Bet. 2004/05:NU3

Näringsutskottets betänkande

2004/05:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna

anslagen (totalt ca 1,4 miljarder kronor) och

bemyndigandena för budgetåret 2005 inom

utgiftsområde 21 Energi. Likaså tillstyrks

regeringens förslag om fortsatt stöd för solvärme

under åren 2005-2007. Företrädare i utskottet för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna har avstått från att delta i

beslutet om anslag. De erinrar i särskilda yttranden

om de budgetförslag som framlagts av respektive

parti. I förhållande till regeringens förslag för

utgiftsområdet ville Moderata samlingspartiet minska

utgiftsramen med 295 miljoner kronor, Folkpartiet

med 356 miljoner kronor och Kristdemokraterna med 55

miljoner kronor.

Vidare tillråder utskottet riksdagen att bifalla

regeringens förslag rörande ett vägledande mål för

användningen av biodrivmedel och andra förnybara

drivmedel. Enligt förslaget skall målet vara att

användningen av biodrivmedel och andra förnybara

drivmedel i Sverige fr.o.m. år 2005 skall utgöra

minst 3 % av den totala användningen. Utskottet

menar att det är angeläget att minska beroendet av

fossila bränslen och har heller inget att erinra mot

den nivå som regeringen föreslagit för målet. I en

reservation (m, fp) framförs en annan uppfattning.

Utskottet tillstyrker även regeringens förslag om

mål för de långsiktiga energipolitiska insatserna

kring forskning, utveckling och demonstration inom

energiområdet. I enlighet med vad regeringen

föreslagit anser utskottet att målet för de

långsiktiga energipolitiska insatserna skall vara

att bygga upp sådan vetenskaplig och teknisk kunskap

och kompetens som behövs för att möjliggöra en

omställning till ett långsiktigt hållbart

energisystem i Sverige, samt att utveckla teknik och

tjänster som kan kommersialiseras och därmed bidra

till energisystemets omställning och utveckling

såväl i Sverige som på andra marknader. Även här

framförs en avvikande uppfattning i en reservation

(m, fp, kd).

Beträffande Svenska kraftnät tillstyrker utskottet

regeringens förslag till investeringsplan för

affärsverket vad gäller perioden 2005-2007,

inklusive investering i en planerad likströmskabel

mellan Sverige och Finland. De motioner vari en

annan ordning förespråkas avstyrks samtidigt.

Därtill förordar utskottet att riksdagen bemyndigar

regeringen att för år 2005 ge Svenska kraftnät de

finansiella befogenheter som föreslagits i

budgetpropositionen. När det gäller svenska

kraftnäts investeringsplan framförs en annan

uppfattning i en reservation (mp).

I betänkandet behandlas även motioner som rör den

allmänna inriktningen av energipolitiken, kärnkraft,

vattenkraft, naturgas, vindkraft, torv, solenergi,

värmepumpar, etanolproduktion samt Statens

energimyndighet. Motionsyrkandena om kärnkraften rör

avvecklingen av kärnkraften, folkomröstning rörande

kärnkraften, förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer, förbudet mot vissa förberedande

åtgärder samt vissa övriga frågor. Samtliga

motionsyrkanden på ovan angivna områden avstyrks,

med anförda motiveringar, av utskottet. Yrkandena

följs upp i reservationer - avseende den allmänna

inriktningen av energipolitiken (m, fp, kd; mp),

avvecklingen av kärnkraften (m, fp, kd; mp),

folkomröstning rörande kärnkraften (m, fp; kd; mp),

förbudet mot uppförande av kärnkraftsreaktorer (m,

fp), förbudet mot vissa förberedande åtgärder (m,

fp, kd), vissa övriga frågor rörande kärnkraft (m,

fp, kd), vattenkraft (m, fp, kd; mp), naturgas (m,

fp, kd; mp), vindkraft (m, fp; mp), torv (m, fp,

mp), solenergi (m, fp; kd; mp), värmepumpar (m, fp;

mp), etanolproduktion (m, fp; c; mp) och Statens

energimyndighet (m, fp, kd; mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän inriktning av

energipolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U311

yrkandena 20 och 21, 2004/05:MJ368 yrkandena 1, 6

och 7, 2004/05:MJ498 yrkandena 7 och 8,

2004/05:N220, 2004/05:N262, 2004/05:N273,

2004/05:N283, 2004/05:N296 yrkandena 1-3,

2004/05:N298 yrkandena 2-4 och 8, 2004/05:N307

yrkandena 4 och 16, 2004/05:N309 yrkande 1,

2004/05: N312, 2004/05:N337, 2004/05:N348

yrkandena 4 och 11, 2004/05:N355 yrkande 1,

2004/05:N376, 2004/05:N377, 2004/05:N405

yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05:N410 yrkandena

1, 2, 7, 10, 11 och 17, 2004/05:N413 yrkande 10,

2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.

Reservation 1 (m, fp, kd)

Reservation 2 (mp)

2. Mål för användningen av

biodrivmedel och andra förnybara drivmedel

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

vägledande mål för användningen av biodrivmedel

och andra förnybara drivmedel och avslår motion

2004/05:N375 yrkande 1. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 1.

Reservation 3 (m, fp)

3. Mål för insatser kring forskning,

utveckling och demonstration på

energiområdet

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

mål för de långsiktiga energipolitiska insatserna

kring forskning, utveckling och demonstration

inom energiområdet och avslår motion 2004/05:N375

yrkandena 2, 3 och 5. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 2.

Reservation 4 (m, fp, kd)

4. Avvecklingen av kärnkraften

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 6, 2004/05:N242 yrkande 5 i denna del,

2004/05:N276 yrkande 1, 2004/05:N307 yrkande 9,

2004/05:N309 yrkandena 3-5, 2004/05:N348

yrkandena 1 och 2, 2004/05:N405 yrkandena 12 och

13, 2004/05:N410 yrkande 3, 2004/05: N415

yrkande 1 i denna del och 2004/05:N420 yrkandena

1, 2 och 4.

Reservation 5 (m, fp, kd)

Reservation 6 (mp) - motiv.

5. Folkomröstning rörande

kärnkraften

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K294 och

2004/05:K341.

Reservation 7 (m, fp) - motiv.

Reservation 8 (kd)

Reservation 9 (mp) - motiv.

6. Förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 5 i denna del, 2004/05:N242 yrkande 5 i

denna del, 2004/05:N309 yrkande 6 och

2004/05:N405 yrkande 14.

Reservation 10 (m, fp)

7. Förbudet mot vissa förberedande

åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 5 i denna del, 2004/05:N203,

2004/05:N251, 2004/05:N309 yrkande 7,

2004/05:N405 yrkande 15, 2004/05:N410 yrkande 19,

2004/05:N415 yrkande 1 i denna del och

2004/05:N420 yrkande 3.

Reservation 11 (m, fp, kd)

8. Vissa övriga frågor rörande

kärnkraft

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N309

yrkande 8 och 2004/05: N425.

Reservation 12 (m, fp, kd)

9. Vattenkraft

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N360 och

2004/05:N450.

Reservation 13 (m, fp, kd) - motiv.

Reservation 14 (mp) - motiv.

10. Naturgas

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N259

yrkande 1, 2004/05:N265 yrkande 1, 2004/05:N275

yrkandena 1, 2 och 4, 2004/05:N287, 2004/05:

N288, 2004/05:N302 yrkandena 1 och 2,

2004/05:N307 yrkandena 1 och 3, 2004/05:N328,

2004/05:N348 yrkande 5, 2004/05:N405 yrkande 11,

2004/05:N427 yrkande 1 och 2004/05:N449.

Reservation 15 (m, fp, kd)

Reservation 16 (mp)

11. Vindkraft

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N214

yrkandena 1 och 2, 2004/05: N250, 2004/05:N329,

2004/05:N348 yrkandena 9 och 10, 2004/05:N380 och

2004/05:N390 yrkandena 1, 2, 6 och 7.

Reservation 17 (m, fp)

Reservation 18 (mp)

12. Torv

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N299 och

2004/05:N307 yrkande 7.

Reservation 19 (m, fp, mp)

13. Solenergi

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N298

yrkande 1, 2004/05:N307 yrkandena 14 och 15 och

2004/05:N441.

Reservation 20 (m, fp) - motiv.

Reservation 21 (kd) - motiv.

Reservation 22 (mp)

14. Värmepumpar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N322 och

2004/05:N347 yrkande 1.

Reservation 23 (m, fp)

Reservation 24 (mp)

15. Etanolproduktion

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ370

yrkande 8, 2004/05:N243 och 2004/05:N363

yrkandena 1 och 2.

Reservation 25 (m, fp) - motiv.

Reservation 26 (c)

Reservation 27 (mp) - motiv.

16. Statens energimyndighet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N307

yrkande 17, 2004/05:N375 yrkande 4 och

2004/05:N405 yrkande 10.

Reservation 28 (m, fp, kd)

Reservation 29 (mp)

17. Svenska kraftnäts

investeringsplan

Riksdagen godkänner investeringsplanen för

Affärsverket svenska kraftnät för perioden

2005-2007 och avslår motionerna 2004/05:N307

yrkande 10, 2004/05:N350 yrkandena 1 och 2 och

2004/05:N389. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 9.

Reservation 30 (mp)

18. Svenska kraftnäts finansiella

befogenheter

Riksdagen bemyndigar regeringen att för år 2005

ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella

befogenheter i enlighet med vad som föreslås i

propositionen. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 10.

19. Avgifter inom Svenska kraftnäts

verksamhet

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

avseende dispositionen av offentligrättsliga

avgifter inom Affärsverket svenska kraftnät.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

utgiftsområde 21 punkt 11.

20. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2005 för ramanslaget 35:2 Insatser för

effektivare energianvändning besluta om åtgärder

som, inklusive tidigare gjorda åtaganden, medför

utgifter på högst 100 000 000 kr under år 2006

och 80 000 000 kr under år 2007. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21

punkt 3.

b) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2005 för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling och

marknadsintroduktion besluta om åtgärder som,

inklusive tidigare gjorda åtaganden, medför

utgifter på högst 65 000 000 kr under år 2006 och

65 000 000 kr under år 2007. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21

punkt 4.

c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2005 för ramanslaget 35:4 Stöd för

marknadsintroduktion av vindkraft besluta om

åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 90 000 000 kr

under år 2006 och 50 000 000 kr under år 2007.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

utgiftsområde 21 punkt 5.

d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2005 för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta

om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 446 000 000

kr under år 2006 och 446 000 000 kr under åren

2007-2009. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 6.

e) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2005 för ramanslaget 35:6 Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser besluta

om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 20 000 000 kr

under år 2006 och 20 000 000 kr under åren

2007-2009. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 7.

f) Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

fortsatt stöd för solvärme under åren 2005-2007.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

utgiftsområde 21 punkt 8.

g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen

under utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens

förslag i bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 12.

h) Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N309 yrkande

13, 2004/05: N365 yrkandena 1-7, 2004/05:N375

yrkandena 6-9, 2004/05:N410 yrkande 22 och

2004/05:Bo276 yrkande 4.

Stockholm den 25 november 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Per Bill (m)*, Ingegerd Saarinen (mp),

Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp)*, Sylvia

Lindgren (s), Berit Högman (s), Maria Larsson (kd)*,

Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla

Löfgren (m)*, Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa

Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Lars Johansson

(s), Krister Hammarbergh (m)* och Hans Backman

(fp)*.

* Har avstått från att delta i beslutet under

punkt 20.

2004/05

NU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2004/05:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,

dels 59 motioner från allmänna motionstiden,

dels 1 motion som väckts med anledning av

skrivelse 2003/04:129 om en svensk strategi för

hållbar utveckling.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för Affärsverket

svenska kraftnät.

Utskottets överväganden

Allmän inriktning av energipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

energipolitikens inriktning. Utskottet står

bakom de beslut riksdagen tidigare fattat om

energipolitikens inriktning och den linje som

redovisas i budgetpropositionen för år 2005.

Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd) och 2

(mp).

Propositionen

Politikområdet Energipolitik omfattar de tre

verksamhetsområdena Elmarknadspolitik, Övrig

energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt

energisystem.

Målet för energipolitiken är att på kort och lång

sikt trygga tillgången på el och annan energi på med

omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv och hållbar energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg

negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god

ekonomisk och social utveckling i hela Sverige.

Energipolitiken är inriktad på att skapa

förutsättningar för effektiva energimarknader, en

god försörjningstrygghet och en långtgående hänsyn

till miljö, hälsa och klimat. Detta görs

huvudsakligen genom insatser inom de tre tidigare

nämnda verksamhetsområdena, men även insatser inom

andra politikområden bidrar till att uppfylla de

energipolitiska målen.

Verksamhetsområdet Elmarknadspolitik syftar till

att skapa goda ramvillkor för en effektiv och väl

fungerande elmarknad. Målet för elmarknadspolitiken

är att åstadkomma en effektiv elmarknad med väl

fungerande konkurrens som genererar en säker

tillgång på el till internationellt

konkurrenskraftiga priser. Regeringen framhåller att

en effektiv elmarknad med väl fungerande konkurrens

på lika villkor förutsätter att inga eller få

marknadshinder finns på den svenska och nordiska

elmarknaden. För att elmarknaden skall fungera väl

är det viktigt att kunderna har möjlighet att vara

aktiva konsumenter. I Sverige har drygt 40 % av

hushållskunderna bytt elleverantör eller

omförhandlat elpriset med sin befintliga

elleverantör.

Vidare framhålls i propositionen att då

nätverksamheten utgör ett naturligt monopol är en

effektiv tillsyn av denna nödvändig, bl.a. för att

se till att nätföretagens priser är skäliga och att

olika aktörer inte diskrimineras när det gäller

t.ex. villkoren för överföring av el eller tillträde

till nätet. En av de grundläggande uppgifterna för

Statens energimyndighet som tillsynsmyndighet är att

säkerställa att nätföretagen bedriver sin verksamhet

effektivt, så att kostnaderna för överföring av el

kan hållas låga samt att förhindra oskäliga

nättariffer och diskriminering vid tillträdet till

elnätet.

Regelverket för elmarknaden har successivt

utvecklats sedan år 1996 då produktion av och handel

med el konkurrensutsattes. Enligt regeringen är det

angeläget att regelverket för och tillsynen över

elmarknaden kan förbättras och bli effektivare. Det

skulle också stärka konsumenternas förtroende för

elmarknadens funktion. Enligt den rapport som

Statskontoret redovisat om effektivare tillsyn över

energimarknaderna bör tillsynen kunna bli

effektivare och tillsynens status och resurser bör

stärkas. Denna bedömning delas av regeringen.

I syfte att skapa goda marknadsförutsättningar

inriktas elmarknadspolitiken även på att

vidareutveckla den gemensamma nordiska elmarknaden

och främja en fortsatt integrering med övriga

elmarknader inom Europa. Det påpekas i propositionen

att det är angeläget att den nordiska elmarknaden

långsiktigt kan fortsätta att utvecklas på ett

positivt sätt. Regeringen meddelar också sin avsikt

att senare under hösten 2004 överlämna en

proposition till riksdagen om genomförandet av EG:s

direktiv om gemensamma regler för de inre

marknaderna för el och naturgas.

Regeringen gör bedömningen att Sverige har en

säker tillgång på el till konkurrenskraftiga priser,

även om det under extremt kalla dagar kan uppstå

prissvängningar till följd av risk för effektbrist.

Det erinras i propositionen om att en tillräcklig

effektbalans är en grundläggande förutsättning för

att en säker elförsörjning skall kunna upprätthållas

och om att regeringen har tydliggjort Svenska

kraftnäts roll och ansvar i denna fråga. Fram till

år 2008 svarar Svenska kraftnät för att tillse att

en effektreserv hålls tillgänglig i det svenska

systemet genom lagen (2003:436) om effektreserv.

Därefter skall frågan om att upprätthålla

effektbalansen klaras genom en marknadsbaserad

lösning.

Inom verksamhetsområdet Övrig

energimarknadspolitik är insatserna i första hand

inställda på annan ledningsburen energi än

elektricitet, dvs. på naturgas och fjärrvärme. De

insatser som görs syftar till att utveckla effektiva

och väl fungerande marknader för dessa energiformer.

Därtill bedrivs insatser för att följa och analysera

utvecklingen inom bränsle- och

drivmedelsmarknaderna. Målet för verksamhetsområdet

är att energipolitiken skall utformas så att

energimarknaderna ger en säker tillgång på energi -

värme, bränslen och drivmedel - till rimliga priser.

För naturgasmarknadspolitiken är målet att

vidareutveckla gasmarknadsreformen så att en

effektiv naturgasmarknad med reell konkurrens kan

uppnås. Målet för värmemarknadspolitiken är att

genom ökad genomlysning stimulera till konkurrens

och högre effektivitet.

Processen med att öppna naturgasmarknaden för

konkurrens inleddes i augusti 2000, då en ny

naturgaslag (2000:599) trädde i kraft. För att skapa

goda marknadsförutsättningar inriktas

naturgasmarknadspolitiken på att främja en fortsatt

integrering med övriga gasmarknader inom Europa och

i närområdet. Genom den proposition om el- och

naturgasmarknaderna som regeringen avser att

presentera senare under hösten 2004 påbörjas

processen mot att genomföra en gemensam

naturgasmarknad inom EU. Senast i juli 2007 skall

den fulla marknadsöppningen vara genomförd.

Arbetet inom värmemarknadsområdet har fortsatt

främst varit inriktat på att öka genomlysningen av

marknaderna. I propositionen redogörs för det

uppföljningsarbete som Energimyndigheten bedriver

beträffande värmemarknaderna samt för den utredning

om fjärrvärme på värmemarknaderna (dir. 2002:160)

som regeringen tillsatt för att närmare belysa

konkurrenssituationen. Regeringen gör bedömningen

att de uppföljningar av värmemarknaderna som

Energimyndigheten gör har bidragit till att öka

genomlysningen av marknaderna. Vidare anser

regeringen att skärpta krav på åtskillnad av

fjärrvärmeverksamhet bör införas och meddelar sin

avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till

regelverk senare under hösten 2004. Det är även

regeringens bedömning att de utredningsinsatser som

för närvarande genomförs avseende fjärrvärmens

konkurrenssituation på värmemarknaderna på sikt bör

skapa förutsättningar för en mer välfungerande

värmemarknad, och regeringen framhåller sin avsikt

att återkomma till riksdagen även i denna fråga. I

propositionen redogörs även för torvmarknaden och

det uppdrag Energimyndigheten haft beträffande en

översyn av elcertifikatssystemet.

När det gäller drivmedelsmarknaden sägs det i

propositionen att ett sätt att minska oljeberoende

och att minska transportsektorns klimatpåverkan är

att introducera alternativa drivmedel. Användningen

av biodrivmedel i Sverige främjas genom

skattenedsättning. Nyttjandet av biodrivmedel är än

så länge litet i Sverige men ökar stadigt och under

år 2003 utgjorde det 1,3 % av bensin- och

dieselanvändningen för transportändamål. De

biodrivmedel som används i någon större utsträckning

i Sverige är bioetanol, rapsmetylester (RME) och

biogas. I propositionen föreslås även ett vägledande

mål för användningen av biodrivmedel och andra

förnybara drivmedel.

Verksamhetsområdet Politik för ett uthålligt

energisystem bygger dels på 1997 års energipolitiska

beslut, vilket innefattar ett program för ett

ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem för

perioden 1998-2004, dels på 2002 års energipolitiska

beslut om åtgärder för den fortsatta omställningen

av energisystemet. Målet för verksamhetsområdet är

att energin skall användas så effektivt som möjligt

med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga

krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa

och miljö vid omvandling och utveckling av ny

teknik. Det program som beslöts år 1997 kan indelas

i energipolitiska åtgärder på kort sikt (1998-2002),

åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energisystem

(1998-2004) och energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser (1998-2004).

Tyngdpunkten i 1997 års energipolitiska program

ligger på forskning, utveckling och demonstration av

ny teknik för effektivare tillförsel och användning

av energi. Programmet innefattade även åtgärder för

att minska elanvändningen och för att öka den

förnybara elproduktionen. I propositionen redogörs

för att åtgärderna för minskad elanvändning,

tillsammans med de tidigare avslutade insatserna för

effektminskande åtgärder och utbyggnad av

fjärrvärmenätet, har resulterat i en minskad

elanvändning på drygt 1,9 TWh. Vidare redovisas att

beviljade ansökningar för den förnybara

elproduktionen uppgår till 1,88 TWh, och det

konstateras att det uppställda målet på 1,5 TWh

kommer att överträffas. Det långsiktiga

energipolitiska programmet har analyserats (SOU

2003:80), och utredaren fann att programmet fungerat

tämligen väl vad gäller inriktning, kvalitet och

relevans samt att programmets mål till stor del

uppfyllts. I propositionen föreslås även ett mål för

de fortsatta långsiktiga energipolitiska insatserna.

Vidare sägs att regeringen avser att återkomma med

förslag till den närmare utformningen av det

långsiktiga energipolitiska programmet fr.o.m. år

2005.

Det energipolitiska beslut som fattades år 2002

omfattar åtgärder för den fortsatta omställningen av

energisystemet. Beslutet innebar en mer ambitiös och

långsiktig inriktning såväl för främjande av el från

förnybara energikällor som för åtgärder för

effektivare energianvändning. Riksdagen fastställde

bl.a. målet att användningen av el från förnybara

energikällor skall öka med 10 TWh från 2002 års nivå

till år 2010. I maj 2003 infördes ett kvotbaserat

elcertifikatssystem, som ersatte merparten av de

tidigare bidragen för att främja elproduktion från

förnybara energikällor. Av propositionen framgår att

regeringen planerar för att återkomma till riksdagen

senast våren 2005 med förslag till åtgärder för att

utveckla elcertifikatssystemet.

De energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatserna ingår enligt regeringen som en

viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan

från energisektorn. Regeringen konstaterar samtidigt

att genomförandetakten för dessa åtgärder har varit

lägre och försenats i förhållande till vad som

inledningsvis förutsattes. Vidare gör regeringen

bedömningen att arbetet med att utveckla

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer är angeläget

och behöver förstärkas.

I propositionen redovisas även att Riksrevisionen

inte haft någon invändning i revisionsberättelsen

för år 2003 avseende Energimyndigheten eller

Affärsverket svenska kraftnät.

Motionerna

Att energiförsörjningen är en viktig förutsättning

för konkurrenskraften inom basindustrin, sägs det i

motion 2004/05:N220 (s). Energipolitiken måste

därför se till dels att det finns en tilltro till

energiförsörjningen på lång sikt, dels att

energikostnaderna hålls på en konkurrenskraftig

nivå. Vidare måste energiproduktionens beskattning

hanteras på ett sätt så att konsekvenserna för

basindustrin beaktas.

Energifrågans roll för tillväxten lyfts fram i

motion 2004/05:N262 (s). Motionären menar att det är

angeläget att Sverige, för den fortsatta tillväxtens

skull, har en energipolitik som bygger på

långsiktighet och god energiförsörjning. Detta är en

viktig del för att få tillväxt och en arbetsmarknad

som inte lämnar någon utanför. Om detta begärs ett

tillkännagivande.

Genomförandet av en folkbildningskampanj för

energisparande förordas i motion 2004/05:N273 (s).

Motionären framhåller vikten av att mobilisera

enskilda, organisationer och företag i arbetet för

att spara energi. Inför 1980 års folkomröstning om

kärnkraften gavs studieförbunden möjlighet att satsa

på en bred folkbildningskampanj. Det finns nu skäl

att upprepa denna satsning, varför regeringen bör

inbjuda till en folkbildningskampanj för ett ökat

energisparande.

Energipolitikens betydelse för tillväxten och

utvecklingen i Kalmar län framhålls i motion

2004/05:N312 (s). En av grundförutsättningarna som

behövs för att kunna bygga upp och bevara en god

fungerande verksamhet är tillgången till

kostnadseffektiv energi. Insikten om att alla

investeringar och innovationer är nödvändiga för att

Sverige skall kunna ha den tillväxt som utgör

grunden för vår gemensamma välfärd bör prägla den

svenska energipolitiken, framhåller motionärerna och

föreslår ett tillkännagivande härom.

I motion 2004/05:N337 (s) påtalas vikten av att ta

till vara den energi som går till spillo från

industrins tillverkningsprocesser. Motionären menar

att de energisparprogram som ger industrin möjlighet

att erhålla en låg beskattning på el borde kunna

utvecklas till ett partnerskap mellan industrin och

energileverantörerna. Med riktade möjligheter till

investeringar för att tillvarata spillvärme kan en

mycket gynnsam utväxling ske till förmån för alla,

sägs det i motionen. Ett sätt är att låta industrins

energisparprogram bestå av avtalade samverkansformer

med den lokala energileverantören och att ett sådant

avtal utformas så att det ger möjligheter till

särskilt gynnsamma investeringsformer.

I motion 2004/05:N405 (m) anförs att dagens

målflora på energiområdet bör ersättas med två

övergripande mål. För det första att energipolitiken

skall främja en säker och konkurrenskraftig el- och

energiförsörjning i hela Sverige. För det andra att

all energiproduktion skall klara högt ställda miljö-

och säkerhetskrav. De mål för energipolitiken som i

dag gäller är dåligt samordnade och det finns även

motsättningar mellan de olika målen som i vissa fall

gör dem oförenliga. Motionärerna framhåller även att

det är viktigt att utvärdera måluppfyllelsen och

analysera hur miljömålen kan nås på mest

kostnadseffektiva sätt. Riksdagen bör därför tillse

att regeringen tar initiativ till en utvärdering av

måluppfyllelsen och kostnadseffektiviteten. Vidare

är det av stor vikt att det skapas förutsättningar

för investeringar i ökad kraftproduktion. I motionen

sägs att en grundförutsättning för ökade

investeringar är att lösa upp den politiska

osäkerheten på energiområdet och skapa ett

konsekvent, lättbegripligt och rimligt

energiskattesystem. Det finns heller inga godtagbara

skäl att behålla stora subventionssystem för

produktion av viss el, varken i form av stöd via

statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via

elcertifikat. Statens stöd bör koncentreras till

forskning på energiområdet, särskilt långsiktig

forskning, men även till information och insatser

som minskar sökkostnader för elkonsumenter eller som

påskyndar spridningen av ny teknik.

Behovet av mångfald på energimarknaden och i

Skånes framtida energiförsörjning påtalas i motion

2004/05:N348 (m). Sydsverige är inte längre

självförsörjande på el, vilket är en konsekvens av

den förda energipolitiken. Motionärerna påpekar att

en säker tillgång på el är en förutsättning för

välstånd och välfärd och att höga elpriser och brist

på el är ett hot mot den sydsvenska tillväxten.

Vidare sägs att det behövs en reformering av det

svenska energiskattesystemet och att det måste

skapas långsiktiga och konkurrenskraftiga

skatteregler för kraftvärme.

Regeringen bör enligt vad som anförs i motion

2004/05:MJ368 (fp) återkomma till riksdagen med en

tidsplan för avvecklingen av Sveriges beroende av

fossila bränslen. Motionärerna framhåller att

samhället måste minska sitt beroende av fossila

bränslen för att kunna uppnå miljömässig, social och

ekonomisk hållbarhet. Vidare bör man begära av

regeringen att utreda möjligheten att förbjuda

nyproduktion av energianläggningar drivna av fossila

bränslen, med undantag för fossilt avfall, och att

ta fram en avvecklingsplan för fossilt baserade el-

och värmekraftverk.

I motion 2004/05:N309 (fp) betonas att den

politiska styrningen av energiproduktionen måste

förändras. En rationell energipolitik främjas bäst

genom en fri energiproduktion inom de ramar för

hälsa, miljö och säkerhet som statsmakterna ställer

upp. Valet av teknik för energiproduktion skall

således inte styras genom politiska beslut, utan

konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda

inom de ramar staten fastställer. Det svenska

energisystemet bör successivt ställas om till att

bli ekologiskt hållbart. Omställningen måste dock

ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och

ökad sysselsättning.

Även i motion 2004/05:N413 (fp) sägs att en

rationell energipolitik bäst främjas genom en fri

energiproduktion. Staten skall ställa krav om hälsa,

säkerhet och miljö och kontrollera att kraven

uppfylls samt främja forskning och utveckling.

Staten skall emellertid inte förbjuda någon specifik

teknik för energiproduktion om den uppfyller

uppställda miljö- och säkerhetskrav.

Att alternativ energi ges marknadsmässiga

möjligheter att konkurrera är av stor vikt anförs

det i motion 2004/05:N414 (fp). Motionärerna menar

att forskning inom energiområdet i samverkan med

företagen behöver förstärkas.

Ett riksdagsuttalande om att regeringen med kraft

skall driva frågan om minskad kol-, gas- och

oljebaserad energiproduktion i Danmark begärs i

motion 2004/05:N421 (fp). Danmarks val att låta de

fossila bränslena dominera landets energiförsörjning

leder till stora utsläpp av framför allt koldioxid

som även drabbar Sverige och övriga Europa.

Två tillkännagivanden av riksdagen rörande hur

regeringen skall agera gentemot EU förordas i motion

2004/05:MJ498 (kd). För det första bör EU vara

pådrivande i fusionsforskningen genom att medverka

till ett snabbt beslut om lokaliseringen av den

internationella fusionsforskningsreaktorn ITER.

Byggandet av denna anläggning måste snarast

påbörjas, och EU bör hellre vika sig när det gäller

lokaliseringen av anläggningen än ytterligare dra ut

på frågan. För det andra bör EU fördubbla stödet

till energiforskning på europeisk nivå och i

samarbete med andra ledande industriländer.

Sveriges energiförsörjning skall, enligt vad som

anförs i motion 2004/05:N410 (kd), tryggas genom en

långsiktig och medveten energipolitik med fasta

spelregler, där inhemska förnybara energikällor och

bränslen utgör en växande bas. Målet, sägs det i

motionen, bör vara ett ekologiskt uthålligt

energisystem utan drastiska prisförändringar,

elbrist eller andra betydande påfrestningar på

välfärd och sysselsättning. För att möjliggöra detta

krävs stora satsningar på energiforskning och

energiteknisk utveckling. Vidare påpekas i motionen

att regeringen saknar en samlad klimatpolitisk linje

och att stängningen av Barsebäck bidrar till

växthuseffekten. För att begränsa klimatutsläppen

krävs olika åtgärder inom ramen för samarbetet i EU,

framför allt insatser för bättre energihushållning

samt en övergång till alternativa energikällor,

främst då förnybara. Även transporternas roll måste

beaktas. Regeringen bör också vidta åtgärder för att

tillse att elbrist inte uppstår.

I motion 2004/05:U311 (kd) förordas olika insatser

för det internationella miljösamarbetet. Enligt

motionärerna ligger en viktig del av lösningen för

Europas del i gemensamma satsningar och mer

samordning på det energipolitiska området, bl.a. när

det gäller energieffektivitet och förnybara

energikällor. Vidare bör EU, enligt motionärerna, gå

i spetsen för att skapa en koalition av likasinnade

länder som vill sätta upp kvantifierbara, tidsbundna

mål för en ökad användning av förnybar energi, och

den svenska regeringen bör aktivt arbeta för en

sådan utveckling inom EU.

Nytänkande för en realistisk energipolitik

syftande till att säkra energiförsörjningen för

hushållen och industrin till rimliga priser

efterlyses i motion 2004/05:N283 (kd). I stället för

att koncentrera debatten till produktionsformerna

borde mer uttalade allmängiltiga mål eftersträvas.

Enligt motionären kan det handla om att ge rätt

incitament för investeringar, om att ge rätt

incitament för att stärka leveranssäkerheten av el

och om att harmonisera energi- och

miljöbeskattningen med vår omvärld så att lika

konkurrensvillkor kan upprätthållas. Därom bör

riksdagen göra ett uttalande.

I motion 2004/05:N355 (kd) efterlyses en

energipolitik som ger basindustrin i Bohuslän

rimliga villkor. Motionären menar att det är oroande

att Sverige inte har en långsiktig energipolitik som

ger incitament för investeringar i ny elproduktion

och att det finns en majoritet i riksdagen som vill

avveckla kärnkraften. Detta är ett hot mot såväl

sysselsättningen som välfärden, sägs det i motionen.

För att den svenska basindustrin skall kunna

fortsätta att expandera och bidra till den svenska

tillväxten krävs en långsiktig och stabil

elförsörjning, anförs det i motion 2004/05:N376 (kd,

m, fp). Riksdagen bör därför samla sig kring en

långsiktig energipolitik som ger förutsättningar för

framtida tillväxt och välfärd.

En förnyad och modern energipolitik som tar sin

utgångspunkt i dagens verklighet efterlyses i motion

2004/05:N377 (kd, m, fp). Motionärerna frågor sig

hur länge folkomröstningen om kärnkraften kan anses

legitim och menar att de folkvalda måste ta hänsyn

till att väljargruppen har förändrats och att

opinionsläget ser annorlunda ut. Forskningen och

diskussionen därom bör föras utifrån dagens och

morgondagens förutsättningar, inte utifrån en oklar

folkomröstning med oklara alternativ och ett

otydligt utfall.

Oljeberoendet tas upp i motion 2004/05:N307 (mp).

Genom en relativt konsekvent politik har

oljeförbrukningen för uppvärmning och el minskat

väsentligt. Däremot har oljeberoendet och

förbrukningen av olja i transportsektorn förvärrats.

Motionärerna förordar därför ett tillkännagivande om

att regeringen skall föreslå tydliga mål för en

minskning av oljeberoendet och att planer tas fram

för att minska den samlade förbrukningen av

oljeprodukter i alla sektorer. Vidare framhålls

vikten av forskning om förnybar energi. Det finns,

enligt motionärerna, flera viktiga områden där

Sverige ligger i framkant och där det finns en stor

potential, som t.ex. solceller, solvärme och ny

vindkraftsteknik. En satsning på miljöteknisk

forskning inom energiområdet skulle bidra till att

stärka Sveriges konkurrenskraft, sägs det i

motionen.

I motion 2004/05:N296 (mp) sägs att förnybar

energi för området uppvärmning och nedkylning inte

har uppmärksammats i tillräcklig utsträckning inom

EU, samtidigt som över 40 % av medlemsländernas

totala energiförbrukning kan hänföras till detta

område. Sverige bör därför arbeta för att frågan får

högre prioritet inom EU. Fastställande av mål inom

EU för området uppvärmning och nedkylning är viktigt

och ett direktiv med nationella åtaganden på samma

sätt som för elområdet och transportsektorn är

rimligt. Vidare är behovet av forskning och

produktutveckling stort, och inom EU bör ett program

tas fram som innehåller större

demonstrationsanläggningar. Det är även viktigt att

Sverige för egen del ökar insatserna på detta

område.

Vikten av stabila villkor när det gäller

omställningen av energisystemet påtalas i motion

2004/05:N298 (mp) och motionären menar att Sverige

borde ta intryck av Danmark och Tyskland. Dessa

länder har stabila regler för dem som investerar i

sol och vind, sägs det i motionen. I Sverige har vi

arbetat alltför kortsiktigt, vilket inte får privata

investerare att agera. Vidare borde regeringen låta

en utredning arbeta fram ett paket med åtgärder som

långsiktigt kan skapa förutsättningar för en

omställning av det svenska energisystemet. Ett

sådant arbete måste ta hänsyn till att såväl olja

som kärnkraft är att betrakta som kortsiktiga

parenteser när det gäller energiförsörjningen.

Regeringen bör arbeta med att förbättra såväl

kunskapsunderlaget som villkoren för alla aktörer i

omställningsarbetet. Detta innebär att såväl

forskare och produktutvecklare som investerare måste

få stabila villkor under lång tid. Motionären

förordar även ett långsiktigt investeringsstöd till

ackumulatortankar.

Vissa kompletterande uppgifter

Mål för energipolitiken

Riksdagen beslutade våren 2002 om riktlinjerna för

energipolitiken (prop. 2001/02:143, bet.

2001/02:NU17). Beslutet baserade sig, i likhet med

den energipolitiska uppgörelse som träffades år

1997, på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Centerpartiet. 2002 års energipolitiska beslut

innebar, enligt vad som angavs, en bekräftelse på

att 1997 års energipolitiska riktlinjer låg fast.

Målet för den svenska energipolitiken är, enligt

vad riksdagen fastställt, att på kort och lång sikt

trygga tillgången på el och annan energi på gentemot

omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv och hållbar energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg

negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Vidare skall energipolitiken

bidra till ett breddat energi-, miljö- och

klimatarbete i Östersjöregionen.

Fossila bränslen

Enligt de riktlinjer för energipolitiken som

riksdagen fastställde år 2002 bör användningen av

fossila bränslen hållas på en låg nivå, och

energiförsörjningen skall i ökande utsträckning

baseras på förnybar energi. Vidare bör

energipolitiken bidra till att det klimatpolitiska

delmålet för perioden 2008-2012 uppnås (dvs. att de

svenska utsläppen av växthusgaser som ett medelvärde

för perioden skall vara minst 4 % lägre än utsläppen

år 1990) och att en god grund läggs för att det

långsiktiga klimatmålet till år 2050 kan uppnås

(dvs. att år 2050 bör utsläppen för Sverige

sammantaget vara lägre än 4,5 ton

koldioxidekvivalenter per år och invånare, för att

därefter minska ytterligare) samt möjliggöra att

detta kan ske parallellt med den fortsatta

omställningen av energisystemet.

Riktlinjerna för energipolitiska insatser på

klimatområdet innebär bl.a. att en begränsning av

utsläppen av växthusgaser bör karakteriseras av

kostnadseffektiva insatser såväl nationellt som

internationellt. Det betyder bl.a. att nationella

åtgärder inom energiområdet från kostnads- och

effektivitetssynpunkt bör vägas mot insatser inom

andra sektorer. De svenska insatserna skall utformas

med hänsyn till svensk industri och dess

konkurrenskraft, sysselsättning, välfärd och

energiförsörjning.

I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.

20) redogörs för att olja år 1970 stod för drygt 75

% av energitillförseln i Sverige medan andelen år

2003 var 33 %. Motsvarande andel för kol/koks och

naturgas år 2003 var 5 % respektive 1,6 %.

Energimyndigheten har i uppdrag att göra en

systematisk uppföljning av de energipolitiska målen

med hjälp av indikatorer. I myndighetens rapport om

energiindikatorer 2003 (s. 40) återfinns en

redogörelse för användningen av fossila bränslen i

förhållande till total använd energi. Myndigheten

konstaterar att de fossila bränslenas andel minskat

sedan början av 1980-talet. Skillnaden mellan olika

användarsektorer är dock stor. Transportsektorn

utnyttjar fortfarande i det närmaste uteslutande

fossila bränslen (bensin, dieselolja, flygfotogen

etc.) medan elproduktionen i stort sett är fri från

användningen av fossila bränslen. De områden där

andelen fossila bränslen minskat snabbast är

fjärrvärmeproduktionen och servicesektorn. Ingen

sektor uppvisar långsiktigt ökande andel fossila

bränslen. Vidare konstateras att fördelningen mellan

de fossila bränslena ändrats sedan början av 1980-

talet. Då utgjorde olja drygt 90 % av de fossila

bränslena. Resten utgjordes av kol. Naturgasen

introducerades i mitten av 1980-talet och dess andel

av de fossila bränslena uppgick år 2001 till 4 %.

Kolandelen var 11 % år 2001, medan oljans andel hade

minskat till 85 %.

Fusionsexperimentanläggningen ITER

I Europa har fusionsforskning för fredlig användning

pågått sedan år 1959 inom ramen för Euratom.

Forskningen har även integrerats inom ramen för

gemenskapens forskningsprogram. Nästa steg gäller

byggandet av experimentanläggningen ITER

(International Thermonuclear Experimental Reactor).

Syftet med ITER är bl.a. att utveckla tekniken så

att fusionsenergi kan bli en möjlig framtida

energikälla, en energikälla som använder väte som

bränsle och där energin frigörs utan utsläpp av

koldioxid. När det gäller placeringen av denna

anläggning har EU beslutat sig för att stödja

kandidaten Frankrike/Spanien. EU står enat bakom det

europeiska förslaget. Förhandlingar om ITER förs

mellan Euratom, Japan, Kanada, Ryssland, Förenta

staterna, Kina och Korea (Sydkorea). Förhandlingarna

har under den senare tiden varit låsta då Förenta

staterna och Korea stöder placeringen i Japan, medan

Europa, Kina och Ryssland anser att anläggningen

skall byggas i Europa. När det gäller valet av

lokaliseringsort är den svenska regeringens

ståndpunkt att beslutet måste grundas på en

kombination av ekonomiska och tekniska aspekter,

bl.a. beräkningar av konstruktions- och

driftskostnader för de olika alternativen.

Regeringen anser att det är rimligt att Europa med

sin vetenskapliga kompetens bör vara en god

kandidat. Regeringen har vid upprepade tillfällen

redogjort för sin ståndpunkt inför riksdagens EU-

nämnd.

Danmarks energisystem

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat

(senast i betänkande 2003/04: NU3) framställningar

om att den svenska regeringen bör driva frågan om en

omställning av det danska energisystemet. Vid dessa

tillfällen har utskottet avstyrkt motionerna och

erinrat om att Danmark, liksom Sverige, är en aktiv

part i det internationella arbetet med att begränsa

utsläppen av växthusgaser och att utskottet inte ser

någon anledning att ifrågasätta de danska insatserna

för att uppfylla åtagandena om utsläppsminskningar

enligt Kyotoprotokollet.

Spillvärme

Med anledning av vad som anförs i motion

2004/05:N337 (s) kan erinras om att regeringen i

propositionen om program för energieffektivisering

(prop. 2003/04:170) föreslår att energiintensiva

företag ges möjlighet att delta i femåriga program

för energieffektivisering. De deltagande företagen

åtar sig att införa energiledningssystem och

genomföra el-effektiviserande åtgärder i utbyte mot

en nedsättning av skatten på el. Enligt förslaget i

propositionen skall detta program träda i kraft den

1 januari 2005. Ett enigt utskott har tillstyrkt

förslaget (bet. 2004/05:NU7), som kommer att

behandlas av riksdagen senare under hösten 2004.

Vidare har Fjärrvärmeutredningen i uppdrag att

analysera om det är lämpligt att införa

tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten (dir.

2002:160). Även möjligheterna för

spillvärmeleverantörer att sälja värme, också direkt

till konsument genom att utnyttja distributionsnäten

för fjärrvärme, skall analyseras. Uppdraget skall

slutredovisas senast den 31 mars 2005.

EU och förnybar energi

Beträffande frågan om att öka användningen av

förnybar energi inom EU kan nämnas att

ambitionsnivån enligt vitboken om förnybara

energikällor (KOM/1997/599) är att andelen förnybara

energikällor av den totala energianvändningen skall

öka från 6 % till 12 %. I ett direktiv (2001/77/EG)

om främjande av el från förnybara energikällor anges

det indikativa målet att elproduktionen från

förnybara energikällor i EU-15 skall uppgå till 22 %

år 2010. Även när det gäller transportsektorn har

mål ställts upp. Enligt direktivet (2003/30/EG) om

främjande av användningen av biodrivmedel eller

andra förnybara drivmedel har en referensnivå på 2 %

för år 2005 och 5,75 % för år 2010 antagits avseende

energiinnehåll av på marknaden ersatt bensin och

dieselolja för transporter.

I maj 2004 presenterade kommissionen ett

meddelande (KOM/2004/336 slutligt) angående andelen

förnybar energi inom EU. Kommissionen konstaterade

att det vidtagits en rad åtgärder för att nå målet

om att 12 % av energin skall komma från förnybara

energikällor år 2010, bl.a. direktivet om främjande

av el från förnybara energikällor och direktivet om

kraftvärme (2004/8/EG). Trots detta görs bedömningen

att det krävs ytterligare åtgärder och förslag till

sådana lämnas även i meddelandet. Kommissionen avser

bl.a. att ta fram en handlingsplan för biomassa.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet är avsikten

att anta slutsatser vid nästa energiministermöte med

anledning av kommissionens förslag.

Energiforskning

I några av de motioner som tagits upp i detta

avsnitt berörs forskning och utveckling inom

energiområdet. Denna fråga hanteras även under

avsnittet om mål för energipolitiken och anslaget

för energiforskning.

Utskottets ställningstagande

Utskottets syn på energipolitikens inriktning ligger

i linje med den som redovisas i budgetpropositionen

och med vad som har överenskommits i överläggningar

mellan regeringen, Vänsterpartiet och

Centerpartiet.

Vägledande för energipolitiken är att den på kort

och lång sikt skall trygga tillgången på el och

annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga

med dem som gäller i omvärlden i övrigt.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv och hållbar energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg

negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

samhälle.

I motioner från Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet har

kritik framförts mot den förda energipolitiken och

hur omställningsarbetet bedrivs. Utskottet vill med

anledning av dessa motioner framhålla vikten av ett

fortsatt arbete för en omställning av energisystemet

och att denna omställning sker under tillräckligt

lång tid så att inte problem uppstår för

sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö.

Den energipolitiska överenskommelse som träffades år

2002 mellan regeringen, Vänsterpartiet och

Centerpartiet och som godkänts av riksdagen innebär

ett gemensamt ansvarstagande för en fortsatt

omställning av det svenska energisystemet. Som

riksdagen genom nämnda beslut fastställt skall

Sveriges elförsörjning tryggas genom ett

energisystem som grundas på varaktiga, helst

inhemska och förnybara, energikällor samt en

effektiv energianvändning. Kärnkraften skall

ersättas med effektivisering av elanvändningen,

konvertering till förnybara energislag samt

miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik.

Energiförsörjningen skall i ökande utsträckning

baseras på förnybara energislag. Detta återspeglas

även i det av riksdagen beslutade målet att

användningen av el från förnybara energikällor skall

öka med 10 TWh från 2002 års nivå till år 2010. För

att detta skall möjliggöras infördes i maj 2003 ett

system för handel med elcertifikat. 2002 års

energipolitiska beslut innebar även omfattande

insatser för effektivare energianvändning.

Tyngdpunkten i omställningsarbetet ligger på

forskning och utveckling, och i budgetpropositionen

för år 2005 föreslås mål och anslag för fortsatt

forskning och utveckling på energiområdet. I dag är

drygt en tredjedel av den totala energitillförseln i

Sverige baserad på förnybar energi. Internationellt

sett är detta mycket högt. Enligt utskottets mening

bör dock visionen vara att Sverige på lång sikt

baserar hela sin energitillförsel på förnybar

energi.

Det sagda innebär att utskottet inte delar de

uppfattningar som framförs i motionerna 2004/05:N405

(m), 2004/05:N309 (fp), 2004/05:N413 (fp) och

2004/05:N410 (kd) beträffande energipolitikens

inriktning och mål.

I flera av de motioner som här behandlas lyfts

energipolitikens roll för basindustrin fram. Enligt

utskottets uppfattning är en god tillgång på energi

till konkurrenskraftiga priser en av de viktigaste

förutsättningarna för konkurrensförmågan hos

industrin. I detta sammanhang vill utskottet även

erinra om att energipolitiken, enligt de riktlinjer

som riksdagen fastställt, skall bidra till att skapa

stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt

näringsliv och en förnyelse och utveckling av den

svenska industrin. I likhet med vad som anförs i

bl.a. motionerna 2004/05:N220 (s) och 2004/05:N262

(s) anser utskottet att det är angeläget att

energipolitiken utformas på ett sådant sätt att det

finns en tilltro till energiförsörjningen på lång

sikt och att energikostnaderna hålls på en med

omvärlden konkurrenskraftig nivå. Utskottet menar

samtidigt att detta är i linje med den förda

politiken och att ett riksdagsuttalande av detta

skäl kan besparas.

Beträffande vad som anförs i motion 2004/05:N273

(s) om insatser för energisparande vill utskottet

erinra om 2002 års energipolitiska beslut. Enligt

detta beslut bör statens insatser inriktas på att

stödja den effektivisering som sker spontant i

samhället och som en följd av olika styrmedel.

Statens insatser utgörs bl.a. av bidrag till

kommunal energirådgivning, utbildning och

information, upphandling av energieffektiv teknik

samt provning, märkning och certifiering av

energikrävande utrustning. Någon ytterligare

satsning därutöver anser utskottet i nuläget inte

motiverad.

I motion 2004/05:N337 (s) påtalas vikten av att

tillvarata den spillvärme som uppkommer i industrins

tillverkningsprocesser. Utskottet delar motionärens

uppfattning att ett bättre utnyttjande av spillvärme

innebär hushållning med naturresurser och en

effektivare energianvändning. Fjärrvärmeutredningen

(dir 2002:160) har, som tidigare redovisats, bl.a. i

uppdrag att analysera dels om det är lämpligt att

införa tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten,

dels möjligheterna för spillvärmeleverantörer att

sälja värme direkt till konsumenten genom att få

tillträde direkt till nätet för själva

distributionen. Med hänvisning till detta arbete

avstyrks motionen.

När det gäller vad i motion 2004/05:N405 (m)

anförs om behovet av att utvärdera måluppfyllelsen

och kostnadseffektiviteten för energipolitiken vill

utskottet hänvisa till det omfattande

utredningsarbete som genomförts under de senaste

åren i syfte att belysa olika delar av de insatser

som görs. Delar av detta arbete redogörs även för i

budgetpropositionen. Enligt utskottets mening bör

motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.

I några motioner berörs beroendet av olja och

andra fossila bränslen. Utskottet vill i detta

sammanhang påminna om att användningen av fossila

bränslen, enligt de riktlinjer som riksdagen

fastställt, bör hållas på en låg nivå och att

energiförsörjningen i ökande utsträckning skall

baseras på förnybar energi. I den proposition som

riksdagen här har att behandla framläggs även

förslag om vägledande mål för användningen av

biodrivmedel och andra förnybara drivmedel, vilket

enligt utskottets mening bör ligga i linje med det

motionärerna efterfrågar. Till nämnda förslag

återkommer utskottet i det följande avsnittet.

Motion 2004/05:N421 (fp), med förslag om

tillkännagivande rörande energiproduktionen i

Danmark, bör avslås av riksdagen med hänvisning till

vad utskottet i sak anfört när detta förslag vid

tidigare tillfällen framlagts.

I några motioner har det argumenterats för hur

Sverige skall agera i olika frågor när det gäller

samarbetet inom EU. Utskottet är av den

uppfattningen att Sverige även fortsättningsvis

skall vara aktivt i detta arbete. Det innebär bl.a.

att Sverige skall vara pådrivande i klimatpolitiken

och offensiv när det gäller att begränsa utsläppen

av växthusgaser. Vidare bör Sverige, bl.a. när det

gäller handel med utsläppsrätter, verka för en

gemensam politik med gemensamma styrmedel inom EU.

Tillsammans med andra EU-länder bedriver Sverige ett

målmedvetet arbete för en effektivare

energianvändning. Även detta arbete bör fortsätta.

Motionerna bör enligt utskottets mening inte

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller vad i motion 2004/05:MJ498 (kd)

anförs om hur regeringen skall agera beträffande

fusionsforskningsanläggningen ITER ser inte

utskottet det påkallat med ett riksdagsuttalande i

frågan. Regeringen har, som redovisats, vid flera

tillfällen redogjort inför EU-nämnden för den

svenska hållningen i frågan och något avsteg från

det mandat som där getts bör inte motionen

föranleda.

Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga

i denna del behandlade motionsyrkanden.

Mål för användningen av biodrivmedel

och andra förnybara drivmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad regeringen

föreslår om vägledande mål för användningen

av biodrivmedel och andra förnybara drivmedel

och avslå ett motionsyrkande. Utskottet är

positivt till förslaget och menar att det är

angeläget att minska beroendet av fossila

bränslen. Jämför reservation 3 (m, fp).

Propositionen

Regeringen föreslår att som vägledande mål skall

gälla att användningen av biodrivmedel och andra

förnybara drivmedel i Sverige fr.o.m. år 2005 skall

utgöra minst 3 % av den totala användningen av

bensin och diesel för transportändamål beräknat på

energiinnehåll.

Bakgrunden till förslaget är att det i EG:s

direktiv (2003/30/EG) om främjande av användningen

av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel ges

allmänna riktlinjer som innebär att varje

medlemsland skall sätta nationella, vägledande mål

för introduktionen av biodrivmedel och andra

förnybara drivmedel. Referensnivån är satt till 2 %

för år 2005 beräknat som andel energiinnehåll av på

marknaden ersatt bensin och dieselolja för

transporter. I juli 2003 tillkallade regeringen en

särskild utredare (f.d. generaldirektören Hans

Sandebring) med uppgiften att föreslå mål och

strategier för en fortsatt introduktion av förnybara

fordonsbränslen. Utredaren överlämnade ett

delbetänkande (SOU 2004:4) om förnybara

fordonsbränslen i januari 2004 med förslag bl.a.

till det nationella, vägledande målet för år 2005.

Regeringen konstaterar att användningen av

biodrivmedlet etanol ökar kraftigt i Sverige.

Preliminära uppgifter tyder på att andelen

biodrivmedel år 2003 utgjorde 1,3 % av den totala

användningen bensin och diesel för transportändamål.

Regeringen instämmer i den bedömning som utredaren

gjort att marknadsaktörernas ambition för år 2005

kommer att vara högre än EU:s referensnivå på 2 %.

För att öka dynamiken i processen föreslår

regeringen därför att det nationella målet för år

2005 sätts till 3 %. En högre ambitionsnivå för det

nationella vägledande målet utgör framför allt en

signal till aktörerna på marknaden. Regeringen

påpekar även att det inte är givet att de alternativ

som sannolikt får störst genomslag fram till år 2005

är de som på lång sikt är de mest fördelaktiga. Ett

alltför ambitiöst mål på kort sikt skulle kunna leda

utvecklingen i fel riktning.

Vidare sägs det i propositionen att en fortsatt

satsning på forskning och utveckling är angelägen.

Regeringen avser även att verka för att

bensinbolagen ökar antalet stationer som erbjuder

alternativa bränslen.

Motionen

Riksdagen bör enligt vad som anförs i motion

2004/05:N375 (m) avslå regeringens förslag om

vägledande mål för användningen av biodrivmedel och

andra förnybara drivmedel. Motionärerna menar att

det är fel att ställa upp kvantitativa mål för hur

energiproduktionen bör fördelas mellan olika

energislag. Målen bör formuleras i termer av

miljöeffekter, och styrmedel bör utformas därifrån.

Prioriteringen mellan olika produktionsmetoder och

energikällor bör däremot, inom ramen för strikta

miljökrav, överlåtas åt enskilda människor och

företag.

Vissa kompletterande uppgifter

I EG:s direktiv (2003/30/EG) om främjande av

användningen av biodrivmedel eller andra förnybara

drivmedel föreskrivs i artikel 3 att medlemsstaterna

bör se till att en minsta andel biodrivmedel och

andra förnybara bränslen släpps ut på deras

marknader och skall fastställa nationella vägledande

mål för detta. Vidare anges i artikel 3 att ett

referensvärde, beräknat på energiinnehållet, för

dessa mål skall vara 2 % senast den 31 december 2005

respektive 5,75 % senast den 31 december 2010 av all

bensin och diesel för transportändamål som släpps på

medlemsländernas marknader.

Enligt artikel 7 i nämnda direktiv skall

medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i

lagar och andra författningar som är nödvändiga för

att följa direktivet senast den 31 december 2004.

Det kan även erinras om att Energimyndigheten

driver ett forsknings- och utvecklingsprogram för

alternativa drivmedel under perioden 2003-2006.

Programmets övergripande mål är att långsiktigt

introducera drivmedel med följande egenskaper: låg

kostnad/energiekvivalent, likvärdiga eller bättre

emissionsegenskaper än dagens drivmedel, låga

nettoutsläpp av klimatpåverkande gaser samt låg

total miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv.

Drivmedel som omfattas av Energimyndighetens övriga

program, dvs. etanol från skogsråvara, biogas eller

som inkluderas i forskningsprogrammet om energi från

avfall, inkluderas inte i programmet. Den ekonomiska

omfattningen av programmet är totalt 56 miljoner

kronor under nämnda period. Energimyndigheten har

även tillsammans med Vägverket, Verket för

innovationssystem (Vinnova) och Naturvårdsverket

lagt fram ett gemensamt strategidokument för

introduktion av biodrivmedel på marknaden.

Utskottets ställningstagande

Enligt förslaget i propositionen skall som

vägledande mål gälla att användningen av

biodrivmedel och andra förnybara drivmedel i Sverige

fr.o.m. år 2005 skall utgöra minst 3 % av den totala

användningen av bensin och diesel för

transportändamål beräknat på energiinnehåll.

Som tidigare redogjorts för åligger det

medlemsstaterna att fastställa nationella vägledande

mål för att se till att en minsta andel biodrivmedel

och andra förnybara drivmedel släpps ut på deras

marknader. Vidare fastställs i direktivet att detta

skall göras senast den 31 december 2004.

Utskottet är positivt till förslaget och menar att

det är angeläget att minska beroendet av fossila

bränslen. När det gäller att nivån skall sättas till

3 % har utskottets inget att erinra mot vad som

anförs i propositionen.

Med anledning av vad som förordas i motion

2004/05:N375 (m) vill utskottet anföra följande.

Sverige är, enligt utskottets tolkning av

direktivet, ålagt att senast den 31 december 2004 ha

infört nationella vägledande mål på detta område.

Att inte göra det skulle enligt utskottets bedömning

strida mot direktivet, något som i sin tur skulle

kunna få vissa följdverkningar.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om

att det under allmänna motionstiden väckts ett antal

motioner om förnybara fordonsbränslen som, även om

de inte direkt berör det här behandlade förslaget,

har en nära koppling till det nu aktuella förslaget.

Flera av dessa motioner kommer att hanteras av

miljö- och jordbruksutskottet under våren 2005.

Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker

utskottet propositionen i denna del och avstyrker

motionen i berörda delar.

Mål för insatserna kring forskning,

utveckling och demonstration på

energiområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad regeringen

föreslår om mål för de långsiktiga

energipolitiska insatserna kring forskning,

utveckling och demonstration inom

energiområdet och avslå mot detta stående

motionsyrkanden. Utskottet menar att den

långsiktiga energiforskningen måste drivas

med tydliga och långsiktiga mål. Jämför

reservation 4 (m, fp, kd).

Propositionen

Regeringen föreslår att målet för de långsiktiga

energipolitiska insatserna skall vara att bygga upp

sådan vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens

inom universiteten, högskolorna, instituten,

myndigheterna och näringslivet som behövs för att

genom tillämpning av ny teknik och nya tjänster

möjliggöra en omställning till ett långsiktigt

hållbart energisystem i Sverige, samt att utveckla

teknik och tjänster som genom svenskt näringsliv kan

kommersialiseras och därmed bidra till

energisystemets omställning och utveckling såväl i

Sverige som på andra marknader.

I propositionen redogörs för att den särskilde

utredare som regeringen tillkallade för att granska

och utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga

energipolitiska program bl.a. påtalat (SOU 2003:80)

att målen för programmet måste göras mer precisa och

uppföljningsbara. Regeringen instämmer till viss del

i utredarens bedömning att målen inte varit

tillräckligt tydliga. Samtidigt kan man enligt

regeringens bedömning inte bortse från ett antal

omständigheter som gör det svårt att arbeta med

alltför konkret formulerade mål, vilka kan motverka

en konstruktiv avvägning mellan olika intressen och

komma i konflikt med verksamhetens långsiktiga

karaktär.

Enligt regeringen skall tydliga och

uppföljningsbara mål säkerställa att resurserna inom

de statliga insatserna för att främja utvecklingen

av teknik för framtidens energisystem används på

bästa sätt. Målen skall styra verksamhetens

inriktning och syfte men lämna utrymme för ansvariga

myndigheter att utforma strategi och

verksamhetsplanering för ett konstruktivt

genomförande.

För att konkretisera insatserna och prioritera

mellan olika möjliga områden behövs enligt

regeringen ett antal operativa delmål. Regeringen

anser att Statens energimyndighet bör ges i uppdrag

att konkretisera de övergripande målen på mer

verksamhetsnära nivå och lämna ett sammanhållet

förslag till mätbara mål och indikatorer som kan

användas för att kvantitativt eller kvalitativt

följa upp insatserna.

I propositionen (s. 55) meddelar regeringen även

sin avsikt att återkomma med förslag till den

närmare utformningen av det långsiktiga

energipolitiska programmet.

Motionen

I motion 2004/05:N375 (m) förordas att riksdagen

skall avslå regeringens förslag om mål för de

långsiktiga insatserna kring forskning, utveckling

och demonstration inom energiområdet. Enligt

motionärerna bör all energiproduktion klara högt

ställda miljö- och säkerhetskrav i enlighet med den

generella miljöpolitiken. Målet för insatser kring

forskning och utveckling på energiområdet bör

utformas utifrån dessa övergripande mål. Om detta

bör riksdagen göra ett uttalande föreslås det i

motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande rörande

inriktningen av verksamheten.

Vissa kompletterande uppgifter

Budgetpropositionen för år 2005

Under rubriken Analys och slutsatser i

budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s. 82)

redogör regeringen för att de förändringar som

föreslås beträffande det långsiktiga energipolitiska

programmet syftar generellt till en ökad

prioritering och koncentration av resurserna samt

till att öka ambitionsnivån när det gäller att

omsätta resultaten från forsknings- och

utvecklingsinsatserna på energiområdet i

kommersiella produkter, som kan bidra till såväl

omställningen till ett hållbart energisystem som

till Sveriges ekonomiska tillväxt. Vidare sägs att

regeringen anser det fördelaktigt att ett kommande

program får löpa under relativt många år och

föreslår därför att fortsatta långsiktiga

energipolitiska insatser skall genomföras under en

ny etapp om sju år, under perioden 2005-2011.

Regeringen ser även möjligheter att genom en mer

fokuserad prioritering öka utnyttjandet av

resurserna. Resursbehovet för insatserna kring

forskning, utveckling och demonstration på

energiområdet beräknas till 440 miljoner kronor per

år, eller totalt 3 080 miljoner kronor för hela

sjuårsperioden. Därtill sägs att regeringen avser

att återkomma om den närmare utformningen av

fortsatta långsiktiga energipolitiska insatser under

perioden 2005-2011.

Om 1997 års långsiktiga

energiomställningsprogram

Genom 1997 års energipolitiska beslut antogs ett

program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt

energisystem (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97: NU12).

Totalt anvisades drygt 9 miljarder kronor för

omställningsprogrammet. Programmet indelas i

energipolitiska åtgärder på kort sikt, åtgärder för

ett långsiktigt uthålligt energisystem samt

energipolitiskt motiverade klimatinsatser. För 1997

års långsiktiga energipolitiska program avsattes

drygt 5,6 miljarder kronor under sju år (1998-2004),

fördelat på stöd till energiforskning (2 800

miljoner kronor), energiteknikstöd (870 miljoner

kronor), introduktion av ny energiteknik (1 610

miljoner kronor) samt energipolitiskt motiverade

klimatinsatser (350 miljoner kronor).

Målet för satsningen på forskning, utveckling och

demonstration av energiteknik är att sänka

kostnaderna för och introducera ny energiteknik

baserad på förnybara energislag. Ambitionen är att

under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka

el- och värmeproduktionen från förnybara

energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik

för energieffektivisering. De övergripande målen för

energiforskningen är att bygga upp vetenskaplig och

teknisk kunskap och kompetens inom universiteten och

högskolorna samt i näringslivet för utveckling och

omställning av energisystemet i enlighet med

riksdagens energipolitiska beslut.

LångEn-utredningen

Den utredning som regeringen tillsatte om det

långsiktiga energipolitiska programmet (särskild

utredare: direktör Peter Nygårds) presenterade i

augusti 2003 sin slutrapport om energirelaterad

forskning, utveckling och demonstration, EFUD - en

del i omställningen av energisystemet (SOU 2003:80).

I rapporten sägs det inledningsvis att mycket talar

för att det i 1997 års energipolitiska beslut fästes

för stor tilltro till möjligheten för

energirelaterad forskning, utveckling och

demonstration att driva på omställningen av

energisystemet. Såväl forskning och utveckling som

omställningen av energisystemet tar tid, sägs det.

Förväntningarna på vad som kan åstadkommas med

satsningar på forskning och utveckling måste därför

vara rimliga. På åtminstone 10-20 års sikt har andra

samhälleliga styrmedel med syfte att bl.a. skapa

incitament för investeringar (såsom skatter,

allmänna ramvillkor för företagare, olika former av

stöd etc.) större betydelse för omställningen av

energisystemet enligt utredningens bedömning.

Sammantaget menar utredningen att insatser för

forskning, utveckling och demonstration visserligen

utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en

långsiktig omställning av energisystemet men att

dessa insatser inte kan utgöra den primära motorn

för omställningen. Utifrån detta antagande har

utredningen valt att anlägga två perspektiv,

nämligen dels att mer avgränsat värdera de insatser

som gjorts och styrningen av dessa samt bedöma vilka

förbättringar som kan göras, dels att med ett vidare

perspektiv analysera vad som krävs för att uppnå en

mer genomgripande omställning av energisystemet.

Analysen av de satsningar som gjorts på

energirelaterad forskning, utveckling och

demonstration i 1997 års långsiktiga energipolitiska

program görs utifrån inriktning, kvalitet och

relevans, organisation, programmens administration

samt programmens måluppfyllelse. Beträffande

måluppfyllelsen för 1997 års energipolitiska program

menar utredningen att målen till stor del kan sägas

ha uppfyllts. Verksamheten inom programmet bedöms

vara av rimlig kvalitet och relevans. Samtidigt

menar utredaren att det finns fog för att hävda att

programmet har bidragit till att sänka kostnaderna

för och introducera ny energiteknik baserad på

förnybara energislag, att bygga upp vetenskaplig och

teknisk kunskap och kompetens inom universiteten och

högskolorna samt i näringslivet, att skapa stabila

förutsättningar för ett konkurrenskraftigt

näringsliv, och en förnyelse och utveckling av den

svenska industrin samt ett breddat energi-, miljö-

och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Däremot,

påpekas det, har inte energirelaterad forskning,

utveckling och demonstration i 1997 års långsiktiga

energipolitiska program i någon större utsträckning

bidragit till Sveriges möjligheter att under de

närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och

värmeproduktionen från förnybara energikällor och

utveckla kommersiellt lönsam teknik för

energieffektivisering. Det framhålls dock att målen

överlag är oskarpt formulerade och därför svåra att

följa upp.

Tidigare utskottsbehandling

Det kan erinras om att utskottet, i samband med

att bedömningar lämnats rörande regeringens

resultatredovisning i budgetpropositionen, gjort

vissa påpekanden när det gäller målen för det

långsiktiga energipolitiska programmet, bl.a. i

betänkandena 2001/02:NU3 (s. 18) och 2002/03:NU3

(s. 19). I förstnämnda betänkande anförde

utskottet följande.

Ett långsiktigt uthålligt energisystem är den del

av programmet som är inriktad på forskning och

introduktion av ny energiteknik under

sjuårsperioden 1998-2004. I propositionen finns

inga närmare, specificerade mål angivna för vare

sig energiforskningen, energiteknikstödet eller

introduktion av ny energiteknik. Resultatet för

de tre områdena redovisas i form av anslagsutfall

och indikatorer för verksamhetens kvalitet och

relevans.

Utskottet kan konstatera att ett stort antal

forsknings- och teknikutvecklingsprojekt är i

gång, och att även nivån på näringslivets

deltagande kan anses vara tillfredsställande. Det

handlar om ett långsiktigt arbete, vars resultat

inte kan avläsas i närtid. Samtidigt gäller att

programmet nu pågått i snart fyra år, och

sannolikt börjar det snart bli möjligt att se på

utfallen av projekten. Cirka 1,8 miljarder kronor

har betalats ut till energiforskning och insatser

för energiteknik sedan år 1998, och en större

fokusering på resultaten måste nu påbörjas. Även

här är det önskvärt - särskilt med hänsyn till en

eventuell fortsättning av programmen - att en

ökad konkretion ges för målsättningen för det

långsiktiga programmet, och att specifika,

uppföljningsbara mål sätts upp för

energiforskningen, energiteknikstödet och

introduktion av ny energiteknik. En god grund för

en sådan förhöjd ambitionsnivå finns, enligt

utskottets mening, i det omfattande metodarbete

som pågått under de senaste åren och som bl.a.

har redovisats i rapporten Plan för uppföljning

och utvärdering av 1997 års energipolitiska

program (Ds 2000:14). En sådan precisering är

också viktig inför de ställningstaganden som

planeras till våren 2002 om ett eventuellt

fortsatt energipolitiskt omställningsprogram.

I det andra, tidigare angivna betänkandet, hänvisade

utskottet till vad som anförts vid föregående års

behandling och att det förutsatte att de framförda

synpunkterna iakttogs av regeringen. Vidare utgick

utskottet ifrån att de synpunkter som framförts även

beaktades inom ramen för den utredning regeringen

tillsatt för att se över det långsiktiga

energipolitiska programmet.

Utskottets ställningstagande

Enligt regeringens förslag skall två övergripande,

separata men samverkande, mål gälla för de

långsiktiga energipolitiska insatserna. Liksom

regeringen anser utskottet att det är angeläget med

tydliga och uppföljningsbara mål för att säkerställa

att resurserna inom de statliga insatserna för att

främja utvecklingen av teknik för framtidens

energisystem används på bästa sätt. Målen måste

utformas så att de styr verksamhetens inriktning och

syfte men lämnar utrymme för ansvariga myndigheter

att utforma strategi och verksamhetsplanering för

ett konstruktivt genomförande. Utskottet anser att

de av regeringen föreslagna målen svarar mot dessa

kriterier. Därtill är utskottet av den uppfattningen

att de föreslagna målen ligger i linje med det

övergripande målet för verksamhetsområdet Politik

för ett uthålligt energisystem, nämligen att energin

skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn

tagen till alla resurstillgångar.

Utskottet delar även den i propositionen framförda

uppfattningen att det behövs ett antal operativa

delmål för att konkretisera insatserna och

prioritera mellan olika områden. Den utredning som

regeringen tillsatte för att granska och utvärdera

insatserna inom 1997 års energipolitiska program

konstaterade (SOU 2003:80) att målen för programmet

var formulerade på en hög abstraktionsnivå och att

dessa mål måste göras mer precisa och

uppföljningsbara. Utredningen menade därför att det

fortsatta arbetet med att utveckla målen bör ske i

en stegvis process. I huvudsak bör, enligt

utredningens mening, denna process omfatta att

regeringen först definierar de övergripande målen,

vartefter Energimyndigheten ges i uppdrag att

konkretisera vad detta bör innebära för målen på mer

verksamhetsnära nivå, och regeringen slutligen slår

fast den sammanhållna målhierarkin. Som redogjorts

för har även utskottet, i samband med bedömningar av

regeringens resultatredovisningar, framhållit att en

ökad konkretion när det gäller målsättningen för det

långsiktiga programmet är viktigt och att specifika

uppföljningsbara mål bör sättas upp. Utskottet är

därför positivt till att regeringen avser att ge

Energimyndigheten i uppdrag att konkretisera de

övergripande målen på en mer verksamhetsnära nivå

och lämna ett sammanhållet förslag till mätbara mål

och indikatorer som kan användas för att följa upp

insatserna. Utskottet förutsätter att regeringen

håller riksdagen informerad om hur detta arbete

fortskrider. I detta sammanhang vill utskottet även

understryka vikten av att dessa mål och indikatorer

på ett tydligt sätt återspeglas i den

resultatredovisning och resultatbedömning som

regeringen framgent avlämnar i budgetpropositionen.

Utan att här närmare gå in på inriktningen för

insatserna vill utskottet ändock markera sin

inställning i frågan. En successiv avveckling av

kärnkraften förutsätter forskning, utveckling och

demonstrationsinsatser på energiområdet. Enligt

utskottets uppfattning måste den långsiktiga

energiforskningen drivas med tydliga och långsiktiga

mål. Utskottet vill här även betona betydelsen av

att de resurser som avsätts för dessa insatser får

en starkare fokusering, och att de i första hand

riktas in på att stödja omställningen av

energisystemet och den fortsatta utvecklingen av

energimarknaderna.

I likhet med vad som sägs i budgetpropositionen

anser utskottet det fördelaktigt om det kommande

programmet får löpa under relativt många år.

Inriktningen bör därför vara att de fortsatta

långsiktiga energipolitiska insatserna, med start år

2005, skall genomföras under en ny etapp om sju år.

Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om mål för insatserna kring forskning,

utveckling och demonstration på energiområdet. De

mot förslaget stående motionsyrkandena avstyrks.

Kärnkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med bl.a. krav

på att beslutet om kärnkraftsavvecklingen

skall upphävas, att Barsebäcks första reaktor

skall återstartas och att lagen om

kärnkraftens avveckling skall avskaffas.

Utskottet hänvisar till de riktlinjer som

fastställts och de beslut riksdagen fattat.

Jämför reservationerna 5 (m, fp, kd) och 6

(mp).

Riksdagen bör avslå motioner med krav på en förnyad

folkomröstning rörande kärnkraften. Utskottet

hänvisar till den energipolitiska

överenskommelse som träffats och vad

riksdagen har beslutat. Jämför

reservationerna 7 (m, fp), 8 (kd) och 9 (mp).

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att förbudet i

den s.k. kärntekniklagen mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer skall avskaffas.

Utskottet står fast vid tidigare

ställningstaganden i denna fråga. Jämför

reservation 10 (m, fp).

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om att förbudet

i nyssnämnda lag mot vissa förberedande

åtgärder i syfte att uppföra en

kärnkraftsreaktor skall upphävas. Utskottet

hänvisar till vad det gett uttryck för vid de

tidigare tillfällen frågan behandlats och ser

för närvarande inget skäl för ett ändrat

ställningstagande i frågan. Jämför

reservation 11 (m, fp, kd).

Riksdagen bör därtill avslå vissa övriga motionsyrkanden

rörande kärnkraften, bl.a. om att det skall

vara Statens kärnkraftinspektion och inte

regeringen som prövar frågor om tillstånd för

höjning av den termiska effekten. Jämför

reservation 12 (m, fp, kd).

Motionerna

I motion 2004/05:N425 (s) begärs ett

tillkännagivande om att tillståndsprövningen för

höjningen av termisk effekt vid kärnkraftverk bör

förenklas. En ansökan om höjning av den termiska

effekten vid ett kärnkraftverk prövas för närvarande

av regeringen efter det att ansökan beretts och ett

särskilt yttrande upprättats av Statens

kärnkraftinspektion (SKI). I linje med vad

Miljöbalkskommittén har föreslagit i sitt

delbetänkande om en effektivare miljöprövning (SOU

2003:124) rörande förenkling och effektivisering av

tillståndsprocessen beträffande vissa verksamheter

som skall prövas enligt miljöbalken, bör enligt

motionären även prövningen av ansökan om tillstånd

för höjning av den termiska effekten vid

kärnkraftverk helt förbehållas SKI. Myndigheten

innehar redan den särskilda kunskap i frågan som

krävs och torde vara bäst lämpad att göra

erforderliga avvägningar vid prövning av en ansökan,

hävdas det.

Riksdagens beslut om en förtida avveckling av

kärnkraften bör rivas upp enligt vad som anförs i

motion 2004/05:N405 (m). Varje slag av

kraftproduktion har sina för- respektive nackdelar,

sägs det i motionen. Om man, liksom regeringen,

anser att kärnkraftens nackdelar inte går att

bemästra borde alla svenska reaktorer stängas

snarast. Om man å andra sidan, anför motionärerna

instämmande, anser att dessa nackdelar är hanterbara

är det logiskt att dra nytta av kärnkraften så länge

den med uppfyllda säkerhetskrav är ekonomiskt

lönsam. Ovanstående innebär även att de politiska

hindren för en återstart av Barsebäcks första

reaktor tas bort. Vidare bör riksdagen verka för att

upphäva lagen om kärnkraftens avveckling. I motionen

pläderas även för att bestämmelserna i den s.k.

kärntekniklagen om förbud mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer (5 a §) och om förbud mot vissa

förberedande åtgärder i syfte att uppföra en

kärnkraftsreaktor (6 §) bör upphävas.

I motion 2004/05:K294 (m) föreslås ett

riksdagsuttalande om en förnyad prövning av

kärnkraftens ställning genom att en ny

folkomröstning hålls i frågan. Motionärerna

framhåller att det nästan gått ett kvartssekel sedan

folkomröstningen om kärnkraften ägde rum och att det

finns en osäkerhet i hur beslutet skall tolkas.

Därtill har väljarkåren genomgått betydande

förändringar. Uppskattningsvis har 2,5 miljoner nya

väljare tillkommit och 1,5 miljoner väljare

försvunnit genom att de avlidit. Det är angeläget

att de nya väljargrupperna får möjlighet att avge

sin syn på frågan, sägs det i motionen.

Även i motion 2004/05:K341 (m) förordas, utifrån

ett liknande resonemang, en förnyad prövning av

kärnkraften. Ett tillkännagivande av riksdagen om

detta förordas av motionärerna.

I motion 2004/05:N203 (m) föreslås att riksdagen

skall besluta att upphäva 6 § kärntekniklagen.

Att 6 § kärntekniklagen skall upphävas förordas

även i motion 2004/05: N251 (m). Motionären menar

att denna bestämmelse inte fyller någon funktion då

det av 5 § i samma lag framgår att tillstånd att

uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas. Ett

avskaffande av bestämmelsen skulle även möjliggöra

uppförandet av en anläggning för destruktion av

radioaktivt avfall i Sverige.

I motion 2004/05:N348 (m) anförs att 1997 års

energipolitiska uppgörelse bör rivas upp med

innebörden att Barsebäcks första reaktor åter tas i

drift och att Barsebäcks andra reaktor inte stängs

av i förtid.

Ett tillkännagivande om att stoppa avvecklingen av

kärnkraften, återstarta den avställda reaktorn i

Barsebäcksverket och upphäva förbudet i

kärntekniklagen mot nybyggnation av kärnkraftverk

föreslås i motion 2004/05:N242 (fp).

Att kärnkraften bör utnyttjas under hela sin

tekniska och ekonomiska livslängd pläderas för i

motion 2004/05:N309 (fp). Motionärerna menar att

reaktorer skall stängas först när en behörig

myndighet konstaterar att de inte längre uppfyller

gällande säkerhets- och miljökrav. Politiker är inte

bäst på att avgöra när en stängning skall äga rum. I

motionen förordas även att Barsebäcks första reaktor

tas i bruk igen så snart som möjligt. Den till

hälften genomförda avvecklingen av kärnkraftverket i

Barsebäck har bidragit till effektproblem under

vintrarna och till en betydande osäkerhet inom

industrin beträffande den framtida tillgången på el.

Därtill föreslås tillkännagivanden om att lagen om

kärnkraftens avveckling bör avskaffas och att såväl

5 a § som 6 § i kärntekniklagen bör upphävas. Vidare

begärs ett tillkännagivande om att möjligheterna att

utnyttja värmen i kärnkraftverkens kylvatten för

t.ex. fjärrvärme till närliggande bostäder närmare

bör utredas.

I motion 2003/04:MJ66 (fp) förordas att riksdagen

bör medge att den avstängda reaktorn i Barsebäck får

startas om och att ytterligare en reaktor får

uppföras i anslutning till de befintliga reaktorerna

i Ringhals. Därtill föreslås att riksdagen skall

besluta att upphäva 5 a § och 6 § lagen om

kärnteknisk verksamhet.

En rimlig svensk energipolitik borde innebära att

vi använder våra kärnkraftsreaktorer så länge det är

tekniskt möjligt och att vi öppnar upp för byggandet

av nya reaktorer, sägs det i motion 2004/05:N415

(fp). Detta skulle medföra vinster för såväl miljön

som för tillväxten och välfärden. Riksdagen bör

därför upphäva den särskilda lagen om förtida

avveckling av kärnkraften och låta reaktorerna

drivas så länge de uppfyller lagens säkerhetskrav.

Vidare bör riksdagen upphäva det s.k. tankeförbudet

(6 §) i kärntekniklagen.

Att beslutet om avvecklingen av Barsebäck skall

rivas upp och att den redan stängda reaktorn skall

återstartas förordas också i motion 2004/05:N420

(fp). Staten bör även medge att en femte

kärnkraftsreaktor får uppföras i Ringhals i stället

för ett nytt oljekraftverk i Stenungsund och ett

nytt gaskraftverk i Malmö, vilka skulle öka

koldioxidutsläppen med nästan 4 miljoner ton per år.

Vidare anförs att förbudet mot forskning och

planering av ny kärnkraft i Sverige förhindrar att

ny, viktig kunskap genereras inom landet samt våra

möjligheter att utvärdera internationell forskning

på området.

Ett riksdagsuttalande när det gäller kärnkraften

föreslås i motion 2004/05: N410 (kd). Enligt

motionärerna bör det i prövningen av villkoren inför

en stängning av Barsebäcks andra reaktor ingå en

ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och

en samhällsekonomisk analys. Så har inte varit

fallet när riksdagen vid tidigare tillfällen prövat

frågan om en stängning, sägs det i motionen.

Riksdagen bör även besluta att upphäva det s.k.

tankeförbudet (6 §) i kärntekniklagen.

I motion 2004/05:N276 (kd, m) anförs att Barsebäck

2 inte bör stängas innan det finns annan ny

produktionskapacitet i tillräcklig omfattning.

Energiomställningen har inte kunnat genomföras i den

takt som 1997 års energiöverenskommelse förutsatte

och forskningen har heller inte lett fram till några

egentliga alternativ. Motionärerna framhåller även

att de tidigare motioner de avgett rörande detta

ärende inte har behandlats i sak utan viftats bort

med gällande beslut och pågående förhandlingar om en

kärnkraftsavveckling.

Ett tillkännagivande av riksdagen om att statens

förhandlingar med kärnkraftsindustrin snarast bör

avslutas förordas i motion 2004/05:N307 (mp).

Motionärerna menar att dessa förhandlingar

förhindrar en företagsekonomiskt motiverad

nedläggning av reaktorerna. Medan förhandlingarna

pågår har kraftföretagen allt intresse av att hålla

alla reaktorer igång.

Vissa kompletterande uppgifter

Om kärnkraftens avveckling

Enligt 1997 års energipolitiska beslut (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) skall de två

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra

under vissa villkor - ställas av. Det beslut

riksdagen tog våren 2002 (prop. 2001/02:143, bet.

2001/02:NU17) innebar, enligt vad som angavs, en

bekräftelse på att 1997 års energipolitiska

riktlinjer låg fast.

Den 30 november 1999 stängdes den första reaktorn

i Barsebäck. Den andra reaktorn skulle enligt 1997

års energipolitiska beslut ställas av före den 1

juli 2001. Ett villkor för stängningen är dock att

bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom

tillförsel av ny elproduktion och minskad

elanvändning. Vidare får stängningen inte medföra

påtagligt negativa effekter i fråga om elpriset,

tillgången på el för industrin, effektbalansen eller

miljön och klimatet. Regeringen redovisade hösten

2000 i en skrivelse (skr. 2000/01:15) sin bedömning

att riksdagens villkor inte var uppfyllda för en

stängning av den andra reaktorn i Barsebäck före den

1 juli 2001. Regeringen bedömde emellertid att en

stängning skulle kunna genomföras senast före

utgången av år 2003 efter det att erforderliga

åtgärder fått genomslag. Riksdagen (bet.

2000/01:NU3) instämde i regeringens bedömning.

Regeringen redovisade hösten 2001 ånyo i en

skrivelse (skr. 2001/02: 22) sin bedömning. Den

förnyade prövning som regeringen låtit göra under år

2001 visade att förutsättningarna för en stängning

inte hade förändrats sedan prövningen året innan.

Även denna gång delade riksdagen (bet. 2001/02: NU3)

regeringens bedömning.

Våren 2002 meddelade regeringen sin avsikt (prop.

2001/02:143) att söka nå en överenskommelse med

industrin om en långsiktigt hållbar politik för den

fortsatta kärnkraftsavvecklingen och omställningen

av energisystemet. Regeringen beslutade i juni 2002

att utse en förhandlingsman (generaldirektör Bo

Bylund) med uppdrag att för statens del genomföra

överläggningar med industrin i syfte att förbereda

en sådan överenskommelse.

Regeringen presenterade våren 2003 en ny bedömning

(prop. 2002/03:85) avseende villkorsuppfyllelsen för

en stängning av den andra reaktorn i Barsebäck.

Enligt regeringens bedömning var inte riksdagens

villkor för en stängning helt uppfyllda när det

gällde effektbalanssituationen och påverkan på

miljön och klimatet. Vidare ansåg regeringen att

frågan om stängningen av Barsebäck 2 bör hanteras

tillsammans med förhandlingarna om de övriga

kvarvarande reaktorerna och frågan om

energiomställningen i sin helhet. Möjligheterna till

en snabb stängning av Barsebäck 2 inom ramen för en

förhandlingslösning skulle särskilt prövas.

Regeringen beslutade i mars 2003 om ett särskilt

tilläggsuppdrag till förhandlingsmannen i denna del.

En särskild redovisning avseende Barsebäck 2 skulle

lämnas senast den 30 april 2004.

Riksdagen beslöt i juni 2003 (bet. 2002/03:NU11) i

enlighet med regeringens uppfattning. Samtidigt

gjorde riksdagen ett uttalande om att det bör vara

regeringen som på grundval av den eventuella

överenskommelsen som uppnås i förhandlingarna med

kraftindustrin, eller i annat fall i enlighet med

lagen om kärnkraftens avveckling, avgör när en

stängning av Barsebäck 2 är möjlig. Riksdagen

framhöll emellertid att de av riksdagen uppställda

villkoren för en stängning alltjämt gäller. I

reservationer (m, fp; kd; mp) framförde företrädare

för dessa partier sin syn på stängningen av

Barsebäck 2.

I början av oktober 2004 överlämnade

förhandlingsmannen en rapport om den fortsatta

omställningen av energisystemet (N2002/11872/ESB)

till dåvarande näringsminister Leif Pagrotsky. Det

konstaterades i rapporten att någon

förhandlingslösning inte kunnat nås med

kärnkraftsföretagen och att förhandlingsmannen inte

bedömde det meningsfullt att fortsätta med

förhandlingarna. I rapporten framhålls att dagens

kärnkraftsberoende inte är långsiktigt hållbart och

att en omställning till ett långsiktigt hållbart

energisystem tar tid. Vidare sägs det att

kärnkraftsföretagens ansvar för olyckor bör skärpas.

Den socialdemokratiska regeringen, Centerpartiet

och Vänsterpartiet presenterade kort därefter ett

dokument med en strategi för den fortsatta

avvecklingen av kärnkraften. Enligt dokumentet

(daterat 2004-10-04) måste avvecklingen av

kärnkraften ske på ett ansvarsfullt och kontrollerat

sätt och utbyggnaden av ny elproduktion måste ske

kontinuerligt så att svensk industri och samhället i

övrigt tillförsäkras el på internationellt

konkurrenskraftiga villkor. Vidare erinras om att

ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i

Barsebäck, enligt 1997 års energipolitiska beslut,

är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras

genom tillförsel av ny elproduktion och minskad

användning av el. Det noteras även i dokumentet att

riksdagen vid den senaste prövningen fann att

villkoren för en stängning av Barsebäck 2 före

utgången av år 2003 inte var helt uppfyllda vad

avser effektbalansen och påverkan på miljön och

klimatet. Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits

av Affärsverket svenska kraftnät inom ramen för

effektbalansmodellen och det intensifierade

klimatsamarbetet inom EU är partierna dock överens

om att Barsebäck 2 skall stängas under år 2005 och

att förberedelserna för detta omedelbart skall

påbörjas. Efter stängningen av Barsebäck 2, sägs det

i dokumentet, är nästa steg en prövning av de äldsta

reaktorerna. En sådan prövning bör ske ett par år

efter stängningen av Barsebäck 2. Lagen om

kärnkraftens avveckling ger företagen rätt till

ersättning för det fall stängningen sker innan

verket varit i drift under 40 år. Det sägs även att

regeringen i god tid bör meddela ägarna till berört

verk om en förestående stängning.

Beträffande lagen (1997:1320) om kärnkraftens

avveckling kan nämnas att enligt denna lag får

regeringen besluta att rätten att med stöd av

tillstånd enligt kärntekniklagen driva en

kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi skall

upphöra att gälla vid en viss tidpunkt. Vid

riksdagsbehandlingen av nämnda lag betonade

utskottet (bet. 1997/98:NU5) bl.a. de villkor för

avställningen som tidigare nämnts. I reservationer

(m, fp; kd) yrkades avslag på förslaget till lag om

kärnkraftens avveckling.

Om en ny folkomröstning rörande kärnkraften

Riksdagen avslog hösten 2003 (bet. 2003/04:NU3)

liknande motioner med krav på en ny folkomröstning

om kärnkraften som de här aktuella. Utskottet

hänvisade i sitt ställningstagande till den

energipolitiska uppgörelse som träffats mellan

företrädare för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Centerpartier och de beslut riksdagen fattat.

Även reservanterna (m, fp; kd; mp) avstyrkte de då

aktuella motionerna med krav på en ny folkomröstning

rörande kärnkraften.

Vissa bestämmelser i kärntekniklagen

Enligt 5 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet, den s.k. kärntekniklagen, får det inte

meddelas tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor.

Beslutet om ett förbud mot att uppföra en

kärnkraftsreaktor fattades av riksdagen år 1986

(prop. 1986/87:24, bet. 1986/87:NU13). Beslutet

innebar i praktiken ett förbud för regeringen att

använda den rätt att ge tillstånd till nya

kärnkraftsreaktorer som regeringen innan införandet

av denna bestämmelse formellt hade enligt lagen.

Utskottet påpekade i detta sammanhang att det var

väl befogat att riksdagen bringar kärntekniklagens

bestämmelser om möjlighet att erhålla tillstånd till

kärnteknisk verksamhet i överensstämmelse med

riktlinjerna för den långsiktiga energipolitiken.

Vidare anfördes att det var naturligt att

statsmakterna tydligt markerar att nya

kärnkraftsreaktorer är ett avslutat stadium i den

svenska energipolitiken. I reservationer (m; fp)

argumenterades mot att bestämmelsen skulle införas.

I 6 § kärntekniklagen stipuleras att ingen får

utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,

beställa utrustning eller vidta andra sådana

förberedande åtgärder i syfte att inom landet

uppföra en kärnkraftsreaktor. I samband med

införandet av detta förbud diskuterade utskottet

först innebörden av den föreslagna bestämmelsen.

Härvid framhöll utskottet (prop. 1986/87:24, bet.

1986/87:NU13) att förbudets funktion skulle vara att

motverka att personer i en åsyftad begränsad krets -

ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som

reaktorinnehavare - vidtar något slags

resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att

uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Ett enigt utskott

underströk att ett sådant förbud inte skulle

förhindra personer i nämnda krets att t.ex.

muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och

ökad kärnkraftsanvändning, inklusive uppförande av

ytterligare kärnkraftsaggregat. Det skulle inte

heller, betonade utskottet, inkräkta på

möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete

på det kärntekniska området och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete inom detta

område. Därefter tog utskottet ställning till frågan

om införandet av förbudet. Med vissa redaktionella

ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle

införas, medan en motsatt uppfattning fördes fram i

en reservation (m, fp).

Senast utskottet behandlade förbudet (5 a §) mot

att uppföra en kärnkraftsreaktor var hösten 2003 med

anledning av då aktuella motioner. Utskottet

framhöll (bet. 2003/04:NU3) att skälen för att

införa bestämmelsen i allra högsta grad alltjämt är

giltiga och såg inga skäl för riksdagen att gå

motionärerna till mötes. En annan uppfattning

framfördes i en reservation (m, fp). Vid detta

tillfälle avslog riksdagen även motioner om att

avskaffa förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa

förberedande åtgärder i syfte att uppföra en

kärnkraftsreaktor. Utskottet påtalade i sitt

ställningstagande att denna bestämmelse inte

begränsar möjligheten till forskning och

energitekniskt utvecklingsarbete. Att bestämmelsen

borde avskaffas förordades i en reservation (m, fp,

kd).

Det kan i detta sammanhang även erinras om att

Kärnsäkerhetsutredningen i sitt betänkande om

kärnkraftverkens säkerhet och strålskydd (SOU 2003:

100) föreslagit att 6 § i kärntekniklagen skall tas

bort. Utredningen påpekar att det framkommit att

bestämmelsen ofta misstolkas som att forskning på

det kärntekniska området inte skulle vara tillåten

ens när det gäller sådan forskning som kan bidra

till utveckling av kärnsäkerhet. Utrednings förslag

har remissbehandlats och ett beredningsarbete pågår

inom Regeringskansliet. Enligt de uppgifter som

inhämtats är det regeringens avsikt att under våren

2005 återkomma till riksdagen med en proposition

vari de förslag utredningen framlagt beaktas.

Om tillståndsprövning för höjning av termisk

effekt

En höjning av den termiska effekten vid ett

kärnkraftverk kräver tillstånd dels enligt

kärntekniklagen, dels enligt miljöbalken.

I 5 § i förstnämnda lag stipuleras att det krävs

tillstånd enligt denna lag för kärnteknisk

verksamhet. Frågor om tillstånd prövas av regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Av 16 § förordning (1984:14) om kärnteknisk

verksamhet framgår vilka frågor som Statens

kärnkraftinspektion (SKI) prövar; dit hör inte en

effekthöjning. Vidare framgår av förordningen (24 §)

att en ansökan om tillstånd enligt 5 § lagen om

kärnteknisk verksamhet skall göras skriftligen och

ges in till SKI. Om ansökan avser en fråga som

regeringen skall pröva, skall myndigheten skaffa

behövliga yttranden och med ett eget yttrande

överlämna handlingarna i ärendet till regeringen.

I 5 b § kärntekniklagen anges att vid prövning av

ärenden enligt denna lag skall vissa bestämmelser i

miljöbalken tillämpas. Därtill fastslås att en

miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan

om tillstånd att uppföra, inneha eller driva en

kärnteknisk anläggning. Denna prövning görs av en

miljödomstol och berörda parter, däribland SKI, får

yttra sig.

Som redogörs för i motionen har

Miljöbalkskommittén med anledning av sitt uppdrag

att undersöka möjligheterna att effektivisera och

förenkla miljöprövningen utan att hälso- och

miljöskyddskraven åsidosätts redovisat förslag i

betänkandet om en effektivare miljöprövning (SOU

2003:124). Kommittén föreslår bl.a. ändringar i 17

kap. miljöbalken om regeringens

tillåtlighetsprövning. Av 1 § framgår att regeringen

skall pröva tillåtligheten av nya verksamheter av de

slag som därefter räknas upp, däribland anläggningar

för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen

enligt kärntekniklagen samt anläggningar för att

bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan

användas för framställning av kärnbränsle.

Bestämmelsen i denna del bör enligt kommittén tas

bort. Miljöbalkskommitténs förslag har

remissbehandlats och Miljödepartementet arbetar med

en lagrådsremiss i ärendet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först motionsyrkanden rörande

avvecklingen av kärnkraften och därefter kraven på

en folkomröstning och på upphävande av dels förbudet

mot uppförande av kärnkraftsreaktorer, dels förbudet

mot vissa förberedande åtgärder. Avslutningsvis

behandlar utskottet vissa övriga frågor om

kärnkraft.

Avvecklingen av kärnkraften

Som utskottet vid tidigare tillfällen framhållit är

avvecklingen av kärnkraften en central del i den

energipolitiska uppgörelse som träffats mellan

företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet

och Vänsterpartiet. Enligt de riktlinjer som

riksdagen fastställt skall kärnkraften ersättas med

effektivisering av elanvändningen, konvertering till

förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel

elproduktionsteknik. Mot detta stående

motionsyrkanden bör inte vinna riksdagens gillande.

Genom tidigare fattade beslut har riksdagen ställt

sig bakom den ordning som innebär att de två

reaktorerna i Barsebäck skall stängas av. Den första

reaktorn i Barsebäck stängdes i november 1999.

Stängningen av Barsebäcks andra reaktor är villkorad

såtillvida att bortfallet av elproduktion skall

kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och

minskad användning av el. Enligt vad riksdagen

fastställt får en stängning inte heller medföra

negativa effekter i fråga om elpriset, tillgången på

el för industrin, effektbalansen eller miljön och

klimatet. Dessa krav bör enligt utskottets mening

tillgodose vad som efterlyses i motion 2004/05:N276

(kd, m).

Riksdagen har vid tre tillfällen prövat frågan om

en stängning av Barsebäcks andra reaktor, utan att

en riksdagsmajoritet funnit att villkoren för en

stängning varit uppfyllda. Vid det senaste

tillfället, våren 2003, beslöt riksdagen att frågan

om en stängning av Barsebäck 2 skulle ingå i de då

pågående förhandlingarna mellan staten och

kraftindustrin. Därtill uttalade riksdagen, på

utskottets initiativ, att det bör vara regeringen

som på grundval av den eventuella överenskommelse

som uppnås i förhandlingarna med kraftindustrin

eller, om en förhandlingslösning inte kan nås, med

hjälp av lagen om kärnkraftens avveckling avgör när

en stängning av Barsebäck 2 är möjlig. Utskottet

underströk emellertid samtidigt att de av riksdagen

uppställda villkoren för en stängning alltjämt

gäller.

Som tidigare redogjorts för anmälde den av

regeringen utsedda förhandlingsmannen i oktober 2004

att någon förhandlingslösning inte kunnat nås med

kraftindustrin och att denne därför avbrutit sitt

arbete. Kort därefter meddelade företrädare för

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet

att de var eniga om en strategi för den fortsatta

avvecklingen av kärnkraften som bl.a. innebär att

ett förberedelsearbete igångsatts för att stänga

Barsebäck 2 under år 2005. Utskottet ställer sig

bakom detta arbete men vill samtidigt erinra om de

av riksdagen uppställda villkoren för en stängning.

Enligt utskottets mening lägger nämnda strategi

grunden för långsiktighet och stabilitet i

energipolitiken. När det gäller den fortsatta

avvecklingen av kärnkraften vill utskottet anföra

följande. De elva kärnkraftsreaktorer som är i drift

svarar för närmare hälften av den svenska

elproduktionen. Dessa reaktorer tillkom under en

period på tretton år. Det betyder att samtliga

reaktorer kan beräknas komma att falla för

åldersstrecket under en och samma relativt korta

tidsperiod. Enligt utskottets bedömning är det inte

realistiskt att bygga ut ny elproduktion i samma

takt som kärnkraften byggdes ut. Utskottet anser

inte heller att Sverige bör förlita sig på utbyggnad

av ett enda produktionsslag. Avvecklingen av

kärnkraften måste därför ske på ett ansvarsfullt och

kontrollerat sätt, och utbyggnaden av ny

elproduktion måste ske kontinuerligt så att såväl

svensk industri som samhället i övrigt tillförsäkras

el på internationellt konkurrenskraftiga villkor.

Avgörande för takten i den fortsatta avvecklingen är

enligt utskottets mening hur väl vi lyckas med

effektiviseringen av energianvändningen och med

introduktionen av alternativ produktion på

marknaden. Utskottet ser dock goda möjligheter för

detta.

Kravet i motion 2004/05:N307 (mp) rörande att

förhandlingarna med kraftindustrin skall avslutas

kan med hänvisning till ovanstående redogörelse

anses tillgodosett och kan av detta skäl avstyrkas.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Folkomröstning rörande kärnkraften

Med anledning av de motioner som lyfter upp krav på

en ny folkomröstning rörande kärnkraften vill

utskottet anföra följande. Efter folkomröstningen år

1980 uttalade riksdagen att kärnkraften skall

avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till

behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla

sysselsättning och välfärd. Enligt utskottets mening

var detta ett viktigt vägval.

I dag finns det i riksdagen en bred majoritet för

att kärnkraften skall avvecklas. Enligt gällande

riktlinjer för energipolitiken skall

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck ställas av och

energiförsörjningen skall i ökande utsträckning

baseras på förnybara energislag. Dessa riktlinjer,

vilka tillkommit genom överenskommelser mellan

företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet

och Vänsterpartiet och fastslagits genom de beslut

riksdagen fattade våren 1997 och våren 2002, är

enligt utskottets mening det som är styrande när det

gäller kärnkraftens framtid. Någon ny folkomröstning

rörande kärnkraften ser utskottet inte framför sig.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna 2004/05:K294 (m) och 2004/05:K341 (m).

Förbudet mot uppförande av kärnkraftsreaktorer

När det gäller förbudet i kärntekniklagen (5 a §)

mot att uppföra nya kärnkraftsreaktorer står

utskottet fast vid tidigare ställningstaganden i

denna fråga. Förbudet är riktat mot regeringen och

utskottet vill erinra om att det vid införandet av

denna bestämmelse bl.a. betonades att det var

naturligt att statsmakterna tydligt markerar att

uppförandet av nya kärnkraftsreaktorer inte är

aktuellt. Detta är enligt utskottets mening alltjämt

giltigt. Motionsyrkanden vari en annan uppfattning

framförs avstyrks således.

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder

Förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa

förberedande åtgärder i syfte att uppföra en

kärnkraftsreaktor har under de senaste åren

behandlats av utskottet vid upprepade tillfällen.

Utskottet hänvisar till vad det gett uttryck för vid

dessa tillfällen och ser för närvarande inget skäl

för ett ändrat ställningstagande i frågan. Samtliga

här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet

med det sagda.

Vissa övriga frågor rörande kärnkraft

När det gäller vad i motion 2004/05:N309 (fp) anförs

om möjligheterna att utnyttja värmen i

kärnkraftverkens kylvatten vill utskottet erinra om

att olika alternativ för användning av värmeenergi

från kondensering av ångan efter passage genom

turbinen diskuterades och utreddes i samband med

utbyggnaden av bl.a. kärnkraftverket i Forsmark. Den

systemutformning som valts i Sverige innebär att man

utnyttjar möjligheten att använda mycket kallt

kylvatten och kondenserar ångan vid lägsta möjliga

tryck. Därigenom ökas den andel av den frigjorda

energin som kan användas för elproduktion. För att

använda värmen för fjärrvärmedistribution skulle man

tvingas avstå från en betydande del av

kärnkraftverkets elproduktion genom att då en

väsentlig mindre tryckskillnad skulle kunna användas

för att driva turbiner och generatorer. Utskottet

vill i detta sammanhang även påminna om att

Fjärrvärmeutredningen (dir. 2003:102) har i uppdrag

att utvärdera behovet av koncessionsplikt för att

bygga och använda rörledningar som används för

transport av fjärrvärme. Utredningen skall

slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2005.

Någon särskild utredning i enlighet med vad som

föreslås i tidigare nämnda motion anser utskottet

inte att det finns behov av.

Förenklingar när det gäller tillståndsprövningen

för höjning av termisk effekt vid kärnkraftverken

efterlyses i motion 2004/05:N425 (s). Utskottets

uppfattning är, såvitt gäller miljöbalken, att

regler ibland leder till långdragna och

administrativt komplicerade processer. Olika

förenklingar har föreslagits av Miljöbalkskommittén.

Förslagen har remissbehandlats och ärendet bereds

för närvarande inom Regeringskansliet. Utan att gå

in på detaljer är utskottet övertygat om att

tillståndsprocesser kan förkortas utan att

sakprövningen blir lidande. Utskottet delar dock

inte uppfattningen att riksdagen skall göra ett

uttalande med innebörden att det skall vara Statens

kärnkraftinspektion och inte regeringen som prövar

frågor om tillstånd för höjning av den termiska

effekten. Motionen bör därför inte föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrks här aktuella motioner i

berörda delar.

Vattenkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå två motioner vari olika

tillkännagivanden rörande vattenkraften

efterfrågas. Utskottet erinrar om de

riktlinjer riksdagen fastställt och att

småskalig vattenkraft stimuleras genom det

elcertifikatssystem som infördes i maj 2003.

Jämför reservationerna 13 (m, fp, kd) och 14

(mp).

Motionerna

Ett tillkännagivande om att förutsättningarna för

bibehållen vattenkraft i energisystemet inte bör

försämras föreslås i motion 2004/05:N450 (s). När

det gäller den svenska omställningen av

energisystemet har vattenkraften i stort sett hamnat

utanför diskussionen. Motionärerna menar att

regeringen bör skicka en tydlig signal om att man

uppskattar vattenkraften och att man inte skall

försvåra fortsatt användning av denna energikälla.

Det är viktigt att säkerställa att

produktionsminskningar inte blir fallet. I detta

inbegrips att omprövningar av vattendomar kan komma

att leda till nya krav om produktionsminskningar men

även ökad beskattning. Ryckigheten i

skattebelastningen skadar investeringsklimatet för

långsiktiga investeringar i vattenkraften.

I motion 2004/05:N360 (kd) förordas satsningar på

den småskaliga vattenkraften. Motionären menar att

investeringsbidrag för uppförande, upprustning eller

effekthöjning av småskaliga vattenkraftverk bör öka.

I Sverige finns det mer än 2 000 nedlagda små

vattenkraftverk, sägs det i motionen. Många av dessa

finns i glesbygdsområden. Genom att rusta upp dessa

och dessutom bygga en del miljöanpassade nya

anläggningar kan det årliga bidraget från denna typ

av småskalig vattenkraft öka från 1,7 TWh till ca 4

TWh. Regeringen bör därför på olika sätt stimulera

detta.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt de riktlinjer för energipolitiken som

riksdagen fastställt (prop. 2001/02: 143, bet.

2001/02:NU17) skall nationalälvarna och de övriga

älvsträckor som riksdagen undantagit från utbyggnad

även fortsättningsvis skyddas. I miljöbalken (4:6)

stipuleras att vattenkraftverk samt vattenreglering

eller vattenöverledning för kraftändamål inte får

utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven,

Piteälven och Vindelälven med tillhörande

vattenområden, källflöden och biflöden samt i vissa

andra i bestämmelsen uppräknade vattenområden med

tillhörande käll- och biflöden.

Inom ramen för 1997 års kortsiktiga

energipolitiska program (1998-2002) gavs stöd bl.a.

till investeringar i småskalig vattenkraft. För

åtgärden avsattes 145 miljoner kronor under denna

period. Bidrag till investeringar i småskalig

vattenkraft lämnades med 15 % av

investeringskostnaden i miljövänliga, småskaliga

vattenkraftverk med en installerad effekt mindre är

1 500 kW. Målet var att öka den årliga

elproduktionen från småskalig vattenkraft med 0,25

TWh. Antalet ansökningar om stöd var dock begränsat

och stödet slogs senare samman med

investeringsstödet till vindkraft samtidigt som

bidraget sänktes till 10 % av investeringskostnaden

(prop. 2001/02:1). I budgetpropositionen för år 2005

(prop. 2004/05:1) redogörs för att de beslutade

åtgärderna för småskalig vattenkraft inom ramen för

1997 års energipolitiska program t.o.m. april 2004

uppgår till en årlig ökning om 0,04 TWh.

I maj 2003 ersattes nämnda stödform av ett

elcertifikatssystem (prop. 2002/03:40, bet.

2002/03:NU6). Systemet bygger på att den som

producerar förnybar el skall (kostnadsfritt)

tilldelas elcertifikat av staten. Samtidigt åläggs

elanvändare en skyldighet att förvärva elcertifikat

i förhållande till elförbrukningen (kvotplikt). El

producerad med användning av vindkraft, solenergi,

vågenergi, geotermisk energi, biobränslen och viss

vattenkraft är certifikatberättigande elproduktion.

I februari 2004 beslöt riksdagen att även

elproduktion som sker med torv i godkända

kraftvärmeverk skall vara elcertifikatsberättigande

(prop. 2003/04:42, bet. 2003/04:NU8). När det gäller

vattenkraften är en innehavare av en anläggning där

el produceras med användning av vattenkraft

berättigad att bli tilldelad elcertifikat om

produktionen sker i följande typer av anläggningar:

· en anläggning som var i drift vid utgången av

april 2003 och som har en installerad effekt som

inte är högre än 1 500 kW,

·

· en anläggning som hade tagits ur drift före den 1

juli 2001 och som därefter tagits i drift efter

utgången av år 2002,

·

· en anläggning som tagits i drift första gången

efter utgången av år 2002.

·

Utskottets ställningstagande

Vattenkraften är den viktigaste energikällan för

förnybar elproduktion i Sverige. Även framgent

kommer den att spela en central roll för landets

elförsörjning. Enligt utskottets mening bör de stora

möjligheter som finns att effektivisera befintliga

vattenkraftverk och att bygga ut sådan vattenkraft

som ingår i elcertifikatssystemet tillvaratas.

Utskottet vill samtidigt erinra om att det fastlås i

riktlinjerna för energipolitiken att nationalälvarna

och de övriga älvsträckor som riksdagen undantagit

från utbyggnad även fortsättningsvis skall skyddas.

Med anledning av vad som påtalas i motion

2004/05:N450 (s) om vattenkraftens förutsättningar i

energisystemet vill utskottet anföra följande. Ökade

miljöambitioner i form av miljömål, ramdirektivet

för vatten och omprövningar av vattendomar kan komma

att ställa andra krav på framtidens produktion.

Detta skulle i vissa fall kunna innebära minskad

produktion. Utskottets uppfattning är samtidigt att

utgångspunkten bör vara att nuvarande

produktionskapacitet bibehålls vid miljöanpassning

av vattenkraften. Denna ståndpunkt har även

regeringen framfört vid olika tillfällen, bl.a. i

propositionen om svenska miljömål som riksdagen

behandlat (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3).

Något uttalande från riksdagen för att tydliggöra

denna strävan anser utskottet inte vara behövligt.

När det gäller vad som anförs i motion

2004/05:N360 (kd) om att stimulera småskalig

vattenkraft är det utskottets mening att detta redan

i dag görs inom ramen för elcertifikatssystemet som

introducerades i maj 2003. Enligt utskottets åsikt

innebär systemet att det skapats ett kraftfullt

ekonomiskt incitament att öka produktionen av el

från vattenkraft, t.ex. i den typ av anläggningar

som omnämns i motionen.

Med det anförda avstyrks nämnda motioner i berörda

delar.

Naturgas

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden

rörande naturgas, däribland om en ökad

användning av naturgas i Sverige och om en

utbyggnad av det svenska naturgasnätet.

Utskottet menar bl.a. att naturgasen bör växa

på egna meriter och att staten inte skall

engagera sig i ekonomiskt stöd till en

naturgasutbyggnad. Jämför reservationerna 15

(m, fp, kd) och 16 (mp).

Motionerna

I motion 2004/05:N259 (s) sägs att naturgasnätet bör

vara ett prioriterat medel i energipolitiken.

Motionärerna anser att riksdagen, för att påskynda

utvecklingen av energisystemet, bör sända tydliga

och trovärdiga signaler som ger energimarknadens

aktörer förutsättningar att bygga ut ledningsnätet

till Dalarna och övriga Mellansverige. Basindustrin

i Dalarna skall inte ha sämre villkor för sin

energiförsörjning än vad konkurrenterna i andra

länder har, anförs det i motionen.

En utbyggnad av infrastrukturen för naturgas tas

också upp i motion 2004/05:N265 (s). Motionärerna

menar att de energipolitiska riktlinjerna bör

markera värdet av en utbyggd infrastruktur för

naturgas och garantera stabila villkor för de

aktörer som tar ansvar för utbyggnaden. Samtidigt

påtalas att utbyggnaden bör ske på marknadsmässiga

villkor utan skattesubventioner.

Att naturgasen behövs för att utveckla

elproduktionen och säkra industrins

energiförsörjning samt för att minska oljeberoendet

i vägtrafiken, hävdas i motion 2004/05:N427 (s). En

utbyggnad av naturgasnätet i Mellansverige med en

sträckning genom Östergötland bör därför uppmuntras.

Motionärerna menar att detta skulle bidra till

tillväxt och sysselsättning samtidigt som

miljöpåverkan skulle minska.

Naturgasens roll i energiförsörjningen lyfts fram

i motion 2004/05:N449 (s). Motionärerna menar att

utbyggnaden av naturgasnätet har skett alltför

långsamt i Sverige. Naturgasen är ett betydelsefullt

komplement i den svenska energiförsörjningen och en

viktig del av en aktiv energipolitik. En utbyggnad

av naturgasnätet ger företag möjlighet att gå över

från kol och olja till naturgas, vilket ger lägre

koldioxidutsläpp.

I motion 2004/05:N405 (m) framhålls att det är

viktigt att naturgasen, givet sina miljömässiga och

energimässiga förutsättningar, ges samma villkor som

andra energiformer på den svenska marknaden. Ett

skäl till att naturgasutbyggnaden inte tagit fart i

Sverige är den rådande politiska osäkerheten på

energiområdet. Därtill kommer osäkerheten om hur

naturgasen kommer att behandlas vid tilldelningen av

utsläppsrätter när handeln med sådana kommer i gång.

Utgångspunkten för energipolitiken måste vara att

det skapas sådana villkor för inhemsk svensk

elproduktion som gör det möjligt att fortsätta hålla

priserna nere för den svenska basindustrin, sägs det

i motion 2004/05:N275 (m). I dag är tillgången till

naturgas låg i Sverige jämfört med övriga Europa och

i Mellansverige saknas tillgång till naturgas. Detta

kan på sikt bidra till en svagare industriell

utveckling i Mellansverige jämfört med konkurrerande

regioner, då ett dåligt utbud på energimarknaden

generellt sett leder till högre priser och sämre

villkor för köparna. Det kan även vara en

konkurrensnackdel när det gäller industriella

investerings- och etableringsbeslut. Sverige bör

därför ompröva inställningen till naturgas och

energipolitiken bör formuleras så att en utbyggnad

av naturgasnätet på kommersiella grunder i

Mellansverige välkomnas, menar motionärerna.

Naturgasen är ett rent och effektivt bränsle, sägs

det i motion 2004/05: N287 (m). Naturgasnätet bör

därför, på marknadsmässiga grunder, snarast byggas

ut i Östergötland. Motionären menar att staten

tillsammans med kommunerna bör underlätta för en

sådan investering.

För att förbättra energiförsörjningen för

basindustrin i Mellansverige bör statsmakterna

välkomna en utbyggnad av naturgasnätet, anförs det i

motion 2004/05:N288 (m). Naturgasen kan bidra till

såväl ökad konkurrens på bränslemarknaden som ökat

utbud på elmarknaden. En utbyggnad måste dock ske

utan subventioner.

Skåne har goda förutsättningar för mångfald på

energimarknaden tack vare det befintliga

naturgasnätet i västra delen av regionen, sägs det i

motion 2004/05:N348 (m). En fortsatt utbyggnad av

naturgasnätet i östra Skåne möjliggör att naturgas

kan ersätta andra fossila bränslen.

Naturgasens betydelse för tillväxten i

Östergötland lyfts fram i motion 2004/05:N328 (kd).

Motionärerna menar att statsmakterna varit oklara

rörande vilka förutsättningar naturgasen skall ha,

inte minst när det gäller beskattningsprinciper.

Därför är det synnerligen viktigt att naturgasen ges

stabila och långsiktiga förutsättningar för att

kunna vara konkurrenskraftig, sägs det i motionen.

Två tillkännagivanden rörande den planerade

naturgasledningen i Jönköpings och Östergötlands län

förordas i motion 2004/05:N302 (c). Motionärerna

menar att klimatskälen talar för att naturgas kan

användas för att ersätta kolkondenskraftverk i andra

länder där ett redan utbyggt ledningsnät finns, men

inte för att ersätta biobränsleeldade

värmeverk/kraftvärmeverk i Sverige. Riksdagen bör

därför ge regeringen till känna att en fortsatt

utbyggnad av ledningen i Götalands inland inte bör

få koncession. Vidare sägs att inskränkningarna från

en gasledning innebär värdeförluster för

lantbruksföretagarna på en helt annan nivå än när

reglerna en gång utformades, då dessa företagare

alltmer prövar nya utkomstmöjligheter av olika slag.

Mot denna bakgrund bör riksdagen i ett uttalande

till regeringen framhålla att nämnda

koncessionsansökan inte bör behandlas innan

ersättningsreglerna i expropriationslagen

marknadsanpassats fullt ut.

I motion 2004/05:N307 (mp) anförs att en stor

utbyggnad av naturgasnätet är oförenligt med de av

riksdagen beslutade klimatmålen, då det skulle

innebära att de svenska klimatgasutsläppen kommer

att öka dramatiskt. I det klimatstrategiska beslut

som riksdagen tog år 2002 anges som mål att

utsläppen av växthusgaser skall halveras till år

2050. Att nå det målet blir i det närmaste omöjligt

med en utbyggnad av naturgasen. Utbyggnaden av

naturgasnätet skall inte heller tillåtas att spela

någon roll för avvecklingen av kärnkraften i

Sverige.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt de riktlinjer som riksdagen beslutade år 1988

skall naturgasen av egen kraft konkurrera på den

svenska marknaden (prop. 1987/88:90, bet. NU

1987/88:40). Investeringar i rörledningar och inköp

av naturgas bör ske efter kommersiella principer,

vilket innebär att staten inte skall engagera sig i

ekonomiskt stöd till naturgasprojekt.

I de riktlinjer som riksdagen våren 2002

fastställde för energipolitiken (prop. 2001/02:143,

bet. 2001/02:NU17) påtalas att naturgasen är det

fördelaktigaste fossila bränslet och att det

befintliga naturgasnätet bör utnyttjas.

Senast utskottet behandlade motionsyrkanden om

ökad användning av naturgas var hösten 2003 (bet.

2003/04:NU3). Ett enigt utskott vidhöll att staten

inte skall engagera sig i ekonomiskt stöd till en

naturgasutbyggnad. Utskottet menade att naturgasen

har en roll att fylla när det gäller att ersätta

andra fossila bränslen i form av olja eller kol.

Utskottet framhöll samtidigt sin mening att

naturgasen skall få växa på egna meriter och att det

är upp till energibolagen att avgöra vad de vill

satsa på. Vidare uttryckte utskottet sin uppfattning

att det inte är aktuellt med en storskalig

introduktion av naturgas i Sverige. I ett särskilt

yttrande (mp) underströks att man inte kommer att

medverka till att naturgasen eller något annat

fossilt bränsle ges någon form av ekonomiskt stöd

eller att en ökad naturgasanvändning uppmuntras på

något annat sätt av statsmakterna.

Det nya gasmarknadsdirektivet (2003/55/EG) trädde

i kraft i juli 2003 och innebär bl.a. att marknaden

skall öppnas för företagskunder den 1 juli 2004 och

för hushållskunder senast den 1 juli 2007.

I februari 2003 tillkallade regeringen en utredare

(informationschef Sten Kjellman) för att analysera

den fortsatta utvecklingen på el- och

naturgasmarknaderna. I en första etapp ingick att

analysera vilka åtgärder som krävs i svensk

lagstiftning för att genomföra EG-direktiven om en

inre marknad för el och naturgas. Denna del

redovisades i december 2003 i betänkandet om el- och

naturgasmarknaderna (SOU 2003:113). Den andra delen

av uppdraget består bl.a. i en analys av eventuella

förbättringar av de svenska el- och

naturgasmarknaderna samt olika frågor om

marknadernas funktion. Denna del skall redovisas

senast den 31 december 2004.

I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.

45) sägs att naturgasmarknadspolitiken, för att

skapa goda marknadsförutsättningar, inriktas på att

främja en fortsatt integrering med övriga

gasmarknader inom Europa och i vårt närområde.

Utveckling och integration av gasmarknaderna har

även stor betydelse för den framtida

försörjningstryggheten och klimatpolitiken. Genom

fortsatt integrering skapas en naturgasmarknad med

tillräckligt många aktörer, vilket stimulerar

konkurrensen. Regeringen påpekar också att en väl

fungerande konkurrens på lika villkor är en

förutsättning för att naturgasmarknaden skall

fungera effektivt. I propositionen meddelar

regeringen även sin avsikt att under hösten 2004

överlämna en proposition om genomförandet av EG:s

direktiv om gemensamma regler för de inre

marknaderna för el- och naturgas m.m. till

riksdagen. Regeringen redovisade i oktober 2004 en

lagrådsremiss i ärendet.

Med anledning av motion 2004/05:N302 (c), som har

aktualiserat en planerad naturgasledning i

Jönköpings och Östergötlands län, kan erinras om att

för att bygga och använda högtrycksledningar för

naturgas enligt naturgaslagen (2000:599) krävs

regeringens tillstånd. Ett sådant tillstånd får

endast beviljas om anläggningen i fråga är lämplig

från allmän synpunkt. Lämplighetsbedömningen innebär

att regeringen har att beakta en rad omständigheter

och att en prövning skall görs av de olika intressen

som gör sig gällande i sammanhanget. En

miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i

beslutsunderlaget. En ansökan om tillstånd skall

beredas av Energimyndigheten, varvid yttrande

inhämtas från de kommuner som berörs av ansökan.

Berörda kommuner har således möjlighet att göra sina

synpunkter gällande vid såväl det inledande samrådet

som vid beredningen av tillståndsärendet. Prövningen

i ett tillståndsärende av detta slag omfattar dock

inte ersättningsfrågor. Dessa prövas i annan ordning

enligt ledningsrättslagen (1973:1144).

Utskottets ställningstagande

Enligt de riktlinjer som riksdagen fastställt skall

naturgasen konkurrera av egen kraft. Utskottet vill

redan inledningsvis framhålla sin uppfattning att

det inte är aktuellt med någon storskalig

introduktion av naturgas i Sverige. Naturgas används

i dag i liten skala i Sverige samtidigt som det från

klimatsynpunkt kan sägas vara det bästa fossila

bränslet. Enligt utskottets bedömning kan naturgasen

ha betydelse under en omställningsperiod. Detta

förutsätter dock att den används på ett sätt som

leder till bättre utnyttjande av de samlade

energiresurserna och minskad belastning på miljö och

klimat. Naturgasen bör därför företrädesvis

utnyttjas för kombinerad el- och

fjärrvärmeproduktion i kraftvärmeverk och för att

ersätta kol och olja. Däremot får naturgasen inte

förhindra den kraftfulla utvecklingen av biobränslen

som nu sker.

Något särskilt stöd för en utbyggnad av

naturgasnät från statsmakternas sida är enligt

utskottet inte aktuellt. Enligt utskottets mening

bör naturgasen växa på egna meriter och det är upp

till energibolagen att avgöra vad de vill satsa på.

Utskottet vill även påminna om att regeringen, som

även meddelas i budgetpropositionen, avser att

överlämna en proposition till riksdagen senare under

hösten 2004 innefattande förslag rörande bl.a. den

fortsatta marknadsöppningen för naturgasen. Därtill

skall den av regeringen tillsatta el- och

gasmarknadsutredningen (dir. 2003:22) avlämna sitt

slutbetänkande vid utgången av året.

Beträffande vad som sägs i motion 2004/05:N405 (m)

om villkoren för naturgas vill utskottet erinra om

att det är miljö- och jordbruksutskottet som i

första hand hanterar frågor om handel med

utsläppsrätter. Utskottet ser inte att motionen i

denna del bör föranleda några avsteg från vad

riksdagen tidigare beslutat om rörande handel med

utsläppsrätter. När det gäller vad som sägs i

motionen om konkurrensen på fjärrvärmemarknaden

anser utskottet att detta tillgodoses genom det

uppdrag Fjärrvärmeutredningen har. Utredningen skall

slutredovisa sitt arbete i mars 2005.

Utskottet anser inte heller att riksdagen skall,

såsom förordas i motion 2004/05:N302 (c), involvera

sig i ett pågående koncessionsärende. När det gäller

ersättningsfrågan så regleras denna, vilket tidigare

redogjorts för, genom ledningsrättslagen och kan

därmed inte utgöra grund för att inte behandla en

ansökan om tillstånd för en naturgasledning.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

behandlade motioner i berörda delar.

Vindkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden om

vindkraften. Utskottet framhåller att

energiförsörjningen i ökande utsträckning

skall baseras på förnybara energikällor

enligt de riktlinjer riksdagen fastställt.

Jämför reservationerna 17 (m, fp) och 18

(mp).

Motionerna

Vindkraftens roll i omställningen av energisystemet

lyfts fram i motion 2004/05:N329 (s). Motionärerna

framhåller behovet av ett nationellt centrum för

vindkraftsinformation som knyts till Högskolan på

Gotland. Högskolan har redan i dag ett centrum för

vindkraftsinformation vars syfte är att samordna och

utveckla forskning och utbildning inom området samt

att försöka få till stånd ett nationellt centrum för

vindkraftsinformation. Arbetet med att bilda ett

nationellt centrum har bedrivits som projekt och

uppvaktningar har gjorts hos såväl Miljö- som

Näringsdepartementet för att få fortsätta arbetet

med inriktning på ett sådant centrum.

Riksdagen bör, enligt vad som föreslås i motion

2004/05:N250 (m), besluta att avveckla planerna på

en storskalig vindkraftsutbyggnad. Motionären

framhåller såväl miljömässiga som energipolitiska

och ekonomiska skäl för ett sådant beslut.

Att en viss utbyggnad av vindkraften bör kunna

ske, men att denna utbyggnad skall ske på egna

meriter anförs i motion 2004/05:N348 (m).

Motionärerna menar att det inte behövs några

nationella planeringsmål för utbyggnaden av

vindkraften. Etablering av vindkraft skall inte

heller främjas genom att vissa områden hävdas som

riksintressen. På sikt är det ohållbart att ha en

allt större andel av energiproduktionen som är

beroende av stöd eller kvoter för att leverera

elström. Rimligen bör vindkraften vara ett

komplement till andra energialternativ men inte

lösningen på den framtida energiförsörjningen.

Ett avskaffande av subventioner till vindkraften

förordas i motion 2004/05: N390 (m). Detta gäller

oavsett om subventionerna finansieras av

konsumenterna genom elcertifikat eller genom

statsbudgeten. En bra och ekonomiskt sund

energiförsörjning bygger på att de olika

energislagen får konkurrera på lika villkor och stå

för sina egna kostnader, anförs det i motionen.

Motionärerna menar att även el från förnybara

energikällor bör produceras utan omfattande

subventioner och särregleringar. Vidare påtalas att

det statliga stödet för forskning och utveckling av

vindkraften inte skall få utgå som drifts- eller

etableringsbidrag.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att utarbeta en

strategi för att utveckla vindkraften, sägs det i

motion 2004/05:N214 (kd). Motionären förordar bl.a.

ett industriutvecklingsprogram, marknadsanpassade

åtgärder och ett testcenter för små vindkraftverk.

Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med

en redovisning av de genomförda insatserna och

konsekvenserna av dessa.

För att kunna ta till vara den potential som

vindkraften utgör krävs förbättrad information och

kunskap om vindkraft i samhället, sägs det i motion

2004/05:N380 (c). Redan år 1999 konstaterade

Vindkraftsutredningen att det behövs ett

informationscentrum för att samla in och återföra

erfarenheterna när det gäller vindkraftsetableringar

i Sverige. Verksamheten vid ett informationscentrum

kan bestå av olika delar som t.ex. allmän

information och rådgivning, erfarenhetsåterföring,

utredningsarbete, forskning och skapande och drift

av en kunskapsbank. Motionärerna menar att Högskolan

på Gotland är en lämplig lokalisering för ett

nationellt informationscentrum och föreslår ett

tillkännagivande därom.

Vissa kompletterande uppgifter

Vissa tidigare riksdagsbeslut om vindkraften

Som tidigare redovisats beslutade riksdagen våren

2003 (prop. 2002/03:40, bet. 2002/03:NU6) om

införande av ett elcertifikatssystem i syfte att

främja produktionen av förnybar el. Det nya

systemet, vilket infördes i maj 2003, omfattar bl.a.

vindkraft. Utskottet framhöll i samband med

beredningen av regeringens förslag sin uppfattning

att systemet kommer att skapa möjligheter för en

fortsatt utbyggnad av elproduktionen från förnybara

energikällor, samtidigt som det stimulerar en

marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet och

teknikutveckling. Andra uppfattningar gavs uttryck

för i reservationer (m, fp, kd; mp).

Dessförinnan, i samband med behandlingen av 2002

års energipolitiska överenskommelse, hade riksdagen

beslutat (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02: NU17) om

vissa särskilda åtgärder för vindkraften. Dessa

åtgärder består av tre delar: ett stöd till

teknikutveckling och marknadsintroduktion, ett

nationellt planeringsmål för vindkraft och ett

avtrappande övergångsstöd.

Stödet till teknikutveckling och

marknadsintroduktion syftar till att, i samverkan

med näringslivet, på sikt minska kostnaderna för

nyetablering av vindkraft i havs- och fjällområdena.

För år 2004 har 60 miljoner kronor anslagits för

denna verksamhet. Stödet har tidigare anmälts till

och godkänts av EG-kommissionen. I augusti 2003

beslutade regeringen om förordningen (2003:564) om

bidrag till en effektiv och miljöanpassad

energiförsörjning, i vilken bl.a. stödet till

marknadsintroduktion till vindkraft ingår.

Det nationella planeringsmålet fastställdes till

en årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015.

Regeringen betonade i nämnda proposition att

planeringsmålet skall ses som ett uttryck för

ambitionsnivån när det gäller att skapa

förutsättningar för en framtida vindkraftsutbyggnad

men att det inte skall betraktas som ett

utbyggnadsmål eller som en del av målet för

utvecklingen av den förnybara energiproduktionen.

Vid beredningen av regeringens förslag framhöll

utskottet att Sverige skall vara ett föregångsland i

omställningen till hållbar utveckling. Genom ett

kvantitativt planeringsmål för vindkraften ges

större möjligheter att synliggöra vindkraften i den

fysiska planeringen och vid prövningen av tillstånd.

Vidare ansåg utskottet att planeringsmålet om en

årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015 var väl

avvägt. I reservationer (m, fp; kd; mp) framförde

företrädarna för dessa partier sin syn på de

särskilda åtgärderna för vindkraften.

I budgetpropositionen för år 2005 (prop. 2004/05:1

finansplan m.m., s. 221) föreslår regeringen att den

under år 2004 inledda avtrappningen av avdraget för

energiskatt på el som producerats i vindkraftverk,

den s.k. miljöbonusen, fortsätter under år 2005. För

landbaserade vindkraftverk sänks avdraget från 12

till 9 öre per kWh och för havsbaserad vindkraft

sänks avdraget från 17 till 16 öre per kWh.

Ändringen föreslås träda i kraft i januari 2005.

Nationellt informationscentrum för vindkraft

Frågan om ett nationellt informationscentrum för

vindkraft vid Högskolan på Gotland har behandlats av

utskottet vid tidigare tillfällen (bet.

2001/02:NU17, bet. 2002/03:NU6) med anledning av

väckta motioner. Vid båda dessa tillfällen har

utskottet framhållit att det ser flera fördelar med

att ett centrum för vindkraftsinformation inrättas.

Vidare påpekade utskottet att det delade många av de

i motionerna framförda synpunkterna. Det påtalades

även att det är flera universitet och högskolor,

förutom Högskolan på Gotland, som bedriver

verksamhet med inriktning på vindkraftsområdet.

Utskottet såg sig dock inte kunna förorda något

tillkännagivande av den typ som begärdes i

motionerna. I en reservation (kd) förordades att

regeringen skulle överväga att ge stöd till ett

nationellt centrum för vindkraftsinformation på

Gotland. I en annan reservation (mp) förordades

också att ett informationscentrum skulle inrättas,

varvid Gotlands högskola nämndes som ett tänkbart

alternativ.

Energimyndigheten finansierar i dag ett

kunskapscentrum om vindkraft som drivs av

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i syfte att

sprida resultat från vindkraftsforskningen och öka

den allmänna kunskapen om vindkraft.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet finns det

i dag flera inkomna ärenden till Regeringskansliet

innehållande förslag om att etablera ett nationellt

centrum för vindkraftsinformation på Gotland, och

frågan bereds enligt departementet inom

Regeringskansliet.

Områden av riksintressen

Energimyndigheten har nyligen presenterat sin

bedömning att 49 områden i 13 län är av riksintresse

för elproduktion från vindkraft. Bedömningen skall

ge en signal om att vindkraftsutbyggnad är

sammantaget väl lämpad i dessa områden. Processen

har skett med underlag från länsstyrelserna. Hur

stort tillskott av el från vindkraft som kan komma

från de utpekade områdena är enligt myndigheten

svårt att uppskatta. Det är bl.a. beroende på

tillståndsprövning, vindkraftens konkurrenskraft,

elpriset m.m. En grov uppskattning av

Energimyndigheten stannar vid ca 5 TWh ny

elproduktion. Vidare har Energimyndigheten

konstaterat att de nordliga länen i dag inte har

vindkarteringar av tillräcklig säkerhet. Därför

finns inga förslag om riksintresseområden för

Dalarnas, Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län. Ett arbete pågår dock vid Uppsala

universitet med att förse hela Sverige med nya

vindenergikarteringar efter förnyade och förbättrade

beräkningar. För dessa län bör arbetet återupptas

när ny vindkartering finns tillgänglig, menar

myndigheten.

Antal områden som pekas ut är länsvis: Blekinge (2

områden), Gotland (4 områden), Gävleborg (6

områden), Halland (9 områden), Jämtland (1 område),

Kalmar (5 områden), Skåne (7 områden), Stockholm (1

område), Södermanland (1 område), Uppsala (3

områden), Värmland (6 områden), Västra Götaland (3

områden) och Östergötland (1 område).

Utskottets ställningstagande

Enligt de riktlinjer riksdagen fastställt för

energipolitiken skall energiförsörjningen i ökande

utsträckning baseras på förnybara energikällor.

Denna inriktning återspeglas även i det mål

riksdagen beslutat, dvs. att användningen av el från

förnybara energikällor skall öka med 10 TWh fram

till år 2010 i förhållande till nivån år 2002. Det

system för handel med elcertifikat som inrättades år

2003, vilket bl.a. omfattar vindkraft, syftar till

att infria denna målsättning. För att ytterligare

stödja vindkraften har riksdagen även beslutat om

vissa särskilda åtgärder. Dessa innefattar dels ett

stöd till teknikutveckling och marknadsintroduktion,

dels ett nationellt planeringsmål innebärande en

årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015, samt

dels ett övergångsstöd i form av en avtrappad

miljöbonus. Utskottet står fortsatt bakom de beslut

riksdagen fattat och avstyrker därför de

motionsyrkanden vari en annan uppfattning framförs.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om

att planeringsmålet för vindkraft inte skall ses som

ett utbyggnadsmål eller som en del av målet för

utvecklingen av den förnybara elproduktionen utan

som ett uttryck för ambitionsnivån när det gäller

att skapa förutsättningar för en framtida

vindkraftsutbyggnad. I linje med detta arbete har

Energimyndigheten nyligen presenterat områden av

riksintresse för elproduktion från vindkraft.

Vindkraften svarar fortfarande för mindre än 1 % av

den svenska elproduktionen, men den har enligt

utskottets mening en stor potential. Genom det

fördjupade planarbetet underlättas tillkomsten av

nya vindkraftverk.

Frågan om att inrätta ett nationellt centrum för

vindkraftsinformation vid Högskolan på Gotland, som

tas upp i några motioner, har utskottet, som

tidigare redogjorts för, haft att bereda vid

upprepade tillfällen under de senaste åren.

Utskottet ser, nu liksom då, positivt på den

verksamhet som bedrivs på Gotland och på den

verksamhet med inriktning mot vindkraftsområdet som

bedrivs även vid andra universitet och högskolor.

Ett tillkännagivande av den typ som begärs i

motionerna anser sig utskottet emellertid inte kunna

förorda denna gång heller.

Torv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande

torv. Utskottet hänvisar till det pågående

arbetet med att se över torvens framtida roll

i energisystemet. Jämför reservation 19 (m,

fp, mp).

Motionerna

I motion 2004/05:N299 (v) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen bör slå vakt om

den svenska torvindustrin, under förutsättning att

den kan svara upp mot högt ställda krav på

miljöanpassning. Motionären framhåller att det är

positivt att den svenska torvindustrin har inlett

ett arbete med miljöcertifiering. Torvindustrin

skapar också viktig sysselsättning i glesbygden.

Ett tillkännagivande av riksdagen om att torv

skall behandlas som ett fossilt bränsle senast

fr.o.m. år 2008 vad gäller såväl elcertifikat som

energi- och koldioxidbeskattningen begärs i motion

2004/05:N307 (mp). Motionärerna menar att en

minskning av torveldningen är en mycket

kostnadseffektiv metod för att minska Sveriges

klimatgasutsläpp. Om särbehandlingen av torven,

genom elcertifikat och koldioxid- och energiskatt,

upphör kommer torven att till allra största delen

ersättas med biobränslen. Detta leder visserligen

till några förlorade arbetstillfällen, men eftersom

torven ersätts med pellets och flis tillkommer nya

jobb i liknande omfattning.

Vissa kompletterande uppgifter

I samband med riksdagens behandling av propositionen

om elcertifikat för att främja förnybara

energikällor (prop. 2002/03:40) anförde utskottet i

sitt betänkande (2002/03:NU6) att torv bör ingå i

elcertifikatssystemet. Skälen till utskottets

ståndpunkt att torv bör berättiga till elcertifikat

är miljömässiga. Om torv inte skulle vara

certifikatberättigande skulle torven som bränsle i

kraftvärmeverken komma att konkurreras ut av kol.

Riksdagen tillkännagav som sin mening vad utskottet

anfört. I propositionen om torv och elcertifikat

(prop. 2003/04:42) återkom regeringen med ett

förslag om att torv som används för elproduktion i

kraftvärmeverk skall bli ett certifikatberättigande

bränsle. Ändamålet med lagen om elcertifikat var

ursprungligen att främja produktion av elektricitet

med användande av förnybara energikällor. I

propositionen om torv och elcertifikat föreslogs att

ändamålet med lagen utökas till att gälla användande

av förnybara energikällor och torv. Riksdagen

beslutade i enlighet med regeringens förslag

(bet. 2003/04:NU8) och ändringen i lagen (2003:113)

om elcertifikat trädde i kraft i april 2004. Före

riksdagsbeslutet var ändringen i

elcertifikatssystemet föremål för

statsstödsprövning. Kommissionen ansåg att den

föreslagna ändringen överensstämde med

miljöstödsriktlinjerna för kraftvärmeproduktion som

av miljöskäl prioriteras av gemenskapen.

I april 2004 inlämnades den svenska

fördelningsplanen för det europeiska systemet för

handel med utsläppsrätter till EG-kommissionen. Av

den framgår att torveldning kräver utsläppsrätter då

detta bränsle enligt EU är att betrakta som

koldioxidemitterande, till skillnad från

trädbränsle. EU:s uppfattning delas av FN:s

klimatpanel IPCC (International Panel on Climate

Change).

I december 2003 gav regeringen Energimyndigheten i

uppdrag att göra en översyn av elcertifikatssystemet

(N2003/9037/ESB). I uppdraget ingår bl.a. att

värdera effekterna för elcertifikatssystemet av att

torv ingår som ett certifikatberättigande bränsle.

Vidare ingår i uppdraget att belysa om det finns mer

ändamålsenliga sätt att främja användningen av torv

som bränsle i det svenska energisystemet. Den del av

uppdraget som berör torven redovisades i maj 2004

och har remissbehandlats. Uppdraget skall

slutredovisas i november 2004.

I Energimyndighetens delrapport om översyn av

elcertifikatssystemet (Delrapport etapp 1) tas

frågan om torvens roll inom elcertifikatssystemet

upp. Enligt de beräkningar som myndigheten gjort

riskerar torv att marginaliseras som ett bränsle i

energisystemet om det inte får någon form av stöd. I

rapporten anförs att det i huvudsak finns fyra skäl

till att stödja torven. De skäl som framhålls är att

det vid sameldning med trädbränslen annars finns en

risk för att torv kan komma att ersättas med kol

eller olja, att växthusgasutsläpp kan avbrytas, att

försörjningstryggheten ökar samt att det skapar och

upprätthåller arbetstillfällen och infrastruktur i

vissa regioner. Vidare konstateras att

elcertifikatssystemet primärt uppfyller ett av dessa

syften, nämligen att risken för konvertering till

kol minskas. Försörjningstryggheten och

regionalpolitiska skäl uppfylls till viss del men

urholkas av att en så stor andel av den använda

energitorven (ca 25 %) importeras. Alternativa, mer

ändamålsenliga, stödformer för torv kan vara stöd

till brytning av torv utifrån klassning av

torvtäkters klimatpåverkan eller produktionsstöd med

miljökrav, sägs det i rapporten.

I propositionen om program för

energieffektivisering m.m. (prop. 2003/04: 170)

meddelade regeringen sin avsikt att återkomma till

riksdagen senast våren 2005 i de frågor som

Energimyndighetens uppdrag omfattat. Även i

budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s. 80)

uttalar regeringen att den avser att återkomma till

riksdagen senast under våren 2005 med förslag till

åtgärder för att utveckla elcertifikatssystemet.

Utskottets ställningstagande

Som i det föregående redogjorts för har

Energimyndigheten haft i uppdrag att genomföra en

översyn av elcertifikatssystemet. I uppdraget har

bl.a. ingått att värdera effekterna på systemet av

att torv ingår och att belysa om det finns mer

ändamålsenliga sätt att främja användningen av torv

i det svenska energisystemet. En rapport har

överlämnats till regeringen, som sedermera har

tillsatt en arbetsgrupp för att hantera frågan om

torvens framtida roll i energisystemet. Vidare har

regeringen meddelat sin avsikt att återkomma till

riksdagen under våren 2005 rörande

elcertifikatssystemet och de frågor som

Energimyndighetens uppdrag omfattat. Enligt

utskottets mening tillgodoser detta arbete delar av

det som efterfrågas i motion 2004/05:N299 (v),

vilken av detta skäl kan avstyrkas. Även motion

2004/05:N307 (mp) bör enligt utskottets uppfattning

avstyrkas med hänvisning till det pågående arbetet.

Solenergi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden

rörande solenergi. Utskottet redogör bl.a.

för sin syn att solenergin kommer att spela

en allt viktigare roll när det gäller

omställningen av energisystemet. Jämför

reservationerna 20 (m, fp), 21 (kd) och 22

(mp).

Motionerna

Solvärmens fördelar framhålls i motion 2004/05:N307

(mp) och motionärerna menar att riksdagen skall

begära att regeringen tillsätter en

solvärmeutredning med syfte att föreslå åtgärder som

leder till en snabbare och mer långsiktig utbyggnad

av solvärmen i Sverige. Vidare påpekas att

utbyggnaden av storskalig solvärme hämmas av att det

inte går att söka bidrag över 250 000 kr. Riksdagen

bör därför göra ett uttalande om att solvärmestödet,

vid lämpligt tillfälle, utvidgas till att gälla även

storskalig solvärme genom en höjning av det maximala

bidraget per projekt.

Solenergins stora potential när det gäller

energiförsörjningen och omställningen av

energisystemet framhålls i motion 2004/05:N298 (mp)

och motionären förordar ett riksdagsuttalande i

denna fråga.

Att solcellsproducerad el, i takt med att ändliga

energikällor blir allt dyrare och kraven på ren

energiteknik blir allt starkare, utgör en av de mest

intressanta marknaderna för Sveriges del, sägs det i

motion 2004/05:N441 (mp). För att kunna erbjuda

elström i stor skala från ekonomiskt lönsamma

solcellskraftverk måste emellertid

tillverkningskostnaderna bli lägre. Vidare redogörs

för den verksamhet som bedrivs vid Ångström Solar

Center i Uppsala och den tätposition det har. Enligt

motionären tar dock finansieringen slut vid

årsskiftet 2004/05 och Ångström Solar Center står

inför hotet om en nedläggning. Därför föreslås ett

tillkännagivande om att det är av yttersta vikt att

Energimyndigheten uppdras att prioritera just

solcellsforskning för att säkra kompetens och att

Sverige fortsätter att vara världsledande på

området.

Vissa kompletterande uppgifter

Stöd för investeringar i solvärme

Hösten 1999 togs beslut om det nuvarande statliga

stödet för investeringar i solvärme

(prop. 1999/2000:1 utg.omr. 21, bet. 1999/2000:NU3).

Stödet regleras genom förordningen (2000:287) om

statligt bidrag till investeringar i solvärme,

vilken trädde i kraft den 1 juni 2000. I juni 2002

beslöt riksdagen (prop. 2001/02:143, bet.

2001/02:NU17) att stödet skulle fortsätta i

ytterligare två år med start den 1 januari 2003. I

budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21)

föreslår regeringen att stödet förlängs i

ytterligare 3 år under perioden 2005-2007 och att

det för denna period sammanlagt högst får uppgå till

25 miljoner kronor (förslaget behandlas senare i

detta betänkande tillsammans med anslag 35:3

Teknikupphandling och marknadsintroduktion). Stödet

syftar dels till att främja användningen av

solvärmeteknik för uppvärmning av bostäder, dels

till att främja utvecklingen av mera

kostnadseffektiv solvärmeteknik. Stödet

administreras av Boverket och länsstyrelserna.

Enligt nämnda förordning får bidrag, om det finns

medel för detta, lämnas i form av engångsbidrag för

installation av solvärme med vätska som värmebärare

i bostäder och bostadsanknutna lokaler. Enligt 2 §

får bidrag lämnas för investeringar i flerbostadshus

endast om bidragsmottagaren intygar att bidraget i

dess helhet kommer att komma de boende till godo i

form av lägre boendekostnad än vad motsvarande

investering kan uppskattas medföra om den gjorts

utan att bidrag lämnats. Enligt 4 § skall bidragets

storlek bestämmas på grundval av solfångarens

beräknade årliga energiproduktion och motsvara 2,50

kr per kWh. Bidraget får dock uppgå till högst 7 500

kr per lägenhet i småhus, 5 000 kr per lägenhet i

flerbostadshus och 5 000 kr per bostadsanknuten

lokal. Det stöd som lämnas till en och samma

fastighet får uppgå till högst 250 000 kr.

Ångström Solar Center

Ångström Solar Center omfattar de tre

projektområdena Smarta fönster, Tunnfilmssolceller

och Nanokristallina solceller. Programmet

initierades under år 1996 och är begränsat till 8

år. Den totala budgeten för de åtta åren är 150

miljoner kronor. I den första fasen (ÅSC I) deltog

forskargrupper med inriktning på solenergimaterial

från Uppsala universitet, Stockholms universitet och

Kungliga tekniska högskolan i Stockholm (KTH).

Målsättningen med den första fasen var att ta fram

en kunskapsbas för forskning och utveckling samt att

initiera industriella kontakter. En andra fas (ÅSC

II) kunde sättas i gång i början av år 2001 efter

att en internationell utvärdering med bra utfall

gjorts av den första fasen. Den andra fasen är

tydligare inriktad på att nå det slutgiltiga målet -

att lämna över resultat till nya aktörer för

fortsatt industriell utveckling. Den andra fasen,

som drivs helt inom Uppsala universitet, löper fram

till slutet av år 2004.

Verksamheten finansieras till lika delar av

Energimyndigheten och Stiftelsen för miljöstrategisk

forskning (Mistra). I slutet av år 2000 beslutade

Mistra och Energimyndigheten att fortsätta

finansieringen av Ångström Solar Center i en andra

fas (ÅSC II). Denna fas pågår i fyra år och bygger

på samma projekt som i första fasen. Enligt Ångström

Solar Centers årsrapport för år 2003 är programmets

rambudget 80 miljoner kronor för den andra fasen.

Enligt uppgift från Energimyndigheten kommer

myndighetens anslag till Ångström Solar Center

enligt den planering som gjorts att minska kraftigt

nästa år. Därtill har Mistra påpekat att den inte

avser att fortsätta sin finansiering.

Energimyndigheten kommer, till skillnad från

tidigare, att behandla de tre projektområdena var

för sig. Enligt den plan för prioriteringar som

tagits fram inom Energimyndigheten för nästa år

kommer anslagen till Tunnfilmssolceller respektive

Nanokristallina solceller att halveras, medan

projektområdet Smarta fönster inte kommer att

erhålla någon finansiering av Energimyndigheten.

Utskottets ställningstagande

Globalt sett är solenergin på stark frammarsch. Även

i Sverige ökar användningen av solenergi och den

kommer på sikt att spela en allt viktigare roll i

omställningsarbetet. Utskottet delar till viss del

således den bedömning som görs i motion 2004/05:N298

(mp) om solenergins potential. Något

tillkännagivande därom kan utskottet emellertid inte

förorda.

När det gäller det stöd till solvärme som tas upp

i motion 2003/04:N307 (mp) vill utskottet erinra om

att det i budgetpropositionen föreslagits en

förlängning av det nuvarande stödet under åren

2005-2007. Detta förslag hanteras i det följande

under avsnittet om anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi. När det gäller den framtida beloppsgränsen

för bidraget ser utskottet inga skäl för riksdagen

att göra ett uttalande i enlighet med vad som

förordas i nämnda motion. Investeringsstödet för

solvärme är utformat som ett stöd för

fastighetsägare att komplettera sin uppvärmning

genom solpaneler, och stödet är juridiskt och

tekniskt avpassat för sådana tillämpningar. Motionen

bör ej heller vinna riksdagens gillande i den del

som rör tillsättandet av en särskild utredning för

solvärme.

Beträffande vad som förordas i motion 2004/05:N441

(mp) om den fortsatta finansieringen av Ångström

Solar Center är det utskottets uppfattning att denna

typ av prioriteringar i första hand skall göras av

ansvarig myndighet utifrån de övergripande

riktlinjer som riksdagen fastställer. Motionen bör

med hänvisning till detta avslås av riksdagen.

Med det anförda avstyrks samtliga motioner i

berörda delar.

Värmepumpar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande

dels åtgärder för att stimulera övergångar

till bergvärme, dels en utredning om

värmepumparnas effekter. Utskottet erinrar

bl.a. om det s.k. ROT-avdraget och, när det

gäller det sistnämnda yrkandet, till det

generella uppdrag Svenska kraftnät har

gällande effektbalansen. Jämför

reservationerna 23 (m, fp) och 24 (mp).

Motionerna

I motion 2004/05:N322 (v) betonas bergvärmens

fördelar. Motionären framhåller att det i dag

emellertid är dyrt att installera bergvärme och att

detta avskräcker många. Riksdagen bör, för att få

fler att byta från olje- eller elpanna till

bergvärme, begära att regeringen återkommer med

förslag till åtgärder som underlättar för sådana

övergångar.

Behovet av att analysera den omfattande

utbyggnaden av värmepumpar påtalas i motion

2004/05:N347 (mp). Den mycket snabba expansionen av

användningen av värmepumpar gör det nödvändigt att

utvärdera vilka effekter de har i energisystemet.

Motionären framhåller bl.a. att då el uteslutande

används som energikälla för värmepumpen betyder en

övergång från oljepanna till värmepump att det i

praktiken sker en konvertering till eluppvärmning,

vilket strider mot intentionerna i energipolitiken.

Vidare kan värmepumparnas dimensionering förstärka

effektproblemet. En omfattande installation av

värmepumpar gör även att utbyggnaden av fjärrvärme

till villaområden försvåras. Installationen av

värmepumpar kan också ha miljöeffekter som ännu inte

är klarlagda. Analysen bör därför inbegripa

värmepumparnas effekter på effektbalansen,

elproduktionsbehovet, elberoendet, miljön och

energiomställningen, sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

De kortsiktiga åtgärderna (1998-2002) inom 1997 års

energipolitiska program innehöll vissa åtgärder för

att minska elanvändningen, däribland stöd för

konvertering från elvärme till individuell

bränsleeldning. För konvertering från elvärme fick

bidrag lämnas med upp till 30 % för byte till

distributionssystem baserat på ett vatten- eller

luftburet värmesystem och för installation av

anordning för värmeackumulering. Stödet stoppades i

april 1999 och återinfördes i reviderad form i juni

2001. Cirka 40 % av ansökningarna skall ha gällt

installation av värmepumpar (Ds 2001:60 s. 40). I

enlighet med 2002 års energipolitiska beslut utgår

inte ytterligare stöd för detta. Sista

ansökningsdatum för bidragen för minskad

elanvändning inom 1997 års kortsiktiga program

fastställdes av regeringen till den 31 januari 2003.

Med anledning av vad som anförs i motion

2004/05:N347 (mp) om effekterna av utbyggnaden av

värmepumpar kan erinras om att Svenska kraftnät i

rapporten om den svenska effektbalansen vintrarna

2001/02 och 2002/03 (daterad 2002-07-12) tar upp

frågan om värmepumpar i samband med prognosen för

maximal elförbrukning. Det påpekas i rapporten att

försäljningen av värmepumpar har varit ökande under

de senaste åren. Vidare redogörs för att det finns

mer än 400 000 värmepumpar installerade, varav ca

90 % i småhus. Dessa värmepumpar producerar omkring

20 TWh värmeenergi varav 7 TWh i fjärrvärmesystem.

Värmepumparnas elförbrukning svarar mot ca 5 % av

landets totala elförbrukning. I rapporten

konstateras vidare att nya värmepumpar, i den

utsträckning de ersätter annan uppvärmning än el,

innebär en ökning av elförbrukningen. Värmepumpar

som ersätter elvärme kan däremot bidra till en

minskad elförbrukning. Värmepumparnas dimensionering

med hänsyn till de lägsta utomhustemperaturerna

påverkar även den totala elförbrukningen. Vissa

typer av värmepumpar behöver kompletteras med

elvärme vid mycket låga temperaturer. Avslutningsvis

konstateras att nettoeffekten av den ökade

användningen av värmepumpar på den totala

energiförbrukningen vid kall väderlek för närvarande

inte är klarlagd.

Enligt statistik från branschorganisationen

Svenska värmepumpföreningen har drygt 386 000

värmepumpar sålts i Sverige under perioden

1981-2003. Av dessa utgör ca 40 % berg-, mark-, sjö-

eller grundvattenvärmepumpar. Resterande utgörs av

luftvärmepumpar. Under år 2004 har, t.o.m. september

månad, ytterligare drygt 41 000 värmepumpar sålts i

Sverige.

I propositionen om skattereduktion för utgifter

för byggnadsarbete för bostadshus (prop.

2003/04:163) föreslog regeringen, mot bakgrund av

den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden och

behovet av sysselsättningsstimulerande åtgärder, en

ny period med skattereduktion för reparationer och

underhåll samt om- och tillbyggnadsarbete på

bostadshus (ROT-avdrag). Reglerna träder formellt i

kraft den 1 november 2004 men skall tillämpas

retroaktivt så att de omfattar byggnadsarbeten som

utförts under perioden 15 april 2004 till 30 juni

2005. I nämnda proposition (s. 11) redogörs för att

skattereduktion bör ges för såväl utgifter för om-

och tillbyggnad som utgifter för reparationer och

underhåll. Nybyggande av bostadshus bör inte

berättiga till skattereduktion. Begränsningen till

arbeten på bostadshus innebär att markarbeten endast

får ingå i underlaget när de avser ledningar,

anläggningar för värmeförsörjning m.m. i direkt

anslutning till en byggnad. I underlaget bör därför

även utgifter för arbete vid borrning för bergvärme

anses ingå, sägs det i propositionen.

Skatteutskottet tillstyrkte (bet. 2004/05:SkU3) i

allt väsentligt regeringens förslag och riksdagen

beslutade den 20 oktober 2004 i enlighet med

utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

När det gäller vad som förordas i motion

2004/05:N347 (mp) om behovet av att analysera

utbyggnaden av värmepumpar vill utskottet, såvitt

gäller effektfrågan, erinra om att Svenska kraftnät

fram till år 2008 svarar för att en effektreserv

hålls tillgänglig i det svenska elsystemet genom

lagen (2003:436) om effektreserv. Därefter skall

effektbalansen upprätthållas genom en

marknadsbaserad lösning. Som tidigare redovisats har

Svenska kraftnät även uppmärksammat frågan om

effekten av ett ökat antal värmepumpar i

energisystemet. Utskottet förutsätter att Svenska

kraftnät, inom ramen för sitt ansvar för

effektbalansen, följer den fortsatta utvecklingen

även när det gäller värmepumpar och vidtar, om behov

anses föreligga, nödvändiga åtgärder. En särskild

utredning rörande värmepumpar med anledning av denna

fråga eller någon av de i nämnda motion i övrigt

berörda områdena ser utskottet i nuläget inget behov

av.

Med anledning av vad som sägs i motion

2004/05:N322 (v) rörande åtgärder för att främja

bergvärme konstaterar utskottet att det i enlighet

med 2002 års energipolitiska beslut inte längre

utgår stöd för konvertering av hus uppvärmda med

direktverkande el till fjärrvärme eller vattenburen

bergvärme. Samtidigt vill utskottet påminna om att

det ROT-avdrag som riksdagen beslutat införa kan

begagnas i de sammanhang som motionären lyfter fram.

Något stöd därutöver ser utskottet inte framför sig.

Med det anförda avstyrks samtliga här behandlade

motioner i berörda delar.

Etanolproduktion

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden med

krav på ytterligare satsningar på

etanolframställning. Utskottet erinrar om de

insatser som i dag görs på området. Jämför

reservationerna 25 (m, fp), 26 (c) och 27

(mp).

Motionerna

Behovet av att överväga insatser för att garantera

en fortsatt inhemsk etanolproduktion lyfts fram i

motion 2004/05:N243 (s). Motionären framhåller att

statsmakterna på olika sätt kan underlätta för

inhemsk produktion av etanol, t.ex. genom stöd till

forskning och utveckling och genom utformningen av

skattevillkoren.

I motion 2004/05:MJ370 (c) yrkas att riksdagen

skall besluta att ge bidrag till ytterligare

anläggningar för etanolframställan. Den import av

etanol som i dag sker visar att det finns en stor

efterfrågan och därmed potential i ytterligare

satsningar på anläggningar som framställer etanol.

Det föreligger behov av fem ytterligare fabriker för

etanolframställning ur spannmål, en i varje

spannmålsdistrikt, men även av anläggningar för

etanolframställning ur cellulosa.

Att potentialen för etanoltillverkning i Sverige

är fem gånger så stor som dagens tillverkning

framhålls i motion 2004/05:N363 (c). Importen av

etanol till Sverige visar att det finns en stor

efterfrågan och därmed potential i ytterligare

satsningar på anläggningar som framställer etanol.

Det finns, enligt motionären, behov av fem

ytterligare fabriker för etanolframställning ur

spannmål, men även av anläggningar för

etanolframställning ur cellulosa. Under

uppbyggnadsfasen är behovet av statliga medel för

dessa anläggningar stort och det är rimligt att

staten bidrar med ekonomiska medel, sägs det i

motionen. Vidare föreslås ett tillkännagivande om

att Köping är en naturlig etableringsort för en av

dessa anläggningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Energimyndigheten finansierar ett forsknings- och

utvecklingsprogram för framställning av etanol ur

skogsråvara. Totalt satsas 30 miljoner kronor

årligen på detta program, som löper perioden

1998-2004. Målet är att ge tekniskt, vetenskapligt

och ekonomiskt underlag för att framställa etanol i

större skala till lägre kostnader.

Insatser för etanolframställning tas upp i

Energimyndighetens rapport om forskning och

utveckling inom energiområdet (ER 5:2003). I

rapporten redogörs för att kunskap om hur man

framställer etanol ur socker- eller stärkelsehaltiga

råvaror är en sedan länge känd teknik. Det finns

kommersiell produktion av etanol från såväl spannmål

som sockerråvara i Brasilien och majs i Förenta

staterna. I Sverige invigdes år 2001 en

spannmålsbaserad anläggning i Norrköping, Agroetanol

AB, med en årlig produktionskapacitet på 50 000

kubikmeter. Intresset har också ökat för att

framställa etanol från cellulosahaltiga råvaror. Det

gäller främst i barrskogsbältet på norra halvklotet

(Sverige, Förenta staterna och Kanada) som med sina

omfattande skogstillgångar har tillgång till en

betydande råvarubas. Framställning av etanol från

cellulosahaltiga råvaror kräver dock en speciell typ

av teknik för att bryta ned cellulosan och andra

kolhydratrika komponenter till socker.

Energimyndigheten har gett 112 miljoner kronor i

stöd till byggandet av etanolpilotanläggningen i

Örnsköldsvik genom det beslut som togs år 2001.

Vidare har Energimyndigheten beviljat projektet

Etanol Pilot i Sverige AB 16,4 miljoner kronor för

att genomföra processutveckling vid

pilotanläggningen. Energimyndighetens stöd motsvarar

60 % av finansieringen. Övriga finansiärer är

länsstyrelsen i Västernorrland, EU mål 1,

Lantbrukarnas riksförbund samt privata finansiärer.

I detta samanhang kan även nämnas att Agroetanol

AB förädlar spannmål till etanol för

drivmedelsmarknaden. Ägare är Lantmännen (91 %) och

Lantbrukarnas Riksförbund (9 %). Etanolfabriken

finns vid oljedepån och kraftvärmeverket på Händelö,

Norrköping. Fabriken producerar årligen 50 000

kubikmeter etanol och 40 000 ton proteinfoder.

Produktionen baseras på 130 000 ton vete.

Anläggningen startade sin produktion år 2001.

Utskottets ställningstagande

I enlighet med 1997 års energipolitiska beslut har

forsknings- och utvecklingsinsatser genomförts för

att sänka produktionskostnaderna för etanol baserad

på cellulosahaltiga råvaror. Inom ramen för detta

arbete har Energimyndigheten bidragit med

finansiellt stöd till byggandet av en

etanolpilotanläggning i Örnsköldsvik, och

myndigheten bidrar även ekonomiskt till

genomförandet av processutvecklingen vid denna

anläggning.

Stöd till forskning och utveckling är enligt

utskottets mening en viktig del av statens insatser

för att på sikt främja en konkurrenskraftig inhemsk

industri på området. Utskottet vill samtidigt erinra

om att det stöd som Sverige kan ge till inhemsk

produktion av biodrivmedel måste följa de regler som

finns för statligt stöd och för internationell

handel, däribland EG-föredragets regler kring

statligt stöd. Frågan om etablering eller fortsatt

drift av fabriker för produktion av bioetanol är

enligt utskottets mening i första hand en fråga för

näringslivet att ta ställning till.

När det gäller de fortsatta insatserna för

forskning, utveckling och demonstration på

energiområdet är det utskottets uppfattning att

prioriteringar mellan olika områden och insatser så

långt som möjligt bör göras av ansvarig myndighet

utifrån de övergripande riktlinjer som riksdagen

lägger fast. Utskottet har i det tidigare ställt sig

bakom de mål som föreslagits för insatserna kring

forskning, utveckling och demonstration på

energiområdet. Enligt vad utskottet där anfört

ställer det sig bakom den princip som innebär att

Energimyndigheten ges i uppdrag att konkretisera

målen på en mer verksamhetsnära nivå.

Med det anförda avstyrks samtliga i detta avsnitt

behandlade motioner i berörda delar.

Statens energimyndighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden

rörande Statens energimyndighet. Utskottet

hänvisar till de insatser som redan görs och

påpekar att det inte har något att erinra mot

hur myndigheten sköter sitt arbete. Jämför

reservationerna 28 (m, fp, kd) och 29 (mp).

Motionerna

Ett riksdagsuttalande om prioriteringarna för

verksamheten vid Statens energimyndighet föreslås i

motion 2004/05:N375 (m). Motionärerna menar att det

finns skäl att stärka myndighetens

marknadsövervakande funktion. Samtidigt bör

Energimyndighetens administrativa kostnader för det

energipolitiska omställningsprogrammet minskas.

Energimyndighetens roll när det gäller

övervakningen av energimarknadernas funktionssätt

tas även upp i motion 2004/05:N405 (m). Motionärerna

menar att det finns skäl att ge myndigheten ett

bredare mandat när det gäller denna övervakning. Det

finns även anledning att överväga om den

marknadsövervakande funktionen bör avskiljas från

Energimyndighetens övriga ansvarsområden och läggas

på en egen myndighet. Vidare redogörs i motionen för

olika marknadsproblem.

I motion 2004/05:N307 (mp) pläderas för att en ny

myndighet för energieffektivisering inrättas.

Energimyndigheten, som har huvudansvaret för

energieffektivisering, har i dag detta som en bland

många uppgifter. Erfarenheten av att ha många och

delvis motsatta intressen under samma tak är inte

positiv. Energieffektivisering bör i stället handhas

av en egen myndighet vars enda uppgift är att ge råd

till regering och riksdag i dessa frågor. Den nya

myndigheten bör enligt motionärerna lyda under

Miljödepartementet.

Vissa kompletterande uppgifter

I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.

85) redogörs för Energimyndighetens finansiering av

planering, uppföljning och utvärdering av de

energipolitiska programmen. Dessa s.k.

programanknutna kostnader belastar anslagen för de

olika åtgärderna inom de energipolitiska programmen.

De programanknutna kostnaderna uppgick år 2003 till

101 miljoner kronor och de samlade

förvaltningskostnaderna, i vilka även

förvaltningsanslaget (35:1) om 140 miljoner ingick,

uppgick till 241 miljoner kronor. Prognosen för de

programanknutna kostnaderna år 2004 är 136 miljoner

kronor och, tillsammans med förvaltningsanslaget,

prognostiseras de samlade förvaltningskostnaderna

vid Energimyndigheten detta år till 281 miljoner

kronor. Den prognostiserade ökningen under år 2004

förklarar regeringen främst bero på förberedelserna

vid myndigheten inför introduktionen av ett system

för handel med utsläppsrätter och av förberedelserna

för att introducera ett program för

energieffektivisering i energiintensiv industri.

I september 2002 uppdrog regeringen åt

Statskontoret att genomföra en översyn av

Energimyndighetens verksamhet. Statskontoret

redovisade i november 2003 sina slutsatser och

förslag i rapporten om effektivare tillsyn över

energimarknaderna (2003:27). Mot bakgrund av den

problembild som redovisas i rapporten avseende

energimarknaderna och tillsynen lämnar Statskontoret

förslag dels om förstärkt tillsyn i sak, dels om en

förändrad organisation av tillsynsfunktionen. Bland

annat föreslås effektivare utnyttjande av befintliga

regler och förstärkt tillsyn av myndigheten,

tillförande av nya myndighetsuppgifter och ökad

samverkan med andra myndigheter. När det gäller

förslaget om en ny organisation av

tillsynsfunktionen menar Statskontoret att

tillsynsuppgifterna inte haft en tillräckligt stark

ställning inom Energimyndigheten. Inrättandet av en

fristående tillsynsmyndighet skulle lämpligen kunna

ske genom att dagens myndighet delas i två separata

myndigheter, sägs det i rapporten.

I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.

40) gör regeringen bedömningen att

Energimyndighetens resurser för tillsynsverksamheten

behöver förstärkas. Det sägs i propositionen att

Statskontorets redovisade slutsatser och de

tillkommande uppgifter som genomförandet av de

gemensamma reglerna för den inre marknaden för el

och tillämpningen av förordningen om villkor för

tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel

innebär att utökade insatser hos Energimyndigheten

krävs. Vidare gör regeringen bedömningen (s. 51) att

de tillkommande tillsynsuppgifter vid

Energimyndigheten som kommer av det förslag om

åtskillnad av fjärrvärmeverksamhet som regeringen

avser lämna under hösten 2004 bör finansieras inom

ramen för de utökade förvaltningsresurser som

föreslås för myndigheten.

I propositionen föreslås (s. 85) att

Energimyndighetens förvaltningsanslag utökas med 40

miljoner kronor för år 2005 och framåt (förslaget

behandlas i detta betänkande i avsnittet om anslag

m.m. inom utgiftsområde 21 Energi). Det föreslagna

anslaget innefattar 25 miljoner kronor som

regeringen bedömer att Energimyndighetens resurser

för tillsyns- och analysverksamhet avseende

energimarknader behöver utökas med. Vidare

innefattar det utökade resurser om 10 miljoner

kronor per år för myndighetens uppgifter att

administrera vissa uppgifter inom systemet för

handel med utsläppsrätter som skall införas i

januari 2005. Även de tillkommande kostnaderna hos

länsstyrelserna bör finansieras inom denna ram.

Slutligen innefattar utökningen 5 miljoner kronor

per år då Energimyndigheten skall fungera som

tillsynsmyndighet för det föreslagna programmet för

energieffektivisering i energiintensiv industri.

Det kan även erinras om att utskottet hösten 2003

avstyrkte (bet. 2003/04: NU3) en motion vari

pläderades för inrättandet av en ny myndighet för

energieffektivisering. I sitt ställningstagande

påpekade utskottet att dessa frågor i dag handhas av

Energimyndigheten och att utskottet inte har något

att erinra mot hur myndigheten sköter sitt arbete. I

en reservation (mp) gavs motionen stöd.

Enligt verksamhetsförordningen (1997:868) skall

Energimyndigheten verka för att på kort och lång

sikt trygga tillgången på el och annan energi på med

omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Myndigheten

skall vidare inom sitt verksamhetsområde verka för

en effektiv och hållbar energianvändning och en

kostnadseffektiv energiförsörjning, båda med en låg

negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat. Därtill

skall myndigheten bidra till omställningen till ett

ekologiskt uthålligt energisystem. Av förordningen

framgår även att Energimyndigheten särskilt skall

· verka för rationell tillförsel, omvandling,

distribution och användning av energi,

·

· samordna arbetet med omställningen av

energisystemet,

·

· främja forskning, utveckling, demonstration och

introduktion av energiteknik samt planera och

fördela statligt stöd till detta,

·

· utarbeta underlag för utvärdering och omprövning

av de samlade energipolitiska programmen,

·

· bevaka energimarknadernas och energisystemets

utveckling och särskilt energiomvandlingens och

energianvändningens inverkan på och betydelse för

miljö och klimat samt näringslivets

konkurrenskraft och den ekonomiska tillväxten,

·

· inom sitt verksamhetsområde verka för att

elmarknadens funktion förbättras samt följa

utvecklingen på elmarknaden vad avser t.ex.

kapacitetsutveckling, strukturomvandlingar inom

elhandels- och nätverksamhet samt

prisutvecklingen på el och nättjänster,

·

· följa den internationella utvecklingen inom

verksamhetsområdet och främja svenskt deltagande

i internationellt samarbete,

·

· inom sitt verksamhetsområde bedriva en aktiv

informationsverksamhet, i syfte bl.a. att öka

kunskapen hos elanvändarna om den avreglerade

elmarknaden,

·

· ansvara för officiell statistik i enlighet med

vad som anges i förordningen (2001:100) om den

officiella statistiken och

·

· bevaka att Europaparlamentets och rådets

förordning (EG/2422/2001) av den 6 november 2001

om ett gemenskapsprogram för

energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning

följs.

·

Utskottets ställningstagande

Statens energimyndighet är central

förvaltningsmyndighet för frågor om användning och

tillförsel av energi. Som tidigare redogjorts för

skall myndigheten enligt sin instruktion verka för

att på kort och lång sikt trygga tillgången på el

och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga

villkor.

Energimyndigheten har sedan den bildades år 1998

varit nätmyndighet enligt ellagen med tillsynsansvar

över monopoldelen av elmarknaden, dvs.

nätverksamheten. Myndigheten utövar även tillsyn

över naturgasmarknaderna enligt naturgaslagen. Från

och med år 2003 har Energimyndigheten ett förstärkt

ansvar för att bevaka och analysera elmarknaden samt

rollen som expertmyndighet avseende elhandelsfrågor.

Med anledning av vad som framförs i motionerna

2004/05:N375 (m) och 2004/05:N405 (m) vill utskottet

anföra följande. På den svenska elmarknaden verkar

produktions- och handelsföretag i konkurrens, medan

nätverksamheten är ett naturligt monopol. En central

del i ellagstiftningen är mot denna bakgrund

regleringen och tillsynen av nättarifferna, med

syfte att tillse att nätkoncessionshavarna inte tar

ut oskäliga vinster. Hushållskundernas totala elpris

består, grovt sett, av en tredjedel vardera av

nätavgift, elpris och skatter. Det är således endast

en tredjedel av det totala elpriset för en konsument

som är utsatt för konkurrens, medan den tredjedel

som avser nätavgifter bestäms av en monopolist. En

effektiv reglering och tillsyn av nättarifferna är

således av mycket stor betydelse. För att kunna göra

bättre bedömningar av nättarifferna har

Energimyndigheten även tagit fram en modell, den

s.k. nätnyttomodellen.

På regeringens uppdrag har Statskontoret gjort en

översyn av Energimyndighetens verksamhet och

resursbehov. Enligt Statskontorets bedömning krävs

utökade resurser vid myndigheten för att förbättra

tillsynen över energimarknaderna. Mot bakgrund av

dessa slutsatser har regeringen gjort bedömningen

att Energimyndighetens resurser för tillsyns- och

analysverksamhet avseende energimarknaderna behöver

förstärkas och föreslår därför i budgetpropositionen

att anslaget utökas med 25 miljoner kronor per år.

Förslaget hanteras senare i detta betänkande under

avsnitten om anslag m.m. för utgiftsområde 21.

När det gäller Energimyndighetens tillsyn över

nätföretagen vill utskottet i detta sammanhang även

erinra om den lag om särskild förvaltning av elnät

som riksdagen (bet. 2004/05:NU5) tidigare under

hösten beslutat införa. Genom införandet av denna

lag kan en anläggning ställas under särskild

förvaltning om en koncessionshavare i väsentlig mån

inte fullgör sina skyldigheter enligt

ellagstiftningen. Enligt utskottets mening stärker

den nya lagen möjligheterna att ingripa mot de

företag som inte följer lagstiftningen.

Utskottets sammantagna bedömning är att

Energimyndighetens tillsynsverksamhet genom nämnda

åtgärder förstärkts, såväl resursmässigt som när det

gäller möjligheten att vidta tvingande åtgärder.

Vad anbelangar de konkurrensutsatta delarna på

energimarknaderna - produktion och försäljning av

energi - bedrivs ett kontinuerligt arbete med att

följa marknaderna. Regeringen har i

budgetpropositionen även redogjort för olika

åtgärder, såväl vidtagna som kommande, för att

förstärka konkurrensen. Utskottet ställer sig bakom

detta arbete.

Beträffande vad som anförs i motion 2004/05:N307

(mp) om att en ny myndighet bör inrättas för

energieffektivisering gör utskottet ingen annan

bedömning än vad som tidigare gjorts. Dessa frågor

handhas i dag av Energimyndigheten, och utskottet

har inget att erinra mot hur myndigheten sköter sitt

arbete. Utskottet kan samtidigt konstatera att

motionen till viss del kan anses tillgodosedd genom

den omorganisation som skett under hösten 2004 inom

Regeringskansliet, detta då motionärerna förordar

att den myndighet som svarar för

energieffektivisering bör vara underställd

Miljödepartementet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks nämnda

motioner i berörda delar.

Affärsverket svenska kraftnät

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag

till investeringsplan för perioden 2005-2007

för Affärsverket svenska kraftnät och avslå

de motionsyrkanden vari en annan uppfattning

framförs. Utskottet framhåller bl.a. sin

uppfattning att den planerade likströmskabeln

mellan Sverige och Finland är rimlig för att

ytterligare integrera den nordiska

elmarknaden och att det framtida behovet av

förnyad elproduktion i Norden ger vid handen

att kabeln fordras. Jämför reservation 30

(mp).

Riksdagen bör även bemyndiga regeringen att för år 2005

ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella

befogenheter i enlighet med vad regeringen

förordar och godkänna vad regeringen föreslår

avseende dispositionen av offentligrättsliga

avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet.

Propositionen

Investeringsplan

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den

investeringsplan som Affärsverket svenska kraftnät

har föreslagit för perioden 2005-2007.

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och

finansplan för åren 2005-2007 för affärskoncernen

omfattar åtgärder i stamnätet inklusive

utlandsförbindelser och utrustning för

telekommunikation. De planerade investeringarna

under perioden beräknas till högst 1 980 miljoner

kronor, varav 625 miljoner kronor avser

investeringar under år 2005. Investeringar i

stamnätet skall genomföras dels i befintliga

anläggningar, s.k. reinvesteringar, om 820 miljoner

kronor, dels som nyinvesteringar om 1 160 miljoner

kronor. Av nyinvesteringarna avser 85 miljoner

kronor investeringar i utrustning för

telekommunikation.

De reinvesteringar som skall göras syftar till att

bibehålla driftsäkerheten och överföringskapaciteten

i elsystemen och till att uppfylla gällande

säkerhetskrav i befintliga anläggningar.

Svenska kraftnät har startat projekteringen av en

ny 400 kV-ledning från Närke ner till Skåne.

Avsikten är att öka överföringsförmågan mellan

Mellansverige och Sydsverige. Byggstarten är

planerad till år 2007 och investeringskostnaden

bedöms till 1 000 miljoner kronor. Under perioden

byggs även bl.a. en ny 400 kV-ledning för att trygga

elförsörjningen till Göteborgsområdet och en

strömriktarstation för likströmsöverföring till

Danmark, den s.k. Kontiskan I. Dessutom avser

Svenska kraftnät att genomföra

kapacitetsförstärkningar för att öka

överföringsförmågan till och från Norge i syfte att

förbättra den nordiska elmarknaden.

Investeringarna beräknas kunna finansieras i stort

sett med egna medel under den kommande

treårsperioden.

Svenska kraftnät skall uppnå en räntabilitet på

justerat eget kapital, efter schablonmässigt avdrag

för skatt, på 6 % inklusive kostnader för s.k.

restelektrifiering. Vidare skall Svenska kraftnät

högst ha en skuldsättningsgrad på 55 %, och

kostnadseffektiviteten bör vara minst lika hög som

för jämförbara företag. Som riktlinje för utdelning

och skattemotsvarighet gäller krav på 65 % av årets

resultat för affärsverkskoncernen.

Finansiella befogenheter

Regeringen föreslår att riksdagen lämnar

bemyndigande till regeringen enligt följande:

· att under år 2005 teckna borgen för lån och lämna

kreditgarantier intill ett belopp om

1 520 000 000 kr till förmån för bolag i vilka

Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens

aktier,

·

· att för år 2005 låta Affärsverket svenska

kraftnät ta upp lån i och utanför

Riksgäldskontoret till ett sammanlagt belopp om

högst 1 500 000 000 kr,

·

· att för år 2005 låta Affärsverket svenska

kraftnät placera likvida medel i och utanför

Riksgäldskontoret,

·

· att för år 2005 besluta om delägarlån om högst

280 000 000 kr till förmån för bolag i vilka

Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens

aktier,

·

· att för år 2005 besluta om förvärv och bildande

av bolag som skall verka inom Affärsverket

svenska kraftnäts verksamhetsområde intill ett

belopp om 10 000 000 kr samt avyttra aktier

intill ett belopp om 10 000 000 kr.

·

Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet

Regeringen föreslår att den bemyndigas av riksdagen

att låta Affärsverket svenska kraftnät disponera

avgifter enligt lagen (2003:113) om elcertifikat och

lagen (2003:437) om ursprungsgarantier avseende

förnybar el samt övriga offentligrättsliga avgifter

inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhet.

Bakgrunden till detta förslag är att

Riksrevisionen i en granskning av Regeringskansliets

och myndigheternas hantering av tvingande avgifter

(RiR 2004:17) redovisat vissa förslag till åtgärder

när det gäller riksdagens insyn och regeringens

styrning av tvingande avgifter, bl.a. att Svenska

kraftnäts avgifter för elcertifikat och

ursprungsgarantier bör redovisas som tvingande.

Enligt systemet med elcertifikat är i princip alla

elanvändare skyldiga att förvärva elcertifikat.

Svenska kraftnät svarar för kontoföring och

registrering av elcertifikat. Eftersom systemet är

tvingande innefattar det myndighetsutövning. De

avgifter som Svenska kraftnät tar ut för

kontohållning respektive registrering av

överlåtelser av elcertifikat bör därmed betraktas

som offentligrättsliga. Eftersom Svenska kraftnät

har ett författningsmässigt monopol på

kontohanteringen bör avgifterna dessutom betraktas

som tvingande, sägs det i propositionen.

Enligt lagen (2003:437) om ursprungsgarantier

avseende förnybar el har elproducenter under vissa

förutsättningar rätt att få en ursprungsgaranti

avseende den el de producerar. Garantier utfärdas av

Svenska kraftnät på ansökan av producenten.

Avgiften, som inte överstiger Svenska kraftnäts

kostnader för utfärdandet, har fastställts av

regeringen i 5 § förordningen (2003:587) om

ursprungsgarantier avseende förnybar el. Utfärdandet

av ursprungsgarantier innefattar myndighetsutövning

då de endast får utfärdas under vissa

förutsättningar som är angivna i lagen. Avgiften för

utfärdandet måste därför betraktas som en

offentligrättslig avgift. Detta stöds också av att

den beslutas av regeringen och av att den inte

överstiger Svenska kraftnäts kostnader för

utfärdandet. Ingen är skyldig att skaffa

ursprungsgarantier av det slag som fastställts i

lagen om ursprungsgarantier, men den som vill ha

sådana garantier är tvungen att vända sig till

Svenska kraftnät. Därför kan avgiften betraktas som

tvingande.

Eftersom Svenska kraftnäts verksamhet till största

delen är avgiftsfinansierad och intäkterna av de nu

nämnda offentligrättsliga avgifterna endast skall

bidra till att täcka kostnaderna för den

avgiftsbelagda verksamheten anser regeringen att

dessa bör få disponeras inom ramen för Svenska

kraftnäts verksamhet. Under år 2003 uppgick

intäkterna av de offentligrättsliga avgifterna inom

Svenska kraftnäts verksamhetsområde till 2 miljoner

kronor. Då verksamhetsvolymen är av begränsad

omfattning och kan variera i så pass stor

utsträckning framstår finansiering över anslag som

mindre ändamålsenlig. Regeringen bedömer mot denna

bakgrund att Svenska kraftnät även fortsättningsvis

bör få disponera de offentligrättsliga avgifterna

inom sitt verksamhetsområde.

Regeringen redovisar även sin bedömning, även den

föranledd av tidigare nämnda granskning av

Riksrevisionen, att de nätavgifter och

balansersättningar som Affärsverket svenska kraftnät

tar ut inte är offentligrättsliga avgifter utan

intäkter i kommersiell verksamhet. Intäkterna bör

således även fortsättningsvis redovisas som

uppdragsverksamhet.

Motionerna

I motion 2004/05:N389 (v) tas upp frågan om Svenska

kraftnäts investeringsram avseende likströmskabeln

till Finland. Motionärerna ifrågasätter motiven för

byggandet av denna kabel och menar att det finns

vissa oklarheter. Det har framkommit att motiven för

denna kabel skulle vara att möjliggöra export till

Sverige från den planerade nya kärnkraftsreaktorn i

Finland och det pågår en diskussion om huruvida den

nya kabeln är eller har varit en förutsättning för

byggandet av Finlands femte reaktor. Motionärerna

betonar att de inte vill stödja utbyggnaden av

kärnkraften och inte heller byggandet av nya

elkablar som motiveras av utökad import av el från

finsk kärnkraft. De föreslår därför att Svenska

kraftnäts investeringsram vad gäller elkabeln mellan

Sverige och Finland avslås i avvaktan på att frågan

blir ordentligt utredd.

Att den nya likströmskabel till Finland som

Svenska kraftnät vill bygga inte behövs för några

svenska behov anförs i motion 2004/05:N307 (mp).

Däremot är den av vikt för den planerade finska

reaktorn, då det finska elnätet kommer att utsättas

för stora påfrestningar när den nya reaktorn drabbas

av snabbstopp. Då behövs reservkraft snabbt och den

skall tas från Sverige. När reaktorn fungerar ger

den å andra sidan ett väldigt stort tillskott som

inte alltid motsvaras av efterfrågan i Finland.

Sverige får då ta hand om överskottet. Motionärerna

menar därför att ett byggande av kabeln är en

uppenbar subvention till finsk kärnkraft. Det är

även en dålig affär för Sverige.

I motion 2004/05:N350 (mp) föreslås dels att

riksdagen skall besluta att godkänna Svenska

kraftnäts investeringsplan för åren 2005-2007 med

undantag för den del som rör investeringen i en

likströmskabel till Finland, dels att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening att en ny

likströmskabel till Finland inte skall byggas.

Motionärerna menar att kabeln inte behövs för några

svenska behov och att det är en dålig affär för

Sverige. Kabeln är däremot av stor vikt för den

planerade finska kärnkraftsreaktorn och byggandet av

en sådan kabel ser de därför som en svensk

subvention till finsk kärnkraft.

Vissa kompletterande uppgifter

Svenska kraftnäts investeringsplan för åren

2005-2007

I Svenska kraftnäts investeringsplan

(verksamhetsplan) för åren 2005-2007 (daterad 2004-

02-26) redogörs för de större projekt (över 100

miljoner kronor) som affärsverket har för avsikt att

investera i under aktuell period. Totalt omnämns sex

sådana projekt i planen. De projekt som omnämns är

en ny 400 kV-ledning på sträckan mellan Nea (Norge)

och Järpströmmen (Jämtland), en förnyelse av

likströmsförbindelsen Kontiskan mellan Sverige och

Danmark, en ny 400 kV-ledning mellan Stenkullen och

Lindome, en förnyelse av en 200 kV-ledning i södra

Norrland, en ny likströmskabel mellan Finland och

Sverige (Fennoskan 2) samt en ny 400 kV-ledning från

Mellansverige till Skåne.

Svenska kraftnäts redogörelse inför utskottet

om investeringsplanen

Svenska kraftnäts generaldirektör Jan Magnusson har

inför utskottet redogjort för affärsverkets

investeringsplan och lämnat information om den

planerade nya likströmskabeln till Finland.

Enligt den redogörelse som lämnades finns det

flera skäl till att stärka överföringsförbindelserna

mellan de nordiska länderna. För det första minskar

det produktionskostnaderna eftersom den billigaste

anläggningen kan utnyttjas. För det andra ger det en

ökad försörjningstrygghet, t.ex. under torrår eller

vid stark kyla. För det tredje stärker det

driftsäkerheten i systemet. För det fjärde skapar

det bättre förutsättningar för förnybar energi,

särskilt för vindkraften.

De förutsättningar vi står inför är att energi-

och effektbalanserna i Norden har försvagats under

1990-talet. Under perioden 1992-2002 har

elförbrukningen ökat med 17 % medan

produktionsförmågan endast ökat med 2 %. Svenska

kraftnät räknar med en långsam ökning av

elförbrukningen fram till år 2010. Vidare innefattar

beräkningarna ändringar i produktionssystemet i form

av viss ny gaskraft i Norge, ökad

kärnkraft/biobränslen i Finland, ny vindkraft i

flera länder och att Barsebäcks andra reaktor

stängs. Sammanfattningsvis ser man fortfarande ett

underskott i Nordens elbalans år 2010.

Den totala elförbrukningen i Norden var 389 TWh år

2003. Av detta var utbytet mellan de nordiska

länderna och med grannländerna 62 TWh. Under ungefär

en tredjedel av tiden finns det flaskhalsar i

systemet. Bara mellan Finland och Sverige finns det

begränsningar i överföringsmöjligheterna under ca

1 000 timmar om året.

För att möta dessa utmaningar har Nordel,

samarbetsorganet för de nordiska ländernas

systemansvariga stamnätsföretag, analyserat ett

stort antal flaskhalsar. Nordels styrelse har

rekommenderat att satsningar görs på fem projekt. De

fem prioriterade snitt som enligt Nordels styrelse

bör byggas ut är följande:

· Förbindelse mellan centrala och sydliga Sverige,

·

· Stora Bältförbindelsen i Danmark,

·

· Fennoskan mellan Finland och Sverige,

·

· Nea-Järpströmmen mellan Norge och Sverige,

·

· Skagerackförbindelsen mellan Danmark och Norge.

·

Dessa förslag till förstärkningar skall betraktas

som en helhet utan inbördes prioritering. De kan

alla vara genomförda kring år 2010 och skall ses som

ett viktigt steg mot en ännu bättre nordisk

infrastruktur. Ett genomförande av

investeringsplanen kommer att väsentligt förstärka

infrastrukturen för den nordiska elmarknaden.

Totalkostnaden för dessa förstärkningar uppgår till

ca 10 miljarder kronor och investeringsprojekten

skall skötas bilateralt.

När det gäller den planerade förbindelsen mellan

Sverige och Finland, Fennoskan, redogjordes för de

nyttovärden denna kabel skulle ha. Svenska kraftnät

menar att kabeln skulle ge bättre

produktionsoptimering, ge mindre

överföringsförluster, reducera risken för

effektbrist, reducera risken för elransonering vid

torrår, ge bättre förutsättningar för elhandel över

gränserna, ge bättre konkurrensförutsättningar i den

nordiska elmarknadens olika delar, öka kapaciteten

för utbyte av reglerkraft och systemtjänster samt

förstärka driftsäkerheten. Enligt Svenska kraftnäts

beräkningar uppgår det sammantagna

samhällsekonomiska nyttovärdet av att bygga

Fennoskan till 280 miljoner kronor årligen.

Kostnaden för kabeln beräknas till ca 2 miljarder

kronor.

Riksrevisionens rapport om statens uttag av

tvingande avgifter

Riksrevisionen redovisade i rapporten Rätt avgifter?

- Statens uttag av tvingande avgifter (RiR 2004:17)

slutsatser och förslag när det gäller riksdagens

insyn och regeringens styrning av tvingande

avgifter. Riksrevisionen föreslog vad gäller Svenska

kraftnäts nätavgifter och balansersättningar att

regeringen bör pröva om de är tvingande eller ej och

återkomma till riksdagen med ett förtydligande.

Vidare föreslog Riksrevisionen att Svenska kraftnäts

avgifter för elcertifikat och ursprungsgarantier bör

redovisas som tvingande. Enligt Riksrevisionens

granskning tar mer än 100 statliga myndigheter

tillsammans in drygt 11 miljarder kronor i intäkter

från avgifter som är tvingande bl.a. för medborgare

och företag. De som vill ta del av den statliga

tjänsten har inget annat val än att betala en avgift

eftersom ingen annan än staten tillhandahåller

tjänsten. Vidare sägs i rapporten att mängden

tvingande avgifter per myndighet varierar från ett

par till omkring 100 avgifter. Exempel på tvingande

avgifter är avgifter för körkort, pass, inspektion

av fartyg, byte av namn och kontroll av läkemedel.

Riksrevisionen konstaterade att eftersom

avgifterna innebär ingrepp i bl.a. medborgarnas

ekonomi står det i Sveriges grundlag att riksdagen

ska besluta om dem. Enligt grundlagen har riksdagen

dock möjlighet att låta regeringen eller statliga

myndigheter besluta om avgifterna. Förr levererade

myndigheterna intäkterna till statskassan. Numera

förfogar myndigheterna över merparten av intäkterna

från avgifterna. Dessutom avgör myndigheterna i

många fall själva hur stora avgifterna ska vara.

Riksdagen har således delegerat betydande

beslutsbefogenheter till myndigheterna.

Riksrevisionen fann att det råder många oklarheter

och brister kring tvingande avgifter och kunde

konstatera att avgiftsbelagd verksamhet inte följs

upp och prövas i samma utsträckning som

anslagsfinansierad verksamhet. Staten har i vissa

fall kunnat öka sina utgifter utan att påverka

utgiftstaket. Lagstiftningen är oklar på flera

punkter. Gränsen mellan avgifter och skatter liksom

gränsen mellan tvingande avgifter och avgifter i

uppdragsverksamhet är svår att dra. Riksdagens

bemyndiganden att låta regeringen och myndigheter

besluta om tvingande avgifter är i vissa fall

oprecisa. Det är också oklart hur många tvingande

avgifter som staten tar ut. Samma avgifter hanteras

ibland som tvingande, ibland som avgifter i

uppdragsverksamhet. Klassificeringen av avgifter kan

få konsekvenser för myndigheternas möjlighet att dra

av momskostnader. Det går inte heller att få en

entydig bild av statens totala intäkter från

tvingande avgifter. Uppgifter om totala intäkter

varierar från 7 till 17 miljarder kronor. Avgifter

har dessutom ofta varit för höga och under lång tid

givit stora överskott i förhållande till

omsättningen i den avgiftsbelagda verksamheten.

Överskotten kan användas för att finansiera andra,

ospecificerade, verksamheter vid myndigheten som

inte har något att göra med den avgift som betalas.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om Svenska

kraftnäts investeringsplan och därefter frågorna

rörande Svenska kraftnäts finansiella befogenheter

och avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet.

Svenska kraftnäts investeringsplan

Regeringen har begärt riksdagens godkännande när det

gäller Svenska kraftnäts investeringsplan för

perioden 2005-2007. Samtidigt har motioner väckts

vari bl.a. begärs att riksdagen inte skall godkänna

den del av investeringsplanen som omfattar byggandet

av en ny likströmskabel mellan Sverige och Finland.

Utskottet har i denna fråga följande uppfattning.

