Bet. 2004/05:SOU24

Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU24

Statlig organisation för handikappolitisk samordning

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2004/05:86 Statlig

organisation för handikappolitisk samordning samt en motion som väckts med

anledning av skrivelsen. I skrivelsen redogör regeringen för sina

intentioner avseende en förändrad organisation för samordningen av arbetet

inom det handikappolitiska området.

Utskottet avstyrker den aktuella motionen.

Skrivelsen läggs till handlingarna.

I ärendet har företrädare för Hjälpmedelsinstitutet uppvaktat utskottet

och lämnat synpunkter på skrivelsen i den del som direkt anknyter till

Hjälpmedelsinstitutets ansvar och verksamhet.

I betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Statlig organisation för handikappolitisk samordning

Riksdagen avslår motion 2004/05:So26 yrkandena 1, 2 och 4.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Diskrimineringskommittén

Riksdagen avslår motion 2004/05:So26 yrkande 3.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:86 till handlingarna.

Stockholm den 19 maj 2005

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid Burman (v),

Chatrine Pålsson (kd), Margareta Israelsson (s), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman (s), Lars U Granberg

(s), Catherine Persson (s), Anne Marie Brodén (m), Kenneth Johansson

(c), Christer Engelhardt (s), Magdalena Andersson (m), Elina Linna (v),

Jan Lindholm (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel Johansson (s) och

Marita Aronson (fp).

Redogörelse för ärendet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för sina intentioner avseende en förändrad

organisation för samordningen av arbetet inom det handikappolitiska

området. Regeringen avser att inrätta en myndighet som har ansvar för

den övergripande samordningen av genomförandet av handikappolitiken. I

skrivelsen redovisar regeringen behoven av en förändrad organisationsstruktur,

hur samordningsmyndigheten skall verka och hur den skall vara organiserad.

Regeringen redogör också för hur verksamheter som i dag åligger

Handikappombudsmannen, Statens institut för särskilt utbildningsstöd och

Hjälpmedelsinstitutet påverkas av att samordningsmyndigheten bildas.

Utskottets överväganden

Statlig organisation för handikappolitisk samordning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning såsom den kommer till uttryck i

skrivelsen att en ny myndighet bör bildas och få ansvar för den

övergripande samordningen av genomförandet av handikappolitiken. Riksdagen

bör därmed avslå dels ett motionsyrkande om att Handikappdelegationen

skall ansvara för samordningen av det handikappolitiska arbetet, dels

ett motionsyrkande om att tillgänglighetscentret vid Handikappombudsmannen

(HO) skall flyttas till Hjälpmedelsinstitutet. Riksdagen bör vidare

avslå ett motionsyrkande om en samordning av ombudsmannaämbetena.

Utskottet konstaterar att HO:s uppdrag och organisation kan komma att

omfattas av de överväganden och förslag som Diskrimineringskommittén

kommer att redovisa. Slutligen bör riksdagen lägga skrivelsen till

handlingarna.

Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c) och 2 (m, fp, kd, c).

Skrivelsen

I skrivelsen redovisar regeringen inledningsvis att den i juli 2003

beslutade att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå en

samlad statlig organisation som på ett effektivt och slagkraftigt sätt

kan bistå regeringen och övriga aktörer i arbetet med att genomföra den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken (dir. 2003:94, S

2003:08). Utredaren överlämnade i april 2004 betänkandet Handikappolitisk

samordning - organisation för strategi och genomförande (SOU 2004:54).

Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringen gör i skrivelsen bedömningen att en myndighet bör bildas som

har ansvar för den övergripande samordningen av genomförandet av

handikappolitiken. Myndigheten skall främja ett strategiskt och effektivt

genomförande av den nationella handikappolitiken på såväl kort som lång

sikt.

Myndigheten bör ha ett övergripande ansvar för de uppgifter som i dag

åligger tillgänglighetscentret vid Handikappombudsmannen (HO),

kompetensutveckling i bemötande av personer med funktionshinder som i dag

åligger Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus), och delar

av Hjälpmedelsinstitutets (HI) tillgänglighetsarbete.

Myndigheten bör ha en strategisk, samordnande, utvärderande, pådrivande,

stödjande och genomförande roll.

Barnperspektivet och genusperspektivet bör genomsyra myndighetens

verksamhet.

Myndigheten bör bistå regeringen med underlag som behövs för att få

till stånd en effektiv styrning av det handikappolitiska arbetet. Det

innebär bl.a. att myndigheten bör informera regeringen om utvecklingen

mot de handikappolitiska målen och om sektorsmyndigheternas arbete inom

ramen för deras sektorsansvar för handikappolitiken. I dessa sammanhang

bör myndigheten särskilt uppmärksamma områden som kräver nya eller

förstärkta insatser, där utvecklingen visar att det finns risk för en

tillbakagång eller om man uppmärksammat nya problemområden. Myndigheten

bör särskilt följa upp jämställdheten inom handikappolitiken och

uppmärksamma skillnader i levnadsvillkor för kvinnor och män med

funktionshinder.

Myndigheten bör också analysera lämpliga åtgärder för att komma tillrätta

med problem och bedöma vilka åtgärder som är mest effektiva utifrån de

mål som skall uppnås. Myndigheten bör även bevaka och rapportera om den

internationella utvecklingen inom området samt vara behjälplig att

uppfylla Sveriges åtaganden inom ramen för skyddet av de mänskliga

rättigheterna.

Myndigheten bör ansvara för den övergripande handikappolitiska samordningen,

stödja och aktivt stimulera och förmå aktörer på olika nivåer att beakta

de handikappolitiska målen i sin verksamhet. Myndigheten bör även ha en

normerande roll för tillgänglighet och för verkställigheten av förordningen

(2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av

handikappolitiken. Myndigheten bör också bidra till kunskapsutveckling

genom att ansvara för utbildningar och informationsinsatser samt förmedla

erfarenheter och goda exempel.

Myndigheten bör genom sitt arbete stimulera och skapa forum för ökat

erfarenhetsutbyte mellan olika aktörer samt vidareutveckla metoder för

att integrera handikapperspektivet i processer och organisationer. I

utvecklingsarbetet bör myndigheten ha ett brett kontaktnät och samarbeta

med många aktörer inom olika områden, t.ex. med andra myndigheter som

ansvarar för central samordning av andra tvärsektoriella politikområden.

Myndighetens uppdrag innebär ingen inskränkning av andra myndigheters

ansvar för genomförandet av handikappolitiken. Tvärtom är syftet att

myndigheternas handikappolitiska arbete skall stärkas.

Myndigheten bör inrättas som ett enrådighetsverk under det departement

som har ansvaret för samordningen av det handikappolitiska arbetet.

Regeringen anför som skäl för denna bedömning att Regeringskansliet

inte är organiserat för att inom sig inordna organisationer av det slag

som det handlar om i det här fallet. I budgetpropositionen för år 2004

(prop. 2003/04:1) har regeringen uttalat att verksamhet avseende särskilda

behov och program endast bör bedrivas inom Regeringskansliet när särskilda

behov föreligger. I första hand skall undersökas om uppgiften kan utföras

utanför Regeringskansliet. Regeringen menar dessutom att det faktum att

myndigheten skall ha en operativ roll, till skillnad från utredarens

förslag, utgör ytterligare ett skäl för att förlägga verksamheten utanför

Regeringskansliet. Delegationer är i normalfallet relativt kortlivade

eftersom de tillsätts under en begränsad tidsperiod. Syftet med att

förändra organisationen för samordningen av handikappolitiken är dock

att skapa bättre förutsättningar för genomförandet av handikappolitiken

på såväl kort som lång sikt. År 2010 utgör visserligen en viktig hållpunkt

för det handikappolitiska arbetet, men därefter inleds ett nytt skede

av arbetet som kommer att präglas av samma kraft och ambitioner som

under tiden fram till dess. För att skapa en kontinuitet och långsiktighet

anser regeringen således även i detta avseende att myndighetsformen är

att föredra framför delegationsformen.

Vidare anförs att vissa verksamheter inom tillgänglighetsområdet som i

dag bedrivs av Hjälpmedelsinstitutet (HI) kommer att ingå i

samordningsmyndighetens uppgifter. I skrivelsen redovisas att utredarens förslag

till ny organisationsstruktur innebär att den föreslagna myndigheten i

enlighet med sina strategiska, samordnande och utvärderande uppgifter

skall identifiera behov av insatser men inte utföra dessa. Utförarrollen

har i stället föreslagits ligga på ett ombildat Hjälpmedelsinstitut som

därigenom skulle få en främjande, genomförande och kvalitetssäkrande

roll. Regeringen bedömer dock att en sådan uppdelning riskerar att leda

till oklarheter i ansvarsfördelning och roller och anser i stället att

samordningsmyndigheten bör ansvara bl.a. för vissa delar av HI:s

tillgänglighetsarbete. Enligt regeringens mening bidrar detta till en

renodling av organisationsstrukturen, som gynnar förutsättningarna för

ett effektivt och slagkraftigt genomförande av handikappolitiken. Därav

följer också att vissa verksamheter inom tillgänglighetsområdet som i

dag bedrivs av HI kommer att bedrivas inom ramen för samordningsmyndighetens

verksamhet. Den koppling som finns mellan hjälpmedel och tillgänglighet

för personer med funktionshinder innebär dock att HI även i fortsättningen

kommer att ha kompetens och arbetsuppgifter som har anknytning till

tillgänglighetsfrågor.

Regeringen anser att HI även i framtiden bör vara en nationell resurs

i första hand inom hjälpmedelsområdet. Hur mycket den generella

tillgängligheten i samhället än förbättras kommer en fungerande

hjälpmedelsverksamhet alltid att vara av stor betydelse för mångas delaktighet

i samhället. Den framtida kraftiga ökningen av antalet äldre och framför

allt de mycket gamla innebär att fler människor kommer att leva med

funktionshinder.

Den nya myndighetens verksamhet bör finansieras genom en omdisponering

av delar av Statens institut för särskilt utbildningsstöds (Sisus) och

Handikappombudsmannens (HO) förvaltningsanslag och av en viss del av

Hjälpmedelsinstitutets (HI) statsbidrag. Regeringen avser att återkomma

till riksdagen i samband med 2006 års budgetproposition med förslag

till finansiering av samordningsmyndigheten.

Handikappombudsmannens verksamhet påverkas genom att tillgänglighetscentret

avvecklas vid HO. Det innebär att HO:s ombudsmannaroll renodlas och

stärks. HO:s roll blir koncentrerad till övervakning av diskrimineringslagarna

samt till uppgifter enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen.

I

skrivelsen anförs vidare att HO:s uppdrag och organisation kan komma

att omfattas av de överväganden och förslag som Diskrimineringskommittén

kommer att redovisa. I kommitténs direktiv (dir. 2002:11) ingår att se

över ansvarsområden och uppgifter för Jämställdhetsombudsmannen (JämO),

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), HO och Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Kommittén skall

överväga om det behövs en bättre samordning eller en sammanslagning av

några av eller samtliga dessa ombudsmän. Regeringen anser inte att det

påverkar inrättandet av samordningsmyndigheten.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) bör avvecklas som

självständig myndighet och ombildas till ett särskilt beslutsorgan inom

Socialstyrelsen. Det särskilda beslutsorganets verksamhet bör renodlas

till att omfatta insatser för att främja möjligheterna till utbildning

för unga och vuxna med funktionshinder, anförs det.

Motionen

I motion 2004/05:So26 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om Handikappdelegationen

som stöd för regeringens samordningsarbete (yrkande 1). Motionärerna

anser inte att det behövs någon ny, samordnande myndighet. Det är

regeringens ansvar att samordna politiken. Däremot kan regeringen ta hjälp

från Handikappdelegationen. Delegationen bör följa utvecklingen på

handikappområdet, hjälpa regeringen med samordningen, lämna underlag för

regeringens beslut och driva på för att målen i handlingsplanen skall

uppnås. Vidare begärs ett tillkännagivande om Hjälpmedelsinstitutets

nya roll (yrkande 2). Motionärerna anser att Hjälpmedelsinstitutet (HI)

bör vara det organ som har huvudansvaret för genomförandet av politiken

på handikappområdet och att tillgänglighetscentret bör flyttas över

till HI. Vidare bör bemötandefrågorna flyttas från Statens institut för

särskilt utvecklingsstöd (Sisus) till HI och Hjälpmedelsinstitutet byta

namn till Handikappinstitutet som det hette fram till 1998. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om en samordning av ombudsmannaämbetena

(yrkande 3). De anser att Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering, Barnombudsmannen, Handikappombudsmannen och

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning bör föras

samman i ett ombudsmannaämbete. En gemensam myndighet skulle ge

samordningsvinster och starkare skydd för medborgarna. Slutligen begärs ett

tillkännagivande om Sisus (yrkande 4). Motionärerna anför att i enlighet

med utredningens och regeringens förslag kan de delar av Sisus verksamhet

som inte skall ingå i Hjälpmedelsinstitutets uppdrag föras över till

andra myndigheters ansvarsområde. Därmed blir det en myndighet mindre

på området.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen redogör regeringen för sina intentioner avseende en förändrad

organisation för samordningen av arbetet inom det handikappolitiska

området. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i samband med

2006 års budgetproposition med förslag till finansiering av

samordningsmyndigheten.

För att uppnå de handikappolitiska målen krävs att genomförandeinsatser

sker inom alla sektorer och på alla samhällsnivåer. Utskottet anser det

angeläget att staten i detta hänseende är ett föredöme. Utskottet

konstaterar samtidigt att Handikappombudsmannens uppföljning av samtliga

statliga myndigheter visar att arbetet med att förbättra tillgängligheten

har kommit i gång men att mycket återstår att göra. Det finns ett behov

av ökad samordning mellan olika statliga aktörer inom det handikappolitiska

området för att på ett effektivare sätt än i dag bidra till ökad

delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder.

Utskottet delar därmed regeringens bedömning att det behövs en samlad

kompetensresurs som kan bistå med vägledning och som kan agera pådrivande

gentemot sektorsmyndigheter och andra aktörer. Kompetensen finns i dag

inom olika myndigheter och organisationer med en ibland otydlig

gränsdragning dem emellan. Det finns därför en risk att samordningen brister

och att effekten av arbetet med genomförandet av den nationella

handlingsplanen försvagas. Genom att samla ansvaret hos en aktör med ett

tydligt och uttalat uppdrag ges förutsättningar för ett effektivt

genomförande av de handikappolitiska målen.

I motion 2004/05:So26 (fp, m, kd, c) yrkande 1 föreslås att

Handikappdelegationen skall ansvara för samordningsarbetet och att det därför

inte behövs någon ny myndighet för detta. Syftet med att förändra

organisationen för samordningen av handikappolitiken är att skapa bättre

förutsättningar för genomförandet av handikappolitiken på såväl lång

som kort sikt. År 2010 är visserligen en viktig hållpunkt, men därefter

inleds ett nytt skede av arbetet som bör präglas av samma kraft och

ambitioner som under tiden fram till dess. För att skapa kontinuitet

och långsiktighet är myndighetsformen därför att föredra framför

delegationsformen. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.

Utskottet är inte heller berett att biträda yrkande 2 i samma motion om

att tillgänglighetscentret bör flyttas till Hjälpmedelsinstitutet.

Utskottet delar regeringens bedömning att tillgänglighetscentret vid

Handikappombudsmannen (HO) kan avvecklas då den nya myndigheten skall

ges en pådrivande och normerande roll. Det innebär också att HO:s

ombudsmannaroll renodlas och stärks.

Utskottet delar bedömningen i skrivelsen och i motionens yrkande 4 att

Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) bör avvecklas som

självständig myndighet och uppgifterna överföras till andra myndigheters

ansvarsområde. Motionsyrkandet är tillgodosett med det anförda.

Utskottet konstaterar att HO:s uppdrag och organisation kan komma att

omfattas av de överväganden och förslag som Diskrimineringskommittén

kommer att redovisa. Utskottet anser emellertid inte att motion

2004/05:So26 (fp, m, kd, c) yrkande 3 bör föranleda något initiativ från

riksdagens sida.

Utskottet anser att riksdagen bör lägga regeringens skrivelse till

handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Statlig organisation för handikappolitisk samordning, punkt 1 (m, fp,

kd, c)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:So26

yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Det behövs inte någon ny samordnande myndighet för handikappolitiken.

Det är regeringens uppgift att samordna politiken, den rollen kan aldrig

flyttas till någon annan. Däremot kan regeringen ta hjälp från

Handikappdelegationen, som är ett rådgivande organ.

Vi anser att Handikappdelegationen bör följa utvecklingen på handikappområdet,

hjälpa regeringen med samordning, lämna underlag för regeringens beslut

och driva på för att målen i handlingsplanen skall uppnås. Med en

samordnande funktion skild från den genomförande organisationen undviker

man att de strategiska frågorna drunknar i det dagliga arbetet.

Hjälpmedelsinstitutet bör vara det organ som har huvudansvaret för

genomförandet av politiken på handikappområdet. Samtidigt skall naturligtvis

handikappfrågor ingå som en naturlig del i många andra myndigheters

arbete.

Det är viktigt med ett helhetsperspektiv när det gäller tillgänglighets-

och bemötandefrågor. Vi instämmer således i regeringens bedömning att

tillgänglighetscentret bör flyttas till Hjälpmedelsinstitutet. Även

frågor om kompetensutveckling i bemötande av personer med funktionshinder,

som i dag ligger på Statens institut för särskilt utbildningsstöd

(Sisus), bör hanteras av Hjälpmedelsinstitutet. Den del av Sisus verksamhet

som inte överflyttas till Hjälpmedelsinstitutets ansvarsområde kan föras

över till andra myndigheters ansvarsområde. Därmed blir det en myndighet

mindre på området.

För att markera att Hjälpmedelsinstitutet får utökade ansvarsområden

med våra förslag kan det vara lämpligt att institutet byter namn.

Institutet kan då lämpligen byta namn till Handikappinstitutet, som det

hette fram till 1998.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Diskrimineringskommittén, punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:So26

yrkande 3.

Ställningstagande

De senaste 25 åren har vi fått en hel flora av ombudsmän:

Jämställdhetsombudsmannen 1980, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 1986,

Barnombudsmannen 1993, Handikappombudsmannen 1994 och Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell läggning 1999. Vi anser att dessa

bör föras samman i ett ombudsmannaämbete. De olika ombudsmännen har

många beröringspunkter. En gemensam myndighet skulle ge samordningsvinster

och ett starkare skydd för medborgarna. Vad vi nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2004/05:86 Statlig organisation för handikappolitisk

samordning.

Följdmotion

2004/05:So26 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Handikappdelegationen som stöd för regeringens

samordningsarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Hjälpmedelsinstitutets nya roll.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en samordning av ombudsmannaämbetena.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Sisus.