Bet. 2004/05:SOU5

Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU5

Extraordinära smittskyddsåtgärder

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition

2003/04:158 Extraordinära smittskyddsåtgärder. I

propositionen föreslås att smittskyddslagen

(2004:168) kompletteras med vissa bestämmelser om

extraordinära smittskyddsåtgärder. De sjukdomar som

skall omfattas av möjligheterna till extraordinära

smittskyddsåtgärder skall betecknas samhällsfarliga

sjukdomar och anges i en särskild bilaga till

smittskyddslagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2005.

Ingen motion har väckts med anledning av

propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen

antar lagförslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Extraordinära smittskyddsåtgärder

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168),

2. lag om ändring i karantänslagen (1989:290),

3. lag om ändring i lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare,

4. lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:158.

Stockholm den 19 oktober 2004

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Margareta

Israelsson (s), Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman

(s), Anne Marie Brodén (m), Marina Pettersson (s),

Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson (c), Magdalena

Andersson (m), Elina Linna (v), Maud Ekendahl (m),

Jan Lindholm (mp), Carina Grönhagen (s) och Birgitta

Gidblom (s).

2004/05

SoU5

Utskottets överväganden

Extraordinära smittskyddsåtgärder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag.

Bakgrund

I november 2003 presenterade regeringen

propositionen Ny smittskyddslag m.m. (prop.

2003/04:30). I propositionen föreslogs att en ny

smittskyddslag skulle ersätta smittskyddslagen

(1988:1472). Vidare föreslogs att smittskyddslagen

skall ges en klarare inriktning på

smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor.

De smittskyddsåtgärder som riktar sig till objekt

eller djur skall i sin helhet regleras i andra

lagar. I övrigt täcker den nya lagen samma område

som den gamla. De flesta bestämmelserna i den nya

lagen är tillämpliga endast när fråga är om s.k.

allmänfarliga sjukdomar. Vilka sjukdomar som är

allmänfarliga anges i en bilaga till lagen. Vid

behandlingen av propositionen den 31 mars 2004

beslutade riksdagen att i huvudsak anta regeringens

förslag (bet. 2003/04:SoU6, rskr. 178). Den nya

smittskyddslagen (2004:168) och övriga

författningsändringar trädde i kraft den 1 juli

2004.

Möjligheterna att ingripa med tvång mot den

enskilde är i stort sett desamma i den nya

smittskyddslagen som i den gamla smittskyddslagen.

Enligt den nya smittskyddslagen är det sålunda

möjligt för länsrätten att efter ansökan från

smittskyddsläkaren besluta om tvångsundersökning av

personer som med fog kan misstänkas bära på en

allmänfarlig sjukdom och som motsätter sig den

undersökning som behövs för att konstatera om

smittsamhet föreligger. Ett sådant beslut

förutsätter att det finns påtaglig risk för att

andra människor kan smittas om undersökningen inte

kommer till stånd. Vidare kan smittskyddsläkaren

under vissa förutsättningar i brådskande fall fatta

beslut om tillfällig isolering av en person som bär

på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom.

Den mest ingripande åtgärden är tvångsisolering. Med

tvångsisolering avses att länsrätten under vissa

förutsättningar får fatta beslut om att en person

som bär på en allmänfarlig sjukdom skall isoleras om

det av omständigheterna klart framgår att den

enskilde inte frivilligt är beredd att underkasta

sig de åtgärder som krävs för att förebygga eller så

långt möjligt minska risken för spridning av

sjukdomen. Ett sådant beslut kan även fattas om det

finns grundad anledning att anta att den enskilde

inte följer de förhållningsregler som har beslutats.

Ett beslut om isolering förutsätter bl.a. att det är

fullständigt klarlagt att den som berörs av åtgärden

är smittad. Vidare får beslut om isolering endast

meddelas om det finns påtaglig risk för att andra

människor kan smittas. Några ytterligare tvångs-

åtgärder kan inte komma i fråga enligt den nya

smittskyddslagen. Sålunda saknas det bl.a.

möjligheter att oberoende av den enskildes vilja

undersöka och isolera en person enbart på den

grunden att han eller hon kan ha utsatts för smitta

av en allmänfarlig sjukdom. Det är inte heller

möjligt att genomföra läkarvård eller vaccination

med tvång.

I januari 2003 beslöt regeringen att tillsätta en

särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av

behovet av sådana extraordinära smittskyddsåtgärder

som är nödvändiga för att förhindra att en spridning

av en allvarlig smitta hos människor leder till en

svår påfrestning på samhället i fred (dir. 2003:79).

