Bet. 2004/05:SFU17

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2004/05:SFU17

Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2004/05:170

Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden

jämte motioner som väckts i ärendet. Propositionen har beretts vid

överläggningar mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

I propositionen föreslår regeringen att det införs en ny instans- och

processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden. Utlänningsnämnden

skall upphöra och överprövningen av Migrationsverkets beslut i utlännings-

och medborgarskapsärenden skall i stället ske i migrationsdomstolar och

i en migrationsöverdomstol. Migrationsdomstolar skall vara vissa av

regeringen utsedda länsrätter, och Kammarrätten i Stockholm skall vara

migrationsöverdomstol.

Med den nya instans- och processordningen skall enligt regeringens

förslag öppenheten i asylprocessen öka. Processen skall vara en

tvåpartsprocess med möjlighet till muntlig förhandling vid ett överklagande.

Vid överklagande till Migrationsöverdomstolen skall krävas prövningstillstånd.

I propositionen föreslås också att möjligheten till ny ansökan tas

bort och att en prövning av verkställighetshinder vid avvisning och

utvisning i stället skall ske. Regeringen föreslår att säkerhetsärenden

skall avgöras av Migrationsverket i första instans och kunna överklagas

till regeringen.

Vidare föreslås att en ny utlänningslag skall ersätta nuvarande

utlänningslag. Ändringarna innebär bl.a. att den kategori ärenden som i dag

faller in under s.k. politisk-humanitära skäl i fortsättningen skall

prövas enligt bestämmelsen om skyddsbehövande i övrigt och att begreppet

humanitära skäl skall ersättas av begreppet synnerligen ömmande

omständigheter. De omständigheter som kommer fram i ett barns ärende behöver

dock inte vara av samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna

personer. I huvudsak föreslås att bestämmelserna i övrigt i den nuvarande

utlänningslagen oförändrade förs över till den nya utlänningslagen.

Därtill föreslås vissa ändringar och förtydliganden liksom införande i

lag av redan gällande praxis.

Ändringar föreslås också i lagen om svenskt medborgarskap och lagen om

särskild utlänningskontroll. Därutöver föreslås följdändringar i annan

lagstiftning.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 31 mars 2006.

I motionerna tas bl.a. upp frågan om domstolarnas förutsättningar vid

genomförandet, om ett s.k. nollställningsbeslut samt om att det för

barn skall räcka med särskilt ömmande omständigheter.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker samtliga motioner.

I ärendet finns 14 reservationer och två särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rekrytering av nämndemän

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf33 yrkande 1 i denna del.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Rätt till muntlig förhandling

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf34 yrkande 9.

Reservation 2 (fp, kd, c)

3. Utseende av offentligt biträde m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf34 yrkandena 4 och 10.

Reservation 3 (fp, kd, c)

4. Säkerhetsärenden

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf34 yrkande 11.

Reservation 4 (fp, kd, c)

Reservation 5 (m) - motiveringen

5. Domstolarnas förutsättningar vid genomförandet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf33 yrkande 1 i denna del och

2004/05:Sf34 yrkande 8.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

6. Nollställningsbeslut

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf32 och 2004/05:Sf34 yrkande

5.

Reservation 7 (fp, kd, v, c, mp)

7. Uppehållstillstånd i ärenden som rör barn

Riksdagen antar 5 kap. 6 § i regeringens förslag till utlänningslag.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:170 i denna del och avslår

motionerna 2004/05:Sf13 yrkande 2 och 2004/05:Sf34 yrkandena 1 och

2.

Reservation 8 (fp, kd, c)

8. Förbud mot polisingripanden i skola m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf33 yrkande 4.

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

9. DNA-prov

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf33 yrkande 3.

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

10. Anhöriginvandring i övrigt

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf34 yrkande 7.

Reservation 11 (fp, kd, c)

11. Uppehållstillstånd vid människohandel

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf33 yrkandena 6 och 7 samt

2004/05:Sf34 yrkande 3.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

12. Arbetstillstånd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf33 yrkandena 2 och 5 samt

2004/05:Sf34 yrkande 6.

Reservation 13 (m, fp, kd, c)

13. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag tilla. utlänningslag, till den del

det inte behandlats under punkt 7, med den ändringendels att i 5 kap.

3 § första stycket 1 och 5 samt 7 kap. 6 § andra stycket orden "make,

maka" ersätts av ordet "make",dels att i 8 kap. 13 § första meningen

ordet "ett" skall utgå,dels att i 10 kap. 14 § första stycket 1 ett

kommatecken sätts in före orden "om ärendet överklagas,",dels att i 12

kap. 15 § tredje stycket orden "enligt 13 §" skall ersättas med orden

"enligt 14 §",dels att i 12 kap. 23 § tredje stycket orden "andra stycket

första meningen" skall ersättas med orden " andra stycket 1",dels att

i 14 kap. 14 § första stycket orden "20 kap. 15 §" skall ersättas med

orden "19 kap. 5 §".b. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll,c. lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt

medborgarskap,d. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

e. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

f. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård

av unga,g. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),h. lag om

ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar

och vissa andra utlänningar,i. lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl.,j. lag om ändring i lagen (1996:95) om

vissa internationella sanktioner,k. lag om ändring i lagen (1998:544)

om vårdregister,l. lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

m. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,

n. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),o. lag om ändring

i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den

arbetsmarknadspolitiska

verksamheten.Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:170 i denna

del.

Reservation 14 (v)

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 22 augusti 2005

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas Eneroth (s),

Sven Brus (kd), Anita Jönsson (s), Per Westerberg (m), Mona Berglund

Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Ulla Hoffmann (v), Lennart Klockare

(s), Tobias Billström (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Birgitta

Carlsson (c), Göte Wahlström (s), Anna Lilliehöök (m), Yilmaz Kerimo

(s), Anne-Marie Ekström (fp), Mauricio Rojas (fp) och Gustav Fridolin

(mp).

Ärendet och dess beredning

En parlamentarisk kommitté med uppdrag bl.a. att ta ställning till en

ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och

medborgarskapslagstiftningen samt att göra viss översyn av utlänningslagen

förordnades i februari 1997. Kommittén antog namnet Kommittén om ny

instans- och processordning i utlänningsärenden, NIPU, (UD 1997:04).

NIPU lade i februari 1999 fram slutbetänkandet Ökad rättssäkerhet i

asylärenden (SOU 1999:16).

I januari 2000 förordnades ledamöter i en interdepartemental arbetsgrupp

med uppgift att utreda vissa frågor på utlänningsrättens och

medborgarskapsrättens område, främst avseende instansordningen. Arbetsgruppen

redovisade i juni 2000 sitt uppdrag i departementspromemorian En

specialdomstol för utlänningsärenden (Ds 2000:45).

I riksdagsbeslut den 30 november 2001 har riksdagen tillkännagivit för

regeringen som sin mening vad socialförsäkringsutskottet anförde om att

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ny instans-

och processordning i utlänningsärenden (bet. 2001/02:SfU2, rskr.

2001/02:69-70).

En lagrådsremiss om ny instans- och processordning i utlänningsärenden

överlämnades till Lagrådet den 6 juni 2002. Lagrådet avlämnade sitt

yttrande den 9 oktober 2002.

Den 6 mars 2003 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk

kommitté (UD 2003:02) som med utgångspunkt i 2002 års lagrådsremiss

samt Lagrådets yttrande bl.a. skulle göra en genomgång av utlänningslagens

materiella bestämmelser och anpassa dessa till ett nytt system där

överprövningen sker i domstol. Kommittén antog namnet Kommittén för

översyn av utlänningslagstiftningen (Översynsutredningen). Utredningen

lade i juni 2004 fram betänkandet Utlänningslagstiftningen i ett

domstolsperspektiv (SOU 2004:74).

Med utgångspunkt från 2002 års lagrådsremiss och Lagrådets yttrande,

upprättades inom Utrikesdepartementet under våren 2003 promemorian Ny

prövning av beslut om avvisning och utvisning som vunnit laga kraft.

Regeringen överlämnade proposition 2003/04:59 Prövning av verkställighetshinder

i utlänningsärenden till riksdagen den 15 januari 2004. Riksdagen

beslutade den 8 december 2004 att avslå propositionen.

Efter en överenskommelse om budgeten för år 2005 om att lägga ned

Utlänningsnämnden den 31 december 2005 och att överprövningen av utlännings-

och medborgarskapsärenden därefter skall ske i allmänna förvaltningsdomstolar

har de lagförslag som läggs fram i detta ärende beretts vid överläggningar

mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Regeringen beslutade den 17 mars 2005 att inhämta Lagrådets yttrande.

Lagrådet har på anförda skäl framhållit att det inte kan tillstyrka det

remitterade förslaget. Om förslaget skulle läggas till grund för

lagstiftning har Lagrådet lämnat synpunkter på de föreslagna bestämmelserna.

Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag såvitt

gäller de enskilda bestämmelserna.

Justitieutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet finns som bilaga

4.

Socialförsäkringsutskottet har tillsammans med justitieutskottet den 8

juni i år haft en offentlig utfrågning om en ny instans- och processordning

i ultänningsärenden. En utskrift från utfrågningen finns i bilaga 5.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Propositionens lagförslag 2.7

och 2.8 behandlas i utskottets betänkande 2004/05:SfU18 om uppehållstillstånd

för tribunalvittnen.

Utskottet behandlar tre motioner som väckts med anledning av propositionen

samt en motion som väckts med anledning av regeringens skrivelse 2004/05:47

Migration och asylpolitik. Motionerna redovisas i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden

Utskottets

förslag i korthet

En ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden

införs. Utlänningsnämnden skall upphöra och överprövningen av

Migrationsverkets beslut i utlännings- och medborgarskapsärenden skall i

stället ske i migrationsdomstolar och i en migrationsöverdomstol.

Migrationsdomstolar skall vara vissa av regeringen utsedda länsrätter, och

Kammarrätten i Stockholm skall vara migrationsöverdomstol. Vid ett

överklagande kommer en process mellan två parter - utlänningen och

Migrationsverket - att föras i domstolarna. Enskilda ärenden skall inte

längre kunna överlämnas till regeringen för vägledande beslut.

Muntlig förhandling i migrationsdomstolen skall hållas om den som för

talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig eller annars

särskilda skäl talar emot det.

Vid överklagande till Migrationsöverdomstolen skall det krävas

prövningstillstånd. Prövningstillstånd skall få meddelas endast som

prejudikatdispens eller som extraordinär dispens.

I migrationsdomstolen skall såväl lagfarna ledamöter som nämndemän ingå

i rätten, och nämndemännen skall tas från länsrättens samlade grupp av

nämndemän. I Migrationsöverdomstolen skall endast ingå lagfarna ledamöter.

Mål som kan få stor principiell betydelse skall Migrationsöverdomstolen

kunna avgöra i förstärkt sammansättning.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden

om rekrytering av nämndemän och om muntlig förhandling.

Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c) och 2 (fp, kd, c).

Gällande ordning

Migrationsverket är central förvaltningsmyndighet för verksamhet inom

migrationsområdet. En ansökan om uppehållstillstånd som görs här i landet

ges in till Migrationsverket som utreder och prövar ärendet.

Utlänningsnämnden är en förvaltningsmyndighet med domstolsliknande

uppgifter, och nämnden handlägger ärenden enligt utlänningslagen och

lagen om svenskt medborgarskap som överklagas till nämnden från

Migrationsverket eller som överlämnas till nämnden av verket för avgörande.

Nämnden handlägger också ansökningar om uppehållstillstånd där det

finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning, s.k. nya

ansökningar.

Ett mindre antal utlänningsärenden prövas av regeringen. Regeringens

prövning förutsätter att det enskilda ärendet överlämnas dit från

Migrationsverket eller Utlänningsnämnden.

Förfarandet i Utlänningsnämnden är enligt huvudregeln i utlänningslagen

skriftligt. I lagen anges dock att i ett asylärende vid Utlänningsnämnden

skall muntlig handläggning ingå, om detta kan antas vara till fördel

för utredningen eller på annat sätt bidra till ett snabbt avgörande.

Muntlig handläggning skall även annars företas på utlänningens begäran,

om det inte står klart att en sådan handläggning är obehövlig i

asylärendet. Vidare anges att vid bedömningen i utlänningsärenden skall

det, om det inte är olämpligt, klargöras vad barn som berörs av ett

beslut i ärendet har att anföra och det skall tas hänsyn till vad barnets

ålder och mognad motiverar.

Enligt lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD, är

länsrätten som regel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän.

Kammarrätten är som regel domför med tre lagfarna domare. Vid behandlingen

av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför med två lagfarna

domare. Nämndemän kan ingå i rätten i kammarrätten, om detta är särskilt

föreskrivet.

I länsrätt kan mål av enkel beskaffenhet samt ett antal andra i lagen

uppräknade mål avgöras av en lagfaren domare ensam. Beslut som inte

innebär att målet prövas i sak får också normalt fattas av en lagfaren

domare ensam. Vidare får, om det finns särskilda skäl med hänsyn till

målets omfattning eller svårighetsgrad, antalet lagfarna domare utökas

med en, och detsamma gäller antalet nämndemän.

För merparten mål krävs prövningstillstånd för att kammarrätten skall

pröva ett överklagande av ett beslut som länsrätten meddelat.

Prövningstillstånd meddelas dels om det är av vikt för ledning av

rättstillämpningen

att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), dels om

anledning förekommer till ändring i det beslut vartill länsrätten kommit

(ändringsdispens), dels om det annars finns synnerliga skäl att pröva

överklagandet (extraordinär dispens).

Prövningstillstånd i Regeringsrätten kan meddelas som prejudikatdispens

eller extraordinär dispens.

Förvaltningsdomstolarnas utredningsansvar finns fastslaget i

förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, där det anges att rätten skall tillse

att mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Enligt 9 § första

stycket FPL är förfarandet i de allmänna förvaltningsdomstolarna som

huvudregel skriftligt. Enligt andra stycket får i handläggningen ingå

muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till

fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. I

tredje stycket föreskrivs att det i kammarrätt och länsrätt skall hållas

muntlig förhandling, om enskild som för talan i målet begär det samt

förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar

mot det. Bestämmelserna i 9 § FPL kompletteras av bestämmelser i

specialförfattningar.

Propositionen

Regeringen föreslår att Utlänningsnämnden skall upphöra och att

Migrationsverkets beslut i stället normalt skall överklagas till

migrationsdomstolar, som utgörs av de länsrätter som regeringen bestämmer.

Domstolarnas beslut skall kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen,

som utgörs av Kammarrätten i Stockholm. Den domstolens beslut skall

inte kunna överklagas. I propositionen anförs att det med hänsyn till

de allvarliga konsekvenser som väntetider i asylprocessen medför finns

tillräckliga skäl för att avvika från instansordningen

länsrätt-kammarrätt-Regeringsrätten, som normalt gäller i förvaltningsprocessen.

Om

inte något annat följer av utlänningslagen, skall för domstolarna och

förfarandet i dessa gälla vad som allmänt är föreskrivet om länsrätt

och kammarrätt och rättskipningen i dessa.

Ett statsråds beslut om förvar skall prövas av Regeringsrätten på

framställning av utlänningen. Vidare skall beslut om kostnadsansvar för

transportörer, liksom i dag, kunna överklagas enligt den för

förvaltningsprocessen normala ordningen.

Vid överklagande till Migrationsöverdomstolen skall krävas prövningstillstånd.

Regeringen anför att Migrationsöverdomstolen som högsta instans kommer

att ha ansvaret för praxisbildningen. Domstolen måste härvid på ett

effektivt sätt kunna bidra till rättsbildningen och tillförsäkra en

förutsebar och enhetlig bildning av rättspraxis. För att kammarrätten

skall kunna uppfylla detta krav anser regeringen att kammarrätten endast

skall kunna meddela prövningstillstånd på grunderna prejudikatdispens

och extraordinär dispens. Det kommer också starkt att bidra till att

målens totala handläggningstid i instanskedjan kan begränsas.

Regeringens bedömning är att bestämmelserna om rättens sammansättning

och om domförhet i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i princip

bör gälla i den nya ordningen. I propositionen anförs att nämndemän

inte bör ingå i rätten i Migrationsöverdomstolen eftersom domstolen i

den nya ordningen främst kommer att fungera som prejudikatinstans. För

att främja en enhetlig praxisbildning föreslås att Migrationsöverdomstolen,

i de fall detta är påkallat, bör kunna avgöra ett mål i förstärkt

sammansättning med sju lagfarna ledamöter.

De nämndemän som skall medverka i migrationsdomstolens mål skall tas

från länsrättens samlade grupp av nämndemän och således hämtas från

länsrättens domkrets och inte från migrationsdomstolens. Härigenom blir

enligt propositionen den grupp av lekmän som får insyn i processen i

migrationsdomstolarna större än om nämndemännen skall utses särskilt

för tjänstgöring i migrationsdomstol. De länsrätter som är migrationsdomstolar

skall givetvis ta hänsyn till behovet av nämndemän i migrationsdomstolen

när de fastställer hur många nämndemän som skall tjänstgöra i länsrätten.

Bestämmelserna om muntlig förhandling föreslås motsvara nuvarande

bestämmelser i 9 § FPL. Muntlig förhandling skall således hållas om den

som för talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig eller annars

särskilda skäl talar emot det. Att muntlig förhandling under vissa

förutsättningar skall hållas om en part begär det skall dock inte gälla

för Migrationsöverdomstolen utan endast för migrationsdomstol. I

propositionen anförs att det är viktigt att inslaget av muntlig förhandling

blir större än vad det är i nuvarande ordning. Strävan efter ett så

stort inslag som möjligt av muntlig förhandling bör dock vägas mot kravet

på en snabb handläggning.

Enligt propositionen tillgodoses de särskilda krav som finns på processen

när den rör barn genom att det i nya lagens första kapitel slås fast

att såvitt avser frågor som rör barn skall särskilt beaktas hänsynen

till barnets hälsa och utveckling samt vad barnets bästa i övrigt kräver.

Vidare gäller att barnet skall höras när frågor om tillstånd skall

bedömas och barn berörs av beslutet, om det inte är olämpligt. I

propositionen påpekas att FN:s konvention om barnets rättigheter inte kräver

att barnet skall höras direkt inför beslutande myndighet. Staterna får

i stället självständigt besluta om formerna för hörandet. I propositionen

framhålls även att de domstolar som skall vara migrationsdomstolar

respektive Migrationsöverdomstol i den nya ordningen redan i dag handlägger

mål som rör barn.

Den nya instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden

kommer enligt propositionen att medföra betydligt ökade kostnader främst

för överprövningen av ärendena i domstol. I 2005 års ekonomiska

vårproposition beräknades utgiftsökningen till följd av reformen uppgå till

totalt 914 miljoner kronor för år 2006, baserat på ett helt verksamhetsår,

och 901 miljoner kronor för 2007. Uppdaterade bedömningar kommer att

göras i budgetpropositionen för 2006. Regeringen avser att göra en

övergripande utvärdering av hela reformen efter dess genomförande.

Motioner

I motion Sf33 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begärs i yrkande 1 i denna

del ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen

med förslag till lagstiftning i enlighet med vad Nämndemannakommittén

föreslagit i betänkandet Framtidens nämndemän (SOU 2002:61). Motionärerna

anser att det behövs en bättre och mer representativ demografisk spridning

och att rekryteringen av nämndemän därför bör breddas.

I motion Sf34 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs i yrkande 9

ett tillkännagivande om att det måste klargöras att bestämmelsen om

muntlig förhandling i migrationsdomstol också omfattar barn i asylprocessen.

Utskottets bedömning

Justitieutskottet, som har yttrat sig till socialförsäkringsutskottet

över nu föreliggande förslag och ett antal motionsyrkanden till den del

de ligger inom justitieutskottets beredningsområde, delar regeringens

bedömning att det är en fördel att prövningen av utlänningsärendena

sker i en tvåpartsprocess med möjlighet till muntlig förhandling inför

domstol i enlighet med förvaltningsprocesslagens bestämmelser. En

domstolsprövning ökar öppenheten och rättssäkerheten i asylprocessen.

Justitieutskottet delar också regeringens bedömning att de allmänna

förvaltningsdomstolarna är väl skickade att pröva utlänningsmålen.

Justitieutskottet konstaterar emellertid att förslaget om inrättande av

migrationsdomstolar innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna

kommer att tillföras en i princip helt ny och tillika stor målgrupp.

Justitieutskottet anför att det är tydligt att det övervägande antalet

mål som skall handläggas enligt den nya ordningen är sådana att de kräver

skyndsam handläggning. I flertalet av dessa mål kommer det dessutom att

hållas muntlig förhandling. Att den nya ordningen härigenom riskerar

att få en negativ inverkan på handläggningstiderna går enligt

justitieutskottet inte att komma ifrån. Detta gäller såväl de nu aktuella

målen som de som redan enligt den nuvarande ordningen handläggs i

förvaltningsdomstolarna. Den korta förberedelsetiden för att genomföra

den omfattande reformen innebär också att domstolsväsendet ställs inför

en svår uppgift.

Justitieutskottet anger att de svårigheter som påpekats angående

genomförandet av reformen inte, mot bakgrund av det arbete som pågår, ändrar

justitieutskottets ställningstagande att den nya instans- och

processordningen bör införas och propositionen tillstyrkas i berörda delar.

Som

framgår av propositionen har riksdagen redan år 2001 gjort ett

tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett förslag till ny instans- och processordning i utlänningsärenden.

Socialförsäkringsutskottet angav i sitt betänkande bl.a. att införandet

av en tvåpartsprocess med ökad möjlighet till muntlig förhandling är av

avgörande betydelse för tilltron till asylprövningsförfarandet (bet.

2001/02:SfU2, rskr. 2001/02:69-70).

Socialförsäkringsutskottet delar regeringens och justitieutskottets

uppfattning att genom förslaget till ny ordning, med ökad partsinsyn,

en tvåpartsprocess med Migrationsverket som motpart till den enskilde

och med möjlighet till muntlig förhandling i domstol, uppnås en ökad

rättssäkerhet och öppenhet i asylprocessen. Utskottet, som kan konstatera

att det har funnits en bred enighet om behovet av att reformera den

nuvarande instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden,

anser att nu föreliggande förslag i hög grad uppfyller de krav som bör

uppställas på en ny ordning. Den breda politiska enigheten med alla

riksdagens partier som nu står bakom grunderna i förslaget till ny

instans- och processordning kommer också enligt utskottets mening att

medföra en ökad legitimitet för avgörandena.

Utskottet, som återkommer nedan till frågor om genomförandet och tidpunkten

för ikraftträdandet, tillstyrker med det anförda regeringens förslag

till utformning av den nya instans- och processordningen i utlännings-

och medborgarskapsärenden.

I länsrätter och kammarrätter, liksom i tingsrätter och hovrätter,

tillgodoses behovet av insyn och lekmannainflytande genom deltagande av

nämndemän. Nämndemän i länsrätt utses genom val av landstingsfullmäktige

i respektive län. Vid val av nämndemän skall eftersträvas att

nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön

och yrke. När det gäller rekrytering av nämndemän föreslås att, på samma

sätt som gäller i länsrättens övriga mål, de nämndemän som skall medverka

i migrationsdomstolens mål skall tas från länsrättens samlade grupp av

nämndemän. Enligt utskottets mening uppnås härigenom ett brett underlag

vid rekryteringen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att de

nämndemän som skall medverka i migrationsdomstolens mål skall tas från

länsrättens samlade grupp av nämndemän.

Nämndemannakommittén har bl.a. föreslagit att en femtedel av de nämndemän

som skall väljas skall tas ur en kvot där allmänheten kan lämna förslag

på tänkbara kandidater. Betänkandet, som har remissbehandlats, bereds

i Regeringskansliet. Regeringen har för avsikt att överlämna ett lagförslag

till Lagrådet senare under innevarande år. Utskottet, som delar

justitieutskottets uppfattning att beredningen av Nämndemannakommitténs

förslag inte skall föregås, avstyrker motion Sf33 yrkande 1 i denna del.

När det gäller förslagen om muntlig förhandling i migrationsdomstolen

delar utskottet regeringens bedömning att muntlig förhandling i princip

skall motsvara de bestämmelser som i dag gäller enligt förvaltningsprocesslagen,

dvs. muntlig förhandling skall hållas om den som för talan begär det

samt förhandlingen inte är obehövlig eller annars särskilda skäl talar

emot det.

Vad gäller frågan om barns rätt till muntlig förhandling i den nya

processordningen konstaterar utskottet att bestämmelsen om muntlig

förhandling gäller den som för talan i målet, således även barn. I

propositionen anges att barn liksom i dag skall höras när frågor om tillstånd

skall bedömas och barn berörs av beslutet, om det inte är olämpligt.

Enligt utskottets mening är det i ärenden som rör barn av avgörande

betydelse att barns egna asylskäl grundligt utreds och redovisas i

ärendet. Eftersom barnets rätt att självt få komma till tals tillgodoses

genom regeringens förslag kan utskottet inte se något skäl för att införa

en uttrycklig rätt till muntlig förhandling i mål som rör barn. Med det

anförda avstyrker utskottet i likhet med justitieutskottet motion Sf34

yrkande 9 och tillstyrker propositionen i denna del.

Migrationsverkets handläggning

Utskottets förslag i korthet

Tyngdpunkten vid prövningen av utlänningsärenden skall ligga i första

instans.

Migrationsverket skall vara skyldigt att ompröva beslut i utlänningsärenden

som verket på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning

finner är oriktiga.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag.

Gällande ordning

Enligt 27 § FL har en myndighet skyldighet att ändra ett beslut som den

har meddelat som första instans, om myndigheten finner att beslutet är

uppenbart oriktigt och ändringen kan ske snabbt och enkelt och utan att

det blir till nackdel för någon part. Skyldigheten gäller normalt även

om beslutet har överklagats men inte om handlingarna i ärendet redan

har lämnats över till högre instans.

Propositionen

Enligt regeringens bedömning förutsätter en rättssäker prövning inom

rimlig tid hos överinstansen att tyngdpunkten vid prövningen av

utlänningsärenden ligger i första instans. Överinstansens prövning underlättas

om alla omständigheter tidigare utretts, och domstolen kan då inrikta

sig på det som är omstritt i ärendet.

Av propositionen framgår att Migrationsverket år 2002 påbörjade en

försöksverksamhet med förändrad handläggningsform i asylärenden, den s.

k. modellverksamheten. I januari 2004 beslutade regeringen att det nya

arbetssättet skall vara infört av verket senast i juli 2005. Det

huvudsakliga syftet med det nya arbetssättet är att öka rättssäkerheten i

asylprövningen och koncentrera tyngdpunkten av prövningen till första

instans. Modellen bygger på att den skriftliga förberedelsen skall

utnyttjas så att den muntliga handläggningen blir mer effektiv, mer av

en dialog snarare än förhör. Den information som verket avser att lägga

till grund för beslutet skall klargöras och redovisas för den sökande

i ett så tidigt skede som möjligt och senast under den muntliga

handläggningen så att sökanden har möjlighet att ta del av och bemöta

materialet. Sökanden skall i ett tidigt skede upplysas om att det ankommer

på sökanden själv att presentera sina yrkanden och de grunder han eller

hon vill åberopa samt att ta fram eventuellt åberopade bevis. Genom det

nya arbetssättet får sökanden och dennes biträde en mer aktiv roll.

I propositionen föreslås att Migrationsverket skall vara skyldigt att

ompröva beslut i utlänningsärenden som verket på grund av nya omständigheter

eller av någon annan anledning finner är oriktiga. Det är angeläget att

undvika att migrationsdomstolarna belastas med ärenden som inte behöver

prövas av domstol. En vidgad skyldighet för Migrationsverket att ompröva

sina beslut i samband med att de överklagas skulle enligt propositionen

minska antalet ärenden hos domstolarna. I säkerhetsärenden skall

omprövningsregeln i 27 § FL gälla.

Utskottets bedömning

Utskottet kan konstatera att Migrationsverkets nya arbetssätt leder

till att tyngdpunkten i prövningen kommer att ligga i första instans.

Handläggningen präglas av öppenhet, och det finns större förutsättningar

för att asylärendet blir fullständigt utrett vid den första prövningen.

Även förslaget om att ersätta ny ansökan med en ny ordning för prövning

av verkställighetshinder, där det tydliggörs att möjligheten att få ett

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning prövat på nytt är

ett extraordinärt prövningsförfarande, medför enligt utskottets mening

ett starkare incitament till att alla relevanta skäl förs fram och prövas

av Migrationsverket när ansökan prövas första gången.

Utskottet tillstyrker förslagen om Migrationsverkets skyldighet att i

vissa fall ompröva sina beslut.

Ny ordning för prövning av verkställighetshinder m.m.

Utskottets förslag i korthet

Den nuvarande ordningen med prövning av ny ansökan om uppehållstillstånd

(NUT) efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning skall

upphöra.

Om det i ett ärende om verkställighet av ett lagakraftvunnet beslut om

avvisning eller utvisning kommer fram nya omständigheter skall

Migrationsverket självmant pröva om dessa omständigheter utgör hinder mot

verkställighet. Hindren mot verkställighet kan förutom de som anges i

12 kap. 1, 2 eller 3 § den nya utlänningslagen (NUtlL), dvs. vid bl.a.

risk för dödsstraff, tortyr eller förföljelse vid ett återvändande

till hemlandet, utgöras av hinder av praktisk natur, exempelvis om

utlänningens hemland inte tar emot honom eller henne, eller om det finns

andra hinder som gör att en verkställighet i det enskilda fallet framstår

som orimlig. Det kan t.ex. vara fråga om ett sjukdomstillstånd som i

det enskilda fallet medför att verkställigheten inte kan genomföras. Om

omständigheterna utgör hinder mot verkställighet får verket, om hindret

är tillfälligt, bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och om

hindret är bestående, bevilja ett permanent uppehållstillstånd.

Migrationsverket skall även kunna besluta om inhibition.

Vidare skall om utlänningen åberopar nya omständigheter som kan antas

utgöra ett sådant verkställighetshinder som avses i 12 kap. 1, 2 eller

3 § NUtlL, och dessa omständigheter inte har kunnat åberopas tidigare

eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat

omständigheterna tidigare, Migrationsverket ta upp frågan om uppehållstillstånd

till ny prövning samt besluta om inhibition i verkställighetsärendet.

Om Migrationsverket beslutar att inte ta upp frågan om uppehållstillstånd

till ny prövning, skall detta beslut kunna överklagas.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag.

Gällande ordning

I 8 kap. 1, 2 och 4 §§ UtlL anges vissa fall när ett lagakraftvunnet

beslut om avvisning eller utvisning inte får verkställas. Hindren är

följande:

- Om utlänningen riskerar att straffas med döden eller med kroppsstraff

eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning (8 kap. 1 §). Dessa verkställighetshinder

är ovillkorliga och gäller oavsett på vilken grund utlänningen riskerar

dödsstraff etc.

- Om utlänningen riskerar förföljelse (8 kap. 2 §). Det kan här vara

fråga om förföljelse såväl av politiska eller andra skäl som anges i

Genèvekonventionen som förföljelse på grund av kön eller homosexualitet.

Har utlänningen begått ett synnerligen grovt brott och det skulle vara

förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta

honom eller henne stanna, får dock verkställighet ske trots risk för

förföljelse, om förföljelsen som hotar inte innebär fara för utlänningens

liv eller annars är av särskilt svår beskaffenhet.

- Om den som flytt undan krig eller en miljökatastrof har synnerliga

skäl mot att sändas till hemlandet (8 kap. 4 §).

Om det finns hinder mot verkställighet enligt något av ovan nämnda lagrum,

innebär det regelmässigt samtidigt att utlänningen har rätt till

uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 § UtlL som flykting eller som

skyddsbehövande i övrigt. En ny ansökan kan då bifallas enligt 2 kap. 5 b § 1

UtlL.

Föreligger det praktiska hinder mot verkställighet och svårigheterna

inte till någon del beror på den enskildes vägran att medverka, kan det

ses som ett humanitärt skäl att verkställighet inte kan genomföras, och

därmed kan det föreligga grund för bifall till en ny ansökan enligt

2 kap. 5 b § 2 UtlL. Denna situation är emellertid inte reglerad i lag.

Propositionen

I propositionen anförs att det är angeläget att möjligheten att på grund

av nya omständigheter få ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller

utvisning prövat på nytt framstår som det extraordinära prövningsförfarande

det alltid har avsetts att vara. Den nuvarande ordningen med prövning

av ny ansökan om uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut om

avvisning eller utvisning skall därför upphöra. Den nya ordningen bör

utformas på så sätt att den medför ett starkare incitament till att

alla relevanta skäl förs fram och prövas redan hos Migrationsverket när

ansökan prövas första gången.

Regeringen föreslår att om det i ett ärende om verkställighet av ett

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning kommer fram nya

omständigheter, skall Migrationsverket självmant pröva om dessa

omständigheter utgör hinder mot verkställighet. Om omständigheterna utgör

hinder mot verkställighet får verket, om hindret är tillfälligt, bevilja

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och om hindret är bestående, bevilja

ett permanent uppehållstillstånd. Migrationsverket kan även besluta om

inhibition i ett verkställighetsärende.

Enligt regeringen bör Migrationsverket således ha en skyldighet att ex

officio pröva om nya omständigheter som kommer fram medför ett sådant

hinder mot verkställigheten att det finns anledning att bevilja

uppehållstillstånd. Hinder mot verkställigheten behöver här inte endast

utgöras av de hinder som räknas upp i de föreslagna paragraferna 1, 2

och 3 i 12 kap. NUtlL, som anger bl.a. risk för dödsstraff, tortyr och

förföljelse vid ett återvändande till hemlandet. Migrationsverket skall

dessutom ta hänsyn till om det i ärendet kommer fram eller det annars

finns anledning att anta att det finns bestående hinder av praktisk

natur mot att beslutet verkställs, exempelvis om utlänningens hemland

eller tidigare vistelseland meddelat att utlänningen inte kommer att

tas emot där och fortsatta kontakter i frågan med det landet inte bedöms

kunna nå framgång. Det bör dock enligt propositionen krävas att utlänningen

själv medverkat till att en verkställighet skall kunna genomföras.

Migrationsverket skall också beakta om det finns annan särskild anledning

till att en verkställighet inte bör genomföras. Så kan vara fallet om

det i verkställighetsärendet kommer fram att utlänningen blivit så svårt

sjuk att det inte går att genomföra en verkställighet (medicinskt hinder).

Det är dock inte svårighetsgraden av sjukdomen i sig som skall bedömas

utan frågan om det aktuella sjukdomstillståndet utgör ett hinder mot

verkställighet i det enskilda fallet. Det kan även uppkomma andra nya

omständigheter som gör att en verkställighet i det enskilda fallet

framstår som orimlig. Det kan exempelvis vara fråga om ett barn som inte

kan tas om hand i hemlandet på ett lämpligt sätt sedan dess vårdnadshavare

avlidit. Ett annat ömmande fall skulle kunna vara när ett barn riskerar

att skiljas från en förälder under en lång tidsperiod om barnet inte

kan bosätta sig i förälderns hemland. Saknas grund för att meddela

inhibition eller bevilja tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd

skall åtgärderna för att verkställa avlägsnandebeslutet fortsätta.

Förutom de verkställighetshinder som Migrationsverket ex officio får

beakta skall nya omständigheter som åberopas av utlänningen tas upp

till ny prövning, om de kan antas utgöra ett sådant verkställighetshinder

som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § NUtlL, dvs. bl.a. risk för dödsstraff,

tortyr eller förföljelse vid ett återvändande till hemlandet. Har dessa

nya omständigheter inte kunnat åberopas tidigare eller utlänningen visar

giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna tidigare skall

Migrationsverket ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning

samt besluta om inhibition i verkställighetsärendet. Den nu föreslagna

ordningen innebär att beslutet om avvisning kvarstår och att ett nytt

beslut inte behöver fattas om prövningen mynnar ut i att utlänningen

inte skall beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverkets beslut i dessa

fall att inte bevilja uppehållstillstånd bör i vanlig ordning kunna

överklagas till en migrationsdomstol. Även ett beslut av Migrationsverket

att inte bevilja ny prövning skall kunna överklagas.

Enligt propositionen kommer bestämmelserna i förslagets 12 kap. 18 och

19 §§ att samverka på så sätt att Migrationsverket måste beakta båda

paragraferna när utlänningen åberopar nya omständigheter.

Utskottets bedömning

Som utskottet konstaterat i tidigare avsnitt kommer den nya instans-

och processordningen att medföra en ökad rättssäkerhet vid prövning av

utlänningsärenden. Utskottet anser att förslaget i den nya processordningen

om ett extraordinärt prövningsförfarande med möjlighet att i vissa fall

få ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning prövat på

nytt ger ett effektivt och rättssäkert beslutsfattande. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag härom.

Offentligt biträde

Utskottets förslag i korthet

Bestämmelserna om rätten till offentligt biträde skall i allt väsentligt

kvarstå oförändrade.

Den myndighet som handlägger ett ärende i sak skall också besluta om

offentligt biträde.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden

om att länsrätten skall utse offentligt biträde och om medborgarvittnen.

Jämför reservation 3 (fp, kd, c).

Gällande ordning

Rätt till offentligt biträde föreligger enligt 11 kap. 8 § UtlL i bl.a.

ärenden om avvisning och om utvisning när ett uppehållstillstånd har

löpt ut eller återkallats. I avvisningsärenden hos en polismyndighet

föreligger rätt till offentligt biträde endast om utlänningen hållits

i förvar längre än tre dagar. Vid verkställighet kan offentligt biträde

förordnas om utlänningen hållits i förvar sedan mer än tre dagar. Vid

s.k. ny ansökan om uppehållstillstånd förordnas offentligt biträde endast

om Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition i ärendet om avvisning

eller utvisning. Offentligt biträde skall i dessa fall förordnas om det

inte måste antas att behov av biträde saknas.

Offentligt biträde skall alltid förordnas för barn under 18 år som hålls

i förvar, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet.

Bestämmelser om offentligt biträde återfinns i lagen (1996:1620) om

offentligt biträde och i rättshjälpslagen (1996:1619). Enligt 2 § lagen

om offentligt biträde är det den myndighet som handlägger ärendet i sak

som också skall besluta i frågor om offentligt biträde.

Enligt 27 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll har en

utlänning rätt till offentligt biträde bl.a. i ärenden om utvisning eller

anmälningsplikt såvida det inte måste antas att behov av biträde saknas.

I ärenden hos regeringen prövas frågor om offentligt biträde enligt

11 kap. 9 § UtlL och 28 § lagen om särskild utlänningskontroll av

departementstjänsteman som regeringen bestämmer.

Enligt 8 kap. 8 § UtlL kan Migrationsverket förordna att dess beslut

skall verkställas omedelbart om det är uppenbart att grund för asyl

eller uppehållstillstånd på annan grund inte föreligger.

Propositionen

Bestämmelserna om rätten till offentligt biträde skall i allt väsentligt

kvarstå oförändrade. Till följd av förslaget om prövning av

verkställighetshinder som ersätter ordningen med ny ansökan föreslås att

förutsättningarna för offentligt biträde i dessa verkställighetsärenden i

princip bör vara desamma som de som nu gäller vid ny ansökan, dvs.

offentligt biträde förordnas endast om inhibition meddelats.

Migrationsverkets eller en polismyndighets beslut om offentligt biträde

eller ersättning till denne skall kunna överklagas särskilt och då i

samma ordning som gäller huvudsaken. Beslut om avvisande av ombud eller

biträde eller om jäv skall dock överklagas enligt den ordning som gäller

enligt förvaltningslagen, således först i samband med huvudsaken.

Regeringskansliet skall besluta i frågor om offentligt biträde i ärenden

hos regeringen enligt utlänningslagen och lagen om särskild utlänningskontroll.

När det gäller beslutande myndighet föreslås att Migrationsverket även

fortsättningsvis bör förordna offentliga biträden i ärenden som handläggs

hos verket. Regeringen anser att det på föreliggande underlag inte går

att nu föreslå några bestämmelser som avviker från de principer som

framgår av rättshjälpslagen och lagen om offentligt biträde och förarbetena

till dessa. I propositionen anges att det har framförts en del farhågor

om hur bestämmelserna om beslutande myndighet i frågor om offentligt

biträde tillämpas i ärenden enligt utlänningslagen. Regeringen anser

därför att det finns anledning att inom ramen för den övergripande

utvärdering som skall göras av hela reformen genomföra en utvärdering av

bestämmelserna avseende offentligt biträde. Denna utvärdering bör ske

snarast efter det att den nya ordningen genomförts och delredovisas

inom ramen för den övergripande utvärderingen.

Motion

I motion Sf34 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att länsrätten skall utse offentligt biträde i den

nya ordningen. I motionen anförs att Migrationsverket kommer att fungera

som första instans samt att verket och det offentliga biträdet i den

nya asylprocessen kommer att bli varandras motparter i de ärenden som

överklagas till migrationsdomstolen. Motionärerna anser att det finns

risk att det offentliga biträdet hamnar i en lojalitetskonflikt eftersom

Migrationsverket agerar både som uppdragsgivare och motpart. I yrkande

10 anförs att frivilligorganisationerna bör involveras i asylprocessen

på olika sätt, t.ex. genom att införa s.k. medborgarvittnen att närvara

under asylprocessen vid ärenden som bedöms som uppenbart ogrundade.

Detta skulle enligt motionärerna värna asylrätten och öka öppenheten.

I motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Frågan om Migrationsverket skall besluta om förordnande av offentligt

biträde i ärende som handläggs hos verket har tidigare behandlats i

riksdagen, bl.a. i samband med att en ny rättshjälpslag infördes. I

proposition 1996/97:9 anfördes att det torde vara oundvikligt att det

skulle ta något längre tid om någon annan myndighet än Migrationsverket

skall förordna biträde och att verket inte är motpart till utlänningen

vid handläggningen i verket. Vidare anfördes att den avgörande frågan

inte är vem som förordnar biträde utan vilka krav som ställs på biträdet.

Oavsett vem som skall förordna ett biträde måste det självfallet ställas

krav på att biträdet har tillräckliga kvalifikationer samt i övrigt är

lämplig för uppdraget. I socialförsäkringsutskottets yttrande till

justitieutskottet över propositionen anfördes att principen att den

myndighet som handlägger ett ärende också skall besluta i frågor om

offentligt biträde är riktig varför Invandrarverket (Migrationsverket)

bör utse offentliga biträden i ärenden som handläggs vid verket. Förslaget

tillstyrktes av justitieutskottet och riksdagen beslutade i enlighet

därmed (bet. 1996/97:JuU3, yttr. 1996/97:SfU3y).

Utskottet, som kan konstatera att enligt lagen om offentligt biträde

skall den myndighet som handlägger ärendet i sak också besluta i frågor

om offentligt biträde, vill peka på att i den nya instans- och

processordningen kommer Migrationsverkets beslut i frågor om offentliga

biträden att kunna överklagas särskilt enligt den ordning som gäller för

huvudsaken, dvs. migrationsdomstol-Migrationsöverdomstolen. I likhet

med justitieutskottet delar socialförsäkringsutskottet regeringens

bedömning att det för närvarande inte bör införas några bestämmelser som

avviker från dessa principer. Utskottet, som noterar att justitieutskottet

i sitt yttrande anser att det kan riktas invändningar mot den nu rådande

ordningen, förutsätter dock att den utvärdering som regeringen avser

att göra avseende offentligt biträde sker snarast efter det att den nya

ordningen genomförts och delredovisas inom ramen för den övergripande

utvärderingen.

Utskottet tillstyrker propositionen i dessa delar och avstyrker med det

anförda motion Sf34 yrkande 4.

När det gäller frivilligorganisationernas roll i asylprocessen kan

utskottet instämma i, som anförs i motion Sf34, att det är viktigt att

värna om dessa ideella krafter. Enligt utskottets mening bör

frivilligorganisationerna kunna engageras i större utsträckning än i dag och

då främst när det gäller mottagandet av asylsökande. Utskottet anser

vidare att bedömningen av vilka omständigheter som kan medföra att en

asylansökan skall anses som uppenbart ogrundad är av stor betydelse för

sökanden. Utskottet vill därför beträffande Migrationsverkets beslut om

s.k. omedelbar verkställighet understryka att det i den nya processordningen

inte föreslås några begränsningar i möjligheten att överklaga ett beslut

om avvisning med omedelbar verkställighet. Med det anförda och mot

bakgrund av Migrationsverkets förändrade arbetssätt saknas enligt utskottets

mening skäl att förordna att s.k. medborgarvittnen skall närvara under

asylprocessen. Utskottet avstyrker i likhet med justitieutskottet motion

Sf34 yrkande 10.

Handläggning av säkerhetsärenden m.m.

Utskottets förslag i korthet

Ärenden enligt utlänningslagen med säkerhetsaspekter och ärenden enligt

lagen om särskild utlänningskontroll skall avgöras av Migrationsverket

i första instans. Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas till

regeringen. Migrationsöverdomstolen, som skall yttra sig i ärendet,

skall hålla muntlig förhandling. Om domstolen finner att verkställighetshinder

föreligger, skall yttrandet i den delen vara bindande för regeringen.

Ärenden

med utrikespolitisk betydelse skall prövas enligt den instansordning

som föreslås för utlänningsärenden i allmänhet.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag.

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att en fast riksdagskommitté

kontinuerligt skall informeras om aktuella säkerhetsärenden.

Jämför reservationerna 4 (fp, kd, c) och 5 (m) - motiv.

Gällande ordning

De flesta utlänningsärenden som rör rikets säkerhet handläggs enligt

utlänningslagen. De kännetecknas av att Säkerhetspolisen av skäl som

rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet motsätter sig att en utlänning

beviljas uppehållstillstånd i Sverige eller förordar att utlänningen

avvisas eller utvisas eller att utlänningens uppehållstillstånd återkallas.

Uppehållstillstånd kan enligt 3 kap. 4 § andra stycket 1 UtlL vägras

både flyktingar enligt 3 kap. 2 § och skyddsbehövande i övrigt enligt

3 kap. 3 § första stycket 2 och 3 av hänsyn till vad som är känt om

utlänningens tidigare verksamhet eller om det med hänsyn till rikets

säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja uppehållstillstånd. En

person som är skyddsbehövande i övrigt enligt 3 kap. 3 § första stycket

1 UtlL kan dock aldrig vägras uppehållstillstånd av säkerhetsskäl. Vidare

framgår av 8 kap. 1 § UtlL att en avvisning eller utvisning aldrig får

verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att

utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att

utsättas för tortyr m.m.

I ärenden där det är fråga om uppehållstillstånd av humanitära skäl

enligt 2 kap. 4 § första stycket 5 UtlL fattas beslut efter en avvägning

mellan skälen för och emot uppehållstillstånd. En avvägning måste också

göras i ärenden som rör familjeåterförening. Om säkerhetsaspekter

föreligger beviljas uppehållstillstånd endast vid mycket starkt ömmande

omständigheter.

Enligt 7 kap. 11 § UtlL får Migrationsverket och Utlänningsnämnden i

vissa fall med eget yttrande lämna över ärenden till regeringen för

beslut. En av grunderna för överlämnande är att ärendet bedöms ha sådan

betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet eller

för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation

att regeringen bör pröva ärendet.

En utlänning som inte avvisas eller utvisas ur landet enligt utlänningslagen

får utvisas enligt lagen om särskild utlänningskontroll, om det behövs

av hänsyn till rikets säkerhet, eller om det med hänsyn till vad som är

känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan

befaras att han eller hon kommer att begå eller medverka till terroristbrott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök,

förberedelse eller stämpling till sådant brott. Beslut om utvisning

enligt denna lag tas av regeringen, som självmant kan ta upp ett ärende,

som första och enda instans.

För ärenden med utrikespolitisk betydelse gäller i dag samma procedurregler

som för ärenden med säkerhetsaspekter. Migrationsverket eller

Utlänningsnämnden får således enligt 7 kap. 11 § UtlL med eget yttrande lämna

över ett ärende till regeringen för beslut, om ärendet bedöms ha sådan

betydelse för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig

organisation att regeringen bör pröva ärendet.

Propositionen

Regeringen föreslår att säkerhetsärenden enligt utlänningslagen skall

definieras i lagtexten som ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör

rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet

förordar att en utlänning avvisas eller utvisas eller att en ansökan om

uppehållstillstånd avslås eller återkallas.

Ärenden enligt utlänningslagen med säkerhetsaspekter och ärenden enligt

lagen om särskild utlänningskontroll skall avgöras av Migrationsverket

i första instans. Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas av

utlänningen och Säkerhetspolisen till regeringen. Överklagandet skall

ges in till verket som skyndsamt skall överlämna ärendet till

Migrationsöverdomstolen. Domstolen skall hålla muntlig förhandling och yttra

sig i ärendet. Yttrandet och handlingarna skall överlämnas till regeringen

för beslut. Om domstolen finner att verkställighetshinder föreligger,

skall yttrandet i den delen vara bindande för regeringen. Vid handläggningen

av ett överklagat ärende skall såväl Migrationsverket som Säkerhetspolisen

vara utlänningens motparter.

Innan Migrationsöverdomstolen yttrar sig i ett ärende enligt utlänningslagen

skall den hålla muntlig förhandling, om det inte är uppenbart obehövligt.

I ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll skall muntlig

förhandling alltid hållas. Domstolens yttrande förutsätts omfatta

samtliga omständigheter av betydelse i ärendet, däribland frågan om det

finns hinder mot verkställighet och även frågor om bevisvärdering.

Domstolen skall inte ta ställning i sakfrågan. Bedömningen avseende frågor

med anknytning till rikets säkerhet måste enligt propositionen alltid

ankomma på regeringen att göra. I ärendet hos regeringen kan också komma

fram uppgifter som inte har varit tillgängliga för domstolen, t.ex. att

Säkerhetspolisen kan ha tillgång till underrättelseinformation från

främmande stat som på grund av förbehåll från denna stat endast får

lämnas till regeringen.

Regeringen föreslår att ärenden med utrikespolitisk betydelse skall

prövas enligt den instansordning som föreslås för utlänningsärenden i

allmänhet.

Motion

Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begär i motion Sf34 yrkande 11 att

riksdagen beslutar att utse en fast riksdagskommitté som kontinuerligt

skall informeras om aktuella säkerhetsärenden. Motionärerna anser att

riksdagens nuvarande insyn i säkerhetsärenden inte är tillräcklig och

att den parlamentariska kontrollen måste öka. I dag lämnas information

från regeringen till en utsedd representant från varje parti när regeringen

anser det vara nödvändigt.

Utskottets bedömning

När det gäller yrkandet i motion Sf34 om en särskild riksdagskommitté

som skall ta emot information från regeringen om aktuella säkerhetsärenden

kan utskottet konstatera att regeringen i en årlig skrivelse till

riksdagen informerar och redogör för tillämpningen av lagen om särskild

utlänningskontroll. Utskottet vill vidare peka på att i den nya instans-

och processordningen kommer för säkerhetsärendena enligt såväl sistnämnda

lag som utlänningslagen att gälla ett förfarande med flera parter, och

Migrationsöverdomstolens yttrande kommer att vara bindande för regeringen

i de fall domstolen finner att verkställighetshinder föreligger. Vidare

gäller för säkerhetsärenden enligt utlänningslagen att Migrationsöverdomstolen

skall hålla muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt

samt att för ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll skall

domstolen alltid hålla muntlig förhandling. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet att det saknas skäl att inrätta en fast kommitté i

riksdagen för information om säkerhetsärenden.

Vid den offentliga utfrågning som justitie- och socialförsäkringsutskotten

anordnade den 8 juni i år framkom också att i samband med att EG-direktivet

om asylprocedurer antas kommer regeringen att åter se över hanteringen

av säkerhetsärendena. Utskottet noterar att regeringen den 11 augusti

beslutat om kommittédirektiv gällande förfarandet för att bevilja eller

återkalla flyktingstatus. En särskild utredare skall enligt direktiven

föreslå en särskild ordning för hantering av säkerhetsärenden (Dir.

2005:88).

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till ny

instans- och processordning för säkerhetsärenden och avstyrker, i likhet

med justitieutskottet, motion Sf34 yrkande 11.

Utskottet har inget att erinra mot förslaget att ärenden med utrikespolitisk

betydelse skall prövas enligt den instansordning som föreslås för

utlänningsärenden i allmänhet och tillstyrker förslaget.

Genomförande, ekonomiska konsekvenser och övergångsbestämmelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om att den nya instans- och

processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden skall genomföras

den 31 mars 2006 och att Utlänningsnämnden då skall upphöra.

Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om domstolarnas förutsättningar

vid genomförandet och om ett s.k. nollställningsbeslut.

Jämför reservationerna 6 (m, fp, kd, c) och 7 (fp, kd, v, c, mp).

Propositionen

I propositionen föreslås att den nya instans- och processordningen skall

genomföras den 31 mars 2006 och att Utlänningsnämnden då läggs ned.

Beträffande övergångsbestämmelser vid ikraftträdandet av den nya

utlänningslagen föreslås att ärenden som Utlänningsnämnden inte har avgjort

vid ikraftträdandet skall överlämnas från nämnden till de nya

migrationsdomstolarna, liksom ärenden som handläggs av regeringen, utom såvitt

avser säkerhetsärenden som skall handläggas enligt äldre bestämmelser.

De nya ansökningar om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b § UtlL som

finns kvar hos Utlänningsnämnden skall dock överlämnas till Migrationsverket

och handläggas enligt äldre regler med beaktande av den nya bestämmelsen

i 12 kap. 18 §. Migrationsverkets beslut skall inte kunna överklagas.

I propositionen anges att om en utlänning i dessa fall vill få en

domstolsprövning av de anförda skälen har han eller hon möjlighet att

begära att en ny prövning görs enligt 12 kap. 19 § NUtlL. Om Migrationsverket

inte beviljar en ny prövning enligt denna bestämmelse kan utlänningen

överklaga detta beslut till migrationsdomstolen.

Ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i allmän förvaltningsdomstol

skall handläggas enligt äldre bestämmelser.

I propositionen anges att i den nya ordningen får Migrationsverket en

ny tillkommande uppgift i en tvåpartsprocess vid överprövningen. För

att utföra uppgiften behöver verket tillse att de har den kompetens som

är nödvändig, varför även omställningskostnader för bl.a. utbildning

tillkommer.

En omfattande rekrytering av domare och föredragande behövs. Ett stort

antal personer kommer att behöva nyanställas i varje fall vid de aktuella

domstolarna, varav många behöver vara på plats i god tid före ikraftträdandet.

Dessförinnan måste bl.a. lokaler anskaffas och ställas i ordning. Även

annan upphandling måste ske. Stora kostnader för personal, utbildning,

lokaler, ombud, tolkar och resor kommer att uppstå. När det gäller

migrationsdomstolarna beräknas muntliga förhandlingar innebära stora

merkostnader. Inrättandet av ytterligare en överinstans,

Migrationsöverdomstolen,

och de förlängda vistelsetider för asylsökande detta medför i ett antal

ärenden, beräknas orsaka väsentligt ökade kostnader. Slutligen kommer

avvecklingen av Utlänningsnämnden i sig att medföra omställningskostnader.

Vad avser de organisatoriska förutsättningarna för reformen och dess

ekonomiska konsekvenser har en särskild utredare fått i uppdrag att i

samverkan med Domstolsverket förbereda och vidta åtgärder för att inrätta

den nya ordningen (dir. 2004:149). Domstolsverket har också i uppdrag

att förbereda och vidta åtgärder för inrättandet (Ju2004/9859/DOM).

En övergripande utvärdering bör enligt propositionen göras av hela

reformen. Snarast efter det att den nya ordningen genomförts bör det

göras en utvärdering av bestämmelserna avseende offentligt biträde som

delredovisas inom ramen för den övergripande utvärderingen.

Reformen bör enligt propositionen under de tre första åren dimensioneras

för att de berörda länsrätterna skall kunna ta hand om, under respektive

år, inkommande nya asylärenden samt kunna arbeta ned en ingående balans

av asylärenden. Härutöver bedöms de berörda domstolarna behöva ett extra

resurstillskott under de första två åren för att undvika att nya balanser

skapas.

Utlänningsnämnden har tilldelats extra resurser i syfte att så långt

möjligt arbeta ned balanserna fram till dess att reformen träder i kraft.

I propositionen anförs också att målsättningen bör vara att det vid

ikraftträdandet inte skall finnas några icke avgjorda säkerhetsärenden

hos regeringen.

Regeringen har, utifrån ikraftträdandetidpunkten den 1 januari 2006, på

tilläggsbudget i 2005 års ekonomiska vårproposition föreslagit riksdagen

att medel tillförs för omställningskostnader, bl.a. 120 miljoner kronor

till domstolsväsendet, 55 miljoner kronor till Migrationsverket, 1 825 000

kr till Kammarkollegiet för ytterligare auktorisationsprov för tolkar

samt 4 105 000 kr för utökad utbildning av kontakttolkar.

I 2005 års ekonomiska vårproposition beräknades utgiftsökningen till

följd av reformen uppgå till totalt 914 miljoner kronor för år 2006,

baserat på ett helt verksamhetsår, och 901 miljoner kronor för 2007.

Regeringen kommer i budgetpropositionen för år 2006 att återkomma med

uppdaterade bedömningar i dessa delar samt föreslå fördelningen av

kostnaderna på berörda anslag.

Motioner

I motion Sf33 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begärs i yrkande 1 i denna

del ett tillkännagivande om domstolsväsendets förutsättningar att ta

över utlännings- och medborgarskapsärenden. I motionen anförs att

avsevärda resurser kommer att krävas för att reformen skall kunna genomföras

på ett bra sätt. Migrationsdomstolarna måste ges erforderliga resurser

och finansieringen säkras på lång sikt, inte bara för att klara av

övergången till den nya processordningen. Vidare anges i motionen att

domare och nämndemän måste ges förutsättningar för utbildning om den

nya lagen samt möjligheter till fortbildning. En prioriterad fråga bör

vara att lösgöra resurser för domarutbildning.

Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begär i motion Sf34 yrkande 8 ett

tillkännagivande om behovet av riktade utbildningsinsatser för att ge

dem som kommer att arbeta i den nya asylprocessen rätt förutsättningar.

Det kan röra utbildning för handläggare och beslutsfattare på

Migrationsverket i exempelvis länderkunskap eller i att skriva

beslutsmotiveringar.

Det kan också vara fråga om utbildning för domare i hur en asylsökande

bör höras i rätten.

I motion Sf32 av Sven Brus m.fl. (kd, fp, v, c, mp) begärs att riksdagen

antar en lag om att den som ansökt om asyl senast ett år innan den nya

instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden

träder i kraft och som en månad innan reformen börjar gälla vistas i

Sverige utan uppehållstillstånd får beviljas permanent uppehållstillstånd

av humanitära skäl. Detta gäller dock inte t.ex. den som dömts till mer

än sex månaders fängelse eller efter ansökan om asyl rest ut från Sverige.

Det gäller inte heller den som inte kunnat styrka eller göra sin

identitet sannolik. Om det finns skäl härför skall dock i dessa fall ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd kunna beviljas för högst ett år. Har

utlänningen därefter gjort vad som skäligen kan begäras för att styrka

sin identitet får uppehållstillstånd beviljas. Familjer med barn som

drabbats av depressiv devitalisering får beviljas uppehållstillstånd

oaktat datum för ansökan om asyl. Motionärerna framhåller att ett sådant

s.k. nollställningsbeslut främst är ett sätt att retroaktivt rätta till

begångna fel från statens sida mot några av samhällets mest utsatta

personer. Enligt motionärerna kan det röra sig om personer som hållit

sig gömda eller vars avvisningsbeslut inte kan verkställas. Ett annat

skäl är att ge den nya processordningen möjlighet att starta verksamheten

under rimliga arbetsförhållanden.

I motion Sf34 yrkande 5 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) finns ett

likalydande yrkande.

Utskottets bedömning

Den nya ordningen innebär en stor omställning för de myndigheter och

domstolar som berörs. De berörda domstolarnas verksamhet kommer att

åtminstone fördubblas. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att

verksamheten ändå kan bedrivas med fortsatt hög kvalitet och effektivitet

inför, under och efter ikraftträdandet och att kompetensbortfall i

samband med övergången undviks.

För de organisatoriska förändringar som följer av reformen har regeringen

tillsatt en särskild utredare med representanter för berörda myndigheter

knutna till utredningen. Den särskilde utredaren, Domstolsverket och

Utlänningsnämnden skall vidta de nödvändiga organisatoriska åtgärder

som krävs för att Utlänningsnämnden skall kunna läggas ned och den nya

instans- och processordningen införas. Utskottet noterar att vid justitie-

och socialförsäkringsutskottens offentliga utfrågning i juni i år angav

den särskilda utredaren att genom att senarelägga ikraftträdandet till

den 31 mars 2006, från den 1 januari 2006, bör det finnas hyggliga

utsikter att klara rekryteringen och också viss utbildning av den nya

personalen vid domstolarna. Vid utfrågningen framfördes också från flera

håll invändningar mot ett ikraftträdande den 31 mars 2006. Enligt

utskottets uppfattning krävs emellertid med de rättssäkerhetsvinster

reformen innebär ett så snart införande som möjligt. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag att reformen träder i kraft den 31 mars 2006.

Utskottet, liksom justitieutskottet, delar uppfattningen i motionerna

att det är ytterst viktigt att satsningar görs på utbildning av såväl

domare som övrig personal inom domstolsväsendet och att det är angeläget

att säkerställa att domstolarna kan upprätthålla erforderlig kompetens

i flyktingrätt, mänskliga rättigheter och internationell rätt. I

Domstolsverkets uppdrag ingår bl.a. att analysera behovet av särskild

kompetens och hur detta i så fall kan tillgodoses. Detta uppdrag ligger

väl i linje med motionärernas önskemål, och justitieutskottets uppfattning

att det därför inte behövs någon åtgärd från riksdagens sida med anledning

av motionsyrkandena delas av socialförsäkringsutskottet.

Justitieutskottet har i sitt yttrande anfört att det är angeläget att

de berörda domstolarna ges erforderliga resurser för att möta den ökade

arbetsmängd som de nya målen medför och utgår från att domstolarna kommer

att få disponera tillräckliga medel för att fullgöra sina uppgifter

enligt den föreslagna ordningen. Justitieutskottet har även uttryckt

farhågor för att utan tillräckliga resurser finns det en risk att de

redan långa handläggningstiderna i dessa ärenden blir ännu längre.

Socialförsäkringsutskottet som noterar vad justitieutskottet anfört

förutsätter att regeringen i budgetförslaget för kommande år beaktar

samtliga de åtgärder som bedöms nödvändiga med anledning av den nya

instans- och processordningen och att resurser beräknas härför.

Motionerna Sf33 yrkande 1 i denna del och Sf34 yrkande 8 får med det

anförda anses delvis tillgodosedda och avstyrks.

En ytterligare fråga som bör övervägas i detta sammanhang är frågan om

s.k. amnesti eller nollställning. I motion Sf32 anges att ett

nollställningsbeslut är ett sätt att retroaktivt rätta till begångna fel från

statens sida mot några av samhällets mest utsatta personer. Enligt

utskottets mening innebär emellertid ett sådant nollställningsbeslut att

uppehållstillstånd skulle beviljas utan en individuell prövning i varje

enskilt fall. Om annat än de individuella skälen tilläts avgöra om

uppehållstillstånd skall beviljas eller inte skulle det innebära att

asylprocessen kommer att styras av icke förutsägbara faktorer eller

omständigheter. En sådan ordning gagnar inte rättssäkerheten och kan

därför inte accepteras. Enligt utskottet är det lätt att inse att ett

nollställningsbeslut skulle komma att upplevas som orättvist och

irrationellt om två personer från samma land med i princip samma motiv för

att få stanna får helt olika beslut bara för att de kommer till Sverige

med några få dagars mellanrum. Därtill kommer personer som håller sig

undan verkställigheten av ett avvisningsbeslut att gynnas framför

personer som rättar sig efter avvisningsbeslutet.

Motionärerna anför vidare att nollställningsbeslut skulle ge den nya

instansordningen en möjlighet att starta verksamheten under rimliga

arbetsförhållanden. Vid den offentliga utfrågningen som justitie- och

socialförsäkringsutskotten höll i juni framkom att Utlänningsnämnden,

som fått ytterligare resurser i år, med hjälp av ytterligare personal

arbetar hårt för att antalet oavgjorda ärenden skall vara så lågt som

möjligt inför reformen. Företrädare för regeringen bedömde vid utfrågningen

att det vid övergången till det nya systemet kommer att vara ett väldigt

lågt antal oavgjorda ärenden och att det inte kommer att utgöra något

problem. Utskottet, som har förståelse för motionärernas önskan att

domstolarna skall kunna starta verksamheten utan ett stort antal oavgjorda

ärenden, anser inte att ett beslut med den föreslagna utformningen

innebär att det på ett enkelt sätt kan avgöras huruvida uppehållstillstånd

skall beviljas eller inte i ett enskilt fall. Med hänsyn härtill

ifrågasätter utskottet om ärendebalanserna kommer att märkbart minska till

följd härav.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf32 och Sf34 yrkande 5.

Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Den nya utlänningslagen skall tydligt skilja mellan olika grunder för

uppehållstillstånd och skyddsgrunderna skall ges en mer framträdande

plats.

Även den som på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet än väpnad

konflikt känner välgrundad fruktan för att utsättas för allvarliga

övergrepp skall bedömas som skyddsbehövande i övrigt.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag.

Gällande ordning

Definitionen av begreppet flykting finns i 1951 års konvention om

flyktingars rättsliga ställning, Genèvekonventionen, ändrad genom 1967

års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, det s.k. New

York-protokollet. Enligt Genèvekonventionen förstås med flykting en

person som i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund

av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt hemland och som inte

kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av hemlandets

skydd.

En flykting har enligt utlänningslagen en principiell rätt att få

uppehållstillstånd i Sverige. Definitionen av vem som är flykting finns

i 3 kap. 2 § UtlL och har samma lydelse som i Genèvekonventionen, dock

med tillägget att denna rätt gäller oberoende av om förföljelsen utgår

från landets myndigheter eller om dessa inte kan antas bereda trygghet

mot förföljelse från enskilda.

Utöver flyktingar har enligt 3 kap. 3 § UtlL tre andra kategorier en

principiell rätt att få skydd i Sverige. Det rör sig om personer som

lämnat sitt land av andra skäl än av flyktingskäl och som

1. känner en välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med

kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller

förnedrande behandling eller bestraffning,

2. på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt behöver skydd eller

på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt hemland

eller

3. på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan

för förföljelse.

Som flykting och som skyddsbehövande i övrigt anses även en person som

är statslös och som av de uppräknade skälen befinner sig utanför det

land där han eller hon tidigare haft sin vanliga vistelseort, under

förutsättning att personen inte kan eller på grund av sin fruktan inte

vill återvända dit.

Propositionen

Enligt regeringen saknas det en klar skiljelinje mellan de olika

tillståndsgrunderna i praxis eftersom skyddsrelaterade skäl till viss del

prövas inom ramen för bestämmelsen om humanitära skäl. Regeringen anser

att gränsdragningen mellan skyddsbestämmelserna som helhet och de

humanitära skälen måste klarläggas och föreslår att bestämmelsen om

skyddsbehövande i övrigt ändras genom att det till denna bestämmelse

överförs främst den kategori ärenden som i dag faller under politisk-humanitära

skäl. Den bestämmelse som behöver kompletteras är regeln om väpnad

konflikt som enligt regeringen är för snävt utformad eftersom även andra

svåra motsättningar än väpnad konflikt i dag leder till uppehållstillstånd,

fast då med stöd av bestämmelsen om humanitära skäl.

Förslaget innebär att även den som känner välgrundad fruktan för allvarliga

övergrepp på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet skall anses

som skyddsbehövande i övrigt. Det kan röra sig om såväl godtyckliga som

systematiska övergrepp som det till följd av maktförhållandena i landet

inte finns möjlighet för den enskilde att skydda sig mot eller få

rättelse för. Övergreppen behöver inte nödvändigtvis härröra från en

myndighet utan kan likaväl ha begåtts av någon enskild aktör. Dessa kan

ha formen av oproportionerligt straff, godtyckligt frihetsberövande,

misshandel, sexuella övergrepp, yrkesförbud, social utstötning eller

andra trakasserier när de är av stor svårighetsgrad men som ändå inte

utgör tillräcklig grund för att bevilja uppehållstillstånd enligt

flyktingparagrafen eller tortyrbestämmelsen. Någon inskränkning av

möjligheterna för skyddssökande att få uppehållstillstånd i förhållande

till vad som gäller i dag är enligt regeringen inte avsedd.

Regeringens förslag till utvidgad skyddsbestämmelse finns i 4 kap. 2 §

NUtlL.

Utskottets ställningstagande

Enligt nuvarande utlänningslag finns två former av skydd som ger rätt

till uppehållstillstånd, nämligen flyktingskap och ställning som

skyddsbehövande i övrigt. Bestämmelserna härom föreslås oförändrade överföras

till den nya utlänningslagen med den förändringen att de s.k.

politisk-humanitära skälen förs från bestämmelsen om humanitära skäl i nuvarande

utlänningslag till bestämmelsen om skyddsbehövande i övrigt i den nya

utlänningslagen. Utskottet välkomnar detta förslag liksom det förhållandet

att skyddsgrunderna ges en mer framträdande plats i den nya utlänningslagen.

Några motioner har inte väckts med anledning av regeringens förslag i

denna del och utskottet tillstyrker förslagen i fråga.

Utskottet noterar att regeringen i en lagrådsremiss den 9 juni 2005

Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning har

föreslagit att personer som känner välgrundad fruktan för förföljelse

på grund av kön eller sexuell läggning och som enligt nuvarande regler

ges skydd som skyddsbehövande i övrigt i stället skall få skydd som

flyktingar. Enligt uppgift avser regeringen att besluta proposition om

flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning

under september 2005.

Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att ta ställning till

hur det s.k. skyddsgrundsdirektivet, dvs. rådets direktiv 2004/83/EG,

skall genomföras i Sverige. Uppdraget skall redovisas senast den 16

september 2005 (dir. 2004:114). Rådsdirektivet, som skall genomföras

senast den 10 oktober 2006, syftar huvudsakligen till att garantera att

medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka

tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som behöver internationellt

skydd samt att garantera dessa en miniminivå av förmåner i samtliga

medlemsstater.

Synnerligen ömmande omständigheter

Utskottets förslag i korthet

Begreppet humanitära skäl utmönstras ur utlänningslagen och ersätts av

begreppet synnerligen ömmande omständigheter. En samlad bedömning skall

göras av omständigheterna i ärendet, varvid särskilt skall beaktas

sökandens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

De omständigheter som kommer fram i ett barns ärende behöver inte vara

av samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna personer.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden

bl.a. om kraven för uppehållstillstånd när det gäller barn samt att

hänsynen till barnets bästa skall väga tyngre än samhällets intresse av

att reglera invandringen.

Jämför reservationerna 8 (fp, kd, c) och 9 (m, fp, kd, c).

Propositionen

Begreppet humanitära skäl, som sedan 1997 återfinns i 2 kap. 4 § första

stycket 5 UtlL, har hittills inte preciserats närmare i lagtext utan

överlämnats till rättstillämpningen att avgöra. Begreppet är oprecist

och dess innehåll har kommit att variera över tid.

Regeringen föreslår att begreppet humanitära skäl utmönstras ur

utlänningslagen och ersätts av begreppet synnerligen ömmande omständigheter.

Sistnämnda begrepp svarar bättre mot karaktären av undantagsreglering

samtidigt som det markerar att bestämmelsen är avsedd att användas för

de situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för

uppehållstillstånd.

Vid bedömningen av om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter

skall enligt förslaget de olika omständigheter som finns i ärendet vägas

samman; omständigheter som kanske inte var för sig, men sammantagna, är

tillräckliga för att uppehållstillstånd bör beviljas. De skäl som

sökanden kan ha för att få stanna skall vara av personlig art, exempelvis

fysisk eller psykisk sjukdom, och gälla situationen i Sverige i relation

till personens situation i hemlandet. Situationen kan också vara den

att sökanden har en anpassning till svenska förhållanden som tillsammans

med sjukdom i det enskilda fallet kan anses tillräcklig för uppehållstillstånd

på denna grund. Personens situation och upplevelser i hemlandet ingår

också i bedömningen. Regeringen föreslår att sökandens hälsotillstånd,

anpassning till Sverige, situation i hemlandet och de ekonomiska

åtaganden som kan bli följden om ett uppehållstillstånd beviljas särskilt

skall beaktas vid bedömningen av om det föreligger synnerligen ömmande

omständigheter.

Vid prövningen av ärenden som rör barn gäller enligt den s.k.

portalbestämmelsen (1 kap. 1 § andra stycket UtlL) att det särskilt skall

beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets

bästa i övrigt kräver. Eftersom portalparagrafen inte fullt ut fått

avsett genomslag vid prövningen av humanitära skäl anser regeringen att

ett förtydligande bör ske av hur portalparagrafen skall beaktas vid

prövningen av synnerligen ömmande omständigheter. Regeringen föreslår

att barn skall få beviljas uppehållstillstånd även om de omständigheter

som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att

tillstånd skall beviljas för vuxna personer. Även om bestämmelsen också

när det gäller barn endast skall användas i undantagssituationer kan

det t.ex. finnas skäl att i högre grad väga in ett barns anpassning

till svenska förhållanden i den samlade bedömningen. Enligt regeringen

kan dock denna omständighet inte ensam tillmätas avgörande betydelse då

det inte i sig kan anses negativt för ett barn att tillsammans med sina

föräldrar och eventuella syskon återvända till familjens hemland. När

det t.ex. gäller sjukdom hos barn innebär förslaget att det inte behöver

vara fråga om en livshotande sjukdom för att uppehållstillstånd skall

kunna beviljas ett barn med vårdbehov. Faktorer som barnets framtida

utveckling och livskvalitet skall här vägas in liksom vårdmöjligheterna

i hemlandet. Barnbestämmelsen är också avsedd att markera att barnets

individuella skäl för uppehållstillstånd måste prövas särskilt och inte

enbart som en del av föräldrarnas ärenden.

Regeringens förslag återfinns i 5 kap. 6 § NUtlL.

Motioner

I motion Sf34 yrkande 1 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs ett

tillkännagivande om att hänsyn till barnets bästa skall väga tyngre än

samhällets intresse av att reglera invandringen. I samma motion yrkande

2 begärs beslut att uppehållstillstånd får beviljas en utlänning över

18 år om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter och för barn

om det föreligger särskilt ömmande omständigheter.

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf33 yrkande 4 beslut om att

det skall vara olagligt för polisen att göra ingripanden mot asylsökande

barn i hälso- och sjukvården samt i skolan. Enligt motionärerna är det

oacceptabelt att gömda barn är rädda för att gå till skolan och inte

heller törs uppsöka sjukvården.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf13 yrkande 2 ett tillkännagivande

om att stärka asylsökande barns rättigheter bl.a. avseende rätten att

höras, kortare handläggningstider och beslut som utgår från barnets

bästa. Motionärerna anser att barnets bästa utan undantag skall komma

först i utlänningsärenden och att behovet av en reglerad invandring

inte skall få gå före barns bästa.

Utskottets ställningstagande

När det gäller förslaget om synnerligen ömmande omständigheter framgår

det av propositionen (s. 279) att det saknar direkt motsvarighet i

nuvarande utlänningslag och att det är en vidareutveckling av utlänningslagens

bestämmelse om humanitära skäl. Enligt vad som anges i propositionen

handlar det om en undantagsbestämmelse där syftet är att markera att

bestämmelsen är avsedd att användas för de situationer som inte omfattas

av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd.

Vad som menas med humanitära skäl har inte närmare preciserats i

utlänningslagstiftningen. Uttrycket är emellertid mindre lyckat i den

meningen att det inte sällan ger upphov till missförstånd. Det är inte

alltid lätt att inse att en person som i hemlandet lämnat en tillvaro

i social och ekonomisk misär inte av humanitära skäl skulle ha rätt

till uppehållstillstånd här. För att tydliggöra att det krävs betydligt

mer än så för att få uppehållstillstånd anser utskottet i likhet med

regeringen att uttrycket humanitära skäl bör utmönstras ur

utlänningslagstiftningen. Utskottet vill framhålla att någon skärpning i

förhållande

till nuvarande tillämpning inte är avsedd.

Beträffande prövningen av ärenden som rör barn är syftet med förslaget

tvärtom, vilket regeringen särskilt anger, att mildra nuvarande praxis

så att portalparagrafen får det genomslag som avsågs redan när bestämmelsen

infördes. Genom att uttryckligen föreskriva att omständigheterna när

det gäller barn inte behöver ha samma allvar och tyngd som beträffande

vuxna skapas enligt utskottet förutsättningar för att portalparagrafen,

som i oförändrat skick föreslås överföras till den nya utlänningslagen

(1 kap. 10 § NUtlL), får det genomslag i tillämpningen som avsågs vid

bestämmelsens tillkomst. Utskottet välkomnar därför regeringen förslag,

som även visar vikten av att barns skäl prövas särskilt och inte endast

som en del av föräldrarnas ärende. Därtill kommer att den nya

processordningen med tvåpartsförfarande och större möjligheter till muntlig

förhandling säkerställer att barnens rätt tas till vara på ett helt

annat sätt än i dag. Däremot är utskottet inte berett att föreslå att

olika rekvisit skall gälla för vuxna och barn. En sådan ordning skulle

kunna få till följd att ett barn känner en så stark press från omgivningens

sida att det uppfattar att familjens möjligheter att stanna i Sverige

hänger på dess förmåga att leva upp till kraven i utlänningslagen. Denna

risk är mer begränsad med den föreslagna bestämmelsen. Utskottet befarar

dessutom att om rekvisitet vad gäller barns skäl preciseras på annat

sätt än för vuxna skulle det kunna få till följd att kraven på vuxnas

skäl kommer att uppfattas som strängare än avsett.

När det därefter gäller frågan om avvägningen mellan hänsynen till

barnets bästa och samhällets intresse av att reglera invandringen vill

utskottet erinra om sitt betänkande 1996/97:SfU5, vari förslaget om att

införa portalparagrafen om hänsynen till barnets bästa behandlades (s.

92). Utskottet instämde i regeringens uppfattning (prop. 1996/97:25)

att prövningen av barnets bästa inte får tillåtas att generellt ta över

samhällsintresset att reglera invandringen. Prövningen av barnets bästa

i förhållande till utlänningslagstiftningen får enligt detta synsätt

inte ges en så långtgående innebörd att det nästan blir till eget

kriterium för uppehållstillstånd att vara barn. Utskottet finner inte

skäl att frångå detta ställningstagande.

Utskottet noterar att den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 14 § UtlL om

bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om uppehållstillstånd

av humanitära skäl saknar motsvarighet i förslaget till ny utlänningslag.

Utskottet har inte något att invända häremot.

Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att regeringens förslag

i denna del fått en tillfredsställande utformning. Utskottet tillstyrker

förslaget och avstyrker därmed motion Sf34 yrkandena 1 och 2. Även motion

Sf13 yrkande 2 avstyrks med det anförda.

Vad gäller gömda barns skolgång m.m. vill utskottet erinra om att

polismyndigheten i likhet med övriga myndigheter har en skyldighet att

tillämpa ett barnperspektiv i sin verksamhet. Vidare skall portalparagrafen

om barnets bästa beaktas i samtliga led av asylprocessen, inklusive

verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. Mot bakgrund

härav anser utskottet att någon åtgärd med anledning av motion Sf33

yrkande 4 inte är påkallad. Motionsyrkandet avstyrks därmed.

I detta sammanhang kan nämnas att frågan om gömda barns skolgång för

närvarande bereds inom Regeringskansliet.

Anhöriginvandring

Utskottets förslag i korthet

I den nya utlänningslagen skall uttryckligen anges att ett särskilt

beroendeförhållande skall ha förelegat redan i hemlandet tillsammans

med hushållsgemenskap för att en nära anhörig som inte tillhör kärnfamiljen

skall få uppehållstillstånd.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden

vad gäller kraven på hushållsgemenskap och beroendeförhållande samt om

DNA-prov och att ansökan om uppehållstillstånd i vissa fall skall kunna

sökas på plats i Sverige.

Jämför reservationerna 10 (m, fp, kd, c) och 11 (fp, kd, c).

Gällande ordning

I 2 kap. 4 § UtlL regleras i vilka fall uppehållstillstånd får ges till

en utlänning som är anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller

har fått uppehållstillstånd för bosättning här. De anhöriga som omfattas

är make eller sambo, ogifta barn under 18 år, om de är eller har varit

hemmavarande, samt annan nära anhörig som ingått i samma hushåll som

anknytningspersonen. Homosexuella förhållanden likställs med heterosexuella.

Om makar eller sambor har sammanbott stadigvarande utomlands ges

uppehållstillstånd. Vid förhållanden som inte är etablerade sedan tidigare,

s.k. snabba anknytningar, gäller enligt 2 kap. 4 d-4 e §§ UtlL särskilda

regler.

Propositionen

Enligt vad som anges i propositionen återfinns kravet på att det skall

föreligga ett särskilt visat beroendeförhållande för att annan nära

anhörig som inte tillhör kärnfamiljen skall få uppehållstillstånd i

förarbeten till nu gällande lagstiftning och tillämpas regelmässigt i

praxis. Det särskilda beroendeförhållandet kan vara uppfyllt om

släktingarna har levt i samma hushållsgemenskap omedelbart före den härvarandes

flyttning till Sverige och ansökan om familjeåterförening ges in relativt

snart efter det att denne har bosatt sig här. Regeringen föreslår att

kraven på att hushållsgemenskapen och beroendeförhållandet skall ha

förelegat redan i hemlandet skall tas in den nya utlänningslagen.

I propositionen föreslås vidare att uppehållstillstånd i anknytningsfall

liksom i dag (2 kap. 5 § UtlL) skall utverkas före inresan till Sverige,

och att en ansökan om uppehållstillstånd inte får bifallas efter inresan.

Undantag skall även i fortsättningen kunna göras om utlänningen har

stark anknytning till en i Sverige bosatt person och det skäligen inte

kan krävas att han eller hon återvänder till ett annat land för att ge

in ansökan där.

Regeringens förslag i denna del återfinns i 5 kap. 3 och 18 §§

NUtlL.

Motioner

I motion Sf34 yrkande 7 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs ett

tillkännagivande om anhörig- och anknytningsinvandring. Motionärerna

motsätter sig kraven på att hushållsgemenskap och beroendeförhållande

skall ha förelegat i hemlandet för att uppehållstillstånd skall kunna

beviljas. Vidare anser de att undantag i vissa fall måste göras från

kravet på att uppehållstillstånd skall sökas från hemlandet, t.ex. vid

graviditet eller om personen har barn i Sverige. Därtill bör det finnas

någon form av försörjningskrav vid anhörig- eller anknytningsinvandring.

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf33 yrkande 3 beslut att

DNA-prov skall medges för fastställande av grund för återförening när

detta begärs av endera parten i målet. Sådant prov bör kunna tillåtas

i fall där skriftlig dokumentation saknas eller har brister.

Utskottets ställningstagande

Inte heller i fråga om förslagen om uppehållstillstånd på grund av

anknytning är någon ändring i sak åsyftad jämfört med nuvarande regler

och praxis. Detta gäller t.ex. kraven på att ett särskilt beroendeförhållande

och hushållsgemenskap skall ha förelegat redan i hemlandet.

Anhörigkommittén har i sitt delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU

2002:13) föreslagit (s. 202 f.) att kraven på hushållsgemenskap, beroende

redan i hemlandet och snar ansökan skall upphöra när det är fråga om

föräldrar och ogifta barn över 18 år. I stället skall uppehållstillstånd

få ges om personerna i fråga är beroende av anknytningspersonen eller

om andra särskilda skäl föreligger. För övriga nära anhöriga utanför

kärnfamiljen förutsätts att synnerliga skäl för uppehållstillstånd

föreligger. Kommittén har vidare föreslagit att det införs ett

försörjningskrav för anknytningspersonen gentemot nära anhöriga utanför

kärnfamiljen, om det inte finns särskilda skäl. Försörjningskravet skall

gälla under högst två år.

Även frågan om DNA-analys för att styrka ett påstått släktskapsförhållande

har varit föremål för Anhörigkommitténs överväganden (s. 211 f.).

Kommittén har föreslagit att en sådan möjlighet införs då det rör sig om

släktskap i rakt upp- och nedstigande led. Analysen skall bekostas av

staten, vara frivillig och kunna göras när tillräcklig utredning om

släktskapsförhållandet inte kan tas fram på annat sätt. Vidare skall

den som genomgår testet ge sitt skriftliga samtycke före provtagningen.

Rådet har därefter antagit ett direktiv (2003/86/EG) om rätt till

familjeåterförening. Direktivet är tillämpligt på vissa anhöriga till

tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd med en giltighetstid

på minst ett år och som har välgrundade utsikter att få ett varaktigt

uppehållstillstånd. Vissa kategorier är undantagna från direktivets

tillämpningsområde, bl.a. personer som fått tillfälligt skydd. Make och

minderåriga barn ges en principiell rätt till familjeåterförening.

Direktivet skall vara genomfört senast den 3 oktober 2005. En särskild

utredare har fått i uppdrag att ta ställning till hur det skall genomföras

i Sverige (dir. 2003:181, 2004:9 och 171). I uppdraget ingår vidare att

undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett försörjningskrav

för andra anhöriga än makar och sambor i etablerade förhållanden och

minderåriga barn samt att utreda hur Anhörigkommitténs förslag förhåller

sig till bestämmelserna i EG-direktivet. Uppdraget har delvis redovisats

i delbetänkandet Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare

(SOU 2005:15). Utskottet noterar dock att utredningen ännu inte lämnat

förslag om villkoren för uppehållstillstånd för anhöriga utanför

kärnfamiljen och inte heller tagit ställning till frågan om DNA-analys.

Enligt tilläggsdirektiv den 7 juli 2005 (dir. 2005:81) har utredningstiden

förlängts till den 1 december 2005.

Mot bakgrund av det pågående utrednings- och beredningsarbetet finns

det enligt utskottets mening inte något skäl för riksdagen att nu göra

något uttalande i de aktuella frågorna.

Frågan om möjligheten att göra avsteg från kravet på att uppehållstillstånd

skall sökas från hemlandet, t.ex. vid graviditet eller om personen har

barn i Sverige, har tidigare varit föremål för utskottets behandling.

I betänkande 1999/2000:SfU9 (s. 25) avstyrkte utskottet liknande yrkanden

med motiveringen att det bör finnas ett principiellt krav på att

uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan och att detta även bör

gälla för den som har stark anknytning hit. Det förhållandet att

utlänningen har eller väntar barn med någon person bosatt i Sverige kunde

enligt utskottet inte undantagslöst innebära att huvudregeln skall

frångås men borde liksom tidigare i de flesta fall innebära att

uppehållstillstånd beviljas, i dessa fall då med uppskjuten invandringsprövning.

Utskottet ansåg att det fick ankomma på de tillämpande myndigheterna

att vid sin bedömning av de enskilda fallen avgöra när undantag skall

kunna göras. Utskottet anser att nu redovisat ställningstagande alltjämt

äger giltighet.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker

motionerna Sf33 yrkande 3 och Sf34 yrkande 7.

Uppehållstillstånd vid människohandel

Utskottets förslag i korthet

Tidsbegränsade uppehållstillstånd skall liksom i dag få ges bl.a. till

en utlänning som vistas här, om det behövs för att förundersökning eller

huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden

bl.a. om att permanent uppehållstillstånd skall beviljas utländska

brottsoffer som medverkar som målsägande eller vittne i brottmål.

Jämför reservation 12 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 1 (v, mp).

Propositionen

Sedan den 1 oktober 2004 kan en förundersökningsledare med stöd av 2 kap.

4 a § UtlL ansöka om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska

målsägande och vittnen, t.ex. offer för människohandel, om det behövs

för att förundersökning eller huvudförhandling i brottmål skall kunna

genomföras. Av 2 kap. 5 c § UtlL framgår att det inte föreligger något

hinder för att pröva en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts av

utlänning som redan beviljats uppehållstillstånd enligt 4 a §. I

propositionen föreslås att 2 kap. 4 a § överförs oförändrad till 5 kap. 15

§ i den nya utlänningslagen.

I propositionen (s. 283) anges att det förhållandet att en utlänning

som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på ansökan av

förundersökningsledare inte hindrar att en ansökan om uppehållstillstånd

som gjorts eller senare görs av utlänningen själv prövas. Någon uttrycklig

lagreglering om detta behövs således inte.

Motioner

I motion Sf34 yrkande 3 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs ett

tillkännagivande om att bevilja offer för människohandel för sexuella

ändamål permanent uppehållstillstånd i Sverige. Enligt motionärerna är

det inte tillräckligt att dessa brottsoffer bara skall få stanna i

Sverige under rättsprocessen eftersom det finns en stor risk att de råkar

illa ut när de återvänder till hemlandet.

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf33 yrkande 6 ett

tillkännagivande om möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd efter

att ha beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd för att medverka som

målsägande eller vittne. I samma motion yrkande 7 begärs ett tillkännagivande

om att en förutsättning för att bevilja uppehållstillstånd bör vara att

personerna aktivt medverkar i arbetet med brottsbekämpning.

Utskottets ställningstagande

I samband med behandlingen av regeringens proposition 2003/04:35

Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och

vittnen m.m. framhöll utskottet (se bet. 2003/04:SfU6 s. 23) att den

som i Sverige medverkat i en process rörande allvarlig brottslighet,

och som på ett substantiellt sätt bidragit till att någon lagförs för

t.ex. människosmuggling eller människohandel borde kunna ges ett permanent

uppehållstillstånd. Personen har i dessa situationer i regel utsatts

för stor fara och måste kunna beredas skydd härför. Utskottet motsatte

sig däremot att enbart det faktum att en utlänning varit utsatt för

brott automatiskt skall föranleda att ett permanent uppehållstillstånd

beviljas.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i frågan. Utskottet

konstaterar samtidigt att enligt hittillsvarande regler och praxis gäller,

med undantag för den som fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på

ansökan av förundersökningsledare, att den som fått ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd i princip inte har någon möjlighet att få tillståndets

status ändrad så länge tillståndet gäller (se prop. 2003/04:35 s. 73).

Regeringen har emellertid funnit att nuvarande bestämmelse i 2 kap. 5

c § 1 UtlL är obehövlig eftersom det inte finns något som i dessa fall

hindrar att en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts eller senare

görs av utlänningen själv prövas. Utskottet har inte något att erinra

häremot.

Därtill är det viktigt att påpeka att den som riskerar att utsättas för

allvarliga övergrepp, t.ex. i form av social utstötning, och som ansöker

om asyl i fortsättningen skall bedömas som skyddsbehövande i övrigt

enligt den utvidgade skyddsgrunden, om inte flyktingskäl föreligger.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag om tidsbegränsat

uppehållstillstånd för målsägande och vittnen och avstyrker därmed

motionerna Sf33 yrkandena 6 och 7 och Sf34 yrkande 3.

Utskottet vill tillägga att rådet har antagit ett direktiv 2003/81/EG

om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer

för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och

vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna. Syftet är att fastställa

villkoren för att bevilja uppehållstillstånd med begränsad giltighetstid,

dock minst sex månader, för tredjelandsmedborgare som samarbetar i

kampen mot människohandel eller mot hjälp till olaglig invandring.

Direktivet, som skall vara genomfört i svensk rätt före den 6 augusti

2006, gäller inte förhållande till Förenade kungariket, Irland eller

Danmark. I en departementspromemoria, Tidsbegränsat uppehållstillstånd

för offer för människohandel m.fl. (Ds 2005:24), föreslås en tydligare

reglering av vilka kriterier som skall gälla för att bevilja uppehållstillstånd

för en utlänning som medverkar i förundersökning eller huvudförhandling

i brottmål. Det föreslås vidare att det tidsbegränsade uppehållstillståndet

skall ha en giltighetstid om minst sex månader samt att det införs en

möjlighet att bevilja ett kortare uppehållstillstånd bl.a. för att

utlänningen skall kunna ta ställning till om han eller hon vill samarbeta

med de brottsutredande myndigheterna. I båda fallen skall uppehållstillståndet

både kunna förlängas och återkallas. Departementspromemorian är för

närvarande föremål för remissbehandling till den 6 oktober 2005.

Vidare har en konvention om åtgärder mot människohandel antagits av

Europarådets ministerkommitté den 3 maj 2005. Konventionen, som

undertecknades av regeringen den 16 maj 2005, innehåller bl.a. bestämmelser

om att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall kunna ges till offer för

människohandel.

Arbetstillstånd

Utskottets förslag i korthet

De grundläggande förutsättningarna för beviljande av arbetstillstånd

bör anges i den nya utlänningslagen. Det bör uttryckligen anges att

arbetstillstånd liksom hittills skall få ges bl.a. till en utlänning

som erbjudits säsongsarbete, anställning inom ett yrke där det råder

tillfällig brist på arbetskraft eller som deltar i internationellt utbyte

samt till den som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl

hänförliga till syftet med uppehållstillståndet talar häremot.

Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden

om ökad arbetskraftsinvandring och om att en asylsökande skall kunna

söka uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl.

Jämför reservation 13 (m, fp, kd, c).

Gällande ordning

En utlänning skall ha tillstånd för att arbeta i Sverige på grund av

anställning här eller utomlands, om inte utlänningen har permanent

uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller

Norge. Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på

arbetstillstånd (1 kap. 5 § UtlL). Vad nu sagts innebär att den som beviljats

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall ha arbetstillstånd. Skyldigheten

att ha arbetstillstånd omfattar arbetstagare. Uppdragstagare och

näringsidkare omfattas däremot inte av kravet på arbetstillstånd.

Regeringen har föreskrivit undantag från kravet på arbetstillstånd, t.

ex. för medborgare i ett EES-land eller i Schweiz (4 kap. 1 § UtlF).

Enligt 4 kap. 6 § UtlF skall Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, utfärda

riktlinjer för bedömningen av ärenden om arbetstillstånd. Med stöd av

AMS riktlinjer kan arbetstillstånd beviljas personer som deltar i

internationellt utbyte och säsongsarbetare liksom för täckande av tillfällig

brist på arbetskraft inom sådana yrken där arbetsgivarna har svårigheter

att hitta arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning och erfarenhet.

Arbetstillstånd skall enligt 2 kap. 6 § UtlL ges för viss tid. Tillståndet

får avse ett visst slag eller vissa slag av arbete och förenas med de

övriga villkor som behövs, och det skall sökas före inresan i Sverige.

Propositionen

Varken i utlänningslagen eller i utlänningsförordningen anges några

kriterier för att arbetstillstånd skall kunna beviljas. Förutsättningar

för tillstånd återfinns i stället i praxis och i de riktlinjer som AMS

utfärdar.

Regeringen anser att de grundläggande förutsättningarna för beviljande

av arbetstillstånd bör anges i lagen och föreslår att arbetstillstånd

skall få ges dels till en utlänning som erbjudits säsongsarbete eller

anställning inom ett yrke där det råder tillfällig brist på arbetskraft,

dels till den som deltar i internationellt utbyte eller när det följer

av internationellt avtal eller avtal med annat land.

Vidare föreslår regeringen att det i förtydligande syfte införs en

bestämmelse enligt vilken det framgår att arbetstillstånd liksom i dag

skall få ges till en utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd

men att ett sådant tillstånd inte skall få ges om skäl hänförliga till

syftet med uppehållstillståndet talar häremot, t.ex. då det rör sig om

studier eller ett tillfälligt besök hos en släkting.

När det gäller personer med särskilda kvalifikationer (t.ex. nyckelpersoner

inom industrin och näringslivet) föreslås att regleringen i avvaktan på

förslagen från Kommittén för arbetskraftsinvandring till Sverige (dir.

2004:21) skall motsvara gällande praxis. Ett permanent uppehållstillstånd

skall därför få beviljas en utlänning som har erbjudits en

tillsvidareanställning

i landet om utlänningen har särskilda kvalifikationer och behovet av

arbetskraft inte kan fyllas av arbetssökande inom landet eller inom EES

eller Schweiz. För den som beviljats permanent uppehållstillstånd skall

det enligt den nya utlänningslagen inte krävas arbetstillstånd.

Regeringens förslag i denna del återfinns huvudsakligen i 6 kap. och i

5 kap. 5 § NUtlL.

Motioner

I motion Sf34 yrkande 6 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs ett

tillkännagivande om att öppna Sveriges gränser för arbetskraftsinvandring.

Motionärerna anser att en ökad arbetskraftsinvandring är nödvändig

både för att Sverige i framtiden skall klara tillväxt och välfärd och

för att ge människor som saknar flyktingskäl en möjlighet att söka sig

till Sverige för att bygga sig en framtid här.

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf33 yrkande 2 ett

tillkännagivande om möjligheterna att gå från att vara asylsökande till att

vara arbetssökande. I syfte att underlätta för den nya instans- och

processordningen anser motionärerna att det bör vara möjligt för en

asylsökande att söka tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete. På så

sätt kan asylkön avlastas och asylprövningen koncentreras till dem med

reella asylskäl. Permanent uppehållstillstånd bör ges efter fem år med

fast arbete och en lön som det går att försörja sig på. I samma motion

yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om arbetslinjen som grundläggande

värdering. För att klara tillväxt och välfärd och för att ge människor

som saknar flyktingskäl en möjlighet att söka sig hit bör Sverige öppna

för en ökad arbetskraftsinvandring.

Utskottets ställningstagande

Sedan riksdagen på förslag av utskottet i betänkande 2002/03:SfU8 begärt

att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning för att ta fram

ett regelverk som medger en större arbetskraftsinvandring från länder

utanför EU har en parlamentarisk kommitté tillsatts (dir. 2004:21).

Enligt direktiven skall kommittén dels ta fram förslag till ett regelverk

som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES,

dels utreda behovet av arbetskraftsinvandring och konsekvenserna av

ytterligare sådan invandring. Vidare skall pågående arbete inom EU liksom

konsekvenserna för den svenska arbetsmarknaden av EU:s utvidgning beaktas.

Kommittén skall också studera sambandet mellan regelverket för

arbetskraftsinvandring respektive för skyddsbehövande med utgångspunkten

att asylrätten inte skall urholkas. Förslag till förändringar av

regelverket skall enligt direktivet utgå från de behov av arbetskraft som

finns på arbetsmarknaden och syfta till ökad flexibilitet, förenklad

administration och långsiktig hållbarhet. Kommittén, som antagit namnet

Kommittén för arbetskraftsinvandring till Sverige (KAKI), har i

delbetänkandet SOU 2005:50 presenterat ett faktaunderlag inför kommande

överväganden. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 mars 2006.

Utskottet kan således konstatera att det för närvarande pågår ett arbete

med att ta fram förslag bl.a. till ett regelverk som medger en vidgad

arbetskraftsinvandring. Kommittén skall även lämna förslag till lösning

på den inte helt okomplicerade frågan om arbetskraftsinvandringens

förhållande till asylrätten, som enligt direktiven inte får urholkas. I

avvaktan på kommitténs förslag finns det enligt utskottet inte skäl för

riksdagen att vidta någon åtgärd. Utskottet vill dock betona vikten av

att en utökad arbetskraftsinvandring inte tillåts leda till en försämrad

rättssäkerhet vid prövning av skyddsgrunderna och att uppehållstillstånd

på grund av skyddsbehov och uppehållstillstånd av arbetsmarknads- eller

anknytningsskäl måste hållas åtskilda.

Mot bakgrund av det anförda saknas anledning för utskottet att nu föreslå

riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna Sf33

yrkandena 2 och 5 och Sf34 yrkande 6. Utskottet tillstyrker därmed

regeringens förslag och avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Lagstiftningen i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till utlänningslag med vissa

rättelser samt mindre ändringar av redaktionell karaktär till den del

det inte behandlats tidigare. Riksdagen bör därmed anta utskottets

förslag om att ordet make bör användas genomgående i den nya utlänningslagen.

Jämför reservation 14 (v) och särskilt yttrande 2 (v, mp).

Utskottets bedömning

Ordet make är ett könsneutralt uttryck varför utskottet föreslår att

det används genomgående i den nya utlänningslagen. I lagtexten bör

således anges make i stället för make, maka.

Utskottet föreslår vidare ett antal rättelser samt mindre ändringar av

redaktionell karaktär i förslaget till ny utlänningslag.

Regeringen föreslår i föreliggande proposition följdändringar i lagen

om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård. Även i

proposition 2004/05:172 Uppehållstillstånd för tribunalvittnen föreslås

ändringar i dessa lagar. Utskottet anser att ändringarna bör behandlas

samlat. Lagförslag 2.7 och 2.8 i föreliggande proposition behandlas

därför i utskottets betänkande 2004/05:SfU18 om uppehållstillstånd för

tribunalvittnen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Rekrytering av nämndemän, punkt 1 (m, fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta

Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf33

yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Det är angeläget att nämndemannakåren har en allsidig sammansättning

som speglar befolkningen i landet. Åtgärder för att bredda rekryteringen

av nämndemän har lagts fram i Nämndemannakommitténs betänkande Framtidens

nämndemän (SOU 2002:61). Regeringen bör skynda på beredningen av ärendet

och snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

2. Rätt till muntlig förhandling, punkt 2 (fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och

Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf34

yrkande 9.

Ställningstagande

Vi anser att det är av yttersta vikt att klargöra att även barn har

rätt till muntlig förhandling enligt den nya ordningen. Detta framgår

enligt vår mening inte tillräckligt tydligt av lagtexten, som därför

bör förtydligas i detta avseende. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett lagförslag.

3. Utseende av offentligt biträde m.m., punkt 3 (fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och

Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf34

yrkandena 4 och 10.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det olämpligt att Migrationsverket beslutar i frågor

om offentligt biträde enligt utlänningslagen. Den nya instans- och

processordningen innebär att Migrationsverket och utlänningen kommer att

bli varandras motparter i ärenden som överklagas till migrationsdomstolarna.

Med hänsyn till att verket även är det offentliga biträdets uppdragsgivare

finns det risk att biträdet hamnar i en lojalitetskonflikt. Beslutanderätten

i frågor om förordnande av offentligt biträde bör enligt vår mening

föras över till migrationsdomstolarna.

Vidare anser vi att den kompetens och det engagemang som finns hos

frivilligorganisationer som engagerar sig i flyktingfrågor bör tas till

vara i asylprocessen. Detta kan ske exempelvis genom att, om utlänningen

så önskar, s.k. medborgarvittnen närvarar vid handläggning av ansökningar

som Migrationsverket anser är uppenbart ogrundade. I dessa ärenden har

utlänningen i normalfallet inte rätt till offentligt biträde. Härigenom

värnas asylrätten och ökar öppenheten i asylprocessen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med

det anförda.

4. Säkerhetsärenden, punkt 4 (fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och

Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Sf34 yrkande 11.

Ställningstagande

Den parlamentariska kontrollen måste öka när det gäller säkerhetsärenden.

Riksdagens nuvarande insyn i dessa ärenden är enligt vår mening inte

tillräcklig. Vi anser därför att det bör inrättas en permanent

riksdagskommitté som får kontinuerlig information från regeringen om aktuella

säkerhetsärenden.

5. Säkerhetsärenden, punkt 4 - motiveringen (m)

av Per Westerberg (m), Tobias Billström (m) och Anna Lilliehöök

(m).

Ställningstagande

Vår åsikt är att det finns ett behov att följa upp och kontinuerligt

granska processer där säkerhetsärenden är relevanta. Detta får dock ske

i särskild ordning där berörda utskott tar ett samlat ansvar för

säkerhetsärenden samt övriga ärenden som rör Sveriges inre säkerhet. Vi

ser därför inte något behov av att inrätta en särskild riksdagskommitté

för detta ändamål.

6. Domstolarnas förutsättningar vid genomförandet, punkt 5 (m, fp, kd,

c)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta

Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf33

yrkande 1 i denna del och 2004/05:Sf34 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi välkomnar regeringens förslag att inrätta migrationsdomstolar för

överprövning av Migrationsverkets beslut i utlännings- och

medborgarskapsärenden.

Vi vill emellertid understryka vikten av att domstolsväsendet har

tillräckliga resurser för att klara sina uppgifter enligt den nya ordningen.

Det är enligt vår mening viktigt att finansieringen av reformen säkras

på längre sikt, inte bara för att klara övergången till den nya

processformen utan också för att undvika negativa effekter för domstolarnas

arbete i övrigt. En prioriterad fråga bör vara att lösgöra resurser för

domarutbildning.

Vidare anser vi att det är angeläget att såväl domare som nämndemän ges

förutsättningar att skaffa sig kunskap om den nya utlänningslagstiftningen.

Det krävs enligt vår mening riktade utbildningsinsatser för att förbereda

domstolarna på övertagandet av överprövningen av utlänningsmålen. Det

kan röra utbildning för handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket

i exempelvis länderkunskap eller i att skriva beslutsmotiveringar. Domare

och nämndemän bör också ges möjlighet till fortbildning i takt med att

den nya ordningen etableras och rättspraxis bildas.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder samt beakta

det anförda i det fortsatta budgetarbetet.

7. Nollställningsbeslut, punkt 6 (fp, kd, v, c, mp)

av Sven Brus (kd), Ulla Hoffmann (v), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie

Ekström (fp), Mauricio Rojas (fp) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar det i bilaga 3 Reservanternas lagförslag

betecknade förslaget till lag om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf32 och 2004/05:Sf34

yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör den som ansökt om asyl senast ett år före den nya

instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden

träder i kraft och som en månad innan reformen börjar gälla vistas i

Sverige utan uppehållstillstånd beviljas permanent uppehållstillstånd.

Detta gäller dock inte t.ex. den som dömts till mer än sex månaders

fängelse eller efter ansökan om asyl rest ut från Sverige. Det gäller

inte heller den som inte kunnat styrka eller göra sin identitet sannolik.

Om det finns skäl härför skall dock i dessa fall ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd kunna beviljas för högst ett år. Har utlänningen

därefter gjort vad som skäligen kan begäras för att styrka sin identitet

får uppehållstillstånd beviljas. Familjer med barn som drabbats av

depressiv devitalisering bör beviljas uppehållstillstånd oaktat datum

för ansökan om asyl.

Ett sådant s.k. nollställningsbeslut är ett sätt att rätta till begångna

fel från statens sida mot några av samhällets mest utsatta personer.

Det kan röra sig om personer som hållit sig gömda eller vars avvisningsbeslut

inte kan verkställas. Ett annat skäl för ett nollställningsbeslut är

att ge den nya processordningen möjlighet att starta verksamheten under

rimliga arbetsförhållanden.

8. Uppehållstillstånd i ärenden som rör barn, punkt 7 (fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och

Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 5 kap. 6 § i regeringens förslag till

utlänningslag med den ändringen att paragrafen skall ha den lydelse som

anges i bilaga 3 Reservanternas lagförslag. Riksdagen tillkännager

dessutom för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf13 yrkande 2 och

2004/05:Sf34 yrkandena 1 och 2 samt bifaller delvis proposition 2004/05:170

i denna del.

Ställningstagande

De långa väntetiderna i dagens asylprocess liksom den i vissa fall

bristande kompetensen hos utlänningsmyndigheterna leder till att barn

far illa. Trots att portalparagrafen i utlänningslagen föreskriver att

hänsyn skall tas till barnets bästa finns det dessvärre många fall som

tydligt visar att hänsyn till barnets bästa inte tas i tillräckligt hög

grad.

När nu portalparagrafen om barnets bästa oförändrad överförs till den

nya utlänningslagen vill vi framhålla att det är av stor vikt att

bestämmelsen om barnets bästa efterlevs på ett bättre sätt än i dag. Enligt

vår uppfattning måste barnets bästa alltid beaktas i asylprocessen, och

hänsyn till barnets bästa måste som regel gå före samhällets intresse

av att reglera invandringen. Vidare skall barnet alltid ha rätt att

höras om sina egna asylskäl.

Vi anser vidare att förslaget till 5 kap. 6 § NUtlL, som avses ersätta

den nuvarande bestämmelsen om humanitära skäl, skall utformas så att

det för vuxna personer skall krävas synnerligen ömmande omständigheter

för rätt till uppehållstillstånd. När det förekommer barn i asylprocessen

bör det däremot räcka med särskilt ömmande omständigheter för att

uppehållstillstånd skall kunna beviljas. På så sätt tydliggörs att kraven

för barn är lägre ställda än för vuxna.

9. Förbud mot polisingripanden i skola m.m., punkt 8 (m, fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta

Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf33

yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det oacceptabelt att gömda barn av rädsla för

polisingripande inte törs vare sig gå till skolan eller uppsöka sjukvården.

Trots att FN:s barnkonvention kräver att myndigheter, domstolar m.fl.

agerar utifrån barnens bästa sker inte det i dag. Av det skälet bör

det vara olagligt för polisen att göra ingripanden mot barn i hälso-

och sjukvården och i skolan.

10. DNA-prov, punkt 9 (m, fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta

Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf33

yrkande 3.

Ställningstagande

I syfte att garantera barnens säkerhet anser vi att DNA-prov skall kunna

användas i familjeåterföreningsfall i större utsträckning än i dag.

DNA-prov bör kunna tillåtas när skriftlig dokumentation saknas eller

bedöms vara bristfällig och när det begärs av endera parten. Regeringen

bör återkomma med ett förslag i detta avseende.

11. Anhöriginvandring i övrigt, punkt 10 (fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och

Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf34

yrkande 7.

Ställningstagande

Vi är positiva till att delar av tidigare praxis rörande anhöriginvandring

nu lagfästs och att andra nära anhöriga än make/sambo och barn kan få

uppehållstillstånd. Däremot motsätter vi oss att det i 5 kap. 3 § 4

NUtlL föreskrivs att hushållsgemenskap eller särskilt beroendeförhållande

skall ha förelegat redan i hemlandet för att uppehållstillstånd skall

kunna beviljas. Enligt vår mening finns det nära anhöriga som inte

uppfyller de uppställda kraven men som ändå bör beviljas uppehållstillstånd

för att förena sig med sina anhöriga här.

Vidare anser vi att undantag i vissa fall måste kunna göras från kravet

i 5 kap. 18 § NUtlL på att uppehållstillstånd på grund av anknytning

skall sökas från hemlandet, t.ex. vid graviditet eller om personen har

barn i Sverige. Därtill bör det finnas någon form av försörjningskrav

vid anhörig- eller anknytningsinvandring.

12. Uppehållstillstånd vid människohandel, punkt 11 (m, fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta

Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf33

yrkandena 6 och 7 samt 2004/05:Sf34 yrkande 3.

Ställningstagande

Av utlänningslagen framgår att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får

ges till ett offer för människohandel om det behövs för att förundersökning

eller huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras. Enligt vår

uppfattning är det inte tillräckligt med ett tidsbegränsat uppehållstillstånd

eftersom personerna i fråga i många fall riskerar att råka illa ut när

de återvänder till sitt hemland. Den som i en domstolsprocess konstaterats

ha blivit utsatt för människohandel för sexuella ändamål i Sverige bör

i normalfallet få permanent uppehållstillstånd här. En förutsättning

bör dock vara personernas aktiva medverkan i arbetet med brottsbekämpning,

både som vittnen och som målsägande.

13. Arbetstillstånd, punkt 12 (m, fp, kd, c)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta

Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf33

yrkandena 2 och 5 samt 2004/05:Sf34 yrkande 6.

Ställningstagande

För att klara tillväxt och välfärd och för att ge människor som saknar

flyktingskäl en möjlighet att söka sig hit bör Sverige öppna för en

ökad arbetskraftsinvandring. En ökad arbetskraftsinvandring skulle ge

människor möjlighet till en ny framtid och göra Sverige till en mer

dynamisk ekonomi. En ökad arbetskraftsinvandring är också central när

det gäller att lyckas med integrationen och att bekämpa människohandeln.

Det bör vara möjligt att vistas i Sverige under begränsad tid, med t.ex.

turistvisum, för att söka arbete. Under den tid en person söker arbete

skall det finnas ett krav på självförsörjning och ansvar för boendet.

Uppehållstillstånd och arbetstillstånd skall kunna beviljas för en person

som genom t.ex. ett anställningsavtal kan dokumentera att han eller hon

har fått ett arbete. Lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor

får inte försämras, och reglerna för arbetskraftsinvandring måste

utformas så att asylrätten inte urholkas eller missbrukas. Vidare måste

riskerna för oseriös arbetskraftsinvandring minimeras och

socialförsäkringssystemet ses över i syfte att få det att fungera vid

arbetskraftsinvandring.

Asylsökande bör under en övergångsperiod också kunna söka uppehållstillstånd

av arbetsmarknadsskäl, som i ett senare skede skall kunna permanentas.

Regeringens hantering av riksdagens beslut att ta fram förslag som medger

en ökad arbetskraftsinvandring har varit oacceptabel. Riksdagen fattade

sitt beslut våren 2003 och ett slutbetänkande av den parlamentariska

kommittén kommer att dröja till den 1 mars 2006.

14. Lagförslagen i övrigt, punkt 13 (v)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

a. utlänningslag, till den del det inte behandlats under punkt

7, med den ändringen

dels att i 8 kap. 13 § första meningen ordet "ett" skall utgå,

dels att i 10 kap. 14 § första stycket 1 ett kommatecken sätts

in före orden "om ärendet överklagas,",

dels att i 12 kap. 15 § tredje stycket orden "enligt 13 §"

skall ersättas med orden "enligt 14 §",

dels att i 12 kap. 23 § tredje stycket orden "andra stycket

första meningen" skall ersättas med orden " andra stycket 1",

dels att i 14 kap. 14 § första stycket orden "20 kap. 15 §"

skall ersättas med orden "19 kap. 5 §".

b. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

c. lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap,

d. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

e. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

f. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser

om vård av unga,

g. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

h. lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning

för flyktingar och vissa andra utlänningar,

i. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande

m.fl.,

j. lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella

sanktioner,

k. lag om ändring i lagen (1998:544) om vårdregister,

l. lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

m. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt

forskningsregister,

n. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

o. lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av

personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:170 i denna del.

Ställningstagande

Synonymer för uttrycket "make" är enligt synonymboken: Gemål, livsledsagare,

livskamrat, gubbe. Samma bok anger följande synonymer för "maka": Hustru,

gemål, brud, fru, livsledsagarinna, livsledsagerska, livskamrat, gumma,

fruga, tant.

Utskottet har beslutat att föreslå riksdagen att byta ut "make, maka"

mot det enligt utskottet könsneutrala uttrycket "make". Som framgår av

synonymerna ovan är ordet make knappast könsneutralt lika lite som ordet

maka är det. Att kvinnor skall tvingas att tolka lagar som uppenbarligen

är skrivna för män, som gällande även för kvinnor, är otidsenligt. Ett

alternativ hade förstås varit att välja det lika lite könsneutrala

uttrycket "maka". Enligt tidigare utredningar, om att använda feminina

pronomenformer genomgående i lagtexter, är risken då att män skulle

uppfatta lagen som avseende endast kvinnor och inte visa samma hörsamhet

som kvinnor. Genom att inte skriva "make, maka" skulle kvinnor tvingas

att finna sig i att vara synonymer med "gubbe". Jag anser därför att

uttrycket "make, maka" skall kvarstå i lagtexten.

Särskilda yttranden

1. Uppehållstillstånd vid människohandel, punkt 11 (v, mp)

Ulla Hoffmann (v) och Gustav Fridolin (mp) anför:

Vi har i tidigare sammanhang reserverat oss till förmån för att kvinnor

som utsatts för människohandel för sexuella ändamål bör kunna få permanent

uppehållstillstånd i Sverige med stöd av Genèvekonventionen bl.a. därför

att Sverige betraktar sådan prostitution som sexualiserat våld mot

kvinnor (se bl.a. bet. 2003/04:SfU6). Vi vidhåller dessa ställningstaganden

och avser att även fortsättningsvis verka för att få en ändring till

stånd i detta avseende.

2. Lagförslagen i övrigt, punkt 13 (v, mp)

Ulla Hoffmann (v) och Gustav Fridolin (mp) anför:

Vi står bakom de förslag som efter förhandlingar med regeringen lagts

fram i denna proposition. När propositionen antas av riksdagen får vi

en ny utlänningslag som också omfattar delar av nu gällande utlänningslag

som inte förhandlats vid detta tillfälle. När nuvarande utlänningslag

antogs av riksdagen hade vi omfattande reservationer på flera områden,

vilket inte minst framgår av våra respektive reservationer till betänkande

1996/97:SfU5 Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv och till

andra utskottsbetänkanden på det migrationspolitiska området. Vi har

inte ändrat uppfattning i dessa frågor.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:170 Ny instans- och processordning i utlännings-

och medborgarskapsärenden:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

utlänningslag,

lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap,

lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av

unga,

lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för

flyktingar och vissa andra utlänningar,

lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.,

lag

om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner,

lag om ändring i lagen (1998:544) om vårdregister,

lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,

lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i

den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Följdmotioner

2004/05:Sf32 av Sven Brus m.fl. (kd, fp, v, c, mp):

Riksdagen beslutar om att anta en lag med följande lydelse: "Den som

ansökt om asyl senast ett år före det datum den nya instans- och

processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden träder i kraft

och som en månad innan det datum reformen börjar gälla vistas i Sverige

utan att ha uppehållstillstånd och ansöker om uppehållstillstånd senast

dagen innan den nya instans- och processordningen i utlännings- och

medborgarskapsärenden träder i kraft, får beviljas permanent uppehållstillstånd

av humanitära skäl: Detta gäller dock inte om a) det föreligger allvarliga

skäl att anta att utlänningen gjort sig skyldig till sådan gärning som

anges i artikel 1 F i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga

ställning, b) utlänningen här i riket dömts för strängare straff än sex

månaders fängelse eller det av tidigare utredning framgår att utlänningen

dömts eller skäligen kan misstänkas för brott som kan ge strängare straff

än sex månaders fängelse. Detta gäller ej fängelsestraff eller misstankar

om brott begångna utomlands som en följd av den förföljelse utlänningen

åberopat för att söka asyl i Sverige, c) utlänningen ej kunnat styrka

sin identitet eller göra densamma sannolik. Om det finns skäl till detta

får i sådant fall ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd

beviljas för högst ett års tid. Om utlänningen under den tiden gjort vad

som skäligen kan begäras för att styrka sin identitet får uppehållstillstånd

som avses i första stycket beviljas. d) utlänningen efter ansökan om

asyl rest ut från Sverige. Familjer med barn som drabbats av depressiv

devitalisering får beviljas uppehållstillstånd i enlighet med första

stycket oaktat datum för ansökan om asyl."

2004/05:Sf33 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om domstolsväsendets förutsättningar att ta över utlännings-

och medborgarskapsärenden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheterna att gå från att vara asylsökande till

att vara arbetssökande.

3. Riksdagen beslutar att DNA-prov medges för fastställande av

grund för återförening, när detta begärs av endera parten i målet, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att det skall vara olagligt för polisen att

göra ingripanden mot asylsökande barn i hälso- och sjukvården samt i

skolan, i enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om arbetslinjen som grundläggande värdering.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd

efter att ha beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för att medverka

som målsägande eller vittne.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vilka krav som skall ställas upp för att bevilja

uppehållstillstånd för utländska vittnen och målsäganden.

2004/05:Sf34 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att hänsyn till barnets bästa skall väga tyngre än

samhällets intresse av att reglera invandringen.

2. Riksdagen beslutar om ändring av den föreslagna lydelsen i 5

kap. 6 § enligt följande: "Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan

grund, får tillstånd beviljas en utlänning över 18 år om det vid en

samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen

ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige.

Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd,

anpassning till Sverige och situation i hemlandet. Barn får beviljas

uppehållstillstånd enligt denna paragraf om det föreligger särskilt

ömmande omständigheter."

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bevilja offer för människohandel för sexuella

ändamål permanent uppehållstillstånd i Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att länsrätten skall utse offentligt biträde i den

nya instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden.

5. Riksdagen beslutar om att anta den av Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

föreslagna lagen med följande lydelse: "Den som ansökt om asyl senast

ett år före det datum den nya instans- och processordningen i utlännings-

och medborgarskapsärenden träder i kraft och som en månad innan det

datum reformen börjar gälla vistas i Sverige utan att ha uppehållstillstånd

och ansöker om uppehållstillstånd senast dagen innan den nya instans-

och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden träder i

kraft, får beviljas permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Detta gäller dock inte om: a) det föreligger allvarliga skäl att anta

att utlänningen gjort sig skyldig till sådan gärning som anges i artikel

1 F i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, b)

utlänningen här i riket dömts för strängare straff än sex månaders fängelse

eller det av tidigare utredning framgår att utlänningen dömts eller

skäligen kan misstänkas för brott som kan ge strängare straff än sex

månaders fängelse - detta gäller ej fängelsestraff eller misstankar om

brott begångna utomlands som en följd av den förföljelse utlänningen

åberopat för att söka asyl i Sverige, c) utlänningen ej kunnat styrka

sin identitet eller göra densamma sannolik. Om det finns skäl till detta

får i sådant fall ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd

beviljas för högst ett års tid. Om utlänningen under den tiden gjort vad

som skäligen kan begäras för att styrka sin identitet får uppehållstillstånd

som avses i första stycket beviljas, d) utlänningen efter ansökan om

asyl rest ut från Sverige. Familjer med barn som drabbats av depressiv

devitalisering får beviljas uppehållstillstånd i enlighet med första

stycket oaktat datum för ansökan om asyl."

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att öppna Sveriges gränser för arbetskraftsinvandring.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om anhörig- och anknytningsinvandring.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av riktade utbildningsinsatser för dem som

kommer att arbeta i den nya asylprocessen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att rätten till muntlig förhandling även omfattar

barn i asylprocessen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att öppna upp möjligheten för s.k. medborgarvittnen

att närvara under asylprocessen.

11. Riksdagen beslutar att utse en fast riksdagskommitté som får

kontinuerlig information om aktuella säkerhetsärenden.

Motion väckt med anledning av skr. 2004/05:47

2004/05:Sf13 av Sven Brus m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stärka asylsökande barns rättigheter bl.a. avseende

rätten att höras, tillgången till auktoriserad tolk, kortare handläggningstider

och beslut som utgår från barnets bästa.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Reservation 7 (punkt 6)

Förslag till lag om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som ansökt om asyl senast den 31 mars 2005 och som den 28

februari 2006 vistas i Sverige utan att ha uppehållstillstånd och ansöker

om uppehållstillstånd enligt denna lag senast den 30 mars 2006 får

beviljas permanent uppehållstillstånd.

Detta gäller dock inte om

a. det föreligger allvarliga skäl att anta att utlänningen gjort sig

skyldig till sådan gärning som anges i artikel 1 F i 1951 års konvention

om flyktingars rättsliga ställning,

b. utlänningen här i riket dömts till strängare straff än sex månaders

fängelse eller dömts för eller skäligen kan misstänkas för brott som

kan ge strängare straff än sex månaders fängelse. Detta gäller ej

fängelsestraff eller misstankar om brott begångna utomlands som en följd

av den förföljelse utlänningen åberopat för att söka asyl i Sverige,

c. utlänningen efter ansökan om asyl rest ut från Sverige,

d. utlänningen ej kunnat styrka sin identitet eller göra densamma

sannolik.

Om utlänningen ej kunnat styrka sin identitet eller göra densamma

sannolik får, om det finns skäl till detta, ett tidsbegränsat uppehålls-

och arbetstillstånd beviljas för högst ett års tid. Om utlänningen under

denna tid gjort vad som skäligen kan begäras för att styrka sin identitet

får uppehållstillstånd i enlighet med första stycket beviljas.

2 § Familjer med barn som drabbats av depressiv devitalisering får

beviljas uppehållstillstånd i enlighet med 1 § oaktat datum för ansökan

om asyl.

3 § För ansökan om uppehållstillstånd enligt denna lag tillämpas det

förfarande som gäller för prövning av ansökan om asyl.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 november 2005.

Reservation 8 (punkt 7)

Förslag till lydelse av 5 kap. 6 § utlänningslagen (2005:000)

Regeringens förslag Reservanternas förslag

5 kap.

6 §

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas

en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation

föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon

bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas

utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i

hemlandet.Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf

även om de omständigheter som kommer i fram inte har samma allvar och

tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer. Om

uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas

en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation

föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter, eller om det gäller

barn särskilt ömmande omständigheter, att han eller hon bör tillåtas

stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens

hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

Bilaga 4

Justitieutskottets yttrande 2004/05:JuU1y

Bilaga 5

Offentlig utfrågning

Justitie- och socialförsäkringsutskottens offentliga utfrågning om en

ny instans- och processordning i utlänningsärenden

Datum: onsdagen den 8 juni 2005

Tid: 09.00-11.30

Lokal: andrakammarsalen

PROGRAM

Inledning

Socialförsäkringsutskottets ordförande Tomas Eneroth (s)

Anföranden

Statssekreterare Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet

Generaldirektör Janna Valik, Migrationsverket

Kammarrättspresident Sten Heckscher, Utredningen om

domstolsprövning av utlänningsärenden m.m.

Lagman Ingvar Paulsson, Länsrätten i Göteborg

Advokat Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund

Utfrågning

Avslutning

Justitieutskottets ordförande Johan Pehrsson

Inledning

Ordföranden i socialförsäkringsutskottet Tomas Eneroth (s): Hjärtligt

välkomna ska ni vara allihop till Sveriges riksdag och justitieutskottets

och socialförsäkringsutskottets hearing med anledning av propositionen

Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden.

Det är en proposition som regeringen har lagt på riksdagens bord och

som vi i riksdagen avser att behandla så snabbt vi har möjlighet att

göra det.

Vi kommer redan nu i juni att påbörja den preliminära behandlingen i

båda utskotten. Justitieutskottet yttrar sig till socialförsäkringsutskottet.

Därefter slutbehandlar vi den med den preliminära tidsplanen att kunna

avgöra detta ärende den 14 september - allt för att beslutsgången i

riksdagen ska underlätta och för att vi ska kunna ge tidiga besked inför

en så omfattande reform som det här faktiskt innebär.

Denna dag är det tänkt att vi ska informera oss och att vi från utskottets

ledamöters sida ska få möjlighet att ställa frågor om propositionen och

om reformeringen.

Inledningsvis är det Charlotte Svensson, statssekreterare på

Utrikesdepartementet, som kommer att berätta om propositionen. Därefter kommer

Migrationsverkets generaldirektör Janna Valik att berätta om reformeringen

utifrån Migrationsverkets perspektiv. Sten Heckscher, som är

kammarrättspresident men som också är den som håller i utredningen om

domstolsprövningen, kommer att berätta om den fortsatta reformeringen. Här

har vi också lagman Ingvar Paulsson från Länsrätten i Göteborg och

advokat Kjell Jönsson från Sveriges advokatsamfund, som var och en får

möjlighet att hålla anförande. Därefter är vår ambition att ta en paus.

Sedan börjar frågestunden som pågår fram till kl. 12.00, då det som

sagt finns möjligheter för utskottens ledamöter att ställa frågor både

till dem som hållit anföranden och givetvis också till andra inbjudna

gäster som finns representerade här.

Denna hearing kommer att stenograferas. Jag tror att den nu sänds

åtminstone på webb-tv. Det innebär att allt ni säger kommer att hållas

mot er. Det finns alltså ingen möjlighet att smita undan, utan allt är

offentligt och tillgängligt för allmänheten omedelbart, vilket är

alldeles utmärkt. Det är så det ska vara i Sveriges riksdag.

Jag hoppas att mobiltelefonerna är avstängda och att vi nu kan påbörja

denna utfrågning om den nya instans- och processordningen i utlännings-

och medborgarskapsärenden.

Jag ger ordet till statssekreteraren i Utrikesdepartementet, Charlotte

Svensson. Varsågod.

Anföranden

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Tack, herr ordförande. I förra

veckan överlämnades alltså en proposition till riksdagen med förslag

till en ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden.

Som ni känner till är propositionen ett resultat av ett samarbete mellan

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Propositionen bygger huvudsakligen på två parlamentariska utredningar,

dels den första NIPU-utredningen från 1999, dels den översynsutredning

som förra året lade fram sitt betänkande som innehöll en översyn av de

materiella bestämmelserna i utlänningslagen.

Lagrådet har, som ni vet, i sitt yttrande över lagrådsremissen, vars

innehåll i allt väsentligt motsvarar propositionens, anfört att remissen

inte kan tillstyrkas. Det är en liten men dock förändring mot föregående

gång då förslaget avstyrktes. Lagrådet ansåg bland annat att de materiella

bestämmelserna inte är anpassade för domstolprövning i tillräcklig

utsträckning.

Regeringen har i propositionen, med stöd av de två nämnda parlamentariska

utredningarna som genomförts, bedömt att de materiella bestämmelserna

är anpassade för domstolsprövning i tillräcklig utsträckning. Pågående

utveckling av EG-rätten talar dessutom för en domstolsprövning. Ett

huvudsyfte med reformen är att skapa en öppen och tydlig process med

ett tvåpartsförfarande vid överklagande och en hög grad av muntlighet.

Regeringen föreslår alltså en ny instansordning. Den nuvarande överprövningen

vid Utlänningsnämnden ersätts med en domstolsprövning i de allmänna

förvaltningsdomstolarna. Överprövningen av Migrationsverkets beslut

kommer att ske i tre länsrätter, i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Kammarrätten i Stockholm blir tredje och slutlig praxisskapande instans.

Regeringen kan alltså inte längre få enskilda ärenden överlämnade till

sig för vägledande beslut.

Det blir också en ny processordning. Om Migrationsverket avslår en

ansökan kommer vid ett överklagande den sökande och Migrationsverket att

mötas som parter. Det innebär för den asylsökande att han eller hon

tillsammans med sitt ombud får lägga fram alla sina skäl för att få

uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket å sin sida får då lägga

fram de skäl som talar emot att den sökande beviljas uppehållstillstånd.

Parterna i asylärenden kommer i stor utsträckning att mötas personligen

i domstolen vid en muntlig förhandling.

Genom den nya processordningen ökar öppenheten i processen. Migrationsverket

kommer också att öppet redovisa den landinformation som verket använder

sig av genom att lägga ut informationen på Internet.

Den nya ordningen kommer att ställa högre krav på alla parter. Det gäller

såväl Migrationsverket som de asylsökande och deras ombud. Det är viktigt

att alla relevanta, kända omständigheter kommer fram så tidigt som

möjligt i processen, det vill säga i första instans redan i ärendet hos

Migrationsverket.

I propositionen föreslås också att en ny utlänningslag ersätter 1989

års utlänningslag. Lagen görs tydligare för att fungera i en domstolsprövning.

De olika grunderna för att få uppehållstillstånd skiljs tydligare åt,

och de så kallade skyddsgrunderna får en mer framträdande plats.

I den nya lagen betonas att det är behovet av skydd som ska vara i fokus

vid prövningen av en asylsökandes ärende. Därför utvidgas också

bestämmelserna om vad som är skyddsbehov. Även den som flyr på grund av

svåra motsättningar i hemlandet och känner välgrundad fruktan för

allvarliga övergrepp ska bedömas som skyddsbehövande i övrigt. Dessa

omständigheter kan enligt gällande rätt medföra uppehållstillstånd av

humanitära skäl, eller det som vi kallar politisk-humanitära skäl.

Det är viktigt att påpeka att asyl handlar om skydd från förföljelse

som man löper risk att utsättas för i hemlandet, inte om sjukdom eller

andra problem som uppstår i Sverige. En definition av begreppet asyl

finns redan i den nya lagens inledning. Det vaga begreppet humanitära

skäl ersätts av ett nytt begrepp, synnerligen ömmande omständigheter.

Dessa omständigheter kan leda till uppehållstillstånd om ingen av

huvudgrunderna är tillämplig. Vid prövningen ska, enligt den nya bestämmelsen,

en samlad bedömning göras särskilt av den sökandes hälsotillstånd,

anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

I propositionen betonas att barns egna asylskäl ska utredas och bedömas

individuellt. Även för barn är det skyddsbehovet som ska vara i fokus.

En ny bestämmelse införs som tydliggör den portalparagraf om barnets

bästa som infördes i utlänningslagen 1997. I den nya bestämmelsen

klargörs att synnerligen ömmande omständigheter inte behöver vara av samma

allvar och tyngd för barn som för vuxna.

I propositionen föreslås en helt ny ordning för säkerhetsärenden.

Migrationsverket ska fatta beslut i säkerhetsärenden som sedan ska kunna

överklagas till regeringen. Migrationsöverdomstolen ska hålla muntlig

förhandling och yttra sig till regeringen. Finner Migrationsöverdomstolen

att verkställighetshinder finns ska yttrandet i den delen vara bindande

för regeringen.

I lagstiftningsarbetet fortsätter arbetet med att skapa en tydlig process.

Processen ska ha en tydlig början men också ett tydligt slut. Som ett

led i förberedelsen inför den nya ordningen lade regeringen för ett och

ett halvt år sedan fram ett åtgärdsprogram för att öka enhetligheten

och förutsebarheten i första instans. Migrationsverket fick bland annat

i uppdrag att generellt införa ett nytt arbetssätt i asylärenden där

den sökande får större möjlighet att muntligt redogöra för sina asylskäl

för den som ska fatta beslut.

På verkställighetsstadiet föreslås i propositionen att den nuvarande

ordningen med prövning av så kallade nya ansökningar efter lagakraftvunnet

avlägsnandebeslut upphör. Migrationsverket ska i stället ex officio

pröva nya omständigheter som kommer fram på verkställighetsstadiet.

Utlänningen kan åberopa nya omständigheter som gäller behovet av skydd.

En ny prövning kan då under vissa förutsättningar komma till stånd av

frågan om uppehållstillstånd. Genom de här åtgärderna i processens början

och slut kan förhoppningsvis den totala handläggningstiden efter en

övergång minska, trots att vi utökar med ytterligare en instans.

Det är naturligtvis stora förändringar som kommer att ske framöver. Den

nya ordningen kommer för de berörda domstolarna att innebära nyrekryteringar

av omkring 100 domare och uppemot 400 övriga jurister. Migrationsverket

behöver också ett stort antal processförare. Det behövs vidare ett stort

antal tolkar, och förberedelser för att få fram fler kvalificerade tolkar

har påbörjats. Dessutom krävs utbildningsinsatser för alla berörda.

Domstolarna måste hitta nya lämpliga lokaler, och de måste sedan

iordningställas. Jag vet att den organisationskommitté under ledning av

Sten Heckscher som regeringen tillsatte i höstas, bestående av Domstolsverket,

de berörda domstolarna, Migrationsverket och Utlänningsnämnden, arbetar

för högtryck för att förbereda den här stora reformen.

Många, inklusive Lagrådet, har varnat för att ett för tidigt ikraftträdande

kan äventyra reformen och dessutom innebära svåra påfrestningar för

domstolarna. Det har regeringen tagit hänsyn till. I propositionen

föreslås den 31 mars 2006 som datum för ikraftträdandet, det vill säga

tre månaders förskjutning. I höst vinner vi dessutom en månad genom att

riksdagsbeslut kan fattas i september i stället för oktober, då beslutet

skulle ha fattats enligt de ursprungliga planerna.

Jag vill avslutningsvis passa på att tacka socialförsäkringsutskottet

och justitieutskottet för detta.

Janna Valik, Migrationsverket:. I propositionen sägs att tyngdpunkten

av prövningen ska ligga i första instans. Allt som åberopas i ett ärende

ska alltså ha lagts fram i första instans, och prövningen ska ske utifrån

ett fullständigt beslutsunderlag. För oss på Migrationsverket innebär

det en tydlig markering att allt som ska åberopas i ärendet måste komma

fram redan i början för att domstolarna så småningom ska kunna ha samma

faktaunderlag för sina bedömningar.

Migrationsverket bedriver sedan en tid tillbaka ett utrednings- och

prövningsförfarande som säkerställer detta. Statssekreteraren nämnde

att Migrationsverket har infört ett förändrat arbetssätt. I kort innebär

det att den sökande tillsammans med sitt offentliga biträde får en

tydligare roll i asylprocessen genom möjligheten att på ett tidigt stadium

presentera grunderna för sin ansökan om asyl. Den muntliga handläggningen

koncentreras då till frågor som kan behöva utredas ytterligare. Den

sökande har också en chans att få klart för sig vilka frågor som faktiskt

har betydelse för ärendets avgörande och i vilka avseenden som sökandens

trovärdighet möjligen kan vara ifrågasatt.

Vad vi ser är att det nya arbetssättet ger en ökad tydlighet och öppenhet.

Det innebär också att vi på ett tidigt stadium har möjlighet att välja

ut de ärenden som kräver mer omfattande utredningsinsatser, vilket är

viktigt.

I propositionen sägs också att Migrationsverkets aktuella landinformation

ska finnas tillgänglig på verkets hemsida. Vi har i dag ett databaserat

system för vår land- och praxisinformation som vi på verket kallar för

Lifos. Det är ett stödsystem för handläggare och beslutsfattare på

Migrationsverket men även för Utlänningsnämnden, vars personal har

tillgång till systemet. Det innehåller fakta om länder, kartor, vägledande

beslut med mera. Informationen tillsammans med de frågor som ställs

till den sökande utgör en grund för beslut i ett asylärende. Det här

systemet är som sagt för närvarande tillgängligt enbart internt. Men i

september förra året lämnade vi en rapport till regeringen där vi

redogjorde för vad som behöver göras för att vi ska kunna göra systemet

tillgängligt för allmänheten.

Vi måste ta hänsyn till vissa upphovsrättsliga frågor, sekretessfrågor

och lagstiftningen som skyddar mot registrering av personuppgifter. Det

finns en del tekniska frågor att lösa, men vi arbetar för fullt med att

anpassa systemet och göra det tillgängligt från och med det aktuella

datumet.

I dag har vi cirka 7 000 dokument i systemet. Det tillkommer ungefär

400 nya varje år. Det är dokument dels internt från Migrationsverket,

dels från Utrikesdepartementet, dels beslut från Utlänningsnämnden och

regeringen. Men det är material även från andra viktiga källor som UNHCR,

frivilligorganisationer, utländska myndigheter med mera.

I propositionen föreslås också en ny instans- och processordning i

utlännings- och medborgarskapsärenden som innebär en tvåpartsprocess.

Det innebär alltså att man ska ha möjlighet till muntlig förhandling.

Meningen är att verkets personal ska föra talan i domstol. Vi har i dag

en mycket begränsad processvana. Det är alltså fråga om en stor och

viktig förändring av vår verksamhet. Vi måste rekrytera personal och

utbilda den personal som finns. Vi räknar med att ha processförare på

de tre orter som är angivna i propositionen, det vill säga i Stockholm,

Göteborg och Malmö, där länsrätterna ska vara migrationsdomstolar.

Vi uppskattar att vi inledningsvis kommer att ha muntliga förhandlingar

i en stor del av asylmålen. Men vi tror också att andelen muntliga

förhandlingar i de ärenden som handlar om tillstånd och medborgarskapsärenden

kommer att bli betydligt lägre. Våra beräkningar innebär att vi kommer

att behöva cirka 80 personer som ska fungera som processförare med den

här uppgiften.

Det finns en stor förändring för vår verksamhet utöver det som jag redan

har nämnt som handlar om prövning av verkställighetshinder. Ett beslut

om avvisning och utvisning får icke verkställas om det föreligger

medicinska hinder eller andra synnerliga skäl. Verket får alltså en ny

och mycket svår uppgift när det gäller att pröva verkställighetshinder.

Det övergripande syftet med den nya utlänningslagen är att få till

stånd ett starkare incitament för att relevanta skäl förs fram redan i

begynnelsen av ett ärende.

Det är också viktigt att ha en bra kommunikation med de sökande för att,

som sagt var, samtliga skäl ska framföras tidigt. Men vi tror att minst

lika stor betydelse i det här sammanhanget kommer säkerligen den totala

handläggningstiden och möjligheten att genomföra ett effektivt

återvändandearbete att ha.

Övriga konsekvenser som vi bedömer i dag är att personalen måste få

utbildning. Det kommer att krävas ganska stora utbildningsinsatser. När

det gäller lokaler kommer även vi att behöva söka lokaler som fungerar

tillsammans med de lokaler som domstolarna kommer att behöva.

Den stora förändringen ligger inom IT-området och IT-stödet, där, som

jag nämnde, landinformationssystemet ska utvecklas och anpassas. Men vi

måste också kunna skapa tekniska förutsättningar för att på ett lätt

och smidigt sätt kunna lämna information till domstolarna.

Vi ska arbeta tillsammans med de tre migrationsdomstolarna och en

migrationsöverdomstol. Vi ska också kunna säkra att ärendeflödet, det

vill säga underlagen, går snabbt och smidigt fram för att den sökande

ska få besked så snabbt som möjligt.

Hur bedriver vi förberedelsearbetet? Vi arbetar i projektform. Vi har

ett stort projekt som leds av Mats Baurmann, och vi har tre delprojekt

där vi koncentrerar oss på just de områden som jag nämnde för er.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.

m.: Det här är en väldigt stor reform för asylprocessen men naturligtvis

också för de mottagande domstolarna. Det jag ska säga här i dag är ganska

selektivt. Jag ska inte trötta er med alla delar av förberedelsearbetet.

Vi beräknar, även om osäkerheten här är ovanligt stor, att vi får mer

än 17 000 mål per år till de tre länsrätterna och att vi får mer än

13 000 mål per år till kammarrätten. Det innebär för berörda domstolar

en fördubbling av verksamheten eller mer. Det betyder att vi sammantaget

ska anställa, tror vi, ungefär 600 nya människor. För er kan det möjligen

vara intressant att veta att vi räknar med ungefär 7 000 nya nämndemannadagar,

så vi ska rekrytera 1 200 nya nämndemän. Det är tolkar, biträden,

IT-personal och annat. Dessa data räcker för att visa att det här är en

jätteoperation.

I grunden är det en bra reform. De här ärendena rör vad som är grundläggande

och avgörande för enskilda människor, och det är viktigt att det sker

i bra former.

Nu tillhör jag inte Utlänningsnämndens belackare. Jag anser att

Utlänningsnämnden i allt väsentligt har gjort ett bra jobb under besvärliga

förutsättningar. Jag vill också framhålla att Utlänningsnämndens personal

inte är onda och hänsynslösa människor, utan att de är hårt arbetande

och samvetsgranna människor, så att det inte ska råda någon tveksamhet

på den punkten.

Men det är ändå motiverat att ändra systemet. Det är frågor som typiskt

sett hör hemma i förvaltningsdomstolarna - förhållanden mellan den

enskilde och det allmänna. Det är inte väsensskilt från vad vi redan har

i förvaltningsdomstolarna. Vi har ju en ganska varierande karta med

drygt 500 måltyper redan i dag, och några till gör väl ingen större

skillnad just när det gäller den saken, även om det är många ärenden.

Det

är motiverat med ett reguljärt och reglerat tvåpartsförfarande efter

förvaltningsmyndighetens beslut där förvaltningsmyndigheten också blir

motpart.

Det är viktigt med större öppenhet i beslutsunderlaget. Det är bra med

vanliga regler för muntlighet i den första domstolsinstansen, nämligen

om någon begär det och det inte är uppenbart obehövligt, vilket säkert

kommer att leda till att det i framför allt asylärenden regelmässigt

blir muntlig förhandling. Det blir bättre garantier än i dag för att

man får möjlighet att lägga fram sin sak. Avgörandet kommer att presenteras

öppet. Alla skäl kommer att anges. De kommer att kunna bemötas. Och det

kommer att gå att överklaga för att få till stånd en överprövning, inte

en omprövning. Det är viktigt i processrätten, både i allmänna domstolar

och i förvaltningsdomstolar, att det inte är fråga om att man ska göra

om hela processen när man överklagar, utan det är en överprövning och

inte en omprövning av vad som har ägt rum i första instans.

När det här väl är sagt, som är positiva ord om den här förändringen,

vill jag framhålla att den som tror att det här automatiskt leder till

väsentliga ändringar i sak, det vill säga i hur ärendena slutar och

avgörs, misstar sig. Hur ärendena slutar i sak beror på lagstiftningen.

Det är där som valen görs, och det är den som domstolarna tillämpar på

samma sätt som Utlänningsnämnden gjort i dag. Jag tror för övrigt inte

att vi i förvaltningsdomstolarna typiskt sett är snällare än vad de är

i Utlänningsnämnden, men det får väl framtiden visa.

Dessutom ser morgondagens beslutsfattare i princip likadana ut som dagens.

Ordförandena i Utlänningsnämnden är domare i allmänna domstolar eller

i förvaltningsdomstolar som är tjänstlediga från sina domartjänster och

som jobbar där. Handläggningen har också många gemensamma drag.

Ett stort bekymmer är förhoppningarna om att det ska gå fortare. Man

kan säga att den nya processordningen inte i sig innebär att det går

fortare. Det blir mera muntlighet och dessutom ytterligare en instans.

Vi räknar kallt med att alla Migrationsverkets avslag kommer att

överklagas till länsrätt och att alla länsrättens avslag kommer att

överklagas till kammarrätten. Det finns inget som helst skäl att tro att

något annat kommer att inträffa.

Det här blir en ny roll för kammarrätten som prejudikatsinstans,

slutinstans, vilket i och för sig är spännande men som också kommer att

bli just en ny roll. Vi får fundera på hur vi på bästa sätt ska lösa

detta.

Vi arbetar nu allt vad vi orkar med det här. Jag har tre roller, dels

som utredare, dels som aktiv i Domstolsverkets projekt, dels som chef

för en av de mottagande domstolarna, och jag kan försäkra er att några

fritidsproblem finns inte.

Mycket kan hinna bli bra, och det vill vi. För kammarrättens och även

för länsrättens del är det inte minst viktigt att vår befintliga personal

ser de positiva sidorna med förändringen. Jag ska inte sticka under

stol med att det finns en viss skepsis i våra organisationer mot

förändringen. Men vi vill försöka få den positiva synen på den att överväga.

Det hänger bland annat ihop med att vi redan från början måste försöka

integrera den nya verksamheten med den vi redan har. Det ska inte bli

två olika domstolsorganisationer inom förvaltningsdomstolarna, utan vi

ska få ihop det här direkt.

Kritiska faktorer? Ja, den jättelika förändringen. Finns de här 120

domarna? Tillsättningsförfarandet när det gäller domare är ganska

komplicerat. Det är något slags guanomodell som man tillämpar där, så det

tar sin tid. Och det är många andra människor, som jag tidigare sade,

som ska rekryteras. Men jag tror att med förskjutningen på tre månader

bör det finnas hyggliga utsikter att klara rekrytering och i bästa fall

också viss utbildning av den nya personalen. En annan sak är att det

inte är fråga om att befolka de nya ärendena med bara befintlig personal.

En viktig strategi i integrationen är faktiskt att förmå en del av dem

som redan finns i våra domstolar att arbeta med de nya ärendena och

vice versa. Vi får se hur vi lyckas med det, men jag tror att det är

viktigt. Det kommer nog att fungera hyggligt.

När det sedan gäller lokaler kan det låta trivialt, men det är det

största bekymret relativt tillgänglig tid. Om det är någonting som stör

min nattsömn så är det detta.

Det är viktigt med ändamålsenliga lokaler och goda arbetsmiljöer. Det

går inte med vilka baracker som helst. För att ta ett exempel så behöver

Länsrätten i Stockholm uppemot 20 nya förhandlingslokaler för att det

här ska gå ihop, och sådana lokaler växer inte på träd.

Med nuvarande tidsplan kommer bara Länsrätten i Skåne att klara av att

få lokaler fram till den 1 april. För övriga tre domstolar blir det

provisorier. Det är en olägenhet när det gäller rekrytering av personal,

när det gäller arbetsmiljö, när det gäller den viktiga integreringsfrågan

och en del annat.

Tiden är alltså vår mest kritiska faktor. Dessutom blir redan hårt

ansträngda domstolar dubbelt så stora. Därför är det viktigt att vi fram

till ikraftträdandet får goda möjligheter att beta av balanser och annat

så att mottagandet kan bli så ståtligt som det ska bli.

En sak som det trots allt kan finnas skäl att stryka under är att

riksdagen ännu inte har fattat något beslut om att det här ska ske. Ibland

får man intryck av att alla tror att detta redan är bestämt, men talmannens

klubba har inte fallit.

Domstolsväsendet är tills vidare förhindrat att ingå anställningsavtal.

Vi kan inte hyra lokaler. Det är svårt att realförhandla när man inte

kan träffa avtal. Vi hoppas att det här ska kunna lösas. Det finns ett

förslag i vårpropositionen om att regeringen ska bemyndigas att ge oss

de här möjligheterna. Det är viktigt att detta kommer till stånd snarast,

framför allt när det gäller lokaler.

Charlotte Svensson nämnde Lagrådets yttrande. Jag tycker att det förtjänar

att upprepas att Lagrådet när det gäller tidpunkten för genomförandet

förordade med stöd av ganska utförlig argumentation, som ni säkert har

läst allesammans, den 1 januari 2007. Man skrev också: till nöds

halvårsskiftet. Nu arbetar vi med de här förutsättningarna så hårt som vi

kan. Vi gör vad vi kan.

Vi får inte låta tidsnöden skymma att reformen är angelägen och att det

finns rättssäkerhetsvinster att göra. Det finns också vissa fördelar

för de mottagande organisationerna. Jag brukar framhålla för min personal

att det inte är alla verksamheter, vare sig privata eller allmänna, som

får växa i dag. Det är snarast motsatsen som brukar gälla. Vi kommer

att få en bra föryngring. Vi kan få en vitalisering också av våra

arbetsformer. Det ser jag som något positivt.

Nu finns det i alla fall äntligen en proposition. I bästa fall får vi

i närtid rätt att börja anställa människor och förhandla och träffa

avtal om lokaler. Det kommer som sagt inte att bli bra från början, men

med ett helhjärtat stöd från regeringen, en snabb behandling, som ni

har ställt i utsikt här, och om vi får förståelse för ett strategiskt

stöd i viktiga frågor så kan det här gå bra och bli bra. Min största

reservation gäller alltså tiden, men det kan väl knappast ha undgått

någon.

Trots allt slutar jag med en någorlunda optimistisk ton. Det ska nog

kunna bli något slags ordning på det här, i alla fall med tiden. Men

det är bekymmersamt om det blir dåligt i början.

Ingvar Paulsson, Länsrätten i Göteborg: Jag representerar alltså en av

de tre länsrätter som är tilltänkta som migrationsdomstolar. Jag tänkte

ta upp några frågor med den här nya processen som kommer att beröra

domstolarna. Låt mig först säga - om jag sedan kommer att låta negativ

- att mycket i detta är mycket, mycket bra. Det kommer säkert att borga

för en ökad rättssäkerhet på området.

Propositionen innebär i huvuddragen att ärenden kommer att föras över

från förvaltningsmyndigheten, Utlänningsnämnden, till allmänna

förvaltningsdomstolar. För oss som arbetar inom de berörda domstolarna är

det en stor utmaning och en stor förändring som helt klart kommer att

påverka arbetet totalt sett inom domstolarna.

I och för sig ligger reformen i linje med den utveckling som har varit

ett bra tag nu, där förvaltningsrättskipning successivt har flyttats

från myndighet till förvaltningsdomstol. Tyngdpunkten har flyttats ned

i instanskedjan till första instans.

Men man måste komma ihåg att utlänningsmålen har en speciell karaktär.

De målen kan inte rakt av jämföras med förvaltningsmål i allmänhet.

Till detta kommer att måltillströmningen med all säkerhet kommer att

variera kraftigt över tiden beroende på omvärldsfaktorer som vi här

hemma inte kan påverka. Det hela gör att reformen har en helt annan

dignitet och en helt annan omfattning än vad vi har varit med om tidigare

i förvaltningsdomstolarna.

Dessutom kommer reformen i ett läge där måltillströmningen allmänt sett

ökar till domstolarna och balansläget är mycket besvärande.

Allt detta innebär och kräver att organisationen för att ta emot de nya

målen är noga genomtänkt. Målen kan inte bara lyftas in som vilken annan

målgrupp som helst. Därför pågår också just nu, framför allt i

Domstolsverkets regi, ett mycket omfattande förberedelsearbete så att reformen

ska kunna genomföras så smidigt som möjligt.

När jag har sagt det här vill jag samtidigt betona att man inte ska

överdriva det speciella med de här målen. Strävan måste vara att målen

ska hanteras i den ordning och under de förutsättningar som gäller för

förvaltningsdomstolarna.

Många mål hos länsrätterna i dag har förturskaraktär. Det gäller LVU,

LVM och psykiatrimålen. De tränger ofta redan i dag ut andra angelägna

målgrupper som skattemålen och socialförsäkringsmålen. Just i dessa mål

ökar balanserna på ett oroväckande sätt.

För att klara hela den nya samlade verksamheten med länsrättens nuvarande

område utökat med utlänningsmålen menar jag att det säkert blir nödvändigt

att inledningsvis hantera målen inom länsrätterna i en särskild ordning.

Det behöver byggas upp speciella avdelningar för dessa mål där man så

snabbt som möjligt kan få en hög kompetens till stånd. Men på sikt finns

det, precis som Sten Heckscher sade, skäl att sträva mot en integrering

mellan måltyperna så att man inte fastnar i något som kan liknas vid en

specialdomstol för just utlänningsmålen.

I förvaltningsrättskipningen är grundprincipen skriftligt förfarande.

Det är ett enkelt och billigt förfarande. Inslaget av muntlighet har

ökat markant under senare år. Nu förutsätter propositionen om utlänningsmålen

ett stort inslag av muntlighet i migrationsdomstolarna. Man kan säga

att det blir mer regel än undantag, och det innebär i sin tur en mycket

stor omställning för länsrätterna som måste kunna hanteras. Det kräver

noggranna förberedelser, inte minst av praktiskt slag, i form av förberedda

säkerhetsarrangemang, ändamålsenliga förhandlingslokaler och liknande.

Behovet av tolkar och offentliga biträden kommer att bli mycket stort.

Detta fordrar i sin tur ordentligt med tid för att förbereda genomförandet.

I propositionen föreslås den 31 mars 2006 som ikraftträdandedatum. Jag

skulle egentligen ha önskat mig ytterligare tid för förberedelsearbetet.

Som sades här tidigare så kommer det åtminstone inte i Göteborg och

Stockholm att finnas domstolslokaler klara vid ikraftträdandet.

Vid migrationsdomstolarna kommer utlänningsmålen att hanteras i en

tvåpartsprocess med Migrationsverket som motpart till den enskilde. Från

rättssäkerhetssynpunkt är detta bra. Det kan säkert på sikt leda till

en ökad legitimitet för avgörandena. Även det stora inslaget av muntlighet

som kan förväntas är en bra markering av behovet av ökad rättssäkerhet

och bör vara till fördel för den enskilde.

Det är bra, men jag måste ändå peka på att man ska vara medveten om att

detta förfarande kommer att ta tid och resurser i anspråk på ett helt

annat sätt än vad som gäller för den skriftliga processen.

Domstolsförfarandet bygger på öppenhet och insyn, och jag förstår att

behovet just av detta har varit ett viktigt motiv för att utlänningsmålen

ska föras över till domstol. I dag är utlänningsmålen omgärdade av en

mycket sträng sekretess. Hur det blir i migrationsdomstolarna övervägs

för närvarande i förberedelsearbetet. Propositionen säger inte särskilt

mycket i den delen.

Jag vill bara avslutningsvis peka på vikten av att sekretessfrågorna

blir ordentligt genomlysta så att man hittar den rätta balansen mellan

behovet av öppenhet och insyn och behovet av att skydda uppgifter som

är känsliga för den enskilde.

Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Det har nu gått mer än 14 år

sedan Advokatsamfundet i ett remissvar motsatte sig att en utlänningsnämnd

skulle införas som överprövningsinstans. Skälet var kraven på rättssäkerhet.

Samfundet befarade bland annat att muntlig handläggning i stort sett

inte alls skulle komma i fråga och att alltför många ärenden skulle

komma att, på okända kriterier, ses som enkla och därmed kunna avgöras

av en ensam ordförande. Vår principiella inställning var att det i den

övervägande delen av överklagandeärendena, om asyl, familjeåterförening

och medborgarskap, var fråga om en rättstillämpning.

Vi framhöll att detta också gällde tillämpningen av internationella

konventioner. I enlighet med de principer som lagstiftaren redan då

hade tagit ställning för - att överklagandeärenden, där rättsfrågan är

huvudsak, ska gå till domstol - föreslog vi att överprövning skulle ske

i allmän förvaltningsdomstol. Samfundet motsatte sig en politisk styrning

av praxis.

Det är glädjande att vi nu kan välkomna regeringens förslag att flytta

prövningen till domstol. Rättssäkerheten kommer att öka, inte minst

genom att tvåpartsförfarande införs, att muntliga förhandlingar hålls

och att utlänningen och hans ombud får del av Migrationsverkets

beslutsunderlag. Samtidigt beklagar vi att förslaget ändå innehåller så

många lösningar som särskiljer sig från förvaltningsprocessen i övrigt.

Vi väljer nu att se reformen som ett mycket viktigt steg mot att

rättstillämpningen inom utlännings- och medborgarskapsrätten normaliseras

och integreras.

Regeringen har nu föreslagit att ändringarna ska träda i kraft den 31

mars 2006. Samfundet anser emellertid att det är nödvändigt att tidpunkten

senareläggs ett antal månader; reformens grundläggande syften får inte

riskeras genom ett för tidigt ikraftträdande. Det är av största vikt

att domstolarna redan från början kan motsvara högt ställda krav på

kvalitet i prövningsförfarandet och korta handläggningstider. Att få

väl utbildad och tillräckligt stor personal på plats i väl anpassade

lokaler måste kunna få ta ytterligare tid. Det är alltså av yttersta

vikt att verksamheten tillförs tillräckliga resurser.

I det här sammanhanget framhåller samfundet att det måste beaktas att

domstolsväsendet är underfinansierat. På grund av olika förändringar i

lagstiftningen har målbalanserna ökat i länsrätterna med hela 19,1 %,

samtidigt som domstolarna tvingats göra betydande besparingar i

verksamheten. Situationen för de allmänna förvaltningsdomstolarna är redan

i dag bekymmersam och i vissa fall oacceptabel.

I remissvar har samfundet liksom Kammarrätten i Stockholm uppmärksammat

att ett nytt domstolsförfarande helst inte bör börja med en ingående

balans av ärenden. Balansen riskerar nu att bli mycket stor. Det kan

innebära en så stor belastning på det nya systemet att det riskerar att

haverera. Samfundet menar att regeringen eller riksdagen bör bevilja

uppehållstillstånd av humanitära skäl åt vissa utlänningar som befinner

sig i Sverige, med tidigare så kallade väntetidsförordningar som förebild.

Det bör med vissa undantag gälla bland andra asylsökande oavsett om

lagakraftvunnet beslut finns eller inte. När det gäller dem som redan

har fått sådant beslut kan samfundet inte utesluta att det finns åtskilliga

som borde ha beviljats tillståndet men inte fått detta på grund av

tillkortakommanden i det nuvarande utrednings- och beslutssystemet.

I avvaktan på att det nya prövningssystemet genomförs är det angeläget

att Migrationsverket beviljar uppehållstillstånd i samtliga de fall där

förutsättningar för det faktiskt finns hos verket. Den asylsökande och

hans biträde bör redan i det nuvarande förfarandet få kunskap om den så

kallade landinformationen och den inte publicerade praxis som kan påverka

ärendeutgången. Information om det bör lämnas före den muntliga genomgången

med föredragande och beslutsfattare hos verket. Det finns en kultur av

misstro mot asylsökande som inte kan åtgärdas genom lag men som har

stor betydelse och som måste förändras. Det är angeläget att det inte

förekommer schabloniserade tilltrosbedömningar.

I väntan på det nya systemet är det vidare viktigt bland annat att

Utlänningsnämnden tillåter muntlig handläggning inför ordförande och

ledamöter i väsentligt större utsträckning än nu, framför allt i

tilltrosärenden.

Genom dessa och andra åtgärder bör rättssäkerheten med andra ord stärkas

under väntetiden på det nya systemet. Det får inte bli så att balanser

avarbetas på bekostnad av kvalitet och säkerhet.

I det här inledningsanförandet vill samfundet beröra vissa speciella

frågor.

Handläggningen av säkerhetsärenden hos regeringen måste ses i ljuset av

Sveriges internationella förpliktelser. Detta har aktualiserats senast

av beslut den 20 maj 2005 av FN:s kommitté mot tortyr, CAT, då Sverige

fälldes för konventionskränkningar.

Artikel 3 i FN-konventionen förutsätter att det efter ett beslut om

avvisning eller utvisning finns "an opportunity for effective, independent

and impartial review of the decision to expel or remove - - - when there

is a plausible allegation that article 3 issues arise." Beslutet av CAT

innebär alltså att Sverige inte har uppfyllt denna skyldighet att ha en

procedur som ger möjlighet till en effektiv, oberoende och opartisk

omprövning av beslutet. Sverige har nu förpliktats att förhindra liknande

kränkningar i framtiden. Med nuvarande förfarande torde regeringen alltså

vara förhindrad att fatta avvisningsbeslut i ärenden av det här slaget.

Brådskande reformer krävs som inte torde kunna anstå till dess att den

nya utlänningslagen i övrigt träder i kraft. Det står klart att regeringen

inte längre får förordna om omedelbar verkställighet i de fallen.

Sökanden måste nämligen ges en skälig tid efter regeringens beslut att

kunna vända sig till CAT.

Samfundet anser inte heller att den föreslagna proceduren uppfyller

våra internationella åtaganden och menar för sin del att regeringen

inte ska besluta i säkerhetsärenden utan att även de ska avgöras av

domstol där den sökande tillförsäkras grundläggande rättigheter såsom

att ha fått del av grunden för anklagelserna och att få försvara sig.

Om en domstol ska yttra sig till regeringen måste det vara Högsta

domstolen och inte kammarrätten.

Sverige har en ovillkorlig skyldighet att respektera Europadomstolens

domar. Riksdagen bör enligt samfundets mening se till att motsvarande

skyldighet införs vad gäller beslut av FN:s övervakningskommittéer,

såsom CAT.

I ljuset av en dom av Europadomstolen den 4 februari 2005 finns det

inte längre något utrymme att vägra inhibition av synnerliga skäl när

det gäller domstolens beslut om interimistiska åtgärder. Det bör det

enligt samfundet inte heller finnas beträffande motsvarande beslut av

FN:s övervakningskommittéer. De synnerliga skälen bör utmönstras.

Jag ska säga något kort om offentligt biträde. Samfundet anser att

Migrationsverkets beslut om förordnande, ersättning med mera bör återföras

till rättshjälpsmyndighet. Verket bör inte förordna biträde åt sin

motpart och ha ekonomisk makt över honom eller henne.

Det är vidare vilseledande att, som regeringen gör, påstå att innehållet

i 18 kap. 1 § första stycket 4 motsvarar 11 kap. 8 § utlänningslagen.

Det är här fråga om en betydelsefull inskränkning i rätten till biträde

som regeringen inte ger någon som helst förklaring till. Samfundet

motsätter sig förslaget att ett biträde ska arbeta endast med frågan om

förvar i ärenden om verkställighet där utlänningen hållits i förvar i

mer än tre dagar.

När det gäller prövningen i kammarrätten och kravet på extraordinär

dispens så uppmärksammar samfundet i likhet med Lagrådet att förslaget

om prejudikatsdispens i förening enbart med extraordinär dispens vid

överklagande till kammarrätten leder till att möjligheterna begränsas

att få till stånd rättelse i en länsrätts avgörande som med fog kan

uppfattas som felaktigt. Samfundet anser därför att ändringsdispens bör

införas.

Det är, avslutningsvis, angeläget att problemen i det nuvarande systemet

inte överförs till det nya. Därför bör riksdagen, för att ta ett exempel,

klargöra att det endast är i undantagsfall som asylärenden kan anses

vara av enkel beskaffenhet och får avgöras av ensam domare. Som ytterligare

exempel kan anföras behovet av motivuttalanden när det gäller tillämpningen

av skyddsbestämmelserna. Det är egendomligt att det vid tillämpningen

av reglerna om skydd på grund av väpnad konflikt inte i migrationsmyndigheternas

värld förekommer någon sådan - inte i Irak eller på Västbanken och i

Gaza eller tidigare i Sierra Leone och så vidare.

Det är anmärkningsvärt att erkännandefrekvensen för flyktingskap har

sjunkit till så extremt låg nivå. För att motverka att den praxis som

har utvecklats vid tillämpningen av skyddskategorierna konfirmeras av

den nya utlänningslagen bör riksdagen därför erinra om de tidigare

motivuttalanden som fortfarande ska gälla. Det är till exempel att det

är angeläget att flyktingrekvisiten tolkas extensivt och att utlänningen

ges the benefit of the doubt, att flyktingskapsbedömningen äger rum i

en generös anda samt att den omständigheten att den asylsökande har

tillräckliga skäl för att stanna här på annan grund än flyktingskap är

en omständighet som under inga förhållanden får inverka på bedömningen

av om de åberopade asylskälen berättigar honom till status som flykting.

Asylrätten måste alltså återställas.

Ordföranden: Det var det sista anförandet, och det torde innebära att

vi kan ta en paus på 15 minuter. Sedan är det tid för utfrågning, främst

från ledamöterna, av både dem som har hållit anföranden och andra

inbjudna gäster.

Utfrågning

Ordföranden: Hjärtligt välkomna tillbaka. Då är det dags för frågor

både till dem som har hållit anföranden och till andra som finns

representerade här.

Birgitta Carlsson (c): Tack för intressanta föredragningar från alla

som inledde det här seminariet. Vi är väldigt glada över att den här

propositionen har kommit. Jag har verkligen läst den med intresse. Vi

får ju chans att reagera på den genom att skriva motioner, för det är

kanske inte riktigt allt i propositionen som vi tycker om.

Jag skulle vilja fråga Charlotte Svensson om detta med humanitära skäl.

Vi har ju fått kritik för att det har blivit allt svårare och hårdare

för människor att få möjlighet att stanna i Sverige. Vad vi känner en

oro inför är att man byter från "humanitära skäl" till "synnerligen

ömmande skäl". Då känns det som att det skulle bli än svårare att få

uppehållstillstånd. Finns det ingen möjlighet att byta ut ordet

"synnerligen" till "särskilt" ömmande skäl? Jag satt med i den utredningen

när vi lyfte fram detta, och vi tyckte att det var viktigt med en generös

bedömning.

Sedan vill jag ställa en fråga till Janna Valik. Vi har hört föredragningar

av dig när du har varit hos oss i utskottet om att barn ska höras. Hur

kommer man att jobba i den nya processen med detta? Jag har träffat på

lite för många barn som inte har fått komma till tals. De har varit så

gamla som till och med 16-17 år. Det är oerhört viktigt, tycker jag,

att man i det nya systemet från början tar hänsyn till barns situation

och lyssnar på dem innan de hamnar i apatiska tillstånd.

Hur kommer man att jobba med länderinformation? Det är oerhört viktigt

att alla har en god och uppdaterad kunskap om hur det ser ut i de olika

länderna. I länder där det är krigföring sker det ju rätt stora

förändringar ganska snabbt, och då är det viktigt att man verkligen har den

senaste informationen. Hur kommer man att jobba med det?

Det var någon här som sade att man skulle ge det nya systemet en chans

genom att minska ärendebalanserna. Vi tycker också att det vore bra om

man gjorde det. Vi har en motion redan färdig på det området. Det skulle

vara intressant att höra om det finns förslag till hur man ska minska

ärendebalansen.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Anledningen till att vi

utmönstrar begreppet "humanitära skäl" är för att få en mer preciserad

bestämmelse. Preciseringen till "synnerligen ömmande omständigheter"

gör att det blir lättare att se vilka omständigheter som avses.

Det andra skälet till att vi har valt det här begreppet gäller tyngdpunkten.

Asylprocessen präglas av väldigt starka negativa drivkrafter. Det var

flera tunga remissinstanser som pekade på att detta med "humanitära

skäl" gör att fokus flyttas från det som asylprocessen egentligen handlar

om, från skyddsbehovet till de humanitära skälen - sjukdom - som uppstår

i Sverige. Det här var ett sätt att försöka att se till att fokus ligger

rätt, på skyddsbehovet. Det är bakgrunden till att regeringen tillsammans

med Miljöpartiet och Vänsterpartiet valde att gå fram med det förslaget.

Janna Valik, Migrationsverket: Jag uppfattade att det ställdes två frågor.

Den första handlade om barnen. De handläggare som arbetar med att ta

emot asylsökande när de kommer till Sverige har samtliga fått utbildning

när det gäller utredningar och intervjuer med barn. Vi har också ett

material som man ska använda när man intervjuar barn. Har du träffat så

stora barn som 16-17 år gamla som man inte har pratat med, då är det

någonting som har blivit fel. Det är klart uttalat att så inte ska ske,

och vi har alltså en organisation för hur det ska gå till. Det bör

inte vara någon skillnad mot det system som vi har i dag. Barn ska höras

där det är möjligt att höra dem.

Den andra frågan handlade om tillgång till material och annat. Det är

just precis det som vi arbetar med. Det material som vi kommer att

använda kan vi låta allmänheten ta del av. Händer det någonting i något

land ska informationen finnas tillgänglig både för oss och för andra.

Det ingår i det arbete som handlar om att anpassa vårt material för en

publicering på vårt nät.

Sven Brus (kd): Sten Heckschers föredragning andades ju optimism och en

positiv ton, att det här skulle gå att genomföra på ett bra sätt.

Samtidigt säger han att han möter en skepsis i organisationen framför

allt bland domare. Det kan man ju känna oro inför. Jag vill fråga: Vad

består den skepsisen i? Handlar den om organisationens förutsättningar

att bemanna, hitta lokaler och sådana praktiska frågor? Eller handlar

skepsisen om innehållet i reformen, om de materiella bestämmelserna i

lagen och så vidare? Det skulle vara intressant att få detta lite belyst.

Sedan tar Kjell Jönsson upp en oerhört väsentlig fråga i sammanhanget,

och det är de ärendebalanser som i dag finns hos myndigheterna. De

kommer ju inte att vara noll den 31 mars. Hur stora de är kan vi ha

olika uppfattningar om, men de kommer inte att vara noll. Hur hanterar

man detta? Det skulle jag önska att både Sten Heckscher kommenterade

utifrån sitt uppdrag och kanske också statssekreteraren.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.

m.: Jag tror att den skepsis som finns är sammansatt. Trots allt är

detta en jättelik förändring. Det handlar om mer än en fördubbling när

man redan har en ganska ansträngd arbetssituation. Det är ett bekymmer.

Sedan ska jag väl inte sticka under stol med att vi kommer att

bottenskrapa möjligheterna att rekrytera nya domare. Det är viktigt för att

man ska försöka att vidmakthålla de höga krav som vi ställer. Vi hoppas

att vi ska kunna rekrytera också personer med annan bakgrund än den

klassiska domarbakgrunden.

Sedan är detta alldeles nytt. Det är klart att innehållet i ärendena

medverkar till skepsis och oro, kanske man snarare ska säga. Det är

känsliga ärenden. De kommer att väcka stor uppmärksamhet. Många talar

om demonstrationstågen på Riddarholmen. Det här är alltså väldigt

sammansatt.

Personligen brukar jag försöka att peka på de positiva sidorna. Attityden

bland våra medarbetare varierar i huvudsak med åldern. De yngre är något

mera positiva än de äldre.

Men vi arbetar med den här frågan, för jag tror att det är strategiskt

riktigt. Att den här verksamheten ska integreras med den redan befintliga

tror jag är ett väldigt viktigt inslag. Där inser jag - som Ingvar

Paulsson säger - att det kan vara besvärligare, i alla fall till att

börja med, i länsrätterna än hos oss. Men vi har olika planer för att

försöka att integrera det här på något sätt redan från början. Fast det

försvåras naturligtvis av att vi inte kan ha sammanhållna lokaler, utan

det kommer att bli lite splittrat.

När det gäller balanserna har Utlänningsnämnden fått ytterligare resurser

i år, och där kör man så att det ryker. Med hjälp av ytterligare personal

arbetar man hårt för att balanserna ska vara så låga som möjligt.

Erfarenheterna är att antalet ärenden ökar på sommaren. Vi ska akta oss

för att ta ut någonting i förskott, men det finns en del som tyder på

att balanserna kommer att vara något lägre den 31 mars än vad vi har

räknat med. Men det får vi väl klara.

När vi har sysslat med dimensionerna av verksamheten framöver har vi

utgått ifrån att de balanser som domstolsväsendet tar över ska kunna

jobbas ned på tre år. Det är utgångspunkten för själva dimensioneringen.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Jag vill tillägga till det

som Sten säger att tidpunkten för genomförandet av den här reformen

råkar infalla ganska väl utifrån att asylinströmningen nu minskar och

att vi reviderar ned prognoserna. Det kommer in färre människor i Sverige

som söker asyl. Det påverkar också. Det betyder att både Migrationsverket

och Utlänningsnämnden avgör fler ärenden än vad som kommer in. Vår

bedömning är att vi kommer att ha en väldigt låg balans vid övergången

till det nya systemet utifrån det som vi kan se i dag. Ärendebalansen

kommer alltså inte att vara något problem.

Domstolsverket räknar med ett högre antal ärenden än vad vi tror att

det kommer att bli, det vill säga att det kommer att finnas en viss

överdimensionering vid domstolarna redan från start.

Tobias Billström (m): Jag har två frågor som jag riktar till representanterna

för Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet. De gäller resurser

och rekrytering.

Erfarenhetsmässigt vet vi att reformer som har präglats av svag styrning

har sämre förutsättningar att bli lyckosamma, och det gäller i synnerhet

den ekonomiska styrningen. Nu framgår det av propositionen att regeringen

avser att anslå medel för genomförandet, och detsamma kan man också

utläsa av vårens tilläggsbudget. Men det finns ju fortfarande ett antal

frågetecken. Det handlar om huruvida resurserna blir konsistenta eller

av engångskaraktär. Hur har man uppskattat resursbehovet avseende

fortbildning? Det är ju extra betydelsefullt givet att reformen avser att

bygga på vidareutveckling av praxis inom systemet.

Från moderat sida tycker vi naturligtvis att det är väldigt viktigt att

man inte drabbas av det alltför välkända smöret-i-pannan-syndromet, det

vill säga att man kastar i smöret, så fräser det till och sedan är det

borta. Det vill vi inte vara med om.

Den andra frågan rör det som Sten Heckscher tog upp om de 7 000 nya

nämndemannatimmarna och de 1 200 nya nämndemän som behövs. Vi från

Moderaterna är väldigt förvånade över att det inte finns någon koppling

eller hänvisning till ersättningssystemen för nämndemännen inom ramen

för den här propositionen. Det är ju särskilt problematiskt givet den

demografiska profil som man i dag ser på nämndemannakåren. Vi vill inte

att det ska bli enbart studenter och pensionärer som ska sitta med och

döma i dessa mål. Men den risken är faktiskt ganska så påtaglig givet

de problem som partiorganisationerna i dag har med rekrytering. Så jag

är väldigt intresserad av vad som kommer att hända på den här fronten.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Jag tänkte överlämna frågan

till en av mina medarbetare. Men jag vill bara säga något kort om

nämndemännen. Alla politiska partier kommer att behöva ta ett gemensamt

ansvar, eftersom det är de politiska partierna som utser nämndemän. Det

här är naturligtvis någonting som vi får diskutera, hur man ska rekrytera

människor. Jag tror också att det finns ett intresse för att delta i

den här typen av mål hos väldigt många människor. Det handlar om att vi

måste ta ett gemensamt ansvar för att få fram dessa nämndemän.

Jag tänkte överlämna ordet till Björn Berselius som mera konkret kan

redogöra för de resurser som är avsatta.

Björn Berselius, Utrikesdepartementet: I 2005 års vårproposition avsattes

ett antal miljoner för den här reformen. För 2005 avsattes 200 miljoner

för omställningskostnader. För 2006 och 2007 avsattes ungefär 900

miljoner kronor för genomförandet och driften av reformen. Det blir alltså

merkostnader i förhållande till dagens kostnader för Utlänningsnämnden.

Dessa siffror baserades på att det skulle vara ett ikraftträdande den

1 januari 2006. Nu när vi skjuter på ikraftträdandet blir det en liten

förskjutning av omställningskostnaderna som snarare kommer att hamna på

2006. Totalkostnaden för 2006 kommer kanske att bli något lägre än vad

vi tidigare har uppskattat.

Men i höstens proposition kommer vi naturligtvis att se över kostnaderna

på nytt för att göra en ny och uppdaterad bedömning av alla kostnader

för reformen. Men det är ungefär i den här storleksordningen som det

kommer att hamna, i alla fall enligt vad vi uppskattar nu.

När det gäller omställningskostnader och utbildningsinsatser är

naturligtvis allt sådant medtaget i bedömningarna. Vi har redan nu tittat

på vilka utbildningsinsatser som kommer att krävas framöver med anledning

av reformen. Jag hoppas att det var svar nog på frågan.

Anita Jönsson (s): Jag har en fråga till Sten Heckscher och Ingvar

Paulsson. Ni pratade båda om att man skulle integrera dessa ärenden i

allmänna domstolar. Jag kunde avläsa lite olika nyanser i ert sätt att

tala om detta. Sten Heckscher sade att man ganska snart skulle få en

ordning där det var integrerat. Men från Ingvar Paulsson kände jag mer

skepsis, och han sade att det skulle ta tid. Om jag nu har uppfattat

det här rätt skulle jag gärna vilja höra er säga lite mer om detta med

integrering i allmän domstol. Det är väldigt viktigt för oss att vi med

den här propositionen verkligen hamnar där.

Ingvar Paulsson, Länsrätten i Göteborg: Som Sten Heckscher sade tidigare

beror kanske den nyansskillnad som kunde läsas in på skillnaderna i

instanserna. Kammarrätten har inte lika mycket muntliga förhandlingar

som länsrätterna kommer att ha. När jag säger att man måste börja med

en specialordning betonar jag samtidigt att det inte får bli någon

specialdomstol. Man måste alltså så fort som möjligt gå mot en integrering.

Men från början är det omöjligt, för att få i gång reformen så fort

som möjligt och få upp kompetensen.

Sedan kan man säkert vidta vissa åtgärder där en del av de befintliga

måltyperna i länsrätten kan hanteras på den här avdelningen. En del av

det som kommer till oss kanske kan hanteras i den gamla länsrättsorganisationen.

Om det kunde inläsas en skillnad mellan oss två tror jag att det framför

allt beror på att vi arbetar lite olika. I länsrätterna arbetar vi med

domare och nämndemän. I överrätt dömer man i juristsammansättning. Det

är lite olika förutsättningar. Det går kanske lättare att snabbare

integrera i Kammarrätten, men den frågan ska ju egentligen Sten svara på.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.

m. : Ingvar ger en bra bild av det här. Det är lite olika förutsättningar,

men vi bärs upp av samma ambition att integrera. Jag tror att det kommer

att vara lite lättare att få en integrering till stånd tidigare i

Kammarrätten. Men det återstår att se. Det stökas ju till av målens

förturskaraktär, som också någon var inne på här tidigare. Vi måste se

till att inte resten av rättskipningen bryter samman. Men ambitionen är

att få ihop det på olika sätt.

En sak som man också kan använda är personalrörlighet. Det är ytterligare

en metod för integrering. Men det är precis det här som vi nu sitter

och arbetar med, alltså vilken intern organisation som vi ska ha i de

berörda domstolarna när det här träder i kraft. Vi är inte riktigt redo

att berätta alla detaljer för vi har inte bestämt det än. Men ambitionen

att integrera finns.

Anne-Marie Ekström (fp): Jag vill också tacka för den intressanta

föredragningen som har hållits. Jag vill ställa en fråga till Migrationsverket.

Anslaget till Migrationsverket varierar ju med antalet asylsökande.

Just nu är det minskade anslag. Janna Valik säger att man ska utöka

kompetensen och att man ska ha mer länderinformation. Hur kommer man

att klara att utbilda fler människor samtidigt som kompetens kanske

försvinner? När man får minskade anslag finns det ju risk för att

personer försvinner från en arbetsplats.

Sedan pratade Kjell Jönsson och även Janna Valik om offentliga biträden.

De får större arbetsområden och göra mera när det gäller utredningar

om asylsökande. Hur påverkar det Migrationsverkets personal?

Vidare skulle jag vilja ha en kommentar från Kjell Jönsson om detta med

att det är verket som utser de offentliga biträdena. Det tycker jag är

en viktig och springande punkt.

Till sist har jag ytterligare en fråga som ingen här har berört. Det

finns ingen länsrätt norr om Stockholm. Hur har man funderat i det fallet,

och hur kommer man att lösa de problemen? Det finns många asylsökande

uppe i norr, och det kommer att bli höga resekostnader för att de ska

ta sig ned till Stockholm.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.

m.: Det är ett beslut som är fattat i Regeringskansliet. Det har förelagts

oss och tre länsrätter. Så jag har inte mycket att säga om det.

Janna Valik, Migrationsverket: Anne-Marie har alldeles rätt. Migrationsverket

är inne i en fas där vi minskar vår verksamhet. Antalet asylsökande har

blivit lägre, och prognoserna pekar alltjämt på en ytterligare minskning.

Så det är alldeles korrekt.

Men den kompetens som behövs för att svara mot de krav som ställs på

verket när man utifrån propositionen går in i en ny roll är det inte

säkert att man har på verket. Just nu gör vi en kartläggning, och vi

räknar med att både göra utbildningsinsatser och även rekrytera ny

personal till verket. Det är ungefär så vi resonerar. Men vi försöker

givetvis att ta vara på den kompetens som vi har så långt det går.

Sedan är jag inte säker på att jag förstod din andra fråga, Anne-Marie,

men jag svarar som jag tror att jag förstod den: Hur ska vi kunna

använda kompetensen ordentligt för att få fram de ärenden där det krävs

ordentliga grundinsatser från början? Det sätt vi tillämpar i dag innebär

att det offentliga biträdet tillsammans med den sökande lägger fram

dennes sak. När vi träffas för en muntlig diskussion har man alltså

möjlighet att utveckla vissa frågeställningar beroende på vad vi tycker

behöver klarläggas.

Det är detta jag menar är ett slags vägledning för den sökande - att

veta att det här är de väsentliga delarna i ditt ärende. Vi tycker att

det stärker rättssäkerheten att vi faktiskt för en dialog kring detta

och kan peka på det samt att det offentliga biträdet närvarar vid den

diskussionen och därmed har möjlighet att hjälpa den sökande ytterligare.

Jag tror att det var det som Anne-Marie frågade om.

Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Till en början vill jag påminna

om att innan den nuvarande utlänningslagen infördes hade Rättshjälpsmyndigheten

uppdraget att förordna offentligt biträde och hantera ersättningsyrkanden.

Redan i det sammanhanget var det många remissinstanser som anförde

tveksamhet mot att Migrationsverket skulle förordna med tanke på att

den myndigheten kunde upplevas som motpart. Detta hade regeringen

förståelse för vid den tiden, men anledningen till att det överfördes

till Migrationsverket var att man ville korta väntetiderna.

I det nya systemet kommer Migrationsverket att vara motpart. När man

ska ta ställning till frågan om Migrationsverket ska ha kvar denna

funktion eller inte måste man, menar jag, se på hur verket har hanterat

dessa frågor under de här åren. Då är det vissa saker jag skulle vilja

peka på:

Migrationsverket har i sina interna handledningar sagt att ett biträde

har dubbla lojaliteter, det vill säga inte bara mot klienten utan också

mot staten som uppdragsgivare. Man har framhållit att det kan uppstå

motsättningar mellan det som biträdet behöver göra som advokat med hänsyn

till advokatetiken och vad som ska anses som ersättningsgillt arbete.

Verket har då sagt att biträdet är skyldigt att handlägga ärendet så

billigt som möjligt för staten. Nu har Advokatsamfundet reagerat på

detta och tillskrivit verkets generaldirektör, och de här formuleringarna

är borttagna. Men det finns nog anledning att befara att detta synsätt

dominerar verkets bedömningar av ersättningsgillt arbete.

Jag menar att det är viktigt att det i den här processen finns något av

equality of arms, alltså en möjlighet att vara någotsånär jämställd i

processen, och det är vi inte. Vi har exempelvis pratat mycket om detta

med landinformation. Där finns det en regel som säger att biträdet inte

ska få någon som helst ersättning för att ta del av denna landinformation,

vilket naturligtvis är ett problem. Det blir dessutom ett särskilt

problem eftersom Migrationsverket anser att om sådan landinformation

som kan påverka det enskilda ärendets utgång inte har införskaffats för

just det ärendet anses den inte tillförd ärendet i förvaltningslagens

mening. Det betyder alltså att vi normalt sett inte ens får del av sådan

information som kan påverka ärendeutgången.

Det finns många andra problem som har att göra med ersättningsfrågorna

och möjligheterna att ha jämställda parter. Det kanske tar för lång tid

att gå in i detalj här, men jag vill uppmana utskotten att titta mycket

noga på detta. Självfallet är samfundet också villigt att bidra till

ett utredningsarbete.

Ordföranden: Den sista utestående frågan var huruvida även länsrätter

i norra delen av Sverige skulle kunna tas i anspråk.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Vi har övervägt detta ganska

noga och kommit fram till tre länsrätter - Stockholm, Göteborg och Malmö.

Framför allt handlar det om att en liten länsrätt skulle bli helt

dominerad av de här ärendena. Den skulle bli som en specialdomstol

eftersom de här ärendena är så många. Vi tror också att de tre största

länsrätterna är de som klarar att hantera en flexibilitet i inströmningen.

Detta har vi då tagit till priset av att det blir fler resor, vilket

dock också är medräknat i den budget som är avsatt. Det är de överväganden

vi har gjort.

Ulla Hoffmann (v): Jag har tre frågor - en till Janna Valik, en till

Håkan Sandesjö och en till Brian Gorlick från UNHCR.

Kjell Jönsson sade många bra saker i sitt anförande. Framför allt var

det bra att han lyfte fram vad som händer fram till det att vi lägger

ned Utlänningsnämnden och för över ärendena till länsrätterna. Om jag

förstod det hela rätt menar Kjell Jönsson att rättssäkerheten bör stärkas

under den här perioden.

Han tog upp två exempel. Hur kommer till exempel Migrationsverket att

arbeta med landinformation? Kommer man att underlätta för den asylsökande

och hans eller hennes biträde att kunna få ta del av sådan information

likaväl som praxis?

För Utlänningsnämnden handlade det om muntlig handläggning: Har

Utlänningsnämnden för avsikt att under tiden fram till det att ärendena

förs över till förvaltningsdomstolar öka muntligheten i nämnden?

Av UNHCR skulle jag vilja höra, kort och gott: Hur ser ni på förslaget

till ny utlänningslagstiftning?

Janna Valik, Migrationsverket: Vi försöker att hela tiden jobba i syfte

att stärka rättssäkerheten och öppenheten. Vi har fått ett antal sådana

uppdrag från regeringen redan. Det nya arbetssätt som jag beskrev innebär

bland annat att man får tillgång till och insyn i hur vi hanterar ärendet

mycket tidigare. Vi förbereder faktiskt just nu ett beslut om att vi

ska kunna lämna ut all information. Vi jobbar alltså hela tiden med att

vara i fas och framför allt att öppna så mycket det går även innan. Jag

tror att de offentliga biträden som jobbar med oss i detta också uppfattar

och upplever att vi försöker finna vägar.

Det här upphör självklart samtidigt som allt material läggs på nätet.

Då finns det ju tillgängligt för alla att se. Men vi försöker jobba

undan och hitta former och vägar redan nu.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Jag vill passa på tillfället att

tacka Sten Heckscher för det oreserverade beröm som Utlänningsnämnden

fick. Jag delar nämligen den uppfattningen. Utlänningsnämnden är i dag

en professionell myndighet med väldigt engagerad och kunnig personal.

Jag har sagt det flera gånger tidigare och fortsätter att säga det till

personalen: Vi ska fortsätta precis som vanligt. Vi lägger oss inte ned

och väntar på nedläggningen, utan vi fortsätter med kompetensutveckling

på olika sätt och jobbar med vårt personalpolitiska handlingsprogram,

inte minst vad gäller etiska frågor. På det sättet upprätthåller vi en

rättssäkerhet, och på det sättet kan vi också vara bra ända fram till

slutet.

När det gäller frågan om muntlig handläggning är det de enskilda domarna

som avgör när det ska vara sådan och inte. Jag kan inte ålägga dem, i

strid mot gällande lagstiftning och deras egen bedömning, att öka antalet

muntliga handläggningar.

Brian Gorlick, UNHCR: Jag ska försöka att göra det kort och gott, som

Ulla sade.

UNHCR har inte kommit med något remissvar på den här propositionen, men

vi följer debatten och har så gjort de senaste månaderna. Det är en

ganska intressant debatt, och det är olika grejer som är viktiga. Jag

har många gånger hört folk säga att vi måste bygga upp kompetensen hos

domarna, att vi måste ta beslut i god tid, att vi måste hitta en plats

där domaren kan sitta och att vi måste ta in många nya domare, tjänstemän

och jurister. Det är faktiskt mycket att göra inom sex månader, om man

tänker sig att inte så mycket ska hända under sommaren och semestern.

Vi

på UNHCR är beredda att hjälpa till hos alla myndigheter, framför allt

om nya domare måste utbilda sig i internationell flyktingrätt, så att

de förstår vad UNHCR är, vilken roll vi kan spela i det svenska systemet

och vilken information vi kan lägga fram för att hjälpa dem att ta beslut.

Detta är vi beredda att göra.

Cecilia Magnusson (m): Det här väcker onekligen mycket frågor. Jag ska

försöka att begränsa mig till tre.

Först vill jag anknyta till Anne-Marie Ekströms fråga om första instansen

och främst till departementet ställa frågan hur vi ska kunna garantera

det som sägs i propositionen om att detta ska koncentreras kring första

instansen och att ytterligare åtgärder behövs. Janna Valik sade i sitt

anförande att man även hade behov av lokaler för detta, vilket jag skulle

vilja ha lite mer utvecklat. Och är kompetensutveckling hos offentliga

biträden ett behov?

Den andra delen är detta med nämndemän. Jag blev lite förvånad när man

från departementet sade att det fanns intresse bland människor för att

bli nämndemän i sådana här mål när det står i propositionen att

nämndemännen ska inordnas i den vanliga verksamheten. Det ska alltså inte

vara specialnämndemän. Jag skulle gärna vilja få en utveckling av det

resonemanget.

Sedan kan jag inte låta bli att undra: Hur pass allvarlig är den här

lokalbristen som har tagits upp i flera delar, framför allt när det

gäller länsrätterna i Stockholm och Göteborg? Vad händer den 1 april om

det inte finns några lokaler? Kommer man att inrätta tvåskift eller

treskift på länsrätten i Göteborg, eller vad finns det för lösningar?

Hur pass allvarlig är den här situationen? Jag frågar eftersom den nämns

hela tiden.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Som jag tolkar det är frågan

hur vi får tyngdpunkten i första instans. För det första handlar det om

de åtgärder som regeringen gav Migrationsverket i uppdrag redan för ett

och ett halvt år sedan och som nu genomförs, det uppdrag som vi kallar

rättssäkerhetspaketet. Det handlar mycket om det nya sättet att arbeta,

att kvalitetssäkra processer, tolkar och så vidare. Detta arbete pågår.

Det är inte helt slutfört, men jag tycker att verket där gör ett bra

arbete.

För det andra kommer själva tvåpartsprocessen att göra att det blir ett

helt annat tryck på Migrationsverket i och med att man i domstol blir

motpart till en asylsökande. Det förhållandet kommer också att kräva

att man kvalitetssäkrar på ett helt annat sätt. Denna interaktion tror

jag kommer att få stor betydelse i att Migrationsverket blir bättre som

förstainstans och att man får tyngdpunkten i ärendena där.

Ordföranden: Det var också en fråga om nämndemännen, huruvida de skulle

vara speciellt intresserade av dessa ärenden.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Att de här frågorna engagerar

människor vet vi alla. Vi får ha en diskussion, som jag sade tidigare

på en annan fråga, om nämndemännen. Jag väntar också på Domstolsverkets

och Sten Heckschers bedömning av situationen när det gäller rekryteringen.

Precis som jag sade tidigare tror jag att vi också har ett ansvar där.

Ordföranden: Då var det också en utestående fråga om lokalbrist. Det

kanske är Sten som närmast svarar på den.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.

m.: En av de svårigheter som vi har haft i det arbete som nu har pågått

i ett halvår är att allting har flutit. Allt har varit uppe i luften.

Det har inte funnits några beslut. Den tidsplan som gällde när vi började

har redan havererat. Redan när jag fick det här uppdraget i mitten av

november förra året fick jag frågor om hur sjutton vi skulle klara detta

till den 1 januari. Då sade jag: Ja, det blir knappt, men vi får väl

göra vad vi kan. Då var tidsplanen lagrådsremiss före jul, ett riksdagsbeslut

skulle väl redan ha varit fattat och så vidare. Den tidsplanen har ju

förskjutits.

Detta har också konsekvensen att vi fortfarande i denna dag inte har

rätt att teckna avtal om lokaler eller att anställa människor. Det finns

förslag som ska ge oss de möjligheterna, förhoppningsvis inom några

veckor, kanske inom tio dagar eller någonting sådant, och det är väl

bra. Det betyder dock att det inte har varit möjligt att gå i verkliga

realförhandlingar när det gäller lokalfrågan. Självfallet har vi sonderat

frågorna och har väl vissa begrepp, i alla fall för en del av de berörda

domstolarna, om hur detta så småningom ska kunna lösas. Men vi kan inte

verkligen gå i köttet på den frågan förrän vi har rätt att träffa avtal.

Det är faktiskt så; jag vill gärna framhålla det en gång till även om

det är tjatigt.

Nu har vi kommit så långt att det är sonderat, och Malmö länsrätt kommer

att fixa det här. De kommer att vara hemma när detta träder i kraft. Vi

vet också att någon varaktig lösning för de tre övriga domstolarna inte

kommer att finnas då. Om vi nu kan träffa avtal någon gång i sommar

kommer vi i varje fall för länsrätterna i Stockholm och Göteborg att

kunna ha ändamålsenliga och bra lokaler den 1 september, den 1 oktober

eller någonting i den stilen. För Kammarrätten är det fortfarande lite

grann uppe i luften, men det borde gå ungefär på samma sätt. Fram till

dess måste vi alltså ha provisorier, med de olägenheter som det innebär.

Det har ju varit många datum på tapeten under diskussionen inför

propositionen. Vi har också haft lite planer på hur man skulle kunna klara

detta till exempel med ett ikraftträdande den 1 juni eller någonting

sådant. Då hade vi tanken att eftersom verksamheten går ned lite i

tingsrätter och hovrätter kan vi kanske flytta in i deras förhandlingslokaler

och låna dem över sommaren fram till dess att lokalerna blir färdiga,

med de bekymmer som det innebär. Vi försöker alltså hitta möjliga

lösningar.

Nu när vi får de här rättigheterna kommer vi naturligtvis att se vad vi

kan hitta. Jag ska gå och titta på tre hus här i Stockholm i nästa vecka.

Vi kämpar alltså med detta. Men det är inget att sticka under stol med

att det hade varit mycket bättre om man hade haft möjlighet att

iordningställa lokaler, låt vara genom att pressa fastighetsägare - det gör

vi ju redan - så att de fanns på plats när vi skulle börja. Det blir

nämligen en bättre verksamhet också rent arbetsmiljömässigt och när det

gäller arbetssituationen för dem som ska jobba med detta. Man måste ju

tänka även på deras situation, också i ljuset av att vi strävar efter

att marknadsföra detta som en bra förändring.

Jag kan försäkra att vi gör allt vad vi kan här och verkligen försöker.

Det är inte mycket mer att säga.

Ordföranden: Jag tror att vi har läget ganska klart för oss. Slutligen

gällde det kompetensutveckling för offentliga biträden. Är det

Migrationsverket som vill kompetensutveckla?

Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Jag kan först allmänt säga att

Advokatsamfundet har infört krav på sina ledamöter att genomgå en

professionell vidareutbildning. En advokat får heller inte åta sig uppdrag

på rättsområden som han inte kan. Här är det uppenbart att det krävs

kompetensutveckling även på vår sida. Advokatsamfundet planerar också

sådana utbildningar, men vi måste faktiskt vänta till dess att det finns

ett riksdagsbeslut så att vi vet vad vi ska utbilda om.

Göte Wahlström (s): Jag har egentligen två frågeställningar som jag

skulle vilja ha belysta. I och för sig har de diskuterats tidigare, men

kanske kunde vi ta det något fördjupat.

Janna Valik har ju redovisat den förändringsprocess som pågår inom

Migrationsverket, både för att möta situationen och för att utveckla

totalt sett. Men vi har ju också emellanåt en diskussion om den

asylsökandes skäl och svårighet att föra fram dessa skäl i ett initialt

skede. Det kan krävas flera samtal innan skälen kommer fram. På vilket

sätt kan vi förändra processen så att skälen lyfts fram i ett tidigt

skede och vi inte får de utdragna processer som vi i dag emellanåt

upplever och som framför allt diskuteras i den mediala debatten?

Den andra frågeställningen var egentligen kopplad till den sista

föredragningen och två av de saker som där lyftes fram. Det ena var

ärendebalansen på Utlänningsnämnden. Vi har fått en beskrivning av att

ekonomi har ställts till förfogande för att man ska kunna arbeta ned

balansen. Håkan Sandesjö kan kanske redovisa lite grann av situationen

nu och vilket arbete man genomför på Utlänningsnämnden för att få ned

balansen. Kanske kan han även lite grann belysa det som också lyftes

fram i den sista föredragningen, nämligen det nollställnings- eller

tidsförordningsförslag som diskuteras i motionshantering från några

partier och konsekvenserna av detta utifrån den erfarenhet vi har i

landet av dylika situationer.

Janna Valik, Migrationsverket: Det är självklart grundläggande för allt

vi gör och allt som händer inom asylprocessen att vi skapar en situation

där den sökande berättar alla skäl som är viktiga för dennes ärende.

Det kan man göra på många olika sätt. Man kan göra det genom att åstadkomma

ett samtalsklimat där den sökande känner ett förtroende och faktiskt

berättar allt som behövs. Ett annat konkret sätt är just det arbete vi

har utvecklat, det vill säga att man har en chans att i förväg förbereda

sig för samtalet tillsammans med det offentliga biträdet. Man går alltså

själv igenom sin egen berättelse med det offentliga biträdet, och så

presenterar man det och så kommer man till ett samtal där man kan

komplettera utifrån det samtal man för med handläggaren, beslutsfattaren

på Migrationsverket. Denne har då möjlighet att betona att just detta

är viktigt för dig att vi klarar ut så att vi får allt underlag som du

över huvud taget kan ge oss för att vi ska kunna ta ett beslut i ditt

ärende. Jag tror alltså att det handlar om arbetssätt, men det handlar

också om kommunikation.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Först var det frågan om ärendebalanser.

Den prognos som lämnades runt årsskiftet visade på ungefär 10 000

ärenden i balans vid årsskiftet 2005/06. Sedan dess har det hänt ganska

mycket. Nämnden har för det första fått ytterligare resurser. Vi har

utökat från 215 personer i januari till 240-250 i dag, och vi kommer i

september att vara 280. För det andra har de prognoser som Migrationsverket

hade i början av året om de ärenden som man antog skulle komma till

nämnden också sänkts. På två sätt kommer vi alltså åt balansen ganska

bra. För närvarande sänker vi balanserna med ungefär 700 ärenden i

månaden.

Men jag delar också Sten Heckschers oro här: Det kommer naturligtvis

inte att bli samma sänkning över sommaren, och sedan finns det också

andra osäkerhetsfaktorer beroende på själva avvecklingsproceduren. Det

är dock min bedömning, när vi nu har fått de här ytterligare tre månadernas

förskjutning av nedläggningen, att balansen kommer att vara väsentligt

lägre än de 10 000 som nämndes i inledningen av året. Jag kan dock inte

ge någon exakt siffra.

När det sedan gäller frågan om tidsförordning, det som brukar kallas

amnesti, har jag i många olika sammanhang avrått från en sådan sak. Det

innebär nämligen inte någon som helst nollställning av ärendebalansen.

Ett ärende där en tidsförordning gäller ska prövas på vanligt sätt,

liksom även de andra grunder som är åberopade i ärendet, asylskäl och

så vidare. När det gäller själva tidsförordningen måste man också pröva

frågan om brottslighet, frågan om identitet och så vidare. Dessa ärenden

tar minst lika lång eller längre tid att handlägga. Man kan alltså inte

få ett rent bord på det viset.

Johan Linander (c): Jag tror att det var Ingvar Paulsson som talade om

att sekretessfrågorna inte var tillräckligt belysta. Jag skulle vilja

ha ytterligare information om vad du menar med det.

När vi kommer in på sekretess kommer jag att tänka på de säkerhetsärenden

som också ska tas in i den här processen. Jag vet inte riktigt vem som

är lämpad att svara på det, men jag skulle vilja höra något om avvägningen

mellan öppenheten i den nya processen och de behov av sekretess som kan

finnas i säkerhetsärenden.

Ingvar Paulsson, Länsrätten i Göteborg: Jag vill bara flagga för

sekretessfrågan. Det finns ju en särskilt sträng sekretess kring

utlänningsärendena i dag. Den preliminära bedömning som görs i det arbete som

pågår just nu - och jag vill verkligen betona preliminära - är att detta

kommer att gälla också i domstolarna. Jag vill bara poängtera att man

måste gå på djupet med detta. Vill man uppnå den här öppenheten och

insynen kanske man också måste beakta om sekretesslagstiftningen eventuellt

måste ändras eller åtminstone övervägas. Jag är själv ingen expert på

sekretess, men jag ville bara lyfta fram frågan eftersom den inte

behandlas särskilt mycket i propositionen.

Kjell Jönsson. Sveriges advokatsamfund: Sekretess i säkerhetsärenden

kanske jag ska säga någonting om i samband med förslaget om hur själva

instansordningen ska se ut. Det framgår av propositionen att regeringen

får mycket sekretessbelagd information från andra stater under förutsättning

att denna information endast hanteras i regeringen. Den här informationen

är naturligtvis av relevans för de anklagelser som kan riktas mot den

enskilde asylsökande men också för frågan om det finns risk för tortyr

vid ett återsändande av utlänningen.

Vad jag har förstått ger Säpo inte den fullständiga informationen till

Migrationsverket och kommer förmodligen inte att göra det heller till

kammarrätten. Då får vi alltså ett kvarstående problem om ingenting

görs, nämligen att den asylsökande faktiskt inte får del av

informationsmaterialet och prövningen. Den fullständiga prövningen kommer i

stället även i fortsättningen att ske hos regeringen som första och

sista instans. Ska det vara en effektiv och rättssäker prövning måste

naturligtvis underinstansen ha del av samma material som den sista

instansen.

I föredragningen här framhöll Advokatsamfundet att om man nu ska gå på

det förslag som regeringen har presenterat så bör det alltså vara Högsta

domstolen som avger yttrande till regeringen och inte kammarrätten.

Det finns många goda skäl för det. Man kan inte rimligen anta att

Säkerhetspolisen inte skulle vilja lämna information till Högsta domstolen

och säga att man inte litar på HD. Vidare bör främmande stater ha ett

förtroende för att sekretessbelagt material som lämnas ut hamnar hos

landets högsta domstol. Man må kanske ha funderingar kring vad en

migrationsöverdomstol är, men man kan inte rimligen ha det gentemot landets

högsta domstol.

Frågorna om möjligheten för den enskilde att få ta del av materialet

under betryggande former måste lösas. Annars har vi inte något säkert

system. Tyvärr har vi under senare tid sett exempel på att det här inte

har fungerat. Jag vill tillägga att även Nipu för sin del konstaterade

att regeringen inte kan betraktas som en opartisk instans i de här

ärendena. När det gäller säkerhetsärenden har regeringen något av en

motpartsställning. Det var kanske ett lite utvidgat svar på din fråga.

Men det här måste ses över ordentligt av utskotten, enligt vår uppfattning.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.

m.: Jag kan inte låta bli att komma med en kommentar till om det här

som delvis kan ha att göra med mina tidigare sysselsättningar. Jag tror

att man måste se i ögonen att detta är ett olösligt dilemma. Detta kommer

aldrig att kunna få en fullständig lösning. Det är fullständigt självklart,

Kjell, det du säger och att du driver den linjen. Jag har full respekt

för det. Samtidigt vet du lika bra som jag att det inte finns någon

hundraprocentig lösning på den frågan, bland annat av skäl som du själv

säger, nämligen att tillgången till information är begränsad av hur

informationen kommer att hanteras. Det är något som vi har inte bara i

den här typen av ärenden utan också i andra sammanhang. Det är lika bra

att vi ser i ögonen att detta inte kan lösas så att det blir hundraprocentigt

i båda ändarna. Det är lika bra att se det.

Huruvida främmande makt har mer förtroende för Högsta domstolen än för

kammarrätten ska jag låta vara osagt. Jag tror att du är lite naiv om

du tror att det skulle förändra saker. Det tror jag inte att det gör.

Men jag kan ju ha fel, jag är ju jävig.

Ordföranden: Det senare får vi väl förhoppningsvis inte någon visshet

om.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Det vi gör nu är ändå att vi

föreslår en förbättring mot situationen i dag genom att vi får en

tvåinstansprövning och en muntlig förhandling i Migrationsöverdomstolen

där verkställighetsfrågan blir bindande för regeringen. Det betyder

inte att vi inte fortsätter att titta på det här. Det kan vara bra för

utskottet att känna till att vi har ett asylprocedurdirektiv som kommer

att antas av EU. I samband med det kommer vi att behöva se över hanteringen

av säkerhetsärenden. Så det kommer att utredas. Men det finns inte

möjlighet att gå fram med något annat förslag som är berett i dag. Det

här är så långt vi kan komma i dag.

Johan Pehrson (fp): Vi är i slutet på en ganska lång process där vi ska

hitta en bättre och mer rättssäker process i de här ärendena. Vi är

alla ense om att det är steg i helt rätt riktning och mycket bra i många

delar. Men det handlar om förtroendet, känner jag, för våra domstolar

framöver, ett förtroende som har diskuterats på sistone. Därför är det

väldigt viktigt att själva genomförandet slutgiltigt blir bra. Här har

vi ansvariga samlade, lagstiftarna inklusive jag själv, och en hel del

experter i form av myndighetspersoner och organisationer med stort

intresse i detta och som också tar ansvar för hur detta genomförs.

Det verkar som om frågan om tidpunkten inte är så lite komplicerad. Det

har uttryckts en del positiva och uppfriskande förhoppningar om att det

här nog ska gå, men det jag har hört är inte så himla hoppingivande.

Det verkar vara som att man kanske inte ska ha förhandlingar på

spårvagnarna i Göteborg men att det finns klara problem med lokaler. Man är

orolig över rekryteringen. Man är orolig över rekryteringen av nämndemän.

Det är kompetensfrågor. Då är frågan om man ska ha så bråttom. Vi vet

att Lagrådet är mycket tveksamt till det datum som är skrivet i

propositionen från regeringen, den 31 mars. Vi vet att Advokatsamfundet

också avstyrker detta. Sten Heckscher var inne på att han inte skulle

ha något emot om det blev några månader till åtminstone.

Jag skulle vilja höra hur Domstolverket ser på detta och vad det kan

göra för balanser och annat på våra domstolar, vad det kan leda till

med tanke på det intresse som finns för de här frågorna och med tanke

på mängden. Det kan innebära att förtroendet samlat för våra domstolar

minskar när man får fokus på det också, inte bara de balanser vi har på

andra ärenden som jag hävdar ofta är förfärande stora på våra

förvaltningsdomstolar.

Jag vill också höra vad några ideella organisationer här tycker,

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, likaså UNHCR. Hur ser ni

på denna fråga? Vad innebär det ur ert perspektiv för processen om man

skulle skjuta fram ikraftträdandet till låt oss säga den 1 juni eller

kanske den 1 september? Skulle det innebära att man tappade mycket?

Eller skulle ni kunna se stora vinster i att vi i slutet av processen

inte snubblar på tröskeln och det faller platt till marken när den här

viktiga reformen ska genomföras?

Thomas Rolén, Domstolsverket: Tidpunkten har diskuterats. Det finns

olika komponenter i tidpunkten. Vi har lokalerna, som vi har hört en

hel del om, vi har anställningarna, och vi har den praktiska hanteringen

i domstol med en besvärande balanssituation. Det är alldeles klart att

vi från Domstolsverket gärna hade sett en senare ikraftträdandetidpunkt.

Det är av de skälen och av lokalskälen. Sten har varit inne på det.

Jag kan bara understryka att jag som representerar verket inte har rätt

att teckna några hyreskontrakt. I och med att jag inte har den rätten

än så länge kan jag heller inte teckna några kontrakt med några

entreprenörer som ska bygga om. Vi har hört att det till exempel i Stockholm

ska byggas 20 stycken förhandlingssalar någonstans. Vid den tidpunkt

som nu ligger i förslaget, den sista mars, kommer vi att bli tvungna -

och den processen är i full gång - att försöka hitta temporära lokaler

fram till dess att de riktiga lokalerna blir färdigställda. Någon annan

möjlighet har vi inte att lösa detta. Vi tror att det kan finnas temporära

kontorslokaler, men det är besvär med alla förhandlingssalarna. Det

arbetar vi på.

Vad det gäller personal har vi en mycket tajt tidsplan för att rekrytera

domare och andra. Vi tror att vi med ett skohorn kan klämma in det till

nu aktuellt datum, men det beror, som ni säkert förstår, på hur många

kompetenta sökande vi får när vi utlyser alla de här tjänsterna. Vi har

försökt lyssna lite grann men inte gjort några vetenskapliga undersökningar.

Ibland får vi intrycket att intresset är stort, och ibland får vi

intrycket att intresset inte är lika stort. Detta beror också på sådana

saker som arbetsmiljö med mera. Där kan intresset variera. Vi försöker,

och vi har redan, som ni säkert har sett, annonserat om ett stort antal

domare.

I förvaltningsdomstolar har vi för närvarande en besvärande balanssituation.

Det är därför väldigt viktigt att vi nu på ett tidigt stadium kan

anställa domare som hjälper till att arbeta av balanserna och på det

sättet förbereder hela ikraftträdandet av reformen. Sten var inne på

det tidigare och fick en fråga om hur de nu ordinarie domarna ser på

den här reformen. Det är en rädsla för att de mål som nu kommer och som

man i och för sig inte har någonting emot - tvärtom, många tycker att

det kan bredda och göra det intressant - är förtursmål. Då kan man vara

rädd för att det tränger ut den nuvarande ordinarie verksamheten i form

av socialförsäkringsmål, skattemål etcetera.

Anders Sundquist, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar: Vi

ser gärna att reformen skjuts på framtiden, i varje fall till halvårsskiftet

2006, av de skäl som har framförts här både när det gäller möjligheten

att rekrytera och att skaffa lokaler för domstolarna. Vi ser också att

det finns ett behov av utbildning och att det inte går att fylla under

den korta tid som står till förfogande. Vi tycker att ni bör ta i

övervägande det erbjudande som UNHCR har givit här om att bistå med

utbildning avseende internationell flyktingrätt.

Brian Gorlick, UNHCR: Jag kan inte säga så mycket, men jag tycker också

att det ser ut som att det finns mycket att göra innan man kan ha ett

nytt asylsystem med domstolar som fungerar här i Sverige. Det är inte

fel att ta god tid på sig för att organisera, utbilda och förbereda sig

innan man växlar system på ett radikalt sätt.

Hillevi Engström (m): Balanser är ett olyckligt begrepp som vi alltid

använder inom rättsväsendet. Vi måste komma ihåg att det handlar om

människor som lever under väldigt svåra förhållanden. Det kan vara både

krig, sjukdomar, stress och apati. Vi måste ha det i minnet. När det

tar så lång tid blir man sjuk under processen. Därför har jag två frågor,

dels till Håkan Sandesjö, dels till Janna Valik om hur man arbetar

rent konkret på de två myndigheterna.

Jag vet att man rekryterar mer personal, men det finns ju andra metoder

att snabba på processen. Man kan tänka sig att man jobbar måndag-måndag,

8-20, att man jobbar i skift eller att man har morötter för personalen

som gör att man kanske avstår från viss del av semestern och jobbar

lite mer eller att det finns flera nämnder inom Utlänningsnämnden under

sommaren. Den planeringen är väl vad jag förstår likadan som alla andra

somrar, att man har nämnd en dag i veckan med ett antal ledamöter och

domare. Jag tror att det finns mycket man kan göra för att inte människor

ska behöva vänta så länge som de gör. Man kan titta på lite nya metoder

i utredningsarbetet utan att för den skull tappa kvaliteten. Det är de

synpunkter jag har. Kanske vi kan komma bort från balanser så vi inte

glömmer bort att det är människor i väldigt utsatta situationer vi pratar

om.

Janna Valik, Migrationsverket: Jag uppfattade att frågan mest var till

Utlänningsnämnden, men jag kan säga kort att jag absolut håller med dig

om att vi alltför ofta pratar ärenden fast det väldigt mycket handlar

om människor av kött och blod som befinner sig i en komplicerad situation.

Det har vi framför ögonen hela tiden. Så vi jobbar stentufft för att

snabba upp våra tider. Det handlar också om det jag sade först, om

kommunikationen med den sökande och om att skapa förutsättningar. Ibland

tar också det tid om man befinner sig i kris. Det är en komplicerad

fråga, men vi ska absolut jobba så att det går fortare och hela tiden

utveckla vårt arbetssätt.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Vi har rekryterat flera personer,

men det är en sak som är väldigt viktig att komma ihåg. Man får inte

eftersätta kvaliteten. Det får inte gå med för stor hastighet. Därför

anser jag att det enda vettiga sättet är att anställa fler människor

som jobbar i lugn och ro på normalt sätt och som är välutbildade. Några

andra metoder kan jag inte se.

Karin Granbom (fp): Vi är många som ser fram emot den nya ordningen som

ska bidra till ökad rättssäkerhet och snabbare förfaranden, eftersom vi

vet att det nuvarande systemet med nya ansökningar om uppehållstillstånd

har medfört stora problem. Nu ska vi se till att vi undviker den prövning

som sker om och om igen. Men nya skäl och omständigheter kan faktiskt

framkomma efter att ett ärende har behandlats. Vad jag har förstått så

ska Migrationsverket i framtiden självmant pröva om nya omständigheter

utgör hinder mot verkställighet efter ett lagakraftvunnet beslut. När

jag läser i propositionen framkommer det att Lagrådet har framfört kritik

om att det finns viss risk för att skillnaden mot den nuvarande ordningen

inte kommer att bli så stor. Då vill jag ställa frågan: Är det exakt

klart vilka omständigheter som kommer att prövas som nya

omständigheter?

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Vi delar inte riktigt Lagrådets

farhågor. De här ärendena är annorlunda, och precis som du säger kan

det hända någonting i hemlandet. Det måste finnas en ventil i nya

omständigheter. Det handlar alltså om att det inträffar en revolution, en

miljökatastrof eller något annat i landet och att man därigenom får ett

skyddsbehov. Då måste man naturligtvis kunna pröva det även om det är

under verkställighetsfasen. Den ventilen finns också i förslaget. De

omständigheter som berörs är av den typen som kan ligga till grund för

ett skyddsbehov.

Mona Jönsson (mp): När man kommer långt ned på listan har man fått sina

svar. Jag tänkte fråga om speciella risker för specialavdelningarna i

domstolarna och om rättssäkerheten i processen. Men jag tänker fråga

Janna Valik angående processen i första instans. Ser ni hur lång tid

det kan ta? Om man har varit med om trauman kanske man har förträngt

det, och det kommer inte upp förrän långt senare. Hur har ni tänkt att

hantera det?

Sedan vill jag ställa en fråga till Sten Heckscher. För inte så länge

sedan, några veckor tillbaka, var du både i socialförsäkringsutskottet

och i justitieutskottet. Då hörde vi att tidsplanen skulle hålla. Jag

undrar vad som hände på vägen.

Janna Valik, Migrationsverket: Det är precis det jag försökte säga förut.

När man söker skydd, oavsett skäl, kan man befinna sig i en situation

där allt inte kommer i den första berättelsen. Därför tycker jag redan

nu att vi kan se att vid det arbete som vi använder, där man får berätta

vid ett antal olika tillfällen och inte bara med Migrationsverkets

personal utan tillsammans med sitt ombud i lugn och ro, kommer det fram

saker som är betydligt mer adekvata för ärendet hela tiden. Jag tycker

att kvaliteten ökar väldigt tydligt. Jag har själv fått lov att delta

i ett antal sådana samtal, och jag tycker att det är en väldigt stor

skillnad om jag jämför med det gamla sättet att jobba som vi hade. Det

går åt rätt håll, men vi får aldrig glömma det vi pratade om innan. Det

här handlar om människor, och det handlar om människor som har en fråga

att ställa till det här landet av olika skäl, det vill säga: Kan jag

stanna här? Det finns inte ett regelverk, inte ett system som kan tala

om vid vilket tillfälle man för fram just de adekvata skälen. Vår uppgift

är att hela tiden jobba så att vi ger en möjlighet för människorna att

berätta det. Det är det viktigaste. Jag tycker att vi har utvecklat ett

arbetssätt där det ges en möjlighet. Vi kan säkert utveckla det ännu

mer utifrån de nya förutsättningarna.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.

m.: Det är riktigt. För tre månader sedan var jag i socialförsäkringsutskottet.

För en månad sedan var jag i justitieutskottet. Om vi börjar med

justitieutskottet så gjorde jag fullständigt klart för utskottets ledamöter

att det inte var någon bra idé med ikraftträdande vid nyår. Det tror

jag att många här i lokalen kan intyga. När det gäller

socialförsäkringsutskottet

fanns det inget förslag. Däremot hade jag för mina uppdragsgivare,

företrädare för både Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet,

redan i januari när det stod klart att någon lagrådsremiss inte var

lagd gjort klart att den tidsplanen var föga realistisk. Men det fanns

ju ännu inget förslag om att det skulle träda i kraft vid nyår. Så det

fanns inget skäl att driva den frågan så hårt då. Sedan kom Lagrådets

yttrande, och det var synnerligen tydligt på den här punkten. Man kan

alltid diskutera det här, men så ligger det till med den saken. Det är

en annan sak om man får ett uppdrag. Då gör man vad man kan för att

driva det så bra som möjligt, också om tidsplanen är orealistisk.

Jag vill lägga till en sak som inte har blivit nämnd här som också har

med tidsplanen att göra. Under våren i år tror jag att Kammarrätten i

Stockholm har yttrat sig över fyra eller fem betänkanden med förslag

till ytterligare ändringar i utlänningslagstiftningen som alltså ännu

inte är processade. Jag tror att det ligger två till i systemet. Så den

proposition som ligger på riksdagens bord om en ny utlänningslag ska

tydligen ändras ytterligare några gånger på vägen fram till det tänkta

ikraftträdandet. Det är en sak som möjligen gör det hela något ytterligare

komplicerat. UD får väl svara på hur många betänkanden det är. Vi har

lite svårt att hålla räkningen på dem. Jag tror i alla fall att jag har

yttrat mig i vår om fyra eller fem ytterligare förslag, och det kan

komma lite till. En del av dem är på väg att bli propositioner. Snacka

om att allting flyter omkring.

Ordföranden: Det händer att vi i riksdagen ibland vill ändra lagar. Då

gör vi det.

Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Angående asylsökande som har

varit utsatta för trauman är det naturligtvis många som har väldigt

svåra upplevelser bakom sig. I det nya systemet blir det advokaten, det

offentliga biträdet, som i första hand kommer att lyssna på berättelserna.

Det är oerhört viktigt att vi på den här sidan också har en förmåga

att lyssna och förstå det som ligger bakom vad människor säger. Samtidigt

måste Migrationsverket och också Utlänningsnämnden ha förståelse för

att det arbetet måste få ta tid och att vi måste ha möjlighet att kunna

få en skälig ersättning för sådant merarbete. Jag vill påstå att den

förståelsen inte finns hos Migrationsverket i dagens läge. Gärna, Janna

Valik, att vi lyssnar och ser till att allting kommer fram så tidigt

som möjligt, men det måste också finnas grundläggande förutsättningar

för det så att inte vi som är biträden direkt motarbetas när vi vill

träffa våra klienter.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Området asyl- och migrationspolitiken

är ett av EU:s största lagstiftningsområden, så väldigt mycket av det

här råder vi inte över själva. Det kommer att vara så. Det kommer att

komma många förändringar i utlänningslagen under de kommande tre fyra

åren. Det är en lång process när man håller på och harmoniserar det här

området inom EU. Ändringarna i utlänningslagen kommer inte att ta slut.

Det är inte så att om vi hade väntat några månader till så hade vi

fått lagen som kommer att gälla. Det här är ett reformarbete som kommer

att pågå under lång tid.

Kalle Larsson (v): Att vi har en diskussion i den senare delen som

handlar mycket om tidsplaner och vad som är praktiskt möjligt kan man se

som ett betyg till den proposition som trots allt är förelagd riksdagen

nu. Det finns invändningar och synpunkter. Det finns säkert - låt mig

säga det - saker som kan förbättras i den propositionen också. Kompromisser

har ju den karaktären att man inte är nöjd med allt som står i dem. Men

tidsplanen verkar vara en huvudfråga. Det säger ändå att det är steg i

rätt riktning som tas innehållsmässigt i det förslag som nu föreligger.

Det är också en process som har inletts för många år sedan. Det är vi

väl medvetna om allihop. Tidsgränsen ska väl också ses lite grann i det

ljuset. Vi har varit många som vid många tillfällen och på olika sätt,

formellt och informellt, påpekat sätt att göra processen snabbare och

att också sätta i gång den tidigare.

Min fråga till de inblandade departementen och myndigheterna vill vända

lite grann på det. Vi hör invändningarna. Vi känner till de praktiska

bekymren. De är väl beskrivna i vidlyftiga ordalag. Finns det någon av

er som redan nu kan säga att den tidsgräns för genomförande som sätts

i propositionen är omöjlig? Finns det någon från inblandade departement

och myndigheter som i dag kan säga att det är en omöjlig tidpunkt att

uppfylla, så säg det! I annat fall är det ni säger att det finns

svårigheter, att det finns saker att lösa. Det bestående intrycket är ju

ändå att det är möjligt att lösa dessa. Det var den första delen. Den

som så önskar får begära ordet på den punkten.

Det andra handlar om väntetidsförordningar, nollställningsbeslut och så

vidare. Jag skulle vilja be Kjell Jönsson utveckla sin syn på detta. Du

nämnde något av det i ditt inledningsanförande, och det har funnits

andra som har kommenterat det under hearingens gång. Vad är din syn och

er syn på möjligheterna till väntetidsförordningar och nollställningsbeslut,

det en del kallar amnesti?

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden,

m.m.: För att tala med Kalle Larsson kan jag väl fortsätta att vara

vidlyftig. Det var väl mig du avsåg. Jag tror att jag är den som har

talat mest om tidpunkten här i lokalen. Jag kan inte se saker och ting

lika svart och vitt som du ser dem. Man måste kunna se det här lite mer

nyanserat än att bara konstatera om det är möjligt eller omöjligt. Det

är klart att något slags verksamhet kommer att kunna bedrivas den 31

mars. Det är ingen tvekan om det. Vad jag och många andra med mig talar

om är att vi som är inblandade i det här och som ska ta hand om det här

när väl talmannens klubba har fallit är angelägna om att det ska bli

bra, att vinsterna med den här reformen verkligen ska kunna förverkligas.

Då är det vår skyldighet att tala om vilka komplikationer tidsplanen

innebär och som i sin tur får konsekvenser för kvaliteten i reformen.

Det är ett kontinuum. Det går inte att säga kategoriskt att det är

omöjligt. Det går inte heller att säga att den föreslagna tidsplanen ger

den här förändringen de bästa förutsättningarna. Det är så man måste se

det. Det är en fråga om kvalitet i genomförandet. Det är fråga om att

ge den här förändringen bästa möjliga förutsättningar. Det kan man inte

säga i termer av möjligt och omöjligt, svart och vitt.

Kalle Larsson (v): Jag är helt överens om att det är en värdefull reform

som ska genomföras till det bästa. Man ska också vara medveten om att

ju längre tidsgränsen flyttas framåt i tid desto bättre blir självfallet

förutsättningarna att göra det praktiskt möjligt. Samtidigt får en

angelägen rättssäkerhetsreform på det här området vänta. Många människor

blir då drabbade av det som tidigare har varit, försiktigt uttryckt, en

mindre rättssäker ordning.

Jag vill också ge den kommentaren att datumet den 1 januari 2006 inte

kommer nu eller kom med lagrådsremissen. Det var beslutat när

budgetpropositionen togs i höstas. Så det datumet har varit klart sedan en

relativt lång tid tillbaka.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.

m.: Vi har delvis olika syn på de statsrättsliga förutsättningarna. Det

fanns inget beslut om att den här reformen skulle träda i kraft den 1

januari 2006. Det beslutet har ännu inte fattats. Det är förslaget i

den nuvarande lagpropositionen som styr det.

Jag är helt överens med dig om att det är en balansgång. Naturligtvis

ska man sätta det i kraft så tidigt som möjligt utan att äventyra

konsekvenserna. Men vi kan ha lite olika uppfattningar om kvaliteten i

den nuvarande prövningen.

Ordföranden: Den andra frågan var ställd till Kjell Jönsson, om amnesti,

nollställning, tidsförordning eller vad vi nu väljer att kalla det.

Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Det har väsentligen två olika

syften. Det ena är att det nya systemet inte ska belastas av en stor

balans. Jag menar att oavsett vad vi har hört om optimismen att få bort

balanserna så är det ändå fråga om betydande balanser. Man pratar om en

avarbetning under tre års tid. Domstolarna ska dessutom hantera två

regelsystem samtidigt. Ett tillräckligt skäl för att införa en förordning

om att en sökande på ansökan ska kunna få sin sak prövad utifrån de här

kriterierna är att bereda ordentliga möjligheter för det nya systemet

att fungera väl. Det tror jag i sig är tillräckligt.

Å andra sidan är det de humanitära aspekterna. Jag vill göra en liten

historisk tillbakablick. 1991 ansåg statsmakterna att ett års väntetid

för barnfamiljer var ett tillräckligt starkt humanitärt skäl för att få

stanna i landet. För ensamstående var det ett och ett halvt års väntetid.

Nu gäller helt andra tidsgränser. Det finns personer som har kommit

hit och sökt asyl år 2002 och ännu inte har fått sin sak utredd hos

Migrationsverket. Vi har pratat om att det är fråga om människor av

kött och blod, människor som är traumatiserade. Det är de människorna

som vi som ombud och advokater träffar dagligen. Det kan bli ganska

förfärande perspektiv att se att man kommer att få vänta ytterligare

flera år. Det finns människor som har varit här mycket lång tid, i många

år, även barn och barnfamiljer. Det har ju en humanitär aspekt, även en

rättssäkerhetsaspekt. Om staten inte har kunnat ge uppehållstillstånd

under så många år förefaller det rimligt att man tar konsekvenserna av

det och ger tillstånd. Det är sammansatta skäl, vill jag påstå.

Janna Valik, Migrationsverket: Jag vill bara be Kjell Jönsson att ge

mig uppgifter om den person som inte har blivit utredd på så lång tid.

I så fall vill jag omedelbart göra någonting åt det.

Ulla Hoffmann (v): Jag har en fråga till Håkan Sandesjö. När jag frågade

om det var möjligt för Utlänningsnämnden att tillåta en ökad muntlig

handläggning, sade du att det inte går eftersom det skulle vara mot

lagen att öka den muntliga handläggningen, om jag förstod det hela rätt.

Jag vill helt enkelt veta vilken lag det är fråga om och varför man

inte kan öka den muntliga handläggningen i Utlänningsnämnden. Vi brukar

ju klaga på att det är för lite av detta, så det vore väl bra i så fall.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Vad jag sade var att det är den

enskilde domaren, beslutsfattaren, som avgör om det ska vara muntlig

handläggning eller inte med stöd av 11 kap. 1 § utlänningslagen. Jag

kan därför inte gå till den enskilde domaren och säga: Du ska köra mer

muntlighet här.

Det får han avgöra. Det var svaret.

Ordförande: Det finns inga fler frågor, och vi närmar oss slutet av

denna utfrågning. Då ger jag ordet till justitieutskottets ordförande

Johan Pehrson.

Avslutning

Justitieutskottets ordförande Johan Pehrson (fp): Vi är många som har

väntat länge på denna reform, och nu ligger förslaget på vårt bord.

Jag vill tacka alla er som har medverkat här i dag. Jag hoppas att vi

nu i riksdagen har bra förutsättningar att värdera innehållet i

propositionen och de synpunkter som har kommit fram här i dag när det gäller

tider och annat, så att denna lagstiftningsprodukt, som det heter, ska

bli så bra som möjligt. Det är nämligen väldigt många människor som

förtjänar att den blir mycket bättre, och det finns ett stort engagemang

för detta. Men vi får naturligtvis även väga in andra saker när det

gäller hur detta påverkar våra domstolar i övrigt.

För oss i justitieutskottet är det uppenbart att vi inte äger frågan i

huvudsak. Men i bisak spelar det väldigt stor roll för oss hur det går

för våra domstolar. Det påverkar alla andra ärenden och mål som ligger

där också, mål som ofta är minst lika angelägna.

Tack så mycket för att ni kom. Tack Tomas Eneroth för att vi gjorde

detta tillsammans. Det är bra när utskotten tillsammans försöker finna

gemensamma frågor att jobba med. Det blir ofta lite bättre. Vi får se

om det blir det i slutändan.

Inbjudna deltagare

Utrikesdepartementet

Charlotte Svensson

Christina Sandqvist

Björn Hammarberg

Björn Berselius

Annika Rudestad

Ulrika Sandell

Ingela Fridström

Justitiedepartementet

Per Hall

Mattias Almqvist

Rikard Jermsten

Domstolsverket

Thomas Rolén

Ulla Pålsson

Peder Jonsson

Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.m.

Sten Heckscher

Länsrätten i Göteborg

Ingvar Paulsson

Utlänningsnämnden

Håkan Sandesjö

Carl-Otto Schéle

Allan Grönwald

Britt-Louise Gunnar

Karin Fährlin

Helene Falk

Migrationsverket

Janna Valik

Lars-Gunnar Lundh

Mats Baurmann

Rikspolisstyrelsen

Hans Rosenqvist

Sveriges advokatsamfund

Kjell Jönsson

Maria Billing

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar

Anders Sundquist

Anna Löfgren

Madelaine Seidlitz

UNHCR

Brian Gorlick