Bet. 2004/05:NU2

Näringsutskottets betänkande

2004/05:NU2

Utgiftsområde 19 Regional utveckling

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna

anslagen (totalt ca 3,5 miljarder kronor) och

bemyndigandena för budgetåret 2005 inom

utgiftsområde 19 Regional utveckling. Vidare

instämmer utskottet i regeringens förslag att

riksdagen skall godkänna att två anslag också kan

användas för att finansiera särskilda

riskkapitalinsatser inom ramen för EG:s

strukturfondsprogram. Samtliga motioner som tar upp

regeringens förslag om anslag och bemyndiganden m.m.

avstyrks av utskottet. Företrädarna i utskottet för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet har avstått från

att delta i detta beslut. De erinrar i särskilda

yttranden om de budgetförslag som lagts fram av

respektive parti. I förhållande till regeringens

förslag ville Moderata samlingspartiet minska

utgiftsramen med 813 miljoner kronor, Folkpartiet

med 513 miljoner kronor och Kristdemokraterna med

110 miljoner kronor. Centerpartiet ville höja ramen

med 594 miljoner kronor.

I fråga om den allmänna inriktningen av den

regionala utvecklingspolitiken anser utskottet att

det är värdefullt att politiken på ett mer

systematiskt sätt kan följas upp och stämmas av mot

de nationella målen. Utskottet ser positivt på att

jämställdhetsaspekterna beaktas. När det gäller

frågan om sambandet mellan den regionala

utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken

framhålls att frågan är under beredning och att ett

ställningstagande i sak bör vänta till dess att ett

fullständigt beslutsunderlag kan presenteras. Trots

att ändringar i företagsstöden kan medföra

övergångsproblem vidhåller utskottet sin uppfattning

att det på sikt är angeläget att minska användningen

av olika bidrag inom den regionala

utvecklingspolitiken. I en reservation (m, fp, kd,

c) framhålls att en framtidsinriktad regional

utvecklingspolitik bör inriktas på att skapa

förutsättningar för utveckling, bl.a. när det gäller

företagande. De tillväxtfrämjande åtgärderna bör

hänföras till den regionala nivån i mycket högre

utsträckning än i dag. För de företagsstöd som trots

allt behövs bör inriktningen i huvudsak ligga på

generella stöd.

Utskottet avstyrker förslag om myndighetsfrågor

med hänvisning till att resultaten från det pågående

utredningsarbetet bör inväntas. I en reservation (m,

fp) föreslås att ett första steg mot avveckling av

Glesbygdsverket skall tas under år 2005. En annan

reservation (kd) går ut på att Glesbygdsverkets

ansvarsområde mer bestämt skall fokusera på

landsbygdsaspekterna.

När det gäller utlokaliseringsfrågor anser

utskottet att de nu gällande principerna för

utlokalisering av statliga myndigheter bör gälla och

avstyrker olika motioner på området. I en

reservation (m, fp, kd, c) krävs att regeringen

lägger fast en långsiktig och strategisk plan med

mål för omlokalisering av statlig verksamhet.

Utskottet behandlar i betänkandet även frågor om

EG:s nuvarande struktur- och regionalpolitik och

EG:s framtida sammanhållningspolitik; motionerna på

dessa områden avstyrks med argumentet att åtgärder

redan vidtagits respektive att motionsyrkandena har

en annan inriktning än den som utskottet vill

framhäva.

I fråga om bemyndigandesystemet avstyrker

utskottet ett par motioner med motiveringen att

nuvarande system är mer effektivt än tidigare

ordning, som kunde medföra ett stort

anslagssparande. I en reservation (fp, kd, c) anförs

att de beskrivna olägenheterna i nuvarande system

måste ses över.

Vidare avstyrker utskottet motioner med kritik mot

de av regeringen aviserade förändringarna i fråga om

företagsstöden. Utskottet förutsätter att det även i

fortsättningen kommer att vara möjligt att - i nära

samråd med berörd region - bevilja bidrag till

stödområdena. I två reservationer (kd, c; fp)

uttalar sig reservanterna mot en centralisering av

besluten om företagsstöd.

Vidare avstyrker utskottet ett motionsyrkande om

persontransportstöd, medan uppfattningen i en

reservation (fp, kd, c) är att möjligheterna till

persontransportstöd bör undersökas av

Näringsdepartementet.

Ett enigt utskott avstyrker motionsyrkanden

rörande växelkursen för strukturfondsbidragen med

hänvisning till att utskottet prioriterar att

utgiftstaket kan hållas. Utskottet förutsätter dock

att en förordningsförändring sker senast i

anslutning till avlämnandet av den kommande

ekonomiska vårpropositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N224,

2004/05:N254 yrkandena 1, 2, 6, 19, 20 och 26,

2004/05:N255 yrkande 2, 2004/05:N257 yrkandena 1, 6

och 7, 2004/05:N267, 2004/05:N332, 2004/05:N346

yrkande 1, 2004/05:N374 yrkande 4, 2004/05:N386,

2004/05:N398 yrkandena 1, 11, 13 och 14,

2004/05:N399 yrkande 1, 2004/05:N403 yrkande 1,

2004/05: N407 yrkandena 7 och 9 och 2004/05:N409

yrkande 2.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Myndighetsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N254 yrkande

23, 2004/05:N374 yrkande 3, 2004/05:N407 yrkande 13

och 2004/05:N414 yrkande 6.

Reservation 2 (m, fp)

Reservation 3 (kd)

3. Utlokaliseringsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N207,

2004/05:N229 yrkandena 1-5, 2004/05:N231,

2004/05:N254 yrkande 25, 2004/05:N257 yrkande 2,

2004/05:N270, 2004/05:N289, 2004/05:N292,

2004/05:N301, 2004/05: N315 yrkandena 1-3,

2004/05:N323, 2004/05:N335, 2004/05:N368 yrkandena 1

och 2, 2004/05:N372, 2004/05:N385, 2004/05:N401

yrkande 13 och 2004/05:N446.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

4. EG:s nuvarande struktur- och

regionalpolitik

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N205,

2004/05:N268 och 2004/05:

N369.

5. EG:s framtida sammanhållningspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N263 och

2004/05:N403 yrkande 22.

6. Bemyndigandesystemet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N346

yrkande 9 och 2004/05: N358 yrkandena 1 och 2.

Reservation 5 (fp, kd, c)

7. Aviserade förändringar angående

företagsstöden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N357 och

2004/05:N417.

Reservation 6 (kd, c)

Reservation 7 (fp)

8. Persontransportstödet

Riksdagen avslår motion 2004/05:N254 yrkande

11.

Reservation 8 (fp, kd, c)

9. Växelkurs för strukturfondsbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N311 och

2004/05:N371 yrkandena 1 och 2.

10. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19

Regional utveckling

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2005 i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder göra ekonomiska

åtaganden som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000

000 kr under åren 2006-2013. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:1 utgiftsområde 19

punkt 1.

b) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2005 i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska

regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006

göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 3 100

000 000 kr under åren 2006-2008. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:1 utgiftsområde 19

punkt 2.

c) Riksdagen godkänner att anslagen 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder och 33:5 Europeiska

regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006

även används för att finansiera särskilda

riskkapitalinsatser inom ramen för EG:s

strukturfondsprogram. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 utgiftsområde 19 punkt 3.

d) Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen

under utgiftsområde 19 Regional utveckling enligt

regeringens förslag i bilaga 2. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:1 utgiftsområde 19

punkt 4.

e) Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N217

yrkandena 1 och 2, 2004/05:N253, 2004/05:N254

yrkande 28, 2004/05:N255 yrkande 1, 2004/05:N269,

2004/05:N303, 2004/05:N374 yrkandena 1, 2 och 5,

2004/05:N384 och 2004/05:N399 yrkande 5.

Stockholm den 17 november 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Per Bill (m)*, Nils-Göran Holmqvist

(s), Sylvia Lindgren (s), Berit Högman (s), Karl

Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m)*, Carina

Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp)*, Anne

Ludvigsson (s), Reynoldh Furustrand (s), Krister

Hammarbergh (m)*, Nyamko Sabuni (fp)*, Gunilla

Wahlén (v), Håkan Larsson (c)* och Lars Lindén

(kd)*.

* Har avstått från att delta i beslutet under punkt

10.

2004/05

NU2

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2004/05:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsområde 19 Regional utveckling,

dels 44 motioner från den allmänna motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för Glesbygdsverket

och för strukturfondsprogrammet Leader+.

Förslagen i propositionen och i motionerna återges i

bilaga 1. Regeringens och oppositionspartiernas

förslag till anslag för år 2005 inom utgiftsområde

19 redovisas i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Inledning

Utgångspunkten för detta betänkande är att ramen för

utgiftsområde 19 är fastställd för år 2005.

Finansutskottets majoritet tillstyrkte den 11

november 2004 regeringens förslag till utgiftsram

för år 2005 för utgiftsområde 19 Regional utveckling

(prop. 2004/05:1, bet. 2004/05:FiU1). Riksdagen

fattar den 24 november 2004 beslut om fördelning av

utgifter på utgiftsområden för år 2005. Det kan

förväntas att riksdagen ställer sig bakom de ramar

för utgiftsområde 19 Regional utveckling som

angivits i budgetpropositionen. Av tabellen i bilaga

2 framgår regeringens och de olika partiernas

förslag till anslag under utgiftsområdet.

Betänkandet disponeras på följande sätt. Först

behandlas frågor om den allmänna inriktningen av den

regionala utvecklingspolitiken. Därefter tar

utskottet upp myndighetsfrågor inom utgiftsområdet,

frågor om utlokalisering av statliga myndigheter,

frågor rörande EG:s strukturfonder och den framtida

sammanhållningspolitiken samt budgetfrågor.

Övriga frågor om åtgärder för att utveckla olika

regioner kommer att behandlas under våren 2005.

Särskilt kan nämnas att frågor om

tillväxtavtal/tillväxtprogram, vissa

jämställdhetsfrågor, gles- och landsbygdsfrågor av

olika slag, vissa kapitalförsörjningsfrågor,

disposition av del av vattenkraftsvinsterna samt

krav på specificerade åtgärder i län och regioner

kommer att tas upp under våren 2005.

Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

inriktningen av den regionala

utvecklingspolitiken. Utskottet står fast vid

den politik som har gällt under de senaste

åren och anser inte att motionskraven kan

ligga till grund för en förändrad inriktning.

Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Propositionen

Mål för den regionala utvecklingspolitiken är sedan

år 2002 väl fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla

delar av landet. Den regionala utvecklingspolitiken

bedrivs i gles- och landsbygd, i små och medelstora

städer samt i storstadsområden. Motivet är att den

nationella tillväxten utgörs av summan av den

tillväxt som skapas lokalt och regionalt.

Anpassningen till de regionala skillnaderna innebär

dock att det behövs riktade åtgärder för geografiskt

avgränsade områden även fortsättningsvis.

Effekterna bör kunna avläsas utifrån ett

ekonomiskt, ekologiskt och socialt perspektiv.

Särskilt fokus bör läggas på de åtgärder som

finansieras genom utgiftsområde 19 Regional

utveckling. De ekonomiska och sociala effekterna bör

avläsas i hur väl kvinnors och mäns lokala

arbetsmarknadsregioner har utvecklats i termer av

främst ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning

för kvinnor och män. Politikens resultat skall även

kunna avläsas i hur väl de nationella

jämställdhetsmålen uppnås inom ramen för åtgärderna.

Vad gäller den ekologiska dimensionen bör effekterna

stämmas av mot de nationella miljökvalitetsmålen.

Statens viktigaste roll är att skapa goda

grundförutsättningar för en utveckling mot väl

fungerande och hållbara arbetsmarknadsregioner med

en god servicenivå i alla delar av landet. Hållbar

tillväxt skapas på lokal och regional nivå och med

hjälp av den service som bl.a. kommunerna svarar

för. Enligt regeringens uppfattning är arbete i

gemensamma partnerskap i hög grad bidragande till en

lokal mobilisering. Lokal och regional

handlingsfrihet är viktig för en god regional

utveckling. Alla delar av landet har mycket att

vinna på samverkan. Särskilt viktigt är att lyfta

fram städernas och stadsregionernas betydelse för

den regionala utvecklingen, inte bara för staden

själv utan också för dess omgivning. Det är också

viktigt att ta hänsyn till att kvinnor och män har

olika lokala arbetsmarknadsregioner.

Enligt regeringen behövs en väl utvecklad

systemsyn och väl fungerande verktyg för

sektorssamordning på central nivå för att lokal och

regional samordning skall kunna genomföras på ett

effektivt sätt. Såväl horisontell samordning mellan

olika sektorer som vertikal samordning mellan lokal,

regional, nationell och EU-nivå behövs. Att samtliga

statliga myndigheter skall ta regionala hänsyn

framgår av verksförordningen (1995:1322) och

förordningen (2003:595) om regionalt

utvecklingsarbete.

I samband med inriktningen av politiken redovisas

att regeringen avser att omforma de nationella

regionala företagsstöden regionalt

utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd och

sysselsättningsbidrag fr.o.m. juli 2005. Avsikten är

att fokus skall flyttas från stöd till enskilda

företag till insatser av bredare karaktär. Resurser

som frigörs bör enligt regeringen användas till de

regionala tillväxtprogramsprocesserna. Regeringens

avsikt att ändra vissa företagsstöd tas upp i

samband med anslagen.

Regeringens förslag när det gäller ett nytt

användningsområde för anslagen Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1) och Europeiska

regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006

(33:5) under utgiftsområde 19 - dvs. finansiering av

särskilda regionala riskkapitalinsatser, genom vilka

staten direkt eller indirekt tillskjuter ägarkapital

i form av aktier eller motsvarande i enskilda

företag - tas upp i samband med anslagen.

Regeringens tre verktyg för att uppnå målet för

politikområdet är Nationell samordning och regionala

hänsyn för hållbar regional tillväxt (detta verktyg

redovisas endast delvis inom utgiftsområde 19),

Lokal och regional samverkan för hållbar regional

tillväxt och Stimulansåtgärder för hållbar regional

tillväxt. Med dessa verktyg som grund har

utgiftsområde 19 delats upp i följande

verksamhetsområden: Programlagt regionalt

utvecklingsarbete, Kapitalförsörjning för regional

näringslivsutveckling och Kommersiell service.

Generellt skall utvecklingen i landets regioner

följas genom statistik avseende den regionala

lönesumman för alla sysselsatta kvinnor och män och

andelen förvärvsarbetande 20-64 år för kvinnor och

män, uppdelade på lokala arbetsmarknadsregioner.

Båda indikatorerna används som mått på tillväxt i

regionerna. Vidare finns resultatindikatorer som

anges under respektive verksamhetsområde.

Programlagt regionalt utvecklingsarbete

Verksamhetsområdet Programlagt regionalt

utvecklingsarbete omfattar central projektverksamhet

m.m., regionala tillväxtavtal, regionala

tillväxtprogram och EG:s strukturfonder under

perioden 2000-2006.

Regionala tillväxtprogram utgör under perioden

2004-2007 det centrala verktyget för att uppnå en

förbättrad samordning av resurser och insatser på

regional nivå. Verksamheten skall årligen följas upp

av Verket för näringslivsutveckling (Nutek). Ett

utvecklingsarbete pågår inom Nutek i samverkan med

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) och

länen. Inom Regeringskansliet fortgår arbetet med

resultatindikatorer, uppföljning och

utvärderingsinstrument på nationell nivå. Tills

vidare avser regeringen att redovisa utvecklingen av

tillväxtprogramsarbetet avseende dess betydelse för

samverkan och mervärde.

En mer aktiv medverkan av Svenskt Näringsliv och

Landsorganisationen (LO) i processen med regionala

tillväxtprogram har noterats.

Resultatindikatorer för projekten inom EG:s

strukturfonder under perioden 2000-2006 är antalet

nya och bevarade arbetstillfällen uppdelade på

kvinnor och män samt antalet nystartade företag

uppdelade på kvinnor och män.

Resultaten av den centrala projektverksamheten

förväntas i huvudsak vara en förbättrad samverkan

och samarbete mellan olika aktörer för regional

utveckling.

Utvecklingsprogrammet för kommuner med särskilda

omställningsproblem främst på grund av

strukturomvandling inom Försvarsmakten har

utvärderats dels av Statskontoret, dels av ITPS.

Resultatet av utvärderingarna är att den särskilt

tillsatta s.k. omställningsgruppens arbete inneburit

att en mobilisering har skapats i kommunerna

samtidigt som tveksamhet råder huruvida detta

omställningsarbete har skapat något bestående

mervärde. De målsättningar för antalet nya privata

och statliga arbetstillfällen som ställdes upp i

utvecklingsprogrammet har hittills inte uppnåtts. I

juli 2004 beslutade regeringen att formellt avsluta

utvecklingsprogrammet.

Det s.k. samordningsuppdraget (år 2002 uppdrogs

till 18 myndigheter att identifiera potentiella

områden för ökad sektorssamordning) har medfört en

ambitionsnivåhöjning vad avser myndigheters

delaktighet i frågor som berör regional utveckling.

När det gäller de regionala tillväxtavtalen

konstateras att samordningsansvariga för avtalen

bedömer att avtalsarbetet under perioden 2000-2003

stärkt möjligheterna till samordning av olika

aktörers resurser. Tillväxtavtalsarbete har bidragit

till ett aktivt och medvetet lärande och ett

intresse för att öka kunskapen kring frågor om

hållbar tillväxt. Vidare har systemlärandet och

systemperspektivet utvecklats i regionerna. Dock har

insatser inom avtalen många gånger saknat en tydlig

koppling till tillväxtavtalens mål.

Kapitalförsörjning för regional

näringslivsutveckling

I verksamhetsområdet Kapitalförsörjning för regional

näringslivsutveckling ingår instrumenten regionalt

utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd,

sysselsättningsbidrag, såddfinansiering och

transportbidrag. I ett längre perspektiv är det

enligt regeringen angeläget att reducera

användningen av olika bidrag till företag.

Resultatindikatorer för företagsstöden (utom

transportbidrag och såddfinansiering) är främst

förväntat antal nya arbetstillfällen uppdelat på

kvinnor och män, genomsnittlig subvention per

förväntad ny årsarbetskraft (uppdelat på kvinnor och

män fr.o.m. år 2004) samt investeringar som beräknas

delfinansieras av stöden. För regionalt

utvecklingsbidrag mäts resultatet även med

förädlingsvärde, omsättning och vinstmarginal.

Resultatindikatorer för såddfinansiering omfattar

antal anställda och överlevnadsgrad fem år efter

beslutstidpunkten t.o.m. år 2004. Från och med år

2005 mäts omsättningsökningen fem år efter

beslutstidpunkten.

För det generella företagsstödet transportbidrag

bedriver regeringen ett utvecklingsarbete avseende

redovisning av stödformens effekter.

Nuteks uppföljning av bidrag som beviljats

tidigare år visar att utfallen varje år har varit

väl överensstämmande med de förväntade värdena,

förutom vinstmarginalen som inte har nått upp till

företagens förväntningar.

Vidare har det varit svårt att uppnå

kvoteringsvillkoret (med undantag för år 2000), dvs.

huvudregeln att minst 40 % av det antal

arbetstillfällen som tillkommer till följd av stöden

skall förbehållas vartdera könet.

Enligt utvärdering av Nutek kan effekterna av

regionalt utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd och

småföretagsstöd sammanfattas med att de bidrar till

att skapa sysselsättning och överlevnad på kort sikt

men att dessa effekter inte kan beläggas på längre

sikt. Det går inte heller att belägga att stöden

skulle leda till ekonomisk tillväxt i stödföretagen.

Kommersiell service

Verksamhetsområdet Kommersiell service omfattar stöd

till kommersiell service.

Resultatindikatorer fr.o.m. år 2004 är

utvecklingen av tillgången till kommersiell service

för kvinnor och män samt antalet kvinnor respektive

män som finns anställda och antalet kvinnor och män

som finns på ledningsnivå på arbetsstället och i

styrelsen i organisationen. Bland annat finns

underlag i servicedatabasen (se avsnittet Vissa

kompletterande uppgifter).

Av de drygt 900 orter där en dagligvarubutik fått

stöd någon gång under perioden 1996-2002 fanns i

juni 2003 servicen kvar på åtta av tio orter. Enligt

Konsumentverket visar de inrapporterade lokala

utvecklingsprogrammen för kommersiell service på ett

ökat engagemang och intresse för frågor som rör

tillgänglighet till kommersiell service.

Utredningar, uppdrag och program

I propositionen nämner regeringen bl.a. följande

aktuella utredningar, uppdrag och program:

1. Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS)

och Glesbygdsverket har på regeringens uppdrag

påbörjat ett utvecklingsarbete om hur

politikområdet Regional utvecklingspolitik bör

följas upp och effektutvärderas. ITPS föreslår 34

indikatorer, fördelade på sju kategorier, bl.a.

regionförstoring och kompetensförsörjning.

Glesbygdsverket konstaterar att det inte är

möjligt att lämna precisa förslag på nedbrutna

målsättningar på en övergripande nationell nivå.

Verket föreslår att befintlig statistik rörande

postservice, kassaservice, vård, barnomsorg och

grundläggande utbildning förbättras. Enligt

regeringens bedömning utgör de nämnda förslagen

ett underlag för att förnya utvärderingsverktygen

för politikområdet.

2.

3. Utredningen Företagsutveckling på regional nivå

(SOU 2002:101) har remissbehandlats; regeringen

redovisar sin bedömning inom utgiftsområde 24

Näringsliv.

4.

5. Nutek har låtit genomföra en utvärdering angående

lokala och regionala resurscentrum, vilken har

redovisats för regeringen i maj 2004. Nutek avser

att skicka rapporten på remiss i slutet av år

2004 och därefter lämna sina kommentarer till

regeringen.

6.

7. Regeringen har år 2003 beslutat om bidrag på 16

miljoner kronor till verksamheterna vid

Folkrörelserådet och Skärgårdarnas Riksförbund.

8.

9. Regeringen gav i september 2002 Delegationen för

utländska investeringar i Sverige, Vinnova och

Nutek i uppdrag att genomföra ett nationellt

program för utveckling av innovationssystem och

kluster, omfattande 70 miljoner kronor.

Programmet skall genomföras under perioden

2002-2004.

10.

11. Uppdrag har lämnats till Statens geologiska

undersökningar att genomföra ett program

omfattande 15 miljoner kronor i syfte att skapa

en hållbar tillväxt i ett kluster för de

mineralutvinnande branscherna.

12.

13. Nutek har fått i uppdrag att genomföra ett

program omfattande 20 miljoner kronor i syfte att

främja en hållbar tillväxt inom det nationella

träklustret.

14.

15. Regeringen har utsett en särskild utredare för

att kartlägga möjligheterna till militärtester av

personal och materiel i övre Norrland.

16.

17. Regeringen har år 2002 beslutat att genomföra

ett program om totalt högst 25 miljoner kronor

med syfte att långsiktigt stärka lokal

näringslivsutveckling med fokus på kommuner.

18.

19. Ett sammanhållet nationellt program för

entreprenörskap om totalt 12 miljoner kronor har

inrättats.

20.

21. Lokala program för entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete om totalt 30 miljoner kronor

har tillskapats.

22.

23. Ett program för att öka användningen av modern

informationsteknik i företag lokaliserade inom

stödområde A om totalt 50 miljoner kronor har

inrättats.

24.

25. Ett program för att stimulera ökad

innovationskraft inom turistnäringen samt främja

forskning om turism om totalt 40,5 miljoner

kronor har beslutats av regeringen och bedrivs

under perioden 2002-2004.

26.

27. Det har uppdragits åt Sveriges Rese- och

Turistråd AB att utveckla och marknadsföra

varumärket Fjällvärlden inom en kostnadsram om

totalt 20 miljoner kronor.

28.

29. Delegationer är tillsatta för att långsiktigt

stärka utvecklingen inom de mest utsatta lokala

arbetsmarknadsregionerna i norra Sveriges inland

respektive delar av Bergslagen, Värmland och

Dalsland. Delegationernas arbete avslutas i

december 2004.

30.

(Beloppen för samtliga ovan nämnda program har

angetts exklusive medfinansiering.)

Regeringens analys och slutsatser

Inga samlade utvärderingar av den nya regionala

utvecklingspolitiken har ännu gjorts. Regeringen gör

samma bedömning som Statskontoret (Det

regionalpolitiska experimentet, Statskontoret

2004:5) att det finns ett grundläggande behov av att

stärka arbetet med finansiell och politisk

samordning av olika sektorer för hållbar tillväxt.

Skälet är att de viktigaste hindren för politikens

genomförande ligger i den bristande samordningen av

politikens olika sektorer.

Den lokala och regionala miljön tenderar att bli

allt viktigare för företagens konkurrenskraft.

Förutsättningarna för att åstadkomma väl fungerande

lokala arbetsmarknadsregioner för kvinnor och män

varierar över landet. Bland annat finns det

skillnader i lokal dynamik, dvs. faktorer som bidrar

till ett högt nyföretagande, innovationsförmåga,

flexibilitet och ständigt lärande.

Den regionala befolkningsutvecklingen har följt

relativt stabila mönster sedan 1950-talet och det

långsiktiga mönstret väntas bestå även under de

kommande 20 åren. Den svagaste utvecklingen väntas i

Tornedalen, Dalsland, Bergslagen, Norrlands inland

och i norra Småland. Andelen av dem som flyttar av

arbetsrelaterade skäl har minskat; utvecklingen går

mot ökad pendling. Män, som i högre grad än kvinnor

pendlar över kommungränser, har större lokala

arbetsmarknadsregioner än kvinnor. Högutbildade män

har de absolut största lokala

arbetsmarknadsregionerna och lågutbildade kvinnor de

minsta.

När det gäller de programlagda

utvecklingsprojekten drar regeringen bl.a.

slutsatsen att tillväxtprogrammens fortsatta fokus

på utveckling av innovationssystem och kluster kan

bidra till att ytterligare stärka samverkan mellan

näringslivet, utbildningsväsendet och andra

offentliga aktörer. Samverkan och nätverk ger

resultat även när det är fråga om EG:s

strukturfondsprogram.

Vidare drar regeringen slutsatsen att utbudet av

kapital till små och medelstora företag i de

regionalt prioriterade områdena är för litet, bl.a.

därför att bankerna blivit alltmer restriktiva i sin

utlåning.

Förändringar i servicestrukturen sägs i många fall

försämra servicetillgången, även om ytterligare

försämringar motverkas av statligt stöd och andra

åtgärder.

Sammanfattningsvis anser regeringen att medlen

inom utgiftsområde 19 endast marginellt kan påverka

utvecklingen i landets lokala

arbetsmarknadsregioner. Ofta fungerar medlen som

katalysatorer, vilka medför att ytterligare åtgärder

kan komma till stånd. Åtgärder som finansieras inom

utgiftsområdet medverkar därför ofta till att få i

gång processer och investeringar som annars inte

hade blivit av. Med hänsyn till de olika

förutsättningarna i olika regioner är det även

fortsättningsvis viktigt att främja utvecklingen i

alla delar av landet och fortsätta insatserna inom

flertalet politikområden och utgiftsområden.

