även brännvedssortimentet finnas med.

Sven Gunnar Persson (kd): Jag vill likt Christer Segerstéen ta min

utgångspunkt i de många skogsägare som har fått se sitt livsverk raserat

och sina framtidsutsikter fördunklade. Vad är viktigast för att olika

stöd ska komma de lokala och kanske framför allt de mindre skogsägarna

till del?

Jag skulle vilja fråga Håkan Wirtén på Skogsstyrelsen om han i det här

arbetet noterat några hinder i lagstiftningen för att kraftfullt kunna

agera i en sådan här katastrofsituation. Behövs det lagstiftningsändringar

för att få starka instrument?

Det skulle också vara intressant att höra Näringsdepartementets

representant kommentera frågan om transporterna som flaskhalsar och

förlängningen av dispenserna.

Ordföranden: Det är så det går till när man ställer en fråga.

Christer Segerstéen: Det som är viktigt för den enskilde skogsägaren är

en kombination av åtgärder. Det går inte att plocka ut en bit och säga

att det är tillräckligt. Naturligtvis har 50-lappen en oerhört stor

betydelse för oss. Regelverket för återbeskogning är självklart oerhört

viktigt. Samtidigt måste även vi som skogsägare komma ihåg att hela

transportorganisationen måste fungera. Därför måste regelverket säkerställa

att vi har kvar fordon, att vi har kvar möjligheten att kunna transportera

inom området och även en viss mängd råvara ut ur området.

Håkan Wirtén: Vi behöver en lagstiftning som fungerar till vardags när

det inte dyker upp den typen av stora förödelser. När nu denna stora

stormfällning har hänt tycker vi inte att det har varit några större

problem med gällande lagstiftning. De saker vi har behövt ändra har vi

kunnat ändra och lägga fram förslag till. Det har gällt skogsskyddsbestämmelser

och sådant. Vi upplever inte att det har varit några större problem

eller hinder.

Linda Hedlund, Näringsdepartementet: Det gällde transportdispenser. Vi

har satt tidsgräns på de dispenser som har delats ut. Det tycker vi är

naturligt. Sedan får de omprövas i mån av behov. En del dispenser ges

av oss. Andra dispenser ges av Vägverket.

Anita Brodén (fp): Fru ordförande! Mycket har gjorts snabbt och effektivt.

Vilka ytterligare politiska beslut krävs utöver de ni redan har nämnt

på kort och eventuellt något längre sikt? Kan ni redan nu dra sådana

slutsatser som vi skulle ha nytta av inför eventuellt framtida nya

miljökatastrofer?

Ordföranden: Är "ni" något särskild?

Anita Brodén (fp): Jag ställer en allmän fråga till er tre som redan nu

har haft föredragningar.

Stefan Wirtén: Jag tror att det viktigaste just nu är förlängning av de

dispenser jag talade om. Det finns ett antal frågor som vi har identifierat

som avgörande. Nu gäller det att vi får arbetsro och kan fortsätta arbeta

i den takt vi behöver.

Sedan finns det ett antal andra frågor där vi inte har fått gehör för

våra förslag, till exempel att man skulle införa ökade bruttovikter i

hela landet. Det skulle ha frigjort lastbilar i hela Sverige norr om

stormområdet så att vi hade kunnat få ytterligare fart på uttransporten

av virke.

Christer Segerstéen: Som vice ordförande i Södra vill jag gärna säga

att dispenserna är oerhört viktiga. Får vi ytterligare dispenser för

utländska åkerier så att vi kan hålla i gång transportkapaciteten kommer

vi i Södra inte att använda kemiska medel vid den väglagring som vi

själva håller i. Det är något som man självklart ska sträva efter. Därför

vill jag betona vikten av detta.

När stormen kring detta har lagt sig tycker jag att man ska se över vår

kära miljöbalk. Den är kanske inte helt och hållet skriven för ett

katastrofläge.

Håkan Wirtén: Jag vill gärna upprepa vad jag sade tidigare. Vi tycker

att det är viktigt att få ett snabbt besked om återbeskogningsstödet.

Alf

Eriksson (s): Vilken bedömning gör ni i industrin om virkesförsörjningen

några år fram i tiden - om nu inte Gudrun kommer tillbaka så att vi får

ett nytt katastrofläge? Finns det möjlighet att klara försörjningen i

de drabbade områdena utan alltför långa transporter?

Stefan Wirtén: Jag tror att man måste se detta både på kort och på lång

sikt. På kort sikt har vi naturligtvis just nu mer virke än industrin

i stormområdet kan hantera. På lång sikt kommer säkert den strukturomvandling

inom sågverksnäringen i Götaland som kanske skulle ha kommit ändå att

påskyndas genom det som har hänt.

Men man måste också se de stora perspektiven. Det är några procent av

virkesförrådet i hela Sverige som har fallit. I ett ordentligt långt

perspektiv är detta inte något som dramatiskt kommer att påverka

virkesförsörjningen för svensk skogsindustri. Svensk skogsindustri kommer

även i framtiden att kunna förses med inhemsk råvara i tillräcklig

omfattning. Men det kommer naturligtvis att ge regionala störningar under

några år framöver. Det finns sågverk som kommer att få det besvärligt

under 2007, 2008 och 2009. Den slutsatsen kan man dra.

Sven-Erik Sjöstrand (v): Det är ju ett samhällsintresse att få ut så

mycket som möjligt av den fällda skogen. Prognosen är att man kommer

att få ut 20 miljoner kubikmeter till den 30 juni. Mycket av detta kommer

att lagras. Jag tror att Björn Andrén var inne på detta med lagringskapacitet,

långtidsterminaler och lagringsplats vid sågverk.

Jag har fått uppfattningen att man räknar med att det ska komma 200-300

ansökningar om lagringsplatser. Då handlar det också om lager större än

5 000 kubikmeter. Jag undrar nu om det kommer att räcka med de

lagringsplatser som finns och hur det ser ut med lagringsstödet.

Mats Sandgren: Mängden lagringsplatser kommer att bero på hur vi klarar

sjölagringen. Vi hade planer på att lägga en försvarlig mängd timmer i

sjön Flåren. Som det ser ut i dag kommer vi inte fram där. Vi kommer

att pröva andra sjöar. Dessutom kommer vi antagligen att få etablera

ytterligare landbaserade terminaler. För dagen kan jag inte svara hur

många.

Linda Hedlund: På regeringens bord ligger i dag ett förslag till förordning

om lagringsstöd. Vi får väl hoppas att regeringen beslutar om det. Då

blir det också offentligt vad det stödet innehåller. Det är ett stöd om

totalt 500 miljoner kronor uppdelat på tre år. Det kommer att bli stöd

till framför allt miljöåtgärder men också till inmätning på nya och

vissa gamla lagringsplatser.

Eskil Erlandsson (c): Jag skulle vilja fortsätta diskussionen om lagring.

Efter vad jag har förstått är det dyrare med sjölagring än med lagring

på land. Vi har betydligt större landarealer att ta i anspråk för att

lagra saker och ting än sjöarealer. Varför är det så viktigt att få

tillstånd till sjölagring när det är så ifrågasatt bland dem som bor i

närheten av det sjösystem det handlar om?

Mats Sandgren: Det är väl det budskap som vi har haft svårast att nå

fram med. Vi bedömer att sjölagrat virke kan ligga betydligt längre än

virke som lagras på land. Eftersom Södra har de i särklass största

volymerna stormfällt virke har vi velat ha en rejäl omgång timmer liggande

i sjön som man ska kunna använda allra sist i kön. Det kan vi inte

ersätta med landbaserade terminaler.

Lennart Fremling (fp): Håkan Wirtén nämnde att man bedömde att den totala

skadan uppgick till ungefär 18 miljarder kronor. Jag skulle vilja veta

vad man har räknat in i detta. Har man till exempel tagit hänsyn till

sådant som värdeminskning utanför stormområdet? Skogsägandet utanför

stormområdet påverkas ju också genom värdeminskning. Kan du säga något

om vilka poster som man har räknat med?

Håkan Wirtén: Beräkningarna är inte kompletta i alla avseenden. Man har

räknat på intäkter vid normalavverkning jämfört med nuläget, och man

har sett till de kostnader som uppstår i nuläget. Det har inte gjorts

några beräkningar som tar hänsyn till hela landet på det sätt som du

frågade om nu. Man har heller inte räknat på framtida insektsskador

eller liknande. Det är förenklade beräkningar.

Åsa Domeij (mp): Jag har en fråga till Christer Segerstéen från Skogsägarna.

Du nämnde i din föredragning att det var viktigt att regelverket för

återbeskogning blev klart så snart som möjligt. Om vi nu antar att det

vore klart, har du några kommentarer till hur diskussionen bland

skogsägarna går när det gäller återbeskogning. I hur stor utsträckning

finns vilja och möjlighet att jobba med återbeskogning redan den här

säsongen? Hur går diskussionen när det gäller vilja att ändra

träslagsinblandning?

Christer Segerstéen: Engagemanget att återbeskoga finns hos den enskilde

skogsägaren. Sedan är det självklart att de som har drabbats hårdast

och kanske har fått huvuddelen av sin gamla skog fälld har det ganska

tufft i dag. Därför är stöden viktiga för att man ska kunna komma i

gång.

Självklart ska vi självkritiskt titta på vilka förändringar man kan

göra när det gäller skogsskötsel och så vidare. Det är viktigt att komma

ihåg att det naturliga träslaget i huvuddelen av området är gran. Att

det blåste ned så mycket hänger samman med att vi har varit lyckosamma

i skogsskötseln. Vi har ökat antalet kubikmeter som står med nästan

50 % sedan den förra stormen 1969. Det har fått dessa återverkningar.

Det

är självklart att vi kan utnyttja löv där det går. Men det är en fara

om man tror att pendeln slår enbart mot ädellövskog och triviallöv och

så vidare. Basen är gran. Förhoppningsvis tallen kan kanske få en

renässans på ställen där vi kan se till att hålla jakttrycket på rätt

nivå.

Det är viktigt med ett direktstöd för att man ska kunna komma i gång.

Jag tror också att närheten till tätorter kan innebära ett intresse för

ett ökat lövinslag. Men granen är ändå det naturliga träslaget i området.

Anders G Högmark (m): Jag kommer från Kronobergs län, det län som har

drabbats hårdast av alla. Det har fallit skog för ungefär 40 000 kr per

invånare i länet. I Stockholm skulle detta ha inneburit värden för

50 miljarder kronor. Då kanske man förstår vidden av katastrofen.

Man har här talat mycket om dispenser, om betydelsen av att man fattar

rätt beslut och av att man fattar rätt beslut i rätt tid. Alla har

efterlyst besked om fortsatta dispenser eftersom de nuvarande är

tidsbegränsade.

Min fråga är: Vad är det som hindrar att man omedelbart fattar beslut

om fortsatta dispenser? Varför måste man hålla olika aktörer på halstret?

Har vi inte fått klara besked om att dispenser, bland annat på transportsidan,

är nödvändiga under ett antal kvartal framöver om man ska kunna rädda

de värden som går att rädda?

Sedan har jag en fråga med anledning av ett uttalande om att "vi behöver

hjälp med att lirka upp det administrativa systemet". Jag skulle gärna

vilja höra med Carl-Philip Jönsson och Anne-Li Fiskesjö från

Skogsvårdsstyrelsen hur de ser på detta. Behövs det ytterligare insatser för

att lirka upp systemet för att underlätta olika åtgärder?

Christer Segerstéen: Beslut om dispenser tycker jag skulle kunna komma

ganska omgående. Dessutom finns det ett anständighetskrav gentemot de

utländska människor som är här och jobbar och som behöver få veta vad

som gäller.

Anne-Li Fiskesjö: Skogsvårdsstyrelsen jobbar mycket med rådgivning. Det

har vi fått göra i alldeles oförutsedd utsträckning de första månaderna

här. Vi vill gärna fortsätta med det. Vi tror att vi kan nå långt när

det gäller att få markägarna att följa den lagstiftning som Håkan Wirtén

sade ligger i botten hela tiden. Vi upplever inte den som ett hinder.

Det

finns dispensmöjligheter, och dem utnyttjar vi. Jag skulle gärna vilja

framhålla att många av de stormskadade områdena tidigare har varit dikade.

Dikningen har varit en förutsättning för att skogen skulle komma upp.

Många av dikessystemen har varit eftersatta när det gäller underhåll

och rensning. Om man kunde förenkla systemet med prövning av omstrukturering

av dikessystemet i samband med återbeskogning tror jag att skulle kunna

snabba på processen och stärka beståndens framtid.

Anders G Högmark (m): De som önskar dispenser vill ju ha det så fort

som möjligt. Min fråga var ställd till dem som ska bevilja dispenserna.

Varför kan ni inte ställa upp och ta de besluten fort så att man får

en långsiktig framförhållning?

Linda Hedlund: Reglerna har olika betydelse. Vi ser det som ganska

naturligt att man har möjlighet att ompröva de dispenser man ger. När

det gäller transporter är det till exempel viktigt att ta hänsyn till

trafiksäkerhet. Vi ser ett behov av att se vad de dispenser vi ger

avseende till exempel kör- och vilotid betyder innan vi förlänger

dispenserna.

Ann-Kristine Johansson (s): Jag skulle vilja ställa en fråga till Stefan

Wirtén men också till Skogs- och träfacket, som också är representerat

här. Det handlar om avverkningskapaciteten. Det har funnits oro när det

gäller att få tag på utbildad arbetskraft, skogsarbetare, maskinförare

och liknande. Det är viktigt att man är utbildad när man jobbar i skogen.

Hur bedömer man detta i dag? Flyter det som det ska, och är det

transporterna som är det stora problemet? Tolkar jag det rätt?

Stefan Wirtén: Det enkla svaret är ja. Vår bedömning är att det flyter

som det ska. Vi har nu en avverkningskapacitet som är på den nivå vi

behöver. Det är transporterna som är problemet.

När det gäller säkerhet och utbildning av dem som jobbar i skogen vet

jag att alla aktörer är seriösa och utbildar den personal som kommer

från andra delar av landet i hur man ska hantera stormskador. Jag vet

att till exempel Holmen, som representeras av Björn Andrén som sitter

bredvid mig, jobbar mycket med att utbilda personal från norra Sverige

i detta. Kan du kommentera det, Björn?

Björn Andrén: Vi bestämde mycket snabbt att ingen, vare sig maskinförare

eller skogsarbetare, skulle få åka till stormområdet utan utbildning.

Den har skett i tre steg. Det första är att man får förnyad utbildning

i första hjälpen. Det andra är att alla får en uppfräschning i hanteringen

av motorsåg, för sådant förekommer trots att det är maskinarbete. Det

tredje är praktisk övning lokalt i just de problem som det innebär att

hantera vindfällen, för det är mycket speciellt och mycket farligt. Vi

har haft en mycket hög ambitionsnivå.

Per-Åke Pålsson, Skogs- och träfacket: När arbetet drog i gång hade de

flesta som kom bra utbildning. En del hade det inte, och de blev rätt

så omgående hemskickade av de stora skogsbolagen.

Däremot har vi haft ett stort problem vad gäller språk och kommunikation.

Det är många utländska lag som jobbar här. Det har varit problem. Det

är ju stora risker när man går nära maskinerna. De stora bolagen har

heller inte skött sin MBL-förhandlingsskyldighet, så att vi har haft

möjlighet att i förväg kolla detta, utan man har i efterhand kommit och

talat om vilka man anlitar.

Sverker Thorén (fp): Det var glädjande att höra att de rop om flygbesprutning

som kom precis efter katastrofen inte finns kvar i dag.

Min fråga gäller sjölagring. Vilka möjligheter finns för att motverka

miljöproblem om det skulle behövas, och vilka reella problem med den

här hanteringen finns?

Håkan Staaf, Naturvårdsverket: Det finns en del kunskap om sjölagring

sedan tidigare, men främst i samband med sågverk. I första hand är det

landlagring som är aktuellt i den mån lagring behövs, och det behövs

uppenbarligen. I första hand handlar det om lagring vid sågverk eller

andra myndigheter som redan har någon form av tillstånd för lagring,

men i andra hand handlar det om lagring i skogen eller vid väg.

Detta med bekämpningsmedel och sjölagring måste avgöras från fall till

fall. Vår slutsats är att lagring i sjöar är att föredra framför

besprutning, förutsatt att man inte väljer sjöar som används för vattentäkt,

skyddsvärda sjöar eller sjöar som används för rekreation. Huruvida en

sjö är lämplig för sjölagring måste bedömas från fall till fall.

Sven Gunnar Persson (kd): Jag har en fråga till Christer Segerstéen i

första hand. Ser Skogsägarna någon risk för mer eller mindre dramatiska

minskningar av värdet på skogsfastigheter? Detta skulle främst kunna

drabba nytillträdda med högt belånade fastigheter. Finns det i så fall

några åtgärder som kan vidtas, några livremmar som det allmänna skulle

kunna bidra med?

Christer Segerstéen: Om jag ska vara ärlig så måste jag säga att vi

inte har börjat tänka i de banorna än. Vi är ännu mitt uppe i röjningsarbetet.

Det är självklart att det blir en påverkan på värdet, framför allt på

de fastigheter där mycket skog har blåst ned. Vi har haft kontakter med

bankväsendet och fått löften om att man i det korta perspektivet inte

ska sätta folk på bar backe.

Men vi måste se det hela i två steg. Nu gäller det att röja upp, så får

vi ta nästa fråga därefter.

Bengt-Anders Johansson (m): Vi är väl alla överens om att detta är en

nationell katastrof. Den uppfattningen har stärkts av regeringens ansökan

om katastrofstöd från EU:s katastroffond. Det emanerar i att staten har

ett ansvar i den här typen av situationer.

Jag bor själv mitt i området och har nåtts av klagomål när det gäller

hanteringen från kommuner, länsstyrelse etcetera. Jag har mött det direkt

själv också, liksom under den här hearingen. Därför är min fråga till

representanterna för Näringsdepartementet och Miljödepartementet: På

vilket sätt har ni agerat för att trovärdigt implementera

katastrofberedskapstänkande på de olika beslutsnivåer där ni har att utöva

tillsyn?

Linda Hedlund: Våra politiker har varit ute mycket i stormområdet och

försökt visa att vi tycker att detta är en mycket viktig fråga och att

det är en nationell katastrof. Dessutom har det statsråd jag jobbar åt,

Ulrica Messing, tillsammans med Lena Sommestad skrivit ett brev som

har gått ut till alla berörda kommuner och länsstyrelser och vädjat om

ett effektivt stöd här.

Alf Eriksson (s): Jag har åkt runt i det här området och besökt många

ställen. Det har varit tydligt att den skog som har vuxit upp snabbt

har blåst ned i större utsträckning än den skog som har vuxit långsamt.

Detta väcker lite frågor i samband med diskussionen om skogsgödsling.

Den är ju högaktuell nu.

Kan man dra några slutsatser av detta vetenskapligt? Kan man dra slutsatsen

att skog som växer snabbt har ett sämre rotsystem och är mer vindkänslig

och att man därför bör undvika skogsgödsling, eller är en sådan slutsats

förhastad? Jag vänder mig kanske främst till Skogsstyrelsen, för ni har

ju genomfört en hel del skogsgödslingsprojekt.

Håkan Wirtén: Vi kommer att titta på detta i projektet Stormanalys, som

jag berättade om. Ju snabbare skogen växer, desto mer skog. Virkesförrådet

blir större. Och den blir mer utsatt för vinden ju högre den är. Men i

övrigt kan man nog inte säga att det skulle finnas något direkt samband

mellan dessa båda saker. Vi kommer att titta på detta. Men just

virkesförråd och höjden på skogen har förstås betydelse.

Anders G Högmark (m): I stort är en tredjedel av virket upparbetat till

halvårsskiftet, ytterligare en tredjedel blir upparbetat till nästa

halvårsskifte. Hur är det med den sista tredjedelen, 20 miljoner kubikmeter

- bedömer ni att den skogen är brännved?

Mats Sandgren: Nej, så är det inte. Självfallet är en betydligt högre

andel brännved under första halvåret 2006 än under innevarande halvår,

men vi hoppas att en hel del av det virket trots allt ska duga som

massaved.

Stefan Wirtén: Jag håller med om det Mats säger. Jag vill bara komplettera

med att säga att det delvis beror på hur framgångsrika vi är i det arbete

vi bedriver nu. Får vi tillräckligt med bilar i området, tillräcklig

avverkningskapacitet och de dispenser vi behöver, då kan vi hålla en

hög takt i arbetet, och ju högre takt vi håller, desto mindre virke

kommer att bli brännved.

Lars Lindblad (m): Min fråga har delvis besvarats, men det är fortfarande

en del som hänger i luften. Det är nu nästan bara två månader kvar till

dispensen löper ut. Det skulle vara intressant att från Näringsdepartementet

få höra när vi kan vänta oss att ett beslut om en förlängd dispens kan

komma. Det är ju detta som är korken i systemet. När kommer beslutet

från Näringsdepartementet?

Linda Hedlund: Det gäller ju flera olika dispenser. Om det gäller detta

med utländska bilar har vi så vitt jag vet ännu inte fått någon formell

ansökan om en förlängning. Men om vi får det så utgår jag från att den

kommer att behandlas snabbt.

Ordföranden: Vi kommer nu att bryta för en kort paus.

Ordföranden: Vi fortsätter nu med den hearing som miljö- och jordbruksutskottet

har med anledning av de stormskador som uppstod i södra Sverige. Under

förmiddagen har vi som varit med haft möjlighet att lyssna på en

lägesrapport från Skogsstyrelsen, Skogsindustrierna och Skogsägarna.

Ledamöterna har också haft möjlighet att ställa frågor.

Jag tänkte, innan vi går vidare med nästa block, att om det finns någon

här i lokalen som har suttit och klämt på någonting som borde ha sagts

eller borde läggas till utifrån det vi pratade om före kaffepausen så

kan man ge en kommentar nu.

Björn Andrén, vd Holmen skog, Skogsindustrierna: Ja, jag klämde på en

sak med anledning av Anita Brodéns fråga, som var lite framåtsyftande.

Jag tror att det finns anledning för alla som på något sätt har varit

inblandade i det här att när det värsta är över - det är inte så långt

dit - sätta sig ned och fundera på vad som gjordes, vad som gjordes bra,

vad som gjordes mindre bra, vad som kunde ha gjorts bättre och hur vi

ska förbereda oss för nästa gång. Det gäller allt, både att organisera

sig, att ordna dispenser naturligtvis och vad det nu kan vara.

Förhoppningsvis dröjer det länge tills nästa sådan här katastrof inträffar,

men jag tycker ändå att vi ska vara förberedda. Om det så dröjer 5, 10,

15 eller 30 år så ska någon som sitter som ansvarig den dagen i princip

kunna ta ut en låda och bara läsa innantill: Detta gör vi. Jag kan bara

ge ett exempel på att en av våra anställda i relativt hög befattning

råkade ha läst en artikel om erfarenheter från en storm på 50-talet som

gjorde att vi snabbt bestämde oss för en relativt enkel organisationsmodell,

som jag tror har besparat oss en hel del jobb.

Ordföranden: Ja, det var väl ett bra tips att ta med sig hem.

Jan-Olof Larsson (s): Jag har hört att det ställs krav på snabba beslut

och aktiviteter från regerings- och riksdagshåll, länsstyrelser, kommuner

och så vidare. Men min fråga går till skogsbolagen utifrån vad som sades

från skogs- och träindustrin: Hur sköts det från skogsägarhåll? Det

krav som vi normalt ställer är att ni förhandlar och sköter det här

enligt arbetsmarknadens lagar, MBL och så vidare, så att vi inte får

läsa i rapporter sedan att det här brast på många sätt. Hur sköter ni

er?

Mats Sandgren, LRF Skogsägarna: Jag tyckte att jag fick en blick här,

så jag känner mig manad att svara. Jag hoppas att vi sköter oss väldigt

bra. Vi försöker i alla fall hålla oss till de regler, lagar och avtal

som gäller. Det kan väl hända att det i stridens hetta här har begåtts

något misstag på något håll, och det ska vi självklart försöka rätta

till i så fall, men generellt är det en självklarhet för oss att hålla

oss till det vi har kommit överens om.

Jag tror inte att vi, när vi läser den här vitboken så småningom, ska

finna att den har så stora hål.

Carl-Philip Jönsson, Länsstyrelsen i Kronoberg: Det skulle ha sagts

tidigare något om vilka eventuella förbättringar av regelverket man

kunde ha tänkt sig. Det var ju så att det gjordes en mycket snabb ändring

av miljöbalksbestämmelserna genom förordningen som underlättade hanteringen

av lagringsplatser, lagringserinranden, som nu ska ske genom anmälan

till kommunerna. Man kan konstatera att hade det där skett genom att

man hade ändrat så att länsstyrelserna hade blivit ansvariga för den

hanteringen i stället så hade det kanske varit lättare att upparbeta

krismedvetande. Det är lättare att göra det på 21 länsstyrelser än i

289 kommuner. Samtidigt finns det också mer möjligheter för regeringen

att gå in med resurser för att stärka upp handläggningen. Det har vi

inte sett så mycket av hittills i dag.

Anne-Li Fiskesjö, Skogsvårdsstyrelsen: Jan-Olof Larsson frågade om hur

skogsnäringen följer lagar och avtal. Det vi på Skogsvårdsstyrelsen har

att bevaka är ju skogsvårdslagen och i vissa avseenden miljöbalken. Vi

har noterat att det är en väldigt ojämn följsamhet när det gäller till

och med den förenklade avverkningsanmälan, och det tycker vi är ett

problem. Det har vi tagit upp med det skogliga sektorsrådet. Men det

har delvis att göra med att man har många nya arbetsgrupper och arbetslag

som det är svårt att nå ut med informationen till.

Att känna till var de nya hyggena blir för att vi ska kunna kontrollera

att de blir återbeskogade klarar vi faktiskt med satellitbilder i dag.

Det andra huvudsyftet med att avverkningsanmälan ska in i förväg är ju

att vi ska bevaka att fornlämningar, skyddade områden och värdefull

natur som stormen har sparat inte avverkas på grund av okunskap i samband

med upparbetningen nu. Och tyvärr: Även om vi nu från förra veckan har

tillhandahållit den på vår hemsida och tidigare på cd-skivor och med

utskick till markägarna som en kvittens på avverkningsanmälan, så

fungerar inte detta överallt. Vi vill därför uppmana skogsnäringen att se

till att informationen fungerar ut i varje led också när det gäller

respekten för det här. Det är faktiskt så att om det är en fornlämning

som är skadad eller ett naturreservat som är upphugget så är det markägaren

som åker dit och inte det skogsbolag som har hjälpt honom att avverka.

Ordföranden: Därmed lämnar vi den första delen som har gällt lägesrapporten.

Det som kommer som nästa steg, när virket inte kommer ut eller vad som

händer i övrigt när våren börjar närma sig är de insekter som vi alla

förfasas över. Då kommer vi in på nästa del i programmet, som handlar

om växtskydd eller bekämpning av skadeinsekter. Först ut är Ethel

Forsberg, som är generaldirektör på Kemikalieinspektionen, det som också

kallas Kemi.

Ethel Forsberg, Kemikalieinspektionen, Kemi: Sedan orkanen Gudrun drog

fram över södra Sverige i början av januari i år har vi haft ett ganska

intensivt samarbete med flera andra myndigheter, Skogsstyrelsen förstås,

Naturvårdsverket, Arbetsmiljöverket och Jordbruksverket men också med

de svenska forskarna, framför allt när det gäller skogsskadeinsekter,

skogsinsekter, men också med forskare internationellt. Syftet med detta

var att identifiera och bereda ett antal frågeställningar som vi skulle

kunna bedöma var viktiga i skyddet av timret mot skadeinsekter.

Det är tre frågeställningar som jag främst vill lyfta fram. Det är

upplagring av timmer och de frågor som ligger där, det är kemisk bekämpning

och det är nyplantering.

När det gäller upplagring av timmer har vi haft ett samarbete mellan

Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Kemikalieinspektionen och gjort en

gemensam bedömning för att skaffa oss en gemensam syn och göra en

helhetsbedömning av miljöaspekterna av de olika sätt att lagra som kan

bli aktuella. Där är vår gemensamma syn att övertäckning och vattenlagring

är att föredra framför kemisk bekämpning. Det är bättre från miljösynpunkt.

När det gäller kemisk bekämpning kommer det att kunna bli aktuellt ändå.

Det kommer att ske och sker tillfälliga lagringar vid skogsvägarna,

och det kan gå kortare eller längre tid innan timret transporteras ut

till större upplag.

Det finns tre kemiska bekämpningsmedel som är godkända. De innebär

naturligtvis risker. De innebär hälsorisker för användaren, och de innebär

miljörisker eftersom de är akut giftiga för vattenlevande organismer

och för andra insekter.

När det gäller behörighet är det i dag en ganska begränsad grupp som

har behörighet och rätt att använda de här kemiska bekämpningsmedlen på

det här sättet, alltså handspruta på lagrat timmer. Därför har vi också

i samarbete mellan Kemi, Skogsstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Naturverket

tillsammans med Jordbruksverket gjort en gemensam bedömning, så

Jordbruksverket ger nu dispens för en större grupp personer, och det är den

gruppen som kan använda de här preparaten vid skogsplantbehandling inför

nyplantering. Det är en större grupp människor som har den behörigheten.

Det är en mer begränsad utbildning, och Jordbruksverket ger nu dispens

för den här större gruppen, som får lov att använda de här kemiska

bekämpningsmedlen under innevarande år och nästa år.

Kemikalieinspektionen har också gett dispens för feromoner. Feromoner

är ju också ett kemiskt bekämpningsmedel, ett syntetiskt tillverkat

doftämne som lockar till sig barkborrar och dödar dem i feromonfällor.

När det gäller nyplantering är det alldeles uppenbart att det under

flera år framöver kommer att finnas behov av mycket större nyplanteringar

än vad som är brukligt. Där har vi haft en diskussion med skogsindustrin,

och jag upplever att vi har ett gemensamt mål om att kemisk bekämpning

ska undvikas, det vill säga att vi ska kunna klara nyplanteringar utan

kemisk bekämpning. Men det finns preparat godkända för detta. Vi har

inga planer på Kemikalieinspektionen att göra några begränsningar när

det gäller tillstånden för kemisk bekämpning för nyplantering. Vi har

inte fattat det beslutet, men vi har i princip redan tagit ställning

för att vi kommer att förlänga det tillstånd som finns, därför att det

tillstånd som finns går ut vid kommande årsskifte, och vi kommer att

överväga att förlänga det till 2009.

Professor Bo Långström, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: (Bilder

bilaga 4.) På SLU har vi en stor del av den skogsskyddskompetens som

finns i Sverige samlad. Vi har undervisnings- och forskningsansvar på

det här området, skogsskadegörare. De här insektsskadorna har ju nämnts

som ett stort problem i stormens spår. Här har vi alltså stormfälld

skog, och det är prima yngelmaterial för barkborrar, och nu är frågan:

Hur kommer det att gå?

I massmedierna har diskussionen nästan enbart handlat om granbarkborren,

men jag tänkte börja med att tala om att det är flera olika barkborrar

som orsakar skador på skogen, och det är lite olika typer av skador vi

får.

Vi har alltså först insektsskador på virket, och det är huvudproblemet

i år. Till vänster på den bild jag visar ser vi randiga vedborrens gångar

i veden. De här gångarna leder till en nedklassning av timmer till

massaved, så det är betydande ekonomiska förluster det handlar om. Till

höger på bilden ser vi blånadsangripet virke. Det är många olika barkborrar

som sprider blånad i veden. Även här får vi ekonomiska förluster, och

det drabbar även massaveden eftersom kokprocesserna påverkas av den här

blånaden. Kemikalieåtgången ökar.

Hur stora de här skadorna blir har vi ingen aning om. Vi tror att det

blir en ganska liten del av det stormfällda virket som blir angripet i

år, därför att det finns så ofantligt mycket virke och barkborrepopulationerna

är ganska små. Däremot är risken väldigt stor för omfattande virkesskador

nästa år i det virke som fortfarande kan tänkas ligga kvar då, och tyvärr

verkar det ju vara en hel del.

Den andra barkborren som det här handlar om är märgborren. Den förökar

sig i tallar. Den ger tillväxtförluster i tallskogen när den når höga

populationsnivåer. Tillväxtförlusterna kan vara lika omfattande som

härjningarna av grannbarkborren, men de syns inte lika mycket. De är

inte lika spektakulära. Vi ska inte underskatta märgborreskadan i den

här stormens spår.

Sedan har vi huvudproblemet med granbarkborren. Granbarkborren kommer

att föröka sig i det liggande stormfällda virket i år. Sedan kommer vi

att få en okänd mängd barkborrar till hösten som kan angripa stående

skog nästa vår. Hur det blir i framtiden har vi svårt att förutsäga

eftersom det beror mycket på väderleken, framför allt nästa år. Det

beror också på hur mycket virke som ligger kvar. Ligger det stormfälld

skog kvar nästa vår kommer barkborrarna i första hand att angripa den

skogen och i andra hand gå på den stående skogen. Det innebär att det

liggande virke som utnyttjas av barkborrarna nästa år faktiskt kan

fungera som fångstvirke om man hanterar det på ett förnuftigt sätt.

Vad kan vi göra? Det centrala är naturligtvis att ta ut så mycket som

möjligt av virket så fort som möjligt. Det är kärnfrågan. Det har alla

tidigare talare betonat.

Sedan finns våtlagring på industrin eller terminaler som den långsiktiga

lagringsformen. Det är också väletablerad teknik som skyddar mot

insektsskador.

Vid skogsbilväg kan vi behandla vältor på lite olika sätt. Vältor kan

täckas med olika material, plast eller textil. Det går att använda torr

ved eller annat träslag för att täcka vältorna och minska barkborreangreppen.

Man kan också skala av den översta delen av vältan och transportera ut

den ur skogen. Det mesta av barkborrarna finns i den översta delen av

vältan.

Det är tillåtet att behandla virke med insekticider vid skogsbilväg,

men det är glädjande att höra att ambitionen är att behandla så lite

som möjligt.

Sedan är det frågan om feromonfällor som har figurerat mycket i

massmediedebatten. Feromoner är doftämnen som barkborrarna kommunicerar med,

och angreppen styrs med hjälp av feromonerna. Vi tror att feromonfällor

gör liten nytta eftersom det finns ett så enormt utbud av yngelmaterial

för barkborrarna som konkurrerar med feromonfällorna. Däremot kan de

tänkas göra viss nytta nästa år, och man bör ha en beredskap för att

eventuellt ha en feromonbekämpningskampanj. Tyvärr är kunskapsläget

inte så gott som det skulle kunna vara. Vi har gått i gång med ett

övervakningsprogram som Skogsstyrelsen har huvudansvaret för. Sedan

behöver vi på SLU göra noggranna populationsuppskattningar över antalet

generationer hos granbarkborren, förökningen hos granbarkborren och

liknande. Där är vi i gång med arbetet, men finansieringen är oklar. Vi

hoppas att det ordnar sig, men risken är att det kommer för sent och

att det blir för lite.

Sedan har vi den tredje frågan om feromonfällorna. Det här är forskning

som borde ha gjorts för länge sedan. Det är svår forskning, och det är

dyr forskning. Problemet är att mellan stormarna är det ingen som vill

betala för den typen av forskning. När stormen kommer är det ofta för

sent. Den stormskadesituation vi har pekar på ett systemfel i

forskningsfinansieringen. Vi har för små basresurser. För mycket av

forskningsanslagen kanaliseras via korta treåriga projekt. Tillämpad

skogsforskning

är väldigt långsiktig verksamhet som lämpar sig sällsynt dåligt för

korta treåriga projekt.

Sedan hade jag en avslutande bild vi kan vara utan. Jag tror jag släpper

fram Bengt Ehnström för att prata lite grann om erfarenheterna från

stormen 1969. Det ger en referenspunkt till de skador vi kan förväntas

få i år eller kommande år.

Bengt Ehnström, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: Jag är pensionär,

men jag har haft den stora glädjen att i över 40 år arbeta med

skogsentomologi på samma institution där Bo Långström finns nu. Jag har även

upplevt fyra stormskadetillfällen. De är efterdyningarna efter stormen

1954, stormen i Skåne 1967, den stora stormen 1969 och sedan något mindre

stormtillfälle där vi har fått pengar från Skogsstyrelsen för att

inventera.

År 1970 var jag ute i tre månader och tittade på den stormskadade skogen

som låg kvar efter stormen 1969. Vi kunde där konstatera att 12 % av de

stormfällda träden som fanns kvar var angripna av granbarkborrar. Sedan

räknade vi en mängd andra arter.

Jag konstaterar först och främst med glädje att flygbekämpa över stormfälld

skog är tydligen avskrivet. Jag engagerade mig hårt när det yppades och

var med på pressmeddelanden. Det tyckte jag gick över vissa gränser.

Jag noterar med glädje att det tydligen är inaktuellt. Att man sprider

bekämpningsmedel på lagrat virke gjorde vi redan i viss utsträckning

under 1960- och 1970-talen. Jag var inblandad i mycket forskning rörande

sådant. Jag kan svälja att man går på terminaler. Där drabbas en rätt

liten del av det skogliga ekosystemet. Jag har i 30 år sysslat med

naturvårdsfrågor i skogsbruket. Det är en av anledningarna till att jag

engagerade mig i de saker som till en början yppades.

Jag tänkte visa en översikt över hur det såg ut efter stormen 1969. Det

är en förfärlig massa siffror. Det är tyvärr en gammal OH-bild. Det

finns tyvärr litet dokumenterat från stormen 1969. Här kan vi se för

olika län hur det ser ut. Här kommer länen fram. Ni ser att Kopparbergs

län och i första hand Värmlands län drabbades hårt av de efterföljande

granbarkborreskadorna under 1970-talet. Vi hade som utgångspunkt en

enormt hög granbarkborresituation redan 1969 och innan. Det var lagringen

av obarkad massaved som fanns överallt i skogsbestånden. Det var

flottavlägg efter Klarälven som gjorde att det redan i Värmland fanns en

mycket hög population. I många av dessa trakter var stormen knappt av

någon större betydelse, i till exempel mellersta och norra Värmland och

i västra Dalarna. Det blåste omkull lite skog. Det var stora ståndskogsangrepp

i gång redan 1970 i områdena. Även fast vi inte hade fått stormen 1969

hade vi fått omfattande ståndskogsangrepp. Det var på grund av bland

annat lagring av massaved och en ganska omfångsrik avbarkning som hela

tiden blottade nya beståndskanter i äldre granskog. Hyggeskanterna är

en oerhört viktig förökningskälla. Att skylla alla granbarkborreskador

under 1970-talet på stormen vill jag säga emot. Lokalt spelade stormen

en rätt stor roll säkerligen i Sydsverige, men längre norrut får man

söka sig andra bovar i dramat.

Vi har en naturvårdsfråga i det hela. Jag har under 30 år även sysslat

med naturvårdsfrågor i skogen. Vi kan lägga på en bild på märkliga djur,

bland annat flatbaggar som är beroende av gammal, död granved. Vi har

naturligtvis nu en fantastisk möjlighet att bättra på dödvedsinnehållet.

Det ska naturligtvis ske med rim och reson och framför allt i

reservatsområden. Tyvärr kommer den här stormen säkerligen att åstadkomma

successionsglapp framåt i tiden. Mycket av den gamla granskogen som

successivt skulle ha levererat död ved till lavar, trädsvampar och

insekter framåt i tiden har klippts av. Jag misstänker att vi kommer att

stå inför en viss krissituation framåt i tiden. Spar vi en del av det

stormskadade virket som naturvårdsvirke - det finns långt framskridna

planer på länsstyrelser i samarbete med skogsvårdsstyrelser och så vidare

- har vi en möjlighet att bättra på detta lite. Det är några av de saker

jag tänkte lägga fram här.

Ordföranden: Tack, Bengt Ehnström. Då har vi fått veta lite om läget om

växtskydd och bekämpning av skadeinsekter. Nu är det också möjligt för

ledamöterna att ställa frågor.

Sven Gunnar Persson (kd): Jag riktar mig till representanterna från SLU.

Vill ni beskriva lite mer om just spridningen från den eventuellt

kvarliggande skogen till den kvarstående skogen? Vilka är erfarenheterna

från stormen 1969 och andra stormar? Vilka andra åtgärder kan vidtas

för att förhindra spridningen från det fällda till det kvarstående?

Finns det några som helst verksamma alternativ till kemisk bekämpning?

Har det skett någon forskning på området? Vad sker?

Bo Långström: Det behövs en mindre föreläsning för att besvara frågorna.

Spridningen från det stormfällda virket i omgivande skog är lite olika

för barkborrarna. När vi talar om barkborrarna på tallen, märgborrarna,

är det fråga om en kort distansspridning. De flyger till de närmaste

tallbestånden och åstadkommer skador där. Där finns det ett direkt

samband mellan förökningen i den stormfällda skogen och angreppen på

omgivande tallskog.

När det gäller granbarkborren är bilden mycket mer komplicerad. Forskarna

har hållit på i minst 50 år för att försöka förstå hur granbarkborren

flyger. Den flyger alltså omkring mycket mer i skogslandskapet än vad

vi tidigare har trott. Vi tror i dag att en mindre del av de nyckläckta

barkborrarna angriper den närstående skogen medan en större del flyger

runt och hamnar någon annanstans. Det är mycket svårare att förutse hur

granbarkborreangreppen utvecklar sig. När man tittar på de kända

förekomsterna i Europa är det ett vanligt mönster att det uppstår en

angreppspunkt och sedan sprider sig de döda träden runt angreppspunkten.

När angreppet har hållit på några år blir fläckarna större och större.

Till slut smälter de samman i hela stora sammanhängande områden.

Den tredje frågan gällde alternativ till insekticider. Om vi backar

tillbaka till stormen 1969, som Bengt pratade om, var en rullande

avverkning den huvudsakliga åtgärden. Man avverkade angripen skog i takt

med att angreppen skedde och tog ut de angripna träden ur skogen så

fort som möjligt. Då fick man med sig barkborrarna med de angripna träden.

Det var den huvudsakliga strategin under 1970-talet. Mot slutet av

1970-talet kom de artificiella feromonerna. Då hade man stor tilltro

till dem som bekämpningsmetod. Det genomfördes en stor feromonkampanj

i Norge och Sverige i slutet av 1970-talet. Man fångade en massa barkborrar,

men man vet ingenting om hur stor populationen var. Gissningarna rör

sig kring att man fångade 10 %, i bästa fall 20 %, av barkborrarna i

feromonfällorna. Det hade förmodligen ingen större betydelse för

granbarkborrehärjningarna då. Däremot tror man i dag att en feromoninsats

i början av ett eventuellt granbarkborreangrepp kan göra större nytta.

Bengt Ehnström: Det är oerhört viktigt när vi upparbetar det stormfällda

virket att vi snyggar till beståndskanter, så att vi inte har smala

palissader med mer eller mindre rotryckta träd kvar. De kommer med stor

sannolikhet att angripas nästa år. Man kan eliminera en del av

ståndskogsangreppen på det sättet.

Man pratade mycket på 1960- och 1970-talen om de rotryckta träden - jag

vet inte om det finns någon full kunskap om dem fortfarande. Om en gran

står och gungar fram och tillbaka slits en del av rotsystemet sönder.

Dessa träd blir då disponibla för barkborreangrepp i framtiden.

Ethel Forsberg: Jag har bara en lite tråkig begreppsförklaring. Feromoner

benämns och tänks ofta på som en biologisk bekämpning. De feromonpreparat

och feromonfällor som säljs på marknaden är kemiska bekämpningsmedel.

Det är kemisk och syntetisk tillverkning på en kopia på ett biologiskt

förekommande ämne - så att vi vet vad vi talar om. Biologiskt

bekämpningsmedel har vi använt för till exempel myggbekämpning vid nedre

Dalälven.

Anne-Li Fiskesjö: Jag kan redovisa att vi hade en storm i regionen 1995.

Då tog vi hjälp av Bengt Ehnström och hans kolleger, initierade ett

forskningsprojekt och gav rådgivning till markägare med det vi kallar

sök- och plockmetoden för att hitta de områden som Bo Långström pratade

om. När det väl har etablerat sig en mindre eller större granbarkborrepopulation

och man ser att cirklarna börjar sprida sig med röda granar, går markägaren

in och upparbetar dem och ser till att de fort kommer ur skogen. Vi har

en bra situation nu i vår region mot vad vi kunde ha haft om vi inte

hade haft förövningen efter 1995 års storm.

Alf Eriksson (s): Nu klarar jag inte att hålla mig till en fråga, men

det blir två korta!

Jag vänder mig först till Ethel Forsberg, Kemikalieinspektionen, för en

sakupplysning. De kemikalier vi talar om som ska användas vid bilvägar,

hur lång tid är de verksamma så att de skyddar? Finns det substans

kvar när virket sedan kommer in i industriprocesser?

Den andra frågan gäller en ekonomisk beräkning som kanske SLU kan svara

på. Ni talar här om övertäckning kontra kemisk behandling. Finns det

någon uträkning över vilken av de båda metoder som är både effektivast

och lönsammast - minst kostsam.

Lars Lindqvist, Kemikalieinspektionen, KEMI: Hur länge medlen kan vara

verksamma: Hamnar de på marken bryts de ned fortare, en halveringstid

på tre fyra veckor. Men på barken blir de kvar längre och utövar sin

effekt kanske en månad eller ett par månader. Det beror på väder och

vind.

Om timret tas med till en industriprocess börjar man med att skala av

barken. Där sitter nästan allt medel som eventuellt finns kvar. Det

kommer inte in särskilt mycket i själva processen. Dessutom ska ämnena

passera en industriprocess som visserligen kan vara kort men som är

ganska förödande för ämnena. Jag tror inte att man skulle hitta något

i andra änden.

Bo Långström: Den ekonomiska jämförelsen mellan välttäckning och kemisk

behandling är jag egentligen inte rätt person att svara på eftersom det

är en praktisk åtgärd. Det är möjligt att skogsbruket kan komplettera

min uppfattning. Jag tror att kemisk behandling blir billigare än

välttäckning. Det beror också på när det görs. Den kemiska behandlingen

ska ju helst vara gjord redan nu, det vill säga innan virket blir

angripet. För de tidiga barkborrarna som är i gång redan nu är det för

sent, men för granbarkborren som börjar flyga i mitten av maj finns det

fortfarande tid att göra kemisk behandling. Detsamma gäller täckning av

vältor. Det måste göras i tid innan svärmningen. Båda två har sina

begränsningar, men jag tror att generellt är kemisk behandling billigare.

Bengt-Anders Johansson (m): Fru ordförande! Jag tror att vi alla är

överens om att vi så långt möjligt är ska undvika kemisk bekämpning.

Jag tror inte att det finns någon delad mening på den punkten.

När vi hör talas om att sjölagring ifrågasätts och i vissa avseenden är

spektakulärt kan åtminstone jag erinra mig att vi under hundratals år

har använt flottning i stor utsträckning. Att använda vatten för transport

och lagring av virke är absolut ingenting nytt.

Vem tar egentligen det övergripande ansvaret i avvägningen om det ska

bli en kemisk användning eller sjölagring? Den frågan måste man ställa

sig när man säger nej till sjölagring. Vem tar det ansvaret?

Ordföranden: Ingen här behöver känna sig ansvarig, men om någon kan

svara vem som borde vara ansvarig är det helt okej. Nej. Bra fråga!

Ethel Forsberg: Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Kemikalieinspektionen

har tillsammans diskuterat de olika lagringsalternativen och deras

miljöeffekter. Vi har gjort en gemensam bedömning att av de tre är kemisk

bekämpning det som ger mest miljöskador. Vad jag förstår, och vad jag

har fått bekräftelse på i dag, kommer sjölagring att bli aktuell för

vissa volymer. Då tar jag för givet att Naturvårdsverket i samråd med

Skogsstyrelsen kommer att gå ut med riktlinjer. Om det sedan sker på

länsstyrelsenivå vågar jag inte säga, men jag tror att Naturvårdsverket

har en viktig funktion där.

Per Larsson, Världsnaturfonden, WWF: Jag skulle vilja kommentera sjölagring

historiskt, det vill säga att man har använt flottning historiskt. Jag

tror inte att man kan säga att det är något som kan anses naturligt.

Skogsbrukets historiska påverkan på sjöar och flottningsleder har varit

enormt stor. Det är bara att vi inte ser det. Det är en enormt stor

ekologisk påverkan historiskt. Det är därför även vi tycker att det är

viktigt att man faktiskt utvärderar konsekvenserna noggrant inför

sjölagring. Nackdelen är att det är enklare att se miljökonsekvenser ovan

vattnet än under vattnet. Man måste vara försiktig även där.

Björn Risinger, Naturvårdsverket: Först och främst ska man komma ihåg

att det finns åtskilliga omfattande miljöeffekter även vid sjölagring.

Visst har vi haft flottning under långa tider, och det har också skapat

stora miljöproblem. Det är miljöproblem som vi i dag inte behöver hantera

på motsvarande sätt. Det handlar om att fiskar och andra vattenlevande

organismer kan dö av de ämnen som lakas ut av bark. Det blir syrefria

miljöer i bottnar och en hel del annat.

Vi har gått ut med en hel del råd och upplysningar som också är

tillgängliga på vår hemsida för alla aktörer.

Sedan ska man tänka på att varje sjölagringsprojekt är en ganska omfattande

verksamhet. Varje sjölagringsplats prövas i särskild ordning enligt

miljöbalken. Svaret på frågan om vem som tar ansvar är naturligtvis

bland annat den som söker, som ska visa att åtgärden är miljöanpassad.

Sedan har prövningsinstanserna i den ordning ansökningarna kommer in

att bedöma om det är förenligt med miljöbalken. Naturvårdsverkets roll

i sammanhanget är mer att ge ut råd och riktlinjer och att hjälpa till

vid de ansökningsprocedurer som finns.

Kjell-Erik Karlsson (v): Fru ordförande! Jag vänder mig till

Kemikalieinspektionen. Kan det över huvud taget komma i fråga att vattenbehandla

kemikaliebehandlat virke när det kommer in på terminaler eller andra

lagringsplatser?

Jag skulle vilja ställa en fråga till Naturvårdsverket och någon

länsstyrelse: Finns det eller bör det finnas krav på vattenåteranvändning,

uppsamling av vatten vid vattenbegjutning för insektsbekämpning? Vattnet

innehåller ju kemiska ämnen som har lakats ut från virket och

barken.

Lars Lindqvist: Det finns ingen anledning att vattenlagra kemiskt

behandlat virke. Det är två skilda behandlingsmetoder för samma sak.

Kjell-Erik Karlsson (v): Gällande svaret från KemI. Man kanske vill

bevattna för att timret inte ska spricka.

Lars Lindqvist: Ja, då finns risk att kemiska medel kommer med i vattnet.

De är visserligen inte så vattenlösliga, men en del kommer med i alla

fall. Förhoppningsvis ligger virket på något som inte släpper igenom

vattnet men som ser till att samma vatten cirkulerar runt.

Stefan Wirtén: När det gällde farhågan att virke som är kemikaliebehandlat

ska sjölagras, vill jag komma med ett klarläggande. Skogsbruket och

Skogsstyrelsen har gjort en gemensam överenskommelse där vi triangelmärker

virke, antingen det är massaved eller timmer, med röda trianglar. Det

är just för att säkerställa att allt virke som eventuellt kommer att

kemikaliebehandlas inte ska hamna i vatten. Det är för att säkerställa

detta ur miljösynpunkt. Det är inte aktuellt att flytta kemikaliebehandlat

virke till sjölagring.

Mats Sandgren: Jag får instämma i det Stefan säger. Det får inte heller

läggas på land för att vattenbesprutas. Besprutat virke och någon typ

av vattenbehandling får över huvud taget inte blandas.

Jag måste passa på tillfället att säga att den diskussion som vi just

nu för belyser de problem vi har att komma fram med till exempel sjölagring.

Vi pratar om vad vi skulle kunna göra i framtiden för att vara bättre

beredda på ett sådant här katastrofläge. Det är att se till att vi kommer

fram snabbare. Nu har det faktiskt gått tre och en halv månader sedan

det stormade, och vi har lyckats lägga timmer i en sjö. Flårenprojektet

som inte gick i land kommer att kosta Skogsägarna 300-400 miljoner kronor.

Håkan Staaf: Det var en fråga om det här med återföring av vatten från

bevattnat virke. Det är klart att det är en fördel att göra det, för då

blir det mindre mängder vatten som totalt sett används. Det är möjligt

att göra det med lagring på hårdgjorda ytor. Då finns det möjligheter

att återföra. Då är det till och med lämpligt att återföra vatten. Är

det inte det så är det väldigt svårt att fånga upp det här vattnet. Då

gäller det snarast att välja ett underlag som inte är så genomsläppligt

för vatten så att man får ut substanser i sjöar och vattendrag. Lagring

på grus och sandiga jordar är då olämpligt.

Ordföranden: Nu är det dags för Eskil Erlandsson, Centern, att ställa

frågor.

Eskil Erlandsson (c): Fru ordförande! Så här långt har vi diskuterat

väldigt mycket omkring skydd av den skog som ligger ned och den skog

som fortfarande står upp. Jag skulle vilja leda in diskussionen på den

nya skog som vi ska försöka få fram och vänder mig då kanske i första

hand till Skogsstyrelsen. Anser ni att de metoder som vi har i dag, och

de preparat som är tillgängliga, är tillräckliga för att få en återbeskogning

som är bra nu när det på de mycket stora ytor som är skoglösa ej är

möjligt att markbereda?

Ordföranden: Tack. Då knäpper Tomas Thuresson från Skogsstyrelsen på

sin mikrofon.

Tomas Thuresson, Skogsstyrelsen: Jag kommer att komma in lite på detta

senare vid min presentation. Det här kommer att bli ett problem. Precis

som du säger är ju det här landskap med områden som är svåra att markbereda.

Vi kommer att få vegetationsproblem och annat. Det blir problem. I

princip kommer det att gå, men det kommer att bli större avgångar i

plantorna än normalt och det kommer att bli dyrare.

Ordföranden: Som Tomas Thuresson mycket riktigt sade kommer vi att komma

in på de här delarna när vi har nästa tema, om återbeskogning. Min fråga

är då till Björn Andrén och Christer Segerstéen, som nu begärde ordet,

om det är något som kommer att komma upp där eller om ni har något som

ni känner att ni vill säga nu.

Björn Andrén: Ja, det är väl risk att man glömmer bort det annars så

jag tar det mycket kort. När det gäller markbehandling finns det

mekaniserade metoder som kommer att fungera även där det är väldigt mycket

rotvält.

Christer Segerstéen: Det är viktigt att vi inte missuppfattar varandra.

Det är ju två bitar när det gäller kemisk behandling. Det ena är

virkesupplagring. Där kommer vi att vara restriktiva. När det gäller

behandling av plantor som ska ut i skogen kommer vi att använda kemiska

medel med tanke på den enormt stora snytbaggepopulation som det kommer

att bli.

Ordföranden: Tack för det Christer Segerstéen, som alltså kommer från

LRF Skogsägarna Södra. Då har vi Marie Wahlgren, Folkpartiet.

Marie Wahlgren (fp): Min fråga riktar sig till representanterna för SLU.

Det gäller tanken på det långsiktiga kunskapsinhämtandet rörande vad

som har hänt. Ni nämnde någonstans problemen med kortsiktiga projekt.

Om ni skulle lägga fram ett projekt för att inhämta kunskap från den

här stormen, ungefär hur lång tid skulle det behöva pågå och vad skulle

det ungefärligen innehålla?

Ordföranden: Vi ger ordet till Sveriges lantbruksuniversitet och Bo

Långström.

Bo Långström: Den diskussionen pågår bland forskarna redan nu.

Stormfällningen är i och för sig en naturkatastrof, men den är också ett

unikt tillfälle att inhämta ny kunskap. De diskussioner vi för i

forskarkåren handlar till exempel om den här skogsskyddsaspekten, som är

relativt kortvarig. Då pratar vi om tre fyra års perspektiv. Men sedan

har vi den här andra aspekten, mångfaldsaspekten, som Bengt Ehnström

berörde lite grann. Vad vi diskuterar är ett forskningsprojekt där man

skulle reservera ett antal ytor där varierande mängder stormfälld skog

lämnas kvar. De behöver alltså följas i 20 år eller längre om man ska

få med den här mångfaldsaspekten också.

Ordföranden: Tack för det. Då går frågan vidare. Det är Cecilia Widegren,

Moderaterna. Varsågod, Cecilia!

Cecilia Widegren (m): Tack, fru ordförande. Låt mig fortsätta med en

fråga till SLU. Jag trodde att regeringen gav så flexibla anslag att ni

hade möjlighet att omprioritera för den här typen av forskningsprojekt.

Om så inte är fallet är det bra att när politikerna är samlade lämna

en summa för den typ av forskning som ni eftersökte. Till Skogsindustrierna

vill jag ställa frågan: Vad är det värsta scenariot vid ett optimalt

insektsangrepp? Jag vill gärna ha det belyst ur både miljösynpunkt och

marknadssynpunkt.

Bo Långström: Apropå det här med forskningsprioriteringen vill jag säga

att vi har ett ramanslag inom Sveriges lantbruksuniversitet. Det

ramanslaget är i stort sett helt och hållet uppbundet till löner. Under

mina 30 år på SLU har man aldrig någonsin kunnat omfördela någonting

mellan fakulteterna. Det här tycker nog inte min ledning om att jag

säger, men så är det.

Den här akuta ansökan som vi gått in med till Formas, Forskningsrådet

för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, ligger på 2 miljoner

kronor för vårt vidkommande. Men det är bara för innevarande år. Ska vi

göra det här uppföljningsprogrammet behöver vi i stort sett samma belopp

under två, tre, fyra år. Det handlar om någonstans mellan 5 och 10

miljoner kronor totalt för det mest akuta. Om man däremot skulle vilja

göra något seriöst med de här feromonfällorna så finns det nya idéer om

kombination mellan antiferomoner och feromoner som innebär att man styr

bort barkborrarna från de antiferomonbehandlade träden och fångar upp

dem i feromonfällorna. Då är det ett stort och dyrbart forskningsprojekt.

Den andra delen av frågan, om kostnaderna för en barkborrehärjning, har

jag gjort en liten kalkyl på. Innan jag lämnar ordet till Skogsstyrelsen

kan jag nämna två saker. Stormen 1969 fällde 35 miljoner kubikmeter

skog. Efter stormen fick vi en granbarkborrehärjning som totalt under

1970-talet dödade 6-7 miljoner kubikmeter skog. Tillväxtförlusterna som

märgborrarna orsakade under samma period var i samma

storleksordning.

Ordföranden: Ordet går vidare till Håkan Wirtén, Skogsstyrelsen, och

Linda Hedlund, Näringsdepartementet.

Håkan Wirtén: Jag ska bara komplettera och säga att vi försöker

omprioritera så hårt vi kan både inom skogsvårdsstyrelserna och inom

skogsvårdsorganisationen i stort. Vi har ju gått in med en begäran om extra

medel på 50 miljoner. Av dem är 8 miljoner tänkta just för det här med

insektsövervakning. Vi har ju fått 15 miljoner i ett beslut, och det är

klart att det ställer ytterligare krav på omprioriteringar, hårdare

prioriteringar. Vi vet inte exakt vad det kommer att innebära för

insektsövervakningen men helt klart underlättar det inte saken att det

blev 15 miljoner i stället för 50.

Linda Hedlund: Jag vill bara kommentera att staten finansierar det mesta

av forskningen via våra forskningsråd. I det här fallet är det

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas,

som har medel att finansiera forskningen. De har redan utlyst en extra

ansökningsomgång för korta, snabba projekt som gäller stormen. Också i

deras ordinarie ansökningsomgång för större projekt avser de naturligtvis

att behandla den här typen av ansökningar i positiv anda.

Ordföranden: Det ska inte uppstå någon debatt här men Bo Långström, SLU,

har du något som är en sakupplysning?

Bo Långström: Formas hade en hearing den 25 februari om forskningsbehovet

i stormens spår. Den samlade svenska skogliga expertisen var på plats,

och då gjordes en överslagsberäkning som landade på att det akuta

forskningsbehovet var någonstans i intervallet 50-100 miljoner per år

under en tioårsperiod för att utföra forskningen, den eftersatta

forskningen och den forskning som bedömdes som nödvändig. Formas akutansökan

omfattar 3 till 4 miljoner.

Ordföranden: Då har vi, som avslutning av den här rundan, Stefan Wirtén

från Skogindustrierna. Varsågod!

Stefan Wirtén: Jag tycker att den här diskussionen illustrerar behovet

av att ha ett helhetsperspektiv på frågan om insektsbekämpning och hur

man ska hantera kemikalier. Inom skogsbruket har vi ju en väldigt tydlig

prioriteringslista där prioritet ett är att upparbeta så mycket virke

som möjligt och direkt förädla det i industrin, antingen i sågverk eller

i massapappersindustrier. Prioritet två är att lagra det, antingen på

land med vattenbegjutning eller i sjöar med sjölagring. Som en sista

prioritet finns kemisk behandling om det blir nödvändigt. Jag säger

detta, för ju mer vi kan ägna oss åt prioriteringarna ett och två, desto

mindre kommer vi att tvingas använda kemikalier.

Sjölagring och olika lagringssystem är också en miljöfråga. Det är lätt

att glömma det. När man tittar på de olika alternativ vi har förstår

jag, och håller med om, att det finns miljörelaterade problem kring dem

alla. Glöm då inte att sjölagring är en miljöfråga i sig, för ju mer vi

kan sjölagra, desto mindre blir vi tvingade att eventuellt så småningom

använda kemikalier.

Sedan fick vi frågan om vad konsekvenserna kan bli om det här problemet

går oss ur händerna. Vi har inget klart och tydligt svar på den frågan,

och det är väl en illustration i sig av behovet av ytterligare forskning

kring insektspopulationernas utveckling. Jag ger fullt stöd åt SLU som

behöver forska ytterligare kring detta. Vi tror att om insektspopulationerna

går oss ur händerna kan direkt uppemot 10 miljoner kubikmeter dödas av

insekterna. På ett par års sikt kan det handla om två tre årsavverkningar

som går från frisk, stående granskog till död skog som vi måste avverka.

Det innebär att de här stormskadorna och avverkningen i anslutning

till stormskadorna kommer att fortsätta i flera år till och att det är

död ved vi måste ta hand om i stället för frisk ved, som är vad marknaden

efterlyser.

Ordföranden: Nu har jag fem frågeställare kvar på listan i den här

omgången innan det är dags att gå över till nästa område, som är

återbeskogning. Då går vi tillbaka till det vi brukar. Vi riktar upp oss

och styr upp frågan och håller den ganska kort. Först ut är det Sven-Erik

Sjöstrand, Vänsterpartiet. Varsågod, Sven-Erik!

Sven-Erik Sjöstrand (v): Tack, fru ordförande. Jag har en fråga till

Ethel Forsberg. Du nämnde att det är begränsad grupp som kan använda

kemiska bekämpningsmedel. Du pratade också om behörighet. Är det så att

ni på KemI ger de här personerna behörighet eller vilken myndighet är

det? Fordras det någon typ av utbildning? Och gäller det i så fall, om

det nu fordras en utbildning, också dem som kommer att få dispens av

Jordbruksverket för skogsplantering? Kommer de också att ha en utbildning

om de ska använda kemiska bekämpningsmedel?

Ordföranden: Varsågod Ethel Forsberg, KemI!

Ethel Forsberg: Tack. Normalt krävs en tredagarskurs för att få behörighet

för spridning av bekämpningsmedel av klass 2. Det är som jag sade en

begränsad grupp som har den behörigheten, och det är Jordbruksverket

som håller i att dela ut behörigheterna. Däremot finns det en större

grupp som har behörighet och har genomgått en kortare utbildning. Den

behörigheten handlar om att använda samma bekämpningsmedel i behandlingen

av skogsplantor. Då har Jordbruksverket efter samråd bestämt sig för

att ge dispens för den större gruppen, som har begränsad behörighet, så

att de kan få en behörighet som gör att man kan använda bekämpningsmedel

också på timmer, till exempel upplag vid skogsvägar och sådant. Den

dispensen ger man nu för 2005 och 2006 så att inte antalet personer med

behörighet blir en begränsande faktor för ett snabbt och effektivt skydd

mot skadeinsekterna.

Ordföranden: Tack så mycket för det, Ethel Forsberg, som är generaldirektör

på KemI, vilket alltså står för Kemikalieinspektionen. Då går frågan

vidare. Nu är det Åsa Domeij, Miljöpartiet. Varsågod, Åsa!

Åsa Domeij (mp): Tack. Jag har en fråga till någon av er från SLU. Jag

undrar: Hur viktigt är valet av plats för virkesupplägg för att minimera

insektsangrepp?

Bengt Ehnström: Jag kan möjligen försöka svara på det. Det är inte helt

lätt men det är självklart, speciellt om man tänker sig en kemisk

behandling, att det ska ligga på ett sådant sätt att man så mycket som

möjligt kan eliminera risken att bekämpningsmedel far ned med vatten,

i vattentäkter. Det var mycket bråk om det där på 60- och 70-talen, då

man lade en del virkeslager mycket nära kommunala vattentäkter och så

vidare. Det är väl en av de viktiga sakerna.

Ska man bevattna virket bör man ju helst cirkulera vattnet. Då vet jag

att man asfalterade terminalytor så att man kunde recirkulera vattnet

- jag vet inte hur många gånger. Det var ett av de råd som vi var

inblandade i på den tiden. Det är väl en av de viktiga sakerna. Med tanke

på att granbarkborren flyger väldigt långa sträckor är det nog väldigt

svårt att så där lätt, geografiskt, isolera virket på det sättet.

Bo Långström: Jag kan fylla på med några synpunkter till. I mellersta

och norra Sverige kan man åstadkomma mycket med att lägga virket i

skuggiga lägen. Man sänker temperaturen och fördröjer utvecklingen hos

barkborrarna så att en del av dem inte hinner utvecklas klart. Vi vet

inte hur läget är i södra Sverige. Det har en mindre effekt i södra

Sverige. Sedan är det klart att om man fick önsketänka skulle man lägga

tallvirke i granskogen och tvärtom. Då skulle man försvåra för barkborrarna

att hitta fram. Men det fungerar ju inte i praktiken.

Ordföranden: Avslutningsvis hörde vi alltså Bo Långström som kompletterade.

Båda två är från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Då ger jag ordet

till Christin Hagberg, Socialdemokraterna.

Christin Hagberg (s): Jag har två frågor. Den första är till Skogs- och

träfacket. Det är en fortsättning på Sven-Erik Sjöstrands fråga. Hur

tycker ni att man uppfyller det här med utbildning, certifiering av

användning av växtskyddsmedel och hur man sedan arbetar med de besprutade

stammar och det virke som ligger ute? Den andra frågan är till Bo

Långström och till LRF Skogsägarna. Den gäller hur man nu tillsammans

mellan SLU och näringen jobbar med den här kunskapen om barkborrar och

andra insektsangrepp med tanke på den erfarenhet som man har skaffat

sig sedan stormarna på 60-talet.

Ordföranden: Då blev det plötsligt tre som skulle svara. Vem ska börja?

Anders Karlsson från Skogs- och träfacket, varsågod!

Anders Karlsson: Tack. Från Skogs- och träfackets sida tycker vi att

det är något märkligt att man ger tillstånd att bespruta virkestravar

till folk som inte har en relevant utbildning.

Ordföranden: Det var ett kort och koncist svar. Vi skickar frågan vidare.

Bo Långström hade också fått frågan.

Bo Långström: Kunskapsöverföringen fungerar alldeles utmärkt, alltså av

den befintliga kunskapen. Vi kommunicerar med både LRF och Skogsindustrierna

och framför allt Skogsvårdsorganisationen, som är den stora

rådgivningsorganisationen. Ganska tidigt kom Skogsstyrelsen ut med sitt

Stormeko,

där man sammanfattade erfarenheterna från stormen så långt. Där hade

vi på SLU skrivit fyra fem sidor om skogsinsekterna i stormens spår.

Sedan har vi den hemsida som uppdateras kontinuerligt med omfattande

information. Sedan har vi som sagt direktkontakt med de berörda

organisationerna. Så det finns inga problem med överföringen av den befintliga

kunskapen. Problemet är att få fram den nya kunskap som behövs.

Ordföranden: Tack för det. Då går vi vidare till Skogsägarna och Mats

Sandgren.

Mats Sandgren: Det var ett så bra svar att jag bara kan tillägga att

det här med besprutningen är en liten fråga för dagen. Jag tycker att

vi tenderar att göra den större än den i själva verket är just nu. Vi

ska ju försöka låta bli att spruta helt och hållet i år. För att

ytterligare spä på när det gäller hur vi har tagit till oss kunskap ska vi

på Södra i alla fall prova att skumma vältorna, kallar vi det för, det

vill säga att flytta bort de översta vältlagren på massavedsfälten för

att skydda mot granbarkborren. Det blir en väldigt bra metod, vad jag

förstår, både ur ekonomisk synvinkel och miljömässigt.

Ordföranden: Tack för de svaren. Då går vi vidare, och vi har två

frågeställare kvar. Det är först Carina Ohlsson, Socialdemokraterna.

Carina Ohlsson (s): Jag har också en fråga som handlar om utbildning

och dispenser. Jag hoppas, som sades här sist, att det blir så att man

inte ska behöva använda det här i någon större omfattning. Men det är

ändå bra att ha med alla perspektiv. Vi har hört mycket om ekologiska

och ekonomiska perspektiv, men vi vet kanske inte lika mycket om det

sociala perspektivet och folkhälsoperspektivet. Det är ändå bra, för

att slippa människors oro, att ha med sig det från början.

Detta gäller, om det skulle bli besprutning, dem som kommer att utföra

detta, för vi vet att det inte är ofarliga preparat. Det gäller också

information till allmänheten och så vidare. Vi har hört att det har

varit mycket gemensamma beredningar och så. Då undrar jag i vilken

omfattning Skogs- och träfacket har varit med i de här diskussionerna om

utökade dispenser, kortare utbildning och så vidare. Vi har ju också

hört att det är en del utländsk arbetskraft. Det vore intressant att

veta hur diskussionerna går om det också. Frågan är till Skogs- och

träfacket och kanske alla som känner sig berörda från motparten.

Ordföranden: Vill Skogs- och träfacket kommentera? Anders Karlsson,

varsågod!

Anders Karlsson: Tack. Vi har tyvärr inte varit med över huvud taget

när man har diskuterat det här. Vi kan också konstatera att det finns

mycket problem, framför allt med arbetskraft från utlandet. De kan inte

vårt språk och inte vårt regelverk.

Ordföranden: Tack för det. Anne-Li Fiskesjö, skogsvårdsstyrelsen!

Annelie Fiskesjö: Vi har på vår skogsvårdsstyrelse en som är specialist

på hantering av kemikalier både när det gäller plantor och när det gäller

upplag. Han har haft regelbundna utbildningar av dem som ska hantera

plantorna hittills. Jag kan ta på mig bollen att se om vi kan ordna en

utbildning för dem som nu får, så att säga, dubbel behörighet. Jag kan

också samråda med Skogs- och träfacket inför den utbildningen.

Ordföranden: Det såg ut som om det nickades gillande därborta. Då är

det Ethel Forsberg, KemI.

Ethel Forsberg: Jag har nog inte så mycket att tillföra i den här frågan,

men jag tänkte bara tydliggöra att jag vet att Arbetsmiljöverket har

varit med i samrådet i den gemensamma beredning som vi har haft.

Ordföranden: Då går vi vidare till den siste frågeställaren när det

gäller området växtskydd och bekämpning av skadeinsekter. Det är Alf

Eriksson, Socialdemokraterna. Varsågod!

Alf Eriksson (s): Tack. Jag behöver ett litet förtydligande, för jag

får inte riktigt det här att gå ihop. Det gäller sjölagring kontra kemisk

behandling. Ni säger att minskad sjölagring skulle leda till ökad kemisk

behandling. Jag fick klart för mig tidigare att den här kemiska

behandlingen var verksam i två månader. Min uppfattning var att virkeslagring

eller sjölagring skulle kunna innebära att det ligger i sjön i tre till

fem år så att vi skulle kunna dra ut på virkestillgången under en lång

tid. Då får jag inte riktigt det här att gå ihop. Kan ni förklara det

för mig?

Ethel Forsberg: Vi kan först konstatera att alla de tre metoderna har,

eller kan ha, miljöeffekter. Jag upprepar gärna att den som bedöms ha

de största miljöeffekterna och riskerna är den kemiska bekämpningen.

Den kemiska bekämpningen genomförs ju under en ganska kort tid. Det är

just då den är effektiv. Men effekten av den, om den är effektiv, varar

ju ett år.

Christer Segerstéen: Det är ju två bitar. När vi talar om sjölagring

den längre tiden är det för att bevara kvaliteten på virket. Kan vi

lägga en större del i sjön kan vi först upparbeta det som vi har

vattenlagrat på land och låta det ligga ytterligare ett tag. På så sätt

kan vi utnyttja den virkesvolym som har trillat ned inom stormområdet

i den befintliga sågverksindustri som finns inom aktuellt område.

Ordföranden: Då hoppas jag att det har klarnat ytterligare lite i den

delen. Det är dags för oss här från miljö- och jordbruksutskottet, den

hearing som vi har med anledning av stormskadorna i södra Sverige, att

gå in på den sista delen. Vi har ju pratat om det som har varit och det

som är. Den stora frågan är väl hur det kommer att bli. Då är

återbeskogningen en viktig beståndsdel. Tomas Thuresson från Skogsstyrelsen

är först ut. Varsågod!

