Bet. 2004/05:SFU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2004/05:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

och samarbetspartiernas (v, mp) förslag till anslag

m.m. inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn.

Utskottet behandlar flertalet motioner från den

allmänna motionstiden 2004 som gäller

socialförsäkringsområdet. Motionerna gäller anslagen

eller anslutande frågor men även allmänna principer

för socialförsäkringarna och internationella

aspekter.

Såvitt gäller utgiftsområde 10 föreslår regeringen

att riksdagen skall besluta om fördelning av medel

på de olika anslagen, sammanlagt ca 129 691 miljoner

kronor. Därtill föreslås att regeringen bemyndigas

att under 2005 ingå vissa ekonomiska förpliktelser.

Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen att

riksdagen skall besluta om fördelning av medel på de

olika anslagen, sammanlagt ca 46 413 miljoner

kronor. Tiden med omställningspension föreslås bli

förlängd från tio till tolv månader om dödsfallet

inträffar den 1 januari 2005 eller senare. När det

gäller bostadstillägg till pensionärer m.fl. höjs

gränsen för bostadskostnaden, fr.o.m. den månad den

bidragsberättigade fyller 65 år, från 4 500 kr till

4 670 kr för den som är ogift och från 2 250 kr till

2 335 kr per månad för den som är gift. För övriga

bidragsberättigade är bostadskostnadsgränsen

oförändrad. Gränsen för skälig bostadskostnad såväl

i det särskilda bostadstillägget för den som fyller

65 år eller är äldre som i äldreförsörjningsstödet

föreslås bli höjd i samma utsträckning, dvs. med 170

kr per månad för den som är ogift och 85 kr per

månad för den som är gift. Höjningarna gäller

ersättningar för tid fr.o.m. den 1 januari 2005.

Inom utgiftsområde 12 föreslår regeringen att

riksdagen beslutar om fördelning av medel på de

olika anslagen, sammanlagt ca 56 357 miljoner

kronor. Vidare föreslås att rätten till tillfällig

föräldrapenning fr.o.m. den 1 januari 2005 utvidgas

på så sätt att föräldrar till ett svårt sjukt barn

under 18 år får rätt till ett obegränsat antal dagar

med tillfällig föräldrapenning. Rätten till

tillfällig föräldrapenning i dessa fall skall

normalt styrkas med ett särskilt läkarutlåtande.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker samtliga motioner.

M-, fp-, kd- och c-ledamöterna har i särskilda

yttranden redovisat sina respektive partiers

budgetförslag.

I ärendet finns 81 reservationer och 13 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Socialförsäkringarna

1. Parlamentarisk utredning av

socialförsäkringarna

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf357

yrkande 11, 2004/05:Sf359 yrkande 2,

2004/05:Sf384 yrkande 2, 2004/05:Sf389 yrkande 6,

och 2004/05:Sf394 yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (m, fp, kd, c, mp)

Reservation 2 (v)

2. Principer för

socialförsäkringarna

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf338,

2004/05:Sf359 yrkande 1, 2004/05:Sf377,

2004/05:Sf384 yrkandena 1 och 3-9 och

2004/05:Sf389 yrkandena 1 och 3.

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (v)

Reservation 5 (c)

3. Försäkring för barn och unga

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf295.

4. EU:s kompetens

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf263

yrkande 10, 2004/05:Sf362 yrkande 1 och

2004/05:Sf389 yrkande 5.

Reservation 6 (v)

5. Gränshinder i Norden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf228,

2004/05:Sf229, 2004/05: Sf248, 2004/05:Sf280,

2004/05:Sf356 yrkande 2, 2004/05:Sf367,

2004/05:Sf385 och 2004/05:Sf386.

Reservation 7 (m)

6. Egenavgifter för begränsat

skattskyldiga

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf302.

7. Utlandsstationerade

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sk5 yrkande 2.

Reservation 8 (m, fp, kd, c)

8. Biståndsarbetare

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf323.

9. Företagares

socialförsäkringsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf270,

2004/05:Sf313, 2004/05: A355 yrkande 15,

2004/05:MJ508 yrkande 4, 2004/05:N398 yrkande 7

och 2004/05:N413 yrkande 7.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (fp)

Reservation 11 (c)

10. Konstnärernas

socialförsäkringsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr239

yrkandena 6, 7 och 11 samt 2004/05:Kr357 yrkande

1.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

Utgiftsområde 10

11. Anslag utgiftsområde 10

a) Anslag

Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen under

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp enligt utskottets förslag i bilaga

3. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 utgiftsområde 10 punkt 2 samt avslår

motionerna 2004/05:Sf347 yrkandena 1, 2, 4, 5,

7-10, 2004/05:Sf357 yrkande 12, 2004/05:Sf359

yrkandena 8-13, 20, 22-26, 2004/05:Sf369

yrkandena 1-12, Sf403 yrkandena 2, 3, 8, 9, 11

och 13, 2004/05:A353 yrkande 8, 2004/05:So357

yrkande 7 och 2004/05:So612 yrkande 3.

b) Bemyndigande

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget

19:6 Försäkringskassan ingå ekonomiska

förpliktelser som, inklusive tidigare åtaganden,

medför utgifter på högst 12 miljoner kronor efter

2005. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 utgiftsområde 10 punkt 1.

12. Orsaker till ohälsan

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf359 yrkande

3.

Reservation 13 (kd)

13. Sjukdomsbegreppet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf287

yrkande 13 och 2004/05: Sf357 yrkande 1 i denna

del.

Reservation 14 (m, fp, kd, c)

14. Sjukpenning vid

skönhetsoperationer

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf337.

15. Försäkran vid sjukpenning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande 1

i denna del.

Reservation 15 (m)

16. Information om sjukförsäkringens

syfte

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf359 yrkande

14.

Reservation 16 (kd)

17. Läkarna och

sjukskrivningsprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf359

yrkande 16 och 2004/05:Sf403 yrkande 10.

Reservation 17 (fp)

Reservation 18 (kd)

18. Sjukgymnaster och psykologer

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf301 och

2004/05:Sf383.

Reservation 19 (mp)

19. Minskningsregeln

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf347 yrkande

6.

Reservation 20 (m)

20. Sänkta ersättningsnivåer

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande

6.

Reservation 21 (m)

21. Tak i sjukförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf389 yrkande

2.

Reservation 22 (m) - motiv.

22. Karensdag

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf281 och

2004/05:Sf408.

Reservation 23 (m) - motiv.

23. Flexibel sjukpenningnivå

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf225,

2004/05:Sf238, 2004/05: Sf246, 2004/05:Sf251,

2004/05:Sf261, 2004/05:Sf345, 2004/05:Sf357

yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf359 yrkande 17,

2004/05:Sf373 och 2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna

del.

Reservation 24 (m)

Reservation 25 (kd)

24. Studier vid sjukskrivning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf233,

2004/05:Sf269, 2004/05: Sf292, 2004/05:Sf296,

2004/05:Sf357 yrkande 1 i denna del, 2004/05:

Sf382, 2004/05:Sf388, 2004/05:Sf402,

2004/05:Sf403 yrkande 6, 2004/05:Ub389 yrkande 2

i denna del och 2004/05:Ub441 yrkande 5.

Reservation 26 (m, fp)

Reservation 27 (kd)

Reservation 28 (c)

25. Studiemedel och SGI

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub389 yrkande 2

i denna del.

26. Beslut om sjukpenning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf250,

2004/05:Sf294, 2004/05: Sf376 och 2004/05:Sf411.

27. Samordning av ersättningssystem

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf343,

2004/05:Sf349 och 2004/05:Sf389 yrkande 4.

Reservation 29 (v)

28. Faktorer som kan påverka sjuktalen

m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf287 yrkandena

1-4, 6, 7, 9, 11 och 12.

Reservation 30 (m)

29. Övriga sjukpenningfrågor

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf242 och

2004/05:Sf312.

30. Kompensationsnivå i sjuklönen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf212,

2004/05:Sf347 yrkande 3 och 2004/05:Sf398.

Reservation 31 (m)

31. Samverkan i rehabiliteringen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf308,

2004/05:Sf332, 2004/05: Sf353, 2004/05:Sf392,

2004/05:Sf409, 2004/05:N401 yrkande 6 och

2004/05:So394 yrkande 7.

Reservation 32 (fp)

Reservation 33 (kd, c)

32. Sanktionsmöjligheter mot

arbetsgivare

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf241.

33. Rehabilitering av arbetslösa

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf236

yrkande 5 och 2004/05: Sf371.

34. Arbetsmarknad för äldre och

arbetshandikappade

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf234.

35. Köp av arbetslivsinriktade

rehabiliteringstjänster m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf236 yrkande

1.

36. Ansvar för rehabilitering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf314,

2004/05:Sf357 yrkande 5 och 2004/05:Sf372.

Reservation 34 (fp, kd, c)

37. Rehabilitering av

funktionshindrade

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf254.

38. Punktskriftsundervisning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf202 och

2004/05:Sf256.

39. Utbildning med ledarhund

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf325.

40. Rehabilitering av

långtidssjukskrivna

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf272.

Reservation 35 (m, fp, kd, c)

41. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf219,

2004/05:Sf236 yrkande 2, 2004/05:Sf247,

2004/05:Sf293, 2004/05:Sf307 och 2004/05:Sf403

yrkande 7.

Reservation 36 (fp)

Reservation 37 (kd)

Reservation 38 (c)

42. Närståendepenning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf249,

2004/05:Sf274 och 2004/05:So357 yrkande 8.

Reservation 39 (fp)

Reservation 40 (c)

Reservation 41 (v, mp)

43. Ungdomar och aktivitetsersättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf222.

Reservation 42 (m)

44. Sjukersättningens sluttid

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande

13.

Reservation 43 (m)

45. Studier och aktivitets- och

sjukersättning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr370

yrkande 3 och 2004/05: Ub389 yrkande 2 i denna

del.

46. Vilande aktivitets- och

sjukersättning vid studier

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf243,

2004/05:Sf359 yrkande 19, 2004/05:Sf403 yrkande 5

och 2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna del.

Reservation 44 (fp, kd, c)

47. Bisyssla vid partiell

sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf239.

48. Åtgärder för återgång i arbete vid

aktivitets- och sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf403 yrkande

4.

Reservation 45 (fp)

49. Vilande aktivitets- och

sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf359 yrkande

18.

Reservation 46 (kd)

50. Rätt till aktivitets- och

sjukersättning på garantinivå

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf264.

51. Aktivitets- och sjukersättning vid

institutionsvistelse

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf303.

52. Övriga frågor om aktivitets- och

sjukersättning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf311 och

2004/05:Sf342.

53. Handikappersättning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf226,

2004/05:Sf227, 2004/05: Sf282, 2004/05:Sf306,

2004/05:Sf350 och 2004/05:Sf374.

Reservation 47 (fp, kd, c, mp)

54. Privatisering av

arbetsskadeförsäkringen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf271,

2004/05:Sf336 och 2004/05:Sf348.

Reservation 48 (m)

Reservation 49 (kd)

55. Elöverkänslighet som arbetsskada

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ367 yrkande

5.

Reservation 50 (v, c, mp)

56. Övriga frågor om

arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf275

yrkande 1 och 2004/05: A277 yrkandena 2-4.

57. Försäkringsläkare och utbildning i

försäkringsmedicin

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf355

yrkandena 2 och 5, 2004/05:Sf357 yrkande 2 samt

2004/05:Sf403 yrkande 12.

Reservation 51 (m)

Reservation 52 (fp)

Reservation 53 (kd)

58. Tillsyn av försäkringsläkare

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf355 yrkande

1.

Reservation 54 (kd)

59. Missbruk och fusk

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf331.

60. Frågor rörande

socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf275

yrkande 2, 2004/05:Sf340,

2004/05:MJ367 yrkande 4 och 2004/05:MJ509 yrkande

13.

Reservation 55 (v, mp)

Utgiftsområde 11

61. Anslag inom utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

a) Lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2004/05:1

utgiftsområde 11 punkterna 1-3 till dels lag om

ändring i lagen (2000:461) om efterlevandepension

och efterlevandestöd till barn, dels lag om

ändring i lagen (2001:761) om bostadstillägg till

pensionärer m.fl. och dels lag om ändring i lagen

(2001:853) om äldreförsörjningsstöd.

b) Anslag

Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen under

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

enligt utskottets förslag i bilaga 3. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

utgiftsområde 11 punkt 4 och avslår motionerna

2004/05:Sf358 yrkandena 2, 4 och 6, 2004/05:

Sf364 yrkande 6 och 2004/05:Sf370.

62. Förbättrade pensioner

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf358

yrkande 1 och 2004/05: Sf362 yrkande 15.

Reservation 56 (kd)

Reservation 57 (v)

63. Samordning av engångsbelopp inom

yrkesskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf262.

Reservation 58 (v, mp)

64. I pensionshänseende likställa gifta

med ogifta

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf217 och

2004/05:Sf273.

65. Efterlevandepension

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf232 och

2004/05:Sf320 yrkandena 1, 3 och 4.

66. Förbättrat bostadstillägg

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf362 yrkande

16.

Reservation 59 (v)

67. Bostadstillägg i särskilt boende

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf201.

68. Beräkning av och information om

BTP

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf339,

2004/05:Sf407 och 2004/05:Sf410.

69. Äldreförsörjningsstöd

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande

16.

Reservation 60 (m)

Utgiftsområde 12

70. Anslag inom utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

a) Lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2004/05:1

utgiftsområde 12 punkterna 1 och 2 till dels lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring, dels lag om ändring i

föräldraledighetslagen (1995: 584).

b) Anslag

Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen under

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer

och barn enligt utskottets förslag i bilaga 3.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

utgiftsområde 12 punkt 3 och avslår motionerna

2004/05:Sf346 yrkandena 1-4, 6 och 7,

2004/05:Sf352, 2004/05:Sf354 yrkande 2,

2004/05:Sf359 yrkande 4, 2004/05:Sf363 yrkandena

15, 18, 30, 43 och 44 samt 2004/05:Sf364 yrkande

1, 2004/05:Sf368 och 2004/05:A355 yrkande 12.

71. Familjepolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf263

yrkandena 1, 2 och 7, 2004/05:Sf286 yrkandena 1,

2 och 4, 2004/05:Sf297, 2004/05:Sf328,

2004/05:Sf354 yrkande 6 samt 2004/05:Sf363

yrkandena 1-4, 12, 13 och 41.

Reservation 61 (m) - motiv.

Reservation 62 (kd)

Reservation 63 (v)

72. Delat barnbidrag m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf204,

2004/05:Sf216, 2004/05: Sf244, 2004/05:Sf263

yrkande 8 och 2004/05:Sf396.

Reservation 64 (v)

73. Samtidigt uttag av

föräldrapenningförmåner

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf259

yrkande 2, 2004/05:Sf263 yrkande 5 och

2004/05:A355 yrkande 14.

Reservation 65 (fp)

Reservation 66 (v, mp)

74. 240-dagarsregeln

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf263

yrkande 6 och 2004/05: Ub259 yrkande 8.

Reservation 67 (m, fp, kd, c)

Reservation 68 (v)

75. Individualiserad/jämställd

föräldraförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf240,

2004/05:Sf259 yrkande 1, 2004/05:Sf263 yrkandena

3 och 4, 2004/05:Sf363 yrkande 17, 2004/05:

Sf387, 2004/05:Sf393, 2004/05:Sf397 och

2004/05:Sf399.

Reservation 69 (kd)

Reservation 70 (v)

76. 2,5-årsregeln m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf334 och

2004/05:Sf363 yrkande 20.

Reservation 71 (kd)

77. Förstärkt försäkringsskydd för

föräldrar med barn yngre än 240 dagar

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf268.

Reservation 72 (m, fp, kd, c)

78. Överlåtelse m.m. av

föräldrapenningförmåner

Riksdagen avslår motion 2004/05:A355 yrkande

13.

Reservation 73 (fp, c)

79. Kontaktdagar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf253

yrkande 1 och 2004/05: Sf279.

Reservation 74 (c)

80. Föräldrapenningfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363

yrkandena 14, 16 och 21,

2004/05:A352 yrkande 12 och 2004/05:A355 yrkande

11.

Reservation 75 (fp)

Reservation 76 (kd)

81. Underhållsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf263

yrkande 9, 2004/05:Sf327, 2004/05:Sf329,

2004/05:Sf330, 2004/05:Sf346 yrkande 5,

2004/05:Sf354 yrkande 7 och 2004/05:Sf363 yrkande

22.

Reservation 77 (m)

Reservation 78 (kd)

Reservation 79 (v)

Reservation 80 (c)

82. Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

Riksdagen avslår motion 2003/04:So511 yrkande

3.

Reservation 81 (c)

83. Vårdbidrag för funktionshindrade

barn

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf245 .

Stockholm den 25 november 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd)*, Ronny Olander (s), Per

Westerberg (m)*, Bo Könberg (fp)*, Anita Jönsson

(s), Mona Berglund Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v),

Anita Sidén (m)*, Lennart Klockare (s), Linnéa

Darell (fp)*, Birgitta Carlsson (c)*, Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m)*,

Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp) och Kurt

Kvarnström (s).

*) Har ej deltagit i beslutet under

förslagspunkterna 11, 61 och 70.

2004/05

SfU1

Utskottets överväganden

Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en

parlamentarisk översyn av

socialförsäkringarna, om allmänna principer

för socialförsäkringarna samt om en allmän

sjuk- och olycksfallsförsäkring för barn och

unga.

Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c, mp),

2 (v), 3 (kd), 4 (v) och 5 (c).

Gällande ordning

Centrala delar i det svenska

socialförsäkringssystemet är sjukförsäkringen,

föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och

det allmänna pensionssystemet.

Från och med den 1 juli 2003 är kompensationsnivån

för sjukpenning 77,6 % av arbetsinkomster upp till

7,5 prisbasbelopp. För arbetslösa finns därtill

begränsningen att hel sjukpenning utges med högst

521 kr per dag. Den lagstadgade sjuklönen, som utges

av arbetsgivaren, har samtidigt förlängts till tre

veckor. - I betänkande 2004/05:SfU5 om proposition

2004/05:21 Drivkrafter för ökad sjukfrånvaro

föreslås en återgång vid årsskiftet till två veckors

sjuklön och en sjukpenningnivå på 80 %.

Förtidspensioneringen har fr.o.m. 2003 ersatts av

förmånerna sjukersättning och, för personer i åldern

19-29 år, aktivitetsersättning. Förmånerna, som

tillhör sjukförsäkringen, är inkomstrelaterade men

garantiförmåner finns också. Kompensationsnivån för

den inkomstrelaterade delen är 64 %, och vid

beräkning av antagandeinkomsten finns ett tak på 7,5

prisbasbelopp.

I föräldraförsäkringen är kompensationsnivån 80 %

av arbetsinkomster upp till 7,5 prisbasbelopp och

med en grundnivå om 180 kr per dag. För de dagar som

tidigare betecknades garantidagar är

ersättningsnivån 60 kr om dagen, nu kallad

lägstanivå. - I budgetpropositionen aviseras för

föräldraförsäkringen en höjning av lägstanivån till

180 kr per dag för barn födda fr.o.m. den 1 juli

2006 och en höjning av inkomsttaket till 10

prisbasbelopp fr.o.m. nämnda tid.

Förmåner från arbetsskadeförsäkringen utges främst

i form av livränta som i princip skall täcka 100 %

av inkomstförlusten till följd av en arbetsskada.

Även här är förmånstaket 7,5 prisbasbelopp.

Livräntan skall fr.o.m. 2003 till viss del följa den

allmänna löneutvecklingen.

Det allmänna pensionssystemet har nyligen

reformerats men med omfattande övergångsregler.

Syftet har varit att skapa ett pensionssystem som är

följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska

utvecklingen. Reformen gäller fullt ut för personer

födda 1954 eller senare. För denna kategori grundas

ålderspensionen på de under livet sammanlagda

förvärvsinkomsterna. Pensionsrätten motsvarar 18,5 %

av den årliga förvärvsinkomsten upp till 7,5

inkomstbasbelopp (efter avdrag för den allmänna

pensionsavgiften). Förmånerna i det inkomstgrundade

fördelningssystemet anpassas bl.a. till den allmänna

inkomstutvecklingen. I systemet finns även en

garantipension.

Socialförsäkringarna finansieras med

arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän

pensionsavgift. Det gäller inkomstgrundad

ålderspension och efterlevandepension, sjukpenning,

rehabiliteringsersättning, inkomstrelaterad sjuk-

och aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning och

föräldrapenningförmån.

Till begreppet socialförsäkring hänförs i många

sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk

art. Någon definition av begreppet finns inte i den

svenska lagstiftningen. I socialförsäkringslagen

(1999:799) har en avgränsning skett utifrån ett

praktiskt betingat synsätt. Socialförsäkringslagen

omfattar således trygghetssystem som administreras

av Riksförsäkringsverket (RFV), försäkringskassorna

och Premiepensionsmyndigheten. Förmåner från

arbetslöshetsförsäkringen omfattas inte av

socialförsäkringslagen bl.a. på grund av att

arbetslöshetsförsäkringen till väsentliga delar är

frivillig.

Den 1 januari 2005 ersätts Riksförsäkringsverket

och försäkringskassorna med en ny rikstäckande

myndighet, Försäkringskassan.

Översyn av socialförsäkringarna

Regeringen har inlett en översyn av

socialförsäkringarna som är tänkt att ske i två

steg. Som ett första steg skall en särskild utredare

(dir. 2004:129) göra en genomgripande analys av

socialförsäkringarna i ett brett perspektiv. Denna

analys skall därefter utgöra underlag för en

kommande parlamentarisk utredning som skall lämna

förslag till en reformerad socialförsäkring.

Utredningsuppdraget i det första steget skall

redovisas senast den 1 november 2006.

I direktiven till den nu tillsatta särskilda

utredaren anges att utredningen principiellt sett

skall omfatta hela socialförsäkringen och att

utredaren skall granska och analysera hur

socialförsäkringen fungerar som helhet. Översynen

skall främst omfatta de delar av socialförsäkringen

som avser försäkring för inkomstbortfall till följd

av ohälsa, vilket innebär ersättningsslagen sjuklön,

sjukpenning, rehabiliteringsersättning, sjuk- och

aktivitetsersättning samt arbetsskadeförsäkring.

Även tillfällig föräldrapenning och

havandeskapspenning ingår, men däremot inte

föräldraförsäkringen i övrigt.

Arbetslöshetsförsäkringen skall inte ingå i

översynen annat än vad som följer av samspelet med

sjukförsäkringen. Ålderspensionssystemet skall ligga

utanför översynen.

Grundläggande utgångspunkter för översynen är att

socialförsäkringarna liksom i dag skall vara

generella och obligatoriska och att hälsoprövning

inte skall finnas. Viktigt är också att

försäkringsmässigheten är tydlig så att kopplingen

mellan den avgift som betalas och den försäkring som

erhålls blir uppenbar. I denna del bör

försäkringsmässigheten vara tydligare än i dag.

Särskilt fokus skall läggas på arbetslinjen och

frågor som har sin grund i ohälsa.

Socialförsäkringssystemet skall vara långsiktigt

finansiellt stabilt. Analysen skall visa hur väl

socialförsäkringen fungerar i dag, vilka brister och

förtjänster som finns och effekter på

samhällsekonomi och välfärd. Utredningen skall även

visa på alternativa vägar för att förbättra systemen

inför framtiden.

Det finns enligt direktiven behov av att inom

ramen för översynen se över frågan om en bättre

samordning mellan sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna. Ersättningar och

ersättningstak skall vara på sådana nivåer att

försäkringen innebär ett reellt skydd för flertalet

försäkrade, standardtrygghet. Utredningen skall

därför överväga effekterna av att inkomstgränserna

inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna höjs i

takt med den allmänna inkomstutvecklingen. Det bör

också övervägas hur den ersättningsgrundande

inkomsten skall definieras och beräknas. Utredaren

skall granska förutsättningarna för att göra

socialförsäkringssystemet mer anpassat till vissa

strukturförändringar på arbetsmarknaden. Utredaren

skall också, i de frågor som uppkommer i samband med

övergångar mellan t.ex. sjukdom och studier,

analysera hur samspelet mellan t.ex.

socialförsäkrings- och studiesystemen är i dag och

vilka behov av förändringar som finns.

Till stor del har socialförsäkringsutgifterna ett

tydligt samband med arbetslivet. Det är därför

naturligt att i ökad utsträckning koppla utgifterna

för socialförsäkringssystemet till arbetsmarknaden

och ge arbetsmarknadens parter ett ökat ansvar för

och inflytande över socialförsäkringarnas

utgiftsutveckling, så långt detta är möjligt utan

att äventyra försäkringarnas grundläggande

principer.

Ett inslag av obligatoriska egenavgifter för de

försäkrade skall övervägas för att stärka den

finansiella stabiliteten.

Utredaren skall bedriva ett utåtriktat och

folkbildande arbete och sträva efter ett brett

samarbete med de politiska partierna,

arbetsmarknadens parter och övriga berörda

organisationer.

Motioner

Moderaterna

I motion Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

yrkande 11 anförs att sjukfrånvaron är en akut fråga

och att regeringen därför omgående bör tillsätta den

parlamentariska utredningen om

socialförsäkringssystemen. Utredningen bör få friare

direktiv än enmansutredaren fått. Direktiven bör

även omfatta ökad samordning med

arbetslöshetsförsäkringen. I motionen anges att

ersättningsnivåerna i sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna bör vara desamma och att

försäkringarna kan brytas ut ur statsbudgeten.

Variationer eller differentieringar av avgifterna

kan tänkas.

Folkpartiet

I motion Sf394 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs att

regeringen tillsätter en parlamentariskt sammansatt

utredning i syfte att göra en översyn av

socialförsäkringarna. Översynen bör även omfatta

arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna redovisar

också sin syn på vissa utgångspunkter för

diskussionen mellan partierna, t.ex. att det bör

finnas ett direkt samband mellan avgifter och

förmåner, att avgifterna skall motsvara en

försäkringspremie med riskutjämning, att

socialförsäkringarna frikopplas från statsbudgeten

och att de skall ha buffertfonder.

Kristdemokraterna

I motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om

socialförsäkringssystemets utformning. Staten bör

tillhandahålla ett generellt system för att försäkra

inkomstbortfall vid sjukdom, arbetslöshet,

barnafödande och pension, men som även ger utrymme

för egna lösningar och personligt ansvarstagande. I

ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,

utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas.

Sambandet mellan avgifter och förmåner bör

förbättras. I ett längre perspektiv är det önskvärt

att hela skatte-, avgifts- och

transfereringssystemet effektiviseras. I yrkande 2

begärs att en parlamentarisk kommitté snarast får i

uppdrag att utreda en samordning och renodling av

socialförsäkringarna.

Vänsterpartiet

I motion Sf389 av Lars Ohly m.fl. (v) framhålls att

det offentliga trygghetssystemet är ett redskap för

att utjämna klass- och könsskillnader samt att

fördela resurser över livet. Den generella välfärden

bör därför utgöra politisk grund även för

regeringens arbete (yrkande 1). Statens ansvar skall

inte lämnas över på arbetsmarknadens parter eller

den privata marknaden (yrkande 3). Motionärerna

anser att socialförsäkringarna successivt måste

förbättras inom ramen för befintliga system.

Regeringen bör därför lägga ned utredningen om

översyn av socialförsäkringarna (yrkande 6).

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) anser i motion Sf384 att

en större reformering av trygghetssystemen är

nödvändig. Regeringen bör snarast tillsätta en

parlamentarisk utredning om socialförsäkringarna som

även innefattar arbetslöshetsförsäkringen. Som ett

bidrag till utredningen anger motionärerna vissa

allmänna krav för reformen. Bland annat anges att

ersättningsnivåer bör renodlas och systemet ge

förutsättningar för en ekonomisk grundtrygghet som

omfattar alla. Det bör även övervägas om

barnfamiljer bör erbjudas en högre trygghetsnivå.

Trygghetssystemet skall bidra till att arbete och

företagsamhet uppmuntras. Sjukförsäkrings-,

arbetsskadeförsäkrings- och

arbetslöshetsförsäkringssystemen bör slås ihop till

en samlad arbetslivsförsäkring.

Transfereringskostnaderna behöver anpassas till vad

som är långsiktigt ekonomiskt hållbart.

Trygghetssystemet skall bidra till att stärka

medborgarnas egenmakt och självbestämmande.

Enskilda motioner

I motion Sf338 av Staffan Danielsson och Sven

Bergström (c) anges att en stor del av

statsbudgetens utgifter används för den allmänna

sjukförsäkringen. Inkomsternas storlek och behovet

av andra utgifter sätter dock gränser för hur stor

del som kan användas till ohälsan. Motionärerna

föreslår att regeringen utreder en modell där man

först bestämmer hur stor andel av statsbudgeten som

maximalt kan tas i anspråk för sjukförsäkringen och

därefter bestämmer sjukpenningens nivå. Ökar

utgifterna måste sjukpenningnivån sänkas eller

utgifterna minska inom andra områden.

I motion Sf377 av Lars Lilja och Carin Lundberg

(s) påpekas att det finns olika regler för och olika

ersättningsnivåer i de sociala trygghetssystemen.

Motionärerna anser att regeringen bör överväga att

införa samma beräkningsgrund för ersättning i alla

trygghetssystemen.

I motion Sf295 av Carina Adolfsson Elgestam och

Lars Wegendal (s) anförs att allt fler föräldrar

tecknar privata försäkringar med invaliditetsskydd

för sina barn. Alla föräldrar har dock inte råd att

teckna privata försäkringar, och vissa barn har,

t.ex. på grund av funktionshinder, svårare att få en

privat försäkring än andra. Motionärerna anser att

det därför finns anledning att överväga en utredning

om en allmän olycks- och sjukförsäkring för barn och

unga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare och senast i betänkande

2003/04:SfU1 redovisat sin syn på principerna för

socialförsäkringarna och därvid angivit bl.a.

följande.

Socialförsäkringarna skall vara trygga, rättvisa

och effektiva, vilket bäst uppnås genom en generell

offentlig försäkring. Socialförsäkringarna skall

dels ge standardtrygghet genom att ersätta

inkomstbortfall upp till en viss nivå, dels ge ett

grundläggande skydd vid varaktig ohälsa för grupper

som inte fått fotfäste på arbetsmarknaden.

Inkomstbortfallsprincipen bör vara utgångspunkten

för försäkringsskyddet även framdeles. Förmåner från

socialförsäkringarna skall ges på lika villkor för

alla och innehålla ett betydande mått av utjämning

mellan grupper som löper olika risk att drabbas av

sjukdom och skada. Det möjliggör omfördelningar

mellan olika grupper och över livet. Arbetslinjen är

central.

Utskottet konstaterar att dessa principer

överensstämmer med utgångspunkterna för den översyn

av socialförsäkringarna som nu inleds. Enligt

utskottets mening finns det en bred politisk

uppslutning bakom dessa principer. En bred

uppslutning finns även bakom inriktningen att

arbetslöshetsförsäkringen även fortsättningsvis

skall vara en fristående ersättningsform. Den

inledda översynen omfattar dock

arbetslöshetsförsäkringen såvitt gäller en bättre

samordning mellan sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

översynen bör inledas med att underlag tas fram som

kan bli föremål för en bred analys men även öppen

debatt och förankring. Utredaren skall enligt

direktiven sträva efter ett brett samarbete med de

politiska partierna, arbetsmarknadens parter och

övriga berörda organisationer. Först därefter bör

det parlamentariska utredningsarbetet ta vid som då

också skall resultera i förslag till en reformerad

socialförsäkring.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu

närmare precisera utgångspunkterna för eller uttala

sig om den närmare inriktningen på den kommande

reformen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf357 yrkande 11, Sf394, Sf359 yrkandena 1 och 2,

Sf389 yrkandena 1, 3 och 6, Sf384, Sf338 och Sf377.

Utskottet finner inte skäl att föreslå införande

av en allmän olycksfalls- och sjukförsäkring för

barn och unga. Utskottet vill dock nämna att

regeringen i proposition 2003/04:150 Ny

försäkringsavtalslag har lagt fram förslag om en

lagfäst rätt att teckna personförsäkring hos

försäkringsbolag. Försäkring får vägras endast om

särskilda skäl föreligger, och en vägran kan prövas

av domstol. Undantag för sjukdom som visat symtom

före tecknandet och som inte grundas på upplysning

om den försäkrades hälsotillstånd, s.k.

symtomklausul, skall endast få införas vid speciella

omständigheter.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf295.

Internationella aspekter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

- EU:s kompetens på socialförsäkringsområdet

- gränshinder i Norden

- egenavgifter för begränsat skattskyldiga

- utlandsstationerade

- biståndsarbetare.

Jämför reservationerna 6 (v), 7 (m) och 8 (m,

fp, kd, c).

Gällande ordning

I socialförsäkringslagen (1999:799) finns

bestämmelser om vem som omfattas av den svenska

socialförsäkringen. I lagen anges att den som kommer

till Sverige och kan antas komma att vistas här

under längre tid än ett år skall anses bosatt här om

inte synnerliga skäl talar mot det. Där anges också

att den som lämnar Sverige fortfarande skall anses

bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst

ett år. Särregler finns för bl.a. statsanställda,

diplomater, biståndsarbetare och utlandsstuderande.

Genom socialförsäkringslagen har förmånerna delats

in i bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade

förmåner. Den ena delen innehåller förmåner som

grundas på bosättning i Sverige och den andra delen

förmåner som är beroende av arbete här i landet. Den

bosättningsbaserade försäkringen avser garantibelopp

och bidrag, och den arbetsbaserade försäkringen

avser ersättning för inkomstförlust. Båda

försäkringarna skall gälla lika för alla som är

bosatta respektive arbetar i Sverige.

För att den som utnyttjar den fria rörligheten

inom EU inte skall missgynnas när det gäller rätten

till social trygghet finns regler som samordnar de

nationella socialförsäkringssystemen. De närmare

bestämmelserna finns i förordning (EEG) nr 1408/71

om tillämpningen av systemen för social trygghet när

anställda, egenföretagare eller deras

familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Förordningen tillämpas även i förhållande till andra

EES-länder. Genom förordning (EG) 859/2003 tillämpas

bestämmelserna även på medborgare i tredje land som

enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas

av förordning 1408/71.

I förordning 1408/71 finns bestämmelser om bl.a.

likabehandling av EU-medborgare, bestämmande av

tillämplig lagstiftning, sammanläggning av

kvalifikationstider, export av förmåner och

proportionell beräkning av pensioner. En

grundläggande princip är att den för vilken

förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen

i bara en stat, i regel arbetslandets lagstiftning.

Det ankommer på den nationella lagstiftningen att

ange närmare villkor för att tillhöra det landets

system för social trygghet och förutsättningarna för

att få förmåner. Den nationella lagstiftningen får

dock inte avvika från gemenskapsrättsliga principer

och regler. För enskilda fall eller för definierade

grupper är det möjligt för länderna att sluta

överenskommelser om undantag från de allmänna

reglerna i EG-rätten om vilket lands lagstiftning om

social trygghet som skall tillämpas i olika

situationer.

En ny förordning, Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om

samordning av de sociala trygghetssystemen, bygger

på samma grundprinciper som 1408/71 och kommer att

ersätta den förordningen.

Förbindelserna på socialförsäkringsområdet mellan

Sverige och de övriga nordiska länderna regleras

även av den nordiska konventionen om social trygghet

som har trätt i kraft den 2 november 2004. Enligt

konventionen skall reglerna i förordning 1408/71

generellt tillämpas på alla personer försäkrade och

bosatta i Norden som inte direkt omfattas av

förordningen. Det gäller i huvudsak s.k. icke

förvärvsaktiva EU/EES-medborgare och

tredjelandsmedborgare som är bosatta i Norden. I

förhållande till Danmark omfattas dock inte

tredjelandsmedborgare när det gäller vissa förmåner.

Ett flertal andra konventioner om social

trygghet har träffats mellan Sverige och olika

länder. Genom EU-medlemskapet är Sverige också

bundet av avtal om social trygghet mellan

gemenskapen och tredje land.

EU:s kompetens

Motioner

I motion Sf389 yrkande 5 av Lars Ohly m.fl. (v)

anges att det finns en risk att EU-samarbetet kommer

att medföra en ökad privatisering vad gäller

socialförsäkringarna, som kan hota det generella

välfärdssystemet i Sverige. Regeringen bör därför

inom EU offensivt verka för att den nationella

beslutanderätten på det sociala området bevaras även

i praktiken. Liknande yrkanden framförs av Lars Ohly

m.fl. (v) även i motionerna Sf362 yrkande 1 om

pensionssystemet och Sf263 yrkande 10 om

familjepolitiken.

Utskottets ställningstagande

Europeiska gemenskapen har inte kompetens att

harmonisera medlemsstaternas

socialförsäkringssystem. Utskottet har vid flera

tillfällen uttalat (bl.a. i yttr. 1999/2000:SfU6y

när det gällde förstärkt samarbete för att

modernisera social trygghet) att principerna om

icke-diskriminering och likabehandling av EU-

medborgare liksom krav på likabehandling av kvinnor

och män visserligen påverkar utformningen av

socialförsäkringssystemen men att själva

utformningen av och innehållet i medlemsländernas

socialförsäkringssystem är en nationell fråga. På

vissa håll inom EU finns tendenser att bitvis vilja

föra över frågor som rör de nationella sociala

trygghetssystemen till beslutsfattande inom

gemenskapen. Utskottet betonade därför att frågor om

den sociala dimensionen när det gäller en gemensam

strategi för att modernisera social trygghet handlar

om ett samarbete mellan de enskilda medlemsstaterna,

och utskottet ansåg att regeringen i olika

sammanhang och forum inom EU bör markera denna

inställning, något som utskottet i samband med

information om EU-frågor även framfört till

Socialdepartementet.

I EG-fördraget artikel 137.4 anges numera att

bestämmelserna i artikeln, som bl.a. avser

verksamhet för modernisering av systemen för socialt

skydd, inte påverkar medlemsstaternas rätt att

fastställa de grundläggande principerna för sina

system för social trygghet och inte i väsentlig grad

skall påverka den finansiella jämvikten i dessa.

När det gäller det nya konstitutionella fördraget

kan noteras att regeringen i skrivelse 2003/04:13

Europeiska konventet om EU:s framtid angav att

kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och

unionen på det sociala området bör behållas samt att

det förhållandet att beslut får fattas med

kvalificerad majoritet möjliggör framsteg på det

sociala området inom den kompetens som unionen har.

Utskottet konstaterade i sitt yttrande över

skrivelsen (yttr. 2003/04:SfU2y) att konventets

förslag i motsvarande delar inte innebär någon

ändring av EU:s kompetens.

Regeringen har givit RFV i uppdrag att göra en

genomgång av vilka problem man för närvarande

bedömer finns i internationella

socialförsäkringsfall när bl.a. förordning 1408/71

är tillämplig. I redovisningen av uppdraget den 29

oktober 2004 anger RFV bl.a. att EG-domstolen inte

håller det för omöjligt att grunda enskilda

personers rättigheter direkt på fördragets

principer. Vidare kan unionsmedborgarskapet numera

leda till vissa sociala rättigheter som vid laglig

vistelse i ett annat medlemsland inte får nekas med

åberopande av fördragets likabehandlingsprincip. RFV

anser att det sammantaget ges en bild av att EG-

domstolen inte drar sig för att utveckla den sociala

dimensionen. En medlemsstat har möjlighet att

påverka EG-domstolen genom att intervenera i mål och

föra fram sin syn på hur en viss situation bör

tolkas, men enligt RFV sker det inte i någon större

utsträckning från svensk sida.

Enligt utskottets mening ger det anförda vid

handen att regeringen även fortsättningsvis behöver

vara uppmärksam på att EU-samarbetet inte inkräktar

på den nationella beslutanderätten över

socialförsäkringssystemen. Något tillkännagivande

från riksdagens sida är däremot inte nödvändigt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf389 yrkande 5, Sf362 yrkande 1 och Sf263 yrkande

10.

Gränshinder i Norden

Motioner

Ett antal motioner av Anita Johansson m.fl. (s)

respektive Håkan Larsson (c) tar upp olika

gränshinder i Norden.

I motionerna Sf386 (s) och Sf229 (c) anges att det

finns problem vid förtidspensionering efter arbete i

mer än ett nordiskt land. Rätten till förmånen och

bedömningen av arbetsförmågan beslutas av varje land

för sig. Motionärerna anser att det antingen behövs

en harmonisering av sjukförsäkringssystemen eller

särskilda regler för dessa situationer.

I motionerna Sf385 (s) och Sf248 (c) begärs

tillkännagivanden om att den som uppbär eller skall

börja motta svensk lönebaserad föräldrapenning inte

bör nekas det med hänvisning till att barnet är

bosatt i annat nordiskt land eller att föräldrarnas

arbete i Sverige upphört.

Vidare föreslås i motionerna Sf367 (s) och Sf228

(c) ett tillkännagivande om att den svenska

lagstiftningen bör ändras så att rätten till s.k.

vilande SGI även omfattar situationer då en person

haft studiemedel från annat nordiskt land eller

annat EU/EES-land.

Två motioner tar upp gränshinder mellan Sverige och

Danmark.

I motion Sf356 av Tobias Billström m.fl. (m)

yrkande 2 anges att nuvarande utformning av

socialförsäkringssystemet kan ge besvärliga effekter

när en person arbetar i såväl Sverige som Danmark.

Som exempel nämns arbetsgivaravgifterna,

pensionsintjänande vid kortare arbete än tolv

månader samt situationen för den som är

långtidssjukskriven. Vidare är föräldrapenning och

dagisplats dåligt synkroniserade.

I motion Sf280 av Johan Linander (c) redovisas

exempel på gränshinder i Öresundsregionen.

Motionären anser att en vitbok över samtliga

gränsbarriärer bör upprättas med angivande av när de

skall vara avklarade.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen och

senast i betänkande 2003/04:SfU1 behandlat motioner

om gränshinder i Norden.

Utskottet har därvid redovisat att en särskild

utredare har haft i uppdrag av Nordiska

ministerrådet att utreda de rättigheter en nordisk

medborgare har vid bosättning, arbete, studier,

besök eller liknande i ett annat nordiskt land. En

slutrapport avlämnades i april 2002, Nordbornas

rättigheter (ANP 2002:719). I rapporten anges att

det av många skäl krävs en bättre samordning av

lagar och regelverk. Skillnader mellan länderna i

beskattningen, i de sociala välfärdsstrukturerna,

särskilt när det gäller pensioner och

familjepolitik, och inom utbildningen anges ha

skapat de flesta problemen. Nya gemensamma nordiska

regler som berör EU/EES:s kompetensområde bör dock

även gälla EU-länders medborgare, och bilaterala

överenskommelser mellan nordiska länder som reglerar

nordbors rättigheter bör undvikas.

Utskottet har tidigare även redovisat att de

svenska och danska regeringarna i maj 1999 gemensamt

gett ut rapporten Öresund - en region blir till. I

rapporten anförs om det sociala området bl.a. att

reglerna i förordning 1408/71 i vissa avseenden får

särskilt komplicerade effekter i de fall Danmark är

inblandat, eftersom Danmark skiljer sig från övriga

medlemsstater vad gäller den sociala trygghetens

finansiering såtillvida att socialavgifter knappast

existerar. I rapporten anges även att regeringarna

avser att verka för att tillämpningen av gällande

regler så långt möjligt sker på ett sätt som främjar

integrationen och att de kommer att ta initiativ

till att utarbeta en gemensam tolkning av EG-

reglerna om social trygghet. - Här kan nämnas att en

särskild överenskommelse om tillämplig lagstiftning

i vissa fall enligt förordning 1408/71 träffades

mellan Sverige och Danmark i december 2001.

Regeringen har i skrivelse 2003/04:90 redogjort

för det nordiska samarbetet under 2003 och även

arbetet med att avskaffa gränshinder. Bland annat

anges att den förre danske statsministern Poul

Schlüter under 2003 fick i uppdrag att driva på

gränshindersarbetet.

En redogörelse för arbetet och de förslag Poul

Schlüter har lagt fram på olika områden har lämnats

i oktober 2004. Bland förslagen nämns ändringar på

arbetsmarknadsområdet, bl.a. att varaktigt bosatta

tredjelandsmedborgare skall omfattas av den

gemensamma nordiska arbetsmarknaden. De nordiska

arbetsministrarna har beslutat att inte tillmötesgå

detta förslag eftersom det skulle innebära en mer

gynnsam behandling av denna grupp än av medborgare i

de nya EU-medlemsländerna så länge dessa omfattas av

övergångsregler i fyra av de nordiska länderna. I

stället har en nordisk arbetsgrupp tillsatts för att

göra en översyn av den nordiska överenskommelsen om

en gemensam nordisk arbetsmarknad. Översynen

beräknas vara klar under 2005. Här kan nämnas att

utskottet inför riksdagens godkännande av den nya

nordiska konventionen om social trygghet (bet.

2003/04:SfU7) angav att det danska undantaget i

konventionen beträffande tredjelandsmedborgare fick

godtas men att regeringen fortsättningsvis borde

verka för ett borttagande av detsamma.

I skrivelsen om det nordiska samarbetet under 2003

påpekas att det i vissa fall inte är möjligt att

uppnå ett harmoniserat nordiskt regelverk och att

det då är viktigt att medborgarna har tillgång till

korrekt och lättbegriplig information om skillnader

mellan länderna. Socialförsäkringar är ett av de

områden där behovet av information särskilt har

uppmärksammats. I skrivelsen anges vidare att ett

viktigt framsteg är ett nytt skatteavtal mellan

Sverige och Danmark. Avtalet löser vissa problem för

arbetskraftspendlarna och skapar större klarhet om

var skatt skall betalas.

Vidare kan nämnas att det inom den nordiska

socialförsäkringsgruppen pågår en granskning av

frågor om familjeförmåner, bl.a. vilket land som

betalar föräldraledighet vid flyttning under

graviditet. Avsikten är att arbetet skall

rapporteras till social- och hälsovårdsministrarna i

juni 2005.

Som ovan nämnts har RFV haft i uppdrag att göra en

genomgång av problem som finns när förordning

1408/71 är tillämplig. Av de problem som anges i

redovisningen kan i detta sammanhang anges följande.

- De olika bosättningsbegreppen skapar problem vid

tillämpningen av den nordiska konventionen om social

trygghet. Här nämns studerande som lämnar Sverige

för att studera i ett annat nordiskt land men också

personer som kommer från ett annat nordiskt land för

att studera här.

- Det har uppstått tveksamhet om användningen av

de svenska SGI-reglerna på inkomster inom EU. Frågan

är om personer som kommer till Sverige skall kunna

uppnå motsvarande SGI-skydd med hänvisning till

tidigare inkomstsituation, studier, arbetslöshet

m.m. i ett annat medlemsland. RFV anser att det är

mycket angeläget att en översyn av SGI-reglerna och

deras inverkan i gränsöverskridande situationer

görs.

- Beträffande föräldrapenningens 240-dagarsvillkor

är den rådande uppfattningen att SGI-nivån baseras

på den svenska inkomsten. Regeringsrätten har begärt

ett förhandsavgörande från EG-domstolen (Rockler C-

137/04) i frågan om 240-dagarskravet i vissa fall

kan ses som ett hinder för den fria rörligheten.

- När det gäller beräkning av inkomstrelaterad

sjukersättning eller aktivitetsersättning finns

behov av förtydligande av vad som menas med svenska

försäkringsperioder respektive försäkringstid enligt

socialförsäkringslagen. Sjukersättning och

aktivitetsersättning är inte heller i vissa andra

fall helt anpassade till bestämmelserna i förordning

1408/71.

- För gränsgångare finns situationer som kan ge

upphov till olika förmåner i form av sjukvård och

ersättning för inkomstbortfall. Det gäller t.ex.

skillnader i ländernas lagstiftning om insatser vid

rehabilitering i Norge och Sverige, inte minst då en

person har arbetat i Norge men är bosatt i Sverige.

Liknande problem finns också i förhållande till

Danmark beträffande personer som har arbetat där men

bor i Sverige och som inte längre har rätt till

sjukpenning och inte heller uppfyller villkoren för

rätt till förtidspension enligt dansk lagstiftning.

RFV drar slutsatsen att huvuddelen av de

problematiska situationerna i internationella

förhållanden har sin grund i att det svenska

socialförsäkringssystemet och förordning 1408/71

delvis vilar på olika grund. Förordning 1408/71

utgår från att en familj som helhet normalt omfattas

av ett lands socialförsäkring, medan det svenska

systemet utgår från att var och en av

familjemedlemmarna är individuellt försäkrade.

Vidare medför likabehandlingsprincipen att svensk

socialförsäkring inte kan konstruera särlösningar.

Sammantaget finner RFV att det finns stor

anledning att påbörja ett utredningsarbete för att

komma till rätta med rådande problem samt göra en

grundlig genomgång av den svenska socialförsäkringen

och dess effekter vid internationella förhållanden.

Utskottet kan således konstatera att det redan

pågår mycket arbete med att undanröja gränshinder

inom Norden och att gränshindersfrågor har blivit en

högt prioriterad uppgift i det nordiska samarbetet.

Det är viktigt att det arbetet fortskrider. Att

problemen inte alltid är begränsade till de nordiska

länderna utan gäller reglerna inom EU/EES-området

visar inte minst RFV:s redovisning.

Något uttalande från riksdagens sida är mot denna

bakgrund inte påkallat, och utskottet avstyrker

motionerna Sf356 yrkande 2, Sf280, Sf386, Sf229,

Sf385, Sf248, Sf367 och Sf228.

Socialavgifter m.m. vid internationella

förhållanden

Motioner

I motion Sf302 av Luciano Astudillo (s) anförs att

egenföretagare med medborgarskap i annat EU/EES-land

automatiskt tillhör det svenska

socialförsäkringssystemet om de inte via s.k. E 101-

intyg begärt att få fortsätta tillhöra hemlandets

socialförsäkringssystem. Så länge egenföretagaren är

begränsat skattskyldig i Sverige påförs företagaren

inte sociala avgifter. Motionären begär ett

tillkännagivande härom.

I motion Sk5 av Per Landgren m.fl. (kd, m, fp, c)

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att vissa

frågor om utlandsstationerade bör utredas. I

motionen anförs att arbetsgivaravgifter skall

betalas om utlandsstationeringen förväntas bli

mindre än ett år. Från och med den 1 januari 2001

betalas arbetsgivaravgifter även på skattepliktiga

förmåner som t.ex. boende. För utlandsstationerade

statligt anställda är motsvarande förmåner däremot

skattefria. Ytterligare problem uppstår vid

hemkomsten t.ex. när det gäller 240-dagarskravet för

beräkning av föräldrapenning.

Sven Bergström och Håkan Larsson (c) tar i motion

Sf323 upp problem för den som återvänder efter några

år som biståndsarbetare, t.ex. beräkningen av

ersättning vid sjukdom. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att de ekonomiska och sociala

villkoren bör ses över.

Utskottets ställningstagande

Utgångspunkten för den nuvarande socialavgiftslagen,

som trädde i kraft den 1 januari 2001, är att

socialavgifter skall betalas på arbetsinkomster för

personer som omfattas av den arbetsbaserade

socialförsäkringen. I internationella förhållanden

kan dock situationer liknande den som redovisas i

motion Sf302 uppstå. Enligt 3 kap. 12 §

socialavgiftslagen (2000:980) grundas nämligen

underlaget för egenavgifter på de avgiftspliktiga

nettoinkomsterna vid taxeringen till inkomstskatt.

Allmän pensionsavgift kan inte heller påföras när

det gäller inkomst av annat förvärvsarbete, eftersom

det förutsätter att personen är skattskyldig för

inkomsten enligt inkomstskattelagen (1999:1229).

Bristande överensstämmelse mellan avgifter och

socialförsäkring uppstår även i andra situationer.

I slutbetänkandet av Utredningen om

socialförsäkringens personkrets, Socialavgiftslagen

(SOU 1998:67), som låg till grund för nuvarande

socialavgiftslag, lades fram förslag bl.a. om ett

särskilt förfarande för uttag av socialavgifter i

vissa internationella fall. I proposition 2000/01:8

Ny socialavgiftslag angavs (s. 54) att regeringen då

inte tog upp utredningens förslag om ett sådant

särskilt förfarande och därmed sammanhängande

frågor, t.ex. att allmän pensionsavgift skall

betalas också i de fall den enskilde inte taxeras i

Sverige. Inte heller tog regeringen upp förslagen om

en utvidgad skyldighet att betala socialavgifter i

de fall lagen om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta artister m.fl. är tillämplig. Regeringen

angav att dessa förslag kommer att behandlas i ett

annat sammanhang.

Utskottet noterar att i en delrapport till

regeringen den 30 mars 2004 om bl.a. kontrollproblem

vid hanteringen av ansökningar om F-skatt från

utlänningar anger Skatteverket som ett problemområde

att F-skattsedel och socialförsäkringstillhörighet

inte hör ihop. För att Skatteverket skall kunna

debitera egenavgifter krävs nämligen att personen

har överskott av aktiv näringsverksamhet som skall

beskattas i Sverige. Den situationen kan uppkomma

att en utländsk näringsidkare skall omfattas av

svensk socialförsäkring på grund av att han bedriver

näringsverksamhet här utan att han skall beskattas

här. Skatteverkets uppdrag om kontrollen vid

utfärdande av F-skattsedel och av dem som redan

innehar F-skattsedel skall slutredovisas senast den

30 november 2004.

Det kan även nämnas att regeringen i skrivelse

2003/04:119 Särskilda regler under en

övergångsperiod för arbetstagare från nya

medlemsstater enligt anslutningsfördraget angav att

nuvarande regelsystem rörande

socialförsäkringsförmåner med beaktande av EG-rätten

och Sveriges internationella överenskommelser skall

ses över.

Enligt utskottets mening är det för

socialförsäkringssystemens legitimitet viktigt att

så långt som möjligt upprätthålla ett samband mellan

förmåner och avgifter på så sätt att socialavgifter

erläggs för eller av den som omfattas av den svenska

arbetsbaserade socialförsäkringen. Enligt vad

utskottet inhämtat från Skatteverket ökar problemen

med att Sverige inte kan ta ut egenavgifter eller

allmän pensionsavgift trots att personen omfattas av

den svenska socialförsäkringen. Problemen gäller

inte enbart egenföretagare utan även t.ex. utländska

artister. Liknande problem kan uppkomma när det

gäller utsända arbetstagare. Utskottet förutsätter

att regeringen nu överväger möjliga åtgärder för att

undanröja eller minska de påtalade problemen.

Med det anförda får motion Sf302 anses

tillgodosedd och avstyrks.

Fram t.o.m. med utgången av år 2000 gällde att

arbetsgivaravgifter inte togs ut på sådana

lönetillägg som, vid arbete som utförts utomlands,

betingats av ökade levnadskostnader och andra

särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.

Lönetilläggen låg inte heller till grund för

inkomstgrundad ålderspension. Dessa regler hade

ursprungligen införts år 1982 med motiveringen att

det var otillfredsställande att såväl

pensionsförmånernas som arbetsgivaravgifternas

storlek var beroende av utlandstillägget. I fråga om

vilka lönedelar som borde anses vara betingade av

ökade levnadskostnader och andra särskilda

förhållanden i sysselsättningslandet borde de regler

som gällde för skattefria utlandslönetillägg för

statligt anställda tjäna som vägledning.

I och med att den nya lagen (2000:980) om

socialavgifter infördes den 1 januari 2001 togs

undantaget för att beräkna arbetsgivaravgifter på

lönetilläggen bort, och samtidigt blev lönetilläggen

förmånsgrundande såvitt avser den inkomstgrundade

ålderspensionen och kunde beaktas vid beräkningen av

sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Som motiv för

ändringen anfördes bl.a. att det skulle strida mot

principerna i 1990 års skattereform om en likformig

och neutral beskattning av arbetsinkomster om varken

socialavgifter eller särskild löneskatt betalas på

lönetillägg vid utlandsarbete. Vidare uttalades att

ett undantag för lönetillägg vid utsändning från

Sverige skulle behöva utvidgas till alla till

Sverige utsända personer för att undvika att

diskriminera dessa. En sådan ordning skulle strida

mot de grundläggande principer som bör gälla för

avgiftsuttaget och ansågs därför mindre lämplig.

Från och med den 1 januari 2002 har införts en

skattefrihet för vissa kostnadsersättningar och

förmåner till utlandsstationerade statligt

anställda. Denna skattefrihet omfattar kostnader för

bostad på stationeringsorten, avgifter för barns

skolgång samt egna och familjemedlemmars resor till

och från tjänstgöringsorten. Sedan tidigare är

lönetillägg skattefria och därmed avgiftsfria för

anställda vid utrikesförvaltningen eller i svensk

biståndsverksamhet.

För icke-statligt anställda gäller således att

arbetsgivaravgifter betalas på samtliga lönetillägg

under utlandsstationeringen och detta även på den

del av lönetilläggen som avser att kompensera den

anställda för ökade kostnader förorsakade av

utlandstjänstgöringen. Skyldigheten för en icke-

statlig arbetsgivare att betala arbetsgivaravgifter

gäller enligt huvudregeln om utlandsvistelsen kan

antas vara längst ett år. Liknande regler om

utsändning finns i förordning 1408/71. Enligt

förordningen finns i vissa fall möjligheter till

förlängning av utsändningsperioden med ytterligare

tolv månader, och efter dispens kan

utsändningsperioden få uppgå till fem år. Även i

socialförsäkringskonventioner som Sverige ingått

finns regler om utsändning, i de flesta konventioner

begränsat till 24 månader, men det förekommer

perioder från tolv månader upp till fem år.

Under hösten 2003 beslöt näringsministern att

tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga

faktorer som försvårar vid utlandsstationering av

personal. En arbetsgrupp bestående av tjänstemän

från Närings-, Finans-, Utrikes-, Utbildnings-

och Socialdepartementen, Utlandsstationeringsgruppen (N2002/

11536/NL), har den 15 oktober 2004 redovisat sitt

uppdrag i en promemoria. Arbetsgruppen anger att de

ramvillkor som i första hand påverkar företagen

eller de enskilda i samband med beslut om

utlandsstationeringar är socialförsäkrings-,

socialavgifts- (arbetsgivaravgifts-) och

arbetslöshetsförsäkringssystemen samt möjligheterna

till svenskundervisning utomlands. Promemorian

innehåller därför en genomgång av dessa olika

regelsystem i relevanta delar och av möjligheterna

att förändra dem i en riktning som främjar

utlandsstationering.

Arbetsgruppen anger att det är tänkbart att

undanta vissa kostnadsersättningar från underlaget

för beräkning av arbetsgivaravgifter, i varje fall

om en sådan lösning görs tillämplig också i fråga om

utländska företag som sänder anställda till Sverige.

Arbetsgruppen avstår emellertid från att dra några

närmare slutsatser i denna del, eftersom en sådan

lösning inte skulle stå i överensstämmelse med

nuvarande principer för finansiering av

socialförsäkringen. Arbetsgruppen anser vidare att

det finns skäl att närmare granska om villkoren för

näringslivets utsända och deras medföljande när det

gäller socialförsäkring skall närma sig dem som

gäller för biståndsarbetare m.fl. Några beräkningar

av de statsfinansiella effekterna av förslagen har

inte gjorts.

Utskottet anser att de fortsatta övervägandena

inom Regeringskansliet i nämnda frågor bör avvaktas

och avstyrker motion Sk5 yrkande 2.

Enligt socialförsäkringslagen kommer den som lämnar

landet att anses fortfarande vara bosatt här, om

utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

Beträffande några särskilda persongrupper har

socialförsäkringen utsträckt giltighet vid

utlandsvistelse. En person som är anställd av ett

svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet

till ett sådant samfund eller en svensk ideell

organisation som bedriver biståndsverksamhet skall

anses bosatt i Sverige om utlandsvistelsen kan antas

vara längst fem år. Såväl biståndsarbetaren som

medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år är

under utlandsvistelsen försäkrade enligt den

bosättningsbaserade försäkringen. Med make likställs

sambo om de tidigare har varit gifta eller gemensamt

har eller har haft barn. I dessa fall gäller att av

de bosättningsbaserade förmånerna utbetalas

familjestödsförmåner under utlandsvistelsen. Efter

återkomsten till Sverige gäller för såväl

biståndsarbetaren som familjemedlemmarna att SGI:n

lägst fastställs till det belopp som utgjorde deras

respektive SGI omedelbart före utlandsresan. När det

gäller 240-dagarsvillkoret i föräldraförsäkringen

bortses från tiden för utlandsvistelsen. För

biståndsarbetaren gäller att efterskyddstiden i den

arbetsbaserade försäkringen börjar löpa efter

återkomsten till Sverige men för familjemedlemmarna

krävs i praktiken att den medföljande vid hemkomsten

återgår i arbete och blir försäkrad för

arbetsbaserade förmåner.

Utskottet anser sig inte kunna föreslå en utökning

av de förmåner som redan tillerkänts

biståndsarbetare och deras familjer. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Sf323.

Företagare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

företagares socialförsäkringsskydd.

Jämför reservationerna 9 (m), 10 (fp) och 11

(c).

Gällande ordning

För en person som driver näringsverksamhet i form av

ett aktiebolag beräknas SGI:n på den lön som tas ut

från bolaget (SGI på grund av inkomst av

anställning). Personen likställs således med en

anställd. Det innebär också att när han eller hon

blir sjuk är bolaget skyldigt att betala sjuklön

enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Socialavgifter

betalas på lönesumman i form av arbetsgivaravgifter.

När det gäller personer som driver

näringsverksamhet som fysisk person eller i form av

bl.a. handelsbolag, s.k. egenföretagare, räknas

SGI:n med utgångspunkt i den taxerade

nettoinkomsten, dock högst motsvarande skälig lön

för liknande arbete som anställd (SGI på grund av

inkomst av annat förvärvsarbete). Under

uppbyggnadsskedet kan SGI:n sättas högre än den

skatterättsliga nettointäkten, dock även här högst

vad som motsvarar skälig lön för liknande arbete som

anställd. Rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen

gäller inte sådan egenföretagare. Vidare gäller att

socialavgifter betalas i form av egenavgifter och i

huvudsak på den taxerade nettoinkomsten.

För egenföretagare kalenderdagsberäknas den

tillfälliga föräldrapenningen.

Motioner

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf270

tillkännagivanden i ett antal avseenden som rör

egenföretagare och socialförsäkringar. Motionärerna

anser att de skilda reglerna för SGI för anställda

respektive egenföretagare är inkonsekventa och bör

göras så likformiga som möjligt. SGI skall beräknas

som genomsnitt av den lön som egenföretagaren tagit

ut senaste två åren (yrkande 1). Vidare bör

arbetstiden beräknas på samma sätt för

egenföretagare som för löntagare vid tillfällig

föräldrapenning (yrkande 2). Regler som

diskriminerar närstående till företagare bör slopas

(yrkande 3). I motionen anges ett exempel då en

kvinna deklarerat hälften av inkomsterna från ett

lantbruk men SGI:n och därmed föräldrapenningen

blivit lägre på grund av att maken gjort

skattemässiga avsättningar. Egenföretagare eller

visstidsanställda skall inte heller riskera att stå

utan inkomstbortfallsförsäkring i händelse av

sjukdom eller föräldraskap, och det s.k.

sexmånaderskravet vid fastställande av SGI bör

därför slopas (yrkande 4).

I motion N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 7

påpekas brister i det sociala trygghetssystemet för

företagare. Motionärerna anför att en egenföretagare

har fasta kostnader vid sjukdom och

föräldraledighet. Samtidigt som företaget

tillfälligt är stängt med bortfall av inkomster

riskeras även ett mer långsiktigt inkomstbortfall

genom att kunderna söker sig till andra företag.

Detta är särskilt känsligt för företag som verkar

inom tjänstesektorn. Motionärerna kritiserar även

att den tillfälliga föräldrapenningen för en

egenföretagare beräknas per kalenderdag. Systemet är

heller inte anpassat för personer som kombinerar

eget företagande med anställning eller studier.

Även i motion MJ508 av Anita Brodén m.fl. (fp)

yrkande 4 begärs ett förbättrat socialt skyddsnät

för egenföretagare och i motion A355 yrkande 15 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anges att villkoren i

föräldraförsäkringen för företagare bör göras

likvärdiga med dem för andra personer.

I motion N398 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 7

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

reformering av trygghetssystemen som diskriminerar

småföretagare. Även dessa motionärer påpekar att

egenföretagaren vid sjukdom och föräldraledighet

dels har fasta kostnader, dels riskerar att tappa

kunder som söker sig till andra företag.

Egenföretagaren får också lägre tillfällig

föräldrapenning än anställda. Motionärerna anser att

samma villkor skall gälla för företagare som för

anställda.

Vidare begärs i motion Sf313 av Sofia Larsen (c)

en översyn av trygghetssystemen för småföretagare.

Som exempel på skevhet nämns beräkningen av

tillfällig föräldrapenning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare och senast i betänkande

2003/04:SfU1 behandlat motioner om de sociala

trygghetssystemen för företagare bl.a. ur de

aspekter som tas upp i nu aktuella motioner.

Utskottet ifrågasatte därvid om det är rimligt att

en person, särskilt när han eller hon redan har ett

upparbetat socialförsäkringsskydd, skall riskera att

ställas utan försäkringsskydd under

uppbyggnadsskedet av en verksamhet bara av det

skälet att vederbörande valt aktiebolagsformen för

verksamheten. Utskottet, som noterade att

bestämmelserna redan hade uppmärksammats inom

Regeringskansliet, ansåg det angeläget att

regeringen skyndsamt återkommer med förslag

beträffande företagarnas ekonomiska situation.

Däremot motsatte sig utskottet en sådan

principiell förändring av socialförsäkringens

konstruktion att SGI:n för en egenföretagare skulle

kunna täcka även kostnader i verksamheten och

således mer eller mindre beräknas på verksamhetens

bruttoinkomst.

Vid beräkning av SGI skall enligt RFV:s

föreskrifter RFFS 1998:12 endast sådan inkomst

beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills

vidare få av eget arbete under minst sex månader i

följd. Av RFV:s Vägledning 2004:5 framgår att denna

bestämmelse inte innebär att en person i realiteten

måste ha ett arbete som varar minst sex månader i

sträck för att inkomsten skall kunna ingå i

beräkningen av årsinkomsten, utan den försäkrades

framtida avsikt med sitt förvärvsarbetande skall

vägas in i bedömningen.

Vad gäller beräkningen av tillfällig

föräldrapenning till egenföretagare hänvisade

utskottet till följande. Tidigare beräknades

tillfällig föräldrapenning per kalenderdag för alla.

Reglerna ändrades 1987 (prop. 1986/87:69, bet. SfU

1986/87:12) så att tim- eller dagberäknad tillfällig

föräldrapenning enligt huvudregeln gäller för

försäkrad med inkomst av anställning. För

egenföretagare kalenderdagsberäknas således

fortfarande den tillfälliga föräldrapenningen,

vilket i praktiken innebär att företagare i regel

får en lägre ersättning per dag. Som motiv till

detta angavs bl.a. att den som arbetar som

egenföretagare inte omfattas av arbetstidslagen och

därför själv har möjlighet att förlägga sina

arbetstider på ett lämpligt sätt. Det kunde för den

försäkrade vara svårt att avgöra hur han eller hon

skulle ha arbetat om han eller hon inte hade vårdat

sjukt barn, och därför ansågs det inte möjligt att

utge ersättning för det antal timmar som

egenföretagaren skulle ha arbetat.

IBIS-utredningen ansåg i betänkande SOU 1997:85

att den tillfälliga föräldrapenningen till en

egenföretagare skulle kunna anpassas efter

årsinkomsten fördelad på arbetsdagar beräknade efter

en femdagarsvecka. Med hänsyn till de besparingar

utredningen skulle göra inom sjukförsäkringen ansåg

sig utredningen dock inte kunna föreslå några

ytterligare förändringar som medförde

kostnadsökningar.

Utskottet konstaterade att kalenderdagsberäkningen

medför att egenföretagare missgynnas vid uttag av

tillfällig föräldrapenning. IBIS-utredningen hade

redovisat en teknisk lösning på problemet men av

kostnadsskäl inte kunnat lägga fram något förslag.

Av kostnadsskäl ansåg sig inte heller utskottet

kunna föreslå en sådan regeländring.

Utskottet avstyrkte även en motion om ändrade

regler för beräkning av SGI när makar gemensamt

driver förvärvsverksamhet.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i de

frågor som tas upp i nu behandlade motioner.

Utskottet noterar därvid att det i direktiven till

den inledda översynen av socialförsäkringarna (dir.

2004:129) anges att särskilt fokus skall ägnas

trygghetssystemen för egenföretagare i syfte att

försäkringsvillkoren skall bli tydligare, enklare

och mer förutsägbara.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf270 yrkandena 1-4, Sf313,

MJ508 yrkande 4, N398 yrkande 7, N413 yrkande 7 och

A355 yrkande 15.

Konstnärers socialförsäkringsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

konstnärers socialförsäkringsskydd.

Jämför reservation 12 (m, fp, kd, c).

Motioner

I motion Kr239 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkandena 6

och 7 framhålls att det karakteristiska för

konstnärsyrket är att det tar lång tid att etablera

sig som konstnär och att inkomsterna är ojämna över

tiden. För konstnärerna behövs därför mer

individanpassade socialförsäkringssystem. För en

konstnär som är egenföretagare gäller i nuvarande

system att sjukpenningen grundas på nettoinkomsten.

Kostnader som t.ex. ateljéhyra ersätts således inte.

Konstnären bör därför få möjlighet att komplettera

sjukpenningen med en tilläggsförsäkring.

Tilläggsförsäkringen skall även täcka inkomstförlust

vid föräldraförsäkring, havandeskapspenning och

arbetsskadeförsäkring. I yrkande 11 föreslås ett

tillkännagivande om behovet av att utveckla

försäkringsalternativ. Inbetalda egenavgifter bör i

så fall tillfalla den försäkringslösning konstnären

valt.

I motion Kr357 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m,

fp, c) yrkande 1 anges att det krävs anpassningar av

samhällets trygghetssystem så att de tar rimlig

hänsyn till konstnärernas speciella arbetsvillkor

och livssituation.

Utskottets ställningstagande

En särskild utredare har haft i uppdrag att

kartlägga hur gällande trygghetssystem inom bl.a.

socialförsäkringsområdet förhåller sig till

konstnärlig verksamhet. I betänkandet Konstnärerna

och trygghetssystemen (SOU 2003:21) anger utredaren

bl.a. att analysen visar att merparten av de problem

konstnärer möter i de olika trygghetssystemen ligger

i tillämpningen och mera sällan i lagar och

förordningar. Orsaken till problemen har att göra

med en brist på samsyn och samordning av

konstnärernas ärenden i de olika systemen. Bland

annat därför borde stat och myndigheter på området

överväga en mer samlad hantering av konstnärernas

ärenden. I avsnittet om det generella

välfärdssystemet och inkomstbortfallsprincipen anges

att inkomstskillnaderna mellan konstnärer och

konstnärskategorier är betydande, men för stora

grupper av konstnärligt yrkesverksamma är

inkomsterna låga. Det innebär att deras

inkomstbortfall i händelse av sjukdom m.m. också är

lågt - dvs. ersättningsnivåerna är låga. Detta

grundproblem går i det stora hela inte att lösa i

socialförsäkringssystemen, så länge

inkomstbortfallsprincipen ligger fast. Utredaren

konstaterar att alltför låga inkomster är ett

kulturpolitiskt problem.

Utskottet vidhåller att inkomstbortfallsprincipen

även fortsättningsvis bör gälla i

socialförsäkringssystemet. Det är också

utgångspunkten för den breda översyn av

socialförsäkringarna som nu inleds (dir. 2004:129).

Utskottet vill emellertid även hänvisa till att

regeringen i budgetpropositionen (utg.omr. 17, s.

47) anger att de statliga stöden och ersättningarna

ger många yrkesverksamma konstnärer ekonomisk

grundtrygghet och möjlighet att försörja sig på

konstnärligt arbete. Fortfarande är det dock svårt

för många etablerade konstnärer att försörja sig på

sitt konstnärliga arbete. Därför är det enligt

regeringen viktigt att utveckla konstnärernas

arbetsmarknad.

I budgetpropositionen föreslås även satsningar för

att möjliggöra en kompletterande ålderspension för

de grupper inom institutionerna som har en lägre

pensionsålder än den gängse, t.ex. dansare och

sångare. Vidare har regeringen, i samråd med

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, nyligen aviserat

ett antal nya pensionslösningar för de statligt

stödda scenkonstinstitutionerna. Ytterligare medel

skall tillföras för att täcka merparten av de ökade

kostnaderna för pensionspremier. En grupp

frilansande konstnärer omfattas numera av särskilda

kompletterande avtalspensioner. Som ett led i

arbetet att förbättra konstnärers ekonomiska och

sociala situation föreslås i budgetpropositionen

även att Konstnärsnämnden får ett vidgat uppdrag

inom sitt verksamhetsområde. Avsikten är att öka

kunskapen om de generella trygghetssystemens

utformning och tillämpning samt möjliggöra en stöd-

och rådgivningsfunktion för konstnärer i frågor som

rör trygghetssystemen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Kr239 yrkandena 6, 7 och 11 samt Kr357 yrkande 1.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning

vid arbetsoförmåga som omfattar sjukpenning,

rehabilitering, närståendepenning, aktivitets- och

sjukersättning (f.d. förtidspension),

handikappersättning samt ersättning vid arbets- och

kroppsskador. Från och med 2005 omfattas även

utgifterna för bostadstillägg till de personer som

uppbär aktivitets- eller sjukersättning.

Även anslagen för socialförsäkringens

administration ingår i detta område och avser t.o.m.

utgången av 2004 Riksförsäkringsverket (RFV) och de

allmänna försäkringskassorna och fr.o.m. 2005 den

nya myndigheten Försäkringskassan.

Riksdagen har för budgetåret 2004, i enlighet med

regeringens förslag, fastställt ramen för

utgiftsområde 10 till 129 691 miljoner kronor (bet.

2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47).

Ramen är beräknad att kunna innefatta kostnader

med anledning av en återgång till 14 dagars

sjuklöneperiod samt en återgång till en sjukpenning

som motsvarar 80 % av SGI i enlighet med förslag av

regeringen i proposition 2004/05:21 Drivkrafter för

minskad sjukfrånvaro. Dessa förslag behandlas

samtidigt av utskottet i betänkande 2004/05:SfU5.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:1

Sjukpenning och rehabilitering m.m. Därmed

bör riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget.

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om

bl.a. information om sjukförsäkringens syfte,

läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen,

studier vid sjukskrivning, flexibel

sjukpenning, samverkan i rehabiliteringen och

andra rehabiliteringsfrågor,

närståendepenning och SGI.

Jämför reservationerna 13 (kd), 14 (m, fp,

kd, c), 15 (m), 16 (kd), 17 (fp), 18 (kd), 19

(mp), 20 (m), 21 (m), 22 (m), 23 (m), 24 (m),

25 (kd), 26 (m, fp), 27 (kd), 28 (c), 29 (v),

30 (m), 31 (m), 32 (fp), 33 (kd, c), 34 (fp,

kd, c), 35 (m, fp, kd, c), 36 (fp), 37 (kd),

38 (c), 39 (fp), 40 (c) och 41 (v, mp).

Gällande ordning

Enligt sjuklönelagen, SjLL, har arbetstagare under

de första 21 dagarna av ett sjukfall rätt till

sjuklön från arbetsgivaren. Rätten till sjuklön

gäller fr.o.m. den första dagen av

anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden

kortare än en månad inträder dock rätten till

sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt

anställningen och därefter varit anställd 14

kalenderdagar, i princip i följd.

För den första dagen i sjuklöneperioden betalas

ingen ersättning (karensdag). För de återstående

dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra

anställningsförmåner.

Antalet karensdagar är begränsat till tio under en

tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en

arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas

medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön

under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan

besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges

sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får

ersättning från sjukförsäkringen. Vidare gäller ett

utökat särskilt högriskskydd för den som har en

sjukdom som medför risk för en eller flera längre

sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Även i

dessa fall får arbetsgivaren ersättning från

sjukförsäkringen. Däremot utges inte sjuklön för

karensdag.

Med anledning av beslut om förlängning av

sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 juli 2003 från 14

till 21 dagar har även beslutats om ett

obligatoriskt högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader

för arbetsgivare som har en årlig lönesumma som

högst uppgår till 160 prisbasbelopp.

Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sedan

den 1 juli 2003 utgör sjukpenningen 80 % av 97 % av

SGI, vilket motsvarar 77,6 % av hel SGI. Om den

sjukskrivne är arbetslös kan dock sjukpenning utgå

högst med det belopp som motsvarar det högsta

beloppet inom arbetslöshetsförsäkringen (för

närvarande 521 kr/dag). För den som inte omfattas av

SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges

sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början.

Sjukpenning utges dock inte för den första dagen i

sjukperioden (karensdag). Antalet karensdagar är

begränsat till högst tio under en

tolvmånadersperiod.

SGI är den årliga inkomst i pengar som en

försäkrad kan antas komma att tills vidare få för

eget arbete, antingen som arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller

på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade

har en SGI som uppgår till minst 24 % av

prisbasbeloppet. Vid beräkning av SGI bortses från

inkomster som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

Försäkringskassan har sedan 1992 års

rehabiliteringsreform ett ansvar för att samordna

samhällets resurser för att återge en sjukskriven

person möjlighet att förvärvsarbeta.

Arbetsgivaren har i första hand ansvaret för att

uppmärksamma och utreda sina anställdas behov av

rehabilitering och att åtgärder kommer till stånd.

Från och med den 1 juli 2003 är arbetsgivarens

rehabiliteringsutredning obligatorisk.

Rehabiliteringsersättning utges under vissa

förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga

till följd av sjukdom är nedsatt med minst en

fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad

rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av

rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av SGI,

och ett särskilt bidrag. För samverkan, köp av

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och

arbetstekniska hjälpmedel m.m. avsätts särskilda

medel.

Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465)

om ersättning och ledighet för närståendevård till

den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en

närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges

även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet

ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för

varje person som vårdas. För vård av en person som

fått hiv-infektion genom smitta av blod eller

blodprodukter inom den svenska sjukvården gäller

rätten till ersättning under 240 dagar. Antalet

dagar räknas för den person som vårdas.

Närståendepenning utges med 80 % av SGI och kan

utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.

I juni 1994 infördes lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst (Socsam). Socsam innebär att de

medverkande huvudmännen bildar en gemensam politisk

ledning med ansvar för verksamheter inom

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst. Syftet är att uppnå en effektivare

resursanvändning genom att skapa formella

förutsättningar för huvudmännen att prioritera

samordnade insatser över sektorsgränserna. Genom

beslut förra året förlängdes försöksverksamheten med

vissa begränsningar till utgången av 2006.

Enligt 18 kap. 2 § AFL får försäkringskassan sedan

den 1 januari 1998 träffa överenskommelse om

frivillig samverkan med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd i syfte att stödja dem som behöver

särskilda insatser inom rehabiliteringsområdet

(Frisam). Syftet är att uppnå en effektivare

användning av tillgängliga resurser. De enskilda

aktörerna själva skall besluta om att bedriva

samverkan utifrån lokala förutsättningar och behov.

Frisam är inte någon försöksverksamhet utan en

permanent samverkansform. Samordning kan ske mellan

två eller flera parter.

Från och med den 1 januari 2004 gäller lagen

(2003:1210) om finansiell samordning av

rehabiliteringsinsatser mellan allmän

försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och

landsting. Finansiell samordning kan ske frivilligt

mellan en försäkringskassa, ett landsting, en

länsarbetsnämnd samt en eller flera kommuner.

Därigenom skall en effektiv resursanvändning

underlättas. Den finansiella samordningen skall

bedrivas genom ett fristående samordningsorgan, vari

de samverkande parterna är representerade.

Målgruppen för den finansiella samordningen utgörs

av människor som är i behov av samordnade

rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande

parterna för att uppnå eller förbättra sin förmåga

till förvärvsarbete.

Genom de ändrade förutsättningarna för

finansiering av samverkansinsatser, i enlighet med

proposition 2002/03:2, disponerar

försäkringskassorna fr.o.m. 2003 högst 5 % av

sjukpenninganslaget (1,9 miljarder kronor 2003 och

1,8 miljarder kronor 2004) för samverkan inom

rehabiliteringsområdet.

Propositionen

Sjukförsäkring

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,

rehabilitering och närståendepenning inklusive

statlig ålderspensionsavgift. Anslagsposten

Rehabilitering har fr.o.m. år 2003 delats upp i två

poster, Rehabiliteringspenning och

Arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster m.m.

Från och med 2003 finns ytterligare en anslagspost -

Förnyelse av den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 till anslag 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m. anvisar ett ramanslag på 41

370,3 miljoner kronor.

Regeringen framhåller i propositionen att avsikten

är att sjuklöneperiodens längd skall återställas

till två veckor fr.o.m. den 1 januari 2005. Från

samma datum skall inte heller sjukpenningen beräknas

på en SGI multiplicerad med faktorn 0,97. Anslaget

har av denna anledning justerats upp med

2 340 miljoner kronor.

Det nationella målet för ökad hälsa i arbetslivet

lyder fr.o.m. 2003: Frånvaron från arbetslivet på

grund av sjukskrivning skall i förhållande till 2002

halveras fram till 2008. Parallellt skall antalet

nya aktivitets- och sjukersättningar minska och

hänsyn tas till den demografiska utvecklingen under

perioden.

I propositionen anges att orsakerna till att

sjukfrånvaron har ökat kraftigt sedan 1997 är

komplexa och omdiskuterade. De undersökningar och

den forskning som hittills redovisats på området

visar att det finns ett flertal orsaker till

utvecklingen. De viktigaste som har pekats ut kan

sammanfattas enligt följande: En åldrande

arbetskraft, bristande incitament för arbetsgivare

att vidta åtgärder för att minska sjukfrånvaron,

hårdare krav i arbetslivet, sämre psykosocial

arbetsmiljö, brister i arbetsgivarnas och

försäkringskassornas rehabiliteringsarbete, långa

väntetider inom hälso- och sjukvården, låga

arbetslöshetstal samt förändrade attityder till

sjukskrivning hos läkare, enskilda individer och

arbetsgivare.

Vidare framhålls i propositionen att sjukfrånvaron

i första hand är ett problem för den enskilde, men

de senaste årens höga sjukfrånvaro har också haft

betydande ekonomiska konsekvenser för samhället.

Utvecklingen har inneburit en mycket hård belastning

på socialförsäkringssystemen för sjukpenning samt

sjuk- och aktivitetsersättning. Även om utvecklingen

nu har vänt i fråga om antalet sjukfall, fortsätter

antalet personer som uppbär aktivitets- och

sjukersättning att öka. Detta innebär att de samlade

kostnaderna för sjukförsäkringen i stort sett ligger

kvar på en hög nivå och alltjämt riskerar att tränga

undan andra viktiga välfärdssatsningar. Därför är

det angeläget att alla berörda parter bidrar för att

ytterligare minska sjukskrivningarna och det är

också en av regeringens högst prioriterade frågor.

Sjukfrånvaron är mycket ojämnt fördelad. Kvinnor

har väsentligt högre sjukfrånvaro än män. Äldre har

högre sjukfrånvaro än yngre. Sjukskrivning är

vanligare bland arbetslösa och de som upprepade

gånger varit arbetslösa. Det finns också stora

skillnader mellan regioner, med högre sjukfrånvaro i

de nordliga länen jämfört med de flesta län

söderöver. Vissa branscher utmärks av mer

sjukfrånvaro och låg utbildningsgrad och låga

lönenivåer tenderar att samvariera med

sjukfrånvaron. Den höga sjukfrånvaron bland unga män

och både yngre och äldre kvinnor är särskilt

oroande. Det måste finnas möjlighet att kombinera

arbete med familj och fritid. Ledarskap och

arbetsorganisation är av avgörande betydelse på de

enskilda arbetsplatserna. De anställda måste känna

delaktighet i arbetet och jämställdheten måste

stärkas både på arbetsplatserna och utanför för att

möjliggöra deltagande i arbetslivet på lika villkor.

Under 2003 gjordes stora satsningar för att komma

till rätta med den fortsatt höga frånvaron i

arbetslivet på grund av sjukdom. Bland annat

genomfördes från den 1 juli 2003 förändringar i

sjukförsäkringen i syfte att öka precisionen vid

sjukskrivning (prop. 2002/03:89). En viktig

utgångspunkt har varit att den återstående

arbetsförmågan bör tas till vara i ökad

utsträckning. Uppmärksamheten bör vara riktad på den

arbetsförmåga som den försäkrade har - inte på

arbetsoförmågan. Underlagen för beslut om

sjukskrivning skall bli bättre och utbildningen i

försäkringsmedicin förstärkas och försäkringsläkarna

skall bli fler. Vidare skall försäkringskassan vid

behov begära att en försäkrad deltar i ett

avstämningsmöte för bedömning av det medicinska

tillståndet, arbetsförmågan samt behovet av och

möjligheterna till rehabilitering. Dessa

regeländringar har enligt RFV bl.a. inneburit en

större aktivitet hos försäkringskassorna, främst

genom att man tidigare i sjukfallen strävar efter

ett adekvat beslutsunderlag. Detta förändringsarbete

har således påbörjats under 2003 och regeringen

bedömer och utgår ifrån att effekterna av detta

arbete kommer att få fullt genomslag under 2004 och

kommande år.

Antalet nettodagar med sjukpenning minskade 2003

för första gången sedan 1997. Minskningen under

detta år jämfört med 2002 uppgick till 4,3 %. Under

första halvåret 2004 har antalet nettodagar minskat

med 13 % jämfört med motsvarande tid 2003. Den

nedåtgående trenden av antalet nettodagar har

således förstärkts.

Regeringen framhåller att utvecklingen inom

området dock är fortsatt oroande, framför allt med

hänsyn till det fortsatt stora antalet

långtidssjukskrivna som finns. Dessa sjukfall

genererar stora kostnader för försäkringen eftersom

de står för en stor andel av de utbetalda

nettodagarna med sjukpenning. I slutet av maj 2004

hade totalt 122 000 personer varit sjukskrivna

längre tid än ett år.

Arbetet med att minska kostnaderna för ohälsan

fortsätter och kan komma att intensifieras om det är

nödvändigt. Den fortsatta inriktningen på politiken

är bl.a. att fullfölja arbetet mot ohälsan i

arbetslivet med ytterligare åtgärder inom bl.a.

ramen för både 11-punktsprogrammet och de delar i

121-punktsprogrammet som rör arbetslivet. Vidare ges

RFV i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen

utforma försäkringsmedicinska riktlinjer för

sjukskrivning. En särskild utredare ges i uppdrag

att göra en översyn av arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar och därvid även utreda i vilka

fall som Försäkringskassan skall kunna köpa

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. Frågan

om att införa drivkrafter för hälso- och sjukvården

för att minska sjukskrivningarna skall utredas.

Regeringen lämnar förslag om drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro. I detta ingår förslag om förkortade

tidsfrister för rehabiliteringsplaner och

avstämningsmöten samt om efterkontroll av beviljade

sjukersättningar som inte är tidsbegränsade. Olika

informations- och utbildningsinsatser görs under

hösten. Den nya sammanhållna statliga myndigheten

för socialförsäkringens administration införs.

Försäkringskassan kommer under 2005 att få behålla

den resursförstärkning av administrationen för

arbetet mot ohälsan som infördes 2003 samt få ett

resurstillskott för administrativa kostnader med

anledning av förslaget om Drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro.

Rehabilitering

Regeringen framhåller att av de sjukfall som varat längre än

ett år och som avslutades under 2003 övergick cirka

hälften till sjuk- och aktivitetsersättning och att

det är oroväckande att återgång i arbete från

långvarig sjukskrivning sker i alltför liten

utsträckning. Socialförsäkringsadministrationens

arbete med att förkorta sjukperioderna och återföra

sjukskrivna till arbetslivet behöver förbättras.

Visserligen har resultaten inom verksamhetsområdet

Åtgärder mot ohälsa förbättrats jämfört med 2002.

Antalet sjukskrivna som varit aktuella för samordnad

rehabilitering har ökat. Av dessa har ca 69 % ökat

sin arbetsförmåga sex månader efter avslutad

rehabilitering, vilket innebär att RFV:s riksmål på

65 % har uppnåtts. Det är dock fortfarande alltför

många sjukskrivna som är passivt sjukskrivna utan

att delta i, eller få erbjudande om, någon form av

rehabiliteringsåtgärd. Endast 8-10 % av dem som har

varit sjukskrivna mer än 60 dagar har

försäkringskassan funnit vara i behov av samordnad

rehabilitering. Dessutom är det alltför få av de

sjukskrivna som vet vem som är deras kontaktperson

på försäkringskassan, knappt hälften (49 %) av

männen och 59 % av kvinnorna. Dessa resultat är

oacceptabla med tanke på de resurser som tillförts

socialförsäkringsadministrationen för arbetet mot

ohälsan.

Arbetsgivarens ansvar för de anställdas

rehabilitering är centralt. För att förtydliga detta

ansvar har reglerna ändrats så att arbetsgivaren

alltid har skyldighet att utreda en arbetstagares

behov av rehabiliteringsåtgärder.

Rehabiliteringsutredningen skall lämnas till

försäkringskassan senast när sjukfallet pågått i

åtta veckor. Under hösten 2004 avser regeringen att

lämna förslag som innebär att försäkringskassan

skall, senast två veckor efter det att

arbetsgivarens rehabiliteringsutredning kommit till

försäkringskassan, upprätta en rehabiliteringsplan

om det är aktuellt med arbetslivsinriktad

rehabilitering.

Regeringen vill också betona vikten av att de

gemensamma metoder som RFV och försäkringskassorna

har tagit fram, och som syftar till att regelmässigt

informera Arbetsmiljöverket om de arbetsgivare som

inte genomför rehabiliteringsutredningar, tillämpas

i hela landet.

Avstämningsmötet, där den sjukskrivne,

försäkringskassan, arbetsgivaren och läkaren möts,

är av central betydelse för att klarlägga

förutsättningarna för arbetsåtergång och planera de

insatser som behöver vidtas. Avstämningsmöten har

dock ännu inte kommit i gång i önskad omfattning.

Det beror på att arbetsmetoden ännu inte har

etablerats på försäkringskassorna. Regeringen vill

betona vikten av RFV:s arbete med att under 2004 mer

kraftfullt etablera avstämningsmötet som arbetsmetod

på försäkringskassorna.

Under 2003 har försäkringskassorna i ökad

utsträckning använt de medel som får användas för

köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster.

Jämfört med 2002 har köpen ökat med 239 miljoner

kronor till drygt 803 miljoner kronor. Cirka

475 miljoner kronor har lagts på köp av utredningar

och resterande har använts för aktiva

rehabiliteringsåtgärder. De resurser som tillförts

försäkringskassorna för att anställa personer som

kan arbeta med den samordnade rehabiliteringen bör

delvis kunna förklara den ökade användningen av

dessa medel.

Huvuddelen av medlen för köp av

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster används

för att utreda arbetsförmågans nedsättning och för

att kartlägga möjligheterna till arbetslivsinriktad

rehabilitering. Det andra användningsområdet är

aktiva rehabiliteringsåtgärder. Regeringen anser att

medlen framför allt bör användas för utredningar.

Att finansiera åtgärder, såsom t.ex. arbetsträning

och utbildning, som kan genomföras inom eller i

anslutning till den egna verksamheten är

arbetsgivarens ansvar. Det bör därför övervägas att

försäkringskassans medel endast får användas för köp

av åtgärder till personer som inte antas kunna

återgå till sin ordinarie arbetsgivare. Regeringen

avser att närmare utreda denna fråga.

En förnyelse av den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen har inletts. Regeringen har givit

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och RFV i uppdrag att

inleda en förnyelse av den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen genom metodutveckling dels vad

avser tidig fördjupad bedömning av arbetsförmågan

och behovet av rehabilitering, dels vad avser

försäkringskassornas handläggning av sjukfall och

rehabiliteringsärenden. Därtill genomförs en

pilotverksamhet med en samordnad organisation mellan

försäkringskassan och arbetsförmedlingen för

sjukskrivna arbetslösa (FAROS). Vidare lämnade AMS

och RFV ett förslag i juni 2003 att regeringen skall

ge AMS ett tydligt uppdrag och resurser för att

bedriva en verksamhet för arbetslösa sjukskrivna och

sjukskrivna med en anställning som de inte kan

återgå till. Även de som efter att ha uppburit sjuk-

eller aktivitetsersättning återfått arbetsförmågan

skall kunna erbjudas stöd. Regeringen beslutade i

december 2003 att ge AMS och RFV ett kompletterande

uppdrag med syfte att underlätta för

långtidssjukskrivna, som har ett arbete som de inte

kan återgå till, att åter komma i arbete. Uppdraget

innebär att myndigheterna inom ramen för den

pågående pilotverksamheten FAROS skall pröva och

utveckla en samordnad organisation för

arbetslivsinriktad rehabilitering för sjukskrivna

med en anställning som de inte kan återgå till samt

därvid pröva ett särskilt anställningsstöd för

långtidssjukskrivna. Arbetet skall bedrivas t.o.m.

den 31 december 2004.

Den lag om finansiell samordning som trädde i

kraft den 1 januari 2004 ger försäkringskassa,

länsarbetsnämnd, kommun och landsting nya

möjligheter i arbetet med personer som är i behov av

samordnade rehabiliteringsinsatser för att uppnå

eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete. I

den nya socialförsäkringsmyndigheten kommer

försäkringsdelegationerna att ges en viktig roll i

denna samordning. Lagen om finansiell samordning har

dock ännu inte börjat tillämpas. Enligt vad

regeringen erfarit pågår däremot runtom i landet

diskussioner mellan lokala och regionala parter om

att bedriva finansiell samordning. Regeringen vill

betona de möjligheter som den finansiella

samordningen ger och kommer noga att följa detta

arbete.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Moderaterna

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf347 yrkande 10 i

denna del att riksdagen anvisar 15 750 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I samma

motion yrkande 2 begärs att SGI skall beräknas på

ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomst.

Motionärerna anser att det är mer rimligt att

ersättningen grundas på inkomst man faktiskt haft än

på en förväntad inkomst samt att det är mer rättvist

för den som har ojämna inkomster att grunda

ersättningen på 24 i stället för 12 månaders

inkomst.

I motionen yrkande 1 begärs att en andra karensdag

införs. Högriskskyddet i sjuklönen skall omfatta

även denna karensdag. Vidare begärs i motionen

yrkandena 4 och 5 att ersättningsnivån i

sjukförsäkringen skall sänkas dels till 75 % av SGI

från den 15:e till den 182:a sjukdagen, dels till 65

% av SGI fr.o.m. den 183:e sjukdagen. Motionärerna

framhåller att det måste finnas en tydlig självrisk

för att försäkringen inte skall överutnyttjas.

Slutligen begär motionärerna i yrkande 7 ett

tillkännagivande om att sjukskrivningarna på grund

av trafikolyckor skall överföras från den allmänna

sjukförsäkringen till den obligatoriska

trafikskadeförsäkringen.

Folkpartiet

I motion Sf403 yrkande 13 i denna del av Bo Könberg m.fl. (fp)

begärs att riksdagen anvisar 2 620 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit.

I motionen yrkande 2 begärs ett beslut om en

utvidgad lag om finansiell samordning mellan allmän

försäkringskassa, hälso- och sjukvård, kommun och

länsarbetsnämnd med bl.a. mer lokala initiativ,

kortare väntetider och kortare sjukskrivningstider

och utan hinder för samordningen. Även i motion

So612 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande med denna innebörd.

Vidare begärs i motion Sf403 yrkandena 3, 9 och 11

att en försöksverksamhet inleds under 2005-2007 i

några landstingsområden varvid statsbidragen till

sjukvården ökas med ett belopp motsvarande 20 % av

statens sjukpenningkostnad samtidigt som landstingen

övertar ett delansvar för 20 % av

sjukpenningkostnaderna. Vidare anser motionärerna

att huvudregeln bör vara att sjukpenningen

bortfaller om den försäkrade nekar till

rehabilitering. Slutligen begärs en begränsning av

behörigheten för en läkare med viss

specialistutbildning att för längre tids sjukpenning

skriva sjukintyg som grundas på diagnoser inom en

annan medicinsk specialitet.

I motion So357 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs i yrkande 7 att närståendepenning från den 1

januari 2005 skall kunna betalas ut i upp till 120

dagar.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359 yrkande 26 i denna

del att riksdagen anvisar 4 460 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 8 och 10 liksom även i

motion A353 yrkande 8 av Annelie Enochson m.fl. (kd)

begärs att en ny rehabiliteringsförsäkring införs i

enlighet med den modell som föreslagits av Gerhard

Larsson i utredningsbetänkandet SOU 2000:78, och med

en offentlig aktör. Motionärerna anser att det är

viktigt att reformen får genomslag så fort som

möjligt. Framgångsrik rehabilitering är mycket

lönsam samhällsekonomiskt. Riksdagen bör fatta ett

principbeslut och ge regeringen i uppdrag att

påbörja erforderligt lagstiftningsarbete.

I motion Sf359 yrkandena 9, 20, 23 och 24 begärs

att regeln om att en rehabiliteringsutredning alltid

skall göras av arbetsgivarna upphör till förmån för

införandet av rehabiliteringsförsäkringen. Därtill

bör ytterligare en karensdag införas med bibehållet

högriskskydd på 10 dagar. Arbetsgivaravgiften skall

i stället höjas för företagen med 0,28

procentenheter. Vidare begärs ett tillkännagivande

om finansiell samordning. Den nuvarande lagen om

finansiell samordning begränsar möjligheterna till

samordning och förhindrar värdefulla lokala

initiativ. AMS måste vara mer delaktig.

Kristdemokraternas förslag till

rehabiliteringsförsäkringen har ett

individperspektiv som nu saknas. Motionärerna anser

även att en ny modell för trafikförsäkringen bör

införas som innebär att samtliga

personskadekostnader i samband med trafikolyckor

förs över från sjukförsäkringen till

trafikförsäkringen fr.o.m. den 1 juni 2005.

Slutligen begär motionärerna i yrkande 22 att SGI

skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste två

årens inkomster. Skattepliktiga förmåner samt

semesterersättning skall även vara SGI-grundande.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf369 yrkande 1 i

denna del att riksdagen anvisar 7 100 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna framhåller minskade

sjukpenningkostnader med anledning av satsningar på

rehabilitering och en historisk beräkning av SGI. I

samma motion yrkande 3 begärs att av anslaget skall

2,4 miljarder kronor användas till rehabilitering

och finansiell samordning. I yrkande 5 begärs att

200 miljoner kronor flyttas från anslaget till

utgiftsområde 15 för finansiering av lönebidrag som

ses som ett bra komplement till andra former av

rehabilitering.

I samma motion yrkandena 2 och 4 begärs att en

rehabiliteringsgaranti införs, som bl.a. innebär att

en obligatorisk läkarundersökning genomgås, en

rehabiliteringsplan upprättas samt att sjukpenning

växlas mot rehabiliteringsersättning efter vissa

tidsfrister. Den försäkrade skall även ha en

kontaktperson - en s.k. rehabiliteringslots. Om

rehabiliteringsgarantin inte uppfylls skall den

försäkrade inom vissa ramar få kostnadstäckning för

adekvata rehabiliteringstjänster som skall kunna

köpas av t.ex. privata aktörer.

Slutligen begärs i yrkandena 6, 7 och 8 att SGI

skall beräknas på genomsnittet av de 24 senaste

månaderna, att ersättningsnivån i

sjukförsäkringssystemet sänks till 70 % av SGI med

undantag för personer med försörjningsansvar för

barn under 18 år samt att karensdagen skall motsvara

en hel dags arbete.

Övriga motioner

Sjukförsäkringsfrågor

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359 yrkande 3 ett

tillkännagivande om ett vidgat perspektiv på

ohälsans orsaker. Motionärerna framhåller - utan att

förringa arbetsplatsens betydelse - att det finns

ett flertal orsaker till den ökade sjukfrånvaron och

att människors svårigheter att få hela livspusslet

att gå ihop skapar en betydande del av ohälsan.

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf347

yrkande 6 att fr.o.m. den 1 januari 2006 skall

summan av sjukpenning och avtalsersättningar inte

kunna överstiga 85 % av lönen de första sex

frånvaromånaderna och 75 % av lönen för tid

därefter. Motionärerna framhåller att ökade

ekonomiska incitament för den enskilde behövs.

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf357

yrkandena 1, 5, och 6 olika tillkännagivanden.

Motionärerna anser att sjukdom skall bedömas i

enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet i

syfte att sjukskrivning endast skall tillåtas vid

sjukdom. Vidare skall skyldighet för den sjukskrivne

att intyga nedsatt arbetsförmåga återinföras.

Deltidssjukskrivning bör även göras mer flexibel.

Det bör således vara möjligt att bl.a. vara

sjukskriven endast en timme om dagen eller från

vissa arbetsuppgifter eller genom att vara på jobbet

på heltid men arbeta med halv arbetstakt. Det bör

även vara möjligt att vara sjukskriven men genomgå

utbildning. Vidare anser motionärerna att det behövs

en förtydligad ansvarsfördelning för rehabilitering.

Försäkringskassan skall därvid ha ansvaret för att

en rehabiliteringsutredning initieras och kommer

till stånd. Slutligen framhåller motionärerna att

forskningen visar att sänkta ersättningsnivåer ger

minskad sjukfrånvaro.

I motion Sf403 yrkandena 7 och 10 begär Bo Könberg

m.fl. (fp) två tillkännagivanden. Motionärerna anser

att sjukskrivna som vill bör kunna pröva sin

arbetsförmåga hos annan arbetsgivare med bibehållen

sjukpenning. Vidare skall alla läkare utbildas i

försäkringsmedicin. På sikt bör genomgången

utbildning bli ett villkor för att få utfärda

sjukintyg som tjänar som underlag för utbetalning av

sjukpenning.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359

yrkandena 14 och 16 två tillkännagivanden.

Motionärerna anser att eftersom en förskjutning av

attityderna till bl.a. sjukförsäkringen synes ha

skett måste information om försäkringens syfte ges

stort utrymme. Vidare framhåller motionärerna att

sjukskrivningen måste bedömas ur ett

helhetsperspektiv och att den intygslämnande läkaren

så långt möjligt skall undvika heltidssjukskrivning.

Vidare bör en tydligare koppling mellan läkarnas

sjukskrivning och kostnadsansvaret finnas.

Frågan om att kunna kombinera deltidssjukskrivning

med deltidsstudier med studiemedel tas upp i flera

motioner: Sf403 yrkande 6 av Bo Könberg m.fl. (fp),

Ub441 yrkande 5 av Torsten Lindström m.fl. (kd),

Ub389 yrkande 2 (delvis) av Mikaela Valtersson m.fl.

(mp), Sf269 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m), Sf296 av Kaj Nordquist (s), Sf382 av Johan

Löfstrand och Louise Malmström (s) och Sf402 av Kurt

Kvarnström och Barbro Hietala Nordlund (s).

Sven Bergström och Staffan Danielsson (c)

framhåller i motion Sf292 att sjukskrivna bör kunna

studera utan att förlora sjukpenningen därför att

man därmed anses arbetsför.

I motion Sf388 av Louise Malmström och Fredrik

Olovsson (s) begärs ett tillkännagivande om att ge

fler långtidssjukskrivna möjlighet till utbildning

som ett led i rehabiliteringen för att de snabbare

skall kunna återvända till arbetslivet.

I motion Sf233 av Lilian Virgin och Carina

Grönhagen (s) begärs ett tillkännagivande om

samverkande åtgärder för att förstärka arbetslinjen.

Motionärerna anser att det bör vara möjligt för en

person som har partiell sjukersättning och som

arbetat på resterande tid samt studerat, att vid

arbetslöshet få arbetslöshetsersättning och

samtidigt kunna bedriva fortsatta studier.

Vidare tas frågan om mer flexibla ersättnings-

/sjukskrivningsnivåer upp i motionerna Sf359 yrkande

17 av Sven Brus m.fl. (kd), Sf225 av Helene

Petersson (s), Sf238 av Sonja Fransson (s), Sf246 av

Inger Lundberg m.fl. (s), Sf251 av Britt-Marie

Lindkvist och Hillevi Larsson (s), Sf261 av

Christina Nenes (s), Sf345 av Hans Hoff och Majléne

Westerlund Panke (s) och Sf373 av Heli Berg (fp).

I motionerna Sf281 av Hillevi Larsson (s) och

Sf408 av Barbro Hiatala Nordlund och Anneli Särnblad

(s) begärs att regeringen inför kommande

prioriteringsdiskussioner överväger att ta bort

karensdagen i sjukförsäkringen.

I motion Sf242 av Billy Gustafsson (s) begärs ett

tillkännagivande om inrättande av s.k.

försäkringsmedicinska kommittéer. Kommittéerna ska

inte hantera enskilda patientärenden utan vara ett

forum för professionell normering och vägledning.

Jan Björkman m.fl. (s) anser i motion Sf294 att

samordningen mellan arbetsgivarens och

försäkringskassans ansvar vid utbetalning under

sjukdom måste förbättras.

Carina Adolfsson Elgestam och Lars Wegendal (s)

framhåller i motion Sf250 att åtgärder bör

genomföras som förhindrar att försäkrade ställs utan

ersättning på grund av den nya prövningen av rätten

till sjukpenning. Motionärerna pekar på att

försäkrade kan ha varit utan ersättning i flera

veckor för att sedan fått ett beslut om avslag på

sjukpenningen. Även Gunnar Sandberg (s) och Raimo

Pärssinen (s) pekar på detta förhållande i

motionerna Sf376 respektive Sf411.

I motionerna Sf349 av Siv Wittgren-Ahl (s) och

Sf343 av Hans Hoff (s) framhålls vikten av att

försäkringskassan och arbetsförmedlingen samverkar

så att vissa personer inte "hamnar mellan stolarna"

och varken får ersättning från arbetslöshets- eller

sjukförsäkringen.

Lars Ohly m.fl. (v) anser i motion Sf389 yrkande 4

att regeringen bör uppdra åt RFV och AMS att

samordna myndigheternas begrepp avseende förmågan

att kunna utföra arbete. Således använder RFV

begreppet "arbets-förmåga" och AMS begreppet

"arbetsför".

I motion Sf287 av Sten Tolgfors (m) yrkandena 1-3,

6, 7, 9, 11 och 12 begärs tillkännagivanden om olika

faktorer som kan påverka sjuktalen. Motionären pekar

på ökade möjligheter för människor att styra sina

egna liv, förändrade attityder till

sjukförsäkringen, myndigheters missbruk av

förtidspensioneringen, god rehabilitering, åtgärder

för att det inte skall löna sig att byta

ersättningssystem, etablerande av enskilda

alternativ inom offentligfinansierad verksamhet samt

på ersättningsnivån och karensdagar i

sjukförsäkringen. I yrkandena 4 och 13 framhåller

motionären att dagens sjukskrivningar ger enorma

välfärdsförluster för både enskilda och staten och

att sjukskrivning endast skall användas då det är en

del av en behandling och grundas på att

arbetsförmågan av hälsoskäl är nedsatt.

Mona Jönsson (mp) anser i motion Sf383 att

legitimerade psykologer och legitimerade

sjukgymnaster bör ges möjlighet att sjukskriva. Hon

framhåller att de inom sina specialistområden ofta

har större möjligheter än läkare att bedöma behovet

av sjukskrivning med avseende på rehabilitering och

arbetsuppgifter.

Carina Moberg (s) anser i motion Sf301 yrkandena 1

och 2 att försöksverksamhet med rätt för

sjukgymnaster att utfärda intyg om sjukskrivning bör

inledas och att frågan om sjukgymnaster skall kunna

utföra sjuk- och friskskrivningar bör utredas.

Ulla Wester (s) framhåller i motion Sf312 vikten

av ett förstärkt könsperspektiv i nu pågående arbete

med att halvera antalet sjukskrivna. Motionären

anser att det kan finnas en risk för att kvinnor

blir friskförklarade trots sjukdom.

Beträffande rätten till sjukpenning vid frivilliga

icke medicinskt betingade skönhetsoperationer anser

Nina Lundström och Martin Andreasson (fp) i motion

Sf337 att det behövs en utredning som överväger en

begränsning avseende denna rätt.

Lars Ohly m.fl. (v) anser i motion Sf389 yrkande 2

att taken i sjukförsäkringen bör höjas till tio

basbelopp så fort statsfinanserna medger det.

Motionärerna pekar bl.a. på att taket i

föräldraförsäkringen kommer att höjas till detta

belopp 2006.

Mikaela Valtersson m.fl. (mp) begär i motion Ub389

yrkande 2 i denna del ett tillkännagivande i syfte

att förbättra studenters situation. Motionärerna

anser att studiemedel skall jämställas med inkomst

av förvärvsarbete. Det skall även vara möjligt att

vara sjukskriven på deltid och studera på deltid med

studiemedel. Långtidssjukskrivna bör även kunna

studera med bibehållen sjukpenning.

Arbetsgivarnas kostnadsansvar

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf347 yrkande 3 att

ersättningsnivån i sjuklönen skall sänkas till 75 %

av lönen fr.o.m. den 1 januari 2005.

Claes Västerteg (c) begär i motion Sf212 ett

tillkännagivande om att arbetsgivare inte skall

betala sjuklön vid sjukskrivning på grund av olyckor

i samband med idrottsutövande och övriga

fritidsaktiviteter. Sjuklön skall bara utges vid

ordinär och arbetsrelaterad sjukfrånvaro.

Jan Emanuel Johansson (s) framhåller i motion

Sf398 yrkande 1 att det bör införas ett

högkostnadsskydd för arbetande med tidigare

missbruksproblematik. Staten bör kunna betala

arbetsgivares kostnader för sjukperioder i syfte att

underlätta för nämnda personer att återgå i arbete.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att se

över vilka grupper som bör omfattas av

högkostnadsskyddet.

Rehabilitering

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion So394 yrkande

7 att regeringen tillsätter en utredning angående

mer tillåtande former för organisatorisk och

finansiell samverkan mellan olika huvudmän och som

gör det möjligt att samordna insatser kring

individen, föra över resurser mellan myndigheter

samt dela "vinster" som kan uppkomma genom de

samordnade insatserna.

Sverker Thorén (fp) anser i motion Sf353 att

Kalmar län bör ges möjlighet att fungera som

försökslän för en i verklig mening finansiell

samordning mellan sjukförsäkring och sjukvård.

Anita Brodén m.fl. (fp) anser i motion N401

yrkande 6 att Västra Götaland bör vara ett

försökslän för den s.k. Bohusmodellen av finansiell

samordning mellan försäkringskassan och vården.

I motion Sf308 begär Lennart Axelsson m.fl. (s)

ett tillkännagivande om behovet av ökad samverkan

mellan landsting, arbetsgivare och försäkringskassa

så att de samlade resurserna som finns för

rehabilitering av reumatiskt sjuka ger så bra effekt

som möjligt.

Jan Ertsborn (fp) anser i motion Sf314 att det

behövs regelförändringar så att statliga medel hos

försäkringskassorna och arbetsförmedlingarna kan

användas till att stödja de s.k. Fontänhusens

verksamhet med rehabilitering av långtidssjuka.

Mats Berglind och Agneta Gille (s) framhåller i

motion Sf332 att försäkringskassans regelverk bör

förändras så att kassan kan delta som likvärdig part

med landsting och kommuner i samverkan kring

särskilt rehabiliteringsboende av unga hjärnskadade.

Gunnar Nordmark (fp) framhåller i motion Sf372 att

ansvaret mellan olika myndigheter och arbetsgivare

för den enskildes rehabilitering måste göras

tydligare och möjligheterna till finansiell

samordning bli bättre.

I motion Sf392 av Catherine Persson (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av ökad samverkan mellan

olika huvudmän. Motionären anser att de olika

huvudmännen bör anta gemensamma målsättningar med

innebörden att aktivt verka för ökad samverkan på

alla nivåer. Regeringen bör även överväga att

förtydliga uppdraget till AMS och RFV i syfte att

öka samverkan mellan berörda myndigheter såväl

centralt som lokalt.

I motion Sf409 av Berit Högman (s) framhålls att

det inte finns utrymme för myndigheterna att arbeta

med att ge långtidssjukskrivna en ny chans på

arbetsmarknaden. Motionären anser att myndigheternas

direktiv och mål bör stödja samarbets- och

samverkansformer för att uppnå verkliga resultat för

den enskilde individen.

I två motioner tas frågan om

punktskriftsundervisning upp. Marietta de Pourbaix-

Lundin anser i motion Sf202 att det måste

fastställas var ansvaret skall ligga för att ge

vuxna synskadade undervisning i punktskrift och att

finansieringsfrågan måste lösas på ett permanent

sätt. Kaj Nordquist (s) begär i motion Sf256 ett

tillkännagivande om punktskriftsundervisning och

rehabiliteringsersättning. Han anser att särskilt

bidrag för kost och logi vid punktskriftsutbildning

bör kunna utges längre än 30 dagar.

Heli Berg (fp) framhåller i motion Sf325 att

frågan om ekonomiskt stöd till personer som till

följd av nödvändig vidareutbildning av ledarhund

drabbas av kostnader eller förlorad arbetsinkomst

bör utredas.

I motion Sf219 av Chatrine Pålsson och Sven Brus

(kd) begärs ett tillkännagivande om att inrätta en

delegation mot stress och utbrändhet. Motionärerna

anser att det finns behov av att föra samman dem som

har kunskap från olika håll i dessa frågor i en

delegation.

Siw Wittgren-Ahl (s) framhåller i motion Sf234

vikten av att skapa en arbetsmarknad med plats för

äldre och för personer med nedsatt arbetsförmåga.

Ana Maria Narti (fp) begär i motion Sf236 yrkande

1 en översyn av reglerna om försäkringskassans köp

av rehabiliteringstjänster. Detta med anledning av

att kassan numera köper färre behandlingar för

rehabilitering och i stället fler utredningar. I

yrkande 2 begär hon ett tillkännagivande om

instruktioner, regleringsbrev och riktlinjer för

verksamheten hos RFV och försäkringskassorna. Hon

anser att dessa bör utgå från patienternas behov.

Slutligen begärs i yrkande 5 att den systematiska

diskrimineringen av människor som saknar ansvarig

arbetsgivare för rehabiliteringen bör stoppas.

Billy Gustafsson (s) begär i motion Sf241 ett

tillkännagivande om behovet av att överväga en

regelförändring så att sanktionsmöjligheter kan

vidtas gentemot arbetsgivare som inte fullgör sitt

rehabiliteringsansvar.

Lennart Axelsson m.fl. (s) begär i motion Sf247

att ytterligare åtgärder bör övervägas för att

påskynda tidiga rehabiliteringsinsatser. Till

exempel bör rehabiliteringsutredningen starta så

tidigt som möjligt.

Barbro Hietala Nordlund och Anneli Särnblad (s)

framhåller i motion Sf254 att arbetsgivaransvaret

inte fungerar för personer med bestående

funktionshinder. De begär därför en översyn av

gällande regelverk och ansvarsfördelning för att

arbetstagare med funktionshinder skall tillförsäkras

en adekvat intensivträning och förebyggande

rehabilitering.

I motion Sf272 av Lena Adelsohn Liljeroth m.fl.

(m, fp, kd, c) framhåller motionärerna att

möjligheterna till rehabilitering av vissa

långtidssjuka med behov av långvariga

rehabiliteringsinsatser delvis har försämrats.

Åtgärder bör vidtas för att rehabilitering skall

kunna genomföras även i de fall denna kräver lång

tid.

Ann-Marie Fagerström (s) begär i motion Sf293 ett

tillkännagivande om en sammanhållen återkommande

rehabilitering för alla och inte bara för dem som

har anknytning till yrkeslivet.

I motion Sf371 Pär Axel Sahlberg och Barbro

Hietala Nordlund (s) begärs ett tillkännagivande om

att analysera situationen för dem som inte kommer in

i välfärdssystemen och därför blir utan adekvata

insatser. Motionärerna framhåller att även sjuka,

s.k. nollplacerade, har rätt till adekvata

rehabiliteringsåtgärder m.m.

Rigmor Stenmark (c) begär i motion Sf307 ett

tillkännagivande om att en översyn görs av

sjukförsäkringssystemet så att whiplashskadade

garanteras ekonomisk ersättning vid rehabilitering.

Närståendepenning

I motion So357 yrkande 8 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs att regeringen återkommer med förslag

till vidgade möjligheter att få närståendepenning i

form av lägre krav på den närståendes sjukdom och

vidgning av den berättigade kretsen.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf274 att

en närstående till en person som smittats av hiv

skall ha rätt till 240 dagars vårdtid oavsett

orsaken till infektionens uppkomst.

Rigmor Stenmark och Annika Qarlsson (c ) anser i

motion Sf249 att dagens system avseende

anhörigbidraget behöver ses över så att stöd kan ges

till fler anhöriga som är beredda att stötta och

hjälpa i livets olika skeenden, och inte bara i

livets slutskede.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisar i de olika avsnitten om

arbetsgivarnas kostnadsansvar,

sjukpenningförsäkringen, rehabilitering m.fl. frågor

dels skälen för utskottets ställningstaganden till

motionsyrkanden som har betydelse för

medelsanvisningen, dels utskottets

ställningstaganden till övriga motionsyrkanden.

Utskottets ställningstaganden till motionsyrkanden

med betydelse för medelsanvisningen liksom till

regeringens förslag till medelsanvisning redovisas

nedan i avsnittet Förslag rörande medelsanvisning

till anslag 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Sjukpenningförsäkringen

Sjukfrånvaron och kostnaderna härför har ökat dramatiskt under

senare år. Det har särskilt varit de långa

sjukfallen (365 dagar eller mer) som har ökat. Även

antalet personer med aktivitets- och sjukersättning

(tidigare förtidspension) har ökat påtagligt.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i

yttrande 2004/05:SfU1y till finansutskottet,

konstaterat att orsakerna till sjukfrånvaron är

komplexa med flera faktorer som samspelar och att

någon enkel lösning på problemet inte står att

finna. Förutom de av regeringen ovan framförda

faktorerna har utskottet även lyft fram faktorer som

ersättningssystemens utformning, läkarnas roll i

sjukskrivningsprocessen och verkningar av saneringen

av statsfinanserna som ägde rum under 1990-talet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf359

yrkande 3.

Beträffande sjukdomsbegreppet enligt AFL noterar

utskottet att sjukpenning i princip inte skall kunna

utges i andra fall än vid medicinsk nedsättning av

arbetsförmågan. I praxis har dock i vissa begränsade

fall godtagits att sjukpenning kan utgå vid

tillstånd som är jämställda med sjukdom, som

exempelvis störningar under graviditet och

sorgtillstånd. Vidare anges i 3 kap. 7 § AFL att vid

bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses

från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och

liknande förhållanden. Sjukförsäkringsutredningen

har i sitt slutbetänkande (SOU 2000:121 s. 163 och

164) inte funnit anledning att lämna något förslag

om ett inskränkande sjukdomsbegrepp. Enligt

utskottets mening medför även de under våren 2003 av

riksdagen beslutade åtgärderna för att öka

precisionen i sjukskrivningsprocessen att

tillämpningen av sjukdomsbegreppet blir mer korrekt.

Utskottet noterar även att utredningen om översyn av

socialförsäkringarna skall se över frågan om det

under senare år skett en glidning i tillämpningen av

sjukdomsbegreppet såväl hos läkare och patienter som

inom socialförsäkringsadministrationen, dvs. om

sjukskrivning blivit ett allt mer accepterat sätt

att hantera press och påfrestningar som drabbar

människor i livets olika skeden.

Utskottet kan därmed, i likhet med sitt

ställningstagande i betänkande 2003/04:SfU1, inte

ställa sig bakom en förändring av gällande

sjukdomsbegrepp. Med det anförda avstyrks motionerna

Sf357 yrkande 1 i denna del och Sf287 yrkande 13.

Utskottet har dock i betänkande 2003/04:SfU1

uttalat att utskottet kunnat förstå motionärernas

betänkligheter beträffande det förhållandet att

ersättning kan utbetalas vid inte medicinskt

betingade skönhetsoperationer och liknande ingrepp.

Utskottet förutsatte dock att även denna fråga

skulle rymmas i regeringens fortsatta överväganden

om åtgärder som syftade till att minska

sjukpenningskostnaderna m.m. Utskottet vidhåller

sitt ställningstagande. Motion Sf337 får därmed

anses tillgodosedd och avstyrks därför.

Beträffande frågan om en särskild försäkran har

RFV:s uppföljningar visat att en sådan inte tillför

ärendet några nya uppgifter utöver dem som redan

finns. Från och med den 1 juli 2003 upphörde

skyldigheten för en försäkrad att vid en viss

tidpunkt inkomma med en skriftlig särskild

försäkran. I stället skall en sådan försäkran ges in

om försäkringskassan begär det (prop. 2002/03:89,

bet. 2002/03:SfU10, rskr. 2002/03:227). Utskottet

ansåg att det saknades skäl att ha kvar ett krav på

att den försäkrade vid en viss tidpunkt skall

inkomma med försäkran. Utskottet vidhåller sitt

ställningstagande.

Med det anförda avstyrks motion Sf357 yrkande 1 i

denna del.

Beträffande frågan om förändrade attityder till

sjukförsäkringen och vikten av att information ges

om sjukförsäkringens syfte har utskottet i

betänkande 2003/04:SfU1 uttalat att de s.k.

attitydfrågorna måste tas på stort allvar. Det är

naturligtvis inte bra om sjukpenningen uppfattas

kunna fylla andra syften än att vara ersättning vid

arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Utskottet

noterar att regeringen i budgetpropositionen anfört

att det är regeringens bedömning att de olika

informationsinsatser som genomfördes under 2003 för

att minska ohälsan i arbetslivet har bidragit till

att bryta den negativa utvecklingen av

sjukskrivningarna. Regeringen har nyligen beslutat

att genomföra sådana insatser även under 2004.

Utskottet vidhåller sin uppfattning och anser att

fortsatta informationsåtgärder om sjukförsäkringens

syfte bör vidtas. Utskottet noterar även vad som

ovan anförts om att utredningen om översyn av

socialförsäkringarna skall se över frågan om det

under senare år skett en glidning i tillämpningen av

sjukdomsbegreppet. Yrkande 14 i motion Sf359 får

därmed anses tillgodosett och avstyrks.

Riksdagen beslutade under våren 2003 om ett antal

åtgärder som syftar till att stärka

sjukskrivningsprocessen. En redovisning av

åtgärderna har gjorts ovan. Utskottet anser att

sjukskrivningsprocessen med dessa åtgärder har

förstärkts och gjorts mer precis. Utskottet

avstyrker med det anförda motionerna Sf312 och Sf359

yrkande 16.

En näraliggande fråga är frågan om begränsning av

möjligheterna för en läkare med viss

specialistutbildning att skriva sjukintyg för längre

tids sjukpenning. Sjukförsäkringsutredningen har i

sitt slutbetänkande (SOU 2000:121 s. 189) föreslagit

att alla läkare skall ha rätt att utfärda läkarintyg

men att dessa mera regelmässigt skall kompletteras

av annat underlag om försäkringskassan så bedömer

nödvändigt. Utskottet noterar även att det skall

vara en läkare med fördjupad utbildning i

försäkringsmedicin som skall utfärda det särskilda

läkarutlåtandet när t.ex. ett avstämningsmöte inte

ger ett tillräckligt beslutsunderlag. Som utskottet

anförde i bl.a. betänkande 2003/04:SfU1 har det

härigenom skapats garantier för att

försäkringskassan i fortsättningen kommer att kunna

få ett fullgott beslutsunderlag. Utskottet anser att

det inte finns skäl att begränsa läkares rätt att

utfärda läkarintyg för sjukskrivning.

Enligt beslut av riksdagen våren 2003 skall även

de intygsskrivande läkarnas utbildning i

försäkringsmedicin förstärkas. Av

budgetpropositionen framgår att den särskilda

satsning som under år 2003 gjordes för att förstärka

utbildningen i försäkringsmedicin innebar en

omfattande utbildning av handledare. Drygt

130 försäkringsläkare och drygt 100 handläggare

genomgick under året en handledarutbildning för att

i nästa steg föra utbildningen vidare till i stort

sett samtliga läkare i Sverige. Under de fem första

månaderna 2004 har denna utbildning nått drygt

3 300 läkare i landet. Sammanlagt beräknas ca 5 600

läkare ha utbildats under 2004. Vidare har

planeringen av de fördjupade utbildningarna i

försäkringsmedicin för i första hand

300 distriktsläkare och 600 företagsläkare slutförts

under 2003, vilket har resulterat i att en

omfattande utbildning i RFV:s regi och i samarbete

med Distriktsläkarföreningen,

Företagsläkarföreningen och Föreningen Svensk

Företagshälsovård kommer att genomföras under 2004.

Motion Sf403 yrkande 10 får med det anförda anses

delvis tillgodosedd och avstyrks.

En annan närliggande fråga är om behörigheten att

utfärda intyg skall utvidgas. Utskottet uttalade i

betänkande 2003/04:SfU1 bl.a. att sjukgymnaster kan

fylla en viktig funktion inom

sjukskrivningsprocessen och att en försöksverksamhet

skulle kunna ge värdefull kunskap. Utskottet, som

noterar att en stor del av sjukskrivningarna avser

besvär från rörelseorganen, håller fast vid sin

uppfattning. En försöksverksamhet bör genomföras i

första hand med avseende på denna yrkesgrupp. Med

det anförda får motionerna Sf301 yrkandena 1 och 2

samt Sf383 anses delvis tillgodosedda och avstyrks

därmed.

Beträffande ersättningsnivån inom sjukpenningen

har utskottet i betänkande 2004/05:SfU5 ställt sig

bakom regeringens förslag att ersättningsnivån i

sjukpenningen skall höjas till 80 % av SGI.

Utskottet kan därtill inte ställa sig bakom

förslaget om en ändring av den s.k. minskningsregeln

i 3 kap. 4 a § AFL. Utskottet finner således inte

anledning att föreslå några tillkännagivanden om

sänkt ersättningsnivå. Utskottet noterar dock att

utredningen om översyn av socialförsäkringarna skall

pröva förutsättningarna för att stärka kopplingen av

utgifterna för socialförsäkringssystemet till

arbetsmarknaden och ge arbetsmarknadens parter ett

ökat ansvar för och inflytande över

socialförsäkringarnas utgiftsutveckling.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf347 yrkande 6 och Sf357 yrkande 6.

Regeringen uttalade sig i 2003 års

budgetproposition för en höjning av taket inom

sjukpenningsförsäkringen till 10 prisbasbelopp

fr.o.m. den 1 juli 2003 om det statsfinansiella

läget så medgav. Så blev dock inte fallet utan

regeringen framhöll i 2004 års budgetproposition att

inriktningen nu var att före mandatperiodens slut

genomföra förslaget. Motion Sf389 yrkande 2 är

således tillgodosedd och avstyrks därmed.

När det gäller frågan om att införa ytterligare en

karensdag i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen

har Sjukförsäkringsutredningen i sitt ovannämnda

slutbetänkande (s. 167) inte funnit anledning att

ifrågasätta att en karensdag är en rimlig initial

självrisk för den försäkrade. Utskottet anser att

det bör ingå en viss självrisk i systemet och att

uppbyggnaden med en karensdag kombinerat med olika

högriskskydd, bl.a. vid upprepade sjukfall, utgör en

rimlig avvägning. Som utskottet anförde, senast i

yttrande 2004/05:SfU1y, skulle en ytterligare

karensdag innebära alltför stora påfrestningar för

redan utsatta gruppers försörjningssituation.

Utskottet noterar att regeringen har aviserat ett

förslag om karensavdrag till början av 2005.

Utskottet finner inte anledning att föreslå

riksdagen att införa ytterligare en karensdag. Ej

heller att nu ta bort en karensdag. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna Sf281 och Sf408.

Vad avser frågan om karensdagen skall motsvara en

hel dags arbete kommer denna fråga att behandlas i

ovan nämnda förslag om karensavdrag. Utskottet anser

att förslaget bör avvaktas.

Beträffande frågan om att kunna vara

deltidssjukskriven genom att vistas på arbetsplatsen

på heltid men endast arbeta i halv takt uttalade

utskottet i betänkande 2002/03:SfU10 att utskottet

kunde se fördelar med en sådan möjlighet. Emellertid

kunde utskottet också se svårigheter för

försäkringskassan att i ett sådant fall kontrollera

omfattningen på det arbete som utförs. En sådan

ordning skulle kunna leda till att t.ex. halv

sjukpenning skulle utges trots att personen i fråga

successivt ökat sin arbetsinsats och rätten till

sjukpenning därmed kunde ifrågasättas. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Sf357 yrkade 1 i

denna del.

En närliggande fråga är om den försäkrade skall

kunna vara deltidssjukskriven genom att vara

sjukskriven från vissa arbetsuppgifter. Utskottet

vill peka på att i det läkarintyg som läggs till

grund för sjukskrivningen skall, för det fall att

arbetsförmågan anses helt nedsatt, anges om

anpassade arbetsuppgifter kan möjliggöra

sysselsättning på deltid. Det ingår i arbetsgivarens

ansvar att anpassa en anställds arbete eller att vid

behov omplacera honom eller henne till andra

arbetsuppgifter än sådana som denne inte bör utföra

till följd av sjukdomen. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Sf357 yrkande 1 i denna del.

Beträffande frågan om mer flexibla

ersättningsnivåer noterar utskottet att

Sjukförsäkringsutredningen i sitt slutbetänkande (s.

169-170) lämnade ett förslag om att partiell

ersättning skall kunna utgå efter en individuell

prövning, dock med lägst 20 %. Enligt utredningen

får emellertid förslaget konsekvenser för en rad

andra system, och en förutsättning för genomförandet

är därför att berörda systems villkor harmoniseras i

samband med genomförande av utredningens förslag.

Utskottet har tidigare utgått från att frågan är

föremål för regeringens överväganden (jfr bet.

2003/04:SfU1). Utskottet, som ser positivt på en

ökad flexibilitet av ersättningsnivåerna inom

sjukförsäkringen, utgår således från att regeringen

avser att lämna förslag till riksdagen i frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf225, Sf238, Sf246, Sf251, Sf261, Sf345, Sf357

yrkande 1 i denna del, Sf373 och Sf359 yrkande 17.

En annan fråga som utskottet har behandlat

tidigare är frågan om en modell där kostnaderna för

sjukfall och skador till följd av trafiken överförs

till trafikförsäkringen. Utskottet pekade, senast i

betänkande 2003/04:SfU1, på att effekten av en sådan

modell skulle bli att vissa sjukdoms- och skadetyper

inte längre skulle handhas inom den allmänna

försäkringen. Det i sin tur skulle innebära att

försäkringskassans ansvar för den samordnade

rehabiliteringen skulle urholkas. Med hänsyn härtill

var det enligt utskottet inte aktuellt att låta

trafikförsäkringen ta över nu nämnda kostnader.

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och

principiella uppfattning att en generell försäkring

är att föredra framför selektiva lösningar.

Motionsyrkanden om att SGI skall beräknas på

historisk inkomst respektive att skattepliktiga

förmåner och semesterersättning skall göras

sjukpenninggrundande har utskottet vid flera

tillfällen avstyrkt, senast i betänkande

2003/04:SfU1. Utskottet finner inte anledning att nu

inta en annan ståndpunkt i aktuella frågor.

Utskottet noterar dock att i den ovan nämnda

översynen av socialförsäkringarna skall övervägas

hur den ersättningsgrundande inkomsten i

sjukförsäkringssystemet skall definieras och

beräknas.

En studerande som är helt oförmögen att studera

kan få behålla studiemedlet under sjukdom trots att

han eller hon inte studerar. Om sjukperioden varar

mer än 30 dagar kan studieskulden för tiden därefter

avskrivas. När det gäller deltidsstudier och

deltidssjukskrivning anger SGI-utredningen i sitt

slutbetänkande (SOU 2003:50 s. 85-89) att reglerna

om SGI och reglerna om sjukförsäkringsskydd inom

studiemedelssystemet är konstruerade för personer

som antingen är sjuka eller studerar. Kombinationer

är inte möjliga, vilket medför flera negativa

konsekvenser. Det är i första hand två grupper som

hamnar mellan systemen. Den första gruppen är

personer som är sjukskrivna och antingen anställda

eller arbetslösa men vill förena fortsatt

sjukskrivning på deltid med deltidsstudier.

Problemen för denna grupp kan lösas genom att

reglerna i AFL ändras. Det finns både för- och

nackdelar med en sådan ändring. Den andra gruppen är

personer som t.ex. studerar på heltid men blir halvt

sjukskrivna och vill och kan studera på halvtid. För

denna grupp sammanhänger problemen närmast med

utformningen av reglerna för rätt till studiestöd

vid sjukdom och bör kunna lösas inom detta system.

En särskild studerandeförsäkring skulle på sikt -

helt eller delvis - kunna lösa problemen för dessa

grupper.

Studiesociala utredningen pekar i sitt betänkande

(SOU 2003:130) på att sjukpenning på deltid numera

skall vara ett förstahandsalternativ. Utredningen

menar (s. 81) att det är angeläget att systemen

öppnas så att det går att förena partiell

sjukskrivning med studier på deltid. Möjligheten att

kombinera partiella studier med sjukskrivning på

deltid kan vara en förutsättning för att personer

som är heltidssjukskrivna skall kunna - och våga -

ta steget ut i studier. Detta bör, enligt

utredningens mening, ses som ett viktigt led i målet

att minska ohälsan i samhället.

Utskottet anser att regeringens beredning av

frågan bör avvaktas. Utskottet vill dock understryka

vikten av inte minst från rehabiliteringssynpunkt,

att frågan om möjligheterna att kombinera

deltidssjukskrivning med deltidsstudier så snart som

möjligt får en lösning. Det är angeläget att

regeringen överväger olika vägar till ökad

flexibilitet för den enskilde i sjukförsäkringen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf233, Sf269, Sf292, Sf296, Sf357 yrkande 1 i denna

del, Sf382, Sf388, Sf402, Sf403 yrkande 6, Ub441

yrkande 5 och Ub389 yrkande 2 i denna del.

SGI-utredningen har i sitt slutbetänkande (s.

68-73) föreslagit att en standardförsäkring för

studerande på sikt skall kunna införas. Försäkringen

skall vara obligatorisk med en inkomstbaserad

ersättning i kombination med en grundersättning vars

nivå bör motsvara totalbeloppet i

studiemedelssystemet. Utskottet finner inte nu

anledning att föreslå riksdagen att studiemedel

skall kunna läggas till grund för SGI. Motion Ub389

yrkande 2 avstyrks därmed i denna del.

RFV har den 15 oktober 2004 redovisat ett uppdrag

från regeringen som avser åtgärder för att förkorta

handläggningstiden för ärenden angående rätt till

sjukpenning. Verket har i redovisningen bl.a.

föreslagit mer effektiva arbetsmetoder på

försäkringskassan och att kassan skall få in

ärendena fortare efter sjuklöneperioden. Därtill har

verket föreslagit att kassan skall prioritera

ärenden där rätten till sjukpenning är oklar och

informera den enskilde. I undantagsfall bör negativa

provisoriska beslut kunna fattas. Verket anser ett

rimligt mål vara att försäkringskassan skall kunna

handlägga ersättningsanspråken inom 30 dagar i 90 %

av ärendena.

Utskottet noterar att den ökade precisionen i

sjukskrivningsprocessen har medfört att beslut

avseende försäkrades ersättningsfrågor har

förlängts. Utskottet anser det mycket angeläget att

man finner lösningar som även tillgodoser de

försäkrades berättigade krav att inom rimlig tid få

ett beslut i ersättningsfrågan. Utskottet

förutsätter att regeringen vid beredning av RFV:s

svar på regeringsuppdraget överväger åtgärder som

snarast tillgodoser detta. Med det anförda får

motionerna Sf250, Sf294, Sf376 och Sf411 anses

tillgodosedda och avstyrks.

Vad avser problemet med att en person kan hamna i

den situationen att denne inte bedöms berättigad

till någon ersättningsform utan "hamnar mellan

stolarna", föreligger enligt vad som redovisats ovan

samverkande insatser mellan olika myndigheter, bl.a.

mellan RFV och AMS. Utskottet ser det dock som

angeläget att problemet åtgärdas och förutsätter att

regeringen överväger ytterligare åtgärder i syfte

att öka samordningen mellan sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna. Utredningen om översyn

av socialförsäkringarna skall även se över frågan om

en bättre samordning mellan systemen för dessa

försäkringar. Med det anförda får motionerna Sf343,

Sf349 och Sf389 yrkande 4 anses tillgodosedda och

avstyrks därmed.

Utskottet finner inte anledning att föreslå olika

tillkännagivanden om vad som kan påverka sjuktalen

m.m.. Motion Sf287 yrkandena 1-4, 6, 7, 9, 11 och 12

avstyrks därmed.

Vad avser frågan om inrättande av s.k.

försäkringsmedicinska kommittéer vill utskottet

framhålla att syftet med att reformera

socialförsäkringens administration är att ge nya och

bättre förutsättningar för administrationen att

fullgöra de uppdrag som ges av riksdag och regering.

Reformen avses vidare ge en mer enhetlig

rättstillämpning på socialförsäkringsområdet.

Utskottet har tidigare uttalat (jfr yttr.

2004/05:SfU1y) att gemensamma förhållningssätt och

metoder och ett mer samlat användande av samhällets

resurser kan underlätta och skapa bättre

förutsättningar för arbetet med att bryta

ohälsoutvecklingen. Utskottet noterar även att RFV

har fått i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen

utforma försäkringsmedicinska riktlinjer för

sjukskrivning. Motion Sf242 får därmed anses delvis

tillgodosedd och avstyrks.

Arbetsgivarnas kostnadsansvar m.m.

Beträffande ersättningsnivån i sjuklönen har utskottet i

betänkande 2004/05:SfU5 ställt sig bakom regeringens

förslag att ersättningsnivån i sjukpenningen skall

höjas till 80 % av SGI. Utskottet kan inte ställa

sig bakom ett förslag om en sänkning av

ersättningsnivån i sjuklönen. Utskottet avstyrker

därmed motion Sf347 yrkande 3.

Beträffande motionen om att från sjuklönesystemet

utesluta ersättning vid olyckor i samband med

idrottsutövande och andra fritidsaktiviteter

behandlade utskottet frågan bl.a. i betänkande

2003/04:SfU1. Utskottet anförde att en sådan lösning

skulle kunna få vissa oönskade effekter, t.ex. ett

framtvingande av privata lösningar med en samtidig

risk för underförsäkring liksom vissa

gränsdragningsproblem i förhållande till av

arbetsgivare, helt eller delvis, bekostade

aktiviteter. Utskottet kunde vidare förutse att krav

skulle kunna komma att resas på att även andra

kategorier skulle undantas. Utskottet vidhåller sitt

ställningstagande och avstyrker därmed motion Sf212.

Beträffande frågan om det bör införas ett

högkostnadsskydd för arbetande personer med tidigare

missbruksproblematik i syfte att underlätta för

dessa att komma i arbete, är förslaget närmast att

anse som en rehabiliteringsåtgärd. Lagen (2004:793)

om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser

riktar sig bl.a. till individer som behöver

samordnade insatser på grund av att de har olika

former av psykiska besvär samt arbetsmarknadsmässiga

eller sociala problem och därvid ofta en kombination

av dessa (jfr prop. 2002/03:132 s. 50). Utskottet

noterar att i samordningen ingår

arbetsmarknadsmyndighet och att målet är att föra ut

den enskilde på arbetsmarknaden. Utskottet noterar

även att i den utsträckning arbetsoförmåga beror på

sjukdom finns ett särskilt högriskskydd i

sjuklönelagen. Även förslaget om drivkrafter för

minskad sjukfrånvaro innehåller ett högriskskydd.

Utskottet kan inte ställa sig bakom ett sådant

högkostnadsskydd som förordas i motionen. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Sf398.

Rehabilitering

Som redovisats ovan har resultaten inom verksamhetsområdet

Åtgärder mot ohälsa förbättrats jämfört med 2002.

Antalet sjukskrivna som varit aktuella för samordnad

rehabilitering har ökat men det är dock fortfarande

alltför många sjukskrivna som är passivt sjukskrivna

utan att delta i, eller få erbjudande om, någon form

av rehabiliteringsåtgärd. Dessutom är det alltför få

av de sjukskrivna som vet vem som är deras

kontaktperson på försäkringskassan. Utskottet

instämmer i regeringens bedömning att dessa resultat

inte kan anses acceptabla.

Regeringen anger i propositionen att

avstämningsmöten ännu inte kommit i gång i önskad

omfattning och att detta beror på att arbetsmetoden

ännu inte har etablerats på försäkringskassorna.

Utskottet har i yttrande 2004/05:SfU1y framhållit

att det är nödvändigt att avstämningsmötena

införlivas i försäkringskassornas arbete.

Regeringens fortsatta arbete med att förbättra

hälsan i arbetslivet rymmer dock satsningar på

rehabiliteringsområdet som på sikt bedöms komma att

bidra till att ohälsan minskar.

Beträffande rehabilitering kan allmänt sägas att

det är viktigt att denna kommer i gång så snart som

möjligt. Utskottet noterar att det fr.o.m. den 1

juli 2003 föreligger en obligatorisk skyldighet för

arbetsgivare att göra rehabiliteringsutredningar som

skall lämnas till försäkringskassan senast när

sjukfallet pågått i åtta veckor. Utskottet vill även

peka på att förslaget om drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro syftar till att skapa ekonomiska

drivkrafter och göra det mer lönsamt för

arbetsgivare att vidta åtgärder för att minska de

långa sjukskrivningarna. Drivkrafterna skall således

vara utformade så att de stimulerar till

förebyggande insatser, rehabilitering och andra

åtgärder för att underlätta för den sjukskrivne att

komma tillbaka i arbete på hel- eller deltid. Från

och med den 1 januari 2005 skall Försäkringskassan

inom relativt korta tidsgränser ha kallat till

avstämningsmöte och upprättat en

rehabiliteringsplan. Regeringen anger även i

propositionen (volym 6, utg.omr. 10, s. 35) att man

avser att överväga att ersättning skall kunna dras

in om en försäkrad vägrar att genomgå behandling,

utredning eller rehabilitering som syftar till att

möjliggöra återgång i arbete. Med det anförda får

motion Sf247 anses tillgodosedd och avstyrks därmed.

Som redovisats ovan har en rad åtgärder vidtagits

i syfte att utveckla samverkan mellan olika

myndigheter, bl.a. mellan RFV och AMS. Även frågan

om att införa drivkrafter för hälso- och sjukvården

för att minska sjukskrivningarna skall utredas.

Vidare har RVF, AMS och Socialstyrelsen som

gemensamt mål satt upp att genom samverkan inom

rehabiliteringsområdet uppnå en effektivare

användning av tillgängliga resurser i syfte att

underlätta för den enskilde att försörja sig genom

arbete. En viktig uppgift för den nya statliga

myndigheten inom socialförsäkringens administration

kommer även att vara att medverka till att samverkan

med andra aktörer i ohälsoarbetet löpande stärks och

effektiviseras. Utskottet vill liksom i yttrande

2004/05:SfU1y framhålla att den finansiella

samordning inom rehabiliteringsområdet mellan lokala

och regionala aktörer i form av försäkringskassa,

landsting, länsarbetsnämnd och en eller flera

kommuner som infördes den 1 januari 2004 utgör ett

viktigt instrument för en utvecklad rehabilitering

av personer som annars är svåråtkomliga för

rehabilitering, och utskottet anser därför att det

är angeläget att arbetet med att förverkliga den nya

lagstiftningen i samhället påskyndas. Som angivits

ovan skall även utredningen om översyn av

socialförsäkringarna se över frågan om en bättre

samordning mellan systemen för sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna.

Med det anförda får motion Sf392 och Sf409 anses

tillgodosedda och avstyrks. Vidare avstyrks

motionerna So394 yrkande 7, Sf308, Sf332, Sf353 och

N401 yrkande 6.

Beträffande frågan om sanktionsmöjligheter mot

arbetsgivare har, som redovisats ovan, RFV och

försäkringskassorna tagit fram gemensamma metoder

som syftar till att regelmässigt informera

Arbetsmiljöverket om de arbetsgivare som inte

genomför rehabiliteringsutredningar. Utskottet kan

för närvarande inte ställa sig bakom yrkandet i

motion Sf241 som därmed avstyrks.

AMS och RFV har således fått ett uppdrag med syfte

att underlätta för långtidssjukskrivna, som har ett

arbete som de inte kan återgå till, att åter komma i

arbete. I uppdraget ingår att pröva frågan om ett

särskilt anställningsstöd för långtidsjukskrivna.

Utskottet anser att redovisning av uppdraget och

regeringens beredning av denna bör inväntas. Med det

anförda avstyrks motion Sf403 yrkande 7.

Beträffande rehabilitering av sjuka som saknar

arbete och s.k. nollklassade vill utskottet återigen

peka på att det utarbetas samverkande insatser

mellan RFV och AMS. En del i gruppen ryms även inom

ramen för den personkrets som avses i den lag om

finansiell samordning som trädde i kraft den 1

januari 2004. Slutligen vill utskottet peka på den

beredning som sker på Regeringskansliet avseende

arbetshandikappade i enlighet med vad som anges

nedan. Med det anförda får motionerna Sf236 yrkande

5 och Sf371 anses delvis tillgodosedda och avstyrks.

HpH-utredningen har i utredningsbetänkandet SOU

2002:5 föreslagit att arbetsmarknadspolitikens

ansvarsområde skall vidgas i syfte att skapa en

kompletterande arbetsmarknad för människor med

begränsad arbetsförmåga på grund av sjukdom.

Utredningen har sammanfattningsvis anfört att det är

ytterst angeläget att regeringen vidtar åtgärder för

att skapa en arbetsmarknadspolitik som i ökad

utsträckning inriktas på att stödja personer med

begränsad arbetsförmåga att ta del av arbetslivet.

Samhallutredningen har i sitt betänkande SOU

2003:56 föreslagit bl.a. att en ny

arbetsmarknadspolitisk insats "allmänt skyddat

arbete" (ASA) skall införas och ersätta nuvarande

insats "skyddat arbete hos Samhall". ASA skall

öppnas för fler aktörer än Samhall AB.

Den parlamentariska äldreberedningen, Senior 2005,

har i sitt slutbetänkande Äldrepolitik för framtiden

(SOU 2003:91) framfört vissa förslag i syfte att

bl.a. öka människors möjligheter att förvärvsarbeta

fram till pensioneringen och därefter. Enligt

beredningen bör regeringen bl.a. etablera ett

femårigt nationellt projekt med syfte att stärka de

äldres (50 +) ställning i arbetslivet, öka

arbetskraftsdeltagandet bland personer som är 50 år

och äldre samt ta initiativ till forskning om

effekter på arbetskraftsutbudet om fler ges

möjlighet till deltidslösningar i samband med

pensioneringen.

Även Lönebidragsutredningen (SOU 2003:95) har

lämnat sitt betänkande. Utredningen föreslår ökad

rörlighet, utvecklingsinsatser och mer individuellt

stöd för att människor med nedsatt arbetsförmåga

skall komma i arbete.

I direktiven (2004:129) till utredningen om

översyn av socialförsäkringarna framhåller

regeringen att om uppgiften att stärka arbetslinjen

skall lyckas är det nödvändigt att öka

sysselsättningen för grupper som i dag har en svag

förankring på arbetsmarknaden och vars

sysselsättning är lägre än för andra grupper, bl.a.

funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga och

äldre arbetskraft. Genom att bl.a. se över och vid

behov förändra trygghetssystemen bör möjligheter

kunna skapas för att systemen verkar

arbetsfrämjande.

Utskottet anser att regeringens fortsatta

beredning av frågorna om arbetsmarknadsförhållanden

för bl.a. äldre och arbetshandikappade bör avvaktas.

Därmed avstyrks motion Sf234.

Under 2003 har försäkringskassorna i ökad

utsträckning använt de medel som får användas för

köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster.

Som redovisats ovan anser regeringen att medlen

framför allt bör användas för utredningar. Att

finansiera åtgärder, såsom t.ex. arbetsträning och

utbildning, som kan genomföras inom eller i

anslutning till den egna verksamheten är

arbetsgivarens ansvar. Regeringen har givit en

särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av

arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och därvid även

utreda i vilka fall som försäkringskassan skall

kunna köpa arbetslivsinriktade

rehabiliteringstjänster.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf236 yrkande 1, Sf254, Sf314, Sf357 yrkande 5 och

Sf372.

Beträffande frågorna om punktskriftsutbildning har

försäkringskassorna möjlighet att med hjälp av

särskilt avsatta medel bekosta fördjupad utbildning

i punktskrift för personer som i vuxen ålder har en

grav synskada eller helt förlorar synen.

Försäkringskassans möjlighet att betala sådana

utbildningar gäller bara den fördjupade utbildning

som syftar till att förkorta sjukdomstiden eller att

helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning

av arbetsförmågan. Det gäller således inte den

grundläggande utbildning som sjukvårdshuvudmännen

har ansvar för. Vid arbetslivsinriktad

rehabilitering kan utgå dels rehabiliteringspenning

som ersättning för inkomstbortfall, dels ett

särskilt bidrag för kostnader som kan uppstå i

samband med rehabiliteringen. Utskottet finner inte

skäl att föreslå någon ändring vad avser det

särskilda bidraget. Motion Sf256 avstyrks därmed.

Även arbetsförmedlingen kan upphandla utbildning

för arbetslösa synskadade som har behov av fördjupad

utbildning i punktskrift.

Beträffande frågan om finansieringen av den

fördjupade utbildningen finns s.k.

uppdragsutbildning som ett led i den rehabilitering

som folkhögskolorna anordnar. För sådan utbildning

anvisar staten särskilda medel. Enligt ett svar av

statsrådet Hans Karlsson den 14 april 2004 på

interpellation 2003/04:382 bereds frågan om

intensivutbildning i punktskrift kan vara sådan

uppdragsutbildning som staten kan avsätta medel för.

Statsrådet uttalade även att det var angeläget att

hitta former för att stärka den aktuella

punktskriftsutbildningen så att en kvalitativ,

fullgod och snabb utbildning kan ges.

Utskottet förutsätter att frågan om finansiering

av den aktuella utbildningen får sin lösning. Med

det anförda får motion Sf202 anses tillgodosedd och

avstyrks.

Beträffande frågan om ersättning för

inkomstbortfall vid utbildning tillsammans med

ledarhund kan rehabiliteringsersättning i form av

rehabiliteringspenning och särskilt bidrag utgå om

utbildningen är att anse som arbetslivsinriktad

rehabilitering. Motion Sf325 är med det anförda

delvis tillgodosedd och avstyrks.

Nya metoder och arbetssätt håller således på att

utvecklas inom ramen för arbetet med att förnya och

intensifiera rehabiliteringsarbetet. Mot bakgrund av

regeringens satsningar på rehabiliteringsområdet

finns det enligt utskottets mening inte skäl att nu

föreslå riksdagen att ta ställning i olika

rehabiliteringsfrågor, såsom införande av en

rehabiliteringsförsäkring eller en

rehabiliteringsgaranti.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf236 yrkande 2, Sf219, Sf272, Sf293 och Sf307.

Närståendepenning

Närståendepenning utges till den som avstår från förvärvsarbete

för att vårda en närstående svårt sjuk person.

Beträffande frågan om närstående till en person som

smittats av hiv skall ha rätt till 240 dagars

ledighet oavsett orsaken till infektionens uppkomst

kan nämnas att den utökade vårdtiden föranleddes av

att personer genom smitta vid användning av

blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården

fått en infektion av hiv. Bland de skadeståndskrav

som restes av de smittade var bl.a. att det skulle

vara möjligt för anhöriga att vårda den smittade

utan att förlora inkomst. På förslag av regeringen

beslutade riksdagen om förlängning av vårdtiden vid

vård av en sådan hiv-smittad person till 240 dagar

(prop. 1992/93:178, bet. 1992/93:SfU17, rskr.

1992/93:335). Utskottet, som noterar att den

utvidgade vårdtiden föranletts av det ansvar hälso-

och sjukvården haft för aktuella personers

livssituation, finner inte skäl att föreslå en

utvidgning av vårdtiden för vård av andra grupper än

de avsedda. Utskottet avstyrker därmed motion Sf274.

Utskottet noterar att socialutskottet i

betänkandet 2001/02:SoU11 har föreslagit att

riksdagen till regeringen tillkännager att det vore

önskvärt om det i socialtjänstlagen infördes en

särskilt reglerad skyldighet för socialnämnden att

stödja dem som vårdar närstående. Vidare ansåg

utskottet att regeringen snarast borde göra en

analys av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan

lagändring samt redovisa för riksdagen olika

alternativa lagregleringar i avsikt att ytterligare

stödja anhöriga. I betänkande 2003/04:SoU4 föreslog

socialutskottet även att riksdagen skulle ge

regeringen till känna att lämna förslag på insatser

för att ytterligare säkerställa och stärka stödet

till anhöriga. Riksdagen har bifallit

socialutskottets förslag.

I budgetpropositionen (volym 6, utg.omr. 9, s.

148) bedömer regeringen att det för närvarande inte

bör genomföras en lagändring. Det saknas även

ekonomiskt utrymme för ett statligt ekonomiskt

åtagande utan att samtidigt göra avsevärda

omfördelningar inom andra delar av det sociala

välfärdssystemet. Regeringen vill dock betona

behovet av att vidareutveckla stödet till närstående

inom ramen för det pågående samarbetet med de båda

förbunden. Under åren 2005-2007 avsätts 25 miljoner

kronor per år för fortsatt utveckling av stödformer

för anhöriga.

Utskottet noterar att socialutskottet i sitt

betänkande 2004/05:SoU1 kommer att behandla

regeringens förslag i denna del.

Utskottet har tidigare avstyrkt förslag både om

att förlänga rätten till närståendepenning från 60

till 120 dagar och om att vidga kretsen för rätt

till förmånen (se bl.a. bet. 2003/04:SfU1).

Utskottet finner inte skäl att nu göra annan

bedömning. Motionerna Sf249 och So357 yrkande 8

avstyrks därmed.

Anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning noterar

utskottet att regeringen påbörjat och genomfört

flera olika åtgärder på sjukförsäkringsområdet för

att minska ohälsan i arbetslivet. Den positiva

utvecklingen fortsätter med att antalet nettodagar

med sjukpenning minskar. Utgifterna för

sjukskrivningarna har således vänt. För att nå det

uppsatta målet att halvera sjukfrånvaron fram till

2008 anser utskottet dock att det är nödvändigt att

regeringen tar initiativ till ytterligare åtgärder.

Av propositionen framgår att regeringen fortsätter

att fullfölja arbetet med åtgärder inom ramen för

bl.a. regeringens 11-punktsprogram. Vidare tar

regeringen initiativ till ytterligare ett antal

åtgärder som har redovisats ovan.

Utskottet noterar att den nya organisationen för

socialförsäkringen stärker regeringens möjligheter

att uppnå ohälsomålet genom gemensamt

förhållningssätt och bättre utnyttjande av

samhällets samlade resurser.

Utskottet noterar även intensifierade insatser på

rehabiliteringsområdet genom ekonomiska drivkrafter

för arbetsgivarna och i övrigt en ökad satsning på

rehabiliteringens inledande skede och

arbetslivsinriktad rehabilitering. Utskottet

förutsätter även att den finansiella samordningen

kommer att utvecklas.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag till medelsanvisning för

anslaget 19:1 för budgetåret 2005.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf347

yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 10 i denna del, Sf403

yrkandena 2, 3, 9, 11 och 13 i denna del, So612

yrkande 3, So357 yrkande 7, Sf359 yrkandena 8-10,

20, 22-24 och 26 i denna del, A353 yrkande 8 och

Sf369 yrkandena 1 i denna del och 2-8.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:2

Aktivitets- och sjukersättningar m.m. Därmed

bör riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

bl.a. om möjlighet att bedriva studier under

tid med aktivitets- och sjukersättning och

bisyssla vid partiell sjukersättning.

Jämför reservationerna 42 (m), 43 (m), 44

(fp, kd, c), 45 (fp) och 46 (kd).

Gällande ordning

Ett nytt ersättningssystem har trätt i kraft den 1

januari 2003 och innebär att förtidspension och

sjukbidrag har ersatts av aktivitets- och

sjukersättning (prop. 2000/01:96, bet.

2000/01:SfU15, rskr. 2000/01:257). De nya förmånerna

utges till personer som drabbats av långvarig eller

varaktig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan. Reglerna innebär att försäkrade som

är under 30 år kan få aktivitetsersättning, dock

tidigast fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 19 år.

Ersättningen kan beviljas för längst tre år i taget.

Försäkringskassan är skyldig att erbjuda den som

beviljats aktivitetsersättning möjlighet att delta i

aktiviteter. Sjukersättning kan utges till personer

i åldern 30-64 år. Både aktivitets- och

sjukersättning utges dels i form av en

inkomstrelaterad ersättning, dels i form av

garantiersättning för den som har haft inga eller

låga förvärvsinkomster. Förmånerna kan utges som

hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels

förmån. Garantinivån i sjukersättningen uppgår till

2,40 prisbasbelopp.

Sedan den 1 juli 2003 gäller enligt 16 kap. 1 §

andra stycket AFL att försäkringskassan senast ett

år efter sjukanmälningsdagen skall ha utrett om det

finns förutsättningar för att tillerkänna den

försäkrade aktivitets- eller sjukersättning i

stället för sjukpenning, trots att denne inte har

ansökt härom.

Den 1 januari 2000 infördes regler om vilande

förtidspension. Reglerna syftar till att stimulera

till återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt

liv och innebär följande. En försäkrad som uppburit

sjuk- eller aktivitetsersättning minst ett år får

behålla förmånen under högst tre månader under en

tolvmånadersperiod, samtidigt som denne prövar på

att arbeta. Om den försäkrade därefter fortsätter

att arbeta skall sjukersättningen förklaras vilande

under den tid som återstår av en

tjugofyramånadersperiod utan att förmånen får dras

in eller sättas ned. Aktivitetsersättningen får

vilandeförklaras längst till utgången av den period

som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

Sjukersättning och aktivitetsersättning skall inte

betalas ut för viss tid under vilken den försäkrade

är intagen i kriminalvårdsanstalt, häktas eller är

intagen i ett särskilt ungdomshem för verkställande

av sluten ungdomsvård under förutsättning att

institutionsvistelsen sammanlagt överstiger 90

dagar. Förmånen skall därvid tillfälligt dras in för

tiden efter det att den försäkrade varit intagen 60

dagar i följd och högst den tid för vilken förmånen

är beviljad. För tid fr.o.m. den trettionde dagen

före frigivningsdagen skall den tillfälligt indragna

förmånen åter betalas ut.

Propositionen

Från anslaget bekostas utgifter för aktivitets- och

sjukersättning, barntillägg till förtidspension och

statlig ålderspensionsavgift. Från och med 2004

ingår i anslaget även kostnader för sysselsättning

av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning

och fr.o.m. 2005 kostnader för bostadstillägg till

personer med aktivitets- eller sjukersättning.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2005 till anslaget 19:2 Aktivitets- och

sjukersättningar m.m. anvisar ett ramanslag på

73 534,6 miljoner kronor.

Utgiftsutvecklingen för de nya förmånerna

aktivitetsersättning och sjukersättning är, på samma

sätt som förtidspensionerna var, beroende av ett

flertal olika faktorer. De viktigaste är

utvecklingen av de långa sjukskrivningarna, de

demografiska förhållandena, regeltillämpningen,

praxisutvecklingen samt inkomst- och

basbeloppsutvecklingen.

I propositionen framhålls att det har skett en

successiv och tilltagande ökning av antalet

nybeviljande aktivitets- och sjukersättningar

(förtidspensioner och sjukbidrag) sedan slutet av

1999. Under 2003 skedde, och under 2004 sker, en

fortsatt stark ökning av antalet nybeviljade

aktivitets- och sjukersättningar. Ökningen, som

beräknas fortsätta i samma takt under 2005, är en

följd av den kraftiga uppgången av antalet långa

sjukfall under de senaste åren. Den utvecklingen,

som till viss del beror på den demografiska

situationen, med relativt sett många personer i

arbetskraften som är födda på 1940-talet, är den

främsta orsaker till att antalet nybeviljade

aktivitets- och sjukersättningar kan förväntas

fortsätta att ligga på en hög nivå under

budgetperioden. Kvinnornas antal ökade under 2003

med 4,9 % till 296 100 och männens med 2,4 % till

211 200. En ökning har skett i samtliga åldrar, men

den var procentuellt störst i åldern 45-59 år. Mest

oroväckande är dock den successiva ökningen i de

yngre åldersgrupperna. Uppgifter från RFV visar att

antalet personer i åldern 16-29 år har ökat med

drygt 25 % från utgången av 1998 och ökningen är

störst bland kvinnorna. De ungas andel av hela

beståndet har ökat något. Utvecklingen för de yngre

kräver emellertid fortsatt analys.

När det gäller utflödet ökade antalet upphörda

aktivitets- och sjukersättningar med närmare 2 %

jämfört med 2002 till 44 000. Drygt 30 000 av dessa

blev ålderspensionärer.

Den 1 juli 2003 genomfördes två åtgärder av direkt

betydelse för utvecklingen av antalet sjuk- och

aktivitetsersättningar. Det gäller dels att

försäkringskassan senast ett år efter

sjukanmälningsdagen skall ha utrett om det finns

förutsättningar att byta ut sjukpenning mot

sjukersättning, dels att tiden med vilande

sjukersättning för att pröva förvärvsarbete

förlängts till längst 24 kalendermånader utan att

rätten till sjukersättning prövas.

Effekterna av dessa åtgärder är ännu efter ett år

begränsade enligt de uppföljningar som hittills

gjorts av RFV. Verket konstaterar att reglerna om

ettårsbedömning med ställningstagande till

aktivitets- eller sjukersättning inte getts samma

prioritet inom socialförsäkringsadministrationen som

övriga regelförändringar, vilket givetvis inte är

tillfredsställande. Beträffande regeländringen om

vilande sjukersättning konstateras att några

påtagliga effekter ännu inte uppkommit, även om det

finns försäkringskassor som anser att intresset för

vilande sjukersättning har ökat.

Socialförsäkringsadministrationen ser dock positivt

på regeländringen som inneburit att handläggningen

underlättats och att reglerna nu är tydligare för de

försäkrade.

Vid utgången av 2003 hade ca 2 500 förmånstagare

vilande aktivitets- och sjukersättning. Drygt 60 %

av dessa var kvinnor. Även om en stor del av dem som

prövar att arbeta efter en period återgår till sin

förmån har en del personer efter tiden med vilande

ersättning ökat sin arbetstid eller arbetar deltid.

Inom Regeringskansliet bereds frågan om att införa

en möjlighet till vilande sjuk- eller

aktivitetsersättning även vid studier.

Det finns en stor medvetenhet om att det krävs ett

antal ytterligare åtgärder för att vända

utvecklingen i samhället, inte minst hos parterna på

arbetsmarknaden, något som kan visa sig vara en

viktig framgångsfaktor för det fortsatta arbetet. I

departementspromemorian Drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro (Ds 2004:16) finns bl.a. förslag om att

det skall bli obligatoriskt för försäkringskassorna

att minst vart tredje år göra en förnyad utredning

av arbetsförmågan hos personer som blir beviljade

sjukersättning som inte är tidsbegränsad samt att

redan tidigare beslutade sjukersättningar skall

följas upp i betydligt högre grad än tidigare.

Regeringen har tidigare framhållit det angelägna i

att alla förtidspensionärer skall kunna utnyttja sin

återstående arbetsförmåga fullt ut och att en

aktivare uppföljning och efterkontroll av beviljade

förtidspensioner behöver göras. Av en av RFV lämnad

redovisning om hur försäkringskassorna bedriver sin

verksamhet med att följa upp beviljade

förtidspensioner och sjukbidrag framgår att

kontrollverksamheten har mycket låg prioritet hos

samtliga försäkringskassor.

Regeringen konstaterar att en fortsatt successiv

och markant ökning av antalet personer med långvarig

eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan är att vänta under de närmaste åren.

I praktiken bedöms detta innebära att antalet

personer som uppbär dessa förmåner kommer att öka

successivt från nuvarande ca 527 000 till ca 541 000

i slutet av 2004 och till ca 560 000 vid utgången av

2005.

Det nationella målet innebär att antalet nya

aktivitets- och sjukersättningar skall minska fram

till 2008 i förhållande till 2002. Målet innebär att

årsgenomsnittet av antalet nybeviljade ersättningar

under 2003 till juni 2008 skall vara lägre än det

totala antalet nybeviljade ersättningar 2002 med

tillägg för den demografiska utvecklingen. För att

kunna uppnå detta mål krävs olika åtgärder inom hela

ohälsoområdet i enlighet med vad som angetts ovan i

redogörelsen för propositionen avseende anslag 19:1.

Oavsett påbörjade, vidtagna och aviserade åtgärder

för att minska ohälsan i arbetslivet finns det

mycket som talar för att utvecklingen av de långa

sjukfallen i kombination med de demografiska

förhållandena leder till att antalet nybeviljade

aktivitets- och sjukersättningar kommer att ligga på

en fortsatt mycket hög nivå under hela

budgetperioden, dvs. t.o.m. 2007.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Moderaterna

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf347

yrkande 10 i denna del att riksdagen anvisar 6 100

miljoner kronor mindre än vad regeringen har

föreslagit. Motionärerna anser att ökad självrisk

medför minskade utgifter inom anslaget.

I motionen yrkandena 8 och 9 och i motion Sf357 av

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 12 begärs att

ersättningen i sjukersättningen sänks från 64 till

60 % av antagandeinkomsten. Motionärerna framhåller

att förslaget ger ökade ekonomiska incitament att

återgå i arbete samt kostnadsbesparingar. I

motionerna begärs även att garantinivån i

sjukersättningen skall vara densamma som i

ålderspensionen.

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf403 yrkande

13 i denna del att riksdagen anvisar 150 miljoner

kronor mindre än vad regeringen har föreslagit.

Motionärerna anser att bl.a. ökade rehabiliterings-

och kontrollinsatser medför minskade utgifter inom

anslaget.

I samma motion yrkande 8 framhåller motionärerna

vikten av arbetslinjen och

rehabiliteringsmöjligheterna samt undvikande av

svagt grundade beslut om sjukersättning i stället

för sjukpenning. Motionärerna framhåller bl.a. att

sådana beslut lätt blir en metod att minska

arbetsbördan hos försäkringskassorna samt en metod

för regeringen att klara målet om att halvera

antalet sjukpenningdagar till 2008. Insatser för att

stärka de arbetshandikappades ställning på

arbetsmarknaden är viktiga och måste prioriteras.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359 yrkande 26

i denna del att riksdagen anvisar 1 850 miljoner

kronor mindre än vad regeringen har föreslagit.

Motionärerna anser att ökad efterkontroll av

beviljade aktivitets- och sjukersättningar och

borttagande av regeln om automatisk prövning av

rätten till aktivitets- och sjukersättningar inom

ett år samt undvikande av svagt grundade beslut vid

beviljande av dessa förmåner medför minskade

utgifter inom anslaget.

I motionen yrkande 13 begärs att äldre beviljade

aktivitets- och sjukersättningar successivt skall

omprövas. Motionärerna framhåller att de som först

bör komma i fråga är de som förtidspensionerats

under de senaste åren där en ordentlig

rehabiliteringsutredning inte har gjorts. I yrkande

12 begärs ett upphörande av regeln om att

försäkringskassan regelmässigt efter ett år skall

utreda om sjukpenning skall övergå till sjuk- eller

aktivitetsersättning. Sådan omprövning riskerar att

leda till att sjukpenning rutinmässigt övergår till

sjuk- eller aktivitetsersättning efter ett år i

stället för att fokus läggs på snabba

rehabiliteringsinsatser.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf369

yrkande 1 i denna del att riksdagen anvisar 250

miljoner kronor mindre än vad regeringen har

föreslagit. Motionärerna framhåller att ökade

satsningar på aktiva rehabiliteringsåtgärder och

ingen automatisk prövning av rätten till

sjukersättningen efter ett år samt undvikande av

svagt grundade beslut vid beviljande av aktivitets-

och sjukersättning ger minskade utgifter inom

anslaget. I yrkandena 9 och 10 begärs att adekvata

rehabiliteringsåtgärder även skall riktas till dem

som har sjuk- och aktivitetsersättning och att

tolvmånadersregeln slopas. Med utökade resurser bör

försäkringskassan i stället inrikta sig på

rehabilitering. I yrkande 11 begärs att regeringen

återkommer med förslag till förtydligande av 7 kap.

3 § AFL. Motionärerna anför att sjuk- och

aktivitetsersättning bara skall beviljas om

arbetsförmågan av medicinska eller psykiatriska skäl

bedöms förhindra återgång till något arbete eller

till utbildning som kan leda till anställning.

Övriga motioner

I motion Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begärs

i yrkande 13 ett tillkännagivande om att regeringen

återkommer med förslag på hur sjukersättning kan

ersättas med ålderspension efter 61 års ålder.

Motionärerna förordar en rörlig pensionsålder från

61 års ålder. Det bör då inte vara möjligt att ta ut

sjukersättning efter det att denna ålder uppnåtts.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf403

yrkandena 4 och 5 att det skall vara möjligt att

behålla tidigare intjänad rätt till

arbetslöshetsersättning och sjukpenning vid återgång

till arbetslivet efter beviljad förtidspension.

Vidare begärs att vilande sjuk- och

aktivitetsersättning skall vara möjlig vid studier.

I motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i

yrkande 18 ett tillkännagivande om vilande

aktivitets- eller sjukersättning. Motionärerna

framhåller att det inte finns något skydd om

eventuella sjuklönekostnader uppkommer, vilket kan

medföra att arbetsgivare tvekar att anställa dessa

personer. Den enskilde bör även få rätt till t.ex.

arbetslöshetsersättning om denne ställer sig till

arbetsmarknadens förfogande men inte får en

anställning omgående. I yrkande 19 begärs ett

tillkännagivande om möjlighet till vilande

aktivitets- och sjukersättning vid studier.

Billy Gustafsson (s) anser i motion Sf243 att rätt

till vilande sjuk- och aktivitetsersättning under

studietid bör övervägas.

Även i motion Ub389 av Mikaela Valtersson m.fl.

yrkande 2 i denna del begärs att det skall vara

möjligt att ha vilande aktivitets- och

sjukersättning vid studier samt även att det skall

vara lättare att bedriva studier på deltid med hel

aktivitets- och sjukersättning.

I motion Kr370 av Anita Brodén och Gunnar Nordmark

(fp) begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om att

de som uppbär sjuk- eller förtidspension bör ges

möjlighet att studera.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i motion Sf264

att rätten till sjuk- och aktivitetsersättning på

garantinivå skall utvidgas till att gälla även

personer som är arbetsoförmögna vid bosättning i

Sverige men som inte fått uppehållstillstånd av

flyktingskäl.

I motion Sf222 yrkandena 1-3 begär Sten Tolgfors

(m) olika tillkännagivanden. Han anser att endast

ett mindre antal ungdomar bör avföras permanent från

arbetslivet genom förtidspension. Vidare bör det

utredas hur förtidspensionerade barns och ungdomars

livssituation ser ut i dag, vilka insatser som

skulle kunna göras för att erbjuda dem utbildning,

rehabilitering och arbete samt om dagens regelverk

hindrar en väg till arbete och delaktighet i

samhället. Slutligen anser han att en översyn bör

göras av hur ersättningsformen skall se ut för de

unga som har så svåra handikapp att utbildning eller

arbete verkligen inte är möjligt.

I motion Sf239 av Sonja Fransson (s) begärs ett

tillkännagivande om att även den som har partiell

sjukersättning i vissa fall skall kunna behålla sitt

förtroendeuppdrag eller annan bisyssla.

Marietta de Poubaix-Lundin (m) begär i motion

Sf303 yrkandena 1 och 2 två tillkännagivanden om

sjuk- eller aktivitetsersättning, dels om att beslut

om sådan förmån inte skall få fattas under

fängelsetid eller rättspsykiatrisk vårdtid eftersom

det innebär att den dömdes chanser att klara sig på

vanligt sätt i samhället döms ut på förhand, dels om

att dessa förmåner skall få behållas kortare tid än

nu gällande första 60 dagarna och sista 30 dagarna

av en anstaltsvistelse.

I motion Sf311 av Lars Lilja och Carin Lundberg

(s) pekar motionärerna på att långtidssjukskrivna

riskerar att få lägre sjukersättning på grund av att

den beräknas på den sjukpenning de erhållit.

Slutligen anser Jan-Olov Larsson i motion Sf342

att människor som på grund av ett långt och slitsamt

arbetsliv fått sjukersättning bör få högre

ersättning.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening måste det finnas ett

rimligt ekonomiskt skydd vid långvarigt nedsatt

arbetsoförmåga av medicinsk art. De nya förmånerna

sjuk- och aktivitetsersättning utges i form av en

inkomstrelaterad ersättning och ett grundskydd.

Utskottet anser att de reformerade reglerna fyller

kravet på att ge en långsiktig ekonomisk trygghet.

Utskottet har i sitt yttrande till finansutskottet

2004/05:SfU1y framhållit det angelägna i att

åtgärder vidtas för att följa upp beviljade

aktivitets- och sjukersättningar och även att

rehabiliteringsinsatser vidtas för denna grupp.

Utskottet noterar även att regeringen i

propositionen 2004/05:21 lagt fram ett förslag om en

obligatorisk förnyad utredning av sjukersättningar

som inte har tidsbegränsats.

Vidare har utskottet i nämnda yttrande framhållit

att en fokusering på orsakerna till att antalet

yngre personer med sjuk- och aktivitetsersättning

har ökat väsentligt är nödvändig. Motion Sf222

yrkandena 1 och 2 får därmed anses tillgodosedd och

avstyrks.

Den förväntade utvecklingen mot en fortsatt

successiv ökning av antalet aktivitets- och

sjukersättningar är otillfredsställande. Utskottet

bedömer dock att det förhållandet att sjuktalen har

minskat i sig kommer att leda till att antalet

nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar kommer

att minska. Detta sammantaget med inrättandet av den

nya socialförsäkringsadministrationen, den

förstärkta sjukskrivningsprocessen, rehabiliteringen

och samverkan inom rehabiliteringsområdet, de ökade

ekonomiska drivkrafterna, möjligheter till vilande

sjuk- och aktivitetsersättning samt förstärkta

efterkontrollinsatser bedömer utskottet på sikt

kommer att få positiva effekter vad gäller antalet

aktivitets- och sjukersättningar, även om det

således kan ta en viss tid.

Beträffande ersättningsnivån i sjukersättningen

uttalade utskottet i samband med beredningen av den

nya ersättningsformen i betänkande 2000/01:SfU15

följande. Enligt utskottets mening är det viktigt

att ersättningsnivån är så hög att den faktiskt

utgör en försäkring för inkomstbortfall. Vid

bestämmandet av ersättningsnivån bör enligt

utskottets mening de kostnadsramar som gäller för

systemet för ersättning vid varaktig eller långvarig

nedsättning av arbetsförmågan beaktas och

fördelningspolitiska avväganden göras. Brutto-

respektive nettoutfallet vid fortsatt förvärvsarbete

på samma inkomstnivå som antagandeinkomsten

beräknats till måste också beaktas. Ytterligare en

faktor av betydelse är avvägningen i förhållande

till de kollektivavtalsreglerade ersättningar som

arbetsmarknadens parter beslutat om.

Utskottet ansåg att den föreslagna nivån om 64 %

av antagandeinkomsten för inkomstrelaterad

aktivitets- och sjukersättning innebar en rimlig

avvägning av nämnda faktorer. Utskottet finner inte

nu skäl att göra någon annan bedömning.

Vidare behandlade utskottet i samma betänkande

frågan om garantinivån i aktivitets- och

sjukersättningarna. Utskottet noterade att en nivå

på 2,40 prisbasbelopp gav en garantinivå i

sjukersättningssystemet som var högre än basnivån i

garantipensionen. Enligt utskottets uppfattning var

det rimligt att grundskyddet för den som i arbetsför

ålder drabbas av medicinskt orsakad arbetsoförmåga

var högre än vad som gäller för ålderspensionärer.

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och

finner således inte skäl att föreslå ändringar av

garantinivån.

Utskottet finner heller inte skäl att föreslå en

ändring av regeln att sjukersättning kan utges

längst t.o.m. månaden före den månad då den

försäkrade fyller 65 år. Motion Sf357 yrkande 13

avstyrks därmed.

I betänkande 2003/04:SfU1 har utskottet inte

funnit skäl att ändra kriterierna i 7 kap. 3 § AFL

vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande.

Utskottet behandlade i betänkande 2002/03:SfU10

regeringens förslag i proposition 2002/03:89 om att

försäkringskassan senast ett år efter

sjukanmälningsdagen skall ha utrett om det finns

förutsättningar för att tillerkänna den försäkrade

sjuk- eller aktivitetsersättning.

I propositionen angavs bl.a. att det förhållandet

att många försäkrade uppbar sjukpenning trots att de

i själva verket uppfyllde förutsättningarna för

sjuk- eller aktivitetsersättning inte kunde

accepteras. Det var av flera skäl viktigt, bl.a. för

att få till stånd adekvata rehabiliteringsåtgärder,

att de försäkrade fick rätt ersättning från

socialförsäkringen såväl till belopp som till

ersättningsslag. Åtgärder måste därför vidtas för

att komma till rätta med detta missförhållande. De

stora skillnaderna i försäkringskassornas

handläggning av de långa sjukfallen var ett problem

från försäkringsrättslig synpunkt som samtidigt

riskerade att undergräva tilltron till försäkringen.

Utskottet anförde att en prövning enligt förslaget

inte fick leda till att människor slentrianmässigt

överfördes från sjukpenning till aktivitets- eller

sjukersättning. Det var inte rimligt att personer

t.ex. i åldern 30-40 år eller ännu yngre förklaras

så arbetsoförmögna att sjukersättning för resten av

livet var det enda alternativet. Detta var särskilt

allvarligt eftersom ett beslut om sjukersättning

många gånger innebar att aktiva

rehabiliteringsåtgärder inte längre sattes in.

Utskottet ansåg det emellertid inte heller rimligt

att personer år efter år fortsatte att uppbära

sjukpenning trots att de uppfyllde villkoren för

rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning, utan att

det var viktigt att de försäkrade fick rätt

ersättning såväl till belopp som ersättningsslag.

Utskottet betonade dock, i likhet med regeringen,

att alla möjligheter till rehabilitering måste vara

uttömda innan sjuk- eller aktivitetsersättning kan

beviljas. Med hänsyn härtill tillstyrkte utskottet

regeringens förslag. Utskottet, som förutsätter att

prövningen sker i enlighet med syftet med

lagstiftningen, vidhåller sitt ställningstagande.

Utskottet noterar även att ettårsbedömningen inte

har prioriterats på försäkringskassorna.

Utskottet har under anslaget 19:1 redovisat sitt

ställningstagande i frågor om bl.a. en stärkt

arbetsmarknad för arbetshandikappade.

Beträffande möjligheterna att få studera med

bibehållen sjuk- eller aktivitetsersättning finns

det inga formella hinder för eller begränsningar mot

detta. Studier som är av den omfattningen som

yrkesverksamma utför på sin fritid skall inte

föranleda att rätten till förmånen ifrågasätts. En

förutsättning för att försäkringskassan skall dra in

eller minska sjuk- och aktivitetsersättning är även

att arbetsförmågan väsentligt har förbättrats.

Bedrivna studier av viss omfattning kan således

medföra att frågan om den fortsatta rätten till

sjuk- eller aktivitetsersättning utreds och prövas

på nytt. Regeringen utreder för närvarande frågan om

vilande sjuk- eller aktivitetsersättning under

studier. Utskottet kan inte ställa sig bakom regler

om att studier generellt skall få bedrivas med

bibehållen ersättning. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf243, Sf359 yrkande 19, Sf403

yrkande 5, Kr370 yrkande 3 och Ub389 yrkande 2 i

denna del.

Beträffande bisysslor vid partiell sjukersättning

skall vid bedömningen av arbetsförmågan likaledes

bortses från sådana med fritidsaktiviteter

jämställda aktiviteter som en yrkesverksam person i

normalfallet utför på sin fritid. Deltagande i

sådant med fritidsaktiviteter jämställt ideellt

arbete, föreningsliv, politiska uppdrag m.m. skall

således inte tas hänsyn till vid bedömningen av

arbetsförmågan. Rätten till sjuk- och

aktivitetsersättning kan däremot påverkas om den

försäkrades aktiviteter motsvarar arbetsinsatser som

vanligen utförs av förvärvsarbetande. Utskottet

finner inte anledning att föreslå något särskilt

uttalande beträffande förtroendeuppdrag eller andra

bisysslor vid partiell sjukersättning. Utskottet

vill dock betona det angelägna i att även personer

med sjuk- eller aktivitetsersättning har möjlighet

att åta sig politiska förtroendeuppdrag. Med det

anförda avstyrks motion Sf239.

För personer som efter att ha uppburit t.ex.

sjukersättning ställer sig till arbetsmarknadens

förfogande kan, om personen i fråga inte omedelbart

kommer in på arbetsmarknaden, problem uppstå i form

av att denne inte är berättigad till

arbetslöshetsersättning. Reglerna inom

arbetsmarknadsområdet är inte anpassade till den

situation som en person som haft sjukersättning kan

ställas inför vid återgång, helt eller delvis, till

arbetsmarknaden när denne väntar på att få ett

arbete eller en arbetsmarknadsåtgärd. Utskottet

anser att det är viktigt att återgång i arbete inte

försvåras för personer som har haft sjukersättning.

Utskottet noterar att i den aktuella situationen har

den försäkrade rätt till en SGI med utgångspunkt

från den SGI denne skulle haft innan han eller hon

uppbar aktivitets- eller sjukersättning. Utskottet

förutsätter att regeringen överväger frågan. Motion

Sf403 yrkande 4 är därmed tillgodosedd och avstyrks.

Motion Sf359 yrkande 18 i denna del är delvis

tillgodosedd och avstyrks.

I sistnämnda motion framförs även farhågor om att

arbetsgivare med hänvisning till avsaknad av skydd

mot sjuklönekostnader inte skulle vara intresserade

av att anställa personer med vilande sjuk- eller

aktivitetsersättning. Utskottet kan dock konstatera

att sjuklönelagen innehåller en bestämmelse (13 §)

som innebär att försäkringskassan efter skriftlig

ansökan kan besluta om särskilt högriskskydd för en

arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt

AFL. Ett sådant beslut får bl.a. meddelas om den

sökande har en sjukdom som under en

tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större

antal sjukperioder eller medför risk för en eller

flera längre sjukperioder. Arbetsgivare hos vilken

ett beslut enligt 13 § gäller har rätt till

ersättning från sjukförsäkringen för de kostnader

för sjuklön som han har haft för arbetstagaren.

Eftersom den som har t.ex. sin sjukersättning

vilande har rätt att bli försäkrad för sjukpenning

enligt AFL på grundval av det förvärvsarbete som

utförs under vilandetiden kan utskottet inte dela

motionärernas farhågor. Utskottet avstyrker därmed

motion Sf359 yrkande 18 i denna del.

Regeringen har i proposition 2000/01:96

Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället

för förtidspension anfört att förslaget att endast

den som är försäkrad vid tidpunkten för

försäkringsfallet skall tillhöra den skyddade

personkretsen, medför att personer som är

arbetsoförmögna på grund av sjukdom eller

funktionshinder redan när de bosätter sig i Sverige

inte har rätt till garantiersättning. Såväl

regeringen som riksdagen har dock ansett att det är

angeläget att staten tar ansvar för försörjningen av

de personer som uppfyller de medicinska kriterierna

och varaktighetskriterierna för rätt till

förtidspension men som inte har rätt till sjuk-

eller aktivitetsersättning eller endast en låg sådan

på grund av kraven på viss försäkringstid.

Regeringen utreder frågan om ersättning till denna

grupp och avser återkomma till riksdagen i frågan.

Utskottet noterar att försörjningsfrågan för dem

som har fyllt 65 år och som inte har kvalificerat

sig för en pension som ger tillräcklig försörjning

har lösts genom ett äldreförsörjningsstöd som

inrättats fr.o.m. den 1 januari 2003. Regeringen

uttalade i proposition 2000/01:136 som låg till

grund för denna lagstiftning, att beträffande den

grupp invandrare som uppfyller de medicinska kraven

för förtidspension, men som inte uppfyller

bosättningskravet och också kan bli långvarigt

beroende av socialtjänstens försörjningsstöd, så är

de per definition i förvärvsaktiv ålder. De skiljer

sig därför som grupp från dem över 65 år, vilka i

princip lämnat förvärvsaktiv ålder. Att generellt

utvidga äldreförsörjningsstödet till denna grupp är

därför ett principiellt större steg. Hur

försörjningen för denna grupp skall lösas bör därför

enligt regeringens uppfattning beredas vidare.

Utskottet anser det angeläget att regeringen

lämnar ett förslag i den nu aktuella frågan. Med det

anförda är motion Sf264 tillgodosedd och avstyrks.

Beträffande motion Sf222 yrkande 3 har utskottet

ovan uttalat att förmånerna sjuk- och

aktivitetsersättning fyller kravet på att ge en

långsiktig ekonomisk trygghet. Utskottet anser

således inte att det är aktuellt med någon annan

ersättningsform för någon grupp som har så svåra

handikapp att förvärvsarbete inte är möjligt.

Utskottet vill dock peka på att i vissa fall kan

handikappersättning utgå till dessa personer.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Vad avser de personer som har fått sjukersättning

med anledning av ett långt och slitsamt arbetsliv

utgår livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring

till en försäkrad som till följd av arbetsskada fått

sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete

nedsatt med minst en femtondel. Med det anförda är

motion Sf342 tillgodosedd och avstyrks.

Beträffande frågan om långtidssjukskrivna som

riskerar att få lägre sjukersättning på grund av att

den beräknas på den sjukpenning den försäkrade har

uppburit kan en viss kompensation ske genom

beräkning enligt alternativregeln i 8 kap. 8 § AFL.

Regeln medger att de två högsta uppräknade

bruttoårsinkomsterna under en ramtid av tre år läggs

till grund för antagandeinkomsten och att SGI vid

tiden för försäkringsfallet beaktas såsom

bruttoårsinkomst i stället för en lägre

bruttoårsinkomst året dessförinnan. Motion Sf311 är

därmed delvis tillgodosedd och avstyrks.

Vad avser frågan om aktivitets- och sjukersättning

för en person som är intagen i kriminalvårdsanstalt

m.m. inträffar vissa av de minskade

levnadsomkostnader som uppkommer under intagningen

med viss eftersläpning. Det är därför rimligt att

den intagne ges möjlighet att ställa om sin ekonomi

innan förmånen tillfälligt dras in. Vid frigivningen

kan den intagne också förväntas ha vissa

initialkostnader. Utskottet finner därför inte

anledning att föreslå någon ändring av aktuella

tider för vilka ersättning kan utges. Motion Sf303

yrkande 2 avstyrks därmed.

Beträffande själva rätten till aktivitets- och

sjukersättning gäller samma regler för alla och

således oavsett om den försäkrade är intagen i

anstalt m.m. eller inte. Utskottet har ingen annan

uppfattning i denna fråga. Motion Sf303 yrkande 1

avstyrks därmed.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning till

anslaget 19:2. Utskottet tillstyrker därmed

regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf347

yrkandena 8, 9 och 10 i denna del, Sf357 yrkande 12,

Sf359 yrkandena 12, 13 och 26 i denna del, Sf369

yrkandena 1 i denna del, 9-11 och Sf403 yrkandena 8

och 13 i denna del.

19:3 Handikappersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:3

Handikappersättningar.

Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om

handikappersättningens nivå och variationer i

bedömningen.

Jämför reservation 47 (fp, kd, c, mp).

Gällande ordning

Enligt de bestämmelser som gäller fr.o.m. den 1

januari 2003 utges handikappersättning tidigast

fr.o.m. juli månad det år den försäkrade fyller 19

år (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.

2000/01:257). För rätt till handikappersättning

krävs att försäkrad före 65 års ålder för avsevärd

tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan

omfattning att han eller hon i sin dagliga

livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan

eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta

eller har betydande merutgifter på grund av sitt

handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per

år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av

prisbasbeloppet, alltefter hjälpbehovets omfattning

eller merutgifternas storlek.

Propositionen

Antalet handikappersättningar har haft en långsamt

ökande trend beroende på dels den demografiska

utvecklingen, dels att det i de flesta åldersgrupper

blir allt vanligare med handikappersättning, detta

gäller både för män och för kvinnor.

För innevarande budgetår beräknas utgifterna till

ca 1 223 miljoner kronor, jämfört med anslaget på

1 217 miljoner kronor. Med hänsyn till att det från

2003 finns ett ingående underskott på knappt

28 miljoner kronor beräknas underskottet för

budgetåret till ca 34 miljoner kronor.

Nedre åldersgränsen för rätt till

handikappersättning höjdes den 1 januari 2003 från

16 år till halvårsskiftet det år en person fyller

19 år. Med anledning av denna förändring beräknas

antalet ersättningar endast öka måttligt under åren

2004-2006.

Den tid då det är möjligt att få

handikappersättning utbetalat retroaktivt har

fr.o.m. den 1 juli 2004 förkortats från två år till

sex månader. Förändringen medför en utgiftsminskning

under 2005 med 30 miljoner kronor.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2005 till anslaget 19:3

Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 203

miljoner kronor.

Motioner utan anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf227 av Sven Brus och Yvonne Andersson

(kd) begärs ett tillkännagivande om att reglerna för

handikappersättningen bör ses över. I motionen

anförs att merkostnaderna för den enskilde ökat

stadigt och en rad subventioner tagits bort

samtidigt som nivåerna ligger still. Bedömningen i

enskilda ärenden blir allt hårdare och variationerna

är också stora.

Sven Gunnar Persson (kd) begär i motion Sf306 ett

tillkännagivande om att en översyn snarast behöver

göras av handikappersättningens nivåer. Motionären

anser att dagens nivåer bör ändras till 25 %, 50 %,

75 % och 100 % av prisbasbeloppet för att bättre

motsvara de faktiska merkostnader som den enskilde

har.

I motion Sf226 av Jan Lindholm och Helena Hillar

Rosenqvist (mp) begärs ett tillkännagivande om

behovet av en översyn av reglerna för och

tillämpningen av handikappersättningen. Motionärerna

menar att ersättningen successivt har urholkats. Det

är inte heller rimligt med stora variationer i

bedömningen av rätten till ersättning. Behovet av

enhetliga tillämpningar är stort och regeringen bör

kunna ålägga Försäkringskassan att styra upp

missförhållandet.

Också i motionerna Sf282 av Ann-Marie Fagerström

(s), Sf350 av Catherine Persson (s) och Sf374 av

Lennart Axelsson och Laila Bjurling (s) begärs

tillkännagivanden om handikappersättningen. I

motionerna anförs att merkostnaderna ökat stadigt

men att nivåerna legat still länge. Bedömningen i

enskilda ärenden blir allt hårdare och variationerna

är stora. Möjligheterna till andra ersättningsnivåer

än de nuvarande bör övervägas. Vidare bör

försäkringskassornas tillämpning när det gäller

rätten till handikappersättning vid kroniska

sjukdomstillstånd ses över.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning till

anslaget 19:3 har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.

När det gäller övriga motionsyrkanden anser

utskottet inte att det är aktuellt att göra en

allmän översyn av handikappersättningen eller att

överväga andra nivåer i förmånen. Beträffande

enhetligheten i bedömningarna mellan olika

försäkringskassor vill utskottet peka på att en ny

samlad socialförsäkringsorganisation från den 1

januari 2005 kommer att ersätta de 21 allmänna

försäkringskassorna och RFV. Ett av syftena med den

nya Försäkringskassan är att åstadkomma en bättre

enhetlighet i besluten och skapa en ökad

rättssäkerhet inom

socialförsäkringsadministrationen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf226, Sf227, Sf282, Sf306, Sf350 och Sf374.

19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:4

Arbetsskadeersättningar m.m. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om

bl.a. en riskdifferentierad

arbetsskadeförsäkring, överförande av

arbetssjukdomar till sjukförsäkringen och

färdolycksfall till trafikförsäkringen,

ändrade bevisregler, privatisering, analys ur

ett könsperspektiv, regional förankring samt

godkännande av elöverkänslighet som

arbetsskada.

Jämför reservationerna 48 (m), 49 (kd) och 50

(v, c, mp).

Gällande ordning

Den som förvärvsarbetar här i riket är enligt

socialförsäkringslagen (1999:799) försäkrad för

arbetsskada. Detsamma gäller den som genomgår

utbildning i den mån utbildningen är förenad med

särskild risk för arbetsskada. Lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar skador till

följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i

arbetet. Även olycksfall vid färd till och från

arbetet räknas som olycksfall i arbetet, om färden

föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Reglerna för ersättning enligt LAF genomgick

omfattande förändringar under 1993. Den 1 januari

1993 höjdes beviskravet vid prövning av en

arbetsskada, och den 1 juli samma år slopades rätten

till arbetsskadesjukpenning för den som är försäkrad

enligt AFL.

Under 2002 har riksdagen beslutat om flera

ändringar i arbetsskadeförsäkringen (prop.

2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, rskr. 2001/02:213).

Beviskravet har sänkts för skador som inträffar den

1 juli 2002 eller senare. Vid en helhetsbedömning

skall en skada anses ha uppkommit av ett olycksfall

eller annan skadlig inverkan i arbetet om

övervägande skäl talar för det. För den som ådragit

sig en arbetsskada utges i regel endast ersättning i

form av arbetsskadelivränta. Enligt bestämmelser som

gäller från den 1 januari 2003 utges livränta om

nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig eller

kan antas bestå under minst ett år. Ersättningen

skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst

som den försäkrade haft som oskadad och den inkomst

som han eller hon trots skadan kan beräknas få.

Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till

7,5 prisbasbelopp. Livräntan, som tidigare räknats

om med förändringarna i prisbasbeloppet, skall för

personer födda 1938 eller senare fr.o.m. 2004

årligen räknas om med ett tal som motsvarar hälften

av inkomstindexets reala förändring med tillägg för

inkomstindexets hela prisförändring. Därtill har den

som fått sin skada godkänd som arbetsskada fr.o.m.

den 1 januari 2003 även fått rätt till kompensation

för det inkomstbortfall som systemet med karensdag

medför. Ersättning utges för två karensdagar, om

inte den försäkrade visar att inkomstbortfall har

uppstått för flera karensdagar.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras med

arbetsgivaravgifter och egenavgifter, 0,68 % av

avgiftsunderlaget sedan den 1 januari 2003.

Propositionen

Enligt propositionen kommer insatserna för ett

hälsosammare arbetsliv på lång sikt leda till att

antalet arbetsskador minskar. På kort sikt kan

antalet nytillkommande sjukersättningar liksom den

mildare bevisregeln vid prövning av arbetsskador

leda till fler ansökningar om arbetsskadelivränta.

Regeringens bedömning är att kostnaderna för

arbetsskadeförsäkringen inte kommer att öka under

2005 samt att det inom den nya Försäkringskassan

finns förutsättningar att effektivisera

handläggningen av arbetsskadeförsäkringen.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2005 till anslaget 19:4

Arbetsskadeersättningar m.m. anvisar ett ramanslag

på 6 362 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf403 yrkande 13 i denna del av Bo Könberg

m.fl. (fp) begärs att riksdagen anvisar 250 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Arbetsolycksfallen bör fr.o.m. den 1 juli 2005

brytas ut till en separat försäkring som är

obligatorisk för arbetsgivaren.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf369

yrkande 1 i denna del att riksdagen anvisar 1 000

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

De sänkta beviskraven i arbetsskadeförsäkringen bör

återkallas i avvaktan på en samlad översyn av

socialförsäkringssystemet.

Övriga motioner

I motion Sf271 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkandena

1-5 begärs dels förslag om en riskdifferentierad

arbetsskadeförsäkring där arbetsgivaren i lag åläggs

att teckna en fullständig försäkring för

arbetsolyckor, dels en utredning om övergångslösning

från en offentlig arbetsskadeförsäkring till ett

arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare. Vidare

begärs tillkännagivanden om att arbetsolycksfall

skall skiljas från arbetssjukdomar och de senare på

sikt överföras till sjukförsäkringen, att

färdolycksfall lyfts över till trafikförsäkringen

samt att bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen

återgår till 1992 års lagstiftning.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf336 ett

tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av att

privatisera arbetsskadeförsäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen bör enligt motionärerna

överföras till arbetsmarknadens parter i form av en

obligatorisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada med

differentierade premier.

I motion Sf348 av Runar Patriksson m.fl. (m, fp, kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att

utforma en ny försäkring för arbetsskador som

hanteras av privata försäkringsbolag. En sådan

ordning, reglerad i lag, skulle leda till en mer

kompetent och försäkringsmässig hantering.

I motion Sf275 av Kalle Larsson m.fl. (v) yrkande 1

begärs ett tillkännagivande om att Försäkringskassan

bör analysera uppbyggnad och handläggning av

arbetsskadeförsäkringen ur ett könsperspektiv.

Motionärerna anför att förändringen 2002 syftade

till att rätta till könsskillnader men att önskat

resultat inte verkar ha uppnåtts.

I motion A277 av Rolf Lindén m.fl. (s) begärs i

yrkandena 2-4 tillkännagivanden om att vid

eventuella förändringar av

socialförsäkringssystemets organisation värna

regionala folkvalda beslutsorgan, om att arbeta för

en tydlig handläggning av arbetsskadeärenden och om

att beslut i arbetsskadeärenden bör ske i folkvalda

organ. Motionärerna menar att det finns en risk för

att lokal förankring i nämnderna försvinner och

därmed deltagande av företrädare för arbetslivet.

Det är inte bra att frångå lekmannainflytandet till

förmån för ett expert- och tjänstemannaorienterat

beslutsfattande.

Ingrid Burman m.fl. (v) begär i motion MJ367 yrkande

5 ett tillkännagivande om att elöverkänslighet skall

kunna godkännas som arbetsskada.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

I samband med behandlingen av budgeten för 2004

avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att

privatisera arbetsskadeförsäkringen och om att lyfta

ut färdolycksfall och arbetssjukdomar ur

arbetsskadeförsäkringen med hänvisning till tidigare

riksdagsbeslut om förändringar av

arbetsskadeförsäkringen. Bland annat angavs att

beviskravet vid prövning av en arbetsskada har

sänkts. Vidare slog utskottet i samband med

behandlingen av förslaget om ändrade bevisregler

m.m. fast att en arbetsskadeförsäkring i offentlig

regi som bygger på ett generellt arbetsskadebegrepp,

som även innefattar arbetssjukdomar och

färdolycksfall, och där beviskravet är mindre strikt

ger ett bra skydd vid arbetsskada för både kvinnor

och män och en tillräcklig avgränsning mot skador

som har andra uppkomstorsaker än arbete (se bet.

2001/02:SfU10 och bet. 2003/04:SfU1). Utskottet

finner inte anledning att frångå sitt tidigare

ställningstagande i dessa frågor.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker därmed motionerna Sf403 yrkande 13 i denna

del och Sf369 yrkande 1 i denna del.

Övriga motioner

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört anser

utskottet att även motionerna Sf271 yrkandena 1-5,

Sf336 och Sf348 bör avslås.

Från och med den 1 juli 2002 gäller en ny

bevisregel för prövning av arbetsskada. Syftet med

lagändringen var att något minska restriktiviteten i

prövningen samt utforma en lagregel som gav mer

utrymme för en helhetsbedömning. RFV har fått i

uppdrag att vidta åtgärder för att kunna följa

arbetsskadeförsäkringens utveckling och

ersättningsmönster samt mäta försäkringens effekter

för kvinnor och män. En detaljerad analys kommer att

lämnas i samband med årsredovisningen för 2004.

Under hösten 2004 förväntas ett statistiksystem att

komma i drift. Detta kommer att underlätta

möjligheterna att uppmärksamma och åtgärda

eventuella osakliga skillnader i bedömningen av

kvinnor och män i arbetsskadeförsäkringen.

Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att

motion Sf275 yrkande 1 inte påkallar någon åtgärd

från riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks

därmed.

Genom inrättandet av en ny sammanhållen statlig

myndighet för socialförsäkringsadministrationen den

1 januari 2005 kommer en rak ansvarslinje att gälla

för lednings- och styrfrågor som rör den nya

Försäkringskassans verksamhet. Inom

Försäkringskassan kommer det att finnas

försäkringsdelegationer på regional nivå. Dessa

kommer enligt utskottets mening att ha ett särskilt

värde för förtroendemannainflytandet bl.a. vad

gäller samverkan inom rehabiliteringsområdet.

Delegationerna fyller också en viktig uppgift i att

stärka den medborgerliga insynen. Vidare kommer den

nuvarande ordningen med att vissa mer kvalificerade

socialförsäkringsärenden avgörs av en

socialförsäkringsnämnd att finnas kvar, vilket ger

ett förtroendemannainflytande i beslutsfattande i

enskilda ärenden (prop. 2003/04:152, bet.

2004/05:SfU4, rskr. 2004/05:8).

Med det anförda får motion A277 yrkandena 2-4

anses i huvudsak tillgodosedd och avstyrks.

I betänkandet Att samla och sprida kunskap om

skadlig inverkan och framgångsrik rehabilitering,

SOU 2003:1, lämnas förslag om inrättande av en

kunskapsbank där kunskap om arbetsmiljöfaktorers

eventuella skadlighet samlas, sammanställs och

publiceras. Kunskapsbanken skall ha som sitt primära

syfte att fungera som ett hjälpmedel och

tillhandahålla underlag för bedömningar i

arbetsskadeärenden. När det gäller sjukdomsbesvär

som är mycket svårbedömda i arbetsskadehänseende,

t.ex. elöverkänslighet, kan förekomsten av en

kunskapsbank enligt utskottets mening vara av stor

betydelse vid arbetsskadebedömningen. Utskottet vill

också peka på att inrättandet av den nya

Försäkringskassan bör ge bättre förutsättningar för

metodutveckling och nödvändiga organisatoriska

förändringar för att allmänt förbättra hanteringen

av arbetsskadeförsäkringen.

Utskottet avstyrker med det anförda motion MJ367

yrkande 5.

19:5 Ersättning för kroppsskador

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:5 Ersättning

för kroppsskador.

Propositionen

Från anslaget bekostas bl.a. ersättningar enligt

lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i de

fall en skada inträffar bl.a. under militär

verksamhet, vid tjänstgöring inom civilförsvaret,

vid medverkan i räddningstjänst samt vid vård på

kriminalvårdsanstalt. Även krigsskadeersättningar

till sjömän samt kostnader för vissa

yrkesskadeersättningar bekostas från anslaget.

Totalt bedömer regeringen att kostnaderna för

ersättning för kroppsskador kommer att vara något

lägre 2005 än 2004.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2005 till anslaget 19:5 anvisar ett

ramanslag på 61,7 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

19:6 Försäkringskassan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:6

Försäkringskassan. Därmed bör riksdagen avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget.

Riksdagen bör vidare bemyndiga regeringen att

under 2005 för anslaget 19:6 ingå ekonomiska

förpliktelser som, inklusive åtaganden som

tidigare gjorts av RFV, medför utgifter på

högst 12 miljoner kronor efter 2005.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om

bl.a. utbildning av läkare i

försäkringsmedicin, myndighetskontroll av och

krav på försäkringsläkare, utbildning av

handläggare i genuskunskap, enhetlighet i

bedömningar, åtgärder mot missbruk samt

vikten av en samlad information om olika

regelsystem.

Jämför reservationerna 51(m), 52 (fp), 53

(kd), 54 (kd) och 55 (v, mp).

Gällande ordning

Försäkringskassorna ansvarar för handläggning och

utbetalning av socialförsäkringsersättningar och

bidrag samt att förebygga och minska ohälsa och

aktivt arbeta med rehabilitering.

Den 1 januari 2005 inrättas den nya statliga

myndigheten Försäkringskassan. Den nuvarande

socialförsäkringsadministrationen med 21

försäkringskassor och RFV avvecklas därmed.

Försäkringsdelegationer inrättas i varje län.

Utöver att bevaka att Försäkringskassans verksamhet

bedrivs effektivt med god service skall

försäkringsdelegationerna besluta i frågor om

regional finansiell samordning eller annan samverkan

inom rehabiliteringsområdet.

Socialförsäkringsnämnderna skall finnas kvar som

beslutande organ och ha beslutanderätt i samma

frågor som i dag. Nämndledamöterna skall utses av

försäkringsdelegationerna. Ett allmänt ombud

inrättas hos den nya Försäkringskassan. Det allmänna

ombudet, som utses av regeringen, skall kunna

överklaga Försäkringskassans beslut hos allmän

förvaltningsdomstol. De stiftelser som i dag

förvaltas av de allmänna försäkringskassorna

överlämnas till förvaltning av den nya

Försäkringskassan. Behörigheten att tillsätta

styrelsemedlemmar i stiftelser överförs till den nya

myndigheten.

Propositionen

Genom inrättandet av den nya myndigheten

Försäkringskassan ersätts de två tidigare anslagen

19:6 Riksförsäkringsverket och 19:7 Allmänna

försäkringskassor av ett för administrationen

gemensamt anslag 19:6 Försäkringskassan. Eventuellt

positivt eller negativt anslagssparande vid utgången

av 2004 på de båda anslag som då upphör förs till

det nya anslaget.

I propositionen föreslås att riksdagen till

anslaget 19:6 Försäkringskassan anvisar ett

ramanslag på 7 159 miljoner kronor.

Sedan budgetåret 1999 har RFV fått ekonomiskt

utrymme för att stödja och medverka till att

forskning bedrivs inom området för socialförsäkring.

Med anledning härav föreslås att regeringen

bemyndigas att under 2005, i fråga om ramanslaget

19:6, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

åtaganden som tidigare ingåtts av RFV, innebär

utgifter om högst 12 miljoner kronor efter 2005.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf403 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 13 i

denna del begärs att riksdagen till anslaget 19:6

anvisar 550 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit. Ett resurstillskott på 500 miljoner

kronor krävs för inköp av rehabiliteringstjänster.

För kontroll samt åtgärder mot felaktiga

utbetalningar krävs 50 miljoner kronor.

I motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 26 i

denna del begärs att riksdagen till anslaget 19:6

anvisar 618 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. I yrkandena 11 och 25 begärs

tillkännagivanden om att 100 miljoner kronor till

Försäkringskassan skall användas för att öka

kontrollen och kvaliteten samt förkorta

handläggningstiderna. För administrering av en s.k.

utvecklingspeng som skall utgå till flyktingar

anvisas 10 miljoner kronor.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf369

yrkande 1 i denna del att riksdagen till anslaget

19:6 anvisar 90 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit. I yrkande 12 begärs ett

tillkännagivande om besparingar i Försäkringskassans

centrala administration. Motionärerna anser att det

finns utrymme för en administrativ besparing där den

lokala administrationen inte skall påverkas.

Övriga motioner

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf357

yrkande 2 ett tillkännagivande om förtydligade

riktlinjer för försäkringsläkare. Senast inom ett

par år bör det finnas klara riktlinjer för vilka

krav på utbildning m.m. som bör ställas på en

försäkringsläkare. Vidare krävs mer likvärdiga

arbetsförhållanden inom olika försäkringskassor.

I motion Sf403 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 12

begärs ett tillkännagivande om att trots att antalet

försäkringsläkare nyligen ökats bör regeringen vid

behov återkomma med förslag till ytterligare ökning.

Försäkringsläkarna är ett bra stöd som ger kvalitet

i försäkringskassornas beslut.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf355

yrkandena 1, 2 och 5 tillkännagivanden om att

försäkringsläkarna skall ställas under

myndighetskontroll, att de måste tillförsäkras en

kontinuerlig och uppdaterad vidareutbildning samt

att ett reformerat försäkringsmedicinskt system bör

utredas grundligt. Motionärerna anser att fria

bedömningar utan vetenskaplig värdering, kritik

eller ansvar inte kan accepteras. Regeringen bör

överväga en kontrollmöjlighet lika den för övriga

läkare.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf275 yrkande

2 ett tillkännagivande om utbildning av

försäkringskassornas personal i genuskunskap. Ett

genusperspektiv måste integreras både teoretiskt och

metodologiskt. Enligt motionärerna gäller detta i

synnerhet handläggare i arbetsskadeärenden.

I motion MJ367 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkande 4

begärs ett tillkännagivande om att Försäkringskassan

bör se över enhetligheten i bedömningarna. Vissa

försäkringskassor godkänner inte enligt motionärerna

elallergi och elöverkänslighet som sjukdom.

I motion MJ509 av Lotta Hedström (mp) yrkande 13

begärs ett tillkännagivande om en översyn av

försäkringskassornas nya praxis att skärpa

sjukpenningkraven för elöverkänsliga. Motionären

menar att den enskilde möts av oförstående och att

försäkringskassan uttalat att det inte föreligger

någon fara för s.k. elektrostress.

Beträffande missbruk av socialförsäkringssystemet

begär Else-Marie Lindgren och Ingemar Vänerlöv (kd)

i motion Sf331 yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden

om att verka för att fusk och missbruk inom

försäkringssystemen beivras och om att information

om rättigheter och skyldigheter med ett etiskt

perspektiv i försäkringssystemen intensifieras. Fusk

som inte beivras äventyrar förtroendet för systemen

menar motionärerna.

I motion Sf340 av Ingemar Vänerlöv (kd) begärs ett

tillkännagivande om nödvändigheten av bättre

samverkansregler mellan socialtjänst och

försäkringskassa för att inte utsatta biståndstagare

skall komma i kläm. I motionen påtalas vikten av att

försäkringskassan och socialtjänsten samverkar och

lämnar en fullständig information om reglerna för

hur olika socialförsäkringar, bidrag och bistånd ser

ut och samverkar.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 19:6 Försäkringskassan

Inrättandet av den nya myndigheten Försäkringskassan

syftar bl.a. till att ge nya och bättre

förutsättningar för

socialförsäkringsadministrationen att fullgöra sina

uppdrag och uppnå en mer enhetlig rättstillämpning

och likabehandling. En viktig uppgift för den nya

myndigheten är att stärka samverkan med andra

aktörer när det gäller rehabiliteringsarbetet.

En särskild utredare med uppdrag att vidta de

åtgärder som krävs för att den nya myndigheten skall

kunna fungera fr.o.m. den 1 januari 2005 har

tillsatts. Arbetet har organiserats som en bred

genomförandeorganisation (Georg) i samverkan med

RFV, försäkringskassorna och

personalorganisationerna (dir. 2003:170).

När det gäller rehabiliteringsarbetet kan

utskottet konstatera att RFV och AMS har fått i

uppdrag att inleda en förnyelse av den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen. En metod för

tidig, fördjupad bedömning av arbetsförmågan och

behovet av rehabilitering skall utvecklas, liksom

metodiken i försäkringskassornas handläggning av

sjukfall och rehabiliteringsärenden. Vidare skall

rehabiliteringssamordnarnas yrkesroll förtydligas.

En pilotverksamhet avseende en samordnad

organisation mellan försäkringskassan och

arbetsförmedlingen för arbetslivsinriktad

rehabilitering (FAROS) skall genomföras.

Utskottet vill också peka på att inom ramen för

satsningen mot ohälsan tillfördes

socialförsäkringsadministrationen ca 430 respektive

ca 450 miljoner kronor för åren 2003 och 2004. Denna

satsningen för att motverka ohälsan har bl.a.

möjliggjort fler handläggare inom

rehabiliteringsverksamheten, fler försäkringsläkare

samt utbildning av såväl handläggare som

försäkringsläkare och andra läkare.

När det gäller tilltron till välfärdssystemen är

en enhetlig rättstillämpning väsentlig. Enligt

utskottets mening är det också viktigt att de som

får t.ex. sjukpenning eller sjukersättning uppfyller

kriterierna för detta och att missbruk och

felutnyttjande av försäkringen motverkas. Utskottet

noterar också att de medel som avsätts för att bryta

utvecklingen inom ohälsoområdet även avser resurser

för en förstärkt kontrollverksamhet.

Av budgetpropositionen framgår att flera

utvecklingsprojekt med syfte att skapa en mer

sammanhållen organisation, med likformig tillämpning

av försäkringen och en effektiv handläggning har

bedrivits under året. Bland annat har ett gemensamt

system utvecklats som binder samman datorsystemen

hos försäkringskassorna, AMS och

arbetslöshetskassorna. Genom ett sådant

informationsutbyte minskar risken för fel och

missbruk. Under 2005 skall Centrala

studiestödsnämnden (CSN) anslutas till systemet för

att öka kvaliteten vid fastställande av studiestöd

och förenkla administrationen kring handläggningen

av bostadsbidrag. Under 2004 har vidare en s.k.

kontrollstrategi mot fusk och fel införts. Strategin

har samordnats med motsvarande insatser inom vissa

andra myndigheter, såsom Skatteverket och

Brottsförebyggande rådet (BRÅ).

Genom satsningarna mot ohälsan och den nya samlade

socialförsäkringsadministrationen anser utskottet

att förutsättningar skapas för en fungerande

rehabiliteringsverksamhet och för åtgärder mot

felaktiga utbetalningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag till medelsanvisning till anslaget 19:6 och

begärt bemyndigande. Utskottet avstyrker motionerna

Sf359 yrkandena 11, 25 och 26 i denna del, Sf369

yrkandena 1 i denna del och 12 samt Sf403 yrkande 13

i denna del.

Övriga motioner

Med det ovan anförda avstyrks även motion Sf331

yrkandena 1 och 2 om åtgärder mot missbruk inom

försäkringssystemen.

I betänkande 2002/03:SfU10 uttalade utskottet att

det bör ankomma på regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer att meddela närmare

föreskrifter om behörighetskrav och arbetsuppgifter

för försäkringsläkare och om utbildning av dessa,

och utskottet förutsatte att sådana föreskrifter

kommer att meddelas relativt snart. Utskottet

vidhåller sitt ställningstagande. Motion Sf357

yrkande 2 får anses tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet kan konstatera att under 2003 avsattes

medel för att ytterligare förstärka

försäkringsläkarresurserna hos försäkringskassorna.

Fler försäkringsläkare tjänstgör och därutöver har

den tillgängliga försäkringsläkartiden utökats. När

det gäller frågan om antalet försäkringsläkare är

tillräckligt förutsätter utskottet att

Försäkringskassan följer denna fråga noga. Motion

Sf403 yrkande 12 får därmed anses tillgodosedd och

avstyrks.

Socialstyrelsen kom den 20 januari 2004 med en

utredningsrapport, Tillsyn över försäkringsläkare;

rapport med anledning av regeringsuppdrag. I

rapporten anges att beträffande ärenden hos

försäkringskassorna finns redan i dag en möjlighet

att inom ramen för domstolsprövning av

förvaltningsbesvär begära prövning hos

Socialstyrelsens rättsliga råd. Det bedöms vara ett

bättre alternativ att en oberoende expertvärdering

kan ske av försäkringsläkarnas medicinska

bedömningar än att läkarna ställs under

Socialstyrelsens tillsyn.

Utskottet kan konstatera att frågan om en

förändring av tillsynen av försäkringsläkarna är

komplicerad och att Socialstyrelsens rapport väcker

många frågor. Utskottet anser att ett

tillkännagivande om myndighetskontroll av

försäkringsläkarna inte nu skall göras. Utskottet

avstyrker motion Sf355 yrkande 1.

Utskottet delar regeringens bedömning att den

särskilda satsning som gjordes under 2003 för att

förstärka utbildningen i försäkringsmedicin innebar

ett omfattande utbildningsprogram för

försäkringsläkare och handläggare, vilka nu skall

föra utbildningen vidare till i stort sett samtliga

läkare i Sverige. Vidare kommer under 2004 en

fördjupad utbildning i försäkringsmedicin för

distriktsläkare och företagsläkare att genomföras.

Med det anförda får motion Sf355 yrkande 2 anses

tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet kan vidare konstatera att enligt

budgetpropositionen avser regeringen att under

hösten 2004 ge RFV i uppdrag att i samråd med

Socialstyrelsen utforma försäkringsmedicinska

riktlinjer för sjukskrivning. Nationella

försäkringsmedicinska riktlinjer skulle ge ett stöd

för både behandlande läkare och

försäkringsadministrationen i kontakterna med de

försäkrade i handläggnings- och beslutsprocessen.

Med det anförda avstyrks motion Sf355 yrkande 5.

Av RFV:s årsredovisning för 2003 framgår att

myndighetens interna styrinstrument och

styrprocesser behöver ses över för att bättre leva

upp till genderperspektivet i socialförsäkringen.

Vidare anges att könsuppdelad statistik konsekvent

har tillämpats i syfte att kunna göra utvärderingar

som i högre grad inkluderar könskonsekvensanalyser.

Försäkringskassorna har vidare under året hållit

temadagar för att informera och öka förståelsen och

betydelsen bland medarbetarna om bl.a. genderfrågor.

I det övergripande målet för

socialförsäkringsadministrationen lyfts kravet på

likabehandling för kvinnor och män fram. Utskottet

kan också konstatera att i de fall där statistik

finns tillgänglig förekommer, enligt RFV:s

bedömning, inget som tyder på olikheter i

behandlingen av kvinnor respektive män. Inte heller

den kundundersökning som verket årligen genomför,

ger belägg för att kvinnor och män behandlas olika.

Administrationen får där höga genomsnittsbetyg för

bemötande av såväl kvinnor som män. Enligt

utskottets mening är det viktigt att behovet av

utbildning i genuskunskap också analyseras i den nya

organisationen. Något behov av ett tillkännagivande

med anledning av motion Sf275 yrkande 2 föreligger

inte enligt utskottets bedömning. Motionen avstyrks.

Utskottet vill peka på att ett syfte med inrättandet

av den nya Försäkringskassan är att öka

förutsättningarna för att åstadkomma en mer enhetlig

rättstilllämpning och likabehandling. Det är också

viktigt för tilltron till socialförsäkringen att

förbättringar här kan ske snabbt. För detta krävs

att enhetliga arbetsrutiner och metoder får ett

ordentligt genomslag. Av budgetpropositionen framgår

att regeringen har för avsikt att noga följa

utvecklingen av detta arbete inom den nya

organisationen.

Utskottet anser att det med den nya organisationen

inte för närvarande finns behov av ett

tillkännagivande om en mer enhetlig rättstillämpning

när det gäller exempelvis elöverkänslighet.

Motionerna MJ367 yrkande 4 och MJ509 yrkande 13

avstyrks med det anförda.

Utskottet vill betona att i den samverkan som sker

mellan olika myndigheter måste även inrymmas frågan

om att korrekt information skall ges gällande

regelsystemen, och hur dessa samverkar. Motion Sf340

avstyrks med det anförda.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet

vid ålderdom

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

omfattar politikområdet Ekonomisk äldrepolitik.

Området omfattar garantipension till ålderspension,

efterlevandepensioner till vuxna, bostadstillägg

till pensionärer m.fl. samt äldreförsörjningsstöd.

Från och med 2005 överförs bostadstillägg till

personer med aktivitets- eller sjukersättning till

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp.

Målet för politikområdet är sedan 2003 att

"personer med låg eller ingen inkomstrelaterad

pension skall garanteras ett värdesäkrat grundskydd.

Efterlevande make skall ges ett rimligt ekonomiskt

stöd för att klara omställningen efter ett

dödsfall".

Enligt vad som anges i propositionen blev utgifterna

för 2003 511 miljoner kronor lägre än anvisat och

för 2004 beräknas utgifterna bli 522 miljoner kronor

högre än anvisat för utgiftsområdet. Totalt beräknas

utgifterna för 2004 till 51 178 miljoner kronor,

vilket är 776 miljoner kronor lägre än utfallet för

2003.

Andelen pensionärer med inkomstrelaterad

ålderspension ökar samtidigt som den genomsnittliga

nivån på den inkomstrelaterade pensionen stiger. Då

flertalet utgifter inom utgiftsområdet utgör

komplement till den inkomstrelaterade pensionen

medför detta minskade utgifter inom hela

utgiftsområdet med undantag för efterlevandepension

till vuxna. Efterlevandepension följer inte samma

utveckling eftersom det i anslaget ingår både

inkomstrelaterad efterlevandepension och

garantipension till efterlevandepension.

Enligt regeringen är en grundläggande förutsättning

för politikområdet att pensionsreformen, som fullt

ut genomfördes den 1 januari 2003, ligger fast.

Överenskommelsen mellan fem partier (s, m, fp, kd

och c) vilar på en mycket stark politisk grund och

innebär att reglerna i allt väsentligt skall gälla

under överskådlig tid. För tilliten till systemet är

det viktigt att signalerna om detta är tydliga och

entydiga.

En bärande tanke i reformen är

livsinkomstprincipen och den starka kopplingen

mellan arbete och pension. Detta kommer enligt

regeringen att bidra till ökat

arbetskraftsdeltagande, något som Sverige framöver

behöver och som är grunden för tillväxt och fortsatt

utveckling av välfärden. Väsentligt är också att

ålderspensionens inkomstbaserade del är finansiellt

stabil och inte riskerar att vältra över kostnader

på kommande generationer.

För politikområdet är tryggheten central.

Ersättningar som ger en garanti när man blir gammal

eller om man blir efterlevande skall finnas.

Politiken bör mot denna bakgrund fokusera på

stabilitet och värdesäkring. Genom garantipensionen

och äldreförsörjningsstödet som infördes den 1

januari 2003 finns ett heltäckande grundskydd för

personer över 65 år.

För att värna pensionssystemet krävs ökade

kunskaper om pensionssystemets principer och

funktionssätt hos allmänheten och ökad förståelse

för sambanden mellan arbete, samhällsekonomi,

livslängd och pension. Det är också viktigt att

fortlöpande analysera hur systemet fungerar och dess

effekter.

Riksdagen har för 2005, i enlighet med regeringens

förslag, fastställt ramen för utgiftsområde 11 till

46 413 203 000 kr (bet. 2004/05:FiU1, rskr.

2004/05:47).

20:1 Garantipension till ålderspension

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 20:1

Garantipension till ålderspension. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om

pensionärer med de lägsta inkomsterna, om

återställande av pensionerna till 1990 års

värde, om yrkesskadelivränta och om att i

pensionshänseende likställa gifta pensionärer

med ogifta.

Jämför reservationerna 56 (kd), 57 (v) och

58(v, mp).

Gällande ordning

Det tidigare grundskyddet för ålderspensionärer,

dvs. folkpension, pensionstillskott och särskilt

grundavdrag, har fr.o.m. 2003 ersatts av en

beskattad garantipension. Garantipensionen följer

den allmänna prisutvecklingen och finansieras med

allmänna skattemedel.

Garantipensionen är bosättningsbaserad och för

full garantipension krävs att man varit bosatt i

Sverige i 40 år mellan 25 och 65 år.

Garantipensionen reduceras av inkomstrelaterad

ålderspension och kan utbetalas från 65 års ålder.

För en ogift person som är född 1938 eller senare

kan garantipension betalas ut med högst 2,13

prisbasbelopp och för en gift person med högst 1,9

prisbasbelopp. Garantipension till personer födda

före 1938 betalas ut med högst 2,1814 prisbasbelopp

för ogifta personer och med högst 1,9434

prisbasbelopp för gifta.

Övergångsvis garantipension utges till den som är

född 1937 eller tidigare som kompensation för

bortfall av folkpension i form av ålderspension,

pensionstillskott och särskilt grundavdrag.

Övergångsvis garantipension utges ej till den vars

pensionsinkomster överstiger 3,16 prisbasbelopp.

Propositionen

Anslaget omfattar garantipension till ålderspension,

hustrutillägg, barntillägg till ålderspension samt

särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt

eller handikappat barn.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2005 till anslaget 20:1 Garantipension till

ålderspension anvisar ett ramanslag på 22 541

miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf358

yrkande 6 i denna del att riksdagen anvisar 700

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I

yrkande 2 begärs beslut om att den övergångsvisa

ålderspensionen skall höjas med 100 kr per månad

fr.o.m. 2005.

I motion Sf370 i denna del av Birgitta Carlsson

m.fl. (c) begärs att riksdagen anvisar 2 400

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna föreslår att den övergångsvisa

garantipensionen höjs med 4 500 kr 2005.

Övriga motioner

I motion Sf358 yrkande 1 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om de sämst ställda

pensionärerna. Motionärerna anser att både

skattesänkningar och pensionsuppräkningar kan

användas för att uppnå en ökning av pensionerna med

netto ca 700 kr per månad jämfört med 2002.

I motion Sf362 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 15

begärs ett tillkännagivande om att förbättringar på

skattesidan, av bostadstillägg och av

pensionstillskott inte bör ses som ett återställande

av pensionerna till 1990 års värde utan som

välbehövliga standardhöjningar.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf262

yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om dels ändrade

regler så att pensionärer som uppbär

yrkesskadelivränta och är återbetalningsskyldiga

enligt samordningsregler skall anses ha betalat sin

skuld när engångsbeloppet är inbetalt, dels att

möjligheten att växla in livränta mot kapitalbelopp

skall tas bort eftersom det är omöjligt att veta om

den enskilda är införstådd med konsekvenserna av att

ta ut kapitalbelopp.

I motion Sf217 av Henrik Westman (m) begärs förslag

om att gifta pensionärer eller motsvarande skall

betraktas som enskilda individer i det statliga

pensionssystemet.

Gunilla Tjernberg (kd) begär i motion Sf273 ett

tillkännagivande om en översyn av garantipensionens

ersättningsnivåer. Motionären anser att det är

orimligt och orättvist att ha olika nivåer för

ogifta och gifta pensionärer.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:1 Garantipension till ålderspension

Under 1990-talet fick alla, även pensionärerna,

bidra till saneringen av statens finanser. Dock

prioriterades ett bibehållet skydd för de

ålderspensionärer som har de lägsta inkomsterna.

Samtidigt som samhällsekonomin har förbättrats har

också villkoren för pensionärerna förbättrats. Detta

gäller bl.a. ändringar i den särskilda

skattereduktionen, införande av s.k.

följsamhetsindexering för pensionerna och

förbättringar av bostadstillägget för pensionärer

m.fl. (BTP), som nu åter föreslås höjas. Därutöver

innebar införandet av äldreförsörjningsstödet den 1

januari 2003 en väsentlig förbättring. Detta stöd

garanterar i princip alla över 65 år en skälig

levnadsnivå och en skälig bostadskostnad.

Av departementspromemorian Gyllene år med

silverhår - för vissa eller för alla?, Ds 2002:14,

och en s.k. utfallsstudie över utvecklingen under

90-talet som gjordes av RFV under 2002 framgår att

BTP och det särskilda bostadstillägget (SBTP)

tillsammans med skatten i ökad utsträckning verkat

kraftigt utjämnande. Effekten under 90-talet var att

pensionärer med högre inkomster fått en viss negativ

real utveckling medan pensionärer med de lägsta

inkomsterna fått realt förbättrat netto, dvs. de

pensionärer som har de lägsta inkomsterna har klarat

saneringsprogrammet under 1990-talet bättre än

pensionärer med hög pension.

Utskottet är liksom tidigare (se bet.

2003/04:SfU1) av den uppfattningen att när det finns

ett utrymme för ekonomiska förbättringar så bör det

användas selektivt, så att de pensionärer som har

lägst inkomster får en förbättrad standard.

Utskottet välkomnar därför regeringens förslag om

att nu förbättra bostadstillägget. För den som har

fyllt 65 år skall fr.o.m. den 1 januari 2005 den

högsta bostadskostnad som BTP beräknas på höjas från

4 500 kr till 4 670 kr. Vidare föreslås att vid

beräkning av särskilt bostadstillägg till

pensionärer som har fyllt 65 år och vid beräkning av

äldreförsörjningsstöd skall gränsen för skälig

bostadskostnad höjas med 170 kr per månad. Angående

förslaget se nedan under anslaget 20:3

Bostadstillägg till pensionärer.

Med hänsyn härtill bör inte den övergångsvisa

garantipensionen höjas 2005. Däremot anser utskottet

att det är väsentligt att pensionärernas ekonomiska

förhållanden fortlöpande uppmärksammas. I detta

ligger också att fortsätta analysera pensionärernas

levnadsstandard med särskilt fokus på utvecklingen

för de pensionärer som har de lägsta inkomsterna.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Sf358 yrkandena 2 och 6

i denna del samt Sf370 i denna del.

Övriga motioner

Med vad som anförts ovan avstyrks även motionerna

Sf358 yrkande 1 och Sf362 yrkande 15. Beträffande

ett återställande av pensionerna till 1990 års värde

konstaterar utskottet därutöver att pensionärerna

fr.o.m. 2002 har kompenserats för besparingarna

genom förändringar av basbeloppet. Vidare har

skattelättnader skett. Utskottet vill även tillägga

att följsamhetsindexeringen 2003 resulterat i en

uppräkning av tilläggspensionen som är betydligt

bättre än vad en uppräkning med prisbasbeloppet

skulle ha inneburit.

När det gäller utbyte av yrkesskadelivränta mot

engångsbelopp och avdrag på pension har utskottet

tidigare behandlat liknande motionsyrkanden, senast

i betänkande 2003/04:SfU1. Utskottet anförde då

följande.

Enligt lagstiftningen om det nya pensionssystemet

skall bl.a. ålderspension i form av inkomstpension,

tilläggspension och garantipension minskas med

yrkesskadelivränta. Minskningen skall ske med tre

fjärdedelar av den del av livräntan som överstiger

en sjättedels prisbasbelopp. Minskning skall även

ske för livränta som har bytts ut mot engångsbelopp

och görs då som om livräntan fortfarande utgick.

Motsvarande regler finns i lagen (1954:243) om

yrkesskadeförsäkring (YFL), som upphört att gälla

fr.o.m. den 1 juli 1977 men som enligt

övergångsbestämmelser fortfarande tillämpas på

skador som inträffat före detta datum. Vidare

framhöll utskottet att utbyte av större livräntor

mot engångsbelopp sker med återhållsamhet medan

kravet på skäl för utbyte är litet när det gäller

låga livräntor, att livräntetagaren får uppgift om

vad engångsutbetalningen kommer att medföra i

framtiden beträffande avdrag från pension, dvs. att

avdrag fortfarande kommer att göras som om livräntan

utgick månadsvis, samt att engångsbeloppet i

huvudsak är beräknat enligt försäkringsmässiga

principer. Utskottet avstyrkte därmed

motionsyrkandet i fråga liksom ett yrkande om att

slopa möjligheten till utbyte av livränta mot

engångsbelopp.

Utskottet finner inte skäl att nu göra någon annan

bedömning och avstyrker därmed motion Sf262

yrkandena 1 och 2.

I utskottets betänkande 2003/04:SfU5 Det reformerade

pensionssystemet behandlades yrkanden om att gifta

pensionärer i pensionshänseende borde likställas med

ogifta. Utskottet, som avstyrkte motionsyrkandena,

anförde bl.a. följande. Att i det nya

pensionssystemet likställa pensionen för gifta med

pensionen för dem som är ogifta, vilket således

skulle beröra pensionärer som är födda 1953 eller

tidigare och pensionärer som uppbär garantipension,

har tidigare beräknats kosta drygt fem miljarder

kronor. I fempartiöverenskommelsen om det nya

ålderspensionssystemet ansåg man att dessa medel

borde användas till mer angelägna delar av

grundskyddet i pensionssystemet. Skillnaderna i

pensionsnivåerna för gifta respektive ogifta har sin

grund i 1946 års lag om folkpensionering och

motiverades i huvudsak med att det är en allmän

erfarenhet från den svenska folkpensioneringen att

två makar som båda har folkpension i regel har

avsevärt lättare att reda sig på sina pensioner än

vad en ensamstående pensionär har.

Utskottet gjorde den bedömningen att nuvarande

regler innebär att pension under mycket lång tid

framöver kommer att utges med olika stora belopp

beroende på om vederbörande pensionär är gift eller

ogift. När personer som fullt ut omfattas av det nya

pensionssystemet går i pension kommer skillnaden att

minska märkbart och begränsa sig till den grupp som

uppbär garantipension. I den mån antalet

garantipensionärer minskar till följd av en gynnsam

inkomstutveckling kommer även det att minska

skillnaden i fråga. Mot bakgrund av att kostnaden

för att likställa pensionen för gifta och ogifta är

betydande, förutsatt att den lägre nivån avses bli

höjd, och skulle tränga undan utrymmet för andra

angelägna reformer inom pensionsområdet kunde

utskottet inte ställa sig bakom en sådan åtgärd.

Utskottet vidhåller denna inställning och

avstyrker därmed motionerna Sf217 och Sf273.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

förlängning av omställningspensionen från 10

till 12 månader.

Vidare bör riksdagen bifalla regeringens

förslag om medelsanvisning till anslaget 20:2

Efterlevandepensioner till vuxna.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om

änkepensioner och om att

omställningspensionen skall förlängas till

dess barnen fyllt 18 år.

Gällande ordning

Omställningspension utges sedan den 1 januari 2003

under en tid av tio månader från dödsfallet (före

den 1 januari 1997 var tiden tolv månader och under

perioden januari 1997-december 2002 var tiden sex

månader). Förlängd omställningspension utges under

ytterligare tolv månader om den efterlevande har

vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn

under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande

vistades i makarnas hem. Är något eller några av

barnen yngre än tolv år gäller att

omställningspension, utöver den inledande perioden,

utges till dess att det yngsta barnet fyllt tolv år.

Som en utfyllnadsförmån till den inkomstrelaterade

omställningspensionen finns det en garantipension,

som kan utges för samma tid som den

inkomstrelaterade förmånen. De inkomstrelaterade

efterlevandepensionerna följsamhetsindexeras fr.o.m.

årsskiftet 2004.

I 16 kap. 10 § AFL anges att till den som har rätt

till såväl sjukersättning i form av

garantiersättning som garantipension till

änkepension utges endast den till beloppet största

av förmånerna.

Propositionen

Anslaget omfattar de inkomstrelaterade förmånerna

änkepension, omställningspension, förlängd

omställningspension och särskild

efterlevandepension.

Anslaget omfattar också, som en utfyllnad,

garantipension till dessa förmåner.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2005 till anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till

vuxna anvisar ett ramanslag på 15 734 miljoner

kronor.

Vidare föreslås att den tid som

omställningspension och garantipension till

omställningspension utges till efterlevande som inte

uppnått 65 år skall förlängas från 10 månader till

12 månader för dödsfall som inträffar den 1 januari

2005 eller senare. Förslaget beräknas kosta 9

miljoner kronor för 2005.

Motioner utan anslagseffekt budgetåret 2005

I motionerna Sf232 yrkandena 1-3 av Tobias Billström

(m) och Sf320 av Anne Marie Brodén (m) yrkandena 1,

3 och 4 begärs tillkännagivanden om ett

återställande av änkepensionerna, om att

omställningspensionen för efterlevande skall

förlängas till dess barnen fyllt 18 år och om rätten

för änkor att vid sjukpension få behålla

änkepensionen till 65 års ålder. Motionärerna anser

att änkorna har diskriminerats i förhållande till

övriga pensionärsgrupper genom inkomstprövning och

borttagandet av särskilt grundavdrag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som välkomnar och tillstyrker regeringens

förslag om förlängning av omställningspensionen och

garantipensionen till omställningspension från 10

till 12 månader, har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning.

Av de mätningar RFV gjort för att visa effekter för

efterlevande före och efter ett dödsfall, och i

förhållande till andra grupper, framgår att den

ekonomiska standarden ofta förändrats till det

bättre men att utfallet varierade beroende på bl.a.

inkomst, ålder och barn. Överlag visade mätningarna

att förbättringarna var störst för barnfamiljer.

Flertalet inkomster har ingått och inte bara

inkomster från socialförsäkringarna. Studierna visar

att den pensionsgrundande inkomsten för efterlevande

kvinnor med eller utan barn förblir oförändrad när

dödsfallet inträffar men att

efterlevandeersättningen gör att den totala

inkomsten ökar med ca 50 % för kvinnor med barn.

Detta beror främst på att barnpension tillkommer.

För efterlevande män med barn motsvarar ökningen

cirka 20 %.

Folkpension i form av änkepension har sedan den 1

april 1997 varit inkomstprövad. Inkomstprövningen

avskaffades den 1 januari 2003 i samband med

anpassningen av reglerna för änkepension till

ålderspensionsreformen. Effekterna av detta i

kombination med avskaffandet av det särskilda

grundavdraget har enligt budgetpropositionen medfört

betydande nettoförändringar för flertalet av de ca

40 000 personer som uppbar folkpension i form av

änkepension. De allra flesta fick höjningar som i

många fall var betydande.

Till följd av pensionsreformen anpassades reglerna

för efterlevandepension och samtliga pensioner

räknades om den 1 januari 2003. RFV har i sin

uppföljning av faktiskt utfall mellan december 2002

och januari 2003 studerat hur

efterlevandepensionerna efter skatt förändrades till

följd av omräkningarna. Av denna studie framgår att

alla änkor utom tolv fått ett höjt netto. Hänsyn har

inte tagits till skatteeffekter till följd av

arbetsinkomster.

Mot bakgrund av det anförda samt de förbättringar

för efterlevande som nu föreslås anser utskottet att

motionerna Sf232 yrkandena 1-3 och Sf320 yrkandena

1, 3 och 4 bör avslås.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till förbättringar av BTP och SBTP, genom

höjning av bostadskostnadsgränsen för den som

fyllt 65 år.

Vidare bör riksdagen bifalla regeringens

förslag om medelsanvisning till anslaget 20:3

Bostadstillägg till pensionärer. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelstilldelning för anslaget.

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om

att utreda förutsättningarna för att

förbättra BTP, om BTP vid boende i särskild

boendeform, om att utgå från faktiska

boendekostnader vid beräkningen av BTP och om

förbättrad information om BTP.

Jämför reservation 59 (v).

Gällande ordning

I och med ålderspensionsreformen har fr.o.m. 2003

det särskilda grundavdraget för pensionärer

avskaffats. För att kompensera för detta har

bruttopensionerna höjts. Det tidigare systemet för

BTP har anpassats till de höjda bruttopensionerna.

Det nya BTP skall vara tidsbestämt och

utgångspunkten är att beslut om BTP skall gälla

under ett år. Är förhållandena okomplicerade kan

beslutsperioden i stället vara upp till tre år. För

rätt till det nya BTP krävs att den försäkrade har

en huvudsaklig och långsiktig försörjning av pension

eller uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning.

För ensamstående bidragstagare lämnas BTP med

högst 91 % av bostadskostnaden till den del denna

inte överstiger 4 500 kr per månad. För en gift

bidragstagare lämnas BTP med 91 % av dennes del av

bostadskostnaden till den del denna inte överstiger

2 250 kr per månad. Bostadskostnaden för gift

bidragstagare, vars make inte är berättigad till

BTP, beräknas till hälften av makarnas totala

bostadskostnad - till skillnad från tidigare regler

där BTP beräknades efter hela bostadskostnaden.

Samtidigt har ett fribelopp införts vid

inkomstberäkningen för den make som saknar rätt till

BTP, vilket delvis neutraliserar denna försämring.

Inkomstbegreppet följer i huvudsak

skattelagstiftningen med vissa tillägg. Bland annat

görs tillägg för förmögenhet beräknad per den 31

december året före det år då ansökan om BTP görs.

Som förmögenhet räknas den skattepliktiga

förmögenheten beräknad med bortseende från värdet av

privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som

utgör den sökandes permanentbostad samt skulder med

säkerhet i denna egendom.

Förutom BTP kan SBTP betalas ut som en utfyllnad

om inkomsten understiger summan av en skälig

bostadskostnad och en skälig levnadsnivå. Som skälig

bostadskostnad anses en kostnad på högst 5 700 kr

per månad för ogift och 2 850 kr för gift pensionär.

En skälig levnadsnivå anses motsvara

129,4 % av prisbasbeloppet för ogift och 108,4 % för

gift pensionär.

BTP utges endast för den bostad där den

bidragsberättigade har sitt huvudsakliga boende

(permanentbostaden). För bostad i särskild

boendeform lämnas BTP endast för boende i lägenhet

eller för boende i en- och tvåbäddsrum.

Propositionen

Anslaget omfattar fr.o.m. 2005 bostadstillägg till

personer med ålders- eller efterlevandepension samt

särskilt bostadstillägg till dessa.

Utgifterna för bostadstillägg till personer med

sjuk- eller aktivitetsersättning redovisas fr.o.m.

2005 under utgiftsområde 10, anslaget 19:2

Aktivitets- och sjukersättning m.m.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2005 till anslaget 20:3 Bostadstillägg till

pensionärer anvisar ett ramanslag på 7 522 miljoner

kronor.

Vidare föreslås att bostadstillägg till den som

har fyllt 65 år fr.o.m. den

1 januari 2005 skall utges för 91 % av en

bostadskostnad upp till 4 670 kr för den som är

ogift och upp till 2 335 kr för den som är gift.

Gränsen för skälig bostadskostnad vid beräkning av

särskilt bostadstillägg för pensionärer som har

fyllt 65 år föreslås fr.o.m. samma tidpunkt höjas

till 5 870 respektive 2 935 kr per månad för den som

är ogift respektive gift. Förslagen beräknas kosta

200 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf364 yrkande 6

att riksdagen anvisar 55 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit. Motionärerna anser att

fritidsfastighet inte skall ingå i underlaget för

inkomstprövning av BTP fr.o.m den 1 januari 2005.

Vid inkomstprövningen beaktas inte eventuellt värde

av ett småhus som är den sökandes permanentbostad,

däremot värdet av en fritidsfastighet. Detta kan

ibland stå i strid med ambitionen att människor med

likartade förhållanden också skall behandlas lika

inom olika trygghets- eller bidragssystem. Det kan

också få den olyckliga effekten att påskynda

avyttringen av ett fritidshus som kan ha stor

betydelse för den äldres livskvalitet.

Även Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär, i motion Sf358

yrkande 4, att riksdagen beslutar att

fritidsfastighet inte skall medräknas i underlaget

för inkomstprövat BTP. Fritidsfastigheter kan ha ett

så högt taxeringsvärde att det omöjliggör BTP. Det

är inte rätt att människor skall tvingas till en

försäljning av fastigheten och därmed till en

försämring av livskvaliteten för att erhålla BTP. I

yrkande 6 i denna del begärs att riksdagen anvisar

90 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf370

i denna del att riksdagen anvisar 2 200 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna anser att 82 % av bostadskostnaden upp

till 4 750 kr per månad skall kunna läggas till

grund för BTP.

Övriga motioner

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf362 yrkande 16

ett tillkännagivande om att utreda förbättringar av

BTP. Det behövs ytterligare förbättringar för

låginkomstpensionärerna, varav 75 % är kvinnor, och

det finns fortfarande stora skillnader mellan

kvinnor och män som grupp. Regeringen bör utreda hur

en stegvis höjning av BTP till 95 % kan genomföras.

I motion Sf201 av Torsten Lindström (kd) begärs

förslag om att boende i flerbäddsrum i

bidragsavseende jämställs med boende i en- och

tvåbäddsrum. Motionären påpekar att BTP inte kan

utges för den som bor i rum med fler bäddar än två.

I motionerna Sf339 av Carin Lundberg och Britta

Rådström (s) och Sf407 av Per Erik Granström och

Barbro Hietala Nordlund (s) begärs tillkännagivanden

om beräkning av BTP. Motionärerna anser att

boendekostnaden bör utgå från faktiska kostnader och

att schablonberäkning för elkostnad ses över.

Kostnaderna för uppvärmning har stigit kraftigt och

äldre har ofta små möjligheter att byta

uppvärmningssystem.

Catherine Persson (s) begär i motion Sf410 ett

tillkännagivande om att man bör överväga att

underlätta ansökningsförfarandet samt öka

informationsinsatserna när det gäller BTP och SBTP.

Pensionärer som är berättigade ansöker inte alltid

på grund av bristande kunskap eller administrativt

krångel.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Utskottet kan konstatera att en rad förbättringar av

bostadstilläggen, som i första hand gynnar den grupp

pensionärer som har de lägsta inkomsterna, däribland

många kvinnor, har genomförts de senaste åren.

Därutöver kan utskottet nu välkomna en ytterligare

förbättring genom att den högsta bostadskostnad som

får läggas till grund för beräkningen av BTP

föreslås höjas. Enligt utskottets mening måste

ambitionen även fortsättningsvis vara att förbättra

för dem med de lägsta inkomsterna. Detta synsätt

ligger dessutom i linje med det för politikområdet

fastställda målet, som bl.a. innebär att personer

med låg eller ingen inkomstrelaterad pension skall

garanteras ett värdesäkrat grundskydd. Med hänsyn

härtill kan utskottet inte ställa sig bakom krav på

försämringar av BTP.

När det gäller innehav av fritidsfastighet

vidhåller utskottet sitt tidigare ställningstagande

(senast i bet. 2003/04:SfU1) att det är rimligt att

inte enbart kapitalavkastningen utan även själva

förmögenhetsinnehavet påverkar den

bidragsberättigades rätt till BTP. I den nya BTP-

lagen, som trätt i kraft den

1 januari 2003, är stödet utformat som ett

individinriktat stöd av grundskyddskaraktär, där

bidragstagarens samlade ekonomi skall vara avgörande

för rätten till stöd. Värdet av fritidsfastighet är

inte undantaget vid beräkningen av

förmögenhetstillägget och därmed inte heller vid

beräkning av den bidragsgrundande inkomsten. Enligt

utskottets mening finns det inte skäl att undanta

värdet av fritidsfastighet vid beräkningen av den

bidragsgrundande inkomsten.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning samt förslaget om att förbättra BTP

och SBTP. Utskottet avstyrker därmed motionerna

Sf364 yrkande 6, Sf358 yrkandena 4 och 6 i denna del

samt Sf370 i denna del.

Övriga motioner

Av budgetpropositionen framgår att studier

beträffande effekterna av omräkningarna av gamla

till nya BTP, som gjorts av RFV och inom

Socialdepartementet, visar att 70 % av BTP-tagarna

har fått en ökning medan resten fått en minskning av

BTP. Vidare anges i propositionen att medelbeloppet

för BTP fortsätter att öka, främst till följd av

ökade bostadskostnader. Andelen av

ålderspensionärerna som får BTP minskar trendmässigt

och fler kvinnor än män uppbär bostadstillägg.

Som anförts under tidigare avsnitt anser utskottet

att när det finns ett utrymme för ekonomiska

förbättringar så bör det användas selektivt, så att

de pensionärer som har lägst inkomster får en

förbättrad standard. Utskottet kan också konstatera

att regeringen nu föreslår förbättringar av BTP,

genom en höjning av bostadskostnadsgränsen.

Utskottet ser mycket positivt på detta då BTP utgör

en viktig inkomstkälla för pensionärer med låga

inkomster. Utskottet utgår från att regeringen noga

följer utvecklingen när det gäller situationen för

de pensionärer som har lägst inkomster och att

därvid även beaktas skillnader mellan kvinnor och

män som grupp. Enligt utskottets mening är ett

tillkännagivande om en utredning om ytterligare

förbättringar av BTP inte behövligt. Motion Sf362

yrkande 16 avstyrks med det anförda.

När det gäller motionsyrkande om att BTP skall kunna

utgå vid boende i flerbäddsrum har utskottet

tidigare avstyrkt ett sådant yrkande, senast i

betänkande 2003/04:SfU1. Utskottet anförde då att

enligt såväl tidigare bestämmelser som de

bestämmelser som trätt i kraft den 1 januari 2003

gäller för bostad i särskild boendeform att BTP

endast lämnas för boende i lägenhet eller för boende

i en- och tvåbäddsrum. I proposition 2001/02:119

ansåg regeringen att det är tveksamt om boende i

tvåbäddsrum bör berättiga till BTP. Eftersom alla

inte önskar eget rum, t.ex. två makar som delar rum,

gjorde regeringen dock bedömningen att BTP även

fortsättningsvis bör kunna lämnas för boende i

tvåbäddsrum.

Utskottet har i betänkande 2001/02:SfU17 ansett

att det måste finnas möjlighet att få BTP för boende

i tvåbäddsrum under förutsättning att de boende

själva valt det. Däremot är det i princip inte

rimligt att BTP lämnas för ofrivilligt sådant

boende. Att införa en regel som ger rätt till BTP

vid frivilligt boende i tvåbäddsrum men inte annars

var emellertid inte någon framkomlig väg. Så länge

boende i tvåbäddsrum existerar torde en sådan regel

leda till att även personer som inte valt denna form

av boende kommer att hävda motsatsen för att komma i

åtnjutande av BTP. Emellertid utgjorde det

förhållandet att det fortfarande förekom ofrivilligt

boende i tvåbäddsrum det stora problemet. För att

råda bot på detta problem var det enligt utskottets

mening viktigt med en fortsatt satsning på

enbäddsrum i särskilt boende. Utskottet förutsatte

att kommunerna skulle fortsätta att verka för en

minskning av antalet tvåbäddsrum till förmån för

enbäddsrum och framhöll att om så inte skedde kunde

frågan behöva aktualiseras på nytt.

Utskottet anser alltjämt att det inte finns någon

annan lösning på problemet än en fortsatt satsning

på enkelrum i särskilda boenden och att det därför i

första hand måste ankomma på kommunerna att minska

sitt bestånd av tvåbäddsrum till förmån för

enkelrum. Utskottet avstyrker därmed motion Sf201.

I och med ålderspensionsreformen har fr.o.m. 2003

det särskilda grundavdraget för pensionärer

avskaffats. För att kompensera för detta har

bruttopensionerna höjts och det tidigare systemet

för BTP har anpassats härtill. Bland annat

inkomstbegreppet har förändrats och följer i

huvudsak skattelagstiftningen med vissa tillägg.

Utskottet, som vill peka på att effekterna av

omräkningen av BTP måste slutligt analyseras, anser

att reglerna för beräkning av bostadskostnad inom

BTP inte nu bör ändras. Utskottet utgår också från

att RFV, som meddelar föreskrifter om beräkning av

bostadskostnad, följer utvecklingen när det gäller

exempelvis elkostnader. Utskottet avstyrker med det

anförda motionerna Sf339 och Sf407.

I budgetpropositionen anges att erfarenhetsmässigt

finns ett inte obetydligt antal pensionärer som har

rätt till BTP men som inte har ansökt om

bostadstillägg. Antalet samt orsakerna till detta är

dock inte kända. På uppdrag av regeringen har RFV

därför inlett ett arbete för att försöka utreda hur

många pensionärer som är berättigade till BTP men

som inte sökt detta.

Utskottet anser att det måste ankomma på

Försäkringskassan att på bästa sätt informera om

bostadstillägget. Administrativt krångel skall

aldrig medföra att någon avstår från att söka

bostadstillägg. Utskottet anser att den pågående

översynen av mörkertalet när det gäller BTP bör

avvaktas och avstyrker därmed motion Sf410.

20:4 Äldreförsörjningsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 20:4

Äldreförsörjningsstöd.

Riksdagen bör även bifalla regeringens

förslag om höjning av gränsen för skälig

bostadskostnad vid beräkning av stödet.

Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkande om

ändrade regler för äldreförsörjningsstödet.

Jämför reservation 60 (m).

Gällande ordning

Äldreförsörjningsstöd, som infördes 2003, är helt

inkomstprövat och skall garantera de personer som är

bosatta i Sverige och är 65 år eller äldre en viss

skälig levnadsnivå. Dessutom kan ersättning ges för

en skälig bostadskostnad på högst 5 700 kr per månad

för den som är ogift och 2 850 kr för den som är

gift, dvs. samma nivå som gäller för SBTP. De som

kan beviljas äldreförsörjningsstöd är personer som

har fyllt 65 år och som inte uppfyller

bosättningskravet för oavkortad garantipension. De

personer som är berättigade till

äldreförsörjningsstöd var tidigare i stor

utsträckning hänvisade till socialbidrag.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2005 till anslaget 20:4

Äldreförsörjningsstöd anvisar ett ramanslag på 616

miljoner kronor.

Vidare föreslås att gränsen för skälig

bostadskostnad vid beräkning av

äldreförsörjningsstöd fr.o.m. den 1 januari 2005

skall höjas till 5 870 kr per månad för den som är

ogift och till 2 935 kr för den som är gift.

Motion utan anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

yrkande 16 begärs förslag om att göra

äldreförsörjningsstödet skattepliktigt och låta

stödet vara lika högt som garantipensionen i

ålderspensionssystemet. Motionärerna anför att 2003

låg stödet på samma nivå som garantipensionen gjorde

efter skatt. Höjning av kommunalskatten har

emellertid gjort att äldreförsörjningsstödet nu i

vissa fall är högre än garantipensionen. Detta

kompenseras dock troligen genom BTP, men uppfattas

av många pensionärer som djupt orättvist. En ändring

av reglerna för äldreförsörjningsstödet får inte

medföra att stödet blir exportabelt.

Utskottets ställningstagande

Äldreförsörjningsstödet som infördes den 1 januari

2003 är en helt inkomstprövad förmån som skall

garantera personer som är bosatta i Sverige och är

65 år eller äldre en viss skälig levnadsnivå. De som

kan komma att beviljas äldreförsörjningsstöd är

personer som inte uppfyller bosättningskravet för

oavkortad garantipension. Antalet personer med

äldreförsörjningsstöd uppgår till ca 12 000.

Det är den enskildes inkomster som avgör rätten

till äldreförsörjningsstöd. Inkomstprövningen sker

enligt särskilda regler som i stort anknyter till

den inkomstprövning som görs vid BTP. Stödet är

utformat så att behov av långvarigt försörjningsstöd

enligt socialtjänstlagen inte skall uppstå och kan

på så sätt ses som ett alternativ till

socialtjänstens försörjningsstöd. Stödet har därför

utformats som en skattefri ersättning i likhet med

exempelvis BTP. Genom äldreförsörjningsstödets

utformning har stödet som omfattas av förordningen

(EEG) nr 1408/71 ansetts vara en icke

avgiftsfinansierad kontantförmån. Stödet behöver

därför inte exporteras.

Av budgetpropositionen framgår att RFV haft

regeringens uppdrag att analysera och göra en

bedömning av träffsäkerheten av de nya reglerna. RFV

har i en delrapport (dnr S2003/8659/SF) gjort en

jämförelse av socialbidragstagare 2002 som fått

socialbidrag under minst fyra månader med dem som

fick äldreförsörjningsstöd 2003. Jämförelsen visar

att träffsäkerheten med stor sannolikhet är mycket

god. Ett mer säkert resultat om träffsäkerheten kan

dock ges först när statistik för 2004 finns.

Utskottet kan konstatera att genom att införa ett

äldreförsörjningsstöd har behovet av långsiktigt

socialbidragsberoende bland äldre så långt möjligt

eliminerats. Detta var också syftet med införandet

av ett äldreförsörjningsstöd.

Mot bakgrund av det anförda och då stödet funnits

kortare tid än två år kan ytterligare förändring

utöver den i propositionen föreslagna inte anses

påkallad. Utskottet avstyrker därmed motion Sf357

yrkande 16.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning samt förslaget om att förbättra

äldreförsörjningsstödet genom en höjning av gränsen

för skälig bostadskostnad.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet

för familjer och barn

Politikområdet Ekonomisk familjepolitik omfattar

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn samt anslaget 21:1 Bostadsbidrag inom

utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande. Statens övriga

ekonomiska stöd till barnfamiljerna är

studiebidragen (utgiftsområde 15) och maxtaxa inom

barnomsorgen (utgiftsområde 16).

I utgiftsområde 12 ingår barnbidrag inklusive

flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,

föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,

underhållsstöd, bidrag till kostnader för

internationella adoptioner, barnpension och

efterlevandestöd till barn, vårdbidrag för

funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår.

För perioden 2004-2007 beräknas utgifterna för

politikområdet öka med 10,9 miljarder kronor.

Utgifterna inom politikområdet uppgick 2003 till

55,8 miljarder kronor och överensstämmer i princip

med anvisade medel.

Riksdagen har för 2005, i enlighet med regeringens

förslag, fastställt ramen för utgiftsområde 12 till

56 356 834 000 kr (bet. 2004/05:FiU1, rskr.

2004/05:47).

Familjepolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

införande av barndagar, om ändrad

målformulering för utgiftsområdet och om

familjepolitikens inriktning i övrigt.

Jämför reservationerna 61 (m), 62 (kd) och 63 (v).

Propositionen

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är att skillnaderna i

de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan

barn skall minska inom ramen för den generella

välfärden.

Barnens bästa är en viktig princip som tillsammans

med den generella välfärden utgör grunden för

regeringens arbete inom familjepolitiken. För

barnets bästa är det viktigt att båda föräldrarna är

delaktiga i barnets uppväxt och tar ansvar för

barnet. I detta sammanhang är jämställdheten mellan

kvinnor och män av central betydelse. En

grundläggande strävan är att skapa förutsättningar

för jämlika uppväxtvillkor för alla barn.

Hög sysselsättning, jämställdhet, god barnomsorg

och en stödjande familjepolitik är grundläggande

faktorer som påverkar barnafödandet. Barnafödandet

har ökat stadigt sedan 1990-talet. Antalet födda

barn år 2004 beräknas bli drygt 101 000. Det krävs

enligt regeringen goda förutsättningar för att

föräldrar skall kunna kombinera barn med

förvärvsarbete och för ett fortsatt högt

barnafödande.

I propositionen aviseras nu ytterligare

förbättringar. Regeringen avser att föreslå att

barnbidraget höjs med 100 kr från 2006. Regeringen

avser samtidigt att föreslå ett flerbarnstillägg med

100 kr för det andra barnet och att

flerbarnstillägget höjs med 100 kr fr.o.m. det

tredje barnet. Regeringen avser även att föreslå

höjd lägsta nivå inom föräldrapenningen från 60 kr

per dag till 180 kr per dag för barn födda fr.o.m.

den 1 juli 2006. Regeringen avser även att föreslå

höjt inkomsttak i föräldraförsäkringen från 7,5 till

10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2006.

I augusti i år presenterade en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet en rapport om ekonomiskt utsatta

barn (Ds 2004:41). Rapporten visar att barn till

ensamstående föräldrar och barn till utrikes födda

föräldrar är överrepresenterade i denna grupp.

Samtidigt visar rapporten att vid en internationell

jämförelse är svenska barns ekonomiska situation

mycket god. I rapporten identifieras arbetsmarknaden

och den generella välfärden som särskilt

betydelsefulla för att förbättra den ekonomiska

situationen för barnfamiljer. Rapporten kommer att

utgöra underlag för regeringens arbete med att dels

minska andelen barn som lever i familjer med svag

ekonomi, dels förbättra förhållandena för dessa

barn. Från och med 2006 har 1 miljard kronor avsatts

för reformer för barn, varav 550 miljoner kronor har

tillförts politikområdet för reformer avseende barn

i ekonomiskt utsatta familjer.

Regeringens ambition är att fortlöpande

modernisera socialförsäkringslagstiftningen och

anpassa den till den verklighet familjer lever i.

Regeringen har bl.a. under våren 2004 tillsatt en

utredning om föräldraförsäkringen (dir. 2004:44).

Översynen skall göras med utgångspunkt i att

föräldraförsäkringen skall verka för barnets bästa

och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen.

Utredaren skall se över hur föräldraförsäkringen

bättre kan bidra till att barnen får tillgång till

båda sina föräldrar. Det handlar dels om hur den

påverkar båda föräldrarnas möjligheter att ta ansvar

för barnet, dels om hur den påverkar föräldrarnas

möjligheter att delta på arbetsmarknaden på lika

villkor.

Motioner

Kristdemokraterna

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363 yrkande 30

beslut om införande av 300 barndagar som omfattar

alla barn. För varje barn som fyllt ett år tilldelas

barnets föräldrar eller vårdnadshavare 300 dagar.

Varje barndag är värd 200 kr. Barndagarna skall

kunna tas ut som hel, trefjärdedels, halv,

fjärdedels eller åttondels dag. För varje veckodag

skall också två, tre eller fyra barndagsbelopp kunna

tas ut, dvs. maximalt 800 kr per dag. Barndagarna

fördelas med 150 dagar till vardera föräldern, men

kan överlåtas fritt dem emellan. En ensam

vårdnadshavare får 300 barndagar. Barndagarna skall

också, om föräldrarna så önskar, kunna överlåtas

till annan fysisk person som föräldrarna väljer,

eller till en juridisk person som inte får del av

något offentligt stöd för att bedriva barnomsorg.

Vidare skall barndagarna kunna sparas tills barnet

fyllt 12 år. Till ett nytt anslag Barndagar yrkas 3

050 miljoner kronor enligt motion Sf363 yrkande 44 i

denna del.

I samma motion anges även målen med

familjepolitiken. Utgångspunkten är barnen och deras

behov av sina föräldrar. I motionen framhålls

familjens oersättliga ställning och uppgift i

samhället. Föräldrarollen måste uppvärderas genom

politiska beslut och attitydbildning, och

lagstiftningen och de sociala och ekonomiska

stödformerna måste utformas så att de innebär ett

stöd för stabila relationer. I utformningen av

familjepolitiken skall ensamstående föräldrars

speciella situation och förutsättningar beaktas.

Hemarbetet skall uppvärderas genom att hänsyn tas

till det i pensions- och socialförsäkringshänseende.

Eftersom nuvarande system har flera brister från

både fördelnings- och valfrihetssynpunkt behövs en

familjepolitisk reform. I motionen, yrkandena 1-4,

12-13 och 41, begärs tillkännagivanden om

ovanstående.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359 yrkande

4 ett tillkännagivande om att ge föräldrar ansvar

och resurser att själva utforma sin vardag och välja

barnomsorgsform och att de ekonomiska villkoren för

att ta hand om barn måste vara gynnsamma.

Kristdemokraternas förslag om barndagar ger enligt

motionärerna föräldrarna denna valmöjlighet.

Torsten Lindström m.fl. (kd) begär i motion Sf354

yrkande 2 ett tillkännagivande om barndagar som

möjliggör för ensamstående föräldrar att bl.a. gå

ned i arbetstid. Vidare begärs i yrkande 6 att

familjestödet skall ha en bättre fördelningspolitisk

profil och gynna dem som behöver det bäst.

I motion Sf286 av Tuve Skånberg (kd) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om att stödja

flerbarnsidealet. Motionären anser att

tvåbarnsidealet måste ersättas av ett trebarnsideal.

Eftersom barnfamiljerna måste få bättre ekonomiska

förutsättningar vid barnafödande begärs i yrkande 2

ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna

genom bl.a. barnbidrag. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att låta konsekvenspröva varje

beslut som regering och riksdag tar för att se hur

det gagnar och påverkar familjen.

Vänsterpartiet

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 1

ett tillkännagivande om att politikområdet bör

benämnas Ekonomisk barnpolitik eftersom

familjebegreppet som det används inom politikområdet

utgår från kärnfamiljen som norm. Motionärerna vill

komma bort från denna fastlåsning och i stället

sätta barnen i centrum. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om ändrad målformulering för

utgiftsområdet. Politiken bör även bidra till en

utveckling mot ökad jämställdhet i samhället. I

yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att

regeringen skall återkomma med en handlingsplan för

hur barn till ensamstående föräldrar ekonomiskt

skall jämställas med barn som har båda sina

föräldrar.

Camilla Sköld Jansson m.fl. (v) begär i motion

Sf297 ett tillkännagivande om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med en strukturell analys

och ett handlingsprogram som syftar till att

förbättra situationen för ensamstående mödrar.

Övrig motion

Margareta Sandgren m.fl. (s) begär i motion Sf328

ett tillkännagivande om behovet av kunskap om

ensamföräldrars behov samt möjligheten att följa upp

hur aviserade bidragshöjningar påverkar barnens

situation i familjer med en förälder.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare uttalat (senast i bet.

2003/04:SfU1) är föräldrarna i regel de viktigaste

personerna i barnens liv. Hur föräldrarna mår och

hur deras ekonomi ser ut påverkar i hög grad barnens

välbefinnande, och i det sammanhanget är samhällets

stöd till barnfamiljerna av avgörande betydelse.

Enligt utskottets mening måste barnens bästa både

sättas i centrum och vara utgångspunkten för

familjepolitikens utformning. Samhällets insatser

måste inriktas på att skapa förutsättningar för

jämlika uppväxtvillkor för alla barn. Det kan uppnås

dels genom att stödja föräldrarna att klara de

ekonomiska åtaganden som är viktiga under barnens

uppväxttid, dels genom att erbjuda möjligheter att

kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller

studier.

Utskottet anser att barnbidraget med dess

omfördelande effekter och stora träffsäkerhet är en

viktig del av det familjeekonomiska stödet. Det

bidrar till att resurser omfördelas över livscykeln

och mellan familjer med och utan barn. Även

föräldraförsäkringssystemet har en god

fördelningspolitisk effekt samtidigt som det ger

utrymme för flexibla lösningar för olika

familjesituationer. Utrymmet för flexibla lösningar

är betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av att

barn växer upp under många olika

familjeförhållanden. Utskottet instämmer i

regeringens åsikt att

socialförsäkringslagstiftningen måste moderniseras

och anpassas till den verklighet familjer lever i.

I takt med att samhällsekonomin förbättrats har

riksdagen under de senaste åren beslutat om en rad

insatser för att förbättra den ekonomiska

situationen för barnfamiljerna, bl.a. genom höjda

barnbidrag och utbyggnad av föräldraförsäkringen.

Även åtgärder vidtagna utanför politikområdet, t.ex.

införandet av maxtaxan inom förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorgen, har fått stor betydelse för

barnfamiljernas ekonomi. Utskottet konstaterar med

tillfredsställelse att antalet födda barn i Sverige

ökat i stort sett varje månad sedan 1999.

Befolkningsstatistiken visar att antalet födda barn

ökar mer än vad som tidigare prognostiserats. För

ett fortsatt ökat barnafödande anser utskottet det

vara av avgörande betydelse att samhället fortsätter

arbetet med att skapa goda förutsättningar för att

föräldrar skall kunna kombinera familjeliv med

förvärvsarbete eller studier. Genom de satsningar

som kommer att göras på barnfamiljerna de närmaste

åren anser utskottet att det erbjuds ytterligare

förbättrade förutsättningar för unga människor att

kunna kombinera barn med familjeliv.

I propositionen framhålls att det är viktigt att

se de familjepolitiska stöden ur ett långsiktigt

dynamiskt perspektiv. De bör utformas så att

barnfamiljernas handlingsutrymme och möjligheter att

själva påverka sin ekonomiska situation är stort.

Regeringens resultatbedömning visar att barnfamiljer

i genomsnitt har en något lägre ekonomisk standard

än familjer utan barn. Bilden är dock inte entydig

och skillnaderna är stora vid en jämförelse av olika

typer av hushåll då hänsyn tas till ålder. I den

nyligen utkomna rapporten om ekonomiskt utsatta barn

konstateras att det finns barnfamiljer som

fortfarande har en svår ekonomisk situation. Med

anledning av rapporten har utskottet bl.a. inhämtat

information från Barnombudsmannen. I likhet med

regeringen anser utskottet att en grundläggande

strävan måste vara att skapa förutsättningar för

jämlika uppväxtvillkor för alla barn och att det är

en prioriterad uppgift att minska andelen familjer

som lever i utsatta situationer.

Enligt vad som anges i propositionen kommer

rapporten att utgöra underlag i regeringens arbete

med att dels minska andelen barn som lever i

familjer med svag ekonomi, dels förbättra

förhållandena för dessa barn.

Med det anförda får motionerna Sf363 yrkandena 12,

Sf354 yrkande 6, Sf263 yrkande 7, Sf297 och Sf328

anses tillgodosedda och avstyrks. Utskottet anser

att också motion Sf363 yrkandena 1-4 i huvudsak får

anses tillgodosedd med vad ovan anförts bl.a. om

barnens bästa och föräldrarnas betydelse. Motionen

avstyrks.

Som utskottet tidigare uttalat (bet. 2003/04:SfU1)

är en väl utbyggd familjepolitik ett viktigt medel

för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Både kvinnor och män skall kunna vara föräldrar och

ta det dagliga ansvaret för sina barn samtidigt som

de förvärvsarbetar. Utskottet välkomnar den under

våren 2004 tillsatta utredningen om

föräldraförsäkringen. En översyn skall göras som

bl.a. skall bidra till en ökad jämställdhet mellan

könen. För övrigt anser utskottet att

familjepolitiken skall bidra till en ökad

jämställdhet i samhället men att detta inte

specifikt behöver anges i målformuleringen. Med det

anförda får motion Sf263 yrkande 2 anses

tillgodosedd och avstyrks.

När det gäller frågan om benämning av

politikområdet har utskottet förståelse för

motionärernas uppfattning att den nuvarande

benämningen inte är helt korrekt. Utskottet anser

emellertid att det i första hand får ankomma på

regeringen att avgöra om ett byte av benämning på

politikområdet bör ske. Med detta får motion Sf263

yrkande 1 anses åtminstone delvis tillgodosedd och

avstyrks.

Något skäl till att införa barndagar kan utskottet

inte se. Föräldraförsäkringen med dess tretton

månader med belopp motsvarande förälderns

sjukpenning jämte tre månader med 180 kr per dag i

kombination med maxtaxereformen ger enligt utskottet

betydligt bättre förutsättningar för föräldrar att

förena förvärvsarbete med föräldraskap.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet

motionerna Sf363 yrkandena 13, 30, 41 och 44 i denna

del, Sf286 yrkandena 1-2 och 4, Sf354 yrkande 2 och

Sf359 yrkande 4.

21:1 Allmänna barnbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 21:1

Allmänna barnbidrag. Därmed bör riksdagen

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om bl.a. delat

barnbidrag.

Jämför reservation 64 (v).

Gällande ordning

Från och med den 1 januari 2001 utges barnbidrag med

11 400 kr per barn och år eller 950 kr per månad.

Från och med samma tidpunkt höjdes

flerbarnstillägget till 3 048 kr per år för det

tredje barnet, till 9 120 kr per år för det fjärde

barnet och till 11 400 kr per år för det femte och

varje ytterligare barn.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som

barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det att barnet

har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola

eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

Från anslaget bekostas de allmänna barnbidragen,

dvs. barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt

barnbidrag. Enligt regeringen bidrar barnbidragen

till uppfyllelsen av målet att skillnaderna i de

ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och

utan barn skall minska inom ramen för den generella

välfärden. Barnbidraget är ett generellt stöd och

skapar inga marginaleffekter. Systemet är vidare

lätt att överblicka samt enkelt och billigt att

administrera. Barnbidraget har också hög

legitimitet.

Barnfamiljernas ekonomi har förbättrats genom att

barnbidraget och flerbarnstillägget höjts under 2000

och 2001. Sammantaget uppgår dessa satsningar till

4,4 miljarder kronor.

Regeringen har för avsikt att göra ytterligare

satsningar på barnfamiljerna och avser att föreslå

att barnbidraget höjs med 100 kr från 2006.

Regeringen avser samtidigt att föreslå ett

flerbarnstillägg med 100 kr för det andra barnet och

att flerbarnstillägget höjs med 100 kr fr.o.m. det

tredje barnet.

Utgiftsutvecklingen är främst beroende av

bidragets nivå och antalet födda barn. Under 2003

uppgick utgifterna för anslaget till 20 956 miljoner

kronor. Det innebär att utgifterna detta år

understeg anslaget med 9 miljoner kronor. För

innevarande år beräknas utgifterna till 20 900

miljoner kronor, vilket är ca 22 miljoner kronor

högre än anvisat anslag.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2005 till anslaget 21:1 Allmänna

barnbidrag anvisar ett ramanslag på 20 842 miljoner

kronor.

Enligt vad som anges i propositionen anser

regeringen det angeläget att få effekterna av en

könsneutral lagstiftning vad gäller det allmänna

barnbidraget och flerbarnstillägget analyserade.

Regeringen har därför uppdragit åt RFV att analysera

och pröva förutsättningarna för en mer könsneutral

lagstiftning avseende dessa förmåner. Översynen

skall göras med utgångspunkt i att regelverket kring

barnbidraget även fortsättningsvis skall vara enkelt

att tillämpa och administrera samt åtnjuta en hög

legitimitet. Analysen skall utgå från ett

barnperspektiv. En redovisning av uppdraget skall

överlämnas till Socialdepartementet senast den 15

mars 2005.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Moderaterna

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf346

yrkande 7 i denna del att riksdagen anvisar 5 500

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I

yrkande 1 samma motion begärs beslut om införande av

ett extra barnbidrag per barn för ensamstående

föräldrar respektive studerande föräldrar.

Motionärerna vill ersätta bostadsbidraget med ett

extra, icke inkomstprövat, barnbidrag per barn för

ensamstående respektive studerande föräldrar. För

den förälder som både är ensamstående och studerande

skall två extra barnbidrag per barn kunna utgå.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf368

yrkande 1 i denna del att riksdagen anvisar 1 397

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I

yrkande 2 samma motion begärs beslut om att höja

barnbidraget med 200 kr per månad fr.o.m. den 1

januari 2005. I yrkande 3 samma motion begärs ett

tillkännagivande om att fördubbla barnbidraget för

barn i åldern 1-4 år under perioden 2005-2008.

Fördubblingen av barnbidraget skall ske i fyra steg

- 200 kr 2005, 450 kr 2006, 700 kr 2007 och 950 kr

2008.

Övriga motioner

I motion Sf204 av Hillevi Engström (m) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om att ensamstående

pappor skall få del av barnbidraget i den omfattning

som motsvarar deras del av umgänget med barnet. I

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag bör göras

könsneutral.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 8

ett tillkännagivande om delat barnbidrag.

Föräldrarna bör gemensamt kunna begära att få

barnbidraget delat vid växelvis boende. Regeringen

bör, enligt motionärerna, ta hänsyn till denna fråga

i kommande behandling om reformering av

underhållsstödet.

I motion Sf216 av Luciano Astudillo m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om att barnbidraget inte

per automatik skall betalas ut till mamman. Delat

barnbidrag bör av jämställdhetsskäl och

barnpolitiska skäl införas. Enligt motionärerna bör

detta även omfatta sammanboende vårdnadshavare.

I motion Sf244 av Billy Gustafsson och Conny Öhman

(s) begärs ett tillkännagivande om att delat

barnbidrag bör gälla vid delad vårdnad och växelvis

boende.

I motion Sf396 av Cinnika Beiming och Jan Emanuel

Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om delat

barnbidrag av jämställdhetsskäl och barnpolitiska

skäl. Enligt motionärerna bör det gälla oavsett om

föräldrarna sammanbor eller ej.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:1 Allmänna barnbidrag

Enligt utskottets mening fungerar det nuvarande

barnbidragssystemet väl. Det har hög legitimitet,

administrationskostnaden är låg och risken för

felaktigt utnyttjande liten.

Barnfamiljernas ekonomi har sedan år 2000

förbättrats genom bl.a. flera höjningar av

barnbidraget och flerbarnstillägget. Därtill

infördes maxtaxa i barnomsorgen 2002.

Enligt utskottet måste emellertid arbetet med att

förbättra de ekonomiska villkoren för barnfamiljer

fortsätta. Som nämnts ovan finns det fortfarande

grupper, t.ex. ensamstående föräldrar med barn, som

har en tung ekonomisk situation. De generella

bidragen, däribland barnbidraget, har stor betydelse

för de barnfamiljer som har det sämst ställt.

Utskottet välkomnar regeringens aviserade

förbättringar av barnbidraget och flerbarnstilläggen

från 2006. Däremot anser inte utskottet att

bostadsbidraget skall ersättas med ett extra

barnbidrag per barn för ensamstående respektive

studerande föräldrar. Vidare finns det, enligt

utskottets bedömning, inte för närvarande ekonomiskt

utrymme för andra reformer inom anslaget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Sf346 yrkandena 1 och 7 i denna del och

Sf368 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3.

Övriga motioner

I flera motioner föreslås att barnbidraget som

huvudregel skall delas mellan föräldrarna medan det

i andra motioner föreslås att så skall ske vid

växelvis boende. De skäl som anförs är i huvudsak av

jämställdhets- och barnpolitisk karaktär. Vidare

föreslås i en motion att lagen om allmänna

barnbidrag bör göras könsneutral.

Ovan har redogjorts för RFV:s uppdrag att

analysera och pröva förutsättningarna för en mer

könsneutral lagstiftning avseende det allmänna

barnbidraget och flerbarnstillägget. Utskottet delar

uppfattningen att det är angeläget att få effekterna

av en könsneutral lagstiftning vad gäller

barnbidraget och flerbarnstillägget analyserade.

Utskottet anser att RFV:s uppdrag bör avvaktas.

Med det anförda får motionerna Sf204 yrkandena 1

och 2, Sf263 yrkande 8, Sf216, Sf244 och Sf396 i

varje fall till viss del anses tillgodosedda och

avstyrks.

21:2 Föräldraförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 21:2

Föräldraförsäkring. Därmed bör riksdagen

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden

bl.a. om delad föräldraförsäkring, om

överlåtelse av föräldraförsäkringsförmåner

samt om generell graviditetspeng.

Jämför reservationerna 65 (fp), 66 (v, mp),

67 (v), 68 (m, fp, kd, c), 69 (kd), 70 (v),

71 (kd), 72 (m, fp, kd, c), 73 (fp, c), 74

(c), 75 (fp) och 76 (kd).

Gällande ordning

Föräldraförsäkringen omfattar föräldrapenning i samband med

barns födelse, tillfällig föräldrapenning och

havandeskapspenning.

Sedan den 1 januari 2002 utges föräldrapenning med

totalt 480 dagar i anslutning till barns födelse

eller adoption. När båda föräldrarna är

vårdnadshavare har de rätt till hälften var av det

totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan

överlåta rätten till föräldrapenning till den andra

föräldern med undantag av 60 dagar med

sjukpenningbelopp, de s.k. mamma- och

pappamånaderna.

Ersättning utges med 80 % av SGI under 390 dagar.

En förutsättning är dock, såvitt gäller de första

180 ersättningsdagarna, att föräldern under minst

240 dagar i följd före barnets födelse eller den

beräknade tidpunkten för födelsen har varit

försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån (60 kr

per dag) och skulle ha varit det om

försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.

Ersättning utges dock alltid lägst enligt

grundnivån, som är 180 kr per dag. Utöver de 390

dagarna utges 90 dagar med ersättning enligt

lägstanivån.

Vid flerbarnsfödsel utges föräldrapenning under

ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det

första, varav 90 dagar enligt lägstanivån. För varje

barn utöver det andra utges föräldrapenning med

belopp motsvarande förälderns sjukpenning för

samtliga tillkommande dagar.

Föräldrapenning kan utges som hel, tre fjärdedels,

halv, en fjärdedels och en åttondels förmån.

Tillfällig föräldrapenning kan utges till en

förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för

exempelvis vård av sjukt barn under tolv år, i vissa

fall även vid vård av barn över tolv år. Tillfällig

föräldrapenning kan även utges när barnets ordinarie

vårdare är sjuk, när en förälder behöver följa med

barnet till barnavårdscentral m.m. samt till någon

av föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer när den

andra föräldern besöker läkare med ett annat barn.

En förälder kan överlåta tillfällig

föräldrapenning till en annan försäkrad som avstår

från förvärvsarbete för att vårda barnet om det är

sjukt eller om den ordinarie vårdaren är sjuk. Även

ensamstående förälder som själv är sjuk kan låta en

annan person vårda det sjuka barnet och få

tillfällig föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120

dagar per barn och år, varav högst 60 dagar vid

ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

Förälder till barn som omfattas av lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) har rätt till tillfällig

föräldrapenning i form av tio kontaktdagar per barn

och år från barnets födelse till dess barnet fyller

16 år för besök i barnets skola eller fritidshem.

Pappan har en särskild rätt till tillfällig

föräldrapenning under högst tio dagar i samband med

barns födelse eller adoption. Försäkringskassan kan

i vissa fall besluta att en annan försäkrad än en

fader eller moder som avstår från förvärvsarbete i

samband med barns födelse eller adoption skall få

rätt till tillfällig föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av SGI

och kan, liksom föräldrapenning, utges som hel, tre

fjärdedels, halv, en fjärdedels och en åttondels

förmån.

Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar

som under graviditetens senare del inte kan

fortsätta sitt vanliga arbete och inte heller kan

omplaceras. Förmånen utges tidigast fr.o.m. den

sextionde dagen före och längst t.o.m. den elfte

dagen före den beräknade tidpunkten för barnets

födelse. Även havandeskapspenning utges med 80 % av

SGI.

Propositionen

Föräldraförsäkringen syftar till att ge båda

föräldrarna möjlighet att förena förvärvsarbete

eller studier med föräldraskap.

Av propositionen framgår att regeringen anser att

föräldraförsäkringen väl fyller målet att bidra till

att minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren

mellan familjer med och utan barn genom att

underlätta för båda föräldrarna att kombinera

förvärvsarbete med familj. Från och med den 1

januari 2004 höjdes grundnivån inom

föräldrapenningen från 150 till 180 kr. Regeringen

avser att föreslå höjd lägstanivå inom

föräldrapenningen från 60 kr per dag till 180 kr per

dag för barn födda fr.o.m. den 1 juli 2006.

Regeringen avser även att föreslå höjt inkomsttak i

föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp

fr.o.m. den 1 juli 2006.

Uttaget av föräldrapenningdagar i samband med

barns födelse utgjorde 2003 närmare 80 % av det

totala uttaget av dagar inom föräldraförsäkringen.

Under 2003 utbetalades ca 40 miljoner dagar med

föräldrapenning, vilket var 2 miljoner fler dagar än

året innan. Medelersättningen 2003 var 391 kr per

ersatt dag. Av dem som under 2003 fick

föräldrapenning var 42,7 % män, vilket kan jämföras

med 41,6 % 2002.

Tillfällig föräldrapenning betalades ut för 5,7

miljoner dagar under 2003. Männens andel av dagar

för vård av barn var under 2003 35,6 %. År 2003

nyttjade drygt 75 % av papporna pappadagarna, vilket

visar på en svag ökning jämfört med året innan.

Bland de pappor som nyttjar pappadagarna var uttaget

i genomsnitt 9,5 dagar.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2005 till anslaget 21:2

Föräldraförsäkring anvisar ett ramanslag på 25 560

734 000 kr.

Regeringen har fastställt målet att skillnaderna i

uttag av föräldrapenning mellan barnets föräldrar

skall minska. Männens andel av det totala antalet

uttagna dagar ökar och uppgick 2003 till 17,2 %.

Utfallet för 2003 visar att pappamålet har nåtts.

Det beror bl.a. på den införda pappa- och

mammamånaden inom föräldraförsäkringen.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Moderaterna

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf346 yrkande 7 att

riksdagen anvisar 2 870 miljoner kronor mindre än

vad regeringen föreslagit. I yrkandena 2-4 begärs

beslut att SGI skall beräknas på de två föregående

årens inkomst, att ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen sänks till 75 % av SGI och att

föräldraförsäkringen skall omfatta tolv månader med

sjukpenninggrundande inkomst som grund för barn som

är födda fr.o.m. den 1 januari 2005.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion A355 yrkande 12 ett

tillkännagivande om att en jämställdhetsbonus

införs. För varje månad som tas ut i

föräldraledighet av en förälder och som motsvaras av

en månads uttag av den andre föräldern bör

ersättning utges med 90 % av SGI. Av motion Sf364 Bo

Könberg m.fl. (fp) framgår att Folkpartiet anser att

riksdagen bör anvisa 350 miljoner kronor mer än

regeringen föreslagit.

I motion Sf352 av Tobias Krantz och Anna Grönlund

Krantz (fp) begärs ett tillkännagivande om att en

jämställdhetsbonus bör införas i stället för mamma-

och pappamånaderna och en rabatt på

arbetsgivaravgiften ges till arbetsgivare på vars

arbetsplatser mäns uttag ökar.

Kristdemokraterna

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363

yrkande 44 i denna del att riksdagen anvisar 1 000

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I yrkande 15 begärs att grundnivån i

föräldraförsäkringen höjs till 230 kr per dag från

den 1 januari 2005. I yrkande 18 begärs beslut om

att SGI skall beräknas på ett genomsnitt av de

senaste två årens inkomster samt att skattepliktiga

förmåner och semesterersättning skall vara SGI-

grundande.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf368

yrkande 1 i denna del att riksdagen anvisar 230

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna föreslår i yrkandena 4 och 5 att

förmånstaket i föräldraförsäkringen höjs till 11

prisbasbelopp och att grundnivån höjs till 200 kr

per dag. Vidare föreslås i yrkande 6 att SGI

beräknas på genomsnittet av de 24 senaste månadernas

inkomst.

Övriga motioner

Samtidigt uttag av föräldrapenningförmåner

I motion A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i

yrkande 14 ett tillkännagivande om att de föräldrar

som vill skall kunna ta ut en del av

föräldraförsäkringen samtidigt.

I motion Sf259 av Birgitta Ohlsson (fp) yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om att föräldrar skall

kunna vara hemma samtidigt inom dagens omfång av

föräldraledigheten.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 5

ett tillkännagivande om möjligheterna för

vårdnadshavare att vara hemma samtidigt under

barnets första tid. Motionärerna anser att dagens

regler är otillräckliga.

240-dagarsregeln

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Ub259 yrkande

8 ett tillkännagivande om behovet av en översyn av

s.k. postdocs studiesociala förhållanden, bl.a. att

den nuvarande 240-dagarsregeln bör se över när det

gäller personer som efter avlagd doktorsexamen

arbetar med postdoktoral forskning utanför EU/EES-

området.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 6

ett tillkännagivande om jämställt inträde i

föräldraförsäkringen. Frågan om att slopa 240-

dagarsregeln bör utredas eftersom reglerna för

inträde till sjukpenninggrundande föräldraförsäkring

i dag fungerar diskriminerande mot kvinnor och

troligen också leder till onödigt uppskjutande av

barnafödandet.

Individualiserad föräldraförsäkring m.m.

I motion Sf259 av Birgitta Ohlsson (fp) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om en

individualiserad föräldraförsäkring. Pappapremie och

höjt tak räcker inte för att få kvinnor och män att

ta ett lika stort ansvar för barn och hem.

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf263

yrkande 17 ett tillkännagivande om att avstå från

kvotering av föräldraledigheten. Föräldrarna skall

själva besluta om vem som skall vara hemma under

vilken period.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 3

ett tillkännagivande om att i analysen av

föräldraförsäkringsutredningens förslag särskilt

överväga hur eventuella hinder mot att dela

föräldraförsäkringen bäst kan överkommas. Vidare

föreslås i yrkande 4 ett tillkännagivande om

möjligheten för föräldrar av samma kön att dela

föräldradagarna lika mellan sig. I beredningen av

föräldraförsäkringsutredningens förslag bör, enligt

motionärerna, särskilt denna fråga beaktas.

I motion Sf240 av Louise Malmström m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om att i

föräldraförsäkringen bygga in ekonomiska incitament

för en jämnare fördelning av dagarna mellan

föräldrarna.

I motion Sf387 av Tone Tingsgård och Mats Berglind

(s) begärs ett tillkännagivande om att

föräldraförsäkringen bör delas lika mellan

föräldrarna vid en framtida utbyggnad av densamma.

I motion Sf393 av Christer Skoog (s) begärs ett

tillkännagivande om delad föräldraförsäkring. För

att skapa en jämställd utveckling på arbetsmarknaden

bör föräldraförsäkringen på sikt knytas till den

enskilda föräldern.

I motion Sf397 av Cinnika Beiming m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att föräldraförsäkringen på

sikt bör knytas till den enskilda föräldern. Barnen

har rätt till sina pappor.

I motion Sf399 av Niclas Lindberg m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att JämO, RFV,

försäkringskassorna, Barnombudsmannen och

Landstingsförbundet ges i uppdrag att tillsammans ta

fram s.k. pappastrategier för hur man inom ramen för

befintlig föräldrautbildning uppmuntrar till jämnare

uttag av föräldraledigheten. Enligt motionärerna kan

mycket åstadkommas genom aktivt informationsarbete.

2,5-årsregeln m.m.

I motion Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd) begärs i

yrkande 20 ett tillkännagivande om förbättring av

föräldraförsäkringen avseende tidsgränsen för SGI

och FGI samt dagens s.k. 2,5-årsgräns. Regeringen

bör skyndsamt återkomma med en proposition med

anledning av betänkandet Sjukpenninggrundande

inkomst - skydd och anpassning (SOU 2003:50).

I motion Sf334 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att

föräldraförsäkringssystemet bör ses över när det

gäller heltidsstudenter utan studielån som tidigare

haft SGI.

Överlåtelse m.m. av föräldrapenning/tillfällig föräldrapenning

I motion Sf268 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m) begärs

ett tillkännagivande om stärkt försäkringsskydd för

ensamstående föräldrar. En sjuk mor till ett friskt

barn har enligt gällande regler inte någon möjlighet

att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till

annan i de fall barnet är yngre än 240 dagar.

Åldersgränsen på 240 dagar bör enligt motionärerna

slopas så att tillfällig föräldrapenning kan

överlåtas på annan vid förälderns egen sjukdom.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion A355

yrkande 13 ett tillkännagivande om att möjliggöra

överlåtelse av dagar med föräldrapenning och

tillfällig föräldrapenning på en annan person.

Överlåtelse bör kunna ske t.ex. för att anlita en

barnvakt.

Kontaktdagar m.m.

I motion Sf253 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin (c)

yrkande 1 begärs utredning av möjligheten för

föräldrar till barn med språkstörningar att kunna ta

ut kontaktdagar när barnet går i förskola/skola.

I motion Sf279 av Kerstin Lundgren (c) begärs ett

tillkännagivande om tilläggsdirektiv till

utredningen om översyn av föräldraförsäkringen.

Utredningen bör pröva frågan om ökad flexibilitet i

föräldraförsäkringen genom slopad åldersgräns vid 8

år och att ge föräldrar möjlighet att spara dagar.

Övrigt om föräldrapenning och tillfällig

föräldrapenning m.m.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion A355 yrkande 11 ett

tillkännagivande om att taket i föräldraförsäkringen

bör höjas till 10 prisbasbelopp.

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363

yrkande 14 ett tillkännagivande om att från 2006

införa en generell graviditetspeng med rätt till

ledighet och ersättning de sista 30 dagarna av

graviditeten. Dagarna skall kunna användas

flexibelt, men inte kunna sparas till efter barnets

födelse. I yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om

att på sikt höja taket i föräldraförsäkringen till

11 prisbasbelopp. I yrkande 21 framställs begäran om

en utredning av hur systemet med tillfällig

föräldrapenning slår mot familjer med barn som är

sjuka ofta eller länge.

I motion A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd)

yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om att

semesterersättning till föräldraledig bör betalas

via försäkringskassan. Arbetsgivares kostnad för

semesterersättning såväl till föräldraledig anställd

som till vikarie motverkar anställning av personer i

fertil ålder.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Under de senaste åren har riksdagen beslutat om en

rad förbättringar inom föräldraförsäkringen. Den 1

januari 2002 förlängdes föräldrapenningen med 30

dagar med ersättning motsvarande förälderns

sjukpenning. Sammanlagt 60 sådana dagar är därmed

reserverade för vardera mamman och pappan. Efter

förlängningen omfattar föräldrapenningen 480 dagar.

Vidare har en femte förmånsnivå, en åttondels

förmån, införts inom föräldraförsäkringen, vilket

innebär att föräldrar fått möjlighet att reducera

sin arbetstid motsvarande en timme per dag med

ersättning från föräldraförsäkringen. Riksdagen har

även beslutat om en höjning av grundnivån i

föräldrapenningen från 60 kr till 120 kr per dag

fr.o.m. den 1 januari 2002. Därefter har ytterligare

höjningar av grundnivån skett till 150 kr per dag

fr.o.m. den 1 januari 2003 och till 180 kr per dag

fr.o.m. den 1 januari 2004.

Regeringen avser nu att genomföra ytterligare

förbättringar i föräldraförsäkringen och har

aviserat höjd lägstanivå inom föräldrapenningen från

60 kr per dag till 180 kr per dag för barn födda

fr.o.m. den 1 juli 2006. Regeringen avser även att

föreslå höjt inkomsttak i föräldraförsäkringen från

7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2006.

Utskottet anser att de beslutade och aviserade

förbättringarna av föräldraförsäkringen ytterligare

underlättar för både kvinnor och män att kombinera

jämställt föräldraskap med förvärvsarbete samtidigt

som de bidrar till att minska de ekonomiska

skillnaderna mellan familjer med och utan barn.

Utskottet välkomnar de nu aviserade

förbättringarna. Utskottet anser det vara viktigt

att barnfamiljernas situation förbättras dels genom

de hittills genomförda reformerna, dels genom den

aviserade höjningen av lägstanivån inom

föräldrapenningen. Vidare kommer, enligt utskottets

mening, den aviserade höjningen av inkomsttaket i

föräldraförsäkringen att bidra till en ökning av

pappornas uttag av föräldraförsäkringen, och därmed

tas ytterligare ett steg för att uppnå jämställt

föräldraskap mellan kvinnor och män. Utskottet ser

därför inga skäl till att i dagsläget föreslå en

särskild jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.

Därtill motsätter sig utskottet krav på sänkt

ersättningsnivå. Vad gäller frågan om ett förändrat

beräkningssätt för SGI är det enligt utskottet för

närvarande inte aktuellt med ändringar. I övrigt

avvaktar utskottet regeringens proposition om SGI,

som bygger på betänkandet Sjukpenninggrundande

inkomst - Skydd och anpassning (SOU 2003:50) och som

redogörs för närmare nedan. Vidare är det enligt

utskottets mening inte rimligt att höja grundnivån

utöver de förbättringar som gjorts de senaste åren

och den nu aviserade. Det är inte heller möjligt att

höja inkomsttaket utöver vad regeringen nu aviserat.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag till medelsanvisning för anslaget 21:2 och

avstyrker motionerna Sf346 yrkandena 2-4 och 7 i

denna del, A355 yrkande 12, Sf352, Sf363 yrkande 15,

18 och 44 i denna del och Sf368 yrkandena 1 i denna

del och 4-6.

Övriga motioner

Utskottet konstaterar inledningsvis att flera av de

frågor som tagits upp i motionerna åtminstone vid

något tidigare tillfälle har behandlats av

utskottet, t.ex. i betänkande 2003/04:SfU1.

Utskottet har vid flertalet tillfällen behandlat

motioner som handlat om samtidigt uttag av

föräldrapenningförmåner. Enligt nuvarande regler kan

båda föräldrarna i vissa situationer uppbära

föräldrapenningförmån för samma barn samtidigt. Det

gäller t.ex. i samband med föräldrautbildning och

besök i förskoleverksamhet, vid uttag av de tio

dagarna med tillfällig föräldrapenning i samband med

barns födelse och vid flerbarnsfödsel. Vidare kan

tillfällig föräldrapenning utges till båda

föräldrarna om de följer med ett barn till läkare

när barnet lider av allvarlig sjukdom eller om båda

som en del i behandlingen behöver delta i läkarbesök

eller i någon av läkare ordinerad behandling.

Utskottet har inte ändrat sin tidigare uppfattning

i frågan (senast i bet. 2003/04:SfU1). Om rätten för

föräldrarna att samtidigt uppbära

föräldrapenningförmåner utvidgades - inom ramen för

den nuvarande föräldraförsäkringen - skulle det

enligt utskottets mening i många fall leda till att

tiden tillsammans med barnet minskar. Med hänsyn

härtill och då möjligheten att ta ut föräldrapenning

och tillfällig föräldrapenning samtidigt för båda

föräldrarna är förhållandevis väl tillgodosedd

avstyrker utskottet motionerna Sf259 yrkande 2, A355

yrkande 14 och Sf363 yrkande 5.

När det gäller frågan om den nuvarande

kvalifikationstiden om 240 dagar vill utskottet

erinra om att den höjda grundnivån i

föräldraförsäkringen bl.a. syftar till att förbättra

situationen för dem som inte uppfyller

kvalifikationskraven inom föräldraförsäkringen.

Vidare kommer situationen ytterligare att förbättras

för denna kategori genom den aviserade höjda

lägstanivån inom föräldrapenningen från 60 kr per

dag till 180 kr per dag för barn födda fr.o.m. den 1

juli 2006.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om

de överväganden som gjordes vid införandet av en

kvalifikationstid i föräldrapenningen.

Kvalifikationstiden, som ursprungligen bestämdes

till 270 dagar, motiverades med att man ville

undvika att föräldrar genom att påbörja

förvärvsarbete under graviditetstiden blir

berättigade till en högre föräldrapenning än annars.

Utskottet anser att detta motiv alltjämt står sig. I

övrigt avvaktar utskottet

föräldraförsäkringsutredningen, som bl.a. har i

uppdrag att se över och belysa eventuella behov av

förändringar av 240-dagarsregeln med beaktande av

att försäkringens regelverk skall vara rättvist och

inte diskriminera någon av föräldrarna. Vidare skall

även utredas i vilken utsträckning

föräldraförsäkringen uppfyller syftet att båda

föräldrarna på lika villkor har möjlighet att

kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller

studier. Med det anförda får motionerna Sf263

yrkande 6 och Ub259 yrkande 8 åtminstone till viss

del anses vara tillgodosedda och avstyrks.

Möjligheten för föräldrar att kunna dela det

praktiska ansvaret för sina barn är viktig för

jämställdhet mellan kvinnor och män, inte minst för

att kvinnor och män skall ha samma möjligheter i

arbetslivet. Utskottet konstaterar att pappornas

andel av det totala uttaget av föräldrapenningdagar

fortsätter att öka - från 15,5 % under 2002 till

17,2 % under 2003. Enligt utskottets mening har

införandet av mamma- och pappamånaderna utgjort

viktiga steg mot en ökad jämställdhet. Den andra

mamma- och pappamånaden infördes så sent som den 1

januari 2002 och gäller för barn som är födda den

dagen eller senare. Det är för tidigt att till fullo

se effekterna av den reformen, men siffrorna synes

peka åt rätt håll. Utskottet ser mycket positivt på

denna utveckling men anser att skillnaderna i uttag

fortfarande är stora och att en fortsatt ökning är

nödvändig och önskvärd. Utskottet välkomnar den

utredning som tillsatts för att göra en översyn av

reglerna för föräldraförsäkringen och som har till

uppgift att se över hur föräldraförsäkringen bättre

kan bidra till att barnen får tillgång till båda

sina föräldrar och som även skall beakta

jämställdhetsaspekten. Inför det fortsatta arbetet

med denna, enligt utskottets mening, synnerligen

viktiga fråga inväntas den pågående utredningens

förslag. Vad utskottet redan i dag kan säga är dock

att ett borttagande av kvoteringen i

föräldraförsäkringen inte står på dagordningen. Med

det anförda avstyrks motion Sf363 yrkande 17. Vidare

får motionerna Sf259 yrkande 1, Sf263 yrkandena 3

och 4, Sf240, Sf387, Sf393, Sf397 och Sf399 anses

delvis tillgodosedda och avstyrks.

En förälder får i vissa fall behålla sin SGI trots

att han eller hon inte förvärvsarbetar. Detta gäller

bl.a. om föräldern är helt eller delvis ledig från

förvärvsarbete för vård av barn som inte fyllt ett

år (SGI-skyddad tid). Vid ettårsperiodens utgång

fastställs förälderns SGI med hänsyn till den

beräknade framtida inkomsten av förvärvsarbete. Om

SGI sänkts vid barnets ettårsdag har föräldern ändå

rätt till föräldrapenning beräknad lägst efter

tidigare SGI, eller den högre inkomst som

löneutvecklingen medför, till dess barnet fyller två

år. Den s.k. 2,5-årsregeln innebär att föräldern

behåller den ursprungliga föräldrapenningnivån även

om föräldern valt att inte arbeta mellan två barns

födelser, om barnen i princip föds med två och ett

halvt års mellanrum.

Utredningen om skyddstider för

sjukpenninggrundande inkomst, SGI-utredningen, har i

sitt slutbetänkande Sjukpenninggrundande inkomst -

Skydd och anpassning (SOU 2003:50) föreslagit bl.a.

att SGI-skyddet efter barnets födelse förlängs till

dess barnet är ett och ett halvt år (från dagens ett

år) och att motsvarande ändring görs vid adoption.

Efter det att barnet har uppnått ett och ett halvt

års ålder skall enligt förslaget samtliga förmåner

utom föräldrapenningen beräknas efter den SGI som

kan fastställas på den beräknade framtida inkomsten

av förvärvsarbete. Utredningen föreslår vidare att

den särskilda beräkningsgrunden för föräldrapenning

förlängs till dess barnet fyller två och ett halvt

år (från dagens två år). Regeringen avser att i

januari 2005 återkomma till riksdagen med en

proposition. Med anledning av den aviserade

propositionen avstyrks motionerna Sf363 yrkande 20

och Sf334.

I en motion föreslås att åldersgränsen på 240

dagar skall slopas så att tillfällig föräldrapenning

kan överlåtas på annan vid förälderns egen sjukdom i

syfte att förstärka försäkringsskyddet för

ensamstående. I en annan motion anförs att

överlåtelse av dagar med föräldrapenning och

tillfällig föräldrapenning på en annan person bör

kunna ske, t.ex. för att anlita en barnvakt.

Utskottet avstyrkte likadana yrkanden i betänkande

2003/04:SfU1 och redogjorde då för de bestämmelser

som är tillämpliga och för motiven till

bestämmelserna enligt följande. En förälder kan

överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan

försäkrad som avstår från förvärvsarbete för att

vårda barnet om barnet är sjukt eller om den

ordinarie vårdaren är sjuk. Även en ensamstående

förälder som själv är sjuk kan låta en annan person

vårda det sjuka barnet och få tillfällig

föräldrapenning. Däremot utges normalt inte

tillfällig föräldrapenning för ett barn som är yngre

än 240 dagar såvida inte barnet vårdas på sjukhus

eller får motsvarande vård i hemmet eller om

tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad t.ex.

genom daghem eller dagbarnvårdare. Motivet till att

en förälder annars inte får tillfällig

föräldrapenning för ett barn som är yngre än 240

dagar är att föräldern genom att kunna uppbära

föräldrapenning redan är kompenserad för det

inkomstbortfall som föräldraledigheten för med sig.

Det förhållandet att inte barnet utan föräldern

själv är sjuk och därför behöver hjälp med tillsynen

av ett barn under 240 dagar, täcks inte av

föräldraförsäkringens regler om tillfällig

föräldrapenning. Utskottet ansåg i betänkande

2003/04:SfU1 att föräldraförsäkringen inte bör

utvidgas till att omfatta den nu beskrivna

situationen och har inte ändrat inställning

härvidlag. I detta sammanhang vill utskottet fästa

uppmärksamhet på att för en förälder som uppbär

föräldrapenning för ett barn som är yngre än 240

dagar är det under pågående föräldraledighet möjligt

att byta ut föräldrapenningen mot sjukpenning om

förmågan att vårda barnet är nedsatt på grund av

sjukdom. Därmed kan en annan förälder, eller därmed

likställd, få föräldrapenning för att ta hand om

barnet. Med det anförda avstyrker utskottet motion

Sf268 samt även motion A355 yrkande 13.

Den 1 juli 2003 slopades rätten till kontaktdagar

som tidigare gällde för barn mellan sex och elva år

(prop. 2002/03:100, bet. 2002/03:FiU21, rskr.

2002/03:235-236). Kontaktdagar för barn som omfattas

av LSS berördes inte av förslaget. Enligt utskottets

mening bör riksdagen inte ta något initiativ vad

gäller kontaktdagar för barn med språkstörningar.

Inte heller anser utskottet det vara påkallat med

tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av

föräldraförsäkringen avseende prövning av ökad

flexibilitet inom föräldraförsäkringen. Den

nuvarande föräldraförsäkringen ger enligt utskottet

tillräcklig flexibilitet i detta hänseende. Enligt

utskottets mening är det för övrigt angeläget att

merparten av föräldrapenningdagarna tas ut under den

tid barnen är små. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Sf253 yrkande 1 och Sf279.

Många kvinnor har behov av föräldraförsäkringens

förmåner i slutet av graviditeten. Inom

föräldraförsäkringen har gravida kvinnor under vissa

förutsättningar dels möjlighet att ta ut en del av

föräldrapenningen, dels möjlighet till

havandeskapspenning. Havandeskapspenning betalades

ut för 854 000 dagar under 2003. I övrigt har

blivande mödrar vid behov möjlighet till

sjukskrivning och därigenom att få sjukpenning.

Med dagens förmånssystem anser inte utskottet att

det finns något behov av att införa en generell

graviditetspeng. Vidare kan tilläggas att i den

tillsatta utredningen om föräldraförsäkringen skall

utredaren bl.a. särskilt se över och belysa huruvida

reglerna för havandeskapspenning är anpassade till

dagens arbetsliv samt vid behov föreslå

förändringar. Med det anförda avstyrks motion Sf363

yrkande 14.

Ovan har redogjorts för bl.a. den aviserade

förbättringen av höjt inkomsttak i

föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp

fr.o.m. den 1 juli 2006. Utskottet har bl.a. uttalat

att de aviserade förbättringarna av

föräldraförsäkringen underlättar för både kvinnor

och män att kombinera jämställt föräldraskap med

förvärvsarbete samt att det inte är möjligt att höja

inkomsttaket utöver vad regeringen nu aviserat.

Därmed får motion A355 yrkande 11 anses vara

tillgodosedd samt avstyrker utskottet motion Sf363

yrkande 16.

Utskottet anser inte att semesterersättning till

föräldralediga skall betalas via försäkringskassan

och avstyrker därmed motion A352 yrkande 12. I en

annan motion anförs att den tillfälliga

föräldrapenningen bör utredas vad gäller familjer

med barn som är sjuka ofta eller länge. Utskottet

har tidigare (senast i bet. 2003/04:SfU1) avstyrkt

ett likadant yrkande och har inte ändrat inställning

härvidlag. Vidare föreslår utskottet nedan att

riksdagen bifaller förslaget om att rätten till

tillfällig föräldrapenning utvidgas för föräldrar

till ett svårt sjukt barn. Utskottet avstyrker

därför motion Sf363 yrkande 21.

Tillfällig föräldrapenning för vård av svårt

sjukt barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag att

rätten till tillfällig föräldrapenning

utvidgas på så sätt att föräldrar till ett

svårt sjukt barn under 18 år får rätt till

ett obegränsat antal dagar med tillfällig

föräldrapenning. Rätten till tillfällig

föräldrapenning i dessa fall skall normalt

styrkas med ett särskilt läkarutlåtande.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1

januari 2005.

Propositionen

Tillfällig föräldrapenning kan betalas ut under 120

dagar per barn och år till en förälder för bl.a.

vård av ett sjukt barn som inte har fyllt 12 år, i

vissa fall 16 år. De 120 dagarna räcker normalt i de

flesta vårdsituationer, dock inte alltid för vård av

ett svårt sjukt barn med en livshotande sjukdom om

den ena eller båda föräldrarna behöver avstå från

förvärvsarbete för att vårda barnet. När båda

föräldrarna tar ut tillfällig föräldrapenning

samtidigt förbrukas dessutom två ersättningsdagar

per dag. Det är enligt regeringen en viktig

kvalitetsfråga för både föräldrar och barn att kunna

vara tillsammans när ett barn drabbas av ett

allvarligt sjukdomstillstånd. Det är inte heller

ovanligt att föräldrar i denna situation sjukskrivs,

t.ex. för depression. I sådana situationer framstår

nuvarande begränsningar i rätten till tillfällig

föräldrapenning som oskäliga. Dessutom kan

konsekvenserna bl.a. bli att föräldern slussas

mellan olika system utan att erhålla korrekt stöd

och att det blir felaktiga kostnadsfördelningar

mellan olika försäkringssystem.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att

tillfällig föräldrapenning skall kunna betalas ut

under ett obegränsat antal dagar för vård av ett

svårt sjukt barn. Den tillfälliga föräldrapenningen

utvidgas i dessa fall till att omfatta barn upp till

18 år.

Med begreppet svårt sjuk avses att det föreligger

ett påtagligt hot mot barnets liv. Det innebär att

det i normalfallet bör föreligga en i tiden

omedelbar fara för barnets liv. För att

försäkringskassan skall kunna bedöma om rätt till

tillfällig föräldrapenning föreligger krävs i

normalfallet ett särskilt läkarutlåtande som lämnar

de upplysningar som behövs om barnets allvarliga

sjukdomstillstånd. Något krav på läkarutlåtande bör

inte ställas om det hos försäkringskassan finns en

utredning om barnets allvarliga sjukdomstillstånd

och utredningen är tillräcklig för att bedöma

ersättningsfrågan.

Regeringens förslag föranleder ändringar i lagen

(1962:381) om allmän försäkring och

föräldraledighetslagen (1995:584). Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.

Den utgiftsökning som följer av förslaget beräknas

till ca 8,4 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

en viktig kvalitetsfråga för både föräldrar och barn

att kunna vara tillsammans när ett barn drabbas av

ett så allvarligt sjukdomstillstånd som här avses.

Utskottet ställer sig därmed bakom den föreslagna

utvidgade rätten till tillfällig föräldrapenning,

fr.o.m. den 1 januari 2005, så att föräldrar till

svårt sjuka barn får rätt till ett obegränsat antal

ersättningsdagar.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag till ändringar i lagen (1962:381) om allmän

försäkring och föräldraledighetslagen (1995:584).

20:3 Underhållsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 21:3

Underhållsstöd. Därmed bör riksdagen avslå

begäran om annan medelsanvisning för

anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

bl.a. om inkomstprövning av boföräldern, om

umgängesavdrag och om ändrade regler för

återbetalningsskyldighet.

Jämför reservationerna 77 (m), 78 (kd), 79

(v) och 80 (c).

Gällande ordning

Underhållsstöd lämnas till barn vars föräldrar inte bor

tillsammans om barnet varaktigt bor hos endast en av

föräldrarna och är folkbokfört hos denna förälder.

Ett barn som varaktigt bor hos båda föräldrarna

(växelvis boende) och är folkbokfört hos en av dem

har också rätt till underhållsstöd. Underhållsstöd

lämnas med högst 1 173 kr per barn och månad. Vid

växelvis boende har var och en av föräldrarna rätt

till ett halvt underhållsstöd, 586 kr per barn och

månad. Från sistnämnda belopp avräknas det

återbetalningsbelopp som skulle ha fastställts om

föräldern hade varit återbetalningsskyldig enligt

lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

Den förälder som barnet inte varaktigt bor

tillsammans med, den bidragsskyldige, är

återbetalningsskyldig gentemot staten för det

underhållsstöd som lämnas till barnet.

Återbetalningsskyldigheten är begränsad till 1 173

kr per barn och månad. Återbetalningsbeloppet

beräknas som en viss procent av den bidragsskyldiges

årliga bruttoinkomst, efter ett avdrag på 72 000 kr.

Procentsatsen varierar med det totala antalet barn

som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för.

Procentsatserna uppgår för ett barn till 14 %, för

två barn till 11,5 % per barn och för tre barn till

10 % per barn. Den totala procentsatsen ökar med 1

procentenhet för varje ytterligare barn utöver tre.

Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och

fastställs i enlighet med det taxeringsbeslut som

fattats närmast före februari månad det år

återbetalningsskyldigheten avser.

En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala

fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om

anstånd med betalningen. För den skuld som uppstår

under anståndstiden skall ränta betalas.

En förälder som haft barnet hos sig under en

sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller

under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst

sex hela dygn har, vid återbetalning av

underhållsstöd, rätt att göra avdrag med 1/40 av

stödet för varje helt dygn (umgängesavdrag).

Propositionen

Syftet med underhållsstödet är att barn som inte bor

med båda sina föräldrar skall garanteras en rimlig

ekonomisk standard samtidigt som systemet skall

bidra till att båda föräldrarna tar sitt ekonomiska

ansvar gentemot sina barn.

Under 2003 understeg utgifterna för underhållsstöd

anvisade medel med 339 miljoner kronor. För

innevarande år beräknas utgifterna till 2 010

miljoner kronor, vilket är 118 miljoner kronor lägre

än anvisade medel.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2005 till anslaget 20:3 Underhållsstöd anvisar ett

ramanslag på 1 933 miljoner kronor.

I april 2003 överlämnades betänkandet Ett

reformerat underhållsstöd (SOU 2003:42). I

betänkandet föreslås en rad ändringar i reglerna om

underhållsstöd, bl.a. har utredningen övervägt

ändrade regler vid umgänge och möjligheten att

basera återbetalningsskyldigheten på en mer aktuell

inkomst än i dag. Regeringen avser att under 2005

återkomma till riksdagen med en proposition avseende

förslag på förbättringar i regelverket. Detta

beräknas medföra utgiftsökningar på ca 350 miljoner

kronor fr.o.m. 2006. Dessa medelsförstärkningar är

en del av den miljard som regeringen avsatt för

reformer för barn i ekonomiskt utsatta familjer.

Under beredningen av betänkandet i

Regeringskansliet har frågan om att slopa

underhållsstöd vid växelvis boende aktualiserats.

Som ett led i beredningsprocessen har en promemoria

om slopat underhållsstöd vid växelvis boende

remissbehandlats under sommaren 2004.

Av propositionen framgår vidare att under

verksamhetsområdet Behovsprövade bidrag avseende

underhållsstödet finns målet att barnets försörjning

i ökad utsträckning skall regleras direkt mellan

föräldrarna. I RFV:s årsredovisning för 2003 lämnas

en redogörelse för hur målsättningen uppfylls. Av

redogörelsen framgår att målet är uppfyllt eftersom

ca 55 % av barnen till separerade föräldrar hade

föräldrar som reglerade sitt underhåll för barnet

genom underhållssystemet 2002 medan motsvarande

andel 2001 och 2000 var 57 respektive 60 %.

Regeringen konstaterar således att målet har

uppnåtts.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf364 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om ett reformerat system för

underhållsbidragen och utfyllnadsbidragen, bl.a. att

utfyllnadsbidraget behovsprövas fr.o.m. 2005 och att

anslaget till underhållsstöd minskas för år 2005.

Vidare framgår av motionen att Folkpartiet anser att

riksdagen bör anvisa 200 miljoner kronor mindre än

vad regeringen föreslagit.

Övriga motioner

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf346

yrkande 5 ett tillkännagivande om att särlevande

föräldrar i högre utsträckning än i dag skall

reglera underhållsskyldigheten sinsemellan.

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363

yrkande 22 ett tillkännagivande om underhållsstödet.

Det bör tydligt framgå att det i första hand är

föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina

barn, och bl.a. bör inkomstprövning av boföräldern

göras innan statligt stöd betalas ut.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf330

yrkande 1 ett tillkännagivande om en ny modell för

umgängesavdrag. Hämtande- och lämnandedagen bör

räknas som ett helt dygn i stället för dagens system

med angivande av klockslag. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om en ändring av

återbetalningsreglerna med bl.a. ett

förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning. Om

inkomsten försämras skall den bidragsskyldige kunna

åberopa aktuell inkomst för att få beloppet sänkt. I

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om överföring

av fordran till Kronofogdemyndigheten. Tidpunkten

för överlämnande bör ändras till tolv månader och en

beloppsgräns införas på förslagsvis 1/7

prisbasbelopp.

I motion Sf354 av Torsten Lindström m.fl. (kd)

begärs i yrkande 7 ett tillkännagivande om

underhållsstödet i enlighet med föregående motion

Sf330.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 9

ett tillkännagivande om återbetalningsskyldighet,

umgängesresor och umgängesbidrag.

Återbetalningsskyldigheten bör bestämmas utifrån

dagsaktuell inkomst om inkomsten ändrats mer än 15

%. Vidare bör utredas om ett ekonomiskt stöd kan

utges till den som inte har råd att resa och träffa

sina barn samt bör umgängesavdrag utgå från faktisk

umgängestid och inte efter dygnet.

I motion Sf327 av Sven Bergström och Viviann

Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande om en översyn

av reglerna för underhållsstöd. Föräldrarnas

aktuella ekonomiska situation skall styra

underhållsstödets storlek.

I motion Sf329 av Veronica Palm m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att en översyn av

underhållsstödet bör göras, bl.a. bör nivån och

möjligheten att införa en indexuppräkning av

underhållsstödet ses över.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:3 Underhållsstöd

Enligt vad som redogjorts för ovan föreslås i betänkandet Ett

reformerat underhållsstöd (SOU 2003:42) en rad

ändringar i reglerna. Utredningen anser att

underhållsstödet även i fortsättningen skall

motsvara ungefär hälften av normalkostnaden för ett

barn sedan hänsyn tagits till det allmänna

barnbidraget och att underhållsstödets belopp för

närvarande inte bör ändras. Enligt utredningen är

det rimligt att en bidragsskyldig förälder får

förbehålla sig ett skäligt belopp för sin egen

försörjning innan han eller hon åläggs att

återbetala underhållsstöd. Utredningen föreslår

därför ett höjt och differentierat grundavdrag

beroende på bostadsort. För bidragsskyldiga som bor

i Storstockholm eller Storgöteborg förordas ett

grundavdrag om 153 900 kr, för bidragsskyldiga som

bor i en kommun som har fler än 75 000 invånare

förordas ett grundavdrag om 145 700 kr och för

övriga bidragsskyldiga förordas ett grundavdrag om

141 700 kr. Utfyllnadsdelen, dvs. den del av

underhållsstödet som en bidragsskyldig förälder inte

är skyldig att återbetala, skall enligt förslaget

prövas mot boförälderns inkomst. Samtidigt justeras

de procentsatser som bestämmer

återbetalningsbeloppets storlek. Utredningen har

vidare övervägt möjligheten att basera

återbetalningsskyldigheten på en mer aktuell inkomst

än i dag, dock utan att lämna något färdigt förslag.

Enligt utredningen bör frågan övervägas ytterligare.

Rätten till s.k. umgängesavdrag vid återbetalning av

underhållsstöd föreslås utvidgas så att

överlämnande- och återlämnandedagen tillsammans

räknas som ett helt dygn samt att avdraget skall

knytas till underhållsstödets belopp i stället för

till återbetalningsbeloppet. Utredningens förslag

innebär vidare att de bidragsskyldiga som har det

sämst ställt - de som inte är återbetalningsskyldiga

och de som har så låga återbetalningsbelopp att de

inte kan tillgodogöra sig ett umgängesavdrag - skall

ha rätt att få beloppet utbetalat till sig. Vidare

föreslås i den ovan nämnda promemorian att

underhållsstödet vid växelvis boende slopas fr.o.m.

juli 2005. Som skäl anförs i promemorian bl.a. att

det kan ifrågasättas om det är rimligt att

föräldrar, som även efter en separation fortsätter

att dela på det praktiska ansvaret för och vården av

barnet genom att barnet bor lika mycket hos båda,

får ett inkomstprövat stöd från samhället. Genom

stödet särbehandlas dessa föräldrar jämfört med

t.ex. sammanlevande föräldrar med svag ekonomi.

Mot bakgrund av att regeringen snart avser att

återkomma till riksdagen med en proposition avseende

förslag på ett reformerat underhållsstödssystem

anser utskottet att det för närvarande inte skall

göras några ändringar i systemet med underhållsstöd.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet

avstyrker därmed motion Sf364 yrkande 1.

Övriga motioner

De flesta av de frågor som tas upp i de olika

motionsyrkandena, t.ex. inkomstprövning av

boföräldern, en ny modell för umgängesavdrag och att

återbetalningsskyldighet skall baseras på mer

aktuella inkomster, är föremål för regeringens

överväganden. Utskottet anser att även dessa

motionsyrkanden bör avslås med hänvisning till

regeringens kommande proposition. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Sf346 yrkande 5, Sf363

yrkande 22, Sf330 yrkandena 1 och 2, Sf354 yrkande

7, Sf263 yrkande 9, Sf327 och Sf329.

Två av utredningens förslag (SOU 2003:42, s. 272)

har föranlett ändring som innebär att indrivning av

fordringar som avser återbetalningsskyldighet av

underhållsstöd, om inte särskilda skäl talar emot

det, skall begäras senast fem månader efter det att

den äldsta fordringen skulle ha betalats. Vidare

gäller att indrivning inte behöver begäras om

fordringarna på den bidragsskyldige understiger 500

kr, om det inte finns särskilda skäl. Ändringarna

gäller fr.o.m. den 1 januari 2005. Med det anförda

avstyrks motion Sf330 yrkande 3.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 21:4

Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner. Därmed bör riksdagen avslå ett

motionsyrkande om annan medelsanvisning för

anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå ett motionsyrkande

om höjd bidragsnivå vid internationella

adoptioner.

Jämför reservation 81(c).

Gällande ordning

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

utges enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid

adoption av utländska barn. Bidrag lämnas för

närvarande med 40 000 kr per barn vid adoption av

barn upp till tio års ålder.

Propositionen

Antalet adoptivbarn som kommer till Sverige från

utlandet beräknas till 1 000 barn för 2004. Under

2003 kom totalt 1 027 barn till Sverige för

adoption, varav 920 kom genom auktoriserade

organisationer.

I regeringens proposition 2003/04:131

Internationella adoptionsfrågor föreslås en ändring

i lagen så att adoptionskostnadsbidrag endast skall

lämnas för adoptioner som förmedlas av en

sammanslutning som är auktoriserad enligt lagen

(1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

Årligen genomförs ca 100 enskilda adoptioner av barn

under tio år. Ett genomförande av förslaget beräknas

medföra en minskad kostnad om ca 4 miljoner kronor

per år. Av propositionen framgår att regeringen

räknar med en utgiftsminskning till följd av ändrade

regler för adoptionskostnadsbidraget.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2005 till anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på

36 miljoner kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2005

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf346

yrkande 7 i denna del att riksdagen anvisar 8

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I

yrkande 6 samma motion begärs att bidraget till

kostnader för internationella adoptioner höjs till

50 % av kostnaden, enligt en schablon grundad på

varifrån barnet adopteras, dock till högst 55 000 kr

per barn.

Övrig motion

I motion So511 yrkande 3 av Birgitta Carlsson och

Rigmor Stenmark (c) begärs ett tillkännagivande om

höjd bidragsnivå vid internationella adoptioner. Att

adoptera ett barn är förenat med stora kostnader,

ofta på nivåer långt över 100 000 kr. Detta innebär

att många inte har råd att skaffa adoptivbarn.

Adoptionskostnadsbidraget skall därför täcka minst

50 % av kostnaderna i samband med adoption.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

Efter att adoptionskostnadsbidraget varit oförändrat

sedan 1991 höjdes det kraftigt den 1 januari 2001,

från 24 000 kr till 40 000 kr per barn. Vidare

träder de ändrade reglerna för

adoptionskostnadsbidrag i kraft den 1 januari 2005.

Utskottet finner inte anledning att nu föreslå

ytterligare höjning av bidraget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning och avstyrker motion Sf346 yrkandena

6 och 7.

Övrig motion

I motion So511 yrkande 3 begärs ett tillkännagivande

om höjd bidragsnivå vid internationella adoptioner.

Utskottet anser som nyss nämnts att det inte är

aktuellt med någon ändring av

adoptionskostnadsbidraget och avstyrker därmed

motionen i fråga.

21:5 Barnpension och efterlevandestöd för barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 21:5

Barnpension och efterlevandestöd för barn.

Gällande ordning

Från och med 2003 gäller nya regler för barnpension.

Barnpension från folkpension och ATP har ersatts med

inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till

barn.

Barnpension och efterlevandestöd till barn utges

till barn under 18 år, vars ena eller båda föräldrar

avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium

eller liknande kan barnpensionen förlängas, längst

t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.

Barnpension efter en förälder utges med 35 % av

den avlidnes efterlevandepensionsunderlag om den

avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som

inte fyllt tolv år. Från och med månaden då barnet