Bakgrunden var att det uppkommit ett behov av att

ytterligare komplettera utredningsarbetet för det

fall att ett utbrott av en allvarlig smittsam

sjukdom i Sverige eller i Sveriges omvärld kunde

vara så allvarligt eller så omfattande att det inte

kunde hanteras inom samhällets normala smittskydd.

Vid sin granskning av smittskyddslagstiftningen i de

nordiska länderna och Nederländerna konstaterade

utredningen att det i samtliga dessa länder finns

bestämmelser som kan tillämpas för att förhindra att

en allvarlig smittsam sjukdom får betydande

samhällskonsekvenser. I flera länder finns möjlighet

att besluta om hälsokontroll vid platsen för

inresan, karantän av personer som varit utsatta för

smittrisk samt avspärrning av geografiska områden.

Flera länder har även möjligheter att förbjuda eller

införa begränsningar för offentliga möten eller

folksamlingar, stänga arbetsplatser och skolor,

förbjuda personer som lider av vissa sjukdomar att

använda allmänna kommunikationsmedel eller besluta

om avbrott eller begränsningar i kommunikationerna.

Vidare finns möjlighet att besluta om

tvångsbehandling eller tvångsvaccinering i ett par

länder.

Utifrån ett internationellt perspektiv kan man

konstatera att situationen i Sverige under de

senaste årtiondena varit gynnsam när det gäller

spridningen av svårare smittsamma sjukdomar. Den

inhemska spridningen av mera allvarliga smittsamma

sjukdomar har varit begränsad. Några allvarligare

epidemier har inte förekommit och antalet fall av

svårare sjukdomar har varit lågt. Människors alltmer

omfattande resande, den ökade invandringen och

handeln med livsmedel bidrar emellertid till att

infektionssjukdomar som blossar upp i en del av

världen i dag har en mycket större

spridningspotential än tidigare. Nya allvarliga

infektionssjukdomar har även uppträtt och kunnat

identifieras samtidigt som redan kända sjukdomar

återuppstått eller uppträtt i nya former eller på

förändrat sätt. Vidare finns risk för

terrorhandlingar i form av avsiktlig spridning av

biologisk smitta, särskilt efter terrorhandlingarna

i USA den 11 september 2001. Mot denna bakgrund är

det nödvändigt att ha en beredskap mot förändringar

i karaktären eller spridningen av smittsamma

sjukdomar som gör att dessa på nytt kan bli ett

allvarligt hot mot befolkningen i Sverige. I vissa

sådana extrema situationer kan det vara nödvändigt

att samhället har möjlighet till ett snabbt

ingripande med extraordinära smittskyddsåtgärder.

Enligt regeringens bedömning finns det därför skäl

att överväga om vissa av de möjligheter att ingripa

med extraordinära smittskyddsåtgärder som för

närvarande finns i andra länder bör införas även i

Sverige.

Mot denna bakgrund tar regeringen vid

övervägandena i propositionen upp vissa möjligheter

att förstärka smittskyddet. De sjukdomar som såvitt

är känt kan vålla stora påfrestningar på samhället

är smittkoppor och svår akut respiratorisk sjukdom

(SARS). Av detta skäl sker övervägandena i första

hand med tanke på smittkoppor och SARS. Båda

sjukdomarna är i hög grad smittsamma och har en

mycket hög dödlighet. I propositionen föreslås att

både smittskyddslagen och karantänslagen (1989:290)

bör kunna tillämpas på smittkoppor och SARS. Enligt

regeringens bedömning är det också nödvändigt att

lagstiftningen förstärks med tanke på dessa

sjukdomar. Framför allt behövs möjligheter att

utföra hälsokontroller vid platsen för inresan och

att hålla personer som kan ha utsatts för smitta i

karantän till dess det klarlagts om de verkligen har

blivit smittade. Det är emellertid också angeläget

att det öppnas möjligheter till avspärrning av

områden där smittkoppor och SARS fått spridning.

Regeringen berör emellertid även frågan om de dis-

kuterade åtgärderna skulle kunna vara av värde för

att förebygga spridning av andra smittsamma

sjukdomar.

