Bet. 2004/05:NU16

Näringsutskottets betänkande

2004/05:NU16

Transparensdirektivet och vissa övriga konkurrenspolitiska frågor

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker förslagen i proposition 2004/05:140 om genomförande av

EU:s transparensdirektiv. Detta direktiv har som syfte att underlätta EG-

kommissionens granskning av att företag inte får sådana stöd från det allmän-

na eller andra fördelar av en medlemsstat som strider mot EG:s konkurrens-

regler för företag och stater. Direktivet och den nu aktuella lagstiftningen

skall däremot inte ses som ett medel för att reglera förhållandet mellan offent-

lig och privat sektor på nationell nivå. Lagändringarna - i vilka utskottet

föreslår ett smärre tillägg - skall träda i kraft den 1 augusti 2005.

I en motion föreslås en utvidgning av tillämpningsområdet i förhållande

till vad som krävs enligt transparensdirektivet. Enligt utskottets mening bör

dock någon sådan utvidgning inte göras för närvarande. I en reservation (m,

fp, kd, c) anmodas regeringen att göra konsekvensanalyser av en utvidgning

av tillämpningsområdet och så snart som möjligt återkomma till riksdagen

med förslag om lagändringar.

När det gäller frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor föreslår utskottet att riksdagen, genom ett tillkännagivande,

skall

begära att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder för

att komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och privat

sektor. I ett sådant arbete bör ett domstolsförfarande övervägas. Regeringen

bör återkomma i frågan så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behand-

la regeringens förslag. Regeringen bör vidare redovisa sina förslag med an-

ledning av förslag på området från Konkurrensverket. Dessa förslag avser

bl.a. åtgärder för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer följs,

införan-

det av en nationellt utformad reglering av subventioner samt hur en offentlig

aktör skall få använda information och kompetens upparbetad i myndighets-

rollen. Detta sistnämnda arbete bör regeringen redovisa till riksdagen under

riksmötet 2005/06. När det gäller förslag om hur en nationellt utformad reg-

lering kan utformas noterar utskottet att en sådan regel skulle kunna fungera

som ett nationellt komplement till den EG-rättsliga regleringen av statligt

stöd. I en reservation (m, fp, kd, c) efterlyses ytterligare åtgärder från

reger-

ingens sida senast under riksmötet 2005/06 för att reda upp konkurrenssitua-

tionen mellan offentlig och privat sektor.

I betänkandet behandlas och avstyrks även motionsyrkanden rörande kon-

kurrenspolitikens inriktning. I en reservation (m, fp, kd, c) redovisas dessa

partiers gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet av-

styrker också motionsyrkanden om kriminalisering av karteller, med hänvis-

ning till ett i december 2004 avlämnat utredningsbetänkande, i vilket presen-

terades en konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering inom konkur-

rensrätten. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser återkom-

ma till riksdagen i frågan. Utskottet finner ingen anledning att föregripa denna

fortsatta beredning. I två reservationer (fp respektive kd) följs motionsyrkan-

dena upp. Slutligen avstyrker utskottet en motion om en utvärdering av Kon-

kurrensverkets verksamhet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Konkurrenspolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L291 yrkande 3, 2004/05:L336

yrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkande 3, 2004/05:N249 yrkande 2,

2004/05:N305 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 7, 2004/05:N411 yr-

kande 1 och 2004/05:N413 yrkande 6 i denna del.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat

sektor

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet

anför. Därmed avslår riksdagen motionerna 2004/05:N249 yrkandena 3,

4 och 6, 2004/05:N305 yrkandena 2 och 3, 2004/05:N308 yrkande 3,

2004/05:N391 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N393 yrkande 4, 2004/05:

N397 yrkandena 2 och 9, 2004/05:N400 yrkandena 8 och 9, 2004/05:

N401 yrkande 7, 2004/05:N402 yrkandena 2-4 och 2004/05:N412 yr-

kande 8.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Genomförande av transparensdirektivet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansiella

förbindelser m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140

punkt 1 och avslår motion 2004/05:N22 yrkandena 1-5.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Övriga lagförslag

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2005:110) om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140 punkt 2.

b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1970:417) om marknadsdomstol m.m. Därmed bifaller riksdagen propo-

sition 2004/05:140 punkt 3.

c) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1997:614) om kommunal redovisning, dock med ändring att 2 kap. 13 §

skall ha lydelse enligt utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riks-

dagen delvis proposition 2004/05:140 punkt 4.

d) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bokföringsla-

gen (1999:1078), dock med ändring att 7 kap. 7 § skall ha lydelse enligt

utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition

2004/05:140 punkt 5.

5. Kriminalisering av karteller

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ332 yrkande 4,

2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yr-

kande 6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (kd)

6. Konkurrensverkets roll

Riksdagen avslår motion 2004/05:N271.

Reservation 6 (m, fp, kd, c) - motiv.

Stockholm den 2 juni 2005

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per Bill

(m), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp),

Berit Högman (s), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Carina

Adolfsson Elgestam (s), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Anne-

Marie Pålsson (m), Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Krister

Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Oscarsson (kd).

2004/05

NU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2004/05:140 om genomförande av transparensdirektivet,

dels en motion som väckts med anledning av propositionen,

dels 17 motioner från den allmänna motionstiden om olika konkurrenspoli-

tiska frågor.

Betänkandet inleds med ett avsnitt om konkurrenspolitikens inriktning.

Därefter behandlas propositionen och den motion som väckts med anledning

härav samt i anslutning härtill motionsyrkanden från allmänna motionstiden

som tar upp olika aspekter av konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor. Slutligen tar utskottet upp motionsyrkanden rörande kriminali-

sering av karteller och om Konkurrensverkets roll.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Konkurrenslagen (1993:20), som trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop.

1992/93:56, bet. 1992/93:NU17), är baserad på den s.k. förbudsprincipen,

vilken utgår från att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och där-

för skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten innehåller lagen två

principiella förbud, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan

företag (6 §) och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en domine-

rande ställning (19 §). Dessa bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artik-

lar 81 (regler beträffande avtal m.m. som har till syfte eller effekt att hindr

begränsa eller snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande ett eller

flera företags missbruk av dominerande ställning), vilka ingår i de grund-

läggande konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden. I konkurrens-

lagen finns också bestämmelser rörande företagskoncentrationer.

Konkurrenspolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om konkurrenspolitikens in-

riktning. Utskottet redogör för sin syn på inriktningen av denna po-

litik, vilken överensstämmer med den som riksdagen tidigare ställt

sig bakom. Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2004/05:N305 (m) begärs ett tillkännagivande om vikten av att

bekämpa monopol. Statens uppgift är att ställa upp regler för företag och

enskilda och att finansiera viktiga välfärdsuppgifter såsom skola, vård och

omsorg, anför motionärerna. De menar att en renodling av statens och kom-

munernas roller, där dessa inte agerar domare och spelare på samma gång,

skapar förutsättningar för fler livskraftiga företag med fler aktiva ägare. Kon

kurrensverket måste ges ökade resurser för att kunna bevaka konkurrensen på

olika områden, säger motionärerna. De anser att de räder som verket gjort mot

vissa branscher där det befarats bristande konkurrens har varit bra och bör

utvecklas. Motionärerna välkomnar den reformering av konkurrensövervak-

ningen som sker inom EU och förespråkar att Sverige skall verka för att EU

skall ingripa med kraft mot t.ex. olagligt och konkurrenssnedvridande stats-

stöd eller begränsningar av konkurrensen i olika medlemsländer. Privata

monopol och kartellbildningar hör inte hemma i en marknadsekonomi, och

tendenser till detta måste bekämpas med kraft, anförs det avslutningsvis.

Ett tillkännagivande om strukturförändringar i konkurrensfrämjande syfte

föreslås i motion 2004/05:L291 (m). Fasta spelregler och konkurrens på lika

villkor är viktiga förutsättningar för att marknadsekonomin skall fungera, och

konkurrens är den bästa garantin för att konsumenter skall få så bra varor och

tjänster som möjligt, till rimliga priser, säger motionärerna. De menar också

att det är av avgörande betydelse för den internationella styrkan hos svenskt

näringsliv att konkurrensen upprätthålls på hemmamarknaden. Den konsu-

mentpolitik som Moderata samlingspartiet förespråkar syftar till att öka den

konkurrensutsatta sektorn, vidga området för privat näringsverksamhet, av-

veckla offentliga monopol och minska offentligt ägande i näringsverksamhet,

sägs det.

I motion 2004/05:N249 (fp) begärs ett tillkännagivande om att konkurrens-

lagen bör göras effektivare. Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som

sätts upp av etiska principer och lagstiftning är det bästa verktyget för att

tillgodose konsumenternas efterfrågan och hushålla med begränsade resurser,

anför motionärerna. De menar att en effektiv konkurrens i första hand alltid

gynnar konsumenterna, och konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraf-

ten till teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Marknadsekonomin förut-

sätter en effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar marknadsdelning och

prissamverkan samt utövar fusionskontroll, säger motionärerna. De anser att

en fungerande och sträng konkurrenslagstiftning behövs för att en effektiv

konkurrens skall råda i det privata näringslivet. Staten skall sätta ramar och

övervaka spelreglerna på marknaden, men om staten är både domare och

spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids, anför motio-

närerna. De menar att en viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i de

s.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens oc

delvis omfattande regleringar. En hel del viktiga avregleringar har redan

gjorts i Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande brist-

fällig, framför allt på de marknader där hushållen är köpare, t.ex. detaljhande

och tjänsteproduktion, säger motionärerna. De hänvisar härvid till Konkur-

rensverkets rapport Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen (2004:2),

som presenterades i juni 2004 och enligt vilken den svenska prisnivån för den

privata konsumtionen låg nästan 20 % över den genomsnittliga nivån inom

EU. Även inom Sverige varierar prisnivåerna - i Västsverige är maten ca 6 %

billigare än i Stockholmsområdet, säger motionärerna. De anser att regeringen

inte bör fördröja beredningen av Konkurrensverkets rapporter utan så snart

som möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag. För att göra konkurrensen

mer effektiv krävs det, enligt motionärerna, konkreta åtgärder på följande

områden: ökad avreglering; skärpning av konkurrenslagen och effektivisering

av övervakningen; resurstillskott till Konkurrensverket; granskning av nya

regeringsförslag utifrån såväl ett småföretagsperspektiv som ett konkurrens-

perspektiv; identifiering och avveckling av kvarvarande konkurrenshämman-

de regleringar i den privata sektorn.

Ett tillkännagivande om konkurrens föreslås även i motion 2004/05:N413

(fp), med likartad motivering som i nyssnämnda motion 2004/05:N249 (fp).

I motion 2004/05:L336 (fp) begärs ett tillkännagivande om ökad konkur-

rens, varvid det hänvisas till den i motion 2004/05:N249 (fp) nämnda rappor-

ten av Konkurrensverket. Effektiv konkurrens i privat och offentlig verksam-

het är till nytta för konsumenterna, framhåller motionärerna. En betydande del

av prisskillnaden mellan Sverige och övriga länder beror på bristande konkur-

rens, varför avregleringar i konkurrensstimulerande syfte framför allt är ett

konsumentintresse och bör fortsätta på fler marknader, anför motionärerna.

Det behövs en effektivare konkurrenspolitik för dagligvaruhandeln, anförs

det i motion 2004/05:MJ332 (fp). Sverige har för höga matpriser, säger mo-

tionärerna och hänvisar till att livsmedelspriserna år 2003 låg 24 % högre i

Sverige än genomsnittet i EU (om mervärdesskatten räknas bort blir skillna-

den mindre men fortfarande betydande). Minst 5 % av skillnaden beräknas

bero på bristande konkurrens i Sverige. Inom Sverige finns också betydande

prisskillnader mellan olika regioner, påpekar motionärerna. De konstaterar att

dagligvaruhandeln i Sverige kännetecknas av stark koncentration. Mellan

åren 2003 och 2004 har de tre detaljhandelsblocken ICA Sverige AB, KF

Ekonomisk förening och Axfood AB stärkt sin sammanlagda andel av daglig-

varumarknaden ytterligare, från 73 % till 74 %, trots att nya aktörer, såsom

Lidl, har tillkommit. Bristen på konkurrens är mycket allvarlig och gör att

konsumenterna får betala mer för maten än de skulle ha behövt om dagligva-

rumarknaden fungerat mer effektivt, anför motionärerna. För att marknaden

skall fungera måste antalet aktörer bli fler, antingen genom nyföretagande

eller genom att fler utländska aktörer etablerar sig på marknaden. Detta kan,

enligt motionärerna, underlättas genom en effektiv konkurrenspolitik och

genom att kommunerna underlättar för nyetableringar.

I motion 2004/05:N393 (kd) begärs ett tillkännagivande om en effektivare

konkurrenspolitik. En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s

välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och

delvis omfattande regleringar, säger motionärerna, i likhet med vad som sades

i den nyssnämnda motionen 2004/05:N249 (fp). Marknadsekonomin förutsät-

ter en effektiv konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning, prissam-

verkan och som utövar fusionskontroll, anför motionärerna. De menar att den

svenska konkurrenspolitiken, som bör harmoniseras med utvecklingen inom

EU, kan dämpa prisstegringstakten. Det finns många indikationer på att en

stor del av det potentiella nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande

regelverk, varför en ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkur-

rens, säger motionärerna. De anser också att konkurrenslagen bör skärpas och

att övervakningen bör bli effektivare, varvid såväl privata som offentliga

monopol och oligopol skall motverkas.

Forskning om sambanden mellan pris, kvalitet, service, mångfald, inträ-

deshinder, innovationer och konkurrens måste initieras, anförs det i motion

2004/05:N411 (kd). Hänvisning görs till den i motion 2004/05:N249 (fp)

tidigare nämnda rapporten från Konkurrensverket. De svenska priserna på

livsmedel är högre än i många andra europeiska länder, påpekar motionärer-

na. De anser att regeringen - även om den lokala konkurrensen är en kommu-

nal fråga - måste ta ett ansvar för att de svenska livsmedelspriserna är så

höga. Det krävs forskning och jämförande analyser med andra länder med

fokus på olika samband som har betydelse för livsmedelspriserna, t.ex. sam-

bandet mellan pris och konkurrens, anförs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen avslog våren 2004 motionsyrkanden rörande konkurrenspolitikens

inriktning, liknande de här aktuella (bet. 2003/04:NU13). Utskottet erinrade

därvid om sin syn i frågan. I en reservation (m, fp, kd, c) redovisades dessa

partiers gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning.

I det nyssnämnda betänkandet behandlades också proposition 2003/04:80

om moderniserad konkurrensövervakning. Förslagen i propositionen grunda-

de sig på en ny EG-förordning om tillämpning av konkurrensreglerna, som

började gälla den 1 maj 2004. Syftet med de nya reglerna är att effektivisera

tillämpningen av EG:s konkurrensregler och möjliggöra en förstärkt övervak-

ning av allvarligare konkurrensbegränsningar, såsom karteller. EU-reformen

innebär bl.a. att EG-kommissionen och alla nationella konkurrensmyndighe-

ter inom EU kommer att samarbeta inom ett nätverk. Genom detta samarbete

kommer hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än för närvarande

att delegeras till nationella konkurrensmyndigheter och domstolar. Riksdagen

beslöt i enlighet med propositionen. I en reservation (m, fp, kd, c) välkomna-

des moderniseringen av tillämpningen av konkurrenslagstiftningen, samtidigt

som vissa synpunkter framfördes. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli

2004.

Utskottet har nyligen justerat betänkande 2004/05:NU17 om skadestånd

enligt konkurrenslagen, m.m. (prop. 2004/05:117). I propositionen föreslås

bl.a. att kretsen av skadeståndsberättigade skall vidgas, vilket förväntas öka

den s.k. reparativa effekten av konkurrensreglerna, liksom den preventiva

effekten. I en reservation (m) avvisades detta förslag. Även en ökning av

preskriptionstiden från fem till tio år föreslås, vilket utskottet har ställt s

bakom men som har avvisats i en reservation (m, fp, kd, c). Riksdagen be-

handlar det nämnda betänkandet samma dag som det nu aktuella betänkandet.

I några motioner berörs frågan om en förstärkning av Konkurrensverkets

resurser. Riksdagen beslöt i december 2004 om anslag till Konkurrensverket

för år 2005 (prop. 2004/05:1 utg.omr. 24 Näringsliv, bet. 2004/05:NU1).

Anslaget för år 2005 uppgår till 83,7 miljoner kronor. Riksdagen avslog sam-

tidigt motionsyrkanden om ökade anslag till Konkurrensverket med respekti-

ve 5 miljoner kronor (m), 24 miljoner kronor (fp), 9 miljoner kronor (kd) och

7 miljoner kronor (c). I sitt ställningstagande noterade utskottet att anslaget

till Konkurrensverket höjdes för år 2003 med 2 miljoner kronor mot bakgrund

av de ökade arbetsuppgifter som verket fick till följd av de ändringar i kon-

kurrenslagen som riksdagen beslöt om våren 2002 med syfte att effektivisera

kartellbekämpningen. Utskottet erinrade också om att anslaget dessförinnan

nivåhöjdes med 5 miljoner kronor fr.o.m. år 2001. Det framhölls vidare att

Konkurrensverkets möjligheter att ta egna initiativ för att spåra, utreda och

bevisa skadliga konkurrensbegränsningar har ökat. Detta beror till en del på

att verkets resurser inte längre i lika stor utsträckning som tidigare tas i an

språk för ren ärendehantering; konkurrenslagen har varit i kraft i cirka tio år

och marknadens aktörer har därmed bättre kunskap om lagen och inte längre

samma behov som tidigare av att få olika frågor prövade. Även riksdagens

nyssnämnda beslut våren 2004 med anledning av proposition 2003/04:80 om

moderniserad konkurrensövervakning innebär att det hos Konkurrensverket

kommer att frigöras resurser, vilka kan användas för övervakning och be-

kämpning av allvarliga konkurrensstörningar (bet. 2003/04:NU13).

Utredningen om ökad effektivitet på konkurrensområdet

Regeringen tillkallade i september 2004 en särskild utredare, kammarrättspre-

sident Sten Heckscher, med uppdrag (dir. 2004:128) att effektivisera förfa-

randet enligt konkurrenslagen. Instansordningen för konkurrensskadeavgifter

skall övervägas. Det nuvarande systemet innebär dels undersökning, analys

och bedömning hos Konkurrensverket, dels prövning därefter i Stockholms

tingsrätt och dels, vid överklagande, överprövning i Marknadsdomstolen.

Handläggningen tar lång tid när det rör sig om ett omfattande material och

många som skall höras. I utredarens uppdrag ingår att överväga att minska

antalet domstolsinstanser samt, för det fall utredaren finner att den nuvarande

ordningen skall bestå, att överväga att införa prövningstillstånd i ledet tings

rätt-Marknadsdomstolen.

Utredaren skall dessutom göra en översyn av konkurrenslagens regler om

företagskoncentration med anledning av rådets förordning (EG) nr 139/2004

av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer. Utredaren

skall föreslå de ändringar av det svenska regelsystemet som bedöms motive-

rade. De frågor utredaren särskilt skall analysera gäller substanstest, behand-

lingen av vissa begränsningar, svenska myndigheters bistånd till kommissio-

nen i samband med inspektioner samt anmälan om företagskoncentration.

Slutligen skall utredaren bedöma om Konkurrensverket bör få möjlighet att ta

ut en avgift för en sådan anmälan. I uppdraget ingår avslutningsvis att över-

väga ytterligare effektiviseringsåtgärder och att se över konkurrenslagens

struktur och överskådlighet.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag i fråga om instansordningen och före-

tagskoncentrationer senast den 1 juli 2005, och när det gäller övriga förslag

till effektivisering, regelförenkling och konkurrenslagens struktur senast den

1 februari 2006.

Konkurrensverkets rapport Konkurrensen i Sverige år 2004

Konkurrensverket presenterade i december 2004 rapporten Konkurrensen i

Sverige år 2004 (2004:5), vilken är avsedd att ge en bild av konkurrensläget i

svensk ekonomi år 2004. I rapporten beskrivs konkurrensläget i ett tiotal

branscher inom sju områden som på olika sätt har varit aktuella i Konkur-

rensverkets verksamhet under år 2003 och första halvåret 2004.

Sammanfattningsvis sägs i rapporten att det finns en del indikationer på att

konkurrensen i Sverige inte fungerar riktigt så väl som den borde. Den svens-

ka prisnivån ligger över genomsnittet för EU, vilket bara delvis kan förklaras

av löne- och skattenivåer. Konkurrensverket har i en serie rapporter analyse-

rat i vilken utsträckning den höga prisnivån beror på dålig konkurrens. Även

om det är svårt att med exakthet besvara den frågan, är den entydiga slutsat-

sen att ökad konkurrens leder till lägre priser, ökad mångfald och konsument-

nytta, sägs det i rapporten. Många delar av det svenska näringslivet präglas av

en relativt hög koncentrationsgrad. Trots de senaste årens regelreformer för

ökad konkurrens, trots medlemskapet i EU och trots att den svenska ekono-

min blir alltmer integrerad med omvärlden kvarstår viktiga inträdeshinder på

många marknader. I kombination med den svenska ekonomins relativa liten-

het kan inträdeshinder leda till hög koncentrationsgrad och en dåligt funge-

rande konkurrens.

Om- och avregleringar

Regeringen tillsatte i december 2003 en särskild utredare (chefsekonom Dan

Andersson) med uppgift (dir. 2003:151) att, utifrån de utvärderingar som

gjorts av regelreformeringar inom tele-, el-, post-, inrikesflyg-, taxi- och

järnvägsmarknaderna, utvärdera och göra en samlad analys av de långsiktiga

effekterna för konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och samhälls-

ekonomin i olika delar av Sverige. Utredaren skulle även, utifrån de genom-

förda utvärderingarna, föreslå de åtgärder som kan behövas för att ytterligare

förbättra marknadernas funktion.

Regelutredningen presenterade resultatet av sitt arbete i betänkandet Libe-

ralisering, regler och marknader (SOU 2005:4). Utredningen skulle enligt

direktiven främst utgå från tidigare gjorda utvärderingar men fann dock att

det finns relativt få utvärderingar av de genomförda reformerna och att den

tillgängliga statistiken i många fall är bristfällig. Olika variabler och olika

statistikkällor har i flera fall visat på skilda utvecklingar. Utredningen peka

därför särskilt på behovet av ytterligare forskning kring utvecklingen på de

liberaliserade marknaderna samt behovet av att förbereda utvärderingar redan

före tidpunkten för liberaliseringen.

Utredningen anser att det är varken möjligt eller önskvärt att återgå till den

tidigare marknadsformen. Även om det vore önskvärt att återgå till den tidiga-

re regleringen är detta inte möjligt av ett flertal skäl - den tekniska utveck-

lingen, EU-medlemskapet och den ökade internationaliseringen. Som en följd

av liberaliseringarna har antalet företag ökat på de studerade marknaderna.

Utredningen anser att ingen av de liberaliserade marknaderna har nått sin

slutgiltiga form men att de genomförda reformerna har bidragit till en ökad

samhällsekonomisk effektivitet på flertalet av marknaderna. Det finns dock

ett behov av ytterligare reformer för att förbättra marknadernas funktionssätt.

Utredningen pekar särskilt på behovet av ett ökat konsumentstöd, en förstärkt

ägarfunktion avseende statliga företag i Regeringskansliet och en förbättrad

tillsyn över marknaderna. Dessutom lämnas mer specifika förslag när det

gäller tele-, post-, taxi- och järnvägsmarknaderna.

Utredningen anser att de genomförda reformerna av marknaderna i otill-

räcklig utsträckning tagit hänsyn till konsumenternas intressen. Detta gäller

särskilt för elmarknaden men också för telemarknaden, vilket innebär att det

finns ett behov av att stärka konsumenternas ställning på dessa marknader.

Utredningen framlägger därför förslag beträffande bl.a. elmarknaden, tele-

marknaden och statligt ägda företag. Utredningen anser att det alltid kommer

att krävas starka institutioner kring marknader för infrastrukturtjänster. Svå-

righeterna att bedriva en effektiv reglering bör dock uppmärksammas. De

reglerande institutionerna har inte utvecklats i samma takt som marknaderna

har liberaliserats och statens roll minskat. Liberaliseringen är ännu i sin lin

och hur väl den kommer att lyckas beror på i vilken utsträckning autonoma

och kraftfulla institutioner utvecklas. Utredningen anser att det är viktigt at

skapa transparens och rolltydlighet och framlägger vissa förslag för att åstad-

komma detta.

Betänkandet är föremål för remissbehandling t.o.m den 22 juli 2005.

Konkurrensen inom dagligvaruhandeln

Konkurrensen inom dagligvaruhandeln berörs i några motioner. Konkurrens-

verket gavs i februari 2002 i uppdrag av regeringen att dels genomföra för-

djupade undersökningar av konkurrensförhållanden i dagligvaruhandeln, dels

analysera prisnivån i Sverige jämfört med andra länder. Uppdraget redovisa-

des i december 2002 i två rapporter. I den ena rapporten, Dagligvaruhandeln -

struktur, ägarform och relation till leverantörer (2002:6), redovisades den del

av uppdraget som avser konkurrensförhållandena i dagligvaruhandeln. I den

andra rapporten, De svenska priserna kan pressas! (2002:5), jämfördes Sveri-

ges prisnivå för den privata konsumtionen med EU-genomsnittet. Enligt

Konkurrensverkets bedömning förklarar bristande konkurrens i Sverige om-

kring hälften av prisskillnaden gentemot EU.

Konkurrensverket presenterade sommaren 2004 ytterligare en rapport om

dagligvarumarknaden - Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen

(2004:2). Verkets sammanfattande bedömning av konkurrensen i dagligvaru-

handeln i Sverige är att en viss skärpning skett under de senaste två åren, men

att konkurrensen kan förbättras ytterligare genom etableringar av fler natio-

nella och internationella aktörer. Slutsatserna sammanfattas i följande fem

punkter:

- Efter etableringen av internationellt verksamma lågpriskedjor har kon-

kurrensen skärpts i viss mån. Detta har verkat återhållande på priserna för

produkter med detaljhandelns egna varumärken samt stimulerat övriga ked-

jors satsningar på sortiment och service, vilket är positivt för konsumenterna.

- De svenska matpriserna är fortfarande höga i ett internationellt perspek-

tiv, även när mervärdesskatten räknas ifrån. Sverige kan få minst 5 % lägre

matpriser än för närvarande genom bättre konkurrens.

- En tvåbarnsfamilj skulle spara omkring 6 700 kr om året om Sveriges

matpriser låg i nivå med Tysklands. Genom att förlägga en stor del av inkö-

pen till lågprisbutiker kan samma familj göra en besparing på 2 000-3 000 kr

om året.

- Kedjornas egna varumärken ökar sina marknadsandelar, vilket delvis be-

ror på hårdare konkurrens. Det är också ett sätt att profilera den egna kedjan.

Konsumenterna kan gynnas av denna utveckling genom lägre priser under

förutsättning att konkurrenstrycket upprätthålls. Konsekvenserna för kvalite-

ten, mångfalden och innovationstakten kan i detta skede inte bedömas.

- Det är positivt för konsumenterna om utbudet på dagligvarumarknaden

breddas genom etablering av fler internationella aktörer och en utvecklad

kompletteringshandel, såsom torghandel, specialbutiker och andra distribu-

tionskanaler. Framtidsutsikterna för dessa typer av nyetableringar bedöms

som rimligt goda.

För att förbättra konkurrensen bör regeringen och kommunerna minska den

fysiska planeringens betydelse som inträdesbarriär för nya företag på mark-

naden, sägs det i rapporten. Det är alltjämt svårt för nya företag att få tillg

till lämpliga lägen där det är tillåtet att bedriva handel med livsmedel. Ytter

gare åtgärder för att förbättra konkurrensen är att stimulera kompletterings-

handeln och etablering av fler dagligvarukedjor. Även mer forskning behövs.

Konkurrensverket föreslår följande åtgärder:

- Ändra plan- och bygglagstiftningen så att konkurrensintresset lyfts fram,

planprocessen påskyndas och aktörerna får bättre möjligheter att överklaga en

kommuns ställningstagande att inte tillåta ny handel.

- Tillämpa plan- och bygglagstiftningen så att planeringen blir mer flexi-

bel och ta fram nya metoder för att analysera den lokala konkurrensen.

- Stimulera kompletteringshandeln, såsom torghandel och specialbutiker.

- Stimulera etablering av fler dagligvarukedjor.

- Initiera forskning om sambanden mellan pris, kvalitet, service, mångfald,

inträdeshinder, innovationer och konkurrens.

Vidare kan noteras att en parlamentariskt sammansatt kommitté har i uppdrag

att se över plan- och bygglagen (1987:10, PBL) och lämna förslag till lagänd-

ringar (dir. 2002:97). I uppdraget ingår att analysera hur konkurrensaspekter-

na beaktas vid den fysiska planeringen och att pröva om och i så fall hur

planeringen kan ge bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bl.a.

handeln. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2005 (dir. 2004:150).

Näringsminister Thomas Östros besvarade nyligen en interpellation (ip.

2004/05:479) av Anne Ludvigsson (s) om en översyn av konkurrenslagstift-

ningen mot bakgrund av den senaste tidens utveckling inom dagligvarumark-

naden. I interpellationen föreslogs följande:

- det skall bli enklare att definiera vad som kan anses vara en s.k. relevant

marknad för svenska livsmedelshandlare och grossisternas möjlighet att ut-

nyttja sin dominerande ställning måste förhindras,

- grossistföretagens möjligheter att kontrollera handlarnas sortiment, varu-

beställning och prissättning genom olika IT-system skall starkt begränsas,

- det skall bli lättare för enskilda handlare att fritt välja huvudleverantör,

- gamla samarbets- och hyresavtal tillkomna i syfte att stärka småföretaga-

re och skapa tillväxt skall inte i andra och senare sammanhang kunna utnytt-

jas för konkurrensbegränsande handlingar och direkt maktmissbruk.

I sitt svar underströk näringsministern att en väl fungerande dagligvarumark-

nad är ett viktigt område för regeringen. Svenska konsumenter skall ha till-

gång till dagligvaror till rimliga priser och av god kvalitet. Konkurrensverket

bedömer att Sverige kan få minst 5 % lägre matpriser genom bättre konkur-

rens. Konkurrenssituationen på den svenska dagligvarumarknaden behöver

förstärkas, anförde näringsministern. Marknaden domineras av tre block där

handelsledet och grossistledet är mer eller mindre integrerade, och Sverige

har ett högre prisläge än EU-genomsnittet. Beslutsfattandet inom handels-

blocken sker vidare alltmer på central nivå. Därtill kan det vara svårt att få

tillgång till butikslokaler.

Näringsministern uttryckte önskemål om en utveckling inom dagligvaru-

branschen som leder till ökad konkurrens och valfrihet. En sådan utveckling

är till nytta för alla konsumenter. Han ansåg dock inte att de ändringar i kon-

kurrenslagstiftningen som interpellanten föreslagit är ändamålsenliga. Den

svenska konkurrenslagen är noga övervägd och utformad i enlighet med EG-

rättens konkurrensregler och utgör en generell reglering som gäller för alla

sektorer. Förändringar i detta generella regelverk skulle därmed få genomgri-

pande konsekvenser. Näringsministern har därför inga planer på att ändra

konkurrenslagens innehåll på det föreslagna sättet. Även om han inte ser

förutsättningar för att göra dessa specifika förändringar i konkurrensreglerna

betonade han att regeringen fortlöpande arbetar för att se till att de svenska

konkurrensreglerna och förfarandet för att tillämpa denna lag är så effektiva

som möjligt. Detta skapar förutsättningar för att goda konkurrensförhållanden

skall råda på hela den svenska marknaden, inklusive dagligvarumarknaden.

För utvecklingen inom den sistnämnda marknaden har givetvis även andra

regleringar betydelse.

Möjligheterna till nyetablering är en grundläggande förutsättning för att

skapa väl fungerande marknader, sade näringsministern vidare. Konkurrens-

verket har i ett flertal rapporter framhållit att den kommunala tillämpningen

av plan- och bygglagen medfört att det varit svårt för nya företag att etablera

sig på den svenska dagligvarumarknaden. Samtidigt konstaterade han att det

under de senaste åren etablerats nya dagligvarubutiker, inte minst i form av

s.k. lågprisbutiker. Han ser positivt på denna utveckling. I sammanhanget

nämnde han även den nyssnämnda kommittén för en översyn av PBL och såg

med stort intresse fram emot kommitténs rapport.

Avslutningsvis sade näringsministern att han är angelägen om att det skall

råda goda förutsättningar för en sund strukturomvandling med fler och nya

aktörer och nya, mindre konstellationer av samarbetande företag. En sådan

utveckling medför ökad nytta i form av lägre priser och ett varierat utbud för

Sveriges konsumenter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisade, som nämnts, sin syn på konkurrenspolitikens inriktning

senast våren 2004. De bedömningar som då gjordes äger fortfarande giltighet.

Utskottet anser sålunda att en effektiv konkurrens är en viktig förutsättning

för en väl fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar till ett nödvändigt

omvandlingstryck och till ett innovativt företagsklimat som stärker tillväxten

och Sveriges internationella konkurrenskraft. För konsumenterna betyder

detta tillgång till ett brett utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster

god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den samlade ekonomin där konkur-

rens råder bör öka, eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar nytän-

kande och bidrar till att utveckla nya produkter och tjänster till nytta för ko

sumenterna, vilket i sin tur ökar produktiviteten och dämpar prisutvecklingen.

Konkurrenspolitiken har därmed en viktig uppgift att fylla inom ramen för

näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Konkurrenspolitiken skall ha följande allmänna inriktning:

- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre marknad; hinder för till-

trädet skall avlägsnas och EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas

också i Sverige.

- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som allvarligt skadar kon-

sumentintresset kan inte accepteras; de medel som staten förfogar över för att

upptäcka och ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel måste bli effekti-

vare.

- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande konkurrens måste väga

tungt när offentliga regler som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.

- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens råder skall öka. På

nya marknader skall strukturer och regler stödja uppkomsten av en balanserad

och väl fungerande konkurrens.

- När offentliga aktörer agerar på konkurrensmarknader får det inte ske på

ett sådant sätt att det privata företagandet hämmas otillbörligt. Myndighets-

uppgifter skall hållas isär från kommersiell verksamhet.

- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen; en policy för det svenska

statsstödet skall understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner som

skadar industrin.

- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av sunda konkurrensförhållanden

i den globala ekonomin och i samarbete med andra länder ingripa mot inter-

nationella konkurrensbegränsningar.

Utskottet finner det alltså viktigt att konkurrensen utvecklas till att gälla i

delar av den svenska ekonomin och att den blir mer effektiv på befintliga

konkurrensmarknader. I detta sammanhang vill utskottet framhålla att offent-

liga aktörer i större utsträckning än för närvarande bör försöka dela upp upp-

handlingar för att främja konkurrensen. I annat fall kan resultatet bli att det

efter någon tid endast finns kvar företag med monopolliknande ställning som

kan delta i kommande upphandlingar.

Det är vidare väsentligt att konkurrensen är verksam även inom den globa-

la ekonomin. För ett litet land som Sverige med ett stort utlandsberoende är

det av yttersta vikt att sunda konkurrensförhållanden råder på den globala

nivån och att internationella konkurrensbegränsningar motverkas.

Utskottet anser, som nyss nämnts, att en effektiv konkurrens är en viktig

förutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi och att den syftar till att

ge konsumenterna en starkare ställning på marknaden. Det beslut som riksda-

gen fattade våren 2004 om en moderniserad konkurrensövervakning (prop.

2003/04:80, bet. 2003/04:NU13) kan ses som ett led i strävandena att effekti-

visera konkurrensen. Beslutet innebar bl.a. att individuella undantag och icke-

ingripandebesked har slopats, vilket bl.a. medför att resurser frigörs hos Kon-

kurrensverket. Dessa kan i stället användas för övervakning och bekämpning

av allvarliga konkurrensstörningar. Syftet med de nya reglerna är att effekti-

visera tillämpningen av EG:s konkurrensregler och möjliggöra en förstärkt

övervakning av allvarligare konkurrensbegränsningar, såsom karteller. Re-

formen innebär bl.a. att EG-kommissionen och alla nationella konkurrens-

myndigheter inom EU samarbetar inom ett nätverk. Genom detta samarbete

kommer hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än för närvarande

att delegeras till nationella konkurrensmyndigheter och domstolar.

Utskottet vill också erinra om det beslut som utskottet nyligen fattat röran-

de proposition 2004/05:117 om skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m. (bet.

2004/05:NU17). Utskottet tillstyrkte det i propositionen framlagda förslaget

om att kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen skall vidgas

och att preskriptionstiden skall förlängas, med motivering att det är åtgärder

som kommer att stärka konsumenternas ställning. Såväl den s.k. reparativa

effekten som den preventiva effekten av konkurrenslagen kan förväntas öka

genom att kretsen av skadeståndsberättigade vidgas.

När det gäller önskemål om ökad effektivitet på konkurrensområdet vill

utskottet också påminna om den utredning som regeringen tillsatte hösten

2004 med uppdrag att effektivisera förfarandet enligt konkurrenslagen. Den

särskilde utredaren, kammarrättspresident Sten Heckscher, skall lämna en

delredovisning sommaren 2005 och sin slutredovisning i februari 2006.

Frågan beträffande om- och avregleringar berörs i några motioner. Som

redovisats presenterade Regelutredningen i början av året sitt betänkande

Liberalisering, regler och marknader där sex olika marknader studerades.

Betänkandet är föremål för remissbehandling t.o.m den 22 juli 2005.

Konkurrensen inom dagligvaruhandeln har berörts i några motioner. Kon-

kurrensverket redovisade år 2002 två rapporter på området, i vilka bl.a. kon-

stateras att prisnivån i Sverige ligger över den genomsnittliga nivån inom EU.

Sommaren 2004 presenterade Konkurrensverket ytterligare en rapport om

dagligvaruhandeln, varvid den sammanfattande bedömningen är att en viss

skärpning av konkurrensen skett under de senaste åren, men att den kan för-

bättras ytterligare genom etableringar av fler nationella och internationella

aktörer. Utskottet vill framhålla det angelägna i att åtgärder vidtas för att

eliminera sådana prisskillnader som inte är rationellt motiverade.

Avslutningsvis vill utskottet betona att konsumentperspektivet måste stå i

fokus i konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget självändamål, utan åtgärder

för att stärka konkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsument

en starkare ställning på marknaden. I det sammanhanget vill utskottet under-

stryka vikten av samordning i insatserna från de ansvariga myndigheterna för

konkurrens- och konsumentpolitik.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berör-

da delar.

Genomförande av transparensdirektivet och konkur-

rens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om genomförande av EU:s

transparensdirektiv, som har till syfte att underlätta EG-

kommissionens granskning av att företag inte får sådana stöd från

det allmänna eller andra fördelar av en medlemsstat som strider mot

EG:s konkurrensregler för företag och stater. Jämför reservation 3

(m, fp, kd, c).

Riksdagen bör vidare, genom ett tillkännagivande, anmoda reger-

ingen att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att

komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och

privat sektor. Regeringens förslag bör kunna behandlas av riksda-

gen under riksmötet 2005/06. Regeringen bör härutöver under nästa

riksmöte redovisa sina förslag med anledning av förslag på området

från Konkurrensverket och återkomma till riksdagen med förslag

om bl.a. hur en nationellt utformad reglering kan utformas. Jämför

reservation 2 (m, fp, kd, c).

Propositionen

Propositionens beredning

Regeringen beslöt i september 2002 att tillkalla en särskild utredare, general-

direktör Hans Jacobson, med uppgift att analysera vissa frågor som rör ge-

nomförandet av kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om

insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga

företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet, senast ändrat genom

direktiv 2000/52/EG av den 6 juli 2000 (transparensdirektivet). Utredaren

skulle även utarbeta förslag till den författningsreglering som behövs (dir.

2002:117). Utredningen, som antog namnet Transparensutredningen, redovi-

sade i april 2003 betänkandet Införlivande av transparensdirektivet (SOU

2003:48). Betänkandet har remissbehandlats.

I en dom av den 15 juli 2004 konstaterade EG-domstolen att Sverige un-

derlåtit att uppfylla sina skyldigheter att genomföra de senaste ändringarna i

transparensdirektivet (mål C-141/03).

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de aktuella lagförslagen.

Lagrådet hade ingen erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till lagstiftning för genomförande av transpa-

rensdirektivet. Direktivet uppställer tre olika redovisningskrav som skall

underlätta kommissionens tillämpning av EG-fördragets konkurrensregler,

främst de som gäller statligt stöd till näringslivet. Dessa krav föreslås bli

genomförda i svensk rätt genom en särskild lag, lagen om insyn i vissa finan-

siella förbindelser m.m.

Lagförslaget innebär ett tydliggörande av föreskrifter i direktivet som skall

säkerställa kommissionens insyn i de finansiella förbindelserna mellan å ena

sidan det allmänna (stat, kommun och landsting) och å andra sidan offentlig

företagsverksamhet. Detta gäller oavsett om företagsverksamheten bedrivs

inom en myndighet eller i ett bolag där myndigheten har ett dominerande

inflytande. Bestämmelserna innebär att det tydligt skall redovisas bl.a. vilka

offentliga medel som det allmänna har tillfört företagsverksamheten och hur

medlen har använts (öppen redovisning).

Lagförslaget innebär vidare att företag som bedriver å ena sidan ekono-

misk verksamhet med ett legalt monopol eller liknande särställning och å

andra sidan annan affärsverksamhet skall särredovisa intäkter och kostnader

för de båda områdena (separat redovisning). Dessa bestämmelser kan omfatta

både offentliga och privata företag. I fråga om offentlig företagsverksamhet

gäller reglerna oavsett om verksamheten bedrivs inom myndigheten eller i ett

bolag.

Från de nya bestämmelserna undantas, i enlighet med direktivet, företag

vars nettoomsättning understiger 40 miljoner euro och företag som tillhanda-

håller tjänster som inte påverkar handeln med andra EES-länder i nämnvärd

omfattning. Bestämmelserna om den separata redovisningen skall inte heller

gälla för verksamheter som omfattas av andra EG-relaterade bestämmelser

om separat redovisning, t.ex. reglerna i ellagen (1997:857) om separat redo-

visning av elnätsverksamhet.

Informationen från de öppna och separata redovisningarna skall på begäran

ges in till Konkurrensverket för att överlämnas till EG-kommissionen. Samma

regler om bevarande skall gälla för informationen som för annan räkenskaps-

information. För att kontrollera att redovisningskraven uppfylls föreslås att

det berörda organets revisor skall granska redovisningarna och utfärda ett

särskilt intyg över granskningen. Konkurrensverket föreslås få en tillsynsroll

och skall kunna genomdriva de nya redovisnings- och rapporteringskraven

genom ålägganden som kan förenas med vite.

Lagförslaget omfattar slutligen äldre föreskrifter i direktivet om årlig eko-

nomisk rapportering till kommissionen om större offentliga tillverkningsföre-

tag. I denna del har direktivet hittills fullgjorts genom rapportering av reger

ingen efter insamling av information i enskilda fall. Nu föreslås att rapporte-

ringen regleras i lag och att uppgiften läggs på Konkurrensverket. Lagstift-

ningen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2005.

Separat redovisning av konkurrensskyddad och annan affärsverk-

samhet

Regeringen föreslår (prop. s. 36) att företag som, å ena sidan, bedriver eko-

nomisk eller kommersiell verksamhet med exklusiva eller särskilda rättigheter

eller som får offentligt stöd för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekono-

miskt intresse (konkurrensskyddad affärsverksamhet) och, å andra sidan,

bedriver annan affärsverksamhet skall upprätta en separat redovisning för de

båda delarna av företagets verksamhet. Begreppen exklusiva och särskilda

rättigheter definieras i lag på motsvarande sätt som i transparensdirektivet. I

fråga om begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse hänvisas som i

direktivet till EG-fördragets artikel 86.2.

Regeringen gör bedömningen att det inte bör införas någon definition i

lagstiftningen av det grundläggande begreppet företag, utan detta bör tolkas i

enlighet med gemenskapsrätten.

När det gäller undantag från kravet på en separat redovisning föreslår re-

geringen (prop. s. 47) att detta skall gälla för företag som tillhandahåller

tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra

EES-länder. Undantag skall vidare gälla om företagets nettoomsättning för

vart och ett av de senaste två räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro

eller, om företaget är ett kreditinstitut, balansomslutningen har understigit

800 miljoner euro. Ett undantag uppställs även för tjänster av allmänt ekono-

miskt intresse när stödet getts för en skälig tidsperiod enligt ett öppet, geno

blickbart och icke-diskriminerande förfarande. De nya lagreglerna skall inte

heller gälla för verksamheter som omfattas av särskilda EG-rättsligt grundade

bestämmelser om separat redovisning av motsvarande slag.

Den separata redovisningen skall upprättas för varje räkenskapsår, föreslår

regeringen (prop. s. 54). Den behöver inte ingå i den årsredovisning som

omfattar företaget.

I den separata redovisningen skall företagets intäkter och kostnader i den

konkurrensskyddade affärsverksamheten redovisas åtskilda från intäkter och

kostnader i annan affärsverksamhet. Detta skall göras på ett korrekt och kon-

sekvent sätt enligt sakligt motiverade redovisningsprinciper. Vidare skall

principerna och metoderna för fördelningen av intäkter och kostnader på de

olika verksamheterna anges på ett tydligt och fullständigt sätt. Den separata

redovisningen skall också innehålla en beskrivning av organisationen och

finansieringen av företagets olika verksamheter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om den separata redovisningens utformning och innehåll.

När det gäller underlaget för den separata redovisningen föreslår regering-

en (prop. s. 56) att företag som skall upprätta en sådan redovisning skall re-

dovisa händelser av ekonomisk art uppdelade på de olika verksamheter som

den separata redovisningen skall avse. Regeringen gör bedömningen att den

separata redovisningen inte behöver föras löpande under räkenskapsåret.

Öppen redovisning av offentliga finansiella förbindelser

Regeringen föreslår att lagbestämmelser införs som tydliggör transparensdi-

rektivets äldre krav på öppen redovisning (prop. s. 58). Bestämmelserna inne-

bär att offentliga företag skall redovisa sina finansiella förbindelser med

offentliga myndigheter så att det tydligt framgår vilka offentliga medel som

företaget fått direkt eller indirekt via andra offentliga företag eller finansi

institut samt hur medlen har använts. I bestämmelserna definieras offentliga

företag och anges vilka finansiella förbindelser som i synnerhet skall redovi-

sas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få med-

dela närmare föreskrifter om den öppna redovisningens utformning och inne-

håll.

Undantag från skyldigheten att ha en öppen redovisning föreslås (prop.

s. 63) gälla för följande kategorier:

- offentliga företag som tillhandahåller tjänster som inte kan påverka han-

deln med andra EES-länder i nämnvärd omfattning,

- offentliga företag vilkas nettoomsättning för vart och ett av de senaste

två räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro eller, om företaget är ett

kreditinstitut, vars balansomslutning understigit 800 miljoner euro,

- offentliga företag som är kreditinstitut när det gäller insättningar på nor-

mala affärsmässiga villkor.

Regeringen gör bedömningen att det inte behövs något särskilt undantag för

centralbanker.

Årlig rapportering om offentliga tillverkningsföretag

Regeringen föreslår (prop. s. 64) att lagbestämmelser skall införas om att

offentliga företag inom tillverkningsindustrin vilka har en nettoomsättning för

räkenskapsåret som överstiger 250 miljoner euro skall, utöver vad som följer

av tillämpliga redovisningsförfattningar, sända in bestyrkta kopior av årsre-

dovisningen och viss annan ekonomisk information till en myndighet. Samma

skyldighet åläggs holdingföretag som har offentliga företag inom tillverk-

ningsindustrin som dotterföretag, om sådana dotterföretags sammanlagda

nettoomsättning överstiger 250 miljoner euro. Definitionen av offentliga

företag inom tillverkningsindustrin som skall ligga till grund för rapportering

en tas in i lag.

Bevarande av information

Information som skall framgå av den öppna redovisningen respektive den

separata redovisningen skall bevaras på samma sätt och under samma tid (tio

år) som räkenskapsinformation enligt ordinarie redovisningsförfattningar,

föreslår regeringen (prop. s. 67). Informationen skall efter beslut i enskilda

fall få förstöras tidigast efter fem år.

Kontroll och sanktioner

När det gäller revision föreslår regeringen (prop. s. 68) att företagets reviso

skall granska huruvida en öppen redovisning och en separat redovisning har

fullgjorts på föreskrivet sätt. Granskningen skall dokumenteras i ett särskilt

intyg. Intyget skall lämnas till stämman och ledningen eller motsvarande

organ på samma sätt som revisionsberättelsen.

En statlig myndighet skall ha tillsyn över företagens efterlevnad av de nya

redovisnings-, revisions- och rapporteringskraven som införs i lag eller i

föreskrifter till lagen (prop. s. 71). För att myndigheten skall kunna överlämn

den information som kommissionen har rätt till enligt transparensdirektivet

och för att se till att företag följer lagens bestämmelser, får vitesålägganden

användas.

Regeringen föreslås få meddela föreskrifter om att information från en öp-

pen redovisning eller separat redovisning eller revisionsintyget från gransk-

ningen av dessa redovisningar mera regelbundet skall sändas in till en eller

flera myndigheter.

Övriga frågor

Konkurrensverket skall, enligt regeringens förslag (prop. s. 73), ha tillsyn

över företagens efterlevnad av de lagbestämmelser och myndighetsföreskrif-

ter som införs med anledning av transparensdirektivet.

De nya bestämmelserna tas i huvudsak in i en egen lag (prop. s. 76). Be-

stämmelser om att information från en öppen eller separat redovisning, såvitt

avser andra än statliga myndigheter, efter beslut i enskilda fall får förstöras

tidigast efter fem år införs genom kompletteringar i lagen om kommunal

redovisning och i bokföringslagen.

Regeringen anser att det inte finns skäl att nu införa bestämmelser om att

Konkurrensverket i enskilda fall skall få besluta om att en separat redovisning

skall upprättas för företag som till följd av undantagsbestämmelserna inte

omfattas av lagförslagets redovisningsregler (prop. s. 79)

De nya bestämmelserna föreslås (prop. s. 80), som tidigare nämnts, träda i

kraft den 1 augusti 2005. Bestämmelserna om den öppna redovisningen och

den separata redovisningen skall börja tillämpas vid inledningen av ett räken-

skapsår.

Konsekvenser

Konsekvenserna av lagförslagen redovisas i ett särskilt avsnitt i propositionen

(prop. s. 80). De föreslagna bestämmelserna om öppen redovisning har inte

tidigare framgått av lag men återspeglar vad som i praktiken kan anses ha

gällt. Förslaget i denna del kan därför inte bedömas få några beaktansvärda

ekonomiska konsekvenser för berörda offentliga företag eller det allmänna.

Bestämmelserna avseende separat redovisning är nya i förhållande till tidiga-

re, dock förekommer det att statliga myndigheter särredovisar uppdragsverk-

samhet i sin årsredovisning. Kommuner och landsting brukar ange affärsverk-

samheten särskilt i sin rapportering till Statistiska centralbyrån. Det är emel

lertid inte troligt att nuvarande ekonomiska rapportering tillgodoser transpa-

rensdirektivets krav på separat redovisning. Detta torde innebära att berörd

krets får ökade kostnader för redovisningen, vilka dock främst är av över-

gångsnatur. De eventuella merkostnader som kan uppkomma utgör en ofrån-

komlig följd av direktivet. Förslaget om att de särskilda redovisningarna skall

granskas av revisor kan medföra vissa ökade kostnader för berörda företag,

kommuner och landsting. Även dessa merkostnader är en nödvändig följd av

direktivet. Den särskilda rapporteringen för offentliga tillverkningsföretag

skall enligt förslaget göras av Konkurrensverket. Endast ett fåtal företag be-

rörs av denna rapportering, och dessa företag skulle ändå ha behövt anmodas

att årligen lämna in redovisningar. Lagförslaget i denna del bedöms inte få

några särskilda ekonomiska konsekvenser för berörda företag.

Förslaget får konsekvenser för Konkurrensverket i form av nya myndig-

hetsuppgifter. Verket skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen och de

ytterligare föreskrifter som kan komma att införas. Till detta kommer åtgärder

i samband med att de nya reglerna börjar att tillämpas, t.ex. rättsliga analyse

För de nya uppgifterna kan det behövas särskild redovisningskompetens.

Uppgiftsskyldigheten till kommissionen i enskilda fall skall fullgöras av

verket. Den särskilda årliga rapporteringen om offentliga tillverkningsföretag

bedöms angå ett fåtal företag och bör inte bli alltför resurskrävande. De nya

arbetsuppgifter som föreslås för Konkurrensverket bedöms kunna finansieras

inom befintliga ramar. Även domstolarna, i första hand Marknadsdomstolen

och Stockholms tingsrätt, kan beröras genom att frågor om de nya reglernas

tillämpning kan komma att prövas där. De föreslagna reglerna berör dock en

förhållandevis begränsad krets, och det bedöms att antalet ärenden för dom-

stolarna endast kan komma att öka marginellt.

Lagförslaget omfattar kommuner och landsting. Konkurrensverkets tillsyn

av reglernas efterlevnad avser verksamhet där verket redan har tillsyn enligt

konkurrenslagen. Lagförslaget påverkar således inte den kommunala självsty-

relsen.

De lagförslag som lämnas om redovisning och rapportering av information

har ett undantag för företag med en nettoomsättning som understiger 40 mil-

joner euro (ca 360 miljoner kronor). Förslagen får således inga konsekvenser

för små företag.

Motionerna

Motion med anledning av propositionen

I motion 2004/05:N22 (kd) begärs dels att den föreslagna öppna redovisning-

en av finansiella förbindelser, dels den föreslagna separata redovisningen av

olika verksamheter även skall omfatta företag som tillhandahåller tjänster

som inte i nämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra EES-länder

och företag med en nettoomsättning som har understigit 40 miljoner euro men

inte 100 000 euro. Vidare föreslås att den separata redovisningen skall tas in

årsredovisningen eller motsvarande.

Regeringens förslag till genomförande av transparensdirektivet ökar endast

öppenheten kring ett fåtal myndigheter och ett fåtal statliga och kommunala

bolag, anför motionärerna. De framhåller att de flesta av de kommunala bolag

som för närvarande, ofta på ojämlika villkor, konkurrerar med privat verk-

samhet med regeringens förslag även i fortsättningen skulle undgå genomlys-

ning.

Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) fanns det 1 416 kommunägda och

110 landstingsägda företag år 2003. De kommunägda företagen omsatte

129 miljarder kronor, medan de landstingsägda företagens omsättning var

34 miljarder kronor. Tillsammans sysselsatte bolagen 64 473 personer år

2003. Många av de kommunala bolagen är små företag med relativt låg om-

sättning som ofta konkurrerar med lokala företagare inom områden som ho-

tell- och restaurangverksamhet, motion och friskvård, konsultverksamhet

avseende företags organisation, lokal- och bostadsuthyrning, godshantering

etc., säger motionärerna. De refererar till en undersökning som Svenskt När-

ingsliv har genomfört, med hjälp av opinionsinstitutet Temo, avseende hur

företagare ser på situationen för sig och sitt företag. Enligt denna undersök-

ning ansåg 26 % av företagarna att situationen vad gäller osund konkurrens

från kommunens egna verksamheter gentemot de privata företagen var dålig

eller inte helt godtagbar. Motionärerna hänvisar vidare till en rapport av Kon-

kurrensverket, Myndigheter och marknader (2004:4), som presenterades i

oktober 2004 och i vilken redovisades intervjuer som institutet Pilen Affärs-

utveckling, på verkets uppdrag, hade gjort med 1 000 företagsledare i privata

företag med minst en anställd inom någon av verksamheterna skogsvård,

turism, städning, konsultverksamhet avseende samhällsplanering, uppdrags-

utbildning, åldringsvård, tandvård, gymverksamhet, bredbandstjänster samt

åkeriverksamhet. Enligt rapporten ansåg två tredjedelar av de intervjuade att

det förekom konkurrens från offentliga aktörer - i första hand av berörd

kommun. 77 % av företagarna upplevde att konkurrensen är ett problem, en

tredjedel ansåg att problemet är ökande medan hälften ansåg att det var oför-

ändrat jämfört med tidigare, och två tredjedelar av företagarna svarade att

konkurrensen inte sker på lika villkor.

De klagomål som inkommit till Konkurrensverket visar att det vanligaste

problemet en privat företagare möter i konkurrensen med kommunala företag

är korssubventionering och därtill kopplad underprissättning. Snedvriden

konkurrens leder till förluster för samhället. De som köper varor och tjänster

kan få betala mer än vad som är nödvändigt. Privata företag som producerar

varor och tjänster tappar marknadsandelar till mindre effektiva konkurrenter.

Lokala näringsidkare tvingas i konkurs när kommunen subventionerar de

egna bolagens verksamhet. För närvarande är det i princip omöjligt för en

lokal näringsidkare att påvisa att det förekommer korssubventionering eller

andra former av kommunala subventioner inom kommunens verksamheter.

Även om det inte är ett krav från EU bör Sverige låta även kommunala bo-

lag omfattas av den nya lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser, anför

motionärerna. De menar att den ökade transparens som detta leder till kom-

mer att underlätta konkurrens och därmed också främja välfärden och det

lokala näringslivet. För att skapa bättre förutsättningar för konkurrens på lik

villkor ansåg Konkurrensverket i den tidigare nämnda rapporten att transpa-

rensdirektivets krav borde kompletteras med en nationellt anpassad utform-

ning beträffande vilka som skall omfattas av kraven på separat redovisning,

erinrar motionärerna om. De anser att kriterierna för vilka som skall omfattas

av kraven på öppen redovisning och kraven på separat redovisning skall vara

så likartade som möjligt. För att en så stor del som möjligt av de kommunala

verksamheter som konkurrerar med de lokala småföretagarna skall omfattas

av reglerna bör undantaget för företag som tillhandahåller tjänster som inte i

nämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra EES-länder inte tilläm-

pas i Sverige, föreslår motionärerna. Av samma anledning föreslås att det

undantag som innebär att företag med en nettoomsättning som för vart och ett

av de två senaste räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro inte omfat-

tas av reglerna inte heller skall tillämpas i Sverige. I stället bör endast för

med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren

har understigit 100 000 euro undantas från skyldigheten att lämna öppen eller

separat redovisning, anför motionärerna. De framhåller att huvuddelen av de

kommunala bolag som har någon anställd därigenom kommer att omfattas av

de nya reglerna om transparens. För att ytterligare öka transparensen i de

ekonomiska förbindelserna mellan stat, kommun eller landsting å ena sidan

och offentliga företag å den andra, anser motionärerna att de som är skyldiga

att upprätta en separat redovisning skall inta denna i årsredovisning eller

liknande och att en bestämmelse om detta bör införas i den nya lagen (4 §).

Motioner från allmänna motionstiden

Olika aspekter på konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor

tas upp i tio motioner från den allmänna motionstiden.

I motion 2004/05:N305 (m) begärs tillkännagivanden om att öka etable-

ringsfriheten och att uppmuntra privatiseringar och konkurrensutsättning

inom den offentliga sektorn samt om att stärka konkurrensövervakningen.

Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter där

offentliga insatser kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa

initiativ, anför motionärerna. De säger att kommunerna många gånger bedri-

ver verksamhet som kan och bör skötas av privata aktörer. Många små företag

har kommuner, landsting och myndigheter som sina kunder, påpekar motio-

närerna vidare. De menar att det finns anledning att se över lagen om offentlig

upphandling men även konkurrenslagen, lagen om otillbörligt upphandlings-

beteende och kommunallagen för att förverkliga de principer om affärsmäs-

sighet, konkurrens och icke-diskriminering som skall gälla för offentlig upp-

handling. I vissa fall är också ansvarsfördelningen oklar, påstår motionärerna.

De inblandade myndigheterna är Nämnden för offentlig upphandling, Kon-

kurrensverket, Kammarkollegium och Kommerskollegium. Motionärerna vill

se över denna splittrade myndighetsbild och anser att nämnden bör slås sam-

man med Konkurrensverket, vilket tydligare skulle visa att upphandlingslagen

i första hand är en konkurrenslagstiftning.

Två tillkännagivanden föreslås i motion 2004/05:N397 (m) - om stopplag-

stiftning och om Konkurrensverket. Utvecklingen inom vården vad gäller fler

huvudmän och mångfald går i fel riktning, och tankar om att på olika sätt

förbjuda landsting att lägga ut vård till företag är oroande, anför motionärer-

na. De anser att politiken måste bejaka att utförarna av den gemensamt finan-

sierade vården kan variera och att hinder och förbud som riktar sig mot vård-

och utbildningssektorerna är lika förödande som om motsvarande skulle gälla

handel eller industri. De traditionella monopolen inom vård, skola och om-

sorg måste brytas upp och ersättas med mångfald, konkurrens och öppenhet

för alternativa lösningar, föreslår motionärerna. De menar att de nuvarande

hindren för okonventionella lösningar och bristen på flexibilitet behöver

uppmärksammas i ett glesbygdsperspektiv. Företagsamhet är inte enbart en

fråga för entreprenörer eller företag, utan alla kommuner ägnar sig också åt

verksamheter inom den konkurrensutsatta verksamheten, säger motionärerna.

De påstår att kommunen eller kommunen närstående företag inte sällan lägger

anbud på sådan verksamhet i kommunen där det redan finns aktörer. För att

misstanke inte skall uppstå om att kommuner konkurrerar inom sektorer där

näringslivet väl klarar av uppgiften måste Konkurrensverkets ställning stär-

kas, anför motionärerna. De anser att reglerna för vad som är tillåtet och inte

tillåtet inom den kommunala verksamheten måste preciseras.

Följande tre tillkännagivanden begärs i motion 2004/05:N249 (fp): om att

införa åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen mellan privata och of-

fentliga utförare; om åtgärder för att underlätta tillträde till olika marknade

om att ta bort selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala stöd till

företag. Kraftfulla åtgärder måste vidtas från regeringens sida för att driva p

avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner

och landsting, anför motionärerna. De anser att riksdagen hos regeringen bör

begära förslag om ändringar i de lagar som styr den obligatoriska kommunala

verksamheten vad gäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av

konkurrerande alternativ till det rådande monopolet i det allmännas regi.

Detta skulle skapa möjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och

expandera egna verksamheter inom tjänstesektorn. Konkurrensbegränsande

förfaranden från olika kommunala aktörers sida måste påtalas och åtgärdas,

säger motionärerna och menar att regeringen har intagit en alltför avvaktande

hållning. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte räckt. Regeringens hantering

av frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konkurrenslagen är ett

tydligt exempel på den avvaktande attityd som har kännetecknat regeringens

agerande i denna fråga, anför motionärerna. De noterar att trots förslag från

Konkurrensrådet i december 2000 och i en departementspromemoria från

Näringsdepartementet år 2001 har regeringen ännu inte lagt fram något för-

slag för riksdagen. Regeringen måste omedelbart vidta åtgärder för att reda

upp konkurrenssituationen mellan offentlig och privat sektor, anser motionä-

rerna. De hänvisar vidare till att Konkurrensverket i en rapport, Vårda och

skapa konkurrens (2002:2), liksom i andra rapporter, har föreslagit en rad

åtgärder som motionärerna anser omedelbart bör genomföras. Det rör sig om

följande: Inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa

mot andra slag av konkurrenssnedvridande förfaranden än de som omfattas av

konkurrenslagen; avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndig-

hetsuppgifter från konkurrensutsatt verksamhet; ändra kommunallagen så att

företag ges bättre möjligheter att få prövat i domstol om det är förenligt med

lagen att kommunala aktörer börjar driva näringsverksamhet på konkurrens-

marknader; ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphand-

lingen rätt att föra talan om en marknadsskadeavgift om en upphandlande

enhet brutit mot lagen om offentlig upphandling; integrera tillsynen av den

offentliga upphandlingen med övriga myndighetsuppgifter på konkurrensom-

rådet; ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning eller ramavtal

och ej preciserade inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter emel-

lan om inköp utifrån förutbestämda volymer; klargör att kommunernas och

landstingens inköp från egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;

komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna an-

budstävlingar; inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effek-

terna på konkurrensen vid stödgivning och att företagen skall få bättre möj-

ligheter att få lagligheten av ett kommunalt stöd prövat. Avgörande för en

fungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna, och flera av de of-

fentliga regleringar som införts för att upprätthålla konkurrens skulle inte

behövas om fritt tillträde till marknaden rådde, anför motionärerna vidare. De

anser att det är fritt tillträde - i kombination med den tekniska och ekonomis-

ka utvecklingen - som utgör det främsta botemedlet mot tendenser till kon-

kurrensbegränsningar och monopol. Etableringshinder för småföretagare

måste avvecklas, monopol på en rad områden måste brytas upp, de selektiva

företagsstöden måste tas bort då de skapar snedvridande konkurrens och

ersättas med generella stöd, och kommunala stöd som snedvrider konkurren-

sen mellan företag måste upphöra, föreslår motionärerna avslutningsvis.

I motion 2004/05:N391 (fp) begärs tillkännagivanden om vikten av att en

ökad andel av den offentliga sektorns verksamhet läggs ut på entreprenad och

om att Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn. En större del av såväl

kommunernas som landstingens verksamhet måste läggas ut på entreprenad,

vilket skulle öppna marknader för inte minst kvinnors nyföretagande inom

välfärdssektorn, anför motionären. Han anser att vård, skola och omsorg

naturligtvis skall vara offentligt finansierade via skattsedeln och ges till mä

niskor utifrån deras behov, men denna princip innebär inte att all verksamhet

också måste utföras i offentlig regi. Konkurrensverket har under senare år i

särskilda räder slagit till mot bl.a. bensinbolag som har försökt begränsa kon-

kurrensen, konstaterar motionären och undrar varför inte verket också kan

göra tillslag mot t.ex. de landsting som har en andel av marknaden som över-

stiger 95 % och som därigenom försätter privata företagare i en omöjlig kon-

kurrenssituation.

I motion 2004/05:N401 (fp), med rubriken Västra Götalands och Sveriges

tillväxt, föreslås ett tillkännagivande om etableringsfrihet inom vård och

utbildning för att kunna ge Västra Götalandsregionen en ny stark tillväxtsek-

tor med goda exportmöjligheter. I Västra Götaland, precis som i Sverige i

övrigt, är kvinnor mer utbildade än män och många återfinns inom vård-,

omsorgs- och utbildningssektorerna, påpekar motionärerna. De påstår att

många av dessa kvinnor gärna skulle vilja starta företag inom de områden de

behärskar. Därigenom skulle andra som arbetar inom offentlig sektor få till-

gång till fler arbetsgivare. Ökad konkurrens bidrar till ökade löner, säger

motionärerna och menar att det är dags att bryta det offentliga monopolet och

tillåta etableringsfrihet inom vård och utbildning.

Ett tillkännagivande om kommunernas roll i näringspolitiken begärs i mo-

tion 2004/05:N393 (kd). Kommuner och myndigheter bedriver i ökad ut-

sträckning näringsverksamhet på konkurrensmarknader, t.ex. i form av tvätte-

ritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning och catering, säger motionärerna.

De anser att kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där

privata företag konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera, och där inte social

eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande. Många småfö-

retag har problem med att offentligt stöd i olika former ges till deras konkur-

renter, uppger motionärerna och hänvisar till att Konkurrensverket har kart-

lagt problemet och funnit en rad exempel på kommuner som verkar konkur-

renssnedvridande. Det handlar om kommuner som gett penningbidrag, till-

handahållit gratis eller subventionerad arbetskraft, nedsatta lokalhyror, m.m.

Sådana stöd är inte tillåtna enligt kommunallagen, men förekommer ändå,

hävdar motionärerna. Det är främst små företag som råkar illa ut och det är

mycket svårt att överklaga ett kommunalt beslut som innebär stöd till en

konkurrent, säger motionärerna. De anser att den offentliga sektorn måste

reformeras och att stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på såda-

na verksamheter där offentliga insatser kan förväntas vara överlägsna enskil-

da och kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag. En del

av den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på entreprenad, och

politikerna måste i högre grad än hittills renodla sin roll som konsumentföre-

trädare och inte samtidigt ta på sig dubbelrollen som producentföreträdare,

anför motionärerna.

Två tillkännagivanden begärs i motion 2004/05:N400 (kd) - om rättvis

konkurrens mellan offentlig och privat sektor och om avveckling av sned-

vridande företagsstöd. Motiveringen bakom yrkandena är likartad den i nyss-

nämnda motion 2004/05:N393 (kd). Dessutom anser motionärerna att Kon-

kurrensverket bör ges ett vidgat uppdrag att övervaka också kommunallagens

efterlevnad. Om det framkommer att en kommun brutit mot lagen avseende

otillbörlig näringsverksamhet bör en marknadsstörningsavgift kunna dömas

ut, anför motionärerna.

Ett tillkännagivande om konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet

begärs i motion 2004/05:N412 (kd). En kommun skall inte engagera sig i

sådana aktiviteter som privata företag kan sköta lika bra, menar motionärerna.

De anser att det kommunala engagemanget på turismens område skapar svå-

righeter såväl för etablerade företag som för företag som vill komma in på

marknaden. Det är fel om den kommunala turistverksamhetens uppbyggnad

finansieras med skattemedel och den fortsatta driften sker med kommunala

driftsbidrag, vilket ger en annan kostnadsbild än för de privata aktörerna,

anför motionärerna. De påpekar att om en kommun ger bidrag eller fördelak-

tiga lån till en av företagarna på orten eller ett kommunägt bolag förfogar

över resurser som inte konkurrerande aktörer får utnyttja på samma villkor,

snedvrids konkurrensen. Inga sysselsättningsaspekter kan berättiga ett sådant

beteende, anser motionärerna.

I motion 2004/05:N402 (c) föreslås tre tillkännagivanden - om att ökat

privat företagande i offentlig sektor leder till en mer integrerad arbetsmarkna

med bättre villkor för dem som verkar där, om behovet av privat produktion

av välfärdstjänster samt vinsterna av att fler kvinnor driver företag och om at

vårdföretagande skall tillåtas vara lönsamt för att entreprenörskapet i offentl

sektor skall stimuleras. I motionen presenteras Centerpartiets syn på hur man

vill reformera villkoren på arbetsmarknaden genom att öppna den offentliga

sektorn för privat företagande. Motionärerna tror att det leder till en bättre

integrerad arbetsmarknad med bättre villkor för dem som verkar där. Reger-

ingen försvårar för välfärdsentreprenörerna och därmed för alla som vill starta

eget inom offentlig sektor, menar motionärerna. De anser att det är ett dubbel-

fel att både försämra kvinnors utvecklingsmöjligheter som företagare och

hindra en bättre mångfald och kvalitet i vården. Internationellt sett har Sveri

ge både låga nivåer av entreprenörskap och få företagare, vilket enligt mo-

tionärerna är ett resultat av Socialdemokraternas småföretagarfientliga

politik. Det finns tre gånger fler manliga företagare än kvinnliga, konstate-

rar motionärerna. De anser att fler kvinnor borde ges möjlighet att starta

och driva företag av skälet att kvinnors företag bidrar till välfärden och ökar

Sveriges konkurrenskraft. De facto återfinns de allra flesta kvinnor för närva-

rande i offentlig sektor. Genom att öppna upp offentlig sektor kan det skapas

incitament till lönehöjningar och ökad effektivitet samtidigt som kvaliteten på

välfärdstjänsterna höjs, anför motionärerna. De hänvisar till beräkningar

utförda av Svenskt Näringsliv och Konkurrensverket som visar att det inom

den offentliga sektorn finns en potential för konkurrensutsättning värd om-

kring 300 miljarder kronor (Erixon, O., Konkurrensutsätt den offentliga sek-

torn, Svenskt Näringsliv 2004). Eftersom många företagare blir aktiva inom

den bransch de tidigare verkat i är den offentliga sektorns anställda att betra

ta som en grupp intressanta potentiella företagare, anser motionärerna. De

redovisar, med hänvisning till en rapport (Dahlman, C., Kvinnors företagan-

de, Svenskt Näringsliv 2004), att hälften av Sveriges kvinnor arbetar inom

offentlig sektor, medan endast 9 % av nuvarande kvinnliga företagare har en

yrkesbakgrund i offentlig sektor. Svårigheterna som möter entreprenörer

inom välfärdssektorn är välkända, påpekar motionärerna och menar att vård-

företag lever under osäkra förhållanden och tar större risker än andra företa-

gare, t.ex. vad gäller förutsättningarna för att utveckla ett företag långsikti

I motion 2004/05:N308 (m, fp, kd, c), med rubriken Jönköpings län och

tillväxtskapande åtgärder, begärs ett tillkännagivande om behovet av konkur-

rensutsättning av offentligt utförd produktion. Utrymmet för konkurrensut-

sättning av offentlig sektors produktion i Jönköpings län är stort, påstår mo-

tionärerna men konstaterar att trots många entreprenörer drivs nästan all

produktion av offentliga tjänster i offentlig regi. I många fall beror detta på

lagstiftning som hindrar alternativ. Kommuner och landsting har ansvaret

gentemot brukaren och skattebetalarna, vilket betyder att kommun- och lands-

tingsföreträdarna i första hand bör inrikta sig på att genom ett professionellt

upphandlings- och inköpsförfarande säkerställa att tjänsten erhålls till bästa

kvalitet och pris, menar motionärerna och anser att följande fördelar därmed

skulle uppnås: Priserna blir lägre och kvaliteten blir högre, leveranskapacite-

ten följer behovsförändringarna bättre, beslutsorganisationen plattas ut, kund-

och leverantörsrollerna blir tydligare, upphandlingskompetensen ökar samt

valfriheten ökar.

Vissa kompletterande uppgifter

Uppgifter rörande förslagen i motion 2004/05:N22 (kd)

I motion 2004/05:N22 (kd) förordas, som tidigare redovisats, bl.a. att de

undantag som föreslås i propositionen avseende öppen och separat redovis-

ning skall vara mer restriktiva. Redovisningsskyldighet föreslås i motionen

omfatta även företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfatt-

ning kan påverka handeln med andra EES-länder och även företag med en

nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har

understigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.

I propositionen behandlas frågan om huruvida transparensdirektivets un-

dantagsmöjligheter skall utnyttjas i ett särskilt avsnitt (s. 51). Där sägs att

transparensdirektivet anses utgöra ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att

direktivet kan tillämpas i fler fall än vad föreskrifterna kräver. Det är såled

möjligt att helt eller delvis avstå från att införa undantagen. En sådan genere

utvidgning bör dock, enligt regeringen, göras endast om det kan konstateras

att informationen har betydelse för svenska intressen, i första hand tillämp-

ningen av svenska regler av konkurrensrättsligt slag. Den information som

skall framgå av den separata redovisningen skulle åtminstone i vissa fall

kunna ha betydelse för tillämpningen av 19 § konkurrenslagen om missbruk

av dominerande ställning.

En redovisningsmässig uppdelning av konkurrensskyddad affärsverksam-

het och annan affärsverksamhet skulle även kunna vara av betydelse för till-

lämpningen av bestämmelser som i ett annat sammanhang föreslagits bli

införda i konkurrenslagen, sägs det i propositionen. Förslaget syftar till att

förhindra vissa slag av konkurrenshämmande förfaranden när det offentliga

bedriver affärsverksamhet genom införande av en s.k. konfliktlösningsregel i

konkurrenslagen (se vidare i det följande). Detta förslag bereds för närvaran-

de i Regeringskansliet.

Allmänheten kan naturligtvis ha ett intresse av att veta om t.ex. vinster i

monopolverksamhet i själva verket använts för att subventionera produkter

eller tjänster i annan affärsverksamhet, sägs det vidare i propositionen. När

det gäller statliga myndigheter under regeringen, affärsverk och statliga bolag

kan regeringen genom individuella lösningar se till att fler företag än vad

direktivet kräver upprättar separata redovisningar och att upprättade redovis-

ningar offentliggörs som en bilaga till årsredovisningen eller som en särskild

rapport. När det gäller affärsverksamheter inom kommuner och landsting kan

det också på frivillig väg ordnas så att en separat redovisning av konkurrens-

skyddad affärsverksamhet och annan affärsverksamhet görs i fler fall än vad

direktivet kräver samt offentliggörs inom ramen för kommungemensamt

samarbete. För närvarande redovisar kommuner och landsting liknande slag

av ekonomiska uppgifter för olika delar av sin verksamhet - en information

som rapporteras till SCB.

Regeringen anför att det på det beredningsunderlag som föreligger är

mycket svårt att överblicka vad det skulle innebära, bl.a. i administrativ bör-

da, för berörda aktörer och för tillsynsorganen om direktivet genomfördes i

Sverige utan användning av undantagsmöjligheterna. Detta gäller framför allt

beträffande det s.k. storleksundantaget och särskilt, vilket enligt regeringens

mening får anses lämpligast, om samma regler skall gälla avseende öppen

respektive separat redovisning. En särskild fråga i detta sammanhang är om

samhandelsundantaget kan förväntas få någon självständig betydelse vid

sidan av storleksundantaget. När det gäller det förstnämnda undantaget gör

regeringen bedömningen att det inte kan uteslutas att omständigheterna i det

enskilda fallet kan vara sådana att detta undantag får relevans även om det

aktuella företagets omsättning överstiger 40 miljoner euro.

Regeringen säger avslutningsvis att frågan om ett utvidgat tillämpnings-

område kan övervägas på nytt när erfarenheter vunnits av den praktiska till-

lämpningen.

När det gäller yrkandet (5) i motion 2004/05:N22 (kd) om att 4 § i den fö-

reslagna lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser skall innehålla ett

stadgande att den separata redovisningen skall tas in i årsredovisningen eller

motsvarande kan noteras att denna fråga behandlas i propositionen i avsnittet

om revision (s. 68). Där sägs bl.a. att några remissinstanser har föreslagit at

den öppna och separata redovisningen skall tas in i företagets årsredovisning

eller motsvarande så att informationen blir offentlig. Regeringen noterar att

transparensdirektivet tar till utgångspunkt att redovisningarna bör vara sekre-

tessbelagda, eftersom de berörda företagen är verksamma på konkurrens-

marknader. En ökad transparens kan leda till ett ökat konkurrenstryck. Bero-

ende bl.a. på vilken information det är fråga om kan emellertid även det mot-

satta vara fallet. Det saknas beredningsunderlag för att bedöma vad det skulle

innebära för berörda företags konkurrenssituation om informationen i en

öppen eller separat redovisning togs in i årsredovisningen. Vidare menar

regeringen att denna fråga har tydliga beröringspunkter med de förslag som

Offentlighets- och sekretesskommittén lämnat i sitt slutbetänkande Insyn och

sekretess - i statliga företag - i internationellt samarbete (SOU 2004:75). Den

fortsatta beredningen av de förslagen bör inte föregripas. Med hänvisning till

det anförda anser regeringen att det inte nu bör införas regler av det aktuella

slaget.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen avslog våren 2004 motionsyrkanden som tog upp olika aspekter av

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (bet. 2003/04:

NU13). Sammantaget ansåg utskottet att regeringens arbete på området styrs

av en klar vilja att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan of-

fentlig och privat verksamhet. Utskottet förutsatte att arbetet ges hög priorit

och att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. I en reservation (m, fp,

kd, c) efterlystes åtgärder från regeringens sida senast under riksmötet

2004/05 för att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig och privat

sektor.

Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas agerande när det offentliga

uppträder som antingen köpare eller säljare - främst lagen (1992:1558) om

offentlig upphandling, lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt bete-

ende avseende offentlig upphandling, kommunallagen (1991:900) och kon-

kurrenslagen (1993:20). Ansvaret för dessa lagar ligger på tre olika utskott,

nämligen finans-, konstitutions- och näringsutskotten.

Konfliktlösningsregel m.m.

Regeringen tillsatte år 1997 ett råd för konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor (Konkurrensrådet). Rådet, som bestod av represen-

tanter från såväl offentlig som privat sektor, hade två huvudsakliga uppgifter.

Den första innebar att rådet skulle belysa enskilda fall och försöka undanröja

konkurrenskonflikter genom dialog och kontakter mellan berörda parter.

Rådets andra uppgift var att försöka åstadkomma en samsyn mellan företräda-

re för offentlig och privat sektor om hur de långsiktiga spelreglerna på områ-

det bäst skall formuleras. Konkurrensrådet redovisade sina samlade erfaren-

heter och de resultat som uppnåtts i betänkandet Konkurrens på lika villkor

mellan offentlig och privat sektor (SOU 2000:117). De problem som rådet

redovisade uppstår främst när privata och offentliga aktörer möts på samma

marknad, dvs. när det allmänna bedriver säljverksamhet som är konkurrensut-

satt. Enligt rådet har verksamheter där privata och offentliga aktörer konkur-

rerar med varandra ökat påtagligt under senare tid. Rådet ansåg att problemen

kan lösas antingen genom att den offentliga sektorn drar sig tillbaka eller

genom att konkurrensförutsättningarna görs så lika som möjligt. I fråga om

lagreglering anfördes att parterna i rådet i grunden hade olika uppfattning om

behovet av lagändringar. Det bedömdes därför inte vara möjligt att finna

lösningar som fullt ut tillgodoser alla krav och önskemål som framförts. Rådet

enades dock om att i betänkandet presentera ett sätt att åstadkomma mer

konkurrensneutrala villkor, nämligen att i konkurrenslagen införa en bestäm-

melse som tar sikte på att korrigera konkurrenssnedvridande beteenden från

offentliga aktörer. Rådets rekommendation var en missbruksbestämmelse där

de offentliga aktörerna i händelse av lagöverträdelse inte drabbas av ekono-

miska sanktioner för redan inträffat agerande, utan enbart vitesbelopp om den

berörda aktören inte rättar sig efter ett beslut. Rådet ansåg att möjligheten f

en enskild att föra en skadeståndstalan i sådana sammanhang bör utredas.

Enligt rådet kan vidare många av de identifierade konkurrensproblemen lösas

på lokal nivå.

Rådet hade ursprungligen en begränsad verksamhetstid på tre år, t.o.m. år

2000, men fick förlängning i olika omgångar. Vid årsskiftet 2003/04 upphör-

de rådets verksamhet. Konkurrensverket fick inför Konkurrensrådets upphö-

rande, i sitt regleringsbrev för år 2004, i uppdrag att i avvaktan på eventuell

nya lagregler särskilt följa de frågor som rör konkurrens på lika villkor mella

privat och offentlig verksamhet som beretts inom ramen för Konkurrensrådets

verksamhet fram till den 31 december 2003. I detta ligger bl.a. att verket skal

följa utvecklingen på marknaden samt uppmärksamma eventuella nya kon-

kurrenskonflikter i ljuset av det befintliga konkurrensrättsliga regelverket.

Med utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har en departements-

promemoria utarbetats, Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat

sektor (Ds 2001:17). I promemorian har lämnats förslag om att en s.k. kon-

fliktlösningsregel skall införas i konkurrenslagen. Enligt förslaget skall för-

bud i enskilda fall kunna meddelas mot offentlig konkurrenshämmande verk-

samhet som bedöms vara skadlig från allmän synpunkt. Sådana förbud skall

meddelas av Marknadsdomstolen, på talan av Konkurrensverket, och föreslås

kunna förenas med vite. Promemorian innehöll även förslag om att Konkur-

rensrådet skulle knytas till Konkurrensverket. Vidare föreslogs att Marknads-

domstolen skall förstärkas med en expert som har särskilda insikter i den

berörda offentliga verksamheten. Såväl betänkandet som departementspro-

memorian har remissbehandlats.

Regeringen uttalade våren 2002 i proposition 2001/02:167 om ändringar i

konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning, m.m. att en lagreglering

av konkurrensproblem mellan offentlig och privat näringsverksamhet, som

ytterst innebär prövning i domstol, bör grundas på bredast möjliga uppslut-

ning från berörda aktörer. Regeringen redovisade att beredningen av lagför-

slaget skulle fortsätta, med inriktningen att ett förslag till lagregel som har

uppslutning från både offentlig och privat sektor skulle kunna presenteras före

utgången av år 2002. Våren 2003 noterade utskottet i betänkande 2002/03:

NU10 om vissa konkurrenspolitiska frågor att enligt uppgift från Näringsde-

partementet pågick beredningsarbetet, då med inriktning på att ett förslag till

lagregel skulle kunna presenteras i en lagrådsremiss under våren 2003. Våren

2004, då frågan behandlades på nytt, noterade utskottet åter - i betänkande

2003/04:NU13 - att frågan bereddes inom Regeringskansliet.

I den nu aktuella propositionen sägs (s. 52) beträffande den tidigare nämn-

da departementspromemorian att förslaget om en konfliktlösningsregel för

närvarande bereds i Regeringskansliet.

Näringsminister Thomas Östros besvarade i februari 2005 en fråga (fr.

2004/05:845) av Liselott Hagberg (fp) om vilka åtgärder han avser att vidta

för att motverka att kommuner bedriver näringsverksamhet som på ett osunt

sätt konkurrerar med det privata näringslivet. I sitt svar noterade näringsmi-

nistern att kommuner enligt kommunallagen och andra lagar har rätt att under

vissa förutsättningar bedriva näringsverksamhet. Det kan vara för att syssel-

sätta handikappade eller för att sysselsätta arbetslösa ungdomar. Det kan

också vara frågan om åtgärder på turistområdet. Han sade sig vara medveten

om att det föreligger olika problem då offentliga aktörer bedriver konkurrens-

utsatt verksamhet och att problemen förefaller vara särskilt kännbara för

småföretagare som bedriver verksamhet inom de sektorer där offentliga aktö-

rer också agerar.

Enligt näringsministerns mening är det viktigt att offentliga aktörer aktivt

arbetar för att minska konfliktytorna i förhållande till privata aktörer genom

att göra konsekvensanalyser innan de startar näringsverksamhet. Sådan verk-

samhet bör bedrivas så att konkurrensen inte snedvrids för små och nystartade

företag i den privata sektorn. Gränsen för vad som kan uppfattas som mark-

nadsstörande är ibland svår att dra och kan även variera över tid. Det är givet

vis viktigt med en balans på marknaden som möjliggör för näringslivet att

verka och utvecklas på ett sunt sätt, sade näringsministern. Om det finns

kommuner som gör sig skyldiga till överträdelser av de ramar för verksamhe-

ten som följer av kommunallagen eller av andra för kommunen kompetens-

vidgande lagar är detta naturligtvis inte försvarligt. Näringsministern tycker

det är angeläget att det arbetas vidare på flera olika sätt i denna fråga. Han

kommer under år 2005 att ha möten med ett stort antal kommuner om hur

dessa kan bidra till ett gott näringslivsklimat och en enklare vardag för föret

gen och kommer då att beröra vikten av en kommunal prioritering av och

strategi för dessa frågor.

Konkurrensverkets utredningar

Regeringen beslöt i februari 2004 att ge Konkurrensverket i uppdrag att, med

utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts i Konkurrensrådets arbete med

frågor angående konkurrens på lika villkor mellan privat och offentlig sektor,

analysera och föreslå åtgärder som kan behövas för att ytterligare förbättra

marknadens funktionssätt beträffande konkurrensen mellan privata och of-

fentliga aktörer. Konkurrensverket skulle inom ramen för uppdraget sprida

information om goda exempel på en fungerande konkurrens och om hur kon-

kurrenssnedvridande förfaranden kan undvikas. Uppdraget redovisades i

oktober 2004 i rapporten Myndigheter och marknader - tydligare gräns mel-

lan offentligt och privat (2004:4).

I rapportens sammanfattning sägs att konfliktytorna mellan offentliga och

privata aktörer är betydande. Den statistik som finns tillgänglig visar att of-

fentliga aktörers näringsverksamhet är av stor omfattning och att den spänner

över en stor mängd branscher. Av de statliga myndigheterna är det ca 95 %

som säljer varor eller tjänster till köpare utanför statsförvaltningen. Samman-

taget säljer staten och kommunerna varor och tjänster för ca 170 miljarder

kronor per år.

En intervjuundersökning som Konkurrensverket har genomfört bland pri-

vata företag i vissa utvalda branscher visar att 34 % anser att de möter kon-

kurrens från offentliga aktörer i stor eller mycket stor omfattning. Av dessa

ansåg 40 % att konkurrensen innebar ett problem för företaget, och 67 %

ansåg att konkurrens mellan offentliga och privata företag inte sker på lika

villkor.

Konkurrensverkets utredning visar att när offentliga aktörer agerar på kon-

kurrensutsatta marknader uppstår ofta problem. Dessa problem kan indelas i

följande tre kategorier:

- sammanblandning av myndighetsuppgifter med näringsverksamhet,

- olika former av offentliga subventioner,

- problem förbundna med vidareutnyttjande av information och kompetens

från myndighetsrollen.

Existerande regelverk och frivilliga lösningar har inte varit tillräckliga för

lösa problemen, sägs det i rapporten. Sannolikt skulle problemområdet bli

mindre om offentliga aktörer följde befintliga riktlinjer och lagar. Alla pro-

blem skulle dock inte lösas om enbart verksamhet som var förenlig med gäl-

lande lagstiftning och riktlinjer bedrevs. Inte heller konkurrensrättslig lag-

stiftning är tillräcklig för att avhjälpa dessa problem, sägs det i rapporten.

En utvärdering av Konkurrensrådets yttranden visar att dessa endast i ett

fåtal fall har följts. En studie visar också att offentliga aktörer endast unda

tagsvis antagit interna styrdokument för att tillförsäkra att den egna närings-

verksamheten inte snedvrider konkurrensen. En frivillig lösning synes därmed

inte framkomlig.

Mot denna bakgrund framlägger Konkurrensverket följande förslag.

- Åtgärder bör vidtas för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer

följs. Fortsatt arbete behövs för att förtydliga när offentlig näringsverksamhe

skall få bedrivas.

- Införandet av en nationellt utformad reglering av subventioner bör över-

vägas. Denna bör vara kopplad till de kommande reglerna om transparens.

- En offentlig aktör bör enbart få använda information eller kompetens

upparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i konkur-

rens med privata aktörer om denna information eller kompetens också erbjuds

konkurrerande företag på samma villkor.

Konkurrensverket presenterade våren 2002 en annan rapport - Vårda och

skapa konkurrens (2002:2). Mot bakgrund av statsmakternas uttalande hösten

2000 (prop. 1999/2000:140, bet. 2000/01:NU4) om att andelen av den samla-

de ekonomin där konkurrens råder bör öka gjorde Konkurrensverket en analys

av erfarenheterna av konkurrenslösningar inom den offentliga sektorn och

bedömde förutsättningarna för att öka den konkurrensutsatta delen av den

svenska ekonomin. I rapporten föreslogs bl.a. att uppdragsverksamhet, stöd-

funktioner m.m. som inte tillhör statliga myndigheters kärnverksamhet skall

konkurrensutsättas, att monopol skall avvecklas och att den offentliga upp-

handlingen skall effektiviseras samt att långsiktiga konkurrensplaner som

anger konkreta mål, områden och tidsplaner för konkurrensutsättning skall

upprättas. Erfarenheterna talar för att man inte bör börja med att konkurrens-

utsätta vård och omsorg, utan att man först måste lära av entreprenader på

"hårda" områden, såsom lokalvård och transporter, sades det. Att ha viss

verksamhet kvar i egen regi är ett sätt att behålla beställarkompetensen. All

offentlig verksamhet som gäller myndighetsutövning kan inte eller får inte

konkurrensutsättas. Det måste också finnas reella förutsättningar för konkur-

rens när man börjar tillämpa konkurrenslösningar. I rapporten föreslogs en

lång rad åtgärder på olika områden.

Konkurrensverket har också, på regeringens uppdrag, analyserat konkur-

rensen på marknaden för tandvård och belyst skillnader i konkurrenshänseen-

de mellan den offentligt drivna tandvården och privattandvården. I rapporten

Tandvård och konkurrens (2004:1), som presenterades i januari 2004, redovi-

sades konkurrenshinder på marknaden och lämnades förslag om hur konkur-

rensen skall förbättras. Rapporten kommer att analyseras inom Regerings-

kansliet, där olika departement är berörda.

Lagen om offentlig upphandling

När det gäller lagen om offentlig upphandling (LOU), som finansutskottet

ansvarar för, beslöt riksdagen våren 2002 om vissa ändringar i lagen (prop.

2001/02:142, bet. 2001/02:FiU12). Riksdagen anmodade regeringen att göra

en förnyad prövning av ställningen för Nämnden för offentlig upphandling i

samband med en av regeringen aviserad översyn av myndighetsstrukturen när

det gäller konsument- och konkurrensfrågor. Riksdagen beslöt vidare att

upphandlande enheter får hänvisa till kriterier för miljömärken, om kriterierna

för märket har utarbetats på grundval av vetenskaplig information. Regering-

en uppmanades därvid att fortsätta sitt arbete med att verka för att EU:s regle

och andra internationella regler på sikt ändras så att det blir möjligt att ta

större hänsyn till miljön vid upphandling. Riksdagen avslog regeringens

förslag om att direktupphandling skall medges när upphandlingens värde

understiger fem prisbasbelopp. Beslut fattades också om en förbättring av

möjligheterna för leverantörer att ansöka om överprövning av en upphandlan-

de enhets beslut om att en viss leverantör skall tilldelas upphandlingskontrak-

tet, med innebörden att en upphandlande enhet skall vara skyldig att på eget

initiativ lämna upplysningar till anbudssökande och anbudsgivare om tilldel-

ningsbeslutet och att enheten skall vara skyldig att lämna sådana uppgifter til

varje leverantör som så begär. I budgetpropositionen för år 2003 (prop.

2002/03:1) angavs att regeringen inte har för avsikt att vidta några åtgärder

när det gäller myndighetsstrukturen inom konkurrensområdet, men att det kan

finnas anledning att återkomma till frågan om organisationen för Nämnden

för offentlig upphandling i samband med att regeringen tar ställning till hur

sanktionssystemet inom den offentliga upphandlingen skall vara utformat.

Någon proposition har ännu inte lagts fram.

Regeringen tillkallade i april 2004 en särskild utredare, f.d. regeringsrådet

Leif Lindstam, med uppdrag att lämna förslag om hur två EG-direktiv om

upphandling skall genomföras i svensk rätt (dir. 2004:47). Detta arbete avrap-

porterades i mars 2005 i delbetänkandet Nya upphandlingsregler (SOU 2005:

22).

När det gäller lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende of-

fentlig upphandling gavs Konkurrensverket i 2003 års regleringsbrev i upp-

drag att kartlägga hur lagen har tillämpats och huruvida det finns skäl att se

över lagen. Konkurrensverket redovisade uppdraget i februari 2003. I rappor-

ten dras följande slutsatser: Lagens räckvidd är mycket begränsad, vilket

innebär litet eller inget incitament för företag att klaga på otillbörliga bete

den; lagen är komplicerad och oklar på flera punkter; den institutionella struk

turen på upphandlingsområdet, med två myndigheter och tre domstolsord-

ningar som har att tillämpa två lagar på det som kan vara ett och samma förfa-

rande, är splittrad; få klagomålsärenden har blivit ännu färre under de senaste

åren, varvid en viktig förklaring är lagens oklarheter och ineffektiva sank-

tionssystem, snarare än att problemen på upphandlingsområdet skulle ha

minskat. Rapporten analyseras inom Näringsdepartementet. Frågan om en

översyn av lagen hänger, enligt uppgift från Näringsdepartementet, nära

samman med de överväganden som görs angående sanktioner kopplade till

LOU. Denna fråga har först övervägts nationellt men är nu kopplad både till

den nyssnämnda pågående Upphandlingsutredningen som ser över LOU och

till det arbete som sker på EU-nivå med en översyn av rättsmedelsdirektivet.

Ställning till lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig

upphandling torde, enligt Näringsdepartementet, inte kunna tas förrän rätts-

medelsdirektivet finns i sin slutliga form.

Statsrådet Sven-Erik Österberg besvarade i februari 2005 en fråga (fr.

2004/05:843) av Hans Backman (fp) om huruvida den förre avser att vidta

några åtgärder för att förenkla de offentliga upphandlingsreglerna så att det

blir enklare för små och medelstora företag att delta vid offentlig upphand-

ling. Inledningsvis instämde statsrådet i att den offentliga upphandlingen är

utomordentligt betydelsefull för tillväxten i Sverige. Korrekta regler och en

väl skött upphandling är också av stor betydelse för den offentliga förvalt-

ningen. I regeringens skrift Innovativa Sverige - en strategi för tillväxt geno

förnyelse (Ds 2004:36) har angetts att insatser behövs för att utveckla den

offentliga upphandlingen. Den offentliga upphandlingen styrs av ett kompli-

cerat regelverk, som emellertid till stora delar är gemensamt för samtliga

länder inom EU. Europaparlamentet och rådet har under år 2004 antagit nya

EG-direktiv om offentlig upphandling och upphandling inom de s.k. försörj-

ningssektorerna, som förenklar och moderniserar regelverket på området.

Bland annat skapas incitament för de upphandlande myndigheterna att använ-

da sig av elektronisk kommunikation inom offentlig upphandling. De nya

reglerna skall ha införlivats av medlemsstaterna senast den 1 februari 2006.

Statsrådet erinrade om Upphandlingsutredningens uppdrag rörande de nämn-

da EG-direktiven. Han nämnde också att ett förslag till tilläggsdirektiv till

utredningen bereds inom Regeringskansliet, bl.a. diskuteras en översyn av

reglerna som inte styrs av EG-direktiven i syfte bl.a. att förenkla dessa regle

(Tilläggsdirektiv till Upphandlingsutredningen beslöts i april 2005 - dir.

2005:39.) Förenklingen bör leda till ökade möjligheter för små och medelsto-

ra företag att delta i upphandlingar. EG-kommissionen har inlett en översyn

av rättsmedelsdirektiven, dvs. de EG-direktiv som styr möjligheterna att med

domstols hjälp erhålla rättelse vid felaktigt genomförda upphandlingar, upp-

gav statsrådet vidare. Regeringen kommer i EU-arbetet att verka för att effek-

tiva rättsmedel införs avseende bl.a. otillåtna direktupphandlingar. Regering-

en har vidare gett Verket för näringslivsutveckling (Nutek) i uppdrag att

kartlägga och analysera de problem som små företag kan ha när de deltar i

offentliga upphandlingar och att lämna förslag till åtgärder. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 oktober 2005. För små och medelstora företag har

elektroniskt baserad upphandling betydelse genom att den underlättar an-

budsgivningen, sade statsrådet avslutningsvis. Regeringen gav i december

2004 Statskontoret i uppdrag att leda en arbetsgrupp med uppgift att sprida

information om de nya upphandlingsdirektiven i de delar som berör elektro-

nisk upphandling.

Kommunallagen

När det gäller kommunallagen, som konstitutionsutskottet ansvarar för, kan

noteras att kommunernas möjlighet att selektivt stödja företag, som berörs i

några motioner, begränsas av denna lags bestämmelser. I den mån en kom-

mun skulle utnyttja de möjligheter som finns att bevilja stöd är den skyldig at

beakta EU:s regler om statligt stöd. I dessa fall krävs som regel ett godkän-

nande av kommissionen innan ett stöd kan utbetalas. EU:s statsstödsregler har

även s.k. direkt effekt, vilket innebär att ett enskilt företag kan vända sig t

svensk domstol eller till kommissionen med klagan om statligt stöd som

misstänks vara otillåtet. Stöd som konstateras vara otillåtet skall återbetalas

Kommissionen har också på egen hand initierat granskningsförfarande i några

fall av icke anmälda kommunala stöd och prövar då förenligheten med EG-

rätten.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om konkurrens på lika villkor mellan offent-

lig och privat sektor på ett mer övergripande plan utifrån yrkandena i motio-

nerna från allmänna motionstiden. Därefter behandlar utskottet proposition

2004/05:140 om genomförande av transparensdirektivet vad avser förslaget

till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. och den motion som

väckts med anledning härav. Slutligen behandlas övriga lagförslag i proposi-

tionen.

Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor

En bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall gälla

för olika aktörer på marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar på kon

kurrensmarknader får detta sålunda inte ske på ett sådant sätt att det privata

företagandet hämmas otillbörligt; myndighetsuppgifter skall hållas isär från

kommersiell verksamhet. Enligt de riktlinjer för konkurrenspolitiken som

riksdagen fattat beslut om skall andelen av den samlade ekonomin där kon-

kurrens råder öka, och på nya marknader skall strukturer och regler stödja

uppkomsten av en balanserad och väl fungerande konkurrens. Vidare gäller

att statligt stöd inte får snedvrida konkurrensen, dvs. statligt stöd till sven

företag får inte innebära att andra företag konkurreras ut. Policyn för det

svenska statsstödet skall stödja Sveriges arbete i EU mot subventioner som

skadar industrin.

I vissa av de här aktuella motionerna begärs tillkännagivanden om avveck-

ling av snedvridande företagsstöd. Utskottet har tidigare i avsnittet om kon-

kurrenspolitikens inriktning angett att en av grundpelarna i konkurrenspoliti-

ken är att statligt stöd inte får snedvrida konkurrensen. Det bör också noteras

att EU:s statsstödsregler även gäller kommunalt stöd.

Beträffande förhållandet mellan småföretag och den offentliga sektorn vill

utskottet framhålla - i linje med det tidigare sagda - att en självklar utgångs

punkt är att sund konkurrens skall råda mellan privat och offentlig verksam-

het. Samtidigt vill utskottet betona att förhållandena i olika kommuner och

landsting kan variera påtagligt. På vissa håll kan det privata utbudet vara

mycket begränsat. Utskottet vill också understryka att vissa aktiviteter inom

den kommunala verksamheten kan ha olika sociala funktioner, t.ex. aktiviteter

där funktionshindrade får en meningsfull sysselsättning.

När det gäller frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konkur-

renslagen, som efterfrågas i en motion, bereds denna fråga, som redovisats,

inom Regeringskansliet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om det

arbete som Konkurrensverket utfört på uppdrag av regeringen och som redo-

visades hösten 2004 i rapporten Myndigheter och marknader. I rapporten

beskrivs de problem som kan uppstå när offentliga aktörer agerar på konkur-

rensutsatta marknader. Konkurrensproblem har identifierats i samband med

att offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt verksamhet. Problemen före-

faller särskilt kännbara för små företag som verkar på lokala marknader.

Dessa effekter är negativa, eftersom de riskerar att hämma tillväxten av nya

och växande företag på marknaden. Snedvriden konkurrens leder till förluster

för samhället - resurser används mindre effektivt, köpare av varor och tjänster

kan få betala mer för dessa än vad som är nödvändigt och privata företag kan

tappa marknadsandelar. För närvarande är det svårt för en lokal näringsidkare

att påvisa att det förekommer korssubventionering eller andra former av

kommunala subventioner inom kommunens verksamheter. En kommunal

verksamhets alltför låga priser kan väcka misstankar, men det är ofta svårt att

lägga fram konkreta bevis. Redovisning av kommunal verksamhet och kon-

kurrensutsatta aktiviteter kan flyta ihop.

Regeringen ser allvarligt på denna problematik och arbetar för att komma

till rätta med problemen - ett arbete som har hög prioritet. För att en lösning

av de aktuella problemen skall få genomslagskraft är det dock viktigt att den

vinner acceptans hos alla parter. Arbetet med att hitta lösningar bör därför sk

i dialog med de berörda parterna. Regeringen hyser, enligt vad utskottet erfa-

rit, goda förhoppningar om att i ett sådant samarbete kunna utveckla en ord-

ning som kan råda bot på de aktuella konkurrenskonflikterna. Utskottets åsikt

är att offentliga aktörer bör arbeta aktivt för att minska konfliktytorna i för

lande till privata aktörer genom att göra konsekvensanalyser innan de offent-

liga aktörerna startar näringsverksamhet. Sådan verksamhet bör bedrivas så

att konkurrensen inte snedvrids för små och nystartade företag i den privata

sektorn.

I Konkurrensverkets nyssnämnda rapport sägs att existerande regelverk

och frivilliga lösningar inte har varit tillräckliga för att lösa de problem so

uppstår när offentliga aktörer agerar på konkurrensutsatta marknader. Kon-

kurrensverket lade i rapporten fram bl.a. följande förslag:

- Åtgärder bör vidtas för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer

följs, och det behövs fortsatt arbete för att förtydliga när offentlig närings-

verksamhet skall få bedrivas.

- Införandet av en nationellt utformad reglering av subventioner bör över-

vägas.

- En offentlig aktör bör enbart få använda information eller kompetens

upparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i konkur-

rens med privata aktörer om denna information eller kompetens också erbjuds

konkurrerande företag på samma villkor.

Utskottet anser, mot bakgrund av vad som här anförts, att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att komma till rätta med

konkurrensproblemen mellan offentlig och privat sektor. I ett sådant arbete

bör ett domstolsförfarande övervägas. Regeringen bör återkomma till riksda-

gen i frågan så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behandla regering-

ens förslag.

Regeringen bör vidare redovisa sina förslag med anledning av de tre nyss-

nämnda förslagen från Konkurrensverket och återkomma till riksdagen med

förslag om bl.a. hur en nationellt utformad reglering av subventioner kan

utformas. En sådan regel skulle kunna fungera som ett nationellt komplement

till den EG-rättsliga regleringen av statligt stöd. När det gäller dessa frågor

kan det dock komma att krävas beredningsarbete av sådan omfattning att

regeringen kan behöva ytterligare tid. Regeringen bör emellertid under riks-

mötet 2005/06 återkomma till riksdagen med en redovisning av sitt arbete

med dessa frågor.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande ställa sig bakom vad utskottet

nu har anfört. Ett sådant beslut av riksdagen kan till viss del anses tillgodos

vissa av de här aktuella motionerna. Yrkandena och motiveringarna i motio-

nerna har emellertid en sådan utformning och ett sådant innehåll att något

tillstyrkande inte kan bli aktuellt. Motionerna avstyrks därmed i berörda delar

Genomförande av transparensdirektivet

Utskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige nu - med regeringens försla

till lagstiftning - genomför EU:s transparensdirektiv. Detta direktiv har som

syfte att underlätta EG-kommissionens granskning av företags ekonomiska

förhållanden vid tillämpningen av EG-fördragets statsstödsregler och övriga

konkurrensregler för företag och stater. Direktivet och den nu aktuella lag-

stiftningen skall däremot inte ses som ett medel för att reglera förhållandet

mellan offentlig och privat sektor på nationell nivå utan skall skapa underlag

för tillämpningen av EU:s konkurrensregler.

I den här aktuella motionen 2004/05:N22 (kd) vill motionärerna använda

transparensdirektivet och dess genomförande i den nationella lagstiftningen

för att reglera förhållandet mellan offentlig och privat sektor på nationell ni

Utskottet menar att detta är fel väg att gå. Som tidigare anförts anser utskott

att en bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall

gälla för olika aktörer på marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar

konkurrensmarknader får detta sålunda inte ske på ett sådant sätt att det priva

ta företagandet hämmas otillbörligt; myndighetsuppgifter skall hållas isär från

kommersiell verksamhet. Offentligt stöd får inte snedvrida konkurrensen, dvs.

offentligt stöd till svenska företag får inte innebära att andra företag konkur

ras ut. Utskottet vill här hänvisa till det förslag om tillkännagivande till re

ingen som utskottet i föregående avsnitt lagt fram. Genom detta tillkännagi-

vande anmodas regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till åtgär-

der för att komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och

privat sektor så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behandla regering-

ens förslag.

När det åter gäller transparensdirektivet har under utskottets beredning av

ärendet uppstått en fråga hur det skulle hanteras nationellt i det fall att sto

leksundantaget skulle bestämmas till en nivå under den som anges i direkti-

vet, dvs. under 40 miljoner euro i nettoomsättning för företag eller 800 miljo-

ner euro i balansomslutning för kreditinstitut. EG-kommissionen gör enligt

transparensdirektivet anspråk endast på information över dessa storleksgrän-

ser. Hur stora effekter en sänkt storleksgräns skulle få för Konkurrensverket

och dess tillsynsverksamhet är svårt att överblicka. Utskottet känner oro för

att en begränsning av undantagen i den föreslagna lagen skulle kunna få icke

önskvärda konsekvenser för Konkurrensverket och innebära att andra ange-

lägna uppgifter för verket - t.ex. kartellbekämpning - skulle få mindre ut-

rymme.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet saknas det information om hur

transparensdirektivet har införlivats i nationell lagstiftning i andra EU-lände

I vissa länder skiljer sig rättsordningarna så kraftigt från t.ex. den svenska

det inte blir meningsfullt att göra jämförelser. I Finland, där rättsordningen

relativt likartad den svenska, införlivades de senaste ändringarna i transpa-

rensdirektivet i finsk lag den 1 februari 2003. Där har man valt att införa

undantagen enligt direktivet rakt av i lagstiftningen, dvs. i lagen finns sam-

handelsundantaget och storleksundantaget med storleksgränserna 40 miljoner

euro respektive 800 miljoner euro.

Utskottet anser att det för närvarande inte bör göras någon utvidgning av

tillämpningsområdet i förhållande till vad som krävs enligt transparensdirek-

tivet, vare sig när det gäller storleksundantaget eller samhandelsundantaget.

Utskottet vill härvid återigen erinra om det föreslagna tillkännagivandet till

regeringen om att återkomma till riksdagen med förslag om hur en nationellt

utformad reglering av subventioner kan utformas. Med detta tillgodoses till

viss del det bakomliggande syftet med den aktuella motionen 2004/05:N22

(kd).

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om in-

syn i vissa finansiella förbindelser m.m. och avstyrker motion 2004/05:N22

(kd).

Övriga lagförslag

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i lagen om marknads-

domstol, lagen om kommunal redovisning och bokföringslagen. När det gäll-

er de båda sistnämnda lagarna har utskottet blivit uppmärksammat på ett

problem som kan uppstå när det gäller arkivering enligt transparensdirektivet.

Denna arkivering föreslås i propositionen bli reglerad genom ändringar i

dessa båda lagar. Sveriges Kommuner och Landsting har nyligen i en skrivel-

se till Näringsdepartementet uppmärksammat att med detta förslag kommer

de organisationer som berörs av den föreslagna lagen om insyn i vissa finan-

siella förbindelser m.m. i praktiken inte att kunna gallra sina verifikationer

förrän efter fem år, trots att det finns fullgoda kopior av informationen. En a

vanligare företeelse är att organisationer skannar in verifikationer för att

kunna behandla dem i elektroniska ärendehanteringssystem. I och med att det

finns en fullgod kopia av originaldokumentet bortfaller behovet av att behålla

originalet.

För att hantera det nämnda problemet föreslår utskottet att riksdagen skall

göra ett tillägg i de två aktuella lagförslagen, på så sätt att en mening med

följande lydelse läggs till de av regeringen föreslagna lydelserna av förslagen

till ändring i lagen om kommunal redovisning respektive i bokföringslagen

(se bilaga 3): Förstöring får dock ske om informationen bevaras på annat

sätt.

Med denna ändring tillstyrker utskottet de tre här aktuella lagförslagen.

Kriminalisering av karteller

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om kriminalisering av kartel-

ler. Utredningen om en modernisering av konkurrensreglerna av-

lämnade i december 2004 sitt slutbetänkande, i vilket presenterades

en konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering inom konkur-

rensrätten. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser

återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet finner ingen anledning

att föregripa den fortsatta beredningen. Jämför reservationerna 4

(fp) och 5 (kd).

Motionerna

I fem motioner tas frågan om kriminalisering av karteller upp.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om kriminalisering av kartellsam-

arbete, anförs det i motion 2004/05:N249 (fp). Kartellbildning är mycket

skadlig för samhällsekonomin och måste betraktas som en brottslig handling.

Det finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas

effektivt, eftersom det i slutändan alltid är konsumenterna som får stå för

kostnaderna för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre

utbud, anför motionärerna. De anser att karteller också innebär en orättmätig

förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet till de företag som bryter

mot konkurrenslagen. Privata monopol och kartellbildningar hör inte hemma i

en marknadsekonomi, varför tendenser till detta måste bekämpas med kraft,

säger motionärerna. De menar att kartellsamarbete skall kriminaliseras och

beläggas med höga böter. De vill ge Konkurrensverket mer resurser både för

att utreda fler fall av misstänkt kartellsamarbete och för att om möjligt snab-

bare kunna föra avslöjade fall av kartellsamarbete till domstol. Det är bra att

det inom EU införts nya, effektivare regler för kartellbekämpning, anför

motionärerna. De tar avstånd från det s.k. tjallerisystem som riksdagen beslu-

tade om våren 2002 (det s.k. leniencyprogrammet) och som innebär bl.a. att

konkurrensskadeavgiften för det företag som avslöjar en kartellbildning kan

sättas ned. Detta beslut anser motionärerna att riksdagen bör riva upp. Riks-

dagen gjorde våren 2002 ett tillkännagivande om att regeringen skall utreda

frågan om kriminalisering av kartellsamarbete och återkomma till riksdagen,

erinrar motionärerna om. De hänvisar till vad utskottet anförde om att krimi-

nalisering kan vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av kartellsam-

arbete och att förlita sig till enbart en administrativ sanktionsavgift, som

leniencyprogrammet innebär, kan leda till att företagen kalkylerar med risk

för upptäckt och eventuell konkurrensskadeavgift och ställer det mot den

vinst som kartellsamarbetet väntas ge, varför olagligt kartellsamarbete bör

jämställas med annan ekonomisk brottslighet. Med en kriminalisering av

olagligt kartellsamarbete blir lagen också mer tydlig och kan därmed ha en

preventiv effekt, anför motionärerna.

Ett tillkännagivande om kriminalisering av kartellsamarbete föreslås också

i motion 2004/05:N413 (fp) - med likartad motivering som i nyssnämnda

motion 2004/05:N249 (fp).

Även i motion 2004/05:MJ332 (fp) begärs ett tillkännagivande om krimi-

nalisering av karteller. Lokala konkurrenter till de tre detaljhandelsblocken

ICA, KF och Axfood hindras av oligopolsituationen i grossistledet, men

framför allt av att det är svårt att starta ett nytt företag i Sverige, anför m

närerna. De menar att risken också ökar för karteller, eftersom dagligvaru-

handeln kontrolleras av så få aktörer.

Också i motion 2004/05:N393 (kd) begärs ett tillkännagivande om krimi-

nalisering av karteller. Den senaste tiden har det uppdagats alltfler olagliga

karteller, där företag inom flyg-, olje- och byggbranscherna ertappats med

prissamarbete och uppdelning av marknader i syfte att ge sig själva ekono-

miska fördelar på andras bekostnad, säger motionärerna. De menar att den

gällande konkurrenslagstiftningen, där enbart företagsböter utdöms, är otill-

räcklig och att lagstiftningen bör vässas genom en kriminalisering av karteller

och att personliga straff som böter eller fängelse skall vänta dem som ertappas

och fälls. Riksdagen har, på förslag av Kristdemokraterna tillsammans med

övriga borgerliga partier och Miljöpartiet, anmodat regeringen att utreda

kriminalisering av karteller, vilket skedde mot Socialdemokraternas och

Vänsterpartiets vilja, erinrar motionärerna om. De förutsätter att ett förslag

ändrad lagstiftning snarast föreläggs riksdagen.

Slutligen föreslås även i motion 2004/05:Bo306 (kd) att riksdagen skall

begära att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till lagstift-

ning som innebär en kriminalisering av kartellsamverkan. Den risk som före-

tag för närvarande tar att upptäckas och belastas med konkurrensskadeavgift

har inte visat sig vara tillräckligt avskräckande, anför motionärerna. De drar

en parallell till den insiderlagstiftning som tillkom i mitten av 1980-talet,

vilken innefattar straff i stället för sanktionsavgift. Regeringen har tidigare

hävdat att rättsväsendet inte har tillräckliga resurser för att klara den ytter

re belastning som kriminalisering innebär, säger motionärerna. De anser att

det rimligtvis bör ankomma på regeringen att tillförsäkra rättsväsendet sådana

resurser att brott kan utredas och lagföras.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen beslöt våren 2002, på förslag av regeringen, om införande av ett

program - det s.k. leniencyprogrammet - för eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift, med syfte att främja avslöjandet och bekämpandet av

skadliga karteller (prop. 2001/02:167, bet. 2001/02:NU16). Beslutet innebar

att konkurrensskadeavgift får efterges för ett företag som har överträtt förbu-

det mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag om företaget anmä-

ler överträdelsen till Konkurrensverket, innan verket har fått tillräckligt un-

derlag för att ingripa mot överträdelsen och något annat företag som deltagit i

överträdelsen inte har gjort anmälan tidigare. Det berörda företaget skall

också lämna Konkurrensverket all information om överträdelsen som företa-

get har tillgång till. Förutsättningar för eftergift skall vidare vara att före

samarbetar fullt ut med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen

och att det har upphört eller snarast efter sin anmälan upphör att medverka i

överträdelsen. Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om företaget

har haft den ledande rollen i överträdelsen och det med hänsyn till omstän-

digheterna därför är uppenbart oskäligt med eftergift. Konkurrensskadeavgif-

ten får vidare sättas ned om ett företag i väsentlig mån har underlättat utred-

ningen inte bara av den egna överträdelsen utan även av andras medverkan.

Har detta skett i högst väsentlig mån får avgiften efterges helt. Syftet är att

alla kartellmedlemmar skall ha ett incitament att medverka i Konkurrensver-

kets utredning. I två reservationer (c; fp) avvisades regeringens förslag.

Frågan om kriminalisering av kartellsamarbete behandlades också i nyss-

nämnda sammanhang. Riksdagen gjorde därvid, på förslag av utskottet, ett

tillkännagivande om att regeringen skall utreda frågan om kriminalisering av

kartellsamarbete och återkomma till riksdagen i frågan (bet. 2001/02:NU16).

I en reservation (s, v) avvisades kravet på en utredning.

Våren 2003 gjorde riksdagen - genom att ställa sig bakom en reservation

(m, fp, kd, c, mp) - ett förnyat tillkännagivande i frågan om kriminalisering

av kartellsamarbete och anmodade regeringen att omedelbart tillsätta den av

riksdagen tidigare begärda utredningen och återkomma till riksdagen i frågan

(bet. 2002/03:NU10, rskr. 2002/03:194). I reservationen - som alltså blev

riksdagens beslut - erinrades om riksdagens nyssnämnda tillkännagivande

från våren 2002.

Frågan om kriminalisering av kartellsamarbete behandlades åter våren

2004, med anledning av motionsyrkanden, vilka riksdagen på utskottets för-

slag avslog (bet. 2003/04:NU13). Utskottet konstaterade att regeringen i

november 2003 hade gett Utredningen om en modernisering av konkurrens-

reglerna tilläggsdirektiv (dir. 2003:175), genom vilket det tidigare utred-

ningsuppdraget hade utvidgats till att omfatta frågan om kriminalisering av

förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag respektive

förbud mot missbruk av dominerande ställning, vilket innebar en utvidgning i

förhållande till riksdagens beställning, som enbart avsåg karteller. Å andra

sidan hade en viss avgränsning gjorts i förhållande till riksdagens beställning

genom att det i direktiven sades att kriminaliseringsmodellen skall inriktas på

vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall och gälla ett kärnområde av

sådana skadliga beteenden. Utskottet fann den angivna avgränsningen rimlig,

med hänvisning till att det därigenom skulle kunna undvikas olika svåra pro-

blem som tidigare (ej genomförda) utredningsförslag var behäftade med ge-

nom att förbudsområdet gjordes för stort. I en reservation (m, fp, kd, c) före-

slogs att riksdagen skulle göra ett nytt tillkännagivande i frågan, eftersom

reservanterna ansåg att det lämnade utredningsuppdraget inte helt stod i över-

ensstämmelse med riksdagens tidigare beslut.

Utredningsbetänkande

Utredningen om en modernisering av konkurrensreglerna avlämnade i de-

cember 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - en lagstiftningsmodell

(SOU 2004:131).

I utredningens överväganden konstaterades att utredningen har haft i tek-

niskt uppdrag att ta fram en konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering

inom konkurrensrätten. Enligt direktiven skulle kriminaliseringsmodellen

inriktas på vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall och gälla ett

kärnområde av sådana skadliga beteenden. Utredningen har gjort bedömning-

en att, om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras, det straffbara områ-

det bör begränsas till horisontella karteller. Vertikala konkurrensbegränsning-

ar och missbruk av dominerande ställning bör inte kriminaliseras. Om kon-

kurrensrättens förbud skall straffbeläggas bör det ske genom att ett nytt brott

med följande innebörd införs:

Den som ingår ett avtal som är förbjudet enligt 6 § eller enligt artikel

81 i EG-fördraget och som innebär att företag i samma produktions- eller

handelsled fastställer försäljningspriser, begränsar eller kontrollerar pro-

duktion eller delar upp marknader döms, om avtalet varit ägnat att allvar-

ligt hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden, för

konkurrensbrott till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som till-

lämpar ett sådant avtal.

Är brottet grovt, döms för grovt konkurrensbrott till fängelse i lägst

sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt

skall särskilt beaktas om förfarandet haft betydande omfattning eller om

gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Utredningen föreslår att utbyte av konkurrensbrott skall kunna förklaras för-

verkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Vid bedömningen av om det är

uppenbart oskäligt att förklara utbyte förverkat skall bland andra omständig-

heter beaktas om det finns anledning att anta att skadestånd kommer att åläg-

gas eller annars fullgöras eller att konkurrensskadeavgift kommer att åläggas.

Enligt utredningens förslag skall Ekobrottsmyndigheten vara ansvarig

åklagarmyndighet för utredning och lagföring av konkurrensbrott. Konkur-

rensverket skall anmäla till Ekobrottsmyndigheten om det finns misstanke om

konkurrensbrott. Förundersökningen vid utredning av konkurrensbrott skall

beslutas och ledas av åklagare hos Ekobrottsmyndigheten. Allmänna regler

om förundersökning vid förhör, misstanke om brott, rätt att anlita försvarare,

användande av tvångsmedel, etc. skall tillämpas även beträffande utredning

av konkurrensbrott. Konkurrensverket skall biträda Ekobrottsmyndigheten

vid utredning av konkurrensbrott. Verket skall bedriva allmänt spaningsarbete

och vidta förstahandsåtgärder i fråga om efterlevnaden av konkurrenslagstift-

ningen.

Utredningen anser att de allmänna reglerna i rättegångsbalken om åtals-

plikt skall gälla i fråga om konkurrensbrott. Utredningen föreslår att en utred

ning hos Konkurrensverket skall kunna fortsätta parallellt, när en brottsutred-

ning pågår. Uppgifter hos Ekobrottsmyndigheten som omfattas av förunder-

sökningssekretess skall kunna överlämnas till Konkurrensverket. En pågående

brottsutredning medför att de rättsskyddsgarantier som fastslås i Europakon-

ventionen för mänskliga rättigheter måste beaktas till fördel för en misstänkt

även i Konkurrensverkets utredning. Någon särskild lagreglering om det

behövs inte.

Programmet för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift för fö-

retagen kan finnas kvar även om det införs en straffrättslig reglering av kon-

kurrensbrott, anser utredningen. Dock kommer programmets funktion att

avslöja karteller att till stor del gå förlorad.

Konkurrensverket är enligt utredningen bäst skickat att fullgöra de skyl-

digheter som åligger svenska konkurrensmyndigheter inom ramen för samar-

betet enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om

tillämpning av artiklarna 81 och 82 i fördraget. Ekobrottsmyndigheten bör

inte ges någon uppgift i det samarbetet. En kriminalisering medför ett ökat

resursbehov hos Ekobrottsmyndigheten och de allmänna domstolarna samt en

ökad belastning på rättshjälpsanslaget och anslagsposten för vissa domstols-

kostnader. Enligt en mycket grov uppskattning kan den kostnaden förväntas

bli omkring 44 miljoner kronor per år.

Betänkandet har remissbehandlats t.o.m. den 4 maj 2005. Regeringen avser

återkomma till riksdagen i frågan.

Näringsminister Thomas Östros berörde nyligen frågan om en kriminalise-

ring av konkurrensbrott vid Konkurrensverkets konferens i april 2005, Kon-

kurrensen i Sverige - behöver konkurrenstrycket öka? Enligt näringsministern

skulle det vara ett "mäktigt budskap" till företagen om även individer kan

ställas till svars för brott mot konkurrenslagen. Han tyckte att det var ett in

tressant förslag, men att det måste vägas mot andra aspekter. Regeringen har

en öppen attityd i frågan, sade han.

Utskottets ställningstagande

Ett av de två principiella förbuden i konkurrenslagen är förbudet mot konkur-

rensbegränsande samarbete mellan företag, dvs. mot kartellbildning. Karteller

är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna. Särskilt all-

varliga är karteller som rör prisbildning, anbudsgivning eller marknadsupp-

delning. Under senare tid har avslöjanden och misstankar om olagligt samar-

bete mellan företag varit aktuella inom olika branscher, t.ex. bensinbranschen,

flygbranschen och byggsektorn. Att olagliga karteller fortsätter är ett uttryck

för de stora vinster som företagen gör på konsumenternas, skattebetalarnas

och konkurrenternas bekostnad. Riksdagen beslöt våren 2002, som redovisats,

om införande av ett program med regler om eftergift och nedsättning av kon-

kurrensskadeavgift med syfte att främja avslöjandet och bekämpandet av

skadliga karteller.

Riksdagen har, som redogjorts för, vid två tillfällen - genom tillkännagi-

vanden våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om

kriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-

ningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.

2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att

omfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande

ställning. Utredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagsti

ningsmodell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på

vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade som redovisats

i december 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - en lagstiftningsmodell

(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det

enligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen

införs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;

enligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av

dominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,

och regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.

Utskottet finner ingen anledning att nu föregripa den fortsatta beredningen

av frågan utan avvaktar att regeringen återkommer i saken. Med detta avstyr-

ker utskottet de här aktuella motionerna i berörda delar.

Konkurrensverkets roll

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med krav på en utvärdering av

Konkurrensverkets verksamhet. Utskottet hänvisar till verkets in-

struktion och regleringsbrev. Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).

Motionen

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att på lämpligt

sätt utvärdera Konkurrensverkets verksamhet och se över dess uppdrag och

dess instruktioner, anförs det i motion 2004/05:N271 (s). I budgetpropositio-

nen för år 2005 skriver regeringen bl.a. att den bedömer att Konkurrensver-

kets arbete är effektivt och att verket uppfyller de krav som ställs, erinrar

motionären om. Han har dock kritiska synpunkter på myndighetens verksam-

het och hävdar att den som via medier följer Konkurrensverkets ageranden

kan få intrycket att verket fungerar som en självständig politisk aktör, i tjän

hos de intressen som vill avreglera och privatisera den offentliga sektorn. Han

noterar att Regelutredningen (särskild utredare: chefsekonom Dan Andersson)

i en delrapport om avregleringarnas effekter på prisbildningen hösten 2004

pekade på att priserna på de marknader som hade studerats, med undantag för

telemarknaden, hade stigit kraftigt. Avregleringarna och konkurrensutsätt-

ningen kan därmed åtminstone i detta avseende, till skillnad mot Konkurrens-

verkets mening, betraktas som ett misslyckande, anför motionären. Han me-

nar att Konkurrensverket också driver på för privatiseringar på vård- och

omsorgsområdet och talar om avveckling av detaljhandelsmonopolet för

alkohol, dvs. Systembolaget. Konkurrensverket skall självfallet bevaka kon-

kurrensen på de områden där konkurrens och fri marknad råder, säger motio-

nären. Han anser dock att man, inom de sektorer av ekonomin där den fria

marknaden satts ur spel genom politiska beslut, borde kunna förvänta sig att

verket beaktade detta vid sina utvärderingar och i sina slutsatser. Verket bord

problematisera mer och agitera mindre, men i stället framstår Konkurrensver-

ket ofta som en nyliberal aktör, anför motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverkets uppdrag och uppgifter framgår av verkets instruktion och

av regleringsbrev till myndigheten. Konkurrensverket är, enligt sin instruktion

(1996:353), central förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor. Myndighe-

ten skall verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet ti

nytta för konsumenterna. Verket skall fullgöra de uppgifter som följer av

konkurrenslagen, lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende

offentlig upphandling, lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska

gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler samt av 3 a och b §§ kon-

kurrensförordningen (1993:173). Utöver detta skall Konkurrensverket göra

följande: lämna förslag till avregleringsåtgärder; uppmärksamma hinder mot

en effektiv konkurrens i offentlig verksamhet och lämna förslag till åtgärder

för att undanröja dessa; följa upp åtgärder som genomförs på de två sistnämn-

da områdena; avge yttranden enligt förordning (2003:396) om elektronisk

kommunikation; översända utan dröjsmål - när verket från allmän domstol

eller Marknadsdomstolen får en kopia av en dom eller ett slutligt beslut som

gäller tillämpningen av artikel 81 eller artikel 82 i EG-fördraget - den berörd

domen eller det berörda beslutet till EG-kommissionen.

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2005 skall Konkurrensverkets verk-

samhet ha sin tyngdpunkt på verksamhetsgrenen lagtillämpning. Målet för

denna verksamhetsgren anges vara att aktivt hindra allvarliga konkurrensbe-

gränsningar särskilt inom områden med fåtalsdominans och svag konkurrens.

Verket bör även fortsättningsvis lägga stor vikt vid kartellbekämpning, sägs

det. En viktig uppgift för verket är också att ingripa mot privata och offentli

aktörer som missbrukar en dominerande ställning på marknaden. Verkets mål

under verksamhetsgrenen konkurrensförbättrande åtgärder är att bidra till en

effektiv konkurrens genom att ge förslag på regeländringar och andra åtgärder

för att undanröja existerande hinder. Arbetet skall ske med beaktande av vad

riksdag och regering beslutat med avseende på konkurrens i offentlig sektor.

Som ett led i sitt arbete analyserar Konkurrensverket olika sektorer och läm-

nar förslag på förändringar - t.ex. tidigare nämnda rapporter Vårda och skapa

konkurrens (2002:2), Konkurrensen i Sverige 2004 (2004:5), Konsumenterna,

matpriserna och konkurrensen (2004:2) och Tandvård och konkurrens (2004:

1).

Regelutredningens betänkande Liberalisering, regler och marknader (SOU

2005:4), som det refereras till i motionen, har redovisats i ett tidigare avsni

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser, som tidigare nämnts, att en effektiv konkurrens är en viktig

förutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi. Ett av de viktigaste

instrumenten för att åstadkomma en effektiv konkurrens är, enligt utskottets

mening, Konkurrensverkets verksamhet. Som framgår av verkets instruktion

skall myndigheten verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig

verksamhet till nytta för konsumenterna. Utskottet vill särskilt understryka at

en effektiv konkurrens skall vara till nytta för konsumenterna. Som utskottet

tidigare anfört är konkurrens inget självändamål, utan åtgärder för att stärka

konkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsumenten en starkare

ställning på marknaden.

När det gäller avregleringar m.m. skall Konkurrensverket, enligt sin in-

struktion, lämna förslag till avregleringsåtgärder, uppmärksamma hinder mot

en effektiv konkurrens i offentlig verksamhet och redovisa förslag till åtgär-

der för att undanröja dessa samt följa upp åtgärder som genomförs på dessa

två områden. Detta arbete skall, enligt regleringsbrevet för år 2005, ske med

beaktande av vad statsmakterna beslutat med avseende på konkurrens i of-

fentlig sektor.

Utskottet kan, mot bakgrund av det anförda, inte se något behov av att

riksdagen skall uttala sig för en utvärdering av Konkurrensverkets verksam-

het. Motion 2004/05:N271 (s) avstyrks därmed.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1. Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-

son (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-

carsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L291 yrkande

3, 2004/05:L336 yrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkande 3, 2004/05:N249 yrkan-

de 2, 2004/05:N305 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 7, 2004/05:N411

yrkande 1 och 2004/05:N413 yrkande 6 i denna del.

Ställningstagande

Vår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken överensstämmer med den

som kommer till uttryck i de här aktuella motionerna från företrädare för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, liksom i tidiga-

re motioner från Centerpartiet. Likartade synpunkter framfördes också i en

reservation (m, fp, kd, c) våren 2004 i det tidigare nämnda betänkandet

2003/04:NU13. En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar välstån-

det, varför insatser för att främja konkurrensen är viktiga inslag i en politik

som stärker Sveriges utvecklingskraft. Marknadsekonomin förutsätter en

effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar marknadsdelning och prissamver-

kan samt utövar fusionskontroll. En fungerande och sträng konkurrenslag-

stiftning är viktig för att en effektiv konkurrens skall råda i det privata när

ingslivet. Konkurrensutsättning medför ökad effektivitet och gynnar konsu-

menterna. En sund konkurrens på alla marknadsområden är en förutsättning

för gott konsumentinflytande. En självständig och kunnig konsument är grun-

den för en väl fungerande marknad och verkligt inflytande.

Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som sätts upp av etiska prin-

ciper och lagstiftning är det bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas

efterfrågan och hushålla med begränsade resurser. En effektiv konkurrens

gynnar alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen är den kanske

viktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk utveckling. Väl fungerande

konkurrens stimulerar en kontinuerlig förnyelse av produktionsapparaten och

leder därmed till en effektiv användning av samhällets resurser, dvs. graden

av konkurrens på olika marknader spelar en central roll för marknadsekono-

mins funktionssätt och för den ekonomiska tillväxten. Det avgörande för en

fungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna. Många offentliga

regleringar som införs för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas om

det rådde fritt tillträde till marknaden. I kombination med den tekniska och

ekonomiska utvecklingen utgör det fria tillträdet det främsta botemedlet mot

tendenser till konkurrensbegränsningar och monopol.

Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka

spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur

samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl

domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids

och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bä

förutsättningarna.

En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan ä

det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande

regleringar. En strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jäm-

förelse med andra länder måste innehålla ett antal reformer för att öka den

inhemska konkurrensen samt sänka det allmänna prisläget, som också i stor

utsträckning beror på höga skatter. Flera viktiga avregleringar har redan gjort

i Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig.

Det gäller framför allt i fråga om de marknader där hushållen är köpare, ex-

empelvis detaljhandel och tjänsteproduktion.

Ett tydligt belägg för det nyss sagda framgår av de rapporter som Konkur-

rensverket presenterade i december 2002. Enligt en rapport - De svenska

priserna kan pressas! (2002:5) - låg den svenska prisnivån för den privata

konsumtionen år 2001 nästan 20 % över den genomsnittliga nivån inom EU

(17 % exklusive mervärdesskatt). I den rapport som Konkurrensverket pre-

senterade sommaren 2004 - Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen

(2004:2) - gör verket den sammanfattande bedömningen av konkurrensen i

dagligvaruhandeln att en viss skärpning skett under de senaste åren, men att

konkurrensen kan förbättras ytterligare genom etableringar av fler nationella

och internationella aktörer. I rapporten lämnar Konkurrensverket förslag på

konkreta åtgärder. Regeringen bör inte fördröja beredningen av dessa rappor-

ter utan så snart som möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag så att de

svenska konsumenterna inte skall behöva drabbas av onödigt höga priser. En

angelägen förändring är att ändra bestämmelserna i plan- och bygglagen

avseende reglering av handelsändamålet i detaljplan. Bland de förslag som

Konkurrensverket framlägger i den sistnämnda rapporten ingår två som avser

just plan- och bygglagen. Verket föreslår sålunda att plan- och bygglagstift-

ningen skall ändras så att konkurrensintresset lyfts fram, planprocessen på-

skyndas och aktörerna får bättre möjligheter att överklaga en kommuns ställ-

ningstagande att inte tillåta ny handel. Vidare föreslås att plan- och bygglag-

stiftningen skall tillämpas så att planeringen blir mer flexibel och att nya

metoder för att analysera den lokala konkurrensen skall tas fram.

För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det konkreta åtgärder på olika

områden. En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens.

Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli effektivare.

Konkurrensverket bör ges ökade resurser och en mer framträdande roll. Nya

regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv,

utan också utifrån ett konkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshäm-

mande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Små-

företagsdelegationens förslag bör snarast genomföras.

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-

na. Därmed tillstyrker vi samtliga här aktuella motioner i berörda delar.

2. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor

(punkt 2)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-

son (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-

carsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2004/05:N249 yrkandena 3, 4 och 6, 2004/05:N305 yrkandena 2 och

3, 2004/05:N391 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N393 yrkande 4,

2004/05:N397 yrkandena 2 och 9, 2004/05: N400 yrkandena 8 och 9,

2004/05:N402 yrkandena 2-4 och 2004/05:N412 yrkande 8 och

bifaller delvis motionerna 2004/05:N308 yrkande 3 och

2004/05:N401 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna att kraftful-

la åtgärder måste vidtas från regeringens sida för att driva på avregleringsar-

betet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner och landsting.

De stora offentliga monopol som för närvarande svarar för tjänsteproduk-

tionen inom sjukvård, skola, åldringsvård, etc. bör stegvis avregleras så att e

privat tjänsteproduktion inom dessa områden kan utvecklas. Det är viktigt att

kommunal eller annan offentlig verksamhet inte konkurrerar ut jobb eller

hindrar tillväxt i privat verksamhet. Samtidigt kan det privata utbudet på viss

håll vara mycket begränsat. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om

ändringar i de lagar som styr den obligatoriska kommunala verksamheten vad

gäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av konkurrerande

alternativ till det rådande monopolet i det allmännas regi. Detta skulle skapa

möjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och expandera egna

verksamheter inom tjänstesektorn i form av kooperativ och egna företag. Inte

minst för de kvinnor som nu till stor del svarar för den offentliga välfärdspro

duktionen vore det positivt att övergå från att vara anställd till att bli egen

företagare. Om flera aktörer tillåts komma in på områden som nu är stängda

för privata alternativ kommer det att leda till ökad konkurrens som innebär en

effektivare användning av skattemedel. Enligt vår uppfattning skulle det

dessutom leda till en förstärkt småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen,

ökad valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.

Vidare vill vi betona betydelsen av att konkurrensbegränsande förfaranden

från olika kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt vår uppfatt-

ning har regeringen intagit en alltför avvaktande hållning i denna fråga. Kon-

kreta åtgärder lyser med sin frånvaro. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte

räckt. Rådet, som för övrigt avvecklades vid årsskiftet 2003/04, har inte haft

några sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för att komma till rätta med

missbruk från företrädare för stat, kommuner och landsting riktat mot privata

entreprenörer i syfte att gynna den egna produktionen. Vi anser att det inte

räcker att genom diskussion och informationsspridning om goda exempel

söka åstadkomma rättelse så att förfördelade privata entreprenörer kan kon-

kurrera på samma villkor som offentliga producenter.

Regeringens hantering av frågan om införande av en konfliktlösningsregel

i konkurrenslagen utgör ett flagrant exempel på den avvaktande attityd och

brist på handling som har kännetecknat regeringens agerande. Trots förslag

från Konkurrensrådet i december 2000 och i en departementspromemoria

utarbetad inom Näringsdepartementet år 2001 har regeringen ännu inte lagt

fram något förslag för riksdagen. Vagheten i regeringens avsikt och planering

åskådliggörs med all önskvärd tydlighet av de uppgifter om beredningsläget

som erhålls från Näringsdepartementet. Våren 2003, när motsvarande fråga

behandlades av utskottet (bet. 2002/03:NU10), uppgavs att beredningsarbetet

bedrevs med inriktning på att ett förslag till lagregel skulle kunna presentera

i en lagrådsremiss senare under våren 2003. Våren 2004, då frågan behandla-

des på nytt av utskottet (bet. 2003/04:NU13), sades endast att beredning på-

gick, utan någon närmare precisering av när regeringen avsåg att lägga fram

ett förslag till riksdagen. Samma budskap gäller nu enligt propositionen om

genomförande av transparensdirektivet i vilken det, som tidigare redovisats,

noteras betträffande den nyssnämnda departementspromemorian att förslaget

om en konfliktlösningsregel bereds i Regeringskansliet. Detta är inte accepta-

belt. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att skyndsamt till riksdagen

lägga fram förslag om införande av en konfliktlösningsregel i konkurrensla-

gen.

Riksdagen bör vidare anmoda regeringen att senast under riksmötet

2005/06 vidta åtgärder för att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig

och privat sektor. Konkurrensverket har i de tidigare nämnda rapporterna

Vårda och skapa konkurrens och Myndigheter och marknader, liksom i andra

rapporter, föreslagit en rad åtgärder som vi anser omedelbart bör genomföras.

Det rör sig om följande:

- Vidta åtgärder för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer följs,

och förtydliga när offentlig näringsverksamhet skall få bedrivas.

- Inför en nationellt utformad reglering av subventioner, kopplad till det

nu aktuella lagförslaget om genomförande av transparensdirektivet.

- Tillåt en offentlig aktör att enbart få använda information eller kompe-

tens upparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i

konkurrens med privata aktörer om denna information eller kompetens också

erbjuds konkurrerande företag på samma villkor.

- Inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa mot

andra slag av konkurrenssnedvridande förfaranden än dem som omfattas av

konkurrenslagen.

- Avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter

från konkurrensutsatt verksamhet.

- Ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i

domstol om det är förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar driva

näringsverksamhet på konkurrensmarknader.

- Ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen

rätt att föra talan om en marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet

brutit mot lagen om offentlig upphandling.

- Integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga myndig-

hetsuppgifter på konkurrensområdet.

- Ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning eller ramavtal

och ej preciserade inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter emel-

lan om inköp utifrån förutbestämda volymer.

- Klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag om-

fattas av upphandlingsreglerna.

- Komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna

anbudstävlingar.

- Inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effekterna på

konkurrensen vid stödgivning och att företagen skall få bättre möjligheter att

få lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med det sagda tillstyrker vi de här aktuella motionerna i berörda delar, dock

med undantag för de delar av motionerna 2004/05:N401 (fp) och 2004/05:

N308 (m, fp, kd, c) som avser regionala förhållanden i Västra Götalands län

respektive Jönköpings län.

3. Genomförande av transparensdirektivet (punkt 3)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-

son (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-

carsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansiella

förbindelser m.m. och tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140

punkt 1 och bifaller delvis motion 2004/05:N22 yrkandena 1-5.

Ställningstagande

Vi anser att det är positivt att Sverige nu - med det aktuella förslaget till

lagstiftning - genomför EU:s transparensdirektiv. Vi menar dock - i linje med

vad som anförs i motion 2004/05:N22 (kd) - att det finns skäl att överväga en

utvidgning av tillämpningsområdet i förhållande till vad som krävs enligt

transparensdirektivet när det gäller både storleksundantaget och samhandels-

undantaget. EU:s transparensdirektiv tar endast sikte på att öka möjligheterna

för EG-kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna inte ger sådant stöd

till offentliga eller privata företag som kan störa funktionen hos den gemen-

samma marknaden. Eftersom direktivet är ett s.k. minimidirektiv finns det

dock möjligheter för medlemsländerna att införa strängare regler om de finner

det befogat. Regeringens förslag till genomförande av transparensdirektivet

kommer endast att öka öppenheten kring ett fåtal myndigheter och ett fåtal

statliga och kommunala bolag. De flesta av de kommunala bolag som för

närvarande konkurrerar med privat verksamhet, ofta på ojämlika villkor,

skulle med regeringens förslag även i fortsättningen undgå genomlysning.

Snedvriden konkurrens leder till förluster för samhället - resurser används

mindre effektivt, köpare av varor och tjänster kan få betala mer för dessa än

vad som är nödvändigt, privata företag tappar marknadsandelar till mindre

effektiva konkurrenter och lokala näringsidkare kan tvingas i konkurs när

kommunen subventionerar de egna bolagens verksamhet. För närvarande är

det i princip omöjligt för en lokal näringsidkare att påvisa att det förekommer

korssubventionering eller andra former av kommunala subventioner inom

kommunens verksamheter. En kommunal verksamhets alltför låga priser kan

väcka misstankar, men det är ofta svårt att lägga fram konkreta bevis. Redo-

visning av kommunal verksamhet och konkurrensutsatta aktiviteter kan flyta

ihop.

Även om det inte är ett krav från EU, kan det finnas skäl för att Sverige - i

större utsträckning än vad som följer av regeringens förslag - skall låta kom-

munala bolag omfattas av den nya lagen om insyn i vissa finansiella förbin-

delser. Den ökade transparens som därmed skulle uppstå kan främja en lik-

värdig och sund konkurrens. Konkurrensverket föreslog i sin tidigare nämnda

rapport Myndigheter och marknader bl.a. att transparensdirektivets krav borde

kompletteras med en nationellt anpassad utformning beträffande vilka som

skall omfattas av kraven på separat redovisning.

Trots att vi således tycker att det ligger mycket i de underliggande tanke-

gångarna i den här aktuella motionen, anser vi att det behövs ytterligare un-

derlag för att ta ställning till om de av regeringen föreslagna undantagen skal

begränsas eller slopas. När det gäller storleksundantaget bör regeringen göra

en konsekvensanalys av vilka effekter olika storleksgränser skulle få i olika

avseenden. De konsekvenser som kan uppkomma i form av merarbete för

Konkurrensverket vid en utvidgning av det antal offentliga och privata företag

som skulle omfattas av lagstiftningen bör beskrivas. Vidare bör redovisas i

vilken mån privata företag skulle beröras - hur många företag och hur ofta.

Det kan också vara tänkbart att ha olika storleksgränser för offentliga respek-

tive privata företag. De nu nämnda konsekvenserna bör redovisas vid olika

andra storleksgränser än de som nu anges i propositionen. Även konsekven-

serna av ett helt slopat storleksundantag bör presenteras. I konsekvensanaly-

sen bör vidare belysas effekterna av ett slopande av samhandelsundantaget.

Slutligen bör också göras en konsekvensanalys av vilka effekterna skulle

bli om det infördes en bestämmelse om att den separata redovisningen skall

tas in i årsredovisningen eller motsvarande. Syftet med en sådan bestämmelse

är att ytterligare öka transparensen i de ekonomiska förbindelserna mellan

stat, kommun eller landsting å ena sidan och offentliga företag å den andra.

En sådan ändring i den föreslagna lagen om insyn i vissa finansiella förbin-

delser skulle vidare kunna komma att kräva konsekvensändringar i andra

lagar, t.ex. årsredovisningslagen, bokföringslagen och lagen om kommunal

redovisning.

Riksdagen bör, med hänvisning till det anförda, anmoda regeringen att

göra de konsekvensanalyser som vi här har angett och därefter återkomma till

riksdagen med ett förslag om lagändringar så snart som möjligt.

Med detta tillstyrker vi regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansi-

ella förbindelser m.m. Motion 2004/05:N22 (kd) blir med ett sådant tillkän-

nagivande av riksdagen som vi förordar till viss del tillgodosedd.

4. Kriminalisering av karteller (punkt 5)

av Eva Flyborg (fp) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ332 yrkande

4, 2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yrkande

6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.

Ställningstagande

Kartellbildning är, enligt vår mening, mycket skadlig för samhällsekonomin.

Det finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas

effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnader-

na för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.

Karteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsu-

mentkollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen.

Riksdagen har, som redovisats, vid två tillfällen - genom tillkännagivan-

den våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om

kriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-

ningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.

2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att

omfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande

ställning. Att det har krävts två tillkännagivanden av riksdagen innan reger-

ingen har skridit till handling är flagrant. Vi menar att en mycket viktig prin

cip i det demokratiska systemet är att riksdagens beställningar skall efter-

kommas av regeringen. Tillkännagivanden är ett instrument som riksdagen

förfogar över för att anmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga. Det får

inte uppstå en situation där det kan skapas ett intryck av att regeringen inte

tillmäter detta instrument dess rättmätiga betydelse.

Utredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagstiftnings-

modell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på vad

som bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade, som redovisats, i

december 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - En lagstiftningsmodell

(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det

enligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen

införs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;

enligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av

dominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,

och regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.

Enligt vår mening bör riksdagen genom ett nytt tillkännagivande anmoda

regeringen att utan ytterligare tidsspillan återkomma till riksdagen med ett

förslag till ändrad lagstiftning så att karteller kriminaliseras. Riksdagen bör

inte förlita sig på att regeringen avser återkomma till riksdagen. Detta är

enligt vår mening alltför vagt.

Vi anser också att riksdagen bör riva upp det beslut som riksdagen fattade

våren 2004 om att införa det s.k. leniencyprogrammet. Detta program är,

enligt vår mening, ett tjallerisystem som väcker djupgående, principiella

frågor. Riksdagen bör genom sitt tillkännagivande anmoda regeringen att

återkomma med förslag till riksdagen om upphävande av detta program.

Riksdagen bör alltså anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med

vad vi har anfört. Därmed blir de här aktuella motionerna tillgodosedda i

berörda delar och tillstyrks.

5. Kriminalisering av karteller (punkt 5)

av Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ332 yrkande

4, 2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yrkande

6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.

Ställningstagande

Kartellbildning är enligt min mening mycket skadlig för samhällsekonomin.

Det finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas

effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnader-

na för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.

Karteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsu-

mentkollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen.

Riksdagen har, som redovisats, vid två tillfällen - genom tillkännagivan-

den våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om

kriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-

ningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.

2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att

omfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande

ställning. Att det har krävts två tillkännagivanden av riksdagen innan reger-

ingen har skridit till handling är flagrant. Jag menar att en mycket viktig

princip i det demokratiska systemet är att riksdagens beställningar skall efter

kommas av regeringen. Tillkännagivanden är ett instrument som riksdagen

förfogar över för att anmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga. Det får

inte uppstå en situation där det kan skapas ett intryck av att regeringen inte

tillmäter detta instrument dess rättmätiga betydelse.

Utredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagstiftnings-

modell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på vad

som bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade, som redovisats, i

december 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - En lagstiftningsmodell

(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det

enligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen

införs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;

enligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av

dominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,

och regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.

Enligt min mening bör riksdagen genom ett nytt tillkännagivande anmoda

regeringen att utan ytterligare tidsspillan återkomma till riksdagen med ett

förslag till ändrad lagstiftning så att karteller kriminaliseras. Riksdagen bör

inte förlita sig på att regeringen avser återkomma till riksdagen. Detta är

enligt min mening alltför vagt.

Med ett sådant beslut som jag förordar blir de här aktuella motionerna

2004/05:N249 (fp), 2004/05:N413 (fp), 2004/05:MJ332 (fp), 2004/05:N393

(kd) och 2004/05:Bo306 (kd) tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks. I

den förstnämnda motionen, 2004/05:N249 (fp), förespråkas i motiveringen

också att riksdagen bör riva upp det beslut som riksdagen fattade våren 2004

om att införa det s.k. leniencyprogrammet. Denna uppfattning delar jag inte.

Eftersom det formella yrkandet i motionen dock endast avser kriminalisering

av karteller tillstyrks yrkandet i sin helhet.

6. Konkurrensverkets roll (punkt 6, motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-

son (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-

carsson (kd).

Ställningstagande

Marknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar

marknadsdelning och prissamverkan samt utövar fusionskontroll. En funge-

rande och sträng konkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv konkur-

rens skall råda i det privata näringslivet. Konkurrensverket intar en central

roll när det gäller att åstadkomma en effektiv konkurrens. Vi vill erinra om at

samtliga fyra partier inom den borgerliga alliansen har förordat ökade resurser

till Konkurrensverket. Enligt vår mening ligger Konkurrensverkets agerande

helt inom de ramar som uppställs av instruktion och regleringsbrev och som

tidigare redovisats. Något behov av att riksdagen skall uttala sig för en över-

syn av Konkurrensverkets verksamhet utifrån de utgångspunkter som anges i

motion 2004/05:N271 (s) kan vi inte se. Motionen avstyrks därmed.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2004/05:140

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.,

2. lag om ändring i lagen (2005:110) om ändring i lagen (1970:417) om mark-

nadsdomstol m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning,

5. lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078).

Motion med anledning av propositionen

2004/05:N22 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i

3 § tredje stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser

på så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-

ta företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan

påverka handeln med andra EES-länder.

2. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i

3 § tredje stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser

på så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-

ta företag med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste

räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.

3. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i

4 § andra stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser

på så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-

ta företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan

påverka handeln med andra EES-länder.

4. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i

4 § andra stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser

på så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-

ta företag med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste

räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.

5. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i

4 § i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser på så sätt att

den separata redovisningen skall tas in i årsredovisningen eller motsvaran-

de.

Motioner från allmänna motionstiden

2004/05:L291 av Inger René m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strukturförändringar i konkurrensfrämjande syfte.

2004/05:L336 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad konkurrens.

2004/05:MJ332 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om effektivare konkurrenspolitik för dagligvaruhandeln.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kriminalisering av karteller.

2004/05:N249 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kriminalisering av kartellsamarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att göra konkurrenslagen effektivare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen mellan

privata och offentliga utförare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att underlätta tillträde till olika marknader.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ta bort selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala

stöd till företag.

2004/05:N271 av Bo Bernhardsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att på lämpligt sätt utvärdera Konkurrensverkets verksamhet och se över

dess uppdrag och dess instruktioner.

2004/05:N305 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bekämpa monopol (avsnitt 5.1).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att öka etableringsfriheten och att uppmuntra privatiseringar och

konkurrensutsättning inom den offentliga sektorn (avsnitt 5.1).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka konkurrensövervakningen (avsnitt 5.1.1).

2004/05:N308 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, c, kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av konkurrensutsättning av offentligt utförd produktion.

2004/05:N391 av Tobias Krantz (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att en ökad andel av den offentliga sektorns verksam-

het läggs ut på entreprenad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn.

2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kommunernas roll i näringspolitiken.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en effektivare konkurrenspolitik.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kriminalisering av karteller.

2004/05:N397 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stopplagstiftning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Konkurrensverket.

2004/05:N400 av Maria Larsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rättvis konkurrens mellan offentlig och privat sektor.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avveckling av snedvridande företagsstöd.

2004/05:N401 av Anita Brodén m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om etableringsfrihet inom vård och utbildning för att kunna ge Västra

Götalandsregionen en ny stark tillväxtsektor med goda exportmöjligheter.

2004/05:N402 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ökat privat företagande i offentlig sektor leder till en mer in-

tegrerad arbetsmarknad med bättre villkor för dem som verkar där.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av privat produktion av välfärdstjänster samt vinsterna

av att fler kvinnor driver företag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vårdföretagande skall tillåtas vara lönsamt för att entrepre-

nörskapet i offentlig sektor skall stimuleras.

2004/05:N411 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att forskning måste initieras om sambanden mellan pris, kvali-

tet, service, mångfald, inträdeshinder, innovationer och konkurrens.

2004/05:N412 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet.

2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konkurrens och kriminalisering av kartellsamarbete.

2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

16. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag

till lagstiftning som innebär en kriminalisering av kartellsamverkan.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om insyn i vissa finansiella

förbindelser m.m.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:110) om

ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:614) om

kommunal redovisning

5. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen

(1999:1078)

Bilaga 3

Av utskottet föreslagna ändringar i

regeringens lagförslag

Förslag till ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning

Regeringens förslag

Utskottets förslag

2 kap.

13 §

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket för visst fall tillåta att doku-

ment, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara rä-

kenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 11 §.

Även om ett tillstånd enligt första

stycket har meddelats, får dokument,

mikroskrift och maskinläsbara medi-

er som används för att bevara infor-

mation som omfattas av lagen

(2005:000) om insyn i vissa finansi-

ella förbindelser m.m. inte förstöras

förrän tidigast fem år efter utgången

av det kalenderår då räkenskapsåret

avslutades.

Även om ett tillstånd enligt första

stycket har meddelats, får dokument,

mikroskrift och maskinläsbara medi-

er som används för att bevara infor-

mation som omfattas av lagen

(2005:000) om insyn i vissa finansi-

ella förbindelser m.m. inte förstöras

förrän tidigast fem år efter utgången

av det kalenderår då räkenskapsåret

avslutades. Förstöring får dock ske

om informationen bevaras på annat

sätt.

Förslag till ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Regeringens förslag

Utskottets förslag

7 kap.

7 §

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket för visst fall tillåta att doku-

ment, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara rä-

kenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 2 §.

Tillstånd enligt första stycket ges av Finansinspektionen när det gäller före-

tag som står under inspektionens tillsyn.

Även om ett tillstånd enligt första

stycket har meddelats, får dokument,

mikroskrift och maskinläsbara medi-

er som används för att bevara infor-

mation som omfattas av lagen

(2005:000) om insyn i vissa finansi-

ella förbindelser m.m. inte förstöras

förrän tidigast fem år efter utgången

av det kalenderår då räkenskapsåret

avslutades.

Även om ett tillstånd enligt första

stycket har meddelats, får dokument,

mikroskrift och maskinläsbara medi-

er som används för att bevara infor-

mation som omfattas av lagen

(2005:000) om insyn i vissa finansi-

ella förbindelser m.m. inte förstöras

förrän tidigast fem år efter utgången

av det kalenderår då räkenskapsåret

avslutades. Förstöring får dock ske

om informationen bevaras på annat

sätt.

2004/05:NU16

SAMMANFATTNING 2004/05:NU16

2

76

1

2004/05:NU16

2004/05:NU16

4

5

2004/05:NU16

3

2004/05:NU16 UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT

UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT 2004/05:NU16

76

76

2004/05:NU16

6

2004/05:NU16

2004/05:NU16

50

57

2004/05:NU16

7

2004/05:NU16

2004/05:NU16

66

67

2004/05:NU16

58

2004/05:NU16 BILAGA 1

BILAGA 1 2004/05:NU16

74

75

2004/05:NU16

70

2004/05:NU16 BILAGA 2

BILAGA 2 2004/05:NU16

86

87

2004/05:NU16

76

2004/05:NU16 BILAGA 3 AV UTSKOTTET FÖRESLAGNA ÄNDRINGAR I REGERINGENS LA

BILAGA 3 2004/05:NU16

76

89

2004/05:NU16

88