Bet. 2004/05:SOU23

Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU23

Hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2004/05:127 Vissa lagändringar

beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer jämte åtta

motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. Vidare behandlas

två motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 2003 och

elva motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2004.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i lagen

(1992:860) om kontroll av narkotika och lagen (1999:42) om förbud mot

vissa hälsofarliga varor. Utskottet välkomnar den föreslagna lagstiftningen

som bl.a. möjliggör en skyndsam klassificering som hälsofarlig vara av

ämnen som används som droger samtidigt som de har ett stort industriellt

användningsområde. Utskottet anser att det är angeläget att regeringen

skyndsamt inleder den aviserade översynen av lagstiftningen beträffande

narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel

och återkommer till riksdagen med förslag. Samtliga motionsyrkanden

avstyrks.

I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bemyndiganden

Riksdagen antar 7 c § regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:860) om kontroll av narkotika. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:127 i denna del och avslår motion 2004/05:So27 yrkande 1.

Reservation 1 (m, kd)

2. Narkotikaprekursorer

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:860)

om kontroll av narkotika i den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:127 i denna del och avslår motion 2004/05:So433.

3. Ärendets beredning

Riksdagen avslår motion 2004/05:So29 yrkande 1.

4. Narkotikaklassificering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju330 yrkande 16, 2004/05:Ju486

yrkande 10, 2004/05:So27 yrkande 2, 2004/05:So28, 2004/05:So29 yrkande

2, 2004/05:So354 och 2004/05:So356.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

5. Tidsutdräkten i klassificeringsprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So27 yrkande 3, 2004/05:So216,

2004/05:So507 yrkande 3 och 2004/05:So656.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

6. Hälsofarliga varor

Riksdagen antar 3 § första och tredje styckena regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga

varor. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:127 i denna del

och avslår motionerna 2003/04:So270 yrkande 1, 2004/05:So331 yrkande 1

och 2004/05:So669.

7. Beslag m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So270 yrkande 2 och 2004/05:So29

yrkande 3.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

8. Tillståndsgivande myndighet

Riksdagen antar 3 § andra och fjärde styckena regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:127 i denna del och avslår

motion 2004/05:So27 yrkande 4.

Reservation 5 (m, kd)

9. Tekniskt handelshinder

Riksdagen avslår motion 2004/05:So331 yrkande 2.

10. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:42)

om förbud mot vissa hälsofarliga varor i den mån lagförslaget inte

omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:127 i denna del.

Stockholm den 19 maj 2005

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid Burman (v),

Margareta Israelsson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann

(fp), Conny Öhman (s), Lars U Granberg (s), Catherine Persson (s), Anne

Marie Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Christer Engelhardt (s),

Magdalena Andersson (m), Jan Lindholm (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel

Johansson (s), Ulrik Lindgren (kd), Gunilla Wahlén (v) och Gabriel

Romanus (fp).

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen vissa ändringar i lagen (1992:860)

om kontroll av narkotika. Ändringarna föreslås med anledning av att ett

direktiv och en förordning med bestämmelser om narkotikaprekursorer fr.

o.m. den 18 augusti 2005 kommer att ersättas av två nya EG-förordningar.

Med narkotikaprekursorer förstås ämnen som kan användas för olaglig

framställning av narkotika och som finns upptagna i bilagorna till någon

av EG-förordningarna.

Innehållet i förordningarna är i huvudsak detsamma som i det direktiv

respektive den förordning de ersätter. Regeringen anför i propositionen

att vissa bestämmelser föreslås förtydligas; t.ex. klargörs det att

även naturprodukter som innehåller en narkotikaprekursor kan omfattas

av bestämmelserna. Vidare föreslås i propositionen att vissa bestämmelser

som rör kontroll över handeln skärps för att ytterligare försvåra

avledning av narkotikaprekursorer till marknaden för olaglig

narkotikatillverkning.

Detta gäller bl.a. mellanhänders verksamhet med att underlätta handeln

med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer.

EG-förordningarna skall träda i kraft och tillämpas fr.o.m. den 18

augusti 2005. Ändringarna i lagen om kontroll av narkotika föreslås därför

träda i kraft den 18 augusti 2005.

I propositionen föreslår regeringen också några ändringar i lagen

(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Ändringarna föreslås

mot bakgrund av att lagen vid sin tillkomst inte förutsågs behöva

tillämpas på varor som har en omfattande användning inom bl.a. industrin.

Det ökande missbruket av substanserna gammabutyrolakton (GBL) och

1,4-butandiol har enligt regeringen gjort att detta uppmärksammats som

en brist. I detta sammanhang anför regeringen att för att kunna

klassificera ett ämne som en hälsofarlig vara utan att dess normala användning

förhindras måste möjligheterna att ge tillstånd för en enskild användare

kompletteras med en möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från

kravet på tillstånd. Undantag från tillståndskravet skulle enligt

regeringen t.ex. kunna komma i fråga för ett visst användningsområde eller

om ämnet denaturerats, dvs. fått ett annat ämne tillsatt i syfte att

omöjliggöra missbruk, på visst sätt. I propositionen föreslås att

tillstånd och föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd skall

meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Ändringarna i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor föreslås

träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottets överväganden

Lagen (1992:860) om kontroll av narkotika

Kort om gällande reglering

Hanteringen av narkotika regleras i huvudsak i narkotikastrafflagen

(1968:64), läkemedelslagen (1992:859), lagen (1992:860) om kontroll av

narkotika och lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen).

Till lagarna ansluter bl.a. föreskrifter i förordningen (1992:1554) om

kontroll av narkotika.

Vad som avses med narkotika definieras i 8 § narkotikastrafflagen. Av

denna bestämmelse framgår att med narkotika förstås läkemedel eller

hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande

effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana

egenskaper eller effekter och som på sådan grund är föremål för kontroll

enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt eller

av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen.

Utöver de varor som kontrolleras enligt internationella överenskommelser

kan således regeringen besluta att ytterligare varor, som uppfyller

kriterierna i 8 §, skall anses som narkotika. De varor regeringen

förordnat skall anses som narkotika återfinns i en bilaga till förordningen

om kontroll av narkotika. Vissa varor omfattas både av internationella

överenskommelser och av regeringens förordning.

Läkemedelslagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om den legala

hanteringen av narkotiska läkemedel. I den mån inte annat är särskilt

föreskrivet skall läkemedelslagens regler tillämpas vid hantering av

narkotika. Ytterligare bestämmelser om den legala hanteringen av narkotika

finns i lagen om kontroll av narkotika. Enligt lagen om kontroll av

narkotika får narkotika importeras, tillverkas, exporteras, bjudas ut

till försäljning, överlåtas eller innehas endast för medicinskt,

veteskapligt eller annat samhällsnyttigt ändamål som är särskilt angeläget.

För dessa ändamål får narkotika i huvudsak endast hanteras av den som

har tillstånd till det eller det annars är särskilt reglerat.

Läkemedelsverket prövar frågor om tillstånd enligt lagen om kontroll av

narkotika. Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs.

Uppsåtligt eller oaktsamt brott mot lagen om kontroll av narkotika är

straffsanktionerat, om inte gärningen omfattas av narkotikastrafflagen

eller smugglingslagen. Ett ämne som varit föremål för brott enligt lagen

om kontroll av narkotika skall förverkas om det inte är uppenbart

oskäligt.

Både narkotikastrafflagen och smugglingslagen innehåller ansvarsbestämmelser

för olovliga förfaranden med narkotika samt bestämmelser om förverkande

av narkotika som varit föremål för brott.

Bemyndiganden

Propositionen

Enligt artikel 3 i den nya förordningen (EG) nr 273/2004 av den 11

februari 2004 om narkotikaprekursorer får de behöriga myndigheterna bl.

a. ge särskilda tillstånd till apotek, apotek för veterinärmedicin,

vissa typer av offentliga myndigheter eller krigsmakten att inneha eller

på marknaden släppa ut narkotikaprekursorer enligt kategori 1 (se bilaga

1 till förordningen). Samma aktörer kan åläggas särskild registrering

för att släppa ut narkotikaprekursorer enligt kategori 2 (se bilaga 1

till förordningen) på marknaden. Regeringen anför att Tullverket har

påtalat att det är möjligt att kommissionen kommer att meddela en

förordning med tillämpningsföreskrifter i anslutning till dessa bestämmelser.

Regeringen påpekar att det för tillfället inte finns några

tillämpningsföreskrifter och att det är oklart i vilken utsträckning framtida

sådana kommer att undanröja behovet av att meddela inhemska föreskrifter.

Den nya förordningen (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer medför

enligt regeringen inte i sig hinder för medlemsstaterna att meddela

behövliga föreskrifter på området. Redan genom förordningen bemyndigas

de behöriga myndigheterna att fatta beslut i enskilda fall. Av såväl

praktiska skäl som för att öka förutsebarheten och därmed också

rättssäkerheten för de enskilda marknadsaktörerna anser regeringen att det

kan vara lämpligt att i stället meddela föreskrifter på området. Sådana

kan inte meddelas utan ett särskilt bemyndigande. Skulle det senare

visa sig att t.ex. kommissionens tillämpningsföreskrifter onödiggör

eller omöjliggör att sådana föreskrifter meddelas skall föreskriftsrätten

inte utnyttjas.

Motionen

I motion 2004/05:So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om narkotikaprekursorer

(yrkande 1). Motionärerna anför att enligt deras uppfattning behöver

det utredas om det finns stöd i artikel 3 förordningen (EG) nr 273/2004

att bemyndiga regeringen eller Läkemedelsverket att meddela föreskrifter.

Utskottets ställningstagande

Artikel 3 i den nya förordningen (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer

innehåller bestämmelser som ger enskilda medlemsstater viss valfrihet

beträffande särskilda tillstånd och särskild registrering för vissa

aktörer. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att dessa bestämmelser

bör kunna komma till uttryck genom föreskrifter som meddelas av regeringen

eller, efter regeringens medgivande, av en myndighet. Utskottet ställer

sig också bakom regeringens förslag att Läkemedelsverket som - i likhet

med vad som gäller i dag - skall vara behörig myndighet enligt förordningen,

ges i uppdrag att efter bemyndigande av regeringen meddela föreskrifter.

Utskottet föreslår därför att riksdagen antar 7 c § regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Motion

So27 (m, kd) yrkande 1 avstyrks därmed.

Narkotikaprekursorer

Propositionen

I propositionen erinras om att förordningar är direkt tillämpliga i

medlemsstaterna och att de därför inte skall införlivas i medlemsstaternas

lagstiftningar. I och med att förordningen (EG) nr 273/2004 om

narkotikaprekursorer ersätter direktivet 92/109/EEG av den 14 december 1992

om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används

vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen,

skall reglerna om kontroll av handeln på den inre marknaden således

inte längre införlivas i nationell lagstiftning. Regeringen gör bedömningen

att lagen (1992:860) om kontroll av narkotika behöver ändras i enlighet

härmed. Vissa bestämmelser, som t.ex. straffbestämmelser, skall enligt

regeringen kvarstå eftersom straffrättens område inte omfattas av EG:s

befogenheter. Andra bestämmelser måste enligt regeringen justeras så

att de står i överensstämmelse med förordningen.

Regeringen anför vidare att det förhållandet att förordningen (EG) nr

111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln

med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer ersätter

den gamla förordningen (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om

åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig

framställning av narkotika och psykotropa ämnen, innebär att hänvisningar

skall göras till den nya förordningen. Även i detta fall krävs enligt

regeringen också vissa justeringar, bl.a. av språklig natur, men även

avseende myndigheternas kontrollbefogenheter över mellanhänder som

underlättar handeln med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer.

Aktuellt

Med anledning av de lagändringar som anses behövas för genomförandet av

rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser

för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel har det

inom Justitiedepartementet tagits fram en departementspromemoria Olovlig

befattning med narkotikaprekursorer. EU:s rambeslut om olaglig

narkotikahandel (Ds 2005:14) (se även bet. 2003/04:JuU29 Rambeslut om olaglig

narkotikahandel s. 10). I promemorian föreslås bl.a. att ett nytt brott

med tre gradindelningar - olovlig befattning med narkotikaprekursorer

av normalgraden, ringa brott och grovt brott - införs i narkotikastrafflagen

(1968:64). Även försök till det nya brottet skall i princip vara straffbart.

Vidare föreslås vissa ändringar i narkotikastrafflagens regler om

förverkande. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2006.

Promemorian kommer på sedvanligt sätt att sändas ut på remiss.

Motionen

I motion So433 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) begärs ett

tillkännagivande om det angelägna behovet av att snarast införa förbud

mot prekursorer i den svenska narkotikalagstiftningen.

Utskottets ställningstagande

För att förhindra avledning av narkotikaprekursorer till den olagliga

tillverkningen av narkotika är det enligt utskottet viktigt att ämnen

där behov av kontroll uppstår så snart som möjligt faktiskt kommer under

kontroll. Genom den nya förordningen som är direkt tillämplig i

medlemsstaterna torde såväl harmoniseringen av övervakningen av handeln med

narkotikaprekursorer som undvikandet av att de avleds till olaglig

framställning av narkotika underlättas, vilket naturligtvis är positivt.

Utskottet anser också att det arbete som pågår inom Regeringskansliet

med förslag till nya straffbestämmelser för hanteringen av narkotikaprekursorer

är värdefullt i sammanhanget. Sammanfattningsvis ser utskottet positivt

på att direktivet nu ersatts av en förordning. Utskottet ställer sig

bakom samtliga ändringar i lagen om kontroll av narkotika som föreslås

av regeringen. Mot bakgrund av det anförda får motion So433 (m) anses

i huvudsak tillgodosedd.

Lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor

Gällande rätt

Lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor trädde i kraft

den 1 april 1999. Lagen syftar till att åstadkomma ett effektivare

kontrollförfarande för nya syntetiska droger. Lagen är mer begränsad men

har ett vidare tillämpningsområde än narkotikalagstiftningen. Lagen

kompletteras av förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga

varor. I bilagan till förordningen anges de varor som skall anses som

hälsofarliga varor enligt lagen. I dag anges ämnena MBDB, BDB,

N-bensylpiperazin, DOC, 5-MeO-DMT, 5-MeO-DIPT, 5-MeO-AMT, 2C-E, AMT, 2C-C,

2C-D, 4-AcO-DIPT och 4-HO-DIPT samt salter av dessa ämnen som hälsofarliga

varor. Vissa av de varor som tidigare varit upptagna i bilagan har förts

över till det kontrollsystem som erbjuds genom narkotikakontrollagstiftningen.

Lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor tar sikte på att få kontroll

över handeln med sådana varor som i princip saknar något mera allmänt

användningsområde för enskilda eller för industri, vetenskap eller

sjukvård. Syftet med lagen är att kunna kontrollera vissa kemiska ämnen

som används i berusningssyfte men som inte uppfyllde de kriterier som

krävs för narkotikaklassificering. Som exempel på varor som skulle kunna

ställas under kontroll framhölls vid lagens införande bl.a. de ovan

nämnda varorna MBDB och BDB. En avgörande skillnad mellan de krav som

ställs upp för klassificering enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga

varor och de som ställs upp i narkotikastrafflagen är att de senare

måste vara beroendeframkallande eller medföra eufori. Den utredning som

föregår ett beslut om klassificering enligt lagen om förbud mot vissa

hälsofarliga varor kan normalt göras mindre omfattande än en utredning

inför narkotikaklassificering.

Ett straffsanktionerat förbud mot tillverkning och annat hanterande av

ett ämne klassificerat som en hälsofarlig vara tillsammans med en

möjlighet att förverka det beslagtagna ämnet medverkar till att göra

kontrollsystemet effektivt. En vara som klassificeras som hälsofarlig

vara får inte utan särskilt tillstånd införas till landet, överlåtas,

framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning

eller innehas. Till skillnad från vad som är fallet beträffande narkotika

är inte bruk av de aktuella varorna förbjudet eftersom syftet i första

hand är att åstadkomma kontroll över handeln med de klassificerade

varorna.

