Bet. 2004/05:SFU5

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2004/05:SFU5

Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2004/05:21 Drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro jämte motioner som väcks med anledning

av propositionen samt några allmänna motioner.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

Gröna.

I propositionen lämnas förslag till utformningen

av ett medfinansieringsansvar för arbetsgivare

omfattande 15 % av sjukpenningkostnaderna för

anställda som är helt sjukskrivna. Syftet är att

skapa ekonomiska drivkrafter och göra det mer

lönsamt för arbetsgivare att vidta åtgärder för att

minska de långa sjukskrivningarna. Förslaget innebär

att arbetsgivare skall betala en särskild

sjukförsäkringsavgift (medfinansiering) för

arbetstagare hos denne som får hel sjukpenning

enligt 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

Arbetsgivarens medfinansieringsansvar skall inte

gälla för en arbetstagare som beviljas högriskskydd

vid risk för en eller flera längre sjukperioder.

Även donatorer föreslås ingå i den grupp som

undantas från medfinansiering.

Vissa begränsningar i arbetsgivarnas

betalningsskyldighet för den särskilda

sjukförsäkringsavgiften införs. Begränsningarna

utgörs av ett fribelopp om 12 000 kr och ett

högkostnadsskydd om 4 % av lönesumman för året.

En sänkning av arbetsgivaravgiften i form av

sjukförsäkringsavgift liksom en förkortning av

sjuklöneperioden till två veckor och återställd

sjukpenningnivå till 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten föreslås också.

I propositionen lämnas även förslag till

tidsgränser för när Försäkringskassan senast skall

ha upprättat en rehabiliteringsplan och kallat till

avstämningsmöte.

När det gäller sjukersättning som inte

tidsbegränsats föreslås en obligatorisk, förnyad

utredning av dessa fall, utom för personer som fyllt

60 år.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1

januari 2005.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionsyrkandena.

I ärendet finns 13 reservationer och 6 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf1 yrkande 1.

Reservation 1 (c)

2. Särskild sjukförsäkringsavgift

Riksdagen antar

dels regeringens förslag till

a. lag om särskild sjukförsäkringsavgift med

tillägg av ingressen "Härigenom föreskrivs

följande.",

b. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 19 kap. 1 § och 20 kap.

10 b §,

c. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) såvitt avser 16 kap. 7 b §, 19 kap. 7

§ och ny rubrik närmast före 16 kap. 7 b §,

d. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

såvitt avser 1 kap. 1 §,

e. lag om ändring i lagen (2000:981) om

fördelning av socialavgifter.

dels utskottets förslag till

f. lag om ändring i lagen (2004:786) om ändring i

sekretesslagen (1980:100),

g. lag om ändring i lagen (2004:000) om ändring i

socialavgiftslagen (2000:980).

Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna

del och avslår motionerna 2004/05:Sf2 yrkande 1,

2004/05:Sf3 yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf4

yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf359 yrkande 15

och 2004/05:Sf403 yrkande 1.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Förkortad sjuklöneperiod

Riksdagen antar

dels regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 7 och

17 b §§, rubriken närmast före 17 § samt punkt 2

och 3 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna med den ändringen att i

punkt 3 hänvisningen till 17 och 17 a §§ utgår,

dels utskottets förslag till lag om ändring i

lagen (2004:788) om ändring i lagen (1991:1047)

om sjuklön.

Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna

del och motionerna 2004/05:N393 yrkande 21 och

2004/05:N400 yrkande 11.

4. Återställd sjukpenningnivå

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 3 kap. 2 c § samt punkt 2 i

ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna

del.

5. Rehabiliteringsplan och

avstämningsmöte

Riksdagen antar

dels regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 22 kap. 5 § samt punkt 3

i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna med

den ändringen att hänvisningen till 22 kap. 6 §

utgår,

dels utskottets förslag till lag om ändring i

lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring såvitt avser 22 kap. 6 § samt

punkt 7 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till nämnda lag.

Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna

del och avslår motionerna 2004/05:Sf3 yrkande 1 i

denna del och 2004/05:Sf4 yrkande 1 i denna del.

6. Sjukersättning och ny utredning av

arbetsförmågan

Riksdagen antar utskottets förslag till lag om

ändring i lagen (2004:781) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7

kap. 3 b §.

Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna

del.

7. Sjukförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf2 yrkande

4 och 2004/05:Sf4 yrkandena 5-7.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (fp)

8. Rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf1

yrkandena 2 och 3, 2004/05:Sf2 yrkande 3,

2004/05:Sf3 yrkande 2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4,

2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (fp)

Reservation 7 (kd)

Reservation 8 (c)

9. Ettårsprövning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf1

yrkandena 4 och 5 och 2004/05:Sf3 yrkande 3.

Reservation 9 (kd)

Reservation 10 (c)

10. Efterkontroll

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf3 yrkande 4.

Reservation 11 (kd)

11. Privata alternativ i vården m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf1 yrkande

6 och 2004/05:Sf2 yrkande 2.

Reservation 12 (m, c)

12. Socialförsäkringsreform

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf4 yrkande 8.

Reservation 13 (fp)

13. Avgifter för småföretag

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf283.

Stockholm den 25 november 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Per

Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita Jönsson (s),

Mona Berglund Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v), Anita

Sidén (m), Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp),

Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström

(s), Mona Jönsson (mp) och Kurt Kvarnström (s).

Ärendet och dess beredning

Hösten 2001 redovisades i budgetpropositionen för

2002 (prop. 2001/02:1, utg.omr. 10, avsnitt 2.6.2.)

ett åtgärdsprogram i elva punkter för ökad hälsa i

arbetslivet. En av punkterna gällde införandet av

ett system med starkare ekonomiska drivkrafter för

arbetsgivare att förebygga ohälsa.

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1,

utg.omr. 10, avsnitt 3.4) redogjorde regeringen för

sin avsikt att inom sjukförsäkringsområdet inrikta

sina insatser under återstoden av 2003 och under

2004 på att bl.a. förstärka arbetsgivarnas

ekonomiska drivkrafter att minska ohälsan. Den

18 december 2003 presenterade Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna en gemensam

avsiktsförklaring benämnd Ett hälsosammare

arbetsliv. I denna redovisades bl.a. ett

översiktligt förslag till ett system för

arbetsgivares medfinansiering av anställdas sjukpen-

ningkostnader med ett införande den 1 januari 2005.

Med utgångspunkt i innehållet i

avsiktsförklaringen fick en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet, bestående av tjänstemän från

Socialdepartementet, Finansdepartementet och

Näringsdepartementet, i uppdrag att utarbeta en

departementspromemoria med konkreta förslag.

Departementspromemorian Drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro (Ds 2004:16) presenterades den 31 mars

2004.

Regeringen beslutade den 2 september 2004 att

inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets

lagförslag och synpunkter.

Proposition bygger på en överenskommelse mellan

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

Gröna.

2004/05

SfU5

Utskottets överväganden

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:21 och bifaller

därmed motion 2004/05:Sf1 yrkande 1.

Ställningstagande

Orsakerna till sjukskrivningarna är sammansatta. Det

finns många orsaker till svårigheter på

arbetsplatser och alla kan inte hänföras till

arbetsplatsen som sådan. Det utökade

arbetsgivaransvaret kommer att göra det svårare för

grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden

att få jobb. Det kan gälla personer med kroniska

sjukdomar, funktionshinder, arbetslösa och nya

svenskar med liten arbetslivserfarenhet i Sverige.

Därigenom kommer det också att försvåra för

långtidssjuka och förtidspensionerade att återgå i

arbete. Arbetsgivaransvaret leder också till ökade

risker och ökad byråkrati för företagandet och reser

därför hinder mot nya småföretag och nya jobb. Vi

anser även att det är inkonsekvent att höja

ersättningsnivån i sjukförsäkringen. En

ersättningsnivå på i praktiken 90 % för de flesta

löntagare innebär inga ekonomiska drivkrafter för

den enskilde. Propositionen bör därför avslås i sin

helhet.

2. Särskild sjukförsäkringsavgift (punkt 2)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg

(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),

Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:21 såvitt avser

regeringens förslag till

a. lag om särskild sjukförsäkringsavgift,

b. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 19 kap. 1 § och 20 kap. 10 b

§,

c. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

d. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

såvitt avser 16 kap. 7 b §, 19 kap. 7 § och ny

rubrik närmast före 16 kap. 7 b §,

e. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),

f. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning

av socialavgifter.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2004/05:Sf2

yrkande 1, 2004/05:Sf3 yrkande 1 i denna del,

2004/05:Sf4 yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf359

yrkande 15 och 2004/05:Sf403 yrkande 1.

Ställningstagande

Orsakerna till ohälsan är komplexa. En majoritet av

sjukfallen är inte arbetsrelaterade. Sannolikt kan

arbetsgivaren endast påverka en liten del av

sjukskrivningarna. Vissa arbetsgivare kommer inte

att ha några reella möjligheter alls att göra detta

och ges i förslaget heller inga medel därtill.

Arbetsgivaren saknar även inflytande över besluten

om sjukskrivning. Det saknas även vetenskapliga

belägg för att sådana ekonomiska incitament som

regeringen föreslår skulle leda till märkbart färre

sjukskrivningar. Förslaget innebär i stället alltför

stora kostnadsrisker för enskilda företag och gör

det dyrare för företagen att anställa. Arbetsgivarna

har dessutom redan ekonomiska incitament att minska

sjukfrånvaron i form av dels kostnader för

produktionsbortfall, dels kostnader under

sjuklöneperioden. Mycket allvarligt är att förslaget

leder till en ökad selektering på arbetsmarknaden

som drabbar personer med sjukhistorik och

funktionshinder. Arbetsgivarna kommer således att

undvika att anställa människor som bedöms komma att

sjukskrivas i framtiden. Därtill uppkommer

inlåsningseffekter genom att det försvårar för

personer att byta arbete, trots att de skulle behöva

det med hänsyn till sin sjukdom eller sitt

funktionshinder. Både de föreslagna högrisk- och

högkostnadsskydden är otillräckliga för att motverka

dessa effekter. Högriskskyddet riktar sig dessutom

till en begränsad krets personer.

3. Sjukförsäkring m.m. (punkt 7)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2004/05:Sf2

yrkande 4 och avslår motion 2004/05:Sf4

yrkandena 5-7.

Ställningstagande

Det lagda förslaget till medfinansiering riskerar

att snarare öka problemen med de höga

sjukskrivningstalen än lösa dem när det blir svårare

för tidigare sjukskrivna att få anställning eller

byta arbete. För att minska sjukfrånvaron anser vi

att det skulle vara betydligt mer verkningfullt att

öka den enskildes drivkrafter att återgå till

arbetet.

Det var när ersättningen såväl i den statliga

sjukförsäkringen som i kollektivavtalade

tilläggsförsäkringar höjdes till sammanlagt 90 %

1997 som sjukfrånvaron började öka. Våra

beräkningar, baserade på ett antal forskarrapporter,

antyder att sjukfrånvaron skulle kunna minskas med

40 000 heltidssjukskrivna på några års sikt och med

60 000 personer på längre sikt genom våra förslag om

sänkt ersättningsnivå till 75 % de första sex

månaderna och till 65 % därefter. Det förutsätter

att de kollektivavtalsbaserade ersättningarna liksom

i dag inte får ersätta mer än 10 % utöver den

statliga ersättningen.

4. Sjukförsäkring m.m. (punkt 7)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2004/05:Sf4 yrkandena 5-7 och avslår

motion 2004/05:Sf2 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att alla läkare skall utbildas i

försäkringsmedicin. På sikt bör genomgången

utbildning bli ett villkor för att få utfärda

sjukintyg som tjänar som underlag för utbetalning av

sjukpenning. Vidare bör behörigheten begränsas för

en läkare med viss specialistutbildning att för

längre tids sjukpenning skriva sjukintyg som grundas

på diagnoser inom en annan medicinsk specialitet.

Åtgärder mot missbruk och felutnyttjande av

socialförsäkringar måste även prioriteras.

5. Rehabilitering (punkt 8)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2004/05:Sf2 yrkande 3 och

2004/05:Sf357 yrkande 8 och avslår motionerna

2004/05:Sf1 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Sf3 yrkande

2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4 och 2004/05:Sf305.

Ställningstagande

Vi anser att viktigare än medfinansiering för att

minska sjukfrånvaron är att underlätta för människor

att byta jobb. Arbetsgivaravgiften bör därför sänkas

under en period för arbetsgivare som anställer någon

som är långtidssjukskriven. En tänkbar lösning är

att arbetsgivare får sin arbetsgivaravgift halverad

i lika många månader som sjukskrivningen har varat.

Det skall då även vara möjligt för arbetsgivaren att

under lika lång tid provanställa den sjukskrivne och

för den enskilde att vara tjänstledig från det

arbete sjukskrivningen avser.

6. Rehabilitering (punkt 8)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4 och

avslår motionerna 2004/05:Sf1 yrkandena 2 och 3,

2004/05:Sf2 yrkande 3, 2004/05:Sf3 yrkande 2,

2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att rehabiliteringen behöver förstärkas och

bli effektivare. Det bör införas en

rehabiliteringsgaranti med ett rehabiliteringsteam

som träder i kraft inom fyra till åtta veckors

sjukskrivning. Även arbetsgivare eller

arbetsförmedlingen skall medverka i

rehabiliteringen. Vidare bör införas en utvidgad lag

om finansiell samordning där de begränsningar som

finns i den nuvarande lagen avlägsnas. En

försöksverksamhet bör även inledas i några

landstingsområden varvid statsbidragen till

sjukvården ökas med ett belopp motsvarande 20 % av

statens sjukpenningkostnad samtidigt som landstingen

övertar ett delansvar för 20 % av

sjukpenningkostnaderna.

7. Rehabilitering (punkt 8)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2004/05:Sf3 yrkande 2 och avslår

motionerna 2004/05:Sf1 yrkandena 2 och 3,

2004/05:Sf2 yrkande 3, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4,

2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

En ny rehabiliteringsförsäkring bör införas i

enlighet med den modell som föreslagits av Gerhard

Larsson i utredningsbetänkandet SOU 2000:78.

Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret skall

flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna

(landstingens hälso- och sjukvård, kommunens

socialtjänst, statens arbetsförmedling och

försäkringskassan) till en offentlig huvudaktör som

har ett samordnande ansvar och erforderliga

resurser. Den förstärkta rehabiliteringsförsäkringen

sätter individen i centrum och låter därmed det

offenliga anpassa sig efter individernas skiftande

behov och förutsättningar. Försäkringen bidrar med

aktiva och tidiga insatser i syfte att få den

sjukskrivne till arbete så fort som möjligt. En ökad

totalkostnad under det första året reformen

genomförs balanseras åren därefter med en nettovinst

i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och

sjukersättningar m.m. Framgångsrik rehabilitering är

mycket lönsam samhällsekonomiskt. Det är inte brist

på rutiner, likt de nu föreslagna tidsgränserna

avseende avstämningsmöten och rehabiliteringsplan,

som har lett till nuvarande missförhållanden. Det är

bl.a. brist på resurser och att

rehabiliteringsinsatser har fått stå tillbaka för

handläggningen av frågor om utbetalningar av

sjukpenning.

8. Rehabilitering (punkt 8)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2004/05:Sf1 yrkandena 2 och 3 och

avslår motionerna 2004/05:Sf2 yrkande 3, 2004/05:Sf3

yrkande 2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4, 2004/05:Sf305

och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

Rehabiliteringen av sjukskrivna har fungerat dåligt

och en rehabiliteringsgaranti bör därför införas.

Den innebär att personer med längre sjukskrivningar

får en kontaktperson och att en rehabiliteringsplan

och åtgärder skall föreligga senast efter två

månaders sjukskrivning. En snabbare process blir

möjlig genom att försäkringskassan, istället för

arbetsgivaren, tar det fulla ansvaret för att

genomföra rehabiliteringsutredningen.

9. Ettårsprövning m.m. (punkt 9)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2004/05:Sf1 yrkande 4 och

2004/05:Sf3 yrkande 3 och avslår motion 2004/05:Sf1

yrkande 5.

Ställningstagande

Regeln om att rutinmässigt efter ett års

sjukskrivning pröva rätten till aktivitets- och

sjukersättning bör slopas. Risken med prövningen är

att fokuseringen på rehabiliteringsinsatser hamnar

på undantag.

10. Ettårsprövning m.m. (punkt 9)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2004/05:Sf1 yrkandena 4 och 5 och

2004/05:Sf3 yrkande 3.

Ställningstagande

Det forcerade arbetet med att förtidspensionera

personer med längre sjukskrivningar skall avbrytas,

dels genom att den s.k. tolvmånadersregeln

avskaffas, dels genom att regelverket för när

aktivitets- och sjukersättningar skall få beviljas

förtydligas.

11. Efterkontroll (punkt 10)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2004/05:Sf3 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att en successiv omprövning av samtliga

tidigare beviljade aktivitets- och sjukersättningar

bör genomföras. De som först bör komma i fråga är de

som förtidspensionerats de senaste åren där en

ordentlig rehabiliteringsutredning aldrig gjordes.

12. Privata alternativ i vården m.m. (punkt 11)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta

Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2004/05:Sf1 yrkande 6 och

2004/05:Sf2 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det för att minska sjukskrivningarna är

viktigare att det finns alternativa arbetsgivare för

dem som arbetar inom vård, skola och omsorg än ett

medfinansieringsansvar. En ökad valfrihet för

brukarna av tjänsterna stimulerar utvecklingen av de

offentliga arbetsplatserna.

13. Socialförsäkringsreform (punkt 12)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2004/05:Sf4 yrkande 8.

Ställningstagande

Regeringen har tillsatt en ensamutredare som skall

vara klar hösten 2006 och först därefter avses en

parlamentarisk utredning tillsättas. Vi anser det

angeläget att en parlamentarisk utredning tillsätts

snarast.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förkortad sjuklöneperiod (punkt 3)

av Sven Brus (kd).

Kristdemokraterna motsatte sig införandet av en

tredje sjuklönevecka och har alltsedan dess

motionerat om dess avskaffande. Det är därför

positivt att regeringen nu äntligen hörsammar oss.

Vi anser det dock inkonsekvent att regeringen

samtidigt inför en annan form av

medfinansieringssystem.

2. Återställd sjukpenningnivå (punkt 4)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta

Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Vi anser inte att en höjning av ersättningsnivåerna

är förenlig med ambitionen att sänka sjukfrånvaron.

En höjning av ersättningsnivåerna leder tvärtom till

ökad sjukfrånvaro, vilket visas av forskning och

praktisk erfarenhet. För att råda bot på de höga

sjuktalen föreslår vi i stället sänkta

ersättningsnivåer.

3. Rehabiliteringsplan och avstämningsmöte

(punkt 5)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Vi anser att det är utmärkt att uppmana

försäkringskassan till att avstämningsmöten och

rehabiliteringsmöten faktiskt kommer till stånd,

vilket är ett uppdrag till försäkringskassan redan

med nuvarande regler. Vi har i vårt budgetförslag

anslagit extra medel för detta och föreslagit ett

tydligt ansvar för försäkringskassan. Regeringens

förslag riskerar att bli ett slag i luften då inga

medel avsätts och inga sanktioner föreslås. För att

uppnå regeringens förslag krävs en drastisk

förbättring av försäkringskassans arbete. Enligt

regeringens budgetredogörelse är det i dagsläget

endast 8-10 % av de långtidssjukskrivna som kommer i

fråga för rehabilitering och avstämningsmöten har

genomförts endast i undantagsfall.

4. Rehabiliteringsplan och avstämningsmöte

(punkt 5)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Det är mycket angeläget att avstämnings- och

rehabiliteringsmöten kommer till stånd. I dagsläget

är det endast 8-10 % av de långtidssjukskrivna som

får rehabilitering. Det är också mycket sällsynt med

avstämningsmöten.

5. Sjukersättning och ny utredning av

arbetsförmågan (punkt 6)

av Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita

Sidén (m), Linnéa Darell (fp) och Anna Lilliehöök

(m).

Vi välkomnar regeringens förslag att

sjukersättningar (förtidspensioner) som inte

tidsbegränsats skall omprövas minst vart tredje år

utom för personer som har fyllt 60 år.

Förtidspensionerna innebär en mycket stor kostnad

för skattebetalarna, särskilt förtidspensioner som

ges till unga personer. Enligt Riksförsäkringsverket

ökade kostnaden för dagens förtidspensionärer fram

till ordinarie pensionsålder (65 år) från 457

miljarder kronor 2001 till 640 miljarder kronor

2003. Mot denna bakgrund är det viktigt att

regelbundet ompröva förtidspensionerna.

6. Ettårsprövning m.m. (punkt 9)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna

Lilliehöök (m).

Vi anser att den automatiska förtidspensioneringen

efter ett års sjukskrivning skall avskaffas.

Försäkringskassan skall ompröva

förtidspensioneringar men detta sker i alldeles för

få fall.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2004/05: 21 Drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro har regeringen (Socialdepartementet)

föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om särskild sjukförsäkringsavgift,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

6. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483), delvis,

7. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

och

8. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning

av socialavgifter.

Lagförslagen 4 lag om ändring i lagen (2004:631) om

ändring i sekretesslagen (1980:100) och 6 lag om

ändring i skattebetalningslagen (1997:483) såvitt

avser 1 kap. 1 a §, 11 kap. 1 §, 19 kap. 6 § och 23

kap. 7 § har överlämnats till skatteutskottet.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotioner

2004/05:Sf1 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition

2004/05:21.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en tydligare

ansvarsfördelning i rehabiliteringsarbetet och att

försäkringskassan skall ta hela ansvaret för att

genomföra en rehabiliteringsutredning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av en

rehabiliteringsgaranti.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

tolvmånadersregeln bör upphävas.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att 7 kap. 3 § lagen om allmän

försäkring förtydligas i enlighet med vad i

motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att en större

andel privata och alternativa utförare och en ökad

valfrihet för brukarna av vård, omsorg och

utbildning stimulerar utvecklingen av de

offentliga arbetsplatserna.

2004/05:Sf2 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag

om medfinansieringsansvar för arbetsgivare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

alternativa arbetsgivare inom vård, skola och

omsorg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

underlätta byte av jobb.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sänkta

ersättningsnivåer i sjukförsäkringen stärker

drivkrafter att återgå till arbete.

2004/05:Sf3 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår propositionen utom såvitt avser

frågorna om att återgå till 14-dagars

sjuklöneperiod, att ersättningsnivån återställs

till 80 % och att successiv omprövning av

nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar skall

göras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en ny

rehabiliteringsförsäkring med individen i centrum

och en offentlig aktör.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att slopa regeln

om att rutinmässigt efter ett år pröva om

sjukpenning skall övergå till aktivitets- eller

sjukersättning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ompröva

tidigare beslutade aktivitets- och

sjukersättningar.

2004/05:Sf4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen avslår proposition 2004/05:21 utom

såvitt avser frågan om att återgå till 14 dagars

sjuklöneperiod samt återställandet av

ersättningsnivån i sjukförsäkringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

rehabiliteringsgaranti.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om finansiell

samordning med bl.a. sjukvården för att minska

sjukförsäkringens kostnader.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statsbidrag och

kostnadsansvar för vården.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildning i

försäkringsmedicin.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utfärdande av

läkarintyg.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall ge ökad prioritet åt åtgärder mot missbruk

och felutnyttjande av socialförsäkringar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en bredare

socialförsäkringsreform.

Motioner från allmänna motionstiden

2004

2004/05:Sf283 av Barbro Feltzing och Ulf Holm (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om låta utreda

differentierade sjukförsäkringsavgifter för

småföretag, som en del i att kunna få ned

ohälsotalet.

2.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförts om en utredning om

lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.

2004/05:Sf305 av Allan Widman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att skapa ekonomiska

incitament för arbetsgivarna att återfå

långtidssjukskrivna i arbete.

2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att halvera

arbetsgivaravgiften för arbetsgivare som anställer

en person som varit långtidssjukskriven.

2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inte utöka

arbetsgivarnas sjuklöneansvar.

2004/05:Sf403 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen omarbetar sitt

förslag angående Drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro så att förslaget om en särskild

sjukförsäkringsavgift tas bort.

2.

2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

21. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars

sjuklöneperiod.

2004/05:N400 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

11. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars

sjuklöneperiod.

Propositionen

I propositionen framhålls att sjukfrånvaron har

fördubblats sedan 1997. Särskilt oroande är

utvecklingen av de sjukfall som pågått under längre

tid än ett år. Dessa har ökat från 44 700 i december

1997 till ca 135 000 vid utgången av 2003. En viss

minskning har dock skett under 2004. Ökningen av

antalet sjukskrivna har varit särskilt kraftig bland

kvinnor. Antalet nybeviljade sjuk- och

aktivitetsersättningar (före 2003 benämnt

förtidspension) har också ökat kraftigt och vid

årsskiftet 2003/04 hade 507 000 personer dessa

ersättningar. Detta är ca 90 000 fler än 1997 och

sannolikt får man, med tanke på mängden pågående

långa sjukfall, räkna med en fortsatt uppgång de

närmaste åren. Den totala frånvaron till följd av

sjukskrivning och aktivitets- och sjukersättning

motsvarade 2003 omkring 750 000 årsarbetare.

Långvarig sjukskrivning innebär ett mänskligt

lidande. Den bidrar till att den sjukskrivne,

förutom sina fysiska eller psykiska besvär, även går

miste om ett normalt socialt liv på arbetsplatsen

med åtföljande känslor av utanförskap och otrygghet.

Detta bidrar i sig till att återgången till

arbetslivet försvåras. För många medför också

långtidssjukskrivning betydande ekonomiska

förluster.

Regeringen anser att en del av sjukfrånvaron

härrör från brister i arbetsmiljön och

arbetsförhållanden och gör också den bedömningen att

arbetsgivarna har goda möjligheter att påverka

sjukfrånvaron och att det därför är rimligt att en

mindre del av de avgifter som finansierar

sjukförsäkringen görs rörlig utifrån sjukfrånvaron

på den enskilda arbetsplatsen.

I propositionen föreslås ett

medfinansieringsansvar för arbetsgivare omfattande

15 % av sjukpenningkostnaderna för anställda som är

helt sjukskrivna. Syftet är att skapa ekonomiska

drivkrafter och göra det mer lönsamt för

arbetsgivare att vidta åtgärder för att minska de

långa sjukskrivningarna. Drivkrafterna är utformade

så att de stimulerar till förebyggande insatser,

rehabilitering och andra åtgärder för att underlätta

för den sjukskrivne att komma tillbaka i arbete på

hel- eller deltid. Förslaget innebär att

arbetsgivare skall betala en särskild

sjukförsäkringsavgift (medfinansiering) för

arbetstagare som får hel sjukpenning enligt 3 kap. 7

§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Detta

regleras i en ny lag om särskild

sjukförsäkringsavgift.

Arbetsgivarens medfinansieringsansvar skall inte

gälla för en arbetstagare som av Försäkringskassan

fått ett beslut om särskilt högriskskydd till följd

av risk för en eller flera längre sjukperioder. Även

donatorer som har fått beslut om särskilt

högriskskydd föreslås ingå i den grupp som undantas

från medfinansiering.

Nuvarande högkostnadsskydd för arbetsgivares

sjuklönekostnader avskaffas, och i stället

tillhandahåller staten en försäkring för

arbetsgivare med ett mindre antal anställda.

Vissa begränsningar i arbetsgivarnas

betalningsskyldighet för den särskilda

sjukförsäkringsavgiften införs. Betalningsskyldighet

skall inträda för avgifter som under ett avgiftsår

överstiger 12 000 kr (fribelopp). När de sammanlagda

avgifterna under avgiftsåret överstiger ett belopp

som motsvarar 4 % av arbetsgivarens sammanlagda

lönekostnader för det året föreligger ingen

ytterligare betalningsskyldighet (högkostnadsskydd).

I de sammanlagda avgifterna inräknas även de

12 000 kr för vilka betalningsskyldighet inte

föreligger.

Fribeloppet och högkostnadsskyddet bör inte

belasta statsbudgeten. Modellen utformas så att

sänkningen av sjukförsäkringsavgiften, som betalas

enligt socialavgiftslagen (2000:980), blir lägre

jämfört med en modell utan skydd.

Sjukförsäkringsavgiften i socialavgiftslagen sänks

för samtliga arbetsgivare med 0,24 procentenheter.

Det sammanlagda avgiftsuttaget för arbetsgivarna,

inklusive allmän löneavgift, sänks därmed från 32,70

till 32,46 %.

Det är främst de långa sjukskrivningarna som utgör

risk för utslagning av människor och som innebär

stora kostnader för staten. För arbetsgivare gäller

oftast motsatsen. Kortvarig, oplanerad sjukfrånvaro

innebär olägenheter för arbetsgivaren. Regeringen

anser att när ett system med medfinansiering av

sjukpenningen införs kan sjuklöneperioden förkortas.

Sjuklöneperioden förkortas således till 14 dagar

fr.o.m. den 1 januari 2005. Bestämmelserna skall

gälla även sjuklöneperioder som pågår vid

ikraftträdandet.

Regeringen anser även att medfinansieringen skapar

ett utrymme för att återställa sjukpenningnivån till

80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI).

Beträffande förslagen i övrigt skall

Försäkringskassan - om en försäkrad behöver en

rehabiliteringsåtgärd, för vilken det kan utbetalas

rehabiliteringsersättning enligt AFL - upprätta en

rehabiliteringsplan senast två veckor efter det att

en rehabiliteringsutredning har inkommit från

arbetsgivaren eller efter det att Försäkringskassan

gjort rehabiliteringsutredningen. Om det finns

förutsättningar att upprätta en rehabiliteringsplan

först sedan ett sådant avstämningsmöte som anges i

3 kap. 8 a § AFL har hållits, skall

Försäkringskassan upprätta planen senast två veckor

efter dagen för mötet.

Försäkringskassan skall även - om det inte är

obehövligt - kalla den försäkrade till ett

avstämningsmöte senast två veckor efter det att

arbetsgivarens rehabiliteringsutredning inkommit

till Försäkringskassan. Om den försäkrade saknar

arbetsgivare, skall Försäkringskassan kalla honom

eller henne till ett sådant avstämningsmöte senast

tio veckor efter dagen för sjukanmälan.

Därtill skall Försäkringskassan i samband med

beslut om sjukersättning som skall utges tills

vidare besluta att en ny utredning av den

försäkrades arbetsförmåga skall göras efter viss

tid, dock senast inom tre år räknat från beslutet.

Efter en sådan utredning skall Försäkringskassan, så

länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta

att ytterligare utredning av arbetsförmågan skall

göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat

från det att föregående utredning slutfördes. Om den

försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om

utredning inte fattas. Förslaget skall gälla de

sjukersättningar som beviljas tills vidare fr.o.m.

den 1 januari 2005.

Förändringar inom sjukförsäkringsområdet,

inklusive förslagen i propositionen, skall följas

upp och utvärderas. Utvärderingen skall bl.a.

inrikta sig på förändringarnas konsekvenser för

sjukfrånvaron och sjuk- och aktivitetsersättningen.

Utvecklingen av arbetsgivarnas arbete med

arbetsmiljö, arbetsorganisation och

personaladministration, förebyggande åtgärder och

rehabiliterande insatser skall följas särskilt.

Dessutom skall konsekvenserna för jämställdheten

följas upp. Slutligen skall utvärderingen analysera

riskerna för att ökat medfinansieringsansvar och

andra förändringar leder till icke önskade effekter.

Det kan t.ex. vara fråga om överutnyttjande av

deltidssjukskrivning, hinder för småföretagares

möjlighet att expandera, negativa effekter på

försäkringsskyddet för och hälsoläget hos anställda,

övervältring på andra sociala trygghetssystem samt

ökad utslagning av svaga grupper på arbetsmarknaden.

Utvärderingen och uppföljningen bör ledas och

samordnas av en oberoende instans.

Motioner

I motion Sf1 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs i

yrkande 1 avslag på regeringens proposition.

Motionärerna framhåller att orsakerna till

sjukskrivningarna är sammansatta. Det finns många

orsaker till svårigheter på arbetsplatser och alla

kan inte hänföras till arbetsplatsen som sådan. Det

utökade arbetsgivaransvaret kommer att göra det

svårare för grupper som har en svag ställning på

arbetsmarknaden att få jobb. Det kan gälla personer

med kroniska sjukdomar, funktionshinder, arbetslösa

och nya svenskar med liten arbetslivserfarenhet i

Sverige. Därigenom kommer det också att försvåra för

långtidssjuka och förtidspensionerade att återgå i

arbete. Arbetsgivaransvaret leder också till ökade

risker och ökad byråkrati för företagandet och reser

därför hinder mot nya småföretag och nya jobb.

Motionärerna anser även att det är inkonsekvent att

höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen. En

ersättningsnivå på i praktiken 90 % för de flesta

löntagare innebär inga ekonomiska drivkrafter för

den enskilde. Enligt motionärerna bör

ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänkas till 70 %

för dem som inte har försörjningsansvar för barn

under 18 år.

I motionen yrkandena 2-6 begärs olika

tillkännagivanden. Motionärerna framhåller att

rehabiliteringen av sjukskrivna har fungerat dåligt

och föreslår att en rehabiliteringsgaranti införs.

Den innebär att personer med längre sjukskrivningar

får en kontaktperson och att en rehabiliteringsplan

och åtgärder skall föreligga senast efter två

månaders sjukskrivning. En snabbare process blir

möjlig genom att försäkringskassan, i stället för

arbetsgivaren, tar det fulla ansvaret för att

genomföra rehabiliteringsutredningen. Motionärerna

anser vidare att det forcerade arbetet med att

förtidspensionera personer med längre

sjukskrivningar skall avbrytas, dels genom att den

s.k. tolvmånadersregeln avskaffas, dels genom att

regelverket för när förtidspension skall beviljas

förtydligas.

Slutligen anser motionärerna att det behövs fler

privata och alternativa utförare inom vård, omsorg

och utbildning. En ökad valfrihet för brukarna av

tjänsterna stimulerar utvecklingen av de offentliga

arbetsplatserna.

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf2 yrkande

1 avslag på regeringens förslag om

medfinansieringsansvar för arbetsgivare.

Motionärerna anför att sjukskrivning har många

orsaker som arbetsgivaren inte kan påverka.

Sannolikt kan arbetsgivaren endast påverka en liten

del av sjukskrivningarna. Därtill kan arbetsgivarna

inte påverka sjukskrivningsprocessen. Regeringens

förslag innebär även en kostnad för arbetsgivarna i

form av ökad administration. Förslaget medför

inlåsningseffekter och selektering av arbetskraften.

Det föreslagna högkostnadstaket är så högt satt att

det knappast minskar risken för att företagen blir

mer selektiva i sitt anställningsförfarande.

Arbetsgivarna kommer således att undvika att

anställa människor som har en hög sannolikhet för

att sjukskrivas i framtiden.

Motionärerna ställer sig positiva till

avskaffandet av den tredje sjuklöneveckan och till

förslaget att sjukersättningar som inte

tidsbegränsats skall omprövas minst vart tredje år,

utom för personer som har fyllt 60 år.

I motionen yrkande 2 begärs ett tillkännagivande

om vikten av alternativa arbetsgivare inom vård,

skola och omsorg. För att minska sjukskrivningarna

anser motionärerna det viktigare än ett

medfinansieringsansvar att det finns alternativa

arbetsgivare för dem som arbetar inom vård, skola

och omsorg. Det gör att konkurrensen om personalen

ökar och att arbetsgivarna i den offentliga sektorn,

som har höga sjuktal, därmed måste bättra sig.

I motionen yrkande 3 och även i motion Sf357 av

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 8 föreslår

motionärerna åtgärder som syftar till att underlätta

för långtidssjukskrivna att byta jobb.

Arbetsgivaravgiften föreslås sänkas under en period

för arbetsgivare som anställer någon som är

långtidssjukskriven. En tänkbar lösning är att

arbetsgivare får sin arbetsgivaravgift halverad i

lika många månader som sjukskrivningen har varat.

Det skall då även vara möjligt för arbetsgivaren att

under lika lång tid provanställa den sjukskrivne och

för den enskilde att vara tjänstledig från det

arbete sjukskrivningen avser.

I motion Sf2 yrkande 4 begärs ett tillkännagivande

om att sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen

stärker drivkrafter att återgå till arbete.

Motionärerna framhåller att det är viktigare att öka

den enskildes drivkrafter att återgå till arbetet än

att öka drivkrafterna för företagen för att få ned

sjukfrånvaron.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf3 avslag på

regeringens förslag utom såvitt avser frågorna om

att återgå till 14-dagars sjuklöneperiod, att

ersättningsnivån i sjukförsäkringen återställs till

80 % samt att en successiv omprövning av nybeviljade

aktivitets- och sjukersättningar skall göras.

Motionärerna framhåller att långt ifrån all ohälsa

kan relateras till arbetslivet eller arbetsplatsen.

Det är hela livssituationen som påverkar hur den

enskilde mår. Därför är det orimligt att ensidigt

belasta arbetsgivare för alla ohälsoproblem som

drabbar olika personer. Redan 14 dagars

sjuklöneperiod innebär ett incitament för

arbetsgivarna att skapa en arbetsmiljö som inte

bidrar till att arbetstagarna blir sjuka. Det finns

inte heller stöd i forskningen för att ökade

kostnader för arbetsgivare sänker sjuktalen.

Det största problemet med förslaget om

arbetsgivarnas medfinansiering är risken för en ökad

selektering på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kommer

att tveka att anställa någon som har varit

långtidssjukskriven, är kroniskt sjuk eller har

funktionshinder. Den som varit sjuk ofta kommer

dessutom inte att kunna byta arbete, även om han

eller hon borde ges möjlighet till det. Systemet

kommer att slå mot handikappade och kvinnor.

I motionen yrkandena 2-4 begärs olika

tillkännagivanden. Motionärerna anser att en ny

rehabiliteringsförsäkring med individen i centrum

och en offentlig aktör skall införas. Det är inte

brist på rutiner, likt de nu föreslagna

tidsgränserna avseende avstämningsmöten och

rehabiliteringsplan, som har lett till nuvarande

missförhållanden. Det är bl.a. brist på resurser och

att rehabiliteringsinsatser har fått stå tillbaka

för handläggningen av sjukpenning- utbetalningar.

Motionärerna anser även att regeln om att

rutinmässigt efter ett års sjukskrivning pröva

rätten till aktivitets- och sjukersättning bör

slopas. Risken med prövningen är att fokuseringen på

rehabiliteringsinsatser hamnar på undantag.

Slutligen framhåller motionärerna att omprövning

skall göras av tidigare beslutade aktivitets- och

sjukersättningar. De som först bör komma i fråga är

de som förtidspensionerats de senaste åren där en

ordentlig rehabiliteringsutredning aldrig har

gjorts.

I motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 15

begärs att arbetsgivarnas sjuklöneansvar inte skall

utökas.

I motionerna N393 yrkande 21 av Göran Hägglund

m.fl. (kd) och N400 yrkande 11 av Maria Larsson

m.fl. (kd) begärs en återgång till en sjuklöneperiod

om 14 dagar.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf4

yrkande 1 avslag på regeringens proposition utom

såvitt avser frågorna om att återgå till 14 dagars

sjuklöneperiod samt att återställa ersättningsnivån

i sjukförsäkringen. Motionärerna framhåller att

ohälsan orsakas av flera komplexa mekanismer. En

majoritet av sjukfallen är inte arbetsrelaterade.

Arbetsgivaren har heller inte något inflytande på

besluten om sjukskrivning. Det saknas även belägg

för att sådana ekonomiska incitament som regeringen

föreslår leder till färre sjukskrivningar. Förslaget

leder i stället till en ökad selektering på

arbetsmarknaden. Det föreslagna högkostnadsskyddet

är otillräckligt, och risknivån kan vara förödande

för den enskilde småföretagaren.

I samma motion, yrkandena 2-8, begärs olika

tillkännagivanden. Motionärerna anser att det bör

införas en rehabiliteringsgaranti med ett

rehabiliteringsteam som träder i kraft inom fyra

till åtta veckors sjukskrivning. Även arbetsgivare

eller arbetsförmedlingen skall medverka i

rehabiliteringen. Vidare anser motionärerna att en

utvidgad lag om finansiell samordning skall införas

där de begränsningar som finns i den nuvarande lagen

avlägsnas. En försöksverksamhet bör även inledas

under 2005-2007 i några landstingsområden, varvid

statsbidragen till sjukvården ökas med ett belopp

motsvarande 20 % av statens sjukpenningkostnad

samtidigt som landstingen övertar ett delansvar för

20 % av sjukpenningkostnaderna. Vidare skall alla

läkare utbildas i försäkringsmedicin. På sikt bör

genomgången utbildning bli ett villkor för att få

utfärda sjukintyg som tjänar som underlag för

utbetalning av sjukpenning. Motionärerna begär även

en begränsning av behörigheten för en läkare med

viss specialistutbildning att för längre tids

sjukpenning skriva sjukintyg som grundas på

diagnoser inom en annan medicinsk specialitet.

Därtill vill motionärerna prioritera åtgärder mot

missbruk och felutnyttjande av socialförsäkringar.

Slutligen anser motionärerna att en stor

socialförsäkringsreform bör genomföras. En

arbetsgrupp med representanter för samtliga partier

bör tillsättas.

I motion Sf403 yrkande 1 begär Bo Könberg m.fl.

(fp) att regeringen omarbetar sitt förslag

Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro så att

förslaget om en särskild sjukförsäkringsavgift tas

bort.

Allan Widman (fp) begär i motion Sf305 ett

tillkännagivande om att skapa ekonomiska incitament

för arbetsgivarna att få långtidssjukskrivna att

återgå i arbete.

Barbro Feltzing och Ulf Holm (mp) begär två

tillkännagivanden i motion Sf283 yrkandena 1 och 2.

Motionärerna förordar differentierade

sjukförsäkringsavgifter för småföretag som ett led i

arbetet med att få ned ohälsotalet. De anser även

att småföretag bör ha lägre sjukförsäkringsavgifter

eftersom småföretagens kostnader för sjukfrånvaron

är två till tre gånger högre i procent räknat av

lönesumman jämfört med de större företagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att kostnaderna för

sjukpenning minskar. Det är i första hand de kortare

sjukfallen som minskar, men även de längre

sjukfallen. En del av kostnadsminskningen motsvaras

dock av en kostnadsökning för aktivitets- och

sjukersättningar, vilket beror på att

försäkringskassan funnit att den försäkrade befunnit

sig i fel ersättningsslag. Utskottet konstaterar

därför att det är av stor vikt att åtgärder vidtas

för att långtidssjukskrivna skall kunna återgå i

arbete.

Det kan konstateras att sjukskrivningarna, och

särskilt de med längre varaktighet, till stor del är

arbetsrelaterade. Sådana sjukskrivningar bör kunna

begränsas genom förebyggande åtgärder på

arbetsplatserna, bl.a. genom systematiskt

arbetsmiljöarbete. Som regeringen pekat på är

arbetsplatsens betydelse dock inte begränsad till

den ohälsa som härrör från arbetsmiljön.

Arbetsgivarens intresse av att en medarbetare

arbetar i stället för att vara sjukskriven får anses

vara i stort sett detsamma oavsett orsaken till

ohälsan.

Utskottet noterar härvid att enligt 2 kap. 1 §

arbetsmiljölagen skall arbetsmiljön vara

tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur

och den sociala och tekniska utvecklingen i

samhället. Arbetsförhållandena skall anpassas till

människors olika förutsättningar i fysiskt och

psykiskt avseende. Vidare skall bl.a. teknik,

arbetsorganisation och arbetsinnehåll utformas så

att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller

psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller

olycksfall. Därvid skall även löneformer och

förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller

bundet arbete skall undvikas eller begränsas. Det

skall även eftersträvas att arbetet ger möjligheter

till variation, social kontakt m.m.

De flesta längre ohälsotillstånd utvecklas under

en längre tid med kortare sjukfall inledningsvis.

Det är således på arbetsplatsen som det i de flesta

fall först går att observera tecken på en

tilltagande ohälsa hos den enskilde. Utskottet vill

betona att det är av mycket stor vikt att åtgärder

sätts in så tidigt som möjligt. Åtgärder på

arbetsplatsen är därför viktiga för att

rehabiliteringen skall bli framgångsrik. Bland annat

kan arbetsgivaren i många fall anpassa

arbetsuppgifterna och arbetsplatsen så att en

arbetstagares arbetsförmåga kan tas till vara trots

dennes sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättning.

Enligt utskottets mening är det viktigt i kampen

mot ohälsan att det finns ekonomiska drivkrafter för

arbetsgivare att genom förebyggande insatser och

rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på

arbetsplatsen. Genom förslaget om medfinansiering

får arbetsgivaren ett ansvar för och samtidigt en

möjlighet att påverka kostnaderna för sjukfrånvaron

på arbetsplatsen.

I enlighet med de åtgärder som beslutades om av

riksdagen våren 2003 för att bl.a. stärka

sjukskrivningsprocessen bör deltidssjukskrivning

användas i ökad utsträckning. En avsikt med det nu

förevarande förslaget är att arbetsgivare skall

stimuleras till aktiva insatser för att minska

sjukfrånvaron och att den sjukskrivne så långt

möjligt skall bibehålla kontakten med arbetslivet.

Utskottet delar regeringens bedömning att

arbetsgivarens medfinansiering av sjukpenning inte

skall gälla om den anställde beviljas partiell

sjukpenning. Inte heller bör rehabiliteringspenning

eller förebyggande sjukpenning omfattas av

medfinansieringen, och utskottet anser den

föreslagna nivån om 15 % vara rimlig.

Som regeringen har framhållit kan det dock inte

uteslutas att arbetsgivare blir mer försiktiga med

att anställa personer med förhöjd risk för kommande

sjukfrånvaro. Arbetsgivare kan således komma att

befara ökade kostnader för personer med

sjukhistorik. De grupper som i första hand kan

omfattas av risk för s.k. selektion på

arbetsmarknaden är personer som har kända sjukdomar

som kan leda till längre sjukperioder. Utskottet

delar uppfattningen att arbetsgivarens

medfinansieringsansvar inte bör gälla för

arbetstagare som av Försäkringskassan fått ett

beslut om särskilt högriskskydd till följd av risk

för en eller flera längre sjukperioder. Det rör sig

om personer med medicinskt väl dokumenterade

sjukdomstillstånd (prop. 1996/97:63 s. 67,

bet. 1996/97: SfU12, rskr. 1996/97:273). Utskottet

anser det även rimligt att arbetsgivaren inte skall

behöva ta ansvar för donatorers sjukfrånvaro.

Utskottet, som noterar att selektion inte skall

blandas samman med diskriminering och att det finns

lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet på

grund av bl.a. kön eller funktionshinder, vill

understryka vikten av att utvecklingen för olika

riskgrupper på arbetsmarknaden följs upp noga.

Utskottet noterar även att regeringen har uttalat

att den är beredd att vidta ytterligare åtgärder om

det visar sig finnas behov av detta.

Den föreslagna medfinansieringen erbjuder således

möjligheter för arbetsgivare att kunna reducera sina

kostnader, men den innebär även vissa risker och då

i första hand för mindre arbetsgivare. Mot denna

bakgrund har regeringen föreslagit skydd bestående

av dels ett fribelopp, dels ett högkostnadsskydd som

täcker kostnader över en viss andel av lönesumman i

enlighet med vad som redovisats ovan. Utskottet

delar regeringens bedömning av att sådana skydd

behövs och ser nivåerna som rimliga.

Utskottet noterar att införandet av

medfinansieringen inte innebär någon generell

övervältring av kostnader på arbetsgivarkollektivet,

eftersom de ökade kostnaderna till följd av den

särskilda sjukförsäkringsavgiften skall uppvägas av

en sänkning av sjukförsäkringsavgiften i

arbetsgivaravgifterna.

Beträffande förslaget om att förkorta

sjuklöneperioden till 14 dagar anser utskottet att

när ett system med medfinansiering införs kan

sjuklöneperioden förkortas och ersättningsnivån i

sjukförsäkringen återställas till 80 % av SGI.

Beträffande regeringens övriga förslag om

tidsfrister för upprättande av rehabiliteringsplaner

och avstämningsmöten är det som utskottet uttalat

ovan av mycket stor vikt att rehabiliteringsinsatser

sätts in i ett tidigt skede. Utskottet är även

positivt till efterkontroller av sjukersättningar.

Beträffande dessa har utskottet i betänkande

2004/05:SfU1 uttalat följande om personer som efter

att ha uppburit t.ex. sjukersättning ställer sig

till arbetsmarknadens förfogande. Reglerna inom

arbetsmarknadsområdet är inte anpassade till den

situation som en person som haft sjukersättning kan

ställas inför vid återgång, helt eller delvis, till

arbetsmarknaden när denne väntar på att få ett

arbete eller en arbetsmarknadsåtgärd. Utskottet

anser att det är viktigt att återgång i arbete inte

försvåras för personer som har haft sjukersättning.

Utskottet noterar att i den aktuella situationen har

den försäkrade rätt till en SGI med utgångspunkt

från den SGI denne skulle haft innan han eller hon

uppbar aktivitets- eller sjukersättning. Utskottet

förutsätter att regeringen överväger frågan.

Utskottet är således positivt till de föreslagna

åtgärderna. Det finns dock skäl att uppmärksamma om

de tilldelade resurserna för Försäkringskassan

kommer att räcka till för de utökade åliggandena.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att

regeringen avser att genomföra en omfattande

uppföljning och utvärdering av förändringarna inom

sjukförsäkringsområdet, inklusive förslagen i

förevarande proposition. Som regeringen har

framhållit kan det när ett antal åtgärder genomförs

vara svårt att förutse alla effekter som kan

uppkomma. Det är därvid viktigt att uppmärksamma om

åtgärderna i något avseende får oönskade effekter

för vissa grupper i samhället.

Utskottet anser att riksdagen bör bifalla

regeringens förslag och motionerna N393 yrkande 21

och N400 yrkande 11 och därmed avslå motionerna Sf1

yrkande 1, Sf2 yrkande 1, Sf3 yrkande 1, Sf4 yrkande

1, Sf359 yrkande 15 och Sf403 yrkande 1.

Övriga motioner

Utskottet har i sitt betänkande 2004/05:SfU1

utförligare behandlat och avstyrkt motioner om

ansvarsfördelning i rehabiliteringsarbetet,

rehabiliteringsgaranti, upphörande av den s.k.

ettårsbedömningen av rätten till aktivitets- och

sjukersättning, ändringar i 7 kap. 3 § AFL,

rehabiliteringsförsäkring, finansiell samordning

(Finsam) inklusive försöksverksamhet, läkares

utbildning i försäkringsmedicin, begränsningar i

läkares behörighet att utfärda läkarintyg, ökade

resurser för kontrollåtgärder,

socialförsäkringsreform och sänkta ersättningsnivåer

i sjukförsäkringen. Utskottet, som vidhåller sina

ställningstaganden, avstyrker därmed motionerna Sf1

yrkandena 2-5, Sf2 yrkande 4, Sf3 yrkandena 2 och 3

och Sf4 yrkandena 2-8.

Beträffande frågan om efterkontroll av tidigare

beslutade aktivitets- och sjukersättningar har

utskottet i bl.a. betänkande 2004/05:SfU1 framhållit

det angelägna i att åtgärder vidtas för att följa

upp beviljade aktivitets- och sjukersättningar och

även att rehabiliteringsinsatser vidtas för denna

grupp. Motion Sf3 yrkande 4 får därmed anses

tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet finner inte skäl att föreslå några

tillkännagivanden om privata alternativ inom vård,

omsorg eller skola. Därmed avstyrks motionerna Sf1

yrkande 6 och Sf2 yrkande 2.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag om

ekonomiska drivkrafter skapar ekonomiska incitament

för arbetsgivare att återfå sjukskrivna i arbete och

då bl.a. de med längre sjukskrivningar. Det blir

också viktigt för arbetsgivarna att bedriva ett

systematiskt arbetsmiljöarbete för att undvika

sjukskrivningar men också kostnader. Motion Sf305

får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.

Motionerna Sf2 yrkande 3 och Sf357 yrkande 8

avstyrks med det anförda.

Regeringens förslag gynnar ekonomiskt företag som

har en lägre sjukfrånvaro än genomsnittet. I denna

grupp ingår småföretagare. Även fribeloppet och

högkostnadsskyddet gynnar i första hand

småföretagare. Motion Sf283 är därmed delvis

tillgodosedd och avstyrks med det anförda.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i

lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om

allmän försäkring[1]1

dels att 7 kap. 3 b § och 22 kap. 6 § i stället för

dess lydelse enligt lagen (2004:781) om ändring i

nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen

(2004:781) om ändring i nämnda lag skall införas en

ny punkt, 7, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

7 kap.

3 b §

-----------------------------------------------------

Försäkringskassan skall, när det kan anses

nödvändigt för bedömningen av om rätt till

sjukersättning eller aktivitetsersättning

föreligger, begära att den försäkrade genomgår

undersökning av viss läkare eller genomgår annan

utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning,

för bedömning av den försäkrades medicinska

tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och

möjligheterna till rehabilitering.

När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt

till sjukersättning eller aktivitetsersättning,

skall Försäkringskassan även

1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan

sakkunnig,

2. göra förfrågan hos den försäkrade, den

försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan

som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,

3. besöka den försäkrade, samt

4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd

som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller

delvis kan försörja sig själv genom arbete.

-----------------------------------------------------

Försäkringskassan Försäkringskassan skall

skall i samband med i samband med beslut om

beslut om sjukersättning sjukersättning som skall

eller utges tills vidare

aktivitetsersättning besluta att en ny ut-

också bedöma om förnyad redning av den försäk-

utredning av ar- rades arbetsförmåga skall

betsförmågan skall göras göras efter viss tid,

efter viss tid. dock senast inom tre år

räknat från beslutet.

Efter en sådan utredning

skall Försäkringskassan,

så länge rätt till sjuk-

ersättning föreligger,

besluta att ytterligare

utredning av arbets-

förmågan skall göras

efter viss tid, dock

senast inom tre år räknat

från det att föregående

utredning slutfördes. Om

den försäkrade har fyllt

sextio år behöver beslut

om utredning inte

fattas.

-----------------------------------------------------

Försäkringskassan kan även under tid som

sjukersättning eller aktivitetsersättning utges

vidta åtgärder enligt första och andra styckena.

Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt

första eller andra stycket skall försäkringsläkarens

bedömning inhämtas.

För kostnader som den enskilde har med anledning av

sådan utredning som avses i första och andra

styckena lämnas ersättning i enlighet med vad som

föreskrivs av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

-----------------------------------------------------

22 kap.

6 §

-----------------------------------------------------

Om den försäkrade behöver Om den försäkrade

en rehabiliteringsåtgärd, behöver en

för vilken ersättning kan rehabiliteringsåtgärd,

utges enligt detta för vilken ersättning kan

kapitel, skall utges enligt detta

Försäkringskassan kapitel, skall

upprätta en Försäkringskassan

rehabiliteringsplan. Pla- upprätta en

nen skall såvitt möjligt rehabiliteringsplan.

upprättas i samråd med Planen skall såvitt

den försäkrade. möjligt upprättas i

samråd med den

försäkrade. Planen skall

upprättas senast två

veckor efter det att

arbetsgivarens

rehabiliteringsutredning

enligt 3 § har kommit in

till Försäkringskassan

eller senast två veckor

efter det att

Försäkringskassan har

gjort en re-

habiliteringsutredning.

Kan behovet av

rehabilitering klarläggas

först efter att sådant

avstämningsmöte som anges

i 3 kap. 8 a § har

hållits, skall För-

säkringskassan upprätta

en rehabiliteringsplan

senast två veckor efter

dagen för mötet.

-----------------------------------------------------

Rehabiliteringsplanen skall ange de

rehabiliteringsåtgärder som skall komma i fråga och

vem som har ansvaret för dem, en tidsplan för reha-

biliteringen samt uppgifter i övrigt som behövs för

att genomföra rehabiliteringen. Planen skall även

innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för

ersättning under rehabiliteringstiden.

Försäkringskassan skall fortlöpande se till att

rehabiliteringsplanen följs och att det vid behov

görs nödvändiga ändringar i den.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

7. De nya bestämmelserna i 22 kap. 6 § skall för

den som har arbetsgivare tillämpas på sjukfall där

rehabiliteringsutredning har inkommit till eller har

gjorts av Försäkringskassan efter utgången av år

2004. För den som saknar arbetsgivare tillämpas de

nya bestämmelserna på sjukfall där sjukanmälan har

gjorts efter utgången av år 2004.

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]:1 Lagen omtryckt 1982:120

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i

lagen (2004:786) om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § sekretesslagen

(1980:100)[2]1 i stället för dess lydelse enligt

lagen (2004:786) om ändring i nämnda lag skall ha

följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

7 kap.

7 §

-----------------------------------------------------

Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos

Försäkringskassan, Försäkringskassan,

Premiepensionsmyndigheten Premiepensionsmyndigheten

och domstol i ärende en- och domstol i ärende en-

ligt lagstiftningen om ligt lagstiftningen om

allmän försäkring, allmän allmän försäkring, allmän

pension, arbets- pension, arbets-

skadeförsäkring eller skadeförsäkring eller

handikappersättning och handikappersättning och

vårdbidrag eller om annan vårdbidrag eller om annan

jämförbar ekonomisk för- jämförbar ekonomisk för-

mån för enskild, eller om mån för enskild, eller om

läkarvårdsersättning läkarvårdsersättning,

eller ersättning för ersättning för sjuk-

sjukgymnastik, för gymnastik eller särskild

uppgift om någons sjukförsäkringsavgift,

hälsotillstånd eller för uppgift om någons

andra personliga hälsotillstånd eller

förhållanden, om det kan andra personliga

antas att den som förhållanden, om det kan

uppgiften rör eller någon antas att den som upp-

honom eller henne giften rör eller någon

närstående lider men om honom eller henne närstå-

uppgiften röjs. Samma ende lider men om

sekretess gäller hos uppgiften röjs. Samma

annan myndighet på vilken sekretess gäller hos

det ankommer att annan myndighet på vilken

handlägga ärende enligt det ankommer att hand-

lagstiftning som nu har lägga ärende enligt

nämnts. I fråga om lagstiftning som nu har

myndighet som anges i 8 § nämnts. I fråga om myn-

gäller dock bestämmel- dighet som anges i 8 §

serna där. gäller dock bestämmel-

serna där.

-----------------------------------------------------

Sekretess enligt första stycket gäller också i

förhållande till en vård- eller behandlingsbehövande

själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om

det med hänsyn till ändamålet med vården eller

behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte

lämnas till honom.

Sekretess gäller hos myndighet som avses i första

stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om

någons hälsotillstånd eller andra personliga

förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer

för att den som har gjort anmälan eller avgivit

utsagan eller någon honom närstående utsätts för

våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

-----------------------------------------------------

Utan hinder av Utan hinder av

sekretessen får uppgift sekretessen får uppgift

lämnas till enskild lämnas till enskild

enligt vad som föreskrivs enligt vad som föreskrivs

i lagstiftningen om i lagstiftningen om

allmän försäkring, allmän försäkring, allmän

lagstiftningen om allmän pension,

pension, lagstiftningen handikappersättning och

om handikappersättning vårdbidrag, sjuklön eller

och vårdbidrag och särskild sjukförsäk-

lagstiftningen om ringsavgift.

sjuklön.

-----------------------------------------------------

I fråga om uppgift i allmän handling gäller

sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som

avses i tredje stycket, i högst femtio år.

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[2]:1 Lagen omtryckt 1992:1474.

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i

lagen (2004:788) om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1047)

om sjuklön

dels att 17 a § i stället för dess lydelse enligt

lagen (2004:788) om ändring i nämnda lag skall

upphöra att gälla,

dels att 12, 17, 26 och 28 §§ i stället för dess

lydelse enligt lagen (2004:788) om ändring i nämnda

lag skall ha följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen

(2004:788) om ändring i nämnda lag skall införas två

nya punkter, 3 och 4, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

12 §

-----------------------------------------------------

Arbetsgivaren skall till Arbetsgivaren skall till

Försäkringskassan anmäla Försäkringskassan anmäla

sjukdomsfall som har gett sjukdomsfall som har gett

arbetstagare hos honom arbetstagare hos honom

rätt till sjuklön, om rätt till sjuklön, om

sjukperioden och sjukperioden och

anställningen fortsätter anställningen fortsätter

efter sjuklöneperiodens efter sjuklöneperiodens

utgång. Anmälan skall utgång. Anmälan skall

göras inom sju ka- göras inom sju ka-

lenderdagar från denna lenderdagar från denna

tidpunkt. tidpunkt. I anmälan skall

uppgift lämnas om

1. arbetsgivarens

organisationsnummer,

personnummer eller

samordningsnummer,

2. arbetstagarens per-

sonnummer eller

samordningsnummer, och

3. det datum när

sjuklöneperioden började.

-----------------------------------------------------

Om anmälningsskyldighet vid inträffad arbetsskada

finns föreskrifter i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

17 §

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader

under ett kalenderår uppgår till högst 160 gånger

det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap.

6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring kan hos

Försäkringskassan begära ersättning för kostnader

för sjuklön enligt 17 a §. Vid beräkningen av de

sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter

enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen

(1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt

enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster. Vidare bortses från

arbetsgivarens lönekostnader för arbetstagare för

vilka beslut enligt 13 § gäller och från ersättning

som arbetsgivare betalar till Försäkringskassan till

följd av bestämmelserna i 24 § första stycket.

-----------------------------------------------------

En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader

under ett kalenderår inte beräknas överstiga 130

gånger det för året gällande prisbasbeloppet enligt

1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring kan

försäkra sig hos Försäkringskassan för kostnader för

sjuklön enligt denna lag. Vid beräkningen av de

sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter

enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen

(1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt

enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster. Regeringen meddelar närmare

föreskrifter om villkor för försäkringen.

-----------------------------------------------------

26 §

-----------------------------------------------------

I fråga om I fråga om

Försäkringskassans Försäkringskassans

handläggning av ärenden handläggning av ärenden

enligt 10, 11, 13, 14, enligt 10, 11, 13, 14,

16, 17 a och 20 §§ samt 16, 17 och 20 §§ samt 24

24 § andra stycket och § andra stycket och 27 §

27 § andra stycket andra stycket tillämpas

tillämpas följande följande föreskrifter i

föreskrifter i lagen lagen (1962:381) om

(1962:381) om allmän allmän försäkring:

försäkring:

-----------------------------------------------------

20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,

20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller

nedsättning av ersättning,

20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,

20 kap. 5 § om preskription,

20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om

överlåtelse,

20 kap. 8 § första-tredje styckena och 9 § om

skyldighet att lämna uppgifter,

20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,

20 kap. 9 a § om undantag från sekretess.

-----------------------------------------------------

28 §

-----------------------------------------------------

De föreskrifter om De föreskrifter om

omprövning och ändring av omprövning och ändring av

Försäkringskassans beslut Försäkringskassans beslut

som finns i 20 kap. 10 som finns i 20 kap. 10

och 10 a §§ lagen och 10 a §§ lagen

(1962:381) om allmän (1962:381) om allmän

försäkring skall försäkring skall

tillämpas på motsvarande tillämpas på motsvarande

sätt i fråga om sätt i fråga om

beslut enligt 10 eller beslut enligt 10 eller

13 §, 14 § andra 13 §, 14 § andra

meningen, 16, 17 a eller meningen, 16, 17 eller 20

20 § eller 24 § andra § eller 24 § andra

stycket, samt stycket, samt

beslut att inte avge beslut att inte avge

yttrande enligt 27 § yttrande enligt 27 §

andra stycket. andra stycket.

Vidare skall Vidare skall

föreskrifterna i 20 kap. föreskrifterna i 20 kap.

11-13 §§ samma lag om 11-13 §§ samma lag om

överklagande av överklagande av

Försäkringskassans eller Försäkringskassans eller

domstols beslut tillämpas domstols beslut tillämpas

på motsvarande sätt i på motsvarande sätt i

fråga om fråga om

beslut enligt 10 § beslut enligt 10 §

första stycket 2, 13 §, första stycket 2, 13 §,

14 § andra meningen, 16, 14 § andra meningen, 16

17 a eller 20 § eller 24 eller 20 § eller 24 §

§ andra stycket. andra stycket, samt

beslut enligt 17 §, om

beslutet innebär att

arbetsgivaren inte får

teckna försäkring.

-----------------------------------------------------

I övrigt får Försäkringskassans beslut enligt denna

lag inte överklagas.

-----------------------------------------------------

3. Den äldre lydelsen av

17 § och den upphävda 17

a § gäller fortfarande

för sjuklönekostnader för

tid före ikraftträdandet.

-----------------------------------------------------

4. En arbetsgivare som

tecknar en försäkring

enligt 17 § under januari

månad 2005 kan begära att

försäkringen skall gälla

från och med den

1 januari 2005.

-----------------------------------------------------

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i

lagen (2004:000) om ändring i socialavgiftslagen

(2000:980)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 §

socialavgiftslagen (2000:980) i stället för dess

lydelse enligt lagen (2004:000) om ändring i nämnda

lag skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Lydelse enligt bet. 2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47

-----------------------------------------------------

2 kap.

26 §

Arbetsgivaravgifterna är 29,63 procent av

avgiftsunderlaget och utgörs av

1. sjukförsäkringsavgift10,39 %

2. föräldraförsäkringsavgift 2,20 %

3. ålderspensionsavgift10,21 %

4. efterlevandepensionsavgift 1,70 %

5. arbetsmarknadsavgift 4,45 %

6. arbetsskadeavgift 0,68 %

Föreslagen lydelse

2 kap.

26 §

Arbetsgivaravgifterna är 29,39 procent av

avgiftsunderlaget och utgörs av

1. sjukförsäkringsavgift10,15 %

2. föräldraförsäkringsavgift 2,20 %

3. ålderspensionsavgift10,21 %

4. efterlevandepensionsavgift 1,70 %

5. arbetsmarknadsavgift 4,45 %

6. arbetsskadeavgift 0,68 %

-----------------------------------------------------

Bilaga 4

Offentlig utfrågning om drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro

Datum: tisdagen den 9 november 2004

Tid: 10.00-13.00

Lokal: andrakammarsalen

Program

Inledning

Tomas Eneroth (s), socialförsäkringsutskottets ordförande

Anföranden

Jan Grönlund, statssekreterare,

Näringsdepartementet

Anna Hedborg, generaldirektör,

Riksförsäkringsverket

Johnny Jonsson, ordförande, Svenska

Företagsläkarföreningen

Anastasia Georgiadou, styrelseledamot, Svenskt

Näringsliv

Stefan Wiberg, ombudsman, LO

Utfrågning

Inbjudna deltagare

Riksförsäkringsverket

Anna Hedborg

Birgitta Målsäter

Rolf Lundgren

Arbetsmarknadsstyrelsen

Marianne Lindman

Arbetsmiljöverket

Kenth Pettersson

Arbetslivsinstitutet

Staffan Marklund

Försäkringskassornas Förbund

Göran Geiryd

Gun Bexell

Sveriges Läkarförbund

Susann Asplund

Kåre Jansson

Svenska Företagsläkarföreningen

Johnny Johnsson

Kommun- och Landstingsförbunden

Annelie Löfqvist

Boel Callermo

Örjan Lutz

Åke Hillman

Kajsa Tirén

Arbetsgivarverket

Elisabet Sundén Ingeström

Margareta Sjöberg

Svenskt Näringsliv

Anastasia Georgiadou

Alf Eckerhall

Sofia Bergström

Eric Jannerfeldt

Företagarna

Jens Karlsson

Landsorganisationen (LO)

Stefan Wiberg

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Roger Mörtvik

Alicia Lycke

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)

Harald Mårtensson

AFA

Gunnar Söderberg

Handikappförbundens samarbetsorgan

Berndt Nilsson

De Handikappades Riksförbund

Karin Westlund

Barbro Gregorson

Handikappombudsmannen

Torbjörn Andersson

Reumatikerförbundet

Sten Boström

Socialdepartementet

Leif Westerlind

Björn Lindén

Näringsdepartementet

Jan Grönlund

Statens folkhälsoinstitut

Mats Bjurvald

Almega

Marie Silfverstolpe

Inledning

Ordföranden Tomas Eneroth (s): Ni är alla hjärtligt välkomna

hit till andrakammarsalen i Sveriges riksdag och

välkomna till denna socialförsäkringsutskottets

utfrågning med anledning av regeringens förslag till

drivkrafter för minskad sjukfrånvaro.

För dem som inte känner till det kan jag säga att

det är socialförsäkringsutskottet som i riksdagen

bereder frågor som rör bland annat sjukförsäkringen.

Diskussionen om medfinansiering och ekonomiska

drivkrafter har varit livlig under något år, men nu

finns det ett förslag från regeringen som under

hösten och vintern ska behandlas i riksdagen.

Ambitionen från utskottets sida och den planering

vi har är att kunna ha debatt och beslut i frågan

omkring den 8 december. Därmed vet ni den

ungefärliga tidsplanen.

Vi har bjudit in flera till denna utfrågning -

företrädare för arbetsmarknadens parter,

handikapporganisationer, myndigheter som arbetar

inom fältet och en del andra. Emellertid finns det

inte möjligheter för samtliga att inleda och hålla

anföranden; då skulle vi få hålla på alldeles för

länge. I stället har vi valt att välja ut fem

representanter som var och en får hålla ett kort

inledningsanförande. Därefter har vi ganska gott om

tid på oss för frågor från utskottets ledamöter.

De som vi särskilt har bjudit in för att hålla

inledningsanföranden är Jan Grönlund som är

statssekreterare i Regeringskansliet med ansvar för

att ta fram den här propositionen och Anna Hedborg

som är generaldirektör på Riksförsäkringsverket. Det

är ju försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket

som har ansvar för att se till att organisationen

fungerar väl ifall det blir så att det här systemet

sätts i sjön. Vidare har vi här Johnny Jonsson som

är ordförande i Svenska Företagsläkarföreningen.

Företagshälsovården har ju en väldigt viktig roll

när det gäller sjukskrivningsprocessen. Därefter har

vi Anastasia Georgiadou - styrelseledamot, Svenskt

Näringsliv - och Stefan Wiberg, LO. De får

representera parterna. Dessutom finns här

företrädare för både andra arbetsgivarorganisationer

och andra fackliga organisationer.

När detta väl är sagt är det dags för oss att

påbörja utfrågningen. Jag vill påminna om att

utfrågningen sänds i SVT 24 och på webb-TV. Allt som

sägs här är offentligt. Det innebär att det kommer

att finnas i riksdagstryck och ligga till grund i

det betänkande som vi senare debatterar och voterar

om.

Utfrågningen påbörjas härmed. Ordet ges först till

statssekreterare Jan Grönlund. Varmt välkommen upp i

talarstolen!

Anföranden

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Tack för det! För att det

inte ska råda några oklarheter vill jag säga att jag

är statssekreterare på Näringsdepartementet, men jag

är också - liksom den minister jag jobbar åt, Hans

Karlsson - ansvarig för frågor som hanteras i

Socialdepartementet. Den proposition som vi i dag

ska diskutera är utarbetad med Socialdepartementet

som huvudansvarigt departement.

Jag skulle vilja börja med att tacka för inbjudan

att komma till riksdagen och till denna offentliga

utfrågning om propositionen Drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro som socialförsäkringsutskottet

anordnat.

Propositionen är, som ni väl känner till,

resultatet av ett långvarigt arbete, ett arbete som

också har bedrivits gemensamt mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna.

Det förslag som regeringen har avlämnat är väl

avvägt. Drivkraften för arbetsgivare att minska

sjukfrånvaron är tydlig, samtidigt som utsatta

enskilda och mindre arbetsgivare skyddas.

Det vore självklart en överloppsgärning av mig att

gå igenom förslaget här i dag, så det ska jag inte

göra. Jag vill ändå påminna om att förslaget innebär

att arbetsgivarna från och med den 1 januari 2005,

om riksdagen så beslutar, ska ha ett

medfinansieringsansvar på 15 % av

sjukpenningkostnaden för anställda. Arbetsgivarens

medfinansiering ska gälla så länge hel sjukpenning

betalas till arbetstagaren. Medfinansieringsansvaret

upphör om den försäkrade beviljas

rehabiliteringspenning eller kommer tillbaka till

arbetet på deltid.

Avsikten med förslaget är förstås att arbetsgivare

ska stimuleras till aktiva insatser för att minska

sjukfrånvaron, och de ekonomiska drivkrafterna ska

stimulera till ett ökat engagemang på landets

arbetsplatser.

Förslaget innehåller också en sänkning av

arbetsgivaravgiften med 0,24 procentenheter. Det gör

att förslaget blir kostnadsneutralt för

arbetsgivarkollektivet. Arbetsgivare som har hög

sjukfrånvaro kommer alltså att få ökade kostnader

jämfört med i dag, samtidigt som arbetsgivare som

har låg sjukfrånvaro minskar sina kostnader.

Inte minst viktigt att påminna om i sammanhanget

är att när medfinansieringsansvaret införs minskar

arbetsgivarens sjuklöneperiod från tre till två

veckor. Likaså, vilket det i sammanhanget är värt

att påminna om, återställs den sjukpenninggrundande

inkomsten.

Den proposition som nu ligger på riksdagens bord

ska ses i ett sammanhang där den proposition som

lades fram förra året och som handlar om

förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i

arbetslivet hanterade försäkringen utifrån frågor

som kretsar kring arbetsförmågebedömningen.

Propositionen hanterade frågor kring

avstämningsmöten, utökad utbildning i

företagsmedicin för läkare, fler försäkringsläkare

och minskad användning av heltidssjukskrivning till

förmån för deltidssjukskrivning.

Vi ser nu tydliga resultat av de beslut som

riksdagen har fattat med anledning av den

propositionen. Deltidssjukskrivningens andel har

ökat, och inflödet till försäkringen har minskat.

Nästa stora del i arbetet för ökad hälsa i

arbetslivet har varit just åtgärder som skapar

drivkrafter för arbetsgivare att förebygga

sjukskrivning och verka för en snabb återgång i

arbete.

Varför då ett förslag som ska ge drivkrafter

gentemot arbetsgivarna? Jo, det är arbete man ska

tillbaka till efter sjukskrivning. Efter ett tag

minskar arbetsgivarens ekonomiska intresse att ta

tillbaka den enskilde till arbete. Men med de

drivkrafter som regeringen nu föreslår får

arbetsgivare ett intresse av och blir påminda om att

få tillbaka sjukskriven personal. De arbetsgivare

som tar itu med frånvaron kan snabbt reducera denna.

Det är inte ovanligt att arbetsgivare som börjar

arbeta systematiskt med sjukfrånvaron kan minska den

med en tredjedel bara under det första året.

Vi i Sverige är inte de enda som sett kopplingen

mellan arbetsgivaransvar och sjukfrånvaro och

samtidigt velat förtydliga detta för arbetsgivaren,

utan även Norges borgerliga regering föreslår att

medfinansiering införs nästa år.

Vi vet att många arbetsgivare redan i dag gör

mycket för att minska sjukfrånvaron. Särskilt låg

sjukfrånvaro hittar vi hos små privata arbetsgivare.

Enligt våra uppskattningar kommer en övervägande del

av de privata arbetsgivarna att vinna ekonomiskt på

förslaget, inte minst med hänsyn tagen till att den

tredje sjuklöneveckan försvinner. De arbetsgivare

som vinner på förslaget redan som det nu är utformat

kommer dessutom att ha en drivkraft att få ned

sjukfrånvaron ytterligare och därmed sänka

kostnaderna ännu mer.

Medfinansieringen ger ekonomiska incitament att ta

tillbaka en sjukskriven arbetstagare även efter en

längre sjukperiod - i dagsläget har ju arbetsgivaren

mindre och mindre ekonomiska skäl att få tillbaka en

sjukskriven i arbete. En vikarie fyller efter en tid

ofta den sjukskrivnes plats lika väl. Men också i

ett samhälleligt perspektiv är det mycket

fördelaktigt om den enskilde sjukskrivne snabbt

återgår till förvärvsarbete och bidrar till

välfärden i stället för att få pengar från

försäkringen.

När nu inflödet till försäkringen är på en låg

nivå införs delfinansieringen för att bland annat

motverka alltför långa sjukskrivningar.

Men förslaget innehåller också drivkrafter

gentemot det allmänna. Arbetsgivarna kommer framöver

att vara mer angelägna om att få tillbaka

sjukskrivna i arbete och därmed också sätta en

större press på försäkringskassan och dess arbete.

En ny organisation för försäkringskassan införs

och gäller från den 1 januari nästa år. Det kommer

säkert att vara inkörningsproblem inte bara för den

nya organisationen utan också när

medfinansieringsansvaret införs. Det är även viktigt

att påminna om att försäkringskassan också får

utökade ekonomiska resurser för denna uppgift.

En av de farhågor som tas upp i samband med

medfinansieringen är att det för individer med risk

för omfattande sjukfrånvaro blir svårare att få en

anställning. En medfinansiering som inte innehåller

något skydd för denna grupp skulle förstås vara ett

hårt slag. Regeringen och samarbetspartierna

föreslår därför ett utvidgat högriskskydd för denna

grupp. Det innebär att individer som löper stor risk

att drabbas av en omfattande sjukfrånvaro kan ansöka

om högriskskydd hos försäkringskassan. Tillerkänns

man detta skydd behöver inte nuvarande eller

framtida arbetsgivare betala någon medfinansiering.

Hur det här utvecklas i praktiken är någonting som

vi naturligtvis kommer att följa mycket noga.

Vissa har också uttryckt oro och menat att

förslaget skulle leda till färre anställningar. För

arbetsgivarkollektivet innebär förslaget när den

tredje sjuklöneveckan nu försvinner i

storleksordningen 1 miljard i minskade kostnader och

därmed ett ökat ekonomiskt utrymme för bland annat

nyanställningar.

För mindre arbetsgivare innebär medfinansieringen

självklart en högre risk. Det är därför som

regeringen och samarbetspartierna föreslår ett

högkostnadsskydd för alla arbetsgivare.

Högkostnadsskyddet innebär att ingen arbetsgivare

kommer att betala mer än 4 % av lönekostnaden i

medfinansiering. De första 12 000 kronorna i

medfinansieringsavgift är dessutom ett fribelopp som

inte betalas. Framför allt mindre arbetsgivare

kommer med högkostnadsskyddet och fribeloppet att

värnas från orimligt höga kostnader.

Vi är förstås medvetna om att det är många som

motsätter sig förslaget om medfinansiering. Från

vissa håll menar man att ekonomiska drivkrafter för

arbetsgivare inte är rätt väg att gå. Men förvånande

nog kommer ofta från samma håll förslag om minskade

ersättningsnivåer för de sjuka som en form av

ekonomisk drivkraft för att återgå till arbete.

Bakom denna argumentation döljer sig tanken att

arbetsgivarna inte har möjligheter att motverka

sjukfrånvaron och att de sjuka själva bär ansvaret

för sin arbetsförmåga.

Vi vill i stället påstå att det för individen

finns starka incitament redan i dag att arbeta.

Sjukpenningen är inte hela lönen. Om det var så

fördelaktigt att vara sjukskriven och det inte fanns

någon drivkraft att gå till jobbet, varför fungerar

då arbetsmarknaden? Däremot har arbetsgivaren inte

tillräckligt ekonomiska incitament att återta den

sjukskrivne efter en tids sjukdom. Det skapas nu med

medfinansieringen.

Givetvis finns det tillfällen då den sjukskrivne

har arbetsförmåga men endast i ett annat yrke och på

en annan arbetsplats. Det är orimligt från både

mänskliga och ekonomiska aspekter att sjukskrivna

som har arbetsförmåga i ett annat yrke än sitt

nuvarande inte får bättre möjligheter att byta

arbetsplats och yrke. Nästa stora utmaning blir

därför att skapa ett system som bättre hjälper

sjukskrivna att byta arbete och arbetsplats. Det

handlar alltså om sjukskrivna som är arbetslösa och

sjukskrivna som har en anställning som de inte kan

återvända till.

Avslutningsvis vill jag återvända till det

centrala i det förslag som nu ligger på riksdagens

bord. I de goda exempel som vi möter runtom i landet

ser vi hur just arbetsgivarna har en mycket

betydande roll när det gäller att minska sjuktalen.

Med det förslag som nu presenteras tar vi sikte på

att stimulera arbetsgivarnas förebyggande arbete,

samtidigt som vi stimulerar arbetsgivare till att

försöka minska sjukskrivningarnas längd. Vi har med

hjälp av tidigare insatser nu bromsat inflödet i

sjukförsäkringen till den lägsta nivån på många år.

Det är en naturlig fortsättning att nu fokusera på

arbetsgivarnas förebyggande arbete och deras förmåga

att med olika insatser minska sjukskrivningens

längd.

Jag vill också allra sist passa på att peka på

förslagets dynamiska effekter. Medfinansieringen

kommer att leda till minskad sjukfrånvaro. Eftersom

sjukfrånvaron kostar stora belopp i form av

produktionsbortfall och sjukförsäkringsutbetalningar

kommer också samhället att vinna ekonomiskt på

medfinansieringen. Resurser frigörs som kan användas

till andra angelägna ändamål.

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Tack så mycket

för inbjudan att komma hit och tala om den här för

sjukförsäkringen och för försäkringsadministrationen

mycket viktiga frågan.

(Bild 1) Jag skulle vilja börja med att visa på

vad som redan sagts, nämligen att det faktiskt

börjar hända någonting positivt på sjukfrånvarons

område. Nu gäller det inte längre bara de kortare

sjukfallen - de gröna, svarta och, i någon mån, gula

linjerna - utan nu har också de riktigt långa

sjukfallen börjat vika av, vilket är väldigt

avgörande för att vi över huvud taget ska komma fram

till den målsättning som finns för sjukförsäkringen

och som handlar om en halvering. Det målet har vi

lagt ut över åren på det sätt som den gula kurvan på

bilden visar. Det är vad som krävs för att kunna

halvera sjukfrånvaron fram till år 2008.

(Bild 2) Jag tror att ni på era bord har en bild

där man kan se att vi i praktiken nu faktiskt har en

lite snabbare minskning jämfört med den utlagda

planen vad gäller antalet sjukdagar. Det känns

väldigt bra att ha det i ryggen, för det kommer inte

att bli lättare utan snarare allt svårare ju längre

man kommer i den här utvecklingen att få en

ytterligare nedtrappning. Därför är det så viktigt

att det också finns nya initiativ.

(Bild 3)Men det är inte bara frid och fröjd med

sjukdagarna, utan sjukförsäkringen kostar också i

sin andra del, den som rör sjukersättningen - den

tidigare förtidspensionen, som en del av oss

insisterar på att fortsatt säga för att man ska

förstå vad vi säger.

Sett till det sammanlagda ohälsotalet, där all

ohälsa finns med, ser det lite mindre roligt ut. Men

även där har det vänt. Det samlade ohälsotalet är i

dag lägre än det var när det var som högst under år

2003.

(Bild 4) När det gäller delarna i detta återkommer

minskningen av antalet sjukdagar, den blå kurvan som

visar att sjukdagarna är på nedåtgående. Dessvärre

är det samtidigt på det sättet att sjukersättningen,

de röda staplarna, fortsätter uppåt. Det är den

effekt som man måste vänta sig i en situation där

sjukfrånvaron utvecklats såsom den gjort under de år

vi haft den här explosionen. Med riktigt långa

sjukfall vet vi hur svårt det de facto är att få

människor tillbaka i arbete. Det händer mycket med

de sjukskrivna, att vara sjukskriven är i sig en

risk. Innan det blir bättre blir det sämre när det

gäller sjukersättningen. Men det är klart att bortom

krönet på utvecklingen av sjukersättningen innebär

det minskade inflödet också ett minskat inflöde till

sjukersättningen. Men där är vi inte riktigt ännu.

(Bild 5) En viktig fråga när det gäller

drivkrafterna är hur det slår för olika

arbetsgivare. Vi har gjort en kalkyl över när det

går jämnt upp. Idén är att reformen totalt sett ska

vara kostnadsneutral i utgångsläget, vilket betyder

att det kommer att kunna vara plus för de allra

flesta efter en tids effekter av minskad

sjukfrånvaro. Men i utgångsläget kan det konstateras

att räknat på en genomsnittslön kommer man fram till

att breakeven, den punkt där reformen går jämnt upp,

ligger vid drygt sju sjukpenningdagar, som förstås

måste föregås av en 14-dagarsarbetsgivarperiod. Det

betyder alltså att de arbetsgivare som för sina

anställda i genomsnitt har mindre än drygt sju

sjukpenningdagar kommer att gå med plus med den här

reformen.

(Bild 6) För att se hur stor spridningen är har vi

tagit fram en bild från år 2002 där vi har radat upp

alla arbetsgivare. Det blir då en våldsam spridning

i utfall vad gäller sjukfrånvaron. Dagarna är inte

utsatta därför att det är här en helt annan sorts

dagar än de sjukpenningdagar som jag talade om i

förra fallet. Det här gäller all sjukfrånvaro,

inklusive deltid och arbetsgivarperiod. Det är dock

inte poängen med bilden, utan poängen är att just

visa på spridningen och att det kommer att slå

väldigt olika för olika arbetsgivare med ganska

positiva effekter för de flesta, ser det ut som,

medan det förstås kan bli rätt så stora kostnader

för en del som har de riktigt höga talen.

(Bild 7) Vi har också gjort en beräkning för att

ytterligare illustrera vad som kan tänkas komma att

hända på försäkringskassorna. Försäkringskassorna

har, som vi vet, hög sjukfrånvaro. När man tittar på

hur pass stor andel som har deltidssjukfrånvaro

visar det sig att det är en väldigt stor andel i

försäkringskassan. I själva verket blir därför den

beräknade merkostnaden för hela

försäkringskasseorganisationen ungefär 400 000 kr,

1 % av 1 % av lönesumman. Det går alltså jämnt upp.

Det blev vi kanske själva en del förvånade över, men

det beror alltså på att detta med att arbeta med

deltidssjukskrivning och delvis närvaro på

arbetsplatsen har en väldig kraft också för

finansieringskostnaderna.

Sett till de enskilda försäkringskassorna blir det

ganska stora skillnader. Det är intressant för den

som leder en stor organisation att man internt i

organisationen kan använda sig av det här systemet

med drivkrafter genom att låta kostnaderna slå

igenom på det enskilda arbetsstället. Här är det

klart att det finns försäkringskassor - där ligger

ansvaret för verksamhet och personal - som kommer

att kunna tjäna ganska hyggligt med pengar på att få

ned sin sjukfrånvaro, även om summan av kardemumman

inom den samlade försäkringskassan är oförändrade

kostnader.

Poängen med detta är just att det faktiskt spelar

roll vad man gör, att det kan bli både plus och

minus; det beror på vad man de facto gör.

Varför är vi då så positiva till den här reformen?

Ja, det beror naturligtvis på att det - i gång som

vi tycker att vi är med att ta ned sjukfrånvaron -

ändå behövs, känner vi, hjälp av ytterligare

insatser för att ordentligt kunna komma vidare.

Individen är ju alltid den viktigaste personen i

sjukskrivningsfallet. Näst viktigast är

arbetsgivaren. Försäkringskassan kan naturligtvis

också vara viktig, men kanske lite mindre viktig i

själva verket. I värsta fall kan den till och med

representera ett problem om det är så att individ

och arbetsgivare väntar på att försäkringskassan ska

ta initiativet. Särskilt har det, kan man säga,

varit ett problem under den tid då försäkringskassan

varit överflyglad av det arbete som den här

explosionen i sjukfrånvaro har inneburit. Det har ju

inneburit att det tagit tid innan försäkringskassan

haft möjlighet att ta de kontakter som det i och för

sig är önskvärt att man tar också från

försäkringskassans sida.

Men det är klart att det som nu händer är att man

vänder upp och ned på situationen på ett intressant

sätt. Nu kommer det nog att bli så att arbetsgivarna

tar kontakt med försäkringskassan och ställer krav

på att få den hjälp och det stöd av

försäkringskassan som är rollen där när det gäller

samordning med läkare och individ och så vidare. Det

tycker vi är bra, för det betyder en nystart för

samarbetet mellan försäkringskassa och arbetsgivare,

vilket kan behövas.

Vi vet att det finns arbetsgivare som tycker att

det är svårt att få kontakt, och bra kontakt, med

försäkringskassan och att det kanske har varit

särskilt bekymmersamt under de här hårt belastade

åren. Vi vet också att det i dag finns en väldig

beslutsamhet i försäkringskassorna att verkligen

låta det här bli en nystart för samverkansarbetet

mellan arbetsgivare och försäkringskassa.

Vi är i full färd - och det är kanske bra, för den

8 december är väldigt sent för att hinna med alla

förberedelser - med förberedelser för den

situationen att riksdagen tar detta beslut.

(Bild 8) Vad vi gör är att vi organiserar ett

kundcenter för arbetsgivarna i alla frågor som

gäller den nya avgiften. Det ska vara lätt att nå

försäkringskassan, och det ska finnas specialister

på allt som har med frågorna om avgifter att göra.

Vi kommer också att bygga en "Arbetsgivarens sida"

som vi successivt gör alltmer omfattande där

arbetsgivarna kan ta direktkontakt via Internet.

Som ett, förhoppningsvis, mycket viktigt inslag

för framtida samarbete åtar vi oss också att om man

i kontakterna kring avgifterna vill ha andra

kontakter med handläggare på försäkringskassorna

ordna med den saken. Man ska inte behöva ringa runt

och ringa flera samtal, utan i och med att vi får

den här kraftsamlingen i Åmål och Säffle, där

kundcentret kommer att ligga, tar vi på oss detta

med att ordna kontakter med de

försäkringshandläggare som kan behövas för faktiska

möten och annat som kan behöva göras. På så vis

hoppas vi att detta verkligen kan bli den nystart i

samarbetet som det har förutsättningar att bli.

Men en liten brasklapp måste naturligtvis ändå

läggas ut för det faktum att det finns väldigt många

långa sjukfall. De kommer nu att märkas, och de

kommer självfallet att orsaka en del gnissel i

början, kan man gissa. Men det finns en stor

beslutsamhet från vår organisations håll att försöka

svara upp mot den efterfrågan på samverkan som vi

tror är en naturlig följd av den här reformen.

Johnny Johnsson, Svenska Företagarläkarföreningen:

Tack för att jag fick komma hit. Nu har vi hört

politrukerna prata, och nu får vi ta läkarna. Det är

inte så stor skillnad.

(Bild 9) Jag har här en gammal bild av sjuktalen.

En sak kan vi vara överens om. Även om det nu har

blivit något bättre i ena änden kan vi inte ha det

så här. Vi måste ändra på det på ett eller annat

sätt.

Värst är det för kvinnorna. Vi hör också att

antalet sjukersättningar och sjukpensioneringar

ökar. Det innebär en jättestor brist på möjligheter

framöver.

(Bild 10) Vi tar nästa bild. Vi kan titta på hur

relationen sjuk-frisk ser ut och lite grann på

definitioner. Sjuk, säger Richard Fuch, är den som

endast är otillräckligt undersökt. Det är kanske en

lite pessimistisk syn.

Om vi ser det historiskt och ser på

fabrikationsfelet på människan - vad vår Herre har

gjort för tavla - får 2-4 % över tiden en

arbetsoförmögenhet. Vi blir förkylda, får ett

benbrott eller bryter samman på olika sätt.

Den sjukskrivningen och sjukhanteringen ska vi

naturligtvis ha, och den ska vi sköta på bästa sätt

så att det fungerar. Men sedan finns det ett stor

område som vi med de norrländska precisionsorden

kallar osjuk och ofrisk, så att ni förstår att det

är en exakt vetenskap.

Inom det området beror det på hur man har det och

hur man tar det. Inom det området kommer det en väv

in från arbetslivet till det civila livet som här

går samman. Vi har inte flera liv. Vi har bara ett

liv, och det är vad vi måste hantera. Det är just

det området man påverkar mest med olika

incitamentsstrukturer av olika slag.

Från den enskilda individen gäller det att ha en

incitamentsstruktur som gör att den inte vill vara

där. Från arbetsgivaren och arbetskamraterna gäller

det att se till att man har en väldigt bra

arbetsmiljö. Från statsmakterna ska man så mycket

som möjligt se till att inte ha så många

sjukskrivningar.

Det är den rebusen vi ska försöka hantera. Helst

av allt ska vi ligga uppe i området hälsa, det

område där livet också har en mening.

(Bild 11) Vi kan ta nästa bild. Det är några

fundamenta vi behöver känna till. Det är en formel

som det kan vara intressant att titta på. Vi kan där

lika gärna skriva rehabilitering eller

arbetsförmåga. Det är en produkt. Resultat = våra

resurser x kunskap2 x kommunikation3 x motivation4.

Det är naturligtvis en metafor.

Om man inte kan klara av motivation för den

enskilda individen hjälper det inte mycket hur

mycket SOCSAM det är och hur mycket saker vi gör.

Människor kan inte rehabiliteras eller förmås att

arbeta om de inte är motiverade. Man kan skriva på

samma sätt för arbetsgivare.

Vi har kunskaper och resurser, och en hel del har

kommunicerats, för att kunna hålla nere sjuktalen.

Från min verksamhet där jag jobbar på Stora Enso

Fors kan jag se att vi redan har gjort det reformen

tänker sig göra. Vi kommer att tjäna någonstans

kring 2½-3 miljoner kronor på 844 personer utan att

göra någonting annat än vad vi redan har gjort.

(Bild 12) Vi tar nästa bild. Där ser vi ett

fundament som är viktigt att känna till. Det gäller

tidiga incitament. Det är en bild tagen från studier

av problem med nacke och axlar. Vi har fått bilden

från Svenskt Näringsliv.

Den här bilden visar hur

rehabiliteringspotentialen sjunker väldigt kraftigt

från ungefär efter en månad och framåt. Alla system

som inte tar hand om individen fortare än en månad

är för långsamma.

Det innebär att nästan alla avstämningsmötena och

annat är två tre månader framåt. Då har

incitamentsstrukturen verkligen kommit i en mycket

svår situation.

I den här reformen finns redan ett inbyggt

problem. Jag är väldigt rädd för att vi kommer att

få en förfärlig byråkrati med försäkringskassa och

annat för att få godkänt eller icke godkänt för de

rehabiliterande åtgärderna.

De flesta fall vi har läker på tre-sex månader.

Det gäller även de längre fallen. För de

hundringarna kommer vi att få administrera

förfärligt mycket saker, var så säker. Om det blir

fördröjt av händelserna med arbetet kommer det att

bli en försämring.

I den bästa av världar där man har en

företagshälsovård på plats kan man ta tag i det

redan dag tre. Redan när människor blir sjukskrivna

får de anmäla sig till oss och till arbetsgivaren.

Vi tar redan kontakt för att se om det är något vi

kan hjälpa till med så att de kan komma tillbaka.

Efter första veckan påminner vi om att de behöver

ett läkarintyg. Efter två veckor sätter vi oss ned

med arbetsgivaren, arbetsplatsen,

företagshälsovården, personalen och facket för att

se vilka resurser som behövs. Där snickrar vi till

den plan över vad som ska göras, allt på ett bräde,

så att det är klappat och klart.

Jag hoppas att det kommer att kunna hanteras på så

sätt att kassan han hantera det retroaktivt så att

det kommer att kunna fungera för dem som sköter sig

i det här avseendet.

Det måste med tiden bli så att man gör en

bedömning längre bort när man ska sluta att hålla på

att rehabilitera. Det ska vara någon sorts bortre

parentes där man beslutar att det är vägs ände.

(Bild 13) Vi tar nästa bild. Ett bra stöd för

detta är en företagshälsovård när den fungerar som

bäst. Tidiga incitament är förstås att vara ännu

tidigare än själva sjukfallet. Här är det allra

viktigaste det främjande arbetet.

Det gäller att jobba tidigt och höra av vad som

händer ute i arbetslivet och hur människorna har

det. Det främjande och förbyggande arbetet är mycket

viktigare innan det blir ett sjukfall.

När vi började jobba med de här frågorna på slutet

av 80-talet producerade vi 80 långfall per 1 000, i

dag producerar vi 10 per 1 000. På så sätt kan man

begränsa inflödet väldigt mycket. Det går inte att

göra genom att vara efterhjälpande, utan då måste

man jobba med helt andra perspektiv.

Där är den främjande principen det viktigaste. Hur

ska det vara när det är som bäst. Då måste man stå

där i organbruset och höra med organisationen. Man

måste ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete och höra

med skyddsombuden, patienterna och medarbetarna. Hur

har du det, hur ser det ut? Utifrån det ska man dra

slutsatser och göra sammanställningar så att man kan

göra bra åtgärder.

Vi kan se på den här kurvan. I början är det en

belastning som kanske bara är signaler. Det börjar

bli några tummar och axlar som känns av. Då kan man

sätta in åtgärder så att man undviker sjukdom.

(Bild 14) Vi kan ta nästa bild. Det kan nog vara

bra med deltidssjukskrivningar i de allra flesta

fall. Men ibland är det riktigt dåligt. Blir det

mycket deltidssjukskrivningar är risken att

belastningen på dem som är i omgivningen blir

större.

Jag ser det nu hemma hos mig där vi har varit lite

för effektiva med deltidssjukskrivningar. Det kommer

att bli problem i varje fall i skiftgående arbete.

Vi måste hitta smartare lösningar på det.

Ibland är det väldigt viktigt och kan vara den

mest rehabiliterande åtgärden att vara sjuk på

heltid. Ibland går det fortare att vara sjuk på

heltid än på deltid.

Vi såg tidigare kurvan över tidiga incitament. Den

kurvan följs också vad gäller sjukskrivningar.

Sjukskrivning är smittsamt. Sjukskrivning kan också

vara vanebildande. Om sjukskrivning får stå för

länge är risken att det är svårt att komma därur

ganska stor. Man får göra det med mycket stor

omdöme.

Sjukskrivning med 25 % i tre månader är en ganska

behaglig tillvaro där man har en dag ledigt i

veckan. Det kan vara väldigt svårt att ta sig ur.

Det måste man komma ihåg. Det måste vi ha klokskap

för att kunna hantera.

Vi har tre olika organisationsformer som vi alla

måste ha. Det är inte antingen - eller. Lägger vi

80 % i den övre delen, den som reagerar på det som

är trasigt, där vi jobbar med rehabilitering och

annat, kommer vi inte att kunna lösa ohälsofrågorna.

Inte heller kommer vi att kunna lösa dem med bara

förebyggande hantering där man tittar på ohälsa och

försöker kringgå ohälsa på olika sätt. Vi måste

behandla 1 680 höga blocktryck för att rädda en

människa, om man inte tidigare har haft hjärtinfarkt

eller stroke. Det är ett oerhört dyrt och

ineffektivt system. Vi vet inte vem det är, så vi

måste göra på det viset.

Det bästa sättet är den främjande principen. Det

är att se till att människor rör sig lite mer. En

halvtimme var vardag i veckan räcker för att komma

ur risken även om man har lite högt blodtryck och

lite högt kolesterolvärde. Såvitt man inte röker. Då

kan man strunta i alltihop, för då går det i varje

fall illa. Det är farligt ändå.

Det är den främjande principen som är det allra

viktigaste och som vi ska jobba med. Det är inte

motsägelsefullt.

(Bild 15) Vi tar nästa bild. Vi lägger i Fors ned

80 % på det främjande och 5 % på det reagerande. Här

kan man se hur det i Sverige sett ut med de långa

sjukskrivningarna över 60 dagar och hur det ser ut

när det är som bäst. Det är när man har en bra

företagshälsovård som kan ta mycket tidiga initiativ

och inte väntar fyra veckor eller mer. Den kan

hantera frågorna främjande, förebyggande och

reaktivt, alltså även en hel del sjukvård.

Med lite krumbukter fram och tillbaka ser vi att

det blir en väsentlig skillnad. Skulle Sverige se ut

som Stora Enso Fors, Skoghall eller Kvarnsveden - vi

har översatt det till många ställen - skulle vi vara

så där 150 miljarder rikare. Det är med den kunskap

vi redan har och med den hantering vi redan kan

göra.

Får vi hjälp med den nya incitamentsstruktur som

nu föreslås tror jag att det kommer att vässas. Det

gäller särskilt för dem som inte är framme. Men

många kommer att storkna, som jag ser det. Hur ska

det gå för kommuner och landsting där man har så

många långtidsfall? Det är svårt att se hur det ska

fungera på ett bra sätt.

Jag är ganska orolig som företagsläkare i det

avseendet. Jag har varit i kontakt med en hel del

ombudsmän i de fackliga delarna. De säger att man nu

börjar att säga upp människor. Från att de är

sjukskrivna hittar man vägar till arbetsbrist. Man

rensar bordet inför den 1 januari. Det är naturligt

och kanske också bra att det blir så. Men om de går

ifrån att vara sjukskrivna till att bli

sjukpensionerade är ingenting vunnet. Det är precis

tvärtom. Det är helt galet.

Den danska modellen där det nästan inte är någon

skillnad mellan att vara arbetslös och att ha ett

arbete är ganska klok. Då behöver man inte krusa sin

arbetsgivare. Där kan man gå in i arbetslöshet. Men

det är större skillnader till sjukskrivningen.

Vi har skapat en incitamentsstruktur för företag

att försöka ta tag i de längre fallen och ännu

hellre inte skapa några långfall. Det är okej. Men

om man sedan höjer ersättningsnivån kan det blir

ganska knepigt. Det kan kanske bli kontraproduktivt.

(Bild 16) Så har vi den sista bilden. Det är en

lite knepig bild. Det står en massa saker.

Vi ser en massa blå prickar i mitten som är själva

verksamheten. Där ser vi kunskapen om människans

villkor i arbetslivet, benämnt som

företagshälsovård. Vi ser personaladministration.

Själva produktionen och facket arbetar tillsammans i

konsensus för att göra ett bra systematiskt

arbetsmiljöarbete. Det gäller att göra ett bra

arbete där hälsa, effektivitet och lönsamhet är

varandras förutsättningar.

Det måste då finnas vissa förutsättningar. En är

att man har tillgång och kunskap om arbetsplatsen.

Vet man inte hur arbetsplatsen fungerar går det

heller inte att korrigera, hantera och vara där på

ett vettigt sätt. Vet man inte hur individen har det

måste man ha tillgång till individen och individen

också tillgång till företagshälsovården. Det kan ske

via den vägen eller i samarbete med övrig sjukvård.

I axeln individ-verksamhet-arbetsplats kan man

hitta mycket smartness, förebygga mycket och främja

mycket. Det behövs för att man också ska kunna göra

en bra deltidssjukskrivning - fri fot eller fritt

huvud.

Dessutom måste det finnas kunskap om själva

organisationen och i organisationen om frågorna.

Finns inte ledningen med och har ledningen inte

tillräcklig kunskap eller incitamentsstruktur för

att göra någonting kommer ingenting att ske.

Inte minst behövs en god kontakt med de övriga

myndigheterna, försäkringskassan och

arbetsmarknadsdelen, men också med sjukvården. Här

behövs det en axel med mer samarbete mellan framför

allt primärvården och företagshälsovården för att

det ska kunna fungera. Man måste också hitta en bra

struktur där man har definierade former för sitt

arbete.

Jag tror att reformen kommer att betyda att det

pushar på lite grann framöver. De som har det bra

får det väl ännu bättre. De som har det dåligt är

jag rädd för får det riktigt svettigt.

Den andra risken är om vi får en hårdare

arbetsmarknad. I dag gör man allt för att kunna

välja de allra bästa. Där är det redan hårt. Men

risken är naturligtvis att de som har en frekvent

sjukfrånvaro kommer att ha svårare att komma in på

arbetsmarknaden. Redan nu vet vi att det finns

mycket mer förfrågningar om vi från

företagshälsovård och andra kan göra sådana

bedömningar.

Anastasia Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Tack för

att jag fick komma hit. Förutom att jag är

styrelseledamot i Svenskt Näringsliv är jag grundare

och vd i två företag. Det är först ett företag som

heter Adena Clean. Vi tillhandahåller lokalvård för

företag på kontraktsbasis. Det andra företaget heter

Svensk Assistans och Handikappservice. Där

tillhandahåller vi personlig assistans för

funktionshindrade.

Jag har varit företagare i 15 år, och jag tycker

att det är, som ni svenskar brukar säga, skitkul.

Jag tycker att det är jätteroligt. Det är det bästa

jag har gjort i mitt liv. Båda företagen jag driver

är inom tjänstesektorn. Det är där jag tror att

framtidens jobb i Sverige kommer att finnas. Vi har

sett att industrin tyvärr har börjat flytta

tillverkningen utomlands alltmer.

Inom tjänstebranschen är det väldigt

personalintensivt. Ca 87 % av vår omsättning är

lönekostnader. Jag kommer ursprungligen från

Grekland och har erfarenhet av egen verksamhet

därnere. Där är vi i princip hjältar, självgående

hjältar. Man är entreprenör av sig själv, varför vet

jag inte.

Jag vill påstå att Sverige har den bästa

arbetsmiljölagstiftningen i hela Europa. Sverige har

lägst antal arbetsolyckor men flest sjukskrivna och

förtidspensionerade. Det går inte ihop för mig.

Jag har lite reflexioner på förslaget om

medfinansiering på 15 % vid en heltidssjukskrivning

och lite egna erfarenheter som jag gärna vill dela

med mig.

Att arbetsgivaren ska ha ekonomiska drivkrafter

för att få ned sjuktalen tycker jag är fel medicin.

Det är inte arbetsgivaren som sjukskriver utan

läkaren som sjukskriver. Enligt förslaget är det

försäkringskassan som ska fatta beslut. Vi har

tydligen ingen möjlighet att överklaga det beslutet,

utan vi får snällt betala. Däremot kan vi

ifrågasätta nivån på beloppet.

I den TEMO-undersökning som är gjord - den finns

därute, så att ni kan titta lite mer i den - kan man

titta på s. 2 vid den första punkten. Man har frågat

401 företagare. En kraftig majoritet, 85 % av

företagarna, tror inte att regeringens förslag om

nya regler för sjukpenningkostnaderna kommer att

medföra att sjukfrånvaron minskar. Det tror inte jag

heller.

Inom tjänstesektorn måste vi ha en vikarie från

första minuten när någon blir sjuk. Vi kan inte

leverera en tjänst och säga till vår kund: Tyvärr,

den här veckan kan vi inte städa på tisdag, men ni

får städningen två gånger utförd nästa tisdag i

stället. Det går inte.

Det är likadant med de funktionshindrade. Vi kan

inte säga: Du får gå upp och duscha två gånger i

morgon i stället, eftersom vi inte har någon

vikarie. Vi måste in med en vikarie. Det är väldigt

resurskrävande för oss att se till att vi har rätt

person på rätt plats vid rätt tid när det så behövs.

Jag tycker att vi har tillräckligt med drivkrafter

där. Har vi inte vår personal så har vi inte vårt

företag. Det är viktigt att medarbetarna är friska

och är på jobbet.

Jag har en kille som vi kan kalla för Bertil. Han

var ute och åkte skidor och bröt benet. Det här

hände i januari 2003. Han blev sjukskriven och är

fortfarande sjukskriven i dag. Det gick lite snett.

Man var tvungen att vrida om benet igen. Nu när han

i princip är färdig tycker man att det tydligen inte

har gått så bra. Man måste göra om hela ingreppet.

Läkarna vet inte om de vill göra det eller inte,

eftersom man inte vet hur resultatet blir därefter.

När han blev sjuk tillsatte vi en vikarie.

Vikarien blev sjuk i influensa. Vi var tvungna att

sätta in en till vikarie. För detta jobb hade vi en

intäkt för att utföra tjänsten. Vad vi egentligen

fick betala dessutom var två sjuklöner, två

semesterersättningar utöver det och två

arbetsgivaravgifter.

Om man tittar på detta förslag skulle det innebära

att vi skulle betala 15 % ytterligare för någonting

som vi inte kan rehabilitera eller påverka över

huvud taget. Vi kan inte skapa en ny tjänst för en

person som är borta från jobbet och som inte kan

utföra sina ordinarie arbetsuppgifter bara för att

vi ska komma undan delfinansieringen.

Jag tror att förslaget kommer att drabba de svaga

i samhället. Det är de funktionshindrade,

ensamstående och inte minst kvinnor. Det gäller

särskilt dem som redan har en sjukdomshistorik och

kanske har haft en deltidspension med lång

sjukskrivning av andra skäl som inte har något med

jobbet att göra.

Jag tror också att vi får ett A- och B-lag. Det

kommer att bli en selektering. Arbetsgivarna kommer

inte att våga anställa. Man blir mer försiktig. Jag

tror säkert att man också kommer att anlita

bemanningsföretagen i större utsträckning.

Vid den senaste rekryteringen som jag gjorde var

jag tvungen att bortselektera en kvinna som sökte

tjänsten. Hon var den bästa av dem som sökte den.

Men hon hade ett fritidsintresse som jag inte tyckte

om. Det var att hon tyckte om att åka slalom. Jag

hade redan erfarenhet av en sådan olycka, så hon

fick inte jobbet.

Sedan kände jag: Hur långt ska jag behöva gå när

jag intervjuar henne? Ska jag fråga henne om hon är

nöjd med sina bröst eller om hon är nöjd med sin

mage och om hon tänker göra några

skönhetsoperationer? Vi åker på att betala den

sjukfrånvaron också som egentligen inte är en

sjukfrånvaro.

Ett dygn har 24 timmar. En person som jobbar på

heltid är på jobbet 8 timmar per dag. Det är 40

timmar i veckan. Vi arbetsgivare ska ta risken för

ett helt dygn på 24 timmar. Det tycker jag är lite

ologiskt. Ofta har inte en sjukfrånvaro samband med

arbetet.

Enligt förslaget ligger makten hos

försäkringskassan som beslutar om sjukskrivningen,

deltidssjukskrivningen och rehabiliteringspenningen

tillika om avstämningsmöten och

rehabiliteringsplanen. Vi kan inte begära omprövning

av beslutet om sjukskrivningen.

När vi tar kontakt med läkarna, vilket vi ofta

gör, blir läkarna väldigt förvånade. Vi får

budskapet att det tyvärr är sekretess. Det är det

också på diagnosen. Det är inte alltid vi vet varför

människor är sjuka och hemma från jobbet.

Det ställs orimliga krav på oss arbetsgivare. Man

ställer ökade krav på oss utan att samtidigt ge oss

befogenheter för att kunna leva upp till kraven.

Jag har fem arbetsgrupper i Norrköping. Där var

det väldigt mycket sjukfrånvaro inför storhelger. Vi

samlades till ett personalmöte i alla grupper. Det

var 30 medarbetare. Alla kom fram till att vi skulle

göra på det här sättet. Vi begärde in läkarintyg

från första sjukdagen inför storhelger. Det är

förenligt med det kollektivavtal som finns.

Resultatet blev faktiskt mycket bra. Vi har nästan

ingen sjukfrånvaro inför storhelger.

Är det här rätt eller fel? Det var de själva som

ville ha det så. Dessutom kunde man planera för att

vara ledig på julen. Man vet att man inte blir

beordrad att åka in ifall det är någon som kanske

vill vara hemma och vara sjuk. Nu ska ni inte tro

att jag misstänker att alla som är hemma inte är

sjuka. Men begreppet sjukdom har förvrängts lite.

Det kanske är okej att vara sjuk om man mår lite

dåligt och bara har ont i huvudet.

Jag har väldigt mycket kontakt med

försäkringskassan från bolaget där vi administrerar

personlig assistans. Jag tror att försäkringskassan

kommer att ha väldigt svårt att hinna med dessa

arbetsuppgifter samtidigt med omorganisationen. Jag

är rädd för att det kommer att fallera. Till slut

kommer det bara att bli ett stort kaos.

Frågan är också: Vem är det som ska stå för

kostnaderna om det blir förseningar? Tanken med att

vi arbetsgivare ska vara med och delfinansiera

sjukskrivningen var väl ändå att arbetstagaren

skulle ha någon form av kontakt med arbetsgivaren.

Enligt dagens förslag att administrera det kommer

inte arbetstagaren att ha någon kontakt med

arbetsgivaren och vet således inte att vi är med och

medfinansierar kostnaden, eftersom det kommer att

skötas via skattekontot.

Det blir också större arbetsbörda och belastning

på arbetsgivarna i form av administration. Vi får

ett större regelverk som vi ska lära oss att

hantera. Det kommer också att kräva ännu mer

resurser inte minst för de mindre företagen.

Vårdköerna är ytterligare ett problem. Läkarna har

ofta haft väldigt lite tid med patienterna och

oftast ingen kontakt alls med företagen innan de gör

en sjukskrivning. Riksförsäkringsverkets kampanj

visar på att vi har rätt när vi framhåller att det

är ett problem med attityderna till när man är sjuk.

Mitt sista exempel handlar om en ung kvinna. Vi

kan kalla henne Stina. Stina är ensamstående med ett

barn, har köpt hus och vill få det hela att gå runt.

Hon har hyrt ut rum till olika hyresgäster. En dag

ringde hon till mig och sade att hon haft problem

med vissa av hyresgästerna. De hade inte skött sig

och hon var tvungen att reda upp efter dem. Hon sade

att hon tänkte sjukskriva sig och vara hemma i

ungefär tre veckor. Jag var helt mållös. Jag kunde

inte säga någonting. Jag har inte fått läkarintyget

ännu, och jag vet inte hur jag ska bete mig. Hon har

redan sagt detta till mig, och jag kan inte

ifrågasätta henne. Rent moraliskt tycker jag

emellertid inte att jag ska behöva betala sjuklön

för att hennes verksamhet vid sidan av inte fungerat

utan gjort henne trött och utsliten.

En stor majoritet av remissinstanserna har avvisat

förslaget. Lagrådet har kritiserat det och sagt att

det inte uppfyller ändamålet. Jag ska dock inte nu

gå in på ytterligare aspekter som rör oss

företagare, såsom möjligheter att konkurrera i

Europa och övriga världen; detta sagt med tanke på

de kostnader som vi kommer att drabbas av.

Jag är själv fritidspolitiker inom

socialdemokratin. Egentligen har jag inte så mycket

av den varan, fritiden, men jag försöker ändå hinna

med för jag vill vara med och skapa en bättre värld

för oss alla. Jag tvingas också fatta beslut i olika

frågor, vilket inte alltid är så lätt.

Jag vädjar till dig som riksdagsledamot att ta

ditt ansvar fullt ut i denna så viktiga fråga, för

jag vill fortsätta att vara företagare. Det är det

roligaste jag gjort, och jag kommer att fortsätta

med det. Tack för att ni lyssnat.

Stefan Wiberg, LO: Jag vill börja med att tacka för

att jag fått möjlighet att komma hit och framföra

våra synpunkter.

Det har både i dag och tidigare framkommit kritik

mot att införa ekonomiska drivkrafter för

arbetsgivarna eftersom de skulle missgynna

småföretagen och medverka till att personer som

bedöms löpa större risk att drabbas av ohälsa skulle

få svårt att finna arbete. Vi är de första att ta

denna oro på allvar, men vi anser att det förslag

som nu lagts fram inte skulle ge den effekten.

Nästan 90 % av alla sjukfall är kortare än 15 dagar,

det vill säga de håller sig inom den period där

arbetsgivaren redan i dag står för hela kostnaden

för sjuklönen.

LO tillstyrker förslaget Drivkrafter för minskad

sjukfrånvaro, men med vissa reservationer. Vi anser

att förslagets effekter noggrant måste följas upp

och att det är värt att ta till vara den oro som

framförts både i dag och i tidigare debatter och

diskussioner. En utvärderingsgrupp med

representanter för arbetsmarknadens parter bör

bildas, som följer arbetet för att se vilka

effekterna blir.

Låt mig först lite övergripande deklarera vår syn

på förslaget för att därefter kommentera dess olika

delar. LO har under lång tid arbetat med att finna

ett system för att premiera aktiva insatser i syfte

att stimulera arbetet med att minska sjukfrånvaron.

Att minska sjukfrånvaron är en av de viktigaste

frågorna i Sverige i dag. All sjukfrånvaro beror

inte på förhållandena på arbetsplatserna. Men även

om sjukfrånvaron inte beror på arbetet motverkas den

mest effektivt genom bra villkor på arbetsplatsen.

Om man på arbetsplatsen sätter in aktiva åtgärder

och skapar delaktighet har detta stor betydelse för

hur hög sjukfrånvaron är. Det har många företag

visat i praktisk handling. Därför behövs det

drivkrafter som gör att det lönar sig för

arbetsgivaren att skapa en god arbetsmiljö som ger

de anställda bättre hälsa och också gör att det

lönar sig att få de sjukskrivna tillbaka i arbete.

LO har tidigare framfört förslag till regeringen i

dessa delar. Vi har bland annat lagt fram förslag om

att arbetsgivare som sluter centrala kollektivavtal

som innehåller vissa moment ska slippa

medfinansieringen. De moment som skulle ge

betalningsfrihet är: kvalitetssäkrad

företagshälsovård, partsgemensam

arbetsmiljöutbildning, reglering av fackligt

inflytande i bemanningsfrågor, riktlinjer för lokala

avtal rörande systematiskt arbetsmiljöarbete och

rehabiliteringsarbete. Vi anser att våra förslag

borde ha beaktats i förslaget till drivkrafter.

Att nivån på medfinansieringen är den rätta är

viktigt för resultatet. Alltför starka drivkrafter

riskerar att leda till utslagning från arbetslivet

och till att personer som bedöms löpa större risk

att drabbas av ohälsa får svårt att finna arbete. De

kan också leda till skapandet av en privat

försäkringsmarknad för arbetsgivare som önskar

sprida riskerna. Å andra sidan kan alltför svaga

drivkrafter innebära att arbetsgivaren inte

förändrar sitt beteende utan helt enkelt betalar

medfinansieringen utan att vidta aktiva åtgärder som

stimulerar sjuka att återgå i arbete.

I betänkandet problematiseras denna avvägning

alldeles för lite. Det resonemang som förs på flera

ställen är att ju starkare drivkrafterna är, desto

bättre effekt får en reform. Det går egentligen inte

att i dag säga vilka effekter ett införande av

enbart drivkrafter kommer att ha. Kunskapen om dessa

frågor är alldeles för liten.

Den föreslagna nivån på 15 % av

sjukpenningskostnaderna för anställda som är helt

sjukskrivna anser vi vara väl avstämd.

Låt mig nu kommentera vissa delar av förslaget.

Arbetsgivaravgiften sänks med 0,24 procentenheter,

vilket är en mycket kraftig sänkning av

sjukförsäkringsavgiften. Det är svårt att nu avgöra

om det inte är en alltför stor sänkning.

Sjuklöneperioden förkortas till 14 dagar. Det

innebär en minskad kostnad för arbetsgivarna. De har

ju redan tidigare fått betalt för detta.

LO ställer sig positivt till att den tredje

sjuklöneveckan slopas dels för att vi principiellt

varit emot sjuklöneperiod, dels för att

sjuklöneperioden medfört inskränkningar i de

kollektivavtalade tilläggsförsäkringarna.

Fribelopp införs, vilket innebär att

medfinansiering av sjukpenning upp till 80 000 kr

inte behöver betalas.

Fribeloppet och högkostnadsskyddet i kombination

med övriga förslag innebär ett stort stöd och ett

starkt skydd för de allra flesta småföretag. Det har

framförts många synpunkter om att förslaget skulle

medverka till utslagning. Ja, ekonomiska drivkrafter

kan bidra till det, men det går inte att ta detta

förslag som intäkt för det. Nackdelen är att

förslaget används som argument för att det skulle

ske en selektering av arbetskraften. Men det

förekommer ju redan i dag.

Om de beräkningar som gjorts stämmer innebär det

att 89 % av företagen med 1-19 anställda inte hade

behövt betala någon särskild sjukförsäkringsavgift

om den funnits 2002. Det skulle behöva komma fram

mer i debatten. Vi är positiva till detta.

Avstämningsmöte ska hållas och rehabiliteringsplan

upprättas av försäkringskassan senast två veckor

efter att arbetsgivaren inkommit med

rehabiliteringsutredningen.

Försäkringskassorna är i dag inne i en stor

reformprocess och på väg att bli en enda myndighet.

Därutöver har de höga ohälsotalen lett till stor

arbetsbörda för försäkringskassorna. Vi tror inte

att försäkringskassorna kan gå iland med de åtgärder

som föreslagits utan att få en rejäl

resursförstärkning.

Sjukpenningen föreslås åter bli 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten. Vi är positiva till

detta och menar att den sammanlagda nivån på 90 %

får anses vara rimlig. Det är inklusive

kollektivavtal och tilläggsförsäkringar. LO kommer

att aktivt medverka i det arbete vi har framför oss

när det gäller att finna former för en minskad

sjukfrånvaro.

Avslutningsvis: Vi är helt övertygade om att det går

att komma till rätta med den höga sjukfrånvaron. Det

går att stoppa ohälsoutvecklingen. Flera goda

exempel bland svenska arbetsgivare visar att ett

aktivt personal- och arbetsmiljöarbete, som bland

annat tar sin utgångspunkt i tydligare ledarskap och

ökat inflytande, minskar sjukfrånvaron. Men då måste

det också bli lönsamt att aktivt arbeta med det

förebyggande arbetsmiljöarbetet. Om alla krafter

arbetar tillsammans är vi helt övertygade om att vi

kommer att kunna vända den negativa utvecklingen av

sjukfrånvaron och få tillbaka människor i arbete

tidigare än vad nu är fallet.

Utfrågning

Ordföranden Tomas Eneroth (s): Nu har vi gott om tid på oss för

frågor från utskottets ledamöter till både dem som

har hållit anföranden och till alla andra inbjudna

gäster som finns här. Med erfarenhet av tidigare

utfrågningar får jag ändå passa på och be er att i

den mån det är möjligt fatta er relativt kort så att

alla får möjlighet att ställa sina frågor och kanske

till och med möjlighet att komma tillbaka i

repliker.

När dessa förhållningsorder väl var sagda tänker

jag börja med att ge ordet till en av vice talmännen

i riksdagen, Per Westerberg från Moderaterna.

Per Westerberg (m): Jag har egentligen två frågor.

Om man tittar på sjuktalen och lyssnar på väldigt

många läkarföreningar finner man att sjuktalen är

som högst inom kommun och landsting, markerat högre.

Samtidigt tycker jag att återrapporterna talar om

att det är de arbetsgivarna som är minst villiga att

hjälpa till med omplaceringar för människor som är

långtidssjukskrivna. Vi vet också att det är i de

mindre företagen som man är minst sjuk, där man ändå

träffas väldigt hårt i samband med ett sjukfall

beroende på mindre möjligheter att vara flexibel på

det här området.

Då kan man möjligen tycka att förslaget slår

ganska hårt mot de mindre företagen. Frågan är: Blir

drivkraften tillräckligt stor där den borde vara som

störst, nämligen i kommuner och landsting, med tanke

på sjuktalen, oviljan eller oförmågan att vara

flexibel och hjälpa till med omplaceringar? Har man

övervägt några andra metoder för att komma fram där?

Den andra frågan är det vi egentligen sysslar med

hela tiden, uppgången i sjuktalen sedan 1997. Jag

skulle gärna vilja ha några kommenterar generellt

kring vad ni upplever som de främsta skälen till

varför just Sverige har haft denna extremt stora

uppgång i sjuktal.

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Jag vill börja

med att understryka att just frågan om ett

högkostnadsskydd för små och mindre företag har

varit en viktig utgångspunkt för de diskussioner som

har ägt rum mellan Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är också

bakgrunden till det förslag som nu finns om både ett

fribelopp och ett högkostnadsskydd som ska skydda

mindre företag mot orimligt höga kostnader.

När det gäller kommuner och landsting är det

riktigt att de i många fall kommer att drabbas av

medfinansieringen. Samtidigt kan man också

konstatera att det med ganska små medel går att

åstadkomma snabb utväxling och få effekt. Det finns

kanske andra som bättre kan svara på frågan vad

kommuner och landsting gör för att motverka sin

sjukfrånvaro. Jag vill ändå gärna understryka att

den bild som regeringen har inte är att man inte gör

någonting eller inte bryr sig om det här problemet.

Många personer som slås ut i privata företag finns

anställda i kommuner och landsting. Men det finns

säkert andra som bättre kan svara på vad man

faktiskt gör.

Åke Hillman, Kommun- och Landstingsförbunden: De

undersökningar som Riksförsäkringsverket har gjort

visar tvärtom på att när man frågar de anställda så

anser de att både kommuner och landsting gör mest

för att få tillbaka folk i arbete. Där är de privata

arbetsgivarna sämst. Jag tror att Per Westerberg får

läsa den undersökningen.

När det gäller arbetsförhållandena på de olika

arbetsplatserna har kommuner och landsting fått ett

dåligt rykte. Jag tror att det beror på att vi har,

relativt sett, högre andel sjukskrivna och

långtidssjukskrivna. Det är sant. Men det beror på

att 80 % av våra medarbetare är kvinnor. Kvinnor har

ungefär dubbelt så hög sjukskrivning som män. Man

har kvinnor i stor andel och i de åldrar då man är

mer sjukskriven. Det är nog sant att vi har fler,

men det beror på att vi har många kvinnor. Det

system som nu är på förslag synliggör ju att kvinnor

kostar mer i medfinansiering. Det är den effekt som

det blir, oberoende av om det är privata

arbetsgivare, kommuner, landsting eller staten.

Jag vill påstå att kommuner och landsting är väl

så goda arbetsgivare. Vi gör väldigt mycket för att

få våra medarbetare i sysselsättning, rehabiliterar

dem och tar hand om dem. Det finns inget sakligt som

visar något annat.

Sven Brus (kd): Det finns många frågeställningar som

man skulle kunna ta upp här. Jag väljer att inrikta

mig på det som många remissinstanser och debattörer

har tagit upp, risken för en ytterligare selektering

på arbetsmarknaden. Att den risken finns, att vi

redan har en hård arbetsmarknad och att den blir

hårdare har bland annat Johnny Jonsson sagt. Det

framgår också av vad flera av talarna har sagt och

av vad remissinstanserna har sagt.

I den remissdebatt vi hade i kammaren för någon

månad sedan sade också det ansvariga statsrådet att

regeringen var medveten om den risken. Jag har

förstått att regeringen har som mål att vidga

arbetsmarknaden, att göra den öppen och tillgänglig

för fler. Jag skulle vilja fråga statssekreteraren

om regeringen inte ser en uppenbar målkonflikt här.

Man säger att man vill öppna arbetsmarknaden och

vidga den. Samtidigt lägger man fram ett förslag som

så tydligt leder till en ytterligare hårdnande

arbetsmarknad som ställer svaga grupper utanför. Jag

har också sett olika uppgifter om att uttaget av så

kallade hälsointyg från försäkringskassorna har ökat

ganska dramatiskt. Vid stickprovskontroller säger

man att orsaken är att man behöver det till en

anställningsintervju.

I första hand ställer jag frågan till Jan Grönlund

om målkonflikten. Om det finns andra som vill yttra

sig på just det här temat, om selekteringen på

arbetsmarknaden, så ser jag fram emot det också.

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Politik vimlar

ju av målkonflikter. Det gäller att hantera dem på

klokast möjliga sätt. Jag delar självklart den

uppfattning som Hans Karlsson har gett uttryck för.

Frågan om selekteringen, som jag inom parentes sagt

inte tycker är världens bästa ord, att vi har en

hårdnande arbetsmarknad där det blir svårare för

alltfler att ta sig in, är naturligtvis ett väldigt

stort problem. Man kan fundera över om hur just det

förslag som nu presenteras ytterligare bidrar till

det hårdnande klimatet. Jag är inte så säker på att

det gör så stor skillnad. Därmed är inte sagt att

jag tycker att utslagningen eller det hårdnande

klimatet på arbetsmarknaden inte är ett problem. Det

är ett problem, och det måste självklart angripas,

inte minst i ljuset av att vi behöver vara fler som

arbetar. Vi behöver öka arbetsutbudet. Vi ser

åtminstone på ett antal års sikt att det kan bli

brist inom vissa områden på arbetsmarknaden. Då

gäller det att ta till vara alla de resurser som vi

har.

Jag råkar också ha ansvar för

arbetsmarknadspolitik som statssekreterare. Jag vill

bara påminna om att det finns rader av åtgärder inom

arbetsmarknadspolitiken som syftar till att

underlätta för människor som annars har svårt att få

fotfäste på arbetsmarknaden. Jag tänker på

lönebidrag för arbetshandikappade, anställningsstöd

för dem som har varit arbetslösa länge, prova-på-

platser för invandrare och så vidare.

Detta är ett problem utan tvekan. Det måste också

angripas. Därför måste fler politikområden samverka.

Berndt Nilsson, Handikappförbundens samarbetsorgan:

Vi menar att om ett alltför stort ekonomiskt ansvar

läggs på arbetsgivarna för långtidssjuka så

försvårar det för personer med kroniska sjukdomar

och funktionshinder att få en anställning. Vi tycker

att det är bra att den tredje sjuklöneveckan tas

bort men ser i princip samma farhågor kring den

särskilda sjukförsäkringsavgiften. Det förslag som

presenteras medför också att den enskilda

arbetsgivaren kommer att välja bort arbetstagare som

bedöms löpa risk för ohälsa. Det leder då till en

större utslagning från arbetsmarknaden med en

ytterligare ökad ohälsa som följd. Redan när den

tredje sjuklöneveckan infördes såg vi att

arbetsgivare i större omfattning började använda sig

av hälsotester inför en anställning. Vi tycker att

det är lätt att få uppfattningen att personer med

funktionshinder och kroniska sjukdomar offras för

att staten ska få ned sina kostnader för

sjukskrivningarna.

Boel Callermo, Kommun- och Landstingsförbunden: Jag

vill bara understryka det som

handikapporganisationerna har gett uttryck för. Vi

från Kommun- och Landstingsförbunden är ganska

övertygade om att det kommer att slå mot grupper som

har svag förankring på arbetsmarknaden. Vi tror att

det kommer att ha betydelse när det gäller

nyanställningar, och vi tror också att det kommer

att påverka arbetsklimatet på de befintliga

arbetsplatserna. Vi tycker att det blir ett väldigt

märkligt signalsystem. Många av våra insatser

generellt går ju ut på att ha ett arbetsliv där man

kan fungera också i de situationer där man har

funktionsnedsättningar eller inte kan arbeta till

hundra procent. Vi tycker att det här skickar

signaler i motsatt riktning.

Jag känner mig också föranledd att säga något

kring Per Westerbergs fråga som framställer det som

om kommuner och landsting är väldigt slappa när det

handlar om att komma till rätta med sjukfrånvaron.

Så är det inte alls. Man är oerhört ambitiös. Man

har insatser i gång när det gäller att främja väl

fungerande arbetsförhållanden, att se till att det

systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar och att

jobba med rehabiliteringen, både metodmässigt och

när det gäller samspelet mellan de olika

rehabiliteringsaktörerna. På den fronten behöver man

inte oroa sig. Jag kan inte komma på ett landsting

eller en kommun där det inte pågår processer för att

få ned sjukfrånvaron.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen:

Det är en nidbild att Sverige är värst. Det är bara

det att Sverige är först. Hela Europa följer oss.

Jag har precis varit i Finland och tittat där. Vi

kan jämföra Stora Enso, Finland och Sverige.

Sjuktalen ökade där 1997 precis som här. Man måste

ta hänsyn till lite olika system, hur de ser ut. Vi

ligger lite före. En av de sakerna beror på det vi

hörde här. Vi har flest kvinnor över 50 år i jobb.

Vi misshandlar kvinnorna mer än männen i alla

länder. Det måste vi lösa på ett eller annat sätt.

Det finns inget skäl att kvinnor ska ha högre

sjuktal än män. Det är något man behöver göra något

åt. Det som behövs för att det ska fungera, som jag

ser det, är en ökande arbetsmarknad. Den krympande

arbetsmarknad som var innan 1997 är ju kvar. Om det

inte finns någon tillväxt där kommer det att bli

hårdare för alla parter, inte minst för dem som har

det svårast. Det är ett jätteproblem. Det behövs att

vi får en effekt där.

När det gäller kommuner skulle jag vilja

kommentera. Jag har varit runt på många kommuner och

diskuterat de här frågorna. Jag ser att det finns en

väldig ambition, men visst finns det också en viss

oförmåga och bristande vilja, när man tänker på hur

man engagerar sig i företagshälsovårdsfrågor.

Kommuner betalar i snitt drygt 800 kr per gubbe och

år medan det i den privata sektorn är i

storleksordningen 2 000-3 000 kr. Jag vet inte om

det är något bra mått. Det är i alla fall ett mått

på en ambitionsnivå som kanske kommer att ändras.

Lennart Klockare (s): Jag vill börja med att säga

att jag är glad över den bild som Johnny Johnsson

ger. Det visar väl med all önskvärd tydlighet att om

man som arbetsgivare tar allvarligt på situationen

med ohälsan på arbetsplatsen så går det att göra

många positiva saker som leder till minskad ohälsa

på arbetet. Jag hoppas att fler har lyssnat på det

du har sagt och tar till sig de delarna.

Jag kan också säga att jag förra veckan var ute på

arbetsplatsbesök. Den här frågan kom ju upp. Jag

måste säga att jag fick en helt annan bild än den

jag hade förväntat mig. Bland annat sade ett företag

att man inte kan lägga ned kraft på det här. Det har

ingen betydelse egentligen. Det är självklart att

man måste ta till vara de anställdas egen förmåga,

oavsett om den är på heltid eller inte. Det värmde

mig. Det känns bra att få säga det.

Däremot blir jag väldigt förvånad när Anastasia

säger i sitt anförande att arbetsgivaren ska

bestämma vilket fritidsintresse en anställd ska ha.

Det gör mig lite orolig. Om man är sjuk får man

ingen anställning. Om man har fel fritidsintresse

och åker slalom får man heller ingen anställning.

Det är en bild som jag inte blir särskilt glad åt.

Jag hoppas att det inte är Svenskt Näringslivs

inställning. Det är självklart att ni anställer de

personer som är bäst för att klara det arbete som

man gör. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar

kring det.

Ni driver också sänkta ersättningsnivåer som en

drivkraft att återkomma till arbete. Jag kanske kan

förstå hur ni resonerar. Men det finns ändå en sak

som man ofta glömmer bort. Det är att löntagarna

faktiskt har avstått från löneutrymme för den

välfärd vi har. De avgifter i form av

arbetsgivaravgifter som vi betalar är löntagarnas

pengar som arbetsgivaren betalar in. Man kan ha det

i minnet i alla fall.

Tänker ni från Svenskt Näringsliv driva den linje

som Stora Enso gör? Jag skulle bli väldigt glad om

ni ser till möjligheterna i stället för till

hindren.

Sist en fråga till Anna Hedborg. Det är ett tufft

arbete som väntar kassorna, förstår jag, efter

årsskiftet. Det är inte bara den här frågan som är

aktuell utan många andra också. Hur ser man från

verkets sida på att man ska klara det uppdrag som

man nu får genom att det här blir ett beslut i

riksdagen? Kommer man att klara det?

Anastasia Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Vi ska

inte alls bestämma vad våra medarbetare ska göra på

fritiden. Däremot tycker jag att jag själv ska få

bestämma vilka risker jag vill att bolaget ska ta

med att anställa personer som utsätter sig för

större risker än andra. I det här fallet hade jag

dåliga erfarenheter från skidåkning. Det var därför

jag gjorde det här valet. Verkligheten är sådan. Jag

kan inte dölja det. Jag kan inte rå för det. Jag

månar också om de andra medarbetarna som jag har

anställda så att de ska få ha kvar sina jobb och att

vi inte går omkull.

Jag vill samtidigt passa på att nämna, när man

talar om en tredje sjuklönevecka som tas bort, att

vi aldrig blev kompenserade när den infördes. Det är

ingen vinst vi gör. Kom ihåg det!

När det gäller de små företagen har vi på Adena

Clean 15 medarbetare. Om 40 % blir sjuka och

långtidssjukskrivna - det är inte många personer det

rör sig om, tre fyra personer - så kan vi gå omkull.

0,24 % sänkning av arbetsgivaravgiften är väldigt

lite pengar för oss. Kontra det mot Ericsson! Hur

stor chans finns det att Ericssons medarbetare blir

sjuka i så stor utsträckning, 30-40 %? Hur mycket

tjänar de på sänkningen på 0,24 %? Det är jättestora

pengar.

Till sist vill jag nämna att vi just blev färdiga

med löneförhandlingarna. Jag sitter med i

delegationen för personliga assistenter. Vi har gett

ut alla de pengar som vi har fått ifrån regeringen

som bestämmer nivån på vilken ersättning vi ska ha.

Så jag tycker att vi har gjort vad vi har kunnat i

den delen också.

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Vi har i alla

fall börjat att anstränga oss för att klara av

uppgiften och uppdraget. Vi har arbetat ganska länge

nu med förberedelser för att kunna klara av

uppgiften. Vi bygger särskilda kundcentrum i Åmål

och Säffle med stor entusiasm. Det är faktiskt

riktigt roligt att rekrytera folk på det sättet. De

är mycket entusiastiska. De är nu på väg in, på väg

till utbildningar och kommer att finnas där och

kunna svara på alla de frågor som vi räknar med

kommer att komma så fort frågan blir färdig i

riksdagen. Vi har också några månader på oss,

dessbättre, innan det blir riktigt skarpt läge genom

upplägget med debitering först lite längre fram. Så

vi har gott hopp. Det finns en väldig go i

organisationen. Vi vill nu också sprida insikten i

hela organisationen ända långt ut i handläggarleden

om vilka nya krav som kommer att ställas på

organisationen överallt. Det kommer att kräva

uppställning ute i alla försäkringskassor. Till

exempel måste vi göra ett åtagande. Om man vill bli

uppringd från arbetsgivarhåll ska man också få bli

det och ganska kvickt. Det får inte ta många dagar

innan man har kontakt.

Det handlar om en nytändning i relationen mellan

försäkringskassan och arbetsgivarna. Det är vår

ambition.

Linnéa Darell (fp): Det är ett par saker som redan

har berörts som jag ändå skulle vilja kommentera

ytterligare något och sedan en ny fråga. Jag kan

börja med det senaste. Anna Hedborg säger att ni med

stor entusiasm bygger kundcentrum. Det låter ju bra,

men om jag förstod anförandet handlar det ändå om

att det är något slags frågecentral kring de nya

reglerna. Men om man vill ha kontakt med en

handläggare ska detta kundcentrum ordna det. Vad man

kan ordna, vad jag förstår, är väl att förmedla att

en viss arbetsgivare vill ha en kontakt med en

handläggare på sin lokala kassa. Då återstår frågan:

Kommer den lokala kassan då att helt plötsligt, från

att i dag inte kunna uppfylla målen när det gäller

att betala ut sjukpenning i tid, handikappersättning

eller vidta andra åtgärder, bara för att detta

kundcentrum förmedlar budskapet att man ska ha

kontakt med arbetsgivaren kunna fungera? - Nästan

alla kassor ligger ju långt efter den målsättning

som finns. - Så är naturligtvis inte fallet. Jag

läser i senaste numret av tidningen Socialförsäkring

att både ordföranden i Försäkringskasseförbundet och

i Riksförsäkringsverket säger att regeringen snålar.

Riksförsäkringsverkets beräkningar är att den här

nya kostnaden för försäkringskassorna skulle röra

sig om mer än 100 miljoner, men man har fått 50

miljoner i budgetpropositionen. Det skulle jag vilja

ha en kommentar till från Anna Hedborg, och om det

finns någon från kassorna här också.

Jag vill komma tillbaka till utslagningen på

arbetsmarknaden. Jan Grönlund sade att man får ett

utvidgat högriskskydd. När jag tittar på

propositionen och ser vad högriskskyddet innebär så

är det ju inte någon utvidgning i att omfatta nya

grupper, tvärtom understryker man i propositionen

att det är precis samma kriterier att bedöma vilka

personer som ska få detta högriskskydd även i

fortsättningen. Jag skulle vilja få några fler

kommentarer från handikappförbunden och även

Handikappombudsmannen.

Jag har också en fråga som inte har varit uppe

tidigare. När jag läser remissvaren från bland annat

Almega - kanske andra arbetsgivarföreträdare vill

kommentera det - kan jag ana en viss tveksamhet till

deltidssjukskrivningar. Deltidssjukskrivning är ju

också som vi hörde inledningsvis ett sätt att få

avgiftsbefrielse från arbetsgivaravgiften. Även

Johnny Johnsson var inne på att

deltidssjukskrivningar kanske inte alltid är det

bästa. Nu stimulerar man deltidssjukskrivningar från

statens sida om det här förslaget vinner gehör. Jag

skulle vilja ha några kommentarer, kanske framför

allt från Almega och andra som har påtalat det här.

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Kundcentrumen

är till för de nya uppgifterna. De kommer att klara

det, och de är väl finansierade. Det som finns som

en resursproblematik under det närmaste året och

åren är de riktigt långa sjukfallen, som jag sade i

mitt inledningsanförande. Det är och kommer att bli

tryck att verkligen komma i gång med de riktigt

långa sjukfallen. Det är en problematik som ligger

framöver. Om man ska orka ha möten kring var och en

av dem med de riktigt långa fallen finns det ett

resursproblem, absolut. Det är en sorts kulle att ta

sig över innan det blir bättre på andra sidan. Det

finns också resursproblem i organisationen.

Men det är ingenting som blir sämre. Det är ändå

meningen att det också på den punkten ska bli

bättre, både på så vis att vi ordnar upp

kontaktvägarna till arbetsgivarna och att det trots

allt finns en del nya resurser även om de kanske är

i minsta laget.

Jag skulle vilja säga ett par ord om

deltidssjukskrivning. Jag tror att det är viktigt

att vi alla som tycker att det är en väldigt bra

modell att komma tillbaka ändå är med på att det

naturligtvis vill till att det är bra för att det

ska vara bra. Det är bra om det är ett led i att

återgå i arbete, medan jag helt håller med om att om

man nöjer sig med en deltidssjukskrivning under lång

tid så har man inte löst någonting. Man kanske

snarare har förvärrat problemet att komma tillbaka.

Deltidssjukskrivning är så bra som man gör det. Det

ingår också i de framtida arbetsuppgifterna för

försäkringskassan att se till att

deltidssjukskrivning blir ett led i

rehabiliteringsplanen på vägen tillbaka och inte en

sorts förnöjd arbetstidsförkortning som gör att man

glömmer bort de fallen sedan. Så får det inte bli.

Då är det ett misslyckande.

Gun Bexell, Försäkringskassornas Förbund: När vi

från försäkringskassorna svarade på remissen skrev

vi också om resurserna. Att vi ska bygga upp ett

kundcentrum för arbetsgivarna är absolut nödvändigt,

som jag ser det. Det är viktigt att vi kan serva

arbetsgivarna nu om detta går igenom. Men när vi

beräknar ökningen av de årsarbetare som man behöver

- det är väldigt svårt, det här är något helt nytt -

har vi sagt att det behövs ungefär 400 årsarbetare

för att klara det. Där är de flesta resurserna för

avstämningsmöte, vilket man ju trycker på väldigt

mycket i den här propositionen. Det behövs resurser

för att klara av det från kassans sida.

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Jag vill kort

säga när det gäller högriskskyddet att utvidgningen

ligger i att det omfattar även ett system med

medfinansiering. Det är riktigt att det inte är nya

grupper som pekas ut, men det är en utvidgning. Vi

har också sagt att det här är något som man måste

följa väldigt noga.

Jag vill också säga något om resursfrågan eftersom

det självklart faller tillbaka på

budgetpropositionen. Man kan alltid diskutera vad

som är rätt tillskott. För en del andra myndigheter

är 50 miljoner astronomiska summor, samtidigt som

regeringen och samarbetspartierna förstås inser att

om det här ska fungera så behövs det också mer

resurser. Men det ska å andra sidan samsas med andra

prioriteringar inom andra politikområden. Då blev

det här resultatet av den diskussionen.

Jag avstår från att kommentera

deltidssjukskrivningen, men jag håller med om vad

Anna Hedborg sade.

Sten Boström, Reumatikerförbundet: Jag vill

kommentera högriskskyddet. Det är intressant

eftersom vad jag vet det är knappt 200 personer som

för närvarande kommer i åtnjutande av detta. Det är

en droppe i havet, vill jag säga.

Vi representerar en organisation med kroniskt

sjuka som inget hellre vill än att arbeta men som

genom systemen som finns i det här samhället i dag

ställs utanför arbetsmarknaden, många gånger som

sjukskrivna och långtidssjukskrivna och därifrån

inte går tillbaka till arbetsliv utan till

förtidspension, som det hette tidigare, nu

aktivitets- och sjukersättning.

Vi har 70 % kvinnor inom våra diagnoser, så det

här är en kvinnofälla. Jag tycker att man ska titta

lite grann på det systemfel som ändå finns i det här

samhället, systemfelet mellan dem som ska betala de

olika försäkringsdelarna och dem som betalar

sjukvården. Om landstingen satsar pengar på ökad

sjukvård och ökad rehabilitering för våra grupper

vinner staten på det i minskade sjukpenningsbidrag.

Tvärtom, om landstingen minskar sin insats för

rehabilitering och sjukvård ökar sjukersättningen

för staten. Om man använde de båda potterna till att

rehabilitera människor med kroniska sjukdomar och

såg till att de inte hamnade i gråzonen skulle

betydligt fler vara i arbete och mindre belasta

samhällets resurser. År 2001 kostade de reumatiska

sjukdomarna det här samhället i produktionsbortfall

31 miljarder kronor. De direkta insatser som

samhället gjorde motsvarade 5 miljarder kronor. Det

är en ganska passiv syn på samhällets resurser när

det gäller de reumatiska sjukdomarna. Det är

bedrövligt, och det drabbar kvinnor i huvudsak,

70 %. Jag vill skicka med utskottet detta.

Ordföranden Tomas Eneroth (s): Vi tackar för det.

Utöver de frågor som Linnéa ställde noterade jag att

när Anna Hedborg kommenterade deltidssjukskrivningar

så flög ett antal händer upp i luften. Jag har här

inte utrymme att låta alla kommentera detta, men

Johnny Johnsson var först. Du blev också

apostroferad i frågan. I övrigt fortsätter jag med

talarlistan och hoppas att det är okej.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen:

När det gäller deltidssjukskrivningarna är det bra

om det är för att rädda arbetsförmåga. Det kräver

att det finns en strategi och kontinuitet.

Kontinuiteten är oerhört viktig i det avseendet att

det finns någon som kan hantera detta. Jag vet inte

om ni hörde på radio i morse. Socialstyrelsen är nu

ute och tittar på sjukskrivningsprocessen på olika

vårdcentraler. Det var bara två av tio som hade en

strategi för sjukskrivningsprocessen. Det är

naturligtvis otroligt bedrövligt. Då hamnar man

mellan stolarna. Så det är en viktig bit.

Det kan bli dåligt med deltidssjukskrivningar för

vi har arbetstidsförkortningar och fribrev för

medfinansiering.

Mona Jönsson (mp): När det gäller ekonomiska

drivkrafter blandas mycket ihop med det som är

lagstiftat redan nu. Till exempel ska antalet

avstämningsmöten bli flera. Det lagstiftades om det

för cirka ett och ett halvt år sedan.

Jag skulle vilja ha en kommentar från Anastasia

Georgiadou angående det fall som du tog upp om Stina

som ville bli sjukskriven i tre veckor. Du som

arbetsgivare hade en dialog med henne, och det är ju

du som betalar ut sjuklön och avgör om hon är sjuk

eller inte.

Nu är sjuklöneperioden tre veckor, men sedan

kommer den att förkortas till två veckor innan det

behövs ett sjukintyg. Förändrar de ekonomiska

drivkrafterna din inställning vid beviljande av

sjuklön? Det är ju ändå du som betalar ut

sjukförsäkringen och avgör om hon är sjuk eller

inte.

Anastasia Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Man måste

ha läkarintyg efter den sjunde dagen. Jag har ännu

inte fått in något läkarintyg. Jag måste först se

vad som står i det och sedan eventuellt kontakta

läkaren och försäkringskassan om jag vill

ifrågasätta om hon är sjuk. Det var hon själv som

valde att bli sjuk, och det var för att hon var

trött på grund av att hon ägnade sig åt en annan

verksamhet. Då är frågan om det ska vara så lätt som

att själv säga till läkaren att man vill vara hemma

för att man är trött. Att vara trött, är det någon

sjukdom? Jag tycker inte det.

Jag har inte den kompetens som försäkringskassan

har när det gäller att ifrågasätta ett läkarintyg.

Jag är inte utbildad för det. Jag tror att det är

fler företagare som sitter i samma båt. Det är

väldigt svårt för oss att ifrågasätta ett

läkarintyg.

Mona Jönsson (mp): Jag måste kanske förtydliga vad

jag menar. Det är ju du som företagare som betalar

ut sjuklönen. Det är till dig som Stina har sagt att

hon inte är sjuk utan att hon måste reda upp saker

hemma. Det är du som har kostnaden för sjuklönen.

Det är ingen läkare eller någon annan inblandad i

den första delen.

Anastasia Georgiadou: Här går våra åsikter isär.

Enligt henne är hon sjuk, men enligt mig så är hon

inte sjuk. Orsaken till att hon vill vara hemma är

att hon vill vila. Hon har en helt annan uppfattning

än jag om hur man kan använda sig av förmånen att

vara sjukskriven. Stina har därför gått till en

läkare. När jag får det läkarintyget kan jag göra

min bedömning av det samtal som vi har haft, och då

måste jag kunna begära hjälp av försäkringskassan

alternativt fråga läkaren. Men jag får nog inte ut

mycket av läkaren eftersom deras dialog är

sekretessbelagd. Det är alltså försäkringskassan som

jag måste koppla in.

Men visst kan jag ifrågasätta ett läkarintyg. Fast

då kan jag hamna i någon sorts förhandling om mitt

ifrågasättande. Vad den diskussionen kommer att leda

till vet jag inte. Försäkringskassan betalar kanske

ut sjuklönen i avvaktan på att ärendet avgörs i

någon annan instans. Jag har aldrig varit med om det

förut.

Birgitta Målsäter, Riksförsäkringsverket: Det är i

tre situationer som det kan föreligga en tvist, om

det föreligger sjukdom eller inte, om graden av

arbetsförmågans nedsättning eller om man är anställd

eller inte. Om arbetsgivaren i det läget inte

betalar ut någon sjuklön kan den anställde ansöka om

sjuklönegaranti hos försäkringskassan. Det är ganska

sällan som det förekommer, men den möjligheten finns

i 20 § i sjuklönelagen.

Birgitta Carlsson (c): Jag har redan fått svar på en

del av mina frågor, men jag ska uppehålla mig kring

detta med förtidspensioneringar som jag ser som ett

stort problem. Regeringen satte som mål att man

skulle ligga kvar på 2002 års nivå, som var ett

rekordår. Vi menar att det är ett sätt att sopa

problemet med sjukskrivningarna under mattan att

förtidspensionera människor i så snabb takt som man

gör i dag. Sedan vet jag att man ska göra

kontroller, men hur stora är möjligheterna att

människor ska kunna komma tillbaka i arbete?

Statistiken visar ju hur svårt det är att komma

tillbaka i arbete när man har varit sjukskriven i

bara några månader. Har man då varit borta i flera

år är det mycket svårare att komma tillbaka.

Man är besviken över att det inte finns större

drivkrafter för att få fler att börja med

rehabilitering snabbare än i dag. De pengar som har

varit avsatta för detta har inte alltid utnyttjats

för att människor i mycket större utsträckning än i

dag ska komma tillbaka i arbete snabbare. Hur jobbar

man för att minska antalet förtidspensioneringar?

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Det sägs ofta

att förtidspensionering eller att låta folk gå sjuk-

eller aktivitetsersättning bara är ett sätt att sopa

problemen under mattan eller snygga till

statistiken. Men diskussionen här i dag visar ju att

det är ett ganska lätt avslöjat trick.

Vi har de system som vi har med sjukersättning och

aktivitetsersättning. Någonstans kan man tycka att

de som har svårt att komma tillbaka till arbetslivet

faktiskt har rätt att få sjukersättning. Det är

viktigt att den kedjan fungerar så att man inte

behöver gå på sjukpenning i onödan.

Sedan delar jag i och för sig den uppfattning som

Birgitta för fram. Visst måste man se till att

rehabiliteringen fungerar mycket bättre, visst är

det ett misslyckande för oss alla att så många

personer i onödan förtidspensioneras och så vidare.

Som jag sade i min inledning är en av de stora

utmaningarna just nu att underlätta för människor

att byta arbeten. Jag är i alla fall av den

uppfattningen att inte minst en utökad samverkan

mellan socialförsäkringsområdet,

försäkringskassorna, arbetsförmedlingarna och

arbetsmarknadspolitiken har en väldigt stor

betydelse.

Anna Hedborg. Riksförsäkringsverket: Det är oerhört

viktigt att människor har rätt ersättning. I dag går

många hellre med sjukpenning under lång tid därför

att den ersättningen är högre. JO har varit mycket

kritisk emot att det finns fall där man helt enkelt

har avstått från att göra den prövning som gäller

för sjukbidrag. Man ska ha rätt ersättning om man

inte har förutsättningar att komma tillbaka i arbete

under överskådlig tid.

Det blir också en stockning i systemet när man

inte delar in människor i de som har förmåga att

komma tillbaka i arbete efter rehabilitering och de

som inte har det. Så det är viktigt ur alla möjliga

synvinklar att människor har rätt ersättning.

Sedan vet vi ju att det är väldigt viktigt att

saker ska ske snabbt och kvickt, och det är viktigt

vad försäkringskassan gör. Men jag skulle ändå vilja

varna för att tro att de stora

rehabiliteringsinsatserna kan göras via

försäkringskassan. Försäkringskassan har inte det

ansvaret, utan man har ansvar för att samordna

verksamhet från de som verkligen har

rehabiliteringsförutsättningar, och det är

arbetsgivarna som har de absolut största

förutsättningarna och också skyldigheterna enligt

lag. Vare sig det är arbetsmiljön eller inte som är

skuld till sjukfrånvaron vet vi en del om vad som

fungerar.

Det enda som vi, efter alla våra undersökningar,

med säkerhet kan säga är att det är vid byte av

arbetsuppgifter eller byte av arbete som man

verkligen kan mäta en framgångsrik rehabilitering.

Det betyder alltså att det är arbetsgivaren eller

arbetsmarknadsmyndigheterna som är de verkligt

strategiska rehabiliteringsaktörerna. Sedan är det

naturligtvis viktigt att försäkringskassan gör rätt

saker så att de kommer in på plan på rätt sätt. Men

det är andra som måste stå för själva

rehabiliteringen.

Anna Lilliehöök (m): Jag vill börja med en fråga som

rör detta med sjukskrivning. Det är ganska oklara

regler. Varken läkare eller försäkringskassor och än

mindre enskilda personer har särskilt lätt att

avgöra vad som är rätt och fel. Det blir en

rättsosäker situation för arbetsgivarna när man

lägger över ansvaret på dem. Jag vill då fråga Anna

Hedborg hur hon ser på vilka medel en arbetsgivare

ges i propositionen för att kunna vara med i

processen och ta ansvar. Som vi har hört tidigare

gäller ju läkarsekretessen, och det tycker väl alla

är bra.

Sedan undrar jag hur en liten arbetsgivare ska

förväntas klara av det som försäkringskassan inte

klarar av. Försäkringskassan ser ju ändå sjukfall

med jämna mellanrum medan en liten arbetsgivare

kanske råkar ut för det en gång vart 40:e år.

Vidare skulle jag vilja att du kommenterade Johnny

Johnssons analys om att man egentligen behöver

ingripa efter två veckor. Redan efter en månad är

situationen väldigt svår att räta upp. Det finns ju

ett antal studier som visar att så är fallet.

Hur ska en liten arbetsgivare klara av att göra

det här, och hur kan försäkringskassan verkligen ta

sitt ansvar och se till att det sker ett ingripande

innan den första månaden som är lite kritisk har

gått?

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Det är

självklart att det är ganska knepigt för en liten

arbetsgivare som råkar ut för sitt första eller

annorlunda sjukfall. Där har försäkringskassan en

viktig samarbetspartsuppgift med arbetsgivaren.

Samtidigt är vardagen för de allra flesta att man

har medarbetare som är sjuka varav de flesta är

kortvarigt sjuka. Har man ett systematiskt

arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen är det färre som

blir sjuka.

Det är ju en väldigt svår problematik kring hela

sjukfrågan. Man kan inte hävda att allt är svart

eller vitt i det enskilda fallet när det gäller var

skulden ligger, vad som är orsaken och varför någon

är sjuk i det ena fallet men inte i det andra.

Man vet ändå att systematiskt arbete för en god

arbetsmiljö leder till lägre sjukfrånvaro. Men det

är ingen lösning i det enskilda fallet. När det väl

har inträffat ett sjukfall måste man göra någonting

konkret där och då. Då kan kanske försäkringskassan

vara till stöd för de mindre arbetsgivare som

naturligtvis mycket mera sällan över huvud taget ser

sjukfall jämfört med vad en stor arbetsgivare gör.

Den mindre arbetsgivaren har också mycket mindre

resurser.

Faktum är ju att de små arbetsplatserna är väldigt

mycket mera framgångsrika när det gäller att hålla

nere sjukfrånvaron. Den närhet som finns mellan

människor på den lilla arbetsplatsen och mellan

chefer och anställda slår igenom i en arbetsmiljö

som i allmänhet leder till en mycket lägre

sjukfrånvaro. Det säger någonting viktigt om hur det

står till på arbetsplatsen, sett till det totala

sjuktalet. På det små arbetsplatserna står det

ganska väl till i de allra flesta fall.

Mariann Ytterberg (s): Jag tror inte heller att all

ohälsa uppstår inom eller av arbetet. Jag tycker att

det som Stefan Wiberg pekade på är viktigt, att det

ska löna sig att ta tillbaka sjukskrivna.

Min fråga riktar sig till Anna Hedborg. Johnny

Johnsson beskrev hur man arbetar inom Stora Enso i

dag för att få tillbaka folk i arbete. Då vill jag

fråga Anna: Kan den här lagstiftningen bli en

bromskloss i den processen?

Man känner sig litet bekymrad för kommuner och

landsting. Jag håller med Åke Hillman om att de inte

är sämre arbetsgivare, men det handlar om stora

arbetsplatser med väldigt mycket kvinnor och oerhört

slitsamma jobb. Du som en gång har varit chef inom

landstingsvärlden, hur ser du på den här frågan?

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Det finns ingen

anledning att tro att den här lagstiftningen skulle

vara en bromskloss för det arbetssätt som Stora Enso

representerar, tvärtom. Idén går ju ut på motsatsen,

att det ska löna sig att göra ungefär som man gör

där. Förutom alla andra lönsamheter i det hela finns

dessutom lönsamheten att det blir mindre kostnader i

sjukförsäkringen om man arbetar så systematiskt som

man gör på Stora Enso.

Exemplet ur försäkringskassevärlden är ganska

talande. Det spelar roll hur man beter sig. De som

arbetar systematiskt har ganska lika förutsättningar

när det gäller åldersstruktur, kön och

arbetsuppgifter. Att det skiljer sig så pass

kraftigt åt mellan olika försäkringskassor visar att

om man kunde få styrka i drivkrafterna borde de

kunna verka åt rätt håll och verkligen få effekt.

Nej, jag tror inte att lagstiftningen kan bli en

bromskloss. Avsikten är ju motsatsen. Det finns

ganska goda förutsättningar att tro att det ska

fungera.

Jag har inte någon särskild kompetens i fråga om

kommuner och landsting, men det är stora skillnader

mellan olika kommuner och landsting som inte riktigt

kan förklaras av sådana strukturella faktorer som

man kan mäta. Den viktiga faktorn är om

arbetsplatsen fungerar mer eller mindre bra givet

sina strukturella förutsättningar.

Jag vet att det finns många kommuner och landsting

som satsar stora resurser på dessa frågor, och det

har blivit väldigt mycket bättre under senare tid.

Tidigare var det ganska många kommuner och landsting

som inte hade så stor koll på hur deras sjukfrånvaro

har sett ut och utvecklats. Men under senare år har

de dragit i gång ett kraftfullt arbete som säkert

kommer att ha effekter.

Det är inte bara en nackdel att man har stora och

många arbetsplatser. Vi vet att byte av

arbetsuppgifter och av arbete är en av de riktigt

verkningsfulla rehabiliteringsinsatserna. Kan man

utnyttja sin storlek, sin massa av arbetsuppgifter

och sina arbetsförhållanden har man också särskilda

förutsättningar.

Annelie Löfqvist, Kommun- och Landstingsförbundet:

Vi pratar mycket om arbetsgivarna nu. Då är det

också viktigt att vi ser på landstingens verksamhet

som sjukvårdshuvudmän. Ska man tänka i

främjandetermer och långsiktighet behöver

landstingen som sjukvårdshuvudmän göra väldigt

mycket. Man behöver föra många fler samtal och

dialoger, och det är resurskrävande.

Det som är otroligt besvärande för kommuner och

landsting är ju att det råder resursbrist i vården,

i äldreomsorgen och i skolan. När det gäller att

frigöra resurser till annat blir det tvärtom för

oss. Vi måste använda ytterligare en del av

verksamhetens medel till medfinansiering. Vi är

väldigt oroliga över hur det slår i ett annat

perspektiv.

Jag är glad över att många här säger att kommuner

och landsting inte är sämre arbetsgivare. Det

handlar väldigt mycket om arbetsmarknadsstruktur.

Bara som exempel kan jag nämna att man har 14 dagar

i Gnosjö kommun jämfört med 80 dagar i Åsele. Det

beror inte på att det är sämre arbetsgivare i Åsele,

utan det handlar väldigt mycket om

arbetsmarknadsstruktur. Jag kan bara bekräfta hur

viktigt behovet av rörlighet och individuell

omställning är.

Kenneth Lantz (kd): Jag har fått svar på en hel del

av mina frågor, men jag saknar kommentarer till Per

Westerbergs frågeställning om vad det läge som vi

hamnat i kan bero på, ett läge som vi hamnade i

1997.

Jag vill rikta ett tack till Anastasia för ett

engagerat inlägg i den här debatten. Jag tycker att

det var intressant att höra om dina exempel.

Jag vill lyfta fram en fråga som har med

förebyggande insatser att göra. Johnny Johnsson

nämnde i korthet om de besparingar som Stora Enso

hade lyckats med. Jag tror att det är ganska enkelt.

Mycket av den lagstiftning som vi har är skriven för

stora företag. Jag skulle vilja att du nämnde några

exempel, kanske inte på fysiska aktiviteter men på

hur lagstiftningen skulle kunna förändras för att vi

ska kunna få fart på arbetet. Det viktigaste är

kanske vad småföretagarna, Almega, skulle vilja ha

för lagstiftning för att kunna delta aktivt i

arbetet med förebyggande hälsovård.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen:

Det går kanske inte att lagstifta om främjande

insatser, men det går att lagstifta om

förutsättningar för det. Dit hör ju det systematiska

arbetsmiljöarbete där man har tydliga mål för

verksamheten, en kreativ miljö där människor får

använda sin kreativitet och ambition, att

ledarskapet är främjande och att ge människor goda

förutsättningar. Då gör de ett bra jobb. Man ska

också ha ett öppet arbetsklimat där medarbetarna är

delaktiga och medbestämmande, känner sig sedda och

behövda och också får ta ansvar för sig själva, sitt

arbete och sitt liv i övrigt.

Detta tillsammans är det som är främjande i det

här sammanhanget. Det handlar om inställning och

utbildning för att kunna ha ett ledarskap som

fungerar och ett ledarskap också för

organisationerna. Det är så jag ser på detta.

I den fyrklöver som jag gjorde - om ni minns den -

är företagshälsovården en viktig bit, och den skulle

kunna vara en ännu viktigare bit för småföretag om

man gjorde det på ett smart och bra sätt. Man ska

inte bara se företagshälsovården som att det är ännu

en pålaga. I stället kan det vara en möjlighet att

få tillgång till en expert om det dyker upp stora

svårigheter. Jag tänker då på benbrottsfallet som vi

hörde om. Hade det funnits en coach, en

företagshälsovård som hjälpte till skulle man ha

kunnat göra ett tidigare avslut och fått hjälp med

att hitta en ny arbetsförmåga.

Man måste lägga sig i. Motivation är den absolut

viktigaste drivkraften i det här avseendet. Vi hörde

om fallet med människan som ville förstärka sin

rörelse genom att vara sjukskriven på grund av ditt

eller datt. Man undrar ju vad det är för

arbetsgivare som inte kan ta en dialog om det och

säga: Det där är väl inte okej. Kan vi inte

sjukskriva dig från din verksamhet så kan du komma

hit och vila upp dig hos oss? Så gör jag ofta.

Vitsen med företagshälsovården är att den är

legitim och kan gå emellan arbetsgivare, parter och

den civila delen. Företagshälsovården kan ta upp

frågor som är av rådgivande och fostrande natur. Men

utan motivation kan vi inte rehabilitera en enda

människa, det är helt klart. Man måste fråga: Vad

har du för tankar och viljor?

När det gäller främjandeprincipen, friskvård och

annat förhåller det sig på samma sätt. Det finns för

lite kunskap.

Men ett ställe som ni borde åka till är Malung

kommun, som jag precis har besökt och är oerhört

imponerad av. Genom att jobba med den här frågan som

en främjandeprincip har man sänkt antalet

sjukskrivningar med 2 % under det första halvåret,

så nu ligger man 10 miljoner plus.

Åk upp och titta på Malung! Där har ni mycket att

lära. Det finns också andra sådana ställen, men i

Malung är det renodlat rakt över. Malungsborna

brukar säga: Om man släpper en atombomb över världen

överlever skorpioner, kackerlackor och malungsbor,

för de har varit med om så mycket elände. Det är

kanske därför som de har denna kreativitet.

Marie Silfverstolpe, Almega: Många av de små

företagarna, som jag företräder, jobbar hårt med

dessa frågor på olika sätt. Men det finns hela tiden

en oro för att man inte kan planera vilka kostnader

detta kommer att innebära.

Det finns ett antal arbetsgivare som funderar på

att teckna privata sjukförsäkringar för att minska

det stora problemet med vårdköerna som ju kan

innebära ökade kostnader för sjukpenningen. Men

kruxet är att det finns vissa politiska signaler som

tyder på att en sådan privat vårdgivare som till

exempel S:t Görans sjukhus inte kommer att få bereda

plats för folk som remitteras dit via en privat

försäkring, även om man skulle ha utrymme för det.

Ska man få ned sjukfrånvaron är det oerhört

viktigt att alla parter samverkar - sjukvården,

arbetsgivaren och försäkringskassan. Jag tycker att

problemen med sjukvården inte riktigt har förts fram

här.

Det är inte så himla lätt för en arbetsgivare att

vägra att betala ut sjuklön. Det kan sluta med att

man hamnar i Arbetsdomstolen för brott mot

kollektivavtalet. Som Anastasia påpekade har

arbetsgivaren inte någon möjlighet att bedöma om

personen är sjuk eller ej. Men det här är ett

problem som vi måste jobba tillsammans med för att

lösa.

Ulla Hoffmann (v): Först ett stort tack till Johnny

Jonsson för att du sade att det inte fanns någon

anledning till att kvinnor skulle vara mer

sjukskrivna än män. Det uppskattades efter alla

andra kommentarer, om jag säger så.

Det har ju visat sig att det finns en stor oro för

det här med selektering. Reumatikerförbundet säger

att systemen ställer arbetstagarna utanför. Vi har

inte hört någon ifrågasätta arbetsgivarnas rätt att

selektera, inte ens inom den offentliga sektorn. Jag

har en fråga till Anastasia. Jag skulle vilja veta:

I vilken mån är du villig att anpassa dina

arbetsplatser och se till att det blir så kallade

rymliga arbetsplatser där funktionshindrade och

andra människor får möjlighet att jobba?

Sedan har jag också en fråga till Kenth

Pettersson. Jag skulle vilja veta på vilket sätt du

tror att det systematiska arbetsmiljöarbetet kan

förhindra sjukskrivningar och på det sättet hjälpa

arbetsgivarna att få ned kostnaderna för

medfinansieringsansvaret?

Anatasia Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Vi har ju

flera arbetsplatser. Vi har en arbetsplats där vi

utför administrationen. Den är handikappanpassad.

Det finns ramp till fastigheten och hissar i entrén.

Det gäller även själva ytorna. Sedan har vi väldigt

dålig möjlighet att anpassa arbetsplatsen hemma hos

en funktionshindrad för att det ska vara möjligt för

någon annan som har någon form av funktionshinder

att jobba hemma hos den personen. Det är väldigt

svårt. Samma sak är det när det gäller städningen.

Det är ganska svårt för oss att gå in på andra

arbetsgivares arbetsplatser och anpassa dem.

När det gäller selekteringen tycker jag ändå inte

att jag har selekterat bort någon på grund av ett

funktionshinder. Jag måste göra en riskbedömning

byggd på hela profilen hos den person som söker en

tjänst. Jag tycker att det är väldigt bra att de har

fritidsintressen, men vissa är mer riskbenägna än

andra, och de riskerna tycker jag att jag själv

måste få avgöra om jag är beredd att ta eller inte.

Vi har själva friskvårdskort för alla anställda, så

jag har inget emot att man är ute och försöker

sporta. Men jag måste få göra bedömningen själv,

tycker jag.

Jag hoppas inte ni missförstår mig. Det är inte så

att jag inte anställer personer som har

funktionshinder. Så är det absolut inte, utan nu

pratar jag om människor som söker en vanlig tjänst.

Jan Grönlund sade att det finns

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man kan söka

bidrag. Det gör det, men de är begränsade. Det är

inte så att vi ska söka bidrag för att anställa en

person. Man ska också kunna känna att man är värd

tjänsten.

Kenth Pettersson, Arbetsmiljöverket: Tack för

frågan. Jag är glad att så många har nämnt det

systematiska arbetsmiljöarbetet här i dag. Det är en

fråga som är reglerad i vår föreskrift 2001:1,

Systematiskt arbetsmiljöarbete. Det har sin grund i

arbetsmiljölagen. Det hela går ju ut på att man på

ett systematiskt sätt ska undersöka riskerna i

verksamheten. Man ska på ett systematiskt sätt göra

upp åtgärdsplaner och sedan också följa upp

åtgärderna.

Huvudsyftet med systematiskt arbetsmiljöarbete är

naturligtvis att förebygga att det inträffar olyckor

eller sjukdomsfall i arbetslivet. Men har man ett

systematiskt arbetsmiljöarbete är vår erfarenhet att

man också på ett systematiskt sätt arbetar med

rehabiliteringsfrågor. Och som vi har hört flera

gånger är det arbetsgivarnas huvudansvar att

rehabilitera. Det innebär att man anpassar

arbetsplatsen till de fysiska och psykiska

förutsättningar som de anställda har. Det är en

fråga som är reglerad i arbetsmiljölagen att man har

den skyldigheten. Det gäller att jobba på det

individuella planet med det.

Ofta i debatten har jag upplevt att man

missuppfattar det här med sjukskrivning, att man

uppfattar att det på något sätt är ett intyg på att

man faktiskt är sjuk. Det är det ju inte fråga om.

Det är ett slags intyg på att man inte vid ett visst

tillfälle kan utföra just det arbete som man just då

råkar ha. Det är det enda det är fråga om. Man är ju

inte sjuk i någon mer allmän bemärkelse. Det går att

inom ramen för arbetsplatsen ändra förhållandena så

att den som kanske har brutit ett ben kan jobba

trots det. Man kan göra förändringar i

arbetsorganisationen eller ha hjälpmedel eller

liknande.

Förutsättningarna för att göra den anpassningen

varierar naturligtvis med den verksamhet man har,

men det är ofta fullt möjligt. I sista hand får man

försöka hjälpa vederbörande till en annan

verksamhet. En klok arbetsgivare jobbar ju

systematiskt både med det förebyggande arbetet och

med rehabiliteringsinsatserna i enlighet med de

skyldigheter man har i lagstiftning och

föreskrifter.

Så det korta svaret på Ulla Hoffmanns fråga är väl

att ett systematiskt arbetsmiljöarbete egentligen är

precis det som man bedriver till exempel hos Johnny

Jonsson. De ekonomiska drivkrafter som nu införs

tror jag ytterligare stärker det systematiska

arbetsmiljöarbetet. Det kommer att finnas ett

starkare ekonomiskt incitament att till exempel

anlita företagshälsovård när man inte själv har de

kunskaper som behövs för att genomföra det

systematiska arbetsmiljöarbetet eller

rehabiliteringsinsatser.

Boel Callermo, Kommun- och Landstingsförbundet: Jag

är lite orolig att Ulla Hoffmann missuppfattade

förbundens tidigare inlägg om kvinnors sjukfrånvaro.

Kvinnor har ju högre sjukfrånvaro än män, men det

betyder naturligtvis inte att det är acceptabelt på

något sätt. De analyser vi har gjort antyder att

kvinnors högre sjukfrånvaro har att göra med

kvinnors livssituation i stort, kvinnors

arbetsplatser och en könssegregerad arbetsmarknad.

När det gäller livet i stort handlar det ju om

bristande jämställdhet. Det handlar om att kvinnor

lägger ned fler arbetade timmar under en vecka och

kanske har sämre möjligheter att återhämta sig efter

arbetsdagens slut. En annan fråga är kvinnors

arbetsplatser. Det handlar ofta om relationsyrken,

inte minst i den organisation jag företräder. Det

handlar också ofta om tunga arbetsplatser och inte

sällan stora omstruktureringar. Här finns det mycket

som arbetsgivaren kan göra när det handlar om

inflytande, möjligheter att påverka arbetstider och

så vidare. Det är ett arbetsgivaransvar.

Sedan handlar det också om en könssegregerad

arbetsmarknad och om möjligheten att byta

arbetsplats när det inte fungerar som det ska. När

rörligheten inte är tillräcklig är det också svårt.

Som arbetsgivare kan man alltså göra mycket för att

råda bot på detta. Kvinnor ska inte behöva ha högre

sjukfrånvaro än vad män har. Men vi råder som

arbetsgivare inte på hela den delen. Det måste vi ta

ett gemensamt ansvar för i samhället.

Torbjörn Andersson, Handikappombudsmannen: Jag

tänkte kommentera ordet selektering. Ibland har jag

en känsla av att när man säger "selektering" finns i

bakgrunden tanken om diskriminering. Det är ju så

att i den mån det handlar om att selektera en person

för att personen har ett funktionshinder och därmed

skulle kunna riskera att vara sjukfrånvarande i stor

utsträckning så är det inte tillåtet i dag. Det är

förbjudet enligt den diskrimineringslagstiftning som

finns gällande diskriminering i arbetslivet på grund

av funktionshinder.

Vi menar att den lagstiftningen bör stärkas så att

den också inbegriper ett krav på stöd och

anpassningsåtgärder från arbetsgivarens sida under

pågående anställning, vilket inte finns i dag. Vi

menar också att det finns ett behov av ekonomiska

drivkrafter för arbetsgivaren att ta ansvar för

arbetsmiljön för en person med ett funktionshinder.

Det finns undersökningar som visar att ungefär

100 000 personer med funktionshinder inte får det

stöd på arbetsplatsen som de behöver. Alla dessa är

inte sjukskrivna, men alla skulle kunna bli

sjukskrivna.

Sammanfattningsvis anser vi att det finns ett

behov av ekonomiska drivkrafter, men naturligtvis i

kombination med ett högriskskydd för både

arbetstagare och arbetsgivare.

Annika Qarlsson (c): Diskussionen i dag handlar ju

väldigt mycket om någras skyldigheter och andras

rättigheter. Men egentligen handlar det ju om allas

gemensamma rättigheter och skyldigheter. Sedan är

det förslaget i sig som gör att det fokuseras på

kanske främst arbetsgivarens större skyldigheter

framöver och arbetstagarnas eventuellt förbättrade

rättigheter. Det är det som jag vill komma inte på

lite grann. Man pratar om att det är drivkraften som

ska hjälpa till i utvecklingen så att det ska gå åt

rätt håll.

Tittar man historiskt på vad det är för

drivkrafter man har använt sig av handlar det både

om hur höga ersättningarna eller kostnaderna har

varit och om kontrollsystemet. Där hade vi kanske

tidigare en större egenkontroll och även en

kollektiv kontroll. Självklart var också

försäkringskassornas tidigare kontroller, åtminstone

från min synpunkt sett, betydligt mer omfattande än

de är i dag. I dag går man i förslaget in och menar

att det ska vara arbetsgivaren som får en betydligt

större kontrollfunktion än vad som finns tidigare.

Det skulle vara de drivkrafter som kan verka

förebyggande. Jag tycker att detta med Stora Enzo

kan användas både om man är för förslaget eller mot

det. Det fanns tydligen drivkrafter tidigare. Det

har gjort att man har valt att sätta i gång det här

arbetet betydligt tidigare än många andra företag

runtom i Sverige utan den här förskjutningen av

balansen. Det är egentligen det jag skulle vilja

höra om från Svenskt Näringsliv, från en

representant från försäkringskassorna och från

facken.

Frågan är alltså hur man ser på den här balansen.

Någonstans gäller det att vi har rimlig nivå både på

skyldigheter och rättigheter i det här. Nu tycker

jag att man tar ett stort steg. Man för över en

väldigt stor del av kraven på arbetsgivaren och

underlättar en hel del för en annan viktig part på

de här området, nämligen arbetstagaren.

Stefan Wiberg. LO: Tack för frågan. Det är klart att

det här handlar om att arbetsgivaren givetvis har

ansvaret för arbetsmiljön. Det ska vara klart och

tydligt när det gäller rehabilitering, förebyggande

och så vidare. Samtidigt är det klart att det också

handlar om att samverka på arbetsplatsen för att

förbättra arbetsmiljön och hälsan. Det är någonting

som vi givetvis tycker är otroligt viktigt, att

skyddsombuden har en given roll i arbetet

tillsammans med arbetsgivaren för att driva de här

frågorna.

Det handlar om att få i gång det systematiska

arbetsmiljöarbetet. Det handlar om att se till att

alla på arbetsplatsen har en utbildning. Framför

allt bör arbetsgivare ha en god kunskap om

arbetsmiljöarbetet och sitt ansvar enligt

arbetsmiljölagen. Men det är också viktigt att

skyddsombuden får en grundläggande

arbetsmiljöutbildning.

Så det handlar delvis om samverkan mellan

arbetstagare och arbetsgivare. Det handlar också

givetvis om att man ska vara motiverad och delta i

de rehabiliteringsåtgärder som finns på

arbetsplatsen från den enskilda individens sida. Det

handlar om ett individuellt ansvar som det också är

lönsamt för arbetsgivaren att påverka.

Det här med oberoende expertresurs, som det står i

lagen, har också varit uppe vid några tillfällen.

Det gäller alltså företagshälsovården. Vi tror att

företagshälsovården är en jätteviktig resurs i det

här sammanhanget men att den måste få en tydligare

roll när det gäller vad som egentligen är

företagshälsovård.

Det pågår ju nu en utredning kring

företagshälsovården som ni känner till. Den ska

presenteras för Hans Karlsson den 1 december. Vi

hoppas att den ska ge en tydligare inriktning för

hur företagshälsovården egentligen ska vara. Vi

tycker att den ska vara obligatorisk och att den ska

arbeta förebyggande och med arbetslivsinriktad

rehabilitering.

Roger Mörtvik, TCO: När det gäller själva förslaget

är vår uppfattning att det här är bra. Det behövs

starkare ekonomiska drivkrafter för arbetsgivaren

att jobba med de här frågorna. Men det finns problem

också, som vi vill lyfta fram lite grann som support

till Svenskt Näringslivs hållning. Vår uppfattning

är att arbetsgivarna måste betala mer för ohälsan,

men det är inte rimligt att man ska behöva betala

mer för ohälsa som man inte kan göra något åt.

Sjukdomsfall där det till exempel pågår medicinsk

rehabilitering som inte alls har att göra med

arbetet bör kopplas bort från det här

finansieringsansvaret. Det borde vara ganska enkelt

att hitta former för den typen av prövning.

Det finns också ett annat problem, och det är att

även om många av sjukfallen åtgärdas bäst på arbetet

är det också så, som flera talat om, att många av de

här fallen egentligen klaras av bäst genom att folk

får möjlighet att byta jobb. I dag är det så att

inte finns någon som egentligen har ansvar för att

hjälpa de människor som behöver byta arbete att få

stöd för det. En möjlighet för dem som är

sjukskrivna skulle kunna vara att man framöver

utvecklar en särskild rehabiliteringsförsäkring som

kanske är fristående från nuvarande system, som

kanske till och med parterna kan bära, som ger stöd

till människor som behöver omställning, arbetsbyte,

ökad rörlighet och så vidare.

När jag ändå har ordet vill jag bara passa på att

säga något om selekteringen här. Det har låtit i

diskussionen som om det med automatik kommer att bli

en ökad selektering. Jag vill bara påminna om att i

Holland, där man har överfört hela

betalningsansvaret för sjukförsäkringen på

arbetsgivarna, har man inte kunnat se någon ökad

selektering. Det är ungefär samma nivå nu som det

var innan man införde systemet. Så det behöver inte

med automatik blir någon ökad selektering bara för

att kostnadsansvaret ökar.

Alf Eckerhall, Svenskt Näringsliv: När det gäller

kontroller tänker man kanske mest på negativa

funktioner. Det är ju ett negativt värdeladdat ord.

Men det innehåller ganska mycket. Det fanns en fråga

som Lennart Klockare tidigare tog upp, och som

Annika Qarlsson också tog upp, om ersättningsnivåer.

Det är ju väldigt styrande vad det är för

ersättningar. Som svar till Lennart Klockare kan jag

nämna att vi har i olika sammanhang från Svenskt

näringslivs sida föreslagit att det bör finnas en

ordentlig skillnad mellan ersättning som man får för

arbete och ersättning som man får när man inte utför

arbete.

Jag lyssnade till en debatt i riksdagen för en tid

sedan då de här frågorna diskuterades. Det föreföll

dock inte som om någon av deltagarna var informerad

om de kompletterande system som vi har kommit

överens om från parternas sida. Det är ju inte bara

dessa 80 %, eller 77,6 % eller vad vi nu talar om.

Stora delar av sjukpenningtid och förtidspensionstid

finns det påslag på 10 % eller 15 %. Det finns det i

stort sett på hela arbetsmarknaden.

De här systemen med ersättning har vi ju prövat i

vårt land i full funktion under årens lopp, till

exempel i slutet av 80-talet. Då var det

hundraprocentiga ersättningar. Då hade vi om jag

minns rätt mellan elva och tolv miljoner sjukfall. I

dag är väl antalet sjukfall ungefär hälften. Det

ledde till en besvärande situation. Många företag

fick ha överanställningar på kanske 10-30 %.

Riksförsäkringsverket gjorde för en tid sedan en

utredning som ni nog har sett där de jämförde fyra

länder: Sverige, Finland, Tyskland och Holland.

Slutsatsen som jag uppfattade där var att i Finland

och Tyskland har man ett kontrollsystem, men det har

man knappast i Sverige och Holland. Man måste ha det

i alla system, och kanske i synnerhet i vårt system

eftersom sjukdom i dag är något helt annat än det

var vid den allmänna försäkringens begynnelse.

Vi har nyligen skrivit till regeringen från Svensk

Näringsliv i den här frågan och föreslagit att

regeringen gör en översyn av

sjukskrivningsbegreppet, eller kriterierna för

sjukpenning, och förtidspension och tar bort det som

inte har med arbetsoförmåga och sjukdom att göra.

Det är en hel del som har smugit sig in, till

exempel den som vill ändra sitt utseende. Det har

kanske varken med sjukdom eller arbetsoförmåga att

göra.

Annikas fråga var ju om arbetsgivarens

kontrollfunktion. Den är inte bara repressiv och

negativ. Den baseras naturligtvis på samarbete i

företagen och på förtroende och lojalitet. Det är

ju det allra viktigaste. Men vid sidan av det är det

också viktigt att det finns en möjlighet till

kontroll. Vi har ju varit inne på det tidigare.

Birgitta Målsäter redogjorde för hur man prövar en

sjuklön som arbetsgivaren inte vill betala. Marie

Silfverstolpe fyllde på med att det där kan bli en

lönetvist, och det kan bli ganska knivigt. Det finns

vissa tider som måste iakttas, och det kan vara

svårt med bevisningen.

Så det är lätt att säga att arbetsgivaren avgör

alla sjukfall under de första två tre veckorna, men

det är väldigt svårt att genomföra det, i synnerhet

som man kanske inte får ta reda på vad sjukdomen

handlar om eller vad det är för diagnos och så

vidare.

Det där med kontrollsystem är alltså mycket

besvärande. En viktig sak är att försäkringskassan,

tror jag, i mycket större utsträckning än hittills

kan hjälpa arbetsgivarna på den här punkten. Det har

jag förstått är Riksförsäkringsverkets och

försäkringskassans ambition.

Göte Wahlström (s): Många frågor har ju blivit

belysta, och det handlar kanske om förtydliganden.

Jag fastnade lite grann i Johnnys Jonssons tal om

motivationens betydelse, men min fråga är väl

egentligen ställd till Kenth Pettersson från

Arbetsmiljöverket. Vad jag har förstått och fått

berättat för mig är att du har uttryckt det ungefär

så här: Behovet av ny lagstiftning är marginellt på

arbetsmiljöområdet. Vi borde vara mer följsamma mot

befintlig lagstiftning.

Min fråga är egentligen: Ser du på motivationens

betydelse på samma sätt när det gäller att både

finnas kvar i arbetslivet och att kunna komma

tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivning? Kan

förslaget om drivkrafter vara ett sätt att få

nuvarande lagstiftning att bli mer verkningsfull?

Kenth Pettersson, Arbetsmiljöverket: När det gäller

arbetsmiljölagstiftning har jag i olika sammanhang

just uttryckt uppfattningen att vi har den

lagstiftning som vi behöver i stora drag. Några

marginella anpassningar behöver göras med tanke på

internationalisering och liknande. Vi har en del

svårigheter i tillsynen ibland.

Trots att arbetsmiljölagen är så gammal som den är

håller den även för dagens arbetsliv. Jag varnar

alltid för att börja peta i den lagstiftningen.

Risken är att själva arbetsmiljöarbetet kommer att

gå in i ett slags moratorium om man ser över hela

lagen. Lite detaljöversyn behöver säkert göras, men

det är en stark lagstiftning.

Vi har i huvudsak de föreskrifter på plats som vi

behöver. Vi har en ständig översyn inom

Arbetsmiljöverket av de föreskrifter som vi har och

anpassar dem till de förändringar som sker i

arbetslivet.

Jag har en stor övertygelse om att det nu

föreslagna incitamentspaket, om man skulle uttrycka

det så, där man inför medfinansiering kommer att ha

en väldigt positiv inverkan på såväl det

systematiska arbetsmiljöarbetet som anlitandet av

framför allt företagshälsovård eller andra sådana

resurser som man behöver för att kunna arbeta

förebyggande och med arbetsrehabilitering. Så jag

tror att det även på det här området fungerar bra

med ekonomiska drivkrafter.

Kurt Kvarnström (s): Jag har också ett par frågor

som jag vill ställa. För mig är ju arbetsplatsen

fortfarande den centrala utgångspunkten i den här

diskussionen. Jag tycker också att det är viktigt

att var och en ska få arbeta efter sin förmåga. Då

vill jag också lägga in i sammanhanget ett påstående

som jag tycker är viktigt: Att personalen är

verksamhetens och företagens viktigaste tillgång. Då

borde det vara väldigt naturligt att ännu mer arbeta

med de frågor som vi har pratat om. Det handlar

också väldigt mycket om medmänsklighet, tror jag, i

många sammanhang.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Svenskt

Näringsliv, till Landstings- och Kommunförbunden och

till LO. Vi har alltså haft en företagshälsovård,

och haft avtal på det området, tidigare. Där var

det, precis som Johnny Jonsson beskriver det, en

kombination av sjukvård till hälften och

förebyggande arbete till hälften. Han har också

fyllt i det, tycker jag, på ett bra sätt.

Min första fråga till er är: Varför är det så

trögt och varför ser det så olika ut i Sverige? En

del företag och verksamheter har anammat det här

sättet att arbeta med de mänskliga frågorna medan

andra inte har gjort det på samma sätt. Varför är

det så trögt att få fram nya arbetsmiljöavtal?

Den andra lite mer långsiktiga frågan, som jag

också skulle vilja ställa till Svenskt Näringsliv

och till Landstings- och Kommunförbunden, gäller på

längre sikt. Vi ser ju framför oss att tillgången på

arbetskraft inom ett antal år kommer att vika av. Vi

kommer att behöva göra ännu mycket mer ute på

arbetsplatserna för att ta hand om de människor som

har begränsningar. Hur ser ni på de frågorna i det

här perspektivet? Det är, tror jag, en oerhört

viktig fråga att ha med sig i förhållande till den

stora grupp som i dag har förtidspension. På sikt

måste vi hitta ett arbetsliv där också de här

frågorna kommer in på ett helt annat sätt.

Erik Jannerfeldt, Svenskt Näringsliv:

Företagshälsovården är en utomordentligt viktig

resurs för företagen. Som Johnny Jonsson berättade

lägger företagen ned betydligt mer i genomsnitt än

vad man gör inom den offentliga sektorn på

företagshälsovård. Det är ju ett bevis på hur

företagen ser på företagshälsovården. Men i motsats

till situationen på 80-talet och kanske till och med

början av 90-talet, då näringslivet var i stort sett

likartat, är det inte så längre.

Därför behöver företagen olika saker. Företagen

har olika problem och behöver olika lösningar.

Därför ser också företagshälsovården olika ut. Att

tro att man kan köra med det här konceptet att one

size fits all när det gäller företagshälsovård

fungerar inte längre. Man måste mer än tidigare

anpassa företagshälsovården efter företagens behov

och problem.

Också när det gäller sjukvården och kanske, som du

var inne på, de här psykosociala frågorna ser det

också väldigt olika ut. Företagen verkar i olika

miljöer. Det är landsbygd, stora städer och mindre

städer. Där är den offentliga servicen vad gäller

till exempel sjukvård väldigt olika. Då måste man

alltså ha en stor flexibilitet i

företagshälsovården.

Vi ser ju med väldigt stor oro på den utveckling som

har varit när det gäller just sjukvårdens roll i

företagshälsovården. I fråga om just det vi talar om

i dag, sjukfrånvaro, kan sjukvården i

företagshälsovården spela en viktig roll. Det gäller

till exempel bedömningar av arbetsförmåga. Men

utvecklingen går tyvärr åt det motsatta hållet när

det gäller den resursen i företagshälsovården. Den

lagstiftning som vi har sett de senaste åren vill

snarare strypa åt sjukvården än ge den en möjlighet

att spela den viktiga roll som den faktiskt bör ha.

Boel Callermo, Kommun- och Landstingsförbunden:

Svenskt Näringsliv gav ett alldeles utmärkt svar som

i de flesta avseenden också är väl så giltigt för

Kommun- och Landstingsförbunden. Att

företagshälsovården har en nyckelfunktion i både det

hälsofrämjande arbetet och det rehabiliterande

arbetet är vi alldeles övertygade om. I dag sliter

vi med förhållandet, som vi uppfattar det, att

kommunerna och landstingen i sin upphandlande

funktion, eller i sin kravställande funktion, inte

alltid riktigt vet vad de behöver. På motsvarande

sätt upplever vi att företagshälsovården inte alltid

kan leverera det som huvudmännen anser att de

behöver. Denna fråga behandlas också av

Företagshälsovårdsutredningen.

Vi fick också en fråga om kompetensförsörjningen.

Det är av avgörande betydelse att ha sådana

arbetsförhållanden att man förmår behålla

medarbetarna och också rekrytera nya medarbetare.

Förslaget om medfinansiering blir betydelsefullt,

eftersom det är fråga om en utökad kostnad, i och

med att detta inte kompenseras för kommun- och

landstingssektorn. På så sätt innebär det en

ytterligare press på de medarbetare som redan är på

plats och gagnar således inte våra möjligheter att

rekrytera och behålla medarbetare.

Stefan Wiberg, LO: När det gäller avtal kring

arbetsmiljöfrågor drev våra medlemsförbund

arbetsmiljöfrågorna som en viktig del i den senaste

avtalsrörelsen. En av de frågor som fanns med i den

gemensamma plattform som förbunden hade var just den

om kvalitetssäkrad företagshälsovård.

Boel och Eric har redan nämnt att det pågår en

utredning om företagshälsovården. Den ska lämnas

till Hans Karlsson den 1 december. Utredningen

kommer att vara mycket viktig eftersom frågan är vad

vi ska göra med företagshälsovården i framtiden. Som

jag sagt tidigare tycker vi att den ska vara

obligatorisk. Den ska vara en partsgemensam resurs,

vilket är mycket viktigt. Jag tror också att

företagshälsovården, om förslaget om medfinansiering

går igenom i riksdagen, kommer att få en viktig roll

framöver när det gäller arbetsförmågebedömning.

Företagshälsovården måste också få ett tydligare

direktiv från beställarna, via arbetsgivarna, samt

marknadsföra sina tjänster på ett effektivare sätt

än vad de kanske gör för närvarande.

Ordföranden: Jag har ytterligare ett antal ledamöter

på talarlistan men måste konstatera att klockan nu

är 13. Vi hade sagt att vi skulle hålla på fram till

den tidpunkten. Jag tänkte därför avsluta det hela

med att varmt tacka alla inbjudna, såväl dem som

hållit anföranden som övriga som ställt sina

kunskaper till utskottets förfogande. Vi ska använda

dem efter bästa förmåga i arbetet med behandlingen

av regeringens och samarbetspartiernas förslag om

ekonomiska drivkrafter. Om inget ändras blir det

debatt och beslut den 8 december. Betänkandet kommer

även att innehålla stenografiska uppteckningar från

denna utfrågning. Med detta, kära vänner, tackar jag

för att ni ställt upp. Vi ses på barrikaderna. Tack

för i dag!

Bild 1 och 2

Bild 3 och 4

Bild 5 och 6

Bild 7 och 8

Bild 9 och 10

Bild 11 och 12

Bild 13 och 14

Bild 15 och 16