Bet. 2004/05:SOU19

Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU19

Behörigheten för läkare i enskild verksamhet m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2004/05:89 Behörigheten

för läkare i enskild verksamhet m.m. samt ett motionsyrkande från

allmänna motionstiden 2004. Ingen motion har väckts med anledning av

propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och avstyrker motionsyrkandet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Behörigheten för läkare i enskild verksamhet m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763),2. lag om ändring i lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård,3. lag om ändring i lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:89.

2. Vårdintyg

Riksdagen avslår motion 2004/05:So640 yrkande 6.

Stockholm den 26 april 2005

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid Burman (v),

Kristina Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Anne Marie

Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Magdalena

Andersson (m), Elina Linna (v), Jan Lindholm (mp), Martin Nilsson (s),

Marita Aronson (fp), Ulrik Lindgren (kd), Veronica Palm (s) och Lars

Mejern Larsson (s).

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att läkare som enligt avtal med landstinget

har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg enligt lagen

(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård skall få fatta beslut om

omhändertagande för undersökning. Detta medför att läkaren får begära biträde

av polismyndighet.

Vidare föreslås att bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

om att överlämna uppgift som sjukvårdshuvudmannen ansvarar för till

någon annan skall kompletteras med en föreskrift om att de särskilda

villkor som gäller för överlämnandet skall anges i avtalen.

Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård föreslås kompletteras med en

bestämmelse om att när åklagaren har underrättat länsrätten eller

kammarrätten om att beslut enligt lagen inte kommer att överklagas, skall

rätten genast meddela vårdinrättningen att beslutet kan verkställas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottets överväganden

Behörigheten för läkare i enskild verksamhet m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag. Vidare bör riksdagen, med

hänvisning till ett förestående utredningsuppdrag, avslå ett motionsyrkande

om en översyn av reglerna för vårdintyg.

Propositionen

Regeringen anför att i 4 § första stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård (LPT) föreskrivs att beslut om tvångsintagning på en

sjukvårdsinrättning för tvångsvård inte får fattas utan att ett läkarintyg

(vårdintyg) har utfärdats. Vårdintyget skall grundas på en särskild

läkarundersökning av en legitimerad läkare. Bedömningen av om ett

vårdintyg skall utfärdas utgör första ledet i en tvåläkarprövning rörande

behovet av tvångsvård.

Om undersökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten

tas om hand för undersökning, dock endast av en läkare som är i allmän

tjänst (4 § andra stycket). Endast en sådan läkare är vidare behörig

att begära biträde av polismyndighet för att kunna genomföra undersökningen

eller för att föra patienten till en sjukvårdsinrättning sedan vårdintyg

har utfärdats (47 § andra stycket). Detsamma gäller i tillämpliga delar

enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV).

Regeringen föreslår att läkare som enligt avtal med landstinget har

till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg skall få fatta

beslut om omhändertagande för undersökning. Detta medför bl.a. att

läkaren får begära biträde av polismyndighet. Enligt regeringens bedömning

är en tillfälligt inhyrd läkare i allmän tjänst, och därmed utan

lagändringar, behörig att besluta om omhändertagande för undersökning samt

begära biträde av polismyndighet, under förutsättning att uppdraget

lämnats till läkaren personligen, att läkaren deltar i huvudmannens

verksamhet på ett sådant sätt att han eller hon står under myndighetens

arbetsledning och kontroll samt utför arbetsuppgifter som normalt

ankommer på en anställd.

Enligt 3 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) får

ett landsting sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter

som landstinget ansvarar för enligt HSL. En uppgift som innefattar

myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas

till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en

enskild individ. Motsvarande bestämmelser gäller enligt 18 § sista

stycket HSL beträffande hälso- och sjukvård som kommunen ansvarar för.

Dessa bestämmelser i speciallagstiftningen har sin grund i 11 kap. 6 §

tredje stycket regeringsformen (RF). Regeringen föreslår att bestämmelserna

i 3 och 18 §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) skall kompletteras

med en föreskrift om att de särskilda villkor som gäller för överlämnandet

skall anges i avtalen. Som skäl för förslaget anför regeringen bl.a.

att den i propositionen Lokal demokrati (prop. 1993/94:188) uttalade

att det är kommunen eller landstinget och inte primärt entreprenören

som inför kommunmedlemmarna svarar för att den av entreprenören bedrivna

verksamheten uppfyller samma kvalitetskrav som de verksamheter som

bedrivs av kommunen eller landstinget och att man därför avtalsvägen

genom särskilda villkor måste skapa garantier för att entreprenören

beaktar de allmänna regler som gäller för offentlig förvaltning. Efter

vad som enligt departementspromemorian Läkare i allmän tjänst (Ds

2003:30) framkommit vid studiet av ett antal entreprenadavtal verkar detta

dock hittills ha fått föga genomslag inom hälso- och sjukvården.

Dessutom föreslår regeringen att reglerna i 25 § lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård (LRV) skall kompletteras med en bestämmelse om

att när åklagaren har underrättat länsrätten eller kammarrätten om att

beslut enligt lagen inte kommer att överklagas, skall rätten genast

meddela vårdinrättningen att beslutet kan verkställas. Som skäl för

förslaget anför regeringen att LRV ger möjlighet till frihetsberövande

från statens sida. Det är således fråga om en lagstiftning som inskränker

medborgarnas grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Vid tillämpningen

av sådan lagstiftning gör sig legalitetsprincipen särskilt starkt

gällande. Med hänsyn till detta måste lagtexten tillmätas stor betydelse

vid avgörandet om en tvångsvård får tillgripas, formerna för vården

samt när den skall upphöra.

I propositionen behandlar regeringen även frågeställningen om särskilda

krav kan behöva införas för läkares behörighet att utfärda vårdintyg.

Regeringen pekar på att medan det i dag ställs krav på att läkaren skall

vara i allmän tjänst i fråga om beslut om omhändertagande för undersökning

för vårdintyg och begäran om biträde av polis, så är det enda kravet i

fråga om utfärdande av själva vårdintyget att läkaren skall vara

legitimerad. Ändå utgör vårdintyget den ena viktiga delen av den

tvåläkarprövning som behövs för beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning

för psykiatrisk tvångsvård. Detta kan ses som åtminstone ett led i

myndighetsutövning av ingripande och integritetskänslig art, en åtgärd

som åtminstone ter sig väl så ingripande som ett beslut om omhändertagande

för undersökning.

Regeringen anför vidare att en vårdintygsundersökning innebär att läkaren

ofta måste göra mycket kvalificerade och svåra bedömningar. I en rapport

från Socialstyrelsen, som överlämnades till regeringen i december 2001,

uppges att antalet vårdintyg som inte ledde till tvångsintagning under

ett halvår uppgick till 662. Det innebär att under ett år inte mindre

än ca 1 300 vårdintyg eller drygt 18 % inte ledde till intagning.

Enligt regeringens mening är det inte acceptabelt att intyg som innehåller

integritetskänsliga uppgifter såsom ett vårdintyg utfärdas så ofta utan

att de senare godkänns för intagning för tvångsvård. I en del fall kan

förhållandet förklaras med att en snabbt insatt medicinering kunnat

häva ett akut kristillstånd, men statistiken kan även tyda på att den

undersökande läkaren i många fall har gjort en bristfällig eller förhastad

prövning av behovet av tvångsvård.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det finns anledning

att ifrågasätta om inte särskilda behörighetskrav bör införas för att

få utfärda vårdintyg. Mycket talar för att undersökningar för vårdintyg

skall få utföras endast av legitimerade läkare med en viss kompetens

och erfarenhet från arbete där man mera frekvent möter människor med

psykiska problem eller störningar. Eventuellt skärpta behörighetsregler

får dock inte medföra att det blir problem att i brådskande situationer

finna en behörig läkare som kan gör en undersökning för vårdintyg.

Regeringen anser att saken behöver utredas närmare. Då bör också undersökas

närmare på vilka grunder som vårdintyg inte senare lett till intagning

eller i vilken utsträckning dessa vårdintyg har utfärdats av läkare med

en begränsad kompetens. Regeringen avser att uppdra åt den nationella

psykiatrisamordnaren att utreda frågan vidare.

Motionen

I motion So640 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om att reglerna om vårdintyg bör ses över (yrkande 6). Motionärerna är

kritiska till utvecklingen under senare år att patienter, trots att

vårdintyg utfärdats, inte bereds plats inom slutenvården. Motionärerna

anser det rimligt att dessa patienter observeras under minst tre dygn

innan institutionsvården avslutas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslagen.

I motion So640 (kd) yrkande 6 uttrycks en oro för att reglerna för

vårdintyg inte fungerar och att patienter som är i behov av vård i sluten

form inte får detta. Utskottet delar inte bedömningen att det är lämpligt

att föreskriva en minsta vårdtid på sätt som föreslås i motionen. Av

medicinska skäl såväl som av rättssäkerhetsskäl måste det alltid åligga

läkaren vid den mottagande sjukvårdsinrättningen att göra en egen, och

måhända annan, bedömning än den som gjorts av läkaren som utfärdat

vårdintyget. Mot bakgrund av de brister som synes föreligga i den nuvarande

hanteringen av vårdintyg noterar utskottet med tillfredsställelse att

regeringen avser att ge den nationella psykiatrisamordnaren i uppdrag

att se över reglerna för dessa intyg. Då bör också, enligt regeringen,

bl.a. undersökas närmare på vilka grunder som vårdintyg inte senare

lett till intagning. Motionen, som får anses i huvudsak tillgodosedd

med det anförda, avstyrks.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:89 Behörigheten för läkare i enskild verksamhet, m.

m.:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:So640 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att reglerna för vårdintyg bör ses över.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag