Bet. 2004/05:SOU4

Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU4

Höjd åldersgräns för läkares och sjukgymnastersrätt till offentlig ersättning m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2003/04:146 Höjd

åldersgräns för läkares och sjukgymnasters rätt till

offentlig ersättning m.m. samt 16 motionsyrkanden

som väckts med anledning av propositionen. Vidare

behandlas fyra motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2003.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag

att åldersgränsen skall höjas från 67 till 70 år när

det gäller rätten till offentlig ersättning till

läkare och sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning samt lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik. Utskottet delar vidare

regeringens bedömning att någon möjlighet inte skall

införas för läkare och sjukgymnaster att överlåta

rätten till offentlig finansiering i samband med en

överlåtelse av en mottagning, s.k.

ersättningsetablering.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2005.

I betänkandet finns sex reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So26

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So27 yrkandena 1 och

2, 2003/04:So28 yrkandena 1 och 2 och

2003/04:So343 yrkande 49.

Reservation 1 (m, kd, c)

Reservation 2 (v)

2. Åldersgränser m.m.

Riksdagen antar 9 § i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning och 9 § i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652)

om ersättning för sjukgymnastik. Därmed avslår

riksdagen motionerna 2003/04:So29 yrkande 1,

2003/04:So30 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:So634.

Reservation 3 (m, kd)

Reservation 4 (fp)

3. Retroaktivitet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So27

yrkande 4, 2003/04:So29 yrkande 2 och

2003/04:So30 yrkande 4.

Reservation 5 (m, fp, kd, c)

4. Ersättningsetablering

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So27

yrkande 3, 2003/04:So28 yrkande 3, 2003/04:So29

yrkande 3, 2003/04:So30 yrkande 3 och 2003/04:

So233.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

5. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning,

2. lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik

i den mån inte lagförslagen omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan.

Stockholm den 21 september 2004

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina

Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny

Öhman (s), Catherine Persson (s), Anne Marie Brodén

(m), Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson (c),

Magdalena Andersson (m), Elina Linna (v), Martin

Nilsson (s) och Jan Lindholm (mp).

2004/05

SoU4

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att åldersgränsen skall

höjas från 67 år till 70 år när det gäller rätten

till offentlig ersättning till läkare och

sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning samt lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik. Regeringen gör vidare

bedömningen att någon möjlighet inte skall införas

för läkare och sjukgymnaster att överlåta rätten

till offentlig finansiering i samband med en

överlåtelse av en mottagning, s.k.

ersättningsetablering. Höjningen av åldersgränsen

föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.

Utskottets överväganden

Höjd åldersgräns för rätt till

offentlig ersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör ställa sig bakom regeringens

förslag att åldersgränsen skall höjas från 67

till 70 år när det gäller rätten till

offentlig ersättning för läkare och

sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning samt lagen (1993:1652)

om ersättning för sjukgymnastik. Riksdagen

bör avslå motioner om att de nya reglerna

skall ges retroaktiv tillämpning.

Jämför reservationerna 1 (m, kd, c), 2 (v), 3

(m, kd), 4 (fp) och 5 (m, fp, kd, c).

Propositionen

För läkare och sjukgymnaster finns det i dag en

gräns vid 67 år för rätt till ersättning enligt

lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning (LOL)

respektive lagen (1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastik (LOS). Medgivande om undantag från

åldersgränsen kan ges av landstingen.

Den åldersgräns som i dag finns i LOL och LOS har

praktisk betydelse för de läkare och sjukgymnaster

som har samverkansavtal som löper tills vidare eller

de som får ersättning tills vidare på grund av

övergångsregler. För de läkare och sjukgymnaster som

har tidsbegränsade samverkansavtal är åldersgränsen

av underordnad betydelse. Ett avtal kan löpa ut före

den gällande 67-årsgränsen men även sträcka sig över

67-årsgränsen.

Regeringen anför vidare att även om majoriteten av

äldre yrkesutövare inte begår allvarligare misstag

kan åldrandet ändå innebära att vårdens kvalitet

försämras på olika sätt. Den medicinska och

medicinsktekniska utvecklingen går snabbt. Nya

behandlingsmöjligheter och behandlingsmetoder

tillkommer hela tiden. Äldre yrkesutövare har större

erfarenhet, men det krävs också att kompetensen

upprätthålls under många års yrkesverksamhet. Det är

också i allmänhet svårt för patienten att bedöma

vårdgivarens arbete och kvalifikationer. Till detta

kommer att samhället har en skyldighet att se till

att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt.

