Bet. 2004/05:SOU10

Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU10

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas Riksrevisionens styrelses

framställning 2004/05: RRS2 angående prioriteringar

inom hälso- och sjukvården samt två motioner som

väckts i anledning därav. I betänkandet behandlas

också ca 430 motionsyrkanden från de allmänna

motionstiderna 2003 och 2004 jämte en motion från

den allmänna motionstiden 2002 om hälso- och

sjukvård.

Utskottet föreslår, med anledning av dels

Riksrevisionens styrelses framställning, dels

motioner, tre tillkännagivanden.

Utskottet föreslår, med anledning av

Riksrevisionens styrelses framställning angående

prioriteringarna inom hälso- och sjukvården ett

tillkännagivande om dels behovet av en förbättrad

styrning och uppföljning av riksdagens riktlinjer

för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, dels

behovet av att utveckla återrapporteringen av

resultatet av verksamheten till riksdagen. Vidare

bör riksdagen med bifall till en motion (v) om

prioriteringar ge regeringen till känna att ett

genusperspektiv bör anläggas på arbetet med att

förbättra styrning, uppföljning och återrapportering

av riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och

sjukvård. Fyra motionsyrkanden (m, v och s) bedöms

åtminstone delvis falla inom ramen för vad

Riksrevisionen tar upp i sin framställning och

omfattas därmed av förslaget om tillkännagivande.

Det andra tillkännagivandet rör också

prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Utskottet

delar bedömningen i en motion (v) att utgångspunkten

i arbetet med prioriteringar inom hälso- och

sjukvården måste vara att varje patient skall få en

medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Varje

fall är unikt och skall bedömas utifrån den enskilda

patientens behov. Prioriteringar av enskilda

patienter bör därför aldrig ske efter i förväg

fastställda mallar eller kriterier. Detta är en

viktig utgångspunkt som regeringen bör beakta i det

fortsatta arbetet med prioriteringar inom hälso- och

sjukvården.

Det tredje tillkännagivandet gäller frågan om hur

ett förmånssystem för speciallivsmedel skall

utformas. Flera motionsyrkanden (fp, kd, c, mp och

s) tar upp behovet av ett väl fungerande och

rättvist system. Utskottet anser att regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett förslag till

förmånssystem för dem som av medicinska skäl är

beroende av speciallivsmedel.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns 73 reservationer och 8 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K253

yrkande 2, 2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405

yrkande 8 (delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So237,

2003/04:So269 yrkande 2, 2003/04:So274 yrkande 1,

2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena

1 och 2, 2003/04:So401 yrkandena 1, 4-7,

2003/04:So428 yrkande 11, 2003/04: So441,

2003/04:So493, 2003/04:So503 yrkandena 3, 6 och

7, 2003/04: So513 yrkande 3, 2003/04:So556,

2003/04:So591 yrkande 6, 2003/04:So595,

2003/04:So630, 2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10,

11 och 17, 2004/05:K310 yrkande 2, 2004/05:Sf359

yrkande 7, 2004/05: So220 yrkandena 1-3,

2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:

So251, 2004/05:So264 yrkandena 1-4, 2004/05:So265

yrkande 1, 2004/05:So394 yrkandena 1, 5 och 8,

2004/05:So428 yrkande 1, 2004/05:So471 yrkande 2,

2004/05:So542 yrkande 1, 2004/05:So594 yrkande 8,

2004/05:So605 yrkandena 2, 5, 10, 11, 17, 19, 20,

2004/05: So606 yrkandena 1-7 och 2004/05:So627.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (v)

Reservation 5 (c)

Reservation 6 (mp)

2. Valmöjligheter i vården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So401

yrkandena 2 och 3, 2003/04:So503 yrkande 4,

2004/05:So221 yrkandena 3 och 4, 2004/05: So293,

2004/05:So529 yrkandena 1 och 3 samt

2004/05:So542 yrkande 2.

Reservation 7 (fp, kd, c)

Reservation 8 (m)

3. National Institute of Health

Riksdagen avslår motion 2003/04:So503 yrkande

11.

Reservation 9 (m)

4. Husläkarlag m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So513

yrkande 1, 2004/05: So565 yrkande 3 och

2004/05:So612 yrkande 2.

Reservation 10 (fp)

5. Ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik

Riksdagen avslår motion 2003/04:So430 yrkandena

1 och 2.

Reservation 11 (m)

6. Vård utomlands

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416

yrkande 35, 2003/04: So503 yrkande 8,

2004/05:So364, 2004/05:So394 yrkande 12 och

2004/05:So605 yrkande 9.

Reservation 12 (m, kd, c)

7. Patientutbildning

Riksdagen avslår motion 2003/04:So394 yrkande

15.

Reservation 13 (v)

8. Informationsförsörjning och

verksamhetsuppföljning

Riksdagen avslår motion 2003/04:So343 yrkande

47.

Reservation 14 (m, c)

9. Sjukvårdsupplysningsnummer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So462 och

2003/04:So579.

10. Personalförsörjning inom hälso- och

sjukvården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So288

yrkande 2, 2003/04:So343 yrkandena 26 och 27,

2003/04:So390, 2003/04:So397, 2003/04:So458,

2003/04:So513 yrkande 7, 2003/04:So640 yrkandena

15 och 16, 2004/05:So236 yrkandena 1 och 2,

2004/05:So312, 2004/05:So327, 2004/05:So394

yrkande 6, 2004/05:So485, 2004/05:So514 yrkandena

1 och 2, 2004/05:So519 yrkande 2 och

2004/05:So605 yrkande 13.

Reservation 15 (m, fp)

Reservation 16 (kd)

Reservation 17 (c)

11. IT inom vården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So394

yrkandena 13 och 14, 2003/04:T474 yrkandena

13-17, 2004/05:So405 och 2004/05: So612 yrkande

4.

Reservation 18 (m, fp)

Reservation 19 (kd)

Reservation 20 (v)

Reservation 21 (c)

12. Förnyad medicinsk bedömning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So317,

2003/04:So343 yrkande 38 och 2003/04:So640

yrkande 8.

Reservation 22 (m, fp, kd, c)

13. Förlossningsvård

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343

yrkande 40 och 2003/04: So640 yrkande 5.

Reservation 23 (kd, c)

14. Sponsorer i vården

Riksdagen avslår motion 2003/04:So394 yrkande

12.

Reservation 24 (v)

15. Nationella minoriteter

Riksdagen avslår motion 2004/05:So447.

Reservation 25 (v)

16. Privata vårdgivare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf397

yrkande 12, 2003/04:So343 yrkande 43,

2003/04:So490, 2003/04:So503 yrkande 5,

2003/04:So513 yrkande 8, 2003/04:So640 yrkande 6,

2003/04:A258 yrkande 11, 2004/05:Sf359 yrkande 6

och 2004/05:So469.

Reservation 26 (m, fp, kd, c)

17. Fri etableringsrätt m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343

yrkande 46, 2003/04: So503 yrkande 12,

2003/04:So513 yrkande 2 och 2003/04:So585.

Reservation 27 (m, fp)

Reservation 28 (c)

18. Upphandling av hälso- och sjukvård

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343

yrkande 45, 2003/04:So640 yrkande 9 och

2004/05:So394 yrkande 15.

Reservation 29 (m, kd, c)

19. Underrättelseskyldighet

Riksdagen avslår motion 2003/04:So439.

20. Framställning 2004/05:RRS2 m.m.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört med anledning av

Riksrevisionens styrelses framställning och

motion 2004/05:So4 yrkande 1. Därmed bifaller

riksdagen framställning 2004/05:RRS2 och motion

2004/05:So4 yrkande 1 samt bifaller delvis

motionerna 2003/04:So394 yrkande 4, 2003/04:

So545 och 2004/05:So5 yrkandena 3 och 5.

21. Utgångspunkt i arbetet med

prioriteringar

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om utgångspunkten för

det fortsatta arbetet med prioriteringar inom

hälso- och sjukvård. Riksdagen bifaller därmed

motion 2004/05:So4 yrkande 2 och avslår motion

2003/04:So398.

22. Socialstyrelsens instruktion m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:So5 yrkande 4.

Reservation 30 (m)

23. Omvårdnaden

Riksdagen avslår motion 2004/05:So389 yrkande

1.

Reservation 31 (v)

24. Öppna kvalitetsregister m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343

yrkande 36, 2003/04:So503 yrkande 13,

2004/05:K459 yrkande 13, 2004/05:So5 yrkande 2

och 2004/05:So605 yrkandena 6 och 7.

Reservation 32 (m, fp, kd, c)

Reservation 33 (mp)

25. Patienträttighetslagstiftning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So5 yrkande

1, 2004/05:So261, 2004/05:So394 yrkande 10 och

2004/05:So605 yrkande 1.

Reservation 34 (m, kd, c)

26. Vård och behandling av olika

sjukdomar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So247

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So249 yrkandena 1 och

2, 2003/04:So288 yrkande 1, 2003/04: So292,

2003/04:So293 yrkande 2, 2003/04:So344 yrkandena

1-4, 2003/04:So402, 2003/04:So404, 2003/04:So410

yrkande 1, 2003/04: So419 yrkande 3,

2003/04:So433, 2003/04:So452, 2003/04:So464

yrkandena 1-3, 2003/04:So469, 2003/04:So478,

2003/04:So502 yrkande 16, 2003/04:So504 yrkande

23, 2003/04:So511, 2003/04:So531, 2003/04:So548,

2003/04:So563, 2003/04:So571 yrkande 5, 2003/04:

So604, 2003/04:So611, 2003/04:Ub291 yrkande 3,

2003/04:Bo256 yrkande 1, 2004/05:L295 yrkande 11,

2004/05:Sf361 yrkandena 23 och 24, 2004/05:So246,

2004/05:So249 yrkandena 1, 2 samt 4-9, 2004/05:

So275, 2004/05:So329, 2004/05:So346 yrkandena 1

och 2, 2004/05: So355, 2004/05:So366,

2004/05:So374 yrkandena 1-4, 2004/05:So399,

2004/05:So480, 2004/05:So506 yrkandena 1-4,

2004/05:So523, 2004/05:So531 yrkandena 1 och 2,

2004/05:So532, 2004/05:So536, 2004/05:So566

yrkande 8, 2004/05:So573, 2004/05:So583 yrkandena

1 och 2, 2004/05:So598 yrkande 5, 2004/05:So613

yrkande 4, 2004/05: So630, 2004/05:So634,

2004/05:Ub323 yrkande 4, 2004/05:MJ509 yrkande 14

och 2004/05:Bo278 yrkande 2.

27. Särskild utbildningsinsats

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf361 yrkande

21.

Reservation 35 (v)

28. Jämställdhetsperspektiv i vården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So254

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So238, 2003/04:So293

yrkande 1, 2003/04:So406 yrkande 3, 2003/04:So409

yrkande 7, 2004/05:So222 yrkandena 1 och 2,

2004/05: So267 yrkandena 1 och 2, 2004/05:So280,

2004/05:So339, 2004/05: So373, 2004/05:So411

yrkande 3, 2004/05:So476, 2004/05:So596 yrkande 9

och 2004/05:So612 yrkande 5.

Reservation 36 (m, fp, c)

Reservation 37 (kd)

Reservation 38 (v)

29. Könsuppdelad statistik

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So411

yrkande 4, 2004/05: So598 yrkande 4 och

2004/05:So613 yrkande 3.

Reservation 39 (v)

30. Lagstiftning om jämställd vård

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So406

yrkande 4, 2004/05: So279 och 2004/05:So613

yrkande 1.

Reservation 40 (fp)

Reservation 41 (v)

31. Parlamentarisk utredning om jämställd

vård

Riksdagen avslår motion 2004/05:So605 yrkande

8.

Reservation 42 (m, kd)

32. Könskonsekvensanalyser

Riksdagen avslår motion 2004/05:So613 yrkande

7.

Reservation 43 (fp)

33. Rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf236

yrkandena 3 och 4, 2004/05:So229, 2004/05:So286,

2004/05:So294, 2004/05:So513 yrkande 2,

2004/05:So572 och 2004/05:So664.

Reservation 44 (fp, c)

Reservation 45 (m)

Reservation 46 (mp)

34. Barnmorskors rätt att utföra medicinska

aborter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So225,

2003/04:So257, 2003/04: So375, 2003/04:So447,

2003/04:So538 och 2004/05:So370.

Reservation 47 (v, c, mp)

35. Fosterdiagnostik m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So304,

2003/04:So636 yrkandena 7 och 8, 2004/05:So407,

2004/05:So471 yrkande 5 och 2004/05:So641

yrkandena 7 och 8.

Reservation 48 (kd)

36. Aborterade foster och forskning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So303

yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So553 yrkandena 1

och 2.

37. Frågan om när foster juridiskt sett

skall betraktas som barn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So302

yrkande 1 och 2004/05: So552 yrkande 1.

38. Sena aborter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So302

yrkande 2 och 2004/05: So552 yrkande 2.

39. Registrering av aborter i

patientregistret

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So301

yrkande 1 och 2004/05: So550 yrkande 1.

40. Abort och bröstcancer

Riksdagen avslår motion 2003/04:So554.

41. Abortförebyggande åtgärder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So252,

2003/04:So260, 2003/04: So446, 2003/04:So636

yrkandena 9 och 10, 2004/05:So458, 2004/05: So471

yrkandena 1 och 3, 2004/05:So533 samt

2004/05:So641 yrkandena 9-11.

Reservation 49 (kd)

42. Omyndiga abortsökande

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So307,

2004/05:So325 och 2004/05:So471 yrkande 4.

Reservation 50 (kd)

43. Legitimation för dietister

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So227 och

2004/05:So455.

44. Lex Maria

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So275

yrkande 2 och 2003/04: So640 yrkande 19.

Reservation 51 (kd)

Reservation 52 (v)

45. Alternativmedicinsk kompetens m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:So359 yrkandena

10 och 11.

46. Försäkringsbolagens sakkunnigläkare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L242

yrkande 1 och 2004/05: Ju425 yrkande 2.

47. Sammansättningen i HSAN m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:So389 yrkande

2.

Reservation 53 (v)

48. Disciplinansvar i särskilda

boendeformer

Riksdagen avslår motion 2004/05:So632.

49. Ett samlat högkostnadsskydd m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343

yrkande 18, 2003/04:So640 yrkande 32,

2004/05:So295, 2004/05:So505 och 2004/05:So673.

Reservation 54 (fp, kd)

Reservation 55 (c)

50. Sekretess

Riksdagen avslår motion 2003/04:K376 yrkandena

1 och 2.

Reservation 56 (mp)

51. Utredning m.m. om alternativa

behandlingsmetoder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So221,

2003/04:So229, 2003/04: So343 yrkandena 21 och

22, 2003/04:So409 yrkande 6, 2003/04:So456

yrkande 2, 2003/04:So606 yrkande 1, 2003/04:So625

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So644 yrkande 4 samt

2004/05:So301.

Reservation 57 (m, kd, c)

Reservation 58 (fp)

Reservation 59 (v)

Reservation 60 (mp)

52. Alternativa behandlingsmetoder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343

yrkandena 24 och 25, 2003/04:So456 yrkande 3,

2003/04:So536, 2003/04:So606 yrkande 2,

2004/05:So359 yrkande 7, 2004/05:So432 yrkande 4

och 2004/05:So487.

Reservation 61 (m, kd)

Reservation 62 (fp, c)

53. Förskrivningsrätt för

alternativmedicinare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So372

yrkande 3 och 2004/05: So359 yrkandena 2 och 3.

54. Utvecklingsbidrag till Vidarkliniken

Riksdagen avslår motion 2004/05:So359 yrkande

5.

55. Speciallivsmedel

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om speciallivsmedel.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2003/04:So351, 2003/04:So543, 2004/05:So360,

2004/05:So382, 2004/05:So400, 2004/05:So547

yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So674.

56. Lagen (1988:711) om befruktning utanför

kroppen

Riksdagen avslår motion 2004/05:So521 yrkande

2.

Reservation 63 (v)

57. Surrogatmoderskap

Riksdagen avslår motion 2004/05:So439.

58. Frysning av könsceller före

könskorrigering

Riksdagen avslår motion 2003/04:So568 yrkande

19.

Reservation 64 (mp)

59. Journalföring

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So319,

2003/04:So343 yrkande 37, 2003/04:So354 yrkande 2

och 2004/05:So281.

Reservation 65 (m, kd, c)

Reservation 66 (v)

60. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So305,

2003/04:So321, 2003/04: So322 och 2003/04:Ub248.

Reservation 67 (m)

Reservation 68 (kd)

61. Medicinska specialiteter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So230,

2003/04:So355, 2003/04: So463, 2003/04:So516,

2003/04:So588, 2003/04:So591 yrkandena 11 och 12,

2004/05:So605 yrkande 16, 2004/05:So617 yrkande 1

och 2004/05:Ub451 yrkande 1.

Reservation 69 (kd)

62. Plastikkirurgi

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So416

yrkande 1, 2003/04:So420 yrkandena 1 och 2 samt

2004/05:So388.

Reservation 70 (v)

63. Tatuering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So352,

2003/04:So420 yrkande 3 och 2004/05:So387

yrkandena 1 och 2.

Reservation 71 (v)

64. Lobotomi

Riksdagen avslår motion 2003/04:So316.

Reservation 72 (v)

65. Xenotransplantation

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ506 yrkande

15.

66. Ambulanshelikoptrar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So308,

2004/05:So341 och 2004/05:So662.

Reservation 73 (kd)

67. Andra motionsyrkanden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K418

yrkande 26, 2003/04:Ju393 yrkande 1,

2003/04:So208, 2003/04:So247 yrkande 3,

2003/04:So272 yrkandena 1-3, 2003/04:So277,

2003/04:So283, 2003/04:So301 yrkande 2,

2003/04:So320, 2003/04:So410 yrkande 2,

2003/04:So440, 2003/04: So473 yrkande 3,

2003/04:So479, 2003/04:So500 yrkande 6, 2003/04:

So503 yrkande 10, 2003/04:So559, 2003/04:So565,

2003/04:So568 yrkande 7, 2003/04:So571 yrkande 1,

2003/04:So640 yrkandena 14, 18 och 20,

2003/04:So644 yrkandena 5 och 6, 2003/04:Ub216

yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ub275 yrkandena 1 och

2, 2004/05:U257 yrkande 32, 2004/05:So203,

2004/05:So211 yrkande 3, 2004/05:So217 yrkandena

1 och 2, 2004/05:So300, 2004/05:So311,

2004/05:So438, 2004/05:So470 yrkandena 1 och 2,

2004/05:So550 yrkande 2, 2004/05:So566 yrkande 1,

2004/05:So620 yrkande 1, 2004/05:So639 och

2004/05:So643 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 1 februari 2005

På socialutskottets vägnar

Chatrine Pålsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Chatrine

Pålsson (kd), Kristina Zakrisson (s), Margareta

Israelsson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman (s), Lars U

Granberg (s), Catherine Persson (s), Anne Marie

Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Christer

Engelhardt (s), Magdalena Andersson (m), Elina Linna

(v), Jan Lindholm (mp), Jan Emanuel Johansson (s),

Marita Aronson (fp) och Gunilla Wahlén (v).

2004/05

SoU10

Utskottets överväganden

Hälso- och sjukvårdens organisation,

finansiering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå drygt 120 motionsyrkanden

om hälso- och sjukvårdens organisation,

finansiering m.m. Utskottet anför bl.a. att

hälso- och sjukvård även i framtiden skall

ges på lika villkor och efter behov, styras

demokratiskt och vara solidariskt

finansierad. Utskottet hänvisar till de

resursförstärkningar som tillförts och kommer

att tillföras hälso- och sjukvården under de

närmaste åren. Jämför reservationerna 1 (m),

2 (fp), 3 (kd), 4 (v), 5 (c), 6 (mp), 7 (fp,

kd, c), 8 (m), 9 (m), 10 (fp), 11 (m), 12 (m,

kd, c), 13 (v), 14 (m, c), 15 (m, fp), 16

(kd), 17 (c), 18 (m, fp), 19 (kd), 20 (v), 21

(c), 22 (m, fp, kd, c), 23 (kd, c), 24 (v)

och 25 (v).

Motioner

I motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs att regeringen skyndsamt utreder

sjukvårdens framtida finansiering och

kompetensförsörjning (yrkande 3). Motionärerna anför

att patienten med en obligatorisk hälsoförsäkring

aktivt kan välja god vård och välja bort dålig vård.

Försäkringen skall omfatta alla oavsett

betalningsförmåga eller hälsotillstånd samt

finansieras gemensamt. Liknande yrkanden framförs i

motionerna 2004/05:So221 av Sten Tolgfors (m)

yrkande 1, 2003/04:So401 av Sten Tolgfors (m)

yrkande 1, 2003/04:Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 5 och 2003/04:Sf405 av Sten Tolgfors m.fl.

(m) yrkande 8 (delvis). I yrkande 4 i motion

2003/04:So503 begärs att riksdagen beslutar att

tillåta försöksverksamhet med kundval där pengarna

följer patienten. Motionärerna anför att en övergång

till ett annat finansierings- och producentsystem är

en stor och omfattande förändring och att

försöksverksamhet bör tillåtas. I yrkande 6 begärs

ett tillkännagivande om primärvården/närvården.

Motionärerna anför att verklig valfrihet bör införas

genom att pengarna följer patienten samt att

remisstvång till specialistläkare avvecklas. I

yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om förbättrad

samordning. Motionärerna anför att

läkemedelsförsäkringen liksom delar av

sjukförsäkringen, sjukbidragen och rehabiliteringen

bör samordnas med sjukvården inom ramen för en

obligatorisk hälsoförsäkring. Motionärerna begär i

yrkande 8 ett tillkännagivande om rätten att söka

vård utomlands. Motionärerna anför att patienter som

på sedvanligt sätt har fått behovet av en operation

eller behandling fastställt i Sverige skall kunna

söka nödvändig vård utomlands. I yrkande 11 begärs

ett tillkännagivande om medicinsk forskning.

Motionärerna anför att ökat stöd bör ges till den

bästa forskningen och att ett svenskt institut för

medicin och hälsa bör inrättas efter amerikansk

förebild, National Institute of Health.

I motion 2004/05:So594 av Cristina Husmark

Pehrsson m.fl. (m) begärs att regeringen lägger fram

förslag som syftar till att fler specialistläkare än

de som är verksamma inom allmänmedicin får rätt att

verka som husläkare inom den öppna vården (yrkande

8).

I motion 2004/05:So220 av Sten Tolgfors (m) begärs

ett tillkännagivande om vårdens tillgänglighet för

människor i Sverige (yrkande 1). Vidare begärs i

yrkande 2 ett tillkännagivande om den

landstingskommunala vårdens

produktivitetsutveckling. Ett likalydande yrkande

finns i motion 2003/04:So401 av Sten Tolgfors (m)

yrkande 6. I motion 2004/05:So220 av Sten Tolgfors

(m) begärs även ett tillkännagivande om hur den

offentligdrivna vården använder vårdpersonalens tid

(yrkande 3). Motionären anför att det är helt

centralt för den offentligt drivna vårdens

produktivitetsutveckling att frigöra tid för

vårdpersonalen att lägga på direkt patienttid. Ett

likalydande yrkande finns i motion 2003/04:So401 av

Sten Tolgfors (m) yrkande 7.

I motion 2004/05:So221 av Sten Tolgfors (m) begärs

ett tillkännagivande om möjligheten att dra lärdom

av den danska sjukvården och sjukvårdssystemet

Kaiser i Kalifornien (yrkande 2). Vidare begärs i

yrkande 3 ett tillkännagivande om patienters rätt

att välja vårdgivare. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om betydelsen av ett brett utbud av

vårdgivare för en kvalitativ utveckling av vården. I

yrkande 5, slutligen, begärs ett tillkännagivande om

vårdköers effekter i form av mänskligt lidande och

samhällsekonomiska förluster. Motionären anför att

vårdköer kostar pengar eftersom väntetiden genererar

läkarbesök som egentligen är onödiga. Liknande

motionsyrkanden framförs i motion 2003/04:So401 av

Sten Tolgfors (m) yrkandena 2-5.

I motion 2004/05:So364 av Cecilia Widegren (m)

begärs ett tillkännagivande om att införa en

europeisk vårdgaranti. Motionären anför att

patientens rättighetskatalog bör utvidgas till att

omfatta rätten att söka akut såväl som planerad vård

inom valfritt EU-land - i form av en europeisk

vårdgaranti.

I motion 2004/05:So529 av Elizabeth Nyström och

Maud Ekendahl (m) begärs ett tillkännagivande om

valfrihet i vården (yrkande 1). Vidare begärs i

yrkande 3 ett tillkännagivande om ersättning för

vård och omsorg. Enligt motionärerna bör ersättning

för vård och omsorg följa den vård- eller

omsorgsbehövande för att möjliggöra fria val.

I motion 2004/05:K310 av Cecilia Widegren m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om att låta Västra

Götalandsregionen bli försöksområde för en

obligatorisk solidarisk hälsoförsäkring (yrkande 2).

Ett likalydande yrkande finns i motion 2003/04:K253

av Cecilia Widegren m.fl. (m) (yrkande 2).

I motion 2003/04:So213 av Carl-Axel Johansson (m)

begärs ett tillkännagivande om de s.k. fria

nyttigheterna inom sjukvården. Motionären anför att

de patienter som besöker en sjukvårdsmottagning som

inte är offentligt finansierad måste betala för

eventuella laboratorieundersökningar och

röntgenundersökningar. Dessa undersökningar (s.k.

fria nyttigheter) finansieras helt genom skattemedel

om patienten går till en mottagning som är

offentligt finansierad, oaktat driftsform. Enligt

motionären borde dessa undersökningar inte kosta

något för patienterna under förutsättning att de

ordineras av specialistkompetent läkare, oavsett om

läkaren har offentlig finansiering eller inte.

I motion 2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs att regeringen lägger fram ett förslag

till husläkarlag (yrkande 1). Motionärerna anför att

om målsättningen att antalet specialister i

allmänmedicin i genomsnitt skall bli en på 1 500

invånare krävs en husläkarlag. Vidare begärs i

yrkande 3 ett tillkännagivande om ökat ansvar för

sjuksköterskor. Enligt motionärerna skulle

sjuksköterskorna kunna ta ett bättre ansvar för

patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,

högt blodtryck m.m.

Även i motion 2004/05:So565 av Helena Bargholtz

(fp) begärs ett tillkännagivande om att återinföra

husläkarlagen (yrkande 3).

I motion 2004/05:So612 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om att riksdagen

uttalar att ett försök med familje-/husläkarmodellen

PROTOS bör stödjas, och att regeringen bör ta

initiativ till detta om inget landsting anmäler

intresse för att bli försöksområde (yrkande 2).

PROTOS är de svenska allmänläkarnas förslag till ett

nationellt familjeläkarsystem - eller husläkarsystem

med Folkpartiets terminologi. Sveriges allmänläkare

har gått samman och tagit fram ett förslag som man

anser kan lösa mycket av den svenska sjukvårdens

problem. Förslaget kallas PROTOS, vilket betyder

"den förste" på grekiska, vilket står för att

allmänläkaren är den förste som tar hand om en

individs hälsoproblem. Syftet är att stärka

befolkningens rätt till en fast läkarkontakt.

I motion 2003/04:So462 av Mia Franzén (fp) begärs

ett tillkännagivande om att utreda förutsättningarna

för att införa ett nationellt akut

sjukvårdsupplysningsnummer.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om de långsiktiga resursbehoven i

vården (yrkande 1). I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att en parlamentarisk kommitté

bör tillsättas med uppdraget att se över vårdbehoven

och vilka av dessa behov som skall tillgodoses i

den gemensamt finansierade vården. I yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om behovet av fler

vårdplatser. Antalet vårdplatser måste utökas inom

slutenvården. Vidare måste utbyggnaden gälla även de

särskilda boendeformerna, hemsjukvården,

missbrukarvården, akutvården och många av landets

BB-avdelningar.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att kravet att

vård ges i tid slås fast i hälso- och sjukvårdslagen

(yrkande 2). I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande

om vård på lika villkor. Motionärerna anför att

målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa

och en vård på lika villkor för hela befolkningen,

håller på att förlora förankring i verkligheten.

Sjukvården utnyttjas inte på lika villkor, anförs

det. Dels skaffar sig rika och välutbildade mer

specialistvård än de med sämre förutsättningar, dels

får inte de svårt och kroniskt sjuka den vård de

behöver. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om

att införa ett system med gemensamma sjukvårdskort

inom EU. Motionärerna anför att korten skulle ge

rätt för EU-medborgarna att söka vård i samtliga EU-

länder t.ex. i händelse av långa väntetider i

hemlandet. Sjukvården skulle betalas av hemlandet

även vid vård i annat medlemsland. Ett liknande

yrkande framförs i motion 2003/04:K416 av Alf

Svensson m.fl. (kd) (yrkande 35). I motion

2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd) begärs

vidare ett tillkännagivande om en översyn av hela

välfärdssystemet i syfte att se inom vilka

verksamheter medborgarnas valfrihet kan ökas

(yrkande 10) samt om ett avgränsat försök med

patientpeng (yrkande 11). Enligt motionärerna bör

ett sådant försök i första hand prövas när det

gäller tjänster som t.ex. barnhälsovård, primärvård,

mödravård och sjukgymnastik. Liknande yrkanden

framförs i motion 2003/04:So640 av Alf Svensson

m.fl. (kd) yrkandena 10 och 11. I motion

2004/05:So605 yrkande 17 begärs ett tillkännagivande

om behovet av förslag som underlättar ett

ändamålsenligt och kostnadseffektivt administrativt

arbete inom sjukvården. Det administrativa arbetet

måste begränsas till det nödvändiga och

kostnadseffektiva och i högre utsträckning utföras

av särskilt avdelad personal. Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2003/04:So640 av Alf

Svensson m.fl. (kd) yrkande 17. I motion

2004/05:So605 begärs vidare ett tillkännagivande om

en utredning beträffande hur lagstiftningen kring

tillsynen skall främja ett minimerande av antalet

misstag inom vården (yrkande 19). Slutligen begärs

ett tillkännagivande om behovet av en

värdighetsgaranti (yrkande 20). Denna garanti skall

omfatta såväl medicinsk kvalitet som

omvårdnadskvalitet och vara så konkret utformad att

det går att följa upp vad som utlovats.

I motion 2004/05:So606 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om en mer

hälsofrämjande hälso- och sjukvård (yrkande 1). Det

finns, enligt motionärerna, stora vinster i att

informera om hur man kan leva friskare på tidigt

stadium i livet. Vidare begärs i yrkande 2 ett

tillkännagivande om sekundärprevention.

Sekundärpreventionen avser insatser för att

förhindra försämring av eller återinsjuknande i

redan befintlig sjukdom. Patienter som drabbats av

sjukdom har ofta en hög grad av motivation för att

förändra vanor och livsstil som innebär hälsorisker.

Även om det finns många goda exempel inom hälso- och

sjukvården på bra sekundärprevention kan dessa

insatser förbättras. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om allmänläkarnas och

distriktssköterskornas roll i det förebyggande

folkhälsoarbetet. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om en närsjukvård som har kapacitet

att följa upp, stödja och motivera behövande

patienter till en mer hälsosam livsstil och i

yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om psykologisk

kompetens på varje vårdcentral i det

multiprofessionella vårdteamet. Motionärerna begär

vidare att riksdagen beslutar att inrätta

försöksverksamhet för att förbättra det förebyggande

folkhälsoarbetet i närsjukvården (yrkande 6).

Slutligen begärs ett tillkännagivande om att

institutionalisera närsjukvårdens ansvar för de

förebyggande folkhälsoinsatserna (yrkande 7).

I motion 2003/04:So591 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om tillgången till akut-

och klinikvård för personer över 65 år (yrkande 6).

Motionärerna anför att bristen på vårdplatser i

många fall tvingar landstingen att föra över äldre

svårt sjuka människor som är i behov av kvalificerad

sjukvård till den kommunala omsorgen.

I motion 2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om god vård och omsorg

(yrkande 7). Motionärerna anser att hälso- och

sjukvården måste sättas i främsta rummet vid

fördelningen av samhällets resurser. Valfrihet,

bättre utnyttjande av de ekonomiska resurserna, men

också mer pengar krävs för att skapa en bättre vård

och omsorg.

I motion 2004/05:So251 av Torsten Lindström (kd)

begärs ett tillkännagivande om att stimulera

framväxten av fler pojkmottagningar. För att

tillgodose de unga männens behov av stöd bör staten

ta ansvar för att uppmuntra och stödja uppbyggnaden

av pojkmottagningar i hela landet. Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2004/05:So471 av Torsten

Lindström (kd) (yrkande 2) samt i motion

2003/04:So237 av Torsten Lindström (kd).

I motion 2004/05:So428 av Yvonne Andersson och

Sven Brus (kd) begärs ett tillkännagivande om en

utredning angående möjligheten att dela på

kostnaderna för vård med människor i andra länder

(yrkande 1). I motion 2003/04:So274 av Yvonne

Andersson och Sven Brus (kd) (yrkande 1) framförs

liknande yrkanden. Motionärerna anför att det

överallt i världen finns människor som vill och

behöver ha utbildning och som vill ha och behöver

vård. De har pengar så att de kan betala utbildning

och vård och kan på så sätt dela de

investeringskostnader som Sverige gjort.

I motion 2004/05:So293 av Sven Brus och Yvonne

Andersson (kd) begärs ett tillkännagivande om

patienters rätt till vård och rehabilitering utanför

det egna landstinget.

I motion 2004/05:So542 av Stefan Attefall (kd)

begärs ett tillkännagivande om utredning avseende

nationell sjukvårdspeng (yrkande 1) samt om

valfrihet och patientmakt inom vården (yrkande 2).

Genom att införa ett pengsystem blir beställaren av

vård den enskilde medborgaren i stället för

politikerna. Kvaliteten säkras genom att de hälso-

och sjukvårdsföretag som inte håller måttet väljs

bort.

I motion 2003/04:So354 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om konsekvenserna av den

genomförda konkurrensutsättningen inom hälso- och

sjukvården (yrkande 3). Motionärerna anför att

utvärderingen bör göras ur ett ekonomiskt och

kvalitativt perspektiv utifrån klienter och

personal.

I motion 2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om primärvårdens och

närsjukvårdens inriktning (yrkande 1). Motionärerna

anför att primärvårdens och närsjukvårdens

organisation måste bygga på teamet som modell. De

strukturella problem som finns inom primärvården kan

och bör i huvudsak lösas inom ramen för offentlig

drift. En demokratisering av vården borde stå mer i

fokus än en privatisering. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om akutsjukvårdens inriktning.

Motionärerna anför att avancerad akutsjukvård ofta

kräver omfattande teknisk utrustning och

övervakning. Denna vårdform bör därför koncentreras

till relativt få sjukhus. Väl utvecklade vårdkedjor

med närsjukhus, primärvård och välutrustad

ambulansvård krävs. Vidare begärs i yrkande 12 ett

tillkännagivande om nationella regler för sponsring

i hälso- och sjukvården. Motionärerna anser att

riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en

utredning för att fastställa nationella regler för

sponsring i sjukvården. Slutligen begärs i yrkande

15 ett tillkännagivande om patientutbildningar i

hälso- och sjukvården. Patientutbildningen bör

omfatta de stora folksjukdomarna, som t.ex.

kärlsjukdomar, diabetes, astma, psykossjukdomar och

ryggbesvär.

I motion 2004/05:So447 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen

bör få i uppdrag att se över hur hälso- och

sjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten

uppfyller sina åtaganden i relation till Sveriges

åtaganden för nationella minoriteter.

I motion 2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om att utgångspunkten för hälso-

och sjukvårdspolitiken bör vara ett

helhetsperspektiv på hälsa där det hälsofrämjande

och förebyggande arbetet ges ökat utrymme, där den

enskildes delaktighet och eget ansvarstagande ses

som viktiga resurser och där hälso- och sjukvården

organiseras så att den tar till vara dessa (yrkande

1). Vidare begärs ett tillkännagivande om att minska

byråkratin i vården (yrkande 5). Regeringen bör ges

i uppdrag att förenkla regelverket och redovisa

resultatet för riksdagen. I yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om behovet av att

ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting

preciseras vad gäller hemsjukvård och

rehabiliteringsinsatser. Vidare begärs ett

tillkännagivande om behovet att utreda och precisera

regelverket för svenska medborgares rätt att söka

vård i annat EU-land (yrkande 12).

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om bättre

uppföljningssystem (yrkande 47). Såväl myndigheter

som vårdgivare och sjukvårdshuvudmän är beroende av

att tillförlitlig statistik av hög kvalitet finns

tillgänglig. Socialstyrelsen bör, tillsammans med

sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med

nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser

mellan sjukvårdens institutioner i hela landet.

I motion 2003/04:So428 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) begärs att regeringen gör en samhällsekonomisk

analys av köerna för åldersbetingade sjukdomar

(yrkande 11). Motionärerna anför bl.a. att många

äldre köar för åldersbetingade funktionshinder, som

t.ex. starr, förslitningsskador och nedsatt hörsel.

När en patient inte får vård uppkommer, utöver

mänskligt lidande, kostnader för hemtjänst,

sjukbesök, läkemedel m.m.

I motion 2004/05:So264 av Jörgen Johansson (c)

begärs ett tillkännagivande om att kommande

förändringsarbete inom hälso- och sjukvården skapas

utifrån federalismens principer så att lokala och

regionala särarter tas till vara (yrkande 1). I

yrkandena 2-4 vidareutvecklar motionären förslagen.

I motion 2003/04:So441 av Jörgen Johansson (c)

begärs ett tillkännagivande om att genomföra en

översyn av vård och omsorg i syfte att finna

lösningar som garanterar närhet och behovet av vård

samtidigt som det kommunala självstyret bevaras

eller stärks.

I motion 2004/05:So265 av Jörgen Johansson (c)

begärs ett tillkännagivande om att allt vårdarbete

skall präglas av en helhetssyn på den vårdbehövande

(yrkande 1).

I motion 2003/04:So269 av Jörgen Johansson (c)

begärs ett tillkännagivande om att utarbeta en

handlingsplan för frivilligorganisationers och

volontärers mer framträdande roll inom hälso- och

sjukvården (yrkande 2).

I motion 2004/05:So627 av Mona Jönsson och Ingegerd Saarinen

(mp) begärs ett tillkännagivande om att snarast ta

fram ett nationellt handlingsprogram för hur den

psykiska hälsovården skall utvecklas inom

primärvården.

I motion 2003/04:So430 av Lars Ångström (mp)

begärs ett tillkännagivande om ändring av 3 § lagen

(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik, så att

kravet på remiss utgår (yrkande 1). Vidare begärs

ett tillkännagivande om information om detta

(yrkande 2). Motionären anför att ett slopat

remisskrav, kombinerat med information till alla

personalkategorier i sjukvården och

sjukvårdsupplysningen om möjligheten att slussa

vårdbehövande direkt till sjukgymnast för

undersökning och bedömning, skulle minska vårdtider

och snabbare få människor tillbaka i arbete.

I motion 2003/04:So493 av Billy Gustafsson (s)

begärs ett tillkännagivande om att överväga en

utformning av system med ekonomiska drivkrafter inom

hälso- och sjukvården syftande till att minska

sjukfrånvaron. Motionären anför att det operativa

ansvaret för att genomföra rehabiliteringsinsatser i

första hand ligger på hälso- och sjukvården,

arbetsmarknadsmyndigheterna och arbetsgivarna. Det

krävs en diskussion om de ekonomiska drivkrafterna

inom hälso- och sjukvården.

I motion 2003/04:So556 av Christina Axelsson (s)

begärs ett tillkännagivande om sjukvården som en

tillväxtnäring. Motionären anför att satsningar på

forskning och utveckling av nya produkter för att

förebygga ohälsa bör prioriteras högt. Det gäller

enligt motionären att få ned kostnaderna och att

rationalisera genom nya produkter och

produktionssätt.

I motion 2003/04:So579 av Christina Nenes och Göte

Wahlström (s) begärs ett tillkännagivande om ökad

tillgänglighet inom hälso- och sjukvården.

Motionärerna anför att i statens avtal med

landstingen bör frågan om medborgarnas möjlighet

till snabb och enkel kontakt genom tekniklösningar

lyftas fram. Motionärerna jämför med de pågående

projekten med 24-timmarsmyndigheter inom andra

områden.

I motion 2003/04:So595 av Mats Berglind m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om behovet av statligt

engagemang i ett nationellt centrum för

protonstrålningsterapi lokaliserat till Uppsala.

Enligt motionärerna kan ett enskilt landsting

knappast ta den risk och den stora investering som

det innebär att anlägga ett nationellt centrum. Ett

statligt engagemang är därför motiverat.

I motion 2003/04:So630 av Niclas Lindberg (s)

begärs ett tillkännagivande om att vidta nödvändiga

åtgärder för att effektivisera resursutnyttjandet

inom hälso- och sjukvården. Enligt motionären måste

de hinder som finns för ett effektivt

resursutnyttjande inom vården undanröjas och

sjukvårdshuvudmännen ges ökade möjligheter till

styrning av hur resurserna skall användas i syfte

att skapa en rättvis hälso- och sjukvård med hög

kvalitet.

Flera motioner rör frågor om personalrekrytering och

utbildning.

I motion 2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om hälso- och

sjukvårdens personalförsörjning (yrkande 7).

Motionärerna anför att vårdsektorn behöver bli mer

attraktiv för att fler skall söka sig dit. Lönerna

måste vara konkurrenskraftiga och arbetsvillkoren

sådana att vården kan locka till sig och behålla

tillräckligt med personal. Även karriärvägarna inom

vårdyrkena måste utvecklas och de vårdanställda

måste få större inflytande över sin arbetssituation.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m. fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om en plan för långsiktiga personalbehov (yrkande

15). Motionärerna anför att behovet av att

rekonstruera hälso- och sjukvården, utveckla

äldreomsorgen och att återställa personalens

framtidstro och arbetsglädje särskilt måste beaktas

under de närmaste åren. Vidare anförs att

möjligheter till specialisering bör ökas för alla

yrkesgrupper. I yrkande 16 framförs ett yrkande om

en nationell uppföljning av geriatrikens utveckling.

Motionärerna anför att en analys krävs som kan ligga

till grund för landstingets långsiktiga planering

för att tillgodose behovet av geriatrisk kompetens

under de närmaste 10-15 åren.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att

kompetenskrav för undersköterskor bör ses över

(yrkande 13). Enligt motionärerna finns det t.ex.

anledning att se över möjligheterna till en

differentierad utbildningssatsning på

undersköterskor som ger formell kompetens att

hantera såväl läkemedel som demensvård.

I motion 2004/05:So236 av Torsten Lindström (kd)

begärs ett tillkännagivande om att staten bör verka

för att fler husläkare och distriktssköterskor samt

övrig personal i primärvården får geriatrisk

kompetens (yrkande 1). Vidare begärs att regeringen

återkommer med en redogörelse avseende de åtgärder

som vidtagits för att stimulera förekomsten av

geriatrisk kompetens i primärvården (yrkande 2).

I motion 2003/04:So397 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om riktlinjer för

legitimering av hälso- och sjukvårdspersonal från

land utanför EU/EES. Motionärerna anför att

nuvarande regler är diskriminerande och att reglerna

bör vara jämlika och ha vårdens behov som grund för

kraven för att få en svensk legitimation. Den

utredning som regeringen nu tillsatt bör få i

uppdrag att ta fram ett förslag på system som

innebär att det inte är ursprungslandet utan vårdens

behov som formar kraven.

I motion 2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

nationell strategi för personalförsörjningen inom

vård och omsorg (yrkande 6).

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om personalförsörjningen

inom vård och omsorg (yrkande 26). Motionärerna

anför att det är hög tid att utforma en strategi för

hur man skall klara de kommande årens

personalförsörjning inom vård och omsorg. Vidare

begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om ökade

möjligheter till kompletterande utbildning för

invandrare verksamma inom hälso- och

sjukvårdsområdet.

I motion 2004/05:So519 av Birgitta Carlsson och

Viviann Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande om

att allmänläkare som behandlar demens måste kunna

uppvisa intyg på att han eller hon har utbildning

inom detta område (yrkande 2).

I motion 2003/04:So458 av Ulf Holm m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om ett förbud mot

personaluthyrning inom offentlig vård och omsorg.

Motionärerna anför att en inhyrd stafettläkare

kostar dubbelt så mycket som en fast anställd.

Vidare ger användandet av inhyrd personal sämre

arbetsmiljö, vilket ytterligare dränerar landstingen

på personal. Ansvarsbördan blir därmed tyngre för

ordinarie personal eftersom inhyrd personal oftast

inte känner ansvar för helheten på samma sätt.

I motion 2004/05:So485 av Ulla Wester m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om åtgärder i sjukvården

vid misstänkt kvinnomisshandel. Läkaren bör vid

misstanke om våld mot den behandlade kvinnan inte

bara sjukskriva och medicinera utan även se till

olika möjligheter för kvinnan att få hjälp i sin

situation.

I motion 2004/05:So312 av Göte Wahlström och

Christina Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om

att kraftfulla åtgärder vidtas för att klara

framtida personalrekrytering inom vård och omsorg.

Motionärerna anför att regeringen bör ge ansvariga

inom området förutsättningar för offensiva

informationsinsatser i syfte att vända den negativa

syn som tycks råda vad gäller utbildningsval och

anställning inom vård och omsorg.

I motion 2004/05:So327 av Mona Berglund Nilsson

(s) begärs ett tillkännagivande om bättre

utbildningsinsatser och arbetsförhållanden inom

vården.

I motion 2004/05:So514 av Christina Axelsson och

Sonia Karlsson (s) begärs ett tillkännagivande om

rekrytering, arbetsvillkor, utbildning och

mentorskap inom vård- och omsorgsyrken (yrkande 1).

Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om

forskning och utveckling av innovationer inom vård-

och omsorgsområdet.

I motion 2003/04:So288 av Börje Vestlund (s)

begärs ett tillkännagivande om att utbildningen av

neurologer som specialiserats på epilepsi måste öka

(yrkande 2).

I motion 2003/04:So390 av Helene Petersson (s)

begärs ett tillkännagivande om möjligheten att få en

reducerad yrkesbehörighet under tiden som validering

och utbildning sker. Att på ett tidigt stadium

kombinera arbete/arbetspraktik med både validering

och utbildning och få en reducerad yrkesbehörighet

kan vara ett sätt att snabbt få människor i arbete

och tillvarata deras kompetens, heter det i

motionen.

Flera motioner rör IT inom vård och omsorg.

I motion 2004/05:So612 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om ökad användning av IT

i hälso- och sjukvården för att ökad

patientsäkerhet och effektivitet (yrkande 4).

I motion 2004/05:So405 av Olle Sandahl och Torsten

Lindström (kd) begärs ett tillkännagivande om

statligt ansvar för att samordna och gagna

utvecklingen av telemedicin.

I motion 2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om en samordning och ett

gemensamt telemedicinskt system för hälso- och

sjukvården (yrkande 13). Motionärerna anför att

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utreda

möjligheterna till en samordning och en utveckling

av ett gemensamt system som omfattar hela

sjukvården. Motionärerna begär i yrkande 14 ett

tillkännagivande om en nordisk strategi inom

telemedicinen. Sverige bör inom ramen för samarbetet

i Nordiska rådet ta initiativ till ett nordiskt

telemedicinskt nätverk.

I motion 2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om att användarna, dvs.

patienter, personal samt anhöriga, bör stå i centrum

och kunna påverka utvecklingen av IT inom vård och

omsorg (yrkande 13). Vidare begärs ett

tillkännagivande om att satsa på IT-stöd som

underlättar samverkan mellan olika vårdgivare i hela

vårdkedjan (yrkande 14). I motionen begärs även ett

tillkännagivande om telemedicinens nationellt och

internationellt potentiella användningsområden

(yrkande 15). Forskning och utveckling inom detta

område är enligt motionärerna mycket viktigt.

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

vikten av IT-verktyg som stöd till de personer som

vårdar anhöriga i hemmet (yrkande 16). För

anhörigvårdare kan dessa verktyg bl.a. bidra till

minskad isolering och ensamhet, ökad kunskap och

ökad säkerhet. Slutligen begärs ett tillkännagivande

om att främja IT-användningen inom sjukvården för

att höja kompetensen och kunskapsnivån hos

vårdpersonal (yrkande 17).

Några motioner handlar om rätten till förnyad

medicinsk bedömning, s.k. second opinion.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om second opinion

(yrkande 8). Motionärerna anför att patienten skall

ha möjlighet till förnyad bedömning från oberoende

alternativa bedömare. Tilltron till systemet

urholkas om inte möjlighet finns att kontrollera de

bedömningar som görs.

I motion 2003/04:So317 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om en utvidgning av s.k.

second opinion. Motionärerna anför att de

begränsningar som i dag råder för att få en förnyad

medicinsk bedömning är för snäva. Socialstyrelsen

bör få i uppdrag att utreda möjligheten att utvidga

tillämpningen av second opinion till att även

omfatta schizofreni och långvarig psykos.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om förslag till utvidgad

second opinion (yrkande 38). Motionärerna anför att

alla patienter skall ha rätt till en second opinion.

Ett par motioner behandlar frågor om

förlossningsvård och förlossningsplatser.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om en BB-garanti

(yrkande 5). Motionärerna anför att BB-garantin

består av två delar - en platsgaranti och en

förlossningspeng.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om plats- och

närhetsgaranti på BB (yrkande 40). Garantin skall

innebära att föräldrarna senast två månader före

förlossningen skall ha fått besked om var den skall

ske. Restiden skall inte överstiga två timmar.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade frågor om hälso- och

sjukvårdens organisation och finansiering senast i

betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor

m.m. vartill hänvisas för en bredare

bakgrundsbeskrivning (s. 9 f.). Utskottet vidhöll

att det fanns starka motiv för att slå vakt om

skattefinansieringen av vården (s. 22). Vidare

vidhöll utskottet att det är viktigt att hälso- och

sjukvårdsinsatserna utförs på rätt vårdnivå, men att

det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att besluta om

vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-

och sjukvårdslagen. De aktuella motionerna

avstyrktes (rskr. 2002/03:98) (res. m, fp, kd, c var

och en för sig samt res. v, mp).

I betänkandet redovisade utskottet att det vid ett

flertal tillfällen behandlat yrkanden om att

återinföra husläkarlagen, se betänkandena

1996/97:SoU1, 1997/98:SoU12, 1997/98:SoU24,

1998/99:SoU3, 1999/2000:SoU9, 2000/01:SoU10 och

2001/02:SoU13. Utskottet vidhöll sitt tidigare

ställningstagande att det inte finns skäl att

återinföra lagen. Riksdagen följde utskottet (res.

fp).

Utskottet redovisade även att motionsyrkanden om

att inrätta ett svenskt National Institute of Health

hade behandlats av utskottet vid flera tillfällen,

se yttrande 1999/2000:SoU6y, betänkandena

2000/01:SoU2, 2001/02:SoU10 och 2001/02:SoU13.

Utskottet vidhöll även här sin inställning och

avstyrkte motionsyrkandet (res. m).

Utskottet vidhöll även sin uppfattning att frågan

om att skapa ett enhetligt system för sponsorer i

vården är en fråga som i första hand skall lösas av

sjukvårdshuvudmännen i samråd, exempelvis med

Landstingsförbundet. Riksdagen borde således inte ta

något initiativ med anledning av en motion (res. v).

Utredningen om vårdens ägarformer lämnade i mars

2003 slutbetänkandet Vårda vården - samverkan,

mångfald och rättvisa (SOU 2003:23). I betänkandet

läggs fram förslag till reglering av villkor för

privata vårdgivares medverkan i den gemensamt

finansierade hälso- och sjukvården. Utöver

lagförslag, som avser hälso- och sjukvården,

diskuterar utredningen villkoren för att främja

mångfald av drifts- och ägarformer inom vård och

omsorg. Utredningen aktualiserar också behovet av

andra former för upphandling av och ersättning för

vård- och omsorgstjänster.

Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet slöt i

februari 2004 en överenskommelse om vilka villkor

som i framtiden skall gälla för alternativa

driftsformer inom vården. I enlighet med

överenskommelsen har en särskild promemoria

färdigställts inom Regeringskansliet (S2004/4905/HS)

med förslag om att införa nya bestämmelser i hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763). Bland annat föreslås

att om ett landsting överlämnar ansvaret för driften

av hälso- och sjukvård som ges vid ett sjukhus till

annan, skall avtalet innehålla villkor om att

verksamheten inte får drivas med syfte att skapa

vinst åt ägare eller motsvarande intressent.

Promemorian kan ses som ett komplement till

förslagen i det ovan nämnda betänkandet SOU 2003:23.

Promemorian har remissbehandlats.

Regeringen avser enligt propositionslistan från 18

januari 2005 att den 23 mars 2005 överlämna en

proposition, Driftsformer inom vården, till

riksdagen.

Vidare är betänkandet Aktiebolag med begränsad vinstutdelning

(SOU 2003:98) under beredning i Regeringskansliet.

Utredningen har utarbetat förslag till två modeller

av en ny aktiebolagsform, dels bolag utan

vinstutdelning, dels bolag med viss, begränsad

vinstutdelning. Enligt direktiven skall den nya

bolagsformen vara lämplig för verksamheter inom

områdena skola, vård och omsorg.

Ansvarsutredningen överlämnade i december 2003 ett

delbetänkande Utvecklingskraft för hållbar välfärd

(SOU 2003:123). Utredningen har fått

tilläggsdirektiv för andra etappen av sitt uppdrag.

Enligt tilläggsdirektiven (dir. 2004:93) skall

kommittén bl.a. analysera och bedöma hur strukturen

och uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting och

kommuner påverkar förutsättningarna att styra hälso-

och sjukvården. Kommittén skall också om den finner

det motiverat föreslå förändringar av nuvarande

struktur och uppgiftsfördelning för att förbättra

styrningen och därigenom skapa bästa möjliga

förutsättningar för att utveckla vårdens kvalitet,

tillgänglighet och effektivitet. Kommittén skall

särskilt beakta behovet av att underlätta samspelet

mellan de olika nivåerna i samhällsorganisationen

samt med näraliggande välfärdssystem, såsom

äldreomsorgen. En utgångspunkt för kommitténs

analyser och förslag skall vara att hälso- och

sjukvårdssystemet skall vara heltäckande och vården

ges efter behov. Kommittén skall redovisa resultaten

av sitt arbete senast den 28 februari 2007.

I betänkande 2002/03:SoU3 behandlades också motioner

om personalrekrytering och utbildning. I detta

sammanhang hänvisade utskottet bl.a. till bildandet

av ett familjemedicinskt institut (jfr bet.

2001/02:SoU5). Enligt utskottet borde detta belysa

de faktorer som är av betydelse för att

personalrekryteringen skall kunna tryggas

långsiktigt. Vidare erinrades om att Socialstyrelsen

följer hälso- och sjukvårdens behov av läkare och

sjuksköterskor samt att regeringen inrättat ett

projekt om översyn av den högspecialiserade vården

inklusive dess kompetens- och

personalförsörjningsbehov (res. m och fp gemensamt,

kd, c).

Familjemedicinska institutet (Fammi) invigdes i februari 2002

och skall vara ett center för kunskapsutveckling och

kunskapsspridning för att stärka allmänmedicinen i

Sverige. Institutet skall vara ett nationellt stöd

för primärvårdens alla delar. En viktig uppgift för

institutet är att all personal inom primärvården får

möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning.

Fammi började som ett treårigt projekt (t.o.m.

januari 2005). Den årliga budgeten på 20 miljoner

har betalats av staten. Verksamheten har utvärderats

av Statskontoret i slutrapporten Fammi - Ett

institut för kunskapsutveckling och

kunskapsspridning inom primärvården, 2004:8.

I budgetpropositionen 2004/05:1, volym 6 (s. 22)

redovisar regeringen att den har för avsikt att

stödja Fammi under ytterligare två år, 2005 och

2006. Under dessa två år kommer regeringen att se

över hur utbildnings- och andra utvecklingsinsatser

av detta slag skall hanteras framgent samt statens

roll när det gäller dessa insatser.

Utskottet har i det av riksdagen godkända

betänkandet 2004/05:SoU1 tillstyrkt regeringens

budgetförslag (rskr. 2004/05:00).

Vid behandlingen av proposition 2001/02:38 Bildande

av ett familjemedicinskt institut m.m. gjorde

riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om

vårdpersonal med utländsk bakgrund (bet.

2001/02:SoU5 s. 19 f.; rskr. 2001/02:144-145). I

ärendet tillstyrkte socialutskottet bifall till en

motion och ett förslag från Riksdagens revisorer om

att en särskild översyn bör göras av utformningen,

lokaliseringen och dimensioneringen av

språkutbildningen för utländsk vårdpersonal.

Utskottet underströk vikten av att den kompetens som

invandrad vårdpersonal besitter tas till vara.

Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen bedömt

att behovet av riktad och förstärkt utbildning i

svenska språket är påtagligt samt att svårigheter

att uppfylla språkvillkoret är det främsta skälet

till att vägen till legitimation är lång. Utskottet

såg därför positivt på att en översyn görs av

språkutbildningen för utländsk vårdpersonal på det

sätt som revisorerna föreslagit.

I juli 2003 gav regeringen Högskoleverket och

Socialstyrelsen i uppdrag att "se över reglering och

system för bedömning och godkännande av personer med

viss högskoleutbildning från länder utanför EU/EES-

området" (regeringsbeslut S2003/6243/HS). Uppdraget

omfattade utbildningar för läraryrket och reglerade

hälso- och sjukvårdsyrken. De båda myndigheterna har

valt att skriva var sin rapport, Socialstyrelsen om

hälso- och sjukvårdsyrken och Högskoleverket om

läraryrken. Socialstyrelsen avrapporterade uppdraget

i mars 2004 i rapporten Vägen till svensk

legitimation inom hälso- och sjukvården.

Regeringen beslutade den 22 december 2004 att det

inom Regeringskansliet skall tillsättas en

arbetsgrupp med uppgift att se över reglering och

system för godkännande av lärare och hälso- och

sjukvårdspersonal med högskoleutbildning från länder

utanför EU/EES. Arbetsgruppen skall utgå från de

förslag som Socialstyrelsen och Högskoleverket har

lämnat i rapporterna Vägen till svensk legitimation

inom hälso- och sjukvården och Översyn av system för

godkännande av personer med viss högskoleutbildning

från länder utanför EU/EES. Arbetsgruppen skall

lämna de författningsförslag och de

finansieringsförslag som är nödvändiga.

Arbetsgruppen skall lämna sina förslag senast den 30

juni 2005.

Av regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende

Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen skall,

med anledning av sin uppgift att fortlöpande ta fram

underlag för bedömningen av hälso- och sjukvårdens

behov av läkare och sjuksköterskor, årligen senast

den 31 januari rapportera de bedömningar myndigheten

gör av den aktuella situationen. I rapporten skall

även redovisas de bedömningar Socialstyrelsen gör

beträffande den framtida utvecklingen.

Vård- och äldreomsorgsministern anförde vid

frågestunden den 9 december 2004 följande med

anledning av en fråga om vården av misshandlade

kvinnor (prot. 2004/05:47):

Fru talman! Det är en mycket viktig fråga som

Monica Green tar upp. Självklart är det inte

acceptabelt att en kvinna som har blivit slagen,

oavsett skälen, inte upplever att hon är

välkommen eller i första hand bör vända sig till

sjukvården för att få hjälp med sina skador. Jag

tror också, som Monica Green säger, att det finns

mer vi kan göra på det här området. Delvis

handlar det om informationsinsatser så att man

vet vart man kan och ska vända sig, men det

handlar också om kompetensen hos vårdpersonalen.

Jag kommer att tala med utbildningsministern om

vi eventuellt behöver göra förändringar också i

den grundläggande utbildningen av läkare och

sjuksköterskor när det gäller frågor som har med

jämställdhet och kvinnors villkor att göra.

Vid samma tillfälle ställdes även en fråga av Ana

Maria Narti om tillgången till rehabilitering.

Statsrådet pekade på att de två största grupperna av

dem som är sjukskrivna är dels de som är sjukskrivna

på grund av någon form av psykisk sjukdom eller

depression, dels de som har sjukdomar eller brister

när det gäller rörelseorganens funktioner - t.ex.

reumatism. Inom båda dessa grupper finns det mycket

man kan göra genom rehabilitering, så här behövs

utökade insatser.

I betänkande 2002/03:SoU3 behandlades även motioner

om förlossningsvård och förlossningsplatser.

Beträffande dessa utgick utskottet från att

Socialstyrelsen inom sitt tillsynsansvar även i

fortsättningen noga följer utvecklingen inom detta

område (s. 24) (res. kd, c). Även beträffande

motioner om rätten till förnyad medicinsk bedömning,

s.k. second opinion, hänvisades till att

Socialstyrelsen noga följer denna fråga (s. 24)

(res. m, fp, kd, c).

Socialstyrelsen presenterade den 30 juni 2003 en

rapport om patientens rätt till information,

delaktighet och medinflytande. De resultat och

erfarenheter Socialstyrelsen redovisar i denna

rapport visar att det behövs en hel del ytterligare

insatser från bl.a. landstingens och hälso- och

sjukvårdsansvarigas sida innan lagstiftningen och de

bakomliggande målen och intentionerna har uppfyllts.

Socialstyrelsen har med anledning av rapporten

beslutat utarbeta allmänna råd om hälso- och

sjukvårdens skyldighet att ge patienten individuellt

anpassad information, möjlighet att välja

behandlingsalternativ samt få förnyad medicinsk

bedömning. Syftet är att ge sjukvårdens huvudmän och

andra vårdgivare samt hälso- och sjukvårdspersonalen

rekommendationer som kan underlätta tolkningen av

lagparagrafer som berör patientens inflytande i

kontakterna med hälso- och sjukvården och göra

tillämpningen mer enhetlig över landet och mer i

överensstämmelse med lagstiftningens intentioner att

stärka patientens ställning.

I betänkande 2002/03:SoU3 avstyrktes motionsyrkanden

om IT-utvecklingen i vården med hänvisning till

rapporten Vård i tiden. Strategier och åtgärder för

att bredda användning av telemedicin och

distansöverbryggande vård (Ds 2002:3) (res. v, mp

resp. c).

Regeringens IT-politiska strategigrupp tillsatte i

mars 2004 en arbetsgrupp för IT i vård och omsorg.

Denna arbetsgrupp består av representanter från

kommuner, landsting, myndigheter och regering såväl

som från andra aktörer som Carelink och Apoteket. I

gruppens uppdrag ingår att ta reda på vilka

juridiska och tekniska hinder som finns för

genomförande av IT-lösningar i vård och omsorg och

att ge förslag till framtida roll och

ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna. Gruppen

skall också visa på prioriterade samarbetsområden

för framtiden.

Användandet av IT-stöd för en bättre och

effektivare vård och omsorg (e-health) har under

våren varit högt prioriterat inom EU-samarbetet. EG-

kommissionen uppmanade nyligen medlemsländerna att

senast vid utgången av 2005 upprätta en nationell

strategi för att stimulera användningen av IT-stöd

inom hälso- och sjukvården.

I ett pressmeddelande från Socialdepartementet den

24 november 2004 redovisas att vård- och

äldreomsorgsministern nu tillsätter en arbetsgrupp

för att utarbeta en nationell policy för IT inom

vården. Arbetsgruppen kommer att bestå av bl.a.

representanter för Landstingsförbundet,

Socialstyrelsen och Apoteket.

Socialdepartementet redovisar även i ett

pressmeddelande från den 1 december 2004 att IT är i

fokus för Dagmaröverenskommelsen för 2005

(överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

hälso- och sjukvården). Bland annat ges stöd till

ett särskilt samordningsprojekt för att utveckla

nationella riktlinjer på IT-området och verka för

kompatibla system inom hälso- och sjukvården. Vidare

stöds Carelink, som samordnar samarbetet mellan

landstingen på IT-området, för att utveckla

gemensamma krav på nationell nivå inom områden som

patientjournaler, patientadministration,

läkemedelsförskrivning, remisshantering m.m. IT-

satsningar ingår också i projektet för nationella

informationssystem som får medel för att öka

tillgänglighet och kvalitet. Här ingår nationellt

samordnad sjukvårdsrådgivning per telefon och

införandestöd till detta.

I budgetpropositionen 2004/05:1, volym 6,

utgiftsområde 9, (s. 21) redovisar regeringen att

när det gäller den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården har regeringen

för avsikt att under hösten 2004 teckna två

överenskommelser med Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet om den framtida utvecklingen. Den

ena överenskommelsen avser främst primärvården och

äldrevården, i vilken bl.a. utvecklingen av antalet

familjeläkare och möjligheten till en fast

läkarkontakt betonas. Den andra överenskommelsen

avser insatser för personer med psykisk sjukdom

och/eller psykiska funktionshinder. Vidare redovisas

att regeringen avser att under hösten 2004 teckna en

permanent överenskommelse med Landstingsförbundet om

tillgänglighet och införande av en nationell

vårdgaranti den 1 november 2005. För ändamålet

föreslås att anslag 48:1 Kommunalekonomisk utjämning

ökas med sammanlagt 1,95 miljarder kronor 2005. Från

och med 2006 föreslås anslaget ökas med 1,75

miljarder kronor per år. Regeringen redovisar också

(s. 22) att projektet med en nationell

sjukvårdsupplysning under 2005 kommer att gå in i en

period av testverksamhet. Målsättningen är att en

majoritet av befolkningen skall ha tillgång till

nationell sjukvårdsupplysning med ett gemensamt

telefonnummer för hela landet fr.o.m. den 1 juli

2006.

I budgetpropositionen redovisas också (s. 23) att

viktiga förändringar skett under 2003 vad gäller EU-

medlemskapets påverkan på den svenska hälso- och

sjukvården. När det gäller möjligheten till vård i

ett annat land har såväl EG-domstolen som svenska

domstolar fattat beslut med potentiellt stor

påverkan på praxis på området. Regeringen har därför

initierat ett arbete för att analysera behovet av

att anpassa den svenska lagstiftningen till den nya

situationen. Vidare har under 2004 diskussioner

förts om hur slutsatserna från den s.k.

högnivågruppen, bestående av medlemsstaternas

ansvariga ministrar på hälso- och sjukvårdsområdet,

skall föras vidare. Ministrarna har arbetat med

bl.a. frågor om hur de nationella hälso- och

sjukvårdssystemen kan samarbeta kring frågor med ett

europeiskt mervärde. En ny grupp med politiska

företrädare från de olika medlemsstaterna har

inrättats under EG-kommissionen. Regeringen gör

bedömningen att det EU-relaterade arbetet kommer att

vara högt prioriterat under 2005.

Att underlätta för och tydliggöra villkoren för

patienter att vid behov få vård i annat EU-land är

enligt regeringen ett viktigt utvecklingsområde som

identifierats. Inom detta område togs ett viktigt

steg den 1 juni 2004 när ett europeiskt

sjukförsäkringskort, som underlättar för patienterna

att få tillgång till den vård de behöver när de

befinner sig i en annan medlemsstat, infördes. På

lite längre sikt kommer det arbete som inletts med

att tillskapa europeiska referenscentrum för

högspecialiserad sjukvård att förbättra patienternas

möjlighet att få utökad tillgång till

högspecialiserad vård. Ett annat utvecklingsområde

som kan bidra till att förbättra hälso- och

sjukvårdens kvalitet och effektivitet är det

samarbete som inletts kring utvärdering av medicinsk

teknologi. Sverige är ett av de drivande länderna

bakom ett fördjupat hälso- och sjukvårdssamarbete på

EU-nivå. EU-samarbetet kommer i framtiden att bli

ett viktigt komplement till det nationella arbetet

med att förbättra hälso- och sjukvårdens kvalitet,

tillgänglighet och effektivitet.

En interpellation om valfrihet till sjukvård inom

EU besvarades av statsrådet Ylva Johansson den 25

januari 2005 (ip. 2004/05:229, prot. 2004/05:63).

Statsrådet anförde bl.a. följande:

De senaste åren har rättsutvecklingen inom EU

inneburit stora förändringar på hälso- och

sjukvårdsområdet. EG-domstolen har i ett antal

rättsfall förklarat att hälso- och sjukvård är en

tjänst som, liksom andra tjänster, ska vara

föremål för fri rörlighet mellan EU-länderna.

Rätten till valfrihet till vård inom EU har

därmed blivit en direkt följd av EU-rättens

utveckling, något som inte minst bekräftats av

ett antal domar som i januari 2004 meddelades av

den svenska Regeringsrätten.

I dag har alltså de som vistas i Sverige och

omfattas av det svenska sjukvårdssystemet en

fördragsgrundad rätt att, om vissa villkor är

uppfyllda, motta hälso- och sjukvård i andra EU-

stater och få ersättning för denna vård av de

svenska myndigheterna. Inom EU är alltså den fria

rörligheten inom hälso- och sjukvårdsområdet

redan en realitet.

Det pågår för närvarande ett arbete inom

Socialdepartementet för att se över hur den

svenska lagstiftningen på ett lämpligt sätt

behöver anpassas till den nya situationen.

Utskottet behandlade frågan om vårdgaranti senast i

betänkande 2004/05:SoU1. Utskottet såg mycket

positivt på det arbete som pågår i syfte att öka

tillgängligheten inom vården och välkomnade

regeringens förslag till inrättande av en nationell

vårdgaranti med resursförstärkning under anslag 48:1

Kommunalekonomisk utjämning (utg.omr. 25). Utskottet

noterade att regeringen har för avsikt att teckna en

permanent principöverenskommelse med

Landstingsförbundet om utformningen och

genomförandet av en nationell vårdgaranti.

Vårdgarantin innebär enligt förslaget att

landstingen skall erbjuda behandling inom 90 dagar

efter det att beslut om behandling har tagits. De

aktuella motionerna avstyrktes därmed.

I en interpellationsdebatt den 25 januari 2005

anförde statsrådet Ylva Johansson följande (ip.

2004/05:227, prot. 2004/05:63):

En överenskommelse om en nationell vårdgaranti

har under hösten 2004 tagits fram i samarbete med

Landstingsförbundet. Regeringen och

Landstingsförbundet är nu i princip överens om

innehållet i denna överenskommelse och att

vårdgarantin ska börja gälla från och med den 1

november 2005. Det är min bedömning att ett

beslut kommer att kunna fattas inom kort.

Socialdepartementets projekt för en översyn av den

högspecialiserade vården lämnade sin rapport (Ds

2003:56) med analyser och förslag till regeringen i

december 2003. Statsrådet Ylva Johansson anförde i

en interpellationsdebatt den 25 januari att

regeringens promemoria om högspecialiserad vård nu

har varit ute på remiss och att mottagandet i

huvudsak har varit positivt (ip. 2004/05:230, prot.

2004/05:63). Förslagen i promemorian bereds nu inom

Regeringskansliet. Statsrådets avsikt är att en

proposition om den högspecialiserade vården skall

beslutas under våren.

Den 1 april 2000 trädde två nya lagar i kraft som

ger enskilda rätt att använda samiska, finska och

meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter

med verksamhet i de geografiska områden där språken

använts av hävd och fortfarande används i

tillräcklig utsträckning. Lagarna ger också

enskilda rätt att i dessa områden få

förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis

på de nämnda språken. För samiska omfattar området

Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner

och för finska och meänkieli Gällivare, Haparanda,

Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner (SFS

[1999:1175] och [1999:1176]).

Vid behandlingen i riksdagen av proposition

1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige

tillstyrkte utskottet förslaget till lagstiftning i

sitt yttrande 1999/2000:SoU3y till

konstitutionsutskottet. Socialutskottet anförde

bl.a. följande:

Enligt utskottets uppfattning är regeringens

förslag att varje kommun i de s.k.

förvaltningsområdena skall erbjuda den som begär

det möjlighet att få hela eller delar av den

service som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen

av personal som behärskar samiska, finska

respektive meänkieli väl avvägt. Utskottet vill

dock understryka att det även i kommuner utanför

förvaltningsområdena kan finnas behov av

särskilda insatser för äldre som har annat

modersmål än svenska. I detta sammanhang vill

utskottet också erinra om att regeringen i

budgetpropositionen för år 2000 (prop.

1999/2000:1) föreslagit att 90 miljoner kronor

anslås som ett särskilt stimulansbidrag för

försöksverksamheter i kommuner och landsting som

syftar till utveckling och nytänkande inom vård-,

omsorgs- och serviceverksamheter för äldre.

Regeringen fattade under våren 1999 beslut om

försöksverksamheter med bl.a. uppsökande

verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse

för välfärden och människors trygghet. Även i

framtiden skall hälso- och sjukvård ges på lika

villkor och efter behov, styras demokratiskt och

vara solidariskt finansierad. Alla måste kunna känna

trygghet i att det finns en hälso- och sjukvård av

god kvalitet och att vid sjukdom vård och omsorg ges

på lika villkor. Det finns enligt utskottet inga

belägg för att Sverige skulle ha något att vinna på

att överge skattefinansieringen av vården.

Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de

skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen

fungerar bättre i fördelningspolitiskt avseende än

de försäkringsfinansierade systemen. Utskottet

vidhåller att det finns starka motiv för att slå

vakt om skattefinansieringen av sjukvården.

I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges

hur hälso- och sjukvården skall bedrivas för att

uppfylla kraven på en god vård. Vården skall bl.a.

vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov

av trygghet i vården och behandlingen. Hälso- och

sjukvården skall hålla en god personell och

materiell standard, dvs. bedrivas av personal med

adekvat utbildning och med behövlig teknisk

utrustning i ändamålsenliga lokaler. För att hälso-

och sjukvården skall fungera krävs välutbildad och i

övrigt kompetent personal som utför sina

arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgsfullt.

Utbildningsfrågorna har stor betydelse vid

utformningen av behörighetsregler för hälso- och

sjukvården och närliggande områden. Utöver goda

kunskaper inom relevanta ämnesområden är det enligt

utskottet viktigt att yrkesutövaren har sådana

personliga egenskaper att hon eller han är lämplig

för sitt yrke.

Hälso- och sjukvården bör präglas av närhet,

tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet.

Primärvården är basen i sjukvårdssystemet. Alla som

är bosatta inom ett visst landsting har enligt

hälso- och sjukvårdslagen rätt till en fast

läkarkontakt. Utskottet vidhåller att det är viktigt

att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt

vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Det

ankommer dock på sjukvårdshuvudmännen att besluta om

vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-

och sjukvårdslagen.

Utskottet vill understryka att viktiga steg har

tagits mot att långsiktigt förbättra

tillgängligheten och förkorta väntetiderna i såväl

primärvården som i sjukhusvården genom den

nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-

och sjukvården och den s.k.

tillgänglighetssatsningen. En viktig del i dessa

satsningar har varit det medelstillskott om drygt 12

miljarder kronor som tillförts hälso- och sjukvården

under perioden 2001-2004 i syfte att stödja

utvecklingsarbetet. Det är viktigt att fortsätta

arbetet med dessa satsningar. Riksdagen har därför

beslutat att öka anslag 48:1 Kommunalekonomisk

utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner med 1,25 miljarder kronor per år fr.o.m.

2005 för en fortsättning av

tillgänglighetssatsningen. Vidare har 700 miljoner

kronor anvisats under anslaget för 2005 för

inrättande av en nationell vårdgaranti

(2004/05:FiU3, rskr. 2004/05:140).

Motionerna 2003/04:K253 (m) yrkande 2,

2003/04:Sf289 (m) yrkande 5, 2003/04:Sf405 (m)

yrkande 8 (delvis), 2003/04:So213 (m), 2003/04:So237

(kd), 2003/04:So269 (c) yrkande 2, 2003/04:So274

(kd) yrkande 1, 2003/04:So354 (v) yrkande 3,

2003/04:So394 (v) yrkandena 1 och 2, 2003/04:So401

(m) yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:So428 (c) yrkande

11, 2003/04:So441 (c), 2003/04:So493 (s),

2003/04:So503 (m) yrkandena 3, 6 och 7,

2003/04:So513 (fp) yrkande 3, 2003/04:So556 (s),

2003/04:So591 (kd) yrkande 6, 2003/04:So595 (s),

2003/04:So630 (s), 2003/04:So640 (kd) yrkandena 1-3,

10, 11 och 17, 2004/05:K310 (m) yrkande 2,

2004/05:Sf359 (kd) yrkande 7, 2004/05:So220 (m)

yrkandena 1-3, 2004/05:So221 (m) yrkandena 1, 2 och

5, 2004/05:So251 (kd), 2004/05:So264 (c) yrkandena

1-4, 2004/05:So265 (c) yrkande 1, 2004/05:So394 (c)

yrkandena 1, 5 och 8, 2004/05:So428 (kd) yrkande 1,

2004/05:So471 (kd) yrkande 2, 2004/05: So542 (kd)

yrkande 1, 2004/05:So594 (m) yrkande 8,

2004/05:So605 (kd) yrkandena 2, 5, 10, 11, 17, 19

och 20, 2004/05:So606 (kd) yrkandena 1-7 och

2004/05:So627 (mp) avstyrks med det anförda.

Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig

regi. Vid ett flertal tillfällen har utskottet

framhållit att det inom ramen för ett sådant

integrerat system kan finnas ett värde, från såväl

patienternas som personalens synpunkt, i ett

varierat vårdutbud i olika driftsformer. Det bör

enligt utskottet vara verksamhetens inriktning,

tillgänglighet, kvalitet och kostnadseffektivitet

som styr valet av vårdgivare. Det är viktigt att så

långt som möjligt erbjuda alternativ och utveckla

mångfalden inom den kommunala och

landstingskommunala verksamheten. Vidare kan

alternativa driftsformer prövas för att öka

mångfald, valfrihet, tillgänglighet och rättvisa.

Utskottet vill peka på att fr.o.m. den 1 januari

2003 gäller det fria vårdvalet i hela Sverige. Den 1

november 2005 kommer en vårdgaranti att träda i

kraft. Det fria vårdvalet och vårdgarantin syftar

båda till att stärka patientens ställning.

Utgångspunkten är att människor skall kunna söka

vård där det av olika skäl passar dem bäst och att

vården i alla skeden skall präglas av hög

tillgänglighet. Motionerna 2003/04:So401 (m)

yrkandena 2 och 3, 2003/04:So503 (m) yrkande 4,

2004/05:So221 (m) yrkandena 3 och 4, 2004/05:So293

(kd), 2004/05:So529 (m) yrkandena 1 och 3 samt

2004/05:So542 (kd) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet vidhåller sin inställning när det gäller

frågan om inrättande av ett svenskt National

Institute of Health. Motion 2003/04:So503 (m)

yrkande 11 avstyrks därmed.

Utskottet vidhåller också sin inställning att inte

återinföra husläkarlagen. Motionerna 2003/04:So513

(fp) yrkande 1, 2004/05:So565 (fp) yrkande 3 och

2004/05:So612 (fp) yrkande 2 avstyrks.

Såvitt gäller motion 2003/04:So430 (mp) yrkandena

1 och 2 med begäran om ändring i 3 § lagen

(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik vad

gäller remisskravet vill utskottet hänvisa till vad

det nyss anfört om att det ankommer på

sjukvårdshuvudmännen att besluta om vårdens

organisation m.m. Motionen avstyrks.

När det gäller möjligheten till vård i ett annat

land har såväl EG-domstolen som svenska domstolar

fattat beslut med påverkan på praxis på området.

Utskottet konstaterar att regeringen har initierat

ett arbete för att analysera behovet av att anpassa

den svenska lagstiftningen till den nya situationen.

Vidare har en ny grupp med politiska företrädare

från de olika medlemsstaterna inrättats under EG-

kommissionen för att föra vidare det arbete som den

s.k. högnivågruppen, bestående av medlemsstaternas

ansvariga ministrar, slutförde under slutet av 2003.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett

viktigt utvecklingsområde är att underlätta för och

tydliggöra villkoren för patienter att vid behov få

vård i ett annat EU-land. Inom detta område togs ett

viktigt steg den 1 juni 2004 när ett europeiskt

sjukförsäkringskort, som underlättar för patienterna

att få tillgång till den vård de behöver när de

befinner sig i en annan medlemsstat, infördes. På

lite längre sikt kommer det arbete som inletts med

att tillskapa europeiska referenscentrum för

högspecialiserad sjukvård att förbättra patienternas

möjlighet att få utökad tillgång till

högspecialiserad vård. Något initiativ från

riksdagen behövs inte. Motionerna 2003/04:K416 (kd)

yrkande 35, 2003/04:So503 (m) yrkande 8,

2004/05:So364 (m), 2004/05:So394 (c) yrkande 12 och

2004/05:So605 (kd) yrkande 9 avstyrks.

I motion 2003/04:So394 (v) yrkande 15 begärs att

regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att utforma

ett program för patientutbildning. Utskottet vill

återigen framhålla att Socialstyrelsen sedan 1996

tagit fram nationella riktlinjer för vården av

patientgrupper med svåra kroniska sjukdomar.

Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Av regleringsbrevet avseende Socialstyrelsen för

2005 framgår att styrelsen i samråd med

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

skall utarbeta nationella kvalitetsindikatorer som

skall kunna spegla olika aspekter av kvalitet inom

hälso- och sjukvården. Vidare skall Socialstyrelsen

normera användningen av nationella termer och

begrepp samt ta fram en enhetlig

informationsstruktur inom hälso- och sjukvård och

omsorg, i syfte att skapa en tydlig information som

stöder kommunikation och samverkan mellan huvudmän.

Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med

anledning av motion 2003/04:So343 (c) yrkande 47.

I budgetpropositionen redovisas att projektet med

en nationell sjukvårdsupplysning under 2005 kommer

att gå in i en period av testverksamhet.

Målsättningen är att en majoritet av befolkningen

skall ha tillgång till nationell sjukvårdsupplysning

med ett gemensamt telefonnummer för hela landet

fr.o.m. den 1 juli 2006. Motionerna 2003/04:So462

(fp) och 2003/04:So579 (s) är därmed i viss mån

tillgodosedda.

Flera motioner behandlar frågor om

personalförsörjning inom vården. I detta sammanhang

vill utskottet bl.a. hänvisa till vad det anförde

vid behandlingen av proposition 2001/02:38 Bildande

av ett familjemedicinskt institut. Vad särskilt

gällde frågor om rekrytering av personal ansåg

utskottet att dessa är av avgörande betydelse för

att primärvården skall kunna fullgöra sin uppgift

som bas i primärvården samt att institutet bör

belysa faktorer som är av betydelse för att

rekryteringen till primärvården skall kunna tryggas

långsiktigt (bet. 2001/02:SoU5). I samma betänkande

förordade utskottet att en särskild översyn skulle

göras av utformningen, lokaliseringen och

dimensioneringen av språkutbildningen för utländsk

vårdpersonal. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2001/02:144-145). I budgetpropositionen redovisade

regeringen att den har för avsikt att stödja

Familjemedicinska institutet under ytterligare två

år och beräknar avsätta 18 miljoner kronor till

institutet för 2005. Under dessa två år kommer

regeringen att se över hur utbildnings- och andra

utvecklingsinsatser av detta slag skall hanteras

framgent samt statens roll när det gäller dessa

insatser. Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen

godkända betänkande 2004/05:SoU1 tillstyrkt

regeringens förslag om budget för utgiftsområde 9

(rskr. 2004/05:114-115). Utskottet konstaterar

vidare att regeringen aviserat en proposition till

den 2 mars 2005 om lag om kreditering på skattekonto

av stöd till kommunerna för kompetensutveckling.

Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning

av motionerna 2003/04:So288 (s) yrkande 2,

2003/04:So343 (c) yrkandena 26 och 27, 2003/04:So390

(s), 2003/04:So458 (mp), 2003/04:So513 (fp) yrkande

7, 2003/04:So640 (kd) yrkandena 15 och 16,

2004/05:So236 (kd) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So312

(s), 2004/05:So327 (s), 2004/05:So394 (c) yrkande 6,

2004/05:So485, 2004/05:So514 (s) yrkandena 1 och 2,

2004/05:So519 (c) yrkande 2 och 2004/05:So605 (kd)

yrkande 13. Motionerna avstyrks. Regeringen har

vidare den 22 december 2004 beslutat att inom

Regeringskansliet tillsätta en arbetsgrupp med

uppgift att se över reglering och system för

godkännande av lärare och hälso- och

sjukvårdspersonal med högskoleutbildning från länder

utanför EU/EES (S2004/9648/HS). Motion 2003/04:So397

(v) är i viss mån tillgodosedd med det anförda.

Utskottet konstaterar att vård- och

äldreomsorgsministern nyligen tillsatt en

arbetsgrupp för att utarbeta en nationell policy för

IT inom vården och att resurser har avsatts i

överenskommelsen mellan staten och

Landstingsförbundet för ett särskilt

samordningsprojekt för att utveckla nationella

riktlinjer på IT-området och verka för kompatibla

system inom hälso- och sjukvården. Vidare stöds

Carelink, som samordnar samarbetet mellan

landstingen på IT-området, för att utveckla

gemensamma krav på nationell nivå inom områden som

patientjournaler, patientadministration,

läkemedelsförskrivning, remisshantering m.m. IT-

satsningar ingår också i projektet för nationella

informationssystem som får medel enligt

överenskommelsen för att öka tillgänglighet och

kvalitet. Motionerna 2003/04:So394 (v) yrkandena 13

och 14, 2003/04:T474 (c) yrkandena 13-17,

2004/05:So405 (kd) och 2004/05:So612 (fp) yrkande 4

är därmed i viss mån tillgodosedda.

När det gäller rätten till förnyad medicinsk

bedömning konstaterar utskottet att Socialstyrelsen

har beslutat att utarbeta allmänna råd om hälso- och

sjukvårdens skyldighet att ge patienten individuellt

anpassad information, möjlighet att välja

behandlingsalternativ samt få förnyad medicinsk

bedömning. Syftet är att ge sjukvårdens huvudmän och

andra vårdgivare samt hälso- och sjukvårdspersonalen

rekommendationer som kan underlätta tolkningen av

lagparagrafer som berör patientens inflytande i

kontakterna med hälso- och sjukvården och göra

tillämpningen mer enhetlig över landet och mer i

överensstämmelse med lagstiftningens intentioner att

stärka patientens ställning. Utskottet anser inte

att motionerna 2003/04:So317 (v), 2003/04:So343 (c)

yrkande 38 och 2003/04:So640 (kd) yrkande 8 bör

föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Motionerna avstyrks.

Vad gäller frågan om förlossningsvård och

förlossningsplatser vill utskottet understryka att

den vård som ges i detta sammanhang i likhet med

annan hälso- och sjukvård skall vara av god kvalitet

och tillse patientens behov av trygghet i vård och

behandling. Frågan om vårdens organisation är

emellertid i första hand en fråga för

sjukvårdshuvudmännen. Utskottet utgår från att

Socialstyrelsen inom ramen för sitt tillsynsansvar

även i fortsättningen följer utvecklingen på detta

område. Motionerna 2003/04:So343 (c) yrkande 40 och

2003/04:So640 (kd) yrkande 5 avstyrks.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att frågan om

att skapa ett enhetligt system för sponsorer i

vården är en fråga som i första hand skall lösas av

sjukvårdshuvudmännen i samråd med exempelvis

Landstingsförbundet. Riksdagen bör således inte ta

något initiativ med anledning av motion

2003/04:So394 (v) yrkande 12.

I motion 2004/05:So447 (v) begärs att

Socialstyrelsen skall få i uppdrag att se över hur

åtaganden i relation till Sveriges nationella

minoriteter uppfylls. Utskottet har erfarit att

konstitutionsutskottet har beslutat följa upp

riksdagsbeslutet om nationella minoriteter. Arbetet

utförs av forskare vid Stockholms universitet och

Luleå tekniska högskola och skall avrapporteras

under våren 2005. Utskottet anser att detta arbete

bör avvaktas. Motionen avstyrks.

Privata vårdgivare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

privata vårdgivare. Utskottet hänvisar till

pågående beredningsarbete i

Regeringskansliet. Jämför reservationerna 26

(m, fp, kd, c), 27 (m, fp), 28 (c) och 29 (m,

kd, c).

Motioner

I motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om alternativ

i vården (yrkande 5). Motionärerna anför att

förslaget om en obligatorisk hälsoförsäkring och

vårdgaranti ger ett ökat utrymme för alternativ till

den offentliga vården genom att människor kan välja

den vårdgivare som passar dem bäst. Med fler

alternativ och större möjligheter för de befintliga

alternativen att utveckla sin verksamhet uppnås en

verklig allemansrätt i vården. I motionen begärs

också ett tillkännagivande om fri etableringsrätt

(yrkande 12). I motionen anförs att om patientens

valfrihet stärks och pengarna följer patienten samt

etableringsfrihet införs säkras mångfald liksom

bättre tillgänglighet för patienterna.

I motion 2003/04:A258 av Anders G. Högmark m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om privata

alternativ i vården (yrkande 11). Motionärerna anför

att det skall vara möjligt att starta och driva egna

företag inom vård och omsorg samt att sjukhus och

vårdinrättningar skall kunna drivas av privata

bolag.

I motion 2003/04:So585 av Anne Marie Brodén (m)

begärs ett tillkännagivande om etableringsfrihet för

sjukgymnaster.

I motion 2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om

etableringsfrihet för allmänläkare, sjukgymnaster,

geriatriker, barnläkare, gynekologer och barnmorskor

(yrkande 2). Vidare begärs i yrkande 8 ett

tillkännagivande om värdet av fler privata

vårdgivare.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att uppmuntra och

stödja alternativa produktions- och

organisationsformer för vårdpersonalens bästa

(yrkande 6). Motionärerna anför att privata,

kooperativa och ideella alternativ bör ges

förutsättningar att utvecklas. Vidare begärs i

yrkande 9 ett tillkännagivande om att underlätta för

vårdpersonal att driva verksamhet i egen regi.

Motionärerna anför bl.a. att dagens utformning av

lagen (1992:1528) om offentlig upphandling inte

alltid passar in i tjänstesektorn.

I motion 2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om en större mångfald av

vårdgivare för att på så sätt öka vårdpersonalens

möjlighet att påverka arbetsförhållanden,

löneutveckling och karriärvägar (yrkande 6). Ett

likalydande yrkande finns i motion 2003/04:Sf397 av

Sven Brus m.fl. (kd) (yrkande 12).

I motion 2004/05:So469 av Annelie Enochson och

Stefan Attefall (kd) begärs ett tillkännagivande om

att en utredning omedelbart bör tillsättas med

uppgift att se över villkoren för små företag och

enskilda yrkesutövare för att kunna verka inom

hälso- och sjukvården och omsorgen. Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2003/04:So490 av Annelie

Enochson (kd).

I motion 2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om särskild lagstiftning

för upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster

(yrkande 15). I syfte att stimulera anställda inom

den offentliga hälso- och sjukvården att ta över

verksamheter och driva dessa i egen regi bör enligt

motionärerna direktupphandlingen underlättas eller

att de på annat sätt kan få ett första kontrakt. Den

svenska upphandlingslagstiftningen är mer

långtgående än vad EU:s direktiv kräver.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om att utvecklingen mot

en ökad andel av alternativa utförare fortsätter

(yrkande 43). Självbestämmande för patienten kräver

en mångfald av vårdgivare, såväl privata som

kooperativa, ideella och offentliga vårdgivare. Fler

vårdgivare kan innebära ökad närhet för patienten

och en decentraliserad vårdstruktur. Vidare begärs i

yrkande 45 ett tillkännagivande om längre

avtalstider i upphandling. Motionärerna anför att

korta avtalstider om två till tre år hämmar

konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många

inte vågar satsa på att etablera sig som företagare.

I yrkande 46 begärs ett tillkännagivande om

samverkansavtal. Motionärerna anför att även andra

legitimerade vårdgivargrupper utöver läkare och

sjukgymnaster skall ha möjlighet att bedriva

verksamhet som enskild vårdgivare och finansieras av

landstinget.

I motion 2003/04:So439 av Christina Nenes och

Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s) begärs ett

tillkännagivande om att utöka

underrättelseskyldigheten till privata vårdgivare.

Motionärerna anför att i förordning (1982:116) om

underrättelse till Socialstyrelsen stadgas att när

en annan myndighet än Socialstyrelsen beslutar att

avskeda en legitimerad yrkesutövare skall

myndigheten under vissa omständigheter sända en

kopia av sitt beslut till Socialstyrelsen. Denna

förordning gäller endast offentliga arbetsgivare.

Eftersom antalet privata vårdgivare ökar bör denna

anmälningsskyldighet gälla samtliga inom

yrkeskategorin, oavsett om de har privat eller

offentlig anställning.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor

m.m. behandlade utskottet senast motionsyrkanden om

privata vårdgivare (s. 26 f.). Utskottet anförde

bl.a. följande:

Utskottet anser att det är önskvärt att

mångfalden av vårdgivare ökar genom att fler

privata, kooperativa och ideella vårdgivare ges

möjlighet att verka inom hälso- och sjukvården.

Många av dessa vårdgivare bidrar med nya idéer

och erfarenheter som är viktiga för hälso- och

sjukvårdens utveckling. Det är emellertid viktigt

att inte kommersiella intressen tillåts ta

överhanden och försvåra möjligheterna att

upprätthålla en sjukvård som är demokratiskt

styrd, solidariskt finansierad och ges utifrån

behov. All offentlig vård skall följa samma

regler, oavsett driftsform. För att de

grundläggande demokrati- och jämlikhetsmålen

skall kunna upprätthållas samtidigt som

alternativa driftsformer släpps in, är det

nödvändigt att det är reglerat var i hälso- och

sjukvården som privata vinstintressen får

förekomma. Utskottet vill i detta sammanhang

framhålla att Utredningen om vårdens ägarformer

nyligen överlämnat sitt slutbetänkande till

regeringen. Remissbehandling är enligt uppgift

nära förestående. Riksdagen bör inte föregripa

regeringens kommande förslag.

Utskottet behandlade i betänkande 2004/05:SoU4

regeringens proposition 2003/04:146 om höjd

åldersgräns för läkares och sjukgymnasters rätt till

offentlig ersättning m.m. Utskottet ställde sig

bakom regeringens förslag att åldersgränsen fr.o.m.

den 1 januari 2005 skall höjas från 67 till 70 år

när det gäller rätten till offentlig ersättning till

läkare och sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning samt lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik. Utskottet delade

vidare regeringens bedömning att någon möjlighet

inte skall införas för läkare och sjukgymnaster att

överlåta rätten till offentlig finansiering i

samband med en överlåtelse av en mottagning, s.k.

ersättningsetablering. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2004/05:11) (res. m, fp, kd, c).

I proposition 2003/04:146 gjorde regeringen

följande bedömning (s. 11 f.) i denna fråga:

Någon möjlighet skall inte införas för läkare och

sjukgymnaster att överlåta rätten till offentlig

finansiering i samband med en överlåtelse av en

mottagning, s.k. ersättningsetablering. - - -

En läkare eller sjukgymnast som har rätt till

ersättning enligt lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning (LOL) respektive lagen

(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik (LOS)

kan i dag inte överlåta en praktik till en

kollega och samtidigt överlåta rätten till

offentlig ersättning. Den person som övertar en

privat praktik måste teckna ett eget avtal med

landstinget för att kunna få offentlig

ersättning.

Landstingens planerings- och samverkansansvar

innebär att landstingen skall planera sin hälso-

och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens

behov av vård. Planeringen skall också avse den

hälso- och sjukvård som bedrivs av privata

vårdgivare som landstingen har avtal med.

Eftersom resurserna inom sektorn är begränsade

har landstingen således ett stort ansvar för att

göra nödvändiga avvägningar av

resursförbrukningen mellan och inom olika

sektorer av hälso- och sjukvården.

Majoriteten av de vårdgivare som får ersättning

enligt den nationella taxan har tillkommit

antingen under den tid då det fanns rätt att

överta en etablering eller under mitten av 1990-

talet då det fanns en möjlighet att fritt

etablera sig som läkare och sjukgymnast med rätt

till offentlig ersättning. Detta har gjort att

sammansättningen och lokaliseringen av läkare

inom olika specialiteter respektive sjukgymnaster

med olika inriktning som finns i dag inte är

resultat av en aktiv och medveten planering från

landstingens sida och därför inte alltid speglar

det verkliga behovet av vårdgivare. Landstingen

har således aldrig haft möjlighet att ta

ställning till behovet av vårdgivarens insats.

Möjligheterna att göra förändringar i

vårdstrukturen uppstår vid avgångar. Denna

möjlighet måste finnas även fortsättningsvis. Att

införa en möjlighet till ersättningsetableringar

kan innebära att landstingen även

fortsättningsvis måste betala ut ersättning till

verksamhet som de inte anser att de har behov av.

Av en undersökning som Vårdgivarutredningen

redovisar framgår att den fria etableringsrätten

har inneburit en sned geografisk fördelning av

taxeanslutna läkare och sjukgymnaster. En

möjlighet till ersättningsetableringar skulle

innebära att dagens struktur, som enligt vissa

landstings uppfattning inte är ändamålsenlig,

skulle permanentas. Mot bakgrund av vad som har

anförts ovan, anser regeringen inte att det finns

skäl att införa en möjlighet för läkare och

sjukgymnaster som får ersättning enligt LOL och

LOS att överlåta rätten till offentlig

finansiering i samband med en överlåtelse av en

mottagning, s.k. ersättningsetablering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är önskvärt att mångfalden

av vårdgivare ökar genom att fler privata,

kooperativa och ideella vårdgivare ges möjlighet att

verka inom hälso- och sjukvården. Många av dessa

vårdgivare bidrar med nya idéer och erfarenheter som

är viktiga för hälso- och sjukvårdens utveckling.

Det är emellertid viktigt att inte kommersiella

intressen tillåts ta överhanden och försvåra

möjligheterna att upprätthålla en sjukvård som är

demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och ges

utifrån behov. All offentlig vård skall följa samma

regler, oavsett driftsform. För att de grundläggande

demokrati- och jämlikhetsmålen skall kunna

upprätthållas samtidigt som alternativa driftsformer

släpps in, är det nödvändigt att det är reglerat var

i hälso- och sjukvården som privata vinstintressen

får förekomma. Utskottet vill i detta sammanhang

hänvisa till regeringens till den 23 mars 2005

aviserade proposition om driftsformer inom vården.

Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag på

området. Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna 2003/04:Sf397 (kd) yrkande 12,

2003/04:So343 (c) yrkande 43, 2003/04:So490 (kd),

2003/04: So503 (m) yrkande 5, 2003/04:So513 (fp)

yrkande 8, 2003/04:So640 (kd) yrkande 6,

2003/04:A258 (m) yrkande 11, 2004/05:Sf359 (kd)

yrkande 6 och 2004/05:So469 (kd).

Frågor om enskilda vårdgivares rätt till

etablering tas upp i några motioner. Utskottet

konstaterar att landstingens planerings- och

samverkansansvar innebär att landstingen skall

planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i

befolkningens behov av vård. Planeringen skall också

avse den hälso- och sjukvård som bedrivs av privata

vårdgivare som landstingen har avtal med. Eftersom

resurserna inom sektorn är begränsade har

landstingen ett stort ansvar för att göra nödvändiga

avvägningar av resursförbrukningen mellan och inom

olika sektorer av hälso- och sjukvården. Utskottet

har i betänkande 2004/05:SoU4 nyligen anfört att det

delar regeringens bedömning att någon möjlighet inte

skall införas för läkare och sjukgymnaster att

överlåta rätten till offentlig finansiering i

samband med en överlåtelse av en mottagning, s.k.

ersättningsetablering, då detta kan innebära att

landstingen även fortsättningsvis måste betala ut

ersättning till verksamhet som de inte anser att de

har behov av. Detta gäller i än högre grad om fri

etablering med offentlig finansiering skulle

införas. Motionerna 2003/04:So343 (c) yrkande 46,

2003/04:So503 (m) yrkande 12, 2003/04:So585 (m) och

2003/04:So513 (fp) yrkande 2 avstyrks därmed.

Frågor om upphandling av hälso- och

sjukvårdstjänster har behandlats av Utredningen om

sjukvårdsupphandling (S 1998:01). Betänkandet

Upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster, SOU

1999:149, bereds i Regeringskansliet. Enligt

utskottets uppfattning bör riksdagen inte föregripa

resultatet av detta arbete. Motionerna 2003/04:So343

(c) yrkande 45, 2003/04:So640 (kd) yrkande 9 och

2004/05:So394 (c) yrkande 15 avstyrks därmed.

Riksdagen bör inte ta något initiativ med

anledning av motion 2003/04:So439 (s).

Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla Riksrevisionens

styrelses framställning 2004/05:RRS2 angående

prioriteringar inom hälso- och sjukvården om

behovet av dels en förbättrad styrning och

uppföljning av riksdagens riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården,

dels av att utveckla återrapporteringen av

resultatet av verksamheten till riksdagen.

Vidare bör riksdagen med bifall till en

motion (v) om prioriteringar ge regeringen

till känna att ett genusperspektiv bör

anläggas på arbetet med att förbättra

styrning, uppföljning och återrapportering av

riktlinjerna för prioriteringar inom hälso-

och sjukvård. Fyra motionsyrkanden (m, v och

s) bedöms åtminstone delvis falla inom ramen

för vad Riksrevisionen tar upp i sin

framställning och bör bifallas delvis.

Riksdagen bör också med bifall till en motion

(v) som sin mening ge regeringen till känna

att utgångspunkten i arbetet med

prioriteringar inom hälso- och sjukvården

måste vara att varje patient skall få en

medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd.

Varje fall är unikt och skall bedömas utifrån

den enskilde patientens behov. Prioriteringar

av enskilda patienter bör därför aldrig ske

efter i förväg fastställda mallar eller

kriterier. Riksdagen bör vidare, mot bakgrund

av pågående arbete på området m.m., avslå

motioner om bl.a.

patienträttighetslagstiftning och öppna

kvalitetsregister. Utskottet avstyrker även

bifall till ett flertal motioner om vård och

behandling av olika sjukdomar, främst med

hänvisning till det s.k.

prioriteringsbeslutet. Jämför reservationerna

30 (m), 31 (v), 32 (m, fp, kd, c), 33 (mp),

34 (m, kd, c) och 35 (v).

Riksrevisionens styrelses framställning

angående prioriteringar inom hälso- och

sjukvården, 2004/05:RRS2

Riksrevisionens styrelse har beslutat att

slutsatserna av den granskning som Riksrevisionen

genomfört och som redovisas i granskningsrapporten

Riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården (RiR 2004:9) skall överlämnas till

riksdagen i form av en framställning.

Styrelsen föreslår att riksdagen som sin mening

bör ge regeringen till känna vad styrelsen anfört om

behovet av dels en förbättrad styrning och

uppföljning av riksdagens riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården, dels av

att utveckla återrapporteringen av resultatet av

verksamheten till riksdagen.

Riksrevisionen konstaterar i sin granskning att

regeringen har varit passiv i sin styrning och

uppföljning av riksdagens riktlinjer för

prioriteringar. Regeringen har enligt Riksrevisionen

inte aktivt fört ut riktlinjerna till

sjukvårdshuvudmännen och till dem som arbetar inom

vården. Vidare har regeringen inte använt de

ordinarie formerna för att styra Socialstyrelsen i

detta avseende. Avsaknaden av uppföljning av

riksdagens riktlinjer anses vara särskilt

anmärkningsvärd.

Styrelsen ställer sig i allt väsentligt bakom det

som sägs i rapporten om behovet av att utveckla och

konkretisera de nationella riktlinjerna för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården, samt om

vikten av att använda reguljära former för

myndighetsutövning, dvs. ge myndighetsuppdrag via

regleringsbrev och andra regeringsbeslut och inte

via Dagmaröverenskommelsen.

I rapporten framhålls vidare att behovet av

prioriteringar markeras av den framtida demografiska

utvecklingen i kombination med vårdens snabba

utveckling i tekniskt och medicinskt hänseende.

Riksrevisionen understryker att de statliga

insatserna för att underlätta genomförandet av de

nationella riktlinjerna därför behöver förbättras.

Enligt Riksrevisionen bör regeringen förtydliga

uppdraget till Socialstyrelsen om att stödja och

följa upp huvudmännens genomförande av riktlinjerna.

Man anser också att regeringen har ett stort ansvar

för att följa upp resultatet av genomförd verksamhet

och att utveckla återrapporteringen till riksdagen.

Styrelsen delar Riksrevisionens uppfattning

härvidlag.

Följdmotioner

I motion 2004/05:So5 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om en svensk

patienträttighetslag, dvs. att patienternas

rättigheter bör lagfästas (yrkande 1). Dessutom

menar motionärerna att förutom medicinska behov bör

patienternas egna önskemål och behov vara vägledande

i en prioriteringsdiskussion, inte landstingens

ransoneringsbehov. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om nationella system för

kvalitetsuppföljning i vården. För att följa upp hur

prioriteringarna görs behöver sjukvården förbättrade

och nationella system för kvalitetsuppföljning, även

för den öppna vården. Innan dessa förändringar har

genomförts är det i praktiken svårt att på ett mer

systematiskt sätt följa upp riksdagens beslut,

anförs det. Motionärerna begär vidare ett

tillkännagivande om utveckling av riktlinjerna för

prioriteringar inom hälso- och sjukvård (yrkande 3)

samt om behovet av en revidering av Socialstyrelsens

instruktion när det gäller behovsstyrd hälso- och

sjukvård samt kostnadseffektivitet (yrkande 4).

Slutligen begärs ett tillkännagivande om att

myndighetsinstruktioner i regel bör utgå från

regleringsbrev och inte via Dagmaröverenskommelsen

(yrkande 5).

I motion 2004/05:So4 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att ett

genusperspektiv skall anläggas på arbetet med att

förbättra styrning, uppföljning och återrapportering

av riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och

sjukvård (yrkande 1). Vidare begärs ett

tillkännagivande om socialutskottets uttalande

avseende prioriteringar inom hälso- och sjukvård i

betänkande 2003/04:SoU1 (yrkande 2). Utskottet

framhöll att "varje patient måste få en medicinsk

bedömning av sitt hälsotillstånd. Varje fall är

unikt och skall bedömas utifrån den enskilde

patientens behov. Prioriteringar av enskilda

patienter bör därför aldrig ske efter i förväg

fastställda mallar eller kriterier. Den medicinska

professionens utarbetade behandlingsrekommendationer

kan dock ge god vägledning vid läkarens bedömningar

och utgör en viktig del i sjukvårdens

prioriteringar." Motionärerna menar att detta är en

viktig utgångspunkt som regeringen bör beakta i det

fortsatta arbetet med prioriteringar inom hälso- och

sjukvården.

Ytterligare motioner om

patienträttighetslagsstiftning samt om

kvalitetsregister m.m.

Fem motionsyrkanden rör öppna kvalitetsregister m.m.

I motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om

att de kvalitetsregister som finns inom sjukvården

skall göras tillgängliga. Motionärerna anför att

regeringen bör utreda lämpliga kriterier för ett

kvalitetsregister som patienter kan använda sig av

för att utvärdera sjukvårdsinrättningar och/eller

läkare.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av samordning

och överenskommelser inom sjukvården gällande

informationsteknik och kvalitetsregister (yrkande

6). Det behövs bl.a. gemensamma riktlinjer för hur

informationen i t.ex. journalsystem och

kvalitetsregister skall kunna byggas upp. Vidare

begärs i yrkande 7 ett tillkännagivande om att

sjukvårdens kvalitetsregister bör utvecklas,

offentliggöras och redovisas så att alla medborgare

kan bilda sig en uppfattning om vårdkvaliteten på

olika sjukhus och inom olika landsting.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om öppna

kvalitetsregister (yrkande 36). Motionärerna anför

att ett särskilt kvalitetsregister bör upprättas med

det tydliga syftet att vara patienternas hjälp vid

deras val av vårdgivare.

I motion 2004/05:K459 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om att sjukvården bör

redovisa sina resultat och sin kvalitet på ett öppet

och tillgängligt sätt för att stärka medborgarnas

inflytande och påverkansmöjligheter (yrkande 13).

Enligt motionärerna finns inom den svenska

sjukvården i dag goda förutsättningar att utveckla

kvalitets- och brukarindikatorer genom det växande

system av nationell kvalitetsregistrering av

sjukvårdens resultat som håller på att utvecklas.

I ytterligare tre motioner berörs behovet av en

patienträttighetslagstiftning.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

patienträttighetsdeklaration (yrkande 1). Enligt

motionärerna behöver de texter som finns i hälso-

och sjukvårdslagen och patienträttighetslagen

kompletteras med en mer pedagogisk lista över

patientens rättigheter, en

patienträttighetsdeklaration.

I motion 2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs att regeringen lägger fram förslag på en

samlad patienträttighetslag (yrkande 10). Lagen bör,

enligt motionen, precisera medborgarens rätt till

behandling, valfrihet, tillgänglighet, information

(t.ex. vad avser rätt att ta del av nationella

kvalitetsregister) och gott bemötande samt hur

ansvar för eventuella brott mot patientens

rättigheter och säkerhet kan utkrävas. Lagen bör

också klargöra gränserna för patientens i nationell

lagstiftning fastställda rättigheter och inom vilka

områden rättigheternas omfattning fastställs på

landstingsnivå och kommunal nivå.

I motion 2004/05:So261 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) begärs ett tillkännagivande om utkrävbara

rättigheter i hälso- och sjukvården. Lagstiftning om

sådana rättigheter är enligt motionären nödvändig i

en politiskt styrd och finansierad verksamhet där

patientens möjlighet att välja är kringskuren.

Övriga motioner om prioriteringar inom hälso-

och sjukvården samt om vård och behandling av

olika sjukdomar

Ytterligare fyra motioner rör prioriteringsordningen

m.m.

I motion 2003/04:So398 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om prioriteringar inom

hälso- och sjukvården i relation till hälso- och

sjukvårdslagen. Motionärerna anför att

prioriteringsordningen är ett instrument som skall

prioritera insatser och resurser inom ramen för

hälso- och sjukvårdslagen och skall därför inte

användas för att helt prioritera bort behandlingen

av sjukdomar och insatser.

I motion 2004/05:So389 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att omvårdnaden skall

vägas in i arbetet med prioriteringsordningen för

hälso- och sjukvården (yrkande 1). Om en behandling

skall lyckas krävs det enligt motionärerna att

patienten kan ta emot den och ges förutsättningar

att återvinna hälsa och förebygga sjukdom. När

omvårdnaden brister blir det dyrt för samhället och

ökat lidande för patienten, anför man. Motionärerna

anser att det är en brist att omvårdnad inte finns

med i de sammanställningar som vissa landsting gjort

över prioriteringsordningen för hälso- och

sjukvården.

I motion 2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen

bör ges i uppdrag att särskilt följa upp hälso- och

sjukvårdens prioriteringar ur ett äldreperspektiv

(yrkande 4).

I motion 2003/04:So545 av Berit Högman m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om ett fortsatt arbete

med prioriteringar inom hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsens regionala enheter bör ges uppgiften

att granska att såväl kommuner som landsting

systematiskt arbetar med prioriteringsfrågorna.

Bröstcancer berörs i sex motioner.

I motion 2004/05:So374 av Annelie Enochson (kd)

begärs ett tillkännagivande om en utbyggd mammografi

i enlighet med bröstcancerresolutionens

kvalitetsstandarder och Socialstyrelsens

rekommendationer (yrkande 1). I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om varje kvinnas rätt till

behandling vid en bröstmottagning med

interdisciplinärt läkarlag enligt resolutionens

kvalitetskrav. Vidare begärs i yrkande 3 ett

tillkännagivande om bröstrekonstruktion och

rehabilitering. Slutligen begärs ett

tillkännagivande om ökat statligt ansvarstagande för

cancerforskning och upprättande av en nationell

cancerplan (yrkande 4).

I motion 2004/05:So532 av Sven Gunnar Persson (kd)

begärs att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag till hur Europaparlamentets

bröstcancerresolution kan genomföras i Sverige.

I motion 2004/05:So355 av Annika Qarlsson och

Kerstin Lundgren (c) begärs ett tillkännagivande om

att ta fram en nationell strategi för forskning,

behandling och tillgänglighet för att få ned

dödstalen i bröstcancer till noll. Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2003/04:So563 av Annika

Qarlsson och Lena Ek (c).

I motion 2004/05:So583 av Sonja Fransson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om vikten av att det i hela landet

snabbt sprids modernaste och effektivaste diagnostik

och behandlingsmetoder (yrkande 1) samt om att

bröstcancerpatienter skall behandlas efter samma

principer i hela landet (yrkande 2). Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2004/05:So598 av Sonja

Fransson (s) yrkande 5.

Tre motioner berör prostatacancer.

I motion 2003/04:So404 av Anita Sidén och Jan-Evert

Rådhström (m) begärs ett tillkännagivande om behovet

av utökade studier för tidig upptäckt av

prostatacancer.

I motion 2003/04:So249 av Marie Wahlgren m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att vidta de åtgärder

som behövs för att i Sverige införa allmän screening

av prostatacancer på försök (yrkande 1). Vidare

begärs ett tillkännagivande om att uppdra åt

Socialstyrelsen att ta fram riktlinjer för hur en

sådan screening av prostatacancer skall genomföras

(yrkande 2).

I motion 2003/04:So611 av Christina Nenes m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om obligatorisk

hälsoundersökning för att upptäcka prostatacancer i

ett tidigt skede.

Andra former av cancersjukdomar berörs i fem

motioner.

I motion 2003/04:So464 av Nyamko Sabuni (fp) begärs

ett tillkännagivande om en nollvision för

livmoderhalscancer (yrkande 1) samt att regeringen

återkommer med förslag till åtgärder för att nå

nollvisionen enligt vad i motionen anförs (yrkande

2). Vidare begärs ett tillkännagivande om att

säkerställa finansiering av det nationella

kvalitetsregistret för screening mot

livmoderhalscancer (yrkande 3).

I motion 2004/05:So346 av Margareta Andersson och

Birgitta Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om

inrättande av en nationell handlingsplan för

cancervård (yrkande 1). Dessutom begärs ett

tillkännagivande om att ge alla lika ekonomiska

möjligheter att ta del av bästa tillgängliga

cancervård genom att en nationell läkemedelspott för

avancerad cancervård bildas (yrkande 2).

I motion 2004/05:So573 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om att upprätta en

nationell cancerplan, i enlighet med WHO:s

rekommendationer. Vidare bör staten ta ett ökat

ansvar för cancerforskningen. Även i motion

2004/05:So630 av Marianne Carlström och Christina

Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om en

nationell handlingsplan mot cancer och i motion

2003/04:So531 av Marianne Carlström och Christina

Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av

att uppmärksamma insatser mot olika former av

cancersjukdomar.

Nio motioner rör ätstörningar.

I motion 2004/05:So249 av Sten Tolgfors (m) begärs

att regeringen tillsätter en utredning för att

inventera kunskapsläget om ätstörningar, bedöma hur

vårdens omfattning, tillgänglighet och kvalitet ser

ut för behandling av ätstörningar samt lämna förslag

på hur framtida informationsinsatser kring kost,

hälsa och motion riktade till unga människor skall

se ut för att göra avsedd nytta (yrkande 1). Vidare

begärs ett tillkännagivande om att NÄT, Nationellt

kunskapscentrum för ätstörningar i Örebro, skall ges

formell status av nationellt kunskapscentrum och

nationell finansiering som garanterar en väl

fungerande verksamhet (yrkande 2). Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2004/05:So634 av Inger

Lundberg och Louise Malmström (s). I motion

2004/05:So249 av Sten Tolgfors (m) begärs vidare ett

tillkännagivande om behovet av forskning om

ätstörningar, deras orsaker och hur de bäst

behandlas (yrkande 4). I yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om att den offentliga information

som ges bör inriktas på hälsofrågor i stället för på

ungdomars vikt. Vidare anförs att antalet

behandlingsplatser för personer med ätstörningar

måste öka (yrkande 6) och att väntetiderna för

behandling av ätstörningar måste kortas (yrkande 7).

Vidare begärs ett tillkännagivande om att olika

varianter av behandling måste tillåtas växa fram

(yrkande 8). Slutligen begärs ett tillkännagivande

om vikten av samverkan mellan olika landsting och

privata vårdgivare för att garantera platsantal och

mångfald i vården (yrkande 9).

I motion 2004/05:So399 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) begärs

ett tillkännagivande om bättre stöd för ungdomar och

vuxna med ätstörningar.

I motion 2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om ätstörningar (yrkande

16). Motionärerna anför bl.a. att det är viktigt med

flexibilitet i vårdformerna och ett fritt vårdval.

Vidare behövs mer forskning om sjukdomen.

I motion 2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om väntetider för

ungdomar med ätstörningar (yrkande 23). Det behövs

enligt motionärerna fler behandlingsplatser för unga

liksom bl.a. mer forskning kring ätstörningar för

att studera de bakomliggande faktorerna.

I motion 2003/04:So511 av Christer Winbäck (fp)

begärs ett tillkännagivande om anorexivården. Bland

annat anförs att behovet av specialkliniker för

denna grupp är stort. Dessutom anförs att det är

angeläget att ett fritt vårdval garanteras.

I motion 2003/04:So247 av Birgitta Sellén och Håkan

Larsson (c) begärs ett tillkännagivande om

förebyggande insatser mot ätstörningar (yrkande 1)

samt om forskning kring sjukdomen (yrkande 2).

I motion 2004/05:Ub323 av Mikaela Valtersson (mp) begärs ett

tillkännagivande om ätstörningar (yrkande 4). Det är

enligt motionären viktigt att de anorexi- och

bulimienheter som finns på vissa håll finns kvar för

att garantera en bra vård för denna grupp.

I motion 2004/05:So523 av Eva Arvidsson m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

nationell handlingsplan för att behandla och

förebygga ätstörningar som anorexia nervosa och

bulimia nervosa.

Fyra motioner rör osteoporos.

I motion 2003/04:So402 av Anita Sidén och Ulla

Löfgren (m) begärs ett tillkännagivande om att

utarbeta en behandlingsplan samt att ta nödvändiga

initiativ för att hantera problematiken med

benskörhet.

I motion 2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om kunskaper om

benskörhet (yrkande 4). Enligt motionärerna bör

Familjemedicinska institutet få i uppdrag att

föreslå hur kvinnor skall få kunskap om hur

benskörhet kan förebyggas och behandlas.

I motion 2003/04:So293 av Cecilia Wikström (fp)

begärs ett tillkännagivande om initiativ för att

förbättra omhändertagandet av kvinnor som riskerar

att drabbas av eller lider av osteoporos (yrkande

2).

I motion 2004/05:So531 av Rosita Runegrund (kd)

begärs ett tillkännagivande om att initiativ bör tas

för en förbättring när det gäller diagnostisering,

behandling och vård av osteoporotiker (yrkande 1).

Vidare begärs att regeringen utarbetar en nationell

handlingsplan för vården av osteoporotiker (yrkande

2).

Fibromyalgi m.m. berörs i sex motioner.

I motion 2003/04:Ub291 av Marie Wahlgren m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om ett kunskapscenter

för fibromyalgi (yrkande 3), vars uppgift bl.a.

skall vara att skapa nätverk mellan olika

forskargrupper inom landet.

I motion 2004/05:So246 av Viviann Gerdin (c) begärs

att regeringen aktivt låter stödja utvecklingen av

smärtvården i landet. Enligt motionären är det

viktigt att den kunskap som finns tas till vara och

att fler inom vården ges möjligheter att ta del av

den.

I motion 2004/05:So329 av Annika Qarlsson och

Birgitta Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om

behovet av åtgärder mot fibromyalgi och generell

smärta. Bland annat behövs enligt motionärerna mer

forskning för att klarlägga hur fibromyalgi

uppkommer, vilka förebyggande åtgärder som är

värdefulla och möjliga att genomföra, hur

rehabiliteringen skall utvecklas och vilka

medicinska terapier som är bra för denna grupp.

I motion 2003/04:So548 av Ann-Marie Fagerström m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om behov av åtgärder

mot fibromyalgi och generaliserad smärta. De

vårdprogram som utvärderats av Socialstyrelsen

används enligt motionärerna i för liten

utsträckning.

I motion 2003/04:So604 av Agneta Gille (s) begärs

ett tillkännagivande om behovet av ett nationellt

kunskapscentrum för fibromyalgi så att forskningen

kan samordnas och den senaste kunskapen föras ut i

vården.

Elöverkänslighet berörs i sex motioner.

I motion 2004/05:So506 av Kerstin Lundgren (c)

begärs ett tillkännagivande om en helhetssyn på

miljö och hälsa samt om sambandet mellan

tungmetaller, kemikalier, strålning och

sjukdomstillstånd som utbrändhet, elöverkänslighet

och kronisk trötthet (yrkande 1). Motionärerna begär

vidare ett tillkännagivande om att myndigheterna

måste inta en mer öppen attityd till

behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter med

elöverkänslighet (yrkande 2). Vidare yrkas ett

tillkännagivande om att en specialutrustad klinik

för att ta bort den skadliga belastningen av

tungmetaller, kemikalier och dolda infektioner bör

inrättas i Sverige (yrkande 3). Slutligen begärs ett

tillkännagivande om att regeringen måste ta hänsyn

till forskning från båda sidor i

elöverkänslighetskonflikten och även till

vittnesmålen från drabbade människor (yrkande 4).

Likalydande yrkanden framförs i motion 2003/04:So344

av Kerstin Lundgren (c) yrkandena 1-4.

I motion 2004/05:Bo278 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson

(c) begärs ett tillkännagivande om att erkänna

elöverkänslighet som sjukdom och växande

samhällsproblem (yrkande 2). För att kunna vidta

effektiva åtgärder för att hjälpa dem som drabbats

av elöverkänslighet och förebygga en utveckling där

ännu fler får problem måste samhället, enligt

motionärerna, erkänna elöverkänslighet som den

sjukdom och det stora samhällsproblem det faktiskt

handlar om. Ett liknande yrkande framförs i motion

2003/04:Bo256 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson

(c) yrkande 1.

I motion 2004/05:MJ509 av Lotta Hedström (mp) begärs ett

tillkännagivande om elöverkänsligas behov av

rehabilitering, vård och arbetsträning (yrkande 14).

I motion 2004/05:So480 av Lennart Axelsson och

Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande om

konsekvenser av det växande problemet med

elöverkänslighet.

Två motioner rör epilepsi.

I motion 2003/04:So288 av Börje Vestlund (s) yrkande

1 begärs ett tillkännagivande om att vård och

rehabilitering för personer med epilepsi måste

förbättras.

I motion 2003/04:So410 av Börje Vestlund (s) begärs

ett tillkännagivande om att en långsiktig plan för

epilepsivården av barn initieras (yrkande 1).

Flera motioner behandlar ytterligare andra sjukdomar

m.m.

I motion 2004/05:So566 av Martin Andreasson m.fl.

(fp, v, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att

låta se över vårdresurserna för transsexuella

(yrkande 8). Enligt motionärerna bör Socialstyrelsen

få i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka

vårdresurser för transsexuella som finns och lämna

de förslag som behövs för att säkerställa en

tillräcklig och likvärdig tillgång till vård i olika

delar av landet. Likalydande yrkanden återfinns i

motion 2004/05:L295 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

(yrkande 11) samt i motion 2003/04:So571 av Martin

Andreasson m.fl. (fp, v, c, mp) (yrkande 5).

I motion 2004/05:So275 av Cecilia Wikström (fp) begärs ett

tillkännagivande om ökade forskningsinsatser för

studier av behandlingsmetoder vid sjukdomstillstånd

hos äldre. Enligt motionären skulle detta vara en

god samhällsekonomisk investering. Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2003/04:So452 av Cecilia

Wikström (fp).

I motion 2003/04:So292 av Cecilia Wikström (fp) begärs ett

tillkännagivande om medicinsk utredning av

inkontinens. Om fler äldre fick genomgå relevant

medicinsk undersökning och fick den hjälp de har

rätt till, skulle samhället kunna spara både

resurser och mänskligt lidande.

I motion 2003/04:So478 av Marie Wahlgren och Torkild

Strandberg (fp) begärs ett tillkännagivande om en

nationell samling kring de reumatiska sjukdomarna.

I motion 2003/04:So469 av Chatrine Pålsson (kd)

begärs ett tillkännagivande om en samlad syn på

effektivitet i demenssjukvården.

I motion 2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson

m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om betydelsen

av hormonella preventivmedel för män (yrkande 3).

Motionärerna anför att det är dags att män tar sitt

ansvar och att utvecklandet av preventivmedel för

män prioriteras.

I motion 2004/05:So366 av Barbro Hietala Nordlund

och Per Erik Granström (s) begärs ett

tillkännagivande om stöd och rådgivning för

ofrivilligt barnlösa. Ett likalydande yrkande

framförs i motion 2003/04:So433 av Barbro Hietala

Nordlund m.fl. (s).

I motion 2004/05:So536 av Inger Jarl Beck (s) begärs ett

tillkännagivande om vikten av att nya

behandlingsmetoder och terapiformer får en möjlighet

till klinisk prövning. Det är enligt motionären

viktigt att systemen för att pröva nya metoder är så

snabba och effektiva att nya metoders införlivande i

sjukvården inte försenas i onödan.

En motion berör tortyr- och traumaskadade flyktingar

m.m.

I motion 2004/05:Sf361 av Kalle Larsson m.fl. (v)

begärs att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag

att sammanställa nödvändig kunskap om

sekretesslagens innehåll i fråga om gömda personer

som söker sjukvård och sprida denna i form av

särskild utbildningsinsats för sjukvårdspersonal

(yrkande 21). Vidare begärs i yrkande 23 ett

tillkännagivande om ansvar och finansiering vad

gäller rehabiliteringen av tortyr- och traumaskadade

flyktingar. Slutligen begärs att regeringen uppdrar

åt lämplig part att samla den kunskap som finns i

fråga om tortyr- och traumaskador och sedan bearbeta

denna kunskap så att den i hanterbar form också kan

spridas till primärvård, socialtjänst, barnavård och

psykiatri (yrkande 24).

Tidigare behandling och pågående arbete

I april 1997 ställde sig riksdagen bakom de

riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården som föreslagits i propositionen

Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.

1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186).

Riktlinjerna är baserade på tre grundläggande

principer: människovärdesprincipen,

behovssolidaritetsprincipen samt

kostnadseffektivitetsprincipen. Dessa principer har

kommit att kallas den etiska plattformen.

Riktlinjerna exemplifieras med fyra breda

prioriteringsgrupper:

Prioriteringsgrupp I

Vård av livshotande akuta sjukdomar

Vård av sjukdomar som utan behandling leder

till varaktigt invalidiserande tillstånd eller

för tidig död

Vård av svåra kroniska sjukdomar

Palliativ vård och vård i livets slutskede

Vård av människor med nedsatt autonomi

Prioriteringsgrupp II

Prevention

Habilitering/rehabilitering

Prioriteringsgrupp III

Vård av mindre svåra akuta och kroniska

sjukdomar

Prioriteringsgrupp IV

Vård av andra skäl än sjukdom eller skada

Utskottet anförde att "vårdbehovet i varje enskilt

fall måste bedömas utifrån förutsättningarna i just

det fallet. Såväl akuta som kroniska sjukdomar kan

variera i svårighetsgrad från tid till annan hos

samma patient och därmed vårdbehovet. Vården av en

och samma sjukdom kan därför enligt utskottets

uppfattning under olika stadier hamna i olika

prioriteringsgrupper. Vilken diagnos eller sjukdom

det är fråga om är inte det viktiga, anförde man.

Det avgörande är i stället tillståndet och

vårdbehovet vid varje särskild tidpunkt" (s. 22).

Riksdagen fattade också beslut om två tillägg i

hälso- och sjukvårdslagen. Dels kompletterades 2 §

med ett andra stycke som lägger fast att den som har

det största behovet av hälso- och sjukvård skall ha

företräde till vården, dels tillkom ett stycke i 2 a

§ hälso- och sjukvårdslagen: "Varje patient som

vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det

inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en

medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd." Detta

tillägg tillkom för att möjliggöra en prioritering i

det enskilda fallet. Utan en bra första medicinsk

bedömning kan det vara svårt att tillämpa de etiska

principerna vid en prioriteringssituation.

Riksdagsbeslutet innebar vidare ett uppdrag till

Socialstyrelsen att utveckla riksdagens riktlinjer.

I riksdagsbeslutet ingick även att en särskild

delegation skulle inrättas med uppgift att bl.a.

följa tillämpningen av riktlinjerna samt sprida

information och kunskap om riktlinjerna för

prioriteringar i hälso- och sjukvården och stimulera

till diskussion om etik och prioriteringar.

Prioriteringsdelegationen lämnade sitt

slutbetänkande i januari 2001, Prioriteringar i

vården (SOU 2001:8). I betänkandet (s. 127) anförs

att det yttersta ansvaret för att riktlinjerna följs

åvilar riksdag och regering. Vidare anförs att

sjukvårdshuvudmännen har huvudansvaret för att föra

prioriteringsprocessen vidare och att

Socialstyrelsen i sin tillsynsfunktion har att

bevaka att riksdagsbeslutet efterlevs och att

prioriteringsprocessen intensifieras.

Socialstyrelsen inledde under 1999 ett långsiktigt

arbete med att utveckla metoder för tillämpningen av

riksdagsbeslutet om prioriteringar i hälso- och

sjukvården. Syftet är i överensstämmelse med det mål

för Socialstyrelsens arbete med dessa frågor som

uttalades i propositionen (prop. 1999/2000:149)

Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården. Där sägs bl.a. att Socialstyrelsens

arbete ska bidra till uppfyllandet av det

långsiktiga målet att frågan om prioriteringar

integreras i sjukvårdshuvudmännens planeringsarbete

på alla nivåer med medvetna och öppna prioriteringar

som följd. Socialstyrelsen har också sedan 1996

regeringens uppdrag att utarbeta riktlinjer för

vården av patienter med svåra kroniska sjukdomar.

Syftet är att stärka patientens möjligheter att få

likvärdig och effektiv vård i alla delar av landet.

Från och med år 2000 har uppdraget utvidgats till

att omfatta även stöd för beslut om prioriteringar.

Den 1 januari 2003 inrättades en ny enhet för

medicinska riktlinjer och prioriteringar vid hälso-

och sjukvårdsavdelningen, Socialstyrelsen, för

arbetet med riktlinjer och beslutsstöd för

prioriteringar. Riktlinjerna skall ge nationellt

stöd till sjukvårdshuvudmännens arbete med

medicinska program och prioriteringar. Målet är att

bidra till att hälso- och sjukvårdens resurser

används effektivt, fördelas efter behov och styrs av

öppna och tydliga prioriteringsbeslut. I den s.k.

Dagmaröverenskommelsen för 2005 avsätts 2 miljoner

kronor för Socialstyrelsens arbete med

prioriteringar.

Regeringen skriver i budgetpropositionen för 2005

(volym 6, sid. 23) att den är av uppfattningen att

det är viktigt att de prioriteringar som av

nödvändighet sker inom vården skall göras på ett

tydligt och transparent vis. Diskussioner om

prioriteringar behöver föras inom hela hälso- och

sjukvården, menar man. Vidare anförs att regeringen

noga följer prioriteringsfrågan och har för avsikt

att under det kommande året ta initiativ i frågan.

Regeringen har tillsammans med Landstingsförbundet

och Svenska Kommunförbundet under perioden 2000-2004

finansierat uppbyggnaden av ett nationellt

kunskapscentrum för prioriteringar inom vård och

omsorg, Prioriteringscentrum i Linköping. Centrumet

är samlokaliserat med Linköpings

universitetssjukhus. I Dagmaröverenskommelsen för

2005 avsätts 4 miljoner kronor till

Prioriteringscentrumet.

Motioner om nationella kvalitetsregister behandlades

senast i betänkande 2002/03:SoU11 Överenskommelse

mellan staten och Landstingsförbundet om vissa

ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2003

(s. 15 f.). Motionerna avslogs med hänvisning till

pågående arbete (res. m, fp, kd, c).

Regeringen tillsatte i april 2003 en särskild

utredare för att utarbeta förslag till en särskild

författningsreglering av nationella

kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården m.m.

(dir. 2003:42). Författningen skall bl.a. innehålla

bestämmelser om vilka uppgifter som skall få tas in

i registret och vad som skall krävas för detta.

Sådana krav kan gälla t.ex. om samtycke från den

uppgifterna avser är nödvändigt, vad uppgifterna

skall få användas till, vem som skall få tillgång

till dem samt vad som skall gälla för register av

olika livslängd och för bevarande av uppgifterna.

Enligt tilläggsdirektiv våren 2004 (dir. 2004:95)

skall utredaren inom ramen för uppdraget bl.a.

överväga frågor som rör elektroniska

patientjournaler, för vilka ändamål personuppgifter

skall få behandlas, överföring av uppgifter både

mellan olika organisatoriska vårdenheter inom den

offentliga hälso- och sjukvården, samt mellan den

offentliga hälso- och sjukvården och verksamhet som

bedrivs av andra än landsting. Utredaren skall

vidare göra en översyn av aktuella bestämmelser i

lagen (1998:543) om hälsodataregister och

sekretesslagen (1980:100) samt andra bestämmelser på

hälso- och sjukvårdens område som berörs av

uppdraget, t.ex. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet

på hälso- och sjukvårdens område. Utredaren skall

lämna förslag till nödvändiga ändringar i även dessa

författningar. Uppdraget skall redovisas senast den

31 december 2005.

Socialminister Lars Engqvist anförde i ett

frågesvar den 24 mars 2004 (fråga 2003/04:944 om

öppnande av sjukvårdens kvalitetsregister) följande:

Cristina Husmark Pehrsson har frågat mig vilka

åtgärder jag ämnar vidta för att snarast öppna

sjukvårdens samtliga kvalitetsregister.

De nationella kvalitetsregistren utgör en

viktig källa till kunskap om den svenska vårdens

medicinska kvalitet och säkerhet. I dag finns

drygt ett fyrtiotal kvalitetsregister som är

eller utvecklas för att bli rikstäckande.

Det finns redan i dag register som är öppna för

allmänheten. Till exempel finns öppna jämförelser

mellan sjukhus avseende hjärtinfarktvård och

höftledsplastiker. Inom andra områden som till

exempel strokevården redovisas jämförelser mellan

landsting. Fler register kommer efter hand att

öppnas för allmänheten. Viktigt är dock att

informationen i registret har kvalitetssäkrats

innan det öppnas. Annars riskerar jämförelserna

att bli missvisande med följd att vårdgivare

felaktigt utpekas och registrets trovärdighet

ifrågasätts.

Det är min uppfattning att de kvalitetsregister

som finns i möjligaste mån, med hänsyn till

eventuella sekretessregler, ska vara öppna för

allmänheten. Ett register bör öppnas för insyn så

snart som de data som registret bygger på har

kvalitetssäkrats.

I Dagmaröverenskommelsen för 2005 satsas 23 miljoner

kronor på fortsatt utveckling av de nationella

kvalitetsregistren. Landstingsförbundet och

Socialstyrelsen samverkar för utveckling av fler

kvalitetsregister med individbundna data om

diagnoser, åtgärder och utfall för att därmed skapa

en källa till information om vårdens kvalitet.

Under 2005 avser Socialstyrelsen att på olika sätt

stärka den öppna redovisningen av vårdens resultat.

Ett särskilt projekt har till uppgift att upprätta

en nationell förteckning över kvalitetsindikatorer.

Under året publicerar Socialstyrelsen "Hälso- och

sjukvårdsrapport 2005" där man utöver en

övergripande redovisning av kvalitetsutveckling i

vården även avser att sätta den svenska utvecklingen

i ett internationellt perspektiv.

Motionsyrkanden om vård och behandling av olika

sjukdomar behandlades senast av utskottet i det av

riksdagen godkända betänkande 2002/03:SoU3 Hälso-

och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 50 f. res. m, fp, kd).

Utskottet vidhöll den bedömning som tidigare

regelmässigt framförts, nämligen att utskottet inte

ställer sig bakom motionskrav om att satsningar bör

göras på enskilda sjukdomar eller om att vården av

dessa bör organiseras på visst sätt, eftersom det

enligt utskottet i första hand är en fråga för

sjukvårdshuvudmännen att bedöma sådana frågor.

Utskottet vidhöll även sin uppfattning att

riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14,

rskr. 1996/97:186) inte låter sig förenas med någon

"lista" där vissa sjukdomar generellt prioriteras

före andra.

I Europaparlamentets resolution om bröstcancer

(2002/2279 [INI]) uppmanas medlemsstaterna att inom

ramen för det nationella ansvaret bl.a.

1. följa Världshälsoorganisationens rekommendation

och tillsammans med alla relevanta aktörer

upprätta nationella handlingsplaner mot cancer,

2.

3. utveckla och kontinuerligt aktualisera

ytterligare evidensbaserade riktlinjer för tidig

upptäckt, diagnostik, behandling och eftervård i

samband med bröstcancer, inrätta en nationell

samordning för bröstcancer och genom ett öppet

redovisningsförfarande se till att riktlinjerna

efterlevs,

4.

5. se till att alla kvinnor informeras om resultatet

av såväl mammografiundersökningar som kliniska

undersökningar inom fem arbetsdagar,

6.

7. skapa enheter för medicinsk och psykologisk

rådgivning för kvinnor som på grund av ärftliga

faktorer löper större risk att drabbas av

bröstcancer.

8.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gått

igenom väntetider, bemötande och personalförsörjning

i cancervården. Uppdraget redovisades i december

2003. Socialstyrelsens bedömning enligt

lägesrapporten är att patienter med misstänkt eller

diagnostiserad cancer är en prioriterad grupp inom

hälso- och sjukvården. Väntetiderna är som regel

mycket korta både till primärvård och till

specialistvård. Faktorer som vägs in vid

prioriteringarna är tumörtyp samt tumörens

mognadsgrad och utbredning. Beroende på dessa

faktorer fattas beslut om vilka patienter som skall

utredas och behandlas omgående och vilka patienter

som utan ökad risk bedöms kunna vänta längre. Enligt

Socialstyrelsen är det dock brister i

remisshantering och hantering av provsvar som

framstår som det allvarligaste problemet från

patientsäkerhetssynpunkt. Socialstyrelsens

tillsynsavdelning följer kontinuerligt utvecklingen

av remisshanteringen. Några ytterligare åtgärder

rekommenderas inte av styrelsen.

Under hösten 2003 presenterade Statens beredning för

medicinsk utvärdering (SBU) rapporten Osteoporos -

prevention, diagnostik och behandling. I rap- porten

klargörs bl.a. att var tredje kvinna i åldern 70-79

år konstateras ha osteoporos vid bentäthetsmätning i

höften. Konsekvenserna av osteoporos är frakturer

som kan inträffa efter obetydlig påfrestning. Några

åtgärder som enligt SBU har visats ha betydelse för

att minska antalet fall är individuellt anpassad

muskelstyrke- och balansträning, åtgärder mot

fallrisker i hemmet, kombination av träning och

modifiering av fallrisker inklusive nedtrappning av

medicinering. Som en följd av SBU:s rapport

anordnade Läkemedelsverket redan i november 2003 ett

expertmöte för att utarbeta rekommendationer för

behandling av osteoporos. I april 2004 publicerade

verket behandlingsrekommendationen Behandling av

osteoporos för att förebygga frakturer. Den bygger

på SBU-rapporten samt på nytillkommen dokumentation.

Inom Statens beredning för medicinsk utvärdering

(SBU) pågår för närvarande ett projekt med

inriktning på utvärdering av det vetenskapliga

underlaget för behandling och omhändertagande av

patienter med långvarig icke-malign smärta.

Rapporten skall belysa behandling av långvarig

smärta hos alla åldersgrupper hos såväl kvinnor som

män. Etiska, sociala och ekonomiska faktorer skall

beaktas. Rapporten skall publiceras under 2005.

Den 3 februari 2004 besvarade socialminister Lars

Engqvist en interpellation av Kerstin Lundgren (c)

om behandling av elöverkänsliga (IP 2003/04:194,

prot. 2003/04:62). Ministern anförde bl.a. att

Socialstyrelsen i sina allmänna råd (SOSF 1998:3)

framhåller vikten av att de drabbade får en allsidig

medicinsk utredning och att läkaren kan lyssna på

och respektera patientens egen uppfattning om vad

som kan vara orsak till besvären eller

sjukdomssymtomen. Vidare anförde ministern att det i

dag saknas vetenskapligt underlag som styrker ett

samband mellan allmänna sjukdomssymtom och

elektricitet. Elkänsliga lider ofta av hudbesvär i

form av värmekänsla, sveda, klåda m.m. och i mer

allvarliga fall även av andra symtom såsom trötthet,

huvudvärk, hjärtklappning, svettningar och

magbesvär. Sådana symtom är vanliga hos den svenska

befolkningen och kan ha många orsaker. När ett

orsakssamband i en viss fråga inte kan visas

vetenskapligt innebär det självfallet inte att varje

misstanke om ett sådant samband kan uteslutas. Det

ställs dock stora krav på de studier som presenteras

för att ett orsakssamband skall anses vara visat på

ett vetenskapligt sätt. Ministern var mot bakgrund

av vad som hittills visats vetenskapligt inte beredd

att vidta några åtgärder för att inrätta

specialkliniker för elkänsliga.

Institutet för Psykosocial Medicin (IPM), som är en

nationell forskningsmyndighet under

Socialdepartementet, har till uppgift att producera,

sammanställa och sprida kunskap kring stress och

psykosociala aspekter på olika hälso- och

sjukdomsprocesser. Ett av IPM:s

myndighetsövergripande forskningsprogram är

Migration och hälsa. Inom detta området pågår

forskningsprojekt som syftar till att öka kunskapen

om den psykosociala hälsan hos asylsökande,

flyktingar och andra utrikesfödda som befinner sig i

utsatta situationer, på grund av händelser i

hemlandet, av själva flykten och på grund av

mottagandet i det nya landet. Ett område som IPM

länge forskat kring är Posttraumatiskt stressyndrom

hos flyktingar. IPM:s migrationsforskning sker i

nära samarbete med andra forskningsinstitut, framför

allt Karolinska Institutet. Samarbete sker också

kontinuerligt med andra samhällsinsatser som är

viktiga för den nyanlände och hans eller hennes

psykosociala hälsa: kliniskt verksamma inom hälso-

och sjukvården, kommunernas flyktingmottagningar,

olika organisationer och myndigheter. Ett viktigt

samarbetsprojekt med ett tiotal myndigheter - bl.a.

Integrationsverket, Socialstyrelsen och

Migrationsverket - har nyligen resulterat i ett

dokument med gemensamma principer för en nationell

samsyn kring hälsa och den första tiden i Sverige.

Där har bl.a. angelägna förändringsområden för den

fortsatta utvecklingen av de berörda myndigheternas

arbete kring en förbättrad introduktion av nyanlända

definierats. I IPM:s uppdrag ingår, utöver

forskning, även utbildning och kunskapsspridning

m.m. Utbildning sker kontinuerligt av personal som

arbetar i mottagandet av asylsökande och flyktingar,

vårdpersonal, läkarstuderande och andra framtida

vårdgivare. Kunskapen från IPM:s forskningsstudier

sprids bl.a. för praktisk tillämpning inom hälso-

och sjukvården samt kommunernas

flyktingmottagningar.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet är det av stor betydelse att

arbetet med prioriteringar utvecklas och förbättras.

Utskottet välkomnar därför de åtgärder som vidtagits

inom såväl regeringen som Socialstyrelsen, såsom

t.ex. inrättandet av enheten för arbetet med

riktlinjer och beslutsstöd för prioriteringar vid

Socialstyrelsen. När det gäller uppföljningen av

prioriteringsarbetet föreslår Riksrevisionens

styrelse i sin framställning om prioriteringar inom

hälso- och sjukvården, 2004/05:RRS2,

tillkännagivanden om dels behovet av en förbättrad

styrning och uppföljning av riksdagens riktlinjer

för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, dels

om behovet av att utveckla återrapporteringen av

resultatet av verksamheten till riksdagen. Utskottet

är i viss mån kritiskt till den granskningsrapport

som framställningen baseras på, men delar

Riksrevisionens styrelses uppfattning att

uppföljningssystemet kan förbättras. Med det anförda

bifaller utskottet Riksrevisionens framställning

2004/05:RRS2. Vidare delar utskottet uppfattningen i

motion 2004/05:So4 (v) yrkande 1 att ett

genusperspektiv bör anläggas på arbetet med att

förbättra styrning, uppföljning och återrapportering

av riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och

sjukvård. Yrkandet bör bifallas. Det som tas upp i

motionerna 2003/04:So394 (v) yrkande 4,

2003/04:So545 (s) och 2004/05:So5 (m) yrkandena 3

och 5 bedöms åtminstone delvis falla inom ramen för

vad Riksrevisionen tar upp i sin framställning.

Därmed omfattas även dessa yrkanden av förslaget om

tillkännagivande och bör bifallas delvis. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till

känna.

Som anförs i motion 2004/05:So4 (v) yrkande 2

uttalade utskottet i betänkande 2003/04:SoU1

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg (s. 21) att varje patient, när det gäller

prioriteringar inom hälso- och sjukvården, måste få

en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Varje

fall är unikt och skall bedömas utifrån den enskilde

patientens behov. Prioriteringar av enskilda

patienter bör därför aldrig ske efter i förväg

fastställda mallar eller kriterier. Utskottet

vidhåller att detta är en viktig utgångspunkt som

regeringen bör beakta i det fortsatta arbetet med

prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till

motion 2004/05:So4 (v) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna. Motion 2003/04:So398 (v) bör

med det anförda åtminstone anses som delvis

tillgodosedd.

I motion 2004/05:So5 (m) yrkande 4 begärs

tillkännagivanden om behovet av en revidering av

Socialstyrelsens instruktion när det gäller

behovsstyrd hälso- och sjukvård samt

kostnadseffektivitet. Utskottet finner inte skäl att

föreslå ett sådant initiativ. Motionsyrkandet

avstyrks.

Motion 2004/05:So389 (v) yrkande 1, i vilken ett

tillkännagivande begärs om att omvårdnaden skall

vägas in i arbetet med prioriteringsordningen för

hälso- och sjukvården, bör enligt utskottet inte

föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Motionen avstyrks.

Ett antal motionsyrkanden rör öppna

kvalitetsregister m.m. Liksom motionärerna anser

utskottet att de nationella kvalitetsregistren utgör

en mycket viktig källa till kunskap om den svenska

vårdens medicinska kvalitet och säkerhet. Det är av

stor betydelse att arbetet med att utveckla

registren fortsätter, och utskottet ser därför

mycket positivt på arbetet med att stärka den öppna

redovisningen av sjukvårdens resultat som planeras

inom Socialstyrelsen under 2005. Vidare konstaterar

utskottet att satsningar görs på fortsatt utveckling

av de nationella kvalitetsregistren i

Dagmaröverenskommelsen för 2005. I avvaktan på

resultatet av det pågående arbetet avstyrks

motionerna 2003/04:So343 (c) yrkande 36,

2003/04:So503 (m) yrkande 13, 2004/05: K459 (mp)

yrkande 13, 2004/05:So5 (m) yrkande 2 samt

2004/05:So605 (kd) yrkandena 6 och 7.

När det gäller arbetet med att stärka patientens

ställning i hälso- och sjukvården välkomnar

utskottet att staten och Landstingsförbundet även i

den senaste Dagmaröverenskommelsen har avsatt medel

för detta ändamål. Utskottet är dock inte berett att

lägga fram förslag på en samlad patienträttighetslag

eller patienträttighetsdeklaration, vilket framförs

i motionerna 2004/05:So5 (m) yrkande 1,

2004/05:So261 (m), 2004/05:So394 (c) yrkande 10 samt

2004/05:So605 (kd) yrkande 1. Motionerna avstyrks.

Utskottet behandlar varje år ett flertal motioner

från den allmänna motionstiden om insatser mot olika

sjukdomar. Utskottet vidhåller den bedömning som

tidigare regelmässigt framförts, nämligen att

utskottet inte ställer sig bakom motionskrav om att

satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om

att vården av dessa bör organiseras på visst sätt.

Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i

första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett

enigt utskott har ställt sig bakom riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.

1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186).

Utskottet vidhåller sin uppfattning att dessa

riktlinjer inte låter sig förenas med någon "lista"

där vissa sjukdomar generellt prioriteras före

andra. Riksdagen bör därför inte ta något initiativ

med anledning av motionerna 2003/04:So247 (c)

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So249 (fp) yrkandena 1

och 2, 2003/04:So288 (s) yrkande 1, 2003/04:So292

(fp), 2003/04:So293 (fp) yrkande 2, 2003/04: So344

(c) yrkandena 1-4, 2003/04:So402 (m), 2003/04:So404

(m), 2003/04:So410 (s) yrkande 1, 2003/04:So419 (v)

yrkande 3, 2003/04:So433 (s), 2003/04:So452 (fp),

2003/04:So464 (fp) yrkandena 1-3, 2003/04:So469

(kd), 2003/04:So478 (fp), 2003/04:So502 (fp) yrkande

16, 2003/04:So504 (fp) yrkande 23, 2003/04:So511

(fp), 2003/04:So531 (s), 2003/04:So548 (s),

2003/04:So563 (c), 2003/04:So571 (fp, v, c, mp)

yrkande 5, 2003/04:So604 (s), 2003/04:So611 (s),

2003/04:Ub291 (fp) yrkande 3, 2003/04:Bo256 (c)

yrkande 1, 2004/05:L295 (fp) yrkande 11,

2004/05:Sf361 (v) yrkandena 23 och 24, 2004/05:So246

(c), 2004/05:So249 (m) yrkandena 1, 2 och 4-9,

2004/05:So275 (fp), 2004/05:So329 (c), 2004/05:So346

(c) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So355 (c),

2004/05:So366 (s), 2004/05:So374 (kd) yrkandena 1-4,

2004/05:So399 (m), 2004/05:So480 (s), 2004/05:So506

(c) yrkandena 1-4, 2004/05:So523 (s), 2004/05:So531

(kd) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So532 (kd),

2004/05:So536 (s), 2004/05:So566 (fp, v, c, mp)

yrkande 8, 2004/05: So573 (s), 2004/05:So583 (s)

yrkandena 1 och 2, 2004/05:So598 (s) yrkande 5,

2004/05:So613 (fp) yrkande 4, 2004/05:So630 (s),

2004/05:So634 (s), 2004/05:Ub323 (mp) yrkande 4,

2004/05:MJ509 (mp) yrkande 14 samt 2004/05:Bo278 (c)

yrkande 2.

Inte heller motion 2004/05:Sf361 (v) yrkande 21

bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Jämställdhetsperspektiv i vården

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst mot bakgrund av det

omfattande pågående arbetet på området, avslå

motioner om jämställdhet mellan kvinnor och

män i hälso- och sjukvården. Jämför

reservationerna 36 (m, fp, c), 37 (kd), 38

(v), 39 (v), 40 (fp), 41 (v), 42 (m, kd) och

43 (fp).

Motioner

I motion 2004/05:So596 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om rätten till

likvärdig vård för kvinnor och män (yrkande 9).

Motionärerna anför att det på senare år har blivit

känt att medicinsk forskning utgår från män. Detta

leder i sin tur till att kvinnor inte sällan får fel

diagnos, fel behandling och fel medicinering. Vidare

tillåts äldre kvinnors sjukvård och läkemedel

dessutom kosta mindre än männens. Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2003/04:So409 av Cristina

Husmark Pehrsson m.fl. (m) (yrkande 7).

I motion 2004/05:So612 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om lika behandling av

kvinnor och män i sjukvården i enlighet med 2 § i

hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 5). Kvinnor får

sämre villkor och vård än män inom svensk sjukvård

2004. Orsakerna till denna diskriminering finns till

stor del i omedvetna attityder i bemötandet och

omhändertagandet av kvinnor.

I motion 2004/05:So411 av Lars Ohly m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör

bereda de rapporter som inom vård och omsorg har

analyserat jämställdheten och återkomma till

riksdagen med en handlingsplan för att motverka

ojämställdheten inom vård och omsorg (yrkande 3).

Även i motion 2003/04:So406 av Ulla Hoffmann m.fl.

(v) begärs ett tillkännagivande om beredningen av

Socialstyrelsens rapporter om genus i vård och

socialtjänst (yrkande 3).

I motion 2004/05:So222 av Hillevi Engström och Anita Sidén (m)

begärs ett tillkännagivande om en rättvisare och mer

jämställd vård (yrkande 1). Enligt motionärerna

skall kvinnor ha rätt att få högkvalitativ vård på

samma villkor som män, i hela Sverige. I yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om att forsk-

ningsinsatserna för kvinnors hälsoproblem måste

stärkas.

I motion 2002/03:So254 av Catharina Elmsäter-Svärd

(m) begärs ett tillkännagivande om att även kvinnor

skall vara forskningsobjekt i vetenskapen (yrkande

1). Motionären anför att diagnoser utgår från

forskningsresultat som har en mans anatomi som

underlag. Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagi-

vande om ökad forskning och kunskap om kvinnors

symtom och sjukdomsbild.

I motion 2003/04:So293 av Cecilia Wikström (fp)

begärs ett tillkännagivande om att bryta den

negativa särbehandlingen av kvinnliga patienter inom

hälso- och sjukvården (yrkande 1).

I motion 2004/05:So373 av Ragnwi Marcelind (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att

klarlägga varför kvinnor får sämre sjukvård än män.

Ett likalydande yrkande framförs i motion

2003/04:So238 av Ragnwi Marcelind (kd).

I motion 2004/05:So267 av Viviann Gerdin och Annika

Qarlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att

arbetet med att integrera kvinnoperspektivet inom

vården intensifieras (yrkande 1) samt att det görs

ökade forsknings- och utbildningsinsatser med fokus

på könsperspektivet för personal inom vårdsektorn

(yrkande 2).

I motion 2004/05:So280 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny

Olander (s) begärs ett tillkännagivande om att

uppföljning och utvärdering av vård och forskning

sker ur ett jämställdhetsperspektiv.

I motion 2004/05:So339 av Hillevi Larsson och Anne

Ludvigsson (s) begärs ett tillkännagivande om att

forskning kring kvinnors kroppar, symptom och

sjukdomar uppmuntras för att därmed förebygga sämre

behandling av kvinnor vid diagnostisering och vård.

I motion 2004/05:So476 av Anne Ludvigsson m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om åtgärder för lika

rätt till god hälsa och rättvisa villkor i vården

mellan kvinnor och män.

I tre motionsyrkanden förespråkas ändrad

lagstiftning för att uppnå jämställd vård.

I motion 2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om komplettering av

hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 1). Enligt

motionärerna skall hälso- och sjukvårdslagen

kompletteras så att kvinnors rätt till lika god vård

som män lagfästs i dess portalparagraf. En sådan

klarare lagtext ger möjligheter att på ett helt

annat sätt än i dag följa upp att vården har samma

kvalitet för kvinnor och män.

I motion 2003/04:So406 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen ur ett

genusperspektiv (yrkande 4). Enligt motionärerna bör

Socialstyrelsen få ett tilläggsuppdrag att utreda

möjligheterna att införa regler som motverkar

ojämställd behandling.

I motion 2004/05:So279 av Christin Hagberg och

Michael Hagberg (s) begärs ett tillkännagivande om

att se över hälso- och sjukvårdslagen så att kvinnor

och män behandlas lika inom vården.

En motion rör behovet av en parlamentarisk

utredning.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om en parlamentarisk

utredning kring jämställdhetsaspekter på sjukvården

(yrkande 8). Utredningen bör bl.a. se över

vårdpersonalens behov av kontinuerlig utbildning så

att könsspecifika kunskaper kan integreras i vård

och behandling. Vidare måste vården uppmärksamma

skillnader i bemötande mellan män och kvinnor så att

skillnaderna upphör.

I tre motionsyrkanden efterfrågas en könsuppdelad

statistik.

I motion 2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om bättre statistik

rörande könsskillnader i vården (yrkande 3).

I motion 2004/05:So411 av Lars Ohly m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att statliga myndigheter

inom vård- och omsorgsområdet skall föra en köns-

uppdelad statistik avseende utförda insatser

(yrkande 4).

I motion 2004/05:So598 av Sonja Fransson m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att

redovisa statistik över behandlingar och

resursfördelning uppdelad på kön (yrkande 4).

En motion rör könskonsekvensanalyser.

I motion 2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om

könskonsekvensanalyser vid reformer som innebär

stora förändringar i vårdens övergripande strukturer

(yrkande 7). Exempel på sådana reformer är

vårdgarantin, läkemedelsreformen och den nationella

handlingsplanen för hälso- och sjukvården. Inte

någon av dessa åtgärder har blivit föremål för

könskonsekvensanalyser.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Frågor om jämställdhetsperspektiv i vården

behandlades av utskottet senast i betänkande

2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 32

f.). Därvid anförde utskottet bl.a. följande (s.

34):

Utskottet vill åter betona vikten av ett

jämställdhetsperspektiv inom hälso- och

sjukvården samt vidhåller att det är självklart

att den vård som erbjuds skall vara av lika god

kvalitet, oavsett om den avser en kvinna eller en

man. Utskottet erinrar ånyo om

Socialdepartementets genderprogram för social

välfärd, vilket bl.a. syftar till att höja

kvaliteten och effektiviteten i verksamheterna så

att alla får en god vård och service på lika

villkor oavsett kön. Utskottet ser positivt på

det uppdrag som Socialstyrelsen fått att följa

upp nämligen att analysera och redovisa

könsskillnader inom hälso- och sjukvårdens och

socialtjänstens verksamhetsområden och lämna

förslag till åtgärder som kan bidra till ökad

jämställdhet. I samband med kommande

årsredovisningar skall Socialstyrelsen redogöra

för utvecklingen avseende könsskillnader på bl.a.

hälso- och sjukvårdsområdet. Styrelsen har också

ålagts att redovisa könsuppdelad statistik och

göra genderanalyser i sina rapporter och

redovisningar. Enligt utskottets mening får

motionerna - - - anses i huvudsak tillgodosedda.

I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges

att målet för hälso- och sjukvården är en god

hälsa och en vård på lika villkor för hela

befolkningen. Vidare stadgas att vården skall ges

med respekt för alla människors lika värde och

för den enskilda människans värdighet. Utskottet

anser inte att någon komplettering av hälso- och

sjukvårdslagen på sätt som yrkas i motion - - -

är erforderlig. Motionen avstyrks därmed.

Även i betänkande 2002/03:SoU7 Mål för folkhälsan

(prop. 2002/03:35) behandlades ojämlikheten i

vården. I propositionen behandlades bl.a. skillna-

derna i hälsa mellan kvinnor och män samt

skillnaderna i hur läkemedel förskrivs till och

används av kvinnor respektive män. Regeringen

anförde att behovet av forskning om kvinnors och

mäns hälsa utifrån kön och genus är stort och att

forskningsinsatserna behöver öka. Ett

jämställdhetsperspektiv borde vidare genomsyra den

uppföljning och utvärdering samt kunskaps- och

metodutveckling som kommer att ske till följd av

förslagen i propositionen, anfördes det. I

betänkandet med anledning av propositionen,

2002/03:SoU7 Mål för folkhälsan, uttalade utskottet

(s. 24), med anledning av motioner om

kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet, att ett

jämställdhetsperspektiv är en självklarhet och att

det, mot bakgrund av kvinnors och mäns skilda

livsvillkor, livsstil och biologi, är nödvändigt med

ett integrerat genusperspektiv i det nationella,

regionala och lokala folkhälsoarbetet. Motionerna

avstyrktes (res. c). Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2002/03:145).

Socialstyrelsen redovisade sin slutrapport om

jämställdhet i vård och omsorg den 31 mars 2004. I

rapporten bekräftas att det fortfarande finns

brister både avseende kunskaper och

behandlingspraxis när det gäller mäns och kvinnors

ibland olika behov. Enligt rapporten söker kvinnor

mer vård, och sjukvårdskostnaderna för kvinnor

överstiger männens. Totalt sett är läkemedelskostna-

derna högre för kvinnor, men män ordineras oftare

nyare och därmed dyrare läkemedel, vilket dock inte

alltid betyder högre kvalitet i behandlingen. Män

har fortfarande högre dödlighet i en rad

behandlingsbara sjukdomar. Socialstyrelsen

konstaterar bl.a. att mer utbildning behövs för att

de könsspecifika kunskaperna skall integreras i

hälso- och sjukvårdens arbete med t.ex. bemötande.

Viktigt är också uppföljning av vårdens resultat med

könsuppdelad statistik och att kvalitetsregister

utvecklas också inom breda områden som primärvård

och psykiatri. Samtidigt är det positivt att nästan

alla vårdutbildningar i dag innehåller

undervisningsmoment inriktade på jämställdhet.

Socialstyrelsen avser att beakta könsspecifika

aspekter i riktlinjer och föreskrifter till hälso-

och sjukvården.

I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1,

volym 6, utg.omr. 9) anför regeringen att

Socialstyrelsens rapport, som nu bereds inom

Regeringskansliet, förbättrar kunskaperna om

jämställdheten inom hälso- och sjukvården. Dessa

kunskaper skapar förutsättningar för berörda

aktörer, på såväl nationell som lokal nivå, att

vidta åtgärder.

Från Socialdepartementet har inhämtats att

Socialstyrelsens rapport är föremål för beredning

inom Regeringskansliet.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den

2 juni 2004 (fr. 2003/04:1239 om

jämställdhetsarbetet inom vården) anfört följande:

Tina Acketoft har frågat jämställdhetsministern

vilka åtgärder hon planerar att vidta för att se

till att socialtjänstens och sjukvårdens arbete

präglas av ett könsneutralt perspektiv.

Arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att

det ankommer på mig att besvara frågan.

Regeringen uppdrog i juni 2002 åt

Socialstyrelsen att i samverkan med huvudmän och

berörda myndigheter följa upp, analysera och

redovisa könsskillnader inom hälso- och

sjukvårdens och socialtjänstens

verksamhetsområden samt lämna förslag till

åtgärder för de brister som uppmärksammas.

Socialstyrelsen har i mars 2004 slutredovisat

uppdraget genom att avlämna rapporterna Jämställd

vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården och

Jämställd socialtjänst? Könsperspektiv på so-

cialtjänsten.

Enligt min mening ger nu Socialstyrelsens

rapporter underlag för berörda aktörer att

bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete. Det är

viktigt att huvudmännen tar till vara och

omsätter kunskaperna om kvinnors och mäns skilda

förutsättningar i den praktiska verksamheten.

Jämställdhetsperspektivet måste vara integrerat i

den gemensamma värdegrunden och genomsyra

utvecklingsarbetet på såväl nationell som lokal

nivå för att målet om en god vård på lika villkor

ska kunna uppnås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill ännu en gång betona vikten av ett

jämställdhetsperspektiv inom hälso- och sjukvården

samt vidhåller att det är självklart att den vård

som erbjuds skall vara av lika god kvalitet, oavsett

om den avser en kvinna eller en man. Utskottet är

vidare av uppfattningen att forskning om kvinnors

och mäns hälsa utifrån kön är angelägen. Genom

Socialstyrelsens redovisning och analys av

könsskillnader inom hälso- och sjukvårdens

verksamhetsområde har vidare förutsättningarna nu

förbättrats för att kunna vidta de åtgärder som

behövs för att ett jämställdhetsperspektiv verkligen

skall genomsyra hälso- och sjukvården.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna

2002/03:So254 (m) yrkandena 1 och 2, 2003/04:So238

(kd), 2003/04:So293 (fp) yrkande 1, 2003/04:So406

(v) yrkande 3, 2003/04:So409 (m) yrkande 7,

2004/05:So222 (m) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So267

(c) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So280 (s),

2004/05:So339 (s), 2004/05:So373 (kd), 2004/05:So411

(v) yrkande 3, 2004/05:So476 (s), 2004/05:So596 (m)

yrkande 9 och 2004/05:So612 (fp) yrkande 5 får

anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet noterar att det redan i dag åligger

Socialstyrelsen att redovisa könsuppdelad statistik

och göra genderanalyser i rapporter och

redovisningar. Motionerna 2004/05:So411 (v) yrkande

4, 2004/05:So598 (s) yrkande 4 och 2004/05:So613

(fp) yrkande 3 får härigenom anses i huvudsak

tillgodosedda.

I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges att

målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och

en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vidare stadgas att vården skall ges med respekt för

alla människors lika värde och för den enskilda

människans värdighet. Utskottet vidhåller att någon

komplettering av hälso- och sjukvårdslagen på sätt

som begärs i motionerna 2004/05:So279 (s) och

2004/05:So613 (fp) yrkande 1 inte är nödvändig.

Motionerna avstyrks. Av samma skäl anser utskottet

att det saknas anledning för riksdagen att vidta

något initiativ med anledning av motion

2003/04:So406 (v) yrkande 4.

I motion 2004/05:So605 (kd) yrkande 8 begärs en

parlamentarisk utredning kring jämställdhetsaspekter

på sjukvården. Mot bakgrund av det arbete som pågår

på området anser utskottet att det saknas anledning

att föreslå att en utredning skall tillsättas.

Motionsyrkandet avstyrks.

Socialstyrelsen har i sin rapport Jämställd vård?

Könsperspektiv på hälso- och sjukvården konstaterat

att Hälso- och sjukvårdsforskning med inriktning på

konsekvensanalyser ur ett könsperspektiv av reformer

och strukturella förändringar är mycket angelägna.

Utskottet delar Socialstyrelsens uppfattning och

utgår från att styrelsen följer frågan i framtiden.

Något tillkännagivande med anledning av motion

2004/05:So613 (fp) yrkande 7 är dock inte

erforderligt.

Rehabilitering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bl.a. med hänvisning till

pågående arbete inom Socialstyrelsen avslå

motioner om rehabilitering inom vården.

Jämför reservationerna 44 (fp, c), 45 (m) och

46 (mp).

Motioner

I motion 2004/05:So229 av Rolf Gunnarsson (m) begärs

ett tillkännagivande om rehabilitering och vård för

att minska samhällets sjukvårdskostnader. Det är

enligt motionären viktigt att snabb vård ges och att

rehabiliteringen snabbt kommer in för att minska

statens kostnader.

I motion 2004/05:So664 av Tomas Högström (m) begärs

ett tillkännagivande om behovet av att överväga en

regelförändring så att sanktionsmöjligheter kan

vidtas gentemot sjukvårdshuvudman som inte fullgör

sitt medicinska rehabiliteringsansvar.

I motion 2004/05:So513 av Marie Wahlgren m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om rehabiliteringen av

smärtpatienter (yrkande 2). Enligt motionären bör

regeringen säkerställa att rehabiliteringsvården

blir mer professionell och får tydliga

uppföljningskriterier så att vården arbetar på rätt

sätt.

I motion 2004/05:Sf236 av Ana Maria Narti (fp)

begärs ett tillkännagivande om snabbt insatta

behandlingar för alla patienter i behov av

rehabilitering (yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om vidareutveckling av

specialiserade centrum för rehabilitering.

I motion 2004/05:So294 av Sven Brus och Yvonne

Andersson (kd) begärs ett tillkännagivande om rätten

till kontinuerlig och livslång rehabilitering.

I motion 2004/05:So286 av Jan Lindholm (mp) begärs

ett tillkännagivande om behovet av insatser för att

kartlägga livskvalitet, att agera för att motverka

utarmning av rehabiliteringsinsatser för svaga

grupper och att stödja en jämnare bedömning av

insatsbehov i landet.

I motion 2004/05:So572 av Marianne Carlström och

Christina Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om

rehabilitering av långtidssjuka.

Bakgrund m.m.

Enligt 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

skall landstinget bl.a. erbjuda dem som är bosatta

inom landstinget habilitering och rehabilitering.

Habilitering eller rehabilitering skall, enligt

samma bestämmelse, planeras i samverkan med den

enskilde. Av planen skall planerade och beslutade

insatser framgå.

Målet för hälso- och sjukvårdspolitiken är att

vårdens kvalitet och tillgänglighet skall

förbättras. Socialstyrelsen har till uppgift att

stödja sjukvårdshuvudmännen i deras arbete med att

förbättra tillgängligheten till hälso- och

sjukvården på ett sätt som tillförsäkrar alla

patienter en bedömning och att vård ges efter behov

och inom rimlig tid.

I Socialstyrelsens regleringsbrev för 2004 uppdrogs

åt styrelsen att särskilt redovisa på vilket sätt

den stöder sjukvårdshuvudmännen i deras arbete för

att förbättra tillgången till habilitering och

rehabilitering för barn och ungdomar med

funktionshinder. Med erfarenheterna från rapporten

som beskriver situationen för vuxna har regeringen

för 2005 vidgat detta uppdrag till att omfatta

habilitering och rehabilitering även för vuxna.

Socialstyrelsen kommer även på eget initiativ att

utarbeta allmänna råd om habilitering,

rehabilitering och hjälpmedel till stöd för

huvudmännen.

Socialstyrelsen har som sektorsmyndighet ett

etappmål att utarbeta ett gemensamt och fungerande

uppföljningssystem för rehabilitering/habilitering i

samverkan med andra myndigheter. Hälso- och

sjukvården, försäkringskassan, arbetsgivare,

arbetsförmedlingen och kommunen (inklusive skolan)

är alla viktiga parter i detta arbete.

LSS- och hjälpmedelsutredningen hade bl.a. i uppdrag

att analysera och komma med förslag angående

oklarheter i gränsdragningen mellan råd och stöd

enligt lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade (LSS) och

habilitering/rehabilitering enligt hälso- och

sjukvårdslagen. Utredningens förslag (SOU 2004:103)

överlämnades till regeringen den 8 november 2004.

Efter avslutad remissbehandling kommer förslaget att

beredas inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar det arbete med att utarbeta

allmänna råd om habilitering, rehabilitering och

hjälpmedel till stöd för huvudmännen som planeras

inom Socialstyrelsen. Det är mycket angeläget att

mer effektivt utnyttja samhällets resurser för att

bättre kunna tillgodose enskilda människors behov av

stöd. Socialstyrelsens arbete att förbättra

samordningen mellan myndigheter är därför av största

vikt.

När det gäller oklarheterna i gränsdragningen

mellan råd och stöd enligt LSS (1993:387) och

habilitering/rehabilitering enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) bör resultatet av den

pågående beredningen av LSS- och

hjälpmedelsutredningens förslag avvaktas.

Mot bakgrund av det anförda finns det enligt

utskottet inte skäl för riksdagen att ta något

initiativ med anledning av motionerna 2004/05:Sf236

(fp) yrkandena 3 och 4, 2004/05:So229 (m),

2004/05:So286 (mp), 2004/05:So294 (kd),

2004/05:So513 (fp) yrkande 2, 2004/05:So572 (s) samt

2004/05:So664 (m). Motionerna avstyrks.

Aborter, fosterdiagnostik m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till tidigare

inställning, samt till pågående arbete på

området m.m., avslå en rad motionsyrkanden om

bl.a. aborter och fosterdiagnostik. Jämför

reservationerna 47 (v, c, mp), 48 (kd), 49

(kd) och 50 (kd).

Motioner

I motion 2003/04:So375 av Kenneth Johansson m.fl.

(c, m, fp, kd, v, mp) begärs ett tillkännagivande om

en översyn av abortlagstiftningen. Motionärerna

anför att enligt 5 § abortlagen (1975:595) är det

endast den som är behörig att utöva läkaryrket som

får utföra abort eller avbryta havandeskap. Ett

utökat bemyndigande som innebär att speciellt

behöriga barnmorskor självständigt får handlägga

hela processen kring en medicinsk abort skulle kunna

vara positivt på olika sätt. Kötiden kan förkortas,

fler kvinnor kan välja medicinsk abort om de vill

och omvårdnadskvaliteten kan förbättras. Ett

liknande yrkande framförs i motion 2003/04:So447 av

Elina Linna m.fl. (v). I motion 2003/04:So257 av

Lena Adelsohn Liljeroth (m) begärs ett

tillkännagivande om att barnmorskor skall ha

förskrivningsrätt. Enligt motionären skulle detta

kunna minska väntetiderna och trycket inom

sjukvården för de kvinnor som ändå redan bestämt sig

för abort. Även i motion 2003/04:So538 av Berit

Högman (s) behandlas frågan om barnmorskors rätt

till förskrivning av abortpiller. I motion

2004/05:So370 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist

(s) samt motion 2003/04:So225 av Carina Hägg (s)

begärs tillkännagivanden om möjlighet att ge

barnmorskor vidareutbildning i att utföra medicinska

aborter.

I motion 2004/05:So641 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att

fosterdiagnostik i första hand skall användas för

att diagnostisera sjukdomar eller tillstånd där

möjligheter finns att bota, förebygga eller skydda

barnet (yrkande 7). Vidare begärs i yrkande 8 ett

tillkännagivande om en lagstiftning kring 1994 års

riksdagsbeslut beträffande PGD (preimplantatorisk

genetisk diagnostik). I yrkande 9 begärs ett

tillkännagivande om "informerat samtycke" i samband

med abort. Motionärerna anför att informationen och

stödsamtalet bör få en mycket tydligare inriktning

än i dag. Motionärerna begär slutligen ett

tillkännagivande om abortförebyggande åtgärder

(yrkande 10) samt att stödsamtal skall erbjudas

efter en abort (yrkande 11). Likalydande yrkanden

framförs i motion 2003/04:So636 av Chatrine Pålsson

m.fl. (kd) yrkandena 7-10.

I motion 2004/05:So407 av Tuve Skånberg (kd) begärs

ett tillkännagivande om skäl för att bevilja abort.

Till exempel skall enligt motionären en opererbar

åkomma som läpp- och gomspalt aldrig ensam vara ett

tillräckligt skäl för att bevilja en abort. I motion

2003/04:So304 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett

liknande tillkännagivande.

I motion 2004/05:So458 av Mikael Oscarsson (kd)

begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen

ges i uppdrag att producera ett skriftligt

informationsmaterial för kvinnor som överväger abort

(yrkande 1). Ett liknande yrkande återfinns i motion

2004/05:So533 av Annelie Enochson och Tuve Skånberg

(kd). I motion 2004/05:So458 yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att det införs en vänteperiod på

minst 24 timmar från det att en kvinna får muntlig

och skriftlig information till dess abortingreppet

utförs, med undantag av om ett akut abortingrepp

behövs. Vidare begärs ett tillkännagivande om att

obligatoriska samtal på plats med kurator,

barnmorska eller gynekolog skall införas såväl före

som efter en abort (yrkande 3) samt om att

Socialstyrelsen får i uppdrag att producera ett

nationellt informationsmaterial för patienter som

överväger abort (yrkande 4).

I motion 2004/05:So471 av Torsten Lindström (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av stöd till

abortförebyggande åtgärder (yrkande 1). Motionären

anför att Statens folkhälsoinstitut bör sammanställa

och tillgängliggöra informationsmaterial om

processen för spädbarnsadoption samt kvinnans

rättigheter vid adoption. Även information om

abortens medicinska risker skall finnas tillgänglig.

Ett likalydande yrkande framförs i motion

2003/04:So252 av samma motionär (yrkande 1). Vidare

begärs i motion 2004/05:So471 yrkande 3 ett

tillkännagivande om behovet av ytterligare stöd till

dem som gått igenom abort. Inte minst behövs

stödsamtal för dem som önskar få hjälp med att

bearbeta det inträffade. I motion 2003/04:So252 av

Torsten Lindström (kd) framförs ett likalydande

yrkande (yrkande 2). I motion 2004/05:So471 begärs

vidare ett tillkännagivande om samrådsskyldighet med

omyndiga abortsökandes vårdnadshavare (yrkande 4).

Slutligen begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om

aborter på grund av selektion. Motionären ser en

oroande tendens i stora delar av världen där aborter

sker efter en medveten selektion på grund av barnets

kön eller eventuella handikapp och anför att det är

angeläget att samhället inte medverkar till sådan

selektion.

I motion 2004/05:So550 av Tuve Skånberg och Lars

Gustafsson (kd) begärs ett tillkännagivande om att

aborter fullt ut bör ingå i patientregistret för att

möjliggöra forskning relaterad till

abortproblematiken (yrkande 1). Motionärerna anför

att personnummer bör ingå vid rapportering av legal

abort till patientregistret. Enligt motionärerna kan

annars inga framtida komplikationer någonsin sättas

i samband med en abort. Ett likalydande yrkande

återfinns i motion 2003/04:So301 yrkande 1 av samma

motionärer.

I motion 2004/05:So552 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson

(kd) begärs ett tillkännagivande om att i svensk

lagstiftning genomföra vad som rekommenderas av WHO

om när foster juridiskt sett skall räknas som barn

(yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande om

praxis för hur sent i graviditeten aborten får

beviljas (yrkande 2). Likalydande tillkännagivanden

begärs i motion 2003/04:So302 av Tuve Skånberg och

Annelie Enochson (kd) yrkandena 1 och 2.

I motion 2004/05:So553 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett

tillkännagivande om att en grundlig utredning bör

göras av hanteringen av aborterade foster i samband

med forskning (yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 2

ett tillkännagivande om tydliga regler för forskning

på levande foster. Likalydande yrkanden återfinns i

motion 2003/04:So303 av samma motionär (yrkandena 1

och 2).

I motion 2003/04:So446 av Mikael Oscarsson och

Annelie Enochson (kd) begärs ett tillkännagivande om

en utredning kring oönskade graviditeter bland unga

och hur dessa kan förebyggas.

I motion 2003/04:So554 av Mikael Oscarsson (kd)

begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen

skall få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur

kunskapen om sambandet mellan abort och bröstcancer

skall tas till vara.

I motion 2003/04:So260 av Rigmor Stenmark (c) begärs

ett tillkännagivande om förebyggande åtgärder för

att minska antalet aborter.

I motion 2004/05:So307 av Matilda Ernkrans och

Louise Malmström (s) begärs ett tillkännagivande om

att initiera ett samarbete med Socialstyrelsen som

innebär att de skärpta abortföreskrifterna för

kvinnor under 18 år tas bort och ersätts med en

metod som stöttar de unga kvinnorna att hantera sin

abort och sin livssituation (yrkande 1). Vidare

begärs ett tillkännagivande om att det i metoden

också skall ingå att göra sexualiteten till ett

ansvar för både unga kvinnor och män (yrkande 2).

I motion 2004/05:So325 av Hillevi Larsson (s) begärs

ett tillkännagivande om att ge Socialstyrelsen

instruktioner som garanterar omyndiga abortsökande

sekretess gentemot vårdnadshavaren om de

abortsökande så önskar.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade motionsyrkanden om aborter och

fosterdiagnostik senast i betänkande 2002/03:SoU3

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 44 f.). Bland

annat behandlades en likalydande motion som de nu

aktuella 2003/04:So302 och 2004/05:So552. Utskottet

poängterade att abortlagen inte innebär att

tillstånd till abort inte får lämnas om fostret

bedöms livsdugligt. Motionen avstyrktes. Vidare

konstaterades att frågan om när ett foster skall

betraktas som barn har prövats av regeringen i

samband med en framställning om att

folkbokföringslagen (1991:481) skall ändras vad

beträffar gränser för när en dödfödd skall anmälas

till skattemyndigheten. Utskottet delade regeringens

uppfattning och motionen avstyrktes (res. kd). I

samma betänkande behandlades även en motion om att

personnummer bör ingå vid rapporteringen till

patientregistret. Utskottet vidhöll härvidlag sin

inställning att forskning i syfte att utröna

eventuella hälsorisker i samband med abort får ske

exempelvis i form av intervjustudier. Motionen

avstyrktes.

I betänkande 1994/95:SoU18 Fosterdiagnostik, abort

m.m. fastställdes riktlinjer för preimplantatorisk

genetisk diagnostik (PGD). Utskottet anförde bl.a.

följande (s. 11 f.):

Utskottet delar uppfattningen i propositionen och

motion So28 (kds) att preimplantatorisk

diagnostik måste användas med stor restriktivitet

och endast för par med anlag för någon svår

genetiskt betingad sjukdom eller

kromosomavvikelse. Diagnostiken skall inriktas

mot allvarliga, progressiva, ärftliga sjukdomar

som leder till tidig död och där ingen bot eller

behandling finns. Könsbestämning skall endast få

göras om det är medicinskt motiverat.

Socialstyrelsen kommer enligt propositionen att

få regeringens uppdrag att noga följa

utvecklingen och rapportera om den fortsatta

tillämpningen. Utskottet anser att såväl

regeringen som Socialstyrelsen noga bör följa upp

hur de föreslagna riktlinjerna för

fosterdiagnostik fungerar i praktiken. Regeringen

bör om det behövs återkomma till riksdagen med

förslag till ändringar i riktlinjerna. Med det

ovan sagda förordar utskottet att riksdagen

godkänner vad regeringen anfört om riktlinjer för

fosterdiagnostik.

I mars 2004 överlämnade Kommittén om genetisk

integritet sitt slutbetänkande Genetik, integritet

och etik (SOU 2004:20). Kommittén har bl.a. haft i

uppdrag att göra en översyn av de nu gällande

riktlinjerna för fosterdiagnostik och

preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD). När det

gäller preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD)

föreslår kommittén, i likhet med Statens medicinsk-

etiska råd, att nuvarande riktlinjer avseende PGD

för diagnos av allvarliga ärftliga sjukdomar

justeras enligt följande:

Preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) får

endast användas för par som bär på en specifik,

allvarlig monogen eller kromosomal ärftlig

sjukdom, som innebär hög risk att få barn med

genetisk sjukdom eller skada. Behandlingen får

endast inriktas på att barnet inte skall ärva

anlag för sjukdomen eller skadan i fråga. Den

skall inte få användas för val av egenskap. Inför

behandlingen skall paret erhålla utförlig

skriftlig och muntlig information om den aktuella

sjukdomens natur (prognos, behandlingsmöjligheter

etc.), ärftlighetsriskens storlek, hur PGD går

till samt de för- och nackdelar som finns med PGD

jämfört med alternativa handlingsvägar.

Beträffande fosterdiagnostik skriver kommittén att

det vid en samlad bedömning inte finns skäl att

formulera nya allmänna riktlinjer. Socialstyrelsen

föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter om

genetisk fosterdiagnostik. Vidare föreslår kommittén

att en löpande diskussion om etiska frågor av

betydelse på området sker inom Statens medicinsk-

etiska råd (SMER). SMER:s "etisk dag" i december år

2004 ägnades åt fosterdiagnostik.

Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som

avser människor trädde i kraft den 1 januari 2004

(prop. 2002/03:50, bet. 2002/03:UbU18, rskr.

2002/03:213). Lagen innehåller bestämmelser om

etikprövning av forskning som avser människor och

biologiskt material från människor. Den innehåller

också bestämmelser om samtycke till sådan forskning.

Syftet med lagen är att skydda den enskilda

människan och respekten för människovärdet vid

forskning.

Av 11 § lagen (1995:831) om transplantation m.m.

framgår att vävnad från ett aborterat foster endast

får användas för medicinska ändamål. För att sådant

material skall få tas till vara fordras att den

kvinna som burit fostret samtycker till åtgärden.

Innan samtycke inhämtas skall kvinnan ha informerats

om åtgärden och den tilltänkta användningen. Vävnad

får tas till vara endast med Socialstyrelsens

tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas endast om det

finns synnerliga skäl.

Av 1 § abortlagen (1974:595) framgår att om en

kvinna begär att hennes havandeskap skall avbrytas,

får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången

av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund

av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig

fara för hennes liv eller hälsa. Vidare framgår av 3

§ första stycket att efter utgången av artonde

havandeskapsveckan får abort utföras endast om

Socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till

åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om

synnerliga skäl föreligger för aborten. I 3 § andra

stycket stadgas att tillstånd ej får lämnas om det

finns anledning att anta att fostret är livsdugligt.

Vidare stadgas i 6 § första stycket att om

havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel

hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv

eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd

till avbrytande av havandeskap efter utgången av

artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt

havandeskapet har framskridit. Av 6 § andra stycket

framgår att avbrytande av havandeskap får utföras

utan Socialstyrelsens tillstånd om inte åtgärden kan

anstå utan fara för kvinnan.

Socialstyrelsen reviderade i juli 2004 sina

föreskrifter och allmänna råd om abort (SOSFS

2004:4). I 5 kap. anges följande beträffande kvinnor

under 18 år som genomgår abort:

En kvinna under 18 år bör uppmanas att i första

hand själv berätta om graviditeten och den

önskade aborten för sin eller sina vårdnadshavare

eller, om detta inte är möjligt, för någon annan

vuxen närstående person. Vid behov bör hon få

hjälp med detta.

Om den unga kvinnan motsätter sig att

vårdnadshavaren kontaktas, måste vårdpersonalen

utifrån föräldrabalkens bestämmelser om

vårdnadshavarens allmänna omvårdnadsansvar

bedöma, med hänsyn till kvinnans ålder och

mognad, om det är lämpligt att ändå informera

denne.

Även om den unga kvinnan inte har nått en sådan

ålder och mognad att hon har fått ett

integritetsskydd gentemot vårdnadshavaren kan det

ändå finnas en skyldighet att hemlighålla

uppgifter om henne för vårdnadshavaren enligt 14

kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100),

nämligen om det kan antas att hon lider betydande

men, om uppgifterna röjs för denne.

I de situationer då information om graviditeten

och aborten varken ges till vårdnadshavaren eller

någon annan vuxen närstående person bör kvinnan

få särskilt stöd före, under och efter aborten.

Det bör antecknas i patientjournalen

1. om kvinnan själv har informerat vårdnadshavaren

om aborten,

2.

3. om vårdpersonalen har informerat vårdnadshavaren

om aborten eller

4.

5. om vårdpersonalen inte har informerat

vårdnadshavaren om aborten,

6.

7. samt skälen för detta.

8.

Av 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) följer

att vårdpersonalen är skyldig att överväga om en

anmälan till socialnämnden skall göras.

Enligt 24 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ett

barns födelse anmälas till skattemyndigheten om

barnet föds inom landet eller om det föds utom

landet av en kvinna som är folkbokförd här. Anmälan

skall göras för en nyfödd, som efter födelsen andats

eller visat något annat livstecken, samt dödfödd som

avlidit efter utgången av tjugoåttonde

havandeskapsveckan.

Socialminister Lars Engqvist besvarade den 9 juli

2003 en skriftlig fråga om medicinska aborter (fr.

2002/03:1146):

Inger René har frågat mig vilka åtgärder jag

avser att vidta för att möjliggöra för

barnmorskor att utföra medicinska aborter.

En abort som sätts i gång med hjälp av

läkemedel, en så kallad medicinsk abort, kan ske

till graviditetsvecka 9. Före en abort måste en

medicinsk bedömning göras och graviditetslängden

fastställas. För att diagnostiken av

graviditetslängden ska vara säker görs den

vanligtvis med en vaginal ultraljudsundersökning.

Det handlar också om att kunna skilja en

patologisk graviditet (till exempel

utomkvedshavandeskap eller missfall) från en

normal. Att ställa denna diagnos har barnmorskor

i allmänhet inte utbildning och kompetens för.

Det finns också kvinnor med medicinska

tillstånd där komplikationer kan uppstå under

abortförloppet eller efter aborten. Dessa kvinnor

behöver utredas och övervakas speciellt.

Abortpiller är potenta och potentiellt farliga

läkemedel och de skrivs över huvud taget inte ut

på recept, utan rekvireras till den klinik som

har rätt att utföra abort.

Allt detta visar, enligt min mening, att det

behövs en läkare med gynekologisk kompetens i all

abortvård. Jag har mot den här bakgrunden inte

för avsikt att vidta några åtgärder som skulle

syfta till att möjliggöra för barnmorskor att

utföra medicinsk abort.

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den 11 juli

2003 en skriftlig fråga om ökning av tonårsaborterna

(fr. 2002/03:1191). I sitt svar angav statsrådet

bl.a. att regeringen ser med stor oro på det ökande

antalet aborter bland tonåringar och att den noga

följer utvecklingen av antalet tonårsaborter och

effekten av det förebyggande arbete som redan

bedrivs på området. Statsrådet framhöll vidare att

ytterligare insatser kommer att övervägas vid en

fortsatt försämrad utveckling.

Utskottets ställningstagande

En rad motioner behandlar barnmorskors behörighet

att handlägga processen kring medicinska aborter.

Utskottet har visserligen förståelse för

motionärernas resonemang att kötiderna på så sätt

skulle kunna förkortas. Samtidigt delar utskottet

bedömningen att det bl.a. på grund av risken för

komplikationer behövs en läkare med gynekologisk

kompetens i all abortvård. Utskottet är därför inte

berett att föreslå en ändring av abortlagen i detta

avseende. Motionerna 2003/04:So257 (m),

2003/04:So375 (c, m, fp, kd, v, mp), 2003/04:So447

(v) och 2003/04:So538 (s) avstyrks. Utskottet är

inte heller berett att föreslå ett tillkännagivande

om att ge barnmorskor vidareutbildning i att utföra

medicinska aborter och avstyrker därför motionerna

2003/04: So225 (s) och 2004/05:So370 (s).

Motionerna 2003/04:So304 (kd), 2003/04:So636 (kd)

yrkandena 7 och 8, 2004/05:So407 (kd), 2004/05:So641

(kd) yrkandena 7 och 8 och 2004/05: So471 (kd)

yrkande 5 rör bl.a. frågor om fosterdiagnostik och

preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD).

Utskottet kan konstatera att Kommittén om genetisk

integritet behandlar dessa frågor i sitt

slutbetänkande (SOU 2004:20). Betänkandet är för

närvarande under beredning inom Socialdepartementet.

Utskottet finner därför inga skäl att nu ta några

initiativ i dessa frågor. Motionerna avstyrks.

Motionerna 2003/04:So303 (kd) yrkandena 1 och 2 samt

2004/05:So553 (kd) yrkandena 1 och 2 rör forskning

på aborterade foster. Enligt utskottet är gällande

lagstiftning på området tillfyllest. Motionerna

avstyrks.

Beträffande frågan om när ett foster juridiskt sett

skall betraktas som barn, vidhåller utskottet

tidigare intagen ståndpunkt. Motionerna

2003/04:So302 (kd) yrkande 1 och 2004/05:So552 (kd)

yrkande 1 avstyrks.

I motionerna 2003/04:So302 (kd) yrkande 2 och

2004/05:So552 (kd) yrkande 2 begärs

tillkännagivanden om sena aborter. Utskottet vill

här åter poängtera att abortlagen (1974:595) innebär

att tillstånd till abort efter artonde

havandeskapsveckan inte får lämnas om det finns

anledning att anta att fostret är livsdugligt (3 §).

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det inte

behövs något initiativ från riksdagen med anledning

av motionerna, vilka avstyrks.

Beträffande frågan om personnummer bör ingå vid

rapportering av aborter till patientregistret,

vidhåller utskottet sin tidigare redovisade

inställning att forskning i syfte att utröna

eventuella hälsorisker i samband med abort får ske i

form av exempelvis intervjustudier. Motionerna

2003/04:So301 (kd) yrkande 1 och 2004/05:So550 (kd)

yrkande 1 avstyrks.

I motion 2003/04:So554 (kd) begärs ett

tillkännagivande om att Socialstyrelsen skall få i

uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur kunskapen om

sambandet mellan abort och bröstcancer skall tas

till vara. Utskottet finner inte skäl att föreslå

ett sådant initiativ. Motionen avstyrks.

Ett antal motioner behandlar behovet av

abortförebyggande åtgärder, informationsmateriel

till kvinnor som överväger abort samt stöd till

kvinnor som genomgått abort. Utskottet delar

motionärernas inställning att det är angeläget att

antalet aborter, särskilt tonårsaborter, minskas.

Utskottet noterar att regeringen ser med oro på det

ökade antalet tonårsaborter och att den noga följer

utvecklingen och effekten av det förebyggande arbete

som bedrivs samt att ytterligare åtgärder kommer att

övervägas om utvecklingen fortsätter. Utskottet

finner därför inte skäl att nu föreslå något

initiativ med anledning av motionerna. Motionerna

2003/04:So252 (kd), 2003/04:So260 (c), 2003/04:So446

(kd), 2003/04:So636 (kd) yrkandena 9 och 10,

2004/05:So458 (kd), 2004/05:So471 (kd) yrkandena 1

och 3, 2004/05:So533 (kd) samt 2004/05:So641 (kd)

yrkandena 9-11 avstyrks.

När det gäller omyndiga abortsökande och frågan om

och hur deras vårdnadshavare bör informeras

konstaterar utskottet att detta behandlas ingående i

Socialstyrelsens nyligen ändrade föreskrifter och

allmänna råd om abort (SOSFS 2004:4). Riksdagen bör

inte ta något initiativ med anledning av motionerna

2004/05:So307 (s), 2004/05:So325 (s) samt

2004/05:So471 (kd) yrkande 4. Motionsyrkandena

avstyrks.

Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om legitimation

för dietister. Enligt utskottet bör pågående

arbete på området avvaktas. Vidare bör

riksdagen, bl.a. med hänvisning till att en

översyn av tillämpningsföreskrifterna

relativt nyligen genomförts, avslå

motionsyrkanden om att förändra lex Maria-

bestämmelserna. Riksdagen bör även avslå

ytterligare ett antal motioner som föreslår

ändringar i lagen om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område. Jämför

reservationerna 51 (kd), 52 (v) och 53 (v).

Motioner

I två motioner förespråkas legitimation för

dietister.

I motion 2004/05:So455 av Cecilia Wikström (fp)

begärs ett tillkännagivande om legitimering för

dietister. Genom att legitimera dietister ökar

samhällets möjligheter till tillsyn och uppföljning

med ökad patientsäkerhet och ökad vårdkvalitet som

följd. Ett likalydande yrkande framförs i motion

2003/04:So227 av Cecilia Wikström (fp).

I två motioner framförs synpunkter på lex Maria-bestämmelserna.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs i yrkande 19 ett tillkännagivande om vikten

av att förbättra anmälningsförfarandet enligt lex

Maria i syfte att åstadkomma förbättringar inom

hälso- och sjukvården.

I motion 2003/04:So275 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om en fristående funktion inom

hälso- och sjukvården motsvarande kommunernas MAS

(yrkande 2). Motionärerna anför att hälso- och

sjukvården har ett system som innebär att de

verksamma i praktiken själva skall göra anmälningar

om misstag och brister. Emellertid har

Socialstyrelsens uppföljning visat att s.k. lex

Maria-anmälningar minskar när den anmälda incidenten

kan leda till påföljd. Hälso- och sjukvården bör

därför få en funktion motsvarande kommunernas MAS

(medicinskt ansvarig sjuksköterska) med ansvar för

tillsyn och avvikelsehantering.

En motion behandlar komplementärmedicinska

frågeställningar.

I motion 2004/05:So359 av Birgitta Carlsson och

Birgitta Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om

att samma/likartade krav på komplementär- och al-

ternativmedicinsk kompetens skall ställas på

vårdgivare inom hälso- och sjukvården som på

komplementär- och alternativmedicinare (yrkande 10).

Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande om att

även barn under 8 år och gravida kvinnor bör få

möjlighet till behandling med komplemen-

tär/alternativmedicin (yrkande 11).

Två motionsyrkanden avser att försäkringsbolagens

sakkunnigläkare bör stå under Socialstyrelsens

tillsyn.

I motion 2004/05:Ju425 av Sven-Erik Sjöstrand och

Kjell-Erik Karlsson (v) begärs ett tillkännagivande

om tillsyn över sakkunnigläkarna (yrkande 2).

I motion 2003/04:L242 av Ann-Marie Fagerström m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om tillsyn över

försäkringsbolagens sakkunnigläkare (yrkande 1).

Motionärerna anför att dessa läkare bör stå under

tillsyn av Socialstyrelsen och att deras bedömningar

bör kunna prövas av Hälso- och sjukvårdens an-

svarsnämnd (HSAN).

En motion rör frågor om omvårdnad i relation till

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet.

I motion 2004/05:So389 av Elina Linna (v) m.fl.

begärs ett tillkännagivande om anmälningar till

bl.a. HSAN avseende brister i omvårdnaden samt att

de instanser som handlägger dessa ärenden bör

kompletteras med sakkunniga inom omvårdnadsområdet

(yrkande 2). Motionärerna pekar på att det i dag

händer att läkare med olika specialistfunktioner

även uttalar sig om omvårdnadsärenden trots att de

inte har utbildning inom denna disciplin. Regeringen

bör därför se över varför brister i omvårdnaden

sällan anmäls till HSAN.

En motionär efterfrågar en komplettering av 1 kap. 4 § lagen om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

I motion 2004/05:So632 av Lennart Klockare (s) begärs ett

tillkännagivande om vilka som omfattas av

disciplinansvaret i socialtjänstens särskilda

boendeformer. Motionären anför att problemet skulle

kunna lösas genom ett förtydligande i 1 kap. 4 §

LYHS - enligt följande. "Med vårdinrättning avses en

inrättning där den huvudsakliga verksamheten är att

se som hälso- och sjukvård." Enligt motionären

hamnar därigenom t.ex. hem där det sociala inslaget

är det mer framträdande utanför

vårdinrättningsbegreppet.

Bakgrund, tidigare behandling, m.m.

Enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

framgår att med hälso- och sjukvård avses åtgärder

för att medicinskt förebygga, utreda och behandla

sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör

även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.

Bestämmelser rörande hälso- och sjukvårdens

verksamhet finns i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999 (prop.

1997/98:109, 1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290) och

innebar bl.a. en samordning av fem lagar, nämligen

lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom

hälso- och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om

åligganden för personal inom hälso- och sjukvården,

lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso-

och sjukvårdens område och lagen (1996:786) om

tillsyn över hälso- och sjukvården.

I lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område behandlas bl.a. skyldigheter för hälso- och

sjukvårdspersonal (2 kap.) samt behörighets- och

legitimationsregler (3 kap.). Bland annat stadgas i

2 kap. 1 § att den som tillhör hälso- och

sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i

överensstämmelse med vetenskap och beprövad

erfarenhet. Av 3 kap. 6 § framgår att dietist är en

skyddad yrkestitel. Dessutom finns i 4 kap. 1-3 §§

regler innefattande begränsningar i rätten att vidta

vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder som gäller

för andra än de som enligt 1 kap. 4 § i lagen

tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Av

bestämmelserna framgår bl.a. att barn under åtta år

inte får undersökas och behandlas samt att gravida

inte får behandlas för vissa angivna

sjukdomstillstånd. Av 6 kap. 1 § framgår att hälso-

och sjukvården och dess personal står under tillsyn

av Socialstyrelsen.

I 1 kap. 4 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område redovisas i ett antal punkter vad

som avses med hälso- och sjukvårdspersonal enligt

lagen. I punkt 2 anges personal som är verksam vid

sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar

i hälso- och sjukvård av patienter.

Enligt 7 kap. 1 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område prövas frågor om disciplinpåföljd

enligt lagen av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Av 7 kap. 2 § följer att ansvarsnämnden består av en

ordförande och åtta andra ledamöter. De utses av

regeringen för tre år. Ordföranden skall ha varit

ordinarie domare. Övriga ledamöter skall ha särskild

insikt i hälso- och sjukvård.

Våren 2002 gjorde riksdagen, med anledning av ett

antal motioner, ett tillkännagivande till regeringen

om legitimation för dietister (bet. 2001/02: SoU13

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. s. 53 f.; rskr.

2001/02:236). Utskottet konstaterade att ett antal

år hade förflutit sedan frågan om legitimation för

dietister senast var föremål för närmare

överväganden. Mot denna bakgrund, och då det arbete

som utförs av dietister är kvalificerat och även i

viss mån får anses innefatta ett ansvar för

patienternas säkerhet i vården, ansåg utskottet att

det fanns skäl att utreda och bedöma

förutsättningarna för att dietister skall omfattas

av legitimationsreglerna i 3 kap. lagen (1998:531)

om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

En sådan utredning bör, förutom frågan om vilka krav

som skall ställas på utbildningens innehåll, bl.a.

omfatta förskrivningsfrågor och dietisters ställning

inom Europeiska unionen.

En utredare har på uppdrag av Socialdepartementet

utrett förutsättningarna för att införa

legitimation för de yrkesgrupper som i dag får

skyddad yrkestitel utan att vara legitimerade.

Utredaren har i april 2004 (Legitimation och skyddad

yrkestitel, Ds 2004:28) föreslagit att det för de

yrkesgrupper som nu har skyddad yrkestitel, bl.a.

dietister, skall införas en legitimation.

Utredningen har remissbehandlats och bereds nu inom

Regeringskansliet.

Lex Maria-bestämmelserna finns i lagen (1998: 531)

om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

och innebär vissa skyldigheter för såväl samtliga

vårdgivare som för anmälningsansvariga och all

hälso- och sjukvårdspersonal. Kompletterande

bestämmelser finns också i Socialstyrelsens

föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2002:4) om

anmälningsskyldighet enligt lex Maria samt lokal

avvikelsehantering. Av de allmänna råden framgår

bl.a. följande när det gäller vem som skall anmäla:

Hälso- och sjukvårdspersonalen skall enligt 2

kap. 7 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område rapportera till

vårdgivaren om en patient i samband med

undersökning, vård eller behandling drabbats av

eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig

skada eller sjukdom.

Den som svarar för anmälningsskyldigheten enligt

Lex Maria bör ha tillräcklig kompetens, ha en

sådan position i organisationen att han eller hon

kan göra jämförelser mellan anmälningsfall, delta

i det medicinska säkerhetsarbetet och

verksamhetens kvalitetsstyrning.

Vårdgivaren bör avsätta tid och resurser för

kvalitetsarbetet.

Den anmälningsansvarige bör inte svara för

anmälan av avvikelser till Socialstyrelsen i

vilka direkt underställd personal är inblandad.

Inom primärvården kan det vara lämpligt att

anmälningsansvaret omfattar flera vårdcentraler

som sammanfaller med t.ex. landstingets områdes-

eller distriktsindelning.

Socialstyrelsens utredningar av lex Maria-ärenden

och andra tillsynsärenden sker med utgångspunkt från

patientsäkerhetsintresset. Inom ramen för den

verksamhetstillsyn som Socialstyrelsen därvid utövar

granskas verksamhetens målbeskrivningar, resurser,

prioriteringar, organisation, ansvarsfördelning,

bemanning, rutiner m.m. Socialstyrelsen skall genom

sin tillsyn stödja och granska verksamheten och

hälso- och sjukvårdspersonalens åtgärder. Om möjligt

genomför Socialstyrelsens handläggare

utredningsbesök vid den aktuella vårdenheten. Ofta

inhämtas särskilda utlåtanden av sakkunniga innan

beslut fattas.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att en översyn av

de allmänna råden (SOSFS 2002:4) om

anmälningsskyldighet enligt lex Maria samt lokal

avvikelsehantering nyligen har initierats. Översynen

beräknas vara klar våren 2005.

Motionsyrkanden om tillsynen över

försäkringsbolagens sakkunnigläkare behandlades

av utskottet senast i betänkande 2002/03:SoU1

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg, vartill hänvisas för en bakgrundsre-

dovisning (s. 29 f.). I sin bedömning anförde

utskottet följande:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det

kan innebära problem att Socialstyrelsen inte har

ett klart tillsynsansvar när det gäller för-

säkringsbolagens läkare. Utskottet förutsätter

att regeringen skyndsamt låter denna fråga bli

föremål för en översyn. Motionerna - - - får

anses tillgodosedda med det anförda (ej res.).

I regleringsbrev för år 2003 gavs Socialstyrelsen

uppdrag att se över sin roll när det gäller

tillsynen av de sakkunniga läkare som anlitas i

försäkringsärenden. I detta sammanhang skulle också

tillsynen över läkares utfärdande av intyg m.m. ses

över. Om myndigheten fann det påkallat skulle man

lämna förslag till ändringar. Socialstyrelsen skulle

samråda med Finansinspektionen som har regeringens

uppdrag att följa upp försäkringsbolagens

personskadereglering inom trafikförsäkringen. I

uppdraget ingick även att se över om det finns behov

av att göra förändringar av det tillsynsansvar som

gäller för försäkringsläkarna vid försäkringskassan.

Även i denna fråga skulle Socialstyrelsen om det

ansågs påkallat lämna förslag till lämpliga

åtgärder. Styrelsen skulle i denna del samråda med

Riksförsäkringsverket. Uppdraget skulle redovisas

senast den 31 juli 2004.

Socialstyrelsen redovisade uppdraget i en rapport

våren 2004 i vilken man under rubriken rättsläget

anför bl.a. följande:

Vad beträffar den personalkategori som nu är

aktuell, dvs. legitimerade läkare med

administrativa eller rådgivande uppgifter

behandlas denna utförligt i Tillsynsutredningens

huvudbetänkande Tillsynen över hälso- och

sjukvårdspersonalen (SOU 1991:63).

Tillsynsutredningen konstaterade bl.a. att det i

vissa myndigheter, organisationer och

verksamheter med annat syfte än att bedriva

egentlig hälso- och sjukvård bland personalen

också finns de som är vårdutbildade. För att

utreda om även dessa personalgrupper bör omfattas

av tillsynslagen har Tillsynsutredningen

analyserat arbetsuppgifter och övriga

förutsättningar för yrkesutövningen för bl.a.

vårdutbildade administratörer vid myndigheter och

allmänna försäkringskassor och läkare vid privata

försäkringsbolag. Tillsynsutredningen föreslog

att dessa yrkesutövare i sin yrkesverksamhet hos

ifrågavarande myndigheter, organisationer och

verksamheter skall omfattas av bestämmelserna i

tillsynslagen endast då de fullgör uppgifter inom

området patientvård.

Under rubriken sammanfattning anför Socialstyrelsen

bl.a. följande:

Såvitt avser regeringsuppdraget föreslår Socialstyrelsen att

Trafikskadenämnden skall ges möjlighet att begära

prövning av tvistiga, svårbedömda eller i övrigt

principiella skadeärenden hos Socialstyrelsens

råd för vissa rättsliga sociala och medicinska

frågor (Rättsliga rådet). Beträffande ärenden hos

försäkringskassorna föreligger redan denna

möjlighet inom ramen för domstolsprövningen vid

förvaltningsbesvär. Förslaget innebär att en

oberoende expertvärdering kan ske av

försäkringsläkarnas medicinska bedömningar,

vilket i sig innebär en förbättrad rättssäkerhet

för de skadelidande. Detta bedöms vara ett bättre

alternativ än att dessa läkare skulle ställas

under Socialstyrelsens tillsyn. En sådan ordning

har inte, av flera skäl, ansetts lämplig och har

därför här avvisats.

Socialstyrelsens förslag bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Frågan om legitimation för dietister är under

beredning i Socialdepartementet efter ett

tillkännagivande från riksdagen. Utskottet anser

alltjämt att resultatet av pågående arbete bör

avvaktas. Motionerna 2003/04:So227 (fp) och

2004/05:So455 (fp) avstyrks därför.

Utskottet anser att nuvarande utformning av lex

Maria-bestämmelserna sammantaget med de

förhållandevis nya tillämpningsföreskrifter som

finns skapar goda förutsättningar för ett fungerande

anmälningsförfarande. Utskottet noterar vidare att

de allmänna råden för närvarande är föremål för en

översyn. Mot denna bakgrund anser utskottet att det

saknas anledning till något initiativ med anledning

av vad som anförs i motionerna 2003/04:So275 (v)

yrkande 2 och 2003/04:So640 (kd) yrkande 19.

De synpunkter som framförs i motion 2004/05:So359

(c) yrkandena 10 och 11 förutsätter ändringar i la-

gen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdsområdet vad beträffar den utbildning som

hälso- och sjukvårdspersonalen skall ha respektive

möjligheten att ge barn under åtta år

alternativmedicinsk behandling. Utskottet anser inte

att det finns anledning att ändra lagen och

avstyrker därför motionsyrkandena.

Frågan om hur de frågeställningar angående

försäkringsbolagens sakkunnigläkare som aktualiseras

i motionerna 2003/04:L242 (s) yrkande 1 och

2004/05:Ju425 (v) yrkande 2 skall hanteras är, efter

att Socialstyrelsen utrett saken, föremål för

beredning i Socialdepartementet. Detta arbete bör

inte föregripas varför motionerna avstyrks.

Utskottet har viss förståelse för de synpunkter som

framförs i motion 2004/05:So389 (v) yrkande 2.

Utskottet utgår emellertid från att de ärenden som

prövas av ansvarsnämnden får en allsidig belysning

och att även omvårdnadsfrågor därvid vägs in. Något

tillkännagivande från riksdagens sida är därför inte

nödvändigt. Motionen avstyrks.

Utskottet anser inte att något initiativ är

nödvändigt med anledning av vad som anförs i motion

2004/05:So632 (s). Motionen avstyrks.

Högkostnadsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att utreda

frågan om ett samlat högkostnadsskydd.

Utskottet vidhåller bl.a. att

högkostnadsskydden för läkemedel och

vårdavgifter även i fortsättningen bör vara

separerade. Riksdagen bör även avslå

motionsyrkanden om att begränsa

högkostnadsskyddet respektive om att införa

automatisk kontroll av patienternas

högkostnadsnivå. Jämför reservationerna 54

(fp, kd) och 55 (c).

Motioner

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 32). Motionä-

rerna påpekar att flera vårdavgifter, liksom

reskostnader i samband med vård, inte omfattas av

högkostnadsskyddet. Ett framtida mål bör vara att

konstruera ett system som inkluderar alla egna

avgifter i vården och olika hjälpmedel. Ett liknande

motionsyrkande framförs i motion 2004/05:So295 av

Sven Brus och Yvonne Andersson (kd).

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

anförs att riksdagen skall begära en utredning hos

regeringen i syfte att se över konsekvenserna av ett

samlat högkostnadsskydd (yrkande 18). Enligt

motionärerna används alltfler olika behandlingar och

läkemedel som är medicinskt motiverade för den

enskildes hälsa men som inte ingår i

högkostnadsskyddet.

I motion 2004/05:So673 av Axel Darvik (fp) begärs

ett tillkännagivande om att avskaffa frikortet. I

stället för att vård ska bli gratis för

storkonsumenterna bör, enligt motionären, ett

rabattsystem införas där rabatten ökar i trappsteg

till en maximal nivå på 90 %. Med en avgift, även om

den är liten, minskar risken att vården

överutnyttjas, vilket i sin tur leder till att köer

kan kortas och tillgängligheten öka för det stora

flertalet patienter.

I motion 2004/05:So505 av Agne Hansson (c) begärs

ett tillkännagivande om införande av automatisk

kontroll av patienternas högkostnadsnivå inom sjuk-

vården. Motionären är kritisk till att det är

patienten själv som måste hålla reda på när

högkostnadsnivån inträder under ett år och övergår

till frikort. Regeringen bör därför i förhandlingar

med sjukvårdshuvudmännen om sjukvårdsavtalen verka

för att en automatisk kontroll av högkostnadsnivån

införs inom hälso- och sjukvården och att det är

sjukvårdshuvudmannen som är ansvarig för den

kontrollen och inte patienten.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Enligt 26 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

är den som har erlagt vårdavgifter som avser öppen

hälso- och sjukvård med sammanlagt högst 900 kr,

eller det lägre belopp som bestämts av landstinget,

befriad från att därefter erlägga ytterligare

avgifter för sådan vård eller sådana förbruknings-

artiklar under den tid som återstår av ett år,

räknat från det första tillfälle då avgift erlagts.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1997

(prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr.

1996/97:58).

Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande de som

nu är aktuella i betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och

sjukvårdsfrågor m.m., vartill hänvisas för en

utförlig bakgrundsbeskrivning (s. 30 f.). Utskottet

vidhöll att högkostnadsskydden för läkemedel

respektive vårdavgifter även fortsättningsvis bör

vara separerade. En sammanslagning av

högkostnadsskydden skulle enligt utskottet kunna

leda till icke önskvärda effekter på

konsumtionsmönstret inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Vidare erinrade utskottet om

riksdagens tillkännagivande våren 2000 om att

funktionshindrade personers totala ekonomiska

situation bör belysas, samt att det ingår i LSS- och

hjälpmedelsutredningens uppdrag att analysera om det

behöver införas ett skydd för den enskilde mot höga

hjälpmedelsavgifter. Motionerna avstyrktes (res. fp,

kd, c). Riksdagen följde utskottet (prot.

2002/03:98). Motionsyrkanden om ett sammanhållet

högkostnadsskydd har därefter även behandlats av

utskottet i betänkande 2003/04:SoU2 Uppföljning av

den nationella handlingsplanen för handi-

kappolitiken. Utskottet anförde därvid följande i

sin bedömning (s. 62):

Utskottet är inte heller berett att biträda

motionsförslagen om samordnat högkostnadsskydd.

Utskottet vill erinra om LSS- och

hjälpmedelsutredningens (dir. 2001:81, 2002:20)

uppdrag att analysera om det behöver införas ett

skydd för den enskilde mot höga

hjälpmedelsavgifter. Vidare vill utskottet erinra

om sitt uttalande i 2002/03:SoU3 om att en

sammanslagning av högkostnadsskydden för

läkemedel och vårdavgifter skulle kunna leda till

icke önskvärda effekter på konsumtionsmönstret

inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Motionerna avstyrktes (res. fp, kd, c). Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2003/04:67).

LSS- och hjälpmedelsutredningen hade bl.a. i uppdrag

att analysera vissa frågor på hjälpmedelsområdet och

lämna förslag till åtgärder (dir. 2001:81, 2002:20,

2003:111 och 2004:100). Utredningen skall bl.a.

analysera avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill

hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763). Enligt direktiven finns det skäl att

utreda om det behöver införas ett skydd för den

enskilde mot höga hjälpmedelsavgifter. Utredningen

har i augusti 2004 lämnat ett delbetänkande

Hjälpmedel (SOU 2004:83). Där föreslår utredaren att

landsting eller kommun inte bör få ta ut avgift för

att tillhandahålla personliga hjälpmedel annat än

som avgift för besök i samband med förskrivning,

utprovning, anpassning av eller träning på

hjälpmedel. De avgifter som betalas till landsting

för sådana besök skall omfattas av bestämmelsen i 26

a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763); det så

kallade högkostnadsskyddet för öppenvård.

Finansiering av förslaget bör ske genom att

högkostnadsskyddet höjs från 900 till 1 000 kr.

Utredningen har därefter i november 2004 lämnat sitt

slutbetänkande LSS - Särskilt personligt stöd m.m.

(SOU 2004:103). Delbetänkandet Hjälpmedel (SOU

2004:83) har remissbehandlats och bereds för

närvarande i Socialdepartementet.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den

10 december 2003 (fråga 2003/04:379 om

högkostnadsskyddet i sjukvården) anfört bl.a.

följande:

Kenneth Johansson har frågat mig om jag avser att

justera högkostnadsskyddet för att ge möjlighet

för de landsting som så önskar att reglera av-

giftsintäkterna inom sjukvården. - - -.

Högkostnadsskyddet för läkemedel bygger på att

den enskilde patienten får sin totala

läkemedelskostnad under en tolvmånadersperiod

stegvis reducerad enligt en trappstegsmodell

beroende på hur stor kostnaden är.

Inom Regeringskansliet sker en fortlöpande

bevakning och översyn av de kostnader och

konsekvenser som högkostnadsskydden medför. Jag

kommer även fortsättningsvis att noga följa

utvecklingen på området men har för närvarande

inte för avsikt att överlåta beslutanderätt om

nivåer för högkostnadsskydd till

sjukvårdshuvudmännen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att högkostnadsskydden för

läkemedel respektive vårdavgifter även

fortsättningsvis bör vara separerade. Utskottet vill

åter framhålla vikten av att en effektiv uppföljning

i olika avseenden kan ske i fråga om förskrivning

och användning av läkemedel. En sådan uppföljning

skulle försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel

och vårdavgifter åter slås samman. Det bör också

påpekas att priskänsligheten kan skilja sig åt

mellan högkostnadsskydden för läkemedel respektive

vårdavgifter. En sammanslagning av

högkostnadsskydden skulle kunna leda till icke

önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom

hälso- och sjukvårdsområdet. Vidare bör påpekas att

LSS- och hjälpmedelsutredningen nyligen lämnat ett

betänkande som behandlar hjälpmedelsfrågan och där

det föreslås ett skydd för den enskilde mot höga

hjälpmedelsavgifter. Motionerna 2003/04:So343 (c)

yrkande 18, 2003/04:So640 (kd) yrkande 32 och

2004/05:So295 (kd) avstyrks. Utskottet kan inte

ställa sig bakom ett förslag om att begränsa

högkostnadsskyddet på sätt som föreslås i motion

2004/05:So673 (fp). Yrkandet avstyrks därför.

Avslutningsvis har utskottet förståelse för

synpunkterna i motion 2004/05:So505 (c) men anser

inte att något initiativ från riksdagens sida är

erforderligt. Även detta yrkande avstyrks därför.

Sekretess

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till att

tillfredställande lagreglering redan

föreligger, avslå motionsyrkanden om skärpta

regler för sekretess inom hälso- och

sjukvården. Jämför reservation 56 (mp).

Motion

I motion 2003/04:K376 av Kerstin-Maria Stalin (mp)

begärs ett tillkännagivande om sekretess på

sjukhusronden (yrkande 1). Motionärerna anför att

vid ronden vandrar ofta läkare och annan

vårdpersonal mellan rummen och talar med patienten

om dennes hälsotillstånd. Eftersom patienter ofta

ligger i flerbäddsrum sker detta rondsamtal ofta i

närheten av andra människor. Att se till att

sekretessen efterlevs blir lite mer besvärligt för

personalen, men är helt möjligt att ordna. Vidare

begärs i yrkande 2 att regeringen lägger fram för-

slag till sådan ändring i lag eller riktlinjer inom

hälso- och sjukvården att sekretessen skall gälla

och efterlevas i den situation som beskrivs i

motionen.

Bakgrund

Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller

sekretess, om inte annat följer av 2 §, inom hälso-

och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotill-

stånd eller andra personliga förhållanden, om det

inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den

enskilde eller någon närstående till den enskilde

lider men.

Utskottets ställningstagande

Sekretesslagens regler gäller för de situationer som

beskrivs i motionen. Utskottet anser inte att det

föreligger något behov att ytterligare lagreglera

området. Att se till att sekretesslagens regler

tillämpas inom sjukvården är en uppgift för

sjukvårdshuvudmännen. Motion 2003/04:K376 (mp)

yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Samverkan mellan skolmedicin och

komplementär medicin m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst med hänvisning till

tidigare uttalanden i saken, avslå

motionsyrkanden rörande samverkan mellan

skolmedicin och komplementär medicin m.m.

Jämför reservationerna 57 (m, kd, c), 58

(fp), 59 (v), 60 (mp), 61 (m, kd) och 62

(fp,c).

Motioner

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om att en utredning

gällande alternativmedicinska metoder tillsätts

(yrkande 21). En ny utredning bör bl.a. analysera de

ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa

metoder, se över lagstiftningen på området samt

belysa frågor om utbildning och behörighet. Vidare

begärs ett tillkännagivande om att Statens beredning

för medicinsk utvärdering (SBU) ges i uppdrag att

utforma förslag till hur alternativmedicinska

metoder kan utvärderas (yrkande 22). Vidare yrkas

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om förbättring av patientens rättigheter att

välja behandlingsmetod (yrkande 24). Dessutom begärs

ett tillkännagivande om att förändra lagstiftningen

för alternativmedicinska behandlingar (yrkande 25).

Motionärerna anser att alternativmedicinsk

behandling som uppfyller kvalitetskraven skall

tillåtas inom hälso- och sjukvården som komplement

till skolmedicinen.

I motion 2003/04:So456 av Birgitta Carlsson och

Birgitta Sellén (c) begärs att regeringen lägger

fram förslag om att förändra lagstiftningen för

alternativmedicinska behandlingar (yrkande 3).

Motionärerna anser att lagstiftningen behöver

förändras och att alternativmedicinsk behandling som

uppfyller kvalitetskraven skall tillåtas inom hälso-

och sjukvården som komplement till skolmedicinen.

I motion 2004/05:So432 av Anne Marie Brodén m.fl.

(m, fp, kd, c) begärs ett tillkännagivande om

behovet av en översyn av hälso- och sjukvårdslagen

(HSL 1982:763) och lagen om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område (LYS 1998:531) enligt

vad som anförs i motionen (yrkande 4). En översyn av

de båda lagarna är nödvändig för att öka

möjligheterna för integrativ medicin, vilket har

skett i bl.a. Norge och Island. Liknande yrkanden

framförs i motionerna 2004/05:So359 av Birgitta

Carlsson och Birgitta Sellén (c) yrkande 7,

2004/05:So487 av Kerstin Engle (s) och 2003/04:So536

av Kerstin Engle (s).

I motion 2003/04:So644 av Anne Marie Brodén (m) begärs

tillkännagivanden om behovet av att utvärdera

effekterna av integrerad medicin med avseende på

hälsa och välbefinnande och kostnadseffektivitet

(yrkande 4).

I motion 2003/04:So606 av Anne Marie Brodén och Lena

Adelsohn Liljeroth (m) begärs ett tillkännagivande

om att en kompletterande utredning gällande

alternativmedicinska metoder tillsätts (yrkande 1).

Vidare begärs ett tillkännagivande om att

lagstiftningen för alternativmedicinska behandlingar

förändras (yrkande 2). Motionärerna anför att

alternativmedicinsk behandling som uppfyller

kvalitetskraven skall tillåtas som ett komplement

till skolmedicinen. Ett likalydande yrkande som i

yrkande 1 framförs i motion 2003/04:So456 av

Birgitta Carlsson och Birgitta Sellén (c) yrkande 2.

I motion 2003/04:So229 av Lars-Ivar Ericson (c)

begärs ett tillkännagivande om

komplementärmedicinens roll i svensk sjukvård.

Enligt motionären bör komplementärmedicinens

möjligheter att hjälpa till med förebyggande

hälsovård och aktiv sjukvård undersökas.

I motion 2003/04:So409 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om behovet av gemensam

forskning inom komplementär medicin och skolmedicin

(yrkande 6). Enligt motionärerna bör forskningen

intensifieras så att man tar till vara det bästa av

de två världarna, dvs. komplementär medicin och

skolmedicin.

I motion 2003/04:So221 av Gunilla Wahlén m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen

bör ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till

nationella riktlinjer för den komplementära

medicinska vården.

I motion 2004/05:So301 av Birgitta Carlsson och Agne

Hansson (c) begärs ett tillkännagivande om att ta

ett initiativ till ett nordiskt samarbete inom

komplementär- och alternativmedicinens område.

I motion 2003/04:So625 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om vikten av att

underlätta och stödja landstingen i att skapa mö-

tesplatser för en ökad dialog och samverkan mellan

vårdpersonal och kvalitetssäkrade komplementär- och

alternativmedicinska utövare (yrkande 1). Vidare

begärs ett tillkännagivande om WHO:s strategi på det

komplementärmedicinska området (yrkande 2). Enligt

motionärerna har WHO:s TM/CAM-strategi 2002-2005

fungerat som en katalysator i många länder på detta

område, vilket lett till att de tillsatt råd för

traditionell och komplementär/alternativ medicin,

startat forskningscenter m.m. Sverige bör gå vidare

genom att på sikt utveckla ett nationellt

forskningscentrum, där forskning skall kunna ske

inom skolmedicin men i gemensamma projekt med KAM-

utövare.

Två motioner avser förskrivningsrätt.

I motion 2003/04:So372 av Birgitta Carlsson och

Vivianne Gerdin (c) begärs även ett tillkännagivande

om att förskrivningsrätt bör tilldelas auktoriserade

och kvalitetssäkrade komplementär- och

alternativmedicinare (yrkande 3). Genom att ge dem

rätten att förskriva höga doser av bl.a.

kosttillskott och vitaminer uppnås, enligt

motionärerna, en maximal patienttrygghet på den

svenska kosttillskottsmarknaden. Även i motion

2004/05:So359 av Birgitta Carlsson och Birgitta

Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om att

förskrivningsrätt bör tilldelas auktoriserade och

kvalitetssäkrade komplementär- och

alternativmedicinare med Kams kvalitetskrav (yrkande

2). Vidare begärs ett tillkännagivande om att

alternativmedicinska yrkesutövare skall få använda

antroposofiska medel eller homeopatiska efter sin

behörighet utan krav på att dessa är registrerade i

Sverige (yrkande 3).

I en motion efterfrågas utvecklingsbidrag för

verksamheten vid Vidarkliniken.

I motion 2004/05:So359 av Birgitta Carlsson och

Birgitta Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om

att utvecklingsbidrag för antroposofiska medicinska

behandlingar vid Vidarkliniken som tidigare

beviljats, åter bör beviljas i ett mera långsiktigt

perspektiv (yrkande 5).

Tidigare behandling och pågående arbete m.m.

Bestämmelser rörande hälso- och sjukvårdens

verksamhet finns i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I

lagen behandlas bl.a. skyldigheter för hälso- och

sjukvårdspersonal (2 kap.) samt behörighets- och

legitimationsregler (3 kap.). Bland annat stadgas i

2 kap. 1 § att den som tillhör hälso- och

sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i

överensstämmelse med vetenskap och beprövad

erfarenhet.

Kommittén för komplementär- och

alternativmedicinare, KAM, är en branschorganisation

för förbund inom den komplementär- och alternativme-

dicinska sektorn. KAM har ett system för att

auktorisera och årligen kvalitetssäkra yrkesutövare

som uppfyller kraven för auktorisation och

kvalitetssäkring. Organisationen bildades 1984 i

samband med att Alternativmedicinkommittén

tillsattes av staten för att utreda olika

alternativmedicinska behandlingsformer. KAM

samarbetar bl.a. med Socialstyrelsen, Läkemedels-

verket och Statens beredning för medicinsk

utvärdering (SBU) i komplementär- och

alternativmedicinska frågor.

Världshälsoorganisationen, WHO, presenterade i maj

2002 en global strategi för traditionell och

komplementär/alternativ medicin, TM/CAM. Strategin

går bl.a. ut på att hjälpa nationer att utveckla

nationella strategier för utvärdering och reglering

på området i syfte att göra metoderna säkrare och

tillgängligare för patienterna. Enligt WHO använder

ett ökande antal människor i de rika länderna

alternativa metoder för förebyggande eller lindrande

vård.

Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU,

utvärderar även s.k. alternativa behandlingsmetoder

vid utarbetandet av sina rapporter. SBU har ex-

empelvis vid sin utvärdering av metoder för

rökavvänjning (1998) studerat behandling med såväl

hypnos som akupunktur samt i kunskapssammanställ-

ningen rörande behandling mot astma och KOL (2000)

inkluderat alternativa metoder.

Utskottet behandlade motionsyrkanden om alternativa

behandlingsmetoder senast i betänkande 2002/03:SoU3

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 37 f.).

Utskottet anförde följande:

Utskottet vill åter framhålla att attityden till

flera s.k. alternativa behandlingsmetoder har

ändrats under de senaste årtiondena. Kunskaper om

alternativmedicinska metoder behövs både för att

kunna bedöma effekter och vinster och för att

kunna utröna eventuella skador och biverkningar.

Utskottet anser det synnerligen angeläget att

Statens beredning för medicinsk utvärdering i

samband med sina rapporter inkluderar utvärdering

av alternativmedicinska metoder. Utskottet anser

inte att något initiativ bör tas med anledning av

motionerna - - - (res. m+fp, v, c, mp).

De synpunkter som framförs i motionerna - - -förutsätter

ändringar i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet

på hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet

vidhåller att det inte finns anledning att ändra

lagen och avstyrker därför motionerna (res. c,

mp).

Utskottet utgår från att ansökningar om medel

till forskning kring alternativmedicin behandlas

på likvärdigt sätt som andra ansökningar. Ut-

skottet kan inte ställa sig bakom det krav som

framförs i motion - - -(res. m+kd+c).

Utskottet vidhåller att det arbete med inriktning på

auktorisation och kvalitetssäkring som bedrivs av

Kommittén för komplementär- och alter-

nativmedicinare, KAM, är värdefullt och viktigt.

Även det nordiska samarbetet på området är

angeläget. Något initiativ från riksdagens sida

behövs dock inte. Motionerna - - - avstyrks

därmed (res. c).

Motionerna - - - rör frågor om legitimation och

förskrivningsrätt för alternativmedicinska

utövare. Utskottet, som förutsätter att

regeringen följer utvecklingen på området och

återkommer till riksdagen om det skulle visa sig

erforderligt, vidhåller att det inte föreligger

skäl att föreslå några ändringar av gällande

regler. Motionerna avstyrks (res. mp).

Riksdagen följde utskottet (prot. 2002/03:98).

I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1,

vol. 6, utg.omr. 9) anför regeringen under anslag

13:3 att den under 2005-2007 avser att stödja

Vidarkliniken med 3 miljoner kronor per år.

Regeringen beslutade i april 2004 att tillsätta en

särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag

till upprättande av ett nationellt register över

personer som utövar alternativ- eller

komplementärmedicin (dir. 2004:52). I uppdraget

ingår att utreda för vilket eller vilka ändamål

registret skall föras och vilket innehåll registret

skall ha. I uppdraget ingår vidare att väga de för-

och nackdelar som ett frivilligt respektive

obligatoriskt register kan innebära. Utredaren skall

även föreslå vilken organisation som skall ansvara

för registret. Uppdraget har redovisats i december

2004 i betänkandet Ett nationellt register över

yrkesutövare av alternativ- eller komplementär

medicin (SOU 2004:123). Utredaren föreslår bl.a.

följande: Yrkesutövare av alternativ- eller

komplementärmedicin skall kunna registrera sig i ett

nationellt register. Vidare skall registreringen

vara frivillig och göras efter ansökan. Ökad

patientsäkerhet skall vara det övergripande

ändamålet med registret. Krav på viss medicinsk

basutbildning skall gälla för registrering. Statens

skolverk bör ansvara för registret, men

branschorganisationer på området kommer också att

spela en viktig roll i registret för att garantera

medlemmarnas kompetens och yrkesutövning.

Betänkandet avses remissbehandlas inom kort.

För att belysa området komplementär medicin och för

att stimulera till en nödvändig dialog på området

gav Landstingsförbundet fil.dr Motzi Eklöf, Tema

Hälsa och samhälle, Linköpings universitet i uppdrag

att göra en aktuell översikt över vilken forskning

och utveckling som i dag bedrivs på det kom-

plementärmedicinska området internationellt och i

Sverige. Rapporten, Komplementär medicin, forskning,

utveckling, utbildning har publicerats sommaren

2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill ånyo framhålla att attityden till

flera s.k. alternativa behandlingsmetoder har

ändrats under de senaste årtiondena. Kunskaper om

alternativmedicinska metoder behövs både för att

kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna

utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet

anser det vidare synnerligen angeläget att Statens

beredning för medicinsk utvärdering i samband med

sina rapporter inkluderar utvärdering av

alternativmedicinska metoder. Utskottet anser även

att det nordiska samarbetet på området är angeläget.

Utskottet ser positivt på det arbete som initierats

av Landstingsförbundet för att belysa vilken

forskning och utveckling som i dag bedrivs på detta

område. Utskottet anser emellertid inte att något

initiativ bör tas med anledning av motionerna

2003/04:So221 (v), 2003/04:So229 (c), 2003/04:So343

(c) yrkandena 21 och 22, 2003/04:So409 (m) yrkande

6, 2003/04:So456 (c) yrkande 2, 2003/04:So606 (m)

yrkande 1, 2003/04:So625 (mp) yrkandena 1 och 2,

2003/04:So644 (m) yrkande 4 samt 2004/05:So301 (c).

De synpunkter som framförs i motionerna 2003/04:So343 (c)

yrkandena 24 och 25, 2003/04:So456 (c) yrkande 3,

2003/04:So536 (s), 2003/04:So606 (m) yrkande 2,

2004/05:So359 (c) yrkande 7, 2004/05:So432 (m, fp,

kd, c) yrkande 4 samt 2004/05:So487 (s) förutsätter

ändringar i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet vidhåller att

det inte finns anledning att ändra lagen och

avstyrker därför motionerna.

Motionerna 2003/04:So372 (c) yrkande 3 och

2004/05:So359 (c) yrkandena 2 och 3 rör frågor om

förskrivningsrätt för alternativmedicinska utövare.

Utskottet, som förutsätter att regeringen följer

utvecklingen på området och återkommer till

riksdagen om det skulle visa sig erforderligt,

vidhåller att det inte föreligger skäl att föreslå

några ändringar av gällande regler. Motionerna

avstyrks.

Av statsbudgeten för innevarande år framgår att

regeringen avser att stödja Vidarkliniken med 3

miljoner kronor per år under de närmaste 3 åren.

Utskottet har i det av riksdagen godkända

betänkandet 2004/05:SoU1 (rskr. 2004/05:114-115)

tillstyrkt regeringens budgetförslag. Motion

2004/05:So359 (c) yrkande 5 får härigenom anses

tillgodosedd.

Speciallivsmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med delvis bifall till ett

antal motionsyrkanden ge regeringen till

känna att den bör återkomma till riksdagen

med ett förslag till förmånssystem för de som

av medicinska skäl är beroende av

speciallivsmedel.

Motioner

I motion 2004/05:So674 av Christer Winbäck (fp)

begärs ett tillkännagivande om att snarast reglera

frågan om speciallivsmedel. Motionären anför att den

mat som de mag- och tarmsjuka måste äta, är den

medicin som behövs och att även dessa grupper skall

få subventionerade "mediciner" som för övriga sjuka

är en självklarhet.

I motion 2004/05:So547 av Cecilia Wikström (fp)

begärs ett tillkännagivande om att läkemedelsnära

livsmedel skall omfattas av ett nationellt enhetligt

högkostnadsskydd (yrkande 1). Vidare begärs ett

tillkännagivande om att dagens system för ersättning

till personer som är i behov av läkemedelsnära

livsmedel reformeras till förmån för ett statligt

reglerat, enhetligt system där läkemedelsnära

livsmedel inordnas i läkemedelsförmånen (yrkande 2).

I motion 2004/05:So400 av Chatrine Pålsson (kd)

begärs att regeringen ser över om alla behandlingar

av celiaki/glutenintolerans kan ingå i högkostnads-

skyddet. Motionären anför att den glutenfria kosten

är behandlingen för glutenintoleranta.

I motion 2004/05:So360 av Annika Qarlsson (c) begärs ett

tillkännagivande om att en merkostnadsersättning i

form av ett kontant ersättningsstöd för

glutenintoleranta införs. Ett liknande yrkande

framförs i 2003/04:So351 av Annika Qarlsson (c).

I motion 2003/04:So543 av Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs ett

tillkännagivande om att snarast reglera frågan om

speciallivsmedel i enlighet med förslagen i

utredningen Speciallivsmedel för barn och vuxna från

februari 2003.

I motion 2004/05:So382 av Catharina Bråkenhielm (s)

begärs ett tillkännagivande om ett rättvist

stödsystem för speciallivsmedel till barn och vuxna.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Enligt 20 § livsmedelslagen (1971:511) får

regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer meddela föreskrifter om saluhållande av

bl.a. livsmedel för särskilda näringsändamål. Av lag

(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel

m.m. framgår (6 §) att i den mån regeringen så

föreskriver har den som är under 16 år rätt till

nedsättning av det fastställda priset per inköp för

livsmedel som avses i 20 § livsmedelslagen

(1971:511) med hela det belopp som överstiger 120 kr

om livsmedlen förskrivs av läkare.

Motioner om speciallivsmedel behandlades av

utskottet senast i betänkande 2000/01:SoU10 Hälso-

och sjukvårdsfrågor m.m. vartill hänvisas (s. 59

f.). I sin bedömning anförde utskottet därvid

följande.

Speciallivsmedelsutredningen har presenterat ett

förslag om ett nationellt enhetligt förmånssystem

avseende speciallivsmedel i öppen hälso- och

sjukvård. Utskottet anser inte att regeringens

kommande förslag på området bör föregripas och

avstyrker därför motionerna - - - (ej res.)

Speciallivsmedelsutredningen har i sitt betänkande

Mat som medicin (SOU 1999:114) övervägt frågan om

ändringar i gällande förmånssystem för speci-

allivsmedel. Kommittén föreslår, med hänvisning till

att behovet kan vara livslångt, att den nuvarande

åldersgränsen för rätt till prisnedsatta livsmedel i

läkemedelsförmånen tas bort. Vidare förordar

kommittén ett system, där ett medicinskt konstaterat

behov av speciallivsmedel för såväl barn som vuxna

jämställs med behov av läkemedel och ges ett

samhällsstöd. Kommitténs förslag har inte lett till

lagstiftning.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den

9 augusti 2004 (fråga 2003/04:1461) om

merkostnadsersättning för glutenintoleranta anfört

följande:

Helena Bargholtz har frågat mig om jag avser att

verka för stöd och ersättning för specialkost som

kan jämställas med annan medicinsk behandling.

En rapport som behandlar speciallivsmedel för

barn och vuxna bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. När rapporten är slutförd kom-

mer förslagen att skickas ut på remiss till

berörda instanser.

Frågan om stödsystem för glutenintoleranta har även

berörts av socialminister Lars Engqvist i maj 2004 i

interpellation 2003/04:532. I debatten (snabbpro-

tokoll 2003/04:131) anförde socialministern bl.a.

följande:

Ibland kan den statliga utredningskvarnen verka

komplicerad. Men den här gången är den ganska

enkel, det vill säga att det finns ett antal

tidigare utredningar som inte har blivit

någonting eller i alla fall blivit väldigt lite.

För att se till att vi kan gå till riksdagen med

ett aktuellt förslag, som också formellt är

behandlat på korrekt sätt med en remissomgång,

bad vi Lars Grönvall att göra en utredning. Den

bereds nu, och vi kommer att remissbehandla den.

Avsikten är att vi ska kunna ta ett viktigt steg

för att lösa det gamla problemet och ge ett

fungerande och rättvist stöd, som Kerstin-Maria

Stalin frågar efter.

Jag hoppas att vi ska kunna komma tillbaka till

riksdagen relativt snart efter en remissomgång

och att vi inte bara har genomfört förslagen utan

också har löst finansieringsfrågan, som inte är

oöverstiglig. Det ligger mycket i det Kerstin-

Maria Stalin säger, att får vi ordning på det här

är frågan om de samhälleliga kostnaderna i själva

verket minskar. Men inledningsvis måste vi vara

överens med sjukvårdshuvudmännen och ha hittat en

lösning. Jag är optimistisk och tror att ett

sådant förslag ska komma ganska snart.

Från Socialdepartementet har inhämtats att

utredningen Speciallivsmedel för barn och vuxna

alltjämt bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet uppvaktades den 2 december 2004 av

företrädare för Svenska Celiakiförbundet.

Utskottets ställningstagande

Frågan om hur ett förmånssystem för speciallivsmedel

skall utformas har under en lång följd av år och i

olika sammanhang varit föremål för översyn av

kommittéer och utredningar. Detta till trots har

inte något väl fungerande och rättvist system

presenterats. Dagens system är orättvist och

innefattar, enligt utskottets mening, ekonomiska

orimligheter i olika avseenden. Mot denna bakgrund

anser utskottet att regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett förslag till nytt förmånssystem

som åtgärdar de brister som det nuvarande systemet

har. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

delvis bifall till motionerna 2003/04:So351 (c),

2003/04:So543 (mp), 2004/05:So360 (c) 2004/05:So382

(s), 2004/05:So400 (kd), 2004/05:So547 (fp)

yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So674 (fp) ge

regeringen till känna.

Frysning av könsceller, surrogatmoderskap

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till tidigare

uttalanden i saken, avslå motionsyrkanden om

behandling med befruktning utanför kroppen,

surrogatmoderskap och transsexuellas

möjlighet att frysa könsceller före

könskorrigering. Jämför reservationerna 63

(v) och 64 (mp).

Motioner

I motion 2004/05:So521 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en

utredning med uppdrag att utreda möjligheten att

företa en ändring i lagen (1988:711) om befruktning

utanför kroppen som innebär att det blir möjligt att

tillåta behandling både med ett donerat ägg och

donerad sperma samtidigt (yrkande 2).

I motion 2004/05:So439 av Tasso Stafilidis (v) begärs ett

tillkännagivande om att tillsätta en utredning om

tillåtande av surrogatmoderskap.

I motion 2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om transsexuellas

möjligheter att frysa könsceller före

könskorrigering (yrkande 19). Motionärerna anför att

transsexuella skall ges samma rätt att frysa

könsceller som den som tvingas till sterilisering av

medicinska skäl.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Enligt 1 § lagen (1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall krävs det för att ny

könstillhörighet skall kunna meddelas att personen i

fråga undergått sterilisering eller av annan orsak

saknar fortplantningsförmåga. Av förarbetena till

lagen (prop. 1972:6) framgår att kravet på

sterilisering föreslogs för att förebygga att en

transsexuell person efter fastställande av den nya

könstillhörigheten får egna barn, dvs. att den som

officiellt har manligt kön blir mor och den som

officiellt har kvinnligt kön blir far.

Enligt 3 § lagen (1988:711) om befruktning utanför

kroppen får ett befruktat ägg föras in i en kvinnas

kropp endast om kvinnan är gift eller sambo och

maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta.

Om ägget inte är kvinnans eget skall ägget ha

befruktats av makens eller sambons spermier.

I betänkande 2001/02:SoU16 Behandling av ofrivillig

barnlöshet med anledning av proposition 2001/02:89

med samma namn som betänkandet uttalade utskottet

följande med anledning av den i propositionen

föreslagna nya lydelsen av 3 § lagen 1988:711 om

befruktning utanför kroppen:

Utskottet delar regeringens och Statens

medicinsk-etiska råds bedömning att behandling

med befruktning utanför kroppen där antingen

ägget eller spermien kommer från utomstående bör

tillåtas. Utskottet ansluter sig till

resonemanget att det är svårt att motivera varför

ofrivilligt barnlösa par skall behandlas olika

beroende på vilka medicinska hinder som

föreligger för befruktning på naturlig väg.

Liksom vid givarinsemination får barnet ett

delvis bevarat genetiskt samband med föräldrarna.

Barnet är också önskat samt buret och framfött av

den kvinna som blir dess mor.

I proposition 2001/02:89 Behandling av ofrivillig

barnlöshet anförde regeringen följande angående

frågan om surrogatmoderskap (s. 55):

Surrogatmoderskap innebär att det ofrivilligt

barnlösa paret tar hjälp av en annan kvinna som

bär barnet i sin livmoder. Olika kombinationer av

genetiskt samband mellan barnet och paret är

möjliga. Både ägg och spermier kan härstamma från

det barnlösa paret eller från en av dem eller

från helt utomstående donatorer.

Surrogatmoderskap kan medföra sådana problem som

att en kvinna före graviditeten samtycker till

att "låna ut" sin livmoder men senare ändrar

uppfattning. Detta kan medföra svåra konflikter

mellan inblandade parter, där barnet oundvikligen

blir indraget. Regeringen anser att

surrogatmoderskap inte är etiskt försvarbart och

att det därför inte skall tillåtas. Det kan inte

anses förenligt med människovärdesprincipen att

använda en annan kvinna som medel för att lösa

det barnlösa parets problem. Inte heller ur

barnets perspektiv är surrogatmoderskap önskvärt.

Ett motionsyrkande likalydande med motion So439 (v)

behandlades och avstyrktes av utskottet i betänkande

2001/02:SoU16. Utskottet anförde i sin bedömning (s.

17) att det ställde sig bakom regeringens

uppfattning att surrogatmoderskap inte är etiskt

försvarbart och därför inte kan tillåtas (ej res.).

Ett motionsyrkande om transsexuellas möjligheter att

frysa könsceller före könskorrigering, liknande det

här aktuella, behandlades i betänkande 2002/03:SoU3

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 40 f.). Enligt

utskottet ansågs denna begäran stå i strid med

syftet bakom kravet på sterilisering i lagen

(1972:119) om fastställelse av könstillhörighet i

vissa fall. Motionen avstyrktes. Till betänkandet

fogades i denna del en reservation av mp. Riksdagen

följde utskottet (prot. 2002/03:98).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning att befruktning

utanför kroppen kan tillåtas där antingen ägget

eller spermien kommer från utomstående. Utskottet

anser således inte att någon utredning bör

tillsättas för att utreda möjligheten att företa en

ändring i lagen om befruktning utanför kroppen som

innebär att behandling med ett donerat ägg och

donerad sperma samtidigt blir tillåtet. Motion

2004/05:So521 (v) yrkande 2 avstyrks därför.

Utskottet är alltjämt av uppfattningen att

surrogatmoderskap inte är etiskt försvarbart och

därför inte bör tillåtas. Motion 2004/05:So439 (v)

avstyrks.

Utskottet har inte heller ändrat inställning i frågan om

transsexuella skall ges möjlighet att frysa

könsceller före könskorrigering. Utskottet vidhåller

således att en sådan begäran står i strid med syftet

bakom kravet på sterilisering i lagen (1972:119) om

fastställande av könstillhörighet i vissa fall.

Motion 2003/04:So568 (mp) yrkande 19 avstyrks.

Journalföring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, mot bakgrund av pågående

arbete på området, avslå motionsyrkanden

rörande journalföring. Jämför reservationerna

65 (m, kd, c) och 66 (v).

Motioner

I motion 2003/04:So354 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om privatisering och

patientjournaler (yrkande 2). Enligt motionärerna

måste frågan om hur överföring av journaler skall

göras i samband med konkurrensutsättning av

primärvård och äldrevård beaktas vid beredningen av

en ny patientjournallag.

I motion 2003/04:So319 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om patientens rätt till

delaktighet och insyn. Motionärerna anför att en av

de viktigaste hörnstenarna i hälso- och sjukvården

är patientens rätt till delaktighet. Patienten skall

på ett enkelt sätt ha tillgång till sin egen

journal. Frågor om delaktighet och insyn måste

beaktas vid utarbetandet av en ny patientjournallag,

anförs det.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om patientanpassade

journaler (yrkande 37). Motionärerna anför att man i

vissa länder har infört journaler på s.k. smartkort

vilket innebär att patienten kan ha sin journal i

själva patientbrickan.

I motion 2004/05:So281 av Sonja Fransson (s) begärs ett

tillkännagivande om en översyn av nuvarande lag för

att underlätta arkivering av privatpraktiserande

läkares journaler när läkaren går i konkurs,

avvecklar sin verksamhet eller avlider. En översyn

av lagen, samt ett tydligt ansvar för region eller

landsting att ta ansvar för förvaring av journaler

under liknande omständigheter är alldeles nödvändig.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade motioner om journalföring

senast i betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och

sjukvårdsfrågor (s. 48 f.). Riksdagen avslog mo-

tionerna med hänvisning till att en proposition om

ändringar i patientjournal-lagen förväntades i maj

2003. Riksdagen följde utskottet (prot. 2002/03:98).

Till betänkandet i denna del fogades en reservation

av v och mp.

Regeringen uppdrog 2001 åt Socialstyrelsen att se

över lagen om patientjournaler samt komma med

förslag på ny lagstiftning. Socialstyrelsens rapport

resulterade i nya och svåra frågeställningar varför

det bedömdes vara angeläget att utreda frågan

vidare. Utredningen om författningsreglering av

nationella kvalitetsregister inom hälso- och

sjukvården, m.m. (S 2003:03) fick därmed i juni 2004

ett tilläggsdirektiv att se över frågan och komma

med en rapport den 31 december 2005 (dir. 2004:95).

Den särskilda utredaren skall se över hur

behandlingen av personuppgifter inom hälso- och

sjukvården regleras samt lämna förslag till en väl

fungerande och sammanhängande reglering av området.

Utredaren skall vid utformningen av sina förslag

göra en avvägning mellan enskildas behov av skydd

för den personliga integriteten och nyttan för

samhället och patientsäkerheten. Utredaren skall

inom ramen för uppdraget överväga frågor som rör

elektroniska patientjournaler, för vilka ändamål

personuppgifter skall få behandlas, överföring av

uppgifter både mellan olika organisatoriska

vårdenheter inom den offentliga hälso- och sjuk-

vården, samt mellan den offentliga hälso- och

sjukvården och verksamhet som bedrivs av andra än

landsting.

Även i huvudbetänkandet Ny sekretesslag (SOU

2003:99) av Offentlighets- och sekretesskommittén

berördes frågan om patientjournaler bl.a. vad gäller

uppgiftsutbytet mellan vård- och omsorgsområdena och

då särskilt uppgiftsutbytet mellan olika hälso- och

sjukvårdsmyndigheter och kliniker.

Av överenskommelsen mellan staten och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

hälso- och sjukvården för år 2005

(Dagmaröverenskommelsen) framgår bl.a. att en

särskild satsning skall göras för samordning av IT-

stöd i hälso- och sjukvården. Projektet stöds under

2005 med 2 miljoner kronor. Ett av de områden som

särskilt skall prioriteras av projektet är

utvecklingen av en nationellt kompatibel elektronisk

patientjournal.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att en omfattande översyn för

närvarande pågår av hur behandlingen av

personuppgifter inom hälso- och sjukvården skall

regleras. Utskottet anser inte att resultatet av

detta utredningsarbete bör föregripas. Motionerna

2003/04:So319 (v), 2003/04:So343 (c) yrkande 37,

2003/04:So354 (v) yrkande 2 samt 2004/05:So281 (s)

avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda.

Förskrivningsrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst med hänvisning till att

en rapport på området är föremål för

beredning, avslå motionsyrkande om utvidgad

förskrivningsrätt för sjuksköterskor. Jämför

reservationerna 67 (m) och 68 (kd).

Motioner

I motion 2003/04:So305 av Margareta Pålsson (m)

begärs att regeringen skall återkomma med förslag om

förskrivningsrätt för skolsköterskor. Motionären

anför att skolsköterskor inte har rätt att skriva ut

läkemedel till sina elever, trots att de kan ha den

vidareutbildning som ger distriktssköterskor rätt

att skriva ut läkemedel. Även i motion 2003/04:Ub248

av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett tillkännagivande

om tilläggsdirektiv, som medger att sjuksköterska

med formell kompetens har rätt att använda sin

förskrivningsrätt även vid anställning inom

skolhälsovård.

I motion 2003/04:So321 av Margareta Pålsson (m)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att snarast

möjliggöra också för sjuksköterskor utbildade före

1993 att efter genomgången utbildning tillåtas

förskriva vissa läkemedel. Motionären förespråkar

förskrivningsrätt för dessa sjuksköterskor inom äld-

reomsorgen.

I motion 2003/04:So322 av Annelie Enochson (kd)

begärs ett tillkännagivande om att utvidga

förskrivningsrätten för sjuksköterskor och barn-

morskor. Motionären anför att rätten för

sjuksköterskor att förskriva läkemedel enbart bör

vara knuten till kompetens och inte som nu till

tjänstgöring.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

I betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor

behandlade utskottet senast motionsyrkanden om

förskrivningsrätt för sjuksköterskor, vartill hänvi-

sas (s. 49 f.). Utskottet avstyrkte motionsyrkandena

med hänvisning till att Socialstyrelsens uppföljning

av den utvidgade förskrivningsrätten bör avvaktas

innan ytterligare utvidgning av förskrivningsrätten

kan ske (res. m+fp+kd+c).

Riksdagen följde utskottet (prot. 2002/03:98).

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den

7 maj 2003 (fråga 2002/03:864 om sjuksköterskors

förskrivningsrätt i skolhälsovården) anfört

följande:

Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att

lägga ett förslag som ger sjuksköterskor med rätt

kompetens möjlighet att använda sin förskriv-

ningsrätt även när de är anställda i

skolhälsovård.

År 1994 infördes en generell förskrivningsrätt

för distriktssköterskor som uppfyllde vissa

särskilt uppställda kunskapskrav i farmakologi

och sjukdomslära. Socialstyrelsens uppföljning av

denna reform visade att förskrivningsrätten hade

bidragit till en enklare och effektivare hand-

läggning, till exempel genom att

distriktssköterskan fått en bättre överblick för

uppkomna läkemedelsproblem. Andra positiva

effekter var att andra behandlingsmetoder än

läkemedel valts i ökad omfattning eller att man

avvaktat läkemedelsbehandling. Framför allt hade

den också medfört ett mervärde för patienten i

form av bättre omvårdnad.

Mot bakgrund av de positiva resultaten

Socialstyrelsen såg i samband med sin uppföljning

föreslog man att det skulle göras en utvidgning

av förskrivningsrätten så att även andra

sjuksköterskekategorier skulle få förskriva

läkemedel. Mot den bakgrunden gav regeringen

styrelsen i uppdrag att, i samråd, med

Läkemedelsverket bland annat överväga en

utvidgning av förskrivningsrätten.

Med beaktande av Socialstyrelsens förslag

föreslog regeringen i januari 2000 att rätten att

förskriva läkemedel skulle omfatta fler

sjuksköterskor. Med hänvisning till utvecklingen

mot allt mer öppen vård, framför allt i kommunal

regi, föreslog regeringen att sjuksköterskor som

uppfyller vissa uppräknade utbildningskrav, och

dessutom arbetar som distriktssköterska vid

vårdcentral eller motsvarande, inom kommunal

hälso- och sjukvård för äldre och

funktionshindrade eller inom hemsjukvård bör ges

förskrivningsrätt. Verksamheten där arbetet sker

ska bedrivas av landsting, kommun eller av annan

offentligt finansierad vårdgivare.

De utbildningskrav som uppställdes kan i vissa

fall innebära att sjuksköterskor med äldre

utbildningar måste komplettera sin utbildning för

att kunna få förskrivningsrätt.

Socialstyrelsen har utfärdat närmare

föreskrifter om de förutsättningar som ska gälla

för sjuksköterskornas förskrivningsrätt. De nya

bestämmelserna har varit i kraft under en

begränsad period. Innan man går vidare med en

ytterligare utvidgning av förskrivningsrätten

bedömer jag att de erfarenheter som gjorts av de

nu införda ändringarna måste utvärderas. I

Socialstyrelsens regleringsbrev för 2003 gav

regeringen därför styrelsen i uppdrag att följa

upp och utvärdera effekterna av den utvidgade

förskrivningsrätten av läkemedel för

sjuksköterskor och redovisa detta arbete senast

den 30 september 2004.

Mot denna bakgrund avser jag inte att nu vidta

åtgärder för att sjuksköterskor anställda i

skolhälsovård ska få förskrivningsrätt.

Socialstyrelsen har i september 2004 i en rapport

redovisat sin uppföljning av förskrivningsrätten för

sjuksköterskor i den kommunala hälso- och sjukvår-

den. I sina överväganden (s. 8 f.) anför

Socialstyrelsen följande:

Socialstyrelsen vill framhålla behovet av att

sjuksköterskor får goda kunskaper i farmakologi

och sjukdomslära genom sin grund- och specia-

listutbildning, samt lyfta fram vårdgivarens

ansvar för kontinuerlig fortbildning på området.

Socialstyrelsen avser att i samråd med

Läkemedelsverket pröva alternativa former för hur

receptfria läkemedel ska hanteras i förhållande

till förskrivningsrätten. Effekter på

läkemedelsförmånssystemet ska beaktas i det

arbetet.

Mot bakgrund av äldre människors komplexa

problem och känslighet för läkemedelsbehandling,

har Socialstyrelsen inte för avsikt att för när-

varande utöka antalet receptbelagda läkemedel som

sjuksköterskor får förskriva till denna grupp.

Socialstyrelsen anser att man, utifrån olika

patientgruppers behov, bör

överväga möjligheten att låta sjuksköterskor med

lämplig utbildning förskriva vissa receptbelagda

läkemedel inom ramen för ett specifikt be-

handlings- eller vårdprogram, enligt lokala

rutiner som upprättas av verksamhetschefen.

Rapporten bereds för närvarande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen, enligt 6

kap. 4 § förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet

på hälso- och sjukvårdens område, får meddela

föreskrifter om kompetenskrav för sjuksköterskor för

att de skall få förskriva läkemedel och om den

behörighet som sådan kompetens ger. Frågan om

förskrivningsrätt är således inte i första rummet en

fråga för riksdagen. Mot denna bakgrund och då

Socialstyrelsens rapport för närvarande är föremål

för beredning anser utskottet att något initiativ

inte bör tas med anledning av vad som anförs i

motionerna 2003/04:So305 (m), 2003/04:So321 (m),

2003/04:So322 (kd) och 2003/04:Ub248 (kd).

Medicinska specialiteter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om indelningen i

medicinska specialiteter, främst med

hänvisning till att rådande ordning

innebärande att regeringen och inte riksdagen

beslutar i dessa frågor inte bör ändras.

Jämför reservation 69 (kd).

Motioner

I motion 2003/04:So516 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd, m, v, mp) begärs ett tillkännagivande om den

fortsatta hanteringen av läkarnas

specialistutbildning och strukturen för de

medicinska specialiteterna. Enligt motionärerna har

Socialstyrelsen i sitt förslag till ny indelning för

de medicinska bas- och grenspecialiteterna, när den

föreslår att reumatologin skall underordnas som

grenspecialitet invärtes medicin, inte tagit

tillräcklig hänsyn till den prioriteringsordning i

sjukvården som riksdagen antagit. Även i motionerna

2004/05:So617 av Barbro Feltzing (mp) yrkande 1,

2003/04:So588 av Christin Nilsson och Michael

Hagberg (s), 2003/04:So463 av Hans Backman (fp) samt

2004/05:Ub451 av Marie Wahlgren m.fl. (fp) yrkande

1 framställs yrkanden med innebörd att reumatologin

skall fortsätta att vara en basspecialitet.

I motion 2003/04:So355 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att överföra beslutet

för de medicinska specialiteterna från regeringen

till riksdagen. Motionärerna anför att det är en

brist att beslutet om specialistindelning inom

medicinen kan tas av regeringen. Enligt motionärerna

bör riksdagen bära det politiska ansvaret för att

peka ut vilka områden som skall prioriteras i

sjukvården.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om ett beslut i frågan

om den framtida indelningen av medicinska

specialiteter (yrkande 16). Enligt motionärerna bör

riksdagen besluta i frågan om den framtida

indelningen medicinska specialiteter. Ett

likalydande yrkande framförs i motion 2003/04:So591

av Alf Svensson m.fl. (kd) (yrkande 11).

I motion 2003/04:So591 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 12

begärs ett tillkännagivande om att geriatriken även

fortsättningsvis bör vara en egen specialitet.

Motionärerna anför att efterfrågan på geriatrisk

kompetens redan i dag är mycket stor, inte minst

från kommunernas sida. Ett liknande yrkande framförs

i motion 2003/04:So230 av Chatrine Pålsson (kd).

Bakgrund

Vilka medicinska specialiteter inom vilka

specialistkompetens kan uppnås för läkare regleras i

4 kap. 1 § i förordning (1988:1513) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

I regleringsbrevet för år 2001 gav regeringen

Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en översyn

av de specialiteter inom vilka specialistkompetens

kan uppnås för läkare. I uppdraget ingick att göra

internationella jämförelser i syfte att försöka nå

större samstämmighet. Utifrån översynen skulle

Socialstyrelsen föreslå de förändringar som man fann

vara påkallade.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den

7 maj 2003 (fr. 2002/03: 865) anfört följande:

Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att

låta riksdagen besluta i frågan om den framtida

indelningen av medicinska specialiteter. Jag har

tidigare besvarat denna fråga och då sagt att jag

vill avvakta de synpunkter som remissinstanserna

kan komma att lämna innan jag tar ställning till

vilka beslut som bör fattas.

I bugetpropositionen för 2005 (utg.omr. 9) anför

regeringen följande (s. 28):

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag

genomfört en översyn av läkarnas specialistut-

bildning och strukturen för de medicinska spe-

cialiteterna. Rapporten överlämnades till rege-

ringen i januari 2003 och har remissbehandlats.

Av remissvaren har det framkommit att det finns

behov av att vissa frågor som framför allt rör

den kliniska forskningen och forskarutbildningen

belyses ytterligare innan regeringen kan ta

ställning till förslaget. Socialdepartementet har

därför initierat ett arbete med att analysera och

redogöra för de konsekvenser som Socialstyrelsens

förslag till ny specialitetsstruktur kan medföra

för rekrytering till den kliniska forskningen och

forskarutbildningen, samt till grundutbildningen

för läkare. Arbetet skall redovisas senast den 30

oktober 2004.

Från Socialdepartementet har inhämtats att

resultatet av det ovan beskrivna arbetet för

närvarande är föremål för gemensam beredning inom

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har förståelse för motionärernas

synpunkter när det gäller den föreslagna ändrade

specialistindelningen. Frågan om indelning i

medicinska specialiteter regleras som redovisats

ovan emellertid inte i lag utan i förordning. Det är

således regeringen som disponerar över frågan.

Utskottet anser att denna ordning bör bestå och att

frågan om specialistindelning lämpar sig mindre väl

för att regleras i lag. Utskottet vill således inte

föreslå att riksdagen skall överta ansvaret för

dessa frågor. Utskottet vill dock framhålla att det

är väsentligt att specialistindelningen följer den

medicinska utvecklingen och att indelningen

tillgodoser såväl medicinska som forskningsmässiga

behov. Sammanfattningsvis avstyrker utskottet

motionerna 2003/04:So230 (kd), 2003/04:So355 (v),

2003/04:So463 (fp), 2003/04:So516 (kd, m, v, mp),

2003/04:So588 (s), 2003/04:So591 (kd) yrkandena 11

och 12, 2004/05:So605 (kd) yrkande 16, 2004/05:So617

(mp) yrkande 1 och 2004/05:Ub451 (fp) yrkande 1.

Plastikkirurgi utan medicinsk indikation

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bl.a.

åldersgräns för plastikkirurgi utan medicinsk

indikation. Utskottet hänvisar bl.a. till ett

uttalan-de från Statens medicinsk-etiska råd.

Jämför reservation 70 (v).

Motioner

I motion 2003/04:So420 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om reglering av plastikkirurgi som inte är

medicinskt motiverad (yrkande 1). Motionärerna anför

att alltfler och allt yngre genomgår plastikkirurgi

som inte är medicinskt motiverad. En åldersgräns för

icke medicinskt motiverad plastikkirurgi bör

införas. Det bör också vara obligatoriskt för

plastikkirurgen att muntligt och skriftligt

informera om de risker som ett plastikkirurgiskt

ingrepp kan innebära. Vidare begärs i yrkande 2 ett

tillkännagivande om det ekonomiska ansvaret vid

plastikkirurgi som misslyckas. Motionärerna påpekar

att Socialstyrelsen har i uppdrag att utreda den

plastikkirurgiska vården. Detta uppdrag bör

kompletteras till att omfatta den ekonomiska

ansvarsfrågan, när plastikkirurgiska ingrepp som

utförts utan medicinsk indikation på privatklinik

misslyckats.

I motion 2004/05:So388 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om åldersgräns för

plastikkirurgi utan medicinsk indikation. Enligt

motionärerna utförs plastikkirurgi som omfattar

intimkirurgi samt plastikkirurgi som inte är

medicinskt motiverad på alltfler unga, och därför

finns det ett behov av regler.

I motion 2003/04:So416 av Rolf Olsson m.fl. (v)

begärs en analys av förekomsten av intimkirurgi

(yrkande 1).

Bakgrund och tidigare behandling m.m.

Motionsyrkanden om åldersgräns för plastikkirurgi

behandlades senast av utskottet i betänkande

2001/02:SoU13 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 86

f.). Utskottet, som avstyrkte motionsyrkandet,

hänvisade till ett yttrande från Statens medicinsk-

etiska råd och anförde vidare i sin bedömning att en

plastikoperation är ett stort och irreversibelt

ingrepp, varför det är väsentligt att

plastikoperationer på underåriga föregås av en

noggrann prövning (res. v).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:236).

Statens medicinsk-etiska råd (SMER) överlämnade i

december 2001 ett yttrande till regeringen angående

vissa etiska riktlinjer för skönhetsoperationer på

underåriga. SMER anförde att rådet inhämtat

Socialstyrelsens allmänna uppfattning om förekomsten

av skönhetsoperationer på underåriga och om vilka

riktlinjer som styrelsen anser bör gälla. Till

Socialstyrelsen riktades också bl.a. frågan om man

anser sig ha tillräckliga befogenheter att ingripa

om enskilda plastikkirurger inte följer

yrkesföreningarnas riktlinjer. Socialstyrelsen

anförde att skönhetsoperationer på underåriga över

huvud taget är mycket ovanliga. Socialstyrelsen

anförde vidare att icke medicinskt indicerade

skönhetsoperationer faller inom den för

vårdnadshavaren i föräldrabalken reglerade

bestämmanderätten, dvs. vårdnadshavaren skall vara

informerad och ha samtyckt till ingreppet.

Förhållandet kan dock vara annorlunda om ett barn

vill genomgå en plastikoperation på grund av att han

eller hon mår psykiskt dåligt av sitt utseende och

vårdnadshavaren inte samtycker till ingreppet. Ett

operativt ingrepp kan på grund av psykiskt lidande

bedömas vara medicinskt indicerat, om inte andra

medicinska skäl talar emot. Om den underårige i ett

sådant fall har uppnått sådan ålder och mognad att

han eller hon förstår innebörden av och kan

överblicka konsekvenserna av sitt beslut, torde det

inte vara uteslutet att ett ingrepp kan genomföras

även om vårdnadshavaren inte samtyckt till det.

Kännedom om vårdnadshavarens inställning bör dock

alltid finnas tillgänglig. Socialstyrelsen ansåg sig

vidare ha tillräckliga befogenheter att ingripa mot

en läkare eller vårdgivare som utför skönhets-

operationer och i samband därmed åsidosätter

vetenskap och beprövad erfarenhet. En

specialistförenings riktlinjer kan anses vara ett

uttryck för vad som utgör vetenskap och beprövad

erfarenhet och innebär sakkunnig och omsorgsfull

patientvård. SMER delade Socialstyrelsens bedömning.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den

14 maj 2004 (fr. 2003/04: 1162 om estetisk kirurgi)

anfört följande:

Plastikoperationer som inte är medicinskt

motiverade ingår inte i den offentligt

finansierade sjukvårdens ansvar. Kostnaderna för

misslyckade operationer som behöver åtgärdas inom

den offentliga hälso- och sjukvården är sannolikt

av ringa omfattning. Verksamheten och dess

personal står under Socialstyrelsens tillsyn och

personalen har, liksom annan legitimerad hälso-

och sjukvårdspersonal, en skyldighet att verka

enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Någon

reglering därutöver är för närvarande inte

aktuell.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har förståelse för de synpunkter som

framförs i motionerna 2003/04:So420 (v) yrkandena 1

och 2 samt 2004/05:So388 (v). Utskottet anser

alltjämt att det är väsentligt att

plastikoperationer på underåriga föregås av en

noggrann prövning. Av Statens medicinsk-etiska råds

yttrande framgår att Socialstyrelsen anser sig ha

tillräckliga befogenheter att ingripa mot en läkare

eller vårdgivare som utför skönhetsoperationer och i

samband därmed åsidosätter vetenskap och beprövad

erfarenhet. Vidare framgår av yttrandet att en

specialistförenings riktlinjer kan anses vara ett

uttryck för vad som utgör vetenskap och beprövad

erfarenhet och innebär sakkunnig och omsorgsfull

patientvård. Mot denna bakgrund och då det

framkommit att kostnaderna för misslyckade

operationer som behöver åtgärdas inom den offentliga

sjukvården sannolikt är av ringa omfattning anser

utskottet att något initiativ inte är erforderligt

med anledning av vad som anförs i motionerna.

Utskottet anser inte heller att något initiativ är

nödvändigt med anledning av motion 2003/04:So416 (v)

yrkande 1.

Tatuering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om riktlinjer,

åldersgräns m.m. för tatuering, piercing och

body modification. Utskottet hänvisar bl.a.

till det arbete på området som

Socialstyrelsen genomfört. Jämför reservation

71 (v).

Motioner

I motion 2003/04:So420 av Ingrid Burman m.fl. (v)

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över och

utfärda riktlinjer för tatuering, piercing och s.k.

body modification.

I motion 2003/04:So352 av Siw Wittgren-Ahl och

Elisebeht Markström (s) begärs ett tillkännagivande

om tatuering, piercing och s.k. body modification.

Enligt motionärerna bör det av hälsoskäl vara

otillåtet att utföra tatuering, piercing och s.k.

body modification på minderårig utan att godkännande

lämnats av vårdnadshavaren.

I motion 2004/05:So387 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att det införs en

åldersgräns för tatuering, piercing och

kroppsmodifiering (yrkande 1). Ingreppen skall

endast få utföras på myndiga personer. Vidare begärs

ett tillkännagivande om krav på godkännande för

lokal och utövare av tatuering, piercing och

kroppsmodifikation (yrkande 2).

Bakgrund och tidigare behandling m.m.

I betänkande 2002/03:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg behandlade utskottet

senast ett motionsyrkande om åldersgräns för

tatuering, piercing och s.k. body modification (s.

30 f.). Motionsyrkandet avstyrktes med hänvisning

till att det vid Socialstyrelsen pågick ett arbete

med att ta fram ett s.k. branschfaktablad som

innehåller råd om piercing, tatuering och body

modification (ej res).

Socialstyrelsen har i december 2003 redovisat ett

uppdrag av regeringen att kartlägga de hälsorisker

som är relaterade till tatuering, piercing och andra

former av kroppssmyckning, som innebär att hål görs

i huden, samt att undersöka hur sådan verksamhet

regleras och kontrolleras i andra länder. I rappor-

ten konstateras att det alltid innebär en hälsorisk

att låta tatuera och pierca sig. Allvarliga skador

inträffar dock endast i sällsynta fall. Trots att

antalet som har låtit tatuera och pierca sig ökat

under åren, har Socialstyrelsen inte funnit några

belägg för att det i Sverige har skett en ökning av

allvarliga skador förknippade med tatuering och

piercing. Underlaget för bedömningar är dock

begränsat och de systematiska studierna av

hälsorisker är få. Vidare saknas det vetenskapligt

underlag för att bedöma om tatuering och piercing

kan medföra särskild risk för skada hos barn och

ungdomar. Därför behövs, enligt Socialstyrelsen,

ytterligare kunskap inom området.

Socialstyrelsen har 2003 tagit fram en

informationsbroschyr, Piercing och tatuering -

hälsorisker samt gällande lagar och regler, som

riktar sig till tatuerare och dem som arbetar med

piercing. Där ges information om hälsorisker, om

lagar och regler och om vad miljöbalken innebär för

den som skall starta eller driver en sådan

verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Enligt Konsumentverkets uppfattning gäller att den

som är under 18 år behöver vårdnadshavarens

tillstånd för att få genomgå tatuering eller

piercing. Konsumentverket anser vidare att en 16-

årsgräns bör tillämpas för dem som har

vårdnadshavarens medgivande. Utskottet noterar

dessutom att Socialstyrelsen relativt nyligen dels

har kartlagt hälsoriskerna med piercing och

tatuering, dels utfärdat en informationsbroschyr som

riktar sig till tatuerare och dem som arbetar med

piercing. Mot denna bakgrund anser utskottet att

något initiativ från riksdagens sida inte är

nödvändigt med anledning av motionerna 2003/04:So352

(s), 2003/04:So420 (v) yrkande 3 och 2004/05:So387

(v) yrkandena 1 och 2. Motionerna avstyrks i den mån

de inte är tillgodosedda.

Lobotomi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

utreda möjligheten till ersättning för dem

som utsatts för lobotomi. Utskottet hänvisar

till tidigare uttalanden i saken. Jämför

reservation 72 (v).

Motion

I motion 2003/04:So316 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om en utredning avseende

möjligheten till ersättning för patienter som

utsatts för lobotomi. Motionärerna anför att studier

visat att även barn lobotomerades. Vidare anför

motionärerna att de är väl medvetna om att

behandlingen genomfördes inom ramen för den rådande

kunskapen och med det huvudsakliga syftet att ge bot

och lindring, men med tanke på de höga dödstalen och

bieffekterna borde man även vid den tiden ha

iakttagit större försiktighet. Regeringen bör därför

utreda förutsättningarna för ekonomisk ersättning

till dem som lobotomerades under perioden 1940-1960.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare

behandlat frågor om lobotomi med anledning av

motionsyrkanden liknande de nu aktuella. I

betänkande 1997/98:SoU2 gavs en bred bakgrund om

lobotomi och kapsulotomi, skadeståndsregler m.m.

vartill hänvisas (s. 64 och 65). Utskottet anförde i

sin bedömning sammanfattningsvis att när det gäller

ersättning till dem som lobotomerats under 1940- och

1950-talen kunde utskottet konstatera att lobotomi,

innan de ångestdämpande medicinerna fanns

tillgängliga, var i enlighet med dåtida vetenskap

och beprövad erfarenhet samt att några skäl för

generell ersättning inte föreligger. I de av

riksdagen godkända betänkandena 1997/98:SoU12,

1998/99:SoU10, 1999/2000:SoU9 och 2001/02:SoU10 be-

handlades åter motioner om ersättning till

lobotomerade. Utskottet har vid samtliga tillfällen

vidhållit sin inställning att det inte föreligger

några skäl för generell ersättning till dem som

lobotomerats (res. i bet. 1997/98:SoU12 och bet.

1998/99:SoU10 kd och mp samt i bet. 1999/2000:SoU9

kd). I betänkande 1999/2000:SoU9 framställdes vidare

ett yrkande om kartläggning av lobotomiverksamheten

i Sverige. Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1999/2000:194). (Res. dels v

och mp, dels kd.) I betänkande 2000/01:SoU10

behandlades motionsyrkanden som åter begärde att en

statlig utredning skulle tillsättas för att se över

lobotomiverksamheten. Motionsyrkandena avstyrktes.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:194).

(Res. v, kd, mp.) Motionsyrkanden om ersättning för

patienter som utsatts för lobotomi har slutligen

senast behandlats i betänkande 2001/02:SoU13 Hälso-

och sjukvårdsfrågor m.m. Utskottet anförde i sin

bedömning att det inte förelåg några skäl för

generell ersättning till dem som lobotomerats.

Motionsyrkandet avstyrktes (res. kd). Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2001/02:236).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte ändrat inställning i frågan,

vidhåller att det inte föreligger några skäl för

generell ersättning till dem som lobotomerats.

Motion 2003/04:So316 (v) avstyrks.

Xenotransplantation

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till pågående

arbete på området, avslå ett motionsyrkande

om xenotransplantation.

Motion

I motion 2004/05:MJ506 av Sven Gunnar Persson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om

xenotransplantation (yrkande 15). Det är enligt

motionärerna inte acceptabelt att ett djur föds upp

enbart i syfte att vara ett reservdelslager för

människan, om det underminerar djurets möjligheter

till naturligt beteende eller om det till följd av

det främmande organet får nedsatt välbefinnande.

Motionärerna anför att forskningen kring ersättning

av mänskliga organ i första hand bör syfta till

utveckling av konstgjorda organ eller organ som inte

kräver en djurkropp för att kunna odlas. Vidare

anförs att det är viktigt att de etiska ramarna för

xenotransplantation diskuteras och blir föremål för

politiska beslut.

Tidigare behandling och pågående arbete

Ett likalydande motionsyrkande som i motion MJ506

(kd) yrkande 15 behandlades av miljö- och

jordbruksutskottet i betänkande 2003/04:MJU14. I

betänkandet anförde utskottet i sin bedömning

följande (s. 59 f.):

Transplantation av vävnad från djur till människa

benämns xenotrans-

plantation. Frågor om djurskyddet vid

transplantation av det här slaget har närmare

belysts i betänkandet Från en art till en annan -

transplantation från djur till människa (SOU

1999:120). Utredningen framhåller bl.a. att

xenotransplantation måste utföras inom ramen för

gällande djurskyddslagstiftning och att det måste

säkerställas att det i varje särskilt fall prövas

om lagens krav verkligen uppfylls. Utredningen

anser att det genom miljöberikande åtgärder bör

skapas en djurmiljö som medger att ur-

sprungsdjuren och avelsdjuren får en rimlig

möjlighet att bete sig naturligt, trots de

inskränkningar i den naturliga miljön som de

smittskyddsrelaterade kraven på en hög

biosäkerhet för med sig. - - - Beredning av

utredningens förslag pågår för närvarande i

Regeringskansliet (Socialdepartementet). Ut-

skottet förutsätter att den fortsatta beredningen

även omfattar de djurskyddsaspekter som behandlas

i betänkandet. Med hänvisning härtill anser

utskottet att det inte finns behov av ett

uttalande från riksdagens sida när det gäller

motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 15.

Motionen avstyrktes. Till betänkandet fogades i

denna del en reservation av fp och kd. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2003/04:211, 2003/04:212).

Från Socialdepartementet har inhämtats att

betänkandet Från en art till en annan -

transplantation från djur till människa (SOU

1999:120) alltjämt bereds inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

De frågeställningar som aktualiseras i motion

2004/05:MJ506 (kd) yrkande 15 omfattas av förslaget

från Xenotransplantationskommittén. Förslaget bereds

för närvarande i Socialdepartementet och bör inte

föregripas. Motionsyrkandet avstyrks.

Ambulanshelikoptrar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå tre motionsyrkanden om

att staten bör ta ett större ansvar för

tillgången på ambulanshelikoptrar. Jämför

reservation 73 (kd).

Motioner

I motion 2004/05:So341 av Torsten Lindström (kd)

begärs ett tillkännagivande om ambulanshelikoptrar.

Motionären anför att staten bör axla ett större

ansvar och verka för att det finns

ambulanshelikoptrar. Ytterligare samverkan mellan

statens organ, såsom t.ex. Försvarsmakten, och

landstinget bör därför övervägas. Det vore, enligt

motionären, långsiktigt helt rimligt om ambulans-

helikoptrarna fördes till ett statligt åtagande.

I motion 2004/05:So662 av Jarl Lander m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om ett rikstäckande

helikoptersystem. Även i motion 2003/04:So308 av

Kerstin Kristiansson Karlstedt och Agneta Lundberg

(s) begärs ett tillkännagivande om vikten av ett

nationellt nät av ambulanshelikoptrar.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat

motionsyrkanden om ambulanshelikoptrar, bl.a. i

betänkande 2001/02:SoU13. Utskottet anförde därvid

följande i sin bedömning (s. 59):

Utskottet vidhåller att det är viktigt att den

som är i behov av avancerad sjukvård också får

det inom rimlig tid. Vidare vill utskottet

återigen framhålla att varje landsting svarar för

att ha en ändamålsenlig organisation för att till

och från sjukhus eller läkare transportera

personer vilkas tillstånd kräver att transporten

utförs med transportmedel som är särskilt

inrättade för ändamålet (6 § hälso- och

sjukvårdslagen 1982:763). Det kan givetvis i

vissa fall vara lämpligt att ett par eller flera

landsting samordnar verksamheten med ambulanshe-

likoptrar. Utskottet är emellertid inte heller nu

berett att föreslå att ett sammanhängande

ambulanshelikoptersystem införs. Motion - - -

avstyrks.

Till betänkandet fogades i denna del en reservation

av m. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2001/02:236).

Socialstyrelsen har de senaste åren följt

utvecklingen inom svensk ambulanssjukvård genom ett

frågeformulär till landsting/motsvarande,

meddelandeblad juli 2003. Av meddelandebladet

framgår att ambulanssjukvården under senare år har

förändrats såväl i Sverige som internationellt.

Möjligheten att snabbt få hjälp vid akuta olycks-

och sjukdomsfall har förbättrats genom att nivån på

det medicinska omhändertagandet har höjts. Alltfler

avancerade medicinska bedömningar och undersöknings-

och behandlingsmetoder har införts i den dagliga

verksamheten. Patienternas medicinska behov måste

vidare säkerställas och allmänhetens förväntningar

och krav tillgodoses. Detta ställer krav på

kompetens och kvalitets- och utvecklingsarbete inom

ambulanssjukvården. Syftet med kartläggningen har

varit att följa landstingens arbete med kompe-

tenshöjning och kvalitetsarbete i

ambulansverksamheten. Av meddelandebladet framgår

vidare att fr.o.m. den 1 oktober 2005 får läkare

inte längre låta icke legitimerad personal inom

ambulanssjukvården hantera läkemedel genom

ordination enligt generella direktiv eller

delegering. Efter detta datum kommer

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om

läkemedelshantering i hälso- och sjukvård, SOSFS

2000:1 (ändringar 2001:17), att gälla fullt ut för

ambulanssjukvården.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att det är viktigt att den som

är i behov av avancerad sjukvård också får det inom

rimlig tid. Vidare vill utskottet återigen framhålla

att varje landsting svarar för att ha en

ändamålsenlig organisation för att till och från

sjukhus eller läkare transportera personer vilkas

tillstånd kräver att transporten utförs med

transportmedel som är särskilt inrättade för

ändamålet (6 § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763).

Det kan givetvis i vissa fall vara lämpligt att ett

par eller flera landsting samordnar verksamheten med

ambulanshelikoptrar. Utskottet är emellertid inte

berett att föreslå att staten skall ta ett större

ansvar för, respektive på sikt ta över ansvaret för

ambulanshelikopterverksamheten. Motionerna

2003/04:So308 (s), 2004/05:So341 (kd) och

2004/05:So662 (s) avstyrks.

Andra motionsyrkanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett knappt femtiotal

motionsyrkanden som utskottet behandlat i

förenklad ordning. Utskottet hänvisar till

gällande ansvarsfördelning på hälso- och

sjukvårdsområdet.

Ansvaret för hälso- och sjukvården delas mellan

staten, landstingen och kommunerna. Enligt gällande

styrsystem skall riksdagen främst fatta beslut om

övergripande och nationella frågor. I de centrala

lagarna inom utskottets beredningsområde finns ofta

bestämmelser som innebär delegation av detalj-

bestämmelser till regering och/eller myndigheter.

Utskottet erinrar också om, när det gäller

motionsyrkanden med krav på forskning inom olika

fält, att statsmakterna vad gäller resurserna till

grundforskning endast fattar övergripande beslut om

fördelningen av de statliga forskningsmedlen. Den

närmare fördelningen av de statliga

forskningsresurserna ankommer på forsk-

ningsfinansierande myndigheter, som bl.a.

Vetenskapsrådet, och på universitet och högskolor,

vilka har att fatta beslut utifrån vetenskapliga

kvalitetsbedömningar, se betänkande 2003/04:UbU1 (s.

106). Såvitt gäller utbildning vill utskottet också

erinra om att det är respektive högskolas ansvar

att, inom ramen för målen för olika examina, närmare

utforma utbildningen (jfr bet. 2001/02:SoU13 s.

45). Utskottet finner också anledning att erinra om

den kompetensfördelning som finns mellan staten och

kommuner och landsting, vilken bl.a. innebär att

ramlagstiftningen för bl.a. hälso- och sjukvården

och socialtjänsten ligger inom utskottets

beredningsområde. Den konkreta utformningen av

verksamheten liksom finansieringsansvaret ligger

dock på kommun- och landstingsnivå.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet med hänvisning

till gällande ansvarsfördelning att följande

motionsyrkanden avslås:

I motion 2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om hälsofrågor för kvinnor i

samkönade relationer (yrkande 26). Socialstyrelsen

eller annan myndighet bör på lämpligt sätt agera för

att förbättra kunskapen om hur lesbiska och

bisexuella kvinnor bemöts inom hälso- och

sjukvården.

I motion 2003/04:Ju393 av Hillevi Larsson (s) begärs

ett tillkännagivande om att psykopati bör ges ökad

uppmärksamhet inom forskning och sjukvård (yrkande

1). Enligt motionären finns mycket begränsad

forskning och expertis kring psykopati, vilket

innebär att denna diagnos används alltför sällan.

I motion 2003/04:So208 av Tobias Billström (m)

begärs ett tillkännagivande om reglerna för

blodgivning för män som haft sex med män. Regeringen

bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att pröva

möjligheten att ändra regelverket för män som haft

sex med män. Ett likalydande yrkande finns i motion

2004/05:So203 av Tobias Billström (m). Även i motion

2003/04:So479 av Martin Andreasson (fp) framförs ett

yrkande om reglerna för blodgivning för män som haft

sex med män.

I motion 2003/04:So247 av Birgitta Sellén och Håkan

Larsson (c) begärs ett tillkännagivande om att öka

utbildningen av sjukvårdspersonal för patienter som

lider av anorexi (yrkande 3).

I motion 2003/04:So272 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) begärs ett tillkännagivande om att öka

kunskapen om våldsbrott mot funktionshindrade

kvinnor hos hälso- och sjukvårdpersonal (yrkande 1).

Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om

behovet av att öka kompetensen hos hälso- och

sjukvårdspersonalen vad gäller omhändertagande av

funktionshindrade kvinnor som utsatts för våld.

Slutligen begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om

behovet av att samverkan mellan hälso- och sjukvård,

sociala myndigheter och frivilligorganisationer

ökar.

I motion 2003/04:So277 av Chatrine Pålsson och Sven

Brus (kd) begärs ett tillkännagivande om att utlysa

2004 eller 2005 till vårdpersonalens år.

I motion 2003/04:So283 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om vården av kvinnor med

klimakteriebesvär. Enligt motionären kan vården av

denna patientgrupp utvecklas genom förändring av

arbetsmetoder och kompetenshöjning samt forskning.

I motion 2003/04:So301 av Tuve Skånberg och Lars

Gustafsson (kd) begärs ett tillkännagivande om

behovet av att forskningsanslag särskilt avsätts för

forskning inom kvinnohälsa relaterad till

abortproblematiken (yrkande 2). Ett likalydande

yrkande framförs i motion 2004/05:So550 av Tuve

Skånberg och Lars Gustafsson (kd) yrkande 2.

I motion 2003/04:So320 av Margareta Pålsson (m)

begärs ett tillkännagivande om att ögonsjukdomen grå

starr borde ingå i optikers utbildning, så att

patienter som misstänks ha starr inte måste

remitteras till ögonläkare.

I motion 2003/04:So410 av Börje Vestlund (s) begärs

ett tillkännagivande om epilepsiteamens betydelse så

att det kan utvecklas en fullständig tvärveten-

skaplig kompetens. Utöver epilepsisjuksköterska och

epileptolog behöver det finnas neuropsykolog och

psykiater, psykolog, kurator, dietist, logoped, ar-

betsterapeut och sjukgymnast (yrkande 2).

I motion 2003/04:So473 av Hillevi Engström (m)

begärs ett tillkännagivande om att

opinionsbildningen bör öka för att förmå fler att

bli blodgivare (yrkande 3). Ett likalydande yrkande

finns i motion 2004/05:So211 av Hillevi Engström (m)

(yrkande 3).

I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om

ungdomsmottagningarnas sex- och samlevnadsrådgivning

(yrkande 6). I motionen anförs att

ungdomsmottagningarna behöver ge riktad information,

ha särskilda mottagningstider samt samtalsgrupper i

samverkan med högstadieskolor och gymnasieskolor.

I motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om IT i

sjukvården (yrkande 10). Enligt motionärerna måste

undervisningen kring IT förbättras i

sjukvårdsutbildningarna och ges regelbundet redan

från första terminen.

I motion 2003/04:So559 av Lennart Klockare och Maria

Öberg (s) begärs ett tillkännagivande om

journalföring. Det borde vara möjligt att med dagens

teknik finna lösningar som ökar säkerheten så att

den som skall ge vård har tillgång till all

nödvändig information.

I motion 2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att höja

HBT-kompetensen inom hälso- och sjukvården. Liknande

yrkanden framförs i motion 2003/04:So571 av Martin

Andreasson m.fl. (fp, v, c, mp) yrkande 1, motion

2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 32,

motion 2004/05:So566 av Martin Andreasson m.fl. (fp,

v, c, mp) yrkande 1 samt i motion 2004/05:So620 av

Börje Vestlund m.fl. (s) yrkande 1.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att ett förtroendekontrakt bör

upprättas mellan politiska företrädare och vårdens

professioner (yrkande 14). Vidare begärs i yrkande

18 ett tillkännagivande om betydelsen av teamarbete

i vården och i yrkande 20 ett tillkännagivande om

att personal- eller kamratstöd bör tillhandahållas

vid lex Maria- anmälan.

I motion 2003/04:So644 av Anne Marie Brodén (m)

begärs tillkännagivanden dels om betydelsen av

internationella nätverk som kan berika den svenska

sjukvården i dessa sammanhang (yrkande 5), dels om

vikten av proaktiva och integrerade arbetssätt,

vilka bidrar till ökad folkhälsa och ökat

välbefinnande för att reducera ohälsa och

illabefinnande (yrkande 6).

I motion 2004/05:So217 av Ulf Sjösten (m) begärs

tillkännagivanden om att inrätta ett nationellt

kunskapscentrum för ambulansvård (yrkande 1). Vidare

begärs att ett nationellt kunskapscentrum bör

förläggas till Högskolan i Borås (yrkande 2).

Likalydande motionsyrkanden finns i motion

2003/04:Ub216 av Ulf Sjösten (m) yrkandena 1 och 2.

Även i motion 2003/04:So440 av Sonja Fransson (s)

begärs ett tillkännagivande om satsning på ett nytt

nationellt kunskapscentrum för ambulanssjukvården i

Borås och i motion 2003/04:So565 av Anne-Marie

Ekström (fp) begärs ett tillkännagivande om att

inrätta ett nationellt kunskapscentrum för

ambulansvård. Liknande yrkanden framförs i motion

2004/05:So470 av Else-Marie Lindgren (kd) yrkandena

1 och 2 samt i motion 2003/04:Ub275 av Else-Marie

Lindgren (kd) yrkandena 1 och 2.

I motion 2004/05:So300 av Birgitta Carlsson och

Margareta Andersson (c) begärs ett tillkännagivande

om att alla personer skall ha egna hälsokort att ha

med sig vid varje besök inom hälso- och sjukvården.

På så sätt skulle man lättare se och genom det komma

ihåg när och varför man senast sökte vård.

I motion 2004/05:So311 av Krister Örnfjäder (s)

begärs ett tillkännagivande om kopiering av

legitimation i anslutning till faderskapstest. För

att minska risken med att fusk förekommer vid

faderskapstest måste, enligt motionären, kopiering

av legitimationen ske och sparas tillsammans med

provsvaret. På så sätt undviker man att misstankar

uppstår om att fel person har lämnat provet.

I motion 2004/05:So438 av Tasso Stafilidis (v)

begärs ett tillkännagivande om att se över

möjligheterna att införa kostnadsfria

preventivmedel, i syfte att dels minska spridningen

av vissa sexuellt överförbara sjukdomar, dels

aborter.

I motion 2004/05:So639 av Peter Jonsson (s) begärs

ett tillkännagivande om behovet av certifiering av

ambulanspersonal.

I motion 2004/05:So643 av Liselott

Hagberg och Lars Tysklind (fp) begärs ett

tillkännagivande om att bygga upp

kompetens inom ett vårdcenter, på riks-

nivå, med uppgift att behandla och

rehabilitera patienter som lämnat manipu-

lativa rörelser (yrkande 1) samt om att

forskning och utbildning bedrivs inom

området (yrkande 2).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:K253 yrkande 2,

2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8

(delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So269 yrkande 2,

2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:So503

yrkandena 3, 6 och 7, 2004/05:K310 yrkande 2,

2004/05: So220 yrkandena 1-3, 2004/05:So221

yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:So394 yrkandena 1, 5

och 8, 2004/05:So594 yrkande 8, 2004/05:So605

yrkande 5 och 2004/05:So606 yrkande 1 samt avslår

motionerna 2003/04:So237, 2003/04:So274 yrkande 1,

2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena 1

och 2, 2003/04:So428 yrkande 11, 2003/04:So441,

2003/04:So493, 2003/04:So513 yrkande 3,

2003/04:So556, 2003/04:So591 yrkande 6,

2003/04:So595, 2003/04:So630, 2003/04:So640

yrkandena 1-3, 10, 11 och 17, 2004/05:Sf359 yrkande

7, 2004/05:So251, 2004/05:So264 yrkandena 1-4,

2004/05:So265 yrkande 1, 2004/05:So428 yrkande 1,

2004/05:So471 yrkande 2, 2004/05:So542 yrkande 1,

2004/05:So605 yrkandena 2, 10, 11, 17, 19 och 20,

2004/05:So606 yrkandena 2-7 och 2004/05:So627.

Ställningstagande

Sjukvården står i dag inför ett vägskäl. Fantastiska

möjligheter öppnas genom forskningsframgångar och

tekniska framsteg om vi genomför rätt förändringar.

Men klarar vi inte att skapa ett fungerande

finansieringssystem, klarar vi inte

kompetensförsörjningen och klarar vi inte att genom

tillgänglighet och kvalitet vinna och behålla

medborgarnas förtroende, då har vi inom några få år

en andra klassens sjukvård. Det finns två

överskuggande problem för framtiden. Det är dels att

säkra den långsiktiga finansieringen, dels att säkra

personal- och kompetensförsörjningen. Till detta

kommer att den svenska sjukvården redan i dag inte

längre klarar av att ge människor vård i tid.

Långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar får

ersätta vård och rehabilitering. Den svenska

sjukvården står dåligt rustad att möta framtidens

krav.

Först om dessa problem löses på ett sådant sätt

att vård kan ges när människor upplever att de

behöver den och på ett sådant sätt att de som

patient och kund har inflytande över den, kan vården

behålla människornas förtroende.

Om framtidens möjligheter på sjukvårdsområdet

skall kunna tas till vara ställs krav på de

politiker som styr sjukvården. Det krävs bl.a. en

insikt om att dagens modell med finansiering och

produktion genom landsting suboptimerar

vårdresurserna. Man saknar den helhetssyn på

samhällsekonomin som behövs, och man kan därför inte

bedöma sjukvårdens alternativkostnader, som

sjukskrivning, sjukpensionering och

produktionsbortfall eller uppkomna kostnader inom

kommunernas omsorg.

Vi vill byta perspektiv på sjukvården, från en

kostnad till en resursskapande verksamhet.

Rätt skött kan sjukvården bli en högteknologisk

och forskningsintensiv tillväxtmotor.

Vi vill bejaka såväl globaliseringen som IT-

utvecklingen. Vi tycker det är naturligt att

människor får söka vård utomlands när de inte får

den hemma. Vi vill ha en offentligt finansierad

obligatorisk hälsoförsäkring, en vårdgaranti och

ökat utrymme för mångfald med bl.a. privata

alternativ. Vi vill att försäkringskassorna skall få

köpa vård av offentliga eller av andra vårdgivare

för att stimulera utveckling och mångfald och för

att säkra tillgängligheten. Då påskyndas

tillfrisknande och återgång till normalt liv. Den

onda spiralen med ökade långtidssjukskrivningar och

sjukpensioner kan brytas.

Att få vård av god kvalitet, när man behöver den,

är en fundamental rättighet i ett välfärdssamhälle.

Patienten måste få en starkare ställning i

sjukvården genom att erbjudas rättigheter och

alternativ - valfrihet. Det krävs att hon får

resurser och är välinformerad.

I dag är hennes rättigheter enbart politiska,

indirekta och kollektiva. Det är därför vi föreslår

en tydlig patienträttighetslag och nationell

finansiering genom en allmän obligatorisk

hälsoförsäkring. Med en sådan följer pengarna

patienten, som styr resurserna genom ett eget val av

vårdgivare. Den finansieras gemensamt och omfattar

alla, oavsett inkomst och hälsotillstånd.

De ekonomiska medel som tillförs hälsoförsäkringen

bör självklart omfatta den del av landstingsskatten

som i dag går till sjukvård och de statliga

ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen. På längre

sikt bör även de delar av sjukpenningförsäkringen

och förtidspensionerna som avser rehabilitering

ingå. Därigenom kan de offentliga resurserna

utnyttjas bättre, eftersom avvägningar mellan

rehabilitering, vård, sjukskrivning och

förtidspensionering görs i ett helhetsperspektiv och

i ett sammanhang.

Även statens subventioner av läkemedel bör ingå i

hälsoförsäkringen. Ett antal samordningsfördelar

skulle därmed kunna uppnås, inte minst vid

introduktion av nya läkemedel som initialt ofta har

en högre kostnad men som genom bättre effekter

bidrar till en effektivare vårdinsats totalt sett.

Västra Götalands län med 1,5 miljoner invånare

inrymmer praktiskt taget alla former av vård, från

regionsjukvård till närsjukvård. Dessutom

kompletteras detta av alternativa vårdgivare. Vi

anser därför att det finns goda förutsättningar för

att på försök införa en försäkringsbaserad sjukvård

i Västra Götalands län.

Vi vill också påpeka att i dag hindras

regelmässigt läkare med annan specialitet än

allmänmedicin att arbeta i primärvården. Det tycker

vi är fel. En breddad kompetens i primärvården är nu

ytterst angelägen, inte minst som primärvården får

ta hand om alltfler mycket vårdkrävande patienter.

Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare

och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter,

redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de

erfarnas tid i anspråk. Vid en internationell

jämförelse arbetar svenska läkare med administrativa

uppgifter i en omfattning som är oacceptabel.

Administrativt arbete måste begränsas och utföras av

särskilt avdelad personal. Läkarsekreterare och

ekonomer m.fl. är en tillgång som måste användas.

Socialstyrelsens utredning Omfattning av

administrationen i vården visar att en 10-procentig

minskning av administrativ tid är möjlig.

Det finns väl dokumenterat att resurstillskott

till olika verksamheter - om de skall medföra

varaktiga förbättringar i verksamheten - måste följa

efter nödvändiga strukturella reformer i stället för

att komma före. Annars motverkar de sitt syfte, som

framgår av både internationella och svenska

erfarenheter. Motivationen för nytänkande och

förändring minskar, särskilt som det i Sverige inte

råder konkurrens mellan olika producenter.

Vi måste nu först åstadkomma att resurserna

nyttjas bättre än i dag genom mångfald och

konkurrens samt betalningssystem som klokt avväger

mellan fast ersättning och prestationsrelaterad för

att få rätt incitament. Resurserna måste användas

för att korta köer, minska antalet

långtidssjukskrivna och behovet av

sjukpensioneringar. Det är för hela samhället och

den framtida välfärden bättre att resurserna

kanaliseras så än till åtgärder som ofta är passiva,

som långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar i

brist på behandling och rehabilitering.

Det är tydligt att de vårdgivare som inte har fast

anslag för sin finansiering utan i stället får

betalt per utförd behandling har betydande

incitament att bli effektiva. Ett problem med fasta

anslag för att finansiera sjukvården är att

patienten för vårdgivaren blir en kostnad. Ju fler

patienter som behandlas, desto dyrare för

sjukvården. När landstingsdrivna verksamheter skall

spara sker det ofta genom att färre än nödvändigt

ges vård. Budgeten måste hållas. Detta skapar

lidande och samhällsekonomiska förluster. Sverige

bör studera systemen i Kalifornien och i Danmark för

att vinna kunskap för en nydaning av den svenska

vårdens organisation och styrning.

Det är viktigt att understryka att utgångspunkten

för hälso- och sjukvården bör vara ett

helhetsperspektiv på hälsa där det hälsofrämjande

och förebyggande arbetet ges ökat utrymme, där den

enskildes delaktighet och eget ansvarstagande ses

som viktiga resurser och där hälso- och sjukvården

organiseras så att den tar till vara dessa.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

2. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So513 yrkande 3 och avslår

motionerna 2003/04:K253 yrkande 2, 2003/04:Sf289

yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8 (delvis),

2003/04:So213, 2003/04:So237, 2003/04: So269 yrkande

2, 2003/04:So274 yrkande 1, 2003/04:So354 yrkande 3,

2003/04:So394 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So401

yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:So428 yrkande 11,

2003/04:So441, 2003/04:So493, 2003/04:So503

yrkandena 3, 6 och 7, 2003/04:So556, 2003/04:So591

yrkande 6, 2003/04: So595, 2003/04:So630,

2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10, 11 och 17,

2004/05:K310 yrkande 2, 2004/05:Sf359 yrkande 7,

2004/05:So220 yrkandena 1-3, 2004/05:So221 yrkandena

1, 2 och 5, 2004/05:So251, 2004/05:So264 yrkandena

1-4, 2004/05:So265 yrkande 1, 2004/05:So394

yrkandena 1, 5 och 8, 2004/05:So428 yrkande 1,

2004/05:So471 yrkande 2, 2004/05:So542 yrkande 1,

2004/05:So594 yrkande 8, 2004/05:So605 yrkande 2, 5,

10, 11, 17, 19 och 20, 2004/05:So606 yrkandena 1-7

och 2004/05:So627.

Ställningstagande

Vi anser att sjuksköterskorna med en bättre

fortbildning skulle kunna ta ett bättre ansvar för

patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,

högt blodtryck m.m. Som exempel kan nämnas att när

fler sjuksköterskor har ansvaret för diabetes- och

astmamottagningar kan fler läkare avlastas för

hembesök till patienterna. Vidare kan

distriktssköterskornas rätt att förskriva läkemedel

utvidgas en del. Både personal och patienter vinner

på ett ökat ansvar för sjuksköterskorna.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

3. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So591 yrkande 6,

2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10, 11 och 17,

2004/05:So542 yrkande 1, 2004/05:So605 yrkandena 2,

5, 10, 11, 17, 19 och 20 och 2004/05:So606 yrkandena

1-7 samt avslår motionerna 2003/04:K253 yrkande 2,

2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8

(delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So237,

2003/04:So269 yrkande 2, 2003/04:So274 yrkande 1,

2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena 1

och 2, 2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7,

2003/04:So428 yrkande 11, 2003/04:So441, 2003/04:

So493, 2003/04:So503 yrkandena 3, 6 och 7,

2003/04:So513 yrkande 3, 2003/04:So556,

2003/04:So595, 2003/04:So630, 2004/05:K310 yrkande

2, 2004/05:Sf359 yrkande 7, 2004/05:So220 yrkandena

1-3, 2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5,

2004/05:So251, 2004/05:So264 yrkandena 1-4,

2004/05:So265 yrkande 1, 2004/05:So394 yrkandena 1,

5 och 8, 2004/05: So428 yrkande 1, 2004/05:So471

yrkande 2, 2004/05:So594 yrkande 8 och

2004/05:So627.

Ställningstagande

Jag anser att sjukvården även i framtiden skall

finansieras solidariskt. En solidariskt finansierad

sjukvård, byggd på människovärdes- och

behovsprincipen kräver prioriteringar. Med detta

följer en avgränsning mot de åtaganden som inte

omfattas av en solidarisk finansiering. Sådana

insatser bör den enskilde själv finansiera och

prioritera genom exempelvis olika

försäkringslösningar. De patienter som har de

största behoven skall prioriteras. Jag anser att en

parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppdrag

att se över vårdbehoven och vilka av dessa behov som

skall tillgodoses i den gemensamt finansierade

vården.

Målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa

och en vård på lika villkor för hela befolkningen

håller på att förlora förankring i verkligheten.

Sjukvården utnyttjas inte på lika villkor. Om

kroniskt och svårt sjuka inte får en god och värdig

vård kommer trovärdigheten för svensk hälso- och

sjukvård att skadas i grunden.

Antalet vårdplatser måste utökas inom

slutenvården. Det gäller såväl somatisk som

psykiatrisk vård. Utbyggnaden av vårdplatser måste

även gälla de särskilda boendeformerna,

hemsjukvården, missbrukarvården, akutvården och

många av landets BB-avdelningar.

Kristdemokraterna vill också undersöka effekterna

av att ekonomiska resurser styrs till den verksamhet

som patienten personligen anser har bäst kvalitet.

Ett väl avgränsat försök med "patientpeng" skulle

vara intressant att följa och dra slutsatser av.

Försök med patientpeng bör i första hand provas när

det gäller tjänster som t.ex. barnhälsovård,

primärvård och sjukgymnastik.

Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare

och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter,

redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de

erfarnas tid i anspråk. Vid en internationell

jämförelse arbetar svenska läkare med administrativa

uppgifter i en omfattning som är oacceptabel.

Administrativt arbete måste begränsas och utföras av

särskilt avdelad personal. Läkarsekreterare och

ekonomer m.fl. är en tillgång som måste användas.

Socialstyrelsens utredning Omfattning av

administrationen i vården visar att en 10-procentig

minskning av administrativ tid är möjlig.

För att människor skall känna trygghet inför sin

egen och anhörigas ålderdom måste all vård och

omsorg ha hög kvalitet. En värdighetsgaranti är

särskilt viktig i vården av de äldre. Den skall

omfatta såväl medicinsk kvalitet som

omvårdnadskvalitet. Särskild uppmärksamhet och

hänsyn skall visas personer med nedsatt autonomi,

t.ex. barn och äldre, demenshandikappade, individer

med utvecklingsstörning och talsvårigheter. Studier

har visat att patienter med kommunikations- och

förståndshandikapp inte sällan reagerar med oro och

aggressivitet när de känner smärta. Tyvärr är det

vanligt att ett sådant beteende tolkas som en normal

utveckling av sjukdomen. Dessutom behandlas oron och

aggressiviteten med lugnande mediciner som kan få

motsatt effekt än den avsedda, dvs. de sjuka blir

ännu oroligare.

En omsorgs- eller värdighetsgaranti skall vara så

konkret utformad att det går att följa upp vad som

utlovats. Behandlingen av patienter som inte själva

kan föra sin talan ställer extra stora krav på

vårdpersonalen vad gäller lyhördhet och förmåga att

tolka signaler. En funktion som äldreombudsman skall

finnas i varje kommun som stöd för de äldre och

deras anhöriga. Värdighetsgarantin skall vara en

försäkran om att god vård ges - även när man inte

längre är kapabel att föra sin egen talan. Anser en

vårdtagare eller anhörig att verksamheten inte

infriar de krav som värdighetsgarantin anger, skall

man kunna vända sig till en instans för klagomål.

Garantin blir också ett stöd för personalen och bör

följas upp genom öppna och kontinuerliga

kvalitetsredovisningar.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

4. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So354

yrkande 3 och 2003/04:So394 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna 2003/04:K253 yrkande 2,

2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8

(delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So237,

2003/04:So269 yrkande 2, 2003/04:So274 yrkande 1,

2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:So428

yrkande 11, 2003/04:So441, 2003/04:So493,

2003/04:So503 yrkandena 3, 6 och 7, 2003/04:So513

yrkande 3, 2003/04:So556, 2003/04:So591 yrkande 6,

2003/04:So595, 2003/04:So630, 2003/04:So640

yrkandena 1-3, 10, 11 och 17, 2004/05:K310 yrkande

2, 2004/05:Sf359 yrkande 7, 2004/05:So220 yrkandena

1-3, 2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5,

2004/05:So251, 2004/05: So264 yrkandena 1-4,

2004/05:So265 yrkande 1, 2004/05:So394 yrkandena 1,

5 och 8, 2004/05:So428 yrkande 1, 2004/05:So471

yrkande 2, 2004/05:So542 yrkande 1, 2004/05:So594

yrkande 8, 2004/05:So605 yrkande 2, 5, 10, 11, 17,

19 och 20, 2004/05:So606 yrkandena 1-7 och 2004/05:

So627.

Ställningstagande

Vi anser att primärvården tillsammans med kommunens

äldrevård, geriatrik, hemsjukvård och internmedicin

skall vara sjukvårdens bas. Detta kallar vi

närsjukvård. På vårdcentraler och hälsocentraler

skall det även vara möjligt att ha en första kontakt

med andra specialister än allmänläkare, exempelvis

psykiatriker och geriatriker. Närsjukvården som

finns nära människan skall samverka för att kunna

erbjuda en bra och tillgänglig vård nära

medborgarna. Att komma till rätta med

tillgängligheten handlar inte enbart, och kanske

inte främst, om ekonomiska resurser. Det handlar om

ett organisationsmönster och om att kunna styra

patienterna till rätt vårdnivå. En stor del av de

patienter som hamnar på sjukhusens akutmottagningar

skulle kunna få sitt vårdbehov uppfyllt i

närsjukvården. Det förutsätter dock en markant

förstärkning av närsjukvården vad gäller personal

och tillgänglighet. Den lokala hälsocentralen bör

för de allra flesta vara den naturliga platsen för

mötet mellan medborgarna och vårdpersonalen. Det

skall vara lätt att få en första kontakt med vården

och sedan få rätt vård. Det bör vara i kontakt och

samtal med vårdpersonalen som det fastställs vilken

vård som den enskilda patienten behöver. De

strukturella problem som finns inom primärvården

kan, och bör, lösas inom ramen för offentlig drift.

Vi anser att vård och omsorg skall vara offentligt

finansierad, ges utifrån behov och i huvudsak drivas

i offentlig regi. Vården och omsorgen skall inriktas

mot ett ökat patient- och personalinflytande i form

av korta beslutsvägar, långtgående och tydliga

delegeringar och former för reell patientpåverkan.

All vård och omsorg skall ha en helhetssyn på

människan som utgångspunkt för insatsen. Med det

menas att patientens fysiska, psykiska och sociala

behov skall beaktas och vägas samman. Alternativa

driftsformer till den offentliga kan utgöra goda

komplement och ge ökad demokrati, under

förutsättning att vinstintresset inte är det primära

syftet. Exempel på detta kan vara brukarägda

verksamheter, ideella stiftelser och kooperativ.

Vård- och omsorgspersonalens kreativitet och

kompetens måste ges möjlighet att utvecklas. Det kan

bara ske om förutsättningarna är stabila över tid.

Vi anser därför att konsekvenserna av den redan

genomförda konkurrensutsättningen nu bör utvärderas

ur ett ekonomiskt och kvalitativt perspektiv utifrån

klienter och personal.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

5. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So269

yrkande 2, 2003/04: So428 yrkande 11, 2003/04:So441,

2004/05:So264 yrkandena 1-4, 2004/05:So265 yrkande

1 och 2004/05:So394 yrkandena 1, 5 och 8 samt avslår

motionerna 2003/04:K253 yrkande 2, 2003/04:Sf289

yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8 (delvis),

2003/04:So213, 2003/04:So237, 2003/04:So274 yrkande

1, 2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena

1 och 2, 2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7,

2003/04:So493, 2003/04: So503 yrkandena 3, 6 och 7,

2003/04:So513 yrkande 3, 2003/04:So556,

2003/04:So591 yrkande 6, 2003/04:So595,

2003/04:So630, 2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10, 11

och 17, 2004/05:K310 yrkande 2, 2004/05:Sf359

yrkande 7, 2004/05:So220 yrkandena 1-3,

2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:So251,

yrkande 1, 2004/05:So428 yrkande 1, 2004/05:So471

yrkande 2, 2004/05:So542 yrkande 1, 2004/05:So594

yrkande 8, 2004/05: So605 yrkandena 2, 5, 10, 11,

17, 19 och 20, 2004/05:So606 yrkandena 1-7 och

2004/05:So627.

Ställningstagande

Utgångspunkten för hälso- och sjukvården bör vara

ett helhetsperspektiv på hälsa där det

hälsofrämjande och förebyggande arbetet ges ökat

utrymme, där den enskildes delaktighet och eget

ansvarstagande ses som viktiga resurser och där

hälso- och sjukvården organiseras så att den tar

till vara dessa.

Den första linjen är ett starkt folkhälsoarbete

och bra informationssystem som möjliggör egenvård.

Insikter och kunskaper om hur livsstilen påverkar

hälsan måste spridas. Rådgivning och rön om egenvård

av enklare åkommor eller besvär måste finnas lätt

tillgängligt i form av telefonrådgivning,

informationssystem på Internet och skriftliga

informationsmaterial.

Den andra linjen är en närvård som arbetar med

individen i centrum. Vårdförbundet har i skriften

Närvård -- en vårdpolitisk idé skisserat en vårdidé

som ligger nära Centerpartiets "vårdideologi".

Närvårdsidén handlar om en ny organisation för

vården, där den hälso- och sjukvård som inte kräver

särskilt hög specialisering organiseras lokalt nära

medborgarna medan den högspecialiserade vården

samordnas. Närvården handlar - i Vårdförbundets

bedömning - förutom primärvården om bl.a.

specialistvård inom invärtesmedicin, gynekologi,

barnhälsovård, mödrahälsovård, kirurgi, psykiatri,

geriatrik, sjukgymnastik och arbetsterapi. Resurser

för diagnostik samt vårdplatser skall finnas inom

närvården. Men också den kommunala vården spelar en

viktig roll i en fungerande närvård. Med hjälp av

lotsar, hemvårdsteam, en bra vård- och

hälsoupplysning och samarbete med myndigheter och

andra aktörer skapas en vårdorganisation med

individen i centrum. Långa, kostsamma och psykiskt

krävande remisskedjor ersätts med snabba insatser av

rätt kompetens och rejält förbättrade möjligheter

för den enskilde att förstå och påverka sin

behandling. Vårdförbundet påpekar att närvården kan

organiseras olika, efter lokala förutsättningar. Det

kan handla om "närsjukhus" eller kraftfulla

vårdcentraler med vårdplatser för enklare vårdfall,

eller privata familjeläkarteam eller andra

vårdgivare. Men det handlar också om nätverk av

olika aktörer av varierande storlek som hålls ihop

av sitt samarbete kring de enskilda patienterna.

Den tredje linjen är specialiserad vård som tar

hand om mycket allvarliga sjukdomsfall, olyckor och

komplicerade tillstånd samt mera sällan förekommande

sjukdomstillstånd. Om varje linje kan stärkas så att

den klarar av sina uppgifter bättre, kommer både

kvalitet och effektivitet att kunna öka i den

specialiserade vården.

För att människor skall känna trygghet inför sin

egen och anhörigas ålderdom måste all vård och

omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för

åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,

förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär

minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad

tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa

legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på

området. Utöver mänskligt lidande uppkommer

kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.

Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen

gör en samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär.

Slutligen anser jag att införandet av ett system

med volontärer samt en förstärkt roll för

frivilligorganisationerna i syfte att ge dem en mer

framträdande roll i vården är en viktig del av

framtidens vård.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

6. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6.

Riksdagen bifaller därmed motion 2004/05:So627 och

avslår motionerna 2003/04:K253 yrkande 2,

2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8

(delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So237,

2003/04:So269 yrkande 2, 2003/04:So274 yrkande 1,

2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena 1

och 2, 2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7,

2003/04:So428 yrkande 11, 2003/04:So441,

2003/04:So493, 2003/04:So503 yrkandena 3, 6 och 7,

2003/04:So513 yrkande 3, 2003/04:So556,

2003/04:So591 yrkande 6, 2003/04:So595,

2003/04:So630, 2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10, 11

och 17, 2004/05:K310 yrkande 2, 2004/05:Sf359

yrkande 7, 2004/05:So220 yrkandena 1-3,

2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:So251,

2004/05: So264 yrkandena 1-4, 2004/05:So265 yrkande

1, 2004/05:So394 yrkandena 1, 5 och 8, 2004/05:So428

yrkande 1, 2004/05:So471 yrkande 2, 2004/05: So542

yrkande 1, 2004/05:So594 yrkande 8, 2004/05:So605

yrkandena 2, 5, 10, 11, 17, 19 och 20 och

2004/05:So606 yrkandena 1-7.

Ställningstagande

För de flesta människor är vårdcentralen den första

och självklara kontakten vid alla slags svårigheter,

det kan vara kroppsliga symtom och sjukdomar,

psykiska symtom och sjukdomar eller livets olika

kriser och problem. Sjukdomspanoramat som människor

söker vårdcentralen för har förändrats över tid, och

i dag är anledningen till kontakt med vårdcentralen

allt oftare en psykisk och psykosocial problematik

hos patienterna. Studier i Sverige visar att var

tredje patient i väntrummen på vårdcentralerna

skattar sin psykiska hälsa som dålig. Vårdcentralen

har som institution och i sin organisation inte

anpassats till denna förändring. Tyngdpunkten ligger

alltjämt på att ta hand om människors kroppsliga

symtom. Exempel finns där man förändrat och

utvecklat verksamheten för att kunna möta patienter

med psykiska besvär med adekvat vård.

Kunskaperna finns om att den psykiska ohälsan är

ett ökande problem i samhället. Det finns forskning

om psykologiska metoder och psykologisk kunskap som

kan tillämpas i primärvården. Det som saknas är

samlade insatser för att möta denna utveckling.

Enligt regeringens nationella handlingsplan för

utveckling av hälso- och sjukvården skall

primärvården utvecklas till att utgöra basen inom

hälso- och sjukvården. Behovet av att utveckla

insatserna vid psykisk ohälsa framhålls också. I

praktiken har dock alltför lite skett på detta

område. Regeringen bör därför snarast ta fram ett

särskilt nationellt handlingsprogram för hur den

psykiska hälsovården skall utvecklas inom

primärvården.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

7. Valmöjligheter i vården (punkt 2)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),

Kenneth Johansson (c) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7.

Riksdagen bifaller därmed motion 2004/05:So293 och

avslår motionerna 2003/04:So401 yrkandena 2 och 3,

2003/04:So503 yrkande 4, 2004/05: So221 yrkandena 3

och 4, 2004/05:So529 yrkandena 1 och 3 samt 2004/05:

So542 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är samhällsekonomiskt lönsamt att ge en snabb

och kvalitativt högklassig vård och rehabilitering.

Resultatet av insatsen får därför varken begränsas

av läns- eller nationsgränser. Det borde vara av

nationellt intresse att extra kostsamma verksamheter

bekostas med särskilda statliga medel.

Vad vi nu anfört om patientens rätt till vård

utanför det egna landstinget bör ges regeringen till

känna.

8. Valmöjligheter i vården (punkt 2)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So401

yrkandena 2 och 3, 2003/04:So503 yrkande 4,

2004/05:So221 yrkandena 3 och 4, 2004/05: So293,

2004/05:So529 yrkandena 1 och 3 samt avslår motion

2004/05:So542 yrkande 2.

Ställningstagande

Patienternas krav gäller inte bara behandlingen i

ett snävt perspektiv. Sjukvård är i hög grad en

serviceverksamhet. En god sjukvård måste därför inte

bara vara medicinskt och tekniskt högstående; den

måste också möta människor på ett sådant sätt som

svarar mot och tar hänsyn till deras behov.

Sjukvården måste se människan som en resurs. Det är

inte vården som är problemet utan i stället

frånvaron av vård, kostnaden för att inte kunna

delta på arbetsmarknaden eller för att i onödan

behöva hjälp i det dagliga livet.

Det är mot den bakgrunden inte förvånande att

patienter i allt högre utsträckning vill välja

själva var, när och i viss mån hur de skall

behandlas inom sjukvåden. Dagens, och ännu mera

morgondagens patienter, finner det naturligt att

jämföra olika förslag och möjligheter samt välja det

som passar dem bäst. Alla dessa stegrade krav,

tillsammans med de snabba medicinska framstegen,

förändrar just nu i grunden förutsättningarna för

sjukvården. Det gäller inte bara i Sverige, utan

även i många andra länder. Vi har i reservation 1

redogjort för att vi anser att en nationell

finansiering av sjukvården bör införas genom en

obligatorisk hälsoförsäkring. Då kommer pengarna att

följa patientens val av vård. Sjukvården bör präglas

av ett rikt utbud av vårdgivare, enskilda eller

offentliga, dit patienterna efter eget val kan vända

sig.

Vi anser vidare att det är samhällsekonomiskt

lönsamt att ge en snabb och kvalitativt högklassig

vård och rehabilitering. Resultatet av insatsen får

därför varken begränsas av läns- eller

nationsgränser. Det borde vara av nationellt

intresse att extra kostsamma verksamheter bekostas

med särskilda statliga medel.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

9. National Institute of Health (punkt 3)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So503

yrkande 11.

Ställningstagande

För att ge maximal kraft åt ansträngningarna att

ligga i den medicinska och biomedicinska

forskningsfronten vill vi skapa vad vi kallar ett

svenskt "National Institute of Health" efter

amerikansk förebild. "Institutet för medicin och

hälsa" skall kraftsamla och möjliggöra ny, mer

tvärvetenskaplig forskning men också fördjupa

forskningen inom olika discipliner med anknytning

till hälsa och sjukvård i vid mening.

Målsättningen skall vara att sammanföra olika

kategorier av ämneskunnande för att möjliggöra nytt

vetande och kunskap som inte är möjlig att erhålla

inom varje vetenskapsområde för sig. Genom

"Institutet för medicin och hälsa" skapas en

forskningsfinansiär med ansvar för hela det samlade

hälsovetenskapliga spektrumet. Det handlar om allt

från grundvetenskaplig biomedicin till folkhäsa och

social forskning.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

10. Husläkarlag m.m. (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So513

yrkande 1, 2004/05: So565 yrkande 3 och

2004/05:So612 yrkande 2.

Ställningstagande

Problemen i primärvården är i dag många och

omfattande. I dag har man på många håll i Sverige

svåra problem med vårdcentraler utan läkare och

äldrevård med för svag primärvårdskontakt.

Regeringen har sedan hösten 2000 anslutit sig till

målsättningen att antalet specialister i

allmänmedicin i genomsnitt skall bli en på 1 500

invånare. Men skall det målet uppnås samtidigt som

ambitionerna höjs för primärvården så krävs det

enligt vår uppfattning en husläkarlag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

11. Ändring i lagen (1993:1652) om ersättning

för sjukgymnastik (punkt 5)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So430

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att ett slopat remisskrav, kombinerat med

information till alla personalkategorier i

sjukvården och sjukvårdsupplysningen om möjligheten

att slussa vårdbehövande direkt till sjukgymnast för

undersökning och bedömning, skulle minska vårdtider

och snabbare få människor tillbaka i arbete. Det bör

därför göras en ändring av 3 § lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik, så att kravet på

remiss utgår.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

12. Vård utomlands (punkt 6)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Kenneth

Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:K416

yrkande 35, 2003/04: So503 yrkande 8, 2004/05:So364,

2004/05:So394 yrkande 12 och 2004/05: So605 yrkande

9.

Ställningstagande

Vi anser att det bör införas en rätt för EU-

medborgare att söka vård i samtliga EU-länder t.ex.

vid händelse av långa väntetider i hemlandet eller

om den behövliga sjukvården inte finns att tillgå i

hemlandet. Sjukvården skulle betalas av hemlandet

även vid vård i annat medlemsland. Detta skulle i

förlängningen förbättra sjukvårdsstandarden i hela

Europa. Regeringen bör utreda och precisera

regelverket för svenska medborgares rätt att söka

vård i annat EU-land.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

13. Patientutbildning (punkt 7)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So394

yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser att patientutbildningen bör utökas. För att

patienten skall kunna ha ett reellt inflytande och

kunna fatta egna beslut krävs det i dag alltmer

kunskap, både om sjukdomen och om hur sjukvården är

uppbyggd och vilka rättigheter man har som patient.

En välinformerad och kunnig patient bidrar också

till en mer lyckad behandling och trygghet även för

behandlaren. Goda exempel finns redan i landet,

bl.a. hjärtskola för patienter som haft en infarkt.

Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att

utforma förslag till program för patientutbildning i

de stora folksjukdomarna, t.ex. kärlsjukdomar,

diabetes, astma, psykossjukdomar och ryggbesvär.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

14. Informationsförsörjning och

verksamhetsuppföljning (punkt 8)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Kenneth Johansson (c) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So343

yrkande 47.

Ställningstagande

Såväl myndigheter som vårdgivare och

sjukvårdshuvudmän är beroende av att tillförlitlig

statistik av hög kvalitet finns tillgänglig.

Jämförbara nationella nyckeltal bör därför

utarbetas. Socialstyrelsen bör, tillsammans med

sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med

nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser

mellan sjukvårdens institutioner i hela landet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

15. Personalförsörjning inom hälso- och

sjukvården (punkt 10)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So513

yrkande 7 och 2004/05:So394 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2003/04:So288 yrkande 2, 2003/04:So343

yrkandena 26 och 27, 2003/04:So390, 2003/04:So397,

2003/04:So458, 2003/04:So640 yrkandena 15 och 16,

2004/05:So236 yrkandena 1 och 2, 2004/05:So312,

2004/05:So327, 2004/05:So485, 2004/05: So514

yrkandena 1 och 2, 2004/05:So519 yrkande 2 och

2004/05:So605 yrkande 13.

Ställningstagande

Vårdsektorn behöver bli mer attraktiv för att fler

skall söka sig dit. För att attraktionskraften skall

bli stark måste lönerna vara så konkurrenskraftiga

och arbetsvillkoren sådana att vården kan locka till

sig och behålla tillräckligt med personal.

Karriärvägarna inom vårdyrkena måste utvecklas.

Det måste göras attraktivt för dem som lämnat yrket

att återvända. En annan angelägen reform är att

underlätta för personer med utländsk bakgrund som

har vårdyrkesutbildning att arbeta inom vårdyrkena.

Det krävs åtgärder för att få i gång en fungerande

vidareutbildning som är kompetenshöjande för

personalen i vården och ger möjlighet för

allmänläkare att forska samtidigt som de tjänstgör

som allmänläkare.

Möjlighet att öppna eget: För att vårdanställda

skall få möjlighet att förverkliga egna idéer om

verksamhet i egen regi måste monopolsituationer inom

vården brytas upp. Det är genom att uppmuntra mindre

företag i vården som vi kan motverka att några få

stora vårdföretag alltmer dominerar den privata

vårdmarknaden. För så får det inte fortsätta. Då

riskerar vi att ersätta ett offentligt monopol med

en privat oligopolsituation.