Även om de varor som ursprungligen bedömdes kunna komma att omfattas av

lagen saknar ett mer allmänt användningsområde inom t.ex. vetenskap

eller sjukvård ansågs det nödvändigt att kunna medge dispens i vissa

fall. Till följd härav föreskrivs i lagen att Läkemedelsverket för ett

särskilt fall kan meddela tillstånd till hantering för ett vetenskapligt

eller industriellt ändamål. Att ansvaret lades hos Läkemedelsverket,

och inte hos Folkhälsoinstitutet (FHI, numera Statens folkhälsoinstitut),

förklaras bl.a. av att FHI vid denna tid ännu inte hade anförtrotts de

övergripande tillsynsuppgifter på alkohol-, narkotika- och tobaksområdena

som sedermera kom att föras till myndigheten vid dess ombildning den 1

juli 2001.

Endast uppsåtliga överträdelser av bestämmelserna i lagen är straffbelagda.

Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år.

Klassificeringsprocessen och frågan om översyn av lagstiftningen

Propositionen

Regeringen anser att det med hänsyn till skyddet för liv och hälsa är

angeläget att ställa de båda kemikalierna GBL och 1,4-butandiol under

en mer noggrann kontroll än vad som i dag är möjligt med stöd av

miljöbalken. Det bör enligt regeringen inte komma i fråga att helt förbjuda

dessa båda miljövänliga ämnen med stor legal användning inom industrin.

Eftersom de båda ämnena ger samma effekt vid intag som den narkotikaklassade

drogen GHB ligger det enligt regeringen nära till hands att överväga en

narkotikaklassificering även av GBL och 1,4-butandiol. Med hänsyn till

att den nyttiga industriella användningen av de båda ämnena enligt

regeringen inte bör förhindras måste emellertid en sådan åtgärd föregås

av en ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Regeringen

ser avsevärda principiella betänkligheter och stora kontrollproblem med

att utvidga den legala narkotikanvändningen även till den industriella

sektorn. Även intentionerna bakom 1961 års narkotikakonvention inger

enligt regeringen vissa betänkligheter mot en narkotikaklassificering

(konventionen ersättande äldre konventioner rörande narkotika, SÖ 1964:59,

ratificerad av Sverige den 9 oktober och den 4 december 1964). Vad som

återstår är då att regeringen genom föreskrifter beslutar om att GBL

och 1,4-butandiol i stället förs upp som hälsofarliga varor enligt lagen

(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Härigenom uppnås en

effektivare kontroll över den icke avsedda hanteringen av ämnena. En

sådan ordning skulle enligt regeringen medföra bl.a. att det blir

olagligt att t.ex. tillverka och inneha ämnena. Det skulle även medföra

en möjlighet att förverka dem i de fall de påträffas hos någon som inte

har rätt att inneha dem.

Regeringen anför att en narkotikaklassificering av ämnen som i kroppen

metaboliseras till ett redan narkotikaklassificerat ämne skulle beträffande

kriminalisering av eget bruk och straffsatserna bättre överensstämma

med straffvärdet hos de brottsliga gärningarna. Med tanke på vikten av

att GBL och 1,4-butandiol så snabbt som möjligt kommer under kontroll

så att t.ex. innehav av ämnena utan tillstånd förbjuds och att de kan

förverkas sedan de påträffats hos någon som saknar tillstånd - i stället

för att som nu lämnas tillbaka till ägaren av dem sedan beslag hävts på

grund av att det saknas laglig grund för förverkande - föreslår regeringen

dock nu att lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ändras på sådant

sätt att en klassificering kan ske enligt denna lag. Att lagstiftningen

med förbud mot vissa hälsofarliga varor redan i dag medger en vidare

tillståndsgivning än narkotikalagstiftningen medför att lagen mot förbud

av vissa hälsofarliga varor i nuläget är bättre lämpad för en skyndsam

klassificering av ämnen med en stor industriell användning än

narkotikalagstiftningen är.

I detta sammanhang kan noteras att vid införandet av lagen om förbud

mot vissa hälsofarliga varor anförde regeringen att en utredning som

föregår ett beslut om klassificering enligt lagen normalt torde kunna

göras mindre omfattande än en utredning inför narkotikaklassificering

(prop. 1997/98:183 s. 38). Om en varas egenskaper och verkningar efter

en mera ingående utredning i ett senare skede konstateras uppfylla

förutsättningarna för narkotikaklassning borde enligt regeringen varan

flyttas över till narkotikalagstiftningen. Den här karaktären hos lagen

om förbud mot vissa hälsofarliga varor har medfört att den ibland

rubriceras som "väntlistelag" inför narkotikaklassificering.

Regeringen upplyser i propositionen om att vissa av de ämnen som kan

förväntas bli föremål för kontroll enligt den föreslagna lagen är

prekursorer till narkotika, dvs. ämnen som används vid framställning av

narkotika, utan att för den skull nödvändigtvis vara narkotikaprekursorer

såsom dessa föreslås definieras enligt lagen om kontroll av narkotika.

Ett sådant ämne är GBL som dessutom är uppsatt på den s.k. frivilliglistan.

En klassificering av GBL som hälsofarlig vara medför bl.a. att ämnet

inte får föras in till landet utan tillstånd eller att införseln eller

importen omfattas av de föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd

som meddelats. Ett sådant krav riskerar dock enligt regeringen inte att

påverka den frivilliga övervakningen av prekursorer till narkotika på

ett från kontrollsynpunkt negativt sätt. Regeringen gör bedömningen att

detta inte heller är något som utgör ett större hinder mot handel med

ämnet än som är nödvändigt för att skydda liv och hälsa.

I propositionen anges att ett förslag om någon annan typ av klassificering

eller att utöka det kriminaliserade området och skärpa straffsatserna

i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor enligt regeringen kräver

en betydligt utförligare utredning än den som mot bakgrund av den

skyndsamhet som krävs i detta ärende varit möjlig att göra.

Regeringen anför att den dock har uppmärksammat att de möjligheter till

klassificering, straffsanktionering och övervakning som i dag finns i

huvudsak fungerar väl men ändå inte är i alla delar tillfyllest. Regeringen

gör bedömningen att en översyn behövs av framför allt lagstiftningen om

narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel.

Regeringen anför att den därför har för avsikt att initiera en sådan

översyn.

Motionerna

En motion tar upp frågan om ärendets beredning.

I motion So29 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande

om vad som i motionen anförs om ärendets beredning (yrkande 1).

Motionärerna, som i och för sig välkomnar förslaget, anser att det tagit

för lång tid för regeringen att leverera det, och när förslaget väl

kommer liknar det en nödlösning samtidigt som regeringen aviserar en

översyn av narkotikalagstiftningen. Frågorna om reglering av användningen

av ämnen som GBL och 1,4-butandiol har diskuterats upprepade gånger de

senaste åren. Under de år diskussionerna pågått har regeringen inte

tillsatt någon utredning eller åstadkommit någon departementspromemoria.

Motionärerna anför att detta inte är ett rimligt förfarande i denna

fråga, som rymmer komplicerade motsättningar mellan industriintressen

och narkotikapolitik.

I sju motioner framförs att nu aktuella ämnen bör narkotikaklassas.

I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om hälsofarliga varor (yrkande

2). Motionärerna anför bl.a. att det ter sig orimligt att GHB betraktas

som narkotika medan GBL klassificeras som ett hälsofarligt ämne. Ämnen

som används i missbrukssammanhang bör enligt motionärerna hanteras i

narkotikastrafflagen.

I motion So29 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande

om vad som i motionen anförs om hantering av narkotikaklassade ämnen

och narkotikaklassning av GBL och 1,4-BD (yrkande 2). Motionärerna anför

att de förtydliganden av reglerna som regeringen nu föreslår skulle

kunna infogas även i narkotikalagstiftningen. Ett liknande yrkande

framställs i motion Ju486 av Johan Persson m.fl. (fp) (yrkande 10).

I motion So28 av Annika Qarlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att

bestämmelserna bör ses över i syfte att kunna svara mot den snabba

uppkomsten av nya narkotiska preparat som används i berusningssyfte.

Liknande yrkanden framställs i Ju330 av Johan Linander m.fl. (c) (yrkande

16), So354 av Claes Västerteg och Sofia Larsen (c) och So356 av Annika

Qarlsson (c).

I fyra motioner diskuteras frågan om tidsutdräkten i klassificeringsprocessen.

I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd ) begärs ett

tillkännagivanden om vad som i motionen anförs om behovet av en snabbare

och flexiblare klassificeringsprocess (yrkande 3). Motionärerna anför

bl.a. att ett nationellt råd med uppgift att klassificera och eventuellt

kriminalisera ämnen som används i berusningssyfte skulle kunna inrättas.

I motion So507 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) (yrkande 3) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om missbruk av narkotika.

Motionärerna anför bl.a. att det enligt deras åsikt inte skall ta flera

år att narkotikaklassa nya droger och att regelverket för detta behöver

förbättras. Ett liknande yrkande framställs i motion So216 av Ulf Sjösten

(m).

I motion So656 av Christer Winbäck (fp) begärs tillkännagivande om en

s.k. akutlista för ännu ej narkotikaklassade ämnen. Motionären anför

att lagstiftningen tar för lång tid att tillföra nya ämnen till listan

med narkotikaklassade ämnen.

Tidigare behandling

I en interpellationsdebatt den 12 oktober 2004 om bl.a. klassificering

av ämnen som kan användas som narkotika och åtgärder för att samordna

detta arbete inom EU (interpellationer 2004/05:33 och 2004/05:41) anförde

statsrådet Morgan Johansson bl.a. följande:

Jag vill dock framhålla att Sverige har ett internationellt sett mycket

väl fungerande system som möjliggör att preparat snabbt kan klassificeras

som narkotika. I vissa fall är dock inte systemet med narkotikaklassificering

möjligt att använda eller så anses det inte tillräckligt skyndsamt.

Därför har lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor skapats.

Lagen har ett något vidare tillämpningsområde än lagen (1992:860) om

kontroll av narkotika. Utredningar om substansers farlighet kan enligt

lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ofta utföras snabbare än

utredningar om narkotikaklassificering.

Inom EU har det byggts upp ett väl fungerande system där medlemsländerna

rapporterar förekomsten av nya ämnen som inte tidigare är narkotikaklassade

till EU:s narkotikacenter ECNN och Europol. Vid behov företas sedan en

gemensam analys som därefter kan resultera i en rekommendation att alla

medlemsländer bör kontrollera det aktuella ämnet. På så sätt kan vi

utnyttja EU:s samlade kompetens för att få till stånd en grundlig analys

av nya ämnen som dyker upp på missbruksmarknaden. Jag vill framhålla

att klassificering av ämnen är en fråga för de enskilda medlemsländerna

- med iakttagande av de gemensamma regler till skydd för de fria rörelserna

som kan vara aktuella. En för hela EU gemensam klassificering skulle

också ta betydligt längre tid att genomföra än det tar för de enskilda

länderna. Det är därför viktigt att denna behörighet även framgent är

nationell.

Beträffande GBL har endast ett fåtal andra medlemsländer uppmärksammat

att det förekommer i missbrukssammanhang. Beträffande butandiol har

endast Sverige gjort det. - - -

Utskottets ställningstagande

I motion So29 (fp) yrkande 1 påpekas att regleringen av användningen av

GBL och 1,4-butandiol tagit för lång tid. Utskottet har förståelse för

den synpunkten. Utskottet anser också att det är angeläget att den nu

aviserade översynen av lagstiftningen beträffande narkotika, dopningsmedel,

hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel kommer till stånd.

Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt inleder arbetet med frågorna

och återkommer till riksdagen med ett förslag. Med det anförda anser

utskottet att motionen delvis tillgodoses.

I ett antal motioner begärs att lagstiftningen ses över så att ämnena

GBL och 1,4-butandiol kan narkotikaklassas. Utskottet ser emellertid

svårigheter med att helt förbjuda de båda ämnena som enligt uppgift har

relativt stor legal användning inom industrin. Utskottet delar bedömningen

att det finns principiella problem med att utvidga den legala

narkotikaanvändningen till den industriella sektorn, vilket skulle behöva bli

fallet om ämnena narkotikaklassades. Utskottet ställer sig således bakom

den föreslagna ordningen som innebär att bl.a. GBL och 1,4-butandiol

kan föras upp som hälsofarliga varor enligt lagen därom. Motionerna

Ju330 (c) yrkande 16, Ju486 (fp) yrkande 10, So27 (m, kd) yrkande 2,

So28 (c), So29 (fp) yrkande 2, So354 (c) och So356 (c) avstyrks därför.

Utskottet vill erinra om att lagen (1999:42) om förbud mot vissa

hälsofarliga varor medger en vidare tillståndsgivning än

narkotikalagstiftningen,

vilket innebär att den förstnämnda lagen är bättre lämpad för en

skyndsam klassificering av ämnen med en stor industriell användning än

vad narkotikalagstiftningen är. En utredning som föregår ett beslut om

klassificering enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor kan

normalt göras mindre omfattande än en utredning inför narkotikaklassificering.

Genom att låta ett ämne omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga

varor uppnås en snabbare kontroll över ämnet än om ämnet skall utredas

och narkotikaklassificeras. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionerna

So27 (m, kd ) yrkande 3, So507 (m) yrkande 3, So216 (m) och So656 (fp).

Tillståndsgivning och ansvarig myndighet

Propositionen

För att nu möjliggöra den klassificering som hälsofarlig vara av t.ex.

GBL och 1,4-butandiol som diskuteras anför regeringen att vissa ändringar

bör göras i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. I

dag anges i lagen att tillstånd får ges för ett vetenskapligt eller

industriellt ändamål. Det går enligt regeringen inte att i förväg förutse

alla situationer där det kan vara lämpligt att medge tillstånd. Det är

därför ett område som enligt regeringen lämpar sig väl för en ramlagstiftning

med möjligheter för tillståndsgivande myndighet att använda sina

expertkunskaper och rättstillämparen att utveckla rättspraxis för att

klargöra vad som skall avses med vetenskapligt eller industriellt ändamål.

Bestämmelserna i lagen bör enligt regeringen, för att det skall bli

möjligt att klassificera varor med stor industriell användning, utvecklas

så att de i tillståndshänseende uppnår en bättre överensstämmelse med

motsvarande regler i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Detta

innebär att tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller

industriellt ändamål bör kunna förenas med villkor och att ett tillstånd

skall kunna återkallas om ett villkor överträtts. Tillstånd bör även

kunna återkallas i vissa andra situationer, t.ex. om tillståndshavaren

brutit mot lagen.

Regeringen föreslår att den myndighet som ansvarar för utredningen av

behovet av klassificering som hälsofarlig vara ges uppgiften att besluta

om undantag från lagens tillämpning. Statens folkhälsoinstitut (FHI)

bör därför enligt regeringen vara den myndighet som, i stället för

Läkemedelsverket, har att handlägga löpande förvaltningsrättsliga ärenden

enligt lagen. FHI har dock påtalat att myndigheten för närvarande inte

besitter den nödvändiga kompetensen för att ta över uppgiften från

Läkemedelsverket. FHI skall enligt regeringens mening ta över uppgiften

så snart den nödvändiga kompetensen rekryterats. Detta bör enligt

regeringen vara möjligt till i varje fall den 1 januari 2006. Av praktiska

skäl bör därför lagen ändras så att regeringen, eller den myndighet

regeringen bestämmer, får meddela tillstånd och föreskrifter.

Motionerna

Tre motioner tar upp frågan om hantering av ämnen som har ett ursprungligt

användningsområde inom industrin.

I motion So331 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp) (yrkande 1) begärs ett

tillkännagivande om ändring av lagstiftningen om innehav och användning

av ämnen som används som droger men som har ett annat användningsområde

inom t.ex. industrin. Liknande yrkanden framställs i motionerna

2003/04:So270 av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson (c) (yrkande 1) och

So669 av Lennart Kollmats (fp). I motion So331 begärs dessutom ett

tillkännagivande om utbyte inom EU av erfarenheter vad avser ämnen som

används som droger men som har ett annat användningsområde inom t.ex.

industrin (yrkande 2). Motionärerna anför att eftersom klassificering

betraktas som ett s.k. tekniskt handelshinder är det också viktigt att

hänsyn tas till EG-rättens krav.

Två motioner tar upp frågor om beslag och förverkande.

I motion 2003/04:So270 av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson (c)

begärs ett tillkännagivande om att låta polisen beslagta och förstöra

kemiska substanser som använts som narkotika (yrkande 2).

I motion So29 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande

om förverkande av oklassificerad narkotika (yrkande 3). Motionärerna

anför bl.a. att alla ämnen som är t.ex. beroendeframkallande och

stimulerande samt hallucinogena bör kunna förverkas om den situationen

ämnet påträffas i motiverar det. Tveksamma fall skulle kunna domstolsprövas.