Företrädare för Svenska kraftnät har inför

utskottet redogjort för de prioriteringar som de

nordiska ländernas samarbetsorgan Nordel gjort för

perioden fram till år 2010, inklusive den i motioner

uppmärksammade likströmskabeln mellan Sverige och

Finland. Som tidigare redovisats är det Nordels

uppfattning att dess förslag till prioritering av

fem projekt skall ses som en helhet. Projekten

syftar bl.a. till att öka försörjningstryggheten och

stärka driftsäkerheten i elsystemet. Samtliga fem

förbindelser kan vara realiserade år 2010 och

investeringarna beräknas kosta ca 10 miljarder

kronor. Utskottet har inget att erinra mot de

prioriteringar som Nordel gjort.

Den investeringsplan som riksdagen har att ta

ställning till, inklusive den planerade

likströmskabeln mellan Sverige och Finland, kan

enligt utskottets mening till stora delar ses som

ett genomförande av de prioriteringar som Nordel

fastställt. Utifrån de förutsättningar som gäller är

byggandet av en kabel mellan Sverige och Finland

enligt utskottets uppfattning rimlig för att

ytterligare integrera den nordiska elmarknaden.

Byggandet av kabeln bör även ses som ett led i

skapandet av en gemensam europeisk elmarknad.

Med utgångspunkt i den information som Svenska

kraftnät lämnat är det utskottets uppfattning,

oavsett byggandet av en ny kärnkraftsreaktor i

Finland eller ej, att det föreligger behov av att

bygga den planerade likströmskabeln mellan Sverige

och Finland. Det framtida behovet av förnyad

elproduktion i Norden ger vid handen att kabeln

fordras.

Utskottet anser därför att riksdagen skall

godkänna Svenska kraftnäts investeringsplan för

perioden 2005-2007, inklusive den del som omfattar

byggandet av en likströmskabel mellan Sverige och

Finland.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks

propositionen i denna del medan motionerna avstyrks

i berörda delar.

Svenska kraftnäts finansiella befogenheter

Utskottet har inget att erinra och tillstyrker

därmed regeringens framlagda förslag om bemyndigande

för regeringen rörande Svenska kraftnäts finansiella

befogenheter.

Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet

Utskottet har vidare inget att erinra och

tillstyrker därmed regeringens framlagda förslag att

regeringen bemyndigas att låta Svenska kraftnät

disponera avgifter enligt lagen (2003:113) om

elcertifikat och lagen (2003:437) om

ursprungsgarantier avseende förnybar el samt övriga

offentligrättsliga avgifter inom Svenska kraftnäts

verksamhet. Utskottet noterar samtidigt regeringens

bedömning att de nätavgifter och balansersättningar

som Svenska kraftnät tar ut inte är

offentligrättsliga avgifter utan intäkter i

kommersiell verksamhet.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anvisa anslagen och godkänna

bemyndigandena m.m. för budgetåret 2005 inom

utgiftsområde 21 Energi i enlighet med vad

regeringen föreslagit samt godkänna vad

regeringen föreslagit om fortsatt stöd för

solvärme. Samtliga motionsyrkanden bör

avslås.

Inledning

Regeringens förslag i budgetpropositionen för

utgiftsområde 21 redovisas i bilaga tillsammans med

övriga partiers förslag. Under utgiftsområdet tas

totalt tio anslag upp, varav två av anslagen utgörs

av förslag från Kristdemokraterna. En närmare

redogörelse för de olika anslagen följer under

respektive anslagsrubrik. Regeringens förslag till

utgiftsram för budgetåret 2005 uppgår till 1 396

miljoner kronor. De övriga partiernas förslag till

utgiftsramar fördelar sig på följande sätt.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte lagt fram

några budgetförslag som avviker från vad regeringen

föreslagit. Den utgiftsram som Centerpartiet

föreslagit för utgiftsområdet avviker inte heller

den från vad regeringen föreslagit. Övriga partiers

förslag innebär en lägre ram än regeringsförslaget,

nämligen 295 miljoner kronor lägre (m), 356 miljoner

kronor lägre (fp) och 55 miljoner kronor lägre (kd).

Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen

(35:2) Insatser för effektivare energianvändning,

(35:3) Teknikupphandling och marknadsintroduktion,

(35:4) Stöd till marknadsintroduktion av vindkraft,

(35:5) Energiforskning och (35:6) Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser med

bemyndiganden för regeringen att ingå ekonomiska

förpliktelser, vilka leder till utgifter under

kommande år.

I budgetpropositionen (s. 26) anges att

anslagssparandet inom utgiftsområde 21 Energi

uppgick till ca 1,4 miljarder kronor vid utgången av

år 2003, vilket är en minskning med ca 0,6 miljarder

kronor jämfört med utgången av år 2002. Regeringen

beslutade i december 2003 att föra bort 0,36

miljarder kronor av anslagsbehållningarna inom

utgiftsområdet som indragningar. Vidare redogörs i

propositionen för att anslagssparandet i övrigt till

största delen är uppbundet av fattade beslut.

Anslagssparandet förklaras bl.a. av att ledtiderna

mellan beslut om bidrag till utbetalning av medel då

den bidragsberättigade åtgärden slutförts är långa.

Beträffande de beräknade anslagen för åren 2006

och 2007 för utgiftsområde 21 Energi uppgår dessa

till 1 356 respektive 1 247 miljoner kronor.

I det följande redovisas regeringens förslag till

olika anslag inom utgiftsområdet för år 2005 och

motsvarande förslag i aktuella motioner.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

(35:1)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 188,2

miljoner kronor.

Anslaget är avsett att finansiera Energimyndighetens

förvaltningskostnader. I dessa kostnader ingår även

nätmyndighetens verksamhet. Kostnader för

Energimyndigheten för planering, uppföljning och

utvärdering av de energipolitiska programmen

finansieras genom s.k. programanknutna kostnader,

vilka belastar anslagen för de olika åtgärderna inom

de energipolitiska programmen. Prognosen för de

programanknutna kostnaderna uppgår till 136 miljoner

kronor för år 2004, vilket kan jämföras med ett

utfall om 101 miljoner kronor år 2003. Den

prognostiserade ökningen kan främst förklaras av

förberedelserna vid myndigheten inför introduktionen

av ett system för handel med utsläppsrätter den 1

januari 2005 och av förberedelser för att

introducera ett program för energieffektivisering i

energiintensiv industri.

Vidare disponerar Energimyndigheten avgifter för

tillsyn enligt naturgaslagen och, sedan år 2003,

avgifter för elanvändare som registrerar sig för att

frivilligt hantera kvotplikten enligt lagen om

elcertifikat.

Enligt regeringen behöver Energimyndighetens

förvaltningsanslag utökas med 40 miljoner kronor för

år 2005 och framåt. Detta innefattar 25 miljoner

kronor som regeringen bedömer att Energimyndighetens

resurser för tillsyns- och analysverksamhet avseende

energimarknader behöver utökas med. Vidare

innefattar det utökade resurser om 10 miljoner

kronor per år för myndighetens uppgifter för att

administrera vissa uppgifter inom systemet för

handel med utsläppsrätter som skall införas i

januari 2005. Även de tillkommande kostnaderna hos

länsstyrelserna bör finansieras inom denna ram.

Slutligen innefattar utökningen 5 miljoner kronor

per år då Energimyndigheten skall fungera som

tillsynsmyndighet för det föreslagna programmet för

energieffektivisering i energiintensiv industri.

Motionerna

I Folkpartiets motion 2004/05:N309 föreslås en

besparing på anslaget med 50 miljoner kronor.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2004/05:N410

att Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas

med 25 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag. I motionen konstateras att

myndigheten fått några nya arbetsuppgifter och ett

kraftigt utökat anslag. Motionärerna ser positivt på

möjligheten till en utökad kontrollfunktion men

finner den mindre framgångsrik då

sanktionsmöjligheter fortsatt saknas.

Insatser för effektivare energianvändning

(35:2)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 166

miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för kommunal energirådgivning,

utbildning av och information till energirådgivare

samt stöd till regionala energikontor. Vidare avser

anslaget insatser för informationsspridning,

utveckling och spridning av verktyg och metoder,

vissa utredningsinsatser samt utbildning om

energieffektiv teknik. Anslaget får även användas

för provning, märkning och certifiering av

energikrävande utrustning.

Med anledning av förslaget i budgetpropositionen

(finansplanen s. 225) om en särskild

investeringsstimulans för energi- och

miljöinvesteringar i offentliga lokaler föreslår

regeringen att anslaget utökas med 30 miljoner

kronor för att finansiera de tillkommande

administrationskostnaderna vid de berörda

myndigheterna. Enligt förslaget skall

Energimyndigheten, Boverket, Skatteverket och

länsstyrelserna administrera stödet.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

100 miljoner kronor för år 2006 och 80 miljoner

kronor för år 2007.

Motionerna

En besparing på anslaget med 30 miljoner kronor

föreslås i Moderata samlingspartiets motion

2004/05:N375. Motionärerna erinrar om att anslaget

bl.a. omfattar administrationskostnader knutna till

den särskilda investeringsstimulans som regeringen

föreslår för energi- och miljöinvesteringar i

offentliga lokaler. Förslaget till besparing

motsvarar regeringens uppskattning av den ökade

administrationskostnaden, då motionärerna motsätter

sig denna investeringsstimulans.

I Folkpartiets motion 2004/05:N309 föreslås en

besparing på anslaget med 83 miljoner kronor.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2004/05:N410

att anslaget minskas med 50 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag och förordar

samtidigt en översyn av de olika

energirådgivningsfunktioner som finns i kommunerna.

Det betonas dock att det är angeläget att

energirådgivning fortsatt bedrivs i kommunerna.

Sänkningen motiveras med att anslaget höjts kraftigt

under de senaste åren utan att en nödvändig översyn

av verksamhetens organisation gjorts.

Teknikupphandling och marknadsintroduktion

(35:3)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 85

miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag till teknikupphandling för att

utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på

marknaden samt kompletterande stöd till

marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. För

att täcka in alla led i detta arbete ges även

kompletterande stöd för marknadsintroduktion av

energieffektiv teknik, t.ex. för expansion av

fjärrvärmenäten. Vidare omfattar anslaget

informations-, utvecklings- och

demonstrationsinsatser avseende konvertering mellan

olika system för uppvärmning. Anslaget används även

för stöd till investeringar i solvärme och

genomförande av EG-rättsakter inom

energieffektiviseringsområdet och därtill hörande

metod-, utvecklings- och utredningsarbete.

Regeringen föreslår även att det statliga stödet

till investeringar i solvärme förlängs i ytterligare

tre år, under perioden 2005-2007. Stödet får för

perioden sammanlagt högst uppgå till 25 miljoner

kronor. Sedan år 2000 har 50 miljoner kronor satsats

på ett särskilt investeringsstöd för solvärme.

Efterfrågan på stödet har ökat under senare tid och

regeringen bedömer att stödet bidragit till att öka

intresset för denna uppvärmningsform.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

65 miljoner kronor för år 2006 och 65 miljoner

kronor för år 2007.

Motionerna

Anslaget avvisas i sin helhet i motion 2004/05:N375

(m). Vidare förordas att riksdagen avslår

regeringens förslag till bemyndigande för detta

anslag. Det stöd som anslaget omfattar menar

motionärerna innebär stöd till vissa utvalda

energiformer som regeringen anser bör gynnas.

Motionärerna å sin sida anser att olika energiformer

skall konkurrera på lika villkor. De föreslår även

att riksdagen avslår regeringens förslag till

godkännande av fortsatt stöd till solvärme.

I motion 2004/05:N309 (fp) föreslås en besparing

på anslaget med 43 miljoner kronor.

Att det är rimligt med en besparing på anslaget

med 20 miljoner kronor sägs det i motion

2004/05:N410 (kd). Motionärerna framhåller samtidigt

att de ser positivt på den del som syftar till

marknadsföring av solvärme.

Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft

(35:4)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 100

miljoner kronor.

Anslaget får användas för bidrag till

teknikutveckling och marknadsintroduktion av

storskaliga vindkraftstillämpningar.

Förordningen (2003:564) som reglerar bidragen

under anslaget kunde till följd av fördröjningar,

med anledning av Europeiska kommissionens

godkännande om statsstödsreglerna, träda i kraft

först i oktober 2003. Förseningen i ikraftträdandet

förklarar huvudsakligen det uppkomna

anslagssparandet, vilket år 2003 uppgick till 48,5

miljoner kronor. Stödutbetalningarna väntas dock

komma i gång under hösten 2004, då Energimyndigheten

förväntas fatta beslut om huvuddelen av stödet.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

90 miljoner kronor för år 2006 och 50 miljoner

kronor för år 2007.

Motionerna

Anslaget avvisas i sin helhet i motion 2004/05:N375

(m). Vidare förordas att riksdagen avslår

regeringens förslag till bemyndigande för detta

anslag. Det stöd som anslaget omfattar menar

motionärerna innebär stöd till vissa utvalda

energiformer som regeringen anser bör gynnas.

Motionärerna å sin sida anser att olika energiformer

skall konkurrera på lika villkor.

Även i motion 2004/05:N309 (fp) yrkas avslag på

hela anslagsbeloppet.

Att anslaget höjts kraftigt sedan föregående år

konstateras i motion 2004/05:N410 (kd). Motionärerna

menar att anslaget bör ha en mer jämn fördelning

över tiden för att understryka vikten av stabilitet

i energipolitiken och förordar därför en minskning

av anslaget med 30 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag.

I motion 2004/05:Bo276 (kd) föreslås - utan att

något belopp anges - att medel bör anslås för

forskning om vindkraft, både beträffande

kostnadseffektivitet och design. Motionären menar

att mer resurser bör satsas på forskning för att

utveckla vindkraftverken och få dem mer

kostnadseffektiva. Vidare bör designen av

vindkraftverken utvecklas för att minska påverkan på

landskapsbilden.

Energiforskning (35:5)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 440

miljoner kronor.

Anslaget används för att finansiera forsknings- och

utvecklingsinsatser inom energiområdet. Vidare får

anslaget användas för bidrag för att främja

utvecklingen av teknik som baserar sig på förnybara

energislag och effektiv energianvändning i

industriella processer i försöks- eller

fullskaleanläggningar. Anslaget används även för

vissa utrednings- och utvärderingsinsatser inom

energiområdet samt svenskt och internationellt

forsknings- och utvecklingssamarbete.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

446 miljoner kronor för år 2006 och 446 miljoner

kronor för perioden 2007-2009.

Motionerna

Kristdemokraterna förordar i motion 2004/05:N410 en

minskning av anslaget med 25 miljoner kronor med

hänvisning till att ett nytt anslag föreslås för

solcells- och vätgasenergiforskning.

I motion 2004/05:N365 (kd) sägs att regeringens

förslag till anslag för Energiforskningen

sammantaget innebär en minskning på årsbasis med

drygt 50 %, från 924,8 miljoner kronor år 2004 (för

anslagen Energiforskning, Energiteknikstöd och

Introduktion av ny energiteknik) till 440 miljoner

kronor år 2005. Motionärerna gör bedömningen att

regeringens budgetförslag kommer att medföra en rad

allvarliga negativa konsekvenser. För det första

kommer förutsättningarna för svenskt näringsliv att

konkurrera inom området och ligga långt framme

internationellt att försämras. För det andra hotas

den förtroendefulla samverkan mellan högskola och

näringsliv som under senare år byggts upp inom

energiforskning och miljörelaterad energiverksamhet.

För det tredje kommer möjligheten till ökad export

av teknik på områdena miljö, förnybar energi och

effektiv energianvändning att minska drastiskt. För

det fjärde kommer medverkan i samarbetet inom EU på

detta område att försvåras. För det femte kommer

försörjning och utveckling av kunskap, teknik och

kompetens för insatser inom energi- och

klimatområdet att minska kraftigt. För det sjätte

går det drastiskt minskade anslaget inte ihop med

målet att Sverige skall vara en ledande

forskningsnation. Slutligen innebär det att

förtroendet för regeringens energi- och miljöpolitik

kommer att svikta. Riksdagsuttalanden om ovanstående

förordas av motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

I propositionen föreslås även mål för insatserna

kring forskning, utveckling och demonstration på

energiområdet. Detta förslag hanteras i avsnittet om

mål för energipolitiken.

Energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser (35:6)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 20

miljoner kronor.

Anslaget avser insatser för att förbereda,

genomföra, utvärdera och utveckla metoder för s.k.

gemensamt genomförande och projekt rörande

mekanismen för ren utveckling. Vidare får anslaget

användas för utvecklingsinsatser avseende systemet

för handel med utsläppsrätter.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

20 miljoner kronor för år 2006 och 20 miljoner

kronor för perioden 2007-2009.

Motionerna

I motion 2004/05:N410 (kd) yrkas avslag på hela

anslagsbeloppet. Motionärerna anser att tidigare

omfattande anslagssparanden gör att anslaget helt

bör sparas in.

Statlig prisgaranti elcertifikat (35:7)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 80

miljoner kronor.

Anslaget avser statlig prisgaranti för elcertifikat.

För att ge producenterna ett skydd mot alltför låga

certifikatpriser finns under en inledande period

(2003-2007) ett garantipris för elcertifikaten.

Prisgarantin utfaller emellertid först efter årets

slut. Under det första verksamhetsåret med

elcertifikatssystemet har prisgarantin inte behövt

utnyttjas.

Motionerna

Anslaget avvisas i sin helhet i motion 2004/05:N375

(m). Motionärerna påtalar att de motsatte sig

införandet av elcertifikatssystemet och att de anser

att detta system skall avskaffas då det är dyrt,

svåradministrerat och ineffektivt. Dessutom är

elcertifikatssystemet ett sätt för regeringen att

kringgå budgetlagens krav på bruttoredovisning.

Även i Folkpartiets motion 2004/05:N309 yrkas

avslag på hela anslagsbeloppet.

Ersättning för vissa kostnader vid avveckling

av en reaktor vid Barsebäcksverket (35:8)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 317,2

miljoner kronor.

Anslaget avser statens åtaganden om ersättning av

vissa merkostnader som uppstår till följd av att

driften av den första reaktorn i Barsebäcksverken

har upphört enligt det avtal som träffades mellan

staten, Sydkraft AB och Vattenfall AB. Ersättningen

skall täcka merkostnader för dels avställnings- och

servicedrift av den första reaktorn i

Barsebäcksverken, dels singeldrift av den andra

reaktorn. Ersättning lämnas längst t.o.m. år 2017.

Inga motioner har väckts rörande detta anslag.

Stöd för villaägare att byta bort

direktverkande el

Motionen

I Kristdemokraternas motion 2004/05:N410 föreslås

att 65 miljoner kronor anvisas till ett nytt

statligt anslag för stöd till villaägare som vill

byta bort direktverkande el. Det statliga bidraget

skall uppgå till 15 % av investeringskostnaden i ett

nytt eller kompletterande uppvärmningssystem för

husägare med direktverkande el som enda energikälla.

Det statliga bidraget får ej överstiga 15 000 kr per

villa.

Solcells- och vätgasforskning

Motionen

I Kristdemokraternas motion 2004/05:N410 föreslås

att 50 miljoner kronor anvisas ett nytt anslag för

forskning och utveckling av solcells- och

vätgasbaserade energisystem. Motionärerna framhåller

att Sverige har en framskjuten position när det

gäller forskning och utveckling på dessa båda

områden och att dessa tekniker kan komma att bli

mycket viktiga när det gäller den framtida

energiförsörjningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till de av regeringen

framlagda förslagen till anslag och bemyndiganden i

budgetpropositionen. I motionerna 2004/05:N375 (m),

2004/05:N309 (fp) och 2004/05:N410 (kd) förordas

andra belopp än regeringen föreslagit för olika

anslag inom utgiftsområdet. Moderata samlingspartiet

vill göra besparingar på anslagen 35:2-4 och 7 med

295 miljoner kronor i jämförelse med regeringens

förslag. Folkpartiet föreslår en minskning med 356

miljoner kronor och de besparingar som förordas rör

anslagen 35:1-4 och 7. Kristdemokraterna hemställer

att besparingar görs på anslagen 35:1-6 samt

förordar att två nya anslag upprättas: dels ett

anslag för stöd till villaägare som vill byta bort

direktverkande el (65 miljoner kronor), dels ett

anslag för solcells- och vätgasforskning (50

miljoner kronor). Sammanlagt innebär förslagen en

minskning med totalt 55 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

Utskottet har genom ett yttrande - i form av ett

protokollsutdrag - till finansutskottet tillstyrkt

regeringens förslag till ramar för utgiftsområdet.

Av protokollsutdraget framgår att företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna tillstyrkte förslagen i respektive

partis motionsförslag. Riksdagen fattade nyligen

beslut (bet. 2004/05:FiU1) om ramarna för de olika

utgiftsområdena för nästa budgetår. Utskottets

utgångspunkt är således att ramarna för

utgiftsområdet för år 2005 är fastställda.

Av särskilda yttranden till föreliggande

betänkande framgår att företrädarna för de tidigare

nämnda partierna vidhåller sina förslag till ramar

för olika utgiftsområden och att de därför väljer

att avstå från att delta i beslutet om

anslagsfördelningen för utgiftsområde 21 Energi.

När det gäller regeringens förslag om fortsatt

stöd för solvärme under åren 2005-2007, delar

utskottet regeringens bedömning att stödet bidragit

till att öka intresset för denna uppvärmningsform.

Utskottet tillstyrker därför propositionen även i

denna del.

Utskottet övergår därmed till att kommentera några

i detta avsnitt berörda motioner.

I motion 2004/05:N365 (kd) anförs att regeringens

budgetförslag när det gäller energiforskning innebär

en drastisk minskning i förhållande till tidigare år

och att detta kommer att medföra en rad allvarliga

konsekvenser. Med anledning av detta vill utskottet

anföra följande. De fortsatta insatserna kring

forskning, utveckling och demonstration inom

energiområdet reduceras jämfört med den tidigare

programperioden bl.a. mot bakgrund av det

statsfinansiella läget. Samtidigt kan erinras om att

regeringen, tillsammans med samverkanspartierna,

gjort bedömningen att det finns möjligheter att

genom en mer fokuserad prioritering öka utnyttjandet

av resurserna. Enligt utskottets mening kan

utformningen av verksamheten utifrån en mera

strategiskt fokuserad prioritering minska

neddragningens följder vad gäller programmets

påtagliga resultat. Utskottet noterar samtidigt att

det parti motionärerna företräder har förordat

neddragningar för anslaget Energiforskning i

förhållande till regeringens förslag.

När det gäller förslaget i motion 2004/05:N410

(kd) om ett särskilt anslag för solcells- och

vätgasforskning vill utskottet erinra om att

Energimyndigheten redan i dag finansierar sådan typ

av verksamhet.

Beträffande vad som förordas om anslag för

vindkraft i motion 2004/05: Bo276 (kd) vill

utskottet påminna om de särskilda insatser som finns

för vindkraften.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av

regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2005

för utgiftsområde 21. Likaså tillstyrks de övriga

här behandlade förslagen till riksdagsbeslut som

läggs fram i budgetpropositionen. Samtliga mot detta

stående motionsyrkanden avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Allmän inriktning av energipolitiken

(punkt 1)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ368

yrkandena 1, 6 och 7, 2004/05:MJ498 yrkande 7,

2004/05:N309 yrkande 1, 2004/05:N348 yrkande 4,

2004/05:N405 yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05: N410

yrkandena 2, 7 och 11 och 2004/05:N413 yrkande 10,

bifaller delvis motionerna 2004/05:MJ498 yrkande 8,

2004/05:N348 yrkande 11, 2004/05: N410 yrkandena 1,

10, och 17 och avslår motionerna 2004/05:U311

yrkandena 20 och 21, 2004/05:N220, 2004/05:N262,

2004/05:N273, 2004/05: N283, 2004/05:N296 yrkandena

1-3, 2004/05:N298 yrkandena 2-4 och 8, 2004/05:N307

yrkandena 4 och 16, 2004/05:N312, 2004/05:N337,

2004/05: N355 yrkande 1, 2004/05:N376, 2004/05:N377,

2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.

Ställningstagande

Vi anser att den politiska styrningen av

energipolitiken måste förändras på ett genomgripande

sätt. Den energipolitik som regeringen tillsammans

med sina stödpartier för präglas av en kortsiktighet

som missgynnar såväl konsumenter som producenter,

och den har skapat en bestående osäkerhet om de

långsiktiga villkoren för att investera i

industriell verksamhet.

Sverige har ett i grunden väl fungerande

energisystem. Genom landets goda tillgång på

vattenkraft och den framsynta kärnkraftspolitiken på

1950- och 1960-talen har vi en konkurrenskraftig

elproduktionsindustri. Den av regeringen förda

politiken undergräver emellertid dessa goda

förutsättningar. Förtidsavvecklingen av kärnkraft,

den s.k. gröna skatteväxlingen och en ogenomtränglig

röra av skatteregler, subventioner och andra

styrmedel, gör att energipolitiken varken främjar

god miljö eller säker försörjning av energi.

Regeringens linje, att avveckla den svenska

kärnkraften, har gjort Sverige till en nettoimportör

av el. Tidigare intäkter av elexport har bytts mot

kostnader för elimport samtidigt som sårbarheten i

det svenska energisystemet ökat. Den osäkerhet som

regeringen skapat har även ryckt undan grunden för

välbehövliga investeringar i ny energiproduktion.

Resultatet av den förda politiken har blivit att

elpriserna stigit och att hela samhällets

energiförsörjning hotas vid stark kyla eller vid

avbrott i någon del av elnätet.

Sverige behöver, i likhet med vad som lyfts fram i

motionerna 2004/05: N405 (m), 2004/05:N309 (fp) och

2004/05:N410 (kd), en ny och långsiktig

energipolitik. Det är vår uppfattning att

energipolitiken bäst främjas genom en fri

energiproduktion inom ramen för givna miljö- och

säkerhetskrav. Regeringens målflora på energiområdet

bör reduceras till ett övergripande mål om att

energipolitiken skall främja en säker och

konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i hela

landet, samtidigt som all energiproduktion skall

klara högt ställda miljö- och säkerhetskrav i

enlighet med den generella miljöpolitiken. Det

första ledet innebär att energibeskattningen i

Sverige inte markant bör avvika från vad som gäller

i våra konkurrentländer och att osäkerheten inom

energipolitiken måste reduceras så att

kraftföretagen vågar investera i ny

produktionskapacitet. Det andra ledet innebär att de

miljö- och säkerhetskrav som ställs på olika typer

av kraftproduktion i största möjliga utsträckning

skall vara likartade.

Det är även vår mening att regeringen bör låta

utvärdera måluppfyllelsen av den förda

energipolitiken och analysera hur miljömålen kan nås

på mest kostnadseffektiva sätt.

Vi välkomnar en successiv omställning av det

svenska energisystemet till att bli ekologiskt

hållbart. En sådan omställning måste dock ske med

hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad

sysselsättning. Samtidigt menar vi att de olika

energislagen måste klara konkurrensen på

energimarknaden utan omfattande subventioner. Det

system med elcertifikat som regeringen och dess

stödpartier drivit igenom för att främja

produktionen av förnybar el anser vi i grunden vara

felaktigt. Statsmakternas stöd bör i stället

koncentreras till forskning på energiområdet,

särskilt på lång sikt, samt till information och

andra insatser som minskar sökkostnaderna för

elkonsumenter eller påskyndar spridningen av ny

teknik. Även inom EU borde energiforskningen

uppmärksammas i högre utsträckning.

Det är även av stor vikt att arbetet med att skapa

en miljövänligare energiförsörjning drivs på ett

internationellt plan, såväl inom EU som i andra

forum. Flera av de miljöproblem som är kopplade till

energisektorn, däribland växthuseffekten, är globala

och kan endast lösas genom internationell samverkan.

Vi menar att regeringen saknar en samlad

klimatpolitisk strategi. För att begränsa

klimatutsläppen krävs en rad olika åtgärder,

däribland att förhindra en förtida avveckling av

kärnkraften.

Stängningen av Barsebäcksreaktorerna bidrar

negativt till växthuseffekten. I stället för att

driva linjen med en avveckling av kärnkraften borde

regeringen, som anförs i motion 2004/05:MJ368 (fp),

återkomma till riksdagen med en tidsplan för

avvecklingen av Sveriges beroende av fossila

bränsle.

När det gäller byggandet av

fusionsexperimentanläggningen ITER anser vi att

regeringen bör medverka till ett snabbt beslut om

lokaliseringen i enlighet med vad som anförs i

motion 2004/05:MJ498 (kd). Det är enligt vår mening

angeläget att byggandet av denna anläggning snarast

påbörjas.

Vidare måste energibeskattningen reformeras och

utformas så att det blir intressant att investera i

en utökad elproduktion. Sverige är i behov av ett

nytt energiskattesystem där skatter och

miljöavgifter utformas med hänsyn till omvärlden.

Ett nytt, långsiktigt energiskattesystem behövs för

att inte näringslivets konkurrenskraft skall

reduceras och för att tillväxten och

sysselsättningen inte ytterligare skall drabbas.

Vi anser även, i likhet med vad som anförs i

motion 2004/05:N348 (m), att den svenska

kraftvärmeproduktionen är eftersatt och behöver ges

villkor som förbättrar dess konkurrenskraft.

Regeringen måste också ta sitt ansvar och vidta

erforderliga åtgärder så att elbrist inte uppstår.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks

nämnda motioner i berörda delar. Det sagda ligger

även i linje med vad som framförs i motion

2004/05:N413 (fp) och också den tillstyrks i här

aktuell del. Övriga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks.

2. Allmän inriktning av energipolitiken

(punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N307 yrkandena

4 och 16, 2004/05:N296 yrkandena 1-3, bifaller

delvis motion 2004/05:N298 yrkandena 2-3 och 8 och

avslår motionerna 2004/05:U311 yrkandena 20 och 21,

2004/05:MJ368 yrkandena 1, 6 och 7, 2004/05:MJ498

yrkandena 7 och 8, 2004/05:N220, 2004/05:N262,

2004/05:N273, 2004/05: N283, 2004/05:N298 yrkande 4,

2004/05:N309 yrkande 1, 2004/05:N312, 2004/05:N337,

2004/05:N348 yrkandena 4 och 11, 2004/05:N355

yrkande 1, 2004/05:N376, 2004/05:N377, 2004/05:N405

yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05:N410 yrkandena 1,

2, 7, 10, 11 och 17, 2004/05:N413 yrkande 10,

2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i Miljöpartiets motion

2004/05:N307 anser jag att de avgöranden som

energipolitiken i dag står inför framför allt är

två, nämligen att minska miljöpåverkan och att

minska oljeberoendet. För att nå fram till en

hållbar försörjning av bl.a. el, värme, kyla och

drivmedel krävs en radikal minskning av användningen

av fossila bränslen och uran.

Vi befinner oss i flera avseenden vid ett vägskäl

när det gäller olja, gas, kärnkraft och torv. Jag

menar att energipolitiken i grunden måste förändras

för att ett ekologiskt samhälle skall möjliggöras.

Det svenska energisystemet bör enligt min

uppfattning därför genomgå en total omställning till

elproduktion baserad på förnybara energislag.

Målet för energipolitiken bör vara att, inom ramen

för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och

lång sikt, skapa förutsättningar för att förse

landet med förnybar energi på ett sätt som medför

att näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och

hushållen får rimliga kostnader. Varje energislag

måste långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska

kostnader, inklusive risk- och miljökostnader. Genom

att anpassa energisystemet till vad som är

långsiktigt, ekologiskt hållbart skapas

förutsättningar i Sverige för såväl en robust

ekonomisk utveckling som en god social utveckling.

Samhällets behov av fossila bränslen - kol, olja

och fossilgas (naturgas) - bör successivt avvecklas

och ersättas med förnybara energikällor. Som ett led

i detta bör riksdagen besluta att begära att

regeringen att föreslår tydliga mål för en minskning

av oljeberoendet. Vidare bör regeringen ta fram

strategier för att minska den samlade förbrukningen

av oljeprodukter i alla sektorer, i enlighet med vad

som anförs i tidigare nämnda motion.

Det är även min uppfattning att kärnkraften bör

avvecklas då den är en farlig och icke förnybar

energikälla som inte hör hemma i ett modernt och

ekologiskt samhälle. Jag anser att kärnkraften kan

avvecklas samtidigt som nettoutsläppen av koldioxid

minskas. Detta kan göras genom effektivare

energianvändning och ett ökat nyttjande av vindkraft

och biokraftvärme. För den fortsatta

kärnkraftsavvecklingen skall marknadsekonomiska

styrmedel användas.

Det finns två principiella metoder att förändra

energisystemet så att ohållbara energikällor fasas

ut och mer hållbara fasas in. Den ena metoden är att

statsmakterna prissätter miljöförstöring och övriga

risker och belastar kärnkraft och fossil energi med

dessa kostnader. Det vill säga förorenaren betalar,

t.ex. genom miljöskatter eller genom administrativa

styrmedel. I takt med att den gamla elproduktionen

fasas ut, uppstår en efterfrågestyrd marknad för

förnybar kraft. Den andra metoden är att bestämma

vilka förnybara energikällor staten anser önskvärda,

t.ex. vindkraft, och att en utbyggnad drivs fram

genom reglerade priser eller reglerade kvantiteter.

Systemet med elcertifikat sällar sig till den

sistnämnda metoden och innebär att staten

kommenderar fram ett visst utbud av förnybar el. Det

ligger i linje med en svensk tradition, och det var

så vattenkraften och kärnkraften byggdes ut.

Jag menar att den förstnämnda metoden emellertid

är att föredra. Den är effektivare ur ett

samhällsekonomiskt perspektiv, eftersom den inte

leder till överutbyggnad av kraftsektorn. Samtidigt

är denna metod rättvisare, då den inte leder till

överdriven ersättning till vissa producenter, och

den står framför allt i tydligare relation till

målet. Mer kärnkraft och fossilkraft fasas ut genom

åtgärder som riktar sig direkt mot dessa än genom

åtgärder som främjar alternativen.

Som uppmärksammas i motion 2004/05:N296 (mp) bör

mer kraft inom ramen för samarbetet i EU ägnas åt

förnybar energi för området uppvärmning och kyla.

Över 40 % av medlemsländernas totala

energiförbrukning kan hänföras till detta område.

Regeringen bör aktivt arbeta för att denna fråga får

en högre prioritet inom EU. Det är viktigt att

Sverige tar initiativ och driver frågan om hur

forskning och standarder skall se ut och vilka mål

som skall gälla för arbetet. Det är även angeläget

att Sverige för egen del ökar insatserna när det

gäller detta område, inte minst beträffande

forskning och utveckling.

När det gäller energiforskning ligger Sverige i

framkant inom flera viktiga områden och det finns en

stor potential i t.ex. vågkraft, solceller, solvärme

och ny vindkraftsteknik. Vidare anser jag att en

satsning på miljöteknisk forskning inom

energiområdet skulle bidra till att stärka Sveriges

konkurrenskraft. Därom bör riksdagen göra ett

uttalande.

Som anförs i motion 2004/05:N298 (mp) är det

angeläget att Sverige, när det gäller den fortsatta

omställningen av energisystemet, tillvaratar de

kunskaper som finns och tar intryck från hur andra

länder har agerat. Det gäller inte minst vikten av

stabila villkor för omställningen av energisystemet.

Såväl forskare och produktutvecklare som investerare

måste få stabila villkor under en längre period än

som tidigare varit fallet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks nämnda

motioner - helt eller delvis - i berörda delar.

Övriga här behandlade motioner avstyrks i

motsvarande delar.

3. Mål för användningen av biodrivmedel och

andra förnybara drivmedel (punkt 2)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår proposition 2004/05:1

utgiftsområde 21 punkt 1 och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:N375 yrkande 1.

Ställningstagande

Vår grundläggande inställning är - i likhet med vad

som anförs i motion 2004/05:N375 (m) - att det är

fel att ställa upp kvantitativa mål för hur

energiproduktionen bör fördelas mellan olika

energislag. Målen bör i stället formuleras i termer

av miljöeffekter, och styrmedel bör utformas

därifrån. Däremot bör prioriteringar mellan olika

produktionsmetoder och energikällor, inom ramen för

strikta miljökrav, överlåtas åt medborgarna och

företagen. Därtill finner vi det inte heller

lämpligt att avvika från direktivets referensnivå om

2 %.

Vi menar därför att riksdagen, med bifall till

nämnda motion, bör avslå regeringens förslag om mål

för användningen av biodrivmedel och andra förnybara

drivmedel.

4. Mål för insatser kring forskning, utveckling

och demonstration på energiområdet (punkt 3)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen avslår proposition 2004/05:1

utgiftsområde 21 punkt 2 och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:N375 yrkandena 2, 3 och 5.

Ställningstagande

Vi anser att det är angeläget med forskning inom

energiområdet, särskilt långsiktig forskning, och

menar att det krävs att statsmakterna satsar på

energiforskning och energiteknisk utveckling.

När det gäller de mål som regeringen föreslagit

skall gälla för insatserna kring forskning,

utveckling och demonstration på energiområdet är vi

emellertid kritiska. Som vi tidigare redogjort för

är det vår uppfattning att energipolitikens

övergripande mål bör reduceras till att

energipolitiken skall främja en säker och

konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i hela

landet, samtidigt som all energiproduktion skall

klara högt ställda miljö- och säkerhetskrav i

enlighet med den generella miljöpolitiken. Av detta

följer även vår åsikt att målet för insatserna kring

forskning och utveckling på energiområdet bör

utformas utifrån dessa övergripande mål. Genom ett

uttalande bör riksdagen klargöra detta för

regeringen.

Därtill är vi kritiska till att regeringen, enligt

vår mening, inte i någon större utsträckning

uppmärksammat de anmärkningar som lämnades av den

utredare som har haft i uppgift att granska och

utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga

energipolitiska program (SOU 2003:80) när det gäller

målen för programmet. Enligt utredningen var målen

oprecist formulerade och svåra att följa upp.

Utredaren framhöll även att regeringen bör ta

initiativ till att skapa bättre förutsättningar att

följa upp och utvärdera resultaten från insatserna

och menade att såväl målen som systemen för

uppföljning bör utvecklas. Som tidigare redovisats

har även utskottet, i samband med bedömningar av

regeringens resultatredovisningar, påtalat vikten av

en ökad konkretion när det gäller målsättningen för

det långsiktiga programmet och att specifika

uppföljningsbara mål bör sättas upp. Att tillstå att

dessa synpunkter hörsammats av regeringen och att de

återspeglas i det förslag som nu förelagts riksdagen

kan knappast låta sig göras.

I detta sammanhang vill vi även tydliggöra vår

ståndpunkt när det gäller inriktningen. Enligt vår

mening måste energiforskningen vara internationellt

gångbar och den skall utvärderas professionellt.

Vi ställer oss härutöver frågande till den ordning

i vilken regeringen framlägger sina förslag. I

budgetpropositionen framläggs förslag dels rörande

det övergripande målet för insatserna, dels anslag

för år 2005 för verksamheten. Någon närmare

redogörelse för vilken inriktning verksamheten skall

ha har inte presenterats av regeringen. I

propositionen sägs endast att regeringen avser att

återkomma med förslag till den närmare utformningen

av det långsiktiga energipolitiska programmet, dvs.

först efter det att insatserna påbörjats. Ett

öppnare mandat än det som regeringen eftersträvar är

svårt att tänka sig.

Med hänvisning till det sagda tillstyrks motion

2004/05:N375 (m) i berörda delar. Regeringens

förslag om mål för insatserna kring forskning,

utveckling och demonstration på energiområdet

avstyrks.

5. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 4)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N242 yrkande 5

i denna del, 2004/05:N309 yrkandena 3-5,

2004/05:N405 yrkandena 12 och 13 och 2004/05:N410

yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande

6, 2004/05:N276 yrkande 1, 2004/05:N307 yrkande 9,

2004/05:N348 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N415 yrkande

1 i denna del och 2004/05:N420 yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Vi anser att beslutet om en förtida avveckling av

kärnkraften skall upphävas. Således delar vi den

uppfattning som framförs i bland annat motionerna

2004/05:N242 (fp), 2004/05:N306 (fp) och

2004/05:N405 (m).

Stängningen av Barsebäcks första reaktor har

medfört omfattande kostnader för skattebetalarna,

försämrat miljön och försvagat den svenska

försörjningstryggheten. Regeringens

avvecklingsplaner har också lett till en betydande

osäkerhet inom industrin beträffande den framtida

tillgången på el, vilket bl.a. har en stor negativ

inverkan när det gäller industrins

investeringsplaner. Kärnkraftsavvecklingen bidrar

även till att öka det svenska behovet av el

producerad av fossila bränslen. Kol- och oljebaserad

elproduktion både i och utanför Sveriges gränser

kommer att vara det som kompenserar bortfallet av el

när kärnkraften avvecklas. Till viss del kommer

bortfallet av den svenska kärnkraften även att

kompenseras av el från Finland, där arbetet med att

bygga en ny kärnkraftsreaktor pågår, genom den nya

kabel som Svenska kraftnät planerar att bygga.

Samtidigt som man vill avveckla kärnkraften i

Sverige vill regeringen således underlätta för

import av kärnkraftsproducerad el från Finland. Vi

kan bara konstatera att regeringen återigen synes

göra dubbelmoralen till en dygd.

Det är vår mening att kärnkraften bör utnyttjas

under sin tekniska och ekonomiska livslängd.

Kärnkraftsproduktion skall ske inom ramen för de

riktlinjer för hälsa, säkerhet och miljö som

statsmakterna ställer upp. Det finns enligt vår

mening i dag inga realistiska alternativ som inom

överskådlig framtid kan ersätta kärnkraften. Vi

anser därför att kärnkraften skall tillåtas att vara

kvar och utvecklas så länge högt ställda krav på

säkerhet kan garanteras. Riksdagens beslut om en

förtida avveckling av kärnkraften måste således

omprövas. Även de politiska hindren för en återstart

av Barsebäcks första reaktor måste avlägsnas.

Regeringens försök att nå en förhandlingslösning

med kraftindustrin om den fortsatta avvecklingen har

nu havererat. Att dessa förhandlingar inte

resulterat i en förtida avveckling av kärnkraften

ser vi visserligen som positivt, men regeringen och

dess stödpartier har deklarerat sin avsikt att gå

vidare med avvecklingsplanerna, då i första hand med

Barsebäcks andra reaktor, med hjälp av lagen om

kärnkraftens avveckling. Vi menar att denna lag över

huvud taget aldrig borde ha tillkommit och att den

därför, genom riksdagens försorg, omedelbart bör

avskaffas.

Beslutet om att stänga Barsebäcks första reaktor

fattades utan att de ekonomiska effekterna var

tillräckligt kända och med en total avsaknad av

miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska

analyser. Vi anser att det är ett rimligt krav, som

anförs i motion 2004/05:N410 (kd), att regeringen

åtminstone för riksdagen redovisar konsekvenserna av

en fortsatt förtida avveckling av kärnkraften innan

ytterligare politiska beslut fattas om att ta

fungerande elproduktion ur drift. En sådan

redovisning bör i synnerhet omfatta de

samhällsekonomiska kostnaderna i form av minskad

sysselsättning och negativa miljöeffekter som en

avveckling skulle resultera i.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks

nämnda motioner i berörda delar. Det sagda ligger

även i linje med vad som i aktuella delar anförs i

motionerna 2003/04:MJ66 (fp), 2004/05:N276 (m, kd),

2004/05:N415 (fp) och 2004/05:N420 (fp) som därför

kan anses helt eller delvis tillgodosedda och de

avstyrks därmed. Övriga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks.

6. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 4,

motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Jag anser att kärnkraften både bör och kan avvecklas

i en snabbare takt än vad som i dag sker.

Kärnkraften är inte en ekologiskt hållbar

energikälla och är betingad med ett stort antal

risker. Med kärnkraft finns risken för en stor

utsläppsolycka med extremt allvarliga konsekvenser.

Därtill produceras det avfall som är farligt i

hundratusentals år. Ett starkt beroende av

kärnkraften är även ett hot mot

försörjningstryggheten. Kärnkraften är också ett hot

mot internationell säkerhet genom att den är nära

förknippad med kärnvapen.

Enligt min mening kan, i likhet med vad som anförs

i motion 2004/05: N307 (mp), kärnkraften avvecklas

samtidigt som nettoutsläppen av koldioxid minskas.

Det kan möjliggöras genom en effektivare

elanvändning och ett större utnyttjande av vindkraft

och biokraftvärme.

När det gäller den andra Barsebäcksreaktorn är det

min uppfattning att villkoren för en stängning är

uppfyllda. Sedan år 2001, det ursprungliga året för

en stängning enligt avvecklingslagen, har

elförbrukningen minskat med 6 TWh. Samtidigt finns

det många alternativa energikällor. Bioenergin byggs

ut i snabb takt och det bör kunna ske en snabbare

utbyggnad av vindkraften. Fjärrvärme, fjärrkyla och

pellets kan även ersätta mer el.

Avvecklingen av kärnkraften skall i huvudsak ske

med ekonomiska styrmedel där riskerna och

föroreningarna i alla led prissätts. För den

fortsatta avvecklingen förordar jag därför olika

former av styrmedel. Däribland bör en lag mot

effekthöjningar i befintliga kärnkraftverk införas.

Effekthöjningar medför ett ökat beroende av

kärnkraft. De innebär till viss del även ökade

utsläpp vid en eventuell olycka och att mer avfall

produceras. Därtill bör säkerhetskraven för de

svenska kärnkraftverken höjas. Sverige har haft

oproportionerligt många allvarliga incidenter vid

kärnkraftverken. Dessa incidenter pekar på brister

både i säkerhetskulturen och i den maskinella

utrustningen. En trolig konsekvens av höjda

säkerhetskrav är att några reaktorer kommer att

ställas av relativt snart då det blir för kostsamt

att genomföra föreskrivna åtgärder. På sikt kommer

detta även att slå igenom för de reaktorer som är av

något nyare årsmodell.

Vidare anser jag, vilket även framhålls i den

tidigare nämnda motionen, att statens förhandlingar

med kärnkraftsindustrin inte är till gagn för den

fortsatta avvecklingen, då de förhindrar en

företagsekonomiskt motiverad nedläggning av

reaktorer. Så länge kraftindustrin förväntar sig

direkta ekonomiska kompensationer för att stänga

reaktorer kommer industrin att fortsätta driften av

reaktorerna även om dessa skulle gå med förlust. Det

är därför positivt att dessa förhandlingar nu

avbrutits. Kravet i motion 2004/05:N307 (mp) kan

därmed anses vara tillgodosett.

Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga

här aktuella motioner i berörda delar.

7. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5,

motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman

(fp).

Ställningstagande

Vi delar den grundläggande uppfattning som ges

uttryck för i motionerna 2004/05:K294 (m) och

2004/05:K341 (m). Närmare ett kvartssekel har

passerat sedan folkomröstningen om kärnkraft ägde

rum år 1980. Alltsedan dess har det funnits en

osäkerhet om hur resultatet av denna folkomröstning

skall tolkas. Därtill har väljarkåren genomgått

betydande förändringar. Uppskattningsvis har 2,5

miljoner nya väljare tillkommit och 1,5 miljoner

väljare har avlidit. Arvet från 1980 års

folkomröstning verkar förlamande på svensk

energiförsörjning och, vad viktigare är, den reser

en principiellt viktig fråga, nämligen den om hur

länge riksdagen skall vara bunden av ett utslag i en

formellt rådgivande folkomröstning.

Att riksdagen i nuläget skall ta initiativ till

att genomföra en ny folkomröstning i

kärnkraftsfrågan kan vi emellertid inte stödja. Vår

mening är att det i första hand bör vara de

folkvalda i riksdagen som tar sitt ansvar för den

energipolitik som förs och fastställer att någon

kärnkraftsavveckling inte är aktuell.

Med det anförda avstyrker vi här aktuella

motioner.

8. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:K294 och

2004/05:K341.

Ställningstagande

Jag delar den uppfattning som ges uttryck för i

motionerna 2004/05:K294 (m) och 2004/05:K341 (m).

Närmare ett kvartssekel har passerat sedan

folkomröstningen om kärnkraft ägde rum år 1980.

Alltsedan dess har det funnits en osäkerhet om hur

resultatet av denna folkomröstning skall tolkas.

Därtill har väljarkåren genomgått betydande

förändringar. Uppskattningsvis har 2,5 miljoner nya

väljare tillkommit och 1,5 miljoner väljare har

avlidit. Arvet från 1980 års folkomröstning verkar

förlamande på svensk energiförsörjning och, vad

viktigare är, den reser en principiellt viktig

fråga, nämligen den om hur länge riksdagen skall

vara bunden av ett utslag i en formellt rådgivande

folkomröstning. Vidare måste framhållas att det är

rimligt, då politikerna inte klarat av att lösa

frågan, att låta medborgarna avge sin uppfattning.

Jag menar, med hänvisning till det ovan sagda, att

riksdagen genom ett uttalande bör ta initiativ till

att det svenska folket ånyo får ta ställning till

frågan om kärnkraftens framtid genom att en

folkomröstning i frågan genomförs.

Med det anförda tillstyrks nämnda motioner.

9. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5,

motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

I riksdagen finns det en bred majoritet för att

kärnkraften skall avvecklas, även om det råder

delade meningar om i vilken takt. I den

folkomröstning som hölls i frågan år 1980 fick

folkets vilja komma till uttryck. Att avvecklingen

därefter dragit ut på tiden och upprepade gånger

kommit att framskjutas är jag den första att

beklaga. Att nu, som motionärerna gör, förorda en ny

folkomröstning i frågan anser jag emellertid vara

opportunt. Kärnkraften är inte en ekologiskt hållbar

energikälla och den är förenad med ett stort antal

risker. Att det under de senaste åren inte inträffat

någon olycka av större karaktär är ingen garanti för

att det inte kan hända igen. Om något sådant skulle

inträffa vore det nog inga problem med att finna en

total uppslutning bland medborgarna för en

snabbavveckling av kärnkraften.

Med hänvisning till det sagda avstyrks de båda här

aktuella motionerna.

10.Förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer (punkt 6)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen antar det i bilaga 3 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 5 i denna del,

2004/05:N242 yrkande 5 i denna del, 2004/05:N309

yrkande 6 och 2004/05:N405 yrkande 14.

Ställningstagande

Den svenska energiförsörjningen kommer under

överskådlig framtid att vara tvungen att förlita sig

på kärnkraften. Alternativa energikällor har många

positiva egenskaper, men de kommer inte inom

överblickbar tid att kunna ersätta kärnkraften.

Samtidigt har Sverige, för att kunna uppfylla de

internationella åtagandena som gjorts på

klimatområdet, inget annat val än att låta en

klimatvänlig energiform som kärnkraften spela en

viktig roll i energisystemet.

Vi anser att det inte finns några skäl till att ha

en bestämmelse som förhindrar byggandet av

kärnkraftsreaktorer i Sverige. Vi menar därför - i

likhet med vad som anförs i motionerna 2003/04:MJ66

(fp), 2004/05:N242 (fp), 2004/05:N309 (fp) och

2004/05:N405 (m) - att de politiska hindren för en

fortsatt och utvecklad användning av kärnenergi

måste tas bort. Lagstiftningen bör inte begränsa

denna möjlighet och kärntekniklagens förbud mot

uppförande av kärnkraftsreaktorer bör därför

upphävas.

Med det anförda tillstyrker vi nämnda motioner i

berörda delar.

11.Förbudet mot vissa förberedande åtgärder

(punkt 7)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen antar det i bilaga 4 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 5 i denna del,

2004/05:N203, 2004/05:N251, 2004/05:N309 yrkande 7,

2004/05:N405 yrkande 15, 2004/05:N410 yrkande 19,

2004/05:N415 yrkande 1 i denna del och 2004/05:N420

yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att riksdagen bör upphäva det s.k.

tankeförbudet (6 §) i kärntekniklagen. Bestämmelsen

har kritiserats från principiella utgångspunkter

alltsedan dess tillkomst och har uppfattats som

oförenlig med de principer om yttrande- och

tankefrihet som bör ligga till grund för all

lagstiftning.

Det är vår uppfattning att tankeförbudet har

skadliga effekter genom att det - om inte direkt så

indirekt - försvårar forskning på området. Detta

anser vi vara felaktigt. Förutsättningarna i Sverige

för forskning om nya principiella lösningar inom

kärnenergiområdet måste i stället förbättras. Det

gäller bl.a. forskning kring effektivare utnyttjande

av kärnbränsle, minimering av avfallsmängder,

transmutation av befintligt kärnavfall m.m. Svenska

kärntekniker och forskare skall inte tvingas till

att bli enbart passiva betraktare av den utveckling

som kan leda till resultat av stort intresse även

för vårt land. De bör i stället ges möjlighet att

bidra med sin kunskap.

Att tankeförbudet har en hämmande effekt på den

akademiska friheten har under en lång tid framförts

av från flera håll. Det har bl.a. uppmärksammats

genom det upprop till regeringen om dess avskaffande

som 102 svenska professorer och andra framstående

forskare gjorde hösten 1995. Även en utredning i

början av 1990-talet, som gjorde en översyn av

lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95),

förordade att förbudet skulle slopas. Bestämmelsen

har därtill ifrågasatts av såväl Statens

strålskyddsinstitut (SSI) och Statens råd för

kärnavfallsfrågor (KASAM) som Statens

kärnkraftinspektion (SKI). Även den av regeringen

tillsatta Kärnsäkerhetsutredningen förordade i sitt

betänkande om kärnkraftens säkerhet och strålskydd

(SOU 2003:100) att den aktuella bestämmelsen i

kärntekniklagen stryks. Utredningen motiverar detta

med att bestämmelsen ofta misstolkas som ett förbud

mot att bedriva forskning eller utveckling, även då

det gäller kärnsäkerheten. Detta ser vi som mycket

allvarsamt.

Förslag om slopande av tankeförbudet har

behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.

En bidragande orsak till att förslagen har avvisats

torde vara att frågan har ansetts kopplad till den

vidare energipolitiska frågeställningen om

kärnkraftens framtid i Sverige. Något sådant samband

föreligger emellertid inte.

Riksdagen bör därför, med hänvisning till vad som

anförts, upphäva den aktuella bestämmelsen i

kärntekniklagen. Med detta tillstyrks i denna del

aktuella motionsyrkanden.

12.Vissa övriga frågor rörande kärnkraft

(punkt 8)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:N309 yrkande 8 och avslår

motion 2004/05:N425.

Ställningstagande

Det är vår mening att möjligheterna att utnyttja

värmen i kärnkraftverkens kylvatten bör utredas.

Denna värme kan exempelvis användas för fjärrvärme

till närliggande städer. I dag släpps stora mängder

värme från kärnkraftverkens kylvatten ut i havet

till ingen nytta. Riksdagen bör genom ett uttalande

tillse att denna fråga närmare granskas. Med det

anförda tillstyrker vi motion 2004/05:N309 (fp) i

här berörd del.

Motion 2004/05:N425 (s), med yrkande om förenklad

tillståndsprövning för höjning av termisk effekt vid

kärnkraftverk, bör inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida och den avstyrks således.

13.Vattenkraft (punkt 9, motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Ställningstagande

Vattenkraften och kärnkraften står i dag för den

huvudsakliga elproduktionen i Sverige. Under år med

normal tillrinning kan vattenkraften och kärnkraften

sägas vardera svara för ungefär hälften av

elproduktionen. Vattenkraften är således en viktig

och miljövänlig energikälla som även framgent kommer

att spela en central roll för landets elförsörjning.

De möjligheter som finns att effektivisera

befintliga vattenkraftverk anser vi bör tillvaratas.

Vi anser emellertid inte att de orörda älvarna skall

få byggas ut.

Det system med elcertifikat som regeringen och

dess stödpartier drivit igenom för att främja

produktionen av förnybar el anser vi i grunden vara

felaktigt. Som vi i tidigare sammanhang påpekat,

bl.a. i samband med införandet av systemet, kan

systemet även kritiseras för att osynliggöra

subventioner till den förnybara elproduktionen genom

att kostnaden flyttas från statsbudgeten direkt till

elkonsumenterna. Ett ytterligare starkt argument mot

elcertifikatssystemet är att det omgärdas av

omfattande administration och byråkrati. Vid detta

står vi fast.

Med det anförda avstyrks motionerna 2004/05:N360

(kd) och 2004/05: N450 (s) i berörda delar.

14.Vattenkraft (punkt 9, motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Enligt min mening bör det inte ske någon utbyggnad

av vare sig storskalig eller småskalig vattenkraft

som innebär ytterligare åverkan på ekosystemen i

våra vattendrag. Miljöpartiet motsätter sig varje

utbyggnad av vattenkraften och är även av den

åsikten att vattenkraft inte skall komma i fråga för

elcertifikat. De skyddade älvarna måste förbli

skyddade, och småskalig vattenkraft innebär ofta en

skada på naturen som är utan proportion till nyttan

av tillskottet av el. Däremot finns det inte skäl

att förhindra en förnyelse av äldre teknik i de

befintliga kraftverken med villkor att detta inte

får negativa effekter på miljön. Under dessa

förutsättningar bör vattenkraften från de redan

utbyggda kraftverken användas så effektivt som

möjligt. Vattenkraften är således att betrakta som

färdigutbyggd i Sverige och det är min uppfattning

att de sista orörda älvarna och älvsträckorna bör

grundlagsskyddas.

Med det anförda avstyrks här aktuella

motionsyrkanden.

15.Naturgas (punkt 10)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 15. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:N405 yrkande 11

och avslår motionerna 2004/05:N259 yrkande 1,

2004/05:N265 yrkande 1, 2004/05:N275 yrkandena 1, 2

och 4, 2004/05:N287, 2004/05:N288, 2004/05: N302

yrkandena 1 och 2, 2004/05:N307 yrkandena 1 och 3,

2004/05:N328, 2004/05:N348 yrkande 5, 2004/05:N427

yrkande 1 och 2004/05:N449.

Ställningstagande

Naturgas är ett fossilt bränsle med tillhörande

utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen

och bör därför inte ersätta vare sig kärnkraft eller

vattenkraft. Däremot har naturgasen en roll att

fylla när det gäller att ersätta andra former av

fossila bränslen i form av olja eller kol. Vidare är

det vår inställning att naturgasen skall få växa på

egna meriter och att det är upp till energibolagen

att avgöra vad de vill satsa på. Vi anser inte

heller att statsmakterna skall engagera sig i

ekonomiskt stöd till en utbyggnad av infrastrukturen

för naturgas.

När det gäller villkoren för naturgasen ser vi

emellertid att den nu rådande ordningen bör

föranleda ett uttalande från riksdagens sida.

I likhet med vad som anförs i motion 2004/05:N405

(m) anser vi att det är viktigt att naturgasen,

givet sina miljömässiga och energimässiga

förutsättningar, ges samma villkor som andra

energiformer på den svenska marknaden. Ett skäl till

att naturgasutbyggnaden inte tagit fart i Sverige är

den rådande politiska osäkerheten på energiområdet.

Därtill har det funnits en osäkerhet om hur

naturgasen kommer att behandlas vid tilldelningen av

utsläppsrätter när handeln med dessa kommer i gång.

Införandet av handel med utsläppsrätter innebär att

koldioxidskatten behålls, men medan industrin i den

handlade sektorn får en nedsättning med 79 % får

kraftvärmeverk även fortsatt betala full

koldioxidskatt. Detta är ekvivalent med en

dubbelbeskattning, genom att företagen både måste

köpa utsläppsrätter och betala koldioxidskatt.

Vidare finns det skäl att närmare studera om

konkurrenssituationen på fjärrvärmemarknaden

otillbörligt missgynnar nybyggda kraftvärmeverk.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda

regeringen att agera i enlighet med vad som här

förordas. Därmed blir den nämnda motionen i berörd

del tillgodosedd och den tillstyrks. Övriga här

aktuella motionsyrkanden avstyrks.

16.Naturgas (punkt 10)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 16. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkandena 1

och 3 och avslår motionerna 2004/05:N259 yrkande 1,

2004/05:N265 yrkande 1, 2004/05:N275 yrkandena 1, 2

och 4, 2004/05:N287, 2004/05:N288, 2004/05:N302

yrkandena 1 och 2, 2004/05:N328, 2004/05:N348

yrkande 5, 2004/05:N405 yrkande 11, 2004/05:N427

yrkande 1 och 2004/05:N449.

Ställningstagande

Det är min uppfattning att alla icke uthålliga

energikällor förr eller senare måste avvecklas och

till denna kategori hör naturgas (eller fossilgas

som den rätteligen bör benämnas). Med den

utgångspunkten är det, enligt min mening,

oacceptabelt med investeringar i dyr infrastruktur

för naturgasdistribution. Det skulle bli som med

kärnkraften, dvs. att man "bygger fast sig" i en

långsiktigt ohållbar lösning. Trots

avvecklingsbeslutet tycks det vara näst intill

omöjligt för regeringen att avveckla kärnkraften.

Samma problem uppkommer den dag naturgasen skall

fasas ut. Stora investeringar är utan tvekan svåra

att backa ur även om det inte är staten som har

stått för investeringskostnaden. Det blir ändå dyrt

om regeringen tvingas ta till tvångsmedel.

En stor utbyggnad av naturgasnätet är inte heller

förenligt med de av riksdagen beslutade klimatmålen,

då en sådan utbyggnad skulle innebära att de svenska

klimatgasutsläppen dramatiskt kommer att öka. Enligt

det klimatstrategiska beslut som riksdagen fattade

år 2002 är målet att halvera utsläppen av

växthusgaser till år 2050. Att nå detta mål blir i

det närmaste omöjligt med en stor utbyggnad av

naturgasnätet.

Riksdagen bör därför, med hänvisning till här

anförda skäl, genom ett tillkännagivande tydliggöra

att en stor utbyggnad av infrastrukturen för

naturgas är oförenlig med de av riksdagen beslutade

klimatmålen. Uttalandet bör även klargöra att en

utbyggnad av naturgasen inte skall tillåtas att

spela någon roll för avvecklingen av kärnkraft i

Sverige.

Med det sagda tillstyrks motion 2004/05:N307 (mp)

i berörda delar. Övriga här aktuella motioner

avstyrks i motsvarande delar.

17.Vindkraft (punkt 11)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 17. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N348 yrkandena

9 och 10 och 2004/05:N390 yrkandena 1, 2, 6 och 7

och avslår motionerna 2004/05:N214 yrkandena 1 och

2, 2004/05:N250, 2004/05:N329 och 2004/05:N380.

Ställningstagande

Vår grundinställning är att den svenska

energiproduktionen måste baseras på jämlik

konkurrens för redan etablerade produktionstekniker.

En utbyggnad av vindkraften bör därför ske på

vindkraftens egna meriter och inte med hjälp av

löpande driftssubventioner. På sikt blir det

ohållbart att ha en allt större andel av

energiproduktionen som är beroende av stöd eller

kvoter för att leverera el. Vindkraften måste,

liksom övrig elproduktion, bära sina egna

produktionskostnader. Vi anser därför att de

subventioner som finns för vindkraften dels direkt

via statsbudgeten, dels från konsumenterna genom

elcertifikatssystemet bör avskaffas. Riksdagen bör

även besluta att avskaffa det nationella

planeringsmål för vindkraft som införts. Etablering

av vindkraft skall inte heller främjas genom att

vissa områden hävdas som riksintressen. Såväl det

nationella planeringsmålet som arbetet med att utse

områden av riksintresse för elproduktion från

vindkraft hör hemma i ett planekonomiskt samhälle

som vi inte vill ha.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks

motionerna 2004/05:N348 (m) och 2004/05:N390 (m).

Det sagda ligger även i linje med vad som anförs i

motion 2004/05:N250 (m) som kan anses tillgodosedd

och avstyrks. Övriga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks.

18.Vindkraft (punkt 11)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 18. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2004/05:N329

och 2004/05:N380 och avslår motionerna 2004/05:N214

yrkandena 1 och 2, 2004/05:N250, 2004/05:N348

yrkandena 9 och 10 och 2004/05:N390 yrkandena 1, 2,

6 och 7.

Ställningstagande

Det är min mening att energisystemet måste genomgå

en total omställning till elproduktion baserad på

förnybara energislag. Vindkraften har en viktig roll

att fylla när det gäller att ersätta elproduktion

baserad på kärnkraft och fossila bränslen. Jag anser

därför att vindkraften måste ges stabila ekonomiska

förutsättningar, genom elcertifikatssystemet eller

på annat sätt, så att byggandet av vindkraftverk kan

ta fart i Sverige.

Med nuvarande elcertifikatspriser är det lönsamt

att bygga vindkraftverk. Trots detta byggs det inte

särskilt mycket ny vindkraft. Detta beror delvis på

att certifikaten bara sträcker sig fram till år

2010, varför det råder en stor osäkerhet om framtida

priser. Elcertifikatssystemet saboteras dessutom av

att flera kraftproducenter, däribland statliga

Vattenfall AB, valt att betala böter i stället för

att köpa elcertifikat. En översyn av

elcertifikatssystemet pågår för närvarande och jag

förordar en kraftig höjning av bötesbeloppet och en

förlängning av certifikatssystemet med ökad

kvotplikt efter år 2010 för att avvärja nämnda

problem.

Vindkraften är inte bara beroende av stabila

ekonomiska förutsättningar. Ett minst lika stort

problem är långa handläggningstider och

oförutsägbara resultat av planprocessen. Jag anser

därför att det skyndsamt bör utredas vad som kan

göras för att få en snabbare, enklare och mer

förutsägbar prövning utan att detta går ut över

natur- och kulturvårdsintressen och de närboendes

rättigheter.

Jag anser även att ett kompetenscentrum för

vindkraft bör inrättas. Detta kompetenscentrum bör

bistå med fackkompetens inom plan-, bygg-, energi-,

miljö-, naturvårds- och kulturminnesvårdsområdena.

Det är lämpligt att centrumet lokaliseras vid en

högskola för att därigenom kunna nyttiggöra

högskolekompetens på området. Sådan kompetens finns

bl.a. på Gotlands högskola.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda

regeringen att agera i enlighet med vad som här

förordas. Därmed blir motionerna 2004/05:N329 (s)

och 2004/05:N380 (c) tillgodosedda.

19.Torv (punkt 12)

av Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Eva

Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Krister

Hammarbergh (m) och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 19. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkande 7 och

avslår motion 2004/05:N299.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att torven inte bör behandlas

som ett förnybart bränsle. Torv är ett fossilt,

koldioxidemitterande bränsle, och klassificeras som

ett sådant av såväl EU som OECD och FN:s klimatpanel

(IPCC). Av denna anledning bör torven behandlas som

ett fossilt bränsle. Om dagens särbehandling, genom

elcertifikat och koldioxid- och energiskatter, av

torven upphör kommer torven, enligt vår mening, till

allra största delen att ersättas med biobränslen.

Riksdagen bör, med hänvisning till det anförda,

genom ett uttalande tydliggöra sin mening för

regeringen att torv framgent skall behandlas som ett

fossilt bränsle vad gäller såväl elcertifikat som

energi- och koldioxidbeskattning. Därmed tillstyrks

motion 2004/05:N307 (mp) i berörd del.

20.Solenergi (punkt 13, motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman

(fp).

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att statsmakterna bör stödja

forskning och utveckling på energiområdet. Sverige

har en framskjuten position vad gäller forskning och

utveckling rörande solcellsbaserade energisystem.

Denna position bör tillvaratas. Vi motsätter oss

dock omfattande statliga bidrag som löpande

subventioner till gammal, befintlig teknik. Enligt

vår mening finns det heller inga skäl att behålla

stora subventionssystem för produktion av viss el,

vare sig i form av traditionella stöd via

statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via

elcertifikat.

Med anledning av vad som sägs i motion

2004/05:N441 (mp) vill vi uttrycka vår åsikt att

prioriteringar mellan olika områden i första hand

skall avgöras av ansvarig myndighet utifrån de

övergripande riktlinjer som riksdagen fastställer.

Med det anförda avstyrks samtliga motioner i

berörda delar.

21.Solenergi (punkt 13, motiveringen)

av Maria Larsson (kd).

Ställningstagande

Svenska forskare intar en tätposition vad gäller

forskning och utveckling av solcellsbaserade

energisystem, och den forskning kring och utveckling

av kompletta komponentsystem som bedrivs vid

Ångström Solar Center vid Uppsala universitet bedöms

vara världsledande. Denna position anser jag måste

tillvaratas.

Solcellsel bedöms kunna svara för 5 % av Sveriges

elkonsumtion om drygt tio år. Internationellt satsas

stora summar på solcellsproduktion, både när det

gäller den konventionella tekniken och på forskning

för att ta fram ny teknik. Som redogjorts för i

Kristdemokraternas kommittémotion 2004/05:N410 är

solcellsel en viktig framtida energikälla i ett mer

decentraliserat och småskaligt energisystem än det

vi har i dag. Av nämnda skäl förordar

Kristdemokraterna att ett särskilt anslag till stöd

för forskning och utveckling av solcells- och

vätgasbaserade energisystem införs. Dessa tekniker

kan komma att bli mycket viktiga när det gäller den

framtida energiförsörjningen. De krav som framförs i

här aktuella motioner kan jag emellertid inte ställa

mig bakom.

Med det anförda avstyrks samtliga här behandlade

motioner i berörda delar.

22.Solenergi (punkt 13)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 22. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N298 yrkande 1

och 2004/05:N307 yrkandena 14 och 15 och avslår

motion 2004/05:N441.

Ställningstagande

Solenergins stora potential när det gäller

energiförsörjningen och omställningen av

energisystemet behöver tillvaratas.

Solvärme är en strategisk teknik som även framgent

behöver statligt stöd. Det är därför positivt att en

förlängning av det stöd som för närvarande ges har

föreslagits i budgetpropositionen. Stödet syftar

dels till att främja användningen av solvärmeteknik

för uppvärmning av bostäder, dels till att främja

utvecklingen av mer kostnadseffektiv solvärmeteknik.

Enligt nuvarande bestämmelser får det stöd som

lämnas till en och samma fastighet uppgå till högst

250 000 kr. Det är emellertid min uppfattning att

storskalig solvärme missgynnas genom att det inte

går att söka bidrag över det angivna beloppet.

Solvärme kan framför allt bli av betydelse genom mer

storskaliga tillämpningar, dvs. för fjärrvärme och

liknande. Större anläggningar behöver därför också

stöd, även om de inte kan erhålla lika mycket per

kilowattimme och år som den småskaliga solvärmen

får. I likhet med vad som framförs i motion

2004/05:N307 (mp) bör riksdagen därför göra ett

uttalande om att solvärmestödet vid lämpligt

tillfälle utvidgas till att gälla även storskalig

solvärme genom att det maximala bidraget per projekt

höjs från dagens nivå.

Därtill anser jag att regeringen bör tillsätta en

solvärmeutredning med uppgiften att föreslå åtgärder

som leder till en snabbare och mer långsiktig

utbyggnad av solvärmen i Sverige. Utredningen skall

bl.a. hämta intryck från det arbete som görs i

Österrike och Tyskland på detta område.

Slutligen avstyrker jag av budgettekniska skäl

yrkandet i motion 2004/05:N441 (mp) rörande

forskningen vid Ångström Solar Center.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks

motionerna 2004/05:N298 (mp) och 2004/05:N307 (mp) i

berörda delar medan motion 2004/05:N441 (mp)

avstyrks.

23.Värmepumpar (punkt 14)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 23. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2004/05:N347

yrkande 1 och avslår motion 2004/05:N322.

Ställningstagande

Antalet värmepumpar i det svenska energisystemet har

under flera år ökat markant. Bara under årets första

nio månader har antalet värmepumpar i Sverige,

baserat på försäljningssiffrorna, ökat med drygt

10 %. Denna strukturella förändring kan, som vi ser

det, få konsekvenser för effektförbrukningen vid

elförbrukningstoppar i samband med mycket kallt

väder. Värmepumparna dimensioneras för att klara

husets värmebehov under större delen av

eldningssäsongen, men de klarar inte att täcka hela

värmebehovet under de kallaste dygnen. Värmebehovet

måste då täckas av tillsatsenergi, vanligen genom en

elpatron som finns installerad i systemet.

Som tidigare redovisats har Svenska kraftnät

påpekat att nettoeffekten på den totala

energianvändningen vid kall väderlek av den

ökande användningen av värmepumpar inte är

klarlagd. Detta uppfattar vi som ett

problem. Riksdagen bör därför, genom ett

uttalande, anmoda regeringen att vidta

lämpliga åtgärder för att tillse att dessa

oklarheter undanröjs. Det sagda ligger

delvis i linje med vad som anförs i motion

2004/05:N347 (mp) i här berörd del som

därmed kan anses tillgodosedd och den

tillstyrks. Motion 2004/05:N322 (v)

avstyrks.

24.Värmepumpar (punkt 14)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 24. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:N347 yrkande 1 och

avslår motion 2004/05:N322.

Ställningstagande

Marknaden för värmepumpar har under de senaste åren

växt explosionsartat. Jag anser att den snabba

expansionen av användningen av värmepumpar sker utan

att nödvändiga kunskaper om effekterna av detta

finns. En utredning därom anser jag därför

nödvändig.

I många fall leder installationen av en värmepump

till en betydande energibesparing. I andra fall kan

effekten bli den motsatta och förbrukningen av

miljöskadlig energi kan även öka. Det finns ett

antal frågor som kräver en närmare analys. Jag vill

i detta sammanhang nämna följande.

Som energikälla för värmepumpen används i dag

uteslutande el. Det betyder att vid övergång från

oljepanna till värmepump sker i praktiken en

konvertering till eluppvärmning. Detta står i strid

mot intentionerna i den förda energipolitiken, där

minskad elanvändning utgör en viktig del.

En omfattande installation av värmepumpar kan även

bidra till att utbyggnaden av fjärrvärme till

villaområden försvåras.

Installationen av värmepumpar kan även ha

miljöeffekter som i dag inte är klarlagda. Det kan

t.ex. handla om effekterna på grundvattenföringen

och grundvattenkvaliteten.

Det i mina ögon allvarligaste problemet är det

kvarstående och delvis förstärkta effektproblemet

som värmepumparna kan bidra till. För att hålla nere

investeringskostnaderna dimensioneras värmepumparna

för att klara 80-90 % av värmebehovet och 50-60 % av

effektbehovet. Det innebär att värmepumpen kan klara

hela husets värmebehov under större delen av

eldningssäsongen, men att den under de kallaste

dygnen inte klarar av att täcka hela värmebehovet.

Värmebehovet måste då täckas av tillsatsenergi,

vanligen genom en elpatron som finns installerad i

systemet. Att värmepumparna inte klarar av

energiförsörjningen vid effekttoppar får flera

allvarliga konsekvenser såsom ett ökat behov av

elproduktion på marginalen (ofta kolkondens), lägre

systemverkningsgrad och problem i de lokala elnäten.

Även Svenska kraftnät har, som tidigare

redovisats, påpekat att nettoeffekten på den totala

energiförbrukningen vid kall väderlek av den ökande

användningen av värmepumpar inte är klarlagd.

Med hänvisning till det sagda föreslår jag att

riksdagen, med bifall till motion 2004/05:N347 (mp),

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan anförts.

25.Etanolproduktion (punkt 15, motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman

(fp).

Ställningstagande

I de här aktuella motionerna efterfrågas

riksdagsuttalanden om vikten av fortsatt forskning

och praktisk tillämpning av energi- och

drivmedelsframställning ur spannmål och skogsråvara.

Med anledning av dessa motioner vill vi anföra

följande. Energiforskningen måste vara

internationellt gångbar och professionellt

utvärderad. Det betyder att ideologiskt motiverade

projekt, såsom bl.a. etanolforskning, bör

nedprioriteras. Prioriteringarna inom

energiforskningen ska styras av forskarsamhället och

inte av politiska nycker. Fokus måste vara på

energiformer som är miljömässigt gynnsamma och som

kan förväntas bli kommersiellt gångbara.

När det gäller frågan om etablering eller fortsatt

drift av fabriker för produktion av bioetanol är

detta i första hand en fråga för näringslivet att ta

ställning till. Det stöd som Sverige kan ge till

inhemsk produktion av biodrivmedel måste följa de

regler som finns för statligt stöd och för

internationell handel, däribland EG-föredragets

regler kring statligt stöd.

Med det sagda avstyrks samtliga i detta avsnitt

behandlade motioner i berörda delar.

26.Etanolproduktion (punkt 15)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 26. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ370 yrkande

8 och 2004/05:N363 yrkande 1 och avslår motionerna

2004/05:N243 och 2004/05:N363 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motion

2004/05:MJ370 (c) - att det krävs en satsning på

forskning och utveckling för att visa vägen i

omställningen till ett hållbart transportsystem. De

alternativa fordonsbränslena och tekniken på området

ligger fortfarande bara i startgroparna och det

finns en enorm marknad för förnybara fordonsbränslen

och den teknikomställning som krävs i fordonen. När

det gäller t.ex. etanol ligger Sverige redan långt

framme och denna position bör behållas. Den stora

import av etanol som i dag sker visar att det finns

en stor efterfrågan och därmed en potential för

ytterligare satsningar på anläggningar som

framställer etanol. Potentialen för

etanoltillverkning i Sverige är, enligt min

bedömning, fem gånger så stor som dagens

tillverkning. Jag menar därför att det finns behov

av ytterligare fem fabriker för etanolframställning

ur spannmål, dvs. en fabrik i varje

spannmålsdistrikt. Därtill behövs även anläggningar

för etanolframställning ur cellulosa.

Det sagda ligger även i linje med vad som anförs i

motion 2004/05:N363 (c) som därmed i allt väsentligt

tillstyrks. Motion 2004/05:N243 (s) avstyrks.

27.Etanolproduktion (punkt 15, motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

I de här aktuella motionerna efterfrågas

riksdagsuttalanden om vikten av fortsatt forskning

och praktisk tillämpning av energi- och

drivmedelsframställning ur spannmål och skogsråvara.

Med anledning av dessa motioner vill jag anföra

följande. De prioriteringar som regeringen och

berörda myndigheter gör på detta område bör

kompletteras. Det är min uppfattning att det är

nödvändigt att prioritera forskningsinsatser kring

alternativa drivmedel så att inte de mest lovande

forskningsområdena, som exempelvis

syntesgasproduktion, försummas. Produktion av

syntesgas ur biomassa och olika typer av

restprodukter är en teknik som har en stor potential

för framtiden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om den

gemensamma strategirapport om introduktion av

biodrivmedel på marknaden som Statens

energimyndighet, Vägverket och Verket för

innovationssystem (Vinnova) lämnade till

Näringsdepartementet i början av år 2002 med

rekommendationer om insatser på drivmedelsområdet.

Bland de förslag som myndighetsgruppen framlagt

finns rekommendationer om en satsning på

drivmedelsproduktion via syntesgas. Enligt vad som

sägs i rapporten behöver nuvarande

forskningsinsatser på alternativa drivmedel

kompletteras bl.a. med en syntesgassatsning.

Satsningen bör omfatta teknikutveckling,

demonstration och fullskaleanläggningar för

förgasning av biomassa.

Med det anförda avstyrks samtliga i detta avsnitt

behandlade motioner i berörda delar.

28.Statens energimyndighet (punkt 16)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i reservation 28.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2004/05:N375 yrkande 4 och 2004/05:N405 yrkande

10 och avslår motion 2004/05:N307 yrkande 17.

Ställningstagande

Statens energimyndighet är central

förvaltningsmyndighet för frågor om användning och

tillförsel av energi. Energimyndigheten har sedan

den bildades år 1998 varit nätmyndighet enligt

ellagen med tillsynsansvar över monopoldelen av

elmarknaden, dvs. nätverksamheten. Myndigheten

utövar även tillsyn över naturgasmarknaderna enligt

naturgaslagen. Energimyndigheten skall även bevaka

och analysera elmarknaden samt ha rollen som

expertmyndighet avseende elhandelsfrågor.

Enligt vår uppfattning kräver en väl fungerande

elmarknad, förutom konkurrens i handel med el, även

en effektiv och tillförlitlig nätverksamhet.

Eftersom nätverksamheten inte är konkurrensutsatt är

det av avgörande betydelse att en effektiv tillsyn

av denna verksamhet fungerar. Hushållskundernas

totala elpris består, grovt sett, av en tredjedel

vardera av nätavgift, elpris och skatter. Det är

således endast en tredjedel av det totala elpriset

för en konsument som är utsatt för konkurrens, medan

den tredjedel som avser nätavgifter bestäms av en

monopolist. Energimyndigheten har i sitt

hittillsvarande tillsynsarbete varit alltför passiv.

Myndighetens tillsyn av nätföretagen måste skärpas,

och regeringen bör ge myndigheten befogenhet att, om

så erfordras, vidta tvingande åtgärder.

Vår uppfattning förstärks ytterligare genom den

rapport Statskontoret presenterade hösten 2003 om

effektivare tillsyn över energimarknaderna. Enligt

denna rapport har tillsynsuppgifterna inte haft en

tillräckligt stark ställning inom Energimyndigheten.

Detta ser vi som mycket allvarsamt. I rapporten

föreslås även inrättandet av en fristående

tillsynsmyndighet. Vi anser att denna fråga bör

övervägas.

Även när det gäller de konkurrensutsatta delarna

på energimarknaderna - produktion och försäljning av

energi - finns det vissa problem. Konkurrensverket

har bl.a. pekat på att korsägandet av kärnkraftverk

kan vara ett potentiell problem. Vidare har

Konkurrensverket påtalat andra potentiella

konkurrensproblem bl.a. när det gäller otillräcklig

separering av nätverksamhet, fjärrvärmeproduktion

m.m. och försäljning av el. Vi anser därför att det

också finns skäl att skärpa konkurrensövervakningen

inom energisektorn.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda

regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som

här förordas. Därmed tillstyrks motionerna

2004/05:N375 (m) och 2004/05:N405 (m) i berörda

delar. Motion 2004/05: N307 (mp) avstyrks i här

berörd del.

29.Statens energimyndighet (punkt 16)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 29. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkande 17

och avslår motionerna 2004/05:N375 yrkande 4 och

2004/05:N405 yrkande 10.

Ställningstagande

Det är min uppfattning att effektivare

energianvändning är en förutsättning för ekologisk

hållbarhet. För att uppnå energieffektivisering

behövs en aktiv statlig politik. Genom aktiva

insatser kan nya produkter komma ut på marknaden,

redan befintliga produkter få ett snabbare

marknadsgenombrott, kunskap spridas och olika

marknadsbarriärer genombrytas.

Huvudansvaret för statens insatser rörande

energieffektivisering har i dag Statens

energimyndighet. Myndigheten har detta uppdrag som

en av många uppgifter. Därtill ansvarar myndigheten

för bl.a. övervakning och utredning av

energimarknader samt finansiering av forskning och

utveckling rörande energitillförselteknik.

Erfarenheten visar att det kan vara svårt ha många

och delvis motsatta intressen under samma tak. Jag

menar därför att en ny myndighet bör inrättas som

enbart ägnar sig åt energieffektivisering. Den nya

myndighetens huvuduppgift bör vara att åstadkomma

energieffektivisering genom aktiv

marknadsbearbetning. Genom att göra en åtskillnad

mellan de två perspektiven - det

tillförselorienterade och det användningsorienterade

- kan inombyråkratiskt kompromissande undvikas.

Därigenom får statsmakterna ett bättre

beslutsunderlag.

Som anförs i motion 2004/05:N307 (mp) är det

Miljöpartiets uppfattning att den nya myndighet för

energieffektivisering som vi förordar bör vara

underställd Miljödepartementet. Det är därför

glädjande att se att regeringen delvis har hörsammat

detta krav, vilket återspeglas i den omorganisation

som genomförts inom Regeringskansliet under hösten

2004. Enligt min uppfattning räcker det dock inte

med detta utan frågorna om energieffektivisering

måste i enlighet med de argument som jag här

redovisat särskiljas från de uppgifter som

Energimyndigheten har i övrigt. Riksdagen bör därför

göra ett uttalande för att tydliggöra sin

uppfattning för regeringen i denna fråga.

Med det anförda tillstyrks nämnda motion i berörda

delar. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

30.Svenska kraftnäts investeringsplan

(punkt 17)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i reservation 30.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2004/05:N307 yrkande 10 och 2004/05:N350

yrkandena 1 och 2 och bifaller delvis

proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 9

och motion 2004/05:N389.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motionerna

2004/05:N307 (mp) och 2004/05:N350 (mp) - att

riksdagen inte kan godkänna byggandet av en ny

likströmskabel mellan Sverige och Finland. Byggandet

av denna kabel skall i första hand ses som en svensk

subvention till finsk kärnkraft.

Enligt min mening behövs inte denna kabel för att

uppfylla några svenska behov. Den är däremot av stor

vikt för den planerade nya kärnkraftsreaktorn i

Finland, och byggandet av kabeln kan ses som intimt

sammankopplat med byggandet av den finska reaktorn.

När den finska reaktorn drabbas av snabbstopp,

vilket kommer att inträffa kanske en gång per år,

kommer det finska nätet att utsättas för mycket

stora påfrestningar. Reservkraft kommer då att

behövas snabbt, och den skall då tas från Sverige.

När reaktorn å andra sidan är i drift kommer den att

generera ett väldigt stort tillskott av el som inte

alltid kommer att motsvaras av efterfrågan i

Finland. Då skall Sverige, via den planerade kabeln,

ta hand om överskottet.

Kabeln är även en dålig affär för Sverige och

kostnaderna om 2 miljarder kronor för dess byggande

kommer att få betalas av de svenska elkonsumenterna,

inklusive den elintensiva industrin, som kommer att

få högre nätavgifter.

Den information som Svenska kraftnät lämnat inför

utskottet bekräftar dessa farhågor.

I perspektivet av en framtida kärnkraftsavveckling

i Sverige är det helt bakvänt att ersätta svensk

kärnkraft med finsk kärnkraft. I stället bör Sverige

satsa på att bygga ut bio- och vindkraft.

Riksdagen bör därför, med bifall till nämnda

motioner, godkänna Svenska kraftnäts

investeringsplan för åren 2005-2007, med undantag

för den del som omfattar byggandet av en

likströmskabel mellan Sverige och Finland. Med

bifall till dessa motioner bör riksdagen även göra

ett uttalande med innebörden att en ny

likströmskabel mellan Sverige och Finland inte skall

byggas.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Mål för användningen av biodrivmedel och

andra förnybara drivmedel (punkt 2)

av Maria Larsson (kd).

Jag vill i detta sammanhang framhålla min

uppfattning att det är en nackdel att, som

regeringen i detta fall gör, bryta ut ett enskilt

mål och inte behandla det i ett större sammanhang.

För att möjliggöra för riksdagen att göra en samlad

bedömning hade det varit att föredra om detta mål

förelagts riksdagen tillsammans med den proposition

rörande Sveriges klimatpolitik som regeringen

aviserat under våren 2005.

2. Vissa övriga frågor rörande kärnkraft (punkt

8)

av Ingegerd Saarinen (mp).

När det gäller effekthöjningar vid kärnkraftverk

vill jag tydliggöra min inställning. De planer som

kraftindustrin har när de gäller uppgraderingar av

kärnkraftsreaktorerna kan komma att innebära att vi

har mer kärnkraft år 2010 än när kärnkraften ansågs

färdigutbyggd år 1986. Den effektutbyggnad som kan

ske är av två slag. Det ena innebär att man inte

höjer reaktoreffekten utan bara använder den

effektivare, genom effektivare generator, turbin och

värmeväxlare. Detta innebär en investering i

kärnkraft och ett ökat kärnkraftsberoende. Det andra

slaget av effekthöjning, en höjning av

reaktoreffekten, är än mer problematiskt. En sådan

höjning innebär att mer uran måste brytas, att mer

avfall bildas och att reaktorn även blir farligare.

Vid en olycka kan mer radioaktivitet spridas, och

tidsmarginalen från ett rörbrott till en härdsmälta

blir mindre. Regeringen måste därför tydligt markera

att den avser att avvisa alla krav på

effekthöjningar, så att kraftbolagen slutar planera

för effektutbyggnader.

3. Solenergi (punkt 13)

av Ingegerd Saarinen (mp).

När det gäller vad som anförs i motion 2004/05:N441

(mp) delar jag de synpunkter som där framförs. Den

forskning som bedrivs vid Ångström Solar Center är

världsledande och måste prioriteras. Om jag

emellertid skulle tillstyrka motionen skulle jag

avvika från den budgetöverenskommelse som träffats

mellan den socialdemokratiska regeringen,

Miljöpartiet och Vänsterpartiet för år 2005, då

motionen rör anslagen för nästkommande år. Av detta

skäl är jag nödd och tvungen att avstyrka den.

4. Värmepumpar (punkt 14)

av Maria Larsson (kd).

Med anledning av vad som förordas i motion

2004/05:N322 (v) rörande åtgärder för att främja

bergvärme och vad utskottet anfört i denna fråga

vill jag framhålla att jag är positiv till

investeringsbidrag riktade till villaägare för att

få dem att byta bort direktverkande el. Som

Kristdemokraterna har redogjort för i kommittémotion

2004/05:N410 tar uppvärmningen av bostäder och

lokaler i anspråk en alltför stor del av den el som

konsumeras i Sverige. Såväl samhället som de

enskilda hushållen är sårbara på grund av att så

många använder direktverkande el för uppvärmning. Av

detta skäl förordar Kristdemokraterna införandet av

ett stöd till villaägare för att underlätta för dem

att byta bort direktverkande el. Enligt detta

förslag skall det statliga bidraget uppgå till 15 %

av investeringskostnaden i ett nytt eller

kompletterande uppvärmningssystem för husägare med

direktverkande el som enda energikälla. Det statliga

bidraget får dock inte överstiga 15 000 kr per

villa.

5. Svenska kraftnäts investeringsplan (punkt

17)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Utskottet tillstyrker i betänkandet Svenska

kraftnäts investeringsplan, inklusive den del som

rör byggandet av en ny likströmskabel mellan Sverige

och Finland. Vi vill i detta sammanhang tydliggöra

vår uppfattning i denna fråga när det gäller den

svenska regeringens agerande. Den socialdemokratiska

regeringen har, tillsammans med sina stödpartier,

deklarerat att den avser att stänga Barsebäcks andra

reaktor redan under nästa år. Därmed kommer Sverige

att tvingas att importera ytterligare kol- och

oljekraft från Tyskland, Danmark och Polen samt,

framgent, kärnkraft från den planerade nya reaktorn

i Finland. Att regeringen samtidigt som den vill

avveckla fungerande svensk kärnkraft möjliggör för

en ökad import av el från den planerade finska

kärnkraftsreaktorn är i våra ögon ett tydligt

exempel på den dubbelmoral som den svenska

regeringen besitter.

6. Svenska kraftnäts investeringsplan (punkt

17)

av Lennart Beijer (v).

Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag när det

gäller Svenska kraftnäts investeringsplan för

perioden 2005-2007, inklusive den del som omfattar

byggandet av en ny likströmskabel mellan Sverige och

Finland. Jag vill i detta sammanhang tydliggöra min

uppfattning i frågan. Från Vänsterpartiets sida har

vi, vilket framgår av kommittémotion 2004/05:N389

(v), påpekat att vissa omständigheter kring

byggandet av nämnda likströmskabel varit oklara. Det

har därför varit angeläget att utskottet närmare

granskat frågan. Som redogjorts för har företrädare

för Svenska kraftnät inför utskottet lämnat en

utförlig redovisning i ärendet. Det är min

uppfattning att Svenska kraftnäts redogörelse har

rätat ut de förutvarande oklarheterna som funnits.

Enligt den redovisning som lämnades finns det flera

skäl till att stärka överföringsförbindelserna

mellan de nordiska länderna. För det första minskar

det produktionskostnaderna eftersom den billigaste

anläggningen kan utnyttjas. För det andra ger det en

ökad försörjningstrygghet, t.ex. under torrår eller

vid stark kyla. För det tredje stärker det

driftsäkerheten i systemet. För det fjärde skapar

det bättre förutsättningar för förnybar energi,

särskilt för vindkraften.

Överföringen till Finland behöver, oavsett vilka

energislag som används, förstärkas. Redogörelsen har

enligt min mening således klarlagt de

frågeställningar som tagits upp i nämnda motion. Av

denna anledning har jag avstått från att tillstyrka

motionen.

7. Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet

(punkt 19)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)

och Hans Backman (fp).

Som tidigare redogjorts för har Riksrevisionen

genomfört en granskning vad gäller statens uttag av

tvingande avgifter. Enligt denna granskning tar mer

än 100 statliga myndigheter tillsammans in drygt 11

miljarder kronor i intäkter från avgifter som är

tvingande bl.a. för medborgare och företag. De som

vill ta del av den statliga tjänsten har inget annat

val än att betala en avgift eftersom ingen annan än

staten tillhandahåller tjänsten. Riksrevisionen fann

att det råder många oklarheter och brister kring

tvingande avgifter och konstaterade att

avgiftsbelagd verksamhet inte följs upp och prövas i

samma utsträckning som anslagsfinansierad

verksamhet. Staten har i vissa fall kunnat öka sina

utgifter utan att påverka utgiftstaket. Därtill

påtalades att riksdagens bemyndiganden att låta

regeringen och myndigheter besluta om tvingande

avgifter i vissa fall är oprecisa. Dessa oklarheter

ser vi mycket allvarsamt på. När det gäller Svenska

kraftnät har Riksrevisionen funnit dels att det

finns oklarheter beträffande Svenska kraftnäts

nätavgifter och balansersättningar, dels att nya

tvingande avgifter som införts inte har redovisats

som tvingande. De konstaterade bristerna ser vi som

anmärkningsvärda. De klarlägganden som föreslagits

ser vi som angelägna, varför vi tillstyrkt

propositionen i denna del.

8. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 20)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m) och Krister

Hammarbergh (m).

En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,

vänsterpartister och miljöpartister beslutade den 24

november 2004 att fastställa ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende år 2005.

Samtidigt fastställdes utgiftstaket för staten

inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för åren 2005 och 2006.

Moderata samlingspartiet har i partimotion

2004/05:Fi231, med rubriken En politik för arbete,

och i kommittémotioner förordat en annan inriktning

av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

Våra förslag syftar till att bryta bidragsberoende

och utanförskap, ge fler medborgare makt över den

egna vardagen samt trygga goda statsfinanser och en

långsiktig finansiering av välfärden. Vi vill satsa

på offentliga kärnverksamheter som sjukvård,

rättstrygghet och skola i stället för på

bidragssystemen.

Vi föreslår en växling från subventioner och

bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,

främst för låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt

värnar vi de människor som är i störst behov av

gemensamma insatser och som har små eller inga

möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall tillföras resurser

för att på ett tillfredsställande sätt kunna

genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.

När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en

annan inriktning av politiken avstår vi från att

delta i det nu aktuella beslutet om

anslagsfördelningen inom utgiftsområdet 21.

I det följande redovisar vi i korthet det moderata

alternativet till politik inom utgiftsområde 21. Den

anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi

förordar redovisas i motion 2004/05:N375 (m) samt

framgår av bilaga 2. Våra principiella uppfattningar

beträffande energipolitiken framgår av våra

reservationer i detta betänkande, bl.a. under

momenten Allmän inriktning av energipolitiken och

Kärnkraft. Synen på vilka anslag som bör anvisas för

energipolitiska ändamål bygger på de principiella

utgångspunkter som Moderata samlingspartiet anser

bör gälla för energipolitiken och som framgår av

motion 2004/05:N405 (m). Sammanlagt har vi

föreslagit - med anförda motiveringar under berörda

anslag i detta betänkande - en minskning av ramen

för utgiftsområde 21 Energi med 295 miljoner kronor.

9. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 20)

av Eva Flyborg (fp) och Hans Backman (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2005

återfinns i partimotion 2004/05:232 (fp), vilken

inleds med en beskrivning av Allians för Sverige och

den samsyn som ligger till grund för Folkpartiets

ekonomiska politik. Partiet vill uppvärdera arbetet

och anser att "arbetslinjen" måste tillämpas på ett

tydligare sätt. De sociala välfärdssystemen skall

värnas genom att överutnyttjande och missbruk

stävjas. Det är vår övertygelse att 300 000 nya jobb

är realistiskt om våra förslag genomförs. När det

gäller skatterna anser vi att det allmänna

skattetrycket skall pressas ned, men inte på ett

sådant sätt att statsfinanserna eller viktiga

välfärdsvärden riskeras. Vidare behövs åtgärder som

syftar till att stärka Sveriges konkurrenskraft,

hejda avindustrialiseringen, vända företagsflykten

och locka kvalificerade arbeten att stanna eller

komma till Sverige.

Folkpartiets förslag till utgiftsram för

utgiftsområde 21 Energi har avvisats av

finansutskottet i budgetprocessens första steg. Då

vårt budgetförslag är en helhet är det inte

meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom

utgiftsområdet. Vi väljer således att avstå från att

delta i utskottets beslut om anslag m.m. inom

utgiftsområde 21 Energi. För utgiftsområde 21 har vi

förordat en ram för år 2005 som är 356 miljoner

kronor lägre än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets

och Miljöpartiets förslag. I kommittémotion

2004/05:N309 (fp) redovisas Folkpartiets syn på

energipolitiken och anslagen inom detta

utgiftsområde. Den anslagsfördelning vi förordar

framgår även av bilaga 2.

Folkpartiet anser att energiproduktionen inte

skall styras av politiska beslut utan av

konsumenterna. Därför vill vi att kärnkraften skall

utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska

livslängd och att de politiska hindren för en

fortsatt och utvecklad användning av kärnkraften tas

bort. Vi anser även att samhällets beredskap för att

klara tillfälliga kriser inom försörjningen måste

förbättras.

Vår grundläggande syn är att en god tillgång på

energi är en förutsättning för välstånd. Det svenska

energisystemet bör successivt ställas om till att

bli ekologiskt hållbart. Omställningen av

energisystemet måste dock ske med hänsyn till

Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning.

Vi säger därför nej till regeringens, och dess

stödpartiers, förtida avveckling av kärnkraften. I

det fall det framöver visar sig nödvändigt för att

trygga den svenska energiförsörjningen och för

miljön kan vi även tänka oss en utbyggnad av

kärnkraften. Vi oroar oss över effekterna av att

koldioxidutsläppen ökar som en följd av

avställningen av Barsebäcksverket, då denna

avställning medfört en ökad import av el från

kolbaserad produktion i bl.a. Danmark.

Våra principiella uppfattningar framgår också av

de reservationer vi gjort i detta betänkande, bl.a.

under momenten Allmän inriktning av energipolitiken

och Kärnkraft.

10.Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 20)

av Maria Larsson (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den

Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ i motion

2004/05:Fi233 tar sikte på att resurser måste skapas

innan de kan fördelas och konsumeras.

Investeringarna måste öka väsentligt - inte minst i

näringslivet som nu satsar klart mer i utlandet än

vad utländsk företagsamhet satsar i Sverige. Det

måste också löna sig mer att arbeta än att leva på

olika former av bidrag. Vår ekonomiska politik

innebär att skatterna för låg- och

medelinkomsttagare sänks mer än i regeringens

förslag.

Riksdagsmajoriteten - bestående av företrädare för

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

- har genom beslut den 24 november 2004 beslutat om

ramar för de olika utgiftsområdena samt godkännande

av beräkningen av statens inkomster för år 2005

ställt sig bakom en annan inriktning av politiken i

det första rambeslutet om statsbudgeten. Därför

redovisar jag i detta särskilda yttrande (i stället

för i en reservation) den del av vår politik som rör

utgiftsområde 21 och som jag skulle ha ställt mig

bakom om Kristdemokraternas förslag till ramar hade

tillstyrkts av finansutskottet i den första

beslutsomgången.

Kristdemokraterna anser att tillgången till energi

är en förutsättning för utveckling, tillväxt och

välstånd. Energiförsörjningen skall tryggas genom en

långsiktig och medveten energipolitik med fasta

spelregler där inhemska förnybara energikällor och

bränslen utgör en växande bas. Kärnkraften kan fasas

ut ur energisystemet först när den kan ersättas med

förnybar energi.

Sverige har en framskjuten position vad gäller

forskning och utveckling av solcells- och

vätgasbaserade energisystem. Dessa tekniker kan

komma att bli mycket viktiga för den framtida

energiförsörjningen. Kristdemokraterna har därför

anslagit 50 miljoner kronor särskilt till dessa båda

forskningsområden. Vidare har vi förordat, för att

underlätta för villaägare att minska sin

elförbrukning, att ett nytt anslag för stöd till

villaägare att byta bort direktverkande el införs.

För detta har vi avsatt 65 miljoner kronor år 2005.

Mina principiella uppfattningar framgår även av de

reservationer jag gjort i detta betänkande, bl.a.

under momenten Allmän inriktning av energipolitiken

och Kärnkraft.

Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi

från Kristdemokraternas sida förordat redovisas i

kommittémotion 2004/05:N410 (kd) och i bilaga 2.

Sammanlagt har Kristdemokraterna föreslagit - med

anförda motiveringar under berörda anslag i detta

betänkande - en minskning av ramen för utgiftsområde

21 Energi med 55 miljoner kronor år 2005.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2004/05:1 (utgiftsområde

21 Energi)

1. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad

regeringen föreslår om vägledande mål för

användningen av biodrivmedel och andra förnybara

drivmedel (avsnitt 5.2).

2. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad

regeringen föreslår om mål för de långsiktiga

energipolitiska insatserna kring forskning,

utveckling och demonstration inom energiområdet

(avsnitt 6.2.2).

3. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2005 för ramanslag 35:2

Insatser för effektivare energianvändning besluta

om åtgärder som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 100 000 000 kr

under 2006 och 80 000 000 kr under 2007 (7.1.2).

4. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2005 för ramanslag 35:3

Teknikupphandling och marknadsintroduktion besluta

om åtgärder som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 65 000 000 kr

under 2006 och 65 000 000 kr under 2007 (avsnitt

7.1.3).

5. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2005 för ramanslag 35:4 Stöd

för marknadsintroduktion av vindkraft besluta om

åtgärder som inklusive tidigare gjorda åtaganden

medför utgifter på högst 90 000 000 kr under 2006

och 50 000 000 kr under 2007 (avsnitt 7.1.4).

6. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2005 för ramanslag 35:5

Energiforskning besluta om åtgärder som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst

446 000 000 kr under 2006 och 446 000 000 kr under

perioden 2007-2009 (avsnitt 7.1.5).

7. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2005 för ramanslag 35:6

Energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser besluta om åtgärder som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst

20 000 000 kr under 2006 och 20 000 000 kr under

åren 2007-2009 (avsnitt 7.1.6).

8. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad

regeringen föreslår om fortsatt stöd för solvärme

under åren 2005-2007 (avsnitt 7.1.3).

9. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

förslaget till investeringsplan för Affärsverket

svenska kraftnät för perioden 2005-2007 (avsnitt

7.2.1).

10. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att för 2005 ge Affärsverket svenska

kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med

vad regeringen förordar (avsnitt 7.2.2).

11. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad

regeringen föreslår avseende dispositionen av

offentligrättsliga avgifter inom Affärsverket

svenska kraftnäts verksamhet (avsnitt 7.2.3).

12. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2005 anvisar anslagen under utgiftsområde 21

Energi i enlighet med uppställningen under avsnitt

1 i propositionen.

Motion med anledning av skrivelse

2003/04:129

2003/04:MJ66 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upphäva 5 a

och 6 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kärnkraften i

övrigt.

Motioner från allmänna

motionstiden

2004/05:K294 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en förnyad prövning av

kärnkraftens ställning genom att en ny

folkomröstning i frågan hålls.

2004/05:K341 av Lars Lindblad m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en förnyad

omprövning av kärnkraften.

2004/05:U311 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sätta upp

kvantifierade, tidsbundna mål för en ökad

användning av förnybar energi.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla

innovativa vägar för att effektivisera

energianvändningen.

2004/05:MJ368 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med en tidsplan för

avvecklingen av Sveriges beroende av fossila

bränslen.

6. Riksdagen begär att regeringen låter undersöka

möjligheten att förbjuda nyproduktion av

energianläggningar drivna av fossila bränslen.

7. Riksdagen begär att regeringen tar fram en

avvecklingsplan för fossilt baserade el- och

värmekraftverk.

2004/05:MJ370 av Maud Olofsson m.fl. (c):

8. Riksdagen beslutar att ge bidrag till ytterligare

anläggningar för etanolframställning.

2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om byggandet av ITER.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU bör

fördubbla stödet till energiforskning på europeisk

nivå och i samarbete med andra aktörer.

2004/05:N203 av Tobias Billström (m):

Riksdagen beslutar att upphäva 6 § kärntekniklagen

(1984:3) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:N214 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi för

att utveckla vindkraften.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en

redovisning av genomförda insatser för att

utveckla vindkraften och konsekvenserna av dessa.

2004/05:N220 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om svensk basindustris behov

av ansvarsfull och långsiktig energipolitik.

2004/05:N242 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stoppa

avvecklingen av kärnkraften, återstarta det

stoppade aggregatet i Barsebäck och upphäva

förbudet mot nybyggnation av kärnkraftverk.

2004/05:N243 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att överväga

insatser för att garantera en fortsatt inhemsk

etanolproduktion.

2004/05:N250 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar att avveckla planerna på

storskalig vindkraftsutbyggnad i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2004/05:N251 av Ewa Björling (m):

Riksdagen tillåter kärnteknisk forskning och

beslutar ändra lagstiftningen och upphäva 6 §

kärntekniklagen i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2004/05:N259 av Per Erik Granström och Kurt

Kvarnström (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om utbyggnad av

infrastruktur för naturgas i Dalarna.

2004/05:N262 av Paavo Vallius (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om energifrågans roll för

tillväxten.

2004/05:N265 av Michael Hagberg och Christin Hagberg

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbyggnad av

infrastruktur för naturgas i Mellansverige.

2004/05:N273 av Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en folkbildningskampanj

för energisparande.

2004/05:N275 av Patrik Norinder och Henrik Westman

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om säker

energiförsörjning som grundläggande faktor för

basindustrins verksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stimulans för

marknaden för naturgas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillgång till

naturgas i Mellansverige.

2004/05:N276 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren

(kd, m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kärnkraften och

den planerade stängningen av Barsebäck 2.

2004/05:N283 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en energipolitik för

tillväxt.

2004/05:N287 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om naturgas i Östergötland.

2004/05:N288 av Gunnar Axén och Anna Lindgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om basindustrins

energiförsörjning.

2004/05:N296 av Jan Lindholm och Ingegerd Saarinen

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om vikten av att

driva frågan i EU om ett RES-H-direktiv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om vikten av att

Sverige för egen del ökar insatserna när det

gäller förnybar energi på området uppvärmning och

kyla.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

ökade insatser för forskning och utveckling inom

RES-H-området.

2004/05:N298 av Jan Lindholm (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om solenergins

stora potential för energiförsörjning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av att

ta till vara kunskaper såväl från andra länder som

från egna erfarenheter i utformningen av den

fortsatta omställningen av energiförsörjningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av en

utredning med anledning av att våra primära

energikällor, olja och kärnkraft, endast kan

betraktas som kortsiktiga parenteser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

ackumulatortankars centrala roll vid konvertering

till andra lösningar än fjärrvärme för eluppvärmda

villor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

långsiktigt stabila villkor för såväl forskare som

produktutvecklare och investerare för att

omställningen av energisystemet skall få

tillräcklig kraft.

2004/05:N299 av Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att slå vakt om den svenska

torvindustrin under förutsättning att den kan svara

upp mot högt ställda krav på miljöanpassning.

2004/05:N302 av Staffan Danielsson och Margareta

Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avslå

koncessionsansökan för den planerade

fossilgasledningen i Jönköpings och Östergötlands

län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättningsreglerna

i expropriationslagen.

2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en stor

utbyggnad av fossilgasnätet är oförenlig med de av

riksdagens beslutade klimatmålen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utbyggnad av

fossilgasen inte skall tillåtas spela någon roll

för avvecklingen av kärnkraften i Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall föreslå tydliga mål för minskning av

oljeberoendet och att planer tas fram för att

minska den samlade förbrukningen av oljeprodukter

i alla sektorer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att torv behandlas

som ett fossilt bränsle från senast år 2008 vad

gäller såväl elcertifikat som energi- och

koldioxidbeskattning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statens

förhandlingar med kärnkraftsindustrin avslutas

snarast.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en ny

likströmskabel till Finland inte skall byggas.

14. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

solvärmeutredning för att föreslå åtgärder som

leder till en snabbare och mer långsiktig

utbyggnad av solvärmen i Sverige, i linje med vad

som sker i Österrike och Tyskland.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att även

solvärmestödet vid lämpligt tillfälle utvidgas

till att gälla även storskalig solvärme genom att

det maximala bidraget per projekt höjs från dagens

250 000 kr.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om vikten av

forskning om förnyelsebar energi.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en myndighet

för energieffektivisering inrättas.

2004/05:N309 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om omställningen av

energisystemet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den förtida

avstängningen av kärnkraften.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återstarta den

första reaktorn i Barsebäck.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

lagen om kärnkraftens avveckling.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

bestämmelsen i kärntekniklagen som förhindrar

byggandet av kärnkraftsreaktorer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

bestämmelsen i kärntekniklagen som förbjuder alla

typer av förberedande åtgärder för att uppföra en

kärnkraftsreaktor - det s.k. tankeförbudet.

8. Riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheterna att utnyttja värmen i

kärnkraftverkens kylvatten.

13. Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under

utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i

motionen.

2004/05:N312 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om energipolitikens betydelse

för tillväxt och utveckling i Kalmar län.

2004/05:N322 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om åtgärder som underlättar övergången till

att använda bergvärme som energikälla.

2004/05:N328 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om naturgasens betydelse för

tillväxten i Östgötaregionen.

2004/05:N312 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om energipolitikens betydelse

för tillväxt och utveckling i Kalmar län.

2004/05:N322 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om åtgärder som underlättar övergången till

att använda bergvärme som energikälla.

2004/05:N328 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om naturgasens betydelse för

tillväxten i Östgötaregionen.

2004/05:N329 av Lilian Virgin och Carina Grönhagen

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ett nationellt

centrum för vindkraftsinformation som knyts till

Högskolan på Gotland.

2004/05:N337 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om spillvärme.

2004/05:N347 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

analysera effekterna av den omfattande utbyggnaden

av värmepumpar med avseende på effektbalans,

elproduktionsbehov, elberoende, miljö och effekter

på energiomställningen.

2004/05:N348 av Lars Lindblad m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en återstart av

kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förhindra en

förtida avveckling av kärnkraftsreaktorn Barsebäck

2.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkoren för

kraftvärmeproduktionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbyggnad av

naturgasnätet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nationella

planeringsmål och riksintresseområden för

vindkraftens utbyggnad.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vindkraftens

ekonomiska förutsättningar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

mångfald på energimarknaden och Skånes framtida

energiförsörjning.

2004/05:N350 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen beslutar att för propositionens

utgiftsområde 21, punkt 9, godkänna Svenska

Kraftnäts investeringsplan för åren 2005 - 2007

med undantag för den del som rör investering i en

likströmskabel till Finland.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en ny

likströmskabel till Finland inte skall byggas.

2004/05:N355 av Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en energipolitik

som ger basindustrin i Bohuslän rimliga villkor.

2004/05:N360 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stimulera satsningen på

små vattenkraftverk.

2004/05:N363 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bidrag till

ytterligare några anläggningar för framställning

av etanol.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen, i

dialog med näringarna, förordar Köping som

etableringsort för en av de blivande

etanolanläggningarna.

2004/05:N365 av Annelie Enochson och Per Landgren

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förutsättningar

för svenskt näringsliv att konkurrera inom den

internationella energi- och miljömarknaden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

upprätthålla den förtroendefulla samverkan mellan

högskola och näringsliv som byggts upp under

senare år inom energiforskningen och den

miljörelaterade energiverksamheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten till

ökad export av teknik på energi- och

miljöområdena.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fortsatt medverkan

i EU-samarbetet inom energiområdet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

utveckla försörjningen/utveckling av kunskap,

teknik och kompetens inom energi- och

klimatområdena.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det drastiskt

minskade anslaget till Energiforskning och målet

att Sverige skall vara en ledande forskningsnation

inte går ihop.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förtroendet

för regeringens energi- och miljöpolitik sviktar.

2004/05:N375 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om

vägledande mål för användningen av biodrivmedel

och andra förnybara drivmedel (förslagspunkt 1).

2. Riksdagen avslår regeringens föreslag om mål för

de långsiktiga insatserna kring forskning,

utveckling och demonstration inom energiområdet

(förslagspunkt 2).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om målen för de

långsiktiga insatserna kring forskning och

utveckling inom energiområdet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om prioriteringar för

Statens energimyndighets verksamhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktningen av

anslaget 35:5 Energiforskning.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag till

bemyndigande i fråga om ramanslaget 35:3

Teknikupphandling och marknadsintroduktion

(förslagspunkt 4).

7. Riksdagen avslår regeringens förslag till

bemyndigande i fråga om ramanslaget 35:4 Stöd för

marknadsintroduktion av vindkraft (förslagspunkt

5).

8. Riksdagen avslår regeringens förslag om fortsatt

stöd till solvärme (förslagspunkt 8).

9. Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under

utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i

motionen.

2004/05:N376 av Torsten Lindström m.fl. (kd, m, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en långsiktig

energipolitik.

2004/05:N377 av Torsten Lindström m.fl. (kd, m, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en förnyad och modern

energipolitik som tar sin utgångspunkt i dagens

verklighet.

2004/05:N380 av Roger Tiefensee och Rigmor Stenmark

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ett nationellt centrum

för vindkraftsinformation inrättas och etableras vid

Högskolan på Gotland.

2004/05:N389 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Svenska kraftnäts

investeringsram avseende likströmskabel till

Finland.

2004/05:N390 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de olika

energislagen skall konkurrera på lika villkor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

subventioner för vindkraften, oavsett om de

finansieras av konsument eller stat.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statligt stöd

för forskning och utveckling av vindkraft inte får

utgå som drifts- och etableringsbidrag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att varje energislag

skall bära sina egna kostnader.

2004/05:N405 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mål för

energipolitiken.

3. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till

en utvärdering av måluppfyllelse och

kostnadseffektiviteten för energipolitiken i

enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ny

energiproduktion.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stärkt konkurrens

på energiområdet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkoren för

naturgas.

12. Riksdagen beslutar att upphäva sitt tidigare

beslut om avveckling av kärnkraften i enlighet med

vad i motionen anförs.

13. Riksdagen beslutar att upphäva lagen om

kärnkraftens avveckling i enlighet med vad i

motionen anförs.

14. Riksdagen beslutar att upphäva 5 §

kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen

anförs.

15. Riksdagen beslutar att upphäva 6 §

kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen

anförs.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statligt stöd på

energiområdet.

2004/05:N410 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för

energipolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitiska

insatser på klimatområdet, såväl nationella som

internationella.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det i

prövningen av villkoren inför stängningen av

Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en

ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys

och en samhällsekonomisk analys.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

vidta erforderliga åtgärder för att tillse att

elbrist inte uppstår.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara

energikällor.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energiforskning

och energiteknisk utveckling.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU bör satsa

på att främja omställningen till förnybara

bränslen.

19. Riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen

(1984:3).

22. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2005

anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi med

ändringar i förhållande till regeringens förslag

för budgetåret 2005 enligt uppställning i

motionen.

2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitiken.

2004/05:N414 av Runar Patriksson och Anita Brodén

(fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskningsinsatser

vad gäller alternativ energi.

2004/05:N415 av Axel Darvik och Nyamko Sabuni (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utveckling av den

svenska kärnkraften.

2004/05:N420 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en återstart av

Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den förtida

stängningen av Barsebäck 2.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin