Bet. 2004/05:SOU2

Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU2

Redovisning av fördelning av medel från Allmännaarvsfonden under budgetåret 2003 m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2003/04:125 Redovisning av fördelningen av medel

från Allmänna arvsfonden under budgetåret 2003. Inga

motioner har väckts med anledning av skrivelsen.

Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda

någon åtgärd från riksdagen.

Vidare behandlas en motion från den allmänna

motionstiden 2002 angående rätten att överklaga All-

männa arvsfondens beslut rörande avstående av arv

som tillfallit fonden. Över motionen har

lagutskottet yttrat sig, 2003/04:LU1y.

Socialutskottet ställer sig bakom lagutskottets

förslag att avstyrka motionen. I betänkandet finns

två särskilda yttranden.

Företrädare för Kammarkollegiet och

Socialdepartementet har den 25 maj 2004 lämnat

information i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

2. Allmänna arvsfondens avstående av arv

Riksdagen avslår motion 2002/03:So279.

Stockholm den 17 juni 2004

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina

Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny

Öhman (s), Lars U Granberg (s), Carl-Axel Johansson

(m), Marina Pettersson (s), Kenneth Johansson (c),

Christer Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m),

Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Jan

Emanuel Johansson (s) och Marita Aronson (fp).

2004/05

SoU2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Socialutskottet har den 23 oktober 2003 berett

lagutskottet tillfälle att yttra sig över motion

2002/03:So279 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(båda m). Lagutskottet har yttrat sig. Yttrandet

fogas till betänkandet som bilaga 2.

På socialutskottets begäran lämnade den 25 maj 2004 företrädare

för Kammarkollegiet och Socialdepartementet

information i ärendet såvitt avser handläggningen av

ansökningar till Kammarkollegiet avseende avstående

av arv eller försäkringsbelopp som tillfallit

Allmänna arvsfonden. Kammarkollegiet representerades

av generaldirektören Anders Eriksson och kammarrådet

Agneta Möller. Socialdepartementet representerades

av departementsrådet Carl Leczinsky och ämnesrådet

Gunhild Malmqvist.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas en redogörelse för förvaltningen

av Allmänna arvsfonden och en redovisning av hur

regeringen och Arvsfondsdelegationen fördelat medlen

ur fonden under budgetåret 2003. Slutligen anges

några områden som enligt regeringens mening bör

uppmärksammas vid kommande fördelning av stöd ur

Allmänna arvsfonden.

Utskottets överväganden

Skrivelsen

Allmänna arvsfondens förvaltning m.m.

Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja

verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn,

ungdomar och personer med funktionshinder. Närmare

bestämmelser om Allmänna arvsfonden finns i lagen

(1994:243) om Allmänna arvsfonden.

Allmänna arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet

som en särskild fond. Fondens bokförda värde uppgick

den 31 december 2003 till 926 miljoner kronor och

marknadsvärdet till 2 627 miljoner kronor. Fondens

tillgångar är placerade i andelar i Kammarkollegiets

aktie- och räntekonsortier. För budgetåret 2004

finns 305 miljoner kronor att dela ut.

Från och med den 1 juli 2004 träder nya

bestämmelser i kraft i lagen om Allmänna arvsfonden

(prop. 2003/04:136, bet. 2003/04:SoU3, rskr.

2003/04:68). Ändringarna innebär en renodling av

roller och stärker Arvsfondsdelegationens ställning

som egen myndighet inom Regeringskansliet. Detta

innebär bl.a. att Arvsfondsdelegationen beslutar om

allt stöd ur Allmänna arvsfonden oavsett beloppets

storlek. Regeringen skall som tidigare i den årliga

skrivelsen till riksdagen med redovisning av

fördelning av medel från Allmänna arvsfonden ange

den kommande inriktningen och prioriterade områden

för stödfördelningen.

Fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

Arvsfondsdelegationen eller annan myndighet beslutar

om fördelningen av stöd ur Allmänna arvsfonden

enligt 8 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden

(arvsfondslagen).

I förordningen (1994:952) om Allmänna arvsfonden

regleras Arvsfondsdelegationens arbetsuppgifter.

Delegationen skall fördela stöd ur fonden, följa upp

projekt som beviljats stöd samt informera

allmänheten om fondens ändamål och

användningsområde. Delegationen skall överlämna till

regeringen att avgöra ärenden som är av principiell

betydelse eller annars är av större vikt eller när

delegationen anser att stöd bör lämnas med mer än

300 000 kr. Regeringen kan dock, i fråga om fördel-

ning av stöd för ett särskilt ändamål, bestämma att

Arvsfondsdelegationen får besluta om stöd översti-

gande 300 000 kr.

Totalt har under 2003 ca 248 miljoner kronor

fördelats till projekt efter ansökan till

Arvsfondsdelegationen. Av dessa medel har ca 220

miljoner kronor fördelats genom löpande handläggning

av organisationernas egna initiativ under året och

resterande medel, ca 28 miljoner kronor, har

fördelats inom ramen för de särskilda satsningar som

Arvsfondsdelegationen ansvarat för. Ungdomsstyrelsen

hade under 2003 regeringens uppdrag att fördela stöd

ur Allmänna arvsfonden inom ramen för fem särskilda

satsningar. Under året har ca 25,4 miljoner kronor

fördelats till projekt ur dessa satsningar.

Under året har regeringen även fattat beslut om

att avsätta medel för särskilda satsningar. Vissa av

dessa särskilda satsningar är pågående och andra nya

där medel ännu inte börjat fördelas.

Sammanlagt 68 projekt med syfte att utveckla och

förnya verksamhet till förmån för barn under 12 år

har beviljats stöd med knappt 51 miljoner kronor.

Cirka 21 miljoner kronor har fördelats till

verksamhet till förmån för ungdomar 12-25 år genom

sammanlagt 67 beslut. När det gäller verksamhet till

förmån för personer med funktionshinder har 211

projekt beviljats stöd med sammanlagt drygt 147

miljoner kronor.

I skrivelsen redovisas också särskilda satsningar,

dvs. de medel regeringen avsätter ur Allmänna

arvsfonden för särskilda ändamål under en viss

tidsperiod. Vad beträffar satsningar till förmån för

barn under 12 år respektive personer med

funktionshinder redovisas att regeringen i november

2000 beslutat om en treårig satsning mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

riktad till barn samt personer av utländsk härkomst

med funktionshinder. När det gäller satsningar till

förmån för ungdomar 12-25 år har medel avsatts bl.a.

till ungas arbete med konsumentfrågor, stöd för att

stärka flickors villkor, utveckling av ungdomars

möjlighet till organisering och ungas arbete med

generationsövergripande frågor.

Kommande inriktning för stöd ur Allmänna

arvsfonden

I skrivelsen anförs att medel som fördelas ur

Allmänna arvsfonden ger föreningslivet möjligheter

att pröva nya idéer som kan utveckla verksamhet till

förmån för barn, ungdomar och personer med

funktionshinder. I detta ligger att målgruppernas

upplevelse och erfarenheter av vad som är

utvecklande och nyskapande har stor betydelse. Det

arbete som utförs av ideella organisationer och

andra frivilliga sammanslutningar är viktigt för att

utveckla verksamhet på de berörda målgruppernas egna

villkor. Ett sådant arbete kan också vara ett

komplement till vad det allmänna erbjuder, inte

minst för de människor som av olika skäl inte vill

vända sig till myndigheter. Det stöd som ges ur

Allmänna arvsfonden bör generellt sett medverka till

att stärka och utveckla välfärd, livskvalitet,

delaktighet, jämlikhet och jämställdhet samt bidra

till såväl social som etnisk och kulturell integra-

tion för fondens målgrupper för att därmed stärka

deras ställning i samhället.

Såvitt gäller verksamhet för barn under 12 år

uppmärksammar regeringen bl.a. förebyggande av

psykisk och fysisk ohälsa hos flickor och pojkar,

utvecklingsarbete beträffande barn med

neuropsykiatriska problem som tal- och

skrivsvårigheter, ADHD, DAMP m.m. samt

utvecklingsarbete för att stärka och stödja barn

till missbrukare, barn till psykiskt sjuka samt

barn med utvecklingsstörda föräldrar. Vidare anges

bl.a. att bland de grupper som behöver uppmärksammas

återfinns barn i familjer med långvarigt

socialbidragsberoende eller som lever i ekonomisk

utsatthet på annat sätt. Ett annat område som

regeringen vill uppmärksamma är stöd till barn som

själva utsatts för våld eller som bevittnat våld i

sin hemmiljö. Enligt regeringen är det angeläget att

ideella organisationer utvecklar modeller och

arbetssätt för att hjälpa och stötta barn som

indirekt eller direkt har utsatts för brott.

När det gäller ungdomar 12-25 år anför regeringen

bl.a. att projekt som syftar till att stärka ungas

tilltro till den egna förmågan och möjligheten att

själva och tillsammans med andra kunna påverka sin

vardag för att motverka och förebygga psykisk ohälsa

bör prioriteras. Regeringen vill också fortsätta att

uppmärksamma projekt som syftar till utvecklingen av

ungdomars inflytande och delaktighet på den

europeiska nivån och till att finna metoder för att

öka ungdomars tillträde till arbetsmarknaden.

Regeringen anför i fråga om funktionshindrade

bl.a. att det finns behov av utvecklingsarbete där

handikapporganisationerna genom olika informations-

aktiviteter ger kunskap om funktionshindrade

personers villkor. Vidare behöver insatserna

samordnas för den som på grund av sitt

funktionshinder har långvariga och sammansatta behov

av vård, omsorg, stöd och service. Individuella

planer, som tar upp beslutade och planerade

insatser, ger både de enskilda personerna, deras

familjer och huvudmännen en överblick som kan främja

samordning och samverkan och bidra till att

insatserna effektiviseras. Vidare anför regeringen

att personer med funktionshinder som är beroende av

stöd och service från andra personer, anställda

eller närstående, kan utsättas för både fysiskt och

psykiskt våld. Det behövs därför försöksverksamhet

där handikapporganisationerna och andra ideella

organisationer tillsammans med kommun och landsting

kan finna former för att uppmärksamma och förhindra

våld mot barn, kvinnor och män med funktionshinder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att skrivelsen, som inte föranlett

någon motion, inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Avstående av arv som tillfallit

Allmänna arvsfonden

Motionen

I motion 2002/03:So279 av Anita Sidén och Cecilia

Magnusson (båda m) begärs ett tillkännagivande om

att det skall införas en rätt att överklaga Allmänna

arvsfondens beslut. Motionärerna anser att det från

rättssäkerhetssynpunkt är otillfredsställande att

Kammarkollegiets beslut att lämna en ansökan om

arvsavstående utan bifall inte får överklagas.

Riksdagen bör därför göra ett tillkännagivande om

att regeringen skall ändra 19 § arvsfondsförord-

ningen så att det blir möjligt att överklaga

kollegiets beslut om att inte bifalla en ansökan om

arvsavstående.

Lagutskottets ställningstagande

Förbudet mot överklagande av Kammarkollegiets beslut

i fråga om arvsavståenden infördes den 1 juli 1994 i

samband med att den nuvarande lagen om Allmänna

arvsfonden trädde i kraft. Dessförinnan gällde att

Kammarkollegiets beslut i fråga om avstående av

egendom som tillfallit fonden fick överklagas till

regeringen. Som skäl för införandet av den nuvarande

ordningen med inskränkning i rätten att överklaga

anförde regeringen att beslut om avstående av

egendom som har tillfallit fonden är beroende av en

skönsmässig bedömning och att det inte kan antas att

en överinstans skulle kunna göra en säkrare

bedömning i frågan än vad Kammarkollegiet gjort.

Möjligheten att överklaga Kammarkollegiets beslut i

sådana frågor borde därför, enligt regeringens

mening, avskaffas (prop. 1993/94:124 s. 33).

Vad regeringen sålunda anförde föranledde inga

erinringar från riksdagens sida (bet.

1993/94:SoU23). Propositionen föranledde för övrigt

inga motioner.

Enligt lagutskottets mening äger de överväganden

som gjordes i samband med tillkomsten av den

nuvarande ordningen alltjämt giltighet. Vad som

anförts i motionen eller vad som i övrigt framkommit

i ärendet utgör inte skäl till någon annan bedömning

än den som regeringen och riksdagen gjorde år 1994.

Därutöver vill lagutskottet peka på följande. Den

enda tänkbara instans för en överprövning enligt

motionärernas önskemål är, enligt lagutskottets be-

dömning, regeringen. En annan instans än regeringen

för överprövning av Kammarkollegiets beslut skulle

nämligen leda till att ärenden där det är fråga om

arvsavståenden av egendom till ett värde

understigande 2 miljoner kronor skulle få en annan

beslutsordning än då det är fråga om arvsavståenden

av egendom till ett värde överstigande 2 miljoner

kronor. Detta är givetvis av flera olika skäl inte

lämpligt.

Enligt lagutskottets mening kan en ordning som

innebär att regeringen skulle befatta sig med

överklaganden som kanske i många fall kommer att

röra sig om egendom till förhållandevis låga värden

knappast anses meningsfull. Som framhölls i 1994 års

lagstiftningsärende är det dessutom fråga om

skönsmässiga bedömningar som, enligt lagutskottets

mening, inte är av den karaktären att de kräver

ställningstaganden av regeringen som politiskt organ

(jfr prop. 1983/84:120, bet. KU23 och prop.

1997/98:101, bet. JuU17). Därtill kommer att

Kammarkollegiet, om det i ett ärende om

arvsavstående uppkommer någon fråga av särskild vikt

från allmän synpunkt, har skyldighet att överlämna

frågan till regeringen för avgörande.

Med det anförda förordar lagutskottet att

socialutskottet skall föreslå riksdagen att avslå

motion 2002/03:So279.

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet delar lagutskottets bedömning. Motion

2002/03:So279 (m) avstyrks därför.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Allmänna arvsfondens avstående av arv

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Vi har förståelse för de synpunkter som framförs i

motion 2002/03:So279 samt i den till lagutskottets

yttrande fogade avvikande meningen av moderaterna.

Vi anser dock att den författningsändring som

föreslås i motionen inte kan genomföras utan att

dessförinnan en översyn görs av annan lagstiftning.

Vi avstår därför från att reservera oss men avser

att noga följa frågan. Vi vill dock, till undvikande

av att situationer som de i motionen aktualiserade

uppstår, peka på vikten av att allmänheten ges

bättre information om möjligheten att upprätta

testamente.

Allmänna arvsfondens avstående av arv

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan konstatera att

det finns problem kring vissa samboförhållanden och

arvsfrågan. Ett arv tillfaller Allmänna arvsfonden

när en avliden person saknar make eller

arvsberättigade släktingar och inte har skrivit

testamente. Egendom som tillfallit Allmänna

arvsfonden kan efter ansökan avstås. Att ett långt

samboförhållande förelegat är dock inte någon

självklar grund för att en ansökan skall beviljas.

Vi anser att den problematik som finns kring

samboförhållanden och arvsfrågan behöver utredas

vidare inom ramen för sambolagstiftningen. Vi

förbehåller oss rätten att återkomma i annat

sammanhang. Vi vill även framhålla att det är

väsentligt att informationen till allmänheten om

möjligheten att upprätta testamente förbättras.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:125 Redovisning av

fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under

budgetåret 2003.

Motion från allmänna motionstiden

2002

2002/03:So279 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen om sin

mening vad i motionen anförs om rätt att överklaga

Allmänna arvsfondens beslut.

Bilaga 2

Lagutskottets yttrande 2003/04:LU1y

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 23 oktober 2003 beslutat

bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över

motion 2002/03:So279 av Anita Sidén och Cecilia

Magnusson (båda m). Motionen har väckts under den

allmänna motionstiden år 2002. Motionsspörsmålet

gäller bestämmelsen i 19 § förordningen (1994:952)

om Allmänna arvsfonden, vilken innebär att

Kammarkollegiets beslut rörande avstående av arv som

tillfallit fonden inte får överklagas.

Lagutskottet, som beslutat avge yttrande över

motionen, får anföra följande.

Utskottet

Allmän bakgrund

När en person avlidit utan att efterlämna någon

arvsberättigad brukade dennes kvarlåtenskap i äldre

tider kallas danaarv. Före år 1929 tillföll

danaarven staten eller sådana städer till vilka

staten överfört rätten till danaarv. Några särskilda

regler om användningen av danaarv fanns inte.

Genom lagstiftning år 1928 uteslöts kusiner och

avlägsnare släktingar från arvsrätt. Frågan om

användningen av danaarven fick därigenom större

betydelse. Utgångspunkten för det allmännas arvsrätt

blev att kvarlåtenskap som flyter in till det

allmänna på grund av att arvsberättigad släkting

saknas skulle tillfalla en fond - Allmänna

arvsfonden - och användas för understöd av åtgärder

för främjande av samhällets barnavård. Medlen skulle

inte flyta in bland statens övriga inkomster. Skälet

till detta var att en begränsning av arvsrätten inte

borde ske i syfte att bereda staten inkomster för

att täcka löpande utgifter. De successionsrättsliga

synpunkterna skulle ensamma vara avgörande så att

inte det allmännas arvsrätt kom att uppfattas som en

konfiskation av arven. Vidare ansågs det som mindre

stötande om arven går till ett ändamål som det kunde

ha varit naturligt att tillgodose genom ett

testamente. Eftersom det var fråga om en disposition

av vissa kvarlåtenskaper som helhet, var

uppfattningen att det mest ändamålsenliga var en

fondering av arvet (prop. 1928:17, bet. 1LU21).

Den nuvarande grundläggande bestämmelsen om

Allmänna arvsfonden finns i 5 kap. ärvdabalken.

Enligt 1 § skall kvarlåtenskap, till vilken

arvsberättigad fysisk person saknas, tillfalla

Allmänna arvsfonden.

Närmare bestämmelser om Allmänna arvsfonden finns

i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Av denna

lag framgår att fonden har till ändamål att främja

verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn,

ungdomar och personer med funktionshinder (5 §).

Privatpersoner får inte beviljas stöd ur fonden

vare sig för enskilt bruk eller för ideell

verksamhet. Stöd ur fonden skall i första hand

lämnas till verksamhet som är nyskapande och

utvecklande. Sådant stöd får också, om det bedöms

som särskilt angeläget, lämnas till anläggningar,

lokaler och utrustning. Stödet skall lämnas till

organisationer som bedriver ideell verksamhet. Sedan

den 1 juli 1994 kan stöd lämnas till offentlig

huvudman, om det finns särskilda skäl. Detta gäller

dock endast i fråga om stöd till nyskapande och

utvecklande verksamhet. En offentlig huvudman kan

således inte få stöd till investeringar (6 och 7

§§).

En tiondel av de medel som under året har influtit

till fonden skall läggas till fonden. Återstoden

skall tillsammans med årets avkastning vara

tillgänglig för utdelning fr.o.m. närmast följande

år men får också läggas till fonden (2 §).

Fondens egendom förvaltas av Kammarkollegiet (14

§). Fördelningen av stöd ur fonden beslutas av

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

Arvsfondsdelegationen eller en annan myndighet (8

§).

Fr.o.m. den 1 juli 2004 beslutar

Arvsfondsdelegationen om allt stöd ur Allmänna

arvsfonden oavsett beloppets storlek. Om det finns

särskilda skäl får regeringen efter förslag av

Arvsfondsdelegationen besluta att en annan myndighet

skall kunna ges möjlighet att fördela visst stöd

under en bestämd tidsperiod. Andra ändringar som

träder i kraft den 1 juli 2004 innebär att den

personal som handlägger stödärenden åt och är

föredragande i delegationen samlas i ett särskilt

kansli inom Regeringskansliet (prop. 2002/03:136,

bet. 2003/04:SoU3).

Arv eller försäkringsbelopp, som har tillfallit

Allmänna arvsfonden, får helt eller delvis, avstås

till någon annan, om det med hänsyn till uttalanden

av arvlåtaren eller till andra särskilda

omständigheter kan anses stämma överens med

arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får

arv eller försäkringsbelopp avstås till arvlåtarens

släkting eller till någon annan person som stått

arvlåtaren nära, om det kan anses skäligt (24 §).

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

Kammarkollegiet beslutar om avstående av arv eller

försäkringsbelopp (26 §).

I 10 § första stycket förordningen (1994:952) om

Allmänna arvsfonden (arvsfondsförordningen) har

regeringen föreskrivit att Kammarkollegiet får

besluta om avstående av arv enligt 24 § lagen om

Allmänna arvsfonden när någon har ansökt om att

egendom skall avstås och värdet av egendomen enligt

bouppteckningen inte överstiger 2 miljoner kronor.

Före den 1 juli 2004 var motsvarande belopp 500 000

kr. För det fall det vara fråga om avstående av

egendom till ett värde överstigande 800 000 kr

krävdes riksdagens tillstånd. Den som vill att ett

arv eller ett försäkringsbelopp som tillfallit

fonden skall avstås helt eller delvis, skall ansöka

om detta hos Kammarkollegiet. Kollegiet får uppdra

åt länsstyrelsen i det län, där den avlidne senast

har haft sitt hemvist, att utreda frågan (27 §

första stycket).

Om i ett ärende om avstående av arv som tillfallit

Allmänna arvsfonden uppkommer någon fråga av

särskild vikt från allmän synpunkt, skall kollegiet

enligt 10 § andra stycket arvsfondsförordningen

lämna över frågan med eget yttrande till regeringen

för avgörande.

I 19 § arvsfondsförordningen föreskrivs att

myndigheters beslut enligt förordningen inte får

överklagas. Före den 1 juli 1994 gällde enligt 13 §

lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden att

Kammarkollegiets beslut i fråga om avstående av

egendom som tillfallit fonden fick överklagas till

regeringen.

Motionen

I motionen anförs att det förekommer att ansökningar

till Kammarkollegiet om arvsavståenden lämnas utan

bifall. Enligt vad som uppges i motionen gjordes år

2001 57 ansökningar, varav blott hälften bifölls.

Motionärerna anser att det från

rättssäkerhetssynpunkt är otillfredsställande att

Kammarkollegiets beslut att lämna en ansökan om

arvsavstående utan bifall inte får överklagas.

I motionen begärs ett tillkännagivande från

riksdagen som går ut på att regeringen skall ändra

19 § arvsfondsförordningen så att det blir möjligt

att överklaga kollegiets beslut om att inte bifalla

en ansökan om arvsavstående.

Vissa uppgifter från Kammarkollegiets

arvsfondsenhet

I ärendet har socialutskottets kansli inhämtat

följande från Kammarkollegiets arvsfondsenhet:

År 2002 fattade Kammarkollegiet 61 beslut om

arvsavståenden, varav 30 innebar helt bifall till

ansökan, 12 delvis delvis bifall och 12 avslag. I 5

fall avskrevs ärendet från vidare handläggning. Ett

beslut kan avse flera ansökningar.

Avskrivningsbesluten kan grundas exempelvis på att

det framkommit att det finns arvsberättigade

släktingar. Att en ansökan beviljats endast delvis

kan bero på att det vid utredningen framkommit att

arvlåtaren uttryckt att en viss person skall ha

endast en del av arvet. Såvitt gäller avståenden

till närstående, dvs. när en skälighetsbedömning

skall göras enligt 24 § arvfondslagen, beaktas bl.a.

i vilken mån den efterlevande hjälpt arvlåtaren.

I de fall ansökningshandlingarna är fullständiga

eller enkelt kan kompletteras avgörs ärendet direkt

på handlingarna. I annat fall remitterar

Kammarkollegiet ärendet till länsstyrelsen, som tar

kontakt med åberopade personer och andra som kan

lämna upplysningar i ärendet. Det förekommer också

att Kammarkollegiet tar emot besök av personer som

vill lägga fram sina argument.

I fråga om samboförhållanden utgör enbart den

omständigheten att ett sådant förhållande förelegat

inte att en ansökan om avstående beviljas. När ett

arvsavstående begärs i sådana fall görs dock alltid

en utredning. Vad som beaktas, när ett arvsavstående

kan aktualiseras, är - när uttalanden eller andra

omständigheter saknas - exempelvis om den

efterlevande sambon hjälpt arvlåtaren samt vårdat

eller varit beroende av denne. Därtill kommer att

kollegiet ser till de ekonomiska förhållanden som

sökanden lever under. Några krav på att sökanden

skall vara i svåra ekonomiska trångmål uppställs

inte.

Lagutskottets ställningstagande

Som tidigare redovisats infördes förbudet mot

överklagande av Kammarkollegiets beslut i fråga om

arvsavståenden den 1 juli 1994 i samband med att den

nuvarande lagen om Allmänna arvfonden trädde i

kraft. Dessförinnan gällde att Kammarkollegiets

beslut i fråga om avstående av egendom som

tillfallit fonden fick överklagas till regeringen.

Som skäl för införandet av den nuvarande ordningen

med inskränkning i rätten att överklaga anförde

regeringen att beslut om avstående av egendom som

har tillfallit fonden är beroende av en skönsmässig

bedömning och att det inte kan antas att en

överinstans skulle kunna göra en säkrare bedömning i

frågan än vad Kammarkollegiet gjort. Möjligheten att

överklaga Kammarkollegiets beslut i sådana frågor

borde därför, enligt regeringens mening, avskaffas

(prop. 1993/94:124 s. 33).

Vad regeringen sålunda anförde föranledde inga

erinringar från riksdagens sida (bet.

1993/94:SoU23). Propositionen föranledde för övrigt

inga motioner.

Enligt lagutskottets mening äger de överväganden

som gjordes i samband med tillkomsten av den

nuvarande ordningen alltjämt giltighet. Vad som

anförts i motionen eller vad som i övrigt framkommit

i ärendet utgör inte skäl till någon annan bedömning

än den som regeringen och riksdagen gjorde år 1994.

Därutöver vill lagutskottet peka på följande. Den

enda tänkbara instans för en överprövning enligt

motionärernas önskemål är, enligt lagutskottets

bedömning, regeringen. En annan instans än

regeringen för överprövning av Kammarkollegiets

beslut skulle nämligen leda till att ärenden där det

är fråga om arvsavståenden av egendom till ett värde

understigande 2 miljoner kronor skulle få en annan

beslutsordning, än då det är fråga om arvsavståenden

av egendom till ett värde överstigande 2 miljoner

kronor. Detta är givetvis av flera olika skäl inte

lämpligt.

Enligt lagutskottets mening kan en ordning, som

innebär att regeringen skulle befatta sig med

överklaganden som kanske i många fall kommer att

röra sig om egendom till förhållandevis låga värden,

knappast anses meningsfull. Som framhölls i 1994 års

lagstiftningsärende är det dessutom fråga om

skönsmässiga bedömningar som, enligt lagutskottets

mening, inte är av den karaktären att de kräver

ställningstaganden av regeringen som politiskt organ

(jfr prop. 1983/84:120, bet. KU23 och prop.

1997/98:101, bet. JuU17). Därtill kommer att

Kammarkollegiet, om det i ett ärende om

arvsavstående uppkommer någon fråga av särskild vikt

från allmän synpunkt, har skyldighet att överlämna

frågan till regeringen för avgörande.

Med det anförda förordar lagutskottet att

socialutskottet skall föreslå riksdagen att avslå

motion 2002/03:So279.

Stockholm den 27 januari 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen

(s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s),

Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria

Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion

(s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c),

Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),

Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Mia

Franzén (fp).

Avvikande meningar

1. Avstående av arv som tillfallit Allmänna

arvsfonden

Inger René, Bertil Kjellberg och Henrik von Sydow

(alla m) anser att utskottets yttrande under

rubriken "Lagutskottets ställningstagande" bort ha

följande lydelse:

Enligt lagutskottets mening kan lämpligheten av

gällande bestämmelser i fråga om beslut om

avståenden av arv som tillfallit Allmänna arvsfonden

ifrågasättas från flera olika utgångspunkter, inte

minst från grundläggande rättssäkerhetssynpunkter.

Nuvarande ordning innebär nämligen att den som

förfogar över arvsfondens medel - regeringen - och

den myndighet som förvaltar fondens egendom -

Kammarkollegiet - också har beslutanderätten i

frågor som gäller arvsavståenden. Varje bifall till

en ansökan om avstående kan således säga "drabba"

det beslutande organet på så sätt att värdet av

fondens egendom kommer att minska, vilket i sin tur

innebär mindre medel att fördela respektive

förvalta.

Mot bakgrund av det anförda anser lagutskottet att

en nyordning är påkallad, som innebär att alla

beslut om arvsavståenden fattas av ett från

arvsfonden helt fristående organ, exempelvis allmän

domstol eller förvaltningsdomstol. I sådana ärenden

eller mål kan lämpligen Kammarkollegiet vara motpart

till den som ansöker om ett arvsavstående. Den nu

förordade lösningen har också den fördelen att det

blir möjligt med muntlig bevisupptagning. En sådan

ordning skulle stå i god samklang med de tankegångar

som en gång i tiden låg till grund för inrättandet

av Allmänna arvsfonden - att de successionsrättsliga

synpunkterna ensamma skall vara avgörande så att

inte det allmännas arvsrätt kan uppfattas som en

konfiskation av arven.

Ett första steg i riktning mot vad lagutskottet nu

förordat bör, i enlighet med motionsyrkandet, vara

en ändring av 19 § arvsfondsförordningen så att i

varje fall Kammarkollegiets beslut i fråga om

arvsavståenden kan överprövas. I det sammanhanget

kan lämpligen också övervägas om inte också

regeringens beslut bör kunna överprövas. - De

lagändringar som träder i kraft den 1 juli 2004

utgör inte skäl till ett annat synsätt. I

sammanhanget bör påpekas att medel som tillfaller

Allmänna arvsfonden kommer att minska för det fall

riksdagen bifaller motionerna 2003/04:L235 och

2003/04:L316 vari föreslås återinförande av arvsrätt

för kusiner (se bet. 2003/04:LU11).

Vad som nu anförts innebär att lagutskottet förordar

att socialutskottet skall föreslå att riksdagen

bifaller motion 2002/03:So279.

2. Avstående av arv som tillfallit Allmänna

arvsfonden

Tasso Stafilidis (v) anser att utskottets yttrande

under rubriken "Lagutskottets ställningstagande"

bort ha följande lydelse:

Ett arv tillfaller Allmänna arvsfonden när en

avliden person saknar make eller närmare

arvsberättigade släktingar och inte skrivit

testamente. Egendom som tillfallit Allmänna

arvsfonden kan efter ansökan avstås enligt 24 §

lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Det finns

idag en komplikation i samband med detta, vilket rör

samboförhållanden då dessa inte självklart innebär

att ett avstående beviljas. Kammarkollegiet fattar

själv beslut om avstående för det fall värdet av

egendomen inte överstiger 2 miljoner kronor, och

det saknas idag möjlighet för den sökande att

överklaga beslutet.

Lagutskottet anser att en generell möjlighet till

överklagande av Kammarkollegiets beslut inte är

påkallad, men att det finns skäl att utreda

överklagningsmöjlighet för dem som levt i ett

samboförhållande och där den kvarlevande riskerar

att t. ex. behöva lämna bostad på grund av att

arvsfrågan inte lösts. Regeringen bör därför

tillsätta en utredning med syfte att säkra

kvarlevande sambos rättigheter i samband med arv som

tillfallit Allmänna arvsfonden.

Vad som anförts innebär att lagutskottet förordar

att socialutskottet skall föreslå att riksdagen

delvis bifaller motion 2002/03:So279.