Motionärerna anser att regeringen bör utreda denna fråga och återkomma

med förslag.

En motion tar upp frågan om tillståndsgivande myndighet.

I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd) begärs ett

tillkännagivande om tillståndsgivande myndighet (yrkande 4). Motionärerna

anför att Läkemedelsverket bör ansvara för utredning av klassificeringsbehovet,

detta mot bakgrund av att Statens folkhälsoinstitut i dagsläget saknar

tillräcklig kompetens på området samtidigt som Läkemedelsverket handhar

frågor som rör tillståndsgivning för narkotikaklassade läkemedel.

Utskottets ställningstagande

Genom den föreslagna lagändringen möjliggörs en skyndsam klassificering

som hälsofarlig vara av ämnen som används som droger samtidigt som de

har ett stort industriellt användningsområde. Härigenom kan aktuella

ämnen snabbt komma under kontroll så att exempelvis innehav utan tillstånd

kan förbjudas och förverkande kan ske när ämnena påträffas hos någon

som saknar tillstånd. Denna ordning välkomnas av utskottet. Därmed

föreslår utskottet att riksdagen antar 3 § första och tredje styckena

regeringens förslag om ändring i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga

varor. Utskottet anser att motionerna 2003/04:So270 (c) yrkande 1, So331

(fp) yrkande 1 och So669 (fp) är tillgodosedda genom förslaget.

I ett par motioner anförs att alla ämnen som är t.ex. beroendeframkallande

och stimulerande samt hallucinogena bör kunna beslagtas och förverkas

om den situationen ämnet påträffas i motiverar det. Utskottet har viss

förståelse för motionärernas synpunkter. En sådan ordning väcker dock

både gränsdragningsfrågor och rättssäkerhetsfrågor. Utskottet anser att

frågeställningarna hör hemma inom ramen för den översyn av

narkotikalagstiftningen regeringen aviserar i propositionen. Med det anförda får

motionerna 2003/04:So270 (c) yrkande 2 och So29 (fp) yrkande 3 anses

delvis tillgodosedda.

Utskottet ställer sig bakom förslaget att regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får meddela tillstånd och föreskrifter. Utskottet

föreslår därför att riksdagen antar 3 § andra och fjärde styckena

regeringens förslag till lag om ändring i lagen om förbud mot vissa

hälsofarliga varor. Därmed avstyrker utskottet motion So27 (m, kd) yrkande

4.

Den föreslagna klassificeringen av vissa ämnen som hälsofarlig vara

utgör ett s.k. tekniskt handelshinder och skall därför anmälas enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om

ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter.

I propositionen anförs att regeringen har anmält den föreslagna

lagändringen och ett förslag till förordningsändring enligt vilket GBL och

1,4-butandiol klassificeras som hälsofarliga varor till kommissionen.

Utskottet anser att motion So331 (fp) yrkande 2 härigenom är tillgodosett.

Lagförslaget i övrigt

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor i den

mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Bemyndiganden, punkt 1 (m, kd)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår 7 c § regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika och tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:So27 yrkande 1 och avslår proposition 2004/05:127 i denna

del.

Ställningstagande

Vi anser att det bemyndigande som föreslås införas i 7 c § lagen (1992:860)

om kontroll av narkotika måste föregås av en grundligare utredning än

den som hittills skett. Detta för att klarlägga om det finns stöd i

artikel 3 förordning (EG) nr 273/2004 att bemyndiga regeringen eller

Läkemedelsverket att meddela föreskrifter. Den föreslagna lagbestämmelsen

bör därför avslås och regeringen skyndsamt utreda frågan och därefter

återkomma till riksdagen med förslag. Vad vi nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

2. Narkotikaklassificering, punkt 4 (m, fp, kd, c)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie

Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena Andersson (m), Ulrik

Lindgren (kd) och Gabriel Romanus (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju330

yrkande 16, 2004/05:Ju486 yrkande 10, 2004/05:So27 yrkande 2, 2004/05:So28,

2004/05:So29 yrkande 2, 2004/05:So354 och 2004/05:So356.

Ställningstagande

Vi anser att arbetet med att förhindra användningen av narkotikapreparat

i Sverige i dag sker på ett omodernt och långsamt sätt. Polisen kan

inte agera slagkraftigt utan tvingas att ligga många steg efter brukarna

för att inte lagstiftaren, Sveriges riksdag, ger polisen erforderliga

verktyg. För att förändra situationen anser vi att ämnen med narkotiska

effekter skall narkotikaklassas. Vi menar att det är orimligt att vissa

ämnen såsom t.ex. GHB betraktas som narkotika, medan GBL skall klassificeras

som en hälsofarlig vara. Vi anser att de ändringar som nu föreslås i

lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor även skulle kunna

införas i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Härigenom skulle

narkotikaklassning av ämnen som t.ex. GBL och 1,4-butandiol inte behöva

medföra orimliga besvär för industrin samtidigt som ämnena skulle komma

att omfattas av narkotikastrafflagen (1968:64). Sammanfattningsvis anser

vi således att narkotikalagstiftningen bör förändras i syfte att svara

mot den snabba uppkomsten av nya narkotikapreparat. Regeringen bör enligt

vår uppfattning återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3. Tidsutdräkten i klassificeringsprocessen, punkt 5 (m, fp, kd, c)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie

Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena Andersson (m), Ulrik

Lindgren (kd) och Gabriel Romanus (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:So27

yrkande 3, 2004/05:So216, 2004/05:So507 yrkande 3 och 2004/05:So656.

Ställningstagande

Syftet med lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor var

ursprungligen att snabba upp klassificeringsprocessen genom en snabbare

utredningsprocess än den som föregår narkotikaklassificering. Vi anser

att lagstiftningen visat sig otillräcklig och att den behöver förändras.

Flexibiliteten i klassificeringsprocessen måste bli betydligt större.

Vi anser att detta gäller såväl klassificeringen av narkotikapreparat

som hälsofarliga varor. Lagstiftningen bör utgå från de kemiska

substansernas effekt inte deras kemiska form. Ett alternativ skulle kunna

vara att ämnen som bedöms kunna komma i fråga för narkotikaklassificeringen

under utredningstiden förs upp på en s.k. akutlista och med stöd härav

interimistiskt kan omhändertas. Ett annat alternativ skulle kunna vara

inrättandet av ett nationellt råd som får till uppgift att klassificera

ämnen som används i berusningssyfte oavsett ursprungligt användningsområde.

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen bör utreda hur

klassificeringsprocessen för såväl narkotika som hälsofarliga varor skulle kunna

genomföras fortare och återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4. Beslag m.m., punkt 7 (m, fp, kd, c)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie

Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena Andersson (m), Ulrik

Lindgren (kd) och Gabriel Romanus (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:So270

yrkande 2 och 2004/05:So29 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att det är uppenbart orimligt att polisen i vissa fall tvingas

lämna tillbaka ämnen till missbrukare eller langare därför att ämnet

ännu inte klassificerats som narkotika eller hälsofarlig vara. Lagstiftningen

bör enligt vår mening ändras på så sätt att ett ämne som är

beroendeframkallande och stimulerande, lugnande eller hallucinogent samt ämnen

som har motsvarande effekter som redan klassificerade ämnen kan förverkas

om situationen i vilken ämnet påträffas kräver det. Vid tveksamma fall

skulle domstol kunna pröva frågan om förverkande. Vi anser att regeringen

bör ges i uppdrag att - inom ramen för den aviserade översynen av

narkotikalagstiftningen - med förtur utreda denna fråga och återkomma

till riksdagen med ett förslag. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

5. Tillståndsgivande myndighet, punkt 8 (m, kd)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 3 § andra och fjärde styckena regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa

hälsofarliga varor samt tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:127 i denna del och motion 2004/05:So27 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att Läkemedelsverkets kompetensprofil är bättre anpassad för

att bedöma vilka varor som bör klassificeras som hälsofarliga varor

eller narkotika. Läkemedelsverket har dessutom i dag hand om frågor som

rör tillståndsgivning för narkotikaklassade läkemedel. Folkhälsoinstitutet

saknar tillräcklig kompetens på detta område. Vi anser därför att

Läkemedelsverket alltjämt skall handlägga löpande förvaltningsrättsliga

ärenden enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Regeringens förslag till lagtext möjliggör i och för sig att

Läkemedelsverket får uppgiften att meddela tillstånd och föreskrifter. Vi

anser emellertid att det uttryckligen skall framgå av lagtexten att det

är Läkemedelsveket som skall ha den uppgiften. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. I avvaktan härpå kan

vi acceptera den föreslagna lydelsen. Vad vi nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:127 Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga

varor och narkotikaprekursorer:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,

lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Följdmotioner

2004/05:So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om narkotikaprekursorer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hälsofarliga varor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en snabbare och flexiblare klassificeringsprocess.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillståndsgivande myndighet.

2004/05:So28 av Annika Qarlsson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bestämmelserna bör ses över i syfte att kunna svara mot

den snabba uppkomsten av nya narkotiska preparat som används i

berusningssyfte.

2004/05:So29 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ärendets beredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hantering av narkotikaklassade ämnen och narkotikaklassning

av GBL och 1,4-butandiol.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förverkande av oklassificerad narkotika.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:So270 av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att mycket snabbare klassa och förbjuda olika kemiska

substanser som används i droger.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att låta polisen beslagta och förstöra kemiska substanser

som använts som narkotika.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Ju330 av Johan Linander m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att narkotikastrafflagen bör ses över i syfte att

kunna svara mot den snabba uppkomsten av nya narkotiska preparat.

2004/05:Ju486 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ämnen inom t.ex. industrin skall kunna klassas

som narkotika om ämnet används som berusningsmedel.

2004/05:So216 av Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder i syfte att kriminalisera nya designade droger och

droger där det ursprungliga användningsområdet är ett helt annat.

2004/05:So331 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ändring av lagstiftning för innehav och användning av

ämnen som används som droger men som har ett annat användningsområde

inom t.ex. industrin.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utbyte inom EU av erfarenheter vad avser ämnen som

används som droger men som har ett annat användningsområde inom t.ex.

industrin.

2004/05:So354 av Claes Västerteg och Sofia Larsen (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att narkotikastrafflagen bör ses över för att kunna svara mot

den snabba uppkomsten av nya narkotiska preparat.

2004/05:So356 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att narkotikalagstiftningen bör ses över för att kunna svara

mot den snabba uppkomsten av nya narkotiska preparat.

2004/05:So433 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det angelägna behovet av att snarast införa förbud mot

prekursorer i den svenska narkotikalagstiftningen.

2004/05:So507 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om missbruk av narkotika.

2004/05:So656 av Christer Winbäck (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en s.k. akutlista för ännu ej narkotikaklassade ämnen.

2004/05:So669 av Lennart Kollmats (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förslag på hur man kan lösa problem med vissa berusningsmedel

och preparat som inte är narkotikaklassade.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag