Bet. 2004/05:SFU10

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2004/05:SFU10

Migration och asylpolitik

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2004/05:47 Migration och asylpolitik samt

motioner som väckts med anledning av skrivelsen och

motionsyrkanden väckta bl.a. under den allmänna

motionstiden 2004 som rör asyl- och

migrationsfrågor.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska

migrations- och asylpolitiken sedan december 2003. I

skrivelsen redogörs också för Sveriges roll i

Europasamarbetet och det internationella samarbetet

i övrigt.

I motionerna, som rör såväl nationella som

internationella frågor, och då främst EG-rättsliga

aspekter och EU-samarbetet, tas bl.a. upp frågor om

flyktingbegreppet, arbetskraftsinvandring,

anhöriginvandring, visumkrav och praxis vid

besöksvisum, barn i asylprocessen samt mottagande av

asylsökande.

Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår att

riksdagen lägger regeringens skrivelse till

handlingarna.

I betänkandet finns 80 reservationer och två

särskilda yttranden

.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Den svenska migrationspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf277

yrkande 9 och 2004/05: Sf400 yrkande 1.

Reservation 1 (m, fp, c)

Reservation 2 (v, mp)

2. Kommission om flyktingpolitiken

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf317.

Reservation 3 (mp)

3. Återvandring

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf277

yrkande 10 och 2004/05: Sf351 yrkande 15.

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (kd)

4. EU:s flyktingpolitik

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf12

yrkande 11, 2004/05:Sf15 yrkande 9, 2004/05:Sf266

yrkandena 5, 7-9 och 11-15, 2004/05:Sf277

yrkandena 1, 12 och 14, 2004/05:Sf351 yrkandena 1

och 2, 2004/05: Sf400 yrkandena 3-5 och 15-18

samt 2004/05:K431 yrkande 6.

Reservation 6 (fp, kd, c)

Reservation 7 (v)

Reservation 8 (mp)

5. Transportörsansvar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf12

yrkande 10, 2004/05:Sf266 yrkande 6,

2004/05:Sf277 yrkande 15 och 2004/05:Sf400

yrkande 9.

Reservation 9 (fp, v, c, mp)

6. DNA-prov

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf221 yrkandena

1 och 2.

Reservation 10 (m)

7. Försörjningskrav vid anhöriginvandring

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf284

yrkandena 9 och 10 samt 2004/05:Sf360 yrkande 9.

Reservation 11 (fp)

Reservation 12 (c)

8. Anhöriginvandring i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf12

yrkande 4, 2004/05:Sf15 yrkande 1, 2004/05:Sf266

yrkande 16, 2004/05:Sf284 yrkandena 7 och 8 samt

2004/05:Sf351 yrkandena 18 och 19.

Reservation 13 (fp, kd, v, c, mp)

9. Nyligen etablerade förhållanden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf245

yrkande 1, 2003/04:Sf257 yrkande 17,

2003/04:Sf298, 2003/04:Sf357 yrkande 16,

2003/04:Sf387, 2003/04:Sf403 yrkande 38,

2004/05:Sf12 yrkande 8, 2004/05:Sf266 yrkande 18

och 2004/05:Sf351 yrkande 20.

Reservation 14 (kd, v, c, mp)

10. Kontroll i polisregister m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf403

yrkande 39, 2003/04:Ju453 yrkandena 9 och 10 samt

2004/05:Sf351 yrkande 21.

Reservation 15 (kd)

11. Uppehållstillstånd före hemresa till

Sverige

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf236.

Reservation 16 (v)

12. Försörjningsplikt vid nyligen

etablerade förhållanden

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf245 yrkande

2.

13. Ansökan om uppehållstillstånd efter

inresa i Sverige

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf257

yrkande 16, 2003/04:Sf403 yrkande 40,

2004/05:Sf266 yrkande 17, 2004/05:Sf351 yrkande

22 och 2004/05:Sf360 yrkande 8.

Reservation 17 (kd, v)

Reservation 18 (c)

14. Flexibla regler för

arbetskraftsinvandring i vissa fall

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkande

21, 2004/05:MJ6 yrkande 10 och 2004/05:MJ7

yrkande 5 i denna del.

Reservation 19 (fp, kd, c)

15. Ökad arbetskraftsinvandring

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf15

yrkande 2, 2004/05:Sf237 yrkandena 1-3,

2004/05:Sf284 yrkandena 1, 3, 5 och 6,

2004/05:Sf351 yrkande 16, 2004/05:Sf360 yrkandena

5-7, 2004/05:Ju485 yrkande 1 och 2004/05:A356

yrkande 14.

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

16. Arbetskraftsinvandring i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf210,

2004/05:Sf231, 2004/05: Sf284 yrkandena 2 och 4,

2004/05:Sf324 yrkandena 1 och 2, 2004/05: MJ508

yrkande 3.

Reservation 21 (fp, c)

17. Gäststuderande

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub293 yrkande

9.

Reservation 22 (m)

18. Hinder för fri rörlighet i

Öresundsregionen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf356 yrkande

1.

Reservation 23 (m)

19. Fri rörlighet för registrerade partner

och sambor

Riksdagen avslår motion 2004/05:L295 yrkande

21.

Reservation 24 (m, fp)

20. Fri rörlighet i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf406

yrkandena 1 och 2 och 2004/05:K431 yrkande 12.

Reservation 25 (m, fp, c)

21. Utvidgat flyktingbegrepp

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf13

yrkande 5, 2004/05:Sf15 yrkande 5, 2004/05:Sf266

yrkande 19, 2004/05:Sf277 yrkande 2, 2004/05:

Sf278 yrkande 1, 2004/05:Sf318 yrkande 1,

2004/05:Sf351 yrkandena 10 och 11, 2004/05:Sf390,

2004/05:L295 yrkandena 22 och 27-29, 2004/05:U257

yrkande 5, 2004/05:U308 yrkande 16 och

2004/05:So604 yrkande 14.

Reservation 26 (fp, kd, v, c, mp)

22. Skyddsbehov vid avvisningsbeslut

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf12

yrkande 6, 2004/05:Sf13 yrkande 1, 2004/05:Sf15

yrkande 10 och 2004/05:Sf266 yrkande 3.

Reservation 27 (kd, c)

Reservation 28 (fp)

Reservation 29 (v, mp)

23. Konvertiter

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf13

yrkande 6 och 2004/05: Sf258.

Reservation 30 (kd, c)

24. Asylsökande romer

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf322 yrkandena

1-3.

Reservation 31 (v, mp)

25. Dublinärenden m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf266

yrkande 10, 2004/05:Sf277 yrkande 13,

2004/05:Sf351 yrkande 4 samt 2004/05:Sf400

yrkandena 2, 13 och 14.

Reservation 32 (fp, kd, c)

Reservation 33 (v)

Reservation 34 (mp)

26. Säkra länder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf12

yrkande 9, 2004/05:Sf351 yrkandena 6 och 7 samt

2004/05:Sf400 yrkandena 10-12.

Reservation 35 (kd, c)

Reservation 36 (v, mp)

27. Humanitära skäl

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf206,

2004/05:Sf208 yrkande 4, 2004/05:Sf277 yrkande 3,

2004/05:Sf304 och 2004/05:Sf351 yrkande 12.

Reservation 37 (fp, kd, c)

Reservation 38 (m)

28. Uppehållstillstånd m.m. vid

människohandel

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf12

yrkande 7, 2004/05:Sf15 yrkande 8, 2004/05:Sf265

yrkande 9, 2004/05:Sf277 yrkande 5, 2004/05:

Sf321 yrkandena 1 och 3, 2004/05:Ju294 yrkande 1,

2004/05:Ju351 yrkande 2, 2004/05:Ju480 yrkande 3,

2004/05:Ju485 yrkandena 2 och 5, 2004/05:Ju489

yrkande 25 och 2004/05:U306 yrkande 4.

Reservation 39 (fp, c)

Reservation 40 (kd, v)

Reservation 41 (m) - motiv.

Reservation 42 (mp)

29. Illegal inresa

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju480 yrkande

5.

Reservation 43 (kd)

30. Uppehållstillstånd efter viss tid

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf266

yrkande 20, 2004/05:Sf277 yrkandena 21 och 22

samt 2004/05:Sf375 yrkande 1.

Reservation 44 (fp, c)

Reservation 45 (m) - motiv.

Reservation 46 (v, mp)

31. Familjesplittring m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf277

yrkande 7, 2004/05:Sf319 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Sf335 yrkande 4 och 2004/05:Sf351 yrkande

17.

Reservation 47 (fp, kd, v, c, mp)

32. Utvisning på grund av brott

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju331 yrkande

8.

Reservation 48 (v)

33. Viseringspliktiga länder

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf266

yrkande 21 och 2004/05: Sf277 yrkande 16.

Reservation 49 (fp, kd, v, c)

34. Besöksvisum

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf266

yrkande 22, 2004/05:Sf284 yrkande 11 och

2004/05:Sf351 yrkande 24.

Reservation 50 (fp, kd, v, c, mp)

35. Visum för asylsökande och asylansökan i

utlandet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf266

yrkande 23, 2004/05:Sf351 yrkande 3,

2004/05:Sf400 yrkandena 6-8 och 2004/05:U306

yrkande 9.

Reservation 51 (kd, c)

Reservation 52 (v, mp)

36. Asylprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf11,

2004/05:Sf12 yrkande 1 och 2004/05:Sf15 yrkandena

3 och 7.

Reservation 53 (m, fp, kd, c)

37. Apatiska barn

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf12

yrkande 5, 2004/05:Sf13 yrkande 4, 2004/05:Sf14

yrkandena 1-3 och 2004/05:Sf405.

Reservation 54 (fp, kd, v, c, mp)

Reservation 55 (m) - motiv.

38. Ensamkommande barn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So12

yrkande 10 och 2004/05: Sf13 yrkande 3.

Reservation 56 (m, kd, c)

39. Övrigt om barn i asylprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf15

yrkande 4, 2004/05:Sf265 yrkande 10,

2004/05:Sf277 yrkande 4, 2004/05:Sf380 och

2004/05:Sf395.

Reservation 57 (fp, kd, c)

40. Organiserad verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf357

yrkande 2 och 2004/05: Sf361 yrkande 6.

Reservation 58 (v, mp)

41. Ersättning till asylsökande m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf310 samt

2004/05:Sf361 yrkandena 8, 15 och 16.

Reservation 59 (v)

42. Boende

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf320,

2003/04:Sf378, 2004/05: Sf15 yrkande 6 och

2004/05:Sf361 yrkande 14.

Reservation 60 (fp, c)

Reservation 61 (v)

43. Asylsökande i behov av behandling för

transsexualism

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf318 yrkande

2.

Reservation 62 (v, mp)

44. Hälso- och sjukvård

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf205,

2004/05:Sf252 yrkandena 1-3, 2004/05:Sf278

yrkande 6, 2004/05:Sf289 samt 2004/05:Sf361

yrkandena 19, 20 och 22.

Reservation 63 (m, c)

Reservation 64 (v)

Reservation 65 (mp)

45. Undantag från kravet på

arbetstillstånd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf361

yrkande 7 och 2004/05: Sf378 yrkande 7.

Reservation 66 (m, c)

Reservation 67 (v)

46. Frågor om arbete i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf326

yrkandena 3 och 4, 2003/04: Sf396 yrkande 1,

2003/04:Sf402 yrkande 6, 2004/05:Sf255, 2004/05:

Sf361 yrkande 2 och 2004/05:Sf365 yrkande 11.

Reservation 68 (kd, c)

Reservation 69 (fp)

Reservation 70 (v)

47. ID-handlingar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf360

yrkande 14 och 2004/05: Sk243.

Reservation 71 (v, c)

48. Svenskundervisning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf332,

2004/05:Sf360 yrkande 13, 2004/05:Sf361 yrkande 1

och 2004/05:Sf378 yrkande 4.

Reservation 72 (m)

Reservation 73 (v, c)

49. Ersättning till kommunerna m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf300,

2004/05:Sf12 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Sf211

yrkandena 1 och 2, 2004/05:Sf237 yrkande 7 och

2004/05:Sf265 yrkande 2.

Reservation 74 (m)

Reservation 75 (c)

50. Barns rätt till vård, skola m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande

6, 2003/04:Sf357 yrkande 24, 2004/05:Sf265

yrkande 5, 2004/05:Sf335 yrkande 3, 2004/05:

Sf361 yrkandena 17 och 18, 2004/05:Sf378

yrkandena 5 och 6, 2004/05:Sf379 och

2004/05:Sf391.

Reservation 76 (m)

Reservation 77 (kd)

Reservation 78 (v)

Reservation 79 (c)

Reservation 80 (mp)

51. Skrivelsen

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2004/05:47

Migration och asylpolitik till handlingarna.

Stockholm den 17 mars 2005

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd), Anita Jönsson (s), Per

Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Mona Berglund

Nilsson (s), Lennart Klockare (s), Anita Sidén (m),

Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Birgitta

Carlsson (c), Göte Wahlström (s), Anna Lilliehöök

(m), Yilmaz Kerimo (s), Mona Jönsson (mp), Kurt

Kvarnström (s), Kalle Larsson (v) och Anne-Marie

Ekström (fp).

2004/05

SfU10

Redogörelse för ärendet

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2004/05:47 Migration och asylpolitik jämte

motioner som väckts med anledning av skrivelsen och

motionsyrkanden om asyl- och migrationsfrågor som

väckts bl.a. under den allmänna motionstiden 2004.

En redovisning av motionerna finns i bilaga.

I motionerna tas bl.a. upp frågor om s.k. apatiska

barn, dvs. barn som utvecklat stressreaktioner i

form av stark uppgivenhet. I anslutning till

beredningen av dessa motionsyrkanden har utskottet

hållit en sluten utfrågning, varvid kompletterande

information inhämtats såväl om Migrationsverkets och

Utlänningsnämndens handläggning som vad gäller den

medicinska bedömningen av barnens sjukdomstillstånd

och deras situation i övrigt.

Utskottets överväganden

Migrationspolitiken

Den svenska migrationspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om förebyggande

av flykt och om en kommission för att granska

flyktingpolitiken. Jämför reservationerna 1

(m, fp, c), 2 (v, mp) och 3 (mp).

Gällande ordning

Enligt riksdagens beslut hösten 1996 (prop.

1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) bör

den svenska migrationspolitiken ses som en helhet

som omfattar flykting-, invandrings- och

återvändandepolitik och i sin tur ingår i utrikes-,

säkerhets-, handels- och biståndspolitiken. En

ändring av de migrationspolitiska målen godkändes av

riksdagen hösten 2000 (prop. 2000/01:1, bet.

2000/01:SfU2, rskr. 2000/01:69 och 70). Jämfört med

målen för migrationspolitiken såsom de uttrycks i

proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i

globalt perspektiv innebär den nya målformuleringen

att harmoniseringen av flykting- och

invandringspolitiken i EU betonas tydligare i

migrationspolitiken. Vidare förtydligades att hela

kedjan från mottagande av asylsökande till

återvändande eller integration i Sverige skall

präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för

individens mänskliga rättigheter. Riksdagen antog

den 1 december 2004 budgetpropositionen för år 2005

(prop. 2004/05:1, bet. 2004/05:SfU2, rskr.

2004/05:79). Enligt den är målen för den svenska

migrationspolitiken att värna asylrätten i Sverige

och internationellt, att upprätthålla en reglerad

invandring samt att öka harmoniseringen av asyl- och

migrationspolitiken i EU.

Med invandringspolitik avses de principer och

regler som anger vilka utlänningar som skall få

tillstånd att bosätta sig i Sverige. Invandringen

till Sverige är sedan år 1967 reglerad utom för

nordiska medborgare samt för EU- och EES-medborgare.

Medlemskapet i EU innebär att medborgare i

medlemsländerna fritt kan flytta mellan länderna för

att arbeta, studera, bo och leva utan krav på

arbetstillstånd. Den fria rörligheten omfattar även

familjemedlemmar oavsett medborgarskap.

Mottagandet av flyktingar i Sverige är endast ett

av flera element i den svenska flyktingpolitiken.

Dessutom ingår bl.a. arbete i FN och andra

internationella organisationer, ekonomiskt stöd till

UNHCR (FN:s flyktingkommissarie) och andra

organisationer, arbete inom EU som syftar till ökad

harmonisering av politiken och internationellt

samarbete i syfte att verka för en solidarisk

ansvarsfördelning mellan länder och för att stärka

flyktingars rättsliga skydd samt mottagande i

Sverige av andra skyddsbehövande än flyktingar.

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att migrationspolitiken är en

del av Sveriges politik för global utveckling. Det

finns en stark koppling mellan migration och

utveckling - både positiv och negativ. Människor som

flyttar bidrar till utveckling, idéer sprids och

överföring av kunskap och pengar ökar. Det finns

också ett tydligt negativt samband. Flyktingskap har

ofta sitt ursprung i utebliven utveckling - i

ofrihet, orättvisor och förtryck. Politiken för

global utveckling har som övergripande mål att

undanröja flyktingskapets orsaker genom att bidra

till en rättvis och hållbar global utveckling. Asyl-

och migrationspolitiken kräver internationellt

samarbete. I april 2004 avslutades det första steget

i harmoniseringen av EU:s gemensamma migrations- och

asylpolitik. Ett nytt flerårigt arbetsprogram för

att gå vidare mot en gemensam lagstiftning på asyl-

och migrationsområdet, Haagprogrammet, antogs i

november 2004.

I dag lever 180 miljoner människor i ett annat

land än det där de föddes. och migration påverkar i

dag fler människor än någonsin tidigare. Framtiden

kommer att kräva mer, inte mindre, öppenhet och

rörlighet över gränserna. Den utvecklingspotential

som ligger i ökad rörlighet måste världens länder

bli bättre på att ta till vara. Det ligger också

enligt skrivelsen en stor utmaning i att minska de

negativa effekterna, i form av social och politisk

instabilitet och mänskligt lidande, som kan uppstå

när det saknas en god internationell ordning för

migration.

Motioner

I motion Sf277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

9 begärs ett tillkännagivande om åtgärder för

förebyggande av flykt och främjande av återvändande.

I motionen påtalas vikten av en samordnad politik i

det internationella agerandet. Ett kraftfullt stöd

åt olika FN-organ samt ett ökat stöd i närområdet är

viktigt, men får enligt motionärerna aldrig tas som

intäkt för en mer restriktiv asylpolitik.

Gustav Fridolin m.fl. (mp) begär i motion Sf400

yrkande 1 ett tillkännagivande om en aktiv politik

för att minska flyktingströmmar genom högt bistånd,

hållbar miljöpolitik, stöd till demokratirörelser

och demokratisering över världen samt uppbyggnad av

säkra rättsstater med minoritetsskydd.

Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp) begär i motion

Sf317 att regeringen skall tillsätta en kommission

med uppdrag att granska den förda flyktingpolitiken.

Kommissionen bör få tillgång till relevanta dokument

och ha rätt att förhöra ministrar från regeringarna

från 1985 och framåt. I kommissionen bör inte ingå

partipolitiker utan jurister och personer engagerade

i den antirasistiska och flyktingvänliga rörelsen.

Utskottets ställningstagande

Vid slutet av 2003 hade det totala antalet

flyktingar världen över, enligt uppskattningar av

UNHCR, minskat med cirka 9 % jämfört med samma års

början. Det är andra året i följd som den globala

flyktingpopulationen blir mindre till antal

personer. UNHCR uppskattar att antalet flyktingar

och andra personer under dess mandat uppgår till

cirka 17 miljoner personer år 2004.

Utskottet, som kan konstatera att det finns en

koppling mellan migration och utveckling och att

flyktingskap ofta har sitt ursprung i utebliven

utveckling och förtryck, anser i likhet med

regeringen att det är viktigt att Sverige bidrar

till en rättvis och hållbar global utveckling för

att det övergripande målet att undanröja

flyktingskapets orsaker skall kunna uppnås.

Utskottet delar också bedömningen i motionerna Sf277

och Sf400 att det behövs ett starkt internationellt

engagemang för att bidra till långsiktiga lösningar.

Som utskottet tidigare uttalat i betänkande

2003/04:SfU12 befinner sig de flesta av de människor

som lever på flykt i dag i eller i närheten av sitt

hemland. Stödet till världens flyktingar bör därför

i första hand ges på plats där flyktingarna befinner

sig. Samtidigt måste den som söker asyl i Sverige

kunna få sin ansökan behandlad på ett rättssäkert

sätt, och den som inte bedöms ha behov av skydd

skall ha rätt till ett värdigt återvändande.

Utskottet vidhåller denna inställning.

När det gäller det internationella agerandet vill

utskottet peka på att Sverige är en av de största

bidragsgivarna till UNHCR. Det reguljära stödet för

2004 uppgår till 430 miljoner kronor, vilket är en

ökning med 30 miljoner kronor i jämförelse med 2003.

Vidare finns inom EU en högnivågrupp för asyl och

migration (HLWG) med uppgift att, utifrån ett

pelaröverskridande perspektiv, bl.a. utveckla

samarbetet med ursprungsländer i syfte att ta bort

grundorsakerna till ofrivillig migration. Samarbetet

sker genom kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad.

Motionerna Sf277 yrkande 9 och Sf400 yrkande 1 får

med det anförda anses i huvudsak tillgodosedda och

avstyrks.

Utskottet kan inte se något skäl till att föreslå

att en kommission får i uppdrag att granska den

förda flyktingpolitiken. Utskottet avstyrker därför

motion Sf317.

Återvandring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om återvandring.

Jämför reservationerna 4 (fp) och 5 (kd).

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att Migrationsverket har tagit

fram en handlingsplan för hur återvändandearbetet

skall utvecklas och effektiviseras och att ett antal

åtgärder har vidtagits. Åtgärderna syftar bl.a. till

att ta fram enhetliga rutiner och säkerställa

uppföljning av återvändandeärenden. Utbildning av

personal som samtalar med den sökande om

återvändande har genomförts. Vidare har

barnperspektivet i återvändandearbetet

uppmärksammats och det finns inom Migrationsverket

en samordningsgrupp för barnfrågor i återvändandet

vars uppgift är att ge stöd åt handläggarna i detta

arbete.

Motioner

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf277

yrkande 10 ett tillkännagivande om att

återvändandepolitiken fullt ut måste respektera den

enskildes valfrihet. Motionärerna anser att stöd

till återvandring för den som så önskar är ett

viktigt inslag i en human flyktingpolitik.

Konjunkturskäl får aldrig vara orsak till att

stimulera flyktingar att återvända.

I motion Sf351 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 15

begärs ett tillkännagivande om ett förbättrat och

formaliserat återvändandeprogram. Det behövs enligt

motionärerna en seriös, generös och tidig

information om stöd vid frivillig återvandring. I

Sverige bör erbjudas meningsfulla studier och

praktik med fokus på kunskaper som kan användas för

återuppbyggande av hemlandet.

Utskottets ställningstagande

Migrationsverkets uppdrag är att underlätta för

flyktingar och andra skyddsbehövande med permanenta

uppehållstillstånd som frivilligt vill återvandra

till sina hemländer. Målet är att stödja de enskilda

så att de själva skall kunna avgöra om och när de

vill återvandra till sina ursprungsländer.

Migrationsverkets arbete består till stor del av

projektverksamhet. Projektstöd kan beviljas

kommuner, stiftelser, organisationer, föreningar och

även företag under förutsättning att projektet inte

skall drivas kommersiellt.

Den som har fått uppehållstillstånd som flykting,

av flyktingliknande eller humanitära skäl eller som

har tagits ut på flyktingkvoten kan få bidrag för

hemresa och kontantstöd för den första tiden i

hemlandet. Förutom resekostnaderna från Sverige ges

ett kontantbidrag på högst 10 000 kr för varje vuxen

person och högst 5 000 kr för varje barn under 18

år. En familj kan sammanlagt få högst 40 000 kr.

Utskottet har senast i förra årets betänkande om

migration och asylpolitiken, betänkande

2003/04:SfU12, behandlat motionsyrkanden om

återvandring. Utskottet anförde då att stöd till

återvandring är ett viktigt inslag i

migrationspolitiken och att det alltid måste ske med

respekt för individen. Vidare uttalade utskottet att

ingen tvekan får råda om att den som fått ett

permanent uppehållstillstånd själv avgör om och när

han eller hon vill återvända till sitt

ursprungsland. Utskottet anförde att det är viktigt

att möjligheten att återvandra är ett aktivt och

positivt inslag i politiken redan från början och

inte genomförs eller uppfattas som en påtryckning

gentemot dem som fått permanent uppehållstillstånd i

Sverige. Utskottet, som vidhåller denna uppfattning,

vill även peka på att Migrationsverket har tagit

fram en handlingsplan för hur återvändandearbetet

skall utvecklas och effektiviseras. Det gäller bl.a.

utbildning, rutiner och uppföljning. En

samordningsgrupp för barnfrågor i återvändandet har

också inrättats.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf277 yrkande 10 och Sf351 yrkande 15.

EU-samarbetet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om EU:s

gemensamma flyktingpolitik och

medlemsstaternas minimiansvar. Jämför

reservationerna 6 (fp, kd, c), 7 (v) och 8

(mp).

Gällande ordning

Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1

maj 1999, ingår bl.a. frågor om asyl, invandring och

vissa frågor om fri rörlighet för personer i

förstapelarsamarbetet. Också frågan om fördelning

mellan EU-länderna i samband med mottagandet av

flyktingar kom genom Amsterdamfördraget att omfattas

av EG-fördraget. För att upprätta ett område med

frihet, säkerhet och rättvisa anges i EG-fördraget

att åtgärder skall fastställas beträffande t.ex.

miniminormer för mottagande av asylsökande och

förfaranden för att bevilja eller återkalla

flyktingstatus.

I och med Amsterdamfördraget blev

Schengensamarbetet, som kom till som en separat

överenskommelse utanför det dåvarande EG-samarbetet

för att skynda på samarbetet kring fri rörlighet för

personer, en del av EU:s gemensamma regelverk.

Schengenregelverket omfattar de länder som var

medlemmar före den 1 maj 2004, med undantag av

Storbritannien och Irland. Norge och Island deltar i

samarbetet genom ett specialavtal. Danmark, som har

reserverat sig mot att Schengenavtalet flyttas över

till den första pelaren, kan inom sex månader

besluta om man skall genomföra de beslut som fattats

av Schengenländerna i sin nationella lagstiftning.

De nya medlemsstaterna från den 1 maj 2004 omfattas

inte omedelbart av Schengenreglerna. Beslut kommer

att fattas separat om dessa länders deltagande.

Regeringskonferensen om ett nytt konstitutionellt

fördrag avslutades i Bryssel den 18 juni 2004. Det

nya fördraget innebär bl.a. en övergång till beslut

med kvalificerad majoritet och medbeslutande för

Europaparlamentet inom asyl- och migrationsområdet.

Medlemsstaterna behåller emellertid sin vetorätt när

det gäller att bestämma hur många

tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa i

landet för att söka arbete. Unionen skall fastställa

en gemensam politik avseende asyl, alternativt skydd

och tillfälligt skydd i enlighet med internationell

flyktingrätt, och en gemensam invandringspolitik som

innebär en effektiv förvaltning av

migrationsströmmar och en rättvis behandling av

tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i

medlemsstaterna. Fördraget undertecknades i Rom den

29 oktober 2004 och träder i kraft den 1 november

2006, förutsatt att samtliga medlemsstater då

ratificerat fördraget.

I november 2004 antogs Haagprogrammet, ett

flerårigt arbetsprogram för att gå vidare mot en

gemensam lagstiftning på asyl- och

migrationsområdet. I programmet ges den externa

dimensionen av asyl och migration en framskjuten

position. EU:s politik bör inriktas på att i en anda

av delat ansvar bistå tredjeländer i att förbättra

sin kapacitet att hantera migration och skydd av

flyktingar genom långsiktiga lösningar. Kommissionen

uppmanas att utarbeta regionala EU-skyddsprogram i

partnerskap med tredjeländer och i nära samråd med

UNHCR. Programmen skall även innehålla ett

frivilligt EU-gemensamt program för

vidarebosättning.

Skrivelsen

I skrivelsen anges att regeringen verkar för

utvecklandet av en EU-politik med gemensamma

bestämmelser om asyl och migration som utgår från

humanitet och solidaritet samt bygger på

folkrättsliga förpliktelser, framför allt 1951 års

Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga

ställning. Ur svensk synvinkel är det också av stor

vikt att en EU-politik på asyl- och

migrationsområdet utformas utifrån ett

helhetsperspektiv som beaktar andra politikområden.

Den senaste femårsperioden har enligt skrivelsen

inneburit ett omfattande arbete inom EU för att

utveckla gemensamma regler och miniminormer för asyl

och invandring. En redogörelse lämnas för beslut och

lagstiftningsarbete inom EU och om Sveriges roll i

detta sammanhang.

Av skrivelsen framgår att regeringen planerar för

en proposition hösten 2005 med anledning av det nya

konstitutionella fördraget, som undertecknades i Rom

den 29 oktober 2004 och som - förutsatt att samtliga

medlemsstater då ratificerat fördraget - träder i

kraft den 1 november 2006.

I kommissionens meddelande om förbättrad tillgång

till långsiktiga lösningar, KOM(2004) 410, föreslås

regionala EU-program som skydd för att komma till

rätta med utdragna flyktingsituationer. Programmen

skall vara flexibla och situationsanpassade och

utformas i nära samarbete med länderna i den

aktuella regionen. Som en del i skyddsprogrammen

föreslår kommissionen ett vidarebosättningsprogram

på EU-nivå. Detta skall vara flexibelt och

medlemsstater skall kunna välja om de vill delta

eller inte. En handlingsplan för programmet föreslås

läggas fram i juli 2005 och ett regionalt

skyddsprogram bör stå färdigt senast i december

2005. I skrivelsen anges att regeringen är positiv

till ökade ansträngningar på EU-nivå när det gäller

att förstärka skyddskapacitet och långsiktiga

lösningar genom ökat samarbete med berörda länder.

Sverige har redan i dag, tillsammans med många andra

länder, ett omfattande humanitärt bistånd och

utvecklingsbistånd till ursprungsländer genom UNHCR.

Regeringen har dock understrukit att syftet med de

föreliggande förslagen måste vara att hjälpa dessa

länder och inte på något sätt stjälpa över ett

större ansvar på dem. För att undvika att endast

Sverige och de medlemsstater som redan i dag har

vidarebosättning skall bidra till programmet har

regeringen framfört att principen om

ansvarsfördelning bör vara vägledande för alla delar

i skyddsprogrammen. Regeringen har även framfört

önskemål om skyndsam redovisning av hur de regionala

skyddsprogrammen skall finansieras.

Återtagandeavtal har enligt skrivelsen blivit ett

allt vanligare instrument för migrationspolitiken. I

avtalen regleras procedurer och kriterier för att

den ena parten skall återta personer som vistas utan

tillstånd på den andra partens territorium. Avtalen

omfattar normalt återtagande av egna medborgare,

tredjelandsmedborgare, statslösa samt transitering.

De tjänar även som en grund för ett vidare samarbete

i migrationspolitiska frågor mellan länderna.

Den 19 februari 2004 antogs en förordning om

inrättandet av ett nätverk av sambandsmän för

invandring i tredjeland. Enligt förordningen skall

sambandsmännen för invandring utbyta information om

bl.a. förekomsten av och verksamheten för brottsliga

organisationer som är inblandade i människosmuggling

samt de metoder som används för förfalskning av

identitets- och resehandlingar. Informationsutbytet

skall ske med hjälp av ett säkert webbaserat

datasystem (ICONET). Ett formellt beslut om

inrättandet av ICONET har ännu inte fattats.

Motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf15 yrkande 9

ett tillkännagivande om EU:s gemensamma

flyktingpolitik och behovet av att försvara en

generös flyktingpolitik med höga krav på humanitet

och rättssäkerhet.

I motion Sf277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkandena 1, 12 och 14 begärs tillkännagivanden om

att asylrätten i Sverige och Europa måste värnas och

att det är nödvändigt att samordna EU:s

medlemsstaters minimiansvar på det flyktingpolitiska

området. Vidare är den enda rätta vägen att bekämpa

människosmuggling att tillämpa en mer human

europeisk flyktingpolitik. EU:s gemensamma

migrations- och asylpolitik måste utformas med

Genèvekonventionen som grund.

I motion K431 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om åtgärder

för ökad solidaritet och öppenhet gentemot omvärlden

genom den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken.

Motionärerna anför bl.a. att överströmningseffekter

mellan EU-länderna måste motverkas och att den

gemensamma politiken måste bygga på minimiregler.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf351 yrkandena

1 och 2 tillkännagivanden om att Sverige måste verka

för en mer generös och rättighetsbaserad europeisk

flyktingpolitik med full respekt för internationella

åtaganden samt att inslaget av finansiell

solidaritet i EU:s flyktingpolitik måste öka.

I motion Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v) begärs i

yrkandena 5, 7, 9, 11 och 12 tillkännagivanden om

att regeringen dels bör fortsatt tillbakavisa

förslag om att lägga asylprövningsförfarandet

utanför EU beträffande människor som rest in i EU

för att söka asyl, dels påkalla nya förhandlingar av

direktivet och rambeslutet om människosmuggling,

dels använda sin vetorätt mot ytterligare repressiva

förslag inom området asyl och immigration innan

direktiv som syftar till att garantera vissa

miniminivåer för skyddsregler och mottagandevillkor

antagits, dels påkalla omförhandling av

familjeåterföreningsdirektivet för att rättigheterna

skall överensstämma med vad Europeiska rådet

beslutade i Tammerfors och artikel 8 i den

europeiska konventionen om de mänskliga

rättigheterna, dels ta initiativ till att det inom

EU genomförs en studie av konsekvenserna av de

antagna rättsakterna på asylområdet för möjligheten

att få tillträde till asylproceduren. I motionen

anförs att EU:s regler om visum, transportörsansvar,

kampen mot olaglig invandring och de nya direktiven

på asylområdet ökar svårigheterna för asylsökande

att få skydd i Europa. I yrkande 8 begär

motionärerna att regeringen tar initiativ till en

förändring av EU:s politik beträffande

återtagandeavtal. Motionärerna anser att

återtagandeavtal hittills inte har haft någon

märkbar effekt på effektiviteten i verkställandet av

avvisningar från EU-länder. De medför också stora

risker för EU internationellt då politiken kan

medföra att regeringar i tredjeländer delegitimeras

i de egna medborgarnas ögon. I yrkandena 13-15

begärs tillkännagivanden om att regeringen bör i EU

ta initiativ till en ny rättsakt för att garantera

rätten till skydd och tillgången till en

asylprocedur. Vidare måste asylprocedurdirektivet

omarbetas grundligt för att tillgodose de mest

fundamentala rättssäkerhetskraven. Motionärerna

anser att direktivet måste omförhandlas snarast för

att bringas i överensstämmelse med medlemsstaternas

åtaganden i grundläggande MR-konventioner. Slutligen

yrkas att regeringen i EU bör ta initiativ till ett

nytt direktiv om minimigarantier avseende

individuell frihet, säkerhet och rättvisa för

tredjelandsmedborgares fria rörlighet inom EU. I

motionen anförs att ett nederländskt organ har

presenterat ett direktivförslag om minimigarantier

för individuell frihet, säkerhet och rättvisa i

fråga om beslut som gäller personers rörlighet och

som ger rätt till överklagande avseende

tredjelandsmedborgares status i EU.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf12

yrkande 11 ett tillkännagivande om att Sverige

ständigt skall arbeta för att EU:s gemensamma

flyktingpolitik skall genomsyras av generositet,

rättssäkerhet och respekt för internationella

åtaganden.

I motion Sf400 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

yrkandena 3-5 begärs tillkännagivanden om dels att

EU borde, på samma sätt som FN:s kommitté mot

tortyr, kunna utfärda rekommendationer om

bevisföring i asylfall, utan att flyktingpolitiken

för den skull harmoniseras, dels erfarenhetsutbyte

rörande domstolsprövning av asylansökningar, och

dels en mer aktiv roll för EG-domstolen som i större

utsträckning skulle kunna ingripa mot beslut som

strider mot grundläggande rättigheter. I yrkandena

15 och 16 begärs tillkännagivanden om att införandet

av systemet med flygplatsagenter måste stoppas och

att EU:s sanktioner gentemot flyktingländer och

transitländer som inte stoppar "illegala" utresor

skall avskaffas. I yrkande 17 begärs ett

tillkännagivande om att Sverige skall utträda ur

Schengensamarbetet. Sverige bör enligt motionärerna

agera aktivt för att montera ned stenarna i muren.

Ett lämpligt sätt att visa på denna viljeinriktning

vore att lämna Schengensamarbetet. Slutligen begärs

i yrkande 18 ett tillkännagivande om att idén med

uppsamlingsläger för asylsökande inom eller utanför

EU måste motverkas.

Utskottets ställningstagande

Ett av EU:s mål är att utveckla unionen som ett

område med frihet, säkerhet och rättvisa. År 1999

antog Europeiska rådet i Tammerfors ett

handlingsprogram för bl.a. arbetet med att upprätta

en gemensam asyl- och migrationspolitik inom EU.

Genomförandet skulle ske inom fem år från

Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999. I

princip har de punkter som ingick i programmet nu

genomförts.

I det nya fördraget föreskrivs att unionen skall

fastställa en gemensam politik avseende asyl,

alternativt skydd och tillfälligt skydd i enlighet

med internationell flyktingrätt, och en gemensam

invandringspolitik som innebär en effektiv

förvaltning av migrationsströmmar och en rättvis

behandling av tredjelandsmedborgare som är lagligen

bosatta i medlemsstaterna. Utskottet kan konstatera

att målet för EU:s flyktingpolitik enligt det nya

fördraget är att upprätta ett gemensamt och

enhetligt asylsystem som skall säkerställa en hög

och jämn skyddsnivå för flyktingar och andra i behov

av internationellt skydd inom hela unionen.

Grundläggande rättigheter, såsom de garanteras i

Europakonventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna och i

stadgan om de grundläggande rättigheterna i det

konstitutionella fördraget liksom Genèvekonventionen

angående flyktingars rättsliga ställning, måste

därvid iakttas fullt ut.

I utskottets yttrande till det sammansatta

konstitutions- och utrikesutskottet över skrivelse

2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid

ansåg utskottet sig kunna dela regeringens

inställning att inriktningen på konventets förslag

som syftar till en framtida gemensam europeisk asyl-

och invandringspolitik bör stödjas. Utskottet

uttalade att det då också är nödvändigt att beslut

kan fattas av rådet med kvalificerad majoritet.

Utskottet menade att för att uppnå en asyl- och

invandringspolitik som verkligen är gemensam är det

även nödvändigt att alla medlemsstater har i

huvudsak överensstämmande regler och att detta

samtidigt kommer att medföra att den samlade

politiken för alla medlemsstater blir mer humanitär

och rättssäker än om olika regler tillåts. Utskottet

delade även regeringens uppfattning att den

gemensamma asyl- och invandringspolitiken skall ha

en hög nivå vad avser humanitet, tillämpning av

asylrätt och internationella åtaganden.

