Bet. 2004/05:NU17

Näringsutskottets betänkande

2004/05:NU17

Skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de förslag som läggs fram i proposition 2004/05:117 om

skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m. Ett förslag avser en utvidgning av

kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen, genom att den

tidigare begränsningen av ersättningsberättigade - ett annat företag eller en

avtalspart - tas bort. Utskottet ser detta som en åtgärd som kommer att stärka

konsumenternas ställning. I en reservation (m) avvisas detta förslag.

Ett annat förslag i propositionen gäller en förlängning av preskriptionsti-

den för rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen från fem till tio år. Ut-

skottet finner förslaget välmotiverat och hänvisar till att skadeståndsprocesser

ofta följer i spåren av Konkurrensverkets utredningar. Dessa kan vara tidskrä-

vande och röra överträdelser som ligger långt bak i tiden, och de efterföljande

domstolsprocesserna om konkurrensskadeavgift kan ta lång tid. I en reserva-

tion (m, fp, kd, c) avvisas en förlängning av preskriptionstiden.

Även övriga lagförslag som läggs fram i propositionen tillstyrks av utskot-

tet. Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2005.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Kretsen av skadeståndsberättigade

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrensla-

gen (1993:20) såvitt avser 33 § första stycket. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:117 punkt 1 i denna del och avslår motion

2004/05:N19 i denna del.

Reservation 1 (m)

2. Förlängd preskriptionstid

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrensla-

gen (1993:20) såvitt avser 33 § andra stycket och övergångsbestämmelse

punkt 3. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:117 punkt 1 i

denna del och avslår motion 2004/05:N19 i denna del.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Övriga förslag rörande konkurrenslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrensla-

gen (1993:20) i den mån det inte omfattas av utskottets förslag till riks-

dagsbeslut i det föregående. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05: 117 punkt 1 i denna del.

4. Tillämpningen av EU:s konkurrens- och statsstödsregler

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:

1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och

statsstödsregler. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:117 punkt 2.

Stockholm den 10 maj 2005

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per Bill

(m), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren (s),

Berit Högman (s), Lennart Beijer (v), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström

(fp), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Anne-Marie Pålsson (m),

Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp), Ann-

Kristine Johansson (s) och Lars Lindén (kd).

2004/05

NU17

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2004/05:117 om skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m.,

dels en motion som väckts med anledning av propositionen.

Bakgrund

Konkurrenslagen (1993:20), som trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop.

1992/93:56, bet. 1992/93:NU17), är baserad på den s.k. förbudsprincipen,

vilken utgår från att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och där-

för skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten innehåller lagen två

principiella förbud, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan

företag (6 §) och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en domine-

rande ställning (19 §). Dessa bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artik-

lar 81 (regler beträffande avtal m.m. som har till syfte eller effekt att

hindra,

begränsa eller snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande ett eller

flera företags missbruk av dominerande ställning), vilka ingår i de grund-

läggande konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden. I konkurrens-

lagen finns också bestämmelser rörande företagskoncentrationer.

I november 2002 beslöt ministerrådet att anta EG-förordningen (1/2003)

om tillämpningen av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i EG-

fördraget, den s.k. moderniseringsreformen. Regeringen beslöt i januari 2003

att tillkalla en särskild utredare, justitierådet Severin Blomstrand, med

uppgift

att analysera olika frågor med anledning av rådets beslut om den nya förord-

ningen. Utredaren redovisade i juli 2003 delbetänkandet Reformerad konkur-

rensövervakning - Konsekvenser i Sverige av EG:s nya tillämpningsförord-

ning (SOU 2003:73). Efter remissbehandling av förslaget avlämnade reger-

ingen sin proposition om moderniserad konkurrensövervakning (prop.

2003/04:80). Riksdagen antog regeringens förslag våren 2004 (bet. 2003/04:

NU13). Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 2004.

Den särskilde utredaren skulle även enligt direktiven göra en allsidig pröv-

ning av om kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen bör

vidgas samt överväga om det finns skäl till ändringar även i andra avseenden

om det visar sig att det finns skillnader mellan EG-rätten och den nationella

rätten. Utredningen redovisade i januari 2004 detta uppdrag genom delbetän-

kandet Rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen (SOU 2004:10). Betän-

kandet har remissbehandlats.

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de nu aktuella lagförsla-

gen. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrens-

lagen, när förbud i den lagen överträds, skall vidgas. Vidare föreslås att

skadeståndsreglerna skall tillämpas även på överträdelser av EG:s konkur-

rensregler i artikel 81 eller 82 i EG-fördraget. Genom en utvidgning av kret-

sen av skadeståndsberättigade kan den s.k. reparativa effekten av konkurrens-

reglerna förväntas få ökat utrymme, särskilt som lagen om grupprättegång

kan användas i de fall det är fråga om ersättningskrav som det inte är praktiskt

att driva till process vart och ett för sig, sägs det. En utvidgad

skadeståndsrätt

för nya grupper av konsumenter och andra som inte är företag anses också

kunna öka konkurrenslagens preventiva verkan. Preskriptionstiden för rätten

till skadestånd enligt konkurrenslagen föreslås bli förlängd från fem till tio

år

efter skadans uppkomst. I likhet med vad som sedan den 1 maj 2004 tillämpas

inom EG-rätten, ges Konkurrensverket en uttrycklig rätt att, efter godkännan-

de av Stockholms tingsrätt, göra undersökningar i bostäder och andra privata

utrymmen som nyttjas av styrelseledamöter och anställda i det företag som är

föremål för utredning om överträdelse av förbudsreglerna i konkurrenslagen

eller artiklarna 81 eller 82 i EG-fördraget. Lagändringarna föreslås träda i

kraft den 1 augusti 2005.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag om att kretsen av ska-

deståndsberättigade enligt konkurrenslagen skall utvidgas. Vidare

bör riksdagen anta regeringens förslag om en utökning av preskrip-

tionstiden enligt samma lag från fem till tio år. Även övriga lagför-

slag i propositionen bör bifallas av riksdagen. Jämför reservatio-

nerna 1 (m) och 2 (m, fp, kd, c).

Skadestånd enligt konkurrenslagen

Gällande rätt

Den aktuella bestämmelsen (33 §) i konkurrenslagen har följande ly-

delse:

Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i 6

eller 19 §, skall företaget ersätta den skada som därigenom uppkommer

för ett annat företag eller en avtalspart.

Rätten till sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom fem år

från det att skadan uppkom.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd

enligt denna paragraf.

Kretsen av skadeståndsberättigade

Propositionen

Regeringen föreslår att kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrens-

lagen skall vidgas genom att begränsningen av ersättningsberättigade till "ett

annat företag eller en avtalspart" tas bort.

Konkurrenslagens syfte är att slå vakt om de samhällsekonomiska och

konsumentpolitiska intressena av effektiv konkurrens, anför regeringen. Det

finns därför inga principiella hinder mot att även andra konsumenter än såda-

na som är att anse som avtalsparter omfattas av rätten till skadestånd, om de

åsamkats skada.

Regeringen konstaterar att rättsläget vad gäller avgränsningen till avtals-

parter är oklart och anser att det är viktigt att denna oklarhet undanröjs. Kon

kurrenslagens skyddsintressen bedöms inte utgöra hinder för en utvidgning av

kretsen skadeståndsberättigade. Skadeståndet enligt konkurrenslagen har både

en s.k. reparativ och en preventiv funktion. Genom en utvidgning av kretsen

skadeståndsberättigade kan den reparativa effekten av konkurrensreglerna

förväntas få ökat utrymme, särskilt som lagen om grupprättegång kan använ-

das i de fall där det är fråga om en serie av ersättningskrav som det inte är

praktiskt att driva till process vart och ett för sig. En utvidgad skadeståndsr

för nya grupper av konsumenter och andra som inte är företag skulle också

kunna öka konkurrenslagens preventiva verkan. Företagen löper nämligen då

en större risk att drabbas av skadestånd, som sammantaget kan uppgå till stora

belopp, och av den negativa publicitet som en skadeståndsprocess kan ge.

Den föreslagna lagtekniska utformningen synes i praktiken innebära att det

blir en fråga för rättstillämpningen att avgöra den krets som kan få ska-

destånd. Regeringen pekar på att en naturlig begränsning uppkommer också

genom att rätten till skadestånd förutsätter att det finns en identifierbar ska

Ytterligare en begränsning kan ligga däri att skadan skall ha att göra med de

konkurrensbegränsande effekterna av den skadeståndsgrundande handlingen;

för att skadan skall vara ersättningsgill får den inte vara ett resultat av öka

konkurrens. Med nuvarande bevisregler ankommer det på den som begär

ersättning att bevisa att han eller hon har drabbats av en ersättningsgill skad

liksom att det finns ett orsakssamband mellan överträdelsen och skadan.

Regeringen delar den bedömning som utredaren gör om att det inte är motive-

rat att ändra dessa principer.

Marknadsdomstolen har framfört åsikten att programmet för eftergift och

nedsättning av konkurrensskadeavgift som introducerades sommaren 2002

skulle komma att motverkas om företaget skulle riskera ett utvidgat skade-

ståndsansvar. Regeringen instämmer i att det finns en risk att det nämnda

programmet motverkas genom det vidgade skadeståndsansvar som kan drab-

ba företagen. Å andra sidan bedöms en utvidgning av skadeståndsansvaret

också kunna öka konkurrenslagens preventiva verkan. Omständigheterna är

enligt regeringens uppfattning inte sådana att den nyssnämnda risken bör

hindra att förslaget genomförs.

Regeringen anser sammanfattningsvis att utredaren har framfört överty-

gande skäl för att den nu aktuella föreslagna utvidgningen bör ske. Mot bak-

grund härav föreslår regeringen att 33 § konkurrenslagen ändras så att orden

"för ett annat företag eller en avtalspart" tas bort och kretsen av skadestånds

berättigade därmed inte längre preciseras i lagtexten.

Motionen

I motion 2004/05:N19 (m) avvisas förslaget om att utvidga kretsen av skade-

ståndsberättigade. En konsekvens av regeringens förslag är att antalet fall där

grupptalan kan komma att tillämpas ökar, säger motionärerna. De menar att

grupptalan leder till komplicerade och dyra processer, vilket i sin tur ökar

osäkerheten för företag att etablera sig i Sverige och att marknadsföra produk-

ter här. Motionärerna ställer sig frågan om huruvida förslaget vid en samlad

bedömning kommer att vara till fördel för svenska konsumenter. Risken är

snarare att förslaget kommer att öka antalet grupprättegångar, anser motionä-

rerna. De befarar att Sverige därigenom närmar sig den processintensitet som

föreligger i framför allt Förenta staterna, vilket de finner vara en mindre lyc

ad ordning, framför allt av näringspolitiska skäl. Den som drabbas av förmö-

genhetsskada på grund av företags oegentligheter har redan för närvarande

laglig möjlighet till rättelse, enligt gängse skade-ståndsrättsliga regler, anf

motionärerna. Att ge ytterligare en möjlighet, genom att ändra i konkurrens-

lagen, är enligt deras mening inte i sak befogat. Vidare hävdar motionärerna

att förslaget inte åtföljs av någon behovs- eller konsekvensanalys.

Vissa kompletterande uppgifter

Genom lagen om grupprättegång (2002:559), som trädde i kraft den 1 januari

2003, har det införts en möjlighet till grupptalan som komplement till det

vanliga rättegångsförfarandet. I förarbetena till den nämnda lagen anfördes att

institutet grupptalan syftar till att på ett övergripande och generellt sätt ko

ma till rätta med brister i det processuella rättsskyddet och ytterst att förbä

genomslaget för gällande materiella rättsregler. Det pekades särskilt på det

goda skydd mot missbruk av processformen som finns inbyggt i förslaget

(prop. 2001/02:107 s. 33). Härvid nämndes kostnadsansvaret för den som

väcker talan, kraven på ombudet, de särskilda processförutsättningarna och

den domstolskontroll dessa innebär.

Grundläggande bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen

(1972:207). Skadeståndslagen ger inte rätt till ersättning för ren förmögen-

hetsskada annat än vid brott, som det i de fall som här kan vara aktuella inte

är fråga om. Skadeståndet enligt konkurrenslagen har vidare, som nyss

nämnts, både en s.k. reparativ och en preventiv funktion, vilka båda enligt

regeringens bedömning kan förväntas öka genom det aktuella förslaget (prop.

s. 28).

När det gäller konsekvensanalys, som efterfrågas av motionärerna, finns i

propositionen ett avsnitt (11) med rubriken Konsekvenser av förslagen (se

vidare i det följande). I propositionen (s. 28) redogör regeringen, som nyss

redovisats, för de avvägningar som gjorts avseende behovet av den föreslagna

ändringen. Det anses viktigt att oklarheten avseende avgränsningen till av-

talsparter undanröjs. Vidare förväntas såväl den reparativa som den preventi-

va effekten av skadeståndsregeln öka. I propositionen (s. 30) görs vidare, som

nyss redovisats, överväganden i förhållandet till programmet för eftergift och

nedsättning av konkurrensskadeavgiften.

Under utskottets beredning av ärendet har fråga uppkommit om vad som

gäller på EU-nivå i fråga om kretsen av skadeståndsberättigade. Enligt vad

som sägs i propositionen (s. 34) framgår rätten till skadestånd vid överträdel-

ser av EG-rätten av EG-rättslig praxis. Utredaren konstaterade i sitt delbetän-

kande Rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen (SOU 2004:10 s. 93) att

det av rättsfallet Courage v. Crehan framgår att den fulla verkan av artikel 81

i EG-fördraget skulle kunna ifrågasättas om inte varje person kan begära

ersättning för den skada som ett visst handlande som kan begränsa eller sned-

vrida konkurrensen påstås ha orsakat honom. Längre gående uttalanden om

vad som gäller på EU-nivå finns det, enligt vad utskottet erfarit, inte möjlig-

heter att göra eftersom det är en tolkningsfråga. Praxis utvecklas genom EG-

domstolens avgöranden och det är endast den domstolen som rättsligt kan slå

fast rättsfallets legala innebörd. I såväl utredningsbetänkandet (s. 92) som i

propositionen (s. 33) sägs att Sverige är ett av få medlemsländer i EU som har

uttryckliga lagregler om rätt till skadestånd på grund av överträdelser av

konkurrensbestämmelser, även om en sådan rätt sannolikt föreligger enligt de

flesta nationella rättsordningar i EU.

Offentlig grupptalan

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att det för närvarande saknas skäl att utse Kon-

kurrensverket att föra offentlig grupptalan i fråga om skadestånd enligt kon-

kurrenslagen.

Genom lagen om grupprättegång, som trädde i kraft den 1 januari 2003,

har det, som nyss nämnts, införts en möjlighet till grupptalan som ett kom-

plement till det vanliga rättegångsförfarandet. Syftet är ytterst att förbättra

genomslaget för redan gällande materiella rättsregler. Med grupptalan avses

att någon utan rättegångsfullmakt för talan för medlemmarna i en grupp.

På konkurrensrättens område menar regeringen att samhällsintresset tillgo-

doses främst genom det offentligrättsliga sanktionssystemet i konkurrensla-

gen, dvs. bl.a. konkurrensskadeavgifter. Regeringen delar den bedömning

som utredaren gör om att Konkurrensverkets resurser i första hand bör använ-

das för att upprätthålla det offentligrättsliga regelsystemet. Det anses därför

inte nu föreligga tillräckligt starka skäl för att utse Konkurrensverket att fö

offentlig grupptalan för skadeståndsanspråk grundade på överträdelser av

konkurrensrätten. Att utse någon annan myndighet bedöms inte lämpligt. Det

kan dock finnas anledning att pröva frågan på nytt, när erfarenheter vunnits i

fråga om offentlig grupptalan inom andra områden, sägs det i propositionen.

Skadeståndsregler vid överträdelser av EG:s konkurrensregler

Propositionen

Regeringen föreslår att skadeståndsreglerna enligt konkurrenslagen skall

tillämpas även på överträdelser av EG:s konkurrensregler i artiklarna 81 och

82 i EG-fördraget.

Förlängd preskriptionstid

Propositionen

Regeringen föreslår att preskriptionstiden för rätten till skadestånd enligt

konkurrenslagen skall förlängas till tio år efter skadans uppkomst.

Som tidigare nämnts gäller för närvarande en femårig preskriptionstid för

skadeståndsfordringar som grundar sig på överträdelser av förbuden i konkur-

renslagen. Utredaren har övervägt en förlängning av den femåriga preskrip-

tionstiden. Skadeståndsprocesser följer ofta i spåren av Konkurrensverkets

utredningar. Dessa kan vara tidskrävande och röra överträdelser som ligger

långt bak i tiden, och de efterföljande domstolsprocesserna om konkurrens-

skadeavgift kan ta lång tid, vilket också visat sig under senare tid. Regeringe

anser därför att den nu gällande preskriptionstiden är för kort. Vidare har det

ifrågasatts om preskriptionsregeln på fem år är förenlig med EG-rätten om

rätten till skadestånd följer av EG-rätten och inte via nationell rätt. Det kan

noteras att den allmänna preskriptionstiden enligt preskriptionslagen

(1981:130) är tio år, räknat från en fordrans tillkomst. Av dessa skäl anser

regeringen att preskriptionstiden bör ändras till tio år.

Regeringen finner det vidare rimligt att äldre fordringar följer nu gällande

femårsregel. För fordringar som har kommit till före ikraftträdandet bör där-

för anges att den nu gällande preskriptionstiden skall tillämpas. Därmed

kommer tioårsregeln att gälla endast fordringar som kommit till efter ikraft-

trädandet.

Motionen

I motion 2004/05:N19 (m) avvisas förslaget om en förlängning av preskrip-

tionstiden. Enligt motionärernas mening är tio år en mycket lång tid att ställa

skadeståndsanspråk under. Det är en prioriteringsfråga hur Konkurrensverket

använder de medel som riksdagen anslår, framhåller motionärerna och ser den

föreslagna förlängningen av preskriptionstiden som ett sätt att slippa priorite

ra. Enligt deras mening är detta fel sätt att lösa det aktuella problemet.

Vissa kompletterande uppgifter

Som nyss redovisats är den allmänna preskriptionstiden enligt preskriptions-

lagen tio år. Skadeståndsprocesser följer ofta i spåren av Konkurrensverkets

utredningar, sägs det i propositionen. Skadeståndsreglerna är dock för sin

tillämpning inte beroende av Konkurrensverkets initiativ. I praktiken är det

emellertid så att de som avser att ställa skadeståndsanspråk ofta väljer att

avvakta Konkurrensverkets utredning, eftersom det kan underlätta bevisfö-

ringen. Regeringen har gjort bedömningen att utredningens förslag om infö-

rande av regler om bevisundersökning inte bör genomföras (se nästföljande

avsnitt). Utredarens förslag om bevisundersökning innebär att domstolen i en

rättegång om skadestånd skulle få besluta om att en undersökning får göras

hos en part för att insamla bevis om skadeståndsanspråket. Om bevisunder-

sökning hade införts hade det varit lättare för dem som avser att ställa ska-

deståndsanspråk att agera utan att avvakta Konkurrensverkets utredning i det

aktuella fallet.

Bevisundersökning i skadeståndsmål

Propositionen

Regeringen gör som framgått bedömningen att regler om bevisundersökning i

skadeståndsmål enligt 33 § konkurrenslagen inte bör införas.

Regeringen framhåller att huvudreglerna i fråga om skyldighet att förete

skriftlig handling som bevis finns i 38 kap. 2 § rättegångsbalken. Utredaren

har föreslagit att regler om bevisundersökning i skadeståndsmål enligt 33 §

konkurrenslagen skall införas. Som skäl åberopar utredningen att det för att

skadeståndsreglerna skall kunna tillämpas i praktiken krävs att de skadelidan-

des bevisinsamling underlättas eller stöds. Regeringen anser att fler fram-

gångsrika skadeståndsprocesser i sig är något som gynnar det allmännas

konkurrensintresse. En avvägning måste dock ske även mot de risker för detta

konkurrensintresse som institutet bevisundersökning öppnar eller kan öppna.

Regeringen bedömer att riskerna för läckage och skador på själva konkurren-

sen ofta kan vara överhängande. Sverige har inte heller något konventionsåta-

gande på detta område, och EG-rätten ställer inte något krav på ett införande

av institutet bevisundersökning. Av betydelse är också att en bevisundersök-

ning kan störa en utredning eller undersökning som Konkurrensverket, en

konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat eller EG-kommissionen plane-

rar. Vägt mot de redovisade olägenheterna har vad utredaren anfört till stöd

för sitt förslag inte ansetts ha tillräcklig tyngd, varför regeringen menar att

utredningsförslaget inte bör genomföras.

Övriga förslag och bedömningar avseende konkurrens-

lagen

Undersökningar hos styrelseledamöter och anställda

Propositionen

Regeringen föreslår att Konkurrensverket skall ges uttrycklig rätt att, efter

godkännande av Stockholms tingsrätt, göra undersökningar i bostäder och

andra utrymmen som nyttjas av styrelseledamöter och anställda i det företag

som är föremål för utredning om överträdelse av förbudsreglerna i konkur-

renslagen eller artikel 81 eller 82 i EG-fördraget. För ett sådant godkännande

skall bl.a. krävas att det finns anledning att anta att det har skett en allvar

överträdelse av konkurrensreglerna.

Syftet med den av utredaren föreslagna rätten till undersökning av privata

utrymmen är att upprätthålla de två förbuden i konkurrenslagen genom till-

gång till bevisning om överträdelse. Regeringen anser att effektivitetsskäl i

sig talar för att Konkurrensverket bör ha befogenhet att göra undersökningar

på alla de platser där material av betydelse för en utredning kan misstänkas

finnas. Det är regeringens uppfattning att den i EG-rätten införda begräns-

ningen till allvarlig överträdelse när det gäller privata utrymmen är naturlig

och uttryckligen bör anges i konkurrenslagen.

Rätten att tillkalla juridiskt biträde

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att någon förändring inte bör göras av de regler

som gäller i fråga om rätt att tillkalla ett juridiskt biträde.

Utredaren har föreslagit att Konkurrensverkets möjlighet att påbörja en

undersökning utan att avvakta att ett juridiskt biträde inställer sig skall be-

gränsas till sådana fall där undersökningen annars skulle onödigt fördröjas

eller där det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Regeringen framhåller dock att om verket i detta läge skulle vara skyldigt att

avvakta att ett juridiskt biträde inställer sig uppstår under väntetiden risk f

att den som undersökningen avser undanskaffar material av betydelse för

prövning av frågan om huruvida överträdelse skett av konkurrenslagens för-

budsbestämmelser. Konkurrensverket har en central placering på fältet och får

antas ha överblick över hur EG-kommissionen bedriver sitt arbete rent prak-

tiskt. Vad verket anfört ger vid handen att den av utredningen åsyftade för-

ändringen skulle innebära en avvikelse från hur kommissionen för närvarande

hanterar motsvarande fråga. På grund av det anförda finner regeringen inte

anledning att göra någon lagändring i det nu aktuella avseendet.

Konkurrensskadeavgift och koncernförhållanden, m.m.

Propositionen

Enligt konkurrenslagen (27 § första stycket) gäller att konkurrensskadeavgif-

ten skall fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5 miljoner kronor eller til

högre belopp, vilket dock inte får överstiga 10 % av företagets omsättning.

Regeringen gör bedömningen att nuvarande regler om taket för konkur-

rensskadeavgift bör behållas. Någon ändring av reglerna för bestämmande av

konkurrensskadeavgiften bör inte göras.

Utredaren har inte funnit några belägg för att det finns någon skillnad mel-

lan EG-rätten och konkurrenslagen när det gäller att bestämma taket för böter

respektive konkurrensskadeavgift i koncernförhållanden. Någon ändring i

konkurrenslagen har därmed inte heller föreslagits. Regeringen gör samma

bedömning och finner således inte skäl att föreslå ändringar i konkurrenslagen

beträffande taket för konkurrensskadeavgiften.

När det gäller omständigheter att beakta vid beräkning av konkurrensska-

deavgift föreslår regeringen att konkurrensskadeavgiften får fastställas till e

högre belopp än annars om företaget tidigare överträtt förbud i artikel 81 elle

82 i EG-fördraget.

I tidigare lagstiftningssammanhang har understrukits önskvärdheten av att

upprätthålla parallellitet mellan svensk rätt och EG-rätt. I linje med detta

anser regeringen att det bör anges att konkurrensskadeavgiften får fastställas

till ett högre belopp - inte bara om företaget tidigare har överträtt konkurren

lagen utan även om företaget överträtt förbud i artikel 81 eller 82 i EG-

fördraget.

Materiella skillnader mellan konkurrenslagen och EG-rätten

Propositionen

Konkurrenslagens ändamål är att undanröja och motverka hinder för en effek-

tiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och

andra nyttigheter. EG:s konkurrensrätt har - förutom detta ändamål - även till

syfte att främja integrationen mellan medlemsstaterna. En grundläggande

skillnad mellan de materiella reglerna i konkurrenslagen och i EG-fördraget

är att ett ingripande enligt EG-rätten förutsätter att handeln mellan medlems-

staterna påverkas. Av konkurrenslagens förarbeten framgår att avsikten var att

lagen i materiellt hänseende skulle likna EG-rättens konkurrensregler så

mycket som möjligt, utom i fråga om samhandelskriteriet. Utredaren har dock

identifierat vissa skillnader mellan EG-rätten och den nationella rätten samt

övervägt om detta bör föranleda några ändringar i det nationella regelsyste-

met. I propositionen redovisas - baserat på utredningens underlag - materiella

skillnader under följande fyra rubriker: Arbetsrätt, Lantbruk, Tryckfrihetens

område och Taxi.

Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte finns skäl att ut-

jämna de materiella skillnader som finns mellan konkurrenslagen och EG-

rätten. Utredaren har inte funnit anledning att föreslå ändringar på grund av

moderniseringsreformen eller på någon annan grund i de avseenden där det

har konstaterats att materiella skillnader föreligger. Ingen av remissinstanser

na har invänt mot utredningens bedömning. Mot denna bakgrund och de

bedömningar som ligger bakom de svenska reglerna, vilka är resultatet av

ingående politiska överväganden och ställningstaganden, anser regeringen att

det inte finns tillräckliga skäl att nu föreslå att de skillnader som finns mel

konkurrenslagen och EG-rätten skall utjämnas. Rättsutvecklingen inom EG-

rätten måste dock följas, särskilt som den aktuella förordningen (1/2003) har

tillämpats under mindre än ett års tid.

Konsekvenser av förslagen

Propositionen

Förslagen kan förmodas öka antalet skadeståndsfordringar enligt konkurrens-

lagen. I vilken utsträckning de skadelidande i motsvarande mån kommer att

hävda sin rätt till skadestånd genom process är svårt att bedöma. Med de

möjligheter som finns till grupptalan kan en viss ökning förväntas. Konkur-

rensverket föreslås få uttryckliga befogenheter att, efter domstols godkännan-

de, göra undersökningar i bostäder och andra utrymmen som nyttjas av styrel-

seledamöter och anställda hos det företag som är föremål för utredning om

överträdelse av förbudsreglerna i konkurrenslagen eller artiklarna 81 eller 82

EG-fördraget. Detta förslag påverkar Konkurrensverkets undersökningar men

torde inte medföra något nämnvärt behov av resursförstärkning. Det kan även

komma att innebära en något ökad arbetsbörda för kronofogdemyndigheten i

de fall Konkurrensverket begär handräckning av myndigheten.

Förslagen torde, enligt regeringen, inte medföra ökade administrativa

kostnader av betydelse för företagen.

Om processbenägenheten förändras genom regeringens förslag kan resurs-

behovet hos Stockholms tingsrätt påverkas. Denna tingsrätt skall även pröva

Konkurrensverkets ansökningar om undersökning i privata utrymmen. De

allmänna domstolarnas behov torde dock inte påverkas generellt i någon

nämnvärd omfattning. Marknadsdomstolen torde inte påverkas nämnvärt av

regeringens förslag. Eventuella merkostnader för statliga myndigheter anser

regeringen bör kunna finansieras inom befintliga ramar.

Allmänt syftar förslagen till att öka den effektiva konkurrensen. I den ut-

sträckning syftet förverkligas leder detta till samhällsekonomiska och konsu-

mentpolitiska vinster.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet tar först upp frågan om kretsen av skadeståndsberättigade. Därefter

behandlas frågan om förlängd preskriptionstid och slutligen övriga förslag

rörande konkurrenslagen.

Kretsen av skadeståndsberättigade

En effektiv konkurrens är en viktig förutsättning för en väl fungerande sam-

hällsekonomi och syftar bl.a. till att ge konsumenterna en starkare ställning p

marknaden. Konsumentperspektivet måste alltså stå i fokus i konkurrenspoli-

tiken. Konkurrens är inget självändamål, utan åtgärder för att stärka konkur-

rensens effektivitet har till syfte bl.a. att stärka konsumenternas ställning p

marknaden.

Det här aktuella förslaget om att kretsen av skadeståndsberättigade enligt

konkurrenslagen skall vidgas, genom att den tidigare begränsningen av ersätt-

ningsberättigade till ett annat företag eller en avtalspart tas bort, ser utsko

som en åtgärd som kommer att stärka konsumenternas ställning. Som sägs i

propositionen kan möjligheten att föra grupptalan förväntas öka den s.k.

reparativa effekten av konkurrenslagen. Även den preventiva effekten av

konkurrenslagen kan förväntas öka genom att kretsen av skadeståndsberätti-

gade vidgas.

I motion 2004/05:N19 (m) framförs farhågor för att utvidgningen av kret-

sen av skadeståndsberättigade kommer att leda till en icke önskvärd ökning

av antalet grupprättegångar. Utskottet anser dock inte att det finns anledning

till oro i denna fråga. Som tidigare nämnts finns det i lagen om grupprätte-

gång bestämmelser inbyggda som skall ge skydd mot missbruk av process-

formen. Det berör t.ex. kostnadsansvaret för den som väcker talan, kraven på

ombudet, de särskilda processförutsättningarna och den domstolskontroll

dessa innebär.

I motionen anförs härutöver att den föreslagna lagändringen inte behövs

eftersom den som drabbas av förmögenhetsskada på grund av företags ogent-

ligheter skulle kunna få rättelse enligt gängse skadeståndsrättsliga regler.

Utskottet vill här framhålla att, som tidigare redovisats, skadeståndslagen int

ger rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada annat än vid brott - som det

inte är fråga om i de fall som här kan vara aktuella.

Vidare hävdas i motionen att förslaget inte följs av någon behovs- eller

konsekvensanalys. Denna uppfattning delas inte av utskottet. I propositionen

finns, som tidigare redovisats, ett särskilt avsnitt (11) med rubriken Konse-

kvenser av förslagen. När det gäller behovsanalys redogör regeringen, som

nyss redovisats, i ett avsnitt (6.2) i propositionen för de avvägningar som

gjorts avseende behovet av den föreslagna ändringen. Det anses sålunda vik-

tigt att oklarheten avseende avgränsningen till avtalsparter undanröjs. Vidare

förväntas såväl den reparativa som den preventiva effekten av skade-

ståndsregeln öka. I propositionen (s. 30) görs vidare överväganden i förhål-

landet till programmet för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgif-

ten.

Slutligen vill utskottet beröra frågan om informationen om vad som gäller

på EU-nivå på konkurrensrättens område. Utskottet inser svårigheterna med

att lämna information om hur en fråga har hanterats på EU-nivå och i de olika

EU-länderna, men skulle likväl finna det värdefullt om regeringen i framtida

propositioner på konkurrensrättens område kan ge den redovisning som är

möjlig. Om någon redovisning inte kan lämnas bör detta anges.

Sammantaget anser utskottet att den av regeringen föreslagna utvidgningen

av kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen bör genomföras.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag i detta avseende och avstyrker

motion 2004/05:N19 (m) i motsvarande del.

Förlängd preskriptionstid

Regeringens förslag om att preskriptionstiden för rätten till skadestånd enligt

konkurrenslagen skall förlängas från fem till tio år efter skadans uppkomst

finner utskottet välmotiverat. Ett viktigt skäl till att preskriptionstiden bör

förlängas är att skadeståndsprocesser ofta följer i spåren av Konkurrensver-

kets utredningar. Dessa kan vara tidskrävande och röra överträdelser som

ligger långt bak i tiden, och de efterföljande domstolsprocesserna om konkur-

rensskadeavgift kan ta lång tid. Detta har också visat sig i olika fall som har

varit aktuella under senare tid.

Skadeståndsreglerna är dock för sin tillämpning inte beroende av Konkur-

rensverkets initiativ. I praktiken är det emellertid så att de som avser att st

skadeståndsanspråk ofta väljer att avvakta Konkurrensverkets utredning,

eftersom det kan underlätta bevisföringen. Regeringen har, som tidigare redo-

visats, gjort bedömningen att det inte bör införas regler om bevisundersök-

ning. En sådan undersökning innebär att domstolen i en rättegång om skade-

stånd skulle få besluta om att en undersökning får göras hos en part för att

insamla bevis om skadeståndsanspråket. Om utredarens förslag om bevisun-

dersökning hade införts hade det varit lättare för dem som avser att ställa

skadeståndsanspråk att agera utan att avvakta Konkurrensverkets utredning i

det aktuella fallet. Behovet av att förlänga preskriptionstiden hade i så fall

varit mindre.

I motion 2004/05:N19 (m) motiveras avvisandet av en förlängning av pre-

skriptionstiden med att en sådan förlängning ses som ett sätt att tillse att Ko

kurrensverket skall slippa att prioritera i sin verksamhet. Utskottet har svårt

att se logiken i ett sådant synsätt. Konkurrensverket skall fatta beslut om vil

utredningar som skall genomföras utifrån vad som bäst gagnar konkurrensen

generellt och inte baserat på vad som kan tänkas påskynda behandlingen av

olika skadeståndsfordringar.

Ytterligare en omständighet som talar för att preskriptionstiden bör för-

längas är att det har ifrågasatts om den nu gällande preskriptionstiden på fem

år är förenlig med EG-rätten. Slutligen talar det faktum att den allmänna

preskriptionstiden enligt preskriptionslagen är tio år för att också preskrip-

tionstiden enligt konkurrenslagen bör vara tio år.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag om att förlänga preskrip-

tionstiden för rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen från fem till tio

Därmed avstyrks den nyssnämnda motionen i berörd del.

Övriga förslag rörande konkurrenslagen

Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande ändringar i konkurrenslagen i

de delar som inte har behandlats i det föregående.

Tillämpningen av EU:s konkurrens- och statsstöds-

regler

Propositionen

I lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas kon-

kurrens- och statsstödsregler finns i 5 § en uppräkning av EG-rättsakter, var-

till hänvisas i 3 och 4 §§ i lagen. Genom moderniseringsreformen och till-

lämpningsförordning 1/2003 har procedurreglerna i tre sektorsförordningar

inom konkurrensrätten som räknas upp i 5 § i lagen upphävts fr.o.m. den

1 maj 2004. Därmed återstår endast en tillämplig rättsakt i 5 §, förordning nr

139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer.

Tekniken att hänvisa från 3 och 4 §§ till uppräkningen i 5 § framstår där-

med inte längre som rationell. I stället föreslår regeringen nu att koncentra-

tionsförordningen skall anges direkt i 3 och 4 §§, samtidigt som 5 § skall

upphävas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot det här aktuella förslaget. Riksdagen bör

således anta regeringens förslag till lagändring.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1. Kretsen av skadeståndsberättigade (punkt 1)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m) och Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen

(1993:20) såvitt avser 33 § första stycket. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:N19 i denna del och avslår proposition 2004/05:117 punkt 1 i denna

del.

Ställningstagande

Vi anser - i likhet med vad som anförs i motion 2004/05:N19 (m) - att riks-

dagen bör avslå förslaget om att kretsen av skadeståndsberättigade enligt

konkurrenslagen skall vidgas genom att den tidigare begränsningen av ersätt-

ningsberättigade till ett annat företag eller en avtalspart tas bort.

En konsekvens av regeringens förslag är att antalet fall där grupptalan kan

komma att tillämpas skulle öka. Grupptalan leder till komplicerade och där-

med dyra processer. Härigenom ökar osäkerheten för företag att etablera sig i

Sverige och att marknadsföra produkter här. Vi ifrågasätter om förslaget vid

en samlad bedömning kommer att vara till fördel för de svenska konsumen-

terna.

Den som drabbas av förmögenhetsskada på grund av ett företags oegent-

ligheter har för närvarande laglig möjlighet till rättelse, enligt gällande ska

ståndsrättsliga regler. Enligt vår mening är det inte befogat att ge ytterligar

en möjlighet genom en ändring av konkurrenslagen.

Vi menar också att förslaget inte åtföljs av tillräckliga behovs- och konse-

kvensanalyser.

Slutligen vill vi beröra frågan om informationen om vad som gäller på EU-

nivå på konkurrensrättens område. Vi inser svårigheterna med att lämna in-

formation om hur en fråga har hanterats på EU-nivå och i de olika EU-

länderna, men skulle likväl finna det värdefullt om regeringen i framtida

propositioner på konkurrensrättens område kan ge den redovisning som är

möjlig. Om någon redovisning inte kan lämnas bör detta anges.

Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag i här aktuellt

avseende. Därmed blir motion 2004/05:N19 (m) helt

tillgodosedd i berörd del och tillstyrks.

2. Förlängd preskriptionstid (punkt 2)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstens-

son (c), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen

(1993:20) såvitt avser 33 § andra stycket och övergångsbestämmelse punkt 3.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N19 i denna del och avslår propo-

sition 2004/05:117 punkt 1 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser - i likhet med vad som anförs i motion 2004/05:N19 (m) - att riks-

dagen bör avslå förslaget om att preskriptionstiden för rätten till skadestånd

enligt konkurrenslagen skall förlängas från fem till tio år efter skadans upp-

komst.

Enligt vår mening är tio år en mycket lång tid att ställa skadeståndsanspråk

under. En förlängd preskriptionstid kan leda till störningar på marknaden. En

osäkerhet om vilka försyndelser ett företag gjort sig skyldig till, och som

under lång tid kan leda till skadeståndskrav, kommer att innebära att den som

tar över ett företag aldrig kan veta under vilka förutsättningar övertagandet

sker. Vi menar att det är en prioriteringsfråga hur Konkurrensverket använder

de medel som riksdagen anslår till verksamheten. Den föreslagna förläng-

ningen av preskriptionstiden kan ses som ett sätt att slippa prioritera. Enligt

vår mening är detta fel sätt att lösa det aktuella problemet.

Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag om förlängd preskriptions-

tid. Därmed blir motion 2004/05:N19 (m) helt tillgodosedd i berörd del och

tillstyrks.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:117 Skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m.

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

2. lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska

gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.

Motion med anledning av propositionen

2004/05:N19 av Per Bill m.fl. (m):

Riksdagen avslår förslaget till förändring av 33 § konkurrenslagen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen

(1993:20)

Härigenom föreskrivs att 28 a, 33 och 48 §§ konkurrenslagen (1993:20)

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 a §

Konkurrensskadeavgiften får fastställas till ett lägre belopp än vad som

bort ske med tillämpning av 28 §,

1. om företaget i väsentlig mån har underlättat utredningen av den egna el-

ler andras medverkan i överträdelsen, eller

2. om det föreligger andra särskilda skäl som hänför sig till företaget.

Har ett företag i högst väsentlig mån underlättat en utredning som avses i

första stycket 1, får avgiften efterges även i annat fall än som anges i 28 b §

Konkurrensskadeavgiften får fast-

ställas till ett högre belopp än vad

som bort ske med tillämpning av

28 §, om företaget tidigare har över-

trätt förbud enligt denna lag.

Konkurrensskadeavgiften får fast-

ställas till ett högre belopp än vad

som bort ske med tillämpning av

28 §, om företaget tidigare har över-

trätt förbud enligt denna lag eller i

artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.

33 §

Om ett företag uppsåtligen eller

av oaktsamhet överträder förbuden i

6 eller 19 §, skall företaget ersätta

den skada som därigenom uppkom-

mer för ett annat företag eller en

avtalspart.

Rätten till sådan ersättning faller

bort, om talan inte väcks inom fem år

från det att skadan uppkom.

Om ett företag uppsåtligen eller

av oaktsamhet överträder förbuden i

6 eller 19 § eller i artikel 81 eller 82

i EG-fördraget, skall företaget ersätta

den skada som därigenom uppkom-

mer.

Rätten till sådan ersättning faller

bort, om talan inte väcks inom tio år

från det att skadan uppkom.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd enligt

denna paragraf.

48 §

Ett beslut enligt 47 § får avse även

någon annan än det företag som är

föremål för utredning. Ett sådant

beslut får meddelas bara om

1. vad som föreskrivs i 47 § första

stycket 1 och 3 är uppfyllt,

2. det finns särskild anledning att

anta att bevis finns hos den som

ansökan avser, och

3. denne inte rättar sig efter ett

åläggande enligt 45 § första stycket 1

eller det annars finns risk att bevis

undanhålls eller förvanskas.

Ett beslut enligt 47 § får avse även

ett annat företag än det som är före-

mål för utredning.

Beslutet får också avse bostäder

och andra utrymmen som nyttjas av

styrelseledamöter och anställda i det

företag som är föremål för utredning.

Ett beslut enligt första eller andra

stycket får meddelas bara om

1. vad som föreskrivs i 47 § första

stycket 1 och 3 är uppfyllt,

2. det finns särskild anledning att

anta att bevis finns hos den som

ansökan avser, och

3. denne inte rättar sig efter ett

åläggande enligt 45 § första stycket 1

eller det annars finns risk att bevis

undanhålls eller förvanskas.

Ett beslut enligt andra stycket får

meddelas endast om överträdelsen

dessutom är allvarlig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2005.

2. Den äldre lydelsen av 28 a § tredje stycket gäller fortfarande för över-

trädelser som begåtts före ikraftträdandet.

3. För fordringar som har kommit till före ikraftträdandet gäller 33 § andra

stycket i sin äldre lydelse.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas kon-

kurrens- och statsstödsregler

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1845) om tillämpningen av

Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler1

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

När den behöriga myndigheten

genomför en undersökning på be-

gäran av Europeiska gemenskapernas

kommission enligt de rättsakter som

anges i 5 §, har den rätt att hos före-

tag och företagssammanslutningar

1. granska böcker och andra af-

färshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur

böcker och andra affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar på

platsen, och

4. få tillträde till samtliga lokaler,

markområden och transportmedel.

Första stycket gäller också när den

behöriga myndigheten bistår kom-

missionen vid undersökningar enligt

de rättsakter som anges i 5 §.

När den behöriga myndigheten

genomför en undersökning på be-

gäran av Europeiska gemenskapernas

kommission enligt rådets förordning

(EG) nr 139/2004 av den 20 januari

2004 om kontroll av företagskon-

centrationer2, har den rätt att hos

företag och företagssammanslutning-

ar

1. granska böcker och andra af-

färshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur

böcker och andra affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar på

platsen, och

4. få tillträde till samtliga lokaler,

markområden och transportmedel.

Första stycket gäller också när den

behöriga myndigheten bistår kom-

missionen vid undersökningar enligt

samma förordning.

4 §

När Europeiska gemenskapernas

kommission har beslutat om en un-

dersökning enligt de rättsakter som

anges i 5 § har den behöriga myn-

digheten rätt att få handräckning av

kronofogdemyndigheten för att

genomföra de åtgärder som avses i

3 § 1, 2 och 4.

När Europeiska gemenskapernas

kommission har beslutat om en un-

dersökning enligt rådets förordning

(EG) nr 139/2004 har den behöriga

myndigheten rätt att få handräckning

av kronofogdemyndigheten för att

genomföra de åtgärder som avses i

3 § 1, 2 och 4.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofog-

demyndigheten i Stockholm. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta

företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga myndighetens

begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller be-

stämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap.

10 § den balken.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2005.

Senaste lydelse 2002:595.

Senaste lydelse 2004:409.

1 Senaste lydelse av 5 § 2004:410.

2 EUT L 24, 29.1.2004 (Celex 32004R0139).

Senaste lydelse 1996:1441.

2004/05:NU17 SAMMANFATTNING

SAMMANFATTNING 2004/05:NU17

24

1

1

2004/05:NU17 INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2004/05:NU17

24

3

2004/05:NU17

2

2004/05:NU17 REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

2004/05:NU17

4

5

2004/05:NU17

3

2004/05:NU17 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2004/05:NU17

14

20

2004/05:NU17

5

2004/05:NU17 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2004/05:NU17

20

23

2004/05:NU17

16

2004/05:NU17 BILAGA 1 RESERVATIONER

FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG BILAGA 1 2004/05:NU17

24

24

2004/05:NU17

18

2004/05:NU17 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

BILAGA 2 2004/05:NU17

20

29

2004/05:NU17

19