Här spelar Socialstyrelsen en viktig roll, då

myndigheten ansvarar för att vaka över kvaliteten

och säkerheten i den svenska sjukvården.

De läkare och sjukgymnaster som uppnått den i dag

gällande åldersgränsen för rätten till ersättning

besitter ofta en värdefull kompetens. Det är av

största vikt att tillvarata den kompetensen,

särskilt i en situation när det råder brist på vård-

personal.

Vid en samlad bedömning av vilka konsekvenser en

höjning av åldersgränsen skulle få jämfört med ett

avskaffande av åldersgränsen, anser regeringen att

kvalitetsaspekten är den som måste väga tyngst. Mot

bakgrund av vad som har anförts ovan anser

regeringen inte att åldersgränsen för läkares och

sjukgymnasters rätt till ersättning enligt LOL och

LOS kan avskaffas helt. Den åldersgräns som i dag

finns i ersättningslagarna innebär en möjlighet för

landstingen att pröva verksamhetens kvalitet, även

om den prövning som landstingen i dag gör i huvudsak

handlar om vilket behov det finns av den enskilda

yrkesutövaren i det samlade vårdutbudet.

Däremot kan dagens åldersgräns om 67 år höjas utan

att kvaliteten på vården riskerar att försämras.

Samtidigt är det angeläget att inte åldersgränsen

läggs så högt att dess betydelse som kontrollstation

avseende vårdkvaliteten avtar. Regeringens bedömning

är att en åldersgräns på 70 år för läkare och

sjukgymnaster är en lämplig avvägning.

Regeringen anser dock att det är viktigt att

sjukvårdshuvudmännen ger läkare och sjukgymnaster

möjlighet att verka efter det att de har fyllt 70 år

om kvaliteten på den bedrivna vården är

tillfredsställande och behov finns av vårdgivarens

insatser.

Motionerna

I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

begärs att riksdagen avslår propositionen (yrkande

1). Motionärerna anför att äldres kompetens och

kunskap skall tas till vara på alla områden i

samhället. Mot bakgrund av att det i framtiden kan

förväntas brist på såväl läkare som sjukgymnaster

ter det sig även från denna utgångspunkt oklokt att

sätta definitiva åldersgränser. I yrkande 2 begärs

att regeringen återkommer med förslag om att

avskaffa åldersgränsen för offentlig ersättning till

läkare och sjukgymnaster. Vidare begärs i yrkande 4

ett tillkännagivande om retroaktivitet i fråga om

rätt till offentlig finansiering. I annat fall

kommer läkare som nu fyller 67 år att tvingas

upphöra med sin verksamhet för att kunna öppna den

igen när lagen träder i kraft nästa år, anför

motionärerna.

I motion So30 av andre vice talman Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs att 9 § lagen

(1993:1651) om läkarvårdsersättning ändras på så

sätt att "67" byts ut mot "70" och att "landstinget"

byts ut mot "Riksförsäkringsverket" (yrkande 1). I

yrkande 2 begärs att 9 § lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik ändras på så sätt att

"67" byts ut mot "70" och att "landstinget" byts ut

mot "Riksförsäkringsverket". Motionärerna anför att

om de nuvarande fixerade åldersgränserna tas bort

behövs något slag av prövning så att inte ersättning

med allmänna medel fortsätter att utgå när det inte

är lämpligt att vårdgivaren fortsätter att arbeta

längre. Med motionärernas förslag upphör inte

möjligheten att vara yrkesverksam vid 70 års ålder.

Efter 70 års ålder skall det dock krävas ett beslut

av Riksförsäkringsverket, som kan bygga på

läkarintyg om att vårdgivarens egen hälsa är

tillräckligt bra samt på en kontroll av att

verksamheten bedrivs i sådan omfattning att det går

att följa med i utvecklingen inom den aktuella delen

av vården. Likalydande yrkanden framförs i motion

So634 av andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl.

(fp). Ett yrkande om retroaktivitet framförs vidare

i motion So30 (fp) yrkande 4.

I motion So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs att riksdagen beslutar att avskaffa

åldersgränsen för rätten till offentlig ersättning

för läkare, sjukgymnaster, tandläkare och

tandhygienister (yrkande 1). Motionärerna anför att

de anser att det är principiellt fel att sätta

generella övre åldersgränser eftersom det innebär

åldersdiskriminering. Vidare anförs att det råder

brist på läkare och sjukgymnaster samt att

mångfalden inom vården minskar för varje år, på

grund av att antalet särskilda boenden inom

socialtjänsten blivit allt färre och genom att

landstingen anlitar färre alternativa vårdgivare.

Vårdgivarutredningen (SOU 2003:7) har vidare

konstaterat att en höjning av åldersgränserna inte

skulle medföra några ekonomiska konsekvenser för

landstingen. Slutligen anför motionärerna att det är

ett enormt resursslöseri att inte ta vara på de

investeringar som redan har gjorts, bl.a. i form av

utbildning. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande

om retroaktivitet i fråga om rätt till offentlig

ersättning. De läkare, sjukgymnaster, tandläkare

eller tandhygienister som vid tidpunkten för

reformens genomförande redan har fyllt 67 år, och

därmed förlorat sin ersättningsrätt, skall kunna få

tillbaka denna retroaktivt. Uppehållet skall dock

inte ha varat i mer än tre år.

I motion So26 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning

(yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 2 att riksdagen

avslår regeringens förslag till ändring i lagen

(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.

Motionärerna anför att den höjda åldersgränsen inte

nämnvärt påverkar personalförsörjningen. Dessutom är

det i dag möjligt för landstingen att sluta avtal

med läkare och sjukgymnaster oavsett vilken ålder de

har. Propositionens förslag innebär att landstingens

möjlighet att prioritera och planera sin verksamhet

kommer att begränsas, heter det i motionen.

I motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs att riksdagen avslår propositionen (yrkande

1). Motionärerna anför att personers lämplighet att

verka inom ansvarsfyllda professioner inom tand- och

sjukvården bör, oavsett ålder, prövas individuellt

inom ramen för Socialstyrelsens tillsynsansvar. I

yrkande 2 begärs att regeringen återkommer med

förslag om att avskaffa åldersgränsen för offentlig

ersättning till läkare och sjukgymnaster. Även i

motion So343 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om att avskaffa åldersgränsen vad

gäller ersättning för privatpraktiserande läkare

m.fl. (yrkande 49).

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de

läkare och sjukgymnaster som uppnått den i dag

gällande åldersgränsen på 67 år för rätten till

ersättning ofta besitter en värdefull kompetens och

att det därför är av största vikt att ta till vara

den kompetensen, särskilt i en situation när det

råder brist på vårdpersonal. Inte heller utskottet

anser emellertid att åldersgränsen för läkares och

sjukgymnasters rätt till ersättning enligt LOL och

LOS kan avskaffas helt. En åldersgräns på 70 är

enligt utskottet en lämplig avvägning.

Utskottet vill emellertid i likhet med regeringen

framhålla att det är viktigt att

sjukvårdshuvudmännen ger läkare och sjukgymnaster

möjlighet att verka efter det att de har fyllt 70 år

om kvaliteten på den bedrivna vården är

tillfredsställande och behov finns av vårdgivarens

insatser.

Utskottet vill också erinra om att riksdagen i maj

2003 ställde sig bakom regeringens förslag att

åldersgränsen för rätt till offentlig ersättning för

tandläkare och tandhygienister enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring skulle höjas från 67

till 70 år. Vidare ställde sig riksdagen bakom

förslaget att det skulle införas en möjlighet för

tandläkare och tandhygienister att efter medgivande

från regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer utföra tandvård inom tandvårdsförsäkringen

även efter det att de fyllt 70 år. (Proposition

2002/03:73, bet. 2002/03:SoU17, rskr. 2002/03:203).

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2003.

Nu gjorda ställningstaganden innebär att utskottet

anser att riksdagen bör anta regeringens lagförslag

och avslå motionerna So26 (v) yrkandena 1 och 2,

So27 (m) yrkandena 1 och 2, So28 (c) yrkandena 1 och

2, So29 (kd) yrkande 1, So30 (fp) yrkandena 1 och 2,

So343 (c) yrkande 49 och So634 (fp).

Utskottet delar inte bedömningen att de föreslagna

reglerna bör ges retroaktiv tillämpning. De nya

åldersgränserna skall således gälla för personer

födda den 1 januari 1938 eller senare. Även i detta

sammanhang vill utskottet framhålla att

sjukvårdshuvudmännen med lagarnas nuvarande lydelse

har möjlighet att medge undantag från

åldersgränserna. Motionerna So27 (m) yrkande 4, So29

(kd) yrkande 2 och So30 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Ersättningsetablering för läkare och

sjukgymnaster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att införa

möjlighet till s.k. ersättningsetablering för

läkare och sjukgymnaster.

Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).

Propositionen

En läkare eller sjukgymnast som har rätt till

ersättning enligt lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning (LOL) respektive lagen

(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik (LOS)

kan i dag inte överlåta en praktik till en kollega

och samtidigt överlåta rätten till offentlig

ersättning. Den person som övertar en privat praktik

måste teckna ett eget avtal med landstinget för att

kunna få offentlig ersättning.

Majoriteten av de vårdgivare som får ersättning

enligt den nationella taxan har tillkommit antingen

under den tid då det fanns rätt att överta en

etablering eller under mitten av 1990-talet då det

fanns en möjlighet att fritt etablera sig som läkare

och sjukgymnast med rätt till offentlig ersättning.

Detta har gjort att sammansättningen och

lokaliseringen av läkare inom olika specialiteter

respektive sjukgymnaster med olika inriktning som

finns i dag inte är resultat av en aktiv och

medveten planering från landstingens sida och därför

inte alltid speglar det verkliga behovet av

vårdgivare. Landstingen har således aldrig haft

möjlighet att ta ställning till behovet av

vårdgivarens insats. Möjligheterna att göra

förändringar i vårdstrukturen uppstår vid avgångar.

Denna möjlighet måste finnas även fortsättningsvis.

Att införa en möjlighet till ersättningsetableringar

kan innebära att landstingen även fortsättningsvis

måste betala ut ersättning till verksamhet som de

inte anser att de har behov av.

Av en undersökning som Vårdgivarutredningen

redovisar framgår att den fria etableringsrätten har

inneburit en sned geografisk fördelning av

taxeanslutna läkare och sjukgymnaster. En möjlighet

till ersättningsetableringar skulle innebära att

dagens struktur, som enligt vissa landstings

uppfattning inte är ändamålsenlig, skulle

permanentas.

Mot bakgrund av vad som har anförts ovan, anser

regeringen inte att det finns skäl att införa en

möjlighet för läkare och sjukgymnaster som får

ersättning enligt LOL och LOS att överlåta rätten

till offentlig finansiering i samband med en

överlåtelse av en mottagning, s.k. ersättnings-

etablering.

Motionerna

I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

begärs att regeringen återkommer med förslag som ger

rätt till ersättningsetablering för läkare och

sjukgymnaster (yrkande 3). Motionärerna anför att

flera remissinstanser är positiva till

ersättningsetablering samt att en positiv attityd

till ersättningsetableringar är nödvändig för att

inte riskera att antalet privatpraktiserande

vårdgivare minskar, vilket kan leda till minskad

valfrihet och tillgänglighet. Även i motion So233 av

Carl-Axel Johansson (m) begärs ett tillkännagivande

om ersättningsetablering för privata läkare och

sjukgymnaster med offentlig finansiering enligt den

nationella taxan.

I motion So30 av andre vice talman Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

ändring i dels lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning, dels lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik för att möjliggöra

ersättningsetablering för läkare och sjukgymnaster

(yrkande 3). Genom att erbjuda möjligheten för en

läkare eller en sjukgymnast att överlåta rätten till

offentlig ersättning skapas förutsättningar för en

ökad tillgänglighet, större valfrihet och en bättre

konkurrensneutralitet, anförs det.

I motion So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs att regeringen återkommer med förslag som

möjliggör ersättningsetablering för läkare och

sjukgymnaster (yrkande 3). Motionärerna anför att

ersättningsetablering bör införas för att undvika

att antalet privatpraktiserande vårdgivare minskar

och därmed tillgängligheten och valfriheten.

I motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs att regeringen återkommer med förslag som ger

rätt till ersättningsetablering för läkare och

sjukgymnaster (yrkande 3). Motionärerna anför att

möjligheten att överlåta rätten till offentlig

finansiering i samband med överlåtelse av mottagning

är viktig för att ge privatpraktikanter drivkrafter

att fortsätta investera i modern utrustning även när

tidpunkten för pensionering närmar sig.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det

inte finns skäl att införa en möjlighet för läkare

och sjukgymnaster som får ersättning enligt LOL och

LOS att överlåta rätten till offentlig ersättning i

samband med överlåtelse av en etablering, s.k.

ersättningsetablering. Motionerna So27 (m) yrkande

3, So28 (c) yrkande 3, So29 (kd) yrkande 3, So30

(fp) yrkande 3 och So233 (m) avstyrks därmed.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Kenneth

Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår propositionen samt tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:So26 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So27

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So28 yrkandena 1 och 2

och 2003/04:So343 yrkande 49.

Ställningstagande

Vi motsätter oss åldersgränser och anser att äldres

kompetens och kunskap skall tas till vara på alla

områden i samhället. Personers lämplighet att verka

inom ansvarsfyllda professioner inom tand- och

sjukvården bör, oavsett ålder, prövas individuellt

inom ramen för Socialstyrelsens tillsynsansvar. Mot

bakgrund av att vi i framtiden kan förvänta oss en

brist på såväl läkare som sjukgymnaster ter det sig

även från denna utgångspunkt oklokt att sätta

definitiva åldersgränser. Vi vill därför avslå

regeringens förslag. Riksdagen bör begära att

regeringen snarast återkommer med förslag om att

avskaffa åldersgränserna för rätt till offentlig

ersättning för läkare och sjukgymnaster. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

2. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår propositionen. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2003/04:So26

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So27 yrkande 1,

2003/04:So28 yrkande 1 samt avslår motionerna

2003/04:So27 yrkande 2, 2003/04:So28 yrkande 2

och 2003/04:So343 yrkande 49.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning påverkar en höjning av

åldersgränserna inte nämnvärt personalförsörjningen

inom vårdsektorn. De största behoven av vårdpersonal

ligger inte inom läkar- och sjukgymnastkåren.

Vakanserna återfinns dessutom inom den offentliga

sektorn som de nu aktuella personalkategorierna är

anställda hos. Dessutom är det i dag möjligt för

landstingen att sluta avtal med sjukgymnaster och

läkare oavsett vilken ålder de har. Landstingen har

alltså alla möjligheter att i en särskild

överenskommelse förlänga eller träffa avtal med

läkare och sjukgymnaster. Vad propositionen föreslår

är införande av särregler för dessa

personalkategorier i den meningen att de ensidigt,

till skillnad från andra personalkategorier, skall

kunna kvarstå i sitt yrke mot

huvudmännens/landstingens önskemål. Landstingens

möjlighet att prioritera och planera sin verksamhet

kommer att begränsas. Vi anser därför att förslaget

om höjd åldersgräns för sjukgymnasters och läkares

rätt till offentlig ersättning bör avslås.

3. Åldersgränser m.m. (punkt 2)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 9 § förslaget till lag om ändring i

lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och 9 §

förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik, med den ändringen att

lagrummen ges den lydelse som framgår av

Reservanternas lagförslag, bilaga 3. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2003/04:So29 yrkande 1

och avslår motionerna 2003/04:So30 yrkandena 1 och 2

och 2003/04:So634.

Ställningstagande

Vi anser att åldersgränsen 70 år är en godtyckligt

vald avgränsning. Något egentligt motiv till den

valda åldersgränsen anges heller inte i

propositionen. Det finns enligt vår uppfattning fem

starka skäl till att helt ta bort åldersgränsen för

läkare och sjukgymnaster. För det första är det

principiellt fel att sätta generella övre

åldersgränser eftersom det innebär

åldersdiskriminering. För det andra råder det brist

på läkare och sjukgymnaster. Alla åtgärder som kan

öka antalet verksamma läkare och sjukgymnaster måste

övervägas noga. För det tredje minskar mångfalden

inom vården för varje år, på grund av att antalet

särskilda boenden inom socialtjänsten blivit allt

färre och genom att landstingen anlitar färre

alternativa vårdgivare. För det fjärde har

Vårdgivarutredningen (SOU 2003:7) konstaterat att en

höjning av åldersgränserna inte skulle medföra några

ekonomiska konsekvenser för landstingen. Behovet av

sjukvård ökar inte till följd av att åldersgränserna

för läkare, sjukgymnaster, tandläkare samt

tandhygienister höjs eller slopas. Och det handlar

trots allt om ett relativt begränsat antal personer

som kommer att välja att arbeta vidare efter 67 års

ålder. För det femte är det ett enormt resursslöseri

att inte ta vara på de investeringar som redan har

gjorts i humankapitalet bl.a. i form av utbildning.

Att slopa åldersgränsen är således viktigt även ur

ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Riksdagen bör därför anta de förslag till dels lag

om ändring i 9 § lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning, dels lag om ändring i 9 §

lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik

som framgår av bilaga 3.

4. Åldersgränser m.m. (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 9 § förslaget till lag om ändring i

lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och 9 §

förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik, med den ändringen att

lagrummen ges den lydelse som framgår av

Reservanternas lagförslag, bilaga 3. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2003/04:So30 yrkandena 1

och 2 och 2003/04: So634 samt avslår motion

2003/04:So29 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att de som arbetar i vårdyrken bör, om de

önskar, kunna fortsätta sin verksamhet utan att

hindras av en fixerad åldersgräns för offentlig

finansiering av vården. Om de nuvarande fixerade

åldersgränserna tas bort behövs emellertid något

slag av prövning så att inte ersättning med allmänna

medel fortsätter att utgå när det inte är lämpligt

att vårdgivaren fortsätter att arbeta längre. Efter

det att vårdgivaren fyllt 70 år anser vi därför att

det skall krävas ett beslut av Försäkringskassan.

Detta beslut skall bygga på läkarintyg om att

vårdgivarens egen hälsa är tillräckligt bra samt på

en kontroll av att verksamheten bedrivs i sådan

omfattning att det går att följa med i utvecklingen

inom den del av vården det handlar om. Vårt förslag

innebär att landstingens möjlighet att använda

åldersgränsen för en behovsprövning - eller

konkurrensbegränsning - upphör. Riksdagen bör därför

anta de förslag till dels lag om ändring i 9 § lagen

(1993:1651) om läkarvårdsersättning, dels lag om

ändring i 9 § lagen (1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastik som framgår av bilaga 3.

5. Retroaktivitet (punkt 3)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie

Brodén (m), Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson

(c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So27 yrkande 4,

2003/04:So29 yrkande 2 och 2003/04:So30 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att rätten till offentlig finansiering bör

gälla retroaktivt från den dag riksdagen beslutar om

detta. Vi vill därför att regeringen skyndsamt skall

återkomma till riksdagen med förslag till

övergångsbestämmelser.

6. Ersättningsetablering (punkt 4)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie

Brodén (m), Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson

(c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So27 yrkande 3,

2003/04:So28 yrkande 3, 2003/04:So29 yrkande 3,

2003/04:So30 yrkande 3 och 2003/04:So233.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att möjligheten att överlåta

rätten till offentlig finansiering i samband med

överlåtelse av mottagning är viktig för att ge

privatpraktikanter drivkrafter att fortsätta

investera i modern utrustning även när tidpunkten

för pensionering närmar sig. Osäkerheten om

landstingets benägenhet att sluta vårdavtal med en

ny innehavare av praktiken medför att praktikens

värde kraftigt sjunker. Detta kan medföra att den

tidigare ägaren gör stora förluster och att gjorda

investeringar inte kan återvinnas. Mot denna

bakgrund bör riksdagen begära att regeringen

återkommer med förslag som gör ersättningsetablering

möjlig. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:146:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning,

2. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning

för sjukgymnastik.

Följdmotioner

2003/04:So26 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring

i lagen (1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastik.

2003/04:So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:146.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om att avskaffa åldersgränsen för

offentlig ersättning till läkare och sjukgymnaster

i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag som ger rätt till ersättningsetablering

för läkare och sjukgymnaster i enlighet med vad

som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om retroaktivitet

i fråga om rätt till offentlig finansiering.

2003/04:So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:146.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om att avskaffa åldersgränsen för

offentlig ersättning till läkare och

sjukgymnaster.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag som ger rätt till ersättningsetablering

för läkare och sjukgymnaster.

2003/04:So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att avskaffa åldersgränsen för

rätten till offentlig ersättning för läkare,

sjukgymnaster, tandläkare och tandhygienister i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om retroaktivitet i

fråga om rätt till offentlig ersättning.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag som möjliggör ersättningsetablering för

läkare och sjukgymnaster i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2003/04:So30 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om

läkarvårdsersättning enligt bilaga 1.

2. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om

ersättning för sjukgymnastik enligt bilaga 2.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring i

ersättningslagarna för att möjliggöra

ersättningsetablering för läkare och

sjukgymnaster.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om retroaktivitet i

fråga om ersättningsetableringar.

Motioner från allmänna motionstiden

2003

2003/04:So233 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ersättningsetablering för

privata läkare och sjukgymnaster med offentlig

finansiering enligt den nationella taxan.

2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):

49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

åldersgränsen vad gäller ersättning för

privatpraktiserande läkare, m.fl.

2003/04:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om

läkarvårdsersättning enligt bilaga 1.

2. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om

ersättning för sjukgymnastik enligt bilaga 2.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1651) om läkarvårdsersättning

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

9 §[1]

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare

som är anställd i något landstings hälso- och

sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk

person inom hälso- och sjukvården som landstinget

har ett rättsligt bestämmande inflytande i.

Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig

och vikarierar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare

för verksamhet inom företagshälsovård.

-----------------------------------------------------

Läkarvårdsersättning Läkarvårdsersättning

lämnas inte heller till lämnas inte heller till

en läkare som vid en läkare som vid

vårdtillfället har fyllt vårdtillfället har fyllt

67 år om inte landstinget 70 år om inte landstinget

medger något annat. medger något annat.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 2001:300.

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §[2]1

Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en

sjukgymnast som är anställd i något landstings

hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan

juridisk person inom hälso- och sjukvården som

landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande

i. Ersättning kan dock lämnas om sjukgymnasten är

tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.

Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en

sjukgymnast för verksamhet inom företagshälsovård.

-----------------------------------------------------

Sjukgymnastikersättning Sjukgymnastikersättning

lämnas inte heller till lämnas inte heller till

en sjukgymnast som vid en sjukgymnast som vid

behandlingstillfället har behandlingstillfället har

fyllt 67 år om inte fyllt 70 år om inte

landstinget medger något landstinget medger något

annat. annat.

-----------------------------------------------------

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

**FOOTNOTES**

[2]:1 Senaste lydelse 2001:301.

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Reservation 3 (punkt 2)

Av reservanterna föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1651) om läkarvårdsersättning

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

9 §[3]1

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare

som är anställd i något landstings hälso- och

sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk

person inom hälso- och sjukvården som landstinget

har ett rättsligt bestämmande inflytande i.

Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig

och vikarierar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare

för verksamhet inom företagshälsovård.

--------------------------

Läkarvårdsersättning

lämnas inte heller till

en läkare som vid

vårdtillfället har fyllt

70 år om inte landstinget

medger något annat.

--------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

**FOOTNOTES**

[3]:1 Senaste lydelse 2001:300

Reservation 3 (punkt 2)

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

9 §[4]1

Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en

sjukgymnast som är anställd i något landstings

hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan

juridisk person inom hälso- och sjukvården som

landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande

i. Ersättning kan dock lämnas om sjukgymnasten är

tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.

Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en

sjukgymnast för verksamhet inom företagshälsovård.

--------------------------

Sjukgymnastikersättning

lämnas inte heller till

en sjukgymnast som vid

behandlingstillfället har

fyllt 70 år om inte

landstinget medger något

annat.

--------------------------

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

**FOOTNOTES**

[4]:1 Senaste lydelse 2001:301.

Reservation 4 (punkt 2)

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

9 §[5]1

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något

landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk

person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt

bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är

tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom

företagshälsovård.

-----------------------------------------------------

Läkarvårdsersättning Läkarvårdsersättning

lämnas inte heller till lämnas inte heller till

en läkare som vid en läkare som vid

vårdtillfället har fyllt vårdtillfället har fyllt

70 år om inte landstinget 70 år om inte

medger något annat. Försäkringskassan medger

något annat.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

**FOOTNOTES**

[5]:1 Senaste lydelse 2001:300

Reservation 4 (punkt 2)

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

9 §[6]1

Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast som är anställd

i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan

juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett

rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om sjuk-

gymnasten är tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.

Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast för verksamhet

inom företagshälsovård.

-----------------------------------------------------

Sjukgymnastikersättning Sjukgymnastikersättning

lämnas inte heller till lämnas inte heller till

en sjukgymnast som vid en sjukgymnast som vid

behandlingstillfället har behandlingstillfället har

fyllt 70 år om inte fyllt 70 år om inte

landstinget medger något Försäkringskassan medger

annat. något annat.

-----------------------------------------------------

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

**FOOTNOTES**

[6]:1 Senaste lydelse 2001:301.