Regeringen avser att på ett mer systematiskt sätt

följa upp och utvärdera den regionala

utvecklingspolitiken och förbättra

resultatinformationen till riksdagen.

Riksrevisionen har inte haft någon invändning i

revisionsberättelsen för år 2003 avseende

Glesbygdsverket.

Motionerna

I motion 2004/05:N267 (s) sägs att det många gånger

är en godtycklig placering av kommuner i

stödområden. Exempelvis är Kramfors och Sollefteå

kommuner belägna intill varandra, men de är ändå

inplacerade i olika nationella stödområden.

Regeringen bör se över möjligheterna att dela in

kommuner med i stort sett samma förutsättningar i

samma stödområde.

I motion 2004/05:N332 (s) argumenteras för att

nyetableringar av företag är ett villkor för en bygd

som vill utvecklas. Problem uppstår dock ofta när

det gäller lämpliga lokaler. Om företagsidén inte

håller eller en lågkonjunktur inträder har en ny

företagslokal ett dåligt andrahandsvärde, vilket

medför ekonomiska risker för t.ex. en kommun som

byggt lokaler. Enligt motionärernas mening är det

inte rimligt att små och utsatta kommuner i längden

måste ta på sig en stor risk för att nybyggnation av

nödvändiga lokaler skall komma till stånd.

I motion 2004/05:N374 (m) redovisas hur Moderata

samlingspartiet vill förändra den regionala

utvecklingspolitiken för att skapa förutsättningar

för tillväxt. Det handlar om att förbättra vägnätet

och IT-infrastrukturen, sänka socialavgifter och

drivmedelsskatter samt i övrigt förbättra villkoren

för företagande. Inom utgiftsområdet prioriterar

motionärerna dels de insatser som har betydelse för

människorna i glesbygd såsom stöd till kommersiell

service, dels insatser som öppnar nya marknader för

företag, t.ex. transportstödet, samt dels

medfinansiering till projekt inom ramen för EU:s

sammanhållningspolitik. Enligt motionärerna är det

många lagar och regler som inte borde gälla

likformigt över hela landet eftersom förhållandena i

glesbygd kraftigt avviker från förhållandena i

storstäderna. En mer flexibel ordning skulle gynna

den regionala utvecklingen. Motionärerna ser sänkta

socialavgifter i stödområde A som ett första steg på

vägen mot sänkta skatter och avgifter för alla

företag.

Folkpartiets regionalpolitik genomsyras av ett

underifrånperspektiv som tar sin utgångspunkt i den

enskilda individen, sägs det i motion 2004/05:N254

(fp). Motionärerna förordar en ny inriktning av

regionalpolitiken som innebär en övergång till lokal

mobiliseringspolitik. Varje region har sina styrkor

och unika möjligheter som endast kan tas till vara

genom lokala initiativ. Tyngdpunkten ligger i

decentralisering, nyetableringar, bra villkor för

småföretag, tillgång till riskkapital och lokal

samverkan. En liberal landsbygds- och

glesbygdspolitik bör sträva efter att skapa

förutsättningar för dem som vill bo på landsbygden

eller i en mindre tätort att kunna göra det. Den

fria rörligheten, vilken är en grundbult i den

liberala ideologin, utgör ingen motsättning därtill.

Folkpartiet vill främja landsbygdens

utvecklingsmöjligheter bl.a. genom att främja

företagande på landsbygden, förbättra

funktionsdugligheten hos det befintliga servicenätet

och se till att statliga myndigheters agerande inte

försvårar landsbygdens utveckling. Vidare är det

viktigt att nätverk etableras, framför allt lokalt

men, om detta är omöjligt på grund av glesheten,

även utanför den egna regionen och internationellt.

En politik som gynnar mindre företag är en politik

som säkerställer möjligheter till sysselsättning och

utkomst på landsbygden, menar motionärerna. Även när

det gäller stödområdesfrågor måste ett

underifrånperspektiv anläggas. Enligt motionärerna

måste länen få mer att säga till om. Det gäller inte

minst den administrativa indelningen i fråga om EU-

stöd. Folkpartiet ser med oro på utspädningen av de

regionalpolitiska stöden till allt större områden i

landet. De direkta selektiva regionalpolitiska

stöden bör avvecklas så långt det är möjligt.

Generella satsningar i hela Sverige på främst ett

bättre klimat för företagsamhet, kommunikations- och

utbildningsområdena samt en ekonomisk stabil politik

är ett bättre alternativ.

I motionen förordas vidare att ytterligare vägar

bör prövas för att säkerställa service på

landsbygden. Det föreslås att ett särskilt anslag

inrättas i statsbudgeten för upphandling av

grundläggande samhällsservice i regionalpolitiskt

utsatta områden. Upphandlingen bör göras regionalt

med de regionala beslutsorganen som huvudman. Den

grundläggande samhällsservicen bör dessutom tryggas

i lag.

I motion 2004/05:N403 (fp, kd, m, c) erinrar

motionärerna om att den nationella tillväxten byggs

upp av regionala och lokala förhållanden. Sverige

behöver både en nationell tillväxtpolitik med bättre

företagarklimat och ett skattesystem som värnar de

välståndsbildande krafterna och en regional

tillväxtpolitik som tar till vara lokal växtkraft,

initiativkraft och entreprenörskap. Tillväxt är

inget nollsummespel enligt motionärerna.

Förutsättningarna är olika i olika delar av landet,

påpekas det. Därför kan inte hela Sverige

regionaliseras på ett och samma sätt. I stället bör

regional mångfald eftersträvas.

I motion 2004/05:N346 (fp) ges exempel på områden

där besluten enligt motionärerna inte borde fattas

på statlig utan på regional nivå, bl.a. reglerna för

turistflyg i fjällen och strandskyddsreglerna. Med

hänsyn till de olika förutsättningarna är det inte

rimligt att ha samma regler överallt. Därför anser

motionärerna att det bör göras en översyn över vilka

beslut som skall fattas på respektive nivå. Avsikten

är att beslutsfattandet skall ske utifrån regionala

förutsättningar.

Den liberala storstadspolitiken handlar om att ta

till vara storstädernas unika styrkor för att på så

sätt bidra till en dynamisk utveckling som ger

positiva effekter i övriga riket, förklaras det i

motion 2004/05:N409 (fp). Motionärerna ser inte

tillväxt som ett nollsummespel. Om det går bra för

en region ger det nya jobb, företag och impulser

till hela landet, hävdas det.

Enligt vad som sägs i motion 2004/05:N224 (kd)

måste - om hela landet skall kunna leva på

någorlunda lika villkor - reella förutsättningar ges

för befolkningen att bo kvar och verka i glesbygden.

Därför föreslås en utredning vars syfte skall vara

att utröna om det är möjligt att på något sätt

kompensera de boende i glesbygden.

I motion 2004/05:N386 (kd) föreslås att någon

eller några av Norrbottens kommuner blir

försökskommuner för en ny radikal regionalpolitik

som ger dessa kommuner goda villkor att växa och

utvecklas. Kommunernas egna förslag handlar bl.a. om

sänkta energiskatter och friare

arbetskraftsinvandring.

Den regionala utvecklingspolitikens främsta

uppgift är att bidra till utvecklingen av

livskraftiga regioner i hela landet, framhålls det i

kommittémotion 2004/05:N399 (kd). Enligt

motionärerna byggs livskraftiga regioner när

människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett

underifrånperspektiv. Politiken bör underlätta

sådana processer, i första hand genom generella

åtgärder som syftar till att ge goda förutsättningar

för näringslivet. Lands- och glesbygdens kännemärke

är småföretagande. Avgörande för välfärd och

tillväxt är ett näringslivsklimat som uppmuntrar

företagande. Regelverken måste bli enklare och

kommunikationerna förbättras. Målet är att hela

Sverige skall leva och att människor i alla kommuner

kan få sina grundläggande behov av bostad, arbete,

service, kultur m.m. tillgodosedda.

De folkvalda på regional nivå bör själva ansvara

för utvecklingsplaneringen av den egna regionen,

anser motionärerna. Vidare bör kommunsektorn

högprioritera utveckling av lands- och glesbygd

såväl på fastlandet som på skärgårdens många öar.

Arbetet i Folkrörelserådet, länsbygderåden,

byalagen, sockenråden och de lokala

utvecklingsgrupperna är enligt motionärerna bra

exempel på lokal demokrati i ett

underifrånperspektiv.

Enligt vad som sägs i motion 2004/05:N407 (kd) bör

Folkrörelserådets förslag om ett grundservicepaket

för landsbygds- och glesbygdsområden beaktas. Syftet

är att hindra ytterligare serviceindragningar.

Kristdemokraternas förslag om servicepunkter innebär

en samordning av tillgångar för att garantera en

grundservicenivå inom rimligt avstånd.

I motion 2004/005:N255 (c) hävdas att det

viktigaste stödet till lanthandeln är att så många

kunder som möjligt kan få den service de behöver i

sin lanthandel utan att tvingas åka till en större

tätort. De statliga bolagens service på landsbygden

bör öka genom åtgärder som regeringen måste

initiera, t.ex. genom ägardirektiv.

I motion 2004/05:N257 (c) förordas att regeringen

tillsätter en bred Norrlandsutredning i syfte att

föreslå förändringar för att bättre ta till vara den

stora utvecklingspotential som finns i de

norrländska bygderna. Vidare är det viktigt att

underlätta för fler människor att flytta till

Norrland, bl.a. genom att göra det möjligt för

privatpersoner och företag att bygga även i

glesbygd. Kommunerna bör överta ansvaret för beslut

om strandskydd. Likvärdiga möjligheter till

utbildning är också en väsentlig fråga. Det är

vidare viktigt att stärka jord- och skogsbruket samt

att förbättra näringsklimatet i Norrland.

Vidareförädling av de stora naturresurserna måste

främjas.

Centerpartiets syn på inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken återfinns i motion

2004/05:N398. Motionärerna menar att politikens

uppdrag är att ge goda förutsättningar för

entreprenörer och investerare. För att möta den

ekonomiska utmaning som välfärdssamhället står inför

anser Centerpartiet att ansvaret för de

tillväxtfrämjande åtgärderna skall hänföras till den

regionala nivån i mycket högre utsträckning än i

dag. Den s.k. Ansvarskommittén (se avsnittet Vissa

kompletterande uppgifter) bör därför fokusera på att

utreda vilka tillväxtfrämjande åtgärder som den

regionala respektive statliga nivån skall svara för.

Centerpartiet vill bryta ned ineffektiva

myndighetsstrukturer, eliminera skadlig

centralstyrning och förenkla de regionala

finansieringsprogrammen. Enligt motionärerna bör

direktvalda regionala organ ansvara för de medel som

länsstyrelserna och Nutek m.fl. förfogar över.

Statens ansvar är att se till att bostäder till

rimliga priser, fungerande service och statliga

arbetsplatser finns i alla regioner. Vidare måste

staten föra en offensiv företagarpolitik som gynnar

företagen genom ett tillväxtbefrämjande

skattesystem, tillräckliga satsningar på forskning

och utveckling samt en politik som skapar sunda

finanser.

För att nå framgång måste en region utveckla

och komplettera de tillgångar som redan finns

och inte börja från början. Regeringens

regionala utvecklingspolitik betonar i ord

vikten av utveckling och tillväxt i hela

landet, men i verkligheten är utgångspunkten

att många områden i landet förutom

storstadsregionerna är svaga och underlägsna.

Perspektiven måste ändras enligt motionärerna;

de förutsättningar som finns i varje region

skall maximalt tas till vara.

Vissa kompletterande uppgifter

Befolkningsutveckling

Folkmängden i Sverige ökade under år 2003 med ca 35

000 personer till ca 8 975 000 personer. Ökningen

utgjordes till drygt 80 % av ett

invandringsöverskott men även ett födelseöverskott

står för folkmängdsökningen.

Beträffande Sveriges olika regioner kan det

konstateras att befolkningen i glesbygdsområden har

forsatt att minska sedan mitten av 1990-talet

samtidigt som tätortsområdena och

storstadsregionerna har fortsatt att öka. Framför

allt glesbygderna i skogslänens inland har en snabb

befolkningsminskning; orsakerna till den snabba

minskningen i dessa områden är främst de låga

födelsetalen snarare än en stor utflyttning. Under

senare tid har dock minskningstakten för

glesbygdsbefolkningen dämpats något. Under år 2003

minskade befolkningen i glesbygderna med drygt 1 400

personer (-0,8 %), vilket kan jämföras med 3 000

personer (-1,5 %) år 1996. Ett annat trendbrott som

kan skönjas är att befolkningen i de tätortsnära

landsbygderna, som minskade under slutet av 1990-

talet, har börjat öka sedan år 2002. Under år 2003

ökade de tätortsnära landsbygderna med 2 900

personer eller 0,1 %.

Strukturen och uppgiftsfördelningen inom

samhällsorganisationen

När det gäller strukturen och uppgiftsfördelningen

mellan staten, landstingen och kommunerna

tillkallades en parlamentarisk kommitté (ordförande:

landshövding Mats Svegfors) i januari 2003. Enligt

direktiven (dir. 2003:10) skall arbetet bedrivas i

två etapper.

Den första etappen resulterade i delbetänkandet

Utvecklingskraft för hållbar välfärd (SOU 2003:123),

som redovisades i december 2003. Den s.k.

Ansvarskommitténs bedömning var att det i ett längre

perspektiv kommer att uppstå en stark obalans mellan

behov och tillgängliga resurser. I delbetänkandet

anges ett antal förutsättningar för att det

offentliga åtagandet skall klaras i framtiden.

Betänkandet har under våren 2004 varit utsänt för

synpunkter till över 460 instanser. En

sammanställning av synpunkterna finns tillgänglig i

Finansdepartementet.

Tilläggsdirektiv till utredningens andra etapp

beslutades av regeringen i juni 2004 (dir. 2004:93).

Kommittén skall i den andra etappen av sitt uppdrag

analysera och bedöma om struktur och

uppgiftsfördelning inom staten och mellan staten,

landstingen och kommunerna behöver förändras. Syftet

är dels att förbättra samhällsorganisationens

möjligheter att hantera framtidens välfärdsåtaganden

och bidra till ökad tillväxt inom ramen för hållbar

utveckling, dels att förbättra medborgarnas

möjligheter till inflytande, insyn och

ansvarsutkrävande genom att skapa en tydligare

samhällsorganisation. Kommittén skall där den finner

det motiverat föreslå förändringar. Utgångspunkten

för kommitténs arbete skall vara en välfärd på lika

villkor och efter behov som styrs demokratiskt och

är solidariskt skattefinansierad. Kommittén skall

utifrån ett medborgarperspektiv i alla delar av sitt

uppdrag analysera och definiera praktiskt

tillämpbara principer av begreppet likvärdighet.

Enligt direktiven skall kommittén lämna förslag på

vilka uppgifter som den kommunala nivån bör ansvara

för. Om kommittén finner det motiverat skall den på

en övergripande nivå föreslå förändringar av

nuvarande kommun-, landstings- och länsindelning.

Utifrån en samlad analys skall kommittén lämna

förslag till en övergripande samhällsorganisation

samt principer för relationen mellan staten och den

kommunala nivån.

Kommittén skall vidare lägga fram sin syn på hur

ansvaret för uppgifter med anknytning till regional

utveckling skall fördelas mellan staten och den

kommunala nivån. I kommitténs uppdrag ingår att

analysera och lämna förslag avseende

försöksverksamheten med ändrad regional

ansvarsfördelning i Skåne och Västra Götalands län.

Vidare skall kommittén se över och analysera vissa

centrala delar av den statliga styrningen av

samhällsorganisationen. Detta berör både relationen

mellan regeringen och de statliga myndigheterna och

mellan staten och den kommunala nivån. I uppdraget

ingår bl.a. att lämna förslag på hur den statliga

verksamheten på regional nivå skall utformas, att

utarbeta principer för den centrala

myndighetsstrukturen, att se över myndigheternas

normgivning, att övergripande analysera

konsekvenserna av den lagstiftning som ålägger

kommuner och landsting att tillhandahålla

individuella ekonomiska och sociala rättigheter, att

analysera regeringens och statliga myndigheters

kontrollverksamhet samt att övergripande analysera

vissa centrala delar av regeringens ekonomiska

styrning av de kommunala verksamheterna.

I takt med att samhället förändras växer nya

önskemål och behov fram. Det är därför viktigt att

på alla nivåer ständigt pröva vad som skall rymmas

inom det offentliga åtagandet, sägs det i

direktiven. Mot bakgrund av medborgarnas skilda

villkor i samhället är det angeläget att i detta

sammanhang genomgående anlägga ett

fördelningspolitiskt perspektiv samt ett

jämställdhets- och integrationsperspektiv samt att

belysa konsekvenser för olika grupper av kvinnor och

män. Ambitionen skall vara att minska de ekonomiska

och sociala klyftorna.

Fördelningen av ansvar mellan staten, landstingen

och kommunerna är inte en gång för alla given enligt

direktiven.

Samhällsorganisationen på regional nivå är komplex

med många statliga och kommunala aktörer. Det finns

också en stor geografisk variation när det gäller

olika aktörers regionala indelning. Detta gäller

särskilt statliga myndigheter. Den regionala nivån

har beskrivits som svår att överblicka. Samtidigt

har dess betydelse för att åstadkomma hållbar

utveckling och tillväxt alltmer kommit att

uppmärksammas. Riksdag och regering har också

etablerat ett politikområde - Regional

utvecklingspolitik - för att mer effektivt kunna ta

till vara de förutsättningar för hållbar utveckling

och tillväxt som finns lokalt och regionalt.

Kommittén skall analysera och lämna förslag på hur

ansvaret för uppgifter med anknytning till regional

utveckling, inklusive regionalt samarbete över

nationsgränser, skall fördelas mellan staten och den

kommunala nivån. I det uppdraget ingår att bedöma

för- och nackdelar med en direkt respektive indirekt

vald regional nivå med ansvar för regionala

utvecklingsfrågor.

Kommittén skall också överväga om den regionala

nivån kan se olika ut i skilda delar av landet när

det gäller fördelningen av ansvar för uppgifter med

anknytning till regional utveckling. Här är det

också viktigt att kommittén uppmärksammar å ena

sidan det stora behov av flexibilitet och öppenhet

för att hantera frågor inom skilda

samarbetskonstellationer som finns inom det

regionala utvecklingsområdet, å andra sidan

medborgarnas möjligheter till inflytande, insyn och

ansvarsutkrävande. Underlag för kommitténs bedömning

bör bl.a. utgöras av de utvärderingar av

försöksverksamheten med ändrad regional

ansvarsfördelning i Skåne och Västra Götalands län

som Högskolan i Halmstad och Statskontoret genomför

samt de erfarenheter som överföringen av vissa

regionala utvecklingsuppgifter från länsstyrelsen

till kommunala samverkansorgan för regional

utveckling har givit. Kommittén skall analysera och

lämna förslag avseende försöksverksamheten med

ändrad regional ansvarsfördelning i Skåne och Västra

Götalands län.

När det gäller de statliga myndigheterna anförs

det i direktiven att regeringens styrning av de

statliga myndigheterna ibland uppfattas som otydlig

och samordningen mellan de olika sektorerna och

myndigheterna som bristfällig. Sektoriseringen har

visserligen utgjort en positiv kraft bakom den

offentliga verksamhetens utveckling och kan vara

ändamålsenlig. En stark sektorisering beskrivs dock

allt oftare som ett hinder för hållbar utveckling

och tillväxt. Kommittén skall analysera och föreslå

vägar för att en förbättrad styrning och samordning

av den statliga verksamheten skall åstadkommas. Även

på regional nivå uppfattas ibland samordningen

mellan de olika sektorerna och myndigheterna som

bristfällig. Kommittén skall kartlägga hur de

statliga regionala uppgifterna är fördelade på

länsstyrelser och andra regionala organ och med

utgångspunkt i denna kartläggning lämna förslag på

hur den statliga verksamheten på regional nivå skall

utformas. I kommitténs uppdrag ingår också att

analysera och bedöma vilka konsekvenser de statliga

myndigheternas skilda regionala indelning och

organisatoriska status på regional nivå har för

samordning och ett samlat statligt agerande.

Kommittén skall föreslå principer för den

geografiska indelningen av de statliga

myndigheternas verksamhet på regional nivå.

Enligt direktiven skall kommittén ha en öppen

dialog med olika aktörer i samhällsorganisationen.

Resultaten av arbetet skall redovisas senast i

slutet av februari 2007.

I juli 2004 tillsattes vidare en parlamentarisk

kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av

regeringsformen (utredare landshövding Lars

Engqvist). Enligt direktiven (dir. 2004:96) skall

kommitténs arbete framför allt koncentreras och

inriktas på att stärka och fördjupa den svenska

folkstyrelsen, att öka medborgarnas förtroende för

demokratins funktionssätt och att höja

valdeltagandet. Kommittén skall på lämpligt sätt

samråda med Ansvarskommittén, anförs det i

direktiven. Uppdraget skall redovisas senast i

slutet av år 2008.

Landsbygds- och glesbygdsfrågor

Landsbygdsutveckling

I juni 2004 tillkallade regeringen en kommitté med

parlamentarisk medverkan för att utarbeta en

långsiktig strategi för den nationella politiken för

landsbygdsutveckling. Enligt direktiven (dir.

2004:87) skall strategin utgå från målet om en

ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling av landsbygden inbegripet de areella

näringarnas roll och utvecklingsförutsättningar

(utredare: kommunstyrelseordförande Karl-Erik

Nilsson, Emmaboda). Kommittén skall bl.a. överväga

roll- och ansvarsfördelning lokalt, regionalt,

nationellt och i ett internationellt perspektiv i

frågor som rör denna strategi. Landsbygden behöver

jordbruket och de övriga areella näringarna men

också en bredare bas för att kunna behålla och

utveckla en levande landsbygd. Med utgångspunkt i

regeringens mål för ökad tillväxt och sysselsättning

skall kommittén överväga hur insatser som utgår från

landsbygdspolitiken och politikområdena för de

areella näringarna samt från den övergripande

regionala utvecklingspolitiken i högre grad kan

medverka till ökad tillväxt och sysselsättning på

landsbygden och i landet som helhet.

Kommittén skall enligt direktiven identifiera

såväl hinder som utvecklingsmöjligheter för företag

på landsbygden inklusive småföretag. Behovet av

strategiska insatser för att stödja diversifiering

och utveckling av ny produktion inom såväl

livsmedelssektorn som andra områden skall övervägas.

Natur- och kulturmiljöns betydelse som resurs för

landsbygdens utveckling skall här beaktas.

Myndigheternas roller och former för samarbete i

frågor som rör landsbygdens utveckling skall

analyseras. Behovet av strategiska forsknings- och

utvecklingsinsatser för landsbygdsutveckling liksom

inriktningen av befintliga insatser, t.ex. inom

Sveriges lantbruksuniversitet, skall också bedömas i

detta sammanhang.

Kommittén skall genomgående beakta kvinnors och

mäns villkor och förutsättningar vad gäller arbete,

företagande och utvecklingsmöjligheter på

landsbygden. Även ungdomarnas villkor skall belysas.

Förutsättningarna för en ökad integration av

personer med utländsk bakgrund i den areella

produktionen och företagandet skall behandlas i

detta sammanhang. Allmänna förutsättningar för

landsbygdens långsiktiga utveckling vad gäller t.ex.

tillgången till offentlig och kommersiell service

skall belysas inom ramen för uppdraget.

Vidare skall kommittén överväga de långsiktiga

förutsättningarna för ett ekologiskt hållbart och

etiskt försvarbart naturresursbruk som möter

konsumenternas efterfrågan och samhällets krav vad

gäller produkternas kvalitet och säkerhet, god

djuromsorg och hänsyn till den globala utvecklingen.

En ökad ekonomisk och social interaktion finns i

dag mellan naturbruket och det övriga samhället,

sägs det i direktiven. Kommittén skall överväga hur

insatser och åtgärder inom ramen för

landsbygdspolitiken och politikområdena för de

areella näringarna kan samverka och vid behov bättre

samordnas med åtgärder inom andra politikområden.

Särskilt skall de areella näringarnas roll och

medverkan i den regionala utvecklingspolitiken och

samhällsplaneringen på olika nivåer analyseras och

belysas. Behovet av en effektivare samordning mellan

de olika program och åtgärder, inom ramen för en

övergripande strategi, som syftar till att främja

landsbygdens utveckling skall övervägas i detta

sammanhang. Regeringen har gett samtliga län i

uppdrag att för Glesbygdsverket redovisa hur

landsbygdsdimensionen tas till vara i det regionala

utvecklingsarbetet. Glesbygdsverket skall lämna en

delrapport till Regeringskansliet i september 2004,

och uppdraget skall slutredovisas i februari 2005.

Slutredovisningen skall innehålla en sammanställning

och analys över länens redovisningar av hur

landsbygdsfrågor behandlas i det regionala

utvecklingsarbetet samt en sammanställning av behov

av metod- och kunskapsstöd på området. Kommittén

skall ta del av materialet som underlag för sitt

arbete.

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag såvitt det

avser riktlinjer för miljö- och landsbygdsprogrammet

i en delrapport senast den 30 april 2005. Kommittén

skall därefter redovisa sina överväganden och

förslag vad gäller en långsiktig strategi för

hållbar landsbygdsutveckling i ett slutbetänkande

senast den 30 november 2006.

Glesbygdsverket har i september 2004 avrapporterat

ovan nämnda uppdrag i delrapporten

Landsbygdsdimensionen i det regionala

utvecklingsarbetet. Delrapporten är en

sammanställning av hur län och regioner redovisat

hur de tar till vara landsbygdsdimensionen i det

regionala utvecklingsarbetet. Ett resultat är att

det är stora skillnader mellan länen vad gäller

status på landsbygdsfrågorna och på vilka sätt de

arbetar med dessa frågor. Landsbygdsdimensionen är

inte speciellt synliggjord i de regionala

tillväxtprogrammen, men finns med i andra program,

t.ex. strukturfondsprogrammen. Ett resultat är att

länen använder sig av olika definitioner när det

gäller landsbygdsbegreppet. Statistiska

centralbyråns och Glesbygdsverkets definitioner var

vanligast men det fanns också definitioner som "hela

länet är landsbygd" och "egen geografisk definition,

inriktad på karta" och "områden utanför tätort" m.m.

Två län använder sig av landsbygdsstödsförordningens

definition (SFS 2000:283).

Många län betonar i sina redogörelser vikten av en

helhetssyn i arbetet med den regionala

utvecklingspolitiken. Sju län har uppgett att

landsbygdsfrågor bör behandlas med hjälp av en

nationell landsbygdspolitik. Det som efterfrågas

mest av länen i form av metod- och kunskapsstöd är

spridning av redan befintliga metoder samt bättre

statistik (t.ex. nedbrytning på församlingsnivå) och

en bättre belysning av regionförstoringens

konsekvenser för gles- och landsbygd.

Storstadsregioner och andra regioner

Utskottet behandlade utförligt frågan om

storstadsregionernas deltagande i den regionala

utvecklingspolitiken i sitt betänkande 2003/04:NU9

(s. 38), till vilket hänvisas. Utskottets

ställningstagande i nämnda betänkande innebär att

tillväxten i Sverige är beroende av alla regioners

samlade utveckling och av att alla regioners

särskilda möjligheter tas till vara.

Storstadsregionerna har på samma sätt som andra

regioner sina specifika förutsättningar för

utveckling. Det är på den lokala och regionala nivån

som behoven kan identifieras och förutsättningar för

utveckling skapas. Statens viktigaste roll är att

skapa goda förutsättningar för en sådan process.

Utskottet ville sammanfattningsvis erinra om sitt

tidigare framförda synsätt att tillväxt och goda

levnadsvillkor med trygghet, jämlikhet och

jämställdhet inte ingår i ett s.k. nollsummespel,

där en uppgång för en region motsvaras av en nedgång

för en annan region. En tillväxtregion kan tvärtom

förväntas "spilla över" utvecklingsmöjligheter till

närliggande regioner.

Samtidigt noterade utskottet i betänkandet att

tillväxtarbetet inom ramen för storstadspolitiken

gäller storstadsregionerna i sin helhet och inte

bara för de stadsdelar som omfattas av lokala

utvecklingsavtal.

När det gäller regionförstoring har det visat sig

att större regioner med mer differentierad

näringsstruktur har större förmåga att möta

konjunkturnedgångar än mindre regioner som är

beroende av ett fåtal branscher. Såväl arbetsgivare

som arbetstagare kan ha fördelar av en

regionförstoring. Förutsättningarna för att

åstadkomma regionförstoring varierar dock i olika

delar av landet beroende på avstånd,

befolkningsstorlek och kommunikationssystem.

Fråga om glesbygdsavdrag

Frågan om någon form av glesbygdsavdrag eller en

utredning därav har behandlats av riksdagen ett

antal gånger under den senaste tioårsperioden. Olika

utskott, främst skatteutskottet och

näringsutskottet, har tagit upp frågan i samband med

motionsbehandling och avstyrkt ett införande av

glesbygdsavdrag (senast i bet. 2003/04:SkU20).

Lag som tryggar service i glesbygden m.m.

Ett av målen för den regionala utvecklingspolitiken

är en god servicenivå i alla delar av landet. Enligt

länsstyrelsernas regleringsbrev har länsstyrelserna

att utveckla åtgärderna för kommersiell service i

serviceglesa områden. Länsstyrelserna meddelar

närmare föreskrifter om i vilka områden som stöd kan

lämnas.

Den lägre nedläggningstakten av

landsbygdsbutikerna under år 2003 jämfört med år

2002 förklaras av handläggare på länsstyrelserna och

motsvarande bero bl.a. på att effekterna av

kompetensutvecklingsprogrammet Affär på landet

börjar bli synliga.

När det gäller motionskravet på en lag som skulle

trygga service i glesbygden har utskottet framfört

följande uppfattning i betänkande 2002/03:NU8 (s.

47).

Utskottet såg positivt på att Glesbygdsverket

givits i uppdrag att lämna förslag till hur

politikområdet bör följas upp och effektutvärderas

avseende den del av målet som gäller tryggandet av

en god servicenivå i alla delar av landet. Det är

även av stort värde att uppgifter om servicenivån i

landet på vissa områden görs tillgängliga genom

servicedatabasen, påpekade utskottet. Däremot ansåg

inte utskottet att det var aktuellt att i lag lägga

fast en viss servicenivå i hela landet, vilken

skulle gälla under alla betingelser.

Frågan om de statliga bolagens service på

landsbygden togs senast upp i utskottets betänkande

2003/04:NU9 (s. 26). Utskottet menade att tillgång

till grundläggande samhällsservice är en

förutsättning för utveckling och god livsmiljö i

glesbygdsområden. Vidare uttrycktes att utskottet

hade förståelse för de farhågor som finns för

försämrade möjligheter att erhålla viktig offentlig

service i kommuner och län med vikande

befolkningstal. Glesbygdsverkets uppdrag att utreda

vad som skall betecknas som en god servicenivå och

hur detta mål bör följas upp och utvärderas emotsågs

således med stort intresse. För utvecklingen på

längre sikt var det enligt utskottet viktigt att

grundligt ta upp frågan om hur offentlig service

skall kunna tryggas även i de delar av landet där

befolkningen sjunker. Frågan aktualiseras bl.a. inom

Ansvarskommitténs arbete, vilket beskrivits ovan.

Servicedatabasen är ett av flera verktyg och

insatser som Konsumentverket arbetar med för att

stödja berörda aktörer i deras arbete att nå målen

om en god tillgång till kommersiell service i hela

landet. I servicedatabasen finns i dag uppgifter om

förekomst av och tillgänglighet till apoteksvaror,

banktjänster, dagligvaror, posttjänster och

Systembolagsvaror för åren 1999-2001. I

lanthandelsdatabasen finns uppgifter om dagligvaror

för år 2003. Planeringen för den närmaste tiden

innebär att uppgifter om tillgång till drivmedel tas

fram liksom tillgång till dagligvaror för år 2004,

vilket sker genom uppdatering av

lanthandelsdatabasen. Enligt regeringsuppdrag skall

Konsumentverket i mars 2005 avrapportera

användningen av de 20 miljoner kronor som avsattes

för att motverka ytterligare försämringar av

tillgången till kommersiell service i särskilt

utsatta områden.

Det kan i detta sammanhang nämnas att

Konsumentverket har tagit initiativ till ett s.k.

centralt samordningsforum med deltagare från

Apoteket AB, Systembolaget AB, Svenska Spel AB,

Glesbygdsverket, länsstyrelser m.fl. Syftet är att

vara ett forum för samverkan och samråd när det

gäller arbetet med lokala utvecklingsprogram för

kommersiell service m.m.

De statliga företagens policy togs upp som en

generell fråga i betänkande 2003/04:NU4 föregående

år mot bakgrund av ett motionsyrkande om att det

statliga ägandet bättre än för närvarande bör kunna

användas för att ta till vara arbetsmarknads-,

närings- och regionalpolitiska intressen. Med

avstyrkande av denna motion och ett antal andra

motioner med andra krav menade utskottet att det är

mycket viktigt med tydliga och klara

målformuleringar för de statliga företagen. Enligt

utskottets uppfattning förelåg det stora skillnader

i möjligheterna att formulera mål och utforma

uppföljningar mellan bolag och statliga myndigheter.

Det är inte möjligt att styra och utvärdera

verksamheten i ett aktiebolag på motsvarande sätt

som i en statlig myndighet, menade utskottet.

Det kan också nämnas att Riksrevisionens styrelse

har gjort en framställning till riksdagen

(2004/05:RRS5) angående granskningen av Vattenfall

AB. Styrelsen föreslår i sin framställning att

riksdagen begär att regeringen skall återkomma till

riksdagen med förslag till en ytterligare utveckling

av ägarstyrningen av de statliga bolagen.

Strandskyddet

Strandskyddet, beslutsnivån för strandskyddet och

möjligheten till olika bestämmelser i olika delar av

landet är en fråga som berörts i flera motioner.

Frågan om lättnader i strandskyddet med hänsyn

till regional utveckling har varit aktuell under en

längre tid. År 2001 uppdrog regeringen åt

Naturvårdsverket att göra en kartläggning och

bedömning av befintliga regler och - om så bedömdes

lämpligt - lämna förslag till åtgärder. Våren 2002

redovisade Naturvårdsverket sin utredning, i vilken

det bl.a. föreslogs vissa lättnader i

strandskyddsreglerna i glesbygdsområden i syfte att

underlätta regional utveckling såsom turism och

friluftsliv. Området för lättnader borde enligt

utredningen vara detsamma som mål 1-området för EU:s

strukturfonder. I detta område ansågs att behovet av

regional utveckling varit särskilt stort samtidigt

som exploateringstrycket mestadels varit lågt. Ett

annat förslag var att de allra minsta sjöarna och

vattendragen inte skall omfattas av det generella

strandskyddet. Vidare föreslogs att det införs en ny

möjlighet till ett starkare skydd för att

upprätthålla strandskyddets syften. Utredningen

skickades ut på remiss till ca 130 olika

remissinstanser. En remissammanställning

färdigställdes inom Miljödepartementet under

sommaren 2003. För närvarande pågår beredningsarbete

inom Regeringskansliet.

Kenneth Johansson (c) ställde i maj 2004 en fråga

(fr. 2003/04:1246) till miljöminister Lena Sommestad

angående vilka åtgärder hon var beredd att vidta för

att underlätta byggande av bostäder närmare sjöar

och andra vattendrag främst på landsbygden, där det

inte finns avgörande konflikter med andra intressen.

Miljöministern menade att stranden, mötet mellan

land och vatten, är en mycket åtråvärd miljö såväl

för djur och växter som för människor. En åtråvärd

resurs innebär att många vill ta den i anspråk.

Risken uppkommer att resursen förstörs och det

gäller att förhindra detta samtidigt som så många

som möjligt ges tillfälle att ta del av den. Det är

mot bakgrund av dessa förutsättningar som vi sedan

lång tid har en lagstiftning som skyddar Sveriges

stränder, anförde miljöministern. Syftet med

strandskyddet är att trygga förutsättningarna för

allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor

på land och i vatten för djur- och växtlivet.

Kommunernas roll och ansvar för strandskyddet är

enligt ministern av central betydelse i diskussionen

om tillämpning och eventuell ändrad utformning av

strandskyddet. Redan i dag har de allra flesta

kommuner ansvar för hanteringen av dispenser från

strandskyddet. Det innebär att flertalet

dispensprövningar sker inom ramen för den kommunala

beslutsverksamheten. Tyvärr har det visat sig, bl.a.

genom Naturvårdsverkets analys av fattade beslut om

undantag från strandskyddet, att det finns stora

brister i tillämpningen. Det finns således ett behov

av att skärpa tillämpningen av strandskyddsreglerna,

menade ministern. I likhet med frågeställaren menade

hon att landsbygdens utveckling är av stor betydelse

och att det i delar av landet kan finnas skäl att

beakta de regionala skillnader i Sverige som kan

finnas vad avser tillgång till och efterfrågan på

stränder. Det kan komma att innebära vissa lättnader

i tillämpningen i vissa områden med lågt

bebyggelsetryck och skärpningar i tillämpningen i

andra områden med högt bebyggelsetryck. Den närmare

utformningen av bestämmelserna ville ministern

återkomma till i ett samlat förslag.

Lokaler för företag

Under senare delen av 1970-talet och 1980-talet

fanns Stiftelsen Industricentra som uppförde

industrilokaler och kontorslokaler för uthyrning i

syfte att stödja regionalpolitiskt prioriterade

regioner. Det skedde dels genom att styra ny

industrisysselsättning och sysselsättning inom

tjänstesektorn till strategiskt viktiga orter i

dessa områden, dels genom att skapa en god

företagsmiljö för hyresföretagen i de

industricentrumanläggningar som byggts upp.

Stiftelsens uppgift var att planera, uppföra, äga

och förvalta dessa anläggningar och rekrytera

hyresgäster till dessa. Stiftelsens verksamhet drevs

utan vinstsyfte och hyran skulle ligga på en nivå

som företagen kunde räkna med om de byggde egna

lokaler med regionalpolitiskt stöd.

Industricentrumanläggningar fanns år 1989 på åtta

orter, hade en sammanlagd yta på 104 000 m2, en

uthyrd yta på 70 000 m2 och 122 hyresgäster med

sammanlagt 838 sysselsatta. Med hänsyn till att det

löpande underskottet låg på 11 miljoner kronor

budgetåret 1984/85, vilket ökat till nära 21

miljoner kronor budgetåret 1988/89, och som måste

täckas med statliga bidrag, undersöktes i en

utredning om det fanns effektivare sätt att utveckla

näringslivet i det åtta kommunerna. Riksdagen beslöt

i enlighet med regeringens förslag våren 1990 (prop.

1989/90:76, bet. 1989/90:AU13) att Stiftelsen

Industricentra skulle avvecklas. Motiveringen var

följande.

När stiftelsen startade sin verksamhet fanns

varken tillräckligt med industrilokaler eller någon

längre industriell tradition på de flesta av

orterna. Därför var det då befogat att med

regionalpolitiskt stöd bygga upp dessa anläggningar

som medel för att rekrytera industriföretag till

orterna. Avgörande för näringslivsutvecklingen var

inte längre på samma sätt som tidigare tillgången på

lokaler. Andra faktorer som tillgång på kvalificerad

arbetskraft, goda kommunikationer, ett bra

företagsklimat, kommunernas möjligheter att

marknadsföra unika kvalitetsfaktorer för bygden m.m.

har större betydelse.

Både kommuner och privata företag inom

stödområdena kan i dag söka regionalt

utvecklingsbidrag för att uppföra, bygga om och

restaurera lokaler för uthyrning. Enligt

förordningen (2000:279) om regionalt

utvecklingsbidrag får bidrag för uthyrningslokaler

lämnas på orter med högst 75 000 invånare om orten

har tillfredsställande förutsättningar för den

verksamhet som skall bedrivas i lokalerna och det på

orten saknas förutsättningar att på annat sätt få

tillgång till lämpliga lokaler för verksamheten.

Lokalerna får inte byggas större än 2 000 m2 eller

vara avsedda bara för ett företag. De får hyras ut

endast till små och medelstora företag som bedöms

sakna möjlighet att själva bygga lokaler. Det finns

ytterligare ett antal detaljerade bestämmelser (i 20

§-20 b §) i nämnda förordning. Företag kan också få

regionalt utvecklingsbidrag för nyinvesteringar i de

egna lokalerna. Bidrag lämnas med 15-35 % beroende

på stödområde och andra förutsättningar.

Totalt sett har drygt 12 miljoner kronor i

regionalt utvecklingsbidrag beviljats till

industrilokaler för uthyrning under år 2003 och

drygt 8 miljoner kronor har utbetalats.

Nutek har studerat lokalförsörjningen i

stödområdena vilket resulterade i rapporten

Finansiering av näringsfastigheter i glesbygd,

problem och möjligheter (Infonr 028-2004). Enligt

rapporten är de som främst påverkas av problem med

finansiering av kommersiella lokaler företagare i

orter med både lokalbrist och negativ

befolkningsutveckling. Majoriteten av småföretagare

föredrar att hyra framför att äga en fastighet men i

områden med en svag lokalmarknad har de ofta inget

annat val än att äga lokalerna. I rapporten förordas

en översyn av det kommersiella lokalbeståndet på

regional nivå, t.ex. inom lokala arbetsmarknader.

Vidare bör vissa bestämmelser i förordningen om

regionalt utvecklingsbidrag ses över.

Enligt uppgift kommer en del av de förslag som

lämnas i Nuteks rapport troligen att ingå i de

förordningsändringar som planeras träda i kraft

den 1 juli 2005.

Företagsstödens betydelse

För närvarande bedrivs inom Riksrevisionen ett

granskningsprojekt som utgår från följande tre

huvudfrågor:

1. på vilket sätt har Regeringskansliet och

ansvariga myndigheter förändrat inriktningen av

de regionalpolitiska stöden i syfte att göra dem

mer tillväxtinriktade,

2.

1. har användningen av bidrag minskat i enlighet med

näringsutskottets skrivningar,

2.

3. vilken information får riksdagen om stödens

effekter?

4.

Riksrevisionens granskning beräknas vara avslutad i

början av år 2005.

Utskottet har tidigare tagit ställning till ett

motionskrav som varnade för en alltför stor

utspädning av de regionalpolitiska stöden (se

bet. 2002/03:NU2). Med hänsyn till att de

långsiktiga regionala problemens svårighetsgrad

utgör den huvudsakliga fördelningsnyckeln för

medelsfördelningen över landet av anslaget

(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder inom

utgiftsområde 19 hade utskottet inte någon

förståelse för den i motionen manifesterade

oron för "utspädningen" av de regionalpolitiska

stöden till en allt större del i landet. För

alla regionala företagsstöd finns olika

stödområden som begränsar deras geografiska

användning.

Principer för stödområdesindelning

Utskottet har tidigare betonat vikten av att

systemet med stödområden är stabilt (bet.

1999/2000:NU2). En översyn av de nya nationella

stödområdena inom fem år ansåg utskottet vara en

lämplig avvägning mellan stabilitet och

flexibilitet. Den nationella stödområdesindelningen

bestäms numera till stor del av EG-kommissionens

riktlinjer, och varken riksdagen eller regeringen

har annat än begränsade möjligheter att påverka

dessa.

I nyssnämnda betänkande anförde utskottet även att

stödområdesindelningen utgjorde en helhet, baserad

på en sammanvägning av ett antal kriterier.

Gränsdragningsproblematiken fanns förvisso

närvarande men utskottet menade att den i

propositionen redovisade förteckningen över

stödområdena A och B inte borde brytas sönder. Om

någon kommun läggs till stödområdet måste någon

annan kommun utgå ur detsamma.

Kommissionens generaldirektorat för konkurrens (GD

Konkurrens) har genom en skrivelse den 30 april 2004

redovisat en översyn av riktlinjerna för

regionalstöd (D/53038). Skrivelsen har inte formen

av ett riktigt förslag utan pekar mer på en tänkt

inriktning. Enligt vad som sägs i dokumentet är

områdena som kommer att kunna få regionalstöd

begränsade; det är i princip bara regioner som

kommer att ha en bruttonationalprodukt under 75 % av

genomsnittet i EU, regioner som innevarande period

ligger under 75 % av genomsnittet men som av olika

anledningar inte kommer att göra det under nästa

period, ultraperifera områden samt glest befolkade

områden. Vidare föreslås lägre stödnivåer.

Sammantaget uppgår den befolkning i EU-25 som bor i

de regioner som efter år 2006 skulle kunna

inplaceras i nationella stödområden enligt artikel

87.3 a och 87.3 c i Romfördraget till 34,84 %.

Förslaget täcker enligt uppgift det svenska

gleshetsområdet med Norrbotten, Västerbotten,

Dalarna, Jämtland och Västernorrland.

I det svenska svaret till generaldirektoratet

(daterat 2004-07-02) har inget annat förslag förts

fram när det gäller stödområdet. Stöden bör

koncentreras till de områden inom EU som kan anses

ha särskild prioritet. Generellt sett är Sverige

positivt till ambitionen att sänka stödtaken för

investeringsstöd, i synnerhet när det gäller projekt

som genomförs av stora företag, samtidigt som stöden

får en utformning där de minsta företagen kan ges en

ökad prioritet.

Sverige noterar med tillfredsställelse i sitt svar

att den särskilda problematiken i de glest befolkade

områdena har uppmärksammats och att GD Konkurrens

föreslår att möjligheten till transportstöd skall

kunna fortsätta som tidigare. Vidare noteras att GD

Konkurrens öppnar för möjligheten att godkänna andra

typer av driftsstöd i det som benämns arktiska

områden. Detta är något som den svenska regeringen

principiellt välkomnar då det får tolkas som ett

uttryck för en förståelse för de synnerliga

svårigheter som kännetecknar den nordliga periferin

med avfolkning, kallt klimat och långa avstånd. I

svaret har önskemål om flexibilitet uttalats, vilket

exempelvis skulle kunna innebära möjligheter att

byta ut områden i de föreslagna länen mot

angränsande områden med större behov.

Enligt uppgift är Sverige, tillsammans med

Finland, ett av de länder som förlorar minst på

kommissionens förslag jämfört med dagens system.

Pågående arbeten

I juni 2004 beslutade regeringen att ge 13 statliga

myndigheter i uppdrag att redovisa förslag till

metoder som bidrar till att stärka arbetet med

regionala utvecklingsprogram. Uppdragen är ett led i

regeringens ambition att utveckla en sammanhållen

politik för regional utveckling. Exempel på områden

som ofta uppmärksammas i programmen är

kommunikationer, bostäder, kultur, miljö,

utbildning, sysselsättning och offentliga tjänster

som t.ex. hälso- och sjukvårdsfrågor. Uppdragen

syftar till att förbättra samspelet och dialogen

inom och mellan olika sektorer och nivåer inom

samhället. För att de statliga myndigheterna skall

bli effektivare krävs att de samverkar och tydliggör

sin syn på och sitt arbete med den regionala

utvecklingen. Bland annat skall Nutek och Vinnova

redovisa sina metoder enligt regeringens uppdrag.

Vidare gav regeringen ett förnyat uppdrag till

Konsumentverket i juni 2004 att utveckla och testa

nya lösningar inom det kommersiella serviceområdet.

För detta avsätts 5 miljoner kronor. Exempel på

hittills gjorda insatser är kompetens- och

utvecklingsprogram för lanthandlare och samordnade

servicelösningar.

Utskottets ställningstagande

År 2002 började den nya regionala

utvecklingspolitiken genomföras (prop. 2001/02:4,

bet. 2001/02:NU4). Målet är väl fungerande och

hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god

servicenivå i alla delar av landet. Utskottet har

ställt sig positivt till såväl det nya målet som nya

resultatindikatorer. I de grundläggande

inriktningsfrågorna står utskottet fast vid denna

positiva uppfattning.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att den

regionala utvecklingspolitiken på ett mer

systematiskt sätt kan följas upp och stämmas av mot

de nationella målen. Nuvarande resultatindikatorer

är bl.a. ekonomisk tillväxt, sysselsättning,

nystartade företag och överlevnadsgrad efter fem år,

investeringar, tillgång till kommersiell service

m.m. uppdelat på kvinnor och män.

Utskottet ser positivt på att

jämställdhetsaspekterna beaktas inom ramen för den

regionala utvecklingspolitiken, bl.a. genom att

resultatuppgifterna anges för kvinnor respektive

män. Uppföljningen av de nationella

jämställdhetsmålen inom den regionala

utvecklingspolitiken underlättas genom en sådan

statistik.

Som redovisats i föregående avsnitt med vissa

kompletterande uppgifter är arbetet med att ta fram

resultatindikatorer inte slutfört. Bland annat är

resultaten av tillväxtprogrammen och av den centrala

projektverksamheten, t.ex. faktorer som samverkan

och samarbete med olika aktörer, svåra att fånga i

resultatindikatorer. Med hänsyn till målet för

politiken behövs också indikatorer som kan stämmas

av mot de nationella miljökvalitetsmålen. Mot den

bakgrunden ser utskottet positivt på att regeringen

avser att förbättra resultatinformationen till

riksdagen genom en mer systematiskt uppföljning och

utvärdering av den regionala utvecklingspolitiken.

I ett antal motioner framförs önskemål om ett

större regionalt respektive lokalt inflytande på den

regionala utvecklingspolitiken. Som framgår av de

kompletterande upplysningarna i det föregående

utreds dessa frågor av den s.k. Ansvarskommittén. I

direktiven till utredningen framhålls att

fördelningen av ansvar mellan staten, landstingen

och kommunerna inte är en gång för alla given.

Kommittén har således till uppgift att analysera och

lämna förslag till hur ansvaret för uppgifter med

anknytning till regional utveckling skall fördelas

mellan staten och den kommunala nivån. Eftersom den

regionala nivån kan se olika ut i skilda delar av

landet skall kommittén också uppmärksamma behovet av

flexibilitet och medborgarnas möjligheter till insyn

och inflytande. De senaste årens utveckling när det

gäller självstyrelseorgan och samverkansorgan

beskrivs närmare i utskottets betänkande 2003/04:NU2

(s. 34), till vilket hänvisas. Utskottet har med

intresse noterat att försöksverksamheten i Skåne län

och Västra Götalands län med ändrad regional

ansvarsfördelning enligt förslag i proposition

2004/05:8 skall bli förlängd t.o.m. utgången av år

2010 i stället för år 2006 som hittills gällt som

slutdatum. Enligt uppgjord planering skall nämnda

proposition jämte motioner behandlas av

konstitutionsutskottet i betänkande 2004/05:KU7.

Riksdagen fattar beslut i ärendet i slutet av

november 2004. Motiveringen till den föreslagna

förlängningen är just att Ansvarskommitténs arbete

bör inväntas. Med hänsyn till uppdraget till

Ansvarskommittén och förväntade resultat inom de här

aktuella områdena avvisar utskottet motionärernas

krav på omedelbara ändringar beträffande regionalt

och lokalt ansvar.

När det gäller frågan om sambandet mellan den

regionala utvecklingspolitiken och

landsbygdspolitiken vill utskottet framhålla att

frågan är under beredning och att ett

ställningstagande i sak bör vänta till dess att ett

fullständigt beslutsunderlag kan presenteras.

Utskottet välkomnar de breda direktiven för den nya

utredningen, vilken har att utarbeta en långsiktig

strategi för den nationella politiken för

landsbygdsutveckling (se föregående avsnitt med

kompletterande uppgifter). Glesbygdsverkets

sammanställning av hanteringen av

landsbygdsdimensionen i län och regioner är ett av

underlagen för kommitténs arbete. Den första

delrapporten från detta arbete pekade på att det är

stora skillnader mellan länen när det gäller synen

på landsbygdsfrågorna. Utskottet utgår från att

dessa skillnader analyseras i det fortsatta arbetet.

Även utvecklingen som kan följa av den ovan nämnda

Ansvarsutredningens arbete liksom utvecklingen inom

EU har betydelse för ett framtida ställningstagande

till landsbygdspolitiken. När det gäller

landsbygdspolitikens inlemmande i EU:s

jordbrukspolitik vill utskottet peka på risken att

landsbygdspolitiken "drunknar" i den mycket

omfattande och tunga jordbrukspolitiken. Det finns

enligt utskottets mening ett behov av att värna

också de verksamheter på landsbygden som inte hör

samman med jordbruksområdet.

Den av utskottet tidigare framförda uppfattningen

att alla nu befintliga stödformer kontinuerligt bör

ifrågasättas, och med vissa intervaller utvärderas,

är fortfarande giltig. Regeringen aviserar i

budgetpropositionen att vissa regionalt beslutade

företagsstöd skall avvecklas från juli 2005. (De av

regeringen aviserade förändringarna jämte motioner i

frågan behandlas senare i betänkandet i samband med

anslaget 33:1.) För beloppet inom det aktuella

anslaget, Allmänna regionalpolitiska åtgärder

(33:1), föreslås dock inga större förändringar. Som

en kompletterande åtgärd skall Almi Företagspartner

AB, som är en central aktör i det regionala systemet

för företagsutveckling och har sin främsta uppgift i

kreditförsörjning till små och medelstora företag,

erbjuda lån med större risktagande i stödområde B. I

budgetpropositionen för utgiftsområde 24 Näringsliv

förklaras förändringarna i Almis verksamhet närmare.

Det konstateras att de aviserade förändringarna

innebär en renodling och effektivisering av de

statliga insatserna för företagsutveckling på

regional nivå.

Trots att ändringar i företagsstöden - såsom

exempelvis de här berörda förändringarna - kan

medföra övergångsproblem vidhåller utskottet den syn

på företagsstöden som redovisats tidigare - senast i

betänkande 2003/04:NU2 - att det på sikt är

angeläget att minska användningen av olika bidrag

inom den regionala utvecklingspolitiken. Det kan

vidare erinras om EU:s restriktiva syn på statliga

stöd. Enligt kommissionen måste de statliga stöden

fortlöpande motiveras och kritiskt undersökas,

eftersom statliga stöd har en snedvridande effekt på

konkurrensen.

När det gäller övriga i motionerna upptagna

inriktningsfrågor som rör stödområdesindelning,

företagslokaler i stödområdena, service i glesbygden

m.m. har en noggrann redovisning av förhållandena

och utvecklingen gjorts under rubriken Vissa

kompletterande uppgifter i det föregående. Enligt

utskottets mening innebär denna redovisning att

några åtgärder inte är påkallade med anledning av

dessa yrkanden.

Utskottet vill slutligen erinra om att det inte i

första hand är åtgärderna inom utgiftsområde 19

Regional utveckling som bidrar till att uppfylla

målen inom den regionala utvecklingspolitiken, utan

regionala hänsynstaganden inom andra politikområden.

Som framgår av det sagda ligger utskottets syn på

inriktningen av den regionala utvecklingspolitiken i

linje med den som redovisats i budgetpropositionen.

Med hänvisning till vad som anförts anser

utskottet att riksdagen bör avslå här behandlade

motionsyrkanden.

Myndighetsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

förändrad myndighetsorganisation med

hänvisning till att det pågående

utredningsarbetet med en ny, bredare ansats

bör inväntas innan något ställningstagande

kan göras i fråga om den framtida

organisationen. Jämför reservationerna 2 (m,

fp) och 3 (kd).

Bakgrund

Inom politikområdet Regional utvecklingspolitik

finns myndigheten Glesbygdsverket. Övriga

myndigheter och organ som har uppgifter inom den

regionala utvecklingspolitiken är bl.a.

länsstyrelserna, de regionala självstyrelseorganen,

samverkansorganen, Verket för näringslivsutveckling

(Nutek), Verket för innovationssystem (Vinnova),

universitet och högskolor, Arbetsmarknadsverket,

Banverket, Vägverket, Institutet för

tillväxtpolitiska studier (ITPS) och

Arbetslivsinstitutet.

Även Konsumentverket har uppgifter inom området

dels genom uppdraget att testa nya lösningar inom

det kommersiella serviceområdet, dels genom

utvecklandet av servicedatabasen i samarbete med

Glesbygdsverket.

Motionerna

Glesbygdsverket bör avvecklas, anför Moderata

samlingspartiet i motion 2004/05:N374 (m) och menar

att dess uppgifter bör föras över på Nutek. Den

nuvarande ordningen leder till en olycklig

uppsplittring av ansvaret för regionalpolitiken

hävdar motionärerna.

I kommittémotion 2004/05:N254 (fp) framförs att

det finns all anledning att överväga en förändring

av myndighetsstrukturen i fråga om

landsbygdsutveckling. Motionärerna skulle vilja att

de funktioner inom Jordbruksverket, Fiskeriverket

och Skogsstyrelsen som är viktiga ur ett

näringspolitiskt perspektiv sammanförs till ett

gemensamt verk för landsbygden och de areella

näringarna. Detta skulle innebära en renodling i

förhållande till nuvarande myndighetsstruktur.

Enligt motionärerna får det nya verket under inga

omständigheter bli ett organ för opinionsbildning

som det nuvarande Glesbygdsverket.

I motion 2004/05:N414 (fp) pläderas för en

glesbygdsombudsman, som skall stödja glesbygdens

invånare, företagare och anställda och skydda den

servicegaranti som varje ort i Sverige kan kräva.

Det kan gälla infrastruktur, vägar, IT, postservice,

skola, vård, omsorg m.m.

I motion 2004/05:N407 (kd) framförs uppfattningen

att det är dags att byta namn på Glesbygdsverket

till Landsbygdsverket. Syftet är att svara för

landsbygdspolitik, vilket inte är synonymt med

regionalpolitik eller glesbygdspolitik. Jämfört med

Glesbygdsverket bör det nya Landsbygdsverket ges

utökade befogenheter och möjligheter till inflytande

över den nationella politiken. En uppgift bör vara

att följa upp de landsbygdspolitiska målen och att

genomföra olika pilotprojekt. Det nya verkets

generaldirektör bör också ges uppdraget att vara

landsbygdsombudsman och försvara landsbygdens

intressen gentemot andra intressen.

Vissa kompletterande uppgifter

År 2002 tillkallades en särskild utredare (docent

Erik Westholm) med uppgift att genomföra en översyn

av Glesbygdsverkets roll och uppdrag inom den nya

regionala utvecklingspolitiken. Utredningens

slutbetänkande Mot en ny landsbygdspolitik (SOU

2003:29) överlämnades till regeringen i april 2003.

I utredningens betänkande föreslås ett antal

förändringar av Glesbygdsverkets roll men också när

det gäller landsbygdspolitiken i stort. Utredningen

föreslår att en särskild utvecklingsinriktad

landsbygdspolitik införs, frikopplad från den

regionala utvecklingspolitiken. Utgångspunkten för

landsbygdspolitiken föreslås vara det nationella

intresset av en landsbygd som är ekonomiskt

livskraftig, som har höga natur- och kulturvärden

och som består av socialt välfungerande och levande

byar, bygder och orter. Glesbygdsverket föreslås

byta namn till Landsbygdsverket och dess anslag bör

flyttas från utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling (från år 2004 Regional utveckling) till

politikområdet Landsbygdspolitik under utgiftsområde

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar (under ett departement som skulle kallas

Landsbygds- och jordbruksdepartementet). En ny

utredning föreslås för att djupare analysera den

framtida landsbygdspolitiken med utgångspunkt i två

frågor: landsbygden som livsmiljö och den glesa

strukturens problem. Bakgrunden till förslaget om en

sådan utredning är att det - enligt vad som står i

betänkandet - finns en stor brist på

överensstämmelse mellan landsbygdens behov och

jordbrukspolitiken, som inte omprövats på lång tid.

När det gäller den geografiska prioriteringen

föreslås en flexibel definition av lands- och

glesbygd. Den särskilda geografiska prioriteringen

av Norrlands inland och skärgårdsområden skall

enligt förslaget slopas.

Utredningsbetänkandet har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

I det föregående (s. 23) redovisas direktiven för

en ny kommitté som har att utarbeta en långsiktig

strategi för den nationella politiken för

landsbygdsutveckling. Enligt direktiven skall även

myndigheternas roller inom landsbygdspolitiken

analyseras. I detta sammanhang hänvisas till nämnda

avsnitt.

När det gäller frågan om en glesbygdsombudsman har

utskottet ett antal gånger - senast i betänkande

2003/04:NU2 - framhållit att det är av stor vikt att

myndighetsorganisationen inom regionalpolitiken,

numera den regionala utvecklingspolitiken, fungerar

effektivt. Utskottet ansåg det positivt med en

genomlysning av Glesbygdsverkets roll i samband med

pågående och förestående utrednings- och

beredningsarbete. Detta beredningsarbete borde

inväntas innan något ställningstagande kan göras i

fråga om den framtida organisationen, ansåg

utskottet.

Utskottets ställningstagande

Den regionala utvecklingspolitiken har genomgått

stora förändringar sedan Glesbygdsverket inrättades

i början av 1990-talet. Någon mer djupgående

genomgång av myndighetens verksamhet har dock inte

genomförts. Mot denna bakgrund anser utskottet att

det är positivt att en genomlysning av

Glesbygdsverkets roll nu har ägt rum. Som nämnts

fortgår beredningsarbetet inom Regeringskansliet

samtidigt som en ny utredning om den nationella

politiken för landsbygdsutveckling har kommit i

gång. När det gäller myndighetsfrågorna är det inte

enbart Glesbygdsverket som står i fokus utan

inriktningen är att se på "myndigheternas roller och

former för samarbete". Utskottet anser att

resultaten från det pågående arbetet - med den nya,

bredare ansatsen - bör inväntas innan något

ställningstagande kan göras i fråga om den framtida

organisationen.

Liksom tidigare vill utskottet framhålla att det

är av stor vikt att myndighetsorganisationen inom

den regionala utvecklingspolitiken fungerar

effektivt. Utskottet har inte ändrat uppfattning på

denna punkt. Med det sagda avstyrker utskottet här

aktuella motionsyrkanden.

Utlokaliseringsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden

med hänvisning till att nu gällande principer

för utlokalisering av statliga myndigheter

bör följas. Jämför reservation 4 (m, fp, kd,

c).

Motionerna

Enligt motionärerna i motion 2004/05:N270 (s) bör

regeringen utreda vilka statliga verksamheter som

kan omlokaliseras från de snabbt växande

storstadsområdena. Vidare bör regeringen se till att

regionalpolitiska mål följs vid bildande av nya verk

och myndigheter.

I motion 2004/05:N335 (s) förklaras att

koncentration av statlig verksamhet till få orter

minskar medborgarnas tillgång till samhällsservice.

Det finns dock ett tydligt uppdrag beträffande

statliga myndigheter att regionalpolitisk hänsyn

skall tas vid lokalisering och omorganisation. För

trovärdigheten krävs en tydlig markering i

regleringsbrev och direktiv för de statliga

myndigheterna.

I motion 2004/05:N292 (s) hävdas att det krävs

ytterligare och tydligare anvisningar från

regeringen när det gäller att få myndigheterna att

ta ett klart ansvar för att nå målen i den regionala

utvecklingspolitiken. Om detta inte sker kommer

centraliseringen av de statliga myndigheterna att

fortgå, varnar motionärerna; all statlig verksamhet

lokaliseras då allt längre bort från glesbygdens

medborgare.

I motion 2004/05:N446 (s) trycker motionärerna på

att det är viktigt att alltid ha ett

regionalpolitiskt perspektiv när beslut fattas om

förläggningen av anstaltsplatser, verk och

myndigheter. Annars skapas hinder för kommuner och

landsting att uppfylla de politiska målen.

I motion 2004/05:N229 (fp, m, kd) erinras om att

frågor om lokalisering av statlig verksamhet som är

av större vikt eller på annat sätt av principiellt

intresse bör underställas riksdagen. Enligt

motionärerna har inte regeringen följt detta

riksdagsbeslut.

I kommittémotion 2004/05:N254 (fp) sägs att

undersökningar visat att tidigare utlokaliseringar

från Stockholm inte har gett den effekt som önskats.

Därför bör befintliga myndigheter inte utlokaliseras

i fortsättningen, argumenterar motionärerna. De är

däremot positiva till en fortsatt lokalisering av

statliga myndigheter till andra delar av landet, i

den mån frågan gäller nya myndigheter.

Enligt motionären till motion 2004/05:N315 (fp)

bör orter som drabbas av nedläggningar inom t.ex.

försvarsmakten snarast kompenseras genom utflyttning

av arbetsplatser från överetablerade orter som t.ex.

Stockholm. Kompetens och lokaler är dyrare i

storstäderna. Bland annat bör Värmland och Jämtland

snarast komma i åtnjutande av stora

utlokaliseringar. De samhälleliga konsekvenserna av

koncentrationen av statliga verk och styrelser till

Stockholmsområdet bör utredas.

Motionärerna till motion 2004/05:N368 (fp)

understryker att Sveriges regioner inte fått samma

förutsättningar när det gäller lokalisering av

statliga verk och myndigheter. Om ett statligt verk

lokaliseras till en ort medför detta inte bara ett

ökat inflytande utan också ett större utbud av

arbetstillfällen och ett ökat skatteunderlag. Nya

myndigheter lokaliseras ibland i Stockholms

omedelbara närhet, vilket kan uppfattas som ett sätt

att kringgå reglerna. Enligt motionärerna måste de

samhälleliga konsekvenserna av en koncentration av

statliga verk till Stockholmsområdet utredas.

I motion 2004/05:N301 (v) framhålls att

omlokalisering av statlig verksamhet kan vara ett

verktyg för att främja både en myndighets utveckling

och den regionala utvecklingen i Sverige. Vid varje

beslut om ny- eller omlokalisering krävs noggranna

överväganden enligt Vänsterpartiet. En utgångspunkt

bör vara att myndigheterna även efter en sådan

lokalisering kan utföra sina arbetsuppgifter

effektivt. Samtidigt måste stor hänsyn tas till de

anställda och deras familjer i samband med

omlokalisering. En omlokaliseringsplan på fem eller

tio års sikt bör utarbetas och kombineras med bl.a.

medflyttarstöd.

I motion 2004/05:N323 (v) pläderas för krafttag

och konkreta åtgärder för att en rimlig regional

balans skall kunna uppnås i framtiden. I

utflyttningskommuner ökar äldreomsorgen i omfattning

samtidigt som den egna skattekraften minskar. Inom

flera politikområden innebär förslagen ofta att

verksamheter flyttas från periferin till centrum.

Alla förslag och initiativ från regeringen måste

därför innehålla en regionalpolitisk analys med

konsekvensbeskrivningar, anser motionären.

I vissa motioner framhävs behovet av

omställningsprogram eller andra

lokaliseringsåtgärder i särskilda regioner eller

kommuner. Dessa motioner redovisas länsvis eller

motsvarande på nästa sida.

-----------------------------------------------------

LÄN/REG. MOTION BEHOV AV ÅTGÄRDER

-----------------------------------------------------

Kalmar 2004/05:N385Regeringen måste leva upp till

(s) riksdagens uttalade mål vid

lokalisering. Kalmar har en

alltför låg andel statligt

sysselsatta.

-----------------------------------------------------

2004/05:N289De riktlinjer som riksdagen

(c) upprepat ang. lokalisering av

statliga myndigheter bör

följas. Minst sju myndigheter,

2 500 årsarbetstillfällen, bör

utlokaliseras till Kalmar under

den kommande femårsperioden.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Västsverige2004/05:N207Ett nationellt

(m) miljöteknikcentrum bör

lokaliseras till Västra

Götaland, där många människor

och företag är engagerade i

hållbar utveckling.

-----------------------------------------------------

2004/05:N229yrk. 1. Behov av en

(fp, m, arbetsmarknad för

kd) samhällsvetare även i Göteborg.

yrk. 2. Alltför få statliga

myndigheter har sina

huvudenheter i Göteborg.

yrk. 3. Göteborg skall inte

uteslutas som lokaliseringsort;

alla orter utanför Stockholm

som inte är välförsedda med

statliga myndigheter är

lämpliga orter.

yrk. 4. Fler huvudenheter för

statliga myndigheter bör

lokaliseras till Göteborg.

-----------------------------------------------------

2004/05:N401yrk. 13. Det är en

(fp) snedfördelning att Göteborg har

en handfull statliga verk,

medan Stockholmsregionen har

135. Denna snedfördelning måste

rättas till.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Västmanland2004/05:N231Statliga myndigheter till

(kd) Västerås effektiviserar

resandet och medför positiva

effekter.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Västerbotten2004/05:N372Ett nytt svenskt

(s) miljöteknologicentrum, Swentec

AB, bör etableras i Skellefteå

med stöd av Umeå och Luleå

universitet.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Norrland 2004/05:N257(yrk. 2) Statliga

(c) arbetstillfällen bör

omlokaliseras från

huvudstadsregionen till

Norrland och andra delar av

landet. En utflyttning av 50

000 statliga

årsarbetstillfällen under den

närmaste tioårsperioden är en

lämplig målsättning.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Vissa kompletterande uppgifter

År 1990 lade riksdagen fast vissa principer för

lokalisering av statlig verksamhet. I

arbetsmarknadsutskottets betänkande (bet. 1989/90:AU13)

uttalades bl.a. att omlokalisering men kanske framför allt

decentralisering är viktiga inslag i strävandena att

åstadkomma en balanserad regional utveckling. Enligt

arbetsmarknadsutskottet bör en fortlöpande prövning ske av

förutsättningarna för en decentralisering av verksamheter.

En utgångspunkt är att myndigheterna även efter en

omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra

sina arbetsuppgifter effektivt. Vidare uttalades att också

andra orter än stödjepunkterna, särskilt i sydöstra

Sverige och Sjuhäradsbygden, kan komma i fråga för

lokalisering.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2 från

hösten 1996, preciserades principerna något. Möjligheterna

att placera myndigheter i länscentrum eller vissa andra

orter i eller i anslutning till nationella

regionalpolitiska stödområden bör alltid i första hand

övervägas. Vidare uttalade arbetsmarknadsutskottet att en

alternativ lokalisering kan vara orter eller regioner där

statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre

väl försörjda med sådan verksamhet. I vart fall bör en

annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. En

utgångspunkt skall dock vara att myndigheterna även efter

en sådan lokalisering skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter effektivt. Enligt arbetsmarknadsutskottets

uppfattning bör frågor om lokalisering av statlig

verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt av

principiellt intresse underställas riksdagen. På

arbetsmarknadsutskottets förslag riktade riksdagen ett

tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.

Hösten 1998 övertog näringsutskottet beredningsansvaret

i riksdagen för de regionalpolitiska frågorna inklusive

utlokaliseringsfrågor. De fastlagda principerna ändrades

inte vid näringsutskottets övertagande av ansvaret för de

regionalpolitiska frågorna.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om

utlokalisering av statliga arbetstillfällen, bl.a. i ett

brett perspektiv i samband med frågan om

utvecklingsprogram för kommuner med särskilda

omställningsproblem (skr. 1999/2000:33, bet.

1999/2000:NU10). Ett enhälligt utskott konstaterade i

nämnda betänkande att det förelåg principer för såväl

myndighetslokalisering som beslutshanteringen i sådana

ärenden och att det efter år 1996 inte har funnits krav på

att ändra de nämnda principerna. Innebörden är bl.a. att

riksdagen kan förvänta sig att regeringen underställer

lokaliseringsärenden som är av större vikt eller på annat

sätt av principiellt intresse för riksdagens

ställningstagande.

I sitt motionsbetänkande 2002/03:NU8 anförde utskottet

att det i likhet med regeringen ansåg att fler statliga

arbeten bör placeras utanför Stockholm och de andra

storstadsregionerna och att lokaliseringen av statliga

myndigheter är en viktig framtidsfråga.

Den nu planerade omställningen av Försvarsmaktens

verksamhet, som redovisas i propositionen om vårt framtida

försvar (prop. 2004/05:5), kommer att leda till

nedläggningar av militär verksamhet i vissa lokala

arbetsmarknadsregioner (LA-regioner). De mest berörda

regionerna är enligt förslaget Östersund, Arvidsjaur,

Karlstad/Kristinehamn och Gotland. Utöver andra insatser

för ökad konkurrenskraft, hållbar tillväxt och

sysselsättning i dessa regioner förklarar regeringen i

propositionen sin avsikt att genomföra betydande ny- och

omlokaliseringar av statliga arbetstillfällen till dessa

regioner. Regeringen avser också att bjuda in de statliga

bolagen till en dialog kring frågan om ett

omställningsarbete.

I skrivelsen 2004/05:42 återkallar regeringen en del av

nämnda försvarsproposition - dock inte den del som här har

beskrivits. Samtidigt lade regeringen fram en ny

proposition (prop. 2004/05:43) om Försvarsmaktens

grundorganisation med förslag till beslut i linje med vad

som skisserades i den föregående propositionen.

Propositionsförslagen jämte motionerna behandlas av

försvarsutskottet, vars betänkande i ärendet behandlas av

riksdagen den 15 december 2004 enligt nuvarande planering.

Regeringen har uppdragit åt f.d. riksdagsledamoten Jan

Bergqvist att överväga och föreslå lämpliga lokaliseringar

av statliga arbetstillfällen till de lokala

arbetsmarknadsregionerna Östersund, Arvidsjaur,

Karlstad/Kristine-hamn och Gotland (regeringsbeslut

N2004/7123/RUT).

Enligt uppdragsdirektiven skall förutsättningarna för

omlokalisering prövas utifrån bl.a. följande

utgångspunkter:

5. verksamheter som passar in i arbetsmarknaden,

näringsstrukturen, den demografiska profilen m.m. i

respektive LA-region eller bedöms kunna påverka dessa i

önskad riktning,

6.

7. verksamheter som på grund av den samlade

kompetensförsörjningen, bl.a. åldersstrukturen inom

myndigheten eller andra skäl står inför betydande

förändringar av verksamheten,

8.

9. verksamheter som är möjliga att avskilja från övrig

verksamhet inom berörda myndigheter utan att

särlokaliseringen medför omfattande nackdelar,

10.

11.omlokaliserade myndigheter skall kunna fullgöra sina

arbetsuppgifter effektivt.

12.

Utredaren skall enligt uppdraget särskilt analysera och

överväga vilka, hela eller delar av, statliga verksamheter

som skulle kunna vara lämpliga att lokalisera till LA-

regionerna Östersund, Arvidsjaur, Karlstad/Kristinehamn

eller Gotland. Han skall bl.a. studera de verksamheter som

redan är lokaliserade till dessa regioner genom sin

regionala organisation, bl.a. när det gäller

Arbetslivsinstitutet, Arbetsmarknadsverket,

Försäkringskassan och Kronofogdemyndigheterna. Utredaren

skall också utreda lämpligheten av omlokalisering av, hela

eller delar av, Konkurrensverket, Konsumentverket,

Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Statens

Folkhälsoinstitut och Statens Strålskyddsinstitut.

Uppdraget kan efter samråd med Regeringskansliet

(Näringsdepartementet) komma att omfatta även andra

statliga verksamheter.

Uppdraget skall redovisas löpande till

Näringsdepartementet, och slutredovisas senast den 15

januari 2005. Regeringen avser enligt uppgift att

återkomma i vårpropositionen år 2005 med konkreta

bedömningar och förslag utifrån utredarens uppdrag.

Utlokalisering av statlig verksamhet har också tagits

upp i frågor i riksdagen under sommaren och hösten 2004.

I juli 2004 ställde Birgitta Sellén (c) en fråga (fr.

2003/04:1432) till statsminister Göran Persson om

förklaringen till att regeringen inte fullföljt sitt löfte

till Sollefteå om att placera 300 statliga jobb och lika

många privata i Sollefteå kommun med omnejd, som en

kompensation för de tidigare förlorade arbetstillfällena i

samband med försvarsuppgörelsen år 1999. Statsrådet Ulrica

Messing svarade att det genomförda omställningsarbetet i

bl.a. Sollefteå på många sätt varit framgångsrikt och lagt

en grund för en framtida positiv utveckling. Eftersom

utvecklingsprogrammet för kommuner med särskilda

omställningsproblem formellt avslutades vid halvårsskiftet

2004 går utvecklingsarbetet enligt statsrådet nu in i en

ny fas. I den mån ytterligare insatser är motiverade

kommer de att genomföras inom ramen för ordinarie

åtgärder. I samtliga län skall regionala

utvecklingsprogram utarbetas. Regeringen har påtalat

vikten av att dessa program tar hänsyn till lokala

utvecklingsförutsättningar.

Cecilia Wigström (fp) ställde en fråga (fr. 2004/05:102)

om utredning av utlokalisering av statliga verk och

hävdade att Göteborg länge varit förfördelad. Enligt

statsrådet Ulrica Messings svar innebär de planerade

förändringarna av Försvarsmaktens grundorganisation en i

stort sett oförändrad volym av årsarbetskrafter för

Göteborgsregionens del. Därför avsåg inte statsrådet att

vidta några åtgärder för att Göteborg skall omfattas av

uppdraget till Jan Bergqvist. För de drabbade individerna

finns det dock en särskild beredskap inom ramen för

arbetsmarknadspolitiken.

Statsrådet Barbro Holmberg svarade Marie Nordén (s) i

fråga om Migrationsverkets regionalpolitiska ansvar (fr.

2004/05:107). Statsrådet redogjorde för den inträdda

minskningen av antalet asylsökande, vilket gör att

kapaciteten i mottagningsverksamheten trappas ned. Nu

aktuell statistik från Migrationsverket visade på en

planerad minskning med ca 3 800 platser. Fördelningen av

denna minskning mellan region Nord (från Gimo och norrut)

och övriga delar av landet är 47 respektive 53 %.

Statsrådet utgick från att det regionala perspektivet

beaktas i Migrationsverkets verksamhet.

Som svar på fråga (fr. 2004/05:74) från Lennart

Gustavsson (v) i fråga om insatser för att möta

konsekvenser av förändrad statlig verksamhet har

statsrådet Ulrica Messing svarat i början av oktober 2004.

Statsrådet har därvid valt att besvara frågan utifrån de

planerade förändringarna i Försvarsmaktens

grundorganisation (prop. 2004/05:5). Ett särskilt

omställningsarbete inleds för att stödja de mest berörda

regionerna, meddelade statsrådet. Till grund för detta

ligger det omfattande arbete som redan bedrivs inom ramen

bl.a. för den regionala utvecklingspolitiken,

näringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Vidare

informerades att regeringen uppdragit till

landshövdingarna vid Länsstyrelserna i Jämtlands,

Norrbottens, Värmlands och Gotlands län att, i nära samråd

med andra viktiga aktörer, föreslå lämpliga åtgärder för

ökad konkurrenskraft, hållbar tillväxt och sysselsättning.

Därutöver har regeringen uppdragit till särskilda

kontaktpersoner att, för regeringens räkning, följa och

aktivt delta i länsstyrelsens arbete. Kontaktpersonens

fokus skall vara det lokala näringslivets dynamik,

samverkan och förnyelse. Statsrådet tog vidare upp den

utredning som leds av f.d. riksdagsledamoten Jan Bergqvist

(se ovan).

Regeringen beslutade hösten 2003 om en ny förordning om

regionalt utvecklingsarbete (SFS 2003:595). Statliga

myndigheter har där givits ett tydligt ansvar att verka

för att målet för den regionala utvecklingspolitiken

uppnås. Bland annat skall statliga myndigheter i god tid

samråda med länsstyrelsen om de avser att minska eller dra

in service i glesbygds- eller landsbygdsområden eller

fatta beslut som är av väsentlig betydelse för den

regionala utvecklingen i ett län. Vid överväganden om

verksamhetsminskningar skall statliga myndigheter,

särskilt i de nationella stödområdena och EG:s

strukturfondsområden, i samråd med länsstyrelsen och

tillsammans med andra berörda myndigheter, kommuner,

landsting och privata intressenter, undersöka möjligheten

att genom samordning eller samverkan upprätthålla eller

utveckla verksamheten inom området. För att minska

verksamheten på orter i de nationella stödområdena eller

EG:s strukturfondsområden bör det finnas särskilda skäl.

I slutet av oktober 2004 beslutade regeringen att ge

samtliga länsstyrelser i uppdrag att gemensamt föreslå hur

länsstyrelsernas samordning av de statliga myndigheternas

insatser i det regionala utvecklingsarbetet bör

vidareutvecklas och preciseras. För att främja den

regionala utvecklingen och för att öka effektiviteten i de

statliga insatserna är det viktigt att staten agerar

samordnat. En tydlig och effektiv statlig samordning är

också viktig för att tydliggöra statens regionala ansvar i

de län där samverkansorgan och regionala

självstyrelseorgan har övertagit vissa regionala

utvecklingsfrågor från staten.

Enligt direktiven för uppdraget bör länsstyrelsens

förslag särskilt belysa följande:

13.hur roller och ansvarsfördelning mellan berörda

myndigheter kan göras tydligare,

14.

15.vilka uppgifter som samordningsansvaret bör innehålla

och hur de bör utföras för att främja det regionala

utvecklingsarbetet och öka effektiviteten i de statliga

insatserna,

16.

17.eventuella hinder, både organisatoriska och

kompetensmässiga, som bör undanröjas för att

samordningsansvaret skall kunna utvecklas på ett

strategiskt önskvärt sätt,

18.

19.framgångsfaktorer, både organisatoriska och

kompetensmässiga, som bidrar till och bör främjas så

att samordningsrollen fungerar på ett effektivt sätt.

20.

Samtliga länsstyrelser skall medverka i uppdraget som

samordnas av länsstyrelserna i Örebro och Västerbottens

län. En lägesrapport skall lämnas till Finansdepartementet

den 1 mars 2005. Uppdraget skall slutredovisas den 30

november 2005.

I Kommittéhandboken (Ds 2000:1) finns riktlinjer till

stöd för bl.a. kommittéordförande och särskilda utredare

angående regler för lokalisering av nya myndigheter och

omorganisation av myndigheter. Bland annat skall det

finnas bärande skäl för att Storstockholm skall föreslås

som lokaliseringsort vid lokalisering av nya myndigheter

och verksamheter. Huvudregeln är att varken Stockholm

eller andra storstäder skall väljas för nya verksamheter.

Utskottets ställningstagande

De nu gällande principerna för utlokalisering av statliga

myndigheter, vilka redovisats ovan, utgår enligt

utskottets uppfattning från kriterier som bör ge

vägledning vid överväganden om lokalisering av nya

myndigheter eller enheter. Möjligheterna att placera

myndigheter i länscentrum eller vissa andra orter i eller

i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden

bör alltid i första hand övervägas. Alternativ

lokalisering kan vara orter eller regioner där statlig

verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre väl

försörjda med sådan verksamhet. I vart fall bör en annan

lokaliseringsort än Stockholm övervägas. När det är fråga

om en omlokalisering innebär kriterierna vidare att

myndigheten också efter omlokaliseringen skall kunna

utföra sina arbetsuppgifter effektivt. Enligt utskottets

mening är principerna ändamålsenliga.

En utgångspunkt är att riksdagen kan förvänta sig att

regeringen underställer riksdagen ärenden om lokalisering

av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat

sätt av principiellt intresse för bedömning och beslut.

Självklart föreligger alltid möjligheten för utskott och

riksdag att göra bedömningen att det inte finns skäl för

riksdagen att ta ställning i ett lokaliseringsärende.

I flera motioner, bl.a. motion 2004/05:N292 (s),

indikeras att anvisningarna från regeringen är otydliga

när det gäller att få myndigheterna, t.ex. myndigheter med

en regional organisation, att ta ett klart och tydligt

ansvar för att nå målen i den regionala

utvecklingspolitiken. Exempel ges på att det

regionalpolitiska perspektivet kan ha saknats vid

omorganisationer. Utskottet välkomnar därför det ovan

beskrivna nya regeringsuppdraget till länsstyrelserna att

vidareutveckla och precisera myndigheternas insatser i det

regionala utvecklingsarbetet.

Problemen i utflyttningsorter tas upp i motion

2004/05:N323 (v), där motionären kräver en regional

konsekvensbeskrivning i fråga om förslag som rör statlig

verksamhet. Det ovan beskrivna arbetet inom

Ansvarskommittén omfattar att analysera och bedöma

konsekvenser av de statliga myndigheternas skilda

regionala indelning för samordning och ett samlat statligt

agerande. Utskottet utgår från att kommittén följer

reglerna enligt kommittéförordningen (1998:1474). Enligt

15 § skall - om förslagen i ett betänkande har betydelse

för sysselsättning och offentlig service i olika delar av

landet eller för små företags arbetsförutsättningar m.m. -

konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet.

I flera här aktuella motioner finns önskemål som på

olika sätt skulle leda till förändringar i

lokaliseringsfrågorna. Utskottet är medvetet om att det

finns ett stort intresse för ut- och omlokalisering och

anser att lokaliseringsfrågan är en viktig framtidsfråga.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu gällande

principerna för utlokalisering av statliga myndigheter bör

följas i överensstämmelse med de grunder som riksdagen

uttalat. Samtidigt måste det finnas en öppenhet för att

nya infallsvinklar och utredningsresultat på sikt kan visa

på nya vägar.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet

att det finns behov av något uttalande från riksdagens

sida med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena. De

avstyrks således.

EG:s nuvarande struktur- och

regionalpolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om EG:s

nuvarande struktur- och regionalpolitik med

hänvisning till vidtagna åtgärder och

informationsinsatser.

Propositionen

De samlade programdokumenten styr användningen av EG:s

strukturfondsmedel. Målen för EG:s nuvarande

strukturfondspolitik har redovisats tidigare under flera

år, senast i betänkande 2003/04:NU2, till vilket hänvisas.

Resultatindikatorer under perioden 2000-2006 är antalet

nya och bevarade arbetstillfällen uppdelat på kvinnor och

män samt antalet nystartade företag uppdelat på kvinnor

och män. Regeringen avser att noggrant följa upp

utvecklingen av programmen för perioden 2000-2006.

Halvtidsutvärderingar har genomförts för samtliga

målprogram och gemenskapsinitiativ. I utvärderingarna

konstateras att inriktningen på och verksamheten i

projekten i allt väsentligt svarar mot programmens

intentioner. När halva programtiden återstår har större

delen av medlen intecknats genom projektbeslut. De

justeringar som gjorts med anledning av utvärderingen

gäller i de flesta fall ändrade arbetsformer för att

bättre integrera miljöhänsyn och jämställdhet i projektens

verksamhet samt ändringar i syfte att göra programmet mer

flexibelt.

I halvtidsutvärderingen av Leader+ konstateras att

programmets mest påtagliga resultat är det goda samarbetet

över sektorsgränserna mellan offentliga sektorn,

näringslivet och ideella organisationer.

Motionerna

Motionärerna bakom motion 2004/05:N268 (s) konstaterar att

Sveriges kommuner ofta är medfinansiärer vid beviljande av

strukturfondsprojekt. Eftersom pengarna betalas ut i

efterskott mot specificerad redovisning kan

medfinansieringen innebära en stor likviditetsförsämring

för en utflyttningskommun. Motionärerna utgår från att

regeringen följer frågan och vidtar erforderliga åtgärder.

I motion 2004/05:N369 (s) betonas att Sverige måste bli

betydligt mer aktiv i arbetet med att söka och finna

regionala partner för olika samarbeten. Medborgarnas

intresse för EU-arbetet borde stimuleras genom att göra

information om EU mer tillgänglig ute i landets kommuner.

Enligt motionärerna skulle resultatet av de samlade

svenska ansträngningarna i EU-arbetet bli bättre om de

svenska aktörerna samlades med jämna mellanrum i syfte att

få ett ökat informationsutbyte.

Enligt vad som sägs i motion 2004/05:N205 (m) upplyses

en resenär i EU:s andra medlemsländer - men nästan aldrig

i Sverige - om vilka projekt som EU bidragit till, t.ex.

genom skyltar vid ett brobygge. För att bättre förankra EU

i svenskarnas medvetande bör enligt motionären alla

projekt där EU bidrar med pengar förses med EU-skyltar.

Vissa kompletterande uppgifter

Likviditetsförsämring för små kommuner i samband med

strukturfondsprojekt har tagits upp som ett problem i

motion 2004/05:N268 (s).

Förfarandet att EU-bidraget inte betalas ut förrän

projektägaren har upparbetat kostnader och redovisat dessa

styrs av en förordning från juni 2003 (EG/1145/2003). Om

projektägarna lämnar in sina rekvisitioner till

utbetalande myndighet flera gånger under projektets gång,

kan ett jämnare flöde av medel erhållas. En jämn och hög

utbetalningstakt gynnar också systemet i sin helhet.

Enligt uppgift är problemet i Sverige i första hand att

kommunerna inte frekvent rekvirerar strukturfondsmedel för

upparbetade kostnader i sina projekt.

Det är de utbetalande myndigheterna och

övervakningskommittéerna som har ansvaret att följa bl.a.

likviditetsfrågan inom sina områden. Hittills har

likviditetsproblem enligt uppgift inte varit uppe till

behandling i någon övervakningskommitté.

När det gäller "skyltning" av EU:s strukturfondsprojekt

gäller vissa regler enligt rådets förordning

(EG/1260/1999) av den 21 juni 1999 om allmänna

bestämmelser för strukturfonderna. I artikel 46 föreskrivs

åtgärder för information och offentlighet om

strukturfondernas insatser. Förvaltningsmyndigheten har

ansvaret för att stödformerna får offentlighet och att det

även informeras om resultatet av stöden. Kommissionen har

tagit upp informationsåtgärderna i sin förordning

(EG/1159/2000) av den 30 maj 2000. Enligt

tillämpningsföreskrifterna (i bilaga till nämnda

förordning) krävs olika informationsåtgärder som riktas

dels mot aktörer och företag, dels mot allmänheten. Vid

investeringar i infrastruktur till en kostnad som

överstiger tre miljoner euro (lägre belopp för

fiskeåtgärder) skall det för allmänhetens information

sättas upp skyltar på platsen och sedermera, när arbetet

har slutförts, fasta minnestavlor. För skyltarnas och

minnestavlornas utseende och text finns närmare

anvisningar i tillämpningsföreskrifterna.

Enligt uppgift ingår i strukturfondsdelegationernas

uppföljningsarbete kontroll av informationen om projekten.

Vidare kontrollerar övervakningskommittéerna skyltarna vid

sina projektbesök, liksom även kommissionen och revisionen

vid granskning av projekten.

Annan information om projekten ges bl.a. vid

projektmässor, då alla projekt som bedrivs inom ett område

får möjlighet att visa upp sig för en bredare publik. Vid

dessa tillfällen har även projektledarna inom området goda

möjligheter att samlas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i ett par av

de här aktuella motionerna att det är viktigt med

information om EU, EU:s verksamhet och inte minst

resultaten av denna verksamhet. Utskottet kan konstatera

att det finns både regelverk och informationskanaler av

det slag som efterfrågas i motionerna. Insatserna med

skyltningen av EU-projekten, projektmässor och annan

informationsverksamhet förtjänar att bli uppmärksammade.

Som beskrivits ovan styrs EU-bidragens utbetalningar av

en EG-förordning. Samtidigt som kravet på att t.ex. en

kommuns kostnader skall redovisas innan medel betalas ut,

finns det möjligheter för en projektägare (t.ex. en

kommun) att lämna in rekvisitioner till utbetalande

myndighet flera gånger under projektets gång och därigenom

få ett jämnt flöde av pengar under projektets gång. I

fråga om problemet med likviditetssvaga kommuner, vilket

tagits upp i motion 2004/05:N268 (s), vill utskottet än en

gång erinra om möjligheterna för kommunerna att få betalt

för erlagda utgifter successivt under projekttidens gång.

Dessa möjligheter bör utnyttjas bättre.

Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella

motionerna.

EG:s framtida sammanhållningspolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett par motionsyrkanden om

EG:s framtida sammanhållningspolitik med

hänvisning till att yrkandena har en annan

inriktning än den som utskottet vill framhäva.

Propositionen

Kommissionen lämnade i februari 2004 sitt förslag till

finansiellt perspektiv för perioden 2007-2013 i ett

utvidgat EU med 27 medlemsstater. Där ingick ett förslag

till utgiftsnivå för sammanhållningspolitiken. I den

tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning

från februari 2004 lämnade kommissionen sitt förslag till

en reformerad sammanhållningspolitik. Den framtida

politiken föreslås vara inriktad på konvergens,

konkurrenskraft och gränsöverskridande samarbete.

Huvuddelen av resurserna bör gå till tillväxt och

jobbskapande i de minst utvecklade regionerna (till stor

del i de nya medlemsländerna). För övriga regioner bör

konkurrenskraft och sysselsättning stärkas i enlighet med

Lissabonagendan. Sverige hävdar tillsammans med Tyskland,

Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Österrike att

en total utgiftsnivå på 1 % av EU:s samlade

bruttonationalinkomst (BNI) väl rymmer de utgifter som

unionen finner angelägna. Detta kräver dock tydligare

prioriteringar och en avsevärt lägre utgiftsnivå för

sammanhållningspolitiken än de 0,41 % av BNI som

kommissionen föreslagit.

Enligt regeringen måste sammanhållningspolitiken

koncentreras på de medlemsstater som har störst behov av

stöd; relativt välmående medlemsstater bör själva utjämna

de regionala skillnaderna inom sina länder.

Sverige välkomnar den av kommissionen föreslagna

förstärkningen av samarbetet över nationsgränser och då

inte minst sjögränser. Ett svenskt krav - som inte

tillgodosetts i kommissionens förslag - är att de extremt

glesbefolkade områdena i norra Sverige placeras under det

föreslagna konvergensmålet, vilket skulle motsvara

bibehållen mål 1-status. Allmänt eftersträvar Sverige en

begränsning av företagsstödens omfattning inom EU.

Motionerna

I motion 2004/05:N263 (s) anförs att

sammanhållningspolitiken med EU:s mål 2 för närvarande

spelar en viktig roll för Bergslagen. Motionärerna anser

att behovet av långsiktiga insatser i Bergslagen är mycket

stort. Därför - argumenterar motionärerna - är det

nödvändigt med ett fortsatt, kraftfullt stöd till området

också när det nya sammanhållningsprogrammet träder i kraft

efter år 2006.

I motion 2004/05:N403 (fp, kd, m, c) betonas att det är

viktigt för hela Sverige att Skåne har en hög profil inom

den större nordeuropeiska regionen bestående av södra

Sverige, Danmark, norra Tyskland och Polen. Region Skåne

borde därför erhålla resurser för att initiera samarbete

mellan regionen och de nya medlemsländerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Den 14 juli 2004 presenterade kommissionen sina förslag

till förordningar på strukturfondsområdet. Det gäller dels

den generella förordningen med allmänna bestämmelser för

de tre fonderna, dels tre särskilda förordningar. Det är

förordningen för Europeiska socialfonden,

Sammanhållningsfonden och Europeiska regionala

utvecklingsfonden. Därtill föreslås en ny förordning som

skall underlätta genomförandet av gränsöverskridande

samarbete. Förslagen följer i allt väsentligt den

inriktning som föreslogs i den tredje

sammanhållningsrapporten. Förslagen behandlas nu i

rådsarbetsgruppen för strukturfonderna.

Under sommaren 2005 förväntas beslutet om det

finansiella perspektivet och senare under året beslutet om

de olika strukturfondsförordningarna. Tidsplanen innebär

att förberedelserna för programmen pågår under år 2006.

Det nya finansiella perspektivet och den nya

programperioden startar år 2007.

Utskottets ställningstagande

Utskottet följer noggrant utvecklingen och förslagen när

det gäller EG:s sammanhållningspolitik. Den genomförda

utvidgningen av unionen är en viktig faktor att ta hänsyn

till i detta sammanhang. Inte minst gäller det att beakta

den stora ökningen av sociala, ekonomiska och regionala

skillnader som följer av utvidgningen. Liksom föregående

år anser utskottet att behovet av en ökad effektivitet när

det gäller användningen av strukturfondsmedlen bör vara en

drivkraft i sammanhållningspolitiken. Beslutsfattandet

måste dessutom präglas av långtgående decentralisering,

vilket bl.a. innefattar att ett underifrånperspektiv i

högre utsträckning bör anläggas.

Sammanhållningspolitiken bör enligt utskottets mening i

huvudsak fokuseras på de nya medlemsstaterna som har

störst behov av stöd. Liksom tidigare är det befogat att

fråga sig om det är rimligt att EU skall spendera stora

summor för att åtgärda skillnader i levnadsstandard och

sysselsättning inom relativt välmående medlemsstater.

Frågan huruvida länderna själva kan ta detta ansvar kan

inte undvikas. Samtidigt som utskottet vill betona vikten

av en allmän budgetrestriktivitet, vilket Sverige driver

tillsammans med likasinnade medlemsstater, reagerar

utskottet starkt mot att nuvarande förslag från

kommissionen inte inkluderar de svenska extremt

glesbefolkade områdena i konvergensmålet. Detta innebär

att Sverige liksom Finland inte skulle få bibehålla

motsvarigheten till mål 1-status. Ett sådant resultat bör

inte accepteras enligt utskottets mening. Enligt uppgift

har Sverige och Finland samma uppfattning i denna fråga.

De här aktuella motionsyrkandena har en annan profil än

den som utskottet vill framhäva och bör avslås av

riksdagen.

Budgetfrågor

Propositionen

33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder

Anslaget Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1)

disponeras av länsstyrelserna, Nutek och regeringen. Nutek

disponerar även medel för beslut som fattas av regionala

självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan. Anslaget

föreslås uppgå till 1 499,8 miljoner kronor.

Till anslaget finns ett bemyndigande. Riksdagen har

bemyndigat regeringen att under år 2004 låta staten ta på

sig ekonomiska åtaganden som - inklusive tidigare gjorda

åtaganden - innebär utgifter om högst 3 200 miljoner

kronor under åren 2005-2012 (bet. 2003/04:NU2). Regeringen

föreslår nu att riksdagen bemyndigar regeringen att under

år 2005 ingå ekonomiska åtaganden som innebär utgifter på

högst 3 200 miljoner kronor under åren 2006-2013.

Regeringen föreslår att medel från detta anslag anvisas

till följande ändamål:

- regionala utvecklingsbidrag,

- landsbygdsbidrag,

- småföretagsstöd,

- sysselsättningsbidrag,

- såddfinansiering,

- ersättning för vissa kreditförluster i stödområde B,

- stöd till kommersiell service,

- regional och central projektverksamhet,

- viss administration, uppföljning och utvärdering av de

regionalpolitiska företagsstöden, m.m.,

- äldre regionalpolitiska åtgärder,

- retroaktiva nedsatta socialavgifter samt

- viss central utvecklingsverksamhet, m.m.

I jämförelse med nuvarande ändamål innebär detta vissa

förändringar. Det aviseras att regionalt beslutade

regionala utvecklingsbidrag skall avvecklas i stödområde B

fr.o.m. juli 2005 (utom i Västra Götalands län där

försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning

pågår). Almi avser därför erbjuda lån med större

risktagande i stödområde B, vilket har bedömts kunna leda

till ökade kreditförluster om 10 miljoner kronor årligen.

Ersättning för dessa kreditförluster kan lämnas från

anslaget, vilket bör ske inom ramen för de medel som

disponeras av Nutek.

Regionalt beslutade sysselsättningsbidrag skall enligt

regeringen avvecklas i stödområde A och B fr.o.m. juli

2005 utom i Västra Götalands län där förlängd

försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning

pågår.

Småföretagsstödet upphörde vid utgången av år 2001.

Beslut om sådant stöd får endast fattas avseende

ansökningar som inkommit till länsstyrelsen eller det

regionala självstyrelseorganet före den 1 januari 2002.

Medlen för regional projektverksamhet avser även

projektmedel som medfinansierar EG:s strukturfondsprogram.

En mindre del av anslaget föreslås, liksom för närvarande,

få disponeras av regeringen och Nutek för bl.a. viss

central utvecklingsverksamhet. Av anslaget avses 36

miljoner kronor användas för att finansiera verksamhet som

bedrivs av lokala och regionala resurscentrum för kvinnor,

varav 10 miljoner kronor skall användas för

basverksamheten.

Även fortsättningsvis bör det vara en uppgift för

regeringen att fördela anslaget mellan län och

anslagsposter och utfärda de föreskrifter som

behövs. Liksom hittills bör svårighetsgraden av de

långsiktiga regionala problemen utgöra den

huvudsakliga fördelningsnyckeln, med särskilt

beaktande av medfinansieringsbehovet för åtgärder

inom EG:s strukturfondsprogram och inom ramen för de

regionala tillväxtprogrammen.

33:2 Landsbygdslån

Anslaget disponeras av Nutek. Landsbygdslån beviljas av

länsstyrelserna och de regionala självstyrelseorganen.

Under år 2003 utbetalades ca 10 miljoner kronor i

landsbygdslån och utgiftsprognosen för år 2004 uppgår till

ca 15 miljoner kronor. Av anslagssparandet har regeringen

genom beslut dragit in ca 48 miljoner kronor.

Regeringen avser att fr.o.m. juli 2005 avveckla

landsbygdslånet.

33:3 Transportbidrag

Anslaget disponeras av Nutek enligt förordningen

(2000:281) om regionalt transportbidrag.

Utgiftsprognosen för år 2004 uppgår till ca 350

miljoner kronor.

33:4 Glesbygdsverket

Anslaget disponeras av Glesbygdsverket. Myndigheten har

till uppgift att genom påverkan på olika samhällssektorer

verka för goda levnadsförhållanden och

utvecklingsmöjligheter för glesbygds- och

landsbygdsbefolkningen med tyngdpunkten i skogslänens inre

delar samt i skärgårdsområdena.

Som tidigare nämnts har en översyn av Glesbygdsverkets

roll och uppdrag inom den nya regionala

utvecklingspolitiken resulterat i betänkandet Mot en ny

landsbygdspolitik (SOU 2003:29). Betänkandet har

remissbehandlats och frågan bereds inom Regeringskansliet.

Utgiftsprognosen för år 2004 uppgår till 25,9

miljoner kronor. Regeringen föreslår ett anslag på

25,9 miljoner kronor för år 2005.

33:5 Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden

2000-2006

Anslaget disponeras av länsstyrelserna i Jönköpings,

Örebro, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län samt Nutek för utbetalningar från

Europeiska regionala utvecklingsfonden avseende

programperioden 2000-2006. Regionalfonden finansierar

delvis programmen inom målen 1 och 2 (inklusive områden

som får bidrag under en övergångsperiod) samt

gemenskapsinitiativen Urban och Interreg III i sin helhet.

Utfallet för år 2003 var högre än anslaget beroende på

att genomförandet av strukturfondsprogrammen kommit i gång

väl och på att utbetalningarna för åren innan varit lägre

än beräknat. Anslagssparandet fick därmed tas i anspråk.

Utgiftsprognosen för år 2004 uppgår till 1 497 miljoner

kronor, vilket är högre än anslaget på 1 200 miljoner

kronor. Även under innevarande budgetår väntas därför

anslagssparande tas i anspråk.

Regionalfondsramen för programperioden 2000-2006

beräknas till ca 8 215 miljoner kronor för de svenska

programmen. Till och med april 2004 har 46 % av

regionalfondsramen utbetalats och 86 % intecknats i

beslut. Prognosen är att ca 60 % av ramen skall vara

utbetald vid årets slut, dvs. att utbetalningstakten

förväntas bli hög.

Det råder sedan flera år en betydande differens mellan

den verkliga valutakursen och den kurs som skall gälla

enligt förordning (1999:710) om valutakurs vid stöd från

EG:s strukturfonder. Regeringen avser att anpassa kursen i

förordningen under år 2005 och föreslå en motsvarande

ändring av nivån på anslaget fr.o.m. år 2006 i

budgetpropositionen för år 2006.

Anslaget föreslås uppgå till 1 600 miljoner kronor år

2005. Till anslaget finns ett bemyndigande. Regeringen

föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2005 besluta om åtaganden som innebär utgifter på högst

3 100 miljoner kronor under åren 2006-2008. Syftet är att

anpassa anslaget till ett långsiktigt planerande för de

beslutande myndigheterna enligt de intentioner som ligger

till grund för EG:s fleråriga strukturfondsprogram.

Inga motionsförslag har väckts när det gäller

regeringens förslag till anslag eller bemyndigande.

Godkännande av användning av anslagen 33:1 och 33:5

Enligt regeringens förslag skall anslagen Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1) och Europeiska regionala

utvecklingsfonden perioden 2000-2006 (33:5), inom ramen

för EG:s strukturfondsprogram, få användas till

pilotprojekt i form av finansiering av särskilda regionala

riskkapitalinsatser i vissa program, genom vilka staten

direkt eller indirekt tillskjuter ägarkapital i form av

aktier eller motsvarande i enskilda företag.

Som skäl för förslaget redovisas att kommissionen har

utformat en allmän politik för främjande av tillgången

till riskkapital i gemenskapen. En utvidgning av

riskkapitalmarknaderna skulle få en gynnsam effekt på

tillväxten och sysselsättningen enligt kommissionen, som

argumenterar att många låneinstitut hyser ovilja mot

risktagande.

Regeringen bedömer det som värdefullt att komplettera

och stimulera den existerande riskkapitalmarknaden i mål

1- och mål 2-områdena för att öka lönsamhet och tillväxt i

små och medelstora företag. Det sägs i propositionen att

nationella och regionala aktörer (Nutek och

länsstyrelserna) har påbörjat utarbetande av en modell

till pilotprojekt för särskilda regionala

riskkapitalinsatser inom ramen för de båda målområdena.

Modellen föreslås innebära att staten direkt eller

indirekt tillskjuter ägarkapital, upp till vissa belopp, i

form av aktier eller motsvarande i enskilda företag.

Regeringen avser att noga följa detta arbete och återkomma

till riksdagen med en redogörelse för utvecklingen.

Inga motioner har väckts på detta område.

Motionerna

Bemyndigandesystemet

I motion 2004/05:N346 (fp) sägs att nuvarande regionala

utvecklingspolitik med anslaget 33:1 inte fungerar på

grund av att det tänkta sambandet mellan bemyndigandenivå

och anslag har brutits och möjligheterna till

anslagssparande inte längre finns. Situationen kan

innebära att ett företag som beviljats stöd för att

genomföra en investering i slutändan inte kan få det

beslutade beloppet eftersom myndigheten inte har medel

inom sitt anslag som möjliggör utbetalning. Enligt

motionärerna vore det bättre att ta bort bemyndigandet och

i stället ge en fast ram för myndighetens beslutsnivå och

därefter låta myndigheten disponera anslagsöverskottet i

form av en reservation för att klara framtida

utbetalningar. Ett alternativ är att regeringen på annat

sätt säkerställer att myndigheten har möjlighet att infria

sina förpliktelser.

Bemyndigandesystemet är generellt välmotiverat, hävdas

det i motion 2004/05:N358 (c, m, fp, kd). När det gäller

anslaget 33:1 inom utgiftsområde 19 Regional utveckling

har systemet emellertid fungerat mindre bra. Ett betydande

osäkerhetsmoment har införts eftersom det tänkta sambandet

mellan bemyndigandenivå och anslag har brutits upp och de

avsedda möjligheterna till anslagssparande inte längre

föreligger.

Ett projekt pågår normalt under tre år och ofta sker

rekvisition av medel sent i projektet. Det är i

varje enskilt ärende omöjligt att veta när pengar

kommer att rekvireras, argumenterar motionärerna.

Anslagssparandet får högst uppgå till 3 %, vilket

kan innebära att en myndighet saknar medel att

infria det åtagande som gjorts i enlighet med

bemyndigandesystemet. Resultatet kan bli att företag

som beviljats stöd för att genomföra en investering

i slutfasen inte kan få det beslutade beloppet,

eftersom myndigheten inte har tillräckligt med medel

inom sitt anslag för att kunna göra utbetalningen.

Regeringen bör därför se över bemyndigandesystemet

och därvid beakta myndigheternas möjligheter att

effektivt stödja företagen inom ramen för det

regionalpolitiska stödsystemet.

Aviserade förändringar angående företagsstöden

I motion 2004/05:N417 (fp) motsätter sig motionären

regeringens förslag att avveckla regionala

utvecklingsbidrag som beslutas på den regionala nivån inom

stödområde B. Detta är förödande med hänsyn till den

betydelse medlen har när det gäller etablering av nya

industrier.

I motion 2004/05:N357 (c, fp, kd) begär motionärerna

att regeringen drar tillbaka förslaget att avveckla

vissa regionala företagsstöd i stödområdena fr.o.m.

juli 2005. Som princip håller motionärerna med om

att lån är att föredra framför bidrag i en situation

med sund konkurrens. Emellertid hyser de en oro för

att företagsetableringar inte blir av i dessa

områden om det inte finns sätt att kompensera för

företagens merkostnader jämfört med företag i

regioner längre söderut med större marknader. Att

ersätta stöden med utökade lånemöjligheter från Almi

torde enligt motionärerna inte vara realistiskt,

eftersom det skulle bli svårt från risksynpunkt för

långivaren och öka kapitalkostnaderna för

företagaren.

Fördelningen av anslaget allmänna regionalpolitiska

åtgärder (33:1)

I motion 2004/05:N217 (c, fp, kd, m) redovisas att

regeringen har att besluta om fördelning av ekonomiska

resurser för de samverkansorgan som övertagit ansvaret för

den regionala utvecklingspolitiken. Resurserna tas från

anslaget för allmänna regionalpolitiska medel (33:1). För

år 2004 gick 40 % av anslaget till samverkansorganen medan

länsstyrelserna tilldelades 60 %. Enligt motionärerna bör

ansvar och resurser följas åt. Även de

länsstyrelseresurser som finns för tjänster motsvarande

det aktuella arbetet bör helt överföras till

samverkansorganen.

I motion 2004/05:N253 (c, fp) anförs att Kalmar län bör

få en ökad andel av anslaget för allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1). För Kalmar län, som är

ett försökslän med regionalt självstyrelseorgan, är det

Regionförbundet i Kalmar län som har det regionala

utvecklingsansvaret. Enligt motionärerna täcker det

beviljade anslaget på intet sätt det behov som föreligger

och som redovisats av Regionförbundet i

anslagsframställningen.

I motion 2004/05:N303 (c) kritiseras att

länsstyrelserna får huvuddelen av medlen inom

anslaget (33:1). Enligt motionären bör 90 % av

länsanslaget gå till samverkansorganen. I dag är det

mycket svårt för regionernas projektägare att förstå

varför vissa projektmedel hanteras av länsstyrelsen

och andra av samverkansorganen.

Kommersiell service

I motion 2004/05:N255 (c) hävdas att regeringen har

ett ansvar att se till att servicen fungerar i hela

landet. Bland annat måste lanthandeln i de små

orterna stöttas. Stödet till hemsändning bör ökas

eftersom kostnaderna stiger.

33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder

Moderata samlingspartiet förordar i motion 2004/05:N374

(m) att anslaget till Allmänna regionalpolitiska åtgärder

för år 2005 minskas med 800 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag. Besparingar inom anslaget bör

främst göras inom områden som fungerar som rena driftstöd

och inte skapar förutsättningar för långsiktig regional

tillväxt. Som en följd av att ett lägre anslag föreslås -

jämfört med regeringen - förordas även att bemyndigandet

inom anslaget minskar. Således vill Moderata

samlingspartiet dels avslå regeringens förslag till

bemyndigande i fråga om ramanslaget 33:1, dels föreslå ett

bemyndigande innebärande ekonomiska åtaganden under år

2005, vilka, inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär

utgifter på högst 600 miljoner kronor under åren

2006-2007.

I motion 2004/05:N254 (fp) förordar motionärerna en

minskning av anslaget för allmänna regionalpolitiska

åtgärder med 500 miljoner kronor.

I motion 2004/05:N399 (kd) föreslås att anslaget minskas

med 100 miljoner kronor och att motsvarande belopp

överförs till turistfrämjande åtgärder under utgiftsområde

24. Kristdemokraterna gör bedömningen att detta är en

satsning som kommer att generera tiotusentals nya

arbetstillfällen, speciellt i glesbygd.

Enligt vad som sägs i motion 2004/05:N384 (c) bör

direktvalda regionala organ ansvara för de medel som

anslås under anslaget Allmänna regionalpolitiska

åtgärder (33:1). Den extra satsning på 489 miljoner

kronor som Centerpartiet föreslår bör användas till

program för utveckling av alternativa drivmedel,

program för utveckling av landsbygdsturism,

småskalig livsmedelsproduktion, fiskerinäringen samt

till utveckling av kvinnors och invandrares

företagande.

33:2 Landsbygdslån

I motion 2004/05:399 (kd) konstateras att regeringen

fr.o.m. juli 2005 avser att successivt avveckla

landsbygdslånet. Kristdemokraterna förordar att

landsbygdslånet avvecklas i något snabbare takt och

minskas med 10 miljoner kronor för år 2005.

Enligt vad som sägs i motion 2004/05:N384 (c) är

regeringens förslag att minska anslaget till

landsbygdslån mycket olyckligt. Eftersom detta

anslag framför allt används i samband med stöd till

kommersiell service, bl.a. butikerna på landsbygden,

anser Centerpartiet att anslaget bör ökas med 5

miljoner kronor.

Persontransportstöd

I motion 2004/05:N254 (fp) föreslår motionärerna att

det snarast skall utredas om de företag som är

beroende av många persontransporter med flyg för

sina anställda skall kunna få ett stöd i likhet med

det stöd som utgår för transport av gods.

33:3 Transportbidrag

För att öka rättvisan mellan företagen i Jämtlands

län bör alla kommuner norr om Östersund flyttas till

transportbidragszon 5, hävdar motionären bakom

motion 2004/05:N269 (s). I Jämtlands län tillhör den

nordligast belägna kommunen, Strömsund, bidragszon

5, medan länets övriga kommuner tillhör zon 3. I

nuläget finns det verksamheter på orter som

angränsar till Strömsunds kommun; dessa ligger i zon

3, dvs. de får sämre bidrag.

33:4 Glesbygdsverket

Glesbygdsverket bör avvecklas, anser Moderata

samlingspartiet i motion 2004/05:N374 (m), och dess

uppgifter föras över på Nutek. Den nuvarande ordningen

leder till en olycklig uppsplittring av ansvaret för

regionalpolitiken hävdar motionärerna. Därför föreslås en

minskning av anslaget.

I motion 2004/05:N254 (fp) anför motionärerna att

den av Folkpartiet föreslagna förändringen av

myndighetsstrukturen inom landsbygdsområdet gör att

Glesbygdsverket kan läggas ned. Denna avveckling kan

påbörjas under år 2005, vilket innebär att anslaget

till Glesbygdsverket kan minskas med 13 miljoner

kronor.

Växelkurs för strukturfondsbidrag

Motionärerna bakom motion 2004/05:N371 (fp, m, kd, c, mp)

frågar sig hur regeringen har tänkt sig att anpassningen

av växelkursen skall ske när det gäller

strukturfondsmedlen. Den faktiska kursen bör tillämpas,

anser motionärerna, för att därmed programmen skall

tillföras maximala resurser från de av EU tilldelade

stöden. Regeringen avser att under år 2005 ändra kursen i

förordningen (1999:710) om valutakurs vid stöd från EG:s

strukturfonder. En sådan anpassning, anser motionärerna,

bör göras snarast. Annars blir tiden alltför kort för att

hinna utnyttja de medel som finns för perioden 2000-2006.

Motionärerna påpekar att strukturfondsmedlen tillförs

statsbudgeten på inkomsttitel och tilldelas respektive

region genom anslag. Det innebär att utgifterna har

motsvarande inkomster. Tillämpning av faktisk växelkurs

påverkar därför inte statsbudgetens saldo.

En genomgång av utbetalningar t.o.m. den 30 juni 2004

för svenska strukturfondsprogram visar att betydande

belopp har kvarstannat i EU. Beräkningen utgår från den

faktiska kurs som gällt vid varje utbetalning, jämfört med

kursen 8,50.

Skillnaden mellan de belopp i euro och kronor som

avräknats från anslaget i statsbudgeten och de belopp som

belastat ramen för respektive regions tilldelning från EU

har motionärerna beräknat i följande uppställning.

Region Belopp euroBelopp SEK

Mål 1 Norra Norrland 11 843 254 108 930 810

Mål 1 Södra skogslänsregionen 12 363 966 105 093 716

Mål 2 Norra 5 855 224 49 769 408

Mål 2 Södra 3 131 250 26 615 622

Mål 2 Västra 5 978 808 50 819 869

Mål 2 Öarna 1 653 414 14 054 021

Summa 40 825 917 355 283 445

Sammanställningen visar att om den faktiska kursen hade

tillämpats skulle för hela strukturfondsområdet ca 355

miljoner kronor ytterligare ha funnits att tillgå på

anslaget i statsbudgeten.

Enligt motionärerna bör en första anpassning och

tillförsel av medel ske för utbetalningar t.o.m. den 30

juni 2004. Därefter bör en löpande anpassning ske till

gällande växelkurs och tillförande av medel till

programmen ske kvartalsvis.

Med samma motiv som i föregående motion argumenteras

i motion 2004/05:N311 (c) för att kursanpassningen

mellan euro och krona skall ske från år 2005.

Regionalt och lokalt utvecklingsarbete

I motion 2004/05:N384 (c) hävdas att det mesta av den

regionala utvecklingen skapas inom de tusentals frivilliga

utvecklingsgrupper som finns i Sverige. För att frigöra

medel för dessa utvecklingsgrupper vill Centerpartiet

tillföra ytterligare resurser till utvecklingsarbetet,

fördelade i två delar - en del för regionala behov och en

del för lokal utveckling. I ett första steg föreslås 100

miljoner kronor till det lokala utvecklingsarbetet.

Vissa kompletterande uppgifter

Bemyndigandesystemet

Motivet för att införa bemyndigandesystemet var bl.a. att

förbättra förutsättningarna för myndigheternas långsiktiga

planering av medlen och ett effektivare utnyttjande av

anslaget Allmänna regionalpolitiska åtgärder. Vidare var

det önskvärt att undvika stora anslagssparanden och att

förbättra uppföljningen och prognoserna.

Stora ackumulerade anslagssparanden, som det tidigare

budgetsystemet medförde, innebar problem eftersom utfallet

av anslagssparandet var svårt att prognostisera.

Syftet med införandet av bemyndigandesystemet har

till stora delar uppnåtts enligt Regeringskansliet.

Genom bemyndigandesystemet tillgodoses behovet av en

bättre kontroll av utgifterna på anslaget.

Bemyndigandesystemet ställer krav på myndigheternas

planering och uppföljning av medlens användning. Om

det trots myndigheternas planering och uppföljning

av medlen uppstår ett anslagssparande skall

myndigheterna uppge orsakerna till detta

anslagssparande. Förklaringarna utgör ett underlag

vid regeringens prövning av anslagssparandet.

Myndigheterna får genom regeringens beslut om

tilldelat anslag för kommande budgetår även

planeringsramar för de två nästkommande åren.

Aviserade förändringar angående företagsstöden

I fråga om de aviserade förändringarna angående

företagsstöden skall det noteras att regeringens

principiella inställning är att det i ett längre

perspektiv är angeläget att minska användningen av olika

bidrag. De aviserade förändringarna är ett led i en sådan

omvandling. Enligt uppgift är avsikten att flytta fokus

från stöd till enskilda företag till insatser av bredare

karaktär.

I detta sammanhang kan erinras om hur den

regionalpolitiska utredningen i sitt betänkande (SOU

2000:87) såg på företagsstöden. Utredningen menade att

bristen på utvärderingar gjorde att det inte säkert gick

att säga vilka effekter företagsstöden har gett och ger.

En slutsats var dock att stöden kan kompensera för vissa

av de problem som finns för företag i stödområdena men att

de troligen spelar mindre roll för den långsiktiga

utvecklingen. Enligt utredningens bedömning överväger de

faktorer som talar för att de selektiva stöden till stor

del har verkat konserverande och därmed hämmat den

långsiktiga utvecklingen. Utredningens slutsats var att

detaljerade system för att kompensera olika typer av

kostnadsnackdelar borde undvikas och att generella

lösningar i stället borde eftersträvas. Vidare redovisas

synpunkten att det vore bättre om företagsstöden kunde

erbjuda bra lån i stället för bidrag, eftersom bidrag ger

fel signaler till företagen. Utredningens förslag innebar

avveckling av det regionala utvecklingsbidraget och

införande av ett system med generella lånegarantier eller

villkorslån.

I en senare utvärdering av sysselsättningsbidraget (ITPS

A2003:006) har delvis andra resultat redovisats. Det

konstateras att företag som fick selektivt

sysselsättningsbidrag år 1998 har haft en bättre

sysselsättningsutveckling (t.o.m. år 2001) än gruppen som

fick generellt sysselsättningsbidrag, som i sin tur

lyckats bättre än företag helt utan sysselsättningsbidrag.

På en fråga (fr. 2004/05:71) från Runar Patriksson (fp)

om etableringsstöd till glesbygden erinrade statsrådet

Ulrica Messing om att regeringen i budgetpropositionen för

år 2005 meddelat sin avsikt att avveckla regionalt

beslutade regionala utvecklingsbidrag inom stödområde B.

Almi Företagspartner AB kommer samtidigt att introducera

lån med större risktagande för samma område, något som

sedan länge efterfrågats från företagarhåll. Regionalt

beslutade sysselsättningsbidrag inom stödområdena A och B

avvecklas också, sade statsrådet. Landsbygdsstödet kommer

att finnas kvar i oförändrad utsträckning på regional nivå

men kommer att omformas, bl.a. för att fungera bättre som

instrument i arbetet med de regionala tillväxtprogrammen.

Statsrådet betonade att det fortfarande kommer att vara

möjligt att på central nivå, hos Nutek, bevilja

sysselsättningsbidrag och regionalt utvecklingsbidrag, i

såväl stödområde A som stödområde B. Hennes bedömning var

att de redovisade förändringarna möjliggör en förbättrad

fokusering i tillväxtarbetet på regional nivå, bl.a. för

att medel kan avsättas till regional projektverksamhet.

Projektmedel är en viktig resurs för möjligheterna att

finansiera och genomföra de regionala tillväxtprogrammen

samt för länsstyrelsernas arbete på regional nivå.

Förändringarna försämrar inte företagarnas möjligheter

till kapitalförsörjning enligt statsrådet. Genom de

aviserade åtgärderna går regeringen vidare på den av

riksdagen vid flera tillfällen tillstyrkta linjen att

bidragsgivning till företag skall ersättas med lån, ansåg

statsrådet.

I fråga om kapitalförsörjningen till små företag kan

vidare redovisas ett uppdrag daterat oktober 2004

från Justitiedepartementet till ITPS att utvärdera

förmånsrättsreformens olika effekter, m.m.

(Ju2004/7178/L2, Ju2004/ 7317/L2). Som en del av

uppdraget skall ITPS undersöka förutsättningarna

generellt för kapitalförsörjning till företag,

varvid små och medelstora företag liksom

entreprenörer särskilt skall uppmärksammas. ITPS

skall analysera konsekvenserna i olika delar av

landet, särskilt i nationella stödområden och

landsbygdsområden utanför dessa. Resultatet av

undersökningen när det gäller kapitalförsörjningen

skall rapporteras senast i juli 2005 och uppdraget i

dess helhet senast i december 2007.

Fördelningen av anslaget Allmänna regionalpolitiska

åtgärder (33:1)

Det kan nämnas att försöksverksamheten i Skåne län och

Västra Götalands län med ändrad regional ansvarsfördelning

är föremål för en utvärdering, där slutrapport skall

redovisas senast i slutet av år 2004. Enligt regeringens

förslag (prop. 2004/05:8) bör försöksverksamheten i Skåne

län och Västra Götalands län förlängas t.o.m. utgången av

år 2010 (i stället för år 2006 som hittills gällt som

slutdatum). Regeringens motivering är att

Ansvarskommitténs utredning (se avsnittet Allmän

inriktning av den regionala utvecklingspolitiken) bör

inväntas.

Samverkansorgan finns i följande län: Gotland, Kalmar,

Uppsala, Östergötland, Blekinge, Halland, Dalarna och

Södermanland. Regionförbundet i Jönköpings län har enligt

uppgift inkommit till Regeringskansliet med en ansökan om

att ett samverkansorgan skall få ta över vissa uppgifter

från länsstyrelsen fr.o.m år 2005. Med hänsyn till den

relativt korta tid som samverkansorganen har haft ansvaret

anses det inom Regeringskansliet vara för tidigt att dra

några slutsatser.

Bakgrunden när det gäller ansvarsområden för

länsstyrelser, självstyrelseorgan och samverkansorgan

beskrivs i betänkande 2003/04:NU2, till vilket hänvisas.

När det gäller yrkanden om mer resurser till en viss

region är att märka att det är en fråga för regeringen att

besluta om fördelning av medel till exempelvis olika län.

Som redovisats ovan är det svårighetsgraden av de

långsiktiga regionala problemen som utgör den huvudsakliga

fördelningsnyckeln med särskilt beaktande av åtgärder inom

EG:s strukturfondsprogram och inom ramen för regionala

tillväxtprogram. För Gotlands, Kalmar, Skåne och Västra

Götalands län är fördelningen mellan

självstyrelseorgan/samverkansorgan och länsstyrelsen 90 %

respektive 10 % av anslaget. I dessa regioner beslutar

självstyrelseorgan/samverkansorgan om såväl regionala

företagsstöd som regional projektverksamhet.

I övriga län med samverkansorgan har dessa fr.o.m.

år 2004 i princip 40 % och länsstyrelserna 60 % av

medlen. Samverkansorganet har i några län mindre än

40 %, vilket kan bero på en relativt stor omfattning

av "äldreprojekt" hos länsstyrelserna i dessa län. I

de här aktuella länen har samverkansorganen endast

rätt att besluta om regional projektverksamhet.

Liksom i de län där kommunala samverkansorgan ej har

bildats beslutar länsstyrelserna om regionala

företagsstöd och regional projektverksamhet.

Kommersiell service

När det gäller kommersiell service och det i motion

2004/05:N255 (c) berörda hemsändningsbidraget finns

de aktuella bestämmelserna i förordningen (2000:284)

om stöd till kommersiell service. Enligt den nämnda

förordningen (19 §) kan stöd till sådan service

lämnas som hemsändningsbidrag till kommuner som helt

eller delvis bekostar hemsändning av dagligvaror

till hushåll. Bidrag får lämnas endast om sändningen

sker på ett ändamålsenligt sätt och utan onödiga

kostnader. Enligt reglerna (20 §) kan

hemsändningsbidrag lämnas med ett belopp som

motsvarar högst 50 % av kommunens nettoutgift för

hemsändningen och kan maximalt uppgå till 60 kr per

hushåll och hemsändningstillfälle. Bidrag kan även

utgå när kommunen haft direkta kostnader för att

anordna inköpsturer, dock högst till 60 kr per

hushåll och inköpstillfälle.

33.2 Landsbygdslån

Anslaget Landsbygdslån (33:2) måste kunna täcka även

tidigare beslutade åtaganden om lån som ännu inte är

utbetalade. Anslaget disponeras till en ringa del även för

tidigare beslutade utbetalningar av regionala

utvecklingslån.

Enligt Nuteks rapport Regionala företagsstöd och

stöd till projektverksamhet budgetåret 2003 har

utvecklingen gått mot en minskad användning av

landsbygdslånen.

Persontransportstöd

I utskottets budgetbetänkande rörande den regionala

utvecklingspolitiken från föregående år (bet. 2003/04:NU2

s. 43) redovisas detaljerade uppgifter om det

persontransportstöd som inrättades år 1986 och upphörde år

1991 samt problemen och skälen till att stödet togs bort.

I detta sammanhang hänvisas till denna redogörelse.

En av de utvärderingar som den senaste

regionalpolitiska utredningen redovisade (SOU

2000:87 s. 206) föreslog en ny stödform,

persontransportstöd. Motiveringen var att en bred

uppsättning verktyg ger en god utgångspunkt för ett

effektivt och anpassat stöd till näringslivet i

regioner med olika förutsättningar.

33.3 Transportbidrag

I EG-kommissionens riktlinjer för statligt stöd för

regionala ändamål anges att regionalstöd som är avsedda

att minska ett företags löpande kostnader (driftstöd) i

princip är förbjudna. Kommissionen har dock godkänt att

driftstöd i form av transportbidrag får lämnas i det s.k.

gleshetsområdet i norra Sverige. De nuvarande reglerna för

transportbidrag har godkänts t.o.m. år 2006. Dessa regler

innebär bl.a. att Krokom och Ragunda ligger i

transportstödszon 3, medan Strömsund som ligger längre

norrut jämfört med Östersund ligger i transportstödszon 5.

I enlighet med regleringsbrevet har Nutek till

regeringen redovisat i vilken grad som bidraget

kompenserar för kostnadsnackdelar till följd av långa

transportavstånd. I rapporten Återrapportering

Transportbidrag 2003 har transportbidragets effekter

analyserats. Det redovisas att

ju lägre sändningsvikter, desto relativt större

fraktkostnader (kr per ton och km),

företag med låga sändningsvikter är till största delen

belägna inom transportstödszon 5, vilket tyder på att

transportbidraget har störst relativ betydelse för

småföretagen i glesbygden,

över 60 % av den totala fraktvikten sker med lastbil,

räknat både per invånare och sysselsatta i

inlandsområdet är transportbidragets relativa betydelse

större här än vid kusten,

ett problem är att regelverkets krav på

avståndsrelaterad fraktprissättning inte uppfylls av

transportföretagen när det är fråga om frakter på

mindre än 100 kg; i allmänhet tillämpar

speditionsföretagen en enhetstaxa för sändningar på

mindre än 100 kg.

Nutek uppdrog år 2003 åt ett konsultföretag, Infraplan AB,

att utreda transportbidraget. I den resulterande

rapporten, Transportbidraget - en analys av motiv,

effekter och alternativ (R 2004:15) från juni 2004

redovisas följande huvudslutsatser:

Transportbidraget uppfyller sitt syfte att kompensera

för transportkostnadsnackdelar men eliminerar inte

nackdelarna fullt ut. Bidraget är endast tillgängligt

för de företag och transporter i bidragsområdet som

uppfyller uppställda kriterier (t.ex. viktrelaterad

frakttaxa, begränsning av sändningar till över 100 kg;

begagnade produkter och restvaror omfattas ej).

Transportbidraget är accepterat och betraktas som ett i

huvudsak rättvist och tydligt bidragssystem, både av

företag inom och utanför bidragsområdet.

Inga alternativ till transportbidraget har framkommit

som bättre uppfyller bidragets syfte.

Mansdominerade branscher gynnas medan kvinnodominerad

verksamhet gynnas i ringa omfattning.

Internt inom Näringsdepartementet skall

transportbidraget ses över under åren 2005 och 2006

inför nästa programperiod inom EU. Det är

kommissionen som skall godkänna reglerna inför den

nya perioden som startar år 2007.

33:4 Glesbygdsverket

Som nämnts tidigare har utredningsbetänkandet Mot en

ny landsbygdspolitik (SOU 2003:29) remissbehandlats.

Frågor i det nämnda betänkandet bereds inom

Regeringskansliet, samtidigt som en ny kommitté med

parlamentarisk medverkan har tillkallats för att

utarbeta en långsiktig strategi för den nationella

politiken för landsbygdsutveckling. En utförlig

redovisning av direktiven (dir. 2004:87) återfinns i

avsnittet Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken, till vilket hänvisas. I

utredningsuppdraget ingår även att analysera

myndigheternas roller och former för samarbete i

frågor som rör landsbygdens utveckling.

Växelkurs för strukturfondsbidrag

Förordningen (1999:710) reglerar de finansiella ramarna

för strukturfondsprogrammen i Sverige genom att

myndigheterna skall använda en viss växelkurs, 8,50 kr,

vid beräkning av dessa ramar. Den grundar sig på

Regeringskansliets beräkningar i samband med

budgetarbetet. EU-medlen finns upptagna på statsbudgeten i

form av anslag som tilldelas berörda regioner. Medlen på

anslagen för programperioden är således beräknade utifrån

kursen 8,50.

I budgetpropositionen 2004/05:1, volym 1, bilaga 2, gör

regeringen ränte- och valutakursantaganden för åren

2003-2007. Antagandet som gäller slutet av år 2003 lyder

på 9,02 kr per euro, slutet av år 2004 på 9,10 kr och

därefter på 9,00 kr.

Ett syfte med att reglera kursen i en förordning är

bl.a. att det i programverksamheten inte skall beslutas om

mer EU-medel än vad Sverige kommer att få i återflöde. Det

är svårt att på förhand bestämma en kurs som sett över

hela programperioden innebär att hela återflödet från EU

utnyttjas. Valet av kursen 8,50 skall ses i det

sammanhanget. Det finns alltid en möjlighet att justera

kursen uppåt i det fall utvecklingen av kursen motiverar

det. En nedjustering av kursen är mer problematisk, och

risken är stor att skadan redan är skedd, dvs. att det i

programmen har beslutats om mer medel än vad som kommer

tillbaka från EU.

Ett annat skäl kan vara att förordningsändring som

skulle leda till en höjning av anslaget redan under år

2005 skulle innebära problem för utgiftsramen inom

budgetsystemet.

Tillämpning av en ny kurs förutsätter att förordningen

ändras. Därigenom ökas anslagen sett över hela

programperioden.

Bevakningen av kursutvecklingen har medfört att

regeringen aviserat en ändring av kursen under år 2005.

Det innebär således att den totala finansiella ramen för

respektive strukturfondsprogram ändras för hela

programperioden. Medel tillförs respektive region via

ökning av anslag sett över hela programperioden.

Regeringens bedömning i nuläget är att det bör ske fr.o.m.

år 2006. Det primära är att de programansvariga får besked

om nya finansiella ramar, genom en ändrad kurs, så att

programverksamheten kan anpassas efter det att

förordningen ändrats. Besluten om strukturfondsprojekt

måste vara fattade senast under år 2006. Projekten och

utbetalningarna kan fortsätta efter år 2006, men något

sista datum för utbetalningarna har ännu inte satts ut.

Enligt uppgift är det sannolikt att utbetalningar kommer

att kunna göras till något datum under år 2008.

I vissa program finns utfasningsområden där beslut

skall vara fattade senast under år 2005. Även för

dessa områden är det enligt uppgift sannolikt att

utbetalningar kan göras till något datum under år

2008.

Regionalt och lokalt utvecklingsarbete

Det kan erinras om att frågor om lokalt program för lokal

utveckling och entreprenörskap behandlades utförligt

hösten 2001 i utskottets betänkande 2001/02:NU4 (s. 84).

Regeringen bedömde (prop. 2001/02:4) att det fanns behov

av ett program för lokal utveckling och entreprenörskap

inom ramen för breda partnerskap på lokal nivå. Programmet

har två insatsområden, nämligen utvecklingsarbete med

tyngdpunkt på den ideella sektorns möjligheter att bidra

till den lokala utvecklingen och entreprenörsfrämjande

åtgärder med tyngdpunkt på personer och företagare med

utvecklingsidéer. Särskild vikt skall läggas vid ungdomars

och kvinnors deltagande.

Enligt regeringsbeslut i september 2002 har regeringen

uppdragit åt berörda länsstyrelser och självstyrelseorgan

att utarbeta och genomföra lokala program för lokalt

utvecklingsarbete och entreprenörskap. Högst 30 miljoner

kronor har beviljats för perioden 2002-2004. Programmet

finansieras via det tidigare redovisade anslaget Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1). Nutek har uppdragits

att göra en sammanställning av länens program.

I slutet av mars 2004 lämnade Nutek lägesrapporten

Lokala program för entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete till Näringsdepartementet.

Huvudintrycket är att utformningen av programmen varierar

stort mellan länen.

Exempel på projekt inom entreprenörskapsfrämjande

insatser:

information och inspiration till kvinnliga

entreprenörer,

information i skolan om entreprenörskap,

skapa marknader för lokala producenter,

kompetensutveckling,

deltagande i mässor/hemsidor/marknadsföring,

studiebesök,

utbildningar.

Exempel på projekt inom lokalt utvecklingsarbete:

utarbeta lokala utvecklingsplaner,

förstudier,

startbidrag till lokala utvecklingsgrupper,

möten och nätverksbyggande aktiviteter,

kulturaktiviteter,

bygdens ökade attraktionskraft/iordningställande av

samlingsplatser,

marknadsföring av bygden/turism.

Det kan konstateras att många projekt är i gång men att få

ännu är avslutade och slutredovisade. Huvudaktörerna, dvs.

länsstyrelserna, länsbygderåden, lokala kooperativa

utvecklingscentrum och kommunerna, är generellt mycket

positiva till programmet men påpekar att det är för tidigt

att kunna utläsa några större effekter av programmet ännu.

Aktörerna upplever att programmet för entreprenörskap och

lokalt utvecklingsarbete fyller ett tomrum, sägs det i

rapporten. Programmet är flexibelt och har ett enkelt

ansökningsförfarande, vilket många län anser vara

centralt. Enligt Nutek är den rimliga slutsatsen att

programmet bör förlängas med ett år.

Vid årsskiftet 2004/05 fanns det nästan 4 400 lokala

utvecklingsgrupper, vilket kan jämföras med ungefär 1 000

grupper år 1990 (enligt uppgift på hemsidan för

Folkrörelserådet).

Utskottets ställningstagande

Inledning

I det följande tar utskottet ställning till de olika

frågor som har redovisats i föregående avsnitt.

Först behandlas bemyndigandesystemet, de aviserade

förändringarna angående företagsstöden, frågan om

persontransportstöd och en fråga om växelkurs för

strukturfondsbidragen. Därefter tar utskottet upp

övriga frågor i samband med anslagen inom

utgiftsområde 19 Regional utveckling.

Bemyndigandesystemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

bemyndigandesystemet med hänvisning till att

nuvarande system är mer effektivt än tidigare

ordning, som kunde medföra ett stort

anslagssparande. Jämför reservation 5 (fp, kd, c).

Enligt utskottets uppfattning har bemyndigandesystemet

kommit för att stanna. En tidigare modell som byggde på

reservationsanslag kunde fungera trots vissa brister i

planering och kontroll av beslutade aktiviteter genom att

medel reserverades och kvarstod för senare bruk. Detta

kunde innebära att medel som inte gick åt samlades i flera

år och således motverkade ett effektivt utnyttjande. Mot

den bakgrunden framstår det nuvarande systemet som en

effektivisering, där myndigheterna motiveras att göra en

långsiktig planering av medelsanvändningen samtidigt som

stora anslagssparanden undviks.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks här

aktuella motionsyrkanden.

Aviserade förändringar angående företagsstöden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden där

motionärerna motsätter sig av regeringen aviserade

förändringar i fråga om företagsstöden. Utskottet

förutsätter att det även i fortsättningen kommer

att vara möjligt att - i nära samråd med berörd

region - bevilja bidrag till stödområdena. Jämför

reservationerna 6 (kd, c) och 7 (fp).

Utskottet vill betona att de aviserade ändringarna i fråga

om företagsstöden inte skall ses isolerat. I en samlad

bild ingår bl.a. att Almi Företagspartner AB kommer att

erbjuda lån med större risktagande i stödområde B enligt

förslag i budgetpropositionen under utgiftsområde 24.

Utskottet förutsätter att det även i fortsättningen kommer

att vara möjligt att - i nära samråd med berörd region -

bevilja sysselsättningsbidrag och regionalt

utvecklingsbidrag i såväl stödområde A som B.

Sammanfattningsvis uppfattar utskottet

förändringarna som en fokusering på tillväxtarbetet

på regional nivå och helt i linje med den politik

som utskottet ställt sig bakom i enlighet med

riktlinjerna i den regionalpolitiska utredningens

slutbetänkande (SOU 2000:87) och med tidigare

riksdagsbeslut. Därmed avstyrker utskottet de här

aktuella motionerna i berörda delar.

Persontransportstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

persontransportstöd med hänvisning till att

erfarenheterna av ett sådant system inte är

särskilt positiva. Jämför reservation 8 (fp, kd,

c).

Även om transportbidraget enligt genomförda utredningar

och analyser uppfyller sitt syfte att kompensera för

transportkostnadsnackdelar finns det vissa svaga punkter,

vilket framgår av avsnittet Vissa kompletterande uppgifter

ovan. Där redovisas vidare att det inom

Näringsdepartementet skall göras en översyn av

transportbidraget. Översynen kan förväntas ge underlag

till ett förslag, vilket kan notifieras kommissionen inför

den nya perioden som startar år 2007. För att godkännas av

kommissionen måste förslaget ligga inom ramen för EU-

bestämmelserna om regionala företagsstöd.

När det gäller persontransportstöd är erfarenheterna av

ett tidigare system, som inrättades år 1986 och upphörde

år 1991, inte särskilt positiva. Syftet med stödet var att

minska Norrlandsföretagens kostnader för nödvändiga

personkontakter med Mellan- och Sydsverige. Stödet

utnyttjades i långt mindre utsträckning än vad regering

och riksdag förutsatt. Från en beräknad ram på 24 miljoner

kronor år 1986 minskade anslaget successivt till 10

miljoner kronor per år. Stödet kritiserades också för

byråkrati och krångel. Ett riksdagsbeslut om att

persontransportstödet skulle upphöra ingick i en större

besparing (prop. 1990/91:100 bilaga 8, bet. 1990/91:TU21).

Med hänvisning till vad som anförts är utskottet inte

berett att tillstyrka motion 2004/05:N254 (fp) i denna

del.

Växelkurs för strukturfondsbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om växelkurs

för strukturfondsbidrag med hänvisning till att

utskottet prioriterar att utgiftstaket kan hållas

år 2005. Dock utgår utskottet från att regeringen

mycket noggrant följer utvecklingen av växelkursen

framöver.

I likhet med regeringen och motionärerna anser utskottet

att den växelkurs som gäller vid stöd från EG:s

strukturfonder enligt förordning (1999:710) måste anpassas

i linje med den faktiska utvecklingen. För närvarande

finns det dessutom en differens mellan kursen i

förordningen och den av regeringen prognostiserade kursen.

Utskottet vill ifrågasätta argumentet att det förutom

den budgeteringsmarginal som ligger i själva

budgetsystemet skall behövas ekonomiskt betydande

säkerhetsmarginaler av det slag som följer av att den

nämnda förordningen inte ändrats i takt med den faktiska

utvecklingen. Argumentet att utgiftstaket skall hållas år

2005 är emellertid en viktig prioritering, som utskottet

står bakom. Detta skäl har varit avgörande för utskottets

ställningstagande. På längre sikt förutsätter utskottet

att större vikt kommer att fästas vid åtgärder för att få

ett maximalt återflöde från EU.

Regeringen har i budgetpropositionen förklarat sin

avsikt att anpassa kursen i förordningen under år 2005 och

föreslå en ändring av nivån på anslaget fr.o.m. år 2006.

Mot den bakgrunden anser utskottet att det är rimligt

att basera en förordningsförändring på en ny

budgetbedömning i samband med 2005 års ekonomiska

vårproposition, som innehåller förslag till riktlinjer för

den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m.

Vårpropositionen kommer enligt planeringen att presenteras

i mitten av april 2005. Utskottet förutsätter att

förordningsändringen sker senast i anslutning till

avlämnandet av vårpropositionen.

Som nämnts under de kompletterande uppgifterna kommer

utbetalningarna för utgifter i strukturfondsprojekten att

kunna göras under år 2006 och ytterligare i mer än ett år.

Utskottet utgår från att regeringen mycket noggrant

följer utvecklingen av växelkursen framöver. Med

hänvisning till vad som anförts anser utskottet att

riksdagen bör avslå här aktuella motioner.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anvisa anslagen, godkänna

bemyndigandena och godkänna viss ny användning av

ett par anslag för budgetåret 2005 inom

utgiftsområde 19 Regional utveckling i enlighet

med vad regeringen föreslagit. Samtliga

motionsyrkanden bör avslås.

Som tidigare nämnts ligger utskottets syn på inriktningen

av den regionala utvecklingspolitiken i linje med den som

redovisas i budgetpropositionen. Regeringens förslag till

anslag inom utgiftsområde 19 utgår från denna inriktning;

utskottet ställer sig därför bakom förslagen i

budgetpropositionen.

Näringsutskottet har i ett yttrande (i form av ett

protokollsutdrag) över proposition 2004/05:1 såvitt gäller

budgetens utgiftsramar m.m. jämte motioner meddelat

finansutskottet att utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker motsvarande motionsyrkanden. Av

protokollsutdraget framgår att företrädarena i

näringsutskottet för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

tillstyrker respektive partis motionsförslag.

Finansutskottet har nyligen tillstyrkt regeringens

förslag till ram för utgiftsområde 19 (bet. 2004/05:FiU1).

Utskottet utgår i det följande från att den föreslagna

ramen ligger fast.

I motionerna 2004/05:N254 (fp), 2004/05:N374 (m),

2004/05:N384 (c) och 2004/05:N399 (kd) förordas andra

belopp och anslag än regeringen föreslagit inom

utgiftsområdet. Motionsyrkandena innebär att Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna

förordat en lägre ram än den som regeringen föreslagit,

medan Centerpartiet förordat en högre ram än

regeringsförslaget.

Utskottet kommenterar i det följande vissa av de här

aktuella frågorna.

I fråga om Glesbygdsverkets roll och uppgifter inom den

regionala utvecklingspolitiken anser utskottet att den nu

pågående beredningen av landsbygdspolitiska frågor och den

nya utredningen om landsbygdsutveckling (se avsnitten

Allmän inriktning av den regionala utvecklingspolitiken

och Myndighetsfrågor) bör inväntas. Enligt utskottets

uppfattning är det av utomordentligt stor vikt att ett

fullgott beslutsunderlag kommer att ligga till grund för

eventuella förslag angående Glesbygdsverket. I väntan på

att allt material kommer att redovisas anser inte

utskottet att det är aktuellt att diskutera förändringar.

När det gäller det i motion 2004/05:N384 (c) begärda nya

anslaget för regionalt och lokalt utvecklingsarbete vill

utskottet erinra om att motsvarande ändamål till viss del

ligger inom ramen för anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder. I detta sammanhang bör

särskilt nämnas de lokala programmen för lokalt

utvecklingsarbete och entreprenörskap, där många projekt

nu är i gång men få har hunnit bli avslutade. Bland annat

stöds utarbetande av lokala utvecklingsplaner, start av

lokala utvecklingsgrupper och marknadsföring av bygden i

samband med turism.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av regeringen

föreslagna anslagen för budgetåret 2005 inom utgiftsområde

19 (se bilaga 2). Likaså tillstyrks de övriga här berörda

förslagen till riksdagsbeslut som framlagts i

budgetpropositionen. Samtliga aktuella motionsyrkanden

avstyrks därmed.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken (punkt 1)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström

(fp), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp),

Håkan Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2004/05:N254 yrkandena 1, 2, 6, 19, 20

och 26, 2004/05:N374 yrkande 4, 2004/05:N398 yrkandena 1,

11, 13 och 14, 2004/05:N399 yrkande 1 och 2004/05:N407

yrkandena 7 och 9 och avslår motionerna 2004/05:N224,

2004/05:N255 yrkande 2, 2004/05:N257 yrkandena 1, 6 och 7,

2004/05:N267, 2004/05:N332, 2004/05:N346 yrkande 1,

2004/05:N386, 2004/05:N403 yrkande 1 och 2004/05:N409

yrkande 2.

Ställningstagande

Liksom föregående år instämmer vi i målet för den

regionala utvecklingspolitiken men vi vill lägga

tyngdpunkten på andra strategier än regeringen. I de

viktiga frågorna har vi en gemensam syn genom det

samarbete mellan de fyra borgerliga partierna som benämns

Allians för Sverige. Inom ramen för detta samarbete har

direktiv utfärdats för sex olika arbetsgrupper, varav en

heter Tillväxtregion Sverige: arbetsmarknads- och

näringspolitik för jobb, entreprenörskap och tillväxt i

hela landet. Nedanstående synpunkter speglar till viss del

de nämnda direktiven.

Den nationella tillväxten är summan av tillväxten i

landets regioner. En ökad regional tillväxt är därför en

beståndsdel för att få en ökad nationell tillväxt.

Statsmakterna bör stå för de legala och ekonomiska ramarna

för den regionala utvecklingspolitiken; i övrigt bör

inriktningen vara decentralisering i syfte att uppnå en

hållbar tillväxt i alla delar av Sverige. Regioner blir

livskraftiga när människor med kraft och vilja samverkar

lokalt i ett underifrånperspektiv. Vi förordar en politik

som mobiliserar och uppmuntrar människor att ta egna

initiativ och ta ansvar för både sig själva och sin bygd.

Varje region och varje bygd har sin styrka och sina

möjligheter som bäst kan tas till vara genom lokala

initiativ. Därför bör också de tillväxtfrämjande

åtgärderna hänföras till den regionala nivån i mycket

högre utsträckning än i dag. Mer lokalt inflytande måste

kopplas till ökat lokalt ansvar.

Frågan om landsbygdspolitikens ställning i relation till

den regionala utvecklingspolitiken är under utredning. När

det gäller de organisatoriska frågorna menar vi att

beslutsunderlaget bör inväntas. Däremot anser vi att det

finns skäl att markera vikten av att landsbygdspolitiken

skall syfta till en allsidig utveckling av landsbygden.

Utvecklingsfrågorna omfattar exempelvis företagande,

bredbandsutbyggnad, tillgång till utbildning och offentlig

service samt utveckling av de areella näringarna och

anslutande verksamheter. Tillgång till service är ett

viktigt villkor för gles- och landsbygden; olika vägar kan

prövas för att säkerställa sådan service som har betydelse

för människorna, t.ex. kommersiell service.

En framtidsinriktad regional utvecklingspolitik bör

inriktas på att skapa förutsättningar för utveckling.

Enligt vår syn handlar det i första hand om att förbättra

möjligheterna för företagande och arbete och att förstärka

landsbygdsregionernas konkurrenskraft och

utvecklingsmöjligheter. För detta krävs en genuin

förståelse för företagandets villkor. Vi har länge haft

gemensamma ståndpunkter i nyckelfrågor som rör

regelförenkling, kapitalförsörjning och

företagsbeskattning. Den nuvarande inriktningen på olika -

och komplicerade - bidragsformer måste brytas. Då

elimineras riskerna för att företagsstöd och bidrag

snedvrider konkurrensen, vilket minskar effektiviteten i

samhällsekonomin. Det gäller att ta till vara och maximera

de förutsättningar som finns i varje region.

För de företagsstöd som trots allt behövs anser vi i

likhet med den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)

att inriktningen i huvudsak bör ligga på generella stöd.

Det är ett oavvisligt krav att alla insatser inom den

regionala utvecklingspolitiken utvärderas så att de

instrument som kan behövas inom den nationella politiken

och inom de prioriterade områdena successivt kan

effektiviseras.

Vi ser positivt på att jämställdhetsaspekterna beaktas

inom ramen för den regionala utvecklingspolitiken, bl.a.

genom att resultatuppgifterna anges för kvinnor respektive

män.

Ett mer dynamiskt företagande och fler arbeten i privat

sektor kräver insatser i huvudsak på andra områden än inom

utgiftsområde 19 Regional utveckling, nämligen i första

hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden,

kunskapsutvecklingen och transportsektorn. Vi tror också

att mångfald och kreativitet utvecklas bättre inom ramen

för lokala initiativ och med ett minskat statligt

inflytande.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder i

enlighet med vad som här har anförts. Därmed blir

här behandlade yrkanden i motionerna 2004/05:N254

(fp), 2004/05:N374 (m), 2004/05:N398 (c),

2004/05:N399 (kd) och 2004/05:N407 (kd) i

huvudsak tillgodosedda. Övriga motionsyrkanden

bör avslås av riksdagen.

2. Myndighetsfrågor (punkt 2)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström

(fp), Krister Hammarbergh (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2004/05:N254 yrkande 23 och 2004/05:N374

yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:N407 yrkande 13

och 2004/05:N414 yrkande 6.

Ställningstagande

Den regionala utvecklingspolitiken har genomgått stora

förändringar sedan Glesbygdsverket inrättades i början av

1990-talet. Det är en given slutsats att även

myndighetsorganisationen bör anpassas till den politik som

skall föras inom ett politikområde. I likhet med

uppfattningen i motionerna 2004/05: N254 (fp) och

2004/05:N374 (m) vill vi hävda dels att Glesbygdsverkets

nuvarande ansvarsområde är otydligt och sträcker sig över

ett antal olika områden, dels att opinionsbildning inte

bör ingå som en myndighetsuppgift över huvud taget.

Myndigheten bör därför avvecklas och ett första steg mot

avveckling tas redan under år 2005. Vi föreslår samtidigt

att det görs en översyn av vilka av verkets nuvarande

arbetsuppgifter som bör vara kvar och vilken eller vilka

myndigheter som är bäst skickade att svara för dessa

uppgifter.

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Därmed blir de ovan nämnda

motionerna i berörda delar väsentligen tillgodosedda.

Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

3. Myndighetsfrågor (punkt 2)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:N407 yrkande 13 och avslår motionerna

2004/05:N254 yrkande 23, 2004/05:N374 yrkande 3 och

2004/05:N414 yrkande 6.

Ställningstagande

Den regionala utvecklingspolitiken har genomgått stora

förändringar sedan Glesbygdsverket inrättades i början av

1990-talet. Det är en given slutsats att även

myndighetsorganisationen bör anpassas till den politik som

förs inom ett politikområde. Glesbygdsverket har haft för

små resurser och för små möjligheter att värna om hela

landsbygdens intressen. Även landsbygdsforskningen är tunn

och splittrad.

Landsbygdspolitiken har fått och kommer att få en större

vikt. Jag delar uppfattningen i motion 2004/05:N407 (kd)

att verkets ansvarsområde mer bestämt skall fokusera på

landsbygdsaspekterna.

I samband med denna förskjutning av fokus bör

myndigheten också byta namn till Landsbygdsverket. Förutom

nuvarande uppgifter inom Glesbygdsverket bör det nya

Landsbygdsverket följa upp de landsbygdspolitiska målen,

bedriva utredningsarbete och genomföra pilotprojekt.

Vidare föreslås att Landsbygdsverkets generaldirektör

även ges uppdraget att vara landsbygdsombudsman.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad här har anförts om

myndighetsfrågor. Därmed tillstyrks motion 2004/05:N407

(kd) i berörd del. Övriga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks.

4. Utlokaliseringsfrågor (punkt 3)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström

(fp), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp),

Håkan Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:N257 yrkande 2 och avslår motionerna

2004/05:N207, 2004/05:N229 yrkandena 1-5, 2004/05: N231,

2004/05:N254 yrkande 25, 2004/05:N270, 2004/05:N289,

2004/05: N292, 2004/05:N301, 2004/05:N315 yrkandena 1-3,

2004/05:N323, 2004/05: N335, 2004/05:N368 yrkandena 1 och

2, 2004/05:N372, 2004/05:N385, 2004/05:N401 yrkande 13 och

2004/05:N446.

Ställningstagande

I enlighet med uppfattningen i bl.a. motion 2004/05:N257

(c) anser vi att de fastlagda principerna för

utlokalisering alltför ofta åsidosätts. Resultaten av den

förda politiken utgör därför ett stort misslyckande. En ny

och mer kraftfull metodik måste användas för att nå målen,

dvs. bryta centraliseringen och omlokalisera statliga

arbetstillfällen från huvudstadsregionen till Norrland och

andra delar av landet. I första hand krävs att regeringen

lägger fast en långsiktig och strategisk plan med mål för

omlokalisering av statlig verksamhet. Det måste beaktas

att ny- och omlokalisering både kan vara ett verktyg för

att främja en myndighetsutveckling och ett verktyg i

arbetet för regional utveckling genom att

arbetsmarknaderna ute i landet stärks.

Därmed tillstyrks motion 2004/05:N257 (c). Övriga

behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte blir

tillgodosedda genom detta ställningstagande.

5. Bemyndigandesystemet (punkt 6)

av Yvonne Ångström (fp), Nyamko Sabuni (fp), Håkan

Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:N346 yrkande 9 och 2004/05:N358

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

I likhet med uppfattningarna i motionerna 2004/05:N346

(fp) och 2004/05: N358 (c, m, fp, kd) anser vi att

bemyndigandesystemet, vilket generellt sett är berättigat,

har vissa nackdelar i den regionala utvecklingspolitiken.

Eftersom det inte i detalj går att styra när medel

rekvireras innebär systemet för närvarande ett stort

osäkerhetsmoment. Även mycket välmotiverade projekt kan av

olika skäl dra ut på tiden och i slutändan riskera att

myndigheten inte har pengar på sitt anslag för att kunna

göra utbetalningen.

Med hänsyn till att effektivitet i systemet också rör

företagens möjligheter att växa inom ramen för den

regionala utvecklingspolitiken anser vi att de beskrivna

olägenheterna måste ses över. En fråga som bör ställas

inom översynsarbetet gäller möjligheterna att utöka det

tillåtna anslagssparandet.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts om bemyndigandesystemet. Därmed

tillstyrks motionerna 2004/05:N346 (fp) och

2004/05: N358 (c, m, fp, kd) i berörda delar.

6. Aviserade förändringar angående företagsstöden

(punkt 7)

av Håkan Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2004/05:N357 och 2004/05:N417.

Ställningstagande

Det är viktigt att effektivisera företagsstöden, men vi

anser att de av regeringen aviserade förändringarna är fel

väg att gå. Från konkurrenssnedvridningssynpunkt kan vi

instämma med regeringen i att lån är att föredra framför

bidrag, men vi instämmer inte i synen att de företagsstöd

som trots allt finns, exempelvis sysselsättningsbidrag och

regionalt utvecklingsbidrag inom stödområdena A och B, i

fortsättningen skall beslutas centralt. Att centralisera

besluten om företagsstöd till Nutek och regeringen är helt

mot vår syn på behovet av decentralisering och

underifrånperspektiv i den regionala utvecklingspolitiken.

Oavsett hur stödformerna är utformade är det på den

regionala och lokala nivån som kunskapen om företagen och

behoven finns.

I ett uttalande från Europaforum Norra Sverige, vid

sammankomst i Sundsvall den 10 och 11 november 2004,

understryks vikten av att Sverige tills vidare bevarar de

regionalt beslutade företagsstöden i sin nuvarande form.

Europaforum, som samlar landstingen och kommunförbunden

i de fyra nordligaste länen, konstaterar att de aktuella

stöden har stor betydelse för investeringsbeslut i

företagen, bl.a. beroende på de ökade kostnader som gles

befolkning och långa avstånd medför. Om företagsstöden

skulle beslutas på nationell nivå uppstår dessutom den

märkliga situationen vid medfinansiering med mål 1-stöd

att samma ärende måste behandlas och beslutas på såväl

nationell som regional nivå. Detta medför en onödig

byråkratisk process och strider mot närhetsprincipen.

Eftersom EG-kommissionen för närvarande gör en översyn

av riktlinjerna för regionalt statligt stöd bör Sverige,

enligt Europaforum, inte ensidigt försämra möjligheterna

till företagsstöd innan de nya riktlinjerna, som kommer

att gälla från år 2007, är fastställda. Vi delar denna

bedömning.

Regeringen bör således dra tillbaka de aviserade

förändringarna om centralisering av vissa beslut

om företagsstöd i enlighet med vad som här har

angetts. Därmed blir motionerna 2004/05:N357 (c,

fp, kd) och 2004/05:N417 (fp) i det väsentliga

tillgodosedda.

7. Aviserade förändringar angående företagsstöden

(punkt 7)

av Yvonne Ångström (fp) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2004/05:N357

och 2004/05:N417.

Ställningstagande

Det är viktigt att effektivisera företagsstöden, men vi

anser att de av regeringen aviserade förändringarna är fel

väg att gå. Från konkurrenssnedvridningssynpunkt kan vi

instämma med regeringen i att lån är att föredra framför

bidrag, men vi instämmer inte i synen att de företagsstöd

som trots allt finns skall beslutas centralt. Att

centralisera besluten om företagsstöd till Nutek och

regeringen är helt mot vår syn på behovet av

decentralisering och underifrånperspektiv i den regionala

utvecklingspolitiken. Oavsett hur stödformerna är

utformade är det på den regionala och lokala nivån som

kunskapen om företagen och behoven finns.

Regeringen bör således dra tillbaka de aviserade

förändringarna om centralisering av vissa beslut

om företagsstöd i enlighet med vad som här har

angetts. Därmed blir motionerna 2004/05:N357 (c,

fp, kd) och 2004/05:N417 (fp) i det väsentliga

tillgodosedda.

8. Persontransportstödet (punkt 8)

av Yvonne Ångström (fp), Nyamko Sabuni (fp), Håkan

Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:N254 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste företagsstöden anpassas efter

den ekonomiska och industriella utvecklingen.

Näringslivets förändringar bör återspeglas i synen på vad

som är effektiva företagsstöd. För närvarande lämnas

bidrag för godstransporter men inte för tjänsteresor.

Skälen för detta uppges vara att tidigare system för

persontransportstöd inte utnyttjades fullt ut och var

krångligt att hantera. Vi anser inte att dessa skäl är

bärande i dag. I likhet med uppfattningen i motion

2004/05:N254 (fp) anser vi att ett persontransportstöd

snarast bör utredas.

Det kan erinras om att i en av de utvärderingar som

redovisades i den senaste regionalpolitiska utredningen

förordades en ny stödform, persontransportstöd.

Motiveringen var att en bred uppsättning verktyg ger en

god utgångspunkt för ett effektivt och anpassat stöd till

näringslivet i regioner med olika förutsättningar.

I den översyn som nu skall göras inom

Näringsdepartementet är det i högsta grad naturligt att

också undersöka möjligheterna till persontransportstöd.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad

vi har anfört rörande persontransportstöd. Därmed

tillstyrks motion 2004/05:N254 (fp) i aktuell del.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Aviserade förändringar angående

företagsstöden (punkt 7)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m) och Krister

Hammarbergh (m).

Från Moderata samlingspartiets sida har tidigare

påpekats att direktiven till utredningen om system

för riskkapitalförsörjning i små företag

(utredningsman: Claes de Nergaard) var alltför

snäva. Uppdraget han fick var att lösa en del av

problemen men inte att belysa hela

kapitalförsörjningsområdet. En ny och bredare

översyn borde därför göras efter det att de

hittillsvarande insatserna ordentligt har

utvärderats.

2. Växelkurs för strukturfondsbidrag (punkt 9)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Krister Hammarbergh (m), Nyamko

Sabuni (fp), Håkan Larsson (c) och Lars Lindén

(kd).

Enligt gällande förordning (1999:710) används kursen

8,50 kr per euro vid beräkning av ramarna för EU:s

strukturfondsprogram. Differensen mellan denna kurs

och den verkliga växelkursen innebär i praktiken att

stora summor för användning i de svenska regionerna

passivt ligger kvar i EU. Vid halvårsskiftet i år

beräknas denna summa ha varit hela 355 miljoner

kronor.

Det är mycket allvarligt att regeringen ännu inte

har vidtagit åtgärder för att verklighetsanpassa

växelkursen, vilket i praktiken innebär att många

utvecklingsprojekt inom strukturfondsområdet inte

kan förverkligas. Vi vill understryka att en

förordningsändring, där växelkursen mellan euro och

svenska kronor anpassas till verkligheten, måste ske

absolut senast i samband med att den ekonomiska

vårpropositionen avlämnas till riksdagen i april

2005.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling (punkt 10)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m) och Krister

Hammarbergh (m).

En riksdagsmajoritet bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister beslutar den 24 november att

fastställa ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende år 2005.

Samtidigt fastställs utgiftstaket för staten

inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för åren 2005 och 2006.

Moderata samlingspartiet har i partimotion

2004/05:Fi231 (om en politik för arbete) och i

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra

förslag syftar till att bryta bidragsberoende och

utanförskap, ge fler medborgare makt över den egna

vardagen samt trygga goda statsfinanser och en

långsiktig finansiering av välfärden. Vi vill satsa

på offentliga kärnverksamheter som sjukvård,

rättstrygghet och skola i stället för på

bidragssystemen.

Vi föreslår en växling från subventioner och

bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,

främst för låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt

värnar vi de människor som är i störst behov av

gemensamma insatser och som har små eller inga

möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall tillföras resurser

för att på ett tillfredsställande sätt kunna

genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.

När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en

annan inriktning av politiken avstår vi från att

delta i det nu aktuella beslutet om

anslagsfördelningen inom utgiftsområde 19.

I det följande redovisar vi vilken fördelning på

anslagen inom utgiftsområde 19 som vi förordat i vår

anslagsmotion 2004/05:N374 (m); motsvarande

anslagsförslag framgår också av bilaga 2. Vår

uppfattning om vissa grunddrag beträffande

inriktningen av den regionala utvecklingspolitiken

framgår vidare av direktiven för arbetsgrupperna för

"Allians för Sverige, samverkan för maktskifte 2006"

samt av reservation 1 (m, fp, kd, c) om inriktningen

av den regionala utvecklingspolitiken i detta

betänkande.

För budgetåret 2005 har vi förordat en minskning

av anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska

åtgärder med 800 miljoner kronor; dessa besparingar

bör främst göras inom områden som fungerar som rena

driftstöd, utan att skapa förutsättningar för

långsiktig regional tillväxt. Som en följd av

anslagsminskningen föreslår vi även ett bemyndigande

om ett lägre belopp. Vidare förordar vi en minskning

av anslaget (33:4) Glesbygdsverket med ca 13

miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Verket bör avvecklas och dess uppgifter föras över

på Nutek.

Den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)

påvisade företagsstödens negativa effekter,

och då särskilt de selektiva stödformernas,

samt att de hanteras på ett sådant sätt att

de bidrar till en konservering och därmed

utgör ett hinder för utveckling. Vidare

visade utredningen tydligt att företagsstöd

aldrig kan ersätta entreprenörskap,

företagande och dynamik. I enlighet med

dessa slutsatser vill vi minska de selektiva

stödformerna och ersätta dem med generella

åtgärder som förbättrar förutsättningarna i

regionerna. Vi anser därför att

regionalpolitik i form av avdrag på

arbetsgivaravgifter och egenavgifter i

stödområde A är att föredra framför

konventionell stödpolitik.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19

Regional utveckling (punkt 10)

av Yvonne Ångström (fp) och Nyamko Sabuni (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2005

återfinns i partimotion 2004/05:232 (fp), vilken

inleds med en beskrivning av Allians för Sverige och

den samsyn som ligger till grund för Folkpartiets

ekonomiska politik. Partiet vill uppvärdera arbetet

och anser att "arbetslinjen" måste tillämpas på ett

tydligare sätt. De sociala välfärdssystemen skall

värnas genom att överutnyttjande och missbruk

stävjas. Det är vår övertygelse att 300 000 nya jobb

är realistiskt om våra förslag genomförs. När det

gäller skatterna anser vi att det allmänna

skattetrycket skall pressas ned, men inte på ett

sådant sätt att statsfinanserna eller viktiga

välfärdsvärden riskeras. Vidare behövs åtgärder som

syftar till att stärka Sveriges konkurrenskraft,

hejda avindustrialiseringen, vända företagsflykten

och locka kvalificerade arbeten att stanna eller

komma till Sverige.

Folkpartiets förslag till utgiftsram för

utgiftsområde 19 Regional utveckling har avvisats av

finansutskottet i budgetprocessens första steg. Då

vårt budgetförslag är en helhet är det inte

meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom

utgiftsområdet. Vi avstår därför från att delta i

utskottets beslut om anslag m.m. inom utgiftsområde

19 Regional utveckling.

För utgiftsområde 19 har vi förordat ett anslag

för år 2005 som är 513 miljoner kronor lägre än

Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och

Miljöpartiets förslag. I kommittémotion 2004/05:N254

(fp) redovisas Folkpartiets syn på de

regionalpolitiska anslagen. Vår syn på den regionala

utvecklingspolitiken genomsyras liksom tidigare år

av ett underifrånperspektiv och tar sin utgångspunkt

i den enskilde individen.

Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU

2000:87) visat skulle de traditionella

regionalpolitiska stöden kunna reduceras. De

selektiva stödformerna inom den regionala

utvecklingspolitiken bör enligt vår uppfattning

minskas för att på sikt avvecklas. För år 2005 har

Folkpartiet därför föreslagit att anslaget (33:1)

Allmänna regionalpolitiska åtgärder skulle minskas

med 500 miljoner kronor i förhållande till vad

regeringen föreslår i budgetpropositionen. På två

års sikt vill vi avveckla Glesbygdsverket, som

främst ägnar sig åt opinionsbildning. Därför

föreslogs för år 2005 en minskning av verkets anslag

med 13 miljoner kronor.

Vår uppfattning om vissa grunddrag beträffande

inriktningen av den regionala utvecklingspolitiken

framgår vidare av direktiven för arbetsgrupperna för

"Allians för Sverige, samverkan för maktskifte 2006"

samt av reservation 1 (m, fp, kd, c) om inriktningen

av den regionala utvecklingspolitiken i detta

betänkande.

5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling (punkt 10)

av Lars Lindén (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den

Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ i motion

2004/05:Fi233 tar sikte på att resurser måste skapas

innan de kan fördelas och konsumeras.

Investeringarna måste öka väsentligt - inte minst i

näringslivet som nu satsar klart mer i utlandet än

vad utländsk företagsamhet satsar i Sverige. Det

måste också löna sig mer att arbeta än att leva på

olika former av bidrag. Vår ekonomiska politik

innebär att skatterna för låg- och

medelinkomsttagare sänks mer än i regeringens

förslag.

Riksdagsmajoriteten - bestående av företrädare för

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

- kan genom beslut om ramar för de olika

utgiftsområdena samt godkännande av beräkningen av

statens inkomster för år 2005 förväntas ställa sig

bakom en annan inriktning av politiken i det första

rambeslutet om statsbudgeten. Därför redovisar jag i

detta särskilda yttrande (i stället för i en

reservation) den del av vår politik som rör

utgiftsområde 19 och som jag skulle ha ställt mig

bakom om Kristdemokraternas förslag till ramar hade

tillstyrkts av finansutskottet i den första

beslutsomgången.

Vår politik finns närmare utvecklad i motionerna

2004/05:N399 (kd) och 2004/05:N407 (kd); motsvarande

anslagsförslag framgår av bilaga 2. Vår uppfattning

om vissa grunddrag beträffande inriktningen av den

regionala utvecklingspolitiken framgår vidare av

direktiven för arbetsgrupperna för "Allians för

Sverige, samverkan för maktskifte 2006" samt av

reservation 1 (m, fp, kd, c) om inriktningen av den

regionala utvecklingspolitiken i detta betänkande.

Den regionala utvecklingspolitikens främsta

uppgift är enligt min mening att bidra till

utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet.

Målet för den politik vi förordar är att hela

Sverige skall leva och att varje kommun skall vara

ett fungerande samhälle, där människor kan få sina

grundläggande behov av arbete och service

tillgodosedda.

I Kristdemokraternas partimotion 2004/05:Fi233 och

kommittémotion 2004/05:N399 redovisas vår syn på

anslagen inom den regionala utvecklingspolitiken.

Våra förslag innebar att ramen för utgiftsområde 19

skulle minskas med 110 miljoner kronor jämfört med

det förslag som redovisas i budgetpropositionen.

Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU

2000:87) visat kan de traditionella

regionalpolitiska stöden minskas. Den ståndpunkten

delas av Kristdemokraterna. Anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder omfattar 1 500 miljoner

kronor. Enligt vår uppfattning borde anslaget

minskas med 100 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag. Motsva-rande belopp vill vi

överföra till utgiftsområde 24 för åtgärder i syfte

att öka turismen. Detta skulle ge kraftiga,

bestående, regionalpolitiska effekter. De flesta av

de nya arbetstillfällena skulle skapas i

landsbygden.

När det gäller anslaget (33:2) Landsbygdslån, som

under år 2004 omfattar 20 miljoner kronor, och

successivt skall avvecklas enligt regeringens

förslag, vill vi avskaffa detta i något snabbare

takt än regeringen. Det innebär att vi vill minska

anslaget med 10 miljoner kronor utöver den minskning

som regeringen föreslår.

6. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling (punkt 10)

av Håkan Larsson (c).

Centerpartiets förslag till ram för utgiftsområde 19

Regional utveckling för år 2005, som är 594 miljoner

kronor högre än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets

och Miljöpartiets förslag, har inte tillstyrkts av

riksdagens finansutskott inom ramen för

budgetprocessens första steg. Då Centerpartiets

budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg

inte meningsfullt att delta i beslut avseende

fördelning och storlek av olika anslag inom ramen.

Jag väljer således att avstå från att delta i

utskottets beslut avseende anslag m.m. inom

utgiftsområde 19 Regional utveckling för budgetåret

2005.

Centerpartiets syn på de regionalpolitiska

anslagen har redovisats i partimotion 2004/05:Fi234

och i kommittémotion 2004/05:N384. Andra synpunkter

redovisas i partimotion 2004/05:N398 (c).

Centerpartiet anser att alla människor är en

resurs som skall ges möjlighet att bidra i

arbetslivet. När många människor är med och bygger

samhället underifrån kan den lokala utvecklingen ta

fart. Stabil och långsiktig tillväxt skapas när hela

landet får vara med och bidra. Det förutsätter att

bidragstänkandet inom den regionala

utvecklingspolitiken bryts. För att skapa livskraft

i hela Sverige måste det finnas vissa

grundförutsättningar som t.ex. ökat regionalt och

kommunalt självstyre, ett förbättrat företagsklimat

för små och medelstora företag, god tillgång till

riskkapital och ny teknik inom energiförsörjning,

miljöområdet och servicenäringen, Vidare måste

skatterna sänkas för låg- och medelinkomsttagare.

Jämfört med regeringens förslag till anslaget

(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder har

Centerpartiet velat göra ytterligare satsningar på

olika regionala utvecklingsinsatser. Vi har därför

velat tillföra 489 miljoner kronor under detta

anslag jämfört med regeringens förslag. Vi vill

bryta ned ineffektiva myndighetsstrukturer och

eliminera centralstyrningen av anslaget. Direktvalda

regionala organ borde ansvara för anslaget Allmänna

regionalpolitiska åtgärder. Program för utveckling

av alternativa drivmedel ur spannmål och

skogsråvara, utveckling av landsbygdsturism,

småskalig livsmedelsproduktion och fiskerinäringen

samt insatser för invandrares och kvinnors

företagande borde enligt vår mening finansieras från

detta anslag.

Vidare vill Centerpartiet stärka den lokala nivån

genom ökat självbestämmande. Livskraft kommer

underifrån, och det är i de tusentals frivilliga

utvecklingsgrupperna som den lokala utvecklingen

främst skapas. Vi har förordat att ytterligare

resurser tillförs utvecklingsarbetet, fördelat på

två delar - en regional del och en del till den

lokala utvecklingen. Därför föreslogs ett nytt

anslag för regionalt och lokalt utvecklingsarbete på

100 miljoner kronor. I ett första steg skulle 100

miljoner kronor tillföras det lokala

utvecklingsarbetet.

Anslaget (33:2) Landsbygdslån borde enligt vår

mening inte minskas utan tvärtom höjas med 5

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag, eftersom det framför allt används till

kommersiell service.

Vår uppfattning om vissa grunddrag beträffande

inriktningen av den regionala utvecklingspolitiken

framgår vidare av direktiven för arbetsgrupperna för

"Allians för Sverige, samverkan för maktskifte 2006"

samt av reservation 1 (m, fp, kd, c) om inriktningen

av den regionala utvecklingspolitiken i detta

betänkande.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2004/05:1 (utgiftsområde

19 Regional utveckling)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2005 i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder göra ekonomiska

åtaganden som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000 000

kronor under åren 2006-2013 (avsnitt 3.13.1),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2005 i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska

regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006

göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 3 100

000 000 kronor under åren 2006-2008 (avsnitt

3.13.5),

3. att riksdagen godkänner att anslagen 33:1

Allmänna regionalpolitiska åtgärder och 33:5

Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden

2000- 2006 även används för att finansiera

särskilda riskkapitalinsatser inom ramen för EG:s

strukturfondsprogram (avsnitt 3.5),

4. att riksdagen för budgetåret 2005 anvisar

anslagen under utgiftsområde 19 Regional

utveckling i enlighet med uppställningen under

avsnitt 1 i propositionen.

Motioner från allmänna motionstiden

2004/05:N205 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att alla projekt där EU

bidrar med pengar förses med EU-skyltar.

2004/05:N207 av Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ett nationellt

miljöteknikcentrum bör förläggas till Västra

Götaland.

2004/05:N217 av Kenneth Johansson m.fl. (c, fp, kd,

m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samtliga medel

för allmänna regionalpolitiska åtgärder av

regeringen skall tilldelas samverkansorganen i län

där sådana finns.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att resurser för

tjänster som i dag finns på länsstyrelserna för att

genomföra den regionala utvecklingspolitiken

inklusive hanteringen av regionala projektmedel och

företagsstöd förs över till samverkansorganen.

2004/05:N224 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om glesbygdens villkor och hur ett

särskilt glesbygdsavdrag kan utformas.

2004/05:N229 av Cecilia Wigström m.fl. (fp, m, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en regional

utvecklingspolitik kräver åtgärder för att skapa

en arbetsmarknad för samhällsvetare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att för få

huvudkontor för statliga verk och myndigheter är

lokaliserade till Göteborg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Göteborg inte

skall uteslutas som lokaliseringsort för statliga

myndigheter och verk.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fler

huvudkontor för statliga verk och myndigheter bör

lokaliseras till Göteborg.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågor om

lokalisering av statlig verksamhet som är av

större vikt eller på annat sätt av principiellt

intresse bör underställas riksdagen.

2004/05:N231 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lokalisera statliga

myndigheter till Västerås.

2004/05:N253 av Agne Hansson och Sverker Thorén (c,

fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad andel av 33:1-anslaget

till Kalmar län.

2004/05:N254 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en politik som tar

sin utgångspunkt i en lokal mobilisering av

resurser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grunderna för en

ny landsbygdspolitik.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet att skapa

lokala och internationella nätverk.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

persontransportstöd.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om upphandling av

grundläggande samhällsservice i regionalpolitiskt

utsatta områden.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den

grundläggande samhällsservicen bör tryggas i lag.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett samlat

landsbygdsverk.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statliga

myndigheters lokalisering.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stödområdena.

28. Riksdagen anvisar anslagen under utgiftsområde

19 Regional utveckling med ändringar i förhållande

till regeringens förslag enligt uppställning i

motionen.

2004/05:N255 av Margareta Andersson och Birgitta

Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

hemsändningsbidraget.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de statliga

bolagens service på landsbygden bör förbättras.

2004/05:N257 av Håkan Larsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

bred Norrlandsutredning i syfte att föreslå

förändringar som stärker denna vidsträckta region.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att flytta ut

statliga arbetstillfällen från Stockholms län till

Norrland.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa bättre

förutsättningar för att flytta till Norrland.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka jord-

och skogsbruket i Norrland.

2004/05:N263 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om stöd till regional

utveckling i Bergslagen.

2004/05:N267 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om stödområdesindelning.

2004/05:N268 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om EU:s strukturfonder.

2004/05:N269 av Gunnar Sandberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om transportbidragszon 5.

2004/05:N270 av Göran Norlander och Hans Stenberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om omlokalisering av statlig

verksamhet.

2004/05:N289 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om målsättningen att inom den

kommande femårsperioden utlokalisera minst sju

statliga myndigheter och verk som motsvarar 2 500

årsarbetstillfällen till Kalmar län.

2004/05:N292 av Lars Wegendal och Tomas Eneroth (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om statens regionalpolitiska

ansvar vid förändringar av statlig verksamhet.

2004/05:N301 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en nationell plan för

lokalisering av statliga verk och myndigheter.

2004/05:N303 av Jan Andersson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om länsanslagets fördelning

till samverkansorganen.

2004/05:N311 av Håkan Larsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att fr.o.m. 2005 se till

att strukturfondsprogrammen i Sverige fullt ut

tillförs de medel som kan erhållas genom att

växelkursen mellan euro och svenska kronor anpassas

till verkligheten.

2004/05:N315 av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nyetablering,

utlokalisering eller avknoppning av statliga

styrelser, myndigheter eller verk, till orter och

län som drabbats av försvarsnedläggningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Värmland och

Jämtland omgående bör prioriteras för

utlokaliseringar om försvarsnedläggningar sker i

enlighet med förslaget till försvarsbeslut 2004.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

om de samhälleliga konsekvenserna av koncentration

av statliga verk och styrelser till

Stockholmsområdet bör tillsättas.

2004/05:N323 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att samtliga propositioner

skall innehålla ett särskilt avsnitt där förslag och

åtgärder skall analyseras och konsekvensbeskrivas

utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv.

2004/05:N332 av Sven-Erik Österberg och Kristina

Zakrisson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om industri- och

företagslokaler i regioner med låg tillväxt.

2004/05:N335 av Kristina Zakrisson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om det regionalpolitiska

ansvaret inom statlig verksamhet.

2004/05:N346 av Hans Backman m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning som ser över vilka beslut som kan

flyttas från statlig till regional nivå.

9. Riksdagen begär att regeringen ser över

bemyndigandesystemet när det gäller anslag 33:1

samt att regeringen undersöker möjligheterna att

införa ett budgetsystem som inte riskerar att

försvåra myndigheternas möjligheter att effektivt

stödja företag inom ramen för det

regionalpolitiska stödsystemet.

2004/05:N357 av Birgitta Sellén m.fl. (c, fp, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att dra tillbaka beslutet

om avveckling av regionalt företagsstöd.

2004/05:N358 av Birgitta Sellén m.fl. (c, m, fp,

kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

se över bemyndigandesystemet när det gäller

anslaget 33:1 inom utgiftsområde 19.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

möjligheterna att införa ett budgetsystem som inte

riskerar att försvåra myndigheternas möjligheter

att effektivt stödja företag inom ramen för det

regionalpolitiska stödsystemet.

2004/05:N368 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nyetablering,

utlokalisering eller avknoppning av statliga

styrelser, myndigheter eller verk.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om de samhälleliga konsekvenserna av

koncentrationen av statliga verk och styrelser

till Stockholmsområdet.

2004/05:N369 av Kenneth G Forslund och Monica Green

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av att aktivera

EU-arbetet i Sveriges regioner.

2004/05:N371 av Solveig Hellquist m.fl. (fp, m, kd,

c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att svenska

strukturfondsprogram fr.o.m. 2005 tillförs de

medel som erhålls genom att växelkursen euro/SEK

anpassas till faktiska förhållanden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en första anpassning och tillförsel av

medel föreslås ske för utbetalningar t.o.m. den 30

juni 2004 samt att därefter en löpande anpassning

sker till gällande växelkurs och att medel

tillförs programmen kvartalsvis.

2004/05:N372 av Britta Rådström och Carin Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om etablering av det nya

centret The Swedish Environmental Technologies

centre, Swentec.

2004/05:N374 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till

bemyndigande i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (förslagspunkt 1).

2. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 i

fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder göra ekonomiska

åtaganden som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, innebär utgifter på högst 600 000 000

kr under åren 2006 och 2007.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avveckling av

Glesbygdsmyndigheten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regionalpolitikens

inriktning.

5. Riksdagen anvisar anslagen under utgiftsområde 19

Regional utveckling med ändringar i förhållande till

regeringens förslag enligt uppställning i motionen.

2004/05:N384 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar anslagen under utgiftsområde 19

Regional utveckling med ändringar i förhållande till

regeringens förslag enligt uppställning i motionen.

2004/05:N385 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lokalisering av statlig

verksamhet till Kalmar län.

2004/05:N386 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag som innebär att vissa glesbygdskommuner i

Norrbotten görs till försöks- och modellkommuner för

en ny regionalpolitik.

2004/05:N398 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en maktdelning

med utökat regionalt ansvar för tillväxtfrågor är

nödvändig för välfärdens framtida utveckling.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regioners makt

över ekonomiska resurser skall öka för att skapa

bättre effektivitet och beslutsunderlag.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens ansvar för

att ge förutsättningar för självbärande och

livskraftiga regioner.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta till vara

och maximera de förutsättningar som finns i

respektive region.

2004/05:N399 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principer och mål

för regional utveckling.

5. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2005 anvisa

anslagen under utgiftsområde 19 Regional

utveckling, med förändringar i förhållande till

regeringens förslag enligt uppställning i

motionen.

2004/05:N401 av Anita Brodén m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statliga

myndigheters lokalisering.

2004/05:N403 av Christer Nylander m.fl. (fp, kd, m,

c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

regional tillväxtpolitik.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Region Skåne

också borde erhålla resurser för att initiera

samarbete mellan regionen och de nya

medlemsländerna.

2004/05:N407 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utveckling av

lokal demokrati.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grundservicepaket

och servicepunkter.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvecklandet av

ett starkt landsbygdsverk.

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en modern

storstadspolitik.

2004/05:N414 av Runar Patriksson och Anita Brodén

(fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättandet av en

glesbygdsombudsman.

2004/05:N417 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen beslutar att etableringsstödet i

stödområde B som i dag finns i budget 2004

återinförs i budget 2005 i stället för de medel som

har beteckningen 4.5.1.2 Näringspolitik.

2004/05:N446 av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den

regionalpolitiska betydelsen i beslut om förläggning

av myndigheter i landet

Bilaga 2

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2005 inom

utgiftsområde 19 Regional utveckling

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördeln

(m), (fp), (kd) och (c) har avstått

från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 3-6).

Belopp i 1000-tal kronor

-------------------------------------------------------------------------------

Anslag Anslags-Regeringens

typ förslag (m) (fp) (kd) (c)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

33:1 Allmänna regionalpolitiska (ram) 1 499 -800 -500

åtgärder 835 000 000

-------------------------------------------------------------------------------

33:2 Landsbygdslån (ram) 15 000 -10

-------------------------------------------------------------------------------

33:3 Transportbidrag (ram) 356 000

-------------------------------------------------------------------------------

33:4 Glesbygdsverket (ram) 25 933 -12 967 -13 000

-------------------------------------------------------------------------------

Elanders Gotab, Stockholm 2004

-------------------------------------------------------------------------------

33:5 Europeiska regionala (ram) 1 600

utvecklingsfonden perioden 000

2000-2006

-------------------------------------------------------------------------------

33:6 Regionalt och lokalt (ram)

utvecklingsarbete*

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Summa 3 496 -812 -513

768 967 000 000 000

-------------------------------------------------------------------------------

* = Förslag om nytt anslag