Tomas Thuresson: (Bilder bilaga 4.) Jag ska berätta lite om konsekvenserna

av återväxtsarbetet. Fem minuter är inte lång tid, men vi ska göra så

gott vi kan. Först ska jag säga att 8 % av volymen i det stormdrabbade

området ramlade. Men det innebar inte att det var mer än 3 % av arealen

i Götaland som fälldes. Det är alltså 3 % av arealen vi pratar om, och

det är i och för sig ganska stora arealer. Det är 137 000 hektar som

har ramlat så att återväxtskyldighet har uppstått. Sedan finns det ju

mycket skogar som har blivit utglesade och försämrade på något vis. Men

det är alltså så här mycket som det har uppstått återväxtskyldighet på.

Vi räknar med att ungefär 87 000 hektar är objekt som är större än 0,5

hektar, alltså den gräns där vi normalt sett måste anmäla detta för

avverkning. Det ska vi jämföra med något mindre än 40 000 hektar per år

i normal avverkning i Götaland. Det är alltså i storleksordningen tre

till fyra årsavverkningar som har tippat. Det här innebär väldigt stora

plant- och planteringsbehov, markberedningsbehov och naturligtvis

rådgivningsbehov.

Den stormfällda arealen ser ut som på den bild som jag nu visar. Vi ser

att 3 % i snitt innebär 137 000 hektar, en väldigt stor del i Jönköpings

och Kronobergs län. I Kronobergs län är det ungefär 7 % av arealen som

har tippat. Det är i storleksordningen åtta årsavverkningar.

Vi kan titta på arealfördelningen, storleksfördelningen, på det som har

ramlat. Det här är väldigt preliminära siffror, siffror som vi har tagit

fram via - egentligen - dåliga flygbilder som vi tog under perioden

strax efter stormen. Vi har ungefär 50 000 hektar som är mindre än 0,5

hektar men med objektens medelareal på ungefär 0,4 hektar. Det är alltså

väldigt många små fast ändå hyfsat stora objekt. Det är totalt 180 000

objekt som har ramlat. Det är alltså väldigt många områden, vilket

innebär ett jättestort jobb för alla som är inblandade, inte minst

skogsvårdsstyrelserna, som får ta emot alla avverkningsanmälningar, och

naturligtvis skogsbolagen, entreprenörerna som ska hämta hem det här

virket på så många olika ställen.

Nu ska jag tala om föryngringsmetoder. För de objekt som är större än

0,5 hektar skickade vi i går, eller i dag egentligen, in ett förslag om

återväxtstöd till Näringsdepartementet. Jag har lagt ut 20 kopior på

detta utanför salen. Några av er har säkert tagit den. Vi räknar alltså

på arealerna som är större än 0,5 hektar i det förslaget. Där tror vi

att 10-15 % kan föryngras naturligt jämfört med ungefär 25 % normala år.

Det beror på att de fröträd som man normalt sett använder sig av i

väldigt stor utsträckning har tippat samtidigt som resten av skogen har

tippat. Det är alltså små arealer där det finns fröträd kvar.

Vi tror att det är rimligt att i storleksordningen 10 000-15 000 hektar

av de här 87 000 hektaren föryngras aktivt med mångfaldsinriktade

föryngringsåtgärder, mycket lövträd med andra ord. Av dessa mångfaldsinriktade

arealer måste allting stängslas. Det är för att vi har så stora rådjurs-

och älgpopulationer. Det blir älgmat och rådjursmat av alltihop annars.

Det är ett jättestort problem i södra Sverige i dag. Träden kommer

helt enkelt inte upp. De käkas upp.

Vi tror att merparten av arealen bör föryngras med barr eller barrblandskog

av två skäl. Det ena är produktionsskälet. Det andra är att när vi har

försökt göra bedömningar av detta tror vi inte att vi kommer upp i mycket

mer än 15 000 hektar som markägarna vill föryngra på annat sätt.

Vi ser framför oss väldigt stora föryngringsproblem. Snytbaggepopulationerna

kommer att öka ganska rejält. De har perfekta tillväxtförhållanden,

massor av stubbar. Vi kanske måste plantera en större andel små plantor

för att det är så stora arealer som ska föryngras. Ska vi få fram

tillräckligt mycket plant, vi kommer säkert att återkomma till det, får

vi kanske plantera med mindre plantor. Och hur stor andel kan vi

markbereda? Det hade vi uppe förut. Det är en stor fråga.

Vi har vegetationsproblem. En viss del av arealen kommer vi ju inte åt

i år för att plantera, och kanske inte nästa år heller, för att det

ligger träd kvar. Vi måste gå in och göra efteravverkningar i kanterna

där det står träd kvar. Det kommer att dröja några år innan vi kan gå

in och markbereda och plantera över huvud taget. Innan dess kommer det

att hinna bli väldigt mycket gräs.

Vi hoppas naturligtvis att vi kan föryngra så stora arealer som möjligt,

men som jag sade förut är det förmodligen på rätt små arealer som vi

kan göra detta nu. Vi kommer att behöva jobba väldigt mycket med stöd,

information och rådgivning till skogsägarna.

Urban Eriksson, Svenska Skogsplantor: (Bilder bilaga 4.) Jag är vd för

Svenska Skogsplantor. Svenska Skogsplantor är ett helägt dotterbolag

till Sveaskog. Vi verkar på den svenska plantmarknaden som varje år

omsätter drygt 300 miljoner plantor. Av de plantorna levererar vi ungefär

35 %.

Vi har försökt göra en bedömning av vilket plantbehov som den här stormen

ger upphov till. Det är minsann inte lätt. Det är många variabler som

påverkar plantbehovet. Men på basis av Tomas siffror gör vi ett väldigt

grovt överslag. Det är alltså stor felmarginal. Vi hamnar någonstans på

att det skulle behövas runt 250 miljoner plantor för att återbeskoga de

här arealerna. Leker man med tanken att vi gör det här under en

treårsperiod, vilket är en rätt kort tid, skulle det alltså behövas 85

miljoner plantor per år. Normalt uppskattar vi att det varje år i det

här området sätts 65 miljoner plantor. Så det är en ganska stor volym

extraplantor som måste till.

Det tar alltså två-fem år från det att man sår en planta till dess den

går att leverera. Inom det här området krävs det stora plantor för att

de ska klara vegetation och annan konkurrens. De plantorna tar oftast

minst två-tre år, fyra år ibland, att producera. Det är en viss ställtid.

Huvuddelen av de här extraplantorna kommer alltså att finnas tillgängliga

först från 2007 och framåt. Det är viktigt att komma ihåg.

Vi och andra aktörer har snabbt försökt att ta tag i den här situationen

och öka produktionen på olika sätt, dels genom att öka produktionen i

befintlig kapacitet, dels genom att ta i anspråk kapacitet som inte

används. Vi kommer att legoodla i grannländer. Vi skickar vårt frö, som

är lämpligt för de här områdena, till odlare i andra länder och legoodlar.

Det är de metoder vi kan använda.

Vi har gjort bedömningen att när det gäller gran- och tallfrö har vi en

god tillgång. Det är alltså små behov, som vi ser det, av att importera

granfrö från tredjeland. Det kan finnas, men det är marginellt. Tillgången

på frö från lövträd är mestadels god. En liten reservation där är framför

allt att ekollon är väldigt svåra att lagra. Där har vi faktiskt ingenting

i kistorna.

Den här frågan har varit uppe flera gånger här, men vi måste understryka

att det är nödvändigt med kemisk behandling mot snytbagge för att klara

återplanteringen. Det finns i dag inget praktiskt fungerande mekaniskt

skydd som är lämpligt för den här planttypen och de här områdena, trots

stora insatser för att ta fram ett sådant.

Vi har också hört att det kommer att bli högre föryngringskostnader.

Framkomligheten är sämre. Markbehandlingen försvåras. Därför kommer det

också att bli en stor andel av det vi kallar grönrisplantering. Man

planterar plantor direkt utan markberedning.

Några slutsatser, synpunkter och möjligen någon varningsflagga också.

Som jag var inne på var vi i branschen väldigt snabbt på banan, tycker

vi, och diskuterade gemensamma frågor. Mitt intryck är att samtliga

seriösa aktörer gör sitt yttersta för att möta de ökade behoven. Vi har

också haft en bra dialog med berörda myndigheter, Skogsstyrelsen, KemI

och så vidare.

Min bedömning är också att förutsatt att producenterna får ordentliga

beställningar när det gäller tid för leverans och volym och att vi kan

utsträcka återplanteringsperioden klarar vi svenska plantproducenter

att tillgodose stormområdet med plantor.

Det finns en liten varningsflagga här, kanske inte så liten heller. Vi

har varit inne på det tidigare, att erfarenheten visar att säsongen

efter en storm är aktiviteten när det gäller plantering betydligt lägre.

Skogsägarna är ofta upptagna med att ta vara på sitt virke. I det här

fallet kanske man inte kommer fram. Tillgängligheten är begränsad. Det

kan också vara så att det i övrigt finns brist på resurser för markbehandling

och plantering. Det kan i värsta fall leda till att vi måste kassera en

del av de 65 miljoner plantorna som är avsedda för området i år. Där är

det väl en varningsflagg.

Jag vill hålla med om behovet att vi får klara besked när det gäller

återplanteringsstödet så fort som möjligt så att vi inte riskerar att

skogsägarna inte vet vad som gäller. Då vill de kanske avvakta sina

insatser. Planteringsbidraget bör alltså gälla retroaktivt, och det bör

kommuniceras snarast.

Ordföranden: Även nu har ledamöterna möjlighet att ställa frågor. Man

skulle kunna tro att de har gjort det tillräckligt, men så är inte fallet.

Vi har återigen en lång lista.

Anita Brodén (fp): Fru ordförande! Jag vill ta tillfället i akt och

tacka alla er som har föredragit och kommenterat. Det har varit oerhört

värdefullt.

Det har framkommit att det är viktigt med tydliga och snabba besked med

tanke på regelverk vad gäller återbeskogning. Men ett av problemen som

också har framkommit är ju den mentala bryggan, kan man väl säga, eller

hindret där drabbade skogsbönder känner både brist på ork och framtidstro.

Här får vi ju hjälpas åt så mycket vi kan.

Finns det ytterligare saker som kan göras för att underlätta och för

att möjliggöra att vi kan plantera så mycket som möjligt detta år för

att undvika det vi hörde i föredragningen?

Urban Eriksson: Vi gör allt vi kan för att allokera olika resurser till

området. Vi flyttar markberedningsresurser från andra områden, och vi

försöker tidigt engagera plantörer och utbilda dem. Det är väl det vi

kan göra i år faktiskt.

Christer Segerstéen: Snabba och klara besked och att de gäller retroaktivt,

så att jag vet att jag får del i det här programmet för det jobb jag

gör nästa vecka.

Anne-Li Fiskesjö: Vi tror att vi skulle kunna erbjuda en återbeskogningsplan

fastighetsvis och då väcka ett intresse för återbeskogning. Om vi kan

gå ut från skogsvårdsstyrelsen och erbjuda oss att se över vilka hyggen

eller småområden som behöver återbeskogas och beskriva vad som behöver

göras blir det ett beställningsunderlag för markägaren att börja agera

utifrån.

Sedan kan jag ge en ljusglimt från regionen. Vi har märkt att det är

många som är väldigt mycket mer intresserade av sin skogsfastighet nu

än tidigare och faktiskt känner ett starkt engagemang för att återbeskoga.

Bengt-Anders Johansson (m): Fru ordförande! Vi har ju i miljö- och

jordbruksutskottet från tid till annan blivit uppvaktade om konkurrensen

när det gäller skogen, mellan viltet å ena sidan och virkeskvaliteten

å andra sidan. Det här är naturligtvis olika i olika delar av vårt land.

Min fråga är ganska generell, och jag vet egentligen inte vem jag ska

rikta den till: Vilken beredskap finns det nu för att kunna tillgodose

båda de här intressena för att därigenom förmera värdet av den svenska

skogen både vad gäller viltkött och kvalitetsskog?

Stefan Wirtén: Det var en stor fråga som jag inte kommer att ha möjlighet

att ge ett fullödigt svar på.

Däremot vill jag ta tillfället i akt och berätta att skogsbruket

tillsammans med landets två jägarorganisationer har enats om ett förslag

till ny älgförvaltningsmodell som jag tror skulle vara väldigt välgörande

för såväl jägarkåren som skogsbruket om vi kunde få den införd i Sverige.

Vi har överlämnat förslaget till jordbruksministern och hoppas att denna

fråga med förtur kommer att utredas. Det var nog i höstas vi gjorde

detta, för ett halvår sedan eller något i den stilen, och vi har ännu

inte hört något från ministern. Så jag skulle vilja skicka den frågan

till er i miljö- och jordbruksutskottet också. Ta till er förslaget

från jägarorganisationerna och skogsbruket och driv på så att denna

fråga kommer att utredas. Jag tror att det skulle vara mycket välgörande

för såväl skogsbruket som för jakten och jägarkåren i Sverige.

Tomas Thuresson, Skogsstyrelsen: Jag kan inte besvara frågan, men jag

vill betona att ett av de största problemen vi har med biologisk mångfald

i södra Sverige i dag är att vi har för mycket vilt. Vi har i det förslag

som vi har lämnat till regeringen om återväxtstöd en komponent med där

vi avser att på lämpliga marker enbart stängsla för att få upp betesbegärliga

trädslag, tall, sälg, rönn, ask, ek och så vidare. Vi har sett många

goda exempel där det finns hägn. Det här är både ett pedagogiskt problem

och ett faktiskt problem. Man ser i dag ett grönlandskap sprida ut sig

och man skyller skogsbruket för detta. Men det är inte bara skogsbruket

utan det är faktiskt viltet som är ett väldigt stort problem också. Det

måste vi hantera på något vis så att vi får en bra balans.

Christer Segerstéen: Från Skogsägarnas sida måste vi vara så pass ärliga

att vi säger att prioritet ett är att återbeskoga. Det kommer att finnas

mat även för det vilda. Lite mer långsiktigt kan vi i dialogen med

jägarorganisationerna se till att det finns foder, kraftledningsgator

och så vidare. Men prioritet ett är återbeskogningen.

Per Larsson: Jag skulle vilja understryka det som har sagts från speciellt

Skogsstyrelsen. Jag tror att man måste se det som en stor möjlighet att

skapa mer varierade och naturliga skogar i södra Sverige, som förhoppningsvis

också är mycket mer stormtåliga i framtiden. Då är viltbetestrycket ett

stort problem. Det är viktigt att man från statsmakternas sida nu när

man utformar stöd och inte minst rådgivning med mera ser till att försöka

åstadkomma styrmedel som styr mot mer blandade skogar, ädellövskogar

med mera, och att man liksom bygger in starka incitament för det.

Kortsiktigt behövs det stängsling, tyvärr. Långsiktigt måste man jobba

med de frågorna också.

Sven Gunnar Persson (kd): Flera har påpekat att snytbaggen kommer att

ta för sig av de nya plantorna. Det skulle vara intressant att höra

Kemikalieinspektionen redogöra för vilka regler som nu gäller, vilka

medel som är mest lämpade och risken för att medel som inom EU har

tillåtits men som inte vi vill ha här kommer till användning och sådana

saker.

Hade jag haft möjlighet att ställa en andra fråga skulle det ha varit

intressant att höra .

Ordföranden: Och det hade du inte den här gången.

Lars Lindqvist: Det finns alltså två godkända medel mot snytbagge. Det

ena är Merit Forest WG och det andra är Cyper Plus. Det är inte en så

stor preparatåtgång att det finns behov av en massa nya medel. Det är

väl de som har tagit en större del av marknaden som är kvar.

Jan-Olof Larsson (s): I dag har det framkommit många personliga katastrofer,

regionala katastrofer och även katastrofer på nationell basis. Om man

utifrån ekonomisk synpunkt ser på att 70 miljoner kubikmeter har blåst

ned, hur lång tid tar det på nationell basis för detta att växa upp och

hur påverkar det uttaget nationellt på kort och lång sikt?

Tomas Thuresson: På nationell nivå återhämtar det här sig efter

storleksordningen ett och ett halvt år ungefär. På den nivån är det inget

problem. På Götalandsnivå kan vi säga att 8 % av volymen har "tippat"

men 92 % är kvar. De 92 procenten växer med ungefär 3 % per år. När vi

har avverkat det liggande virket och dessutom de kantzoner som bör

restavverkas har vi ungefär lika mycket virke som vi hade innan, skulle

jag tro. Så på Götalandsnivå kommer det inte att vara något akut

virkesbalansproblem. Däremot kan det lokalt eller regionalt i de värst

drabbade områdena, vid de sågverk som ligger i Kronobergs län där det

har blåst ned som värst, kanske bli problem på några års sikt, men inte

på högre nivå. Det tror jag inte.

Claes Västerteg (c): Fru ordförande! Det har framkommit här med all

önskvärd tydlighet att det krävs ett snabbt besked om formerna för

återväxtstöd. Min fråga är till Näringsdepartementet. När kan vi förvänta

oss ett beslut?

Sedan var Sven Gunnar Persson orolig för prisutvecklingen på skogsplantorna.

Linda Hedlund: Jag kan tyvärr inte svara på den frågan. Den ligger över

huvudet på oss tjänstemän.

Ordföranden: Då hade du tur, Claes, att du hade en andra fråga.

Urban Eriksson: Jag är inte så orolig för prisutvecklingen!

(Ordföranden: Säger vd - det är ju skönt.)

Skämt åsido tror jag inte att prisutvecklingen kommer att avvika från

det som har gällt tidigare. Några procent per år i bästa fall, ur mitt

perspektiv. Det är kanske ett mer sansat svar.

Ordföranden: Det var väl tur att du lade till det på slutet.

Anders G Högmark (m): Fru ordförande! Jag sade tidigare att det är

viktigt för myndigheter att fatta rätt beslut och att fatta det vid rätt

tid. Med all tydlighet har väl det framkommit här. Jag kan instämma i

det som har sagts om värdet av att kunna fatta beslutet och ge besked

om återplanteringsstödet. Det ska inte behöva gå flera veckor och månader

för att det beslutet ska fattas.

Sedan en fråga. Av de 137 000 hektar som visades på en bild tidigare är

ju 50 000 hektar fördelade på hyggen mindre än en halv hektar. Många är

väldigt små bitar. Min fråga till Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen

ute på fältet, gärna i mitt eget drabbade hemlän, är helt enkelt: Hur

ser ni på föryngringsmetoderna på de allra minsta hyggena? Kan man ana

att det i stort sett blir ganska stor andel som kommer att självföryngras?

Kommer det då att innebära att vi på det sättet får en något sämre

förmåga att ta till vara markens produktionsvärden, eftersom inte

återplanteringen sker i så organiserad form?

Tomas Thuresson: Det är klart att vi bedömer att en hyfsat stor andel

av de riktigt små hyggena kommer att självföryngras. Det ger en lägre

produktion, som du var inne på. Samtidigt är det en möjlighet att

utnyttja självföryngring i det här läget när vi har så mycket annat arbete

att göra också.

Tyvärr kommer många av de här små hyggena att bli väldigt dåligt

självföryngrade om man satsar på det som metod överallt. I de återväxttaxeringar

vi gör i dag blir 30 % där man så att säga inte gör någonting godkända

och 70 % blir underkända. Det är tyvärr en ganska stor andel som kommer

att misslyckas.

Christer Segerstéen: Vi ska komma ihåg, som jag har sagt tidigare, att

det finns en drivkraft hos skogsägaren att återskapa. Tittar vi efter

stormen 1969 kan vi se att mycket även av de små ytorna återskapades

och planterades igen.

Som organisation är vi nu mitt uppe i att se till att hjälpa till och

få ut virket. Vid nästa fas, återbeskogningen, har även vi ett ansvar.

Däri ligger att informera och ge råd. Jag tror säkert att många av de

här små områdena också kommer att planteras.

Anne-Li Fiskesjö: Om vi kan ta vara på det som kommer på de här småägorna

och sköta det rätt i fortsättningen kanske vi kan få en ännu bättre

stormanpassad skog än vi hade tidigare. Men då ska man inte bara prioritera

produktion, som Anders Högmark var inne på, utan då ska man också

prioritera stormberedskapen.

Marie Wahlgren (fp): Ni har tagit upp ett par gånger att föryngringen

kommer att bli dyrare på grund av att vi har en besvärligare skog att

föryngra helt enkelt. Jag skulle gärna vilja ha en uppskattning av hur

mycket dyrare. Hur mycket högre föryngringskostnader har vi att se fram

emot?

Christer Segerstéen: I kronor är det svårt att säga. Men det som blir

jobbigare är att markberedningen måste göras kraftigare eftersom det

ligger mer rester kvar på hygget. I Kronoberg, framför allt, är det ett

platt landskap, och som vi hörde länsgemensamt tidigare kommer det att

krävas skyddsdikning i betydligt större omfattning än tidigare. Vi har

alltså ett par komponenter som man kanske inte tidigare har behövt

använda på samma sätt.

Björn Andrén, Skogsindustrierna: Jag vill fylla på med att vi har pratat

rätt mycket om att underlätta med regelverk för att få hit

avverkningsentreprenad

och lastbilar. Det finns anledning att inför ett stort åtagande vad

gäller föryngringen också fundera på vad som behöver förändras och

nytänkas i regelverk så att man underlättar för skogsvårdsentreprenad,

som ofta är ganska småskalig entreprenad men som jag tror kommer att

kunna bidra till att det både blir gjort och blir gjort till en hygglig

kostnad.

Ordföranden: Tack för det. Då har vi klarat av den här rundan med frågor.

Nu kommer jag till den mycket vågade frågan. Är det någon av er som

har rest hit i dag som har suttit och klämt och känt på någonting som

ni tycker borde ha blivit sagt innan vi avslutar, så får ni chansen. Är

det någon som har någonting på hjärtat som ni absolut vill förmedla? Är

det någon ledamot som sitter på en liten fråga?

Bengt-Anders Johansson (m): Jag har en kort fråga som inte har belysts

över huvud taget. Jag vänder mig kanske främst till Mats Sandgren eller

Christer Segerstéen. Kan ni göra en bedömning av hur den enskilde

skogsägaren till syvende och sist blir drabbad av detta i kronor och ören

per kubikmeter eller någonting liknande? Jag påstår ju att det är den

enskilde som får ta smällen i slutändan.

Christer Segerstéen: Det är tiotusenkronorsfrågan. Det är ju så många

omständigheter. Är du försäkrad eller icke försäkrad? Vem har du som

köpare av virke? Är du med i en skogsägarförening? Hur är ditt förhållandet

till sågverk, till skogsindustrin, ditt engagemang? Det är väldigt svårt.

En sak kan vi vara överens om - det kommer att kosta för den enskilde

skogsägaren. Det är fullt klart. Och det kanske ligger på 25-30 % om

man har försäkring och bra kontakter. Den skogsägare som är oförsäkrad

och inte har några virkeskontakter kommer att vara väldigt illa ute.

Skogsstyrelsen har ju pekat på att det av den totala mängden kanske rör

sig om storleksordningen 6 miljoner kubikmeter virke. Man kanske kommer

att vara inom den ramen. Vi har ju samtidigt en skogsvårdslag med krav

på återbeskogning. Du måste alltså röja upp och återplantera. Då talar

vi om en bra bit över 50-60 % kanske 70 %.

Ordföranden: Tack för det. Då har jag tre saker som jag skulle vilja ta

upp innan vi slutar.

Den första är naturligtvis att tacka alla er som har tagit er tid och

gjort det möjligt att komma hit i dag. Det är oerhört värdefullt för

oss att få ställa de frågor som vi har gjort i dag. Sedan vill jag tacka

alla som har varit med och följt oss både på läktare och hemma i

tv-sofforna.

Den andra är att tala om för er som vill följa den här diskussionen

efteråt att vi har haft våra stenografer här under dagen. Det kommer

att finnas protokoll att hämta, om man vill se vad var och en har sagt.

Även för er där hemma är det bara att gå in på riksdagens hemsida, www.

riksdagen.se.

Till sist vänder jag mig framför allt till utskottet. Nu har ni varit

duktiga i tre timmar, men kl. 12, om några minuter, är det samling i

utskottsrummet för jordbruksinformation inför EU-mötet om en vecka. Det

gäller att gaska upp sig.

Ett stort tack till er allihop och till er där hemma!

Bilaga 4

Bilder från den offentliga utfrågningen

Håkan Wirtén, Skogsstyrelsen

Stefan Wirtén, Skogsindustrierna

Christer Segersteen, LRF Skogsägarna

Bo Långström, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU

Tomas Thuresson, Skogsstyrelsen

Urban Eriksson, Svenska Skogsplantor AB