Propositionen

Regeringen föreslår att smittskyddslagen (2004:168)

kompletteras med vissa bestämmelser om extraordinära

smittskyddsåtgärder. De sjukdomar som skall omfattas

av möjligheterna till extraordinära

smittskyddsåtgärder skall betecknas samhällsfarliga

sjukdomar och anges i en särskild bilaga till

smittskyddslagen. De samhällsfarliga sjukdomarna

skall uppfylla kriterierna för allmänfarliga

sjukdomar enligt smittskyddslagen. Därutöver skall

sjukdomen kunna få en spridning i samhället som

innebär en allvarlig störning eller överhängande

risk för en allvarlig störning i viktiga samhälls-

funktioner och som kräver extraordinära

smittskyddsåtgärder.

Med hänsyn till nuvarande epidemiologiska läge

skall enbart smittkoppor och svår akut respiratorisk

sjukdom (SARS) anses vara samhällsfarliga sjukdomar.

Om riksdagens beslut inte kan avvaktas får

emellertid regeringen föreskriva att bestämmelserna

om samhällsfarliga sjukdomar skall tillämpas på

annan allmänfarlig sjukdom eller på smittsam sjukdom

på vilken bestämmelserna om allmänfarliga sjukdomar

skall tillämpas enligt föreskrift som meddelats med

stöd av 9 kap. 2 § smittskyddslagen. En sådan

föreskrift skall snarast underställas riksdagens

prövning. De samhällsfarliga sjukdomarna skall

dessutom omfattas av bestämmelserna om

karantänssjukdomar i karantänslagen (1989:290).

Smittkoppor förs även in som allmänfarlig sjukdom i

smittskyddslagen.

Om det finns skäl att misstänka att någon som

anländer till Sverige har smittats av en

samhällsfarlig sjukdom, får smittskyddsläkaren

besluta att denne samt andra personer som anländer

med samma transportmedel skall genomgå hälsokontroll

på platsen för inresan. Om det i ett visst geogra-

fiskt område skett utbrott av en samhällsfarlig

sjukdom får Socialstyrelsen besluta att personer som

anländer till Sverige från detta område samt andra

personer som anländer med samma transportmedel skall

genomgå hälsokontroll på platsen för inresan.

Smittskyddsläkaren skall verkställa Socialstyrelsens

beslut. Hälsokontroll vid platsen för inresan får

inte vara förenad med frihetsberövande eller

innefatta provtagning eller annan åtgärd som innebär

kroppsligt ingrepp.

Om det finns risk för spridning av en

samhällsfarlig sjukdom får smittskyddsläkaren

besluta att den som har eller kan antas ha varit

utsatt för smitta av sjukdomen skall hållas i

karantän i en viss byggnad, i en avgränsad del av en

byggnad eller inom ett visst område. Ett sådant

beslut innebär förbud att lämna byggnaden, del av

byggnaden eller området samt förbud att ta emot

besök där. Om det kan ske utan risk för spridning av

sjukdomen får smittskyddsläkaren i det enskilda

fallet medge undantag från förbudet att ta emot

besök. Begär den som hålls i karantän att beslutet

skall upphöra skall smittskyddsläkaren utan dröjsmål

pröva frågan. Finns inte längre skäl för karantän

skall smittskyddsläkaren omedelbart häva beslutet.

Smittskyddsläkarens beslut om karantän får

överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Om en samhällsfarlig sjukdom har eller misstänks

ha fått spridning inom ett avgränsat område utan att

smittkällan eller smittspridningen är fullständigt

klarlagd får Socialstyrelsen besluta att ett visst

område skall vara avspärrat. Ett beslut om

avspärrning innebär förbud för den som vistas i

området att lämna det och förbud för den som

befinner sig utanför området att besöka det. Finns

inte längre skäl för avspärrning skall

Socialstyrelsen omedelbart häva beslutet. Om det kan

ske utan risk för spridning av sjukdomen får

Socialstyrelsen i det enskilda fallet medge undantag

från beslutet om avspärrning. Ansöker någon om

undantag från beslutet om avspärrning skall

Socialstyrelsen omedelbart pröva frågan.

Socialstyrelsens beslut om att avslå en begäran om

undantag för beslut om avspärrning får överklagas

till allmän förvaltningsdomstol.

Den som måste avstå från förvärvsarbete på grund

av beslut om karantän har rätt till

smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om er-

sättning till smittbärare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte komma till någon annan slutsats

än att de i propositionen framlagda lagförslagen är

ändamålsenliga i syfte att förstärka smittskyddet.

Ingen motion har väckts med anledning av

propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen

antar lagförslagen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:158 Extraordinära smittskyddsåtgärder

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168),

2. lag om ändring i karantänslagen (1989:290),

3. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning

till smittbärare,

4. lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag