Bet. 2004/05:UU12

Utrikesutskottets betänkande

2004/05:UU12

Nytt östbistånd

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2004/05:109 Svenska

utvecklingssamarbetet med länderna i OSS och på västra Balkan samt de

motioner som har väckts med anledning av skrivelsen.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna

samt att motionerna avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Nytt östbistånd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U17 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:U18

yrkandena 1, 2, 5 och 7.

2. Transitionsenhet inom UD

Riksdagen avslår motion 2004/05:U18 yrkande 3.

Reservation 1 (fp)

3. Sidas nya profilenhet

Riksdagen avslår motion 2004/05:U18 yrkande 4.

Reservation 2 (fp)

4. Egeninsatser

Riksdagen avslår motion 2004/05:U18 yrkande 6.

Reservation 3 (fp)

5. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:109 till handlingarna.

Stockholm den 19 maj 2005

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt

Ekholm (s), Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Göran Lindblad (m),

Kaj Nordquist (s), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Veronica

Palm (s), Björn Hamilton (m), Cecilia Wikström (fp), Rosita Runegrund

(kd), Sermin Özürküt (v), Annika Qarlsson (c) och Rocio Fernández (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2004/05:109 Svenska

utvecklingssamarbetet med länderna i OSS och på västra Balkan samt de

motioner som har väckts med anledning av skrivelsen.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisar regeringen sina bedömningar vad gäller den

framtida utformningen av utvecklingssamarbetet med länderna i OSS och på

västra Balkan.

Utskottet

Skrivelsen

Östbiståndet, som inleddes 1990 som ett stöd till reformsträvanden och

systemskifte i Polen och Baltikum, har under de gångna femton åren fått

en allt starkare karaktär av EU-integrationsbistånd. Stödet till de

fyra länderna blev framgångsrikt och avslutades med att de upptogs som

medlemmar av Europeiska unionen 2004. Att bidra till att övriga länder

i det forna Sovjetunionen i skilda hänseenden närmar sig EU, respektive

att stödja länderna på västra Balkan i deras EU-integration, framstår

som det långsiktigt mest effektiva sättet att i enlighet med Politiken

för global utveckling, PGU, bidra till en rättvis och hållbar utveckling,

inklusive att bidra till bättre förutsättningar för fattiga människor

att förbättra sina levnadsvillkor.

Regeringen räknar nu med att utvecklingssamarbetet med Ryssland skall

börja minska och gradvis ersättas av ett grannlandssamarbete på mer

jämlika villkor. Grannlandssamarbetet skall också kunna omfatta de

baltiska länderna och Polen samt på längre sikt Ukraina och Vitryssland.

Utvecklingssamarbetet med Ukraina har med regimskiftet 2005 fått tydligt

förbättrade förutsättningar och bör utvidgas. Samarbetet med Vitryssland,

som begränsas av politiska faktorer, bör breddas. Utvecklingssamarbetet

med Moldavien, som är Europas fattigaste land, bör kunna ökas.

I Centralasien respektive södra Kaukasien räknar regeringen med att

fokusera utvecklingssamarbetet på Kirgizistan, Tadzjikistan och Georgien.

En beredskap bör hållas att öka engagemangen i övriga länder i de två

regionerna, om reformförutsättningarna där skulle förbättras.

För länderna på västra Balkan ser regeringen EU-närmandet som ramen för

allt utvecklingssamarbete. Inom den ramen skall både insatser som har

direkt bäring på de s.k. Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap och

andra insatser, t.ex. inom sociala sektorer, på sysselsättningsområdet

eller för lokal utveckling kunna genomföras. Det stora svenska engagemanget

i regionen kommer att fortsätta på kort och medellång sikt och avslutas

senast när länderna upptas som medlemmar av EU. Stödet till Kroatien

fasas ut redan under de närmaste åren. Insatsen i Kosovo kan komma att

öka.

I samtliga fall där samarbetsländerna har ett nära eller långsiktigt

EU-medlemskapsperspektiv önskar regeringen att utvecklingssamarbetet

med dem också bidrar till att ytterligare stärka förbindelserna med

Sverige. Utvecklingssamarbetet med dem skall i första hand verkställas

genom svenska aktörer. Utbytesverksamheten med det svenska samhället

genom bl.a. myndigheter, folkrörelser och andra organisationer, kommuner

och regioner samt universitet och högskolor bör förstärkas.

Motionerna

I motion 2004/05:U18 (fp) yrkande 1 anför Folkpartiet att det övergripande

målet för Sveriges utvecklingssamarbete måste vara demokrati, detta för

att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att

förverkliga sina mänskliga rättigheter och på så vis bekämpa fattigdom

och orättvisor. Detta mål skall även gälla för samarbetet med länderna

utanför EU i östra Europa och på Balkan samt i Centralasien.

I samma motion (yrkande 2) menar motionärerna att EU skall vara öppet

för alla demokratiska länder som delar unionens mål och som helt eller

delvis ligger i Europa. Även om det kan ta lång tid innan länder som

Ukraina kan bli fullvärdiga medlemmar är det viktigt att denna princip

hålls levande och öppen. Länder som vill träda in i EU måste uppfylla

de grundläggande politiska och ekonomiska kriterier för medlemskap som

EU har slagit fast. Därför är en viktig del av samarbetet att stödja

det långsiktiga reformarbetet och hjälpa länderna att närma sig EU.

I yrkande 3 anförs att UD bör inrätta en enhet för främjande av övergång

till demokrati. I yrkande 4 pekar motionärerna på att den nya profilenhet

inom Sida som skall etableras på Gotland, och som syftar till att stödja

kommuner, organisationer och vänorter kring Östersjön, skall finansieras

med 22 miljoner kronor per år - medel som tas från det nuvarande

östbiståndet. Motionärerna anser att det är oacceptabelt att regionalpolitiska

hänsyn på detta vis får styra biståndspolitiken. Användandet av

biståndsmedel för att finansiera regionalt samarbete kring Östersjön går

stick i stäv med den av riksdagen beslutade politiken för global utveckling,

som har fattigdomsbekämpning som huvudmål.

Motionärerna pekar vidare på att Ryssland, Ukraina, Vitryssland och

Moldavien erhöll sammanlagt 1,3 miljarder euro från Tacisprogrammet

under perioden 2000-2003, samtidigt som Medaprogrammet delade ut 3,7

miljarder euro. Med beaktande av att EU:s grannländer i öst omfattar

207 miljoner invånare är, anför motionärerna, en förstärkning av biståndet

till dessa länder nödvändigt (yrkande 5).

I yrkande 6 anförs att det beslut om införande av s.k. egeninsatser

(motsvarande 10 % av kostnaderna för demokratifrämjande projekt i

Vitryssland) som nyligen har tagits av Sida bör omprövas. De organisationer

som arbetar med demokratiprojekt i Vitryssland bör, anser motionärerna,

befrias från egeninsatsen.

Avslutningsvis anför motionärerna (yrkande 7) att Sidas insatser i

Östeuropa vad gäller kampen mot slavhandeln med kvinnor och barn bör

utökas kraftigt.

Moderaterna anför i motion 2004/05:U17 yrkande 1 att Sverige aktivt bör

verka för att EU skall etablera en gränsövervakningsinsats i Georgien.

I yrkande 2 anförs att Sverige fortsatt bör verka inom EU och OSSE för

att få Ryssland att leva upp till åtagandena angående trupptillbakadragande

från Georgien.

Utskottets överväganden

Målsättningar för det svenska östbiståndet

Utskottet konstaterar inledningsvis att målet för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete, såsom fastlagts i den av riksdagen beslutade

Politiken för global utveckling, PGU (bet. 2003/04:UU3), skall vara att

bidra till en rättvis och hållbar global utveckling och att bidra till

att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina

levnadsvillkor.

Politiken skall präglas av två perspektiv - rättighetsperspektivet och

de fattigas perspektiv. Detta innebär att människors rättigheter skall

utgöra grunden för de åtgärder som skall vidtas och att de fattigas

behov, intressen och förutsättningar skall vara en utgångspunkt i

strävandena mot ett uppfyllande av målet. Rättighetsperspektivet inkluderar

både mänskliga rättigheter och demokrati.

Utskottet konstaterar vidare att det svenska östbiståndet, som inleddes

1990 som ett stöd till reformsträvanden och systemskifte i Polen och

Baltikum, under de gångna femton åren alltmer har kommit att få karaktären

av EU-integrationsbistånd - en linje som kröntes med framgång under år

2004 då tio nya stater upptogs som medlemmar i unionen, däribland Estland,

Lettland, Litauen och Polen. Utskottet välkomnar vidare Bulgariens,

Rumäniens kommande inträde i unionen samt att Turkiet får inleda

medlemskapsförhandlingar.

Utskottet anser att utvecklingen i de länder som tidigare utgjorde

delrepubliker i Sovjetunionen, samt länderna på västra Balkan ger skäl

till såväl tillförsikt som oro. Medan den senaste tidens utveckling i

bl.a. Ukraina och Georgien är lovande, är utvecklingen i bl.a. Armenien,

Azerbajdzjan, Vitryssland, Uzbekistan och Turkmenistan mer bekymmersam.

Moldavien

Utskottet konstaterar att den demokratiska utvecklingen i Moldavien,

senast manifesterad i landets parlamentsval i mars 2005, uppvisar flera

delvis positiva tecken. Det styrande kommunistpartiet, under president

Vladimir Voronins ledning, har uttalat sig positivt om ett eventuellt

moldaviskt EU-medlemskap. Det är angeläget att landets spirande

demokratiska utveckling och dess uttalade strävan efter närmare integration

och samarbete med Europeiska unionen inte lämnas därhän.

Landet har brottats med stora ekonomiska problem alltsedan Sovjetunionens

kollaps och det efterföljande inbördeskriget med de separatistiska

styrkorna i utbrytarrepubliken Transnistrien. Fattigdomen är utbredd.

Detta har bl.a. fått till följd att kvinnor utnyttjas i gränsöverskridande

brottslighet kopplad till sexslavhandel. Spridningen av smittsamma

sjukdomar såsom hiv/aids uppvisar oroande tendenser. Därtill skall

understrykas att respekten för de mänskliga rättigheterna, den enskildes

rättssäkerhet samt mediesituationen delvis alltjämt är otillfredsställande.

Utskottet anser att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) bidrar till

att försvåra Moldaviens ekonomiska situation. Det är därför viktigt att

Sverige inom EU verkar för att unionens bistånd till landet intensifieras

och effektiviseras samt att unionens jordbrukspolitik genomgår nödvändiga

reformer.

Utskottet anser vidare att det är mycket angeläget att snarast få till

stånd en lösning på konflikten kring den separatistiska Transnistrienrepubliken

- en konflikt som allvarligt har hämmat Moldaviens ekonomiska utveckling

och därmed dess orientering mot EU. Konflikten kan, om den tillåts att

fortgå, komma att verka destabiliserande på den säkerhetspolitiska

situationen i EU:s östra närområde. Utskottet välkomnar därför att EU i

mars 2005 lät utnämna en särskild representant till landet vars uppgifter

bl.a. omfattar att få till stånd en lösning på denna konflikt. EU, liksom

OSSE, måste därutöver oförtrutet fortsätta sitt arbete med att förmå

Ryssland att respektera de s.k. Istanbulåtagandena, som nåddes vid

OSSE-toppmötet i Istanbul 1999, om tillbakadragande av trupp från

Transnistrien.

Utskottet delar regeringens bedömning att Moldaviens EU-närmande bör

utgöra ramen för det internationella utvecklingssamarbetet med landet.

Erfarenheter visar att ett övergripande EU-närmande kan få effekter på

bredden i samhället, såväl på institutionella och legala plan som i

form av metoder, tekniker, attityder och kunskaper på mikronivå, t.ex.

företag och enskilda personer. Även om det inte pågår en formell

EU-integration finns det ett EU-närmande med positiv potential för det

moldaviska samhället. Det framstår som önskvärt att också det svenska

utvecklingssamarbetet bidrar i den riktningen.

Ryssland

Utskottet konstaterar att den senaste tidens politiska utveckling i

Ryssland ger anledning till oro. Övergången från totalitär diktatur

till demokrati, rättsstat och marknadsekonomi har under senare år kommit

att ställas inför allvarliga hot och utmaningar. Centraliseringen av

makten kring president Vladimir Putin, den alltmer kringskurna press-

och yttrandefriheten liksom övergrepp mot de mänskliga rättigheterna

utgör oroväckande tecken.

Det är angeläget, menar utskottet, att omvärlden klart markerar sitt

avståndstagande från alla typer av inskränkningar i de demokratiska

fri- och rättigheterna i Ryssland.

Det nuvarande samarbetet mellan EU och Ryssland grundar sig på ett

partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA), som löper t.o.m. 2007. Därutöver

enades parterna 2003 om att fördjupa samarbetet inom fyra samarbetsområden:

1) det ekonomiska, 2) frihet, säkerhet och rättsväsende, 3) yttre

säkerhet samt 4) forskning, utbildning och kultur. I samband med toppmötet

i Moskva den 10 maj 2005 nådde EU och Ryssland en överenskommelse om

antagande av handlingsplaner för respektive samarbetsrområde.

Utskottet konstaterar att EU, genom Tacis, har varit den största

biståndsgivaren till Ryssland under de senaste åren. Totalt har över 1

miljard euro allokerats till Tacisinsatser i Ryssland sedan 1991.

Resultaten av stödet har enligt den europeiska kommissionen varit svaga.

Genomförandet har ofta försenats på grund av administrativa problem.

De främsta orsakerna till dessa är, enligt kommissionen, brister i

utformningen av Tacis samt ett svagt ryskt ägarskap. Den ryska regeringen

har redovisat en skeptisk inställning till Tacis och har vid flera

tillfällen på skilda sätt rest hinder för genomförandet.

Som ett resultat av erfarenheterna har Europeiska kommissionen aviserat

en reducering av stödet genom Tacisprogrammet. För budgetperioden 2007

och framåt har Ryssland erbjudits samarbete inom ramen för gemenskapens

nya grannskapsinstrument ENPI (European Neighbourhood Policy Instrument).

Utskottet konstaterar vidare att den ryska ledningen har inte uttryckt

några önskemål om ett formellt EU-närmande för Rysslands del. Inte heller

finns några motsvarande ambitioner inom EU. Ett ryskt EU-medlemskap

står inte på någon agenda. Likväl sker ett gradvis men kontinuerligt

ryskt närmande till europeiska strukturer och regelverk i praktiken i

den samarbets- och harmoniseringsprocess som är en integrerad del av

det internationella samarbetet. De ömsesidiga banden och beroendena

mellan Ryssland och EU på olika områden är starka.

Utskottet anser, liksom regeringen, att den svenska Rysslandspolitiken,

även vad avser reformsamarbetet, bör utgå från att EU och Ryssland kan

åstadkomma ett brett och djupgående närmande i ett flertal olika

dimensioner. Det svenska reformsamarbetet bör spegla och genomföras i

samklang med EU:s Rysslandspolitik. Det bör fortsätta att bidra till

Rysslands närmande både till EU och till Sverige.

Utskottet konstaterar att det svenska reformsamarbetet med Ryssland,

som tillgodoser viktiga intressen på båda sidor, under senare år har

vuxit kraftigt och uppgår nu till mellan 200 och 300 miljoner kronor

per år. Under budgetåren 2002 och 2003 har Sverige utbetalat närmare

550 miljoner kronor för insatser i Ryssland, merparten via Sida. De

sammanlagda utbetalningarna 2004 uppgick till närmare 320 miljoner kronor.

Det säkerhetsfrämjande stödet, som uppgått till 15 miljoner kronor

under de två åren, har koncentrerats till S:t Petersburg, Murmansk och

Kaliningrad och främst avsett projekt för att hindra spridning av

massförstörelsevapen samt projekt inom försvarsmiljö, katastrofberedskap,

sjöräddning och migrationspolitik.

Stödet för demokratins fördjupning, 74 miljoner kronor under 2002 och

2003, har omfattat rättssamarbete, journalistutbildning, vänortssamarbete

och andra projekt för lokal demokrati, jämställdhet, motverkande av

människohandel, stöd via enskilda organisationer samt kultursamarbetet

genom Svenska institutet.

Den ekonomiska omvandlingen är det näst största verksamhetsområdet med

130 miljoner kronor under 2002 och 2003 till främst näringslivsinriktad

verksamhet, förvaltning, lantmäteri, företagsledarutbildning,

handelskammarsamarbete och samarbete inom skogsnäringen.

Utskottet delar regeringens bedömning att det övergripande målet för

det fortsatta utvecklingssamarbetet med Ryssland kommer att vara att

bidra till ett närmande av landet till europeiska strukturer och

samarbetstraditioner. Ett sådant närmande, vars kärna är en fortsatt

reformprocess, bidrar till en positiv politisk, ekonomisk och social

utveckling i landet och därmed på sikt till en hållbar minskning av

fattigdomen. Det främjar demokrati, öppenhet och respekt för mänskliga

rättigheter, vilket skapar bättre möjligheter att bekämpa organiserad

brottslighet, korruption, människohandel, narkotikaberoende och smittsamma

sjukdomar. Samarbetet skall också bidra till ett närmande till Sverige

och bidra till övergången till ett reguljärt grannlandssamarbete.

Med ryska behov som utgångspunkt inriktas insatserna på sådana områden

där Sverige har erkänd och efterfrågad kompetens. En koncentration skall

ske på reformer och institutionsutveckling. Insatserna på federal nivå

bör förstärkas, om mottagligheten där är god. Det är också av intresse

att koppla federala reformer till genomförande på den regionala nivån.

En central uppgift under perioden blir att i dialog med den ryska sidan

föra upp erfarenheter från lokala och regionala nivåer till den federala

nivån.

Stödet till det civila samhället bör, anser utskottet, utökas för arbete

med mänskliga rättigheter, demokratins fördjupning och stärkandet av

rättsstaten. Stöd till utbyte mellan svenska och ryska myndigheter och

organisationer spelar en viktig roll. Miljösamarbetet är fortsatt viktigt,

liksom samarbetet inom utbildning och forskning. Inte minst på det

senare området bör det bilaterala utbytet förstärkas och ges nya och

bredare former. Den svenska resursbasen skall utnyttjas i görligaste

mån. Förslag till insatser inom ramen för samarbetet med svenskt näringsliv

bör prövas i positiv anda. För att bidra till övergången till ett

reguljärt grannlandssamarbete bör utvecklingssamarbetet också ha en

inriktning på kontaktskapande och nätverksbyggande.

Utskottet anser att de funktionshindrades situation i Ryssland och övriga

Central- och Östeuropa måste uppmärksammas. Kvardröjande handikappfientliga

attityder, bl.a. på arbetsmarknaden, förstärker berörda gruppers ekonomiska

och sociala marginalisering och utsatthet. Utskottet noterar att regeringen,

i sin landstrategi för Ryssland, uppmärksammar de funktionshindrades

problem och vikten av svenska biståndsinsatser på detta område. Det är

angeläget, anser utskottet, att de specifika problem som präglar de

funktionshindrades liv i såväl Ryssland som i övriga Central- och

Östeuropa finns med i bedömningarna kring det framtida grannlandssamarbetet.

Utskottet konstaterar att det regionala samarbetet i Sveriges närområde

i Östeuropa spelar en viktig roll för politisk och ekonomisk stabilitet

och goda grannskapsförhållanden. Utöver den politiska och ekonomiska

dialogen bedrivs ett konkret samarbete inom en rad frågor och problem

av gränsöverskridande karaktär vilka berör staterna i Barents- och

Östersjöregionen, bl.a. miljöskydd och hållbar utveckling, kärnsäkerhet,

energieffektivisering, räddningstjänst och krishantering, transportplanering,

hälsofrågor och sociala frågor, utbildnings- och forskningsfrågor,

ungdomsfrågor, kamp mot organiserad brottslighet och människohandel

samt undanröjande av handelshinder och främjande av handel och investeringar.

Barentssekretariatet spelar en viktig roll i detta samarbete.

Övriga organisationer av stor betydelse för samarbetets fortskridande

och utveckling är bl.a. EU:s Nordliga dimension, Arktiska rådet,

Östersjöstaternas råd, den Nordisk-baltiska aktionsgruppen mot människohandel

samt Nordiska ministerrådet.

Ukraina

Det är mycket angeläget, anser utskottet, att EU står berett att bistå

när Ukraina, med sina 48 miljoner invånare - Europas femte största land

- nu med en ny politisk ledning återupptar sin vandring längs den långa

vägen mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. Utskottet anser att

den handlingsplan som EU har upprättat inom ramarna för den europeiska

grannskapspolitiken måste revideras i ljuset av den senaste tidens

politiska utveckling i landet. Utskottet anser vidare att EU bör

intensifiera sitt stöd till reformer och uppbyggnad av Ukrainas statliga

administration samt utöka stödet till uppbyggnad av EU-kompetens bland

statliga tjänstemän.

Utskottet konstaterar att den nya ukrainska ledningen står inför en

serie utmaningar. Bland de första är att överbrygga den interna klyftan

mellan landets västra och östra delar. Det är angeläget, anser utskottet,

att landets hela befolkning, oavsett regional eller etnisk/språklig

tillhörighet, kan känna delaktighet i det nya demokratiska Ukraina.

Utskottet noterar att de nuvarande relationerna mellan EU och Ukraina

baseras på ett partnerskaps- och samarbetsavtal, som ratificerades 1998.

Den nya europeiska grannskapspolitikens (ENP) prioriteringar konkretiseras

för Ukrainas del i en treårig handlingsplan. Handlingsplanen är ett

viktigt redskap för det framtida samarbetet och kompletteras med det

nya finansiella grannskapsinstrumentet ENPI fr.o.m. 2007. Till dess

utgör Tacis aktionsprogram den finansiella ramen för genomförandet av

partnerskapsavtalet.

Tacisprogrammet är det största tekniska biståndsprogrammet i Ukraina

(322 miljoner euro allokerade för perioden 2002-2004). Programmet för

perioden 2004-2006 fokuserar på institutionella, rättsliga och administrativa

reformer, på utveckling av den privata sektorn och ekonomisk utveckling

samt på systemskiftets sociala konsekvenser. Utöver Tacis genomför

kommissionen även andra biståndsprogram för kontakter mellan ungdomar i

Ukraina och EU, för utbyte på utbildningsområdet, för stöd till demokrati

och mänskliga rättigheter samt för ekonomisk och social utveckling av

gränsområden.

Det nya grannskapsinstrumentet ENPI kommer att fokusera på genomförandet

av handlingsplaner inom den europeiska grannskapspolitiken. Kommissionen

har samtidigt annonserat att det framtida reformsamarbetet med Ukraina

kommer att ges en mer uttalad fattigdomsprofil än det nuvarande programmet.

En viktig del i ENPI kommer att vara det gränsöverskridande samarbetet

mellan Ukraina och EU:s medlemsstater. Vidare kommer EIB att utöka sin

långivning till Ukraina.

Utskottet anser, liksom regeringen, att ett svenskt stöd till det

ukrainska EU-närmandet framstår som det mest adekvata sättet att bidra

till fattigdomsbekämpningen i landet. Följaktligen anser utskottet att

EU klart bör uttala att Ukraina har ett framtida medlemskapsperspektiv.

Det är följaktligen, anser utskottet, inom denna ram som det svenska

utvecklingssamarbetet med landet bör utformas. Inriktningen på

samarbetsområden blir beroende av den nya regeringens prioriteringar och av

hur andra givare agerar. En bred utbytesverksamhet med det svenska

samhällets olika aktörer bör vara ett centralt inslag i samarbetet med

Ukraina. Vidare framstår stöd till reformer inom miljöområdet som

angeläget.

Vitryssland

Utvecklingen i Vitryssland ger fortsatt anledning till oro. Under

president Lukasjenkos regim fortsätter kränkningarna av de mänskliga

rättigheterna. Den politiska oppositionen förhindras att verka, och de

parlamentsval som hölls hösten 2004 var långt ifrån fria och demokratiska.

På basis av rådsbeslutet 1997 har EU byggt en politik som syftar till

att steg för steg förbättra relationerna om den vitryska sidan i sin

tur försöker att förbättra situationen rörande de mänskliga och

demokratiska rättigheterna. En översyn under 2004 visade emellertid att

politiken inte har lett till de önskade resultaten.

Utskottet anser att EU:s nuvarande linje gentemot Vitryssland är olycklig

och riskabel. Avsaknad av EU-närvaro i landet, eller ens en plan för

hur en demokratisk utveckling i landet skulle kunna stödjas, är oroväckande.

Därtill bortser denna politik från möjligheten till samarbete mellan

unionen och Vitryssland kring vissa politiskt mindre kontroversiella

frågor som dock är av stor vikt i det framväxande vitryska civilsamhällets

ögon, t.ex. bekämpande av gränsöverskridande brottslighet, åtgärder för

att förhindra spridningen av hiv/aids samt stöd till offer för

Tjernobylkatastrofen.

EU:s bojkott mot Vitrysslands högsta politiska ledning får inte leda

till en allmän isolering av landet. Unionens betydelse som viktig aktör

i skapandet av en utveckling i demokratisk riktning i Vitryssland får

inte underskattas. Det är angeläget, anser utskottet, att EU:s arbete

i Vitryssland ses över. En handlingsplan för demokratiutveckling i landet

bör utarbetas.

Utskottet noterar att regeringen efterlyser en mer aktiv EU-linje

gentemot Vitryssland som bör inkludera ett förstärkt samarbete med det

civila samhället. Utskottet anser, liksom regeringen, att Sverige

därutöver också bilateralt, som ett berört grannland till Vitryssland,

kan lyfta sin samarbetsprofil ytterligare. Med bibehållande av

isoleringslinjen gentemot den innersta ledningen bör det svenska engagemanget

ökas på bredden i samhället, bl.a. med hjälp av nyöppnade samarbetsytor.

Södra Kaukasien

Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av ett tydligt engagemang

och intresse från EU:s sida gentemot de stater som kommer att vara

unionens grannar på lång sikt. Detta gäller i synnerhet staterna i södra

Kaukasien. Utskottet välkomnar därför att kommissionen nyligen har

utfärdat rekommendationer inför upprättandet av handlingsplaner för de

tre staterna.

Utskottet välkomnar att maktskiftet i Georgien 2003, den s.k.

rosenrevolutionen, då Eduard Sjevardnadzes regim ersattes av den demokratiskt

valde Michail Saakasjvili, kunde ske utan användande av våld och vapenmakt.

Det är viktigt att EU nu förmår bistå det nya demokratiska ledarskapet

i Georgien med såväl suveränitets- och demokratistöd som ekonomiskt

stöd i dess kamp mot den utbredda fattigdomen och korruptionen i landet.

Georgien har en lång historia av nära kulturella band till flera av de

stater som i dag är medlemmar av EU. Det är angeläget, anser utskottet,

att landet på nytt kan integreras i den europeiska gemenskapen.

Utskottet anser, liksom regeringen, att den nya georgiska regeringens

reform- och utvecklingspolitik har skapat nya möjligheter för ett

fördjupat svenskt utvecklingssamarbete med Georgien - och för ett EU-närmande,

som på sikt kan bidra till både ökad stabilitet och minskad fattigdom.

Landet har en fattigdomsstrategi (Poverty Reduction Strategy Paper,

PRSP) men saknar ännu en utvecklingsplan, där inte minst EU-närmandet

och fattigdomsstrategin skulle kunna harmoniseras. Frågan bör kunna

övervägas som föremål för svenskt stöd.

Utskottet anser att ett växande svenskt utvecklingssamarbete med Georgien

bör inriktas såväl på central som på lokal och regional nivå. Som ett

direkt stöd till regeringens reformsträvanden bör inriktningen av det

svenska biståndet på institutionell kapacitetsutveckling och attitydförändring

på olika nivåer och inom skilda sektorer förstärkas. Sådana insatser

bör kopplas till policydialogen på respektive område. Andra projekt på

regional eller lokal nivå bör också bidra till utvecklingen av förvaltningen.

Minoriteternas fri- och rättigheter i landet, de mänskliga rättigheterna

mer generellt samt behovet av konflikt- och våldsförebyggande bör beaktas.

Tänkbara koncentrationsområden är säkerhet och demokrati, förvaltning,

näring och jordbruk, miljö, handel samt utbildning och sociala områden.

Utskottet anser, liksom regeringen, att utvecklingssamarbetet med

Georgien skall planeras i ett långsiktigt perspektiv och att dialogen med

landet på utvecklingsområdet bör förstärkas.

Utskottet noterar att frågan rörande internationell övervakning av den

rysk-georgiska gränsen ger anledning till oro. Ryssland har vägrat

acceptera ett förlängt mandat för OSSE:s gränsövervakningsmission (Border

Monitoring Operation, BMO) mellan Georgien och Ryssland. BMO är nu under

avveckling och kommer att upphöra i maj 2005. Utskottet konstaterar att

Sverige aktivt arbetar för att en oberoende övervakning av gränsen mellan

Georgien och Ryssland skall kunna fortsätta att verka. Utskottet anser

att gränsövervakningen i första hand bör organiseras av OSSE. Om detta

inte kan ske bör Sverige aktivt verka för att EU skall etablera en

gränsövervakningsinsats i Georgien.

Frågan angående rysk truppnärvaro i Georgien är likaledes en osäkerhetsfaktor.

Utskottet anser att EU och OSSE måste fortsätta sitt arbete för att få

Ryssland att leva upp till de åtaganden angående trupptillbakadragande

som gjordes vid OSSE-toppmötet i Istanbul 1999.

Utskottet konstaterar att situationen i Armenien och Azerbajdzjan

karakteriseras av en bristande respekt för de mänskliga rättigheterna, av

avsaknad av fria och rättvisa val samt av ett bristfälligt fungerande

rättssystem. Såväl Armenien som Azerbajdzjan har det senaste året

kraftigt kritiserats av Europarådet och dess parlamentariska församling.

Ett visst närmande till europeiska strukturer äger dock rum.

Utskottet anser, liksom regeringen, att det utvecklingssamarbete som

bedrivs med Armenien, fortsättningsvis främst bör utgöra ett stöd till

demokratiseringen av landet och till den fortsatta reformprocessen i

övrigt och inriktas på institutionell kapacitetsutveckling, kunskapsutveckling

och attitydförändring i relevanta sektorer. Minoriteternas fri- och

rättigheter i landet bör beaktas i samarbetet. Ett återkommande tema i

samarbetet bör också vara konflikt- och våldsförebyggande verksamhet.

Vidare bör frågor rörande mänskliga rättigheter, säkerhet, demokrati,

förvaltning samt sociala problem stå högt på dagordningen.

Det svenska bilaterala biståndsengagemanget i Azerbajdzjan begränsas

för närvarande till insatser på statistikområdet, på MR-området och

till stöd för kvinnors organisering. Situationen ger inte för närvarande

anledning att utvidga det bilaterala samarbetet. Utskottet anser dock

att insatser till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter bör kunna

genomföras.

Utskottet delar regeringens linje att det bör finnas en beredskap till

ökat svenskt engagemang i såväl Azerbajdzjan som Armenien om ländernas

förutsättningar för ett sådant påtagligt skulle komma att förändras.

Centralasien

Den politiska utvecklingen i de centralasiatiska staterna, Kazakstan,

Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan under de första

åren efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 kännetecknades av reformer

i demokratisk riktning. Dessa reformer har dock alltmer kommit att

trängas undan av auktoritära tendenser. I Uzbekistan och Turkmenistan

förbjöds tidigt politisk opposition. I Tadzjikistan pågick mellan 1992

och 1997 ett inbördeskrig, som i praktiken omöjliggjorde demokratiseringen.

I Kazakstan och Kirgizistan ägde delvis en liberalisering av det

politiska systemet rum. Oppositionspartier tilläts fungera, relativt fria

parlamentsval hölls och ett civilt samhälle började växa fram. Sedan

1997 synes dock reformprocessen i regionen ha stagnerat.

Demokratiutvecklingen i Kirgizistan, ett land som tidigare omnämndes

som en demokratisk enklav i Centralasien, har under senare år alltmer

börjat likna den i övriga regionala stater. Tendensen att fängsla

oppositionella krafter och beskära mediernas frihet har stärkts. Regimen

i landet har gradvis blivit alltmer beroende av klaner och intressegrupper

från landets norra del, samtidigt som kontrollen över landets olika

regioner minskat. Mot bakgrund av oegentligheter i samband med

parlamentsvalet den 27 februari 2005, utbröt oroligheter i södra delen av

landet och krav på presidentens avgång restes. Oroligheterna spred sig

snabbt till huvudstaden Bisjkek, regeringen avgick och president Askar

Akajev lämnade landet. En premiärminister och en tillförordnad president

har utsetts och såväl presidentval som nyval till parlamentet skall

enligt planerna hållas under året.

Från Kazakstan rapporteras om trakasserier av oppositionsgrupper. I

Tadzjikistan har den forna oppositionen i allt högre grad marginaliserats.

Utskottet anser, liksom regeringen, att regionen i dag präglas av en

konsolidering av autokratiska tendenser med gradskillnader mellan

länderna. En djupgående demokratisk omvandling saknas.

Utskottet delar regeringens bedömning att såväl Turkmenistan som Uzbekistan

saknar det slags reformprocess, som skulle kunna inbjuda till

utvecklingssamarbete med Sverige. Utskottet vill i sammanhanget, vad gäller

de hastigt uppflammade våldsamheterna i Uzbekistan, understryka sitt

starka avståndstagande från den uzbekiska regeringens övervåld mot civila

samt de rättsvidriga arresteringar av journalister och aktivister för

mänskliga rättigheter som har ägt rum i samband härmed.

I Kazakstan finns reformsträvanden som kan motivera stöd. Dessa kan

dock i hög utsträckning finansieras med de snabbt växande egna resurserna.

Gemensamt för Kirgizistan och Tadzjikistan är att såväl reformsträvanden

som motstånd mot reformer kan skönjas. De bägge länderna lider dock

brist på nödvändiga resurser för att en gynnsam industriell och ekonomisk

utveckling skall kunna komma till stånd. Utskottet delar regeringens

bedömning att ett svenskt utvecklingssamarbete med dessa två länder kan

vara av betydelse.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att kärnan i det svenska

utvecklingssamarbetet med länderna i Centralasien bör inriktas på

kapacitetsutveckling inom staten och i det civila samhället. Samarbetet

med statliga organ hämmas dock av deras bristfälliga förmåga att

tillgodogöra sig tekniskt och monetärt stöd. Givare måste arbeta långsiktigt

och själva bidra till att denna förmåga byggs upp. Ett annat problem är

en kvardröjande sovjetisk mentalitet och en växande korruption, som

påverkar förvaltningarna. Tillsammans leder dessa fenomen till att

kapaciteten, eller viljan, att verkställa fattade beslut och överenskommet

utvecklingssamarbete ofta är starkt begränsad. I flera fall kan det

vara att föredra att arbeta med statliga institutioner på regional och

lokal nivå. Ett trepartssamarbete med enskilda organisationer kan vara

fördelaktigt.

Västra Balkan

Vad gäller västra Balkan konstaterar utskottet att regionen ännu inte

hämtat sig från det lidande, den förödelse, de flyktingströmmar och de

etniska motsättningar, som präglade händelseutvecklingen under 1990-talet.

Uppgifterna om det totala antalet döda, skadade och flyende i regionen

varierar fortfarande och skulle behöva bekräftas i folkräkningar.

De ekonomiska effekterna var dramatiska - i Bosnien och Hercegovina

hade BNP 1995 sjunkit till 20 procent av sin nivå före kriget. Serbien,

som i dag har en hög tillväxt, har alltjämt inte mer än 50 % av 1989

års BNP. Regionen är nu militärt och säkerhetspolitiskt stabiliserad så

till vida, att risken för en konventionell militär konfrontation av

betydelse numera är liten.

I Bosnien och Hercegovina och Kosovo fanns 1999 70 000 personer utländsk

trupp. En betydande internationell närvaro finns alltjämt kvar men har

successivt kunnat minskas till mindre är 25 000. Den Natoledda Kfor-insatsen

i Kosovo fortsätter att kräva en närvaro om ca 17 000 personer. Antalet

svenskar i denna styrka uppgår till ca 330. Sfor i Bosnien och Hercegovina

avlöstes i december 2004 av en EU-styrka (Eufor operation Althea) om

7 000 personer, vilket innebär att EU nu åtagit sig ett övergripande

ansvar för stabiliseringen. Sverige bidrar med drygt 70 personer till

styrkan och har tagit beslut om att kunna bidra med totalt högst 200.

EU har vidare ansvaret för två civila rådgivande polisinsatser i regionen.

I Bosnien och Hercegovina medverkar knappt 500 EU-poliser, varav 15

svenska, i insatsen European Police Mission (EUPM). I Makedonien finns

drygt 150 EU-poliser, varav 10 svenska, i insatsen "Proxima".

Våldsamheterna i Kosovo i mars 2004, då 19 personer dödades och mer än

4 000 människor, av vilka de flesta var serber, drevs på flykt, visar

att starka spänningar ligger kvar. Utländsk trupp kommer att behövas

under ytterligare flera år. Etniska motsättningar dröjer kvar i Kosovo,

Makedonien och Bosnien och Hercegovina samt i mindre grad i Serbien

och Kroatien. Det internationella samfundet står fast vid målet att

samhällena i regionen skall vara multietniska. Minoritetsflyktingars

återvändande förblir därför angeläget.

Utskottet noterar att den svenska politiken, som ligger i linje med

EU:s, syftar till att främja regional stabilitet och att integrera

regionens länder i EU. Utskottet anser, liksom regeringen, att västra

Balkans framtid ligger i EU. Det är ländernas egen förmåga och ambitionsnivå

vad gäller genomförandet av nödvändiga reformer i enlighet med EU:s

färdplan som kommer att bestämma takten i integrationsprocessen. Utskottet

anser att länderna på Balkan skall få påbörja medlemskapsförhandlingar

så snart de uppfyller de mål och kriterier som EU har satt upp för

medlemskap, med bl.a. krav på respekt för minoriteter, fungerande rättsstat,

demokrati och mänskliga rättigheter.

Utskottet noterar att det pågående utvecklingssamarbetet mellan Sverige

och Kroatien har fyra huvudinriktningar; demokrati och god samhällsstyrning,

MR, jämställdhet, ekonomisk tillväxt, naturresurser och miljö, samt

social utveckling och trygghet. Stöd skall under de närmaste åren kunna

ges till förvaltningsutvecklingen på central och lokal nivå, till

ekonomiska strukturreformer, till politik- och kapacitetsutveckling på

miljöområdet, samt till reformarbetet inom sociala sektorer. Vidare

skall program, som direkt syftar till att stärka kvinnors roll i samhället

samt till att bekämpa människohandel, fortsatt kunna stödjas.

Utskottet konstaterar vidare att Kroatien ansökte om EU-medlemskap i

februari 2003. I april 2004 presenterade EU-kommissionen sitt yttrande

om landets förmåga att möta EU:s krav. Bedömningen var i huvudsak positiv

även om brister och tillkortakommanden på många områden lyftes fram.

Rättsväsendet behöver reformeras i grunden för att uppfylla kraven på

rättssäkerhet. Behoven av strukturreformer och marknadsekonomisk anpassning

är stora. Förutsättningar måste skapas för att alla flyktingar som så

önskar skall kunna återvända till landet. Utskottet vill i sammanhanget

understryka vikten av att landet förmås samarbeta fullt ut med den

internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien, (International Criminal

Tribunal for the former Yugoslavia, ICTY). Relationerna till grannländerna

behöver därutöver på ett allmänt plan förbättras.

Utskottet anser, liksom regeringen, att Kroatien så snart som möjligt

bör bli medlem i EU. I mars 2005 beslutade EU att skjuta upp starten

för Kroatiens medlemskapsförhandlingar till dess landet fullt ut samarbetar

med FN:s krigsförbrytartribunal i Haag. Utskottet anser att landet, för

att EU-medlemskap skall kunna komma i fråga, måste samarbeta med de

strukturer och organisationer som verkar för försoning och att de

ansvariga för krigsförbrytelser under Jugoslavienkriget ställs till ansvar.

Utskottet delar regeringens bedömning att det svenska utvecklingssamarbetet

med Kroatien bör koncentreras på områden av direkt relevans för det

kommande EU-medlemskapet och för relationerna med Sverige.

Vad avser Bosnien och Hercegovina konstaterar utskottet att de

nationalistiska partiernas dominans på den politiska arenan innebär ett hinder

i närmandet till de europeiska samarbetsstrukturerna. Någon försoningsprocess

har ännu inte inletts i landet och de etniska motsättningarna utgör en

fortsatt bromskloss i försöken att skapa en fungerande statsbildning.

Korruption och organiserad brottslighet är vanligt förekommande i stora

delar av landet. Det bristande samarbetet med Internationella

krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag utgör ett fortsatt hinder

för såväl försoning som närmande till EU och Nato.

Läget i landet kan i dag, på ett övergripande plan, betecknas som stabilt,

men situationen är alltjämt skör. Lokala sammandrabbningar och begränsade

våldshandlingar kan därför inte uteslutas. Bosnien och Hercegovina är,

liksom Balkan som helhet, av stor betydelse för stabiliteten och

säkerheten i Europa. Det är därför av vikt, anser utskottet, att det

internationella samfundet också framgent kan upprätthålla närvaro i landet.

Utskottet noterar att Europeiska rådet, under 2004, antog ett europeiskt

partnerskap för Bosnien och Hercegovinas fortsatta närmande till EU.

Partnerskapet konkretiserar och förtydligar de åtgärder, som måste

garanteras för att fortsätta EU-närmandet. Europeiska kommissionen har

identifierat 16 lagstiftnings- och andra reformområden, där framsteg

måste göras, innan förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal

kan inledas. Kommissionen bedömer hittills framstegen inom ramen för

partnerskapet som måttliga. Utskottet delar regeringens bedömning att

ett EU-medlemskap för Bosnien och Hercegovina i dag ter sig

avlägset.

Utskottet konstaterar vidare att de nuvarande målen för det svenska

utvecklingssamarbetet med Bosnien och Hercegovina omfattar såväl fred

och stabilitet som övergång till marknadsekonomi. Samarbetet skall också

stödja landets utvecklingsstrategi samt bidra till dess EU-närmande.

Vidare skall utvecklingssamarbetet bl.a. utgå från ett regionalt perspektiv

på arbetet, bidra till ett varaktigt flyktingåtervändande, beakta köns-

och miljöperspektiv i arbetet och främja ett utnyttjande av den svenska

resursbasen.

Utskottet konstaterar att reformarbetet i Serbien och Montenegro utvecklas

långsamt. Ännu fungerar inte det viktiga samarbetet med den internationella

krigsbrottstribunalen i Haag (ICTY) tillfredsställande, även om det

förbättrats på sistone. Frågan om Kosovos framtid är en ödesfråga för

regionen och starkt problematisk för Serbien och Montenegro. Inte heller

relationerna mellan Serbien och Montenegro är problemfria.

Trots vissa inrikespolitiska spänningar har ett EU-närmande nu påbörjats.

Såsom fastlades vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki 2003 kommer

Serbien och Montenegro, liksom de övriga länderna i regionen, att bli

integrerade delar av EU när de förmår uppfylla de kriterier som unionen

har ställt upp. EU-närmandet, som genomförs inom ramen för den för Västra

Balkan utformade stabiliserings- och associeringsprocessen (SAp), fick

därmed ytterligare drivkraft. Inom SAp tydliggör de Europeiska partnerskapen

vilka åtgärder, som på kort och medellång sikt skall uppfyllas i

närmandeprocessen. Serbien och Montenegro har nyligen utarbetat svar till

EU om sina reformplaner och om hur partnerskapet skall uppfyllas.

Utskottet konstaterar vidare att det tidigare avbrutna förberedelsearbetet

inför kommande förhandlingar med Europeiska kommissionen om ett

stabiliserings- och associeringsavtal kan komma att återupptas under 2005.

Regeringarna i Serbien och Montenegro har stabiliserings- och

associeringsprocessen som fortsatt utgångspunkt för sina prioriteringar inom

utvecklingssamarbetet. EU-närmandet är nu den allmänt erkända övergripande

politiska dagordningen. Det pågår ett flertal processer på skilda plan

för att främja det. Samtidigt befinner sig ett EU-medlemskap under

nuvarande omständigheter, inte minst så länge ICTY-samarbetet brister,

ännu relativt långt in i framtiden. Europeiska kommissionen bedömer att

ett medlemskap för Serbien och Montenegro ligger minst tio år fram i

tiden, men att det med ett mer aktivt samarbete med den internationella

krigsbrottstribunalen kan komma att påskyndas betydligt.

Utskottet anser att det pågående svenska utvecklingssamarbetet med

Serbien och Montenegro, som syftar till att stödja reformer som bidrar

till landets EU-närmande och integration i europeiska samarbetsstrukturer,

är väl avvägt. En tyngdpunktsförskjutning sker från återuppbyggnad

till institutionsuppbyggnad, samt från insatser på lokal och individuell

nivå till insatser för att stärka centrala strukturer och långsiktigt

och nationellt genomgripande processer. De prioriterade verksamhetsområdena

i den svenska landstrategin för utvecklingssamarbetet med Serbien och

Montenegro 2004-2007 är demokrati och god samhällsstyrning, respekt för

de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och hållbart

utnyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön samt social utveckling.

Kosovos framtida status är, som ovan nämnts, alltjämt en öppen fråga.

Den albanska majoritetsbefolkningen vill att Kosovo skall bli en

självständig stat, medan regeringen i Belgrad och större delen av den

serbiska minoriteten i Kosovo vill att området förblir en del av Serbien.

FN:s nuvarande strategi, den s.k. standardprocessen för Kosovo, innebär

att Kosovos lokala styre tillsammans med FN-administrationen (UNMIK)

skall arbeta för att uppnå vissa väl preciserade målsättningar vad avser

demokrati, rättssäkerhet, minoritetsskydd och mänskliga rättigheter

före sommaren 2005. En mindre översyn av måluppfyllelsen väntas överlämnas

till FN:s generalsekreterare i slutet av maj 2005, varefter en mer

heltäckande utvärdering skall genomföras under sommaren 2005.

Om dessa mål uppnås kommer FN att kunna inleda diskussionerna om hur

frågan om Kosovos framtida status kan lösas. Utskottet konstaterar att

denna process i mitten av mars 2004 drabbades av ett allvarligt bakslag

i samband med de ovan nämnda våldshandlingarna som främst drabbade den

serbiska minoriteten. Utskottet välkomnar att FN framdeles kommer att

lägga särskild tonvikt vid målsättningar som syftar till att trygga den

serbiska minoritetens ställning. Utskottet välkomnar vidare att

EU-kommissionen har öppnat ett kontor i Pristina i Kosovo och att en personlig

representant för EU:s generalsekreterare har utsetts.

Utskottet anser, liksom regeringen, att Sverige bör ha ett långsiktigt

och relativt kraftigt biståndsengagemang med inriktning på ett omfattande

stöd för demokrati, rättssäkerhet, skydd för minoriteter och ekonomisk

utveckling så att de krav som det internationella samfundet har ställt

på Kosovo kan uppfyllas.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att Kosovos relation till

europeiska samarbetsstrukturer fungerar som ett långsiktigt instrument

för fattigdomsbekämpning. Detta bidrar till utvecklingen mot fred,

demokrati och en fungerande marknadsekonomi och utgör det övergripande

ramverket för det svenska stödet. Inom dess ram skall biståndet särskilt

främja en demokratisk samhällsutveckling, en fortsatt stabilisering,

ett säkert återvändande för flyktingar och internflyktingar, samt en

socialt och ekologiskt hållbar marknadsekonomi i syfte att minska

fattigdom och generera tillväxt. Det skall bygga på användningen av svenska

resurser och erfarenheter, där