Vid Europeiska rådets möte i november 2004 enades

EU:s medlemsstater om ett nytt flerårigt

arbetsprogram för att skapa ett område med frihet,

säkerhet och rättvisa, Haagprogrammet. Programmet,

som återspeglar de strävanden som kommer till

uttryck i fördraget om upprättande av en

konstitution för Europa, tar bl.a. hänsyn till

Europaparlamentets rekommendation beträffande

övergång till omröstning med kvalificerad majoritet

och medbeslutande på området för asyl, invandring

och gränskontroll. Den externa dimensionen av asyl-

och migrationsfrågorna ges en framskjuten plats i

programmet och politiken bör bl.a. inriktas på att

bistå tredjeländer i att förbättra sin kapacitet att

hantera migration och skydd av flyktingar genom

långsiktiga lösningar.

Rådet för rättsliga och inrikes frågor träffade i

december 2004 en politisk överenskommelse om att,

efter yttrande från Europaparlamentet, senast den

1 april 2005 skall en övergång till omröstning med

kvalificerad majoritet och medbeslutande ske på

området för asyl, invandring och gränskontroll.

Enhällighet skall dock enligt beslutet fortsatt

gälla beträffande villkor för tredjelandsmedborgares

inresa och bosättning m.m. samt villkor för s.k.

varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rätt att

bosätta sig i annan medlemsstat.

I kommissionens meddelande om förbättrad tillgång

till långsiktiga lösningar föreslås att flexibla

regionala EU-program för skydd i utdragna

flyktingsituationer skall inrättas. Programmen skall

utformas i nära samarbete med länderna i den

aktuella regionen. En grundförutsättning för att

skydd skall kunna erbjudas i regionen är att

respekten för internationella och nationella

rättsinstrument och principer upprätthålls.

Kommissionens meddelande innehåller också ett

vidarebosättningsprogram på EU-nivå. Utskottet delar

regeringens uppfattning i skrivelsen att ökade

ansträngningar på EU-nivå när det gäller att

förstärka skyddskapacitet och långsiktiga lösningar

genom ökat samarbete med berörda länder är positivt

men att syftet måste vara att hjälpa dessa länder

och inte på något sätt stjälpa över ett större

ansvar på dem. Även för vidarebosättningsprogrammen

på gemenskapsnivå bör principen om ansvarsfördelning

vara vägledande, något som regeringen också

framfört.

Enligt utskottets mening krävs det ett ökat inslag

av finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik.

Den europeiska flyktingfonden, som har inrättats för

att stödja projekt i medlemsländerna, och vars medel

även kan användas för s.k. akutåtgärder föreskrivna

i direktivet om tillfälligt skydd vid massflykt,

fyller här en funktion. Vidare anser utskottet att

arbetet med att förebygga och undanröja orsaker till

flykt och påtvingad migration kräver en helhetssyn

och en samordning av olika politikområden inom EU.

Utskottet kan också konstatera att Sverige i

internationella sammanhang och inom EU poängterar

vikten av förebyggande insatser och att stöd i

närområdet ges. Utskottet förutsätter också att

regeringen även fortsatt verkar för en asyl- och

migrationspolitik inom EU som tillgodoser höga

rättssäkerhetskrav.

När det gäller återtagandeavtal kan nämnas att de

s.k. Gemenskapsavtalen om återtagande förhandlas av

kommissionen på uppdrag av medlemsländerna. Det är

sedan medlemsländerna själva som tillämpar avtalen i

syfte att underlätta ett återvändande och att utöka

samarbetet med ursprungsländer och transitländer.

Rådet har den 2 november 2004 i sina slutsatser om

en gemensam återtagandepolitik angett att

kommissionens förhandlingsarbete bör bli föremål för

en återkommande utvärdering. Av skrivelsen framgår

också att Sverige arbetar för att kommissionens

pågående förhandlingar om återtagandeavtal skall

slutföras, innan kommissionen ges ytterligare

mandat.

I motion Sf266 begärs tillkännagivanden om att EG-

direktiv eller förslag till direktiv, om bl.a.

familjeåterförening, asylprocedurer och

mottagandevillkor, skall omförhandlas eller

tillbakavisas. Utskottet kan konstatera att

utredningar pågår eller utredningsförslag lagts fram

och propositioner aviserats avseende

implementeringen av nämnda direktiv. Enligt

utskottets mening bör det vidare arbetet avvaktas

och skäl saknas att tillstyrka yrkanden om

tillkännagivanden i dessa fall.

Utskottet återkommer nedan i skilda avsnitt till

olika EG-rättsliga frågor, direktivförslag m.m.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf12 yrkande 11, Sf15 yrkande 9, Sf266 yrkandena 5,

7-9 och 11-15, Sf277 yrkandena 1, 12 och 14, Sf351

yrkandena 1 och 2, Sf400 yrkandena 3-5 och 15-18

samt K431 yrkande 6.

Transportörsansvar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

transportörsansvar. Jämför reservation 9 (fp,

v, c, mp).

Gällande ordning

I Schengenkonventionen, artikel 26, föreskrivs bl.a.

att de avtalsslutande parterna skall införa regler

om att transportören är skyldig att vidta alla

nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att en

utlänning, som transporteras luft- eller sjövägen,

är innehavare av de dokument som krävs för inresa

till de avtalsslutande parternas territorium. Vidare

skall, om inte annat följer av förpliktelser i

samband med anslutning till Genèvekonventionen samt

med hänsyn till sin egen grundlag, de avtalsslutande

parterna förbinda sig att införa sanktioner mot

transportörer som luft- eller sjövägen från tredje

land till deras territorium befordrar utlänningar

utan nödvändiga resedokument.

Rådet antog den 28 juni 2001 direktivet 2001/51/EG

om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i

konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av

den 14 juni 1985 (transportörsansvaret). Genom

direktivet skall en harmonisering ske av staternas

lagar om ekonomiska sanktioner för transportörer som

försummar sin skyldighet att kontrollera att de

medborgare i tredjeland som de befordrar till

staternas territorium har giltiga resehandlingar.

Kontrollskyldigheten lagregleras i 5 kap. 2 a §

utlänningslagen (1989:529), UtlL, och enligt 7 kap.

10 § UtlL skall transportörer som inte uppfyller sin

kontrollskyldighet kunna påföras en sanktionsavgift.

Motioner

I ett antal motioner begärs tillkännagivanden om

transportörsansvaret.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) vill i motion Sf277

yrkande 15 ha en rättslig prövning i EG-domstolen av

transportörsansvaret.

I motion Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 6

påkallas nya förhandlingar om direktivet om

transportörsansvar.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf12

yrkande 10 att Sverige i EU skall verka för att

bestämmelserna om transportörsansvar rivs upp.

Även i motion Sf400 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

yrkande 9 begärs ett upprivande av

transportörsansvaret.

Utskottets ställningstagande

Den 1 juli 2004 infördes, med anledning av rådets

direktiv 2001/51/EG, nya regler i utlänningslagen om

skyldighet för transportörer att kontrollera att

utlänningar innehar pass och andra

tillståndshandlingar för inresa (prop. 2003/04:50,

bet. 2003/04:SfU11, rskr. 2003/04:214). Därvid

klargjorde utskottet att inskränkningar i rätten att

söka asyl aldrig kan accepteras. Utskottet utgick

också från att regeringen i de fortsatta

diskussionerna inom EU om utformningen av

asylpolitiken kommer att fortsatt värna asylrätten.

Utskottet, som angav att det är viktigt att den

fortsatta tillämpningen av lagen och EG-regelverket

i Sverige blir på avsett sätt, ansåg att regeringen

inom kort borde genomföra en förnyad översyn av

transportörsansvaret. Riksdagen gjorde ett

tillkännagivande härom och om att regeringen

därefter bör återkomma till riksdagen med en

redovisning och analys, varvid även möjligheterna

att inom EU på nytt behandla frågan om

transportörsansvaret bör belysas. Enligt utskottets

mening finns inte nu skäl att göra något förnyat

uttalande.

Motionerna Sf12 yrkande 10, Sf266 yrkande 6, Sf277

yrkande 15 och Sf400 yrkande 9 avstyrks med det

anförda.

Invandringspolitiken

Familjeåterförening

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

anhörigbegreppet, försörjningskrav och DNA-

prov. Jämför reservationerna 10 (m), 11 (fp),

12 (c), 13 (fp, kd, v, c, mp) och 14 (c).

Gällande bestämmelser

I 2 kap. 4 § UtlL regleras i vilka fall

uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är

anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller har

fått uppehållstillstånd för bosättning här. De

anhöriga som omfattas enligt paragrafen är make och

sambo, ogifta barn under 18 år, om de är eller har

varit hemmavarande, samt annan nära anhörig som

ingått i samma hushåll som anknytningspersonen.

Homosexuella förhållanden likställs med

heterosexuella. Om makar eller sambor har sammanbott

stadigvarande utomlands ges uppehållstillstånd. En

förutsättning för att tillstånd skall beviljas make

eller sambo i ett förhållande som inte är etablerat

sedan tidigare är att förhållandet bedöms som

seriöst och att särskilda skäl inte talar mot att

tillstånd beviljas. Tillstånd kan också ges till en

utlänning som på annat sätt har särskild anknytning

till Sverige.

Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd

beaktas om utlänningen kan förväntas föra en

hederlig vandel.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att rådets direktiv 2003/86/EG

om rätt till familjeåterförening är tillämpligt på

vissa anhöriga till tredjelandsmedborgare som har

ett uppehållstillstånd med en giltighetstid på minst

ett år och som har välgrundade utsikter att få ett

varaktigt uppehållstillstånd. Vissa kategorier är

undantagna från direktivets tillämpningsområde,

bl.a. personer som fått tillfälligt skydd.

Direktivet ger make och minderåriga barn en

principiell rätt till familjeåterförening.

Direktivet skall vara genomfört i svensk rätt

senast den 3 oktober 2005, och en särskild utredare

har fått i uppdrag att ta ställning till hur det

skall genomföras i Sverige (dir. 2003:181).

Utredningen skall även undersöka vilka möjligheter

det finns att införa ett försörjningskrav för andra

anhöriga än makar och sambor i etablerade

förhållanden och minderåriga barn. I uppdraget ingår

också att utreda hur förslagen i Anhörigkommitténs

delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13)

förhåller sig till bestämmelserna i EG-direktivet.

Enligt tilläggsdirektiv (dir. 2004:171) skall

uppdraget redovisas i ett delbetänkande den 15 mars

2005 och i ett slutbetänkande den 30 juni 2005.

Motioner

I motion Sf221 av Sten Tolgfors (m) begärs i yrkande

1 ett tillkännagivande om att DNA-prov skall kunna

utgöra grund för familjeåterförening, i fall där

skriftlig dokumentation saknas eller bedöms ha

brister. I samma motions yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att huvudregeln bör vara att

utförande av DNA-prov medges för att fastställa

grund för återförening, när detta begärs av enskild

person.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf284 yrkande

7 ett tillkännagivande om en mer flexibel

lagstiftning i Sverige när det gäller

anhöriginvandring och vikten av att nya regler för

anhöriginvandring i linje med Anhörigkommitténs

förslag snarast presenteras för riksdagen. Enligt

motionärerna slår dagens system fel mot t.ex.

åldriga föräldrar till personer som har

uppehållstillstånd i Sverige. I samma motions

yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om vikten av

anhöriginvandring och i yrkande 9 ett

tillkännagivande om att införa ett

försörjningsansvar för arbetskraftsinvandrare och

andra invandrare som vill ta med sina anhöriga samt

att tiden för detta försörjningsansvar bör uppgå

till fem år. I yrkande 10 begärs ett

tillkännagivande om sanktioner om

försörjningsansvaret inte uppfylls. Motionärerna

anser att sådana bör tillgripas endast i

undantagsfall.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf15 yrkande

1 ett tillkännagivande om att ytterligare försening

av förslag till nytt regelverk för anhöriginvandring

inte får ske.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf351 yrkande

18 ett tillkännagivande om anhörigbegreppet och den

s.k. sista länken-bestämmelsen. Motionärerna anser

att bestämmelsen bör återinföras. I yrkande 19

begärs ett tillkännagivande om ett vidgat

familjebegrepp i utlänningsärenden. I många kulturer

är det enligt motionärerna brukligt att man tar

ansvar för sina äldre.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf266 yrkande

16 ett tillkännagivande om att regeringen snarast

bör förelägga riksdagen en proposition om mindre

restriktiva regler för anhöriginvandringen.

Motionärerna anser att kravet på att ett barn skall

ha varit hemmavarande bör tas bort och att sista

länken-bestämmelsen skall återinföras. Däremot

avvisar de krav på försörjning.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf360

yrkande 9 ett tillkännagivande om att underlätta för

anhöriga utanför kärnfamiljen att få

uppehållstillstånd i Sverige förutsatt att

anknytningspersonen har försörjningsansvar för den

anhörige. Försörjningsansvaret bör som huvudregel

gälla högst två år.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf12

yrkande 4 ett tillkännagivande om en utökad

anhöriginvandring i linje med Anhörigkommitténs

förslag. Motionärerna anser att det skall vara

möjligt att ansöka om uppehållstillstånd i Sverige

och att möjligheterna bör vidgas så att även

anhöriga utanför kärnfamiljen kan flytta till

Sverige.

Utskottets ställningstagande

Rådets direktiv om rätt till familjeåterförening ger

som redan nämnts make och minderåriga barn en

principiell rätt till familjeåterförening. För

övriga anhöriga finns inga bindande regler, utan det

lämnas åt varje medlemsstat att avgöra i vilken mån

dessa skall beviljas återförening. Exempelvis kan i

den nationella lagstiftningen en registrerad partner

jämställas med make. Enligt direktivet skall

familjemedlemmarna ges tillträde bl.a. till

utbildning, anställning eller egen

företagsverksamhet medan medlemsstaterna får kräva

att referenspersonen har en lämplig bostad,

sjukförsäkring samt tillräckliga medel för att

försörja familjen.

När det gäller barn under 18 år har

Anhörigkommittén i sitt delbetänkande SOU 2002:13

föreslagit (s. 201 f.) ett upphörande av kravet på

att barnet är eller har varit hemmavarande barn till

någon som är bosatt i Sverige eller har beviljats

uppehållstillstånd för bosättning här. När det

gäller föräldrar och ogifta barn över 18 år föreslås

att kraven på hushållsgemenskap, beroende redan i

hemlandet och snar ansökan skall upphöra. I stället

skall uppehållstillstånd få ges om personerna i

fråga är beroende av anknytningspersonen eller om

andra särskilda skäl föreligger. För övriga nära

anhöriga utanför kärnfamiljen förutsätts att

synnerliga skäl för uppehållstillstånd föreligger.

Att en person utgör sista länk kan enligt kommittén

utgöra sådana särskilda eller synnerliga skäl. När

det gäller återförening med äldre föräldrar påpekar

kommittén (s. 205 f.) att det inte skall vara

omöjligt att ta viss hänsyn till andra kulturers

familjegemenskap. Detta skall emellertid inte

innebära ett allmänt sett vidgat familjebegrepp för

personer från vissa kulturkretsar.

Enligt kommittén (s. 217) kommer förslagen med

största sannolikhet att leda till en ökad invandring

av nära anhöriga utanför kärnfamiljen. Antalet

beviljade tillstånd kan antas fördubblas på längre

sikt och tredubblas under de två första åren efter

ikraftträdandet. Av statsfinansiella skäl bör därför

ett försörjningskrav införas. Ytterligare ett skäl

är att de flesta övriga europeiska länder uppställer

ett sådant krav. Om Sveriges regler för

anhöriginvandring avviker väsentligt från övriga EU-

länders, kan detta leda till att intresset för att

invandra till just Sverige blir större. När det

gäller uppehållstillstånd för bl.a. nära anhöriga

utanför kärnfamiljen föreslår kommittén, om det inte

föreligger särskilda skäl, att anknytningspersonen

skall svara för utlänningens försörjning under högst

två år. Om försörjningskravet inte fullgörs kan

förlängning av uppehållstillstånd och permanent

uppehållstillstånd vägras.

Beträffande DNA-analys för att styrka ett påstått

släktskapsförhållande har Anhörigkommittén (s. 211)

med hänsyn framför allt till barns bästa föreslagit

att en sådan möjlighet införs då det rör sig om

släktskap i rakt upp- och nedstigande led. Analysen

skall vara frivillig och kunna göras när tillräcklig

utredning om släktskapsförhållandet inte kan tas

fram på annat sätt. Var och en som undergår testet

skall enligt förslaget ge sitt skriftliga samtycke

före provtagningen. Utskottet noterar att regeringen

har aviserat en proposition bl.a. om

familjeåterförening till september 2005.

Utskottet konstaterar att de frågor som tas upp i

motionerna också har tagits upp av Anhörigkommittén.

En utredning har därefter fått i uppdrag att utreda

hur kommitténs förslag förhåller sig till EG-

direktivet om rätt till familjeåterförening.

Utredningens uppdrag skall vara avslutat i juni

2005, varefter regeringen avser att förelägga

riksdagen en proposition om familjeåterförening och

varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare. Utskottet,

som förutsätter att regeringen återkommer till

riksdagen med utlovad lagstiftning senast i

september 2005, anser inte att det finns skäl att

föregripa regeringens beredningsarbete. Mot bakgrund

av vad som nu sagts är det enligt utskottets mening

inte nödvändigt med något uttalande av riksdagen i

dessa frågor.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf221 yrkandena 1 och 2, Sf284 yrkandena 7-10, Sf15

yrkande 1, Sf351 yrkandena 18 och 19, Sf266 yrkande

16, Sf360 yrkande 9 och Sf12 yrkande 4.

Nyligen etablerade förhållanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

översyn av lagstiftning och praxis i

anknytningsärenden, registerkontroll och

information samt försörjningsplikt. Jämför

reservationerna 15 (kd, v, c, mp), 16 (kd)

och 17 (v).

Gällande bestämmelser

Som redan nämnts får uppehållstillstånd ges till en

utlänning som är gift med eller sambo till någon som

är bosatt i Sverige eller har beviljats

uppehållstillstånd för bosättning här, om makarna

stadigvarande sammanbott utomlands.

Uppehållstillstånd får också ges utan att makarna

eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands

under förutsättning att förhållandet framstår som

seriöst och särskilda skäl inte talar mot att

tillstånd ges. Detsamma gäller om de har för avsikt

att ingå äktenskap eller inleda ett

samboförhållande.

När det gäller förhållanden som inte bestått någon

längre tid, kan ett uppehållstillstånd vid första

beslutstillfället tidsbegränsas, s.k. uppskjuten

invandringsprövning. Ett nytt tidsbegränsat

uppehållstillstånd eller ett permanent

uppehållstillstånd får ges om förhållandet består.

Uppskjuten invandringsprövning tillämpas normalt

under två år innan permanent uppehållstillstånd

beviljas.

Fortsatt uppehållstillstånd kan beviljas även om

förhållandet upphört inom nämnda tvåårstid, nämligen

om det har upphört främst på grund av att sökanden

eller sökandens barn utsatts för våld eller för

handlingar som innefattar en annan allvarlig

kränkning av sökandens eller barnets frihet eller

frid. Vidare kan ett första uppehållstillstånd nekas

trots att förhållandet framstår som seriöst, om det

finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att

utsättas för våld eller annan allvarlig kränkning i

förhållandet.

Förordningen (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens

fria rörlighet inom gemenskapen omfattar bl.a. make

men inte sambo till en arbetstagare som är

medborgare i en medlemsstat och anställd i en annan

medlemsstats territorium, dvs. en unionsmedborgare

som utnyttjat sin rätt till fri rörlighet. Eftersom

make har rätt att ansluta sig till den som bor i

Sverige med stöd av EG-reglerna prövas inte

äktenskapets seriositet. Seriositetsprövning görs

däremot när det rör sig om sambor eftersom en sambos

rätt att komma till Sverige prövas enligt

utlänningslagens regler.

Som närmare redovisas nedan i avsnittet Fri

rörlighet har rådet antagit ett direktiv

(2004/38/EG) om unionsmedborgares och deras

familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och

uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

Direktivet, som ersätter bl.a. artiklarna 10 och 11

om arbetstagarnas familjer i förordning 1612/68,

syftar till att det skall bli enklare för

unionsmedborgare och deras familjemedlemmar att

utnyttja rätten till fri rörlighet. Medlemsstaterna

skall införliva EG-direktivet i sin lagstiftning

senast den 30 april 2006. En särskild utredare skall

senast den 31 maj 2005 lämna förslag till hur

direktivet skall genomföras i svensk rätt (dir.

2004:127).

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:Sf403

yrkande 38 en översyn av lagstiftning och praxis

avseende anknytningsärenden där förhållandet på

grund av misshandel upphör före tvåårsgränsen för

den uppskjutna invandringsprövningen. Om inte

misshandeln bedöms som grov kan kvinnan enligt

nuvarande regler utvisas. Detta visar att utländska

kvinnor i motsats till svenska får utsättas för

visst mått av våld. I samma motions yrkande 39

begärs ett tillkännagivande om kontroll och

information i anknytningsärenden. Utdrag från

brottsregistret avseende bl.a. brott mot liv och

hälsa och mot frihet och frid skall enligt

motionärerna inhämtas liksom meddelande om

besöksförbud. Kontroll bör även göras i

folkbokföringsregistret och i Migrationsverkets

register av tidigare anknytningsförfrågningar.

Likalydande yrkanden finns i motion Sf351 yrkandena

20 och 21 av Sven Brus m.fl. (kd).

Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) begär i motion

2003/04:Ju453 yrkande 9 ett tillkännagivande om att

ge Migrationsverket rätt att i polisregistret

kontrollera män som för in kvinnor till Sverige. I

samma motion yrkande 10, begärs ett tillkännagivande

om specialkompetens hos personal som skall handlägga

ärenden om utvisning av kvinnor som kommit till

Sverige för att leva med en man och som trots

anmälan om misshandel utsätts för utvisningshot.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion

2003/04:Sf236 förslag om att personer som levt

tillsammans utomlands skall kunna få

uppehållstillstånd beviljat före referentens

hemresa. Uppehållstillstånd på grund av anknytning

kan inte ges till t.ex. en som är gift eller sambo

med en svensk medborgare om bägge parterna under en

längre tid varit bosatta utomlands. Detta ställer

till stora problem för personer som t.ex. arbetat

utomlands och där träffat en partner.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion

2003/04:Sf257 yrkande 17 förslag om lagändring för

att komma till rätta med de fortsatta

missförhållandena med avvisningsbeslut av kvinnor

som misshandlats eller kränkts under den tvååriga

prövotiden. Ett likalydande yrkande finns i motion

Sf266 yrkande 18 av Lars Ohly m.fl. (v).

I motion 2003/04:Sf245 av Jörgen Johansson (c)

begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om ett

uppföljningssystem för att kvinnor som får

uppehållstillstånd på grund av anknytning i Sverige

inte skall riskera att fara illa. Missförhållanden

efter det att Migrationsverket fattat beslut om

uppehållstillstånd åvilar andra myndigheter men

dessa myndigheter gör inte erforderliga

uppföljningar av enskilda ärenden. Det är därför av

största vikt att samhället organiserar ett

uppföljningssystem. I samma motion, yrkande 2,

begärs ett tillkännagivande om att under den tid

uppehållstillstånd gäller ålägga män

försörjningsplikt för kvinnor som invandrat som äkta

maka eller för att ingå äktenskap eller leva under

äktenskapsliknande förhållande.

I motion 2003/04:Sf298 av Lena Ek och Margareta

Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om ändring

i grunderna för undantag från reglerna om permanent

uppehållstillstånd vid personanknytning. Kvinnan bör

själv få avgöra om hon vill stanna i Sverige om

anknytningen upphört till följd av våld från mannens

sida.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf12

yrkande 8 ett tillkännagivande om en översyn av

lagstiftning och praxis när det gäller asylärenden

där ett förhållande på grund av misshandel upphör

före tvåårsgränsen för den uppskjutna

invandringsprövningen.

Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begär i motion

2003/04:Sf357 yrkande 16 ett tillkännagivande om att

skyddet för de kvinnor och barn som lever i Sverige

på grund av anknytning skall stärkas. Det måste bli

lättare för kvinnor som utsatts för misshandel att

få uppehållstillstånd.

I motion 2003/04:Sf387 av Marie Nordén m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om permanent

uppehållstillstånd på grund av våld och kränkning.

Motionärerna anser det fel att kvinnor som utsätts

för enstaka mindre allvarliga våldshandlingar inte

beviljas fortsatt uppehållstillstånd.

Utskottets ställningstagande

Som nämnts krävs för uppehållstillstånd i de fall

ett förhållande inte är etablerat sedan tidigare att

förhållandet bedöms som seriöst och att särskilda

skäl inte talar mot att tillstånd beviljas. Syftet

med seriositetsprövningen är att förhindra att

invandringsbestämmelserna kringgås och att skydda

parter som riskerar att i förhållandet utsättas för

våld eller annan allvarlig kränkning.

Den 1 juli 2000 infördes i utlänningslagen

uttryckligen en möjlighet att ge fortsatt

uppehållstillstånd trots att förhållandet upphört.

Regeln syftar till att avhjälpa t.ex. att kvinnor

som misshandlats under förhållandet blir utvisade i

de fall förhållandet upphört inom tvåårstiden.

Vidare kan ett första uppehållstillstånd nekas trots

att förhållandet framstår som seriöst, om det finns

en påtaglig risk för att sökanden kommer att

utsättas för våld eller annan allvarlig kränkning i

förhållandet.

Anhörigkommittén har i delbetänkande SOU 2002:13

(s. 154 f.) redovisat hur seriositetsprövningen

vanligtvis går till. Av redovisningen framgår att

anknytningspersonen tillfrågas om eventuella

tidigare brott i syfte att förhindra att

uppehållstillstånd ges om det finns påtaglig risk

för att sökanden kommer att utsättas för misshandel

eller annan kränkande behandling i förhållandet.

Vidare görs registerkontroll om det finns särskilda

skäl, t.ex. om något framkommit som ger anledning

att misstänka tidigare relevant kriminalitet.

Migrationsverket har direktåtkomst till registren

och kan kontrollera om personen dömts för brott

enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller har

meddelats besöksförbud. Anhörigkommittén föreslår

(s. 184 f.) att den utredning som görs med

anknytningspersonen till viss del ersätts genom att

anknytningspersonens förmåga att försörja sökanden

utreds och att anknytningspersonens förhållanden i

fråga om eventuell tidigare brottslighet och

äktenskap alltid undersöks genom registerkontroll.

Enligt kommittén utgör skyddsaspekten ett skäl för

att införa försörjningskrav vid nyligen etablerade

förhållanden. Ett försörjningskrav skulle dessutom

motverka skenförhållanden.

Regeringen har som redan nämnts utlovat en

proposition om familjeåterförening i september 2005.

Med hänsyn härtill saknas enligt utskottet anledning

för riksdagen att i nuläget ta något initiativ i

frågan. Utskottet avstyrker därmed motionerna

2003/04:Sf403 yrkandena 38 och 39, Sf351 yrkandena

20 och 21, 2003/04:Ju453 yrkandena 9 och 10,

2003/04:Sf257 yrkande 17, Sf266 yrkande 18,

2003/04:Sf245 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf298, Sf12

yrkande 8, 2003/04:Sf357 yrkande 16 och

2003/04:Sf387.

Utskottet anser inte att den ordning som innebär

att uppehållstillstånd får ges till en utlänning som

är anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller

har fått uppehållstillstånd för bosättning här bör

ändras. Motion 2003/04:Sf236 avstyrks därför.

Utskottet vill tillägga att en särskild utredare

har fått uppgift att ta ställning till hur den

nuvarande ordningen vid ansökan och utredning om

uppehållstillstånd på grund av anknytning kan bli

mer effektiv (dir. 2004:112). I uppdraget ingår

bl.a. att ge förslag till åtgärder som kan innebära

kortare handläggningstider och kostnadsbesparingar

utan att åsidosätta kravet på rättssäkerhet för den

enskilde. Utredaren skall särskilt beakta

skyddsaspekten när det kan misstänkas att någon av

parterna i förhållandet kommer att utsättas för våld

eller andra allvarliga kränkningar. Utredningen har

den 11 mars 2005 överlämnat sitt betänkande

Effektivare handläggning i anknytningsärenden (SOU

2005:14) och bl.a. föreslagit att

utredningsförfarandet vid seriositetsprövningen görs

mer flexibelt genom att det nuvarande

muntlighetskravet ändras så att

migrationsmyndigheterna får möjlighet att avgöra

vilken utredningsmetod som är mest lämplig och

effektiv i varje enskilt fall. Vidare föreslås att

samtliga referenspersoner skall kontrolleras i

belastnings- och misstankeregistren och att det

skall bli möjligt att återkalla tidsbegränsade

uppehållstillstånd om förhållandet upphör.

Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

att ansökan om uppehållstillstånd på grund av

anknytning skall kunna göras i Sverige.

Jämför reservationerna 18 (kd, v) och 19 (c).

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:Sf403

yrkande 40 ett tillkännagivande om att undantag från

huvudprincipen att uppehållstillstånd skall beviljas

före inresa skall göras när utlänningen har barn i

Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar barn

eller om sökanden med all sannolikhet skulle få sin

ansökan beviljad. Ett likalydande yrkande finns i

motion Sf351 yrkande 22 av Sven Brus m.fl. (kd).

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion

2003/04:Sf257 yrkande 16 snarast förslag till

lagändring för att undantag skall kunna göras från

huvudregeln om ansökan från utlandet när utlänningen

har barn i Sverige, kvinnan i förhållandet väntar

barn eller sökanden med all sannolikhet skulle få

sin ansökan beviljad. Ett likalydande yrkande finns

i motion Sf266 yrkande 17 av Lars Ohly m.fl. (v).

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf360

yrkande 8 ett tillkännagivande om att ansökan om

uppehållstillstånd för anhöriginvandring bör kunna

ske i Sverige.

Utskottets ställningstagande

Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas

före inresan till Sverige, och en ansökan om

uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

Undantag kan dock göras om utlänningen har stark

anknytning till en i Sverige bosatt person och det

skäligen inte kan krävas att utlänningen återvänder

till ett annat land för att ge in ansökan där (2

kap. 5 § UtlL).

I samband med en ändring av bestämmelserna om

undantag från regeln om att uppehållstillstånd i

princip alltid skall sökas före inresan uttalade

utskottet i betänkande 1999/2000:SfU9 (s. 25) bl.a.

att det bör finnas ett principiellt krav på att

uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan

och att detta även bör gälla för den som har stark

anknytning hit. Utskottet ansåg dock att undantag

skall kunna göras om utlänningen har stark

anknytning till en i Sverige bosatt person och det

skäligen inte kan krävas att han eller hon

återvänder till ett annat land för att ge in ansökan

där. Det förhållandet att utlänningen har eller

väntar barn med någon person bosatt i Sverige kunde

enligt utskottet inte undantagslöst innebära att

huvudregeln skall frångås men borde liksom tidigare

i de flesta fall innebära att uppehållstillstånd

beviljas, i dessa fall då med uppskjuten

invandringsprövning. Utskottet ansåg att det fick

ankomma på de tillämpande myndigheterna att vid sin

bedömning av de enskilda fallen avgöra när undantag

skall kunna göras.

Utskottet anser att nu redovisat ställningstagande

alltjämt äger giltighet. Utskottet finner därför

inte skäl att ändra inställning i frågan och

avstyrker därmed motionerna 2003/04:Sf403 yrkande

40, Sf351 yrkande 22, 2003/04:Sf257 yrkande 16,

Sf266 yrkande 17 och Sf360 yrkande 8.

Arbetskraftsinvandring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

ökad arbetskraftsinvandring och om

arbetstillstånd till gäststuderande och till

den som fått avslag på asylansökan. Jämför

reservationerna 20 (fp, kd, c), 21 (m, fp,

kd, c), 22 (fp, c) och 23 (m).

Gällande bestämmelser

Enligt 1 kap. 5 § UtlL skall en utlänning som

arbetar i Sverige ha arbetstillstånd. Detta gäller

oavsett om utlänningen har anställning här eller

utomlands. Den som har permanent uppehållstillstånd

eller är nordisk medborgare behöver inte ha

arbetstillstånd. Personer som är medborgare i något

av EES-länderna eller Schweiz är också undantagna

från kravet på arbetstillstånd. Detsamma gäller,

oavsett medborgarskap, för deras anhöriga,

make/sambo och barn om dessa är under 21 år eller

beroende av föräldrarna för sin försörjning (4 kap.

1 § UtlF).

Av 2 kap. 6 § UtlL framgår att arbetstillstånd

beviljas endast under vissa särskilda villkor och

för viss tid. Ett uppehållstillstånd får ges till

den som fått arbetstillstånd eller som har sin

försörjning tryggad på annat sätt (2 kap. 4 § UtlL).

AMS beslutar om riktlinjer för bedömningen av

ärenden om arbetstillstånd men det är

Migrationsverket som beviljar tillstånd.

Ansökan om arbetstillstånd skall som regel

utverkas före ankomsten till Sverige. Flyktingar som

befinner sig här och personer som till stöd för sin

ansökan åberopar humanitära skäl eller

familjeanknytning är undantagna (2 kap. 5, 5 a och

6 §§ UtlL). Enligt 4 kap. 3 a § UtlF är en

asylsökande undantagen från skyldigheten att ha

arbetstillstånd i de fall Migrationsverket bedömer

att beslut i ärendet inte kan fattas inom fyra

månader. Gäststudenter som har uppehållstillstånd

för studier i Sverige behöver inte arbetstillstånd

enligt 3 kap. 4 § och 4 kap. 2 § UtlL.

Motioner

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf237

yrkande 1 ett tillkännagivande om ökade möjligheter

att bevilja arbetstillstånd genom att moderna regler

för arbetskraftsinvandring skapas. Motionärerna

anser att reglerna i princip bör vara samma för EU-

medborgare som för andra. Krav på självförsörjning

bör gälla och den som fått arbete här skall beviljas

uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Vidare bör

uppehållstillstånd och arbetstillstånd kunna sökas

både från hemlandet och i Sverige efter inresan. I

samma motions yrkande 2 begärs ett tillkännagivande

om att reglerna för arbetskraftsinvandring skall

utformas så att asylrätten inte urholkas eller

missbrukas t.ex. genom att asylsökande behandlas

olika beroende på om de har arbete eller inte. I

yrkande 3 begär motionärerna att frågan om hur

socialförsäkringssystemen skall fungera vid

arbetskraftsinvandring utreds.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Ub293

yrkande 9 ett tillkännagivande om att utländska

studenter automatiskt bör få arbetstillstånd

eftersom de måste kunna få varva studier och arbete.

Enligt motionärerna bör detta gälla samtliga

utländska studerande och även efter det att de

avlagt examen.

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion MJ7

yrkande 5 i denna del ett tillkännagivande om

åtgärder för att minska skadeverkningarna av stormen

den 8-9 januari 2005. För att möta dagens brist på

skogsarbetare måste eventuella hinder för

arbetskraft från andra länder undanröjas. Detta kan

enligt motionärerna göras utan risk för lönedumpning

eller brott mot kollektivavtal.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf15 yrkande

2 ett tillkännagivande om att hanteringen av

riksdagsbeslutet om att underlätta för ny

arbetskraftsinvandring har varit oacceptabel och att

Sveriges framtida tillväxtmöjlighet hotas av denna

hantering.

I motion Sf231 av Hans Backman (fp) begär ett

tillkännagivande om att det omgående skall tas fram

ett tillfälligt regelverk som ger människor från

länder utanför EU som bor i Sverige och har arbete

möjlighet att stanna i landet till dess att den

parlamentariska utredningen angående

arbetskraftsinvandring arbetat färdigt.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf284

yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om att öppna

Sverige för arbetskraftsinvandring och om olika

former för arbetskraftsinvandring. Motionärerna

anser att det skall vara möjligt att rekrytera

arbetskraft i ett annat land och den som är i

Sverige skall kunna söka arbete här. Vidare skall

entreprenörer kunna etablera sig i Sverige. I

yrkande 3 begärs att det skall finnas en möjlighet

för den som kommit till Sverige som t.ex. turist

eller anhörig på besök att få arbete och

arbetstillstånd. Även den som har arbete och väntar

på asylprövning eller som fått avslag på sin

asylansökan skall kunna få arbetstillstånd. I

yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om en svensk

modell för företagarinvandring. För att få

uppehållstillstånd måste försörjningen vara tryggad

och personen i fråga skall ha dokumenterad

erfarenhet av att driva näringsverksamhet. I yrkande

5 begär motionärerna ett tillkännagivande om regler

och rättigheter för arbetskraftsinvandrare. Om

anställningen upphör skall också

uppehållstillståndet upphöra såvida inte personen i

fråga får ett nytt arbete inom tre månader. Om

personen arbetat i Sverige under tre år skall

permanent uppehållstillstånd beviljas. Den som

kommer hit som arbetskraftsinvandrare skall omfattas

av svenska lagar och de flesta trygghetssystem.

Däremot skall socialhjälp lämnas först efter en tids

karens. I yrkande 6 begärs åtgärder för att minimera

riskerna för oseriös arbetskraftsinvandring. Det kan

ske t.ex. genom att den som anlitar utländsk

arbetskraft alltid anses som arbetsgivare.

I motion Sf324 av Birgitta Ohlsson (fp) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om att utländska

personer fritt skall få söka arbete i Sverige utan

att AMS skall pröva om yrket i fråga är ett

bristyrke. I samma motions yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att svensk respektive nordisk

arbetskraft inte skall ha förtur till jobb på den

svenska arbetsmarknaden.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Ju485

yrkande 1 ett tillkännagivande om

arbetskraftsinvandring. Om människor på laglig väg

ges möjlighet att komma till Europa för att arbeta

minskar risken för människohandel.

Anita Brodén m.fl. (fp) begär i motion MJ508

yrkande 3 ett tillkännagivande om säsongsarbete samt

förenklade regelverk för arbetskraftsinvandring.

Motionärerna anser att arbetskraftsinvandring skulle

minska svårigheterna att rekrytera

säsongsarbetskraft.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion MJ5

yrkande 21 ett tillkännagivande om ändrade regler

för att förenkla arbetskraftsinvandring från länder

utanför EU. Under överskådlig tid kommer svenskt

skogsbruk till följd av stormkatastrofen i södra

Sverige att ha ett kraftigt ökat behov av

kvalificerade skogsarbetare. Ett sätt att tillgodose

behovet är att göra det enklare att

arbetskraftsinvandra för icke EU-medborgare.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf351 yrkande

16 ett tillkännagivande om arbetskraftsinvandring.

Ökad arbetskraftsinvandring ger enligt motionärerna

bl.a. färre svartjobb och ökad tillväxt samt bättre

demografisk balans.

I motion Sf210 av Torsten Lindström (kd) begärs

förslag till ändring av regelverket angående

asylsökande. Asylsökande som fått arbete i Sverige

bör kunna få ansökan om uppehållstillstånd prövad i

Sverige. Vidare bör ansökan behandlas positivt

oavsett om det finns flyktingskäl eller inte.

Stefan Attefall m.fl. (kd) begär i motion A356

yrkande 14 ett tillkännagivande om

arbetskraftsinvandring som enligt motionärerna kan

bidra både till tillväxt och nya arbetstillfällen

och till en förbättrad integration av invandrare som

redan lever i Sverige.

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion MJ6

yrkande 10 ett tillkännagivande om regelverket kring

att anlita utländsk arbetskraft. Vid större

stormskador kan det enligt motionärerna uppstå brist

på skogsarbetare. Då är det nödvändigt att reglerna

för arbetskraftsinvandring är flexibla. Regeringen

bör därför uppdra åt lämplig myndighet att föreslå

hur regelverket skall utformas.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf360

yrkande 5 ett tillkännagivande om att Sverige bör

öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring som

kan bidra bl.a. till tillväxt och nya

arbetstillfällen. I samma motion, yrkandena 6 och 7,

begärs tillkännagivanden om att man skall kunna

ansöka om arbetstillstånd på plats i Sverige och att

människor som har ett arbetserbjudande i Sverige

skall få arbetstillstånd omgående. Ett sådant

tillstånd bör ges på fem år om det rör en fast

anställning eller om anställningen har en

varaktighet på minst ett år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat

motioner om arbetskraftsinvandring, bl.a. i

betänkandena 2002/03:SfU8 och 2003/04:SfU12. I

samband med att riksdagen tog ställning till det

förstnämnda betänkandet gav riksdagen genom ett

tillkännagivande regeringen i uppdrag att tillsätta

en parlamentarisk utredning för att utreda

konsekvenser av och ta fram ett regelverk som medger

en större arbetskraftsinvandring från länder utanför

EU.

Av direktiven till den parlamentariska kommitté

som därefter tillsatts (dir. 2004:21) framgår att

kommittén skall ta fram förslag till ett regelverk

som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder

utanför EU/EES. Kommittén skall vidare utreda

behovet av arbetskraftsinvandring och bedöma de

konsekvenser som ytterligare sådan invandring kan få

på arbetsmarknaden och i övrigt. Kommittén skall

också beakta pågående arbete inom EU liksom

konsekvenserna för den svenska arbetsmarknaden av

EU:s utvidgning. Behovet av åtgärder för att göra

det attraktivt för arbetstagare från länder i och

utanför EU/EES att söka sig till bristyrken i

Sverige skall övervägas. Vidare skall kommittén

studera sambandet mellan regelverket för

arbetskraftsinvandring och regelverket för asyl och

skyddsbehövande i övrigt med utgångspunkten att

asylrätten inte skall urholkas. Förslag till

förändringar av regelverket måste syfta till ökad

flexibilitet, förenklad administration och

långsiktig hållbarhet. En grundläggande utgångspunkt

för utredningsarbetet är att löner, försäkringsskydd

och övriga anställningsvillkor för personer som

invandrar för att arbeta skall vara i nivå med dem

som gäller för arbetstagare som redan finns i

landet. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag i ett

delbetänkande senast den 1 mars 2005 och i ett

slutbetänkande senast den 1 mars 2006. Utskottet har

erfarit att utredningen fått förlängd tid för

avlämnande av delbetänkandet till den 15 juni 2005.

Utskottet kan konstatera att det sedan en tid

pågår ett arbete med att ta fram förslag till ett

regelverk som medger en vidgad

arbetskraftsinvandring. I den mån nuvarande

regelverk inte skulle vara tillräckligt för att möta

behovet av tillfälligt utländsk arbetskraft i en

situation liknande den som uppstod efter den

kraftiga stormen i början på januari i år

förutsätter utskottet att kommittén har möjlighet

att överväga lämpliga åtgärder. Utskottet vill dock

erinra om att varken nordiska medborgare eller

EU/EES-medborgare behöver ha arbetstillstånd för att

arbeta i Sverige.

När det gäller asylsökandes möjlighet att ändra

sin asylansökan till att avse ansökan om

uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl har

utskottet tidigare pekat på att det är angeläget att

en utökad arbetskraftsinvandring inte tillåts leda

till en försämrad rättssäkerhet vid prövning av

skyddsgrunderna för asyl. Utskottet ansåg i

betänkande 2002/03:SfU8 (s. 28) att arbetstillstånd

inte annat än i undantagsfall skall kunna sökas av

den som redan befinner sig i Sverige. Utskottet

vidhåller sin inställning i frågan men vill

samtidigt framhålla att det är viktigt att skilja på

uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov och

uppehållstillstånd av arbetsmarknads- eller

anknytningsskäl. Kravet på ansökan före inresa till

Sverige är en del av den reglerade invandringen som

enligt utskottets mening bör upprätthållas även

fortsättningsvis. Det är även viktigt att en person

som vill söka uppehållstillstånd och arbetstillstånd

på andra grunder inte söker asyl för att kringgå

reglerna. Det är inte heller rimligt om en

asylsökande som saknar asylskäl lättare än andra

skulle få uppehållstillstånd om han eller hon har

ett arbete. Utskottet vill emellertid peka på att

det av direktiven till den parlamentariska kommittén

framgår att kommittén även skall undersöka om det

finns möjlighet till ett något mer flexibelt

förhållningssätt till ansökningar om arbetstillstånd

som görs efter inresa till Sverige men att

utgångspunkten måste vara att asylrätten inte får

urholkas.

Tanken med systemet för gäststuderande är att de

skall ges en möjlighet att komma till Sverige för

att bedriva studier. Om de har beviljats

uppehållstillstånd behöver de inte ha

arbetstillstånd. Däremot beviljas i regel inte en

medföljande make till en gäststuderande

arbetstillstånd. Utskottet konstaterar att den

parlamentariska kommittén skall överväga reglerna

kring gäststudenters möjligheter att stanna kvar i

Sverige och arbeta efter avslutade studier.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet

att det för närvarande inte är påkallat med något

uttalande från riksdagens sida i frågor som rör

arbetskraftsinvandring. Utskottet avstyrker därför

motionerna Sf237 yrkandena 1-3, Ub293 yrkande 9, MJ7

yrkande 5 i denna del, Sf15 yrkande 2, Sf231, Sf284

yrkandena 1-6, Sf324 yrkandena 1 och 2, Ju485

yrkande 1, MJ508 yrkande 3, MJ5 yrkande 21, Sf351

yrkande 16, Sf210, A356 yrkande 14, MJ6 yrkande 10

och Sf360 yrkandena 5-7.

Utskottet vill tillägga att kommissionen den 11

januari 2005 lagt fram en grönbok om en gemensam syn

på ekonomisk migration i EU (KOM(2004) 811). Syftet

är att inleda en djupgående diskussion med

deltagande av EU-institutionerna, medlemsstaterna

och det civila samhället om den lämpligaste

utformningen av gemenskapsregler för att ta emot

ekonomiska migranter och om mervärdet av att anta

ett sådant gemensamt ramverk. Kommissionen avser att

under 2005 organisera en offentlig utfrågning för

att diskutera frågan med berörda intressenter. Efter

ett samrådsförfarande kommer kommissionen att lägga

fram en åtgärdsplan för laglig migration, vilket i

enlighet med Haagprogrammet skall ske före utgången

av 2005.

Av regeringens faktapromemoria till riksdagen den

25 februari 2005 (2004/05:FPM43) framgår att Sverige

välkomnar debatten om ekonomisk migration och anser

att den är en framtidsfråga för EU. Det är viktigt

att noga analysera behovet av ökad

arbetskraftsinvandring. Den framtida strategin för

arbetskraftsinvandring kompletteras av

integrationspolitiken, som är ett nationellt ansvar.

Strategin måste belysas ur såväl ett invandrings-

som ett arbetsmarknadsperspektiv.

Arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU är

en faktor som kan bidra till att på sikt öka EU:s

konkurrenskraft och säkerställa ekonomisk tillväxt.

Därför måste man diskutera hur Europa kan göras

attraktivt för framtidens arbetskraftsinvandrare.

Enligt faktapromemorian är det viktigt att det i

denna fråga blir en bra dialog mellan

medlemsstaterna och kommissionen så att

handlingsplanen som kommissionen avser att ta fram

till slutet av 2005 har ett så brett stöd som

möjligt.

Fri rörlighet inom EU

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

försörjningskrav för den som flyttar till

Sverige eller ett annat EU-land och om fri

rörlighet för registrerade partner och

sambor. Jämför reservationerna 24 (m), 25 (m,

fp) och 26 (m, fp, c).

Skrivelsen

Enligt skrivelsen är syftet med rådets direktiv

2004/38/EG om unionsmedborgares och deras

familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och

uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier att

förenkla regelverket genom att slå samman nio

befintliga direktiv till en rättsakt. Dessa direktiv

jämte artiklarna 10 och 11 i förordning (EEG) nr

1612/68 upphävs. De direktiv som upphävs reglerar

bl.a. fri rörlighet för arbetstagare,

egenföretagare, pensionärer, studenter och icke

ekonomiskt aktiva.

Direktivet syftar vidare till att det skall bli

enklare för unionsmedborgare att utnyttja rätten

till fri rörlighet, att möjligheterna att begränsa

rätten till vistelse skall regleras tydligare samt

att rörlighet och bosättning för unionsmedborgares

familjemedlemmar skall underlättas avsevärt, oavsett

medborgarskap. Grundprincipen är att

unionsmedborgarna skall kunna röra sig fritt mellan

medlemsstaterna på ungefär samma villkor som när

medlemsstaters medborgare flyttar och byter bostad

eller arbetsplats i de egna länderna.

Medlemsstaterna skall som redan nämnts införliva

direktivet i sin lagstiftning senast den 30 april

2006. En särskild utredare har tillsatts för att ta

ställning till hur direktivet skall genomföras i

svensk rätt (dir. 2004:127). Uppdraget skall

redovisas senast den 31 maj 2005.

Våren 2004 gjorde regeringen i skrivelse

2003/04:119 bl.a. bedömningen att det under en

övergångsperiod skulle krävas arbetstillstånd för

arbetstagare från EU:s nya medlemsstater Tjeckien,

Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien

och Slovakien för att arbeta i Sverige. Syftet var

att under en begränsad tid ha möjlighet att

kontrollera att människor som kom till Sverige för

att arbeta skulle erbjudas löner och

anställningsvillkor som motsvarar svenska

kollektivavtal. Riksdagen tog emellertid avstånd

från att särskilda övergångsregler skulle införas

fr.o.m. den 1 maj 2004. Riksdagen gav samtidigt

regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen

med förslag om möjligheterna till bevakning av

kollektivavtal.

Regeringen aviserade samtidigt en rad uppdrag i

syfte att se över olika möjligheter till utökad

kontroll och uppföljning av regelverket på

arbetsmarknaden och det sociala området. Dessa

uppdrag har bl.a. resulterat i att en arbetsgrupp

tillsatts med uppgift att följa utvecklingen på

arbetsmarknaden efter EU:s utvidgning och att en

utredning fått i uppdrag (dir. 2004:61) att

undersöka möjligheterna att begränsa rätten till

bistånd enligt socialtjänstlagen för medborgare i

ett annat EU-land som kommer till Sverige för att

söka arbete. Sistnämnda uppdrag skall redovisas i

sin helhet senast den 1 maj 2005. Vidare har

ansvarigt statsråd tillsatt en projektgrupp för

kartläggning av hur det svenska

socialförsäkringssystemet fungerar i internationella

förhållanden.

Den tidigare nämnda utredningen med uppdrag att ta

ställning till hur rådets direktiv om rätt till

familjeåterförening skall genomföras i Sverige har

genom tilläggsdirektiv (dir. 2004:9) fått i uppdrag

att ta ställning till hur ett annat av rådets

direktiv, nämligen direktivet 2003/109/EG om

varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning,

skall genomföras i svensk rätt. Direktivet ger

tredjelandsmedborgare som varit bosatta i landet

minst fem år en rättslig ställning som under vissa

förutsättningar bl.a. medför en rätt till bosättning

i annan medlemsstat. Direktivet skall vara genomfört

i svensk rätt senast den 23 januari 2006, och

utredningen skall redovisa sitt uppdrag i ett

delbetänkande den 15 mars och i ett slutbetänkande

den 30 juni 2005.

Motioner

I motion Sf356 av Tobias Billström m.fl. (m) begärs

i yrkande 1 ett tillkännagivande om medborgarskap

som hinder för rörlighet av arbetskraft i

Öresundsregionen. Motionärerna menar att det är

omöjligt för en som inte är EU-medborgare att ta

arbete i det "andra landet" om man inte tillhör en

bristyrkesgrupp. Som exempel redovisas situationen

för en dansk familj som bosatte sig i Sverige efter

att ha bott och arbetat i Danmark under 16 år. Vid

flytten miste kvinnan, som är cypriot, sitt danska

arbetstillstånd och förlorade därmed sitt danska

arbete.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion K431

yrkande 12 ett tillkännagivande om försörjningskrav

för den som flyttar till Sverige eller ett annat EU-

land. Endast den som kan försörja sig skall få

uppehållstillstånd på grund av arbete. Några få

timmars arbete per vecka skall inte kunna ge

tillgång till hela trygghetssystemet. Regeringen bör

ta initiativ till en ändring av villkoren för

uppehållstillstånd för arbetstagare för att få till

stånd en ny rimlig definition av

arbetstagarbegreppet.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion L295

yrkande 21 ett tillkännagivande om fri rörlighet för

EU-medborgare. Motionärerna påpekar att registrerade

partner och sambor inte har samma rätt att flytta

med som make.

I motion Sf406 av Luciano Astudillo m.fl. (s)

begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om en bättre

kontroll av anställningserbjudanden vid ansökan om

uppehållstillstånd inom EU/EES. I samma motions

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om vikten av

att Migrationsverket i fortsättningen noggrant

följer utvecklingen och konsekvenserna av

östutvidgningen på svensk arbetsmarknad och hur den

påverkar den svenska välfärdsmodellen.

Utskottets ställningstagande

Direktivet 2004/38/EG innebär en rätt för EU-

medborgarna och deras familjemedlemmar att fritt

kunna röra sig mellan medlemsstaterna på ungefär

samma villkor som när medlemsstaters medborgare

flyttar och byter bostad eller arbetsplats i de egna

länderna. Begreppet familjemedlem har utvidgats till

att omfatta även registrerade partner under

förutsättning att den mottagande medlemsstaten

behandlar registrerade partnerskap som likvärdiga

med äktenskap. Däremot räknas inte sambor som

familjemedlemmar. I artikel 3.2.b anges emellertid

att den mottagande medlemsstaten skall underlätta

inresa och uppehåll för den partner som en

unionsmedborgare har ett varaktigt och vederbörligen

styrkt förhållande med.

Utskottet beklagar att registrerade partner och

sambor enligt direktivet inte likställs med make men

har förståelse för att arbetet inom EU med att ta

fram t.ex. direktiv och förordningar innebär att

medlemsstaterna från tid till annan tvingas till

kompromisser. Utskottet anser att frågan inte fått

en helt tillfredsställande lösning men hyser ändå

visst hopp om att utvecklingen inom EU på sikt kan

komma att leda till att även dessa grupper kommer

att omfattas av familjebegreppet. Med det anförda

avstyrker utskottet motion L295 yrkande 21.

Såvitt gäller försörjningskrav framgår det av

samma EG-direktiv (artikel 6.1) att unionsmedborgare

och deras familjemedlemmar skall ha rätt att

uppehålla sig på en annan medlemsstats territorium i

högst tre månader utan några andra villkor eller

formaliteter än kravet på att inneha ett giltigt

identitetskort eller pass. För uppehållsrätt under

längre tid krävs enligt artikel 7 att den berörda

personen är anställd eller egenföretagare i den

mottagande medlemsstaten eller för sin egen och sina

familjemedlemmars räkning har tillräckliga

tillgångar för att inte bli en belastning för den

mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem

under vistelsen samt har en heltäckande

sjukförsäkring som gäller i den mottagande

medlemsstaten. För vissa andra grupper, t.ex.

studerande, finns särskilda regler.

Någon definition av arbetstagarbegreppet ges inte

i nämnda EG-direktiv. I betänkande 2003/04:SfU15 har

dock utskottet utförligt redogjort för det EG-

rättsliga arbetstagarbegreppet (s. 25 f.). I

betänkandet behandlades ett motionsyrkande (fp) om

att arbetstagarbegreppet i EG-rätten borde utformas

så att arbete för att ge rätt till

uppehållstillstånd skulle räcka till den egna

försörjningen. Utskottet konstaterade dels att en

arbetstagare, enligt vad som hade uppgivits vid den

av utskottet anordnade offentliga utfrågningen, inte

behöver kunna försörja sig helt och hållet själv för

att betraktas som arbetstagare i EG-rättslig mening,

dels att ett uppställande av begränsande regler för

andra EU/EES-medborgare än de egna utgör en

diskriminering enligt EG-rätten. Utskottet hänvisade

samtidigt till att Sverige enligt vad som angavs i

regeringens skrivelse 2003/04:119 avsåg att aktivt

verka för sådana förändringar av EU:s regelverk att

bättre hänsyn kan tas till de olika situationer på

arbetsmarknaden som kan förekomma. Utskottet

förutsatte att regeringen fortsatt skulle verka för

sådana förändringar av EU:s regelverk och ansåg att

något uttalande från riksdagens sida inte var

nödvändigt. Med det anförda avstyrkte utskottet

motionsyrkandet i fråga.

Mot bakgrund av vad som nu anförts och med hänsyn

till det arbete som pågår med att ta fram förslag om

hur direktiv 2004/38/EG skall genomföras i svensk

rätt anser utskottet att riksdagen inte bör vidta

någon åtgärd vad gäller frågan om försörjningskrav

för EU-medborgare som flyttar till t.ex. Sverige.

Utskottet avstyrker därmed motion K431 yrkande 12.

Även motion Sf406 yrkandena 1 och 2 avstyrks med det

anförda.

En av motionerna rör medborgarskap som hinder för

fri rörlighet i Öresundsregionen (här bortses från

att Cypern numera är medlem i EU). Frågan om att

undanröja gränshinder i Norden har varit aktuell

under flera år. Regeringen har i skrivelse

2003/04:90 redogjort för det nordiska samarbetet

under 2003 och även arbetet med att avskaffa

gränshinder. Bland annat anges att den förre danske

statsministern Poul Schlüter under 2003 fick i

uppdrag att driva på gränshindersarbetet. En

redogörelse för de förslag Poul Schlüter lagt fram

på olika områden lämnades i oktober 2004. Ett av

förslagen innebär att varaktigt bosatta

tredjelandsmedborgare skall omfattas av den

gemensamma nordiska arbetsmarknaden. Sedan de

nordiska arbetsmarknadsministrarna beslutat att inte

godta detta förslag har en nordisk arbetsgrupp

tillsatts för att göra en översyn av den nordiska

överenskommelsen om en gemensam nordisk

arbetsmarknad. Översynen beräknas vara klar under

2005.

Utskottet kan konstatera att rådets direktiv

2003/109/EG om varaktigt bosatta

tredjelandsmedborgares ställning är tillämpligt på

tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en

medlemsstat. Tredjelandsmedborgare som är flyktingar

eller på annat sätt skyddsbehövande omfattas inte.

Tredjelandsmedborgare som varit lagligen bosatta i

en medlemsstat i fem år har rätt att beviljas

ställning som varaktigt bosatta om de visar att de

förfogar över tillräckliga medel för sin försörjning

och har en sjukförsäkring. Enligt huvudregeln skall

de åtnjuta den behandling som en medlemsstats egna

medborgare får i fråga om bl.a. tillträde till

arbetsmarknaden, utbildning och social trygghet,

socialt bistånd och socialt skydd. De har vidare

rätt att bosätta sig i andra medlemsstater för att

arbeta eller studera eller av andra skäl. Den andra

medlemsstaten får begära att de bevisar att de har

stabila och regelbundna försörjningsmedel och en

sjukförsäkring. Makar och barn har en principiell

rätt att medfölja en varaktigt bosatt som flyttar

till en annan medlemsstat. Den andra medlemsstaten

får begära bevis för att familjemedlemmen har sin

försörjning tryggad och en sjukförsäkring. Utskottet

noterar att direktivet inte är bindande för eller

tillämpligt i Danmark.

Regeringen har som redan nämnts planerat att under

september 2005 förelägga riksdagen en proposition om

familjeåterförening och varaktigt bosatta

tredjelandsmedborgare. Med hänsyn härtill och då

frågan om en gemensam nordisk arbetsmarknad är

föremål för översyn inom ramen för det nordiska

samarbetet anser utskottet att riksdagen för

närvarande inte bör göra något uttalande i frågan om

hinder för rörlighet i Öresundsregionen. Motion

Sf356 yrkande 1 avstyrks med det anförda.

Flyktingpolitiken

Flyktingbegreppet och andra skyddsgrunder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ett utvidgat

flyktingbegrepp omfattande bl.a.

könsrelaterad förföljelse, skyddsbehov och

avvisningsbeslut, kristna konvertiter från

Iran samt om asylsökande romer. Vidare bör

riksdagen avslå motioner om

Dublinförordningens tillämpning och principen

om non-refoulement samt om säkra länder m.m.

Jämför reservationerna 27 (fp, kd, v, c, mp),

28 (kd,c), 29 (fp), 30 (v, mp), 31 (kd, c),

32 (v, mp), 33 (fp, kd, c), 34 (v), 35 (mp),

36 (kd, c) och 37 (v, mp).

Gällande ordning

FN-konventionen från 1951 angående flyktingars

rättsliga ställning, Genèvekonventionen,

kompletterades år 1967 med det s.k. New York-

protokollet. Protokollet innebär att staterna

förbinder sig att tillämpa konventionen utan

begränsning till händelser som inträffat före den 1

januari 1951 och som regel utan geografisk

begränsning till händelser som inträffat i Europa.

Genèvekonventionen innehåller bl.a. en definition

av vem som skall anses som flykting och föreskriver

förbud mot avvisning eller utvisning av personer

till ett land där de riskerar förföljelse eller till

ett land där de inte åtnjuter trygghet gentemot att

bli sända till ett land där de riskerar förföljelse.

I konventionen definieras en flykting som en

person som "i anledning av välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin ras, religion,

nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt

hemland och som inte kan eller på grund av sin

fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd".

I Genèvekonventionens artikel 33 anges att en

flykting inte får avvisas eller utvisas till ett

land där hans liv eller frihet hotas på grund av

hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till

viss samhällsgrupp eller politiska åskådning.

I artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr och annan

omänsklig eller förnedrande behandling anges

följande.

1. Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra

eller utlämna en person till en annan stat, i vilken

det finns anledning att tro att han skulle vara i

fara för att utsättas för tortyr.

2. För att fastställa huruvida sådan anledning

föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta

alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall

även skall inbegripas förekomsten i den berörda

staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova,

uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga

rättigheterna.

Också i artikel 3 i europeiska konventionen angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna, Europakonventionen, finns

ett förbud mot tortyr.

En flykting har enligt utlänningslagen en

principiell rätt att få uppehållstillstånd i

Sverige. Definitionen av vem som är flykting är

intagen i 3 kap. 2 § UtlL och har samma lydelse som

i Genèvekonventionen, dock med uttryckligt angivande

att denna rätt gäller oberoende av om förföljelsen

utgår från landets myndigheter eller om dessa inte

kan antas bereda skydd mot förföljelse från

enskilda.

Utöver flyktingar har tre andra kategorier enligt

3 kap. 3 § UtlL en principiell rätt att få skydd i

Sverige. Det rör sig om personer som lämnat sitt

land av andra skäl än av flyktinggrundande orsaker

och som

1. känner en välgrundad fruktan för att straffas

med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas

för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning,

2. på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt

behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof

inte kan återvända till sitt hemland, eller

3. på grund av sitt kön eller homosexualitet

känner välgrundad fruktan för förföljelse.

Som flykting och som skyddsbehövande enligt

ovanstående grunder anses även en person som är

statslös och som av de uppräknade skälen befinner

sig utanför det land där han eller hon tidigare haft

sin vanliga vistelseort, under förutsättning att

personen inte kan eller på grund av sin fruktan inte

vill återvända dit.

Enligt 8 kap. 1 § UtlL får en avvisning eller

utvisning aldrig verkställas om det finns skälig

anledning att tro att utlänningen riskerar

dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller att

utsättas för annan omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning. Verkställighet får

inte heller ske till ett land där utlänningen inte

är skyddad mot att sändas vidare till ett land där

han eller hon riskerar dödsstraff m.m.

I 4 kap. 12 § UtlL anges att när en fråga om

avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas

till om utlänningen på grund av bestämmelserna i

bl.a. 8 kap. 1 § UtlL inte kan sändas till ett visst

land eller om det annars finns särskilda hinder mot

att avgörandet verkställs.

Förordning EG nr 343/2003 om kriterier och

mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har

ansvaret för att pröva en asylansökan som en

medborgare i tredjeland har gett in i någon

medlemsstat, Dublinförordningen, trädde i kraft den

17 mars 2003 och tillämpas fr.o.m. den 1 september

2003. Förordningen bygger till stor del på samma

principer som den tidigare s.k. Dublinkonventionen.

Ansvaret för prövning av en asylansökan (en ansökan

om internationellt skydd i enlighet med

Genèvekonventionen) åligger den medlemsstat som har

tagit störst del i den asylsökandes inresa (genom

att utfärda visering eller uppehållstillstånd) med

undantag av regler om familjeåterförening. Varje

medlemsstat får pröva en asylansökan som lämnats in

av en tredjelandsmedborgare även om det inte

föreligger någon skyldighet enligt förordningen.

Vidare får varje medlemsstat, även om den inte är

ansvarig enligt förordningen, sammanföra

familjemedlemmar och andra släktingar i

beroendeställning av humanitära skäl. I förordningen

anges att medlemsstaterna bl.a. beaktar principen om

non-refoulement.

Skrivelsen

Den 29 april 2004 antogs direktiv 2004/83/EG om

miniminormer för när medborgare i tredje land och

statslösa personer skall betraktas som flyktingar

eller som personer som av andra skäl behöver

internationellt skydd. Det s.k.

skyddsgrundsdirektivets huvudsakliga syfte är att

garantera att medlemsstaterna tillämpar gemensamma

kriterier för att fastställa vilka

tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som

behöver internationellt skydd samt att garantera att

en miniminivå av förmåner är tillgängliga för dessa

personer. Ett långsiktigt syfte är också att

begränsa asylsökandes förflyttningar mellan

medlemsstaterna när sådana endast motiveras av

rättsliga skillnader, något som tillnärmning av

reglerna om erkännande och innebörd av

flyktingstatus och status som alternativt

skyddsbehövande bidrar till. Direktivet inleds med

ett antal definitioner av vilka bl.a. framgår att

samlingsbegreppet internationellt skydd i

direktivets mening innebär flyktingstatus och status

som alternativt skyddsbehövande. Begreppet flykting

utgår från den definition som återfinns i

Genèvekonventionen. Direktivets andra del reglerar

innebörden av internationellt skydd, dvs. vilka

rättigheter och förmåner som är knutna till den

beviljade statusen. Bland annat behandlas rätten

till uppehållstillstånd och resedokument. Vidare

berörs rättigheter och förmåner för

familjemedlemmar, rätten till tillträde till

arbetsmarknad och utbildning, sociala förmåner,

rätten till hälso- och sjukvård samt bostad och

rätten till fri rörlighet. Medlemsstaterna skall

införliva direktivet i sin lagstiftning senast den

10 oktober 2006.

En särskild utredare skall ta ställning till hur

skyddsgrundsdirektivet skall genomföras i Sverige.

Utredaren skall även redovisa hur andelen personer

som beviljas flyktingstatus eller status som

skyddsbehövande i övrigt i Sverige förhåller sig

till motsvarande andel i vissa utvalda länder och

analysera vad eventuella skillnader beror på (dir.

2004:114). Uppdraget skall redovisas senast den 16

september 2005.

I skrivelsen anges att det i betänkandet

Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse (SOU

2004:31) föreslås att den s.k. könsbestämmelsen i 3

kap. 3 § första stycket 3 UtlL skall utgå och att

det direkt av lagtexten i stället skall framgå att

det vid prövningen av en asylansökan skall beaktas

att förföljelse som har sin grund i en utlännings

kön eller sexuella läggning kan ligga till grund för

flyktingskap. Förslagen har remissbehandlats och

bereds inom Regeringskansliet. En proposition är

aviserad till maj 2005.

Den europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna (Europadomstolen) och FN:s kommitté

mot tortyr är exempel på organ som har behörighet

att pröva enskilda klagomål mot en stat.

Europadomstolen är behörig att pröva klagomål från

enskilda mot samtliga stater som är anslutna till

Europakonventionen. För att FN:s tortyrkommitté

skall kunna pröva klagomål från enskilda förutsätts

att staten i fråga har accepterat den individuella

klagorätten. Av de 139 stater som är anslutna till

tortyrkonventionen har endast 54 accepterat den

individuella klagorätten. Båda organen prövar om en

verkställighet av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut strider mot respektive

konventionsåtagande.

I skrivelsen anges att FN:s tortyrkommitté

hittills har prövat 33 ärenden i sak avseende

klagomål mot Sverige. Kommittén har i nio fall

bedömt att ett återsändande av den klagande efter

ett beslut om avvisning eller utvisning skulle

innebära ett brott mot artikel 3 i FN-konventionen

mot tortyr. I sjutton fall har kommittén konstaterat

att Sverige inte har kränkt konventionen. Sju

ärenden har avslutats utan sakprövning. Antalet

anmälningar till kommittén har ökat under de senaste

åren. För närvarande finns ett femtontal öppna

ärenden mot Sverige hos kommittén i vilka regeringen

ombetts att yttra sig. Ingen avvisning har

verkställts i de fall där kommittén funnit att en

verkställighet av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut skulle stå i strid med

konventionsåtagandet.

Sverige har hittills inte fällts i Europadomstolen

i något fall vad gäller utlänningsärenden. Ett stort

antal klagomål har avvisats av domstolen som

ogrundade. För närvarande handläggs vid domstolen

ett tiotal mål med anknytning till svenska

utlänningsärenden i vilka regeringen ombetts att

yttra sig.

Motioner

Könsrelaterad förföljelse

Tillkännagivanden om att flyktingbegreppet skall

utvidgas till att omfatta även förföljelse på grund

av kön eller sexuell läggning begärs i motionerna

Sf15 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 5, Sf277 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2, L295 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 22 och 27-29 samt

Sf278 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp) yrkande 1. I

motionerna påtalas behovet av ett skyndsamt

utredningsarbete rörande den svenska lagstiftningen

så att beslut i frågan inte försenas än mer.

Motionärerna i Sf277 anser att Sverige måste bevaka

att EU:s skyddsgrundsdirektiv ger flyktingstatus åt

personer som känner välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av kön, könsidentitet eller

sexuell läggning och att ett tilläggsprotokoll till

Genèvekonventionen behövs för att ge flyktingstatus

åt dessa personer. Kunskapen om dessa personers

situation i de länder de flyr från måste också bli

bättre.

I motionerna Sf13 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 5

och Sf351 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 10 begärs

tillkännagivanden om att flyktingbegreppet bör

vidgas till att omfatta även personer som riskerar

förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.

Motionärerna begär förslag till nödvändiga

författningsändringar. I motion Sf351 yrkande 11

anges att kompetensen vid invandringsmyndigheterna

och beslutsunderlaget om situationen i hemländerna

för kvinnor respektive homosexuella bör ses över.

Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion U308

yrkande 16 ett tillkännagivande om ett stärkt skydd

för personer som riskerar förföljelse på grund av

kön, bl.a. när det gäller könsstympning.

I motionerna U257 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 5

och Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 19 begärs

tillkännagivanden om att könsidentitet skall

omfattas av flyktingbegreppet och att åtgärder krävs

för att den planerade lagstiftningen om

flyktingstatus vid förföljelse på grund av kön eller

sexuell läggning skall få genomslag i

rättstillämpningen.

Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion So604

yrkande 14 ett tillkännagivande om att riksdagens

beslut om att förföljelse på grund av sexuell

läggning skall vara giltigt asylskäl inte på ett

tillfredsställande sätt har implementerats.

I motion Sf318 av Johan Linander m.fl. (c, fp, v,

mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att

flyktingbegreppet i utlänningslagen vidgas till att

också omfatta personer som riskerar förföljelse på

grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet.

Också i motion Sf390 av Börje Vestlund m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om att överväga

ändringar i utlänningslagen så att flyktingbegreppet

också omfattar personer som riskerar förföljelse på

grund av kön, sexuell läggning och könsidentitet.

Motioner om skyddsbehov och avvisningsbeslut m.m.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf15 yrkande 10

ett tillkännagivande om att regeringen skall

återkomma med en samlad analys av varför antalet

anmälningar till FN:s tortyrkommitté ökat de senaste

åren samt vilka åtgärder som behöver vidtas för att

Sverige inte skall fällas i framtiden.

I motion Sf13 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 1

begärs ett tillkännagivande om en mer human och

rättssäker asyl- och flyktingpolitik. Motionärerna

påtalar att trots att Sverige kritiserats av FN:s

tortyrkommitté och Europarådets kommissionär uteblir

förslag till en rättssäker process.

I motion Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om att stärka svenska

myndigheters respekt för asylrätten och

Genèvekonventionen. Sverige har enligt motionärerna

i praktiken upphört att tillämpa Genèvekonventionen.

Asylsökande kommer ofta från länder med krig, väpnad

konflikt eller grova kränkningar av de mänskliga

rättigheterna, ändå fick bara ca 2 %

uppehållstillstånd med flyktingstatus 2003.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf12

yrkande 6 ett tillkännagivande om att den bristande

rättssäkerheten och misstroendekulturen i

asylprocessen måste åtgärdas. I motionen anförs att

tolkning av lagar och praxis har hårdnat och att

asylutredningar ofta uppvisar brister. Sverige har

också kritiserats och fällts av FN:s tortyrkommitté.

I två motioner, Sf13 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande

6 och Sf258 av Annelie Enochson (kd), begärs

tillkännagivanden om dels situationen för kristna

konvertiter från Iran, dels att flyktingar som

konverterat från islam till kristendom och därför

riskerar tortyr och dödsstraff i länder med

sharialagstiftning skall få skydd enligt FN:s

konvention om mänskliga rättigheter,

Europakonventionen om mänskliga rättigheter och FN:s

barnkonvention. Konversion är belagt med dödsstraff

och bör enligt motionärerna utgöra asylskäl.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf322

yrkandena 1-3 tillkännagivanden om rätten till

individuell bedömning i asylärenden, ökad kunskap om

situationen för romer och att kosovoromers

skyddsbehov enbart skall prövas mot Kosovo.

Motionärerna anger bl.a. att asylansökningar från

personer med romani som modersmål allt oftare

betraktas som uppenbart ogrundade.

Motioner om Dublinförordningen m.m.

I motion Sf277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

13 begärs ett tillkännagivande om

Dublinförordningen. Motionärerna anser att reglerna

är komplicerade och svårförutsägbara, bl.a. gällande

ansvarighet för prövningen och tidsfristerna. Vidare

har en ytterst restriktiv praxis utvecklats.

Motionärerna menar att det måste finnas större

utrymme för att av starka humanitära skäl, t.ex. vid

sjukdom eller familjeanknytning, låta asylprövningen

ske i Sverige.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf351 yrkande 4

ett tillkännagivande om problemet med

Dublinförordningen och principen om non-refoulement.

Motionärerna anför att flyktingbegreppet fortfarande

tolkas olika av medlemsstaterna, varför

Dublinförordningen och principen om non-refoulement

kan hamna i konflikt med varandra. Sverige bör i

större utsträckning utnyttja rätten att pröva

asylärenden för att undvika att asylsökande hamnar i

länder som har en striktare lagstiftning och praxis

än Sverige.

I motion Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 10

begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall

ta initiativ till en översyn av Dublinförordningen,

i syfte att ändra fördelningskriteriet så att

asylsökandes eget val skall vara styrande.

I motion Sf400 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

yrkandena 2, 13 och 14 begärs tillkännagivanden om

frivilligt samarbete för att ge flyktingar möjlighet

att ta sig till det land de söker sig samt att

Dublinförordningen och Eurodac skall rivas upp.

Motioner om säkra länder m.m.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf351 yrkandena

6 och 7 tillkännagivanden om att någon lista över

säkra länder ej skall upprättas och om EU-

medborgares rätt att söka asyl. Motionärerna anför

att EU-ländernas egna medborgare genom det s.k.

Aznarprotokollet berövas rätten att söka asyl i

andra medlemsländer. Det är en oacceptabel

inskränkning då situationer kan uppstå där människor

löper fara att förlora livet eller sina mänskliga

rättigheter även i Europa. Regeringen bör snarast

deklarera hur man kommer att verka för en ändring.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf12

yrkande 9 ett tillkännagivande om att Sverige i EU

skall verka för att en lista med säkra länder ej

upprättas.

I motion Sf400 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

yrkandena 10-12 begärs tillkännagivanden om att FN:s

krav på individuell prövning av varje asylansökan

och andra FN-krav måste bli standard inom EU samt

att konceptet med säkra länder och säkra

tredjeländer bör avskaffas. I motionen anförs att

UNHCR har kritiserat ett sådant prövningsförfarande

och att principen om säkert land kringgår rätten

till individuell prövning.

Utskottets ställningstagande

Den 29 april 2004 antog rådet direktiv 2004/83/EG om

miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller

statslösa personer skall betraktas som flyktingar

eller som personer som av andra skäl behöver

internationellt skydd samt om dessa personers

rättsliga ställning och om innehållet i det

beviljade skyddet, det s.k. skyddsgrundsdirektivet.

I direktivet ges följande riktlinjer för tolkningen

av förföljelsegrunden tillhörighet till en viss

samhällsgrupp. En grupp skall anses utgöra en

särskild samhällsgrupp, särskilt när gruppens

medlemmar har en gemensam väsentlig egenskap eller

en gemensam bakgrund som inte kan ändras, eller

består av personer som har en gemensam egenskap

eller övertygelse som är så grundläggande för

identiteten eller samvetet att de inte får tvingas

avsvära sig den, eller då gruppen har en särskild

identitet i det berörda landet eftersom den

uppfattas som annorlunda av omgivningen. Beroende på

omständigheterna i ursprungslandet kan en särskild

samhällsgrupp omfatta en grupp grundad på en

gemensam egenskap, t.ex. sexuell läggning. Sexuell

läggning får inte tolkas så att det innefattar

handlingar som anses brottsliga enligt

medlemsstaternas nationella lagstiftning.

Könsrelaterade aspekter kan beaktas, utan att dessa

i sig ger upphov till en presumtion för artikelns

tillämplighet.

Utredningen om förföljelse på grund av kön eller

sexuell läggning, som även tagit hänsyn till rådets

direktiv i dessa delar, föreslår i sitt betänkande

Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse (SOU

2004:31) att förföljelse på grund av kön eller

sexuell läggning inryms i flyktingbegreppet och att

den s.k. könsbestämmelsen i 3 kap. 3 § första

stycket 3 UtlL utgår. Enligt utredningen ger

utlänningslagens flyktingdefinition enligt dess

nuvarande formulering utrymme för en tolkning som

inrymmer könsrelaterad förföljelse. Övervägande skäl

talar emellertid enligt utredningen för att det

direkt av lagtexten skall framgå att det vid

prövningen av en asylansökan skall beaktas att

förföljelse som har sin grund i en utlännings kön

eller sexuella läggning kan ligga till grund för

flyktingskap. Det bör enligt utredningen överlämnas

åt de rättstilllämpande myndigheterna att utveckla

de närmare förutsättningarna för tolkningen och det

kommer även framgent att finnas behov av att ge

uppehållstillstånd av humanitära skäl åt dem som

riskerar könsrelaterad förföljelse och som av olika

orsaker inte uppfyller kriterierna för flyktingskap.

Utskottet kan konstatera att det finns en bred

uppslutning bakom kravet att flyktingbegreppet bör

vidgas till att omfatta även personer som riskerar

förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.

Utskottet ser också positivt på att man inom EU nu

enats om skyddsgrundsdirektivet som anger den

minimistandard som staterna skall iaktta.

Utredningen om förföljelse på grund av kön eller

sexuell läggning har lagt fram förslag om att

personer som känner välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning

skall kunna betraktas som flyktingar enligt 1951 års

Genèvekonvention. Utredningens betänkande har

remissbehandlats och en proposition är aviserad till

maj 2005. Utskottet anser att förslagen bör avvaktas

och avstyrker därför motionerna Sf13 yrkande 5, Sf15

yrkande 5, Sf266 yrkande 19, Sf277 yrkande 2, Sf278

yrkande 1, Sf318 yrkande 1, Sf351 yrkandena 10 och

11, Sf390, L295 yrkandena 22 och 27-29, So604

yrkande 14, U257 yrkande 5 och U308 yrkande 16.

Flyktingar och övriga skyddsbehövande har rätt till

uppehållstillstånd i Sverige. I samband med

prövningen av en asylansökan skall den beslutande

myndigheten ta hänsyn till eventuella

verkställighetshinder. Framkommer det att beslutet

inte kommer att kunna verkställas bör ett beslut om

avlägsnande inte fattas. Uppstår eller framkommer

hinder mot verkställighet först efter ett

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning

finns dessutom regler om hinder mot verkställighet i

8 kap. utlänningslagen. Enligt 1 § får en avvisning

eller en utvisning aldrig verkställas till ett land

om det finns skälig anledning att tro att

utlänningen där skulle vara i fara att straffas med

döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för

tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning. Inte heller får

avvisningen eller utvisningen verkställas till ett

land där personen inte är skyddad mot att sändas

vidare till ett land där han eller hon skulle vara i

sådan fara (principen om non-refoulement).

Frågor som rör internationellt skydd och

definition av begreppet flykting har de senaste åren

diskuterats i olika forum internationellt och inom

EU. UNHCR har sett över flyktingbegreppet enligt

Genèvekonventionen och hållit globala konsultationer

med konventionsländerna. Inom EU har i april förra

året beslut tagits om det s.k.

skyddsgrundsdirektivet. Direktivets huvudsakliga

syfte är att garantera att medlemsstaterna tillämpar

gemensamma kriterier för att fastställa vilka

tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som

behöver internationellt skydd samt att garantera att

en miniminivå av förmåner är tillgänglig för dessa

personer i samtliga medlemsstater. En särskild

utredare har utsetts för att ta ställning till

direktivets genomförande i Sverige. Utredaren skall

även redovisa hur andelen personer som beviljas

flyktingstatus eller status som skyddsbehövande i

övrigt i Sverige förhåller sig till motsvarande

andel i vissa utvalda länder och analysera vad

eventuella skillnader beror på.

Sverige liksom övriga medlemsstater i EU är bundna

av folkrättsliga förpliktelser inom såväl

internationell flyktingrätt som mänskliga

rättigheter i övrigt. Detta innebär att

flyktingrättens olika delar, t.ex. att en

asylsökande inte får avvisas eller utvisas till ett

land där sökandens liv eller frihet hotas på grund

av hans eller hennes ras, religion, nationalitet,

tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk

åskådning, alltid skall tillämpas. Detta gäller

givetvis även i förhållande till Dublinförordningen.

Förordningen, som bygger på principen om första

asylland, syftar till att bl.a. garantera de

asylsökande tillgång i praktiken till ett förfarande

för att avgöra flyktingstatus men också att

förebygga missbruk av asylförfarandet. Av

förordningen framgår att medlemsstaterna i varje

enskilt fall skall göra en individuell bedömning av

om det föreligger omständigheter som gör att en

asylansökan skall prövas av ett annat land än det

som huvudregeln anger.

Utskottet har tidigare, vid behandlingen av

motioner om bl.a. Dublinförordningen och

avvisningsbeslut vid risk för tortyr, konstaterat

att svensk lag till fullo överensstämmer med

Europakonventionen och med FN:s tortyrkonvention och

därvid uttalat att utskottet utgår från att

regeringen även fortsättningsvis noggrant granskar

de fall där kritik har uttalats mot Sverige.

Utskottet pekade på att det i Dublinförordningen

anges att en medlemsstat dels alltid får pröva en

asylansökan som lämnats in av en

tredjelandsmedborgare, dels får sammanföra

familjemedlemmar och andra släktingar i

beroendeställning av humanitära skäl. Utskottet

anförde också att man genom förordningen har skapat

en, i förhållande till Dublinkonventionen,

effektivare och snabbare procedur där bl.a. barns

ställning stärks, liksom rätten för familjemedlemmar

att få sina asylansökningar prövade av en och samma

medlemsstat (bet. 2003/04:SfU12). Utskottet

vidhåller denna inställning. Utskottet kan nu även

konstatera att gemensamma miniminormer genom

skyddsgrundsdirektivet kommer att gälla inom EU för

fastställande av vilka personer som söker

internationellt skydd som skall anses uppfylla

villkoren för flyktingstatus och vilka som skall

anses berättigade till subsidiärt skydd.

Utskottet har i yttrande 1997/98:SfU4y till

utrikesutskottet över proposition 1997/98:58

Amsterdamfördraget beträffande det s.k.

asylprotokollet eller Aznarprotokollet framhållit

att Sverige alltid i internationella sammanhang lagt

stor vikt vid att verka för en solidarisk

ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars

rättsliga skydd. Utskottet kunde inte godta någon

som helst inskränkning av Genèvekonventionen och

dess tilläggsprotokoll och andra internationella

åtaganden avseende asyl. Utskottet delade också

regeringens uppfattning att protokollet inte

inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt

flyktingkonventionen. Utskottet vidhåller denna

uppfattning.

När det gäller listor över säkra länder vill

utskottet understryka att inget land kan frångå

skyldigheten enligt Genèvekonventionen att varje

person har rätt till en individuell prövning av sina

asylskäl.

Rådet för rättsliga och inrikes frågor enades vid

sitt möte den 19 november 2004 om en allmän

riktlinje i fråga om det ändrade förslaget till

rådets direktiv om miniminormer för att bevilja

eller återkalla flyktingstatus KOM(2002) 326, det

s.k. asylprocedurdirektivet. Direktivets syfte är

att föreskriva likvärdiga förfaranden för beviljande

och återkallande av flyktingstatus i EU-staterna.

Bland annat regleras rätten till rättshjälp och till

en personlig intervju. Förslaget innehåller

bestämmelser om att tolkning och översättning skall

ske som huvudregel, att varje vuxen asylsökande

skall få ett personligt beslut och att avslag skall

motiveras. En särskild bestämmelse behandlar

handläggningen av ansökningar från ensamkommande

barn. Vidare finns bestämmelser om rätten till

överklagande och handläggning av ansökningar för

personer som kommer från ett säkert tredje land

respektive från s.k. säkra ursprungsländer.

Medlemsstaterna ges enligt förslaget en möjlighet

att använda sig av principen om säkert tredjeland

vid prövningen av asylansökningar. Fastställandet av

om ett land skall anses som ett säkert tredjeland

skall i sådana fall ske enligt vissa principer

angivna i bilaga till direktivet. Väsentligt är

kravet på att landet måste betraktas som ett säkert

tredjeland för den enskilde asylsökanden. En

politisk överenskommelse om direktivet nåddes 29

april 2004. Då rådet inte kunde enas om en gemensam

förteckning över säkra ursprungsländer beslutades

att skjuta upp upprättandet av en sådan förteckning

till efter antagandet. I november 2004 överlämnades

förslaget till Europaparlamentet för förnyat samråd,

vilket krävs för antagande.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf12 yrkandena 6 och 9, Sf13 yrkande 1, Sf15 yrkande

10, Sf266 yrkande 3, Sf277 yrkande 13, Sf351

yrkandena 4, 6 och 7 samt Sf400 yrkandena 10-14.

När det gäller frågan om möjligheten för en person

att välja vilket land han eller hon vill söka skydd

i kan utskottet konstatera att principen om första

asylland fortsatt bör gälla som utgångspunkt för

prövningen av en asylansökan. Utskottet avstyrker

motionerna Sf266 yrkande 10 och Sf400 yrkande 2.

Vad gäller motionsyrkanden om avvisningar eller

utvisningar till vissa länder förutsätter utskottet

att en bedömning av skyddsbehovet alltid sker

individuellt vid prövningen av

uppehållstillståndsfrågor, varvid omständigheterna i

det enskilda fallet och situationen i hemlandet

beaktas. Motionerna Sf13 yrkande 6 och Sf258 om

kristna konvertiter från Iran samt motion Sf322

yrkandena 1-3 om asylsökande romer avstyrks.

Uppehållstillstånd av humanitära skäl

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om humanitära

skäl. Jämför reservationerna 38 (fp, kd, c)

och 39 (m).

Gällande ordning

Enligt 2 kap. 4 § 5 UtlL får uppehållstillstånd ges

till en utlänning som av humanitära skäl bör få

bosätta sig i Sverige.

Motioner

I motion Sf206 av Sten Tolgfors (m) begärs att

regeringen utreder lämpligheten i att reglerna om

politiskt humanitära skäl (3 kap. 3 § UtlL) förs

över till övriga skyddsgrunder i 2 kap. UtlL.

I motion Sf208 av Sten Tolgfors (m) yrkande 4

begärs ett tillkännagivande om att det för barn

skall kunna ställas något lägre krav än för vuxna

vid bedömning av humanitära skäl.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf277

yrkande 3 ett tillkännagivande om att vid bedömning

av humanitära skäl skall förutom klara medicinska

vårdbehov även vistelsetid samt integration tas i

beaktande. I motionen anförs att

Utlänningslagskommitténs förslag riskerar att leda

till en skärpning genom krav på synnerligen ömmande

omständigheter.

I motion Sf304 av Gunnar Nordmark (fp) begärs ett

tillkännagivande om en utvidgad bedömning när det

gäller grund för uppehållstillstånd av humanitära

skäl.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf351 yrkande 12

ett tillkännagivande om att förtydliga begreppet

humanitära skäl i utlänningslagen.

Utlänningslagskommitténs förslag riskerar enligt

motionärerna att leda till en än mer restriktiv

tillämpning än i dag. Motionärerna anser att det

endast skall krävas särskilt ömmande och inte

synnerligen ömmande omständigheter. Vidare bör

risken för självmord ges större tyngd och inte

behöva kopplas till en allvarlig psykisk sjukdom.

Utskottets ställningstagande

Möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av

humanitära skäl fanns redan före 1989 års

utlänningslag. I förarbetena till 1989 års

utlänningslag anges i fråga om vilka personer som

kan omfattas bl.a. personer som på grund av sjukdom

eller andra personliga förhållanden inte bör nekas

uppehållstillstånd här eller personer som inte

omfattas av asylreglerna men där det ter sig

inhumant att tvinga personen att återvända på grund

av förhållandena i det andra landet, t.ex. ett

pågående krig. I utskottets betänkande 1996/97:SfU5

Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv angavs

att något förslag till ändrad lagstiftning vad avser

uppehållstillstånd av humanitära skäl inte lagts

fram i proposition 1996/97:25 och att humanitära

skäl enligt propositionen i fortsättningen, främst

genom de nya skyddsregler som föreslås för andra

skyddsbehövande än flyktingar, kommer att avse dem

som har renodlat humanitära skäl. Utskottet angav

vidare att det i ett vägledande regeringsavgörande

anges att behovet av vård skall avse en livshotande

sjukdom för vilken vård inte kan beredas i hemlandet

eller ett handikapp av synnerligen allvarlig art. I

samband med att portalparagrafen om barnets bästa

infördes 1997 betonade regeringen att de humanitära

skälen bör kunna vara av något mindre allvar och

tyngd när ett barn berörs. Bland annat lång

vistelsetid i Sverige, barnens anknytning hit och

föräldrarnas hälsa bör vägas in. Enligt ett

regeringsavgörande kan även släktskap i kombination

med skäl av humanitär art motivera ett

uppehållstillstånd.

Lagrådet uttalade i sitt yttrande över regeringens

lagrådsremiss om en ny instans- och processordning i

utlänningsärenden hösten 2002 bl.a. att utformningen

av bestämmelsen om humanitära skäl överlåter till

den beslutande myndigheten/domstolen att avgöra vad

som skall anses vara tillräckliga humanitära skäl.

Lagrådet hade därför principiella invändningar mot

att lagförslaget även bemyndigade regeringen att

meddela föreskrifter om bl.a. uppehållstillstånd av

humanitära skäl. Lagrådet, som anförde att de

ytterligare kriterier som skall gälla måste framgå

av lagen, ansåg att detta borde övervägas i det

fortsatta lagstiftningsarbetet.

En parlamentariskt sammansatt kommitté för översyn

av utlänningslagstiftningen har haft i uppdrag att

göra en genomgång av utlänningslagens materiella

bestämmelser och anpassa dessa till ett nytt system

där överprövningen sker i domstol. Kommittén

föreslår i sitt betänkande Utlänningslagstiftningen

i ett domstolsperspektiv (SOU 2004:74) ändringar i

utlänningslagen avseende bl.a. bestämmelser om

uppehållstillstånd av humanitära skäl. Enligt

kommittén bör en generell grund införas som innebär

att uppehållstillstånd får beviljas om det vid en

samlad bedömning av sökandens situation föreligger

sådana synnerligen ömmande omständigheter att

sökanden bör få stanna i Sverige. Vidare bör vissa

typsituationer när uppehållstillstånd får beviljas

av humanitära skäl - vilka överensstämmer med lagens

förarbeten och gällande praxis - regleras i

lagtexten: sjukdom och vårdbehov, anknytning till

Sverige som uppstått i väntan på den slutliga

prövningen av ärendet samt bestående

verkställighetshinder.

I budgetpropositionen för 2005 anges att en ny

instans- och processordning i utlänningsärenden

skall införas den 1 januari 2006. Utskottet har

erfarit att den lagrådsremiss som regeringen avser

att besluta om kommer att utgå från bl.a. de förslag

som Kommittén för översyn av

utlänningslagstiftningen har lagt fram. En

proposition är aviserad till maj 2005.

Den kommande propositionen om en ny instans- och

processordning bör enligt utskottets mening

avvaktas, och något tillkännagivande med anledning

av motionerna bör inte göras. Motionerna Sf206,

Sf277 yrkande 3, Sf304 och Sf351 yrkande 12

avstyrks.

Också motion Sf208 yrkande 4, som hänvisar till

att Kommittén för översyn av

utlänningslagstiftningen har föreslagit en s.k.

barnavdelning för att tydliggöra barnperspektivet i

utlänningslagen, bör enligt utskottets mening

avstyrkas mot bakgrund av den kommande propositionen

om en ny instans- och processordning.

Uppehållstillstånd vid människohandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om permanent

uppehållstillstånd vid människohandel och om

att offer för människohandel inte skall kunna

ställas till svars för brottet illegal

inresa. Jämför reservationerna 40 (kd, v), 41

(m), 42 (fp, c), 43 (mp) och 44 (kd).

Gällande ordning

Sedan den 1 oktober 2004 kan enligt 2 kap. 4 a §

UtlL en förundersökningsledare ansöka om ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska

målsägande och vittnen, t.ex. offer för

människohandel, om det behövs för att en

förundersökning eller huvudförhandling i brottmål

skall kunna genomföras. Under den tid dessa personer

vistas här har de tillgång till hälso- och sjukvård

och socialt bistånd. Barn och ungdom erbjuds

möjlighet att delta i utbildning, förskoleverksamhet

och skolbarnsomsorg.

Av 5 c § samma kapitel framgår att hinder inte

föreligger för att pröva en ansökan om

uppehållstillstånd som gjorts av utlänning som redan

beviljats uppehållstillstånd enligt 4 a §.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att det inom Europarådet pågår

förhandlingar om en konvention mot människohandel

som bl.a. innehåller bestämmelser om att

tidsbegränsade uppehållstillstånd skall kunna ges

till offer för människohandel. Frågan om eventuella

lagändringar i samband med Sveriges tillträde till

konventionen kommer att beredas inom

Regeringskansliet.

Regeringens strategi för bekämpning av

människohandel genom Sveriges internationella

utvecklingssamarbete, Fattigdom och människohandel

(2003), redogör för det komplexa och

gränsöverskridande problem människohandel är.

Människohandeln har växt på flera håll i världen och

måste bekämpas genom många olika åtgärder, inom

flera politikområden och samhällssektorer och såväl

nationellt som internationellt.

Den 28 april 2004 antogs rådets direktiv

2004/81/EG om uppehållstillstånd till

tredjelandsmedborgare som har fallit offer för

människohandel eller som har fått hjälp till olaglig

invandring och vilka samarbetar med de behöriga

myndigheterna. Direktivet innebär bl.a. att offer

för människohandel som samarbetar med myndigheterna

kan beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd.

Villkoren för uppehållstillståndet skall vara sådana

att de uppmuntrar offren att samarbeta med

myndigheterna. Tanken är att ett offer som bryter

förbindelserna med de misstänkta gärningsmännen

skall ges en betänketid för att kunna avgöra

huruvida han eller hon vill samarbeta med polis och

åklagare. Under betänketiden skall offret få det

bistånd i form av t.ex. bostad, akut hälso- och

sjukvård och psykisk vård samt juridisk och språklig

hjälp som behövs för att kunna fatta beslut om

eventuellt samarbete. Direktivet påverkar inte

medlemsstaternas rätt att utfärda uppehållstillstånd

på humanitära eller andra grunder. Direktivet skall

vara genomfört i svensk rätt senast den 6 augusti

2006. Frågan om genomförandet bereds inom

Regeringskansliet.

Motioner

Sten Tolgfors (m) begär i motion Ju294 yrkande 1 ett

tillkännagivande om möjligheten till

uppehållstillstånd av humanitära skäl för offer för

trafficking och människohandel.

I motion Sf321 av Ulrika Karlsson (m) yrkandena 1

och 3 begärs tillkännagivanden om att öppna upp

möjligheten till permanent uppehållstillstånd för

traffickingoffer och om internationellt

informationsutbyte vid trafficking.

I motionerna Sf15 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande

8, Sf277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 och

Ju485 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2 begärs

tillkännagivanden om att offer för människohandel i

normalfallet skall beviljas permanenta

uppehållstillstånd av humanitära skäl. I motion

Ju485 yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om att

införa riktade jämställdhetsinsatser för att stoppa

sexhandeln.

I motionerna Ju480 av Peter Althin m.fl. (kd)

yrkande 3 och U306 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 4

begärs tillkännagivanden om att offer för

människohandel för sexuella ändamål skall ges

möjlighet att söka och beviljas permanent

uppehållstillstånd, om de inte kan garanteras skydd

vid hemkomsten.

I motion Sf12 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande

7 begärs ett tillkännagivande om att offer för

människosmuggling eller människohandel som hjälper

de svenska myndigheterna att gripa förövarna skall

få rätt till permanent uppehållstillstånd.

I motion Sf265 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att barn

som utsatts för människohandel i Sverige skall ges

permanent uppehållstillstånd.

Johan Linander m.fl. (c) begär i motion Ju489

yrkande 25 ett tillkännagivande om att ge

uppehållstillstånd till personer som har utsatts för

människohandel.

Gustav Fridolin m.fl. (mp) begär i motion Ju351

yrkande 2 ett tillkännagivande om rätten för de för

människohandel utsatta kvinnorna att få stanna i

Sverige samt deras behov av stöd och hjälp här och i

sina hemländer.

Ett tillkännagivande om att barn som fyllt 15 men

inte 18 år och som varit offer för människohandel

inte skall kunna ställas till svars för illegal

inresa och vistelse i Sverige begärs i motion Ju480

av Peter Althin m.fl. (kd) yrkande 5.

Utskottets ställningstagande

Både inom EU och Europarådet har frågan om

uppehållstillstånd för offer för människohandel

varit föremål för behandling.

Inom Europarådet pågår för närvarande

förhandlingar om en konvention mot människohandel

som bl.a. innehåller bestämmelser om att

tidsbegränsade uppehållstillstånd skall kunna ges

till offer för människohandel.

Den 28 april 2004 antogs rådets direktiv

2004/81/EG om uppehållstillstånd till

tredjelandsmedborgare som har fallit offer för

människohandel eller som har fått hjälp till olaglig

invandring och vilka samarbetar med de behöriga

myndigheterna. Direktivet innebär bl.a. att offer

för människohandel som samarbetar med myndigheterna

skall kunna beviljas tidsbegränsade

uppehållstillstånd.

Utskottet noterar att det inom ramen för

Östersjösamarbetet under 2004 har antagits en

handlingsplan för att hjälpa ensamkommande barn och

motverka människohandel med barn. Östersjöstaterna

samt Ukraina, Vitryssland och Moldavien har s.k.

kontaktpunkter vid respektive lands ansvariga

departement. Kontaktpunkterna skall bistå sociala

myndigheter och tjänstemän vid polis och

migrationsmyndigheter med motsvarande kontakter i

andra länder i syfte att trygga förhållandena för

barnen såväl i värdlandet som i ursprungslandet och

förebygga fortsatt människohandel.

Från den 1 oktober finns det möjlighet att efter

ansökan av en förundersökningsledare ge

tidsbegränsade uppehållstillstånd för utländska

målsägande och vittnen så att dessa s.k.

bevispersoner kan ges en laglig möjlighet att

tillfälligt stanna i Sverige för att genom

vittnesmål och annan bevisning bistå brottsutredande

personal att lagföra brott (prop. 2003/04:35, bet.

2003/04: SfU6, rskr. 2003/04:164). Motionsyrkanden

om permanent uppehållstillstånd för offer för

människohandel avstyrktes i betänkande 2003/04:SfU6.

Utskottet, som ansåg att det är viktigt att dessa

personer informeras av polis och åklagare om vilka

andra grunder för uppehållstillstånd som finns,

påpekade att det av lagtexten också framgår att den

som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i

dessa fall inte är förhindrad att själv ansöka om

uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder och

att en sådan ansökan kan prövas. Utskottet, som

hänvisade till Anhörigkommitténs betänkande

Människosmuggling och offer för människohandel (SOU

2002:69), konstaterade vidare att det med nuvarande

lagstiftning är möjligt för brottsoffer att vid

påtagligt ömmande omständigheter få permanent

uppehållstillstånd bl.a. av humanitära skäl.

Utskottet anförde också att det är angeläget att den

som i Sverige medverkat i en process rörande

allvarlig brottslighet, och som därvid på ett

substantiellt sätt bidragit till att någon lagförs

för exempelvis människosmuggling eller

människohandel, bör kunna ges ett permanent

uppehållstillstånd. Personen har i dessa situationer

i regel utsatts för stor fara och måste enligt

utskottets mening kunna beredas skydd härför.

Utskottet motsatte sig emellertid att enbart det

faktum att en utlänning varit utsatt för brott

automatiskt skall föranleda att ett permanent

uppehållstillstånd ges. När ansökan om tidsbegränsat

uppehållstillstånd i dessa fall avser ett barn ansåg

utskottet att en samlad bedömning skall göras och

hänsyn till barnets bästa vägas in i alla led.

Som angetts tidigare har en parlamentariskt

sammansatt kommitté för översyn av

utlänningslagstiftningen gått igenom

utlänningslagens materiella bestämmelser för att

anpassa dessa till ett nytt system där

överprövningen sker i domstol. Kommittén har

föreslagit ändringar i utlänningslagen avseende

bl.a. bestämmelser om uppehållstillstånd av

humanitära skäl. Beträffande skäl som kan beaktas

vid den samlade bedömningen har kommittén uttalat

att den som drabbats av människohandel bör kunna

beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl om

offret skulle riskera social utstötning vid ett

återsändande till hemlandet. Även då risk för

förföljelse eller social utstötning inte föreligger

kan dock enligt kommittén ett offer för

människohandel, i likhet med offer för tortyr, vara

så pass traumatiserat att hon eller han skulle kunna

beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl (SOU

2004:74).

Utskottet som vidhåller sitt tidigare

ställningstagande i betänkande 2003/04:SfU6 anser

att kommande förslag till ändringar i

utlänningslagen bör avvaktas och avstyrker därmed

motionerna Sf12 yrkande 7, Sf15 yrkande 8, Sf265

yrkande 9, Sf277 yrkande 5, Ju351 yrkande 2, Ju480

yrkande 3, Ju485 yrkandena 2 och 5, Ju489 yrkande 25

och U306 yrkande 4. Även motionerna Sf321 yrkandena

1 och 3 samt Ju294 yrkande 1, som får anses i

huvudsak tillgodosedda, avstyrks.

I motion Ju480 begärs ett tillkännagivande om att

barn som fyllt 15 men inte 18 år och som varit offer

för människohandel inte skall kunna ställas till

svars för illegal inresa och vistelse i Sverige. Ett

liknande yrkande avstyrks i justitieutskottets av

riksdagen godkända betänkande om människohandel med

hänvisning till att regler om bl.a.

åtalsunderlåtelse ger goda möjligheter att tillämpa

straffbestämmelsen på ett sätt som inte strider mot

intentionerna bakom Sveriges internationella

åtaganden (bet. 2003/04:JuU20, rskr. 2003/04:232).

Socialförsäkringsutskottet finner inte anledning att

göra en annan bedömning och avstyrker motion Ju480

yrkande 5.

Uppehållstillstånd efter viss tid m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

uppehållstillstånd efter viss tid. Jämför

reservationerna 45 (fp, c), 46 (m) och 47 (v,

mp) samt särskilt yttrande 1 (kd).

Motioner

I motion Sf277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

21 begärs ett tillkännagivande om att permanent

uppehållstillstånd skall ges till dels dem som

befinner sig i landet och inte har kunnat avvisas

inom två år efter lagakraftvunnet beslut, dels dem

som i över två år inte har fått något beslut

alternativt har haft tillfälliga uppehållstillstånd

på grund av läget i hemlandet. Uppehållstillstånd

skall dock enligt motionärerna inte ges när

allvarliga misstankar om brottslig verksamhet i

utlandet eller i Sverige förekommer.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf266 yrkande 20

förslag om sådan ändring av utlänningslagen att den

som väntat längre tid än 18 månader på ett

lagakraftägande avlägsnandebeslut automatiskt skall

beviljas permanent uppehållstillstånd om det inte

finns synnerliga skäl som talar däremot.

I motion Sf277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

22 begärs ett tillkännagivande om att som en unik

engångsåtgärd bevilja amnesti för dem som i nuläget

sedan lång tid har hållit sig gömda efter att ett

avvisningsbeslut har vunnit laga kraft. Sedan flera

år har krav på en amnesti för gömda flyktingar

ställts. Detta bör nu ske i samband med att en ny

asylprocess införs. Vid synnerliga skäl som

allvarlig brottslighet skall undantag göras.

Eventuella misstankar om kriminell verksamhet måste

uteslutas innan amnesti ges.

Gustav Fridolin och Annika Qarlsson (mp, c) begär i

motion Sf375 yrkande 1 ett tillkännagivande om en

amnesti för de flyktingar som vistats i landet 18

månader eller längre. I motionen anförs att de som

befinner sig i asylprocessen eller har varit 18

eller fler månader i landet under en begränsad tid

på ca 3 månader bör erbjudas permanent

uppehållstillstånd, oavsett om man är gömd eller ej.

Särskilt angeläget är att den nya processordningen

från den 1 januari 2006 får börja utan att tyngas av

alltför många gamla ärenden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare och senast i betänkande

2003/04:SfU12 behandlat motionsyrkanden om

uppehållstillstånd efter viss tid och då uttalat att

varje ansökan om uppehållstillstånd skall prövas

individuellt. Utskottet angav att det måste vara en

rättssäker process där samtliga omständigheter och

skäl för beslutet utreds. I begreppet rättssäker

lade då utskottet även frågan om tidsutdräkten och

påpekade att handläggningstiden självklart inte får

vara orimligt lång. Utskottet ansåg sig inte kunna

tillstyrka yrkanden om att ett uppehållstillstånd

skall ges enbart på den grund att en viss tid

förflutit. Utskottet ansåg sig inte heller kunna

tillstyrka en ordning där personer som fått avslag

på en asylansökan och som håller sig gömda för att

undgå verkställighet av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut enbart på den grunden beviljas

uppehållstillstånd. Utskottet anförde att prövningen

av en ansökan om uppehållstillstånd skall ske

individuellt i förhållande till gällande lag.

Utskottet, som vidhåller tidigare

ställningstaganden, noterar även att

migrationsministern i svar på interpellation

2004/05:244 den 20 januari i år har anfört

beträffande frågan om en amnesti kopplad till en

tidsgräns att ett sådant beslut kan få allvarliga

konsekvenser. Ministern anförde att det främst

handlar om trovärdigheten för asylrätten i Sverige.

Det är individens skyddsbehov som skall vara

avgörande för om uppehållstillstånd skall beviljas.

En amnesti skulle ytterligare förvärra problemet med

att många asylsökande saknar pass och andra ID-

handlingar. Den som kan och vill dölja sin identitet

skulle då belönas med ett uppehållstillstånd. Så

kallade engångsamnestier leder till förväntningar på

nästa amnesti, med fler människor som går under

jorden. I stället behövs det en tydlig, rättssäker

och effektiv asylprocess, en asylprocess med ett

tydligt slut, där man faktiskt verkställer fattade

beslut.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf266 yrkande 20, Sf277 yrkandena 21 och 22 samt

Sf375 yrkande 1.

Verkställighet av avvisnings- och

utvisningsbeslut

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

familjesplittring vid verkställighet och om

verkställighet där barn berörs. Jämför

reservationerna 48 (fp, kd, v, c, mp) och 49

(v).

Motioner

I motionerna Sf277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 7 och Sf319 av Anita Brodén m.fl. (fp)

yrkande 1 begärs tillkännagivanden om åtgärder för

att undvika att familjer splittras i samband med

förvarstagning och verkställighet av avvisning.

Såväl lagen som praxis måste enligt motionärerna

ändras. I motion Sf319 yrkande 2 krävs ändrade

attityder och rutiner för att på ett mänskligt sätt

hantera en avvisning där särskild hänsyn måste tas

till berörda barn.

I motion Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 4

begärs ett tillkännagivande om vikten av att ha ett

barnperspektiv vid utvisning och avvisning.

I motion Sf351 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 17

begärs ett tillkännagivande om att utvisnings- och

avvisningsbeslut som leder till familjesplittring

skall inhiberas, såvida synnerliga skäl ej

föreligger.

Alice Åström m.fl. (v) begär i motion Ju331 yrkande

8 ett tillkännagivande om att det, inom en rimlig

tidsram, skall göras en ordentlig genomlysning av

hur förändringarna med anledning av proposition

2003/04:113 Stärkt barnperspektiv i mål om utvisning

på grund av brott fallit ut.

Utskottets ställningstagande

I utlänningslagen regleras inte särskilt frågan om

hur verkställighet av ett avvisningsbeslut skall ske

men enligt den praxis som utlänningsmyndigheterna

följer skall familjer inte splittras vid en

avvisning. Utskottet kan konstatera att en avvägning

i det enskilda fallet alltid måste ske och utgår

från att myndigheterna beaktar utlänningslagens

bestämmelse om att barnets bästa särskilt skall

beaktas. Detta gäller självklart även då det är

fråga om verkställighet av ett avvisningsbeslut.

Utskottet noterar att i ett frågesvar under

riksmötet 2003/04 underströk justitieministern, med

anledning av en fråga om polisingripande vid

avvisning, att portalparagrafen i utlänningslagen om

barnets bästa alltid skall beaktas vid

verkställigheten. Gäller det barnfamiljer krävs

särskild kompetens och hänsyn och att

polismyndigheterna har satsat på utbildning och

information för att främja barnperspektivet i stort.

Vidare har Migrationsverket och Rikspolisstyrelsen

sett över samordningen mellan myndigheterna när det

gäller arbetet med att verkställa avvisnings- och

utvisningsbeslut. I en redovisning, som lämnades i

mars 2004, redogörs även för pågående och planerade

insatser med anledning av dels regeringsuppdrag,

dels förslag som lämnats i SOU 2003:25

Verkställighet vid oklar identitet m.m.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf277 yrkande 7, Sf319 yrkandena 1 och 2, Sf335

yrkande 4 och Sf351 yrkande 17.

När det gäller de regler som nyligen införts i

syfte att stärka barnperspektivet i mål om utvisning

på grund av brott noterar utskottet att det i

departementspromemorian Barnen i brottets skugga (Ds

2004:56) anges att det finns behov av ytterligare

åtgärder för barn till intagna. I den analys som

Kriminalvårdsstyrelsen i samråd med Socialstyrelsen

föreslås göra bör ingå en särskild redovisning

beträffande de barn som har en förälder som skall

eller riskerar att utvisas på grund av brott. Med

det anförda får motion Ju331 yrkande 8 anses i

huvudsak tillgodosedd och avstyrks.

Visering

Viseringsplikt och besöksvisum

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

viseringspliktiga länder och om praxis vid

besöksvisum. Jämför reservationerna 50 (fp,

kd, v, c) och 51 (fp, kd, v, c, mp).

Gällande ordning

Av 1 kap. 3 § UtlL framgår att en utlänning som

reser in i eller vistas i Sve-rige skall ha visering

om inte utlänningen är medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge. Regeringen får

föreskriva undantag från kravet på visering.

Undantagen finns angivna i 2 kap. 4 och 5 §§ UtlF

och omfattar bl.a. medborgare i EU-länderna.

I förordning EG nr 539/2001 regleras vilka länders

medborgare som behöver visering respektive vilka som

är undantagna från viseringskrav.

Enligt Schengenavtalet gäller i princip att ett

visum som är beviljat i en Schengenstat gäller för

besök i samtliga Schengenstater.

Enligt rådets beslut 2004/15/EG, som rör

representation, kan en Schengenstat utfärda

viseringar för en annan Schengenstat på samma ort

eller i samma land där den andra medlemsstatens egen

utlandsmyndighet är belägen.

Rådet beslutade den 8 juni 2004 om inrättande och

finansiering av ett gemensamt europeiskt system för

utbyte av viseringsinformation (VIS). Systemet

möjliggör utbyte av uppgifter om viseringar mellan

medlemsstaterna, genom att nationella myndigheter

kommer att kunna föra in och uppdatera

viseringsuppgifter och ha tillgång till dessa

uppgifter på elektronisk väg. Systemet beräknas

införas i början av år 2007.

Motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf284 yrkande

11 ett tillkännagivande om en enklare, snabbare och

mer generös viseringspolitik.

I motion Sf351 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 24

begärs ett tillkännagivande om rutiner och praxis

vid svenska ambassader avseende besöksvisum. Sverige

bör vara mycket generöst med att ge besöksvisum.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf266 yrkande 22

ett tillkännagivande om att regeringen bör utfärda

tydliga riktlinjer för Migrationsverkets

handläggning av ärenden som gäller besöksvisum för

att den skall genomsyras av en inställning som

grundas på icke-diskriminering.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf277

yrkande 16 ett tillkännagivande om att aktivt verka

för att korta listan av viseringspliktiga länder.

Också i motion Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande

21 begärs ett tillkännagivande om att regeringen i

EU bör verka för att korta ned listan över

visumpliktiga länder. Visumkrav får inte användas

för att stänga ute flyktingar och kortsluta

Genèvekonventionen.

Utskottets ställningstagande

Det övergripande målet för den svenska

viseringspolitiken är att skapa så stor frihet som

möjligt för personer att röra sig över gränserna.

Det är av största vikt att kontakter mellan

människor i olika länder underlättas, i fråga om

såväl släktkontakter som kommersiella och kulturella

förbindelser på olika plan. Önskemålet om fri

rörlighet måste dock ställas mot nödvändigheten av

att upprätthålla den reglerade invandringen.

Genom förordning EG nr 539/2001 om vilka länders

medborgare som behöver visering respektive vilka som

är undantagna från viseringskrav harmoniseras

viseringspolitiken fullt ut vad avser

landförteckningarna, vilket i sin tur innebär att

det inte längre finns några tredjeländer för vilka

medlemsstaterna ensidigt får bestämma om medborgarna

i dessa länder skall omfattas av viseringskrav eller

inte. Utskottet vill understryka vikten av att

Sverige inom EU fortsatt aktivt driver frågan om

viseringsfrihet för så många länder som möjligt.

Vid Europeiska rådets möte den 4-5 november 2004

enades medlemsstaterna om ett nytt flerårigt

arbetsprogram, Haagprogrammet. Beträffande

viseringspolitiken framhålls att de gemensamma

riktlinjerna bör utvecklas ytterligare samt att

viseringsinformationssystemet (VIS) snarast bör

genomföras och de gemensamma konsulära anvisningarna

ses över. Vidare uppmanas kommissionen att lägga

fram förslag om att inrätta gemensamma

ansökningskontor i syfte att uppnå synergieffekter.

Som angetts tidigare har en parlamentariskt

sammansatt kommitté gått igenom utlänningslagens

materiella bestämmelser för att anpassa dessa till

ett nytt system där överprövningen sker i domstol.

Den 22 juni 2004 överlämnade kommittén sitt

betänkande Utlänningslagstiftningen i ett

domstolsperspektiv (SOU 2004:74). Kommittén föreslår

att de grundläggande kriterierna för enhetlig

visering och nationell visering skall anges i

utlänningslagen. I den nya bestämmelsen bör föras in

dels vissa kriterier som framgår av

Schengenkonventionen, dels den bedömning av

sökandens återvändandeavsikt som i dag tillämpas i

praxis. De kriterier som hämtats från konventionen

innebär bl.a. att sökanden skall ha giltigt pass och

ekonomiska förutsättningar att klara vistelsen och

utresan. När det gäller återvändandeavsikten

föreslår kommittén beträffande enhetlig visering för

Schengenområdet att visering inte får beviljas om

det framstår som sannolikt att sökanden har en annan

avsikt med vistelsen än den uppgivna eller att

utlänningen inte kommer att lämna Sverige eller

Schengenområdet efter viseringstidens utgång.

Beträffande nationell visering föreslår kommittén

att bestämmelsen i utlänningsförordningen - om det

är nödvändigt av humanitära skäl, på grund av

Sveriges internationella förpliktelser eller om det

annars finns ett starkt nationellt intresse - förs

över i oförändrat skick till utlänningslagen.

Med det anförda och med hänsyn till att

beredningen av kommitténs förslag bör avvaktas anser

utskottet att riksdagen inte bör göra något

uttalande med anledning av motionerna Sf266

yrkandena 21 och 22, Sf277 yrkande 16, Sf284 yrkande

11 och Sf351 yrkande 24. Motionerna avstyrks.

Visum för asylsökande och asylansökan i

utlandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om visum för

asylsökande och asylansökan i utlandet.

Jämför reservationerna 52 (kd, c) och 53 (v,

mp).

Motioner

I motion Sf351 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om att Sverige inom EU

bör ta initiativ till att visumsystemet ses över

samt till en undersökning av hur ett nödvisum till

asylsökande skulle fungera.

Även Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion U306

yrkande 9 ett tillkännagivande om att skapa legala

vägar in i EU. Motionärerna anför att ett konkret

förslag för att möjliggöra detta är att införa ett

nödvisum.

I motion Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 23

begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör

tillsätta en utredning med uppgift att lägga fram

förslag om en procedur för utfärdande av asylvisum.

I motion Sf400 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

yrkandena 6-8 påtalas att visum i dag inte kan

beviljas för att söka uppehållstillstånd utan att

man måste vara i landet för att få söka asyl. I

motionen begärs tillkännagivanden om att regeringen

bör ta initiativ inom EU för att luckra upp

visumtvånget, att ett asylvisum bör införas och att

det bör vara möjligt att söka asyl genom ambassader

och konsulat.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare och senast i sitt betänkande

2003/04:SfU12 uttalat att viseringsinstrumentet inte

är avsett att ta till vara personers behov av skydd.

Utlänningslagens bestämmelser uppfyller enligt

utskottets uppfattning Genèvekonventionen i fråga om

skyldigheten att ge skydd till den som riskerar

förföljelse i hemlandet. Sverige tar också emot

personer i behov av skydd för vidarebosättning i

Sverige, genom den s.k. flyktingkvoten. Detta sker

efter samråd med UNHCR. Utskottet vidhåller denna

inställning.

Utskottet kan också konstatera att i det tidigare

nämnda Haagprogrammet poängteras den externa

dimensionen av asyl- och migrationspolitiken. EU:s

politik bör inriktas på att i en anda av delat

ansvar bistå tredjeländer i att förbättra sin

kapacitet att hantera migration och skydd av

flyktingar genom långsiktiga lösningar. Kommissionen

uppmanas att utarbeta regionala EU-skyddsprogram i

partnerskap med tredjeländer och i nära samråd med

UNHCR. Programmen skall i första hand inriktas på

kapacitetsbyggande och även innehålla ett EU-

gemensamt program för vidarebosättning för de

medlemsstater som vill delta.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf266 yrkande 23, Sf351 yrkande 3, Sf400 yrkandena

6-8 och U306 yrkande 9.

Asylprocessen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

en översyn av Migrationsverkets verksamhet

och organisation och om information till

asylsökande om situationen på arbets- och

bostadsmarknaden. Jämför reservation 54 (m,

fp, kd, c).

Skrivelsen

Enligt vad som anges i skrivelsen gav regeringen i

januari 2004 Migrationsverket i uppdrag att utveckla

sitt arbete inom ett antal områden. Det gäller

enhetligheten i beslutsfattandet, arbetssättet vid

asylutredningar, utredningar av barns asylskäl och

länderinformation. Migrationsverket har i en

delrapport den 14 september 2004 redovisat dittills

vidtagna åtgärder.

I skrivelsen anges också att regeringen förbereder

en omfattande reform för att få till stånd en

tydligare lagstiftning, en effektivare ordning på

utlänningsrättens område och, framför allt, en

stärkt rättssäkerhet vid prövningen av

utlänningsärenden. Regeringen avser att lämna en

proposition till riksdagen under våren 2005 med

förslag till en ny instans- och processordning i

utlännings- och medborgarskapsärenden som skall

träda i kraft den 1 januari 2006. En ny

utlänningslag skall träda i kraft vid samma

tidpunkt.

En särskild utredare har fått i uppdrag att i

samverkan med Domstolsverket förbereda och vidta

åtgärder för att den nya instans- och

processordningen skall kunna inrättas den 1 januari

2006 (dir. 2004:149). Utgångspunkten är, i avvaktan

på riksdagens kommande beslut, att Utlänningsnämnden

skall läggas ned och att överprövningen av

Migrationsverkets beslut i stället skall ske i

Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Skåne län

och Länsrätten i Göteborg samt att länsrätternas

beslut skall kunna överklagas till Kammarrätten i

Stockholm, som sista instans.

Motioner

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf11 ett

tillkännagivande om åtgärder beträffande de

synpunkter som framförs i Riksrevisionens rapport

Snabbare asylprövning (RiR 2004:24) samt Marie

Bengtssons rapport till socialförsäkringsutskottet

om Migrationsverkets resurser.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf15 yrkande

3 ett tillkännagivande om att hanteringen av

riksdagsbeslutet om en ny instans- och

processordning har varit helt oacceptabel och som

konsekvens av detta riskerar det nya asylsystemet

att få en mycket problematisk start med svåra

följder för både de asylsökande och rättsväsendet i

stort. I samma motion yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om behovet av en total översyn av

Migrationsverkets verksamhet och organisation samt

regeringens styrning av verket. Detta bör vara klart

före den 1 januari 2006. Rapporter från

Statskontoret, Marie Bengtsson och Riksrevisionen

visar på behovet av en sådan översyn.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf12

yrkande 1 ett tillkännagivande om att förbättra

mottagandet av asylsökande. Genom god psykologisk

expertis, auktoriserade och opartiska tolkar och

förbättrad länderkunskap hos handläggare kan en hög

kvalitet prägla både asylutredningar och beslut.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har så sent som i november förra året i

betänkande 2004/05:SfU2 behandlat ett flertal

motioner som tar sikte på asylprocessen, dvs. från

det att en person lämnar in en asylansökan till dess

att personen i fråga antingen får ett

uppehållstillstånd eller ett lagakraftvunnet

avvisnings- eller utvisningsbeslut. Utskottet tog

bl.a. upp frågor om handläggningstider,

länderkunskap och tolkar. Utskottet, som avstyrkte

samtliga motioner (s. 35 f.), finner inte anledning

att frångå tidigare ställningstaganden och avstyrker

därmed motion Sf12 yrkande 1.

I samma betänkande berördes även frågan om

bristande flexibilitet mellan Migrationsverkets

olika anslag och effekten på handläggningstiderna.

Utskottet hänvisade till en studie av

Migrationsverkets resurser i förhållande till

kostnaderna i asylmottagandet som

universitetslektorn Marie Bengtsson,

Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds

universitet, på uppdrag av utskottet gjorde under

2004. I studien anförs bl.a. att flexibiliteten

mellan Migrationsverkets olika anslag och

verksamheter är låg och att detta lett till ökad

ärendebelastning och långa väntetider i

mottagningssystemet. Enligt studien är det

visserligen möjligt att spara pengar på

asylmottagandet genom att anslå extra resurser till

asylprövningen, men besparingen uppkommer inte samma

år. Under en inledningsperiod krävs därför en

fördubbling av resurserna. Utskottet konstaterade

att även Statskontoret i rapporten Tydligare

styrning av Migrationsverket (2004:20) hade påtalat

att den nuvarande anslagskonstruktionen försvårar

verkets möjligheter att snabbt prioritera mellan och

inom olika verksamhetsområden, i synnerhet inom

asylärendena, och att Riksrevisionen i rapporten

Snabbare asylprövning (RiR 2004:24) hade granskat

regeringens och Migrationsverkets åtgärder bl.a. för

att minska de långa handläggningstiderna. Utskottet

ansåg att det finns starka skäl att överväga

möjligheterna till ett flexiblare utnyttjande av

anslagen på migrationspolitikens område med

beaktande av de krav som ställs på verksamheten.

Eftersom Statskontorets rapport då var föremål för

beredning i Regeringskansliet förutsatte att detta

skulle ske utan ett formligt tillkännagivande från

riksdagens sida.

De frågor som tagits upp bl.a. i Statskontorets

rapport har enligt utskottets mening därigenom

blivit uppmärksammade. Det saknas därför skäl för

riksdagen att i nuläget vidta någon åtgärd med

anledning därav. Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna Sf11 och Sf15 yrkande 7.

Frågan om en ny instans- och processordning har

utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen,

senast i betänkande 2004/05:SfU3 Prövning av

verkställighetshinder i utlänningsärenden.

Utskottet, som utförligt redovisade den

dittillsvarande beredningen av frågan (s. 4 f.),

konstaterade att en ny instans- och processordning

skall införas den 1 januari 2006 och att den

aviserade propositionen borde avvaktas. Som framgår

av regeringens skrivelse fortsätter

propositionsarbetet med sikte på att ny instans- och

processordning skall träda i kraft den 1 januari

2006. Utskottet anser liksom tidigare att den

aviserade propositionen bör avvaktas och avstyrker

därmed motion Sf15 yrkande 3.

Särskilt om barn i asylprocessen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

s.k. apatiska barn och om ensamkommande barn.

Jämför reservationerna 55 (fp, kd, v, c, mp),

56 (m), 57 (m, kd, c) och 58 (fp, kd, c) samt

särskilt yttrande 2 (fp).

Skrivelsen

I skrivelsen redovisas uppdraget för den nationella

samordnare som regeringen tillkallat och som skall

verka för att åtgärder vidtas när det gäller barn i

asylprocessen som uppvisar svåra stressreaktioner i

form av stark uppgivenhet (dir. 2004:115). Enligt

direktiven skall samordnaren bl.a. kartlägga och

analysera förekomsten av asylsökande barn med svåra

sådana stressreaktioner och tillsammans med andra

berörda aktörer utveckla metoder för att tidigt

upptäcka de asylsökande barn som riskerar att

utveckla svåra stressreaktioner. Vidare skall

samordnaren stimulera till en utveckling av

samarbetsformer mellan berörda aktörer, bl.a. för

att få till stånd en skyndsam prövning av dessa

familjers asylärenden. Samordnaren skall fortlöpande

informera regeringen om sitt arbete och kan därvid

lyfta fram eventuella förslag på ytterligare

åtgärder som bör vidtas inom asylprocessen.

Uppdraget skall redovisas i en slutrapport senast

den 31 december 2006.

När det gäller de ensamkommande barnen anges bl.a.

att under perioden den 1 januari - den 31 oktober

2004 hade sammanlagt 311 minderåriga utan

medföljande legal vårdnadshavare kommit till

Sverige. Sammanlagt fanns 359 ensamkommande barn i

Sverige den 31 oktober 2004, vilket kan jämföras med

454 ensamkommande barn vid samma tidpunkt året

innan. De flesta barnen kommer från Somalia men även

barn från Statsförbundet Serbien och Montenegro

utgör en stor grupp. Vanligen kommer barnen

tillsammans med syskon eller någon vuxen person,

ofta en släkting, men det förekommer också att

barnen kommer helt ensamma. Det är främst barn i

15-17-årsåldern (ca 73 %) som kommer till Sverige,

och drygt hälften av det totala antalet av

ensamkommande barn är pojkar.

I februari 2002 gav regeringen Migrationsverket

och Socialstyrelsen i uppdrag att förbättra

mottagandet av de ensamkommande barnen.

Myndigheterna redovisade i juni 2002 sina förslag

till förbättringar. En interdepartemental

arbetsgrupp inom Regeringskansliet ansvarar för den

fortsatta beredningen med syftet att förbättra

mottagandet för de ensamkommande barnen, bl.a. vad

gäller behovet av boende, omvårdnad och skydd, samt

fördelningen av ansvar mellan stat och kommun.

I delbetänkandet God man för ensamkommande

flyktingbarn (SOU 2003:51) föreslås åtgärder för att

stärka skyddet för de ensamkommande barnen. Det

föreslås bl.a. att en ny lag stiftas för god man för

ensamkommande barn. Betänkandet har remissbehandlats

och regeringen avser att lämna en proposition i

början av 2005.

Motioner

Apatiska barn

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 1

ett tillkännagivande om att i förebyggande syfte

fortsätta utreda varför asylsökande barn under

asylprocessen i Sverige utvecklar allvarliga

psykiska symtom. Regeringen har tillsatt en

nationell samordnare som skall lämna en rapport i

februari 2006. Enligt motionärerna kan de barn som

redan nu befinner sig i ett akut allvarligt

sjukdomstillstånd inte vänta. I samma motion yrkande

2 begärs ett tillkännagivande om att bevilja de barn

som befinner sig i ett livshotande tillstånd eller

där allvarliga men för barnets fortsatta liv kan

befaras, och deras familjer, permanent

uppehållstillstånd. I yrkande 3 begär motionärerna

ett tillkännagivande om att tillsätta en oberoende

läkarkommission/expertgrupp med uppgift att

medicinskt bedöma de depressivt devitaliserade

barnens tillstånd.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf13 yrkande 4

ett tillkännagivande om att de asylsökande barn som

är apatiska eller svårt traumatiserade inte skall

utvisas från Sverige.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf12

yrkande 5 ett tillkännagivande om åtgärder för att

motverka fenomenet apatiska barn. Motionärerna

föreslår bl.a. snabbutredning, tidigt insättande av

psykologisk expertis och kortare handläggningstider.

I motion Sf405 av Marina Pettersson (s) begärs ett

tillkännagivande om asylsökande barn och deras

livsförutsättningar i svensk asylpolitik. Motionären

anser att noggrannare analyser behövs av apatiska

barns livsförutsättningar kulturellt och socialt i

syfte att utreda hur lagstiftningen skall tillämpas

i bemötandet av de flyktingbarn som kommer till

Sverige.

Ensamkommande barn

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf13 yrkande 3

förslag till ändringar i mottagandet av

ensamkommande flyktingbarn. Motionärerna anser att

Migrationsverket endast skall ha ansvar för att

utreda barnens asylskäl.

Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion

2003/04:So12 yrkande 10 ett tillkännagivande om

ensamkommande asylsökande barn. Motionärerna

framhåller att samordningen mellan

flyktingmottagande och socialtjänst fungerar dåligt

på det lokala planet och att detta beror på

kommunernas alltmer ansträngda ekonomi samtidigt som

staten inte tar sin del av det ekonomiska ansvaret.

Övrigt om barn i asylprocessen

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf277

yrkande 4 ett tillkännagivande om en särskild

barnparagraf. Utlänningslagskommitténs förslag om

införandet av en barnparagraf i utlänningslagen bör

enligt motionärerna genomföras eftersom det kommer

att innebära att det blir lättare för barn att få

uppehållstillstånd på humanitära skäl.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf15 yrkande

4 ett tillkännagivande om att se över bestämmelserna

om barnets bästa så att barnkonventionen uppfylls

fullt ut även vad gäller asylsökande barn samt att

barnens ställning i asylprocessen stärks.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf265

yrkande 10 ett tillkännagivande om att Sverige måste

verka i EU för att ytterligare stärka barns

rättigheter i asylprocessen.

I motion Sf380 av Matilda Ernkrans och Louise

Malmström (s) begärs ett tillkännagivande om att

arbetet för att stärka asylsökande barns rättigheter

i Sverige och EU bör intensifieras och påskyndas.

Barns egna asylskäl utreds inte i tillräcklig

omfattning, och personal har sällan den utbildning

eller kompetens som behövs.

I motion Sf395 av Marina Pettersson (s) begärs ett

tillkännagivande om barn som vistas i Sverige utan

uppehållstillstånd. Motionären anser det viktigt att

det finns beredskap för hur myndigheter och andra

skall agera för att på bästa sätt bemöta personer

som vistas här utan uppehållstillstånd.

Utskottets ställningstagande

Apatiska barn

Utskottet behandlade så sent som i november 2004

motionsyrkanden om de apatiska barnen, dvs. barn som

utvecklat stressreaktioner i form av stark

uppgivenhet, se betänkande 2004/05:SfU2 (s. 44).

Utskottet konstaterade dels att kunskapen om

orsakerna till barnens tillstånd tycktes mycket

bristfällig, dels att frågan om asylprocessen

bidragit till att försämra barnens situation inte

säkert kunde besvaras. Utskottet ansåg att frågan om

de apatiska barnen var uppmärksammad bl.a. genom

tillsättandet av en nationell samordnare och att det

därför saknades anledning för riksdagen att då vidta

någon åtgärd. Utskottet avstyrkte därmed de motioner

som väckts i frågan.

I anslutning till beredningen av det nu aktuella

ärendet har utskottet inhämtat kompletterande

upplysningar om de apatiska barnen. Informationen

avsåg såväl Migrationsverkets och Utlänningsnämndens

handläggning som den medicinska bedömningen av

barnens sjukdomstillstånd och deras situation i

övrigt. Såvitt framkom rör det sig om mellan 100 och

130 barn med varierande grad av funktionsbortfall av

totalt ca 10 000 barn som befinner sig i

asylprocessen. Det rör sig enbart om barn som har

kommit till Sverige med sina familjer. De s.k.

ensamkommande barnen har däremot inte utvecklat

detta sjukdomstillstånd. Ärenden rörande apatiska

barn behandlas med förtur både i Migrationsverket

och i Utlänningsnämnden. Utlänningsnämnden gjorde i

januari 2005 en genomgång av 30 ärenden varvid det

framkom att barnen var mellan 3 och 17 år och att 14

av dem hade insjuknat efter Migrationsverkets beslut

om avslag på asylansökan. I de fall

uppehållstillstånd har beviljats har det handlat om

en mycket allvarlig eller livshotande sjukdom som

krävt sondmatning i kombination med att barnet

vistats lång tid i Sverige. Vid utfrågningen framkom

också att det i princip saknas forskning på området

och att man fortfarande har mycket lite kunskap om

orsakerna till att vissa barn drabbas av detta

tillstånd. Det man känner till är att de första

fallen i Sverige uppträdde 2002 och att antalet fall

därefter ökat kraftigt samt att barnen kommer från

ett begränsat antal länder. Inom läkarkåren är man

inte ense om hur asylprocessen inverkar på

uppkomsten respektive utvecklingen av

sjukdomstillståndet och tillfrisknandet. Däremot

tycks man vara ense om att ett beviljat

uppehållstillstånd kan förbättra möjligheterna till

tillfrisknande. Inom ramen för den nationella

samordnarens arbete pågår för närvarande en

kartläggning av antalet barn, deras bakgrund och

familjeförhållanden m.m. I kartläggningen ingår även

att undersöka om sjukdomstillståndet förekommer i

andra länder än i Sverige. I ett nästa steg skall en

kvalitativ studie göras av bl.a. barnens fysiska och

psykiska sjukdomshistoria i hemlandet.

Utskottet känner en stark oro för de apatiska

barnen som utan tvivel befinner sig i en mycket svår

situation. Det är dessutom så att vissa av dem

befinner sig i ett livshotande tillstånd, som kräver

omfattande vård och stöd. Det är djupt

otillfredsställande om asylprocessen gör att barn

mår dåligt. Huruvida asylprocessen har bidragit till

att just dessa barn blivit sjuka eller försämrade är

med nuvarande kunskap inte möjligt att besvara. I

det sammanhanget är det viktigt att framhålla att

inte bara dessa barn utan barn överhuvudtaget som

befinner sig i asylprocessen måste uppmärksammas med

avseende på psykisk och fysisk ohälsa.

Utskottet har ovan redovisat förutsättningarna för

att enligt 2 kap. 4 § UtlL få uppehållstillstånd av

humanitära skäl. Som framgår därav fanns möjligheten

att få uppehållstillstånd på grund av humanitära

skäl redan före 1989 års utlänningslag.

Uppehållstillstånd kunde undantagsvis ges åt

utlänningar med mycket starka humanitära skäl för

att få stanna i landet. I förarbetena till 1989 års

utlänningslag angavs i fråga om vilka personer som

kan omfattas bl.a. personer som på grund av sjukdom

eller andra personliga förhållanden inte bör nekas

uppehållstillstånd här. Av utskottets betänkande

1996/97:SfU5 Svensk migrationspolitik i globalt

perspektiv framgår (s. 54) att något förslag till

ändrad lagstiftning vad avser uppehållstillstånd av

humanitära skäl inte lagts fram i proposition

1996/97:25. I samband med att portalparagrafen om

barnets bästa infördes 1997 betonade regeringen

(prop. 1996/97:25 s. 249) att de humanitära skälen

bör kunna vara av något mindre allvar och tyngd när

ett barn berörs.

Kommittén för översyn av utlänningslagstiftningen

har i betänkande SOU 2004:74 redovisat

omständigheter som beaktas vid bedömningen av

humanitära skäl. Av betänkandet framgår (s. 138 f.)

att en sammantagen bedömning skall göras av hela den

sökandes situation och att det oftast görs en

sammanvägning av flera olika faktorer vid

bedömningen av om det finns humanitära skäl av

tillräcklig styrka för att bevilja

uppehållstillstånd. Det innebär att, om t.ex.

sjukdom eller vårdbehov inte i sig bedöms vara skäl

nog för uppehållstillstånd och inte heller

anpassning till det svenska samhället i sig är skäl

nog, kan dessa två faktorer sammantaget anses vara

humanitära skäl av sådan styrka att

uppehållstillstånd bör beviljas. De omständigheter

som speciellt brukar utgöra bedömningsgrunder för

humanitära skäl i praxis kan enligt kommittén sägas

vara sjukdom, suicidrisk och vårdbehov, barns

utsatthet, anpassning till Sverige, svåra

förhållanden i hemlandet, humanitära skäl som gäller

anhörig i Sverige, verkställighetssvårigheter,

politisk-humanitära skäl och anhöriga i Sverige i

förening med svår humanitär situation i hemlandet.

När det gäller praxis vid bedömning av humanitära

skäl hos barn framhåller kommittén att vid

tillämpningen av utlänningslagen skall särskilt

beaktas vad hänsynen till barns hälsa och utveckling

samt barns bästa i övrigt kräver och att de

humanitära skälen då kan vara av något mindre allvar

och tyngd för att uppehållstillstånd skall beviljas

än vad som skulle ha varit fallet för en vuxen

person. I fråga om vårdbehov eller sjukdom anför

kommittén att regeringen och Utlänningsnämnden bl.a.

prövat ansökningar som gäller blödarsjuka barn, barn

som led av diabetes, av barnreumatisk sjukdom, av

stressymtom, av grav hörselnedsättning och cp-skada,

av allvarligt hjärtfel och av hjärntumör. I de fall

barnen inte skulle ha kunnat beredas tillräcklig

vård eller behandling i hemlandet och sjukdomen

därför skulle kunna bli livshotande eller om barnen

därför skulle kunna drabbas av livslångt handikapp

har uppehållstillstånd beviljats. Även i fall där

ett barns handikapp inte har ansetts vara av

synnerligen allvarlig art har uppehållstillstånd

beviljats med hänvisning till att det fanns

speciella omständigheter som gjorde att ett

återvändande till hemlandet skulle påverka barnets

utveckling på ett livsavgörande sätt samt till att

en mer generös bedömning kunde göras i fråga om

barn. Om en enstaka operation har bedömts som

tillräcklig för att bota eller lindra en sjukdom har

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats.

Vad nu sagts visar enligt utskottets mening att

utlänningslagen ger utrymme för att under vissa

förutsättningar bevilja uppehållstillstånd av

humanitära skäl när ett barn lider av en allvarlig

sjukdom. Det är då inte bara sjukdomstillståndet i

sig som prövas utan det görs en samlad bedömning där

t.ex. lång vistelsetid i Sverige och barnets

anknytning hit även vägs in. Som nämnts behöver de

humanitära skälen inte väga lika tungt i fråga om

barn som när det gäller en vuxen person. Utskottet

förutsätter att myndigheterna tillämpar bestämmelsen

om uppehållstillstånd av humanitära skäl på avsett

sätt. Om rättsläget är oklart har de dessutom

möjlighet att jämlikt 7 kap. 11 § UtlL överlämna

ärendet till regeringen för vägledande beslut.

Mot bakgrund av de speciella och varierande

omständigheter som i olika ärenden kan få betydelse

vid en prövning av om humanitära skäl föreligger kan

utskottet inte ställa sig bakom en ordning som

innebär att uppehållstillstånd beviljas utan

individuell prövning. Enligt utskottets mening är

det en grundläggande förutsättning för att bevilja

uppehållstillstånd av humanitära eller andra skäl

att frågan prövas individuellt i varje enskilt fall.

Det är endast vid en sådan prövning som det är

möjligt att göra en samlad bedömning där sjukdom hos

barnet kanske endast är en av flera omständigheter

och att sjukdomen kanske i sig inte är skäl nog för

att få uppehållstillstånd. Enligt utskottets mening

är detta ett sätt att garantera att rättssäkerheten

i asylprocessen upprätthålls. Om annat än de

individuella skälen tillåts avgöra om

uppehållstillstånd skall beviljas eller inte kommer

asylprocessen att styras av inte förutsägbara

faktorer eller omständigheter. En sådan ordning är

inte önskvärd. Ett automatiskt uppehållstillstånd

till barn som utvecklat stressreaktioner i form av

stark uppgivenhet av en viss svårighetsgrad är

heller inte tänkbart av det skälet att det är

omöjligt att förutse den risk som ett sådant beslut

kan innebära för att barn framöver kan komma att

utnyttjas av människosmugglare eller andra

hänsynslösa personer i deras omgivning i syfte att

förbättra egna eller andras möjligheter att få ett

uppehållstillstånd. Utskottet är inte berett att

utsätta andra barn för den risken. Med hänsyn

härtill och mot bakgrund av det arbete som för

närvarande pågår inom ramen för den nationella

samordnarens uppdrag avstyrker utskottet motionerna

Sf14 yrkandena 1-3, Sf13 yrkande 4 och Sf12 yrkande

5. Även motion Sf405 avstyrks med det anförda.

Utskottet vill tillägga att Kommittén för översyn

av utlänningslagstiftningen även har föreslagit (SOU

2004:74.) att bestämmelsen om humanitära skäl för

uppehållstillstånd kompletteras med en egen

bestämmelse som rör uppehållstillstånd av humanitära

skäl för barn. Genom förslaget om en egen

bestämmelse om humanitära skäl i barnärenden avser

kommittén att tydligare synliggöra de intentioner

som ligger bakom utlänningslagens portalparagraf om

hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt

barnets bästa i övrigt. Dessutom är förslaget avsett

att markera att barnets individuella skäl för

uppehållstillstånd måste prövas särskilt och inte

som en del av föräldrarnas ärende.

Uppehållstillstånd skall enligt förslaget få

beviljas även då omständigheterna i barnets ärende

inte är av samma allvar och tyngd som i fråga om

vuxna personer. Kommitténs syfte med den föreslagna

lagändringen är att göra tillämpningen av humanitära

skäl i barnärenden något mer generös än tidigare. Av

regeringens skrivelse framgår att betänkandet har

remissbehandlats och att det för närvarande bereds

inom Regeringskansliet.

Ensamkommande barn

I betänkande 2004/05:SfU2 behandlade utskottet även

en rad motionsyrkanden om s.k. ensamkommande barn,

dvs. barn som kommer till Sverige utan medföljande

legal vårdnadshavare. Utskottet erinrade om att

riksdagen redan hösten 2003 hade beslutat att genom

ett tillkännagivande ge regeringen i uppdrag att

återkomma med förslag som innebär att

Migrationsverket endast skall ha ansvar för att

utreda de ensamkommande barnens asylskäl, att barnen

skall få en särskild företrädare inom 24 timmar, att

socialtjänsten både skall ha ansvaret för att ge de

ensamkommande barnen boende och stöd redan vid

ankomsten och på ett tidigt stadium ta ställning

till om barnet skall ges en familjehemsplacering

samt, slutligen, att Migrationsverket skall ges

möjlighet att sluta avtal med ett antal kommuner om

mottagande av ensamkommande barn. Utskottet

konstaterade att regeringen, trots riksdagens

tillkännagivande hösten 2003, ännu inte hade lämnat

något förslag om att kommunernas socialtjänst skall

ha ansvaret för att ge de ensamkommande barnen

boende och stöd redan vid ankomsten. Inte heller

hade regeringen förklarat sin avsikt att vid en viss

senare tidpunkt lägga fram ett förslag i frågan.

Utskottet beklagade detta och ansåg att det var

synnerligen angeläget att frågan får sin snara

lösning och att regeringen därför utan dröjsmål

borde återkomma till riksdagen med ett förslag med

den nu angivna inriktningen. Utskottet föreslog att

riksdagen som sin mening skulle ge regeringen detta

till känna. Detta blev också riksdagens beslut

(rskr. 2004/05:78-79).

Den i regeringens skrivelse nämnda

interdepartementala arbetsgruppen, som inom

Regeringskansliet ansvarar för beredningen av ett

förbättrat mottagande för de ensamkommande barnen,

har i en departementspromemoria (Ds 2004:54)

Mottagandet av barn från annat land som kommer till

Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare (s.k.

ensamkommande barn) föreslagit att Migrationsverket

skall ha ett övergripande ansvar för barnens boende

men att avtalskommuner huvudsakligen skall anordna

och ansvara för boendet. Det reella mottagandet av

asylsökande ensamkommande barn föreslås därmed

överföras till de kommuner som tecknar avtal med

Migrationsverket medan verket behåller huvudansvaret

för mottagandet av barnen. Utskottet har erfarit att

den nämnda promemorian är föremål för

remissbehandling till den 1 april 2005. Regeringen

har aviserat en proposition om ensamkommande barn

till september 2005.

Utskottet har visserligen förståelse för frågans

komplexitet men anser det olyckligt att det tagit så

lång tid att lägga fram förslag för riksdagen.

Emellertid har nu utarbetats förslag som

remissbehandlas i sedvanlig ordning. Utskottet

förutsätter att regeringen därefter utan dröjsmål

förelägger riksdagen en proposition om ensamkommande

barn. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf13 yrkande 3 och 2003/04:So12 yrkande 10.

Övrigt om barn i asylprocessen

I betänkande 2004/05:SfU2 har utskottet behandlat

motionsyrkanden om barns asylskäl, barns bästa och

barnfrågor i övrigt. Utskottet ansåg (s. 42) att det

inte bara är viktigt att barn får komma till tals

utan också att barns asylskäl efterfrågas. Eftersom

barnen kommer hit som asylsökande är det självklart

att deras asylskäl skall utredas. Det är vidare

viktigt att barnärenden prioriteras och handläggs av

särskilt utbildad personal. Utskottet noterade bl.a.

att Migrationsverket hade vidtagit en rad åtgärder

för att säkra att barnets bästa beaktas i ärendena

och att särskilda barnhandläggare hade utbildats.

Mot bakgrund härav ansåg utskottet att det inte

fanns skäl för riksdagen att då ta något initiativ i

frågan och avstyrkte därmed motionsyrkandena i

fråga.

Utskottet har ovan redogjort för förslaget om en

egen bestämmelse om uppehållstillstånd av humanitära

skäl för barn som Kommittén för översyn av

utlänningslagstiftningen lagt fram i betänkande SOU

2004:74. Utskottet, som inte anser att det finns

skäl att föregripa det inom Regeringskansliet

pågående beredningsarbetet, avstyrker med det

anförda motionerna Sf277 yrkande 4, Sf15 yrkande 4

och Sf395. Även motionerna Sf265 yrkande 10 och

Sf380 avstyrks med det anförda.

Mottagande av asylsökande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

- ersättning för barn till asylsökande,

- Migrationsverkets organiserade verksamhet,

- ersättning för sjukvård för icke akuta

sjukdomstillstånd och för gömda personer,

- undantag för asylsökande från kravet på

arbetstillstånd,

- svenskundervisning fram till datum för

avvisning,

- ersättning till kommunerna och

- barns rätt till vård och skola.

Jämför reservationerna 59 (v, mp), 60 (v), 61

(fp, c), 62 (v), 63 (v, mp), 64 (m, c), 65

(v), 66 (mp), 67 (m, c), 68 (v), 69 (kd, c),

70 (fp), 71 (v), 72 (v, c), 73 (m), 74 (v,

c), 75 (m), 76 (c), 77 (m), 78 (kd), 79 (v),

80 (c) och 81 (mp).

Gällande ordning

Staten har huvudansvaret för mottagandet av

asylsökande. Under tiden som ansökan om asyl prövas

omfattas den asylsökande av lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Personer som

väntar på beslut om uppehållstillstånd får välja om

de vill bo hos t.ex. släkt och vänner eller i någon

av Migrationsverkets anläggningar. De flesta

anläggningarna består av vanliga lägenheter, där de

asylsökande själva sköter sitt hushåll. För

asylsökande som saknar medel och bor i en av

Migrationsverkets anläggningar är bostaden

kostnadsfri. Den som väljer att ordna bostad på egen

hand kunde fram till den 1 mars 2005 få

bostadsersättning med 350 kr per månad för

ensamstående och med 850 kr för en familj. Från och

med den 1 mars 2005 gäller att bostadsersättning

endast utges i särskilda fall (SFS 2004:1377).

Till de personer som inte har egna inkomster

eller tillgångar utges bidrag, s.k. dagersättning,

som skall räcka till mat, kläder, telefon och andra

utgifter. En ensamstående vuxen får 71 kr i

dagersättning och en samboende 61 kr per dag. För

barn utges mellan 37 och 50 kr per barn och dag. För

familjer med fler än två barn lämnas hel

dagersättning endast för de två äldsta. För de yngre

barnen lämnas halv ersättning. Om den asylsökande i

anslutning till ankomsten inkvarteras vid ett

mottagningscenter där bl.a. mat och logi ingår,

lämnas en lägre ersättning. Regeringen fastställer

nivån på ersättningen.

Migrationsverket har skyldighet att erbjuda

organiserad verksamhet till alla asylsökande som

fyllt 18 år. Deltagande i verksamheten är

obligatoriskt. Migrationsverket skall i lämplig

omfattning erbjuda asylsökande m.fl. sysselsättning

genom att de får tillfälle att delta i

svenskundervisning, i skötseln av förläggningar och

i annan verksamhet som bidrar till att göra

vistelsen meningsfull. För asylsökande som utan

giltigt skäl vägrar att delta i den organiserade

verksamheten skall dagersättningen reduceras.

Detsamma gäller för den som inte medverkar till att

klarlägga identiteten eller som håller sig undan så

att asylutredningen försvåras. Även i det fall en

utlänning utan giltigt skäl vägrar att medverka till

åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om

avvisning eller utvisning skall kunna verkställas

kan ersättningen sättas ned.

Kommunerna ansvarar främst för förskola, skola och

skolbarnsomsorg till asylsökande barn samt för vissa

insatser enligt främst socialtjänstlagen. För

asylsökande ensamkommande barn har kommunerna ett

särskilt ansvar, t.ex. för att utse en god man. Den

statliga ersättningen till kommunerna regleras i

förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för

asylsökande m.fl.

Landstingen ansvarar för hälso- och sjukvård till

asylsökande m.fl. enligt en överenskommelse mellan

staten och Landstingsförbundet. Regeringen har den

30 september 2004 godkänt en ny överenskommelse

mellan staten och Landstingsförbundet.

Överenskommelsen gäller fr.o.m. den 1 januari 2005

och innebär bl.a. ökad statlig ersättning till

landstingen.

Skrivelsen

Enligt vad som anges i skrivelsen ökade antalet nya

asylsökande med ca 40 % årligen mellan 1999 och

2002. Antalet asylsökande uppgick under 2002 till ca

33 000. Migrationsverket har under samma tid utökat

sin mottagandekapacitet betydligt. Under 2003

minskade antalet nya asylsökande något och denna

minskning har fortsatt under 2004. Under perioden

januari-oktober 2004 kom sammanlagt 19 491

asylsökande till Sverige, vilket är en minskning med

ca 25 % jämfört med motsvarande period 2003. Färre

asylsökande minskar Migrationsverkets behov av

anläggningsboende och en avveckling av

mottagningsplatser har därför skett under 2004. Den

31 oktober 2004 var 39 573 personer registrerade i

mottagandesystemet. Det kan jämföras med drygt

43 000 registrerade den 31 december 2003. Den

genomsnittliga vistelsetiden var 499 dagar den 31

oktober 2004. Vid utgången av oktober 2003 var den

genomsnittliga vistelsetiden 388 dagar.

Ungefär hälften av de asylsökande bor i

anläggningsboende och övriga ordnar sitt boende på

egen hand, vanligen genom att bo inneboende hos

släkt eller vänner. I skrivelsen redovisas de

negativa effekter som det egna boendet anses

innebära och som föranledde regeringen att under

hösten 2004 föreslå riksdagen att avskaffa rätten

till bostadsersättning fr.o.m. den 1 mars 2005.

Enligt regeringen kan ett avskaffande av

bostadsersättningen inte motverka samtliga de

problem som uppstått till följd av det egna boendet.

Regeringen fortsätter därför att följa frågan och

avser att återkomma med ytterligare förslag. Inom

Regeringskansliet har en utredare fått i uppdrag att

se över möjligheterna att i ökad utsträckning styra

boendet under asylprövningen i riktning mot av

Migrationsverket anvisat boende.

Ersättning till asylsökande m.m.

Motioner

I motion 2003/04:Sf310 av Chatrine Pålsson (kd)

begärs ett tillkännagivande om en översyn av

ersättningen till flyktingbarn. I

barnbidragssystemet finns flerbarnstillägg för tre

eller flera barn eftersom kostnaderna ökar om en

familj har många barn. För flyktingbarnen halveras

beloppen fr.o.m. tredje barnet.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf361

yrkande 6 ett tillkännagivande om ambitionsnivån med

den organiserade verksamheten. Motionärerna

framhåller att Statskontoret har påpekat att

verksamheten drivs med alltför låg ambitionsnivå och

att många som finns på Migrationsverkets

anläggningar inte deltar i verksamheten. I samma

motion yrkande 8 begärs utredning av frågan om

extern tillsyn av Migrationsverkets

mottagningsverksamhet i syfte att åstadkomma en

större öppenhet. I yrkande 15 begär motionärerna ett

tillkännagivande om att utreda frågan om

värdesäkring av dagersättningen till asylsökande. De

framhåller att ersättningen inte har ändrats sedan

1994. I yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om

att tydliggöra kommunernas ansvar för att skapa

fritidsverksamhet för asylsökande som lever på

förläggningar och i eget boende.

Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begär i motion

2003/04:Sf357 yrkande 2 ett tillkännagivande om

innehållet i den obligatoriska verksamheten som

anordnas av Migrationsverket och hanteringen av

dagersättningen vid frånvaro. Enligt motionärerna

är verksamheten inte meningsfull. Frånvaro utan

giltiga skäl tolkas godtyckligt och är kränkande.

Utskottets ställningstagande

En särskild utredare har haft i uppdrag att ta

ställning till hur rådets direktiv 2003/9/EG om

miniminormer för mottagande av asylsökande, som

skall vara genomfört i medlemsstaterna senast den 6

februari 2005, skall genomföras i svensk rätt.

I kommittébetänkandet EG-rätten och mottagandet av

asylsökande (SOU 2003:89) konstaterar Utredningen om

mottagandevillkor för asylsökande sammanfattningsvis

att det svenska mottagandet rent faktiskt förefaller

att väl uppfylla de krav som uppställs i EG-

direktivet. Emellertid anser utredningen att

mottagandevillkoren i vissa avseenden bör

författningsregleras och föreslår därför att

gällande praxis lagfästs, t.ex. vad gäller tillgång

till hälso- och sjukvård samt tillgång till

information för asylsökande. Som framgår ovan skulle

direktivet redan ha varit genomfört i svensk rätt.

Utskottet noterar att de svenska mottagandevillkoren

i sak uppfyller de krav som uppställs i EG-

direktivet, men att mottagandevillkoren i vissa

avseenden bör lagfästas. Mot barkgrund härav avser

regeringen förelägga riksdagen en proposition om

mottagande av asylsökande under september 2005.

När det gäller dagersättningen anges i samma

betänkande (s. 139-140) att det inte finns några

undersökningar som närmare studerat i vilken

utsträckning de lämnade förmånerna (dagersättning

och ersättning för logi) täcker de asylsökandes

behov. De flesta av de företrädare för

Migrationsverket som utredningen har varit i kontakt

med menar att förmånerna täcker de asylsökandes

behov. Några av dem och vissa företrädare för

frivilligorganisationer menar dock att

dagersättningen är väl låg. De jämför med det

kommunala försörjningsstödet enligt 4 kap. 1 §

socialtjänstlagen som, utan att vara direkt

jämförbart, är ca 14 % högre.

Även om asylsökande mer sällan har lika stora

ekonomiska åtaganden eller förpliktelser som dem som

är bosatta här anser utskottet att dagersättningen

måste vara tillräckligt stor för att ge en rimlig

levnadsstandard. Enligt utskottet är detta särskilt

viktigt när det gäller barnfamiljer eftersom

asylsökande barns behov lika väl som andra barns

behov måste tillgodoses på ett bra sätt. En lägre

ekonomisk standard är måhända motiverad om tiden i

mottagningssystemet är kort. Så är emellertid sällan

fallet. Som redovisas ovan var den genomsnittliga

vistelsetiden 499 dagar den 31 oktober 2004, och den

hade t.o.m. ökat jämfört med året innan. Med hänsyn

härtill är det enligt utskottet mycket angeläget att

vistelsetiderna i mottagningssystemet minskar.

Migrationsverket och Utlänningsnämnden har för 2005

tilldelats ökade resurser för att minska

ärendebalanserna. Eftersom förutsättningarna för att

också minska vistelsetiderna i mottagningssystemet

därmed förbättras är utskottet för närvarande inte

berett att föreslå att riksdagen skall vidta någon

åtgärd i frågan om dagersättningens storlek.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

2003/04:Sf310 och Sf361 yrkande 15.

Statskontoret har i rapporten Tydligare styrning

av Migrationsverket anfört bl.a. (s. 33) att det är

för många som befinner sig i mottagningssystemet med

långa väntetider. Det är också en obalans mellan

högt ställda mål för verksamheten och faktiska

resurser för att nå dessa mål. Vidare anser

Statskontoret att rutinerna för samarbetet med

kommunerna brister. Enligt Statskontoret är det här

problem som - med undantag för bristande rutiner -

Migrationsverket inte kan lösa på egen hand. När det

gäller den organiserade verksamheten konstateras (s.

35-36) att problemen med att många inte deltar i

verksamheten och att den verksamhet som bedrivs har

låg ambitionsnivå har funnits i mer än tio år och

att flera utredningar har pekat på samma problem. På

senare år har mindre förbättringar skett men

Riksrevisionsverket skrev så sent som hösten 2002 en

kritisk rapport om verksamheten. Man menade att en

del av förklaringen till bristerna inom verksamheten

beror på bristande resurser. Enligt Statskontoret är

det svårt att vara kritisk mot omfattningen av den

organiserade verksamheten trots att den har

uppenbara brister jämfört med det syfte som

regeringen angett för verksamheten. För 15 kr per

dag och person (mer om barn och äldre borträknas)

kan man troligen inte göra så mycket mer än vad som

faktiskt görs.

Utskottet anser att Statskontorets rapport visar

på förhållanden som inte är tillfredsställande.

Emellertid har regeringen i regleringsbrevet för

2005 avseende Migrationsverket infört ett

återrapporteringskrav som innebär att verket skall

redovisa en sammanfattande analys och bedömning av

vidtagna åtgärder i syfte att uppnå målet för den

organiserade verksamheten. Med hänsyn härtill finns

det enligt utskottets mening inte anledning för

riksdagen att nu vidta någon åtgärd i frågan. I den

mån motionerna Sf361 yrkande 6 och 2003/04:Sf357

yrkande 2 inte är tillgodosedda med det anförda

avstyrker utskottet motionsyrkandena i fråga. Även

motion Sf361 yrkande 16 avstyrks med det anförda.

I en av motionerna berörs frågan om extern tillsyn

av Migrationsverkets mottagningsverksamhet. Även

denna fråga har tagits upp i Statskontorets rapport

(s. 41). Enligt Statskontoret har Migrationsverket i

egenskap av förvaltningsmyndighet inte något

tillsynsansvar för migrationsprocessen - varken för

den egna verksamheten eller för andra myndigheters

åtgärder inom migrationsprocessen. Statskontoret

anser att behovet av tillsyn kanske är mest

framträdande inom mottagningsverksamheten inom vars

ram bedrivs en verksamhet som i vissa delar liknar

socialtjänstens verksamhet i en kommun. Utskottet,

som konstaterar att frågan om tillsyn nu har

uppmärksammats genom Statskontorets rapport, anser

att det i första hand får ankomma på regeringen att

överväga om åtgärder är erforderliga. Därmed

avstyrker utskottet motion Sf361 yrkande 8.

Boende

Motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf15 yrkande 6

ett tillkännagivande om avskaffandet av bidraget

till eget boende. Motionärerna accepterar inte

regeringens delreformer i ett asylsystem som inte

fungerar. Slopandet av bostadsersättningen leder

bara till att redan fattiga blir ännu fattigare. I

stället behövs det en övergripande reform av asyl-

och mottagningsprocessen.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf361

yrkande 14 ett tillkännagivande om att ge

Glesbygdsverket i uppdrag att uppmuntra människor

att bosätta sig i hela landet samt att

Migrationsverket skall uppmuntra och erbjuda

möjligheter för människor att söka alternativa

bostadsorter. Motionärerna ogillar att kommuner

sluter avtal med andra kommuner om att ta emot

asylsökande och flyktingar.

I motion 2003/04:Sf378 av Luciano Astudillo m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om att

Migrationsverket bör åläggas att i större

utsträckning samråda med kommunerna i samband med

placering i eget boende så att kommunerna kan

fullfölja sin del av uppdraget. Introduktionen och

valet av boendekommun bör ses som ett trepartssamtal

mellan individen, staten och kommunen. I dag har

kommunen inga möjligheter att påverka systemet för

eget boende.

I motion 2003/04:Sf320 av Yilmaz Kerimo och

Tommy Waidelich (s) begärs ett tillkännagivande

om asylsökandes boendesituation. Eget boende kan

vara bra t.ex. genom att den asylsökande kan bo

hos sina anhöriga. Men det finns också en rad

problem t.ex. att Migrationsverkets handläggare

tappar kontakten med den asylsökande och att det

egna boendet kan ge upphov till trångboddhet.

Enligt motionärerna bör reglerna ses över.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har så sent som i december 2004 ställt sig

bakom regeringens förslag om att slopa rätten till

bostadsersättning för asylsökande vid eget boende

fr.o.m. den 1 mars 2005, dock med den ändringen att

ersättning även fortsättningsvis skall kunna utges i

särskilda fall (prop. 2004/05:28, bet. 2004/05:SfU7,

rskr. 2004/05:113). Det ankom på regeringen att

meddela närmare föreskrifter om hur ett system för

ersättning skall utformas som underlättar för

asylsökande att genom arbete försörja sig själva.

Regeringen har därefter genom en ändring i

förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande

m.fl. bl.a. föreskrivit att bostadsersättning får

beviljas en utlänning som har beviljats

arbetstillstånd eller undantag från skyldigheten att

inneha arbetstillstånd och har fått eller erbjudits

en anställning om minst tre månader och, för att

kunna påbörja anställningen, måste flytta till en

ort där Migrationsverket saknar möjlighet att

erbjuda anläggningsboende. (SFS 2005:27). Enligt

utskottets mening får syftet med motion

2003/04:Sf320 därmed anses åtminstone delvis

tillgodosett och motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet kan inte ställa sig bakom ett krav på -

som det får tolkas - att riksdagen skall frångå sitt

nyligen fattade beslut om att i princip avskaffa

rätten till bostadsersättning. Utskottet avstyrker

därmed motion Sf15 yrkande 6.

När det gäller frågan om att ge Glesbygdsverket i

uppdrag att uppmuntra människor att bosätta sig i

hela landet respektive att ålägga Migrationsverket

att samråda med kommunerna vill utskottet hänvisa

till den ovan nämnda utredaren som fått i uppdrag

att se över möjligheterna att i ökad utsträckning

styra boendet under asylprövningen i riktning mot av

Migrationsverket anvisat boende. Utskottet avstyrker

med det anförda motionerna Sf361 yrkande 14 och

2003/04:Sf378.

Hälso- och sjukvård

Motioner

I motion Sf205 av Ulf Sjösten (m) begärs ett

tillkännagivande om ett nationellt uppdrag i

samverkan med ideella organisationer för

kunskapsutveckling och stöd för att underlätta

asylsökandes introduktion i det svenska samhället.

Trauman som inte identifieras och behandlas riskerar

att förvärras under tiden i Sverige.

I motion Sf278 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp)

begärs i yrkande 6 ett tillkännagivande om tidig

vård för traumatiserade kvinnliga asylsökande. I dag

sätts hjälpen oftast in för sent eftersom vuxna

asylsökande bara har rätt till akut vård.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf361

yrkande 19 ett tillkännagivande om asylsökandes

tillgång till sjukvård. För 2003 fick landstingen

bara 70 % av kostnaderna täckta av staten. Därmed är

det stor risk att de asylsökande inte får den vård

de har rätt till. I samma motion yrkande 20 begärs

ett tillkännagivande om att utvidga rätten till

sjukvård för vuxna asylsökande till att gälla även

icke akuta sjukdomstillstånd. I yrkande 22 begärs

ett tillkännagivande om sjukvårdskostnader för gömda

asylsökande. Migrationsverket betalar kostnaderna

för den som sedermera beviljas uppehållstillstånd

men då bara för tiden efter beviljandet. Staten bör

enligt motionärerna stå för hela kostnaden.

I motion Sf252 av Mona Jönsson m.fl. (mp) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om vikten av snabb

tillgång till bearbetning av posttraumatiska

stressyndrom, PTSD. Motionärerna anser att vården

bör ges redan under vistelsen på Migrationsverkets

anläggningar. I samma motion yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om vikten av utbildning i PTSD av

personal inom den offentliga sektorn då många har

dåliga kunskaper om syndromet. I yrkande 3 begärs

ett tillkännagivande om vikten av regler för icke

akut psykiatrisk vård för asylsökande. Sådan vård

bör räknas in i vård som inte kan anstå eftersom det

är viktigt med tidig upptäckt och behandling.

I motion Sf289 av Annika Qarlsson (c) och Gustav

Fridolin (mp) begärs ett tillkännagivande om att

mödravård och förlossning i ett inledande skede

skall likställas med vård av barn för illegala

flyktingar.

I motion Sf318 av Johan Linander m.fl. (c, fp, v,

mp) begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om en

översyn av kostnadsansvaret för asylsökande i behov

av behandling för transsexualism. Patienter skall

inte behöva riskera att behandling nekas eller

avbryts enbart på grund av oklarheter om var

kostnadsansvaret ligger. Det måste därför klarläggas

vilken typ av vård som räknas som vård som inte kan

anstå.

Utskottets ställningstagande

Enligt överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet skall landstingen ge asylsökande

m.fl. omedelbar sjuk- och tandvård samt sådan sjuk-

och tandvård som inte kan anstå. I den omfattning

som landstingen ger vård enligt överenskommelsen

lämnas ersättning till landstingen enligt

förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för

hälso- och sjukvård till asylsökande. Ersättning

lämnas även för bl.a. mödrahälsovård,

förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning och vård

vid abort. Vidare lämnas ersättning för

hälsoundersökning/hälsosamtal. Utöver en

schablonersättning kan staten lämna en särskild

ersättning för vård om kostnaden för en vårdkontakt

överstiger 50 000 kr. Enligt överenskommelsen

erhåller asylsökande barn och ungdomar under 18 år

samma vård som barn bosatta i Sverige.

Av Socialstyrelsens allmänna råd (1995:4) Hälso-

och sjukvård för asylsökande och flyktingar framgår

att begreppet omedelbar vård och vård som inte kan

anstå inte kan definieras så att det täcker alla

situationer som kan uppkomma. Det är endast den

vårdansvariga läkaren som utifrån förutsättningarna

i det enskilda fallet kan bedöma vilken vård som

skall ges. Vård som inte faller under dessa

kriterier och där en måttlig fördröjning inte medför

allvarliga följder för patienten ersätts inte av

staten. I begreppet hälso- och sjukvård ingår även

psykologisk och psykiatrisk vård till personer som

på grund av exempelvis traumatiska upplevelser och

övergrepp är i behov av sådan vård. Det är även i

dessa fall den vårdansvarige läkaren som utifrån

förutsättningarna i det enskilda fallet har att

bedöma vilken vård som skall ges.

Utskottet delar inte uppfattningen att rätten till

statlig ersättning bör utvidgas till att omfatta

även sjukvård för icke akuta sjukdomstillstånd.

Utskottet avstyrker därför motionerna Sf361 yrkande

20 och Sf252 yrkande 3. Även motion Sf318 yrkande 2

avstyrks med det anförda.

Personer under 18 år som håller sig undan så att

ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan

verkställas erhåller hälso- och sjukvård även under

den tid de håller sig gömda. I dessa fall lämnar

staten ersättning för vården. Däremot lämnas inte

ersättning för vård av vuxna som håller sig gömda.

Utskottet anser inte att staten - i de fall en

utlänning över 18 år fått sjukvård under tiden som

gömd - skall stå för kostnaderna för denna vård om

uppehållstillstånd senare beviljas. Det finns dock

inte några hinder för landstingen att som vilken

borgenär som helst efterge sin fordran. Inte heller

anser utskottet att staten skall påta sig kostnaden

för mödravård och förlossningsvård till illegala

flyktingar. Motionerna Sf361 yrkande 22 och Sf289

avstyrks därmed.

Utredningen om flyktingmottagande och introduktion

har i betänkandet Etablering i Sverige (SOU 2003:75,

s. 61 f.) föreslagit bl.a. att Migrationsverket

regelbundet skall underrätta landstingen om vilka

asylsökande som bor inom landstingsområdet och på

vilken adress de kan nås för att få erbjudande om

hälsoundersökning. Skälet härtill är att under 2002

var det bara 37 % som faktiskt genomgått

hälsoundersökning. Det beror dels på svårigheter att

hitta de asylsökande, dels på problem för

landstingen att få tid och resurser för

verksamheten. Förlaget kommer, om det genomförs, att

underlätta för landstingen att nå ut med erbjudanden

om hälsoundersökning till de asylsökande. Därmed

ökar möjligheterna att tidigt upptäcka de medicinska

behov som finns. Utskottet har erfarit att

regeringen planerar att överlämna en proposition om

nyanlända invandrares etablering i Sverige under

våren 2006. Eftersom utredningens förslag således är

under beredning i Regeringskansliet anser utskottet

att det i nuläget saknas skäl för riksdagen att göra

något uttalande i frågan. Utskottet avstyrker med

det anförda motionerna Sf205, Sf278 yrkande 6 och

Sf252 yrkande 1.

När det gäller farhågorna för att de asylsökande

inte skulle få den vård de har rätt till på grund av

att landstingen inte får full kostnadstäckning

hänvisar utskottet till den nya överenskommelsen

mellan staten och Landstingsförbundet som innebär

att statens ersättning till landstingen höjts

fr.o.m. den 1 januari 2005. Utskottet avstyrker

därmed motion Sf361 yrkande 19.

Utbildning i posttraumatiska syndrom av personal

inom offentlig sektor är enligt utskottet en fråga

som måste hanteras av respektive myndighet eller

motsvarande. Utskottet anser att det saknas

anledning för riksdagen att ta något initiativ i

frågan. Motion Sf252 yrkande 2 avstyrks därmed.

Arbete m.m.

Motioner

I motion Sf378 av Ulrika Karlsson (m) begärs i

yrkande 7 ett tillkännagivande om arbetstillstånd.

Dagens system som kräver ansökan om att undantas

från förbudet att arbeta bör enligt motionären

ändras så att alla automatiskt får ett

arbetstillstånd.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2003/04:Sf326 yrkande 3 ett tillkännagivande om att

arbete och egenförsörjning redan under väntan på

beslut om uppehållstillstånd bör vara regel. I samma

motion yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om

åtgärder för att förbättra mottagandet av

asylsökande. Motionärerna anser att

introduktionstiden bör vara mycket kort. Därefter

bör arbete varvas med språkstudier.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf365 yrkande

11 ett tillkännagivande om att undanröja de hinder

som finns för asylsökande att snabbt få tillgång

till arbetsmarknaden. Motionärerna anser att det

måste blir enklare att få arbetstillstånd, att

handläggningstiden måste kortas och att kravet på

sfi-språktest bör slopas. Ett liknande yrkande finns

i motion 2003/04:Sf402 yrkande 6 av Sven Brus m.fl.

(kd).

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf361

yrkande 2 ett tillkännagivande om att betyg skall

ekvivaleras och nödvändig kompletterande utbildning

skall ges utan dröjsmål. I samma motion yrkande 7

begärs ett tillkännagivande om möjligheten att

bevilja asylsökande undantag från kravet på

arbetstillstånd. Migrationsverket bör i högre grad

än hittills bevilja undantag.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion

2003/04:Sf396 yrkande 1 ett tillkännagivande om att

ett ökat sysselsättningsfokus bör prägla

flyktingmottagandet. Motionärerna påpekar att det är

viktigt bl.a. att validering av betyg, intyg,

kunskaper och utbildning sker snarast. Vidare bör

personen i fråga snarast möjligt sysselsättas, allt

för att undvika en passiv och inhuman väntan på

beslut.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf360

yrkande 14 ett tillkännagivande om att asylsökande

skall få ID-handlingar som gör att de själva kan ta

ut sin lön. Ett likalydande yrkande finns i motion

Sk243 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson

(c).

I motion Sf255 av Hillevi Larsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att ge riktlinjer till

Migrationsverket om att samtliga asylsökande skall

informeras om situationen på arbets- och

bostadsmarknaden i landets kommuner. Detta skulle

enligt motionärerna möjliggöra en bättre

integration.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av att

arbete och egenförsörjning uppmuntras och att tidiga

åtgärder sätts in för att underlätta inträdet på

arbetsmarknaden för såväl asylsökande som nyanlända

invandrare.

Utredningen om flyktingmottagande och introduktion

har lämnat förslag som ligger i linje med detta

synsätt, nämligen att asyltiden skall bli

integrationsförberedande, dock utan att förlora

återvändandeperspektivet. I det tidigare nämnda

utredningsbetänkandet SOU 2003:75 föreslås

sammanfattningsvis att de väntetider som uppstår i

avvaktan på beslut skall utnyttjas så att de som får

stanna har fått en god grund för sin etablering i

landet och att de som måste återvända kan göra det

med värdefulla erfarenheter och kunskaper.

Asylsökande i arbetsför ålder skall enligt förslaget

få tidigare utbildning och yrkeserfarenhet kartlagd

av Migrationsverkets handläggare och ges information

om möjligheterna att arbeta under asyltiden. Därtill

skall företrädare för Arbetsmarknadsverket ge dem

som bedöms stå nära arbetsmarknaden en fördjupad

yrkes- och arbetsmarknadsrådgivning, förmedla arbete

till dem som har rätt att arbeta samt bistå vid

anskaffning av praktikplatser. Vidare förslås (s.

54) att arbetsförmedlingen skall ansvara bl.a. för

allmän information om förhållanden och villkor på

den svenska arbetsmarknaden.

Som tidigare nämnts planerar regeringen att

förelägga riksdagen en proposition om nyanlända

invandrares etablering i Sverige under våren 2006.

Utskottet anser med hänsyn härtill att det inte är

nödvändigt för riksdagen att göra något uttalande i

frågan om åtgärder för att snabbt ge asylsökande

tillträde till arbetsmarknaden. Utskottet avstyrker

därmed motionerna 2003/04:Sf326 yrkandena 3 och 4,

Sf365 yrkande 11, 2003/04:Sf402 yrkande 6, Sf361

yrkande 2, 2003/04:Sf396 yrkande 1 och Sf255.

I fråga om undantag från kravet på arbetstillstånd

vill utskottet erinra om att det av

budgetpropositionen för 2005 framgår (utg.omr. 8, s.

48-49) att ca 43 000 personer var registrerade i

Migrationsverkets mottagandesystem vid årsskiftet

2003/04, att det i december 2003 var 15 560

asylsökande som hade tillträde till den öppna

arbetsmarkanden samt att 696 personer hade uppgivit

att de arbetade. Som redovisats ovan är en

asylsökande undantagen från skyldigheten att ha

arbetstillstånd i de fall Migrationsverket bedömer

att beslut i ärendet inte kan fattas inom fyra

månader. Undantaget gäller fram till dess att ett

lagakraftvunnet beslut föreligger i ärendet. Enligt

utskottets mening är det viktigt att en asylsökande

som får vänta länge på beslut ges möjlighet att

arbeta. Utskottet är emellertid inte berett att

föreslå en ändring av den nuvarande ordningen men

förutsätter med hänsyn till de långa

handläggningstiderna i asylsystemet att en

asylsökande som får ett erbjudande om arbete på ett

snabbt och enkelt sätt får bevis om undantag från

kravet på arbetstillstånd. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf378 yrkande 7 och Sf361

yrkande 7.

I två av motionerna framhålls svårigheterna för en

asylsökande att få ID-handlingar. En viktig faktor i

sammanhanget är den kraftigt ökade dokumentlösheten

under de senaste åren. Av utredningsbetänkandet

Tidsbegränsat uppehållstillstånd vid oklar identitet

och resväg (SOU 2004:132) framgår att 1997 saknade

34 % av de asylsökande passhandlingar, dvs. pass

eller vissa slags identitetskort och körkort. Första

kvartalet 2004 saknade 93 % av de asylsökande

passhandling. Frågan om ID-kort har även berörts i

utredningsbetänkandet EG-rätten och mottagandet av

asylsökande (SOU 2003:89). Däri framhålls (s. 55)

att asylsökande ibland har problem med att

identifiera sig och att problemet accentueras för

dem som lyckas ordna ett eget förvärvsarbete under

väntetiden. Dessa asylsökande får ofta problem med

att hämta ut sin lön i bank eller hos Svensk

kassaservice och Migrationsverkets personal tvingas

lägga ned ganska mycket tid och resurser på att lösa

sådana problem. Utredningen lämnar inte något

förslag vad gäller ID-kort utan föreslår

sammanfattningsvis att det s.k. LMA-kortet anpassas

till direktivet 2003/9/EG om miniminormer för

mottagandevillkor för asylsökande genom att det

kompletteras med en text som anger att innehavaren

av kortet är asylsökande. Utredningens förslag

bereds för närvarande inom Regeringskansliet med

sikte på att en proposition skall föreläggas

riksdagen under september 2005. Med hänsyn till att

problemet med ID-kort för asylsökande har påtalats

av nyss nämnda utredning anser utskottet att

riksdagen inte nu bör vidta någon åtgärd i frågan.

Utskottet avstyrker motionerna Sf360 yrkande 14 och

Sk243.

Svenskundervisning

Motioner

I motion Sf378 av Ulrika Karlsson (m) begärs i

yrkande 4 ett tillkännagivande om undervisning i

svenska. Motionären anser att alla asylsökande skall

erbjudas undervisning i svenska under hela

vistelsetiden.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf361

yrkande 1 ett tillkännagivande om att

svenskundervisning skall starta omedelbart och att

den inte skall avbrytas vid ett beslut om avslag av

Migrationsverket.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf360

yrkande 13 ett tillkännagivande om att asylsökande

som skall avvisas skall ha rätt att arbeta och

studera svenska ända fram till avvisningsdatum.

I motion 2003/04:Sf332 av Marina Pettersson (s)

begärs ett tillkännagivande om svenskundervisning

för flyktingar. Antalet undervisningstimmar skiljer

sig åt i landet. Motionären anser att likformighet

skall gälla oavsett placering.

Utskottets ställningstagande

Enligt LMA åligger det Migrationsverket att i

lämplig omfattning ge asylsökande m.fl.

sysselsättning bl.a. genom att de får tillfälle att

delta i svenskundervisning. Som nämnts innehåller

utredningsbetänkandet Etablering i Sverige (SOU

2003:75) även förslag som tar sikte på asyltiden,

som enligt utredningen skall vara

integrationsförberedande. Bland annat förslås att

den svenskundervisning som erbjuds skall följa

kursplanen för sfi och att de studerande skall ha

möjlighet att avlägga prov på ett sådant sätt att de

kan ligga till grund för tillträde till fortsatta

studier. Svenskundervisningen skall dessutom

innehålla arbets- och samhällslivsorientering i

enlighet med förslag i Sfi-utredningens betänkande

Vidare vägar och vägen vidare - svenska som

andraspråk för samhälls- och arbetsliv (SOU

2003:77). Av sistnämnda betänkande framgår bl.a. (s.

105) att Migrationsverket redan under 2003 fattade

beslut att svenskundervisningen för asylsökande

fr.o.m. 2004 skall följa kursplanen för sfi i alla

landets regioner och att tanken med det är att

förbättra möjligheterna att styra och följa upp

verksamheten liksom att underlätta en övergång från

Migrationsverket till kommunen för dem som får

uppehållstillstånd.

Mot bakgrund härav och då regeringen som nämnts

planerar att förlägga riksdagen en proposition om

nyanlända invandrares etablering i Sverige under

våren 2006 anser utskottet att det inte finns

anledning för riksdagen att ta något initiativ i

frågan.

Beträffande möjligheten att arbeta och studera

svenska från det att beslut om avvisning eller

utvisning har meddelats till dess att verkställighet

sker vill utskottet erinra om att när ett

lagakraftvunnet avvisningsbeslut föreligger skall

personen i fråga lämna landet. Huvudregeln är att

han eller hon skall göra det inom två veckor. Med

hänsyn härtill anser utskottet att det inte är

rimligt att undantaget från skyldigheten att ha

arbetstillstånd utsträcks till att gälla även denna

tid. Utskottet intar motsvarande ståndpunkt vad

gäller svenskundervisning.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf378 yrkande 4, Sf361 yrkande 1, Sf360 yrkande 13

och 2003/04:Sf332.

Ersättning till kommuner för asylsökande m.m.

Motioner

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf237

yrkande 7 ett tillkännagivande om att finansieringen

av flyktingmottagningen bör vara ett statligt

ansvar. Dagens dubbla system för mottagning av

flyktingar, dvs. Migrationsverkets verksamhet och

den kommunala introduktionen, bör enligt

motionärerna ersättas av ett enda system med staten

som ansvarig för finansieringen.

I motion Sf211 av Torsten Lindström (kd) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om det statliga

ansvaret för kostnader föranledda av asylsökandes

vistelse i kommunerna. Flyktingpolitiken är en

nationell angelägenhet. Om inte kommunerna

kompenseras blir det svårt att finna kommuner som

vill ta emot asylsökande. I samma motion yrkande 2

begärs att regeringen återkommer till riksdagen med

en redogörelse för vidtagna initiativ för att

kompensera kommunerna för deras kostnader för

asylsökande.

I motion 2003/04:Sf300 av Rigmor Stenmark (c)

begärs ett tillkännagivande om en översyn av de

ekonomiska åtaganden som det innebär för en kommun

att inom sitt område ansvara för en

flyktingförläggning. Enligt motionären medför det

extra kostnader för värdkommunen. Staten bör därför

tillförsäkra kommunerna ersättning för de extra

kostnader, t.ex. för barn- och ungdomsvård, som inte

ersätts direkt av Migrationsverket.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf265

yrkande 2 ett tillkännagivande om att införa ett

decentraliserat flyktingmottagande med ett större

individfokus. Mottagande sker på ett fåtal av

Migrationsverkets enheter, där dessutom belastningen

är mycket hög. En decentralisering ger en jämnare

fördelning av mottagandet över landet och utgör god

grund för en lyckad integration. Ett liknande

yrkande finns i motion Sf12 yrkande 2 av Birgitta

Carlsson m.fl. (c). I sistnämnda motion yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om att staten bör ge

kommunerna ersättning för de kostnader som uppkommer

i och med flyktingmottagandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har full förståelse för att det stora

antalet asylsökande de senaste åren liksom det

förhållandet att så många blir kvar i

mottagningssystemet har inneburit ökade kostnader

för kommunerna. Under 2003 kom 31 355 asylsökande

till Sverige, vilket var något färre än 2002, då 33

000 personer sökte asyl här. Enligt regeringens

prognos kommer 22 000 personer att söka asyl i

Sverige under 2005. En så påtaglig minskning av

antalet asylsökande jämfört med tidigare år i

kombination med att Migrationsverket och

Utlänningsnämnden får ökade resurser för 2005 för

att minska ärendebalanserna bör få till följd att

även de långa vistelsetiderna i mottagningssystemet

minskar. Utskottet, som förutsätter att regeringen

noga följer utvecklingen av kommunernas kostnader

för asylsökande, anser att det i första hand får

ankomma på regeringen att inför beredningen av

budgetförslagen i höst överväga om ytterligare

åtgärder och/eller resurser bör tillföras kommunerna

för dessa kostnader. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf211 yrkandena 1 och 2,

2003/04:Sf300 och Sf12 yrkande 3.

Något skäl för att slå samman Migrationsverkets

verksamhet med kommunernas eller att i övrigt göra

några större förändringar i den nuvarande

ansvarsfördelningen mellan stat och kommun när det

gäller mottagandet av asylsökande kan utskottet inte

se. Inte heller ser utskottet något skäl att införa

ett decentraliserat mottagande av asylsökande.

Motionerna Sf237 yrkande 7, Sf265 yrkande 2 och Sf12

yrkande 2 avstyrks därmed.

Barns rätt till skola, vård m.m.

Motioner

I motion Sf378 av Ulrika Karlsson (m) begärs i

yrkande 5 ett tillkännagivande om undervisning för

barn. Enligt motionären är det inte acceptabelt med

s.k. asylklasser, dvs. klasser med ett begränsat

antal ämnen. I samma motion yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande om ingripanden vid uppsökande

hälso- och sjukvård och skola. Gömda barn törs inte

gå till skolan eller uppsöka sjukvården. Det borde

därför vara olagligt med polisingripanden i skolan

och inom hälso- och sjukvården.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:Sf8

yrkande 6 ett tillkännagivande om att landsting och

kommun på lämpligt sätt måste uppmärksammas på

asylsökande barns rätt till vård och skolgång. Trots

att samma regler gäller för dessa barn som för andra

barn har det hänt att de nekats vård eller skolgång

eller att vårdcentraler har tagit ut avgift. Ett

likalydande yrkande finns i motion Sf335 yrkande 3

av Sven Brus m.fl. (kd).

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf361

yrkande 17 ett tillkännagivande om skolans ansvar

för barn till asylsökande och om möjligheten att

införa skolplikt även vad gäller asylsökande barn.

Motionärerna anser att skolan bör ta ett mer

uppsökande ansvar för barn till asylsökande samt

överväga skolplikt även för dem. I samma motion

yrkande 18 begärs ett tillkännagivande om att gömda

barn skall ha rätt att gå i skola.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf265

yrkande 5 ett tillkännagivande om att alla barn utan

uppehållstillstånd som vistas i Sverige skall ha

rätt till utbildning och tillgång till en samlad

hälso- och sjukvård. Motionärerna anser att skolor

och sjukhus måste bli frizoner där polishämtning av

gömda barn inte skall kunna ske.

Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begär i motion

2003/04:Sf357 yrkande 24 ett tillkännagivande om

miniminivåer i EU:s asylmottagande för asylsökande

barn. Lagstiftningen skiljer sig mellan EU-länderna,

varför Sverige i EU-sammanhang bör driva frågan om

att det införs miniminivåer för rätt till skola och

hälso- och sjukvård för asylsökande barn.

I motion Sf379 av Matilda Ernkrans och Inger

Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om

statsbidrag till asylsökande grundskoleelever.

Enligt motionärerna tvingas kommuner av ekonomiska

skäl att ge de asylsökande barnen skolgång med sämre

kvalitet trots att kostnaderna härför är ett

statligt ansvar.

I motion Sf391 av Marie Nordén m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om en studie av

förutsättningarna för undervisning i svenska för

asylsökande barn. Motionärerna framhåller att

bristande ekonomiska resurser i vissa kommuner leder

till att asylsökande barn inte får mer än ett par

timmar i veckan för att träna svenska.

Utskottets ställningstagande

Asylsökande barn och ungdomar har inte skolplikt men

de har tillgång till förskoleverksamhet, utbildning

och skolbarnsomsorg på i princip samma villkor som

barn som är bosatta här i Sverige. Den som håller

sig undan verkställighet av avvisnings- eller

utvisningsbeslut har däremot inte rätt till

utbildning m.m. Den statliga ersättningen till

kommunerna regleras i förordningen (2002:1118) om

statlig ersättning för asylsökande m.fl. Ersättning

lämnas med ett schablonbelopp per elev och år

beroende på vilken skolform det gäller. Kommunerna

kan också få ersättning för vissa extraordinära

kostnader.

Av regeringens skrivelse framgår att Statskontoret

på regeringens uppdrag har gjort en uppföljning av

kommunernas verksamhet avseende asylsökande barns

utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

I rapporten Asylsökande barns skolgång (2004:12)

konstateras bl.a. att det förekommer att asylsökande

barn inte erbjuds likvärdig utbildning beträffande

antal undervisningstimmar och innehåll. I rapporten

anges bl.a. att den utbildning som erbjuds

grundskolebarnen varierar i antal

undervisningstimmar per vecka från 15 timmar upp

till 25-30 timmar beroende på årskurs. Många

kommuner ger enbart den utbildning som den statliga

ersättningen räcker till. Enligt rapporten kan det

då handla om 10-50 % färre undervisningstimmar än

för andra elever i motsvarande åldersgrupp.

I det tidigare redovisade utredningsbetänkandet

EG-rätten och mottagande av asylsökande (SOU 2003:89

s. 82) görs bedömningen att inget av vad utredningen

funnit tyder på annat än att de asylsökande barnen

även i praktiken får tillgång till skolgång och

utbildning på det sätt som föreskrivs i förordningen

om utbildning, förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. och

därigenom även på sätt som anges i direktivet

2003/9/EG om miniminormer för mottagande av

asylsökande i medlemsstaterna. Såväl den svenska

författningsregleringen som den faktiska

utformningen av de asylsökande barnens skolgång och

utbildning tillgodoser enligt utredningen

direktivets krav.

Utskottet kan konstatera att Statskontorets

rapport och den nyss nämnda utredningen ger delvis

motstridiga bilder av barnens möjligheter att få

tillgång till den utbildning m.m. som de har rätt

till. Eftersom rapporten och utredningens förslag är

föremål för beredning inom Regeringskansliet anser

utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd

i frågan.

Barn som fått avslag på en asylansökan har rätt

till utbildning under tiden fram till dess att

barnet lämnar landet. När det gäller gömda barns

skolgång har utskottet tidigare uttalat (se bl.a.

bet. 2003/04:SfU2 s. 32 f.) att det är givet att

barn i familjer som saknar tillstånd att vistas i

Sverige och som håller sig undan myndigheterna

regelmässigt lever under svåra förhållanden och att

det därför är av stor vikt att olika åtgärder vidtas

liksom att projekt initieras och utvecklas i syfte

att förhindra att barnfamiljer gömmer sig. Utskottet

ansåg att möjligheten till utbildning är av stor

betydelse för barn som inte har rätt att vistas i

Sverige men var inte berett att förorda att även

gruppen gömda barn ges en uttrycklig rätt till

utbildning m.m. Utskottet finner inte skäl att

frångå detta ställningstagande. Utskottet noterar

dock att ansvarigt statsråd i ett svar den 23

februari 2005 på en skriftlig fråga (2004/05:998) om

gömda barns rätt till skolgång upplyst om att FN:s

barnrättskommitté i januari 2005 lämnat nya

rekommendationer till Sverige om de åtgärder som

behövs för att Sverige fullt ut skall anses

efterleva bestämmelserna i barnkonventionen samt att

frågan hur dessa rekommendationer skall hanteras och

vilka eventuella åtgärder som kommer att vidtas med

anledning därav för närvarande diskuteras inom

Regeringskansliet.

När det gäller rätt till hälso- och sjukvård har

den nyss nämnda utredningen i SOU 2003:89 funnit att

den vård som i praktiken ges i Sverige, enligt en

överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet, motsvarar EG-direktivets

(2003/9/EG) krav och delvis går längre än vad

direktivet fordrar. Författningsregleringen är

emellertid svåröverskådlig och ofullständig. En ny

lag som reglerar landstingens skyldighet att erbjuda

hälso- och sjukvård samt tandvård föreslås därför.

Några förändringar i sak beträffande de asylsökandes

möjligheter att få vård och behandling föreslås

däremot inte.

Asylsökande barn har rätt till hälso- och sjukvård

på samma villkor som barn bosatta i Sverige, och

detta gäller även gömda barn och ungdomar under 18

år. Vidare har de rätt till vård fram till dess att

ett avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs.

Något särskilt tillkännagivande från riksdagen är

därför inte påkallat i frågan om asylsökande barns

rätt till hälso- och sjukvård. Utskottet avstyrker

med det anförda motionerna Sf378 yrkandena 5 och 6,

2003/04:Sf8 yrkande 6, Sf335 yrkande 3, Sf361

yrkandena 17 och 18, Sf265 yrkande 5, Sf379 och

Sf391.

När det gäller motionsyrkandet om att på EU-nivå

driva frågan om miniminormer för rätt till skola och

hälso- och sjukvård för asylsökande barn noterar

utskottet att det redan antagna direktivet 2003/9/EG

om miniminormer för mottagande av asylsökande

innehåller regler om underårigas skolgång och

utbildning och om hälso- och sjukvård. I artikel 10

föreskrivs att medlemsstaterna skall bevilja

underåriga barn till asylsökande tillträde till det

vanliga undervisningsväsendet i landet och att det

enligt huvudregeln skall ske inom tre månader från

det att asylansökan lämnats in. I fråga om hälso-

och sjukvård anges i artikel 15 att medlemsstaterna

skall se till att de sökande får nödvändig hälso-

och sjukvård som åtminstone skall innefatta

akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar

och att medlemsstaterna skall sörja för nödvändig

läkarhjälp eller annan hjälp för sökande med

särskilda behov. I artikel 17 anges som en allmän

princip att medlemsstaterna i den nationella

lagstiftningen för genomförande av bestämmelserna

bl.a. om hälso- och sjukvård skall beakta den

speciella situationen för utsatta personer t.ex.

underåriga och underåriga utan medföljande vuxen.

Vid en jämförelse mellan det antagna EG-direktivet

och det av kommissionen ursprungligen framlagda

förslaget KOM (2001) 181 måste direktivet i dess

slutliga utformning betraktas som relativt begränsat

till sitt innehåll. Detta direktiv är liksom övriga

rådsdirektiv ett resultat av kompromisser mellan

medlemsstaterna. Utskottet anser att säkra

slutsatser rörande direktivet, som skall vara

genomfört i medlemsstaterna senast den 6 februari

2005, måste anstå till dess att vidare erfarenheter

vunnits av dess genomförande och tillämpning i

medlemsstaterna. Med det anförda avstyrker utskottet

motion 2003/04:Sf357 yrkande 24.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Den svenska migrationspolitiken (punkt 1)

av Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita

Sidén (m), Birgitta Carlsson (c), Anna Lilliehöök

(m) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf277 yrkande 9 och avslår

motion 2004/05:Sf400 yrkande 1.

Ställningstagande

Öppenhet måste vara migrationspolitikens ledstjärna

och gälla för dem som genom arbete eller på grund av

förföljelse vill bygga en ny framtid i Sverige. I

dagens globaliserade ekonomi är människors rörlighet

både naturlig och nödvändig. Utgångspunkten bör vara

tron på det universella och okränkbara i de

grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna samt

tron på enskilda människors kraft, vilja, förmåga

och skyldighet att ta ansvar. Den förda politiken

har dock inte förmått att hantera många av de frågor

som rör invandring, vare sig det gäller att ta till

vara möjligheter eller undanröja problem.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till

känna att det krävs kraftfulla åtgärder för

förebyggande av flykt. Vidare är en samordnad

politik i det internationella agerandet nödvändig,

och ett ökat stöd bör ges åt olika FN-organ. Det är

också viktigt med ett ökat stöd i närområdet. Detta

får emellertid aldrig tas som intäkt för en mer

restriktiv asylpolitik.

2. Den svenska migrationspolitiken (punkt 1)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf400 yrkande 1 och avslår

motion 2004/05:Sf277 yrkande 9.

Ställningstagande

Sverige bör driva en aktiv politik för att minska

flyktingströmmar. Detta bör ske genom högt bistånd,

hållbar miljöpolitik, stöd till demokratirörelser

och demokratisering över världen samt genom

uppbyggnad av säkra rättsstater med minoritetsskydd.

3. Kommission om flyktingpolitiken (punkt 2)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf317.

Ställningstagande

Regeringen bör tillsätta en oberoende kommission för

att utvärdera den svenska flyktingpolitiken.

4. Återvandring (punkt 3)

av Bo Könberg (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf277 yrkande 10 och avslår

motion 2004/05:Sf351 yrkande 15.

Ställningstagande

Stöd till återvandring för den som så önskar är ett

viktigt inslag i en human flyktingpolitik. Åtgärder

för återvändande måste dock fullt ut respektera den

enskildes valfrihet, och konjunkturskäl får aldrig

vara en orsak att stimulera flyktingar att

återvända.

5. Återvandring (punkt 3)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf351 yrkande 15 och avslår

motion 2004/05:Sf277 yrkande 10.

Ställningstagande

Det behövs ett förbättrat och formaliserat

återvändandeprogram med seriös och tidig information

om stöd vid frivillig återvandring. Tiden i Sverige

bör göras meningsfull med studier och praktik, även

med avseende på ett återvändande. Fokus bör ligga på

kunskaper som kan användas för återuppbyggande av

hemlandet.

6. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 11,

2004/05:Sf15 yrkande 9, 2004/05:Sf277 yrkandena 1,

12 och 14, 2004/05: Sf351 yrkandena 1 och 2 samt

2004/05:K431 yrkande 6 och avslår motionerna

2004/05:Sf266 yrkandena 5, 7-9 och 11-15 samt

2004/05:Sf400 yrkandena 3-5 och 15-18.

Ställningstagande

EU:s gemensamma migrations- och asylpolitik måste

bygga på en generös flyktingpolitik med höga krav på

humanitet och rättssäkerhet och utformas med

Genèvekonventionen som grund. Asylrätten i Sverige

och Europa måste värnas och EU:s medlemsstaters

minimiansvar på det flyktingpolitiska området

samordnas för att bl.a. motverka

överströmningseffekter mellan EU-länderna. Vidare

krävs full respekt för internationella åtaganden och

åtgärder för ökad solidaritet och öppenhet gentemot

omvärlden.

7. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf266 yrkandena 5, 7-9 och

11-15 samt avslår motionerna 2004/05:Sf12 yrkande

11, 2004/05: Sf15 yrkande 9, 2004/05:Sf277 yrkandena

1, 12 och 14, 2004/05:Sf351 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Sf400 yrkandena 3-5 och 15-18 samt 2004/05:

K431 yrkande 6.

Ställningstagande

Förslag om att lägga asylprövningsförfarandet

utanför EU beträffande människor som rest in i EU

för att söka asyl bör fortsatt tillbakavisas. Redan

antagna direktiv om bl.a. familjeåterförening,

mottagande och asylprocedurer liksom direktivet och

rambeslutet om människosmuggling bör omförhandlas

för att rättigheterna skall överensstämma med vad

Europeiska rådet beslutade i Tammerfors och för att

tillgodose de mest fundamentala

rättssäkerhetskraven. Vidare bör regeringen på alla

sätt motverka ytterligare repressiva förslag inom

området asyl och immigration. EU:s regler om visum,

transportörsansvar, kampen mot olaglig invandring

och de nya direktiven på asylområdet ökar

svårigheterna för asylsökande att få skydd i Europa.

Sverige bör därför ta initiativ till att det inom EU

genomförs en studie av konsekvenserna av de antagna

rättsakterna på asylområdet för möjligheten att få

tillträde till asylproceduren. Det krävs en ny

rättsakt för att garantera rätten till skydd och

tillgången till en asylprocedur. Regeringen bör i EU

verka för ett nytt direktiv om minimigarantier

avseende individuell frihet, säkerhet och rättvisa

för tredjelandsmedborgares fria rörlighet inom EU.

Återtagandeavtal har hittills inte haft någon

märkbar effekt på effektiviteten i verkställandet av

avvisningar från EU-länder. De medför också stora

risker för EU internationellt då politiken kan

medföra att regeringar i tredjeländer delegitimeras

i de egna medborgarnas ögon. Regeringen bör ta

initiativ till en förändring av EU:s politik

gällande återtagandeavtal.

8. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf400 yrkandena 3-5 och

15-18 samt avslår motionerna 2004/05:Sf12 yrkande

11, 2004/05:Sf15 yrkande 9, 2004/05:Sf266 yrkandena

5, 7-9 och 11-15, 2004/05:Sf277 yrkandena 1, 12 och

14, 2004/05:Sf351 yrkandena 1 och 2 samt

2004/05:K431 yrkande 6.

Ställningstagande

EU borde, på samma sätt som FN:s kommitté mot

tortyr, kunna utfärda rekommendationer om

bevisföring i asylfall, utan att flyktingpolitiken

för den skull harmoniseras. Vidare bör ett

erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna rörande

domstolsprövning av asylansökningar möjliggöras. EG-

domstolen bör ha en mer aktiv roll och i större

utsträckning kunna ingripa mot beslut som strider

mot grundläggande rättigheter. Införande av system

med flygplatsagenter måste stoppas, och EU:s

sanktioner gentemot flyktingländer och transitländer

som inte stoppar "illegala" utresor måste avskaffas.

Idén med uppsamlingsläger för asylsökande inom eller

utanför EU måste motverkas. Slutligen bör Sverige

agera aktivt för att montera ned stenarna i muren

och för att Sverige skall lämna Schengensamarbetet.

9. Transportörsansvar (punkt 5)

av Bo Könberg (fp), Birgitta Carlsson (c), Mona

Jönsson (mp), Kalle Larsson (v) och Anne-Marie

Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 10,

2004/05:Sf266 yrkande 6, 2004/05:Sf277 yrkande 15

och 2004/05:Sf400 yrkande 9.

Ställningstagande

Stark kritik har riktats från många håll mot EG-

direktivet om transportörsansvar, bl.a. från UNHCR

och Amnesty. Det kan ifrågasättas om direktivet står

i överensstämmelse med Genèvekonventionen och den av

folkrätten erkända asylrätten. Reglerna om

transportörsansvar borde därför inte tillämpas av

Sverige. Inom EU bör Sverige med kraft verka för att

bestämmelserna om transportörsansvar omprövas.

10. DNA-prov (punkt 6)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf221 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

DNA-prov bör kunna utgöra grund för

familjeåterförening i de fall där skriftlig

dokumentation saknas eller bedöms ha brister.

Huvudregeln bör vara att utförande av DNA-prov

medges för att fastställa grund för återförening när

detta begärs av enskild person. Regeringen bör

återkomma med förslag härom.

11. Försörjningskrav vid anhöriginvandring

(punkt 7)

av Bo Könberg (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf284 yrkandena 9 och 10

och bifaller delvis motion 2004/05:Sf360 yrkande 9.

Ställningstagande

Vi anser att det behövs en betydligt mer solidarisk

lagstiftning när det gäller anhöriginvandring än den

som gäller i dag. Oavsett hur familjen ser ut måste

dess betydelse som grundläggande social och

ekonomisk enhet erkännas av svensk

utlänningslagstiftning, precis som den erkänts i en

rad internationella konventioner rörande mänskliga

rättigheter. En ökad anhöriginvandring måste

kombineras med ett i tid och omfattning begränsat

försörjningskrav för anhöriga till

arbetskraftsinvandrare liksom för anhöriga utanför

kärnfamiljen. Tiden för försörjningsansvaret bör

uppgå till fem år. Endast undantagsvis kommer

sanktioner att behöva vidtas mot den som bryter mot

försörjningsansvaret. Om så sker bör dock det

tidsbegränsade uppehållstillståndet återkallas.

12. Försörjningskrav vid anhöriginvandring

(punkt 7)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf360 yrkande 9 och

bifaller delvis motion 2004/05:Sf284 yrkandena 9 och

10.

Ställningstagande

Möjligheterna för anhöriga utanför kärnfamiljen att

flytta till Sverige bör vidgas. En vidgad

anhöriginvandring bör emellertid kompletteras med

ett försörjningskrav. Ett sådant försörjningskrav

skall som huvudregel gälla under högst två år.

Framför allt äldre och ensamstående föräldrar som är

beroende av anknytningspersonen i Sverige kommer

därmed att kunna beviljas uppehållstillstånd.

Regeringen bör lägga fram förslag med den nu angivna

inriktning.

13. Anhöriginvandring i övrigt (punkt 8)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Kalle Larsson

(v) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 4,

2004/05:Sf15 yrkande 1, 2004/05:Sf266 yrkande 16,

2004/05:Sf284 yrkandena 7 och 8 samt 2004/05:Sf351

yrkandena 18 och 19.

Ställningstagande

Under hösten 1996 fattade riksdagen beslut om

betydande inskränkningar av anhörigas möjligheter

att få till stånd en återförening med en person som

fått uppehållstillstånd i Sverige. Sedan dess gäller

krav på att både hushållsgemenskap och

beroendeförhållande skall ha funnits redan i

hemlandet samtidigt som ansökan om

familjeåterförening skall göras relativt snart efter

det att anknytningspersonen bosatt sig i Sverige.

Reglerna drabbar människor som drivits på flykt

undan krig eller förföljelse, dvs. personer som

flyktingpolitiken framför allt avser att värna.

Enligt vår uppfattning måste kravet att ett barn

tidigare skall ha varit hemmavarande hos sina

föräldrar för att få återförenas med dem i Sverige

tas bort och möjligheten för äldre föräldrar att

återförenas med sina vuxna barn förbättras samt den

s.k. sista länken-bestämmelsen återinföras.

ddAnhörigkommittén föreslog i augusti 2002 ett nytt

regelverk för anhöriginvandring som bl.a. skulle

medföra ökade möjligheter till anhöriginvandring.

Något förslag har emellertid ännu inte förelagts

riksdagen, vilket är mycket beklagligt. Det är

angeläget att ett nytt regelverk för

anhöriginvandring inte försenas ytterligare.

Regeringen bör därför snarast lägga fram förslag om

mindre restriktiva regler för anhöriginvandring.

14. Nyligen etablerade förhållanden (punkt 9)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Mona

Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf257 yrkande 17,

2003/04:Sf357 yrkande 16, 2003/04:Sf387,

2003/04:Sf403 yrkande 38 och 2004/05:Sf12 yrkande 8

och avslår motionerna 2003/04:Sf245 yrkande 1,

2003/04:Sf298, 2004/05:Sf266 yrkande 18 och

2004/05:Sf351 yrkande 20.

Ställningstagande

Antalet kvinnor som kommer med anknytning till en

man i Sverige och blir misshandlade har ökat

kraftigt. Den s.k. tvåårsregeln innebär att den

utlänning som söker uppehållstillstånd för att få

leva med en person i Sverige kan beviljas ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd som gäller under

två år. Om förhållandet upphör före utgången av två

år skall personen i fråga återvända till sitt

hemland. Den person som utsatts för våld eller annan

allvarlig kränkning, och av det skälet lämnat

förhållandet, kan dock beviljas fortsatt

uppehållstillstånd även om det upphört dessförinnan.

Vid prövningen tar invandringsmyndigheterna

dessvärre hänsyn till om våldet varit grovt eller

inte. Om man bedömer att våldet inte varit grovt kan

kvinnan utvisas, vilket visar att utländska kvinnor,

i motsats till svenska, får utsättas för ett visst

mått av våld. Regeringen bör snarast vidta åtgärder

för att komma till rätta med problemet att kvinnor

som misshandlats eller kränkts under den tvååriga

prövotiden utvisas.

15. Kontroll i polisregister m.m. (punkt 10)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf403 yrkande 39,

2003/04:Ju453 yrkandena 9 och 10 och 2004/05:Sf351

yrkande 21.

Ställningstagande

Migrationsverket bör ges rätt att vid

anknytningsförfrågningar begära utdrag ur

brottsregistret angående vissa typer av brott samt

kontrollera referenspersonen i

folkbokföringsregistret och i registret över

tidigare anknytningsförfrågningar. På så sätt kan

det fastställas t.ex. om någon tidigare ansökt om

uppehållstillstånd på grund av anknytning till

personen i fråga eller om denne dömts för misshandel

eller övergrepp mot tidigare partner.

ddVidare bör det finnas specialkompetens hos

personal som skall handlägga ärenden som rör kvinnor

som kommit till Sverige för att leva med en man och

där kvinnan trots anmälan om misshandel utsätts för

utvisningshot.

16. Uppehållstillstånd före hemresa till

Sverige (punkt 11)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Sf236.

Ställningstagande

Uppehållstillstånd på grund av anknytning kan i dag

inte alltid ges då bägge parterna befinner sig

utomlands. Detta kan skapa stora problem för

personer som t.ex. arbetat utomlands. Regeringen bör

återkomma med förslag som möjliggör att personer som

levt tillsammans utomlands kan få uppehållstillstånd

beviljat före referentens hemresa.

17. Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa

i Sverige (punkt 13)

av Sven Brus (kd) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf257 yrkande 16,

2003/04:Sf403 yrkande 40, 2004/05:Sf266 yrkande 17

och 2004/05:Sf351 yrkande 22 samt avslår motion

2004/05:Sf360 yrkande 8.

Ställningstagande

Undantag från huvudprincipen att uppehållstillstånd

skall beviljas före inresa bör kunna göras när

utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i

förhållandet väntar barn eller om sökanden med all

sannolikhet skulle få sin ansökan beviljad.

Intentionerna med den lagändring som trädde i kraft

2000, och som innebär att en ansökan om

uppehållstillstånd skall kunna bifallas trots att

den i strid mot huvudregeln ingivits medan sökanden

befinner sig i Sverige, torde inte ha fått

tillräckligt genomslag i praktiken. Regeringen bör

återkomma med förslag i enlighet med det anförda.

18. Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa

i Sverige (punkt 13)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf360 yrkande 8 och avslår

motionerna 2003/04:Sf257 yrkande 16, 2003/04:Sf403

yrkande 40, 2004/05:Sf266 yrkande 17 och

2004/05:Sf351 yrkande 22.

Ställningstagande

Den som ansöker om uppehållstillstånd som anhörig

till en person i Sverige måste i dag göra detta vid

en svensk ambassad i hemlandet eller i det land där

han eller hon bor permanent. Dessa regler bör ändras

så att det i dessa situationer även blir möjligt att

ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.

19. Flexibla regler för arbetskraftsinvandring

i vissa fall (punkt 14)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:MJ5 yrkande 21,

2004/05:MJ6 yrkande 10 och 2004/05:MJ7 yrkande 5 i

denna del.

Ställningstagande

På grund av de skadeverkningar som uppstod till

följd av stormen i södra Sverige i början på året

kommer svenskt skogsbruk under överskådlig tid att

ha ett kraftigt ökat behov av kvalificerade

skogsarbetare. Ett sätt att tillgodose detta behov

är att förenkla reglerna för arbetskraftsinvandring

från länder utanför EU. De hinder som finns för

arbetskraftsinvandring från andra länder måste

undanröjas och reglerna göras mer flexibla.

20. Ökad arbetskraftsinvandring (punkt 15)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg

(fp), Anita Sidén (m), Birgitta Carlsson (c),

Anna Lilliehöök (m) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf15 yrkande 2,

2004/05:Sf237 yrkandena 1-3, 2004/05:Sf284 yrkandena

1, 3, 5 och 6, 2004/05:Sf351 yrkande 16,

2004/05:Sf360 yrkandena 5-7, 2004/05:Ju485 yrkande 1

och 2004/05:A356 yrkande 14.

Ställningstagande

För att klara tillväxt och välfärd och för att ge

människor som saknar flyktingskäl en möjlighet att

söka sig hit bör Sverige öppna för en ökad

arbetskraftsinvandring. En ökad

arbetskraftsinvandring skulle ge människor möjlighet

till en ny framtid och göra Sverige till en mer

dynamisk ekonomi. En ökad arbetskraftsinvandring är

också central när det gäller att lyckas med

integrationen och att bekämpa människohandel.

ddDet bör vara möjligt att vistas i Sverige under

begränsad tid, med t.ex. turistvisum, för att söka

arbete. Under den tid en person söker arbete skall

det finnas ett krav på självförsörjning och ansvar

för boendet. Uppehållstillstånd och arbetstillstånd

skall kunna beviljas utan vandelsprövning för en

person som genom t.ex. ett anställningsavtal kan

dokumentera att han eller hon har fått ett arbete.

Lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor

får inte försämras, och reglerna för

arbetskraftsinvandring måste utformas så att

asylrätten inte urholkas eller missbrukas. Vidare

måste riskerna för oseriös arbetskraftsinvandring

minimeras och socialförsäkringssystemet ses över i

syfte att få det att fungera vid

arbetskraftsinvandring.

ddVi vill samtidigt påtala att regeringens hantering

av riksdagens beslut att ta fram förslag som medger

vidgad arbetskraftsinvandring har varit oacceptabel.

Riksdagen fattade beslut våren 2003 och ett

slutbetänkande av den parlamentariska kommittén

kommer att dröja till mars 2006.

21. Arbetskraftsinvandring i övrigt (punkt 16)

av Bo Könberg (fp), Birgitta Carlsson (c) och

Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf284 yrkandena 2 och 4

och 2004/05:MJ508 yrkande 3 samt avslår motionerna

2004/05: Sf210, 2004/05:Sf231 och 2004/05:Sf324

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att en ny form av invandring bör införas,

nämligen företagarinvandring. Personer som visat sig

ha förutsättning för att driva näringsverksamhet i

Sverige bör få möjlighet att arbetsinvandra. Att

öppna för utländska entreprenörer skulle kunna ge en

ökad dynamik och tillväxt i svenskt företagande.

Krav för uppehållstillstånd bör vara att företagaren

investerar tillräckligt mycket så att den egna och

familjens försörjning är tryggad, har en

dokumenterad erfarenhet av att driva

näringsverksamhet samt har möjlighet att investera i

sin verksamhet i Sverige. Om verksamheten efter tre

år fått tillräcklig lönsamhet för att säkra

försörjningen skall företagaren kunna få permanent

uppehållstillstånd och samma sociala rättigheter som

alla andra bosatta här.

22. Gäststuderande (punkt 17)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ub293 yrkande 9.

Ställningstagande

I syfte att skapa så jämlika och bra förhållanden

som möjligt för utländska studenter bör de

automatiskt få arbetstillstånd i Sverige för

feriearbete under studietiden och för arbete efter

examen.

23. Hinder för fri rörlighet i Öresundsregionen

(punkt 18)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf356 yrkande 1.

Ställningstagande

Med dagens regler måste man som icke EU-medborgare

tillhöra en bristyrkesgrupp för att kunna få

arbetstillstånd i ett EU-land. När t.ex. en familj,

där mannen är dansk och kvinnan från ett tredjeland,

bosatte sig i Sverige efter att ha bott och arbetat

i länge i Danmark förlorade kvinnan sitt danska

arbetstillstånd och därmed sitt danska arbete. Detta

visar att medborgarskap utgör ett hinder för fri

rörlighet i Öresundsregionen.

24. Fri rörlighet för registrerade partner och

sambor (punkt 19)

av Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita

Sidén (m), Anna Lilliehöök (m) och Anne-Marie

Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:L295 yrkande 21.

Ställningstagande

Reglerna om fri rörlighet inom EU för privatpersoner

ger i dag ingen generell rätt för registrerade

partner att följa med vid flyttning till annat EU-

land. Regeringen bör därför verka för att reglerna

blir icke-diskriminerande med avseende på sexuell

läggning.

25. Fri rörlighet i övrigt (punkt 20)

av Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita

Sidén (m), Birgitta Carlsson (c), Anna Lilliehöök

(m) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:K431 yrkande 12 och avslår

motion 2004/05:Sf406 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vår uppfattning är att uppehållstillstånd för arbete

endast skall ges till människor som kan försörja sig

själva. Den grundregeln, som redan i dag gäller för

studenter och pensionärer, skall gälla medborgare

från alla EU-länder. EG-domstolens beslut om att

några få timmars arbete per vecka ger tillgång till

hela trygghetssystemet är orimligt. Regeringen bör

ta initiativ till en ändring av villkoren för

uppehållstillstånd för arbetstagare och till att en

ny, rimlig definition av arbetstagarbegreppet kommer

till stånd.

26. Utvidgat flyktingbegrepp (punkt 21)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Kalle Larsson

(v) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf13 yrkande 5,

2004/05:Sf15 yrkande 5, 2004/05:Sf266 yrkande 19,

2004/05:Sf277 yrkande 2, 2004/05:Sf278 yrkande 1,

2004/05:Sf318 yrkande 1, 2004/05:Sf351 yrkandena 10

och 11, 2004/05:Sf390, 2004/05:L295 yrkandena 22 och

27-29, 2004/05:U257 yrkande 5, 2004/05:U308 yrkande

16 och 2004/05:So604 yrkande 14.

Ställningstagande

EU:s skyddsgrundsdirektiv ger flyktingstatus åt

personer som förföljs på grund av kön eller sexuell

läggning. Vidare har Utredningen om förföljelse på

grund av kön eller sexuell läggning nu avgett sitt

betänkande. Regeringen bör därför snarast lägga fram

förslag till nödvändiga författningsändringar så att

flyktingbegreppet vidgas till att omfatta även

personer som riskerar förföljelse på grund av kön

eller sexuell läggning. Vidare bör kompetensen vid

invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget om

situationen i hemländerna för kvinnor respektive

homosexuella ses över. Exempelvis måste kunskapen om

homosexuellas, bisexuellas och transpersoners

situation i de länder personerna flyr från öka.

27. Skyddsbehov vid avvisningsbeslut

(punkt 22)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 6 och

2004/05:Sf13 yrkande 1 samt avslår motionerna

2004/05:Sf15 yrkande 10 och 2004/05:Sf266 yrkande 3.

Ställningstagande

Trots att Sverige kritiserats av FN:s kommitté mot

tortyr och Europarådets kommissionär för mänskliga

rättigheter uteblir förslag till en mer human och

rättssäker asyl- och flyktingpolitik. Tolkning av

lagar och praxis har hårdnat och asylutredningar

uppvisar ofta brister. Den bristande rättssäkerheten

och misstroendekulturen i asylprocessen måste

åtgärdas.

28. Skyddsbehov vid avvisningsbeslut (punkt 22)

av Bo Könberg (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf15 yrkande 10 och avslår

motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 6, 2004/05:Sf13

yrkande 1 och 2004/05:Sf266 yrkande 3.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma till riksdagen med en

samlad analys av varför antalet anmälningar till

FN:s kommitté mot tortyr ökat mot Sverige samt vilka

åtgärder som behövs för att Sverige inte skall

fällas i framtiden.

29. Skyddsbehov vid avvisningsbeslut (punkt 22)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf266 yrkande 3 och avslår

motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 6, 2004/05:Sf13

yrkande 1 och 2004/05:Sf15 yrkande 10.

Ställningstagande

Asylsökande kommer ofta från länder med krig, väpnad

konflikt eller grova kränkningar av de mänskliga

rättigheterna; ändå fick bara ca 2 %

uppehållstillstånd med flyktingstatus år 2003. Detta

visar att Sverige i praktiken har upphört att

tillämpa Genèvekonventionen. Regeringen bör

återkomma med förslag till hur svenska myndigheters

respekt för asylrätten och Genèvekonventionen skall

stärkas.

30. Konvertiter (punkt 23)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf13 yrkande 6 och

2004/05:Sf258.

Ställningstagande

Situationen för kristna konvertiter från Iran är

mycket svår. Flyktingar som konverterat från islam

till kristendom och därför riskerar tortyr och

dödsstraff i länder med sharialagstiftning måste ges

skydd enligt FN:s konvention om mänskliga

rättigheter, Europakonventionen om mänskliga

rättigheter och FN:s barnkonvention. Konversion, som

är belagt med dödsstraff, bör utgöra grund för asyl

i Sverige.

31. Asylsökande romer (punkt 24)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf322 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Asylansökningar från personer med romani som

modersmål betraktas allt oftare som uppenbart

ogrundade. Detta visar att rätten till individuell

bedömning i asylärenden urholkats. Det krävs en ökad

kunskap om situationen för romer, och kosovoromers

skyddsbehov bör enbart prövas mot Kosovo.

32. Dublinärenden m.m. (punkt 25)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf277 yrkande 13 och

2004/05:Sf351 yrkande 4 samt avslår motionerna

2004/05:Sf266 yrkande 10 och 2004/05:Sf400 yrkandena

2, 13 och 14.

Ställningstagande

Bestämmelserna i Dublinförordningen är komplicerade

och svårförutsägbara bl.a. gällande ansvarighet för

prövningen samt vad som är att anse som en genomresa

eller ej. Asylsökande har inte heller rätt att

åberopa att vissa tidsfrister har överskridits.

Vidare tolkas flyktingbegreppet fortfarande olika av

EU:s medlemsstater. Principen om non-refoulement och

Dublinförordningen kan därvid hamna i konflikt med

varandra. Sverige bör därför i högre grad utnyttja

möjligheten till undantag och tillämpa en betydligt

mer generös tolkning av Dublinförordningen, t.ex.

vid sjukdom eller familjeanknytning och särskilt då

det gäller barn, varvid prövningen bör ske i

Sverige.

33. Dublinärenden m.m. (punkt 25)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf266 yrkande 10 och avslår

motionerna 2004/05:Sf277 yrkande 13, 2004/05:Sf351

yrkande 4 och 2004/05:Sf400 yrkandena 2, 13 och 14.

Ställningstagande

Regeringen bör initiera en översyn av

Dublinförordningen i syfte att fördelningskriteriet

när det gäller asylsökande skall vara de

asylsökandes egna val.

34. Dublinärenden m.m. (punkt 25)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf400 yrkandena 2, 13 och

14 samt avslår motionerna 2004/05:Sf266 yrkande 10,

2004/05:Sf277 yrkande 13 och 2004/05:Sf351 yrkande

4.

Ställningstagande

Dublinförordningen och förordningen om

fingeravtrycksregistret Eurodac måste rivas upp.

Regeringen bör verka för att EU:s medlemsstater i

stället genom frivilligt samarbete möjliggör för

asylsökande att ta sig till det land de söker sig.

35. Säkra länder m.m. (punkt 26)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 9 och

2004/05:Sf351 yrkandena 6 och 7 samt avslår motion

2004/05:Sf400 yrkandena 10-12.

Ställningstagande

Asylansökningar skall alltid prövas individuellt.

Ett land som anslutit sig till Genèvekonventionen

behöver inte per definition vara ett säkert land för

den asylsökande. En lista över "säkra länder" bör

därför inte upprättas. Genom det s.k.

Aznarprotokollet (asylprotokollet) berövas EU-

ländernas egna medborgare rätten att söka asyl i

andra medlemsländer. Detta är en oacceptabel

inskränkning då situationer kan uppstå där människor

löper fara att förlora livet eller sina mänskliga

rättigheter även i Europa. Regeringen bör därför

snarast deklarera hur man kommer att verka för en

ändring när det gäller Aznarprotokollet och

begreppet säkra länder.

36. Säkra länder m.m. (punkt 26)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf400 yrkandena 10-12 och

avslår motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 9 samt

2004/05:Sf351 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

FN:s krav på individuell prövning av varje

asylansökan och andra FN-krav måste bli standard

inom EU. UNHCR har kritiserat konceptet med säkra

länder och säkra tredjeländer vid prövning av

asylansökningar och menar att principen om säkert

land kringgår rätten till individuell prövning. Ett

sådant prövningsförfarande bör därför avskaffas.

37. Humanitära skäl (punkt 27)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf277 yrkande 3,

2004/05:Sf304 och 2004/05:Sf351 yrkande 12 samt

avslår motionerna 2004/05:Sf206 och 2004/05:Sf208

yrkande 4.

Ställningstagande

Begreppet humanitära skäl i utlänningslagen måste

förtydligas och en vidare tolkning möjliggöras.

Förutom klara medicinska vårdbehov bör även

vistelsetid samt integration tas i beaktande vid

bedömning av humanitära skäl. I barnärenden bör

vistelsetiden ges särskild betydelse. Vidare bör

risken för självmord ges större tyngd och inte

behöva kopplas till en allvarlig psykisk sjukdom.

Utlänningslagskommitténs förslag riskerar att leda

till en än mer restriktiv tillämpning än i dag genom

det högre kravet på synnerligen - och inte särskilt

- ömmande omständigheter. Regeringen bör återkomma

med förslag enligt det anförda.

38. Humanitära skäl (punkt 27)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf206 och 2004/05:Sf208

yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:Sf277

yrkande 3, 2004/05:Sf304 och 2004/05:Sf351 yrkande

12.

Ställningstagande

Regeringen bör utreda lämpligheten i att föra över

reglerna om uppehållstillstånd av politiskt

humanitära skäl, som ofta rör situationen i

ursprungslandet och är av en annan karaktär än

övriga humanitära skäl, till bestämmelserna om

övriga skyddsgrunder i 2 kap. utlänningslagen.

ddVidare bör det för barn kunna ställas något lägre

krav än för vuxna vid bedömning av humanitära skäl.

39. Uppehållstillstånd m.m. vid människohandel

(punkt 28)

av Bo Könberg (fp), Birgitta Carlsson (c) och

Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 7,

2004/05:Sf15 yrkande 8, 2004/05:Sf265 yrkande 9,

2004/05:Sf277 yrkande 5, 2004/05:Ju485 yrkandena 2

och 5 samt 2004/05:Ju489 yrkande 25 och avslår

motionerna 2004/05:Sf321 yrkandena 1 och 3,

2004/05:Ju294 yrkande 1, 2004/05:Ju351 yrkande 2,

2004/05:Ju480 yrkande 3 och 2004/05:U306 yrkande 4.

Ställningstagande

Offer för människohandel bör i normalfallet beviljas

permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.

När det gäller barn som utsatts för människohandel

bör de ges permanent uppehållstillstånd. Vidare

krävs riktade informationsinsatser för att stoppa

sexhandeln, vid t.ex. flygplatser, färjeterminaler

och andra internationella mötesplatser.

40. Uppehållstillstånd m.m. vid människohandel

(punkt 28)

av Sven Brus (kd) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Ju480 yrkande 3 och

2004/05:U306 yrkande 4 samt avslår motionerna

2004/05:Sf12 yrkande 7, 2004/05:Sf15 yrkande 8,

2004/05:Sf265 yrkande 9, 2004/05:Sf277 yrkande 5,

2004/05:Sf321 yrkandena 1 och 3, 2004/05:Ju294

yrkande 1, 2004/05: Ju351 yrkande 2, 2004/05:Ju485

yrkandena 2 och 5 samt 2004/05:Ju489 yrkande 25.

Ställningstagande

Offer för människohandel för sexuella ändamål skall

ges möjlighet att söka och beviljas permanent

uppehållstillstånd, om de inte kan garanteras skydd

vid hemkomsten.

41. Uppehållstillstånd m.m. vid

människohandel (punkt 28, motiveringen)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Ställningstagande

Det måste finnas en möjlighet för offer för

människohandel att få stanna och, efter individuell

prövning, ges uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Det vore direkt inhumant om personer som först mot

sin vilja förts till sexslaveri, sedan hjälpt polis

och åklagare med vittnesmål, ändå utvisas och

utsätts för hämnd i hemlandet. Vidare bör det

internationella informationsutbytet vid

människohandel utökas.

42. Uppehållstillstånd m.m. vid människohandel

(punkt 28)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju351 yrkande 2 och avslår

motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 7, 2004/05:Sf15

yrkande 8, 2004/05: Sf265 yrkande 9, 2004/05:Sf277

yrkande 5, 2004/05:Sf321 yrkandena 1 och 3,

2004/05:Ju294 yrkande 1, 2004/05:Ju480 yrkande 3,

2004/05:Ju485 yrkandena 2 och 5, 2004/05:Ju489

yrkande 25 och 2004/05:U306 yrkande 4.

Ställningstagande

De för människohandel utsatta kvinnorna måste ges

skydd och stöd under rättsutredning och rättegång.

Det finns ett stort behov av stöd och hjälp i

Sverige och i hemländerna. För kvinnor som

återvänder hem måste ett skyddsnät byggas upp. Offer

för människohandel måste också ges möjlighet att

stanna i Sverige.

43. Illegal inresa (punkt 29)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju480 yrkande 5.

Ställningstagande

Barn som fyllt 15 men inte 18 år och som varit offer

för människohandel bör inte kunna ställas till svars

för illegal inresa och vistelse i Sverige. Varken

möjligheterna till åtalsunderlåtelse eller

undantaget för ringa fall är tillräckliga i dessa

situationer.

44. Uppehållstillstånd efter viss tid

(punkt 30)

av Bo Könberg (fp), Birgitta Carlsson (c) och

Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf277 yrkandena 21 och 22

samt bifaller delvis motion 2004/05:Sf375 yrkande 1

och avslår motion 2004/05:Sf266 yrkande 20.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma med förslag om att

permanent uppehållstillstånd skall ges till dels dem

som befinner sig i landet och inte har kunnat

avvisas inom två år efter lagakraftvunnet beslut,

dels dem som i över två år inte har fått något

beslut alternativt har haft tillfälliga

uppehållstillstånd på grund av läget i hemlandet.

Uppehållstillstånd skall dock inte ges när

allvarliga misstankar om brottslig verksamhet i

utlandet eller i Sverige förekommer.

ddSom en unik engångsåtgärd bör amnesti beviljas för

dem som i nuläget sedan lång tid har hållit sig

gömda efter att ett avvisningsbeslut har vunnit laga

kraft. Sedan flera år har krav på en amnesti för

gömda flyktingar ställts. Detta bör nu ske i samband

med att en ny asylprocess införs. Vid synnerliga

skäl, exempelvis vid allvarlig brottslighet, skall

undantag göras. Eventuella misstankar om kriminell

verksamhet måste uteslutas innan amnesti ges.

45. Uppehållstillstånd efter viss tid

(punkt 30, motiveringen)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Ställningstagande

En person som har varit lång tid i Sverige och som

etablerat sig i samhället bör i vissa fall kunna få

permanent uppehållstillstånd om han eller hon fått

vänta mycket länge på ett beslut eller om ett

avvisningsbeslut inte har kunnat verkställas på

grund av exempelvis situationen i hemlandet. Fast

anställning och egenförsörjning skall härvidlag

utgöra ett viktigt kriterium.

46. Uppehållstillstånd efter viss tid

(punkt 30)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf266 yrkande 20 och

2004/05:Sf375 yrkande 1 samt avslår motion

2004/05:Sf277 yrkandena 21 och 22.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma med förslag om sådan

ändring av utlänningslagen att den som väntat längre

tid än 18 månader på ett lagakraftägande

avlägsnandebeslut automatiskt skall beviljas

permanent uppehållstillstånd, om det inte finns

synnerliga skäl som talar däremot.

ddVidare är det viktigt att domstolarna, i samband

med att den nya instansordningen i utlänningsärenden

införs, får börja sitt arbete utan att tyngas av

alltför många gamla ärenden. En tidsamnesti skulle

tillgodose detta. Under en begränsad tid på cirka

tre månader bör därför alla asylsökande som har

varit 18 eller fler månader i landet erbjudas ett

permanent uppehållstillstånd. Detta bör gälla den

som befinner sig i asylprocessen eller har genomgått

asylprocessen och oavsett om personen är gömd eller

inte.

47. Familjesplittring m.m. (punkt 31)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Kalle Larsson

(v) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf277 yrkande 7,

2004/05:Sf319 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Sf335

yrkande 4 och 2004/05: Sf351 yrkande 17.

Ställningstagande

Kraftfulla åtgärder krävs för att undvika att

familjer splittras i samband med förvarstagning och

verkställighet av avvisning. Såväl lagstiftning som

praxis måste ändras. Vidare måste attityder och

rutiner förändras i syfte att få en mänskligare

hantering vid avvisningar. Det måste finnas ett

barnperspektiv vid utvisning och avvisning, och

särskild hänsyn bör tas till berörda barn.

48. Utvisning på grund av brott (punkt 32)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju331 yrkande 8.

Ställningstagande

En ordentlig genomlysning krävs av hur

förändringarna med anledning av proposition

2003/04:113 Stärkt barnperspektiv i mål om utvisning

på grund av brott har fallit ut. Denna utvärdering

bör ske inom en rimlig tidsram.

49. Viseringspliktiga länder (punkt 33)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c), Kalle Larsson (v) och Anne-Marie

Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf266 yrkande 21 och

2004/05:Sf277 yrkande 16.

Ställningstagande

Sverige måste aktivt verka för att korta listan av

viseringspliktiga länder och för att visumkrav inte

i strid med Genèvekonventionens tanke skall användas

för att utestänga flyktingar och andra

skyddsbehövande från EU.

50. Besöksvisum (punkt 34)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Kalle Larsson

(v) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf266 yrkande 22,

2004/05:Sf284 yrkande 11 och 2004/05:Sf351 yrkande

24.

Ställningstagande

Det är inte acceptabelt att anhöriga och närstående

förvägras att besöka sina släktingar.

Besöksviseringspolitiken måste göras enklare,

snabbare och betydligt mer generös. Vidare bör

rutiner och praxis vid svenska ambassader

förbättras. Regeringen bör utfärda tydliga

riktlinjer för Migrationsverkets handläggning av

ärenden som gäller besöksvisum för att den skall

genomsyras av en inställning som grundas på icke-

diskriminering och humanism.

51. Visum för asylsökande och asylansökan i

utlandet (punkt 35)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf351 yrkande 3 och

2004/05:U306 yrkande 9 samt avslår motionerna

2004/05:Sf266 yrkande 23 och 2004/05:Sf400 yrkandena

6-8.

Ställningstagande

Det går i dag inte att söka asyl från utlandet eller

att få ett visum till Sverige för att söka asyl här.

Detta har till viss del medfört att allt fler

människor på flykt ser sig hänvisade till illegala

metoder. För att förhindra detta bör en utredning

tillsättas med uppgift att undersöka hur ett s.k.

nödvisum till asylsökande skulle kunna utformas.

Sverige bör vidare inom EU ta initiativ till att

visumsystemet ses över.

52. Visum för asylsökande och asylansökan i

utlandet (punkt 35)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf266 yrkande 23 och

2004/05:Sf400 yrkandena 6-8 samt avslår motionerna

2004/05:Sf351 yrkande 3 och 2004/05:U306 yrkande 9.

Ställningstagande

En person kan vara i behov av att snabbt lämna en

ursprungsregion eller ett transitland som inte

erbjuder skydd mot förföljelse. Han eller hon bör i

dessa fall kunna ges ett visum till Sverige för att

genomföra asylprövningen. Inom EU diskuteras också

möjligheten att ge ambassader och beskickningar

möjlighet att utfärda visum till skyddsbehövande när

dessa befinner sig i hemlandet eller i tredjeland.

Ett sådant system får dock endast utgöra ett

komplement till det traditionella sättet att söka

asyl. Regeringen bör tillsätta en utredning med

uppgift att lägga fram förslag om en procedur för

utfärdande av visum i enlighet med det anförda.

53. Asylprocessen (punkt 36)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg

(fp), Anita Sidén (m), Birgitta Carlsson (c),

Anna Lilliehöök (m) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf11, 2004/05: Sf12

yrkande 1 och 2004/05:Sf15 yrkandena 3 och 7.

Ställningstagande

Asylprocessen har en rad brister som måste åtgärdas.

Det gäller både hur Migrationsverket arbetar och

hanteringen av beslutet att lägga ned

Utlänningsnämnden.

ddRapporten om Migrationsverkets resurser som tagits

fram på uppdrag av utskottet liksom Riksrevisionens

rapport Snabbare asylprövning (RiR 2004:24) rör

några av de mest centrala problemen med dagens

asylpolitik, såsom handläggningstiderna i

asylprocessen. Det är beklagligt att regeringen i

sin skrivelse inte ger större uppmärksamhet åt den

kraftfulla kritik som framförs i rapporterna.

Regeringen bör snarast redovisa hur man skall

åtgärda t.ex. den bristande flexibiliteten vid

hanteringen av det varierande antalet asylsökande,

det kortsiktiga synsättet när asylprövningens

beslutskapacitet dimensioneras och den

sammanblandning av utgiftsområden som sker på

migrationsområdet och som försvårar korrekta

kostnadsanalyser.

ddDessutom krävs en rad åtgärder för att förbättra

både asylmottagandet och bemötandet av de

asylsökande. Bland annat måste de få tillgång till

god psykologisk expertis och auktoriserade och

opartiska tolkar. Vidare måste landkunskap hos

handläggare och beslutsfattare uppdateras. Med dessa

åtgärder kan kvaliteten på både asylutredningar och

beslut öka.

ddBeslutet om Utlänningsnämndens nedläggning togs av

riksdagen för flera år sedan men regeringen har ännu

inte förelagt riksdagen någon proposition i frågan.

Det är olyckligt att det tagit så lång tid eftersom

en ny instans- och processordning, som skall gälla

från den 1 januari 2006, utgör ett viktigt steg mot

en rättssäker asylprocess. Vi anser att hanteringen

av riksdagsbeslutet om en ny instans- och

processordning har varit helt oacceptabel och att

det nya asylsystemet riskerar att få en problematisk

start med svåra följder för både de asylsökande och

rättsväsendet i stort.

54. Apatiska barn (punkt 37)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Kalle Larsson

(v) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf12 yrkande 5,

2004/05:Sf13 yrkande 4 och 2004/05:Sf14 yrkandena

1-3 och avslår motion 2004/05:Sf405.

Ställningstagande

Asylsökande svårt traumatiserade barn i Sverige har

i ett antal fall utvecklat psykiska störningar som

lett till livshotande funktionsbortfall, s.k.

depressiv devitalisering. Detta är ett

behandlingsbart tillstånd med god prognos. En

väsentlig faktor för behandlingsresultatet synes

vara att familjen får permanent uppehållstillstånd.

Dock krävs långvarig vård för att barnet helt skall

återvända till livet.

ddVi anser det nödvändigt att regeringen, bl.a. för

att förhindra tragiska dödsfall hos de depressivt

devitaliserade barnen och mot bakgrund av barnens

och deras föräldrars svåra traumatisering, utfärdar

en förordning om att dessa barn skall beviljas

permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det

är också viktigt att det inte är

migrationsmyndigheterna som avgör vilka barn som

lider av depressiv devitalisering. En oberoende

expertgrupp bestående av barnläkare, barnpsykiater

och barnpsykolog och utsedd av Socialstyrelsen i

samråd med oberoende organisationer som exempelvis

Rädda Barnen och Röda Korset skall bedöma vilka barn

som lider av depressiv devitalisering. Regeringen

förväntas agera så att arbetet med att lokalisera

barnen kan påbörjas omedelbart. Förordningen skall

gälla till den 1 januari 2006 då Utlänningsnämnden

ersätts med förvaltningsdomstolar och en ny

utlänningslag antagits.

55. Apatiska barn (punkt 37, motiveringen)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Ställningstagande

Med hänsyn till portalparagrafen i utlänningslagen,

som föreskriver att man särskilt skall beakta vad

hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt

barnets bästa i övrigt kräver, och att Sverige har

undertecknat FN:s konvention om barnets rättigheter,

den s.k. barnkonventionen, borde förutsättningarna

för en humanitär asylprocess i vårt land vara mycket

goda. Dessutom är det möjligt att få

uppehållstillstånd av humanitära skäl. Trots alla

dessa goda förutsättningar tvingas vi konstatera att

den nuvarande asylprocessen har lett till en

humanitär katastrof.

ddBortsett från dem som beviljas uppehållstillstånd

på grund av anknytning har vi fått en situation i

Sverige där närmare 80 % beviljas uppehållstillstånd

av humanitära skäl. Uppskattningar ger vid handen

att den helt dominerande delen av dessa skäl

uppkommit i Sverige under en lång och plågsam

asylprövning. Många av dem som söker sig till

Sverige har oerhört traumatiska upplevelser i

bagaget. En lång och otydlig asylprocess kan skapa

psykiska problem hos den som väntar på besked. Men

vi har dessutom en asylprocess som signalerar att ju

sämre du mår, desto bättre blir dina chanser till

uppehållstillstånd.

ddDessa signaler sätter människor som gärna - av

olika skäl - vill stanna i landet under stor press

och kan i sig leda till allvarlig psykisk ohälsa.

Som en följd av allt detta är allvarliga psykiska

problem, självmordsförsök och desperata människor

vanligt förekommande i den svenska asylprocessen.

Detta är en humanitär katastrof som föds och göds av

själva processen.

ddEtt av de mest akuta problem som den svenska

asylprocessen har lett till är tillståndet för de

omkring 150 apatiska barn och deras föräldrar som

väntar på att få sina ärenden avgjorda. Viss

medicinsk sakkunskap gör gällande att det är

kombinationen av en lång process, tidigare trauman

men framför allt passiviseringen av familjerna,

vilket inte tycks ske i andra länder, som lett fram

till det tillstånd barnen befinner sig i.

ddRegeringens oförmåga att ingripa mot den mycket

illa fungerande asylprocessen i allmänhet, och för

de apatiska barnen i synnerhet, har föranlett de nu

aktuella motionsyrkandena. Vi delar motionärernas

kritik av regeringens och migrationsministerns

bristande hantering av asyl- och

invandringspolitiken.

ddVi ser samtidigt bl.a. följande stora problem med

ifrågavarande motionsyrkanden:

dd- Det råder djup oenighet inom den medicinska

expertisen om orsaker till och behandling av detta

tillstånd. Att tillsätta en oberoende expertgrupp är

därför näst intill omöjligt. Att avgöra vilka barn

som skall få stanna kräver dessutom svåra medicinska

bedömningar på, ännu så länge, bräcklig vetenskaplig

grund.

dd- Det är helt oacceptabelt att i en rättsstat som

Sverige överlåta lagtolkningen till en expertgrupp

av läkare och psykologer. Lagen skall vara lika för

alla och skall prövas av domstolar och myndigheter.

dd- Det grundläggande är varje barns oantastliga

rätt till en individuell bedömning av samtliga egna

skäl för uppehållstillstånd. Vid dessa bedömningar

finns redan i dag utrymme att bevilja

uppehållstillstånd med stöd av de generella regler

vi har om humanitära skäl tillsammans med

portalparagrafen i utlänningslagen. Motionsyrkandena

i fråga innebär ett kollektivt beslutsfattande som

hindrar detta.

ddVi vill understryka att i den akuta, livshotande

situation som många av barnen befinner sig måste de

och deras familjer erbjudas bästa tänkbara vård samt

allt stöd och all hjälp vårt samhälle kan erbjuda.

Vid sidan av det akuta omhändertagandet är det

uppenbart för envar att något måste göras för att

lösa problemen på längre sikt.

ddFör det första måste den rapport som regeringens

nationella samordnare för de apatiska barnen skall

lämna i april leda till åtgärder från

migrationsministerns sida som bidrar till att lösa

problemen för de apatiska barnen och deras familjer.

ddFör det andra krävs flera konkreta åtgärder för

att förbättra den nuvarande situationen på

asylområdet. Dessa åtgärder inkluderar en snabbare

och mer rättssäker asylprocess.

ddFör det tredje behövs en ny utlänningslagstiftning

som kan ligga till grund för tydliga och

förutsägbara beslut. Därutöver måste ett i enlighet

med Riksrevisionens kritik reformerat migrationsverk

ges tillräckliga resurser, vilket verket inte får i

dag genom den budget som beslutas av regeringen med

stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

ddPå samtliga dessa områden har regeringen förhalat

arbetet, och ansvaret för dagens situation vilar

därför oerhört tungt hos regeringen själv.

56. Ensamkommande barn (punkt 38)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Anita

Sidén (m), Birgitta Carlsson (c) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:So12 yrkande 10 och

2004/05:Sf13 yrkande 3.

Ställningstagande

Våren 2002 krävde riksdagen att regeringen snarast

skulle återkomma med förslag om ansvaret för de

ensamkommande barnen. Detta upprepades hösten 2003

och hösten 2004. I juni 2002 presenterade

Migrationsverket och Socialstyrelsen en rapport med

olika förslag till åtgärder. Därefter har inget

annat hänt än att frågan bereds inom

Regeringskansliet. I juli 2004 utsattes Sverige till

och med för allvarlig kritik från Europarådets

kommissionär för mänskliga rättigheter för den

ohållbara situationen för de ensamkommande

asylsökande barnen.

ddMigrationsverket bör ha ansvar för att utreda

ensamkommande barns asylskäl, och barnen bör få en

företrädare utsedd inom 24 timmar efter ankomsten

till Sverige. Vidare bör socialtjänsten ha det

entydiga ansvaret för att barnen redan vid ankomsten

får bästa möjliga omhändertagande i form av boende

och särskilt stöd. På ett mycket tidigt stadium bör

socialtjänsten ta ställning till om barnet skall

familjehemsplaceras. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till ändring av

dagens mottagande av de ensamkommande barnen.

57. Övrigt om barn i asylprocessen (punkt 39)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Birgitta

Carlsson (c) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf15 yrkande 4,

2004/05:Sf265 yrkande 10 och 2004/05:Sf277 yrkande 4

samt bifaller delvis motion 2004/05:Sf380 samt

avslår motion 2004/05:Sf395.

Ställningstagande

Det är viktigt att den gemensamma asylpolitiken inom

EU särskilt vad gäller barns rättigheter blir

generösare och mer human och att asylrätten värnas.

ddNuvarande asylpraxis och beslutsprocess i

flyktingärenden är inte anpassade efter barnens

behov. Portalparagrafen i utlänningslagen, med den

centrala formuleringen om att barnets bästa skall

styra flyktingpolitiken, har visat sig ha ringa

betydelse. Utlänningslagstiftningen måste därför

förändras så att barnets bästa, i enlighet med

barnkonventionen, sätts i främsta rummet.

Beslutsprocessen måste bli snabbare när barn är

inblandade och barnen måste få en starkare position

i asylprocessen. Deras egna berättelser måste

beaktas på ett annat sätt än i dag. Bestämmelserna

om barnets bästa måste ses över så att

barnkonventionen följs fullt ut och de asylsökande

barnens ställning i asylprocessen stärks.

58. Organiserad verksamhet (punkt 40)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf357 yrkande 2 och

2004/05:Sf361 yrkande 6.

Ställningstagande

Migrationsverket anordnar en organiserad

obligatorisk verksamhet för de asylsökande. Ett av

syftena med verksamheten är att förbereda den

asylsökande för ett liv i Sverige när

uppehållstillstånd väl beviljats. Verksamheten har

kritiserats av Statskontoret som anser att den har

en alltför låg ambitionsnivå och att alltför många

inte deltar. Även dåvarande Riksrevisionsverket fann

2002 omfattande brister i den organiserade

verksamheten. Mot bakgrund härav är det nödvändigt

att regeringen i regleringsbrev tydliggör

ambitionsnivån med den organiserade verksamheten.

Verksamheten bör i högre grad än i dag fokusera på

språkundervisning, demokratiskolning och

förberedelse för ett liv i det svenska samhället.

ddDen som inte deltar i verksamheten och inte heller

har giltiga frånvaroskäl riskerar att få

dagersättningen reducerad. Problemet är dock

tolkningen av giltiga skäl. Det finns fall där

dagersättningen blivit indragen på grund av sjukdom

eller att barn varit sjuka och den asylsökande

därför inte har kunnat delta. Detta är inte

godtagbart.

59. Ersättning till asylsökande m.m.

(punkt 41)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf361 yrkandena 8, 15 och

16 och avslår motion 2003/04:Sf310.

Ställningstagande

Statskontoret har konstaterat att Migrationsverkets

mottagningsverksamhet är slutet gentemot omvärlden

och därmed brister i transparens. Eftersom en extern

tillsyn och granskning medför större öppenhet och i

förlängningen ger de asylsökande större möjligheter

att hävda sina rättigheter, bör regeringen utreda

frågan om extern tillsyn av verkets

mottagningsverksamhet.

ddDagersättningen till asylsökande har inte ändrats

sedan 1994. För att de asylsökande skall ha

möjlighet att klara de ökade kostnaderna för

uppehälle, mediciner, läkarbesök m.m. måste

ersättningen värdesäkras i förhållande till

prisutvecklingen. Regeringen bör utreda hur en sådan

värdesäkring kan genomföras.

ddKommunerna har ett ansvar i att skapa en

meningsfull tillvaro för sina invånare, inklusive

asylsökande. Centralt för en lyckad integration är

att de asylsökande får kännedom om och känner

samhörighet med det svenska samhället. Av det skälet

måste kommunernas ansvar tydliggöras när det gäller

att skapa fritidsverksamhet både för de asylsökande

som lever på förläggningar och för dem som har eget

boende.

60. Boende (punkt 42)

av Bo Könberg (fp), Birgitta Carlsson (c) och

Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf15 yrkande 6 och avslår

motionerna 2003/04:Sf320, 2003/04:Sf378 och

2004/05:Sf361 yrkande 14.

Ställningstagande

Regeringens oroväckande hållning i flyktingfrågan

framgår av förslaget att fr.o.m. den 1 mars 2005

slopa den särskilda ersättningen för asylsökande som

valt ett eget boende. Riksdagen har i princip ställt

sig bakom regeringens förslag. Trots den slopade

ersättningen kommer enligt regeringen (prop.

2004/05:28) nio av tio asylsökande som i dag väljer

eget boende att göra det även fortsättningsvis. Den

enda påtagliga effekten av regeringens förslag är

därför att redan fattiga människor görs ännu

fattigare. I stället för regeringens delreformer

måste det till en övergripande reform av asyl- och

mottagningsprocessen.

61. Boende (punkt 42)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf361 yrkande 14 och avslår

motionerna 2003/04:Sf320, 2003/04:Sf378 och

2004/05:Sf15 yrkande 6.

Ställningstagande

Södertälje kommun har slutit ett avtal med

Sandvikens kommun om att ett visst antal personer

varje år skall slussas dit. Denna form av åtgärder

som direkt riktar sig till asylsökande och

flyktingar är inte godtagbar då det är fråga om

öppen etnisk diskriminering. Sådana åtgärder måste

därför rikta sig även till andra än asylsökande och

flyktingar. I stället bör Glesbygdsverket ges i

uppdrag att uppmuntra människor att bosätta sig i

hela landet. Samtidigt bör Migrationsverket erbjuda

möjligheter för människor att söka alternativa

bostadsorter.

62. Asylsökande i behov av behandling för

transsexualism (punkt 43)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf318 yrkande 2.

Ställningstagande

Transsexualism klassas juridiskt som en sjukdom, och

behandling ges inom den allmänna sjukförsäkringens

ramar. Den enda verksamma behandlingen anses vara en

könskorrigering. Migrationsverket har nyligen

avslagit en begäran om ersättning från ett landsting

som beviljat åtgärder för ett könsbyte. Från

humanitär synpunkt är det av stor betydelse att det

klarläggs vilken typ av åtgärder som kan räknas som

vård som inte kan anstå vad gäller transsexuella

asylsökande i behov av behandling. Patienter skall

inte behöva riskera att behandling nekas eller

avbryts enbart på grund av oklarheter om var

kostnadsansvaret ligger. Frågan bör därför

uppmärksammas vid kommande omförhandlingar av det

nuvarande avtalet mellan staten och

Landstingsförbundet.

63. Hälso- och sjukvård (punkt 44)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta

Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf205 och avslår motionerna

2004/05:Sf252 yrkandena 1-3, 2004/05:Sf278 yrkande

6, 2004/05:Sf289 och 2004/05:Sf361 yrkandena 19, 20

och 22.

Ställningstagande

En fjärdedel, lågt räknat, av de asylsökande är

förhindrade att delta i den kommunala introduktionen

på grund av ohälsa. Detta förlänger vägen in i

samhället, skapar sociala problem och leder till

mänskliga och ekonomiska kostnader. Vi anser att de

asylsökande skall erbjudas både hälsoundersökning

och hälsosamtal så snart som möjligt efter ankomsten

till Sverige. Hälsosamtalen är särskilt viktiga för

att identifiera personer som bör erbjudas en mer

individanpassad introduktion.

64. Hälso- och sjukvård (punkt 44)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf361 yrkandena 19, 20 och

22 och avslår motionerna 2004/05:Sf205,

2004/05:Sf252 yrkandena 1-3, 2004/05:Sf278 yrkande

6 och 2004/05:Sf289.

Ställningstagande

De människor som av olika skäl kommer till Sverige

för att få skydd har ofta ett stort behov av

sjukvård. Det är framför allt psykiatrisk vård som

efterfrågas, och bland de asylsökande är särskilt

barnen drabbade. Flera landsting vittnar i dag både

om det ökade behovet av stöd till asylsökande och om

bristen på resurser och kompetens. För 2003 fick

landstingen endast 70 % av kostnaderna täckta av

staten. På grund av att landstingen inte i

tillräcklig utsträckning kompenseras för kostnaderna

för hälso- och sjukvård för asylsökande finns det en

uppenbar risk att de inte får den vård de har rätt

till. Det bör även beaktas att asylsökande barns

psykiska hälsa är beroende av att även vuxna

asylsökande har en god tillgång till sjukvård.

ddSjukvård för asylsökande vuxna ges endast för

akuta sjukdomar. Ett motiv för detta sägs vara att

det vore oetiskt att påbörja en längre behandling

som måste avbrytas för att den asylsökande inte får

uppehållstillstånd. Det är emellertid ännu mer

oetiskt att tvinga människor att vänta till dess att

tillståndet blivit akut. Möjligheten att utvidga

rätten till sjukvård för vuxna asylsökande att gälla

även icke akuta sjukdomstillstånd bör därför

undersökas.

ddDet blir alltfler människor som gömmer sig i

Sverige som en följd av den nuvarande, ur

rättssäkerhetssynpunkt undermåliga, asylprocessen.

Många gånger har dessa gömda människor trängande

behov av sjukvård. Om uppehållstillstånd sedermera

ges kompenserar Migrationsverket landstingen för den

del av vårdkostnaden som avser tiden efter det att

uppehållstillstånd beviljats. Detta är inte en

acceptabel ordning eftersom det i grunden finns en

felaktig bedömning från verkets sida. Därmed borde

staten också stå för hela sjukvårdskostnaden.

Landstingens rutiner i ärenden som rör gömda

asylsökande bör därför ses över.

65. Hälso- och sjukvård (punkt 44)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf252 yrkandena 1-3 och

2004/05:Sf289 samt avslår motionerna 2004/05:Sf205,

2004/05: Sf278 yrkande 6 och 2004/05:Sf361 yrkandena

19, 20 och 22.

Ställningstagande

Tidig upptäckt av människor som utvecklat

posttraumatiska stressyndrom (PTSD) är ett mycket

bra sätt att komma till rätta med problem både för

den enskilda människan och för samhället som helhet.

Drabbade kan vara människor som t.ex. upplevt krig

och blivit torterade. Många som arbetar med

flyktingar inom t.ex. vård och skola har dessvärre

dåliga kunskaper om PTSD. Att snabbt få tillgång

till psykisk vård redan som asylsökande är mycket

viktigt. Eftersom det är angeläget med tidig

upptäckt och behandling bör vården räknas in i vård

som inte kan anstå.

ddMänniskor som fått avslag på sin asylansökan har

inte rätt till samhällets resurser i form av skola,

vård eller omsorg. Det enda undantaget är hälso- och

sjukvård för barn. Däremot har man inte varit

konsekvent och låtit mödravård och förlossning i ett

inledande skede räknas som sådan hälso- och

sjukvård. Mödravård och förlossningar i det

inledande skedet bör därför likställas med hälso-

och sjukvård för barn som fått avslag på

asylansökan.

66. Undantag från kravet på arbetstillstånd

(punkt 45)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta

Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf378 yrkande 7 och

bifaller delvis motion 2004/05:Sf361 yrkande 7.

Ställningstagande

Dagens system med ansökan om undantag från förbudet

att arbeta, som i praktiken är mycket svårt att få,

leder till byråkrati och hindrar samtidigt människor

från att arbeta. Det är inte godtagbart att

arbetsvilliga personer måste ansöka om undantag från

förbudet att arbeta. Samtliga som invandrar till

Sverige bör därför automatiskt få arbetstillstånd

direkt vid tullen.

67. Undantag från kravet på arbetstillstånd

(punkt 45)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf361 yrkande 7 och

bifaller delvis motion 2004/05:Sf378 yrkande 7.

Ställningstagande

Migrationsverket har möjlighet att bevilja

asylsökande undantag från kravet på arbetstillstånd.

Syftet är att bereda asylsökande möjlighet till en

meningsfull sysselsättning i väntan på beslut.

Verket bör i högre utsträckning än i dag bevilja

asylsökande undantag från detta krav.

68. Frågor om arbete i övrigt (punkt 46)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf396 yrkande 1,

2003/04:Sf402 yrkande 6 och 2004/05:Sf365 yrkande 11

och bifaller delvis motionerna 2003/04:Sf326

yrkandena 3 och 4 och 2004/05:Sf361 yrkande 2 samt

avslår motion 2004/05:Sf255.

Ställningstagande

Tidig kontakt med svenskt arbetsliv är avgörande för

att öka chanserna till arbete. Därför är det viktigt

att förenkla möjligheten för asylsökande att få

arbeta och att korta handläggningstiderna rejält.

Dessvärre har arbetsförmedlingarna utvecklat en

praxis som innebär att bara de som klarat av sfi-

språktestet får stå till arbetsmarknadens

förfogande. Man får inte komma till ett arbete där

man praktiskt skulle lära sig svenska därför att man

inte kan tillräckligt mycket svenska. Det är

ohållbart att personer skall behöva vänta i flera år

på att få börja arbeta. De bör snarast möjligt

sysselsättas, samtidigt som det är viktigt att

validering av betyg, intyg, kunskaper och utbildning

sker.

69. Frågor om arbete i övrigt (punkt 46)

av Bo Könberg (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Sf326 yrkandena 3 och 4 och

bifaller delvis motionerna 2003/04:Sf396 yrkande 1,

2003/04:Sf402 yrkande 6, 2004/05:Sf361 yrkande 2 och

2004/05:Sf365 yrkande 11 samt avslår motion

2004/05:Sf255.

Ställningstagande

Många asylsökande som kommer till Sverige får inte

möjlighet att arbeta och utbilda sig medan de väntar

på uppehållstillstånd. Den långa väntan på en vettig

introduktion och ett jobb passiviserar och bryter

ned människor. En grundläggande åtgärd är att korta

handläggningstiderna för asylärenden och andra

uppehållstillståndsärenden. I väntan på beslut bör

arbete och egenförsörjning vara regel.

Utgångspunkten bör vara att den enskilde skaffar sig

ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. För att

göra detta möjligt bör provisoriska arbetstillstånd

ges till alla vuxna som väntar på beslut.

Subventionerad arbetspraktik och studier kopplade

direkt till yrkeslivet och varvade med

språkundervisning bör annars erbjudas den enskilde.

70. Frågor om arbete i övrigt (punkt 46)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf361 yrkande 2 och

bifaller delvis motion 2003/04:Sf396 yrkande 1 samt

avslår motionerna 2003/04:Sf326 yrkandena 3 och 4,

2003/04:Sf402 yrkande 6, 2004/05:Sf255 och

2004/05:Sf365 yrkande 11.

Ställningstagande

I dag måste en asylsökande vänta till dess att han

eller hon fått uppehållstillstånd innan betyg

översätts och kompletterande yrkesutbildning ges.

Det finns familjer som vistas flera år på

Migrationsverkets anläggningar innan de får beslut

om uppehållstillstånd. Denna nedbrytande väntan

försämrar möjligheten till en positiv integration.

Därför bör den vuxnes betyg ekvivaleras och

nödvändig kompletterande utbildning ges utan

dröjsmål.

71. ID-handlingar (punkt 47)

av Birgitta Carlsson (c) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf360 yrkande 14 och

2004/05:Sk243.

Ställningstagande

Människor från andra länder som befinner sig i

Sverige på grund av t.ex. arbete, studier eller

forskning får ID-handlingar när de befinner sig här.

Detta gäller emellertid inte för asylsökande, vilket

innebär att en asylsökande som arbetar i Sverige

inte själv kan hämta ut sin lön från banken. Det är

därför nödvändigt att asylsökande ges ökade

möjligheter att få ID-handlingar.

72. Svenskundervisning (punkt 48)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Sf378 yrkande 4 och

bifaller delvis motionerna 2004/05:Sf360 yrkande 13

och 2004/05:Sf361 yrkande 1 samt avslår motion

2003/04:Sf332.

Ställningstagande

Alla asylsökande måste erbjudas undervisning i

svenska språket under hela vistelsetiden i Sverige.

Om uppehållstillstånd sedermera beviljas har den som

inte kan tala svenska sämre möjligheter till egen

försörjning och integration.

73. Svenskundervisning (punkt 48)

av Birgitta Carlsson (c) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf360 yrkande 13 och

2004/05:Sf361 yrkande 1 och bifaller delvis motion

2004/05:Sf378 yrkande 4 samt avslår motion

2003/04:Sf332.

Ställningstagande

Asylsökande som deltar i sfi-undervisning eller

förvärvsarbetar får normalt fortsätta med detta till

dess de får besked om de får stanna i Sverige eller

inte. Eftersom den asylsökande måste få en fortsatt

meningsfull tillvaro även för tid efter ett beslut

om avvisning, bör svenskstudierna eller arbetet inte

avbrytas förrän den dag då avvisningen verkställs.

Det är också viktigt att svenskundervisningen

startar omedelbart efter ankomsten till Sverige.

74. Ersättning till kommunerna m.m. (punkt 49)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf300, 2004/05: Sf12

yrkande 3, 2004/05:Sf211 yrkande 1 och 2004/05:Sf237

yrkande 7 samt avslår motionerna 2004/05:Sf12

yrkande 2, 2004/05:Sf211 yrkande 2 och 2004/05:Sf265

yrkande 2.

Ställningstagande

Nuvarande dubbla icke sammanhängande

mottagningssystem bör ersättas med ett enda.

Eftersom flyktingmottagandet är ett statligt ansvar,

bör det också vara ett statligt ansvar att

finansiera mottagandet. De kommuner som tar emot

flyktingar måste därför få ersättning för de

kostnader som uppkommer på grund av mottagandet.

75. Ersättning till kommunerna m.m. (punkt 49)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf300, 2004/05: Sf12

yrkandena 2 och 3 samt 2004/05:Sf265 yrkande 2 och

bifaller delvis motionerna 2004/05:Sf211 yrkande 1

och 2004/05:Sf237 yrkande 7 samt avslår motion

2004/05:Sf211 yrkande 2.

Ställningstagande

Asylmottagandet sker endast på ett fåtal av

Migrationsverkets enheter. Enheterna ligger främst i

närheten av storstäderna i södra Sverige, och

belastningen där är mycket hög. Därför finns det all

anledning att decentralisera mottagandet i syfte att

få en jämnare fördelning av antalet asylsökande i

landet. Ett decentraliserat mottagande bidrar inte

minst till en lyckad integration. Med ett mottagande

jämnt fördelat över Sverige kan också segregationen

minska, och det blir naturligare för människor att

bosätta sig i olika delar av landet. Asylsökande

måste dock ha rätt att välja att bosätta sig var de

vill.

ddDet finns också anledning att påminna om att

asylmottagandet är ett statligt ansvar. Staten måste

därför ge kommunerna ersättning för de kostnader som

uppkommer som en följd härav.

76. Barns rätt till vård, skola m.m. (punkt 50)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf361 yrkande 18 och

2004/05:Sf378 yrkande 6 samt avslår motionerna

2003/04:Sf8 yrkande 6, 2003/04:Sf357 yrkande 24,

2004/05:Sf265 yrkande 5, 2004/05:Sf335 yrkande 3,

2004/05:Sf361 yrkande 17, 2004/05:Sf378 yrkande 5,

2004/05:Sf379 och 2004/05:Sf391.

Ställningstagande

Det är oacceptabelt att gömda barn är för rädda för

att gå till skolan och inte heller törs uppsöka

sjukvården. Trots att FN:s barnkonvention kräver att

myndigheter, domstolar m.fl. agerar utifrån barnens

bästa sker inte det i dag. Av det skälet bör det

vara olagligt för polisen att göra ingripanden i

hälso- och sjukvården och i skolan.

77. Barns rätt till vård, skola m.m. (punkt 50)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 6 och

2004/05:Sf335 yrkande 3 och avslår motionerna

2003/04:Sf357 yrkande 24, 2004/05:Sf265 yrkande 5,

2004/05:Sf361 yrkandena 17 och 18, 2004/05: Sf378

yrkandena 5 och 6, 2004/05:Sf379 samt 2004/05:Sf391.

Ställningstagande

Asylsökande barn har i dag rätt till samma sjukvård,

tandvård och skolgång som andra barn i samhället.

Trots detta har det hänt att asylsökande barn nekats

vård eller skolgång. Det har även hänt att vissa

vårdcentraler har tagit ut en avgift för barn till

asylsökande även om andra barn haft rätt till

avgiftsfri vård. Landstingen och kommunerna måste på

lämpligt sätt uppmärksammas på asylsökande barns

rätt till vård och skolgång.

78. Barns rätt till vård, skola m.m. (punkt 50)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf265 yrkande 5,

2004/05:Sf361 yrkandena 17 och 18 och 2004/05:Sf378

yrkande 6 och avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande

6, 2003/04:Sf357 yrkande 24, 2004/05:Sf335 yrkande

3, 2004/05:Sf378 yrkande 5, 2004/05:Sf379 och

2004/05:Sf391.

Ställningstagande

Barn till asylsökande har rätt till skola och

förskola på i huvudsak samma villkor som barn

bosatta i Sverige. Det finns uppenbara svårigheter

för asylsökande barn och deras föräldrar att själva

söka upp det rektorsområde som barnen skall gå i.

Det är därför nödvändigt att överväga om skolan

skall ta ett mer uppsökande ansvar för barn till

asylsökande. Vidare bör det övervägas om inte

skolplikt skall införas även för asylsökande barn.

ddGömda flyktingbarn i Sverige har numera rätt till

sjukvård men har fortfarande inte rätt att gå i

skolan. Enligt barnkonventionen skall staten ge

varje barn som befinner sig i landet tillgång till

utbildning och således även ett barn som lever gömt.

Den rätt till skola som gäller barn till asylsökande

bör därför också gälla barn som lever gömda. För att

förhindra att barnen av rädsla avstår från att

uppsöka hälso- och sjukvården bör polisen inte ha

rätt att göra ingripanden inom hälso- och

sjukvården. Inte heller skall polisingripanden få

ske i skolan.

79. Barns rätt till vård, skola m.m.

(punkt 50)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Sf265 yrkande 5,

2004/05:Sf378 yrkande 6 och 2004/05:Sf361 yrkande 18

och avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 6,

2003/04:Sf357 yrkande 24, 2004/05:Sf335 yrkande 3,

2004/05:Sf361 yrkande 17, 2004/05:Sf378 yrkande 5,

2004/05:Sf379 och 2004/05:Sf391.

Ställningstagande

Alla barn har de rättigheter som föreskrivs i

barnkonventionen oavsett om barnen har

uppehållstillstånd i landet eller inte. Det innebär

i praktiken att även de barn som inte har sökt asyl

skall ha rätt till vård och skola. Gömda barn har

emellertid inte någon laglig rätt till utbildning.

Även om de har rätt till vård, är det endast ett

fåtal som vågar uppsöka vårdinrättningar av rädsla

för att bli avslöjade. Likaså kan det uppstå frågor

om landstinget eller staten skall betala för vården.

Enligt FN:s barnrättskommitté bör barn utan

uppehållstillstånd ha rätt till hälso- och sjukvård

samt skolgång. För att detta skall vara möjligt är

det nödvändigt att sjukhus och skolor förklaras som

frizoner där polishämtning av gömda barn inte skall

kunna ske.

80. Barns rätt till vård, skola m.m. (punkt 50)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Sf357 yrkande 24 och avslår

motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 6, 2004/05:Sf265

yrkande 5, 2004/05: Sf335 yrkande 3, 2004/05:Sf361

yrkandena 17 och 18, 2004/05:Sf378 yrkandena 5 och

6, 2004/05:Sf379 och 2004/05:Sf391.

Ställningstagande

Barn som lyckats komma innanför EU:s murar riskerar

att hamna i länder med mycket dåliga rättigheter

eftersom lagstiftningen kan skilja sig avsevärt

mellan länderna. Av det skälet bör Sverige i EU-

sammanhang verka för att det i EU:s asylmottagande

införs miniminivåer för asylsökande barn innebärande

att de skall ha rätt till skola och hälso- och

sjukvård. Detta skulle innebära att ytterligare steg

tas för att förverkliga barnkonventionen i EU.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Uppehållstillstånd efter viss tid (punkt 30)

av Sven Brus (kd).

Som en unik engångsåtgärd bör amnesti beviljas för

dem som i nuläget sedan lång tid har hållit sig

gömda efter att ett avvisningsbeslut har vunnit laga

kraft. Sedan flera år har krav på en amnesti för

gömda flyktingar ställts. Detta bör nu ske i samband

med att en ny asylprocess införs. Vid synnerliga

skäl, exempelvis vid allvarlig brottslighet, skall

undantag göras. Eventuella misstankar om kriminell

verksamhet måste uteslutas innan amnesti ges.

2. Ensamkommande barn (punkt 38)

av Bo Könberg (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).

De asylsökande barn som kommit hit ensamma utan

någon vuxen är särskilt utsatta. Hittills har

regeringen inte klarat av att reda ut vem som skall

ta ansvaret för att ta emot dem och se till att de

får ett bra mottagande. Regeringen har också starkt

kritiserats för bristande skydd av ensamkommande

barn av bl.a. Europarådets kommissarie för mänskliga

rättigheter. Vi instämmer i denna kritik och

uppmanar regeringen att i enlighet med riksdagens

upprepade beslut (våren 2002, hösten 2003 och hösten

2004) återkomma med förslag vad gäller möjlighet att

sluta avtal med ett antal kommuner om mottagande av

ensamkommande barn, att Migrationsverket endast bör

ansvara för att utreda de ensamkommande barnens

asylskäl samt att den kommunala socialtjänsten bör

ha det entydiga ansvaret för de ensamkommande barnen

redan vid ankomsten.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2004/05:47 Migration och

asylpolitiken.

Följdmotioner

2004/05:Sf11 av Per Westerberg m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder beträffande de

synpunkter som framförs i Riksrevisionens rapport

Snabbare asylprövning (RIR 2004:24) samt Marie

Bengtssons rapport till socialförsäkringsutskottet,

Migrationsverkets resurser.

2004/05:Sf12 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

-----------------------------------------------------

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

förbättra mottagandet av asylsökande.

-----------------------------------------------------

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att införa

ett decentraliserat flyktingmottagande med ett

större individfokus.

-----------------------------------------------------

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att staten

bör ge kommunerna ersättning för de kostnader

som uppkommer i och med flyktingmottagandet.

-----------------------------------------------------

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en utökad

anhöriginvandring i linje med Anhörigkommitténs

förslag.

-----------------------------------------------------