Bet. 2004/05:NU4

Näringsutskottets betänkande

2004/05:NU4

Statliga företag

Sammanfattning

Utskottet har inget att erinra mot 2004 års

redogörelse för företag med statligt ägande, vilken

har överlämnats till riksdagen med regeringens

skrivelse 2003/04:120. Skrivelsen bör därmed läggas

till handlingarna.

Samtliga motionsyrkanden i betänkandet avstyrks.

Yrkandena gäller synen på statligt ägande av företag

och försäljning av statliga företag, statens

ägarutövning samt bolagsledningarnas löner och

ersättningar. När det gäller försäljning säger

utskottet att det i vissa fall kan vara motiverat

med försäljning av del av eller hela det statliga

ägandet i ett bolag. Den ordning som för närvarande

gäller och som innebär att regeringen - i det fall

den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram

förslag till riksdagen om försäljning, anser

utskottet vara ändamålsenlig. I en reservation (m,

fp, kd, c) begärs en plan för försäljning av

statliga företag och en redovisning av syftet med

det statliga ägandet för respektive bolag. I två

andra reservationer (fp; kd) begärs att en

kommission för en översyn av statliga bolags

agerande skall tillsättas respektive att en

utredning skall tillkallas rörande företag med

samhällsintressen.

I fråga om statens ägarutövning erinrar utskottet

om pågående arbete inom Regeringskansliet avseende

målformuleringar, styrning, etiska och miljömässiga

riktlinjer, insyn och revision, strävan mot öppen

ägarförvaltning, m.m. Andra uppfattningar redovisas

i reservationer (m, fp, kd, c) respektive (kd).

Beträffande bolagsledningarnas löner och

ersättningar hänvisar utskottet till de nya

riktlinjer som regeringen beslöt om hösten 2003. I

tre reservationer (m, c; fp; kd) begärs ytterligare

åtgärder i frågan.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse och synen på

statligt ägande

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2003/04:120 till handlingarna och avslår

motionerna 2003/04:N21 yrkandena 1-3 och 5,

2003/04:N22 yrkandena 1, 2 och 4, det sistnämnda

i denna del, 2003/04:N23 yrkandena 1 och 2,

2003/04:N24 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2004/05:Fi232

yrkande 14, 2004/05:T459 yrkande 13, 2004/05:T464

yrkande 12, 2004/05:N249 yrkande 5, 2004/05:N256

yrkandena 1, 12-14 och 16, 2004/05:N310 yrkandena

1-4, 2004/05:N393 yrkande 30, 2004/05:N413

yrkande 11 och 2004/05:N431 yrkandena 1 och 3.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Kommission för en översyn av statliga

bolags agerande

Riksdagen avslår motion 2004/05:N431 yrkande 2.

Reservation 2 (m, kd, c) - motiv.

Reservation 3 (fp)

3. Företag med samhällsintressen och vissa

speciella företag

Riksdagen avslår motion 2004/05:N256 yrkandena

15, 17, 19, 20 och 22.

Reservation 4 (m, fp, c) - motiv.

Reservation 5 (kd)

4. Generellt om statens ägarutövning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N21

yrkandena 4, 6 och 7, 2003/04:N22 yrkandena 3 och

4, båda i denna del, 2003/04:N24 yrkande 3,

2004/05:N256 yrkandena 2 och 6-9 och 2004/05:N440

yrkandena 1 och 2.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

5. Vissa speciella frågor rörande statens

ägarutövning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So357

yrkande 3 och 2004/05: N256 yrkandena 3-5.

Reservation 7 (m, fp, c) - motiv.

Reservation 8 (kd)

6. Bolagsledningarnas löner och

ersättningar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N21

yrkandena 8-10, 2003/04: N22 yrkande 3 i denna

del, 2004/05:N211, 2004/05:N256 yrkandena 10 och

11 och 2004/05:N440 yrkandena 3 och 4.

Reservation 9 (m, c)

Reservation 10 (fp)

Reservation 11 (kd)

Stockholm den 9 november 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp),

Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp), Sylvia

Lindgren (s), Berit Högman (s), Maria Larsson (kd),

Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla

Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne

Ångström (fp), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson

(s), Anne-Marie Pålsson (m) och Lars Johansson (s).

2004/05

NU4

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 2003/04:120 med 2004

års redogörelse för företag med statligt ägande,

dels 4 motioner som väckts med anledning av

skrivelsen,

dels 12 motioner från allmänna motionstiden.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse om

statliga företag till handlingarna och

samtidigt avslå ett antal motionsyrkanden

rörande bl.a. försäljning av statliga

företag, statens ägarutövning och

bolagsledningarnas löner och ersättningar.

Utskottet redovisar sin syn på statligt

ägande. När det gäller statens ägarutövning

erinrar utskottet om pågående arbete inom

Regeringskansliet avseende målformuleringar,

styrning, etiska och miljömässiga riktlinjer,

insyn och revision, strävan mot öppen

ägarförvaltning, m.m. Beträffande

bolagsledningarnas löner och ersättningar

hänvisar utskottet till de nya riktlinjer som

regeringen beslöt om hösten 2003. Jämför

reservationerna 1 och 6 (m, fp, kd, c), 2 (m,

kd, c), 3 och 10 (fp), 4 och 7 (m, fp, c), 5,

8 och 11 (kd) samt 9 (m, c).

Skrivelsen om statliga företag

Inledning

I skrivelse 2003/04:120 lämnar regeringen sin årliga

redogörelse för förvaltningen av statens

företagsägande samt för verksamheten i företagen med

statligt ägande och i affärsverken. I redogörelsen

beskrivs utvecklingen i fråga om förvaltningen av

statens företagsägande under år 2003 och fram t.o.m.

april 2004. I redovisningen ingår dels aktiebolag

vars aktier förvaltas av departementen, dels de

affärsdrivande verken Luftfartsverket,

Sjöfartsverket och Affärsverket svenska kraftnät.

Systemet med årliga redogörelser från regeringen

baseras på ett beslut av riksdagen våren 1981 (prop.

1980/81:22, bet. 1980/81:NU29). Från och med år 1999

utger regeringen också en mer lättillgänglig version

av skrivelsen. I regeringens redogörelse redovisas

mer fullständiga resultat- och balansräkningar. I

sammanställningarna följer Regeringskansliet

sedvanliga regler rörande redovisningsinformation.

Sedan år 2001 redovisas även en konsoliderad balans-

och resultaträkning. Redovisningen ger en bild av

statens samlade företagsengagemang och de totala

värdena i denna företagssfär.

I avsnittet om Regeringskansliets ägarförvaltning

redovisas principerna för ägarstyrningen och statens

ägarpolitik. Uppgifter om miljö- och

jämställdhetsarbete och mångfald samt andel kvinnor

och män i styrelsen ingår sedan år 2002 i

redovisningen. I ägarpolicyn redovisas synen på

bolagsstämmor i de statliga företagen. En

redovisning över Regeringskansliets

förvaltningskostnader avseende bl.a. departementens

interna kostnader och köpta tjänster återfinns också

i det nämnda avsnittet.

I avsnittet om den statliga företagssfären finns

uppgifter om de viktigaste orsakerna bakom

resultatutvecklingen i denna sfär. I den

siffermässiga presentationen och i analysen av den

statliga företagssfären samt i avsnittet med

företagspresentationerna har företagen delats upp i

två huvudgrupper, nämligen företag som verkar under

marknadsmässiga villkor och krav och företag som har

särskilda samhällsintressen. Uppdelningen avses ge

underlag för en mer rättvisande bild, samtidigt som

analysen av såväl hela portföljen som de enskilda

företagens resultat och måluppfyllelse underlättas.

I syfte att tydliggöra bakgrunden och därmed även

syftet till att staten för närvarande äger de

enskilda bolagen inleds varje företagspresentation

med en ingress som ger en översiktlig bild av

bolagets historik och verksamhet. Som ett komplement

lämnas propositionsförteckningar för respektive

bolag i en särskild förteckning. Härigenom skall

läsaren ges en bild av de ursprungliga motiven för

statens ägande i de riksdagsbeslut som ligger till

grund för bolagens verksamhet. För bolag med fler än

tio anställda och där statens ägarandel överstiger

20 % lämnas uppgift om personalens sjukfrånvaro. I

företagspresentationen finns också uppgift om

styrelser som utsetts på bolagsstämmorna eller genom

regeringsbeslut under år 2003 och våren 2004.

Olika förbättringar och förtydliganden har gjorts

i den nu aktuella redogörelsen. I avsnittet om

statens ägarpolitik har förtroendefrågan lyfts fram,

genom redovisning av krav som ställs på att statliga

bolag bör ha en dokumenterad etisk policy och

tydligt kommunicera sina värdegrunder. Vissa andra

förtydliganden görs, t.ex. om rekommenderade

tidsgränser för hur länge ledamöter bör sitta i en

styrelse och om information som skall vara offentlig

i samband med bolagsstämmor. En redogörelse lämnas

även av hur många av de statliga bolagen som

publicerat delårsrapporter och årsredovisningar på

sina hemsidor. En översikt över sjukfrånvaron på

aggregerad nivå kompletterar den redovisning som

lämnas på respektive företagspresentation. Andra

nyheter är att arvoden avseende ledamöter och

ordförande redovisas under respektive

företagspresentation. Där redovisas även huruvida

bolaget har en etisk policy och andelen kvinnor i

ledningsgruppen. En namnförteckning avseende

bolagsstämmovalda ledamöter och

arbetstagarrepresentanter redovisas, med information

om tid för inval i styrelse, födelseår och

titel/sysselsättning. Informationen om ramverket för

regeringens ägarförvaltning har utökats och omfattar

nu korta redogörelser för aktiebolagslagen,

konkurrenslagstiftning, m.m., i syfte att ge en bild

av de regler som kringgärdar ägarförvaltningen.

Regeringens ägarförvaltning

Den svenska staten är Sveriges största

företagsägare. Genom Regeringskansliet förvaltas 57

företag, koncerner eller affärsverk, varav 43 ägs

helt och 14 tillsammans med andra. Totalt är ca 200

000 personer anställda i dessa företag. Staten är

den störste ägaren på Stockholmsbörsen.

Regeringen har värdeskapande som övergripande mål.

Näringsdepartementet bedömer att det sammanlagda

värdet av de förvaltade bolagen uppgår till 350-380

miljarder kronor. Statens ägarroll och förvaltning

är komplex, eftersom staten äger företag inom

verksamheter som spänner från gruvindustri och

fastigheter till opera och spel.

Ägarförvaltningens uppdrag formuleras som att

Regeringskansliet har i uppdrag att aktivt följa och

förvalta statens tillgångar så att värdeutvecklingen

blir den bästa möjliga och att - i de fall det är

aktuellt - de särskilda samhällsintressena infrias.

Uppföljning och utvärdering sker genom såväl

ekonomiska analyser och branschanalyser som genom

styrelsearbete och dialog med styrelsens ordförande.

I de fall bolagen har särskilda mål, förutom

ekonomiskt värdeskapande, följs dessa mål upp

särskilt. Inom ägarförvaltningens uppdrag ryms även

att utveckla och implementera regeringens ägarpolicy

och de verktyg som står till ägarens disposition.

Regeringens förvaltningsmandat för de statliga

företagen innebär att statens medel och dess övriga

tillgångar står till regeringens disposition enligt

regeringsformen (9 kap. 8 §). Riksdagen skall

fastställa grunderna - i den omfattning som behövs -

för förvaltningen av statens egendom och förfogandet

över den (RF 9 kap. 9 §). Detta förvaltningsmandat

innebär att regeringen skall höra riksdagen vid

väsentliga ändringar av statliga företags

inriktning, nedgång i ägandet, kapitaltillskott,

vissa typer av bolagisering samt för försäljningar

och köp av aktier. I lagen (1996:1059) om

statsbudgeten anges att regeringen får sälja statens

aktier i bolag där staten äger mindre än hälften av

rösterna eller andelarna om inte riksdagen beslutat

annat. Regeringen får däremot inte utan riksdagens

godkännande minska statens ägarandel i företag där

staten har hälften eller mer än hälften av rösterna

för samtliga aktier eller andelar. Riksdagsbeslut

krävs inte för extrautdelningar, eftersom det ingår

i den normala förvaltningen. Det krävs inte heller

riksdagsbeslut avseende förvärv, avyttringar eller

nedläggningar som företag genomför inom den

verksamhetsinriktning som riksdagen beslutat.

Statsministern har givit näringsministern ansvar i

frågor som gäller statens företagsägande och som

ställer krav på en enhetlig ägarpolitik eller avser

styrelsenomineringar.

Under rubriken En förbättrad kapitalstruktur i

statliga bolag redogörs för riksdagens beslut våren

2003 och regeringens förslag våren 2004 i frågan.

Innehållet i riksdagens beslut rörande en förbättrad

kapitalstruktur i statliga bolag redovisas i

betänkandet i avsnittet om vissa kompletterande

uppgifter.

När det gäller organisation erinras i skrivelsen

om att näringsministern har det övergripande

ansvaret i frågor som ställer krav på enhetlig

ägarpolitik eller avser styrelsenomineringar.

Regeringen har fr.o.m. årsskiftet 2002/03 samlat

resurser och kompetens för förvaltningen av det

statliga ägandet inom en särskild ägarenhet på

Näringsdepartementet. Denna enhet ansvarar för

merparten av de statligt ägda företag som förvaltas

av Regeringskansliet. Sammantaget förvaltar

Näringsdepartementet 39 företag (varav 25 arbetar

under marknadsmässiga krav), 3 affärsverk och 1

avvecklingsbolag. För 14 företag ligger ansvaret för

förvaltningen på andra departement, nämligen Finans-

, Jordbruks-, Kultur-, Miljö-, Social-, Utbildnings-

och Utrikesdepartementen. De interna

förvaltningskostnaderna hos dessa departement består

främst av lönekostnader. De interna kostnaderna för

Näringsdepartementets enhet för statligt ägande

omfattar löpande kostnader för t.ex. löner, resor

och kontorsmaterial. Köpta tjänster innefattar

främst konsultarvoden inom finansiell, ekonomisk och

juridisk rådgivning och framtagande av

verksamhetsberättelser och kvartalsrapporter för

företag med statligt ägande. Statens

förvaltningskostnad för företag med statligt ägande

under år 2003 uppgick till 36,2 (51,4 år 2002)

miljoner kronor, varav 18,8 (28,4) miljoner kronor

avsåg externt köpta tjänster.

Under rubriken Ramar och verktyg påpekas att

statliga aktiebolag, liksom privatägda bolag,

regleras genom aktiebolagslagen (1975:1385). Det

finns alltså inte några särregler i aktiebolagslagen

för statliga bolag. Enligt lagen skall

bolagsordningen ange bolagets allmänna inriktning.

De statliga bolagens verksamhet styrs främst av

riksdagsbeslut och andra bestämmelser för

verksamheten som kan finnas i lag eller i avtal

mellan staten och bolaget. Bolag verksamma inom viss

sektor regleras av särskild sektorslagsstiftning,

t.ex. postlagen (1993:1684). De statliga företagen

lyder med få undantag under samma lagar som

privatägda bolag - förutom den nyssnämnda

aktiebolagslagen t.ex. konkurrenslagen (1993:20),

bokföringslagen (1999:1078) och insiderstrafflagen

(2000:1086). Vad gäller konkurrensregler finns i EG-

fördraget bestämmelser för statligt stöd, med syfte

att förhindra att en medlemsstat snedvrider

konkurrensen genom stöd som stärker den inhemska

industrins konkurrenskraft till nackdel för företag

i annan medlemsstat. Vid insatser av ägarkapital i

statliga företag som verkar på konkurrensutsatta

marknader anger EG:s regelverk att den s.k.

marknadsekonomiska investerarprincipen skall

tillämpas. Normalt är denna princip uppfylld om det

kapitaltillskott som lämnats görs på villkor och

under förutsättningar som skulle ha accepterats även

för en privat investerare. Om medlemsstaten vid

tidpunkten för tillskottet bedömer att insatsen

långsiktigt kan ge tillräcklig avkastning utgör det

inte olagligt statsstöd. Enligt EG:s regelverk

gäller för företag som uppnår viss omsättning per år

och som mottar statliga tillskott särskilda regler

för redovisning för att EG-kommissionen skall få

insyn. Öppen redovisning skall gälla avseende vilka

medel som tillförts och hur de används. Krav på

särredovisning finns också för verksamhet som drivs

av bl.a. monopolbolag, eller andra företag i

särställning, när bolaget även bedriver

konkurrensutsatt verksamhet. Dessa regler återfinns

i det s.k. transparensdirektivet som avses bli

infört i svensk lagstiftning år 2005.

Under huvudrubriken Statens ägarpolitik redogör

regeringen för sin inställning i frågor som rör

förvaltningen avseende de helägda statliga företagen

under fem delrubriker, nämligen Styrelsen,

Bolagsledning, Revisorer, Information och öppenhet

samt Företagen som en del i samhället. Regeringen

avser även att i samråd med övriga ägare verka för

att dessa principer tillämpas i delägda företag. När

det gäller styrelsen sägs att regeringens mål är att

styrelserna skall ha hög kompetens, anpassad till

respektive företags verksamhet, situation och

framtida utmaningar. Varje nominering skall utgå

från kompetensbehovet i respektive företags

styrelse. Årligen utses ca 40-60 nya

styrelseledamöter av bolagsstämmorna i de statligt

ägda företagen. Ledamöter i statligt ägda aktiebolag

har samma oinskränkta ansvar enligt aktiebolagslagen

som ledamöter i privatägda företag. Styrelsens

uppgifter är enligt lagen (8 kap. 3 §) att svara

för företagets organisation och förvaltningen av

företagets angelägenheter. Styrelsen skall se till

att organisationen är utformad så att bokföringen,

medelsförvaltningen och företagets ekonomiska

situation i övrigt kontrolleras på ett betryggande

sätt. Varje styrelseledamot skall ha kapacitet att

göra självständiga bedömningar av företagets

verksamhet. Regeringskansliet är oftast direkt

företrätt i bolagets styrelse. Sammansättningen av

styrelserna skall ske så att en balans uppnås

avseende kompetens, bakgrund, ålder och kön.

Regeringens mål är en jämn fördelning mellan män och

kvinnor. Ett delmål har varit att andelen kvinnor

skulle vara minst 40 % år 2003, ett mål som

uppnåddes den 30 juni 2003. Andelen kvinnor var

fortsatt 40 % vid årsskiftet 2003/04 och den 4 maj

2004. I de av staten helägda företagen var andelen

kvinnor 42 %. Direkt ägarrepresentation i styrelsen

innebär bl.a. att statens krav på en god insyn i

verksamheten tillgodoses. Enligt aktiebolagslagen (8

kap. 5 §) skall styrelsen årligen fastställa en

skriftlig arbetsordning. Med syfte att främja

tydlighet och enhetlighet i ansvars- och

informationsfrågor och arbetsuppdelning mellan vd

och styrelsen har Näringsdepartementet utarbetat ett

förslag till stöd för styrelserna vid upprättande

och revidering av arbetsordningar och för styrelsens

utvärdering.

Det är styrelsens ordförande som skall

tillförsäkra att styrelsearbetet håller en hög

kvalitet. Regeringen ställer följande krav på en

styrelseordförande: ha förmåga att leda

styrelsearbetet; ha en fortlöpande dialog i

ägarfrågor med respektive departementsföreträdare;

föra bolagets talan i frågor av övergripande

karaktär; redogöra för vd:s anställningsvillkor på

bolagsstämman; tillse att styrelsen utvärderar sitt

arbete; försäkra sig om att nyvalda ledamöter får en

grundlig introduktionsutbildning; försäkra sig om

att styrelsen har kunskap om regeringens ägarpolicy

och övriga riktlinjer; rapportera i årsredovisningen

om styrelsens och ledningens tillämpning av

regeringens policy och riktlinjer. För att uppnå

effektiva styrelser bör dessa inte vara för stora -

normalt 6-8 ledamöter. År 2003 bestod styrelserna i

företag med statligt ägande av i genomsnitt 7,6

ledamöter inklusive suppleanter. Styrelsernas

storlek varierar från 4 till 10 ledamöter.

Regeringens avsikt är att endast ha ordinarie

ledamöter i styrelserna, om inte särskilda skäl

kräver annat. Det övergripande ansvaret för

styrelsenomineringarna ligger hos näringsministern

som även har ett förordnande enligt regeringsformen

(7 kap. 5 §) avseende styrelsenomineringar i bolag

som förvaltas av andra departement inom

Regeringskansliet, vilket innebär att

näringsministern ansvarar för styrelsenomineringar i

samtliga förvaltade bolag oavsett om

förvaltaransvaret har lagts på annat departement än

Näringsdepartementet. Styrelseledamöter skall som

regel utses för ett år i taget. En ledamot bör inte

ingå i samma styrelse längre tid än åtta år, och

ledamöternas ålder bör inte överstiga 70 år.

Medelåldern för ledamöterna är för närvarande 49 år

för kvinnor och 56 år för män. I genomsnitt har

kvinnor arbetat i 3,5 år och män i 4,5 år i

styrelsen. Styrelsenomineringar i börsnoterade

företag där staten är delägare skall ske i samråd

med övriga huvudägare i en nomineringskommitté. I de

noterade bolag där staten är en väsentlig delägare

bör minst en ledamot av nomineringskommittén

representera staten. Nomineringskommitténs förslag

bör publiceras i god tid före bolagsstämman, och

kommitténs ledamöter skall vara närvarande på

stämman för att kunna motivera valet av de

föreslagna personerna. Nomineringskommittén bör

bestå av 3-5 ledamöter, och majoriteten skall

representera huvudägarna. Nomineringskommittén bör

även föreslå styrelsearvoden. Styrelsens arvoden

bestäms av bolagsstämman. Historiskt har

styrelsearvodena i statligt ägda företag varit

relativt låga i jämförelse med privatägda företag

med lika stor omsättning och antal anställda. För

att öka genomlysningen redovisas i skrivelsen en

översikt över arvodesnivåer i de statligt ägda

företagen. Kommittéer kan inrättas när det finns ett

särskilt behov eller för att effektivisera

styrelsearbetet, varvid de skall ha en skriftlig

arbetsordning, godkänd av styrelsen. En

revisionskommitté kan tillsättas för att öka insynen

och kontrollen av företagets redovisning, ekonomiska

rapportering och riskhantering. En

ersättningskommitté kan inrättas för att bereda

frågor avseende ersättningspolicy,

anställningsvillkor till ledande befattningshavare,

etc.

När det gäller bolagsledning sägs att

verkställande direktören tillsätts och entledigas av

styrelsen. Vd bör inte sitta i styrelsen, och

regeringen väljer därför inte in nytillsatta vd:ar i

styrelsen. Enligt aktiebolagslagen (8 kap. 3 §)

skall styrelsen i skriftlig instruktion till vd ange

arbetsfördelningen mellan styrelsen och vd.

Regeringen beslöt i oktober 2003 om nya riktlinjer

för anställningsvillkor och incitamentsprogram.

Företagens styrelser skall vid beslut om

anställningsvillkor ta ställning till

företagsledarens totala ersättning inklusive

pensionsvillkor och övriga förmåner. Regeringen

förordar avgiftsbestämda pensionslösningar. Löner

och övriga förmåner till personer i företagsledande

och därmed jämförlig ställning i statliga företag

skall vara konkurrenskraftiga men inte löneledande i

förhållande till jämförbara företag.

Näringsutskottet beslöt i februari 2002 att hos

Riksdagens revisorer begära en ny utvärdering av

bonus- och pensionsförmåner hos företagsledningar i

statliga företag. I Riksdagens revisorers rapport i

mars 2003 konstaterades bl.a. att de flesta

företagen följer regeringens riktlinjer. Enligt

regeringen bör statligt ägda företag normalt undvika

incitamentsprogram. I de särskilda fall

incitamentsprogram beslutas bör programmet omfatta

all anställd personal i företaget utom koncernchefen

eller verkställande direktören. Särskilda

incitaments program som enbart riktas till personer

i företagsledande ställning skall inte införas. I de

särskilda fall då styrelsen beslutar om

incitamentsprogram skall det finnas en direkt

koppling mellan de mål som skall ligga till grund

för belöningen i incitamentsprogrammet och

företagets övergripande verksamhetsmål.

Beträffande revisorer sägs att deras uppdrag, som

är att oberoende granska styrelsens och den

verkställande direktörens förvaltning samt

företagets årsredovisning och bokföring, är av

central betydelse för staten som ägare. Ansvaret för

val av revisorer för företag med statligt ägande

ligger hos ägaren. Revisorer väljs enligt

aktiebolagslagen på mandatperioder om fyra år. För

det fall omval av revisorer övervägs utvärderas

alltid revisorernas arbete. Det är lämpligt att

styrelsen och revisorerna träffas minst två gånger

per år för att diskutera redovisningen,

förvaltningen och riskhanteringen i företagen.

Revisorerna bör även utvärdera hur företagsledningar

och styrelser lever upp till regeringens riktlinjer

avseende extern rapportering och

anställningsvillkor. Med hänvisning till

revisorslagen (2001:883) och det ansvar som åläggs

revisorerna är det lämpligt att styrelsen bildar sig

en egen uppfattning om revisorernas oberoende.

Styrelsen bör bevaka de fristående

rådgivningsuppdrag som revisorerna kan få av

företagsledningen och därvid ta del av de

bedömningar som revisorerna gör i enlighet med

revisorslagens analysmodell. I de fall andra

konsulttjänster utgör en betydande andel av

revisorernas ersättning bör detta förhållande

förklaras och motiveras i noten som redogör för

ersättningar till revisorer. Riksrevisionen kan inom

ramen för sin effektivitetsrevision granska sådan

verksamhet som staten bedriver i form av aktiebolag,

under förutsättning att verksamheten är reglerad i

lag eller i annan författning eller att staten har

ett bestämmande inflytande över verksamheten.

Riksrevisionen kan även förordna revisorer att delta

i den årliga revisionen, vilket innebär att

Riksrevisionen tillsammans med övriga revisorer

granskar företagen i enlighet med aktiebolagslagens

bestämmelser om revision.

När det gäller frågan om information och öppenhet

sägs att det rör sig om en demokratifråga att

statligt ägda företag har en öppen och professionell

informationsgivning, eftersom företagen ytterst ägs

av svenska folket. Regeringen anser därför att dessa

företag skall vara minst lika genomlysta som

börsnoterade företag. Regeringen beslöt i mars 2002

om riktlinjer för extern ekonomisk rapportering. Det

är styrelsernas ansvar att tillse att företagen,

utöver gällande redovisningslagstiftning och god

redovisningssed, presenterar årsredovisning,

delårsrapporter och bokslutskommuniké enligt de

rekommendationer som anges i Stockholmsbörsens

noteringsavtal med bilagor. Det finns en ambition

att de statligt ägda bolagen skall lämna

bokslutskommuniké före den 31 januari varje år

fr.o.m. 2004 års bokslut. I årsredovisningen skall

styrelsen redogöra för tillämpningen av regeringens

policy och riktlinjer.

Riksdagsledamöter har rätt att närvara vid

bolagsstämmor i de företag där staten äger minst 50

% av aktierna och som har fler än 50 anställda. De

helägda statliga bolagen bör anordna någon form av

arrangemang i samband med bolagsstämman där även

allmänheten bereds möjlighet att ställa frågor till

företagsledningen. Information om tidpunkt och plats

för bolagsstämman skall finnas på respektive bolags

hemsida på Internet. Vid den ordinarie stämman bör,

förutom representant för ägarna, styrelsen och

revisorerna närvara. Även de personer som föreslås

för inval i styrelsen bör närvara. Formerna för

bolagsstämmans praktiska genomförande är en fråga

för företagets ledning och styrelse att besluta om.

Beroende på företagens storlek, geografiska

belägenhet och allmänintresse kan arrangemanget

variera från att vara en lokal sammankomst till att

vara t.ex. en del av en kapitalmarknadsdag. Av

företag med färre än 10 anställda eller mindre än 24

miljoner kronor i omsättning bör dock inte begäras

att bolaget ordnar särskilda aktiviteter i samband

med bolagsstämmorna. Detsamma kan även gälla för

större företag i de fall det saknas ett direkt

allmänintresse. Styrelsens ordförande skall på

bolagsstämman redogöra för och motivera vd:s

anställningsvillkor. Bolagen bör publicera protokoll

från bolagsstämmor på sina hemsidor och lämpligen

eventuellt anförande av vd och/eller av styrelsens

ordförande.

Under rubriken Företagen som en del i samhället

sägs att Sverige skall gå i spetsen för

omställningen till en ekonomiskt, ekologiskt och

socialt hållbar utveckling. Det svenska

jämställdhetsarbetet skall vara framgångsrikt och en

internationell förebild. I dessa frågor har alla

företag ett stort ansvar. Hänsyn till miljö, sociala

frågor och etik bör därmed vara självklara

utvärderingsparametrar för de beslut som rör

förvaltningen av företag med statligt ägande. Att

bolagen har en genomtänkt strategi för att hantera

dessa frågor är en viktig del i den statliga

ägarpolitiken. Det är styrelsens och ledningens

ansvar att de företag där staten har ägarintressen

sköts föredömligt väl inom de ramar lagstiftningen

ger. Styrelserna i företag med statligt ägande bör

besluta om en etikpolicy. Alla styrelser bör besluta

om att bolaget skall ha en förankrad och gemensam

etisk värdegrund. Handlingsprogram bör finnas för

hur den gemensamma etiska värdegrunden kommuniceras

såväl externt som internt, varvid den externa

rapporteringen skall redovisa bolagets etiska

värdegrund. Det är regeringens förhoppning att de

statligt ägda företagen bedriver ett aktivt arbete i

dessa frågor i sina respektive

branschorganisationer.

När det gäller miljöansvar sägs att det är

styrelsens ansvar att säkerställa att företaget har

en miljöpolicy och att aktivt följa företagets

insatser i frågor som rör ekologiskt hållbar

utveckling. Miljöfrågorna är av affärsmässig och

strategisk betydelse. Företag med statligt ägande

bör därför, i likhet med näringslivet i övrigt,

sträva mot en ekologiskt hållbar utveckling och

bidra till att de nationella miljömålen uppfylls.

Företag med miljöpåverkan behöver bedriva ett

seriöst miljöarbete och ha en god miljökompetens för

att undvika miljörelaterade risker och kostnader,

kostnader som kan bestå dels av höga åtgärds- eller

saneringskostnader, dels av kostnader på grund av

försämrat anseende hos leverantörer, kunder och

allmänhet. I de företag som har en betydande direkt

eller indirekt miljöpåverkan bör miljöledningssystem

införas. Det är regeringens ambition att fler

företag, inte minst de statligt ägda företagen,

redovisar sitt sociala och miljömässiga engagemang

genom att ansluta sig till Globalt Ansvar. Genom

Globalt Ansvar uppmuntrar regeringen svenska företag

att sträva efter att följa OECD:s riktlinjer för

multinationella företag och FN:s "The Global

Compact". Det sistnämnda innehåller principer kring

mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och miljö.

OECD:s riktlinjer, som stöds av 36 regeringar,

innehåller rekommendationer till företag i sociala

frågor, miljöfrågor, frågor rörande korruption,

konkurrensfrågor och konsumentsäkerhetsfrågor.

Beträffande jämställdhet sägs att regeringen ser

det som en angelägen uppgift att ta till vara den

kompetens och erfarenhet som kvinnor representerar,

inte minst genom tillsättningar på chefsnivå. De

statligt ägda företagens ledningar och styrelser bör

vara ett föredöme i jämställdhetsarbetet. Detta

gäller inte minst när nya ledande befattningshavare

skall tillsättas.

När det gäller mångfald säger regeringen att

arbetet med mångfald är viktigt och förutsätter att

företagen med statligt ägande beaktar detta i bl.a.

sin verksamhet och personalpolitik.

Mångfaldsarbetets övergripande mål är att alla

nuvarande och framtida medarbetares kompetens och

erfarenheter skall tillvaratas i verksamheten, t.ex.

bör handlingsplaner upprättas.

Under rubriken Friskare arbetsplatser sägs att

alla företag och arbetsplatser har en viktig roll i

arbetet med att öka hälsan i arbetslivet. Det är

regeringens förhoppning att de statligt ägda

företagen kan bli föredömen när det gäller att

reducera sjukfrånvaron. I regeringsförklaringen år

2002 uppställde regeringen ett mål om att halvera

antalet sjukdagar fram till år 2008. Strategier för

att skapa arbetsplatser där människor kan arbeta,

prestera och samtidigt må bra är en viktig fråga för

företagsledningar. Det är också en fråga som bör

föras in i styrelserummen på motsvarande sätt som

andra frågor av strategisk natur.

Den statliga företagssfären år 2003

I skrivelsen redovisas utvecklingen inom den

statliga företagssfären under år 2003. Därefter

lämnas en redogörelse för vart och ett av de

statliga företagen, grupperade i företag med

marknadsmässiga krav och företag med särskilda

samhällsintressen. Företagspresentationerna inleds

med en kort redovisning av bolagets historik.

Därefter redogörs för bolagets verksamhet, ekonomi,

mål, utdelningspolicy och utvärdering. Dessutom

redovisas (i förekommande fall) följande parametrar:

resultaträkning, balansräkning, kassaflöde,

nyckeltal, övriga uppgifter (t.ex. anställda,

sjukfrånvaro och statens ägarandel), räntabilitet,

styrelse, verkställande direktör och revisorer.

Resultatet efter skatt för företagen med statligt

ägande ökade med

13,3 miljarder kronor mellan åren 2002 och 2003 till

21,9 miljarder kronor. Omsättningen minskade med

38,7 miljarder kronor till 298,9 miljarder kronor.

Företagens samlade egna kapital ökade från 195,2

till 205,3 miljarder kronor, och räntabiliteten på

det egna kapitalet ökade från 4,6 till 10,9 %.

Bruttoinvesteringarna minskade kraftigt för andra

året i rad och mer än halverades - från 67,6 till

26,4 miljarder kronor. Efter tre år av stigande

kassaflöden för de statligt ägda företagen minskade

kassaflödet från den löpande verksamheten kraftigt

under år 2003, från 75 till 25 miljarder kronor.

Utdelningarna avseende verksamhetsåret 2003 ökade

jämfört med år 2002 och uppgår till 12,3 miljarder

kronor. Under år 2003 lämnade dessutom åtta företag

efterutdelningar på sammanlagt 2,3 miljarder kronor.

Totalt 19 företag lämnade utdelningar avseende år

2003. Utdelningarna från de statligt ägda företagen

ger ett väsentligt bidrag till statens budget,

understryks det i skrivelsen.

År 2003 var totalt 205 528 personer sysselsatta i

företag med statligt ägande. Av de anställda

utgjorde kvinnor 40 %, vilket var samma andel som år

2002. Statliga företag bidrar av flera skäl till en

hög servicenivå och likvärdighet över hela landet,

sägs det i skrivelsen. De statliga företagens

anställda fördelade på län skiljer sig från

fördelningen av det totala antalet sysselsatta i

landet. De statliga företagen är mer representerade

i regioner som t.ex. Norrbotten, Jämtland och

Östergötland. Både försäljning och antalet anställda

i utlandet ökade under år 2003 i företagen med

statligt ägande. Antalet anställda utomlands uppgick

till 72 070, jämfört med 60 400 år 2002. Dessa

antalssiffror motsvarar 35 respektive 30 % av det

totala antalet anställda. Fyra företag har mer än

hälften av sina anställda i utlandet - Vattenfall

har 77 % och Telia Sonera 74 % av sina anställda

utanför Sveriges gränser. Utlandsförsäljningen

uppgick till 136 184 miljoner kronor, varav

Vattenfall och Telia Sonera tillsammans svarade för

85 %.

Motionerna

Inledning

Fyra motioner har väckts med anledning av

regeringens skrivelse. I betänkandet behandlas också

12 motioner från allmänna motionstiden med yrkanden

rörande statliga företag. I den följande

redovisningen har en gruppering av yrkandena gjorts

under tre rubriker, nämligen Synen på statligt

ägande, Statens ägarutövning m.m. och

Bolagsledningarnas löner och ersättningar.

Synen på statligt ägande

I motion 2003/04:N21 (m) begärs tillkännagivanden av

riksdagen om att det statliga företagandet

snedvrider konkurrensen och om avveckling av sådan

myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen.

Vidare begärs att regeringen senast i samband med

nästa skrivelse till riksdagen rörande statliga

företag skall redovisa motivet till varför vart och

ett av bolagen med statlig ägarinblandning även

framgent bör ha sådan. Slutligen föreslås ett

tillkännagivande om renodling av rollerna och

privatisering av statliga företag. Statlig

kommersiell verksamhet utgör ett betydande problem

för en fri och rättvis konkurrens, anför

motionärerna. De påpekar att fyra av fem statliga

bolag verkar på fullt konkurrensutsatta marknader

och anser att dessa bolag i praktiken agerar med den

statliga beskattningsrätten som eget kapital. I

Konkurrensverkets statistik över företag som

missbrukat sin dominerande ställning är den

oproportionerliga frekvensen av anmälningar mot

statliga företag påtaglig. Motionärerna menar vidare

att en rad myndigheter bedriver konkurrensutsatt

verksamhet, vilket leder till att

konkurrenssituationen på marknaden påverkas.

I många fall är skälen till det statliga

företagandet ytterligt oklara och motiveringarna har

varierat, anför motionärerna. De pekar på att det i

industrialismens barndom ansågs viktigt att staten

kunde utöva inflytande över användningen av

naturresurserna och att motiveringarna senare ofta

har varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig

karaktär. I vissa fall har staten även ansett det

angeläget att ta över nedläggningshotade företag,

säger motionärerna. De framhåller att en ny syn på

statligt företagsägande dock har vuxit fram med

början under 1980-talet, med innebörd att

privatiseringar mer är en praktisk än en ideologisk

fråga. Skälen till förändringen är flera, t.ex.

starkare krav på tydliga och aktiva ägare i

företagen, ansträngda statsfinanser och krav på

högre effektivitet. Riksrevisionens nyligen

framlagda rapport om Vattenfall AB (RiR 2004:18)

lyfter, enligt motionärerna, fram problemen med

målen för det statliga ägandet. Vattenfall skall

dels ge så stor avkastning som möjligt, dels fylla

en uppgift inom miljöpolitiken och energipolitiken.

I rapporten pekas på att dessa roller svårligen

låter sig förenas och att regeringen inte givit

några riktlinjer om hur avvägningen mellan de båda

målen bör ske. Även generellt har det länge rått

oklarheter kring vilken strategi regeringen har med

sitt ägande, anför motionärerna. De föreslår att

regeringen i skrivelsen, i anslutning till varje

bolag med statlig ägarinblandning, skall motivera

varför staten även fortsättningsvis skall inneha

ägandet. De företag vars koppling till staten inte

kan motiveras bör ingå i den privatiseringsplan som

motionärerna föreslår att regeringen omgående skall

presentera.

Flera företag har misslyckats grundligt vad avser

regeringens målsättning om att de statliga företagen

skall tjäna som goda föredömen, hävdar motionärerna

och exemplifierar med misstankarna om mutbrott inom

Systembolaget AB och misstankarna om bestickning

inom Vin och Sprit AB. De menar att regeringen

utnyttjar statliga företag för att ge poster till

dem som tjänat det socialdemokratiska partiet - en

oproportionerligt stor andel av styrelseledamöterna

i de statliga företagen är tidigare

socialdemokratiska politiker. Staten skall ange

spelreglerna och de legala förutsättningarna för

näringsverksamhet men inte agera som en stor aktör

på marknaden, anser motionärerna. I syfte att

förbättra konkurrenssituationen, säkerställa en god

utveckling i de berörda företagen och tillse att

skattebetalarnas kapital används på bästa sätt

föreslås i motionen att ett trettiotal statligt ägda

bolag inledningsvis skall privatiseras.

Privatiseringarna skall ske på ett ansvarsfullt sätt

och så att företagens framtidsförutsättningar

stärks. Dessutom måste hänsyn tas till läget på de

finansiella marknaderna och försäljningen ske i en

takt som inte riskerar att få negativa

återverkningar på dessa marknader.

Ett tillkännagivande om privatisering av SJ AB

begärs i motion 2004/05: T464 (m). Statens ansvar

som ägare av merparten av det svenska järnvägsnätet

bör, enligt motionärernas mening, vara att effektivt

utnyttja gjorda investeringar och att underhålla och

göra nyinvesteringar på de bandelar som uppfyller

ägarens avkastningskrav. Den genomförda uppdelningen

av det tidigare SJ:s verksamhet i olika bolag är ett

bra första steg och bör utgöra början på en

privatisering av verksamheten, anför motionärerna.

I fem motioner från Folkpartiet liberalerna -

2004/05:Fi232, 2003/04:N23, 2004/05:N249,

2004/05:N413 och 2004/05:N431 - föreslås

tillkännagivanden om en systematisk försäljning av

de statligt ägda företagen och en avveckling av det

statliga bolagsinnehavet samt om att statligt ägda

företag snedvrider konkurrensen på marknaden. I en

av motionerna, 2004/05:N431 (fp), förordas dessutom

att en kommission skall tillsättas för en översyn av

statliga bolags agerande. Motiveringarna bakom de

fem motionerna är likartade och kan sammanfattas

enligt följande. Aktiebolagsformen lämpar sig dåligt

för offentlig verksamhet och är avsedd för privat

verksamhet som bedrivs i vinstsyfte i en

affärsmässig miljö, anför motionärerna. De menar att

det därför uppstår konflikter mellan behovet av att

kunna agera på en marknad utan att konkurrenterna

får kännedom om affärsstrategi och överväganden och

kravet på öppenhet och insyn. Regeringen säger att

de konkurrensutsatta statliga företagen skall ges

samma förutsättningar och ha samma krav på sin

verksamhet som andra aktörer, erinrar motionärerna

om. De hävdar dock att det är oundvikligt att

statliga företag, som har skattebetalarkollektivet

som riskkapitalbas, har fördelar som privata företag

inte har. Att staten inte är någon normal ägare av

företag framgår, enligt motionärerna, av t.ex. det

särskilda kontot i Riksgäldskontoret där statliga

vinstgivande företag åläggs sätta in medel, medel

som regeringen sedan kan utnyttja utan hänsyn till

beslutade utgiftstak. Detta medför också att

konkurrensen snedvrids på marknader där privata

företag konkurrerar med statliga, anför

motionärerna. De menar vidare att om avkastningen

från företag som arbetar under monopol och som

därmed kan betraktas som ett slags beskattning

används för att ge kapitaltillskott till företag som

är konkurrensutsatta innebär detta att skattemedel

används för att subventionera de statliga

konkurrensutsatta företagen.

Folkpartiet anser att staten inte, annat än i

undantagsfall, skall driva företag, påpekar

motionärerna. De framhåller att staten i en väl

fungerande marknadsekonomi fyller en nyckelroll som

stiftare av lagar, beslutsfattare vad gäller skatter

och som myndighetsutövare för att se till att lagar

och regler efterföljs. Om staten på samma gång är en

ledande aktör på marknaden blandas rollerna samman

på ett orimligt sätt, menar motionärerna. De anser

att med statligt ägande aktualiseras andra mål än

företagsekonomisk lönsamhet - antingen tvingas det

statliga företaget acceptera sämre företagsekonomisk

lönsamhet på grund av politiska önskemål eller

uppstår misstankar om att företagsledningen måste ta

politiska hänsyn. Det finns en risk att staten

skjuter till medel för att täcka förluster eller

inför konkurrensbegränsningar som gynnar statliga

företag, hävdar motionärerna.

Staten har en rad viktiga uppgifter som ingen

annan i samhället kan eller bör utföra, säger

motionärerna vidare. De anser att regering och

riksdag skulle fungera bättre om de koncentrerade

sig på dessa uppgifter och bl.a. avbördade sig

ägande av företag som dessutom privata ägare sägs

sköta bättre. Det offentligas huvuduppgift är,

enligt motionärerna, att tillhandahålla en god vård,

ett bra utbildningssystem, ett väl fungerande

försvar, ett säkert rättssystem och en generell

politik för att främja tillväxt och sysselsättning.

De flesta av de statliga företagen bör säljas och

försäljningsintäkterna användas för att minska

statsskulden, anför motionärerna. De påpekar att det

tidigare har anförts som skäl mot en försäljning att

kapitalmarknaden inte kan absorbera det aktuella

utbudet av tillgångar. Med en globaliserad

kapitalmarknad anses detta dock inte längre vara ett

hållbart argument. Försäljningen bör ske successivt,

säger motionärerna. De anser att det nuvarande

konjunkturläget gör det svårt att göra en

prioritering av vilka företag som bör säljas först,

men erinrar om att Folkpartiet tidigare har pekat ut

följande företag som lämpliga för försäljning: hela

det statliga innehavet i Telia Sonera AB, innehavet

i Nordea Bank AB, OMHEX AB, Civitas Holding AB

(bl.a. Vasakronan), Vin & Sprit AB, Sveaskog AB,

Assi Domän AB (dotterbolag till Sveaskog AB),

Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB),

Vattenfall AB, LKAB, SAS AB, SJ AB, Apoteket AB,

Luftfartsverket (affärsverk) och Teracom AB.

Det finns ytterligare missgrepp inom den statliga

företagssfären. Det är t.ex. inte rimligt att

Vattenfall gjort stora investeringar i kolgruvor och

koleldade kraftverk i Tyskland. De uppmärksammade

misstankarna om mutbrott respektive bestickning

kring Systembolaget respektive Vin & Sprit AB väcker

frågan om hur den statliga ägarrollen utövats. Det

är också angeläget att avskaffa Apotekets monopol.

Det är inte bara Folkpartiet som är kritisk mot

staten som bolagsägare. Oberoende organ, såsom

Förtroendekommissionen och Riksrevisionen, har

kritiserat det statliga bolagsinnehavet. Frågan om

löner och andra villkor för höga chefer i statliga

bolag har diskuterats många gånger. Folkpartiet

tycker att löner och övriga förmåner till personer i

företagsledande och därmed jämförlig ställning i

statliga företag skall vara konkurrenskraftiga så

att rekrytering inte försvåras, men de får inte vara

löneledande i förhållande till jämförbara företag

inom det privata näringslivet. Folkpartiet anser att

det sammantaget finns så många anmärkningar på

staten som bolagsägare att en kommission bör

tillsättas för att granska bristerna i de statliga

bolagen.

I tre motioner från Kristdemokraterna - motionerna

2003/04:N22, 2004/05:N256 och 2004/05:N393 -

förordas också försäljning av statliga företag. I

den förstnämnda motionen begärs ett tillkännagivande

om ökad ägarspridning genom utförsäljning av

statliga företag. Tre tillkännagivanden föreslås i

den andra motionen, nämligen om ägarpolitik vid vägs

ände, om viktiga händelser 2003 och om ägande av

statliga företag. Ytterligare 8 tillkännagivanden

föreslås i den tredje motionen - om att det skall

finnas ett tydligt formulerat skäl till varför

staten skall äga ett visst bolag, om att frigöra

statens låsta kapital, om vikten av att utöka det

enskilda ägandet, om försäljning av statligt ägda

företag, om Akademiska Hus AB, om Green Cargo AB, om

SJ AB och om AB Swed Carrier. I den sistnämnda

motionen begärs vidare att regeringen skall

tillsätta en utredning som ser över olika

möjligheter för enskilda att satsa mindre belopp än

de som krävs för att köpa en hel börspost när staten

erbjuder ett företag till försäljning och att

regeringen skall tillsätta en utredning för att

belysa hur staten på ett bättre sätt kan utöva sin

subsidiära, stödjande, roll vad gäller de

samhällsintressen som för närvarande tillvaratas av

helägda statliga bolag samt hur det civila

samhällets engagemang i dessa bolag skall kunna

ökas.

Den allmänna motiveringen i de tre motionerna är

likartad och går ut på följande. Statens roll i

samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och

övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för

samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa

förutsättningar för långsiktig tillväxt, anför

motionärerna. De anser att när staten agerar såväl

domare som spelare på marknaden är risken stor att

konkurrensen snedvrids och att investeringar inte

görs på ett optimalt sätt i de företag som har de

bästa förutsättningarna. Eftersom staten sätter

spelreglerna inom näringspolitiken bör staten,

enligt motionärerna, inte själv äga företag, utom

när det finns särskilda skäl för det. Statens dubbla

roller inom näringspolitiken hindrar

förutsättningarna för en sund och rättvis

konkurrens, säger motionärerna. De menar att det

finns många skäl för en försäljning av statens

aktier. Ett är att renodla statens roll. Ett annat

är att ägandet bör spridas. Ett tredje skäl är att

det förbättrar förutsättningarna för det berörda

företaget - en ägarspridning ger företaget kapital

för framtida investeringar, vilket enligt

motionärerna inte bör finansieras via statsbudgeten.

Försäljningen skall ske till marknadsmässiga priser

och i den takt som är möjlig med hänsyn till bl.a.

andra introduktioner på aktiemarknaden, säger

motionärerna. De anser vidare att bolag vars

verksamhet motiveras av ett särskilt

samhällsintresse bör, när så är möjligt, drivas som

ett s.k. samhällsnyttigt företag. Till de företag

som motionärerna menar snarast kan säljas, hela

eller i delar, hör bl.a. Boxer TV-Access AB

(Teracom), Civitas Holding (Vasakronan), Lernia,

SBAB, Vattenfall, Vin & Sprit samt resterande delar

av Nordea, OMHEX, SAS och Telia Sonera. De företag

som är aktuella är sådana som är verksamma inom

konkurrensutsatt verksamhet, anser motionärerna.

Monopolföretag kan dock inte säljas innan

omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör

allmänheten och de anställda i företagen vara en

viktig målgrupp, anför motionärerna.

Den socialdemokratiska ägarpolitiken har nått vägs

ände, sägs det vidare i motionen. Motionärerna

hänvisar till olika händelser under det gångna året

- mutskandaler, satsningar på kolkraft i Central-

och Östeuropa samt brandkårsutryckningar för att

återställa förlorat kapital. Staten bedriver

affärsverksamheter som inte skulle passa i

aktieportföljen hos en etisk aktiefond - sprit, spel

och brunkol svarar för huvuddelen av vinsten från de

statliga bolagen, anför motionärerna. De hänvisar

till olika granskningar, bl.a. av Riksdagens

revisorer år 2003 och av Förtroendekommissionen år

2004, som enligt motionärerna visar att regeringens

målstyrning inte fungerar.

Under rubriken Viktiga händelser år 2003

kommenteras i motionen följande 11 företag:

Apoteket, Bothia Garanti, SJ, Sveaskog, Svensk

Exportkredit, Svenska kraftnät, Svenska Spel,

Systembolaget, Teracom, Vattenfall, Vin & Sprit.

Det statliga ägandet är till nackdel för ekonomins

funktionssätt, för företagen och deras anställda och

innebär en orimlig inlåsning av statens förmögenhet,

anförs det i den tidigare nämnda motionen

2004/05:N256 (kd). Motionärerna förordar två sätt

att frigöra detta kapital - dels genom omvandling av

vissa företag som för närvarande bedriver en

verksamhet som har ett samhällsintresse till vad som

benämns samhällsnyttiga företag, dels genom

försäljning av företag och verksamheter som agerar

på ett konkurrensutsatt område. För att även

småsparare skall kunna ta del av erbjudanden vid

försäljning av statliga företag bör det vara möjligt

att teckna sig för färre aktier än en börspost (en

börspost motsvarar ett halvt eller en fjärdedels

basbelopp), anför motionärerna. De föreslår att

regeringen skall anmodas att tillsätta en utredning

med uppgift att se över olika möjligheter för

enskilda att satsa mindre belopp än dem som krävs

för att köpa en hel börspost.

Det finns ett antal statligt ägda företag som helt

eller delvis utövar en verksamhet som motiveras av

särskilda samhällsintressen, bl.a. AB Göta

kanalbolag, IRECO Holding AB, Norrland Center AB,

Kungliga Operan AB, AB Svensk Bilprovning och

Systembolaget AB, säger motionärerna vidare. De

föreslår att regeringen skall uppmanas att tillsätta

en utredning för att belysa hur staten på ett bättre

sätt än vad som gäller för närvarande skall kunna

utöva sin roll beträffande de aktuella

samhällsintressena. En sådan utredning bör beakta

ett antal omständigheter som redovisas i motionen

under följande rubriker: Det allmännas roll;

Delägare eller medlemmar; Kapital; Omvandling av

statliga bolag.

I motion 2004/05:N256 (kd) är slutligen, som

nämnts, ett antal företag föremål för särskilda

yrkanden, nämligen Akademiska Hus, Green Cargo, SJ

och Swedcarrier.

I ytterligare en motion från företrädare för

Kristdemokraterna, motion 2004/05:T459, berörs

statens ägande i ett specifikt bolag, nämligen SAS

AB. Från konkurrenssynpunkt behöver staten se över

sitt ägande i SAS, eftersom företaget är verksamt på

en marknad som drivs på affärsmässiga grunder, anför

motionärerna. Deras principiella syn är att staten

inte bör äga företag som är verksamma på en

avreglerad marknad. Det är olyckligt att staten både

beslutar om spelreglerna och samtidigt är ägare till

en av aktörerna på marknaden, menar motionärerna. De

anser att det för företaget och dess anställda är

bättre med andra ägare än staten, bl.a. med hänsyn

till eventuella behov av kapitaltillskott.

Fyra tillkännagivanden föreslås i motion

2003/04:N24 (c), nämligen om att en ökad spridning

av det statliga ägandet skulle bidra positivt till

tillväxten och välfärden, om att statliga företag

verkar på andra villkor än privata aktörer, vilket

snedvrider konkurrensen, om att staten har ett

ansvar i de fall konkurrensen mellan privata

entreprenörer på en offentligt tillhandahållen

tjänst är så svag att konsumenterna inte enkelt kan

välja bort företag som tummar på kvaliteten och om

att de speciella samhällsintressen som det statliga

utförandet representerar genom reglering eller

kontraktering kan tillgodoses av privata

entreprenörer till både lägre kostnader och högre

kvalitet. Vidare begärs i motionen att regeringen

tydligt skall motivera varför vart och ett av de

statligt ägda företagen skall förbli statligt ägda

och i övriga fall förbereda försäljning.

Centerpartiet vill renodla statens roll i

näringspolitiken till att avse tillhandahållande av

goda förutsättningar för människor att starta och

driva företag. Statliga företag konkurrerar aldrig

på lika villkor som privat ägda företag, anför

motionärerna. De konstaterar att majoriteten av de

statliga företagen drivs som aktiebolag, vilket

innebär att risken begränsas till det insatta

kapitalet. Eftersom staten via skatten förfogar över

delar av medborgarnas inkomster och förmögenheter

behöver den egentligen inte aktiebolagets

riskbegränsning, säger motionärerna. De anser att

även om det i sig är positivt att staten inte tar

risker med medborgarnas pengar kvarstår det faktum

att statligt ägda företag har andra förutsättningar

än övriga aktörer, vilket snedvrider konkurrensen.

I samband med försäljning av företag är det

angeläget att betona statens ansvar för att inte

orsaka kaos på de finansiella marknaderna, anför

motionärerna vidare. Detta kan t.ex. innebära att

vissa bolag bör omstruktureras innan den

affärsmässiga delen säljs. Staten har också ett

ansvar att se till att aktieägarna - medborgarna -

får ut ett bra pris och att tillse att försäljningen

genomförs så att konkurrensen främjas, anser

motionärerna. De föreslår att regeringen tydligt

skall motivera varför det statliga ägandet i

respektive företag bör kvarstå i stället för att,

som enligt motionärerna sker, låta påskina att

statliga företag är en förebild för privata. Där

inga motiv för statligt ägande föreligger bör

försäljning förberedas, anför motionärerna.

Statligt ägande är dock motiverat i vissa fall, då

strategiska nationella intressen föreligger, menar

motionärerna. De anser att tillhandahållandet av

grundläggande infrastruktur såsom vägar, järnvägar,

el- och bredbandsnät, m.m. representerar strategiska

nationella intressen. En fri konkurrens mellan

operatörerna ligger generellt sett i konsumenternas

intresse, säger motionärerna. De menar att staten

har ett ansvar i de fall där konkurrensen mellan

privata entreprenörer på en offentligt

tillhandahållen tjänst är så svag att konsumenterna

inte enkelt kan välja bort företag som tummar på

kvaliteten. Väl använd kan dock reglering eller

kontraktering av marknader som ställs till

förfogande för privata entreprenörer vara ett bättre

instrument än ett statligt utförande, anser

motionärerna. Det kan handla om att post skall delas

ut i hela landet, att naturliga monopol inte får ta

ut för höga priser eller att friskolor inte får

avvisa vissa elever. De speciella samhällsintressen

som det statliga utförandet i vissa fall skall

representera kan, i fall av väl genomförd reglering

eller kontraktering, lika bra tillgodoses av privata

entreprenörer till både lägre kostnader och högre

kvalitet, anför motionärerna.

I motion 2004/05:N310 (c) föreslås fyra

tillkännagivanden, nämligen om att verksamheter som

finns på en marknad skall konkurrensutsättas, om att

statens primära ägande skall bestå i infrastruktur

och tillväxtskapande verksamhet, om att en översyn

skall göras i syfte att avveckla statliga

verksamheter som är direkt marknadsanknutna och om

att statlig verksamhet som bedrivs i form av monopol

inte skall åläggas avkastningskrav. Staten är ägare

till och bedriver en mängd verksamheter som är väl

anpassade till att bedrivas på en marknad, säger

motionärerna. De anser att grundprincipen för dessa

verksamheter bör vara att de skall bedrivas på ett

konkurrensutsatt sätt. Statens ägande bör i stället

vara inriktat på områden såsom vägar, järnvägar,

eldistributionsnät och telestationer, menar

motionärerna. Vem som utför tjänster på dessa

områden är dock, enligt motionärerna, inte ett

primärt statligt åtagande och bör därför skötas på

en konkurrensutsatt marknad, med undantag för de

fall då marknaden inte fungerar på ett

tillfredsställande sätt. De anser att statens

kvarvarande ägarandel i Telia Sonera därmed bör

bibehållas i statlig ägo, medan däremot verksamheter

som för närvarande bedrivs via SJ, Green Cargo och

delar av Vattenfall bör avvecklas.

Statens ägarutövning m.m.

I motion 2003/04:N21 (m) föreslås tillkännagivanden

om risken för kapitalförstöring i de statliga

företagen och om stopp för det som sägs vara

hemlighetsmakeriet vid förvaltningen av de statliga

företagen. Vidare begärs att regeringen skall lägga

fram förslag om helt offentliga bolagsstämmor i alla

statliga företag. En illustration av att staten inte

agerar professionellt som företagsägare är

användningen av det särskilda kontot i

Riksgäldskontoret för insatser i av staten hel- och

delägda bolag som inrättades våren 2003, säger

motionärerna. De erinrar om att Moderata

samlingspartiet motsatte sig inrättandet av detta

konto av flera skäl, bl.a. att det innebär ett

kringgående av budgetlagens krav på

bruttoredovisning och att kontot skulle riskera att

användas för att slussa pengar från lönsamma

statliga företag till olönsamma, vilket kan leda

till betydande kapitalförstöring genom risken att

ytterligare resurser förstörs i de olönsamma företag

som får tillskott från kontot och risken att de

lönsamma företag som dräneras på kapital skadas.

Hanteringen av vissa statliga bolag visar att det

finns betydande brister i form av mörkläggning och

hemligstämplar, anför motionärerna. De erinrar om

att när det statliga bolaget Teracom hade extra

bolagsstämma i november 2001 hemligstämplade

Kulturdepartementet dagordningen till bolagsstäm-

man. Riksdagsledamöter, som har rätt att närvara,

visste alltså inte i förväg vilka frågor stämman

skulle behandla, och allmänhet och journalister hade

inte rätt att närvara. När SJ tvingades att upprätta

en kontrollbalansräkning per den 30 september 2003

fick riksdagens ledamöter tillgång till den först

den 13 december 2003, säger motionärerna. De påpekar

vidare att när regeringen i november 2001 föreslog

en kreditgaranti på 2 miljarder kronor till Teracom

gjordes bedömningen att bolagets ekonomiska

ställning inte kunde redovisas i propositionen

(prop. 2001/02:76) och heller inte var nödvändig för

riksdagens beslut. Allt underlag var hemligstämplat.

Motsvarande hemlighetshållande gällde när regeringen

under våren 2003 och våren 2004 i fem propositioner

föreslog rekonstruktioner rörande Svenska

Skogsplantor AB (prop. 2002/03:24), Teracom (prop.

2002/03:64), SJ (prop. 2002/03:86), Svensk

Exportkredit (prop. 2002/03:142) och Green Cargo

(prop. 2003/04: 15), påpekar motionärerna. Inga

beslutsunderlag har redovisats i propositionerna och

departementets akter har hemligstämplats i sin

helhet, säger motionärerna. De hänvisar till

Riksrevisionens tidigare nämnda rapport om

Vattenfall, i vilken sägs att den s.k. formlösa

styrningen av Vattenfall, dvs. utbytet av

information mellan bolaget och ägarförvaltningen som

inte dokumenteras i alla delar, har begränsat

Riksrevisionens möjligheter att bedöma hur den

interna kontrollen av beredningsprocessen mellan

bolag och ägarförvaltning varit utformad och att det

inte varit möjligt att få tillgång till information

om Vattenfalls dotterbolag i Tyskland, på grund av

det tyska minoritetsskyddets utformning.

Motionärerna anser att i praktiken kan inte

riksdagens, i regeringsformen, stadgade rätt och

skyldighet att granska rikets styrelse och

förvaltning uppfyllas vad avser de statliga

företagen.

En grundläggande princip för det svenska

folkstyret är en långtgående öppenhet, anför

motionärerna. Ytterst vilar ansvaret för

granskningen av hur förvaltningen av de gemensamma

tillgångarna sköts på folkets valda ombud i

riksdagen. Det är dock uppenbart att samma öppenhet

inte kan råda i ett företag som verkar på en

konkurrensutsatt marknad som i en offentlig

förvaltning, vilket pekar på en i praktiken olöslig

motsättning mellan folkstyrets grundläggande

principer och rimliga krav på skydd av konfidentiell

information i statliga företag, säger motionärerna.

De anser dock att så länge betydande belopp av

skattebetalarnas medel är uppbundna i

företagsverksamhet måste öppenheten i de statliga

företagen öka. Allmänhet och journalister måste ges

en ovillkorlig rätt att närvara vid bolagsstämmor,

dagordningar måste vara utan hemligstämplar och

underlag för större beslut på bolagsstämmorna måste

vara offentliga, menar motionärerna. De anser vidare

att offentlighetsprincipen skall gälla i statligt

ägda företag om inte riksdagen beslutar annat.

Självfallet måste sekretess råda om sådant som av

affärsmässiga skäl inte bör vara offentligt, men

undantag från offentlighetsprincipen i statliga

bolag skall regleras i lag, sägs det.

Ett tillkännagivande om åtgärder mot

åldersdiskriminerande regler för ledamöter i

styrelser för statliga bolag m.m. föreslås i motion

2004/05:So357 (fp). Sverige är betydligt sämre än

andra länder på att ta till vara äldres kompetens,

säger motionärerna. De påpekar att FN:s

generalsekreterare Kofi Annan ser det som naturligt

att använda sig av den 75-årige Hans Blixs

kompetens, medan den svenska regeringen menar att

det inte skall vara tillåtet för den som fyllt 70 år

att sitta i en statlig bolagsstyrelse. Signalen är,

enligt motionärerna, tydlig - alla som fyllt 65 år

skall ägna sig åt annat än produktivt arbete. De

anser att det behövs förändringar av regeringens

regler om åldersgränser för äldre i statliga

styrelser m.m.

Olika frågor rörande statens ägarutövning tas upp

i de två motionerna 2003/04:N22 (kd) och

2004/05:N256 (kd). I den förstnämnda föreslås

tillkännagivanden om förtroendekrisen för statliga

företag och om förvaltning av statliga företag. I

den sistnämnda motionen föreslås tillkännagivanden i

sex avseenden, nämligen om behovet av en etisk

policy för regeringens ägarförvaltning samt för

företag med statligt ägande, om att samla

förvaltningen av samtliga statligt ägda bolag hos

ett departement, om de statliga bolagsstyrelsernas

sammansättning, om skyndsam beredning av

Offentlighets- och sekretesskommitténs förslag om

att statligt ägda bolag i likhet med vad som redan

gäller för kommunalt ägda bolag skall omfattas av

offentlighetsprincipen, om genomlysningen av

statligt ägda företag samt om vikten av konsulters

oberoende och avvägningen mellan dels ackumulerad

kunskap och erfarenhet, dels betydelsen av en

"second opinion". Vidare begärs att regeringen, i

samråd med riksdagens partier, skall utarbeta en ny

modell för hur frågor rörande företag med statligt

ägande skall hanteras i framtiden och att regeringen

skall anmodas att lägga fram förslag som innebär att

Sverige kan efterleva de rekommendationer som

utarbetats av EU:s revisionskommitté.

Motiveringarna bakom de båda nyssnämnda motionerna

är likartade och redovisas här samlat. Statens

agerande på marknaden och regeringens förvaltning av

de statliga bolagen måste stå på en etisk grund och

staten skall som ägare agera som föredöme på

marknaden, anför motionärerna. De hänvisar till att

många privata företag har insett behovet av att

utveckla etiska och sociala principer för

verksamheten och att ställa krav på

underleverantörerna. Även Stockholmsbörsen gör

etiska avvägningar. Trots att regeringen i

skrivelsen redovisar förekomsten av etisk policy som

utarbetats av respektive företag och slår fast att

alla bolag bör ha en väl förankrad och gemensam

etisk värdegrund saknas en övergripande etisk policy

både för regeringens ägarförvaltning och för de

statliga företagens verksamhet, menar motionärerna.

De föreslår att regeringen snarast skall utarbeta en

sådan policy och ansvara för att den omsätts i

praktiken och sedan följa upp den etiska policyn i

den årliga redogörelsen för statligt ägda företag.

Under rubriken Förtroendekris för statliga företag

hänvisas i den ena av de här aktuella motionerna

till att Förtroendekommissionen i sitt betänkande

Näringslivet och förtroendet (SOU 2004:47)

konstaterade att förtroendet för de statliga

företagens ledningar är lågt. Motionärerna erinrar

om att kommissionen pekade på följande fem

företeelser som orsaker till förtroendeproblemet:

höga ersättningsnivåer och olämpliga

ersättningssystem, felaktig och missvisande

ekonomisk information, otillbörligt utnyttjande av

marknadsställning eller informationsöverläge, oklara

roll- och ansvarsgränser samt svagt underbyggda

strategier och dåliga affärsbeslut.

Regeringens förvaltning uppvisar stora brister i

ägarstyrningen, anför motionärerna. De menar att

ägaruppdraget är otydligt och att regeringen

använder flera olika dokument i ägarstyrningen. Den

omfattande flora av styrdokument som finns för

närvarande måste begränsas och bolagets övergripande

mål och syfte skall redovisas i bolagsordningen,

föreslår motionärerna. De anser att regeringen i

övrigt skall förmedla statens målsättningar genom

ägardirektiv som fastställs på bolagsstämman.

Bolagens mål skall, enligt motionärerna, redovisas

dels i kvartalsrapporter och årsredovisningar, dels

i regeringens årliga skrivelse till riksdagen. De

uppsatta målen måste följas upp bättre än vad som

för närvarande sker, menar motionärerna. De föreslår

att regeringen - när ett mål kommuniceras till ett

bolag - samtidigt skall klargöra hur

återrapporteringen skall gå till, varvid i princip

all återrapportering skall göras skriftligen i

kvartalsrapporter eller årsredovisningar.

Att flera olika departement arbetar med

bolagsfrågor gör att staten inte använder sina

resurser på bästa sätt och att den kompetens som

byggts upp på Näringsdepartementet inte utnyttjas

fullt ut, menar motionärerna vidare. För att

Regeringskansliets resurser skall utnyttjas på bästa

sätt och för att enhetlighet och en större överblick

av statens förvaltning av bolagen skall skapas bör

samtliga bolag med statligt ägande förvaltas av ett

departement, anser motionärerna. De erinrar om att

en sådan omorganisation av regeringens

bolagsförvaltning har föreslagits av

Förtroendekommissionen och tidigare har efterlysts

av Riksdagens revisorer och menar att det nu är hög

tid att den genomförs.

En viktig del av ägarstyrningen är utvärdering av

styrelser och nominering av nya styrelser, anför

motionärerna. De konstaterar att tjänstemän från

departementen, riksdagsledamöter och politiska

tjänstemän utgör en stor andel av bolagsstyrelserna

och att Regeringskansliet har representation i

närmare 70 % av bolagens styrelser. Motionärerna

anser, i likhet med Förtroendekommissionen, att

regeringen bör minska bolagsförvaltarnas engagemang

i styrelserna och i stället låta dem arbeta med

utvärderings- och nomineringsarbete.

Riksdagsledamöternas roll i styrelser är något

oklar, säger motionärerna. Visserligen representerar

även riksdagsledamöterna ägaren, staten, men de

kommer till skillnad från departementsföreträdarna

inte från den myndighet som svarar för

ägarförvaltningen. Motionärerna anser att

ägarrepresentanter som tillsätts på politiska

meriter kan öka risken för målkonflikter mellan

ägare och bolag. Nominering av riksdagsledamöter och

politiska tjänstemän till styrelseuppdrag i statligt

ägda bolag får inte ske rutinmässigt, utan ledamöter

i statliga bolagsstyrelser skall utses efter

förtjänst och skicklighet, anför motionärerna. De

menar att när det gäller bolag med särskilda

samhällsintressen eller bolag som ålagts

samhällsåtaganden, såsom t.ex. Posten, Systembolaget

och Svenska Spel, är det viktigt med en viss

politisk representation i styrelsen. I de fall

riksdagsledamöter eller andra politiker skall ingå i

en bolagsstyrelse, skall det finnas representanter

från såväl regeringsbärande partier som från

oppositionen, föreslår motionärerna.

Det stora antalet dotterbolag till de statliga

företagen gör att riksdagens inflytande över den

statliga företagssfären minskar, hävdar motionärerna

och anser att detta framgår tydligt av

Riksrevisionens granskning av Vattenfall, ett bolag

som bedriver större delen av sin verksamhet i

utländska dotterbolag. De statligt ägda bolagen har

ungefär 250 dotterbolag, uppger motionärerna. De

framhåller att flera dotterbolag har sådana

verksamheter som riksdagen tidigare fattat beslut om

skall drivas i statlig regi och andra har

samhällsåtaganden att uppfylla eller andra mål som

kan vara av politisk karaktär. Det finns även

dotterbolag vars verksamhet inte är en del av

moderbolagets kärnverksamhet, säger motionärerna. De

anser att riksdagen för närvarande inte har någon

samlad bild av de olika dotterbolagen i den statliga

bolagssfären, varför regeringen bör ges i uppdrag

att upprätta en förteckning över dotterbolag till

statligt ägda bolag, med en beskrivning av

dotterbolagens verksamhet och yttranden över

huruvida verksamheten är hänförlig till

moderbolagens kärnverksamhet eller inte. De

dotterbolag som är hänförliga till bolagets

kärnverksamhet eller som har samhällsåtaganden bör

inte få säljas utan riksdagens medgivande, föreslår

motionärerna. Likaså bör de statliga bolagen inte få

göra större investeringar i form av uppköp eller

start av dotterbolag utan riksdagens medgivande.

Ett annat problem som leder till en bristande

demokratisk kontroll av det statliga ägandet är

regeringens - som det sägs - rutinmässiga

hemligstämpling av alla handlingar som berör de

statligt ägda företagen och dess vägran att, ens

under överenskommelse om bevarad sekretess, delge

riksdagens partier dokument som är av betydelse för

att riksdagens ledamöter och partier skall kunna

bilda sig en uppfattning som företagens situation.

Härigenom omöjliggörs uppgiften för riksdagen att

vara folkets främsta företrädare. Det finns

påtagliga problem med statligt ägande av företag som

agerar på en konkurrensutsatt marknad, anför

motionärerna. Å ena sidan har riksdagen ett legitimt

intresse av insyn, å andra sidan kan bolagets

affärsmässiga intressen skadas av den öppenhet och

tidsåtgång som en riksdagsbehandling innebär,

konstaterar motionärerna. De föreslår att

regeringen, i samförstånd med riksdagen, snarast

skall utforma en modell för hur frågor rörande

statliga bolag skall hanteras i framtiden, så att

såväl riksdagens legitima krav på insyn och

delaktighet som bolagens affärsmässiga intressen kan

tillgodoses. Regeringen bör också skyndsamt bereda

Offentlighets- och sekretesskommitténs förslag i

betänkandet Insyn och sekretess (SOU 2004:75) om att

statligt ägda bolag, i likhet med vad som redan

gäller för kommunalt ägda bolag, skall omfattas av

offentlighetsprincipen, anför motionärerna.

Trots regeringens högt ställda mål för

genomlysning av de statligt ägda företagen finns det

mycket övrigt att önska när målsättningarna omsätts

i praktisk handling, anser motionärerna vidare. De

menar att redovisningen för de statliga företagen

måste göras tydligare och mer enhetlig, eftersom en

bristande enhetlighet över tiden och mellan olika

företag sägs försvåra för riksdagen, medierna och

allmänheten att granska företagen och regeringens

förvaltning av dem. Alla statliga bolag skall följa

Stockholmsbörsens regler, vilket bl.a. innebär att

de skall ha en egen hemsida och publicera

kvartalsrapporter senast två månader efter

kvartalets slut, anser motionärerna. De föreslår att

på motsvarande sätt som börsbolagen har en

skyldighet att rapportera viss information till

börsen skall de statliga bolagen rapportera till

näringsutskottet, i förekommande fall under

sekretesslöfte. Motionärerna anser vidare att staten

skall föregå med gott exempel när det gäller att

säkerställa revisorernas oberoende. Därför bör samma

revisorsfirma inte kunna utföra uppdrag som revisor

och rådgivare till samma bolag, menar motionärerna.

Dessutom bör revisorernas mandatperioder begränsas

så att de följer de rekommendationer som EG-

kommissionen har utfärdat och som innebär att den

som är huvudansvarig för ett revisionsuppdrag i ett

företag av allmänt intresse skall bytas ut inom sju

år från tidpunkten för valet till uppdraget. Det är

viktigt att de konsulter och specialister som

anlitas av regeringen för att ge råd i frågor med

anknytning till statliga företag har en hög

trovärdighet och ett oberoende gentemot både

regeringen och bolaget i fråga, anför motionärerna.

De anser att regeringen bör vara uppmärksam på det

förtroendeproblem som kan uppkomma med konsulter som

under lång tid har arbetat med ett och samma bolag,

vilket ger fördelen av kunskap om och erfarenhet av

företaget och den bransch det verkar i, men

samtidigt kan innebära att det inte kommer till

stånd någon granskning av huruvida de råd som getts

tidigare har varit riktiga. Regeringen bör därför

förklara den avvägning som görs av å ena sidan

ackumulerad kunskap och erfarenhet och å den andra

sidan bristen på "second opinion" och behovet av en

ny oberoende konsult som inte har bindningar till

råd som har getts tidigare.

Riksdagen beslöt våren 2003 (prop. 2002/03:100,

bet. 2002/03:FiU21) bl.a. att godkänna att högst 3

miljarder kronor skulle överföras från de statliga

bolagen som extra utdelningar år 2003 till ett

särskilt konto i Riksgäldskontoret för insatser i av

staten hel- eller delägda bolag, erinrar

motionärerna avslutningsvis om. Riksdagen beslöt att

göra vissa justeringar i regeringens förslag, och

finansutskottet anförde, mot bakgrund av ett

yttrande från konstitutionsutskottet, att om

ambitionen är att skapa ett bestående system för

omfördelning av kapital mellan statliga bolag är det

angeläget att ett tydligt regelverk skapas för

detta. I det sammanhanget bör utredas hur förslaget

förhåller sig till budgetlagen och gällande praxis

om hur kapitalutdelningar och kapitalinsatser skall

beslutas och redovisas, menade finansutskottet.

Motionärerna förordar att regeringen snarast skall

återkomma till riksdagen med förslag till en lag som

avgränsar kontots användning, anger hur de medel som

använts skall redovisas i statsbudgeten och tydligt

avgränsar regeringens befogenhet att göra

kapitalinsatser utan att i förväg ha inhämtat

riksdagens godkännande.

Det särskilda kontot i Riksgäldskontoret är

föremål för yrkande också i motion 2003/04:N24 (c).

Där begärs ett tillkännagivande om att alla medel

från statliga hel- och delägda bolag och

användningen av dessa skall passera statsbudgetens

inkomst- respektive utgiftssida i enlighet med

budgetlagens krav på bruttoredovisning. Att tala om

marknadsmässiga villkor för statliga företag är inte

korrekt, anför motionärerna. De påpekar att ett

privat företag kan få kapitaltillskott vid en

nyemittering men endast om ägaren förfogar över

medel, medan de statligt ägda företagen via kontot i

Riksgäldskontoret har tillgång till statskassan.

Kontentan blir att om ett statligt företag skall

tillföras mer kapital prövas emissionen inte mot

förväntad vinst utan mot statens kapitalstyrka och

ytterst beskattningsrätten, anför motionärerna. De

framhåller att under det senaste året har ca 1,5

miljarder kronor från företag som Stattum AB,

Sveaskog och Vin & Sprit återinvesterats i krisbolag

som SJ och Teracom och ifrågasätter hur väl detta

rimmar med ett av regeringens mål för det statliga

ägandet, nämligen att skapa värde för ägarna, det

svenska folket. Det svenska folket kan inte förvänta

sig en direkt utdelning av vinsten från t.ex.

Sveaskog som en normal aktiesparare, utan i stället

förs pengarna in i krisbolag som staten skött

dåligt, säger motionärerna. De anser att det finns

risk för att regeringen, genom det särskilda kontot

hos Riksgäldskontoret, systematiserar ett tricksande

med budgetlagens krav på bruttoredovisning.

Ordningen bör i stället vara att alla medel från

statliga hel- och delägda bolag och användningen av

dessa skall passera statsbudgetens inkomst-

respektive utgiftssida, i enlighet med budgetlagens

krav på bruttoredovisning. Därmed underställs

besluten om i vilken utsträckning medel bör

tillföras bolagen riksdagen för prövning, anför

motionärerna.

I motion 2004/05:N440 (mp) begärs två

tillkännagivanden, nämligen om styrning och

uppföranderegler för statligt ägda företag och om

att ett statligt ägande alltid skall utövas med

klara ägardirektiv och ett aktivt ägarinflytande

samt uppfylla vissa uppföranderegler. Tyvärr har

statligt ägande ibland kommit att förknippas med

osunt uppförande när det gäller att värna miljön,

skattemoralen, konkurrensneutraliteten eller t.o.m.

mänskliga rättigheter, anför motionärerna. De anser

att statligt ägande ibland också har kommit att

sammankopplas med dålig service och med ett osunt

utnyttjande av kundernas beroendeställning.

Motionärerna redovisar följande fyra exempel för att

åskådliggöra vad som åsyftas: Vattenfall har gått in

som ägare av ett kraftföretag i Tyskland som är

engagerat i brytning och förbränning av brunkol, ett

dotterföretag till Posten genomförde en

företagsförsäljning utomlands för att minska sin

skatt, SJ (och Banverket) har i ett flertal fall

inte lyckats driva tågtrafiken enligt gällande

tidtabell, Vattenfall har misslyckats både med att

hjälpa sina kunder att effektivisera och därmed

minska sin energianvändning och med att bygga ut

förnybara energikällor samt med att se till att det

finns tillräckligt med reservkraft för att täcka

energi- och effektbehoven under torrår. Staten måste

vara mer aktiv och drivande både genom ägardirektiv

och genom medverkan i styrelserna i de företag den

äger, särskilt där staten är ensam ägare, anför

motionärerna. De menar att ägardirektiven måste

utformas så att varje företag följer och lever upp

till svenska lagar och direktiv, EU:s direktiv och

de konventioner och internationella överenskommelser

som Sverige har ingått. Företagens agerande måste

också leva upp till de demokratiska, moraliska,

personalpolitiska och sociala mål som riksdagen

antagit och det måste tas fram förslag till

uppföranderegler för statligt ägda företag, säger

motionärerna. De föreslår att den statliga

revisionen skall kontrollera och årligen rapportera

hur reglerna följs. Dessutom måste staten, enligt

motionärerna, för varje statligt ägt företag ge

direktiv om att företaget skall uppfylla de

särskilda motiven och skälen för att staten startat

företaget eller gått in som ägare. Statens

representanter i de statligt hel- eller delägda

företagens styrelser måste verka för att de statliga

ägardirektiven efterlevs och att även företagets

ledning uppfyller ägardirektiven och har den

kompetens, moral och ledarstil som erfordras, anför

motionärerna.

Bolagsledningarnas löner och ersättningar

I motion 2003/04:N21 (m) begärs att regeringen skall

vidta åtgärder i syfte att säkerställa att en

avgången vd i ett statligt företag inte samtidigt

kan uppbära lön och avgångsvederlag. Vidare föreslås

tillkännagivanden om statens kontroll över vilka

pensionsavtal som ingås i statliga bolag och om att

bonussystem inte skall tillämpas för

företagsledningarna i statligt ägda bolag. Enligt

Riksdagens revisorers rapport Staten som bolagsägare

(2002/03:10) tenderar de statliga företagen att

utnyttja det för vd mest förmånliga löne- respektive

pensionsavtalet, säger motionärerna. De påpekar att

vissa bolag träffar avtal om betydligt högre löner

än vad som gäller för generaldirektörer för

affärsverk eller statliga myndigheter av motsvarande

storlek. Fem bolag har en ordning som innebär att en

avgången vd samtidigt kan uppbära både

avgångsvederlag och lön, vilket motionärerna finner

oacceptabelt. De kräver att regeringen vidtar

åtgärder i syfte att säkerställa att det sker en

avräkning från avgångsersättningen om vd erhåller en

ny anställning. Riksdagens revisorer har också

påpekat att flera pensionsavtal uppvisar oklarheter

eller saknar uppgifter, vilket ger utrymme för

tolkningar i fråga om vilka pensioner som bolaget

har att betala, erinrar motionärerna om. De finner

det djupt otillfredsställande att staten inte har

bättre kontroll över vilka pensionsavtal som ingås i

de statliga bolagen.

Att utforma ersättningar till företagsledning och

medarbetare för att skapa incitament för dem att

arbeta mot vissa mål är i teorin utmärkt, anför

motionärerna. De menar att det dock, både i teori

och praktik, är svårt att utforma väl fungerande

bonus- eller incitamentssystem. För det första är

det inte lätt att konstruera bonussystem som

verkligen ger de rätta incitamenten, sägs det. En

svårighet är att fastställa parametrar som passar

företaget i alla utvecklingsskeden och

konjunkturfaser, en annan att säkerställa att

incitamentsstrukturen blir sådan att ledningens

åtgärder gagnar företagets långsiktiga

lönsamhetsutveckling och inte mer kortsiktiga

ambitioner. Ett annat problem med bonussystem är att

det är svårt att leva upp till krav på insyn,

öppenhet och transparens, anför motionärerna. De

exemplifierar med att Vattenfall i sin

årsredovisning ger en utförlig beskrivning av sitt

bonussystem, men bolaget kan inte offentliggöra de

träffade bonusavtalen, eftersom bonusparametrarna

innefattar nyckeltal som företaget inte vill

redovisa för sina konkurrenter. Problem med

överdrivna bonusutbetalningar och dåligt fungerande

incitamentssystem förekommer i såväl privatägda som

statliga företag, konstaterar motionärerna. Enligt

deras mening föreligger det dock en betydelsefull

skillnad mellan statliga bolag och företag som är

noterade på börsen, genom att en privat aktieägare

kan sälja sina aktier om denne inte anser att

företagets styrelse i sina relationer till den

verkställande ledningen tillvaratar företagets och

aktieägarnas intressen. Särskilt problematiskt är

det med bonussystem i de statliga företag som har

monopol, menar motionärerna. Mot denna bakgrund

anser motionärerna att särskilda krav bör ställas på

företag som helt eller delvis ägs av staten. De

verkställande ledningarna i statligt ägda bolag

skall därför betalas med fast lön, och

incitamentsprogram skall inte användas för

företagsledningarna, anför motionärerna. De föreslår

att regeringens riktlinjer om anställningsvillkor

för personer i företagsledande ställning

kompletteras med en sådan bestämmelse. Av staten

utsedda representanter i delägda företagsstyrelser

förutsätts agera i samma anda.

Ett tillkännagivande om att statsministerns lön

bör vara tak för chefslöner i statliga bolag och

statliga förvaltningar, föreslås i motion

2004/05:N211 (m). Motionären konstaterar att 150 000

kr i månaden och en tjänstebil är löneförmånen för

vd i ett av de helstatliga bolagen, vartill kanske

kommer förmånliga pensionsavtal. Om chefer i privata

näringslivet har höga löner har motionären inga

synpunkter på detta, eftersom det då inte handlar om

skattemedel. Att statliga chefer skall ha löner i

den nivån är dock felaktigt, eftersom det handlar om

skattebetalarnas pengar, anser motionären. Han

påpekar att Sveriges Radio år 2003 anställde en ny

vd, varvid lönen sattes till 150 000 kr i månaden.

Att statliga verkschefer och personer där skatter

eller avgifter finansierar verksamheten skall ha

högre lön än t.ex. statsministern måste vara

felaktigt, menar motionären. Han förvånas över att

t.ex. Vin & Sprits tidigare vd, efter endast fem års

tjänst, kommer att erhålla en pension som kommer att

kosta skattebetalarna 32 miljoner kronor.

I två motioner från Kristdemokraterna -

2004/05:N256 och 2003/04:N22 - tas upp frågor

rörande bolagsledningarnas löner och ersättningar. I

den förstnämnda motionen föreslås ett

tillkännagivande om ett tak på vd-lönerna i statligt

ägda företag och det begärs att regeringen skall se

över och omarbeta riktlinjerna för

incitamentsprogram samt riktlinjerna för

anställningsvillkor, avgångsvederlag och pensioner

för vd och övriga personer i företagsledande

ställning. I den andra motionen finns ett mer

allmänt yrkande om ett tillkännagivande om

förtroendekrisen för statliga företag.

Motiveringarna bakom de båda motionerna är likartade

och redovisas här samlat. En av de faktorer som vägt

tyngst när det gäller uppkomsten av förtroendekrisen

är de höga ersättningsnivåerna och belöningssystem

för höga befattningshavare som inte har tillräcklig

koppling till prestation, säger motionärerna. De

konstaterar att incitamentsprogram och

avgångsersättningar för företagsledare förekommer

även inom statligt ägda företag. Det är skamligt att

regeringen, trots allt tal om excesser i

näringslivet vad gäller löner och bonusar, gjort så

litet för att komma till rätta med problemen i

statens egna företag, anser motionärerna. De påpekar

att direktörer i statligt ägda företag får bonusar

som är de högsta i jämförbara företag. Trots att

regeringen antog nya riktlinjer för löner och

förmåner till personer i företagsledande ställning

hösten 2003 kommer det att dröja till år 2005 innan

Vattenfall ser över sina incitamentsprogram,

framhåller motionärerna. De anser att det är

beklämmande att regeringen år 2004 medverkar till

att ge statliga bolagsdirektörer mycket höga

lönelyft - t.ex. är löneökningarna för vd:n för

Svenska Spel 12,5 % och för vd:n för Vattenfall 9,9

%. Motionärerna förordar att det skall finnas ett

tak för hur mycket en vd i ett statligt bolag skall

kunna få i ersättning, vilket innebär att en vd inte

bör ha en ersättning som är mer än tio gånger högre

än medellönen i bolaget. Regeringen bör i skrivelsen

redovisa de ersättningar som betalas ut till vd:n

och andra personer i företagsledande ställning i de

olika bolagen samt vilka fallskärmar och

pensionsavtal som finns, anför motionärerna. De

menar vidare att de fallskärmar som finns i form av

avgångsersättning bör ses över. För närvarande kan

en sådan ersättning, enligt regeringens riktlinjer,

motsvara 24 månadslöner inklusive uppsägningstid.

Trots regeringens riktlinjer förekommer det dock att

ersättning betalas ut i 36 månader och att

ersättningen inte minskas ifall den tidigare vd:n

får andra inkomster, uppger motionärerna. De

föreslår att den avgångsersättning som betalas ut

till personer i företagsledande ställning bör

motsvaras av den som erbjuds på arbetsmarknaden i

övrigt. Därmed bör ersättningen som utgår utöver

uppsägningstiden begränsas till 14 månader och 80 %

av lönen och betalas ut månadsvis.

Motion 2004/05:N440 (mp) innehåller yrkanden om

maximilöner för vd och generaldirektörer för

statligt ägda företag och verk och om

avgångsvederlag, bonusar, pensioner och andra

anställningsförmåner. Under de senaste åren har de

mycket generösa ersättningarna - direkta löner,

bonusar, pensioner och andra anställningsförmåner -

till vd:ar såväl för de statligt ägda företagen som

i det privata näringslivet kritiserats hårt,

konstaterar motionärerna. De menar att staten har

ett särskilt ansvar att föregå med

förtroendeingivande ägande av de hel- eller delägda

statliga företagen, vilket också har uttalats av

regeringen att så skall ske. Det tycks dock vara

mycket långt mellan ord och handling eftersom t.ex.

vd:n för Svenska Spel och Vattenfall får

lönehöjningar med tvåsiffriga belopp, säger

motionärerna. De anser att detta inte är rimligt,

framför allt inte som andra grupper i samhället

uppmanas att begränsa sina krav på löneökningar i

avtalsförhandlingar. Mot bakgrund av att regeringen

inte tycks kunna ta sitt ansvar som ägare och

arbetsgivare är det dags för riksdagen att ge

tydliga instruktioner om vad som skall gälla, anför

motionärerna. De anser att det bör införas

maximilöner för vd och generaldirektörer i statliga

företag och verk, och hur detta skall utformas måste

snarast snabbutredas av regeringen. Inriktningen för

en sådan utredning bör vara att en vd eller en

generaldirektör inte bör ha en lön på mer än

motsvarande 5-10 gånger högre än snittlönen i

bolaget eller verket. Även avgångsvederlag, bonusar,

pensioner och andra anställningsförmåner bör ses

över med inriktningen att de skall begränsas

kraftigt, anför motionärerna. De anser att det är

högst tveksamt att bonusar skall utgå för anställda

i statliga företag. Slutligen föreslås i motionen

att avgångsvederlag skall begränsas till högst 12

månader, och att det skall minskas ifall den berörda

personen får annan inkomst under denna tid.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare behandling i utskottet

Hösten 2003 behandlade utskottet 2003 års

redogörelse för företag med statligt ägande (bet.

2003/04:NU4). På utskottets förslag lade riksdagen

skrivelsen till handlingarna. I det sammanhanget

avslog riksdagen också ett antal motionsyrkanden

rörande synen på statligt ägande. Utskottet

redovisade sin ståndpunkt i frågan, och i en

reservation (m, fp, kd, c) framförde företrädarna

för de fyra berörda partierna sin gemensamma syn på

det statliga ägandet. I betänkandet behandlades

vidare förslag från Riksdagens revisorer (2002/03:

RR16) angående staten som bolagsägare och

motionsyrkanden som berörde de olika delarna i

revisorernas förslag. Revisorernas granskning var en

uppföljning av en tidigare rapport av revisorerna

från år 1997. Riksdagen avslog revisorernas förslag.

Utskottet ansåg dock att det var ett värdefullt

arbete som revisorerna hade utfört och konstaterade

att mycket av det arbete som har bedrivits inom

Regeringskansliet - och då särskilt inom

Näringsdepartementet - med utveckling av ägarrollen

har skett mot bakgrund och med beaktande av de

förslag och påpekanden som revisorerna gjorde år

1997. I en reservation (m, fp, kd, c) uttalades stöd

för revisorernas allmänna synpunkter. Revisorerna

lämnade förslag till åtgärder under följande

rubriker: Regeringskansliet som ägarföreträdare,

Övergripande mål, ekonomiska mål och verksamhetsmål,

Styrelsernas effektivitet, Insyn, uppföljning och

revision, Dotterbolagens verksamhet samt

Bolagsledningarnas löner och ersättningar. Utskottet

redovisade hur de olika frågorna hanteras av

Regeringskansliet, främst Näringsdepartementet. När

det gällde löner och ersättningar till ledningen i

statliga bolag hänvisade utskottet till de

förändrade riktlinjer för företagsledande personers

anställningsvillkor och för anställdas

incitamentsprogram som regeringen hade beslutat om

tidigare under hösten 2003. Genom de nya

riktlinjerna uppnås, menade utskottet, en behövlig

uppstramning vad gäller bolagsledningarnas löner och

ersättningar. I anslutning till de olika förslagen

från revisorerna avlämnades reservationer av

företrädarna i utskottet för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet i varierande konstellationer.

Slutligen behandlades i betänkandet från hösten 2003

motionsyrkanden rörande könsfördelningen bland

styrelserna och ledningarna för de statliga bolagen.

Utskottet (som var enhälligt) förväntade sig att

regeringen tillser att den målsättning rörande

jämställdhet i fråga om representation, lön och

inflytande som riksdagen vid ett flertal tillfällen

uttalat uppnås även när det gäller ledningarna för

de statliga företagen och styrelseordförandena.

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för

statens företagsägande (prop. 1995/96:141, bet.

1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper

skall gälla för förvaltningen av statliga företag:

- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på

effektivitet, avkastning på det kapital företaget

representerar och strukturanpassning.

- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt

företag skall med utgångspunkt i uppsatt

verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling

och vidta erforderliga åtgärder för att företaget

skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning

och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen

att - med vissa givna restriktioner - kunna minska

statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi

Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn

Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL

Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande

ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år

1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).

Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade

bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och

Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett tidigare nämnt

förslag från Riksdagens revisorer (1997/98:RR9, bet.

1997/98:NU15) om statens roll som ägare av bolag.

Förslaget avstyrktes med hänvisning till pågående

utvecklingsarbete inom Regeringskansliet. I en

reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.

Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens

förslag, att godkänna ett samgående mellan svenska

Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.

1998/99:NU14). I två reservationer (m, kd; c)

accepterades sammanslagningen med vissa förbehåll

och i en reservation (fp) avstyrktes propositionen

och förordades att hela Telia skulle privatiseras. I

december 1999 meddelade de svenska och norska

regeringarna att fusionen mellan Telia och Telenor

skulle avbrytas. Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet väckte i januari 2000 frågan om

initiativ av utskottet i ärendet om Telia, med

innebörd att riksdagen skulle ge regeringen fullmakt

att sälja Telia. Företrädarna för

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

avvisade detta förslag. Våren 2000 beslöt riksdagen

att ge regeringen bemyndigande att minska statens

ägande i Telia till lägst 51 % av samtliga aktier

(prop. 1999/2000:84, bet. 1999/2000:NU18). I en

reservation (m, kd, c, fp) förordades att det

aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49

% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i

Telia. Riksdagen beslöt därefter i juni 2001 - efter

ett initiativ av näringsutskottet - att bemyndiga

regeringen att utan begränsningar kunna förändra

statens ägande i Telia (bet. 2000/01:NU11). I en

reservation (v) föreslogs att riksdagen skulle avslå

utskottets begäran.

Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen

bemyndigande att sälja statens samtliga A-aktier i

Celsius (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:NU9).

Hösten 2001 beslöt riksdagen att staten - genom

Sveaskog - skulle få öka sitt ägande av Assi Domän

till att avse samtliga aktier (prop. 2001/02:39,

bet. 2001/02:NU7). Inrättandet av det statliga

företaget Sveaskog syftade till att skapa en mer

rationell förvaltning av skogen, en bättre

fungerande virkesmarknad och en ökad naturhänsyn,

erinrade utskottet om. Genom förvärvet införlivades

Assi Domäns skogsmark i Sveaskog, vilket förbättrade

förutsättningarna avsevärt för Sveaskog att uppfylla

statens ambitioner beträffande förvaltning av

skogsmark, anförde utskottet. Riksdagen upphävde

samtidigt sitt tidigare bemyndigande till regeringen

att sälja statens aktier i Assi Domän. I en

reservation (m, kd, fp) föreslogs att riksdagen

skulle avslå förslaget om förvärv av aktier i Assi

Domän, med hänvisning till att konkurrensutsatt

verksamhet skall bedrivas i privat regi och att

staten bör främja ett ökat privat ägande av

skogsmark. I en annan reservation (c) efterfrågades

ett nytt förslag från regeringen med en annan

inriktning rörande det statliga skogsinnehavet.

Riksdagen beslöt också hösten 2001 att bemyndiga

regeringen att - vid lämplig tidpunkt och i den takt

som är affärsmässigt fördelaktig - sälja aktierna i

Svenska Lagerhus AB och vidta de åtgärder som krävs

för genomförandet av försäljningen (prop.

2001/02:39, bet. 2001/02:NU8).

I februari 2003 beslöt riksdagen att samtliga

aktier i det av staten helägda Svenska Skogsplantor

skulle överlåtas till Sveaskog (prop. 2002/03:24,

bet. 2002/03:NU4). Utskottet utgick från att

regeringen följer den pågående rekonstruktionen av

Svenska Skogsplantor och att Sveaskog, under

innevarande mandatperiod, påbörjar ett

försäljningsförfarande av Svenska Skogsplantor. I

två reservationer avstyrktes förslaget. I den ena

(m, fp) yrkades på en likvidering av Svenska

Skogsplantor, och i den andra (kd) förordades att

regeringen skulle ges i uppdrag att tillse att

Svenska Skogsplantors verksamhet snarast avyttras

till privata intressenter.

Riksdagen beslöt i juni 2003 om åtgärder för att

stärka den finansiella ställningen i SJ (prop.

2002/03:86, bet. 2002/03:NU13). Bakgrunden var att

SJ hade förbrukat mer än hälften av det registrerade

aktiekapitalet och att aktiekapitalet, i enlighet

med bestämmelser i aktiebolagslagen, måste vara

återställt senast den 15 september 2003. Åtgärderna

omfattade bl.a. ett tillskott om högst 1 855

miljoner kronor och en låneram i Riksgäldskontoret

om 2 000 miljoner kronor under perioden 2004-2007.

Liksom trafikutskottet - som hade yttrat sig i

ärendet - delade näringsutskottet regeringens

bedömning att åtgärder måste vidtas för att reda upp

den ekonomiska krisen i SJ. Framtidsutsikterna för

järnvägen som sådan får sägas vara goda, och därmed

bör det finnas förutsättningar för att SJ som

företag skall kunna få en gynnsam utveckling,

anförde utskottet. Med hänvisning till den s.k.

marknadsekonomiska investerarprincipen anser

regeringen att de föreslagna åtgärderna inte är att

betrakta som statsstöd i EG-fördragets mening.

Utskottet fann ingen anledning att ifrågasätta denna

bedömning. Syftet med åtgärderna är ju att SJ - när

företagets finansiella ställning har stärkts - skall

ge utdelning till staten. Staten agerar alltså på

motsvarande sätt som en privat investerare med en

långsiktig syn på sitt ägande skulle ha agerat. När

det gäller frågan om risken för att åtgärderna skall

leda till konkurrenssnedvridning underströk

utskottet att SJ självfallet inte skall inta någon

särställning på de marknader där andra tågoperatörer

är verksamma - SJ och andra transportföretag

omfattas av samma strikta konkurrensregler.

Avkastningskraven skall upprätthållas. I en

reservation (m, fp, kd, c) föreslogs att

propositionen skulle avslås. Det av regeringen

presenterade beslutsunderlaget var, enligt

reservanternas mening, otillräckligt som grund för

ett riksdagsbeslut.

I juni 2003 beslöt riksdagen också om förändrat

ägande av AB Svensk Exportkredit (SEK), med innebörd

att staten förvärvar ABB Structured Finance

Investment AB:s samtliga aktier i SEK (prop.

2002/03:142, bet. 2002/03: NU14). Vidare

bemyndigades regeringen dels att vidta de övriga

åtgärder som krävdes för att genomföra affären, dels

att ställa ut en garantiförbindelse gentemot SEK om

högst 600 miljoner kronor med en löptid på upp till

30 år. I en reservation (fp) yrkades avslag på

propositionen. I två motivreservationer (m; kd)

godtogs regeringens förslag trots anförda brister.

Vidare avslogs motionsyrkanden rörande

beredningsfrågor. Utskottet konstaterade att det

förelegat tidsbrist inför en försäljning av ABB:s

aktier till staten, men menade att tidsbristen i

första hand var en konsekvens av omsorgen om SEK och

ABB. I en reservation (m, fp, kd, c) påtalades stora

brister i beslutsunderlaget i den aktuella

propositionen - liksom i flera andra propositioner

under riksdagsåret 2002/03. I fråga om det framtida

ägandet av aktier i SEK ansåg utskottet enhälligt

att det är av stor vikt att det skapas lugn och

klarhet kring ägarbilden med hänsyn till att bolaget

skall kunna behålla sin höga kreditvärdighet och

trovärdighet på de finansiella marknaderna. Om en

seriös och lämplig partner till staten i framtiden

blir intresserad av ett delägarskap i SEK bör staten

självfallet vara öppen för en diskussion om en sådan

lösning, påpekade utskottet.

Riksdagen beslöt i juni 2004 att bemyndiga

regeringen att under åren 2004 och 2005 avyttra hela

eller delar av aktieinnehavet i Green Cargo,

förvärva aktier eller andra former av andelar i det

företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier

i Green Cargo, förvärva rättigheter till sådana

aktier eller andra former av andelar, tillskjuta

kapital till bolaget och vidta de åtgärder som i

övrigt behövs för att genomföra en omstrukturering

av företaget (prop. 2003/04:127, bet. 2003/04:NU15).

Utskottet ansåg att den strategi som regeringen

förordade väl svarade mot de åtgärder som utskottet

ansåg bör komma till stånd för att möta den

situation som Green Cargo befinner sig i och de

utmaningar företaget står inför. En eventuell

avyttring av hela eller delar av Green Cargo måste

enligt utskottet göras utifrån affärsmässiga

grunder, i vilket inbegrips en helhetsbedömning vari

bl.a. bör invägas vad som är bäst för företaget, för

fortsatta godstransporter på järnväg i Sverige, för

ägarna och för de mål för transportpolitiken som

riksdagen fastställt. När det gällde regeringens

förslag rörande finansieringen av åtgärderna i Green

Cargo godkände riksdagen att de föreslagna

åtgärderna får finansieras från det särskilda kontot

i Riksgäldskontoret avsett för insatser i av staten

hel- eller delägda aktiebolag. I en reservation (fp,

kd, c) föreslogs att propositionen skulle avslås,

med hänvisning till att det av regeringen

presenterade beslutsunderlaget ansågs otillräckligt

som grund för ett riksdagsbeslut. Beträffande

förslaget till bemyndigande att vidta åtgärder i

Green Cargo förordades i en reservation (m, fp) att

riksdagen skulle bemyndiga regeringen att avyttra

företaget, medan de övriga delarna av regeringens

förslag i denna del avvisades. En avyttring av

företaget förordades också i en annan reservation

(kd, c). Även förslaget om godkännande av

finansieringen av åtgärderna avstyrktes i två

reservationer (m, fp; kd, c).

Våren 2004 avslog riksdagen vidare två motioner

(fp; kd) som hade väckts under hösten 2003 med

hänvisning till bestämmelsen i riksdagsordningen om

inträffad händelse av större vikt (bet.

2003/04:NU14). I motionerna hade begärts att

regeringen skulle anmodas att tillsätta en oberoende

utredning med uppgift att granska vad som har

inträffat i Systembolaget och Vin & Sprit. I

betänkandet redovisades undersökningar och

granskningar som då pågick eller som hade

genomförts. Det rörde sig bl.a. om en förberedande

undersökning av Riksrevisionen, en förundersökning

om misstanke om mutbrott hos anställda inom

Systembolaget och misstanke om bestickning hos

leverantörer, fördjupade granskningar som ägaren

låtit revisorerna i de båda bolagen genomföra samt

utomstående juristgranskningar som de båda bolagen

själva tagit initiativ till. Utskottet framhöll det

djupt beklagliga i de aktuella händelserna inom

Systembolaget och Vin & Sprit och delade i detta

avseende den frustration som kom till uttryck i de

två motionerna. Utskottet ansåg dock att de olika

undersökningar och granskningar som genomförts eller

som fortfarande pågick gav ett intryck av att de

aktuella händelserna kommer att få en grundlig

genomgång. Samtidigt ville utskottet inte utesluta

att frågan om en oberoende eller fördjupad

granskning kan komma att aktualiseras framöver.

Utskottet uppgav att det kommer att följa frågan och

såg gärna att ägaren - genom Regeringskansliet - på

lämpligt sett håller utskottet informerat. I en

reservation (fp, kd) begärdes att riksdagen skulle

anmoda regeringen att omgående tillsätta en

oberoende utredning med uppgift att granska det som

inträffat i Systembolaget och Vin & Sprit samt

agerandet av respektive styrelse och företagsledning

och den övriga alkoholbranschen. De undersökningar

som då pågick eller som hade genomförts innebar

inte, enligt reservanternas mening, att behovet av

en oberoende utredning hade bortfallit.

Förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag

Våren 2003 godkände riksdagen regeringens förslag

att, i samband med en översyn av kapitalstrukturen i

statligt ägda bolag, högst 3 miljarder kronor i form

av extra utdelningar från de statliga bolagen år

2003 fick överföras till ett särskilt konto i

Riksgäldskontoret och användas för insatser i av

staten hel- eller delägda bolag (prop. 2002/03:100,

bet. 2002/03:FiU21). Finansutskottet ansåg att det

fanns goda skäl att skapa en ordning som underlättar

kapitalomstruktureringar i den statliga

företagssfären genom att tillämpa

specialdestination. Staten bör kunna agera på samma

sätt som ett moderbolag som ger koncernbidrag till

vissa dotterbolag och finansiera detta med medel

från andra dotterbolag. Finansutskottet underströk

dock att förslaget bör ges en sådan form att

riksdagens inflytande på ett rimligt sätt garanteras

och att riksdagen ges möjlighet att på ett korrekt

sätt utöva finansmakten. Av detta skäl skall

riksdagen besluta om kapitaltillskott i varje

enskilt fall. Vidare uttalade finansutskottet att

underskott ej får uppkomma på kontot, dvs. någon

kredit skall inte vara knuten till kontot. I den mån

kapitaltillskott behövs och de ej kan finansieras

med tillgängliga medel på kontot bör tillskottet i

stället tillskjutas genom att anslag anvisas över

statsbudgeten. I reservationer (m, fp, c; kd)

avvisades regeringens förslag och andra förslag till

lösningar framfördes.

Sammanfattningsvis innebar riksdagens beslut våren

2003 följande:

- Ett konto har inrättats i Riksgäldskontoret dit

extra utdelningar i de statliga bolagen förs.

- Riksdagen beslutar för ett år i taget om hur

stort belopp som skall tillföras kontot. För år 2003

fick kontot tillföras högst 3 miljarder kronor.

- Från kontot förs utgifter för kapitaltillskott

eller utnyttjande av hembudsavtal i den statliga

företagssfären. Riksdagen beslutar om utgifterna i

varje enskilt fall.

- Lån till statliga bolag hanteras ej över kontot.

- Om behoven av kapitaltillskott överstiger

tillgängliga medel på kontot får skillnaden

tillskjutas genom att anslag anvisas över

statsbudgeten. Underskott får ej uppkomma på kontot.

- Regeringen förutsätts göra en tydlig

presentation varje år i budgetpropositionen av hur

kontot skall finansieras och utnyttjas.

Huvudprincipen bör vara att riksdagen i anslutning

till det s.k. rambeslutet på hösten fattar beslut om

ramarna för verksamheten genom att ange hur stort

belopp som beräknas tillföras kontot nästa budgetår.

Därefter fattar riksdagen beslut i varje enskilt

fall i budgetprocessens andra steg eller senare på

tilläggsbudget under det löpande budgetåret om

tillskotten till de statliga bolagen.

I den ekonomiska vårpropositionen våren 2004 (prop.

2003/04:100) föreslog regeringen att behållningen på

det särskilda kontot vid utgången av år 2003 får

användas även under år 2004 för kapitaltillskott

till SJ. Regeringen föreslog vidare att den skall få

utnyttja kontot under år 2004 genom att tillföra

kontot medel för insatser i av staten hel- och

delägda bolag på de villkor som riksdagen tidigare

fattat beslut om med två tillägg. Regeringen

föreslog att kontot skall ha en kredit på högst 2

miljarder kronor under år 2004 och om krediten

utnyttjas skall den ha återbetalats inklusive ränta

med extra utdelningar från statligt ägda bolag före

utgången av år 2004. Vidare föreslog regeringen att

den sammanlagda ramen för extra utdelningar som får

tillföras kontot därmed höjs till totalt 5 miljarder

kronor för åren 2003 och 2004.

Riksdagens beslut, med delvis bifall till

regeringens förslag, innebar sammanfattningsvis

följande (bet. 2003/04:FiU21):

- Inklusive den tidigare medgivna ramen på högst 3

miljarder kronor bör högst 5 miljarder kronor i form

av extra utdelningar från de statliga bolagen få

tillföras det särskilda kontot i Riksgäldskontoret

under åren 2003 och 2004.

- Underskott får inte uppkomma på kontot.

- Ett nytt ramanslag, Kapitalinsatser i statliga

bolag, om 1 miljon kronor anvisas på tilläggsbudget

för år 2004 under utgiftsområde 24 Näringsliv.

Regeringen bemyndigas att överskrida anslaget med

högst 2 miljarder kronor. I den takt som medel

tillförs anslaget från kontot avräknas dessa mot

anslaget. Avsikten är att anslaget inte skall

belastas vid årets slut.

- Behållningen på kontot vid utgången av år 2003

får användas även under år 2004 för kapitaltillskott

till SJ.

Finansutskottet delade den uppfattning som

konstitutionsutskottet framfört i ett yttrande om

vikten av att regeringen återkommer till riksdagen

med förslag till en permanent ordning för

kapitalomstruktureringen i den statliga

företagssfären, om regeringen menar att

erfarenheterna talar för att en sådan ordning bör

finnas. Riksdagsbesluten våren 2003 och våren 2004

bör därvid ligga till grund om regeringen återkommer

till riksdagen med förslag till en permanent

ordning. En reservation (m, fp, kd, c) avlämnades.

I budgetpropositionen för år 2005 begär regeringen

riksdagens godkännande av att regeringen under år

2005 skall få vidta åtgärder för en förbättrad

kapitalstruktur i statligt ägda företag enligt de

villkor som regeringen förordar. Ett anslag på 1

miljon kronor föreslås samtidigt för att finansiera

kapitalinsatser i statliga bolag. Sammanlagt har 2

355 miljoner kronor förts till och tagits i anspråk

från det särskilda kontot i Riksgäldskontoret under

åren 2003 och 2004. Efter den höjning av totalramen

som riksdagen beslöt om våren 2004 skulle därmed

återstå ett utrymme på 2 645 miljoner kronor för

ytterligare kapitaltillskott under åren 2004 och

2005 under förutsättning att extra utdelningar på

motsvarande belopp tillförs kontot. Den 30 juni 2004

fanns på kontot 10,4 miljoner kronor som utgör ränta

på den behållning som under åren 2003 och 2004

funnits på kontot.

Enligt regeringens uppfattning har den ordning som

under de senaste åren formats för att

kapitalstrukturen i statliga bolag skall kunna

förbättras förutsättningar att svara mot behoven,

sägs det i budgetpropositionen. Regeringen anser

därför att ordningen med ett konto i

Riksgäldskontoret och ett anslag som får överskridas

under året bör tillämpas även under år 2005.

Sammanfattningsvis bör följande villkor gälla för

kapitaltillskott till statliga bolag och

finansiering av tillskotten. Regeringen bör även

under år 2005 få föra extra utdelningar från

statliga bolag till kontot i Riksgäldskontoret och

efter riksdagens beslut i varje särskilt fall

använda medlen för kapitaltillskott i statliga

bolag. Den sammantagna ramen, dvs. inklusive de

åtgärder som vidtagits under åren 2003 och 2004, bör

även under år 2005 vara 5 miljarder kronor.

Motsvarande villkor för anslagets utnyttjande som

riksdagen beslöt om för år 2004 bör gälla även för

år 2005. Det betyder att anslaget endast skall

belastas om det vid tillfället för en kapitalinsats

inte finns medel på kontot i Riksgäldskontoret.

Regeringen kommer i samband med budgetpropositionen

för år 2006 att lämna en redogörelse för hur kontot

utnyttjats.

Utskottet kommer senare under hösten 2004 - i

betänkande 2004/05:NU1 om utgiftsområde 24

Näringsliv - att behandla förslaget i

bugetpropositionen om kapitalinsatser i statliga

bolag, tillsammans med de motioner som har väckts

med anledning av detta förslag.

Granskningar av konstitutionsutskottet

I konstitutionsutskottets granskningsbetänkande

2003/04:KU20 våren 2004 behandlades två frågor

rörande statliga företag - Näringsdepartementets

handläggning rörande statligt ägande m.m. och

Näringsdepartementets upphandling av ekonomisk och

juridisk rådgivning. Den förstnämnda granskningen

föranledde uttalanden av konstitutionsutskottet

angående regeringens olika roller som ägare och

förvaltare av statliga företag, som ansvarig för

förslag som överlämnas till riksdagen för beslut och

som myndighet i förhållande till enskilda.

Konstitutionsutskottet anförde i detta sammanhang

bl.a. att regeringen inte uppfyllt kravet i 7 kap. 2

§ regeringsformen på beredning av regeringsärenden i

fråga om propositionen om överlåtelse av aktier i

Svenska Skogsplantor.

Beträffande Näringsdepartementets upphandling av

juridisk och ekonomisk rådgivning visade

granskningen enligt konstitutionsutskottets mening

att rättsläget när det gäller ramavtal om

upphandling är oklart. Regeringskansliets

bedömningar i fråga om utformningen av ramavtal och

avrop från dem kan enligt konstitutionsutskottet

anses ligga inom det tolkningsutrymme som funnits.

Konstitutionsutskottet förutsatte att osäkerheten

kommer att undanröjas i samband med implementeringen

av ett nytt EG-direktiv om upphandling. En

reservation (m, fp, kd, c) avlämnades. Riksdagen

följde konstitutionsutskottet.

Statliga bolag behandlades också hösten 2003 i

konstitutionsutskottets betänkande 2003/04:KU10 om

granskning av statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning.

Konstitutionsutskottet anförde beträffande

regeringens styrning av de statliga bolagen att det

är av betydelse att styrningen sker på ett sätt som

skapar möjlighet att i efterhand granska regeringens

agerande. Det bör utvecklas rutiner som gör det

möjligt att följa upp viktigare händelseförlopp och

att granska vilka kontakter som förevarit mellan

bolagsledningar och berörda departement i frågor av

större betydelse, sades det. Konstitutionsutskottet

förutsatte att det fortsatta utvecklingsarbetet

avseende ägarstyrningen görs i medvetande om detta.

Sommaren 2004 har tre granskningsanmälningar

avseende den statliga styrningen av Vattenfall

inlämnats till konstitutionsutskottet. En anmälan,

som inlämnats av Maria Larsson (kd), avser en

granskning av dåvarande näringsminister Leif

Pagrotskys tjänsteutövning i samband med

Riksrevisionens begäran att få ta del av material i

arbetet med granskningen av statens styrning av

Vattenfall. I anmälan frågas om regeringens

ägarstyrning är förenlig med de högt ställda krav

man måste ha på förvaltningen av våra gemensamt ägda

tillgångar och om den sker på ett sätt som skapar

möjlighet att i efterhand granska regeringens

agerande. Två anmälningar har inlämnats av Ingegerd

Saarinen (mp). Den ena avser en granskning avseende

följande punkter: Att regeringen och dåvarande

näringsminister Leif Pagrotsky inte vidtagit

tillräckliga åtgärder med anledning av den kritik

som riksdagen i juni 2003 riktade mot regeringen

rörande det sätt på vilket regeringen utövat statens

roll som ägare av Vattenfall. Att regeringen låtit

Vattenfall utveckla en egen klimatpolitik som

avviker från EU:s, Sveriges och Tysklands politik.

Att regeringen, mot riksdagens beslut om avveckling

av kärnkraften, låtit Vattenfall fatta beslut som

innebär att det är just inom detta område som en

stor del av investeringarna har skett och planeras

ske. Att regeringen låtit Vattenfall ta stora

ekonomiska risker med medborgarnas egendom. Att

regeringen låtit Vattenfall utvecklas på ett sätt

som strider mot målen för Sveriges och EU:s

konkurrenslagstiftning. Den andra anmälan av

Ingegerd Saarinen avser en granskning av dåvarande

näringsminister Leif Pagrotskys lämnande av påstått

oriktiga uppgifter till kammaren vid en

interpellationsdebatt avseende bristande

ägarstyrning av Vattenfall den 20 februari 2004. De

tre nämnda granskningsanmälningarna planeras bli

behandlade av konstitutionsutskottet under våren

2005 i granskningsbetänkande 2004/05:KU30.

Interpellationer och frågor i riksdagen

Dåvarande näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i

oktober 2004 en interpellation (ip. 2004/05:17) av

Anne-Marie Pålsson (m) om huruvida han gör

bedömningen att statliga bolag bör föregå med gott

exempel för att regeringens uppfattning i etikfrågan

skall vara trovärdig och om detta inte gäller

särskilt Systembolaget. I sitt svar sade

näringsministern att regeringen på de områden som

interpellanten hade tagit upp - öppen redovisning

och rimliga anställningsvillkor - på ett väldigt

tydligt och konkret sätt visat vad som gäller för de

statligt ägda bolagen och att målen är högt satta.

Han hänvisade till de riktlinjer för den ekonomiska

rapporteringen för företag med statligt ägande som

regeringen beslöt om i mars 2002 och som ställer

krav som ligger i nivå med vad som gäller för

börsnoterade företag. Bland annat skall statliga

bolag publicera kvartalsrapporter på sina hemsidor.

Han hänvisade vidare till de nya riktlinjer som

bl.a. behandlar anställningsvillkor för ledande

befattningshavare och som regeringen beslöt om i

oktober 2003. Vissa delar i riktlinjerna - som t.ex.

att särredovisa ersättningar till ledningsgruppen

per individ och att redovisa och motivera vd:s

ersättning på bolagsstämman - är nya och mer

långtgående än de krav som för närvarande finns på

börsbolag. Det är varje styrelses ansvar att

tillämpa de riktlinjer som regeringen beslutat,

påpekade näringsministern och konstaterade att vissa

bolag, däribland Systembolaget, ännu inte

särredovisar ledningsgruppens ersättningar per

individ. Han sade sig ha en viss förståelse för att

vissa bolag behöver en omställningstid innan nya

principer kan tillämpas fullt ut, men förutsatte

dock att det efter en övergångsperiod kommer att

finnas en hundraprocentig efterlevnad, givet att det

inte finns goda skäl att inta en annan linje. Då

måste de skälen redovisas och motiveras.

När det gäller Systembolaget, som särskilt lyftes

fram i interpellationen, påpekade näringsministern

att det anställningsavtal som Systembolagets

styrelse ursprungligen tecknade med vd:n baserades

på de principer som gällde när avtalet tecknades,

dvs. regeringens riktlinjer från år 1996. Regeringen

har inte ställt krav på att ingångna

anställningsavtal inte skall följas eller att de

skall omförhandlas. Systembolagets styrelse valde

dock år 2002 att omförhandla pensionsvillkoren för

vd:n i syfte att reducera Systembolagets framtida

pensionskostnader. Från och med år 2002 övergick

delar av hennes pension från att vara förmånsbestämd

till att bli avgiftsbestämd. Den totala

pensionskostnaden utgör således en blandning av två

olika pensionslösningar och kan därför inte jämföras

med den begränsning till högst 30 % som anges i

riktlinjerna och som avser en renodlad lösning med

avgiftsbestämd pension, anförde näringsministern.

Han menade att av regeringens skrivelse till

riksdagen om företag med statligt ägande framgår att

regeringen fortsätter att ha en ägarpolicy i

framkant, vilket gäller inte minst för frågor av

förtroendekaraktär. Hans målsättning är att de

statliga bolagen skall vara föredömen för det övriga

näringslivet, vilket är en målsättning som han sade

sig veta delas av bolagsstyrelserna i samtliga

bolag.

Frågan om etisk policy har också tagits upp i en

fråga (fr. 2004/05:44) till näringsminister Leif

Pagrotsky av Gustav Fridolin (mp). Han undrade om

näringsministern med anledning av regeringens

skrivelse har verkat för att fler statliga företag

(än de tidigare 24) skall utarbeta en etisk policy

för sin verksamhet. I sitt svar hänvisade

näringsministern till att han senast i samband med

ett styrelseseminarium våren 2004, dit alla

styrelseledamöter hade inbjudits, talade om att han

vill att de statliga företagen skall vara föredömen

i näringslivet när det gäller etik och moral och hur

man hanterar samhällsproblem. De riktlinjer som

regeringen utfärdar för de statliga bolagen är

viktiga och skall ge styrelserna vägledning vid

svåra vägval, men de är också ett uttryck för att

regeringen ständigt vill höja ambitionsnivån, sade

näringsministern. Riktlinjerna har ofta fått stor

inverkan även på övriga näringslivet, varvid

jämställdhet, etik och moral framhölls som några

exempel. För näringsministern är det viktigt att

riktlinjerna tas om hand av styrelsen på ett snabbt

och effektivt sätt. Han sade sig vara övertygad om

att detta har uppmärksammats av styrelser och

bolagsledningar och att det i nästa skrivelse om

företag med statligt ägande kommer att kunna

redovisas att fler företag har beslutat och

kommunicerat sin etikpolicy.

Frågan om löner och andra anställningsvillkor har

under inledningen av riksmötet 2004/05 varit föremål

för två frågor i riksdagen till dåvarande

näringsminister Leif Pagrotsky. Den första (fr.

2004/05:15), av Allan Widman (m), avsåg vilka

åtgärder näringsministern var beredd att vidta för

att ambitionerna i regeringens riktlinjer rörande

anställningsvillkor för personer i företagsledande

ställning skall börja förverkligas avseende

Vattenfall. I sitt svar sade näringsministern att

staten är en viktig bolagsägare och skall gå före i

frågor som t.ex. ersättning till ledande

befattningshavare. Regeringen antog därför hösten

2003, som tidigare nämnts, nya riktlinjer på detta

område, där det bl.a. slås fast att

företagsledningen skall ha en ersättning som är

konkurrenskraftig men inte löneledande i förhållande

till jämförbara företag, erinrade näringsministern

om. Han uppgav att han anser att lönenivåerna för

vd:ar och andra ledande personer i näringslivet

generellt sett är alldeles för höga. Det är viktigt

att staten i sina bolag bidrar till att stävja den

utvecklingen, samtidigt som bolagen måste ha

möjlighet att rekrytera personer med speciell

kompetens och speciella erfarenheter. Det ankommer

på styrelsen och vd:n att säkerställa att

regeringens riktlinjer för anställningsvillkor även

tillämpas för andra personer i bolaget som innehar

en företagsledande ställning, sade näringsministern.

I detta ligger även att årligen utvärdera

lönenivåerna i förhållande till jämförbara företag.

Den andra frågan (fr. 2004/05:33), av Barbro

Hietala Nordlund (s), avsåg vilka åtgärder

näringsministern var beredd att vidta för att

förhindra pågående utveckling med höga lönepåslag

och miljoner i bonusutdelning för chefer i statligt

ägda bolag. Näringsministerns svar överensstämde i

stort med det nyss redovisade och han hänvisade åter

till de nya riktlinjerna från hösten 2003. Han

framhöll att dessa riktlinjer slår fast att vd inte

skall omfattas av bonus eller andra

incitamentsprogram, och han förväntar sig att

riktlinjerna tillämpas vid varje tillfälle då nya

avtal tecknas.

Förtroendekommissionen

I Förtroendekommissionens betänkande Näringslivet

och förtroendet (SOU 2004:47), som avlämnades i mars

2004, berörs ägarstyrning i de statliga bolagen.

Förtroendekommissionens bedömning är att styrningen

av de statligt ägda företagen bl.a. präglas av

otydliga ägaruppdrag och bristande resurser för att

utöva ägarrollen. I fråga om nominering av

styrelseledamöter har staten emellertid varit

föregångare med nyligen utformade regler för en

strukturerad styrelseutvärdering och en systematisk

process för nomineringsarbetet med bl.a. krav på

valberedning, anser kommissionen. När det gäller

otydliga ägaruppdrag sägs att det inte främjar en

effektiv bolagsstyrning att försöka upprätthålla en

fiktion av en fullt konkurrensutsatt och renodlat

kommersiell verksamhet med ett entydigt

kapitalavkastningsmål om bolaget i verkligheten har

delvis monopolställning och/eller sidouppdrag av

samhällskaraktär. Därför föreslås att det för de

statligt helägda bolagen skall utarbetas

verklighetstrogna och fullödiga beskrivningar av

varje bolags ägaruppdrag samt effektiva modeller för

styrning av verksamheten mot sådana mer

mångfasetterade målbilder.

Beträffande utövande av ägarrollen föreslår

kommissionen en omorganisation och förstärkning av

statens resurser för bolagsstyrning enligt följande:

- Förvaltningen av samtliga av staten hel- eller

delägda bolag koncentreras till

Näringsdepartementet.

- Resurserna för bolagsförvaltning förstärks med

minst 50 % till en beräknad merkostnad av ca 15

miljoner kronor.

- Bolagsförvaltarnas arbete förändras så att

mindre tid läggs på att de själva skall ingå i

bolagens styrelser och mer tid på att formulera

ägaruppdrag, följa upp måluppfyllelsen och att styra

nomineringsprocessen.

- En pool av externa specialister inrättas som

kompetensförstärkning av departementets egna

resurser.

Remissbehandling av kommissionens betänkande har

nyligen genomförts.

Offentlighets- och sekretesskommittén

Offentlighets- och sekretesskommittén avlämnade i

slutet av augusti 2004 sitt slutbetänkande Insyn och

sekretess - i statliga företag och i internationellt

samarbete (SOU 2004:75). I betänkandet föreslås att

offentlighetsprincipen skall tillämpas hos statliga

företag. Aktiebolag, ekonomiska föreningar,

stiftelser och handelsbolag där staten har ett

dominerande inflytande skall tillämpa

offentlighetsprincipen och sekretesslagen. Intresset

av insyn i offentlig verksamhet gör sig gällande med

likartad styrka oavsett den yttre form som valts för

verksamheten, sägs det. Offentlighetsprincipen skall

inte gälla i ett statligt företag vars aktier är

noterade på en svensk eller utländsk börs.

Regeringen skall, enligt förslaget, kunna besluta

att hela eller en del av ett statligt företag skall

undantas från offentlighetsprincipen, varvid

undantag endast skall vara möjligt om det finns

särskild anledning med hänsyn till verksamhetens

art, konkurrenssituation eller andra väsentliga

ekonomiska intressen. Om ett företag har rättsligt

eller faktiskt monopol eller någon form av

samhällsuppgift skall det dock endast i

undantagsfall kunna bli aktuellt att inskränka

insynen. Införandet av offentlighetsprincipen hos

statliga företag innebär, enligt kommittén, små

kostnader för investeringar och drift, kostnader som

skall vägas mot de vinster som uppstår genom bättre

insyn, t.ex. ökad effektivitet och minskad risk för

korruption.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet, som

ansvarar för frågan, har betänkandet nyligen

skickats ut på remiss, och remisstiden utgår den 1

april 2005.

Granskningar hos Riksrevisionen

Inom Riksrevisionen är fyra granskningar med

koppling till statliga företag aktuella, nämligen

Förvaltning och styrning av statliga bolag - några

fallstudier, Vattenfall, Statens risker i

Arlandaprojektet och Representation och förmåner för

ledningen i statliga bolag och stiftelser.

Beträffande den första granskningen, Förvaltning

och styrning av statliga bolag - några fallstudier,

sägs i presentationen av projektet i Riksrevisionens

projektlista att regeringens mål är att styrelserna

skall innehålla hög kompetens anpassad till

respektive företags verksamhet, situation och

framtida utmaningar. Sammansättningen skall ändras i

takt med att företaget utvecklas och omvärlden

förändras. Varje nominering skall utgå från

kompetensbehovet hos styrelsen i respektive företag.

Granskningen skall visa huruvida riktlinjer och

föreskrifter har följts avseende nomineringen av

styrelseledamöter, den löpande förvaltningen och

funktionen som ägarrepresentant på bolagsstämman.

Fallstudierna avser följande sex företag: Svenska

Spel, Apoteket, Systembolaget, Samhall, Posten och

Vin & Sprit. Granskningen beräknas komma att

avslutas senare under hösten 2004.

Resultatet från den andra granskningen

presenterades i juni 2004 i rapporten Vattenfall AB

- Uppdrag och statens styrning (RiR 2004:18). Mot

bakgrund av Vattenfalls uppdrag att inom ramen för

affärsmässighet verka för en omställning av det

svenska energisystemet har Riksrevisionen granskat

hur dessa krav har hanterats av ägarförvaltningen,

dvs. regeringen och Näringsdepartementet, och av

bolagets ledning, dvs. styrelsen och

koncernledningen. I granskningen görs en analys av

hur Vattenfalls expansion i Tyskland relaterar till

de svenska miljö- och energipolitiska målen.

Riksrevisionen konstaterar att regeringen varit

otydlig vid styrningen av Vattenfall. Regeringen och

bolagsledningen har inte tagit initiativ till att få

klargjort om förvärven i Tyskland var förenliga med

den av riksdagen beslutade miljö- och

energipolitiken. Granskningen visar också att

redovisningen i Vattenfalls årsredovisningar för

åren 2001 och 2002 vad gäller förvärven i Tyskland

är ofullständig och att det inte går att utläsa de

finansiella effekter som förvärven haft för

Vattenfall. Svenska staten har heller inte möjlighet

till insyn och kontrollmöjligheter av verksamheten i

Vattenfalls tyska dotterbolag. Riksrevisionen

rekommenderar att regeringen tar initiativ till att

tydliggöra Vattenfalls uppdrag vad gäller miljö- och

energipolitik. Riksrevisionen anser att det finns

skäl att ytterligare pröva om Vattenfalls verksamhet

i andra länder enbart bör styras och bedömas utifrån

lagenlighet och affärsmässighet i respektive land.

Riksrevisionen rekommenderar också att regeringen

överväger vilken insyn och kontroll svenska staten

bör ha i Vattenfalls och andra statliga företags

utländska dotterbolag.

Riksrevisionens styrelse har nyligen beslutat att

överlämna en framställning till riksdagen med

anledning av granskningen av Vattenfall. I

framställningen (2004/05:RRS5) föreslås följande tre

tillkännagivanden:**************************************************************

*********************

**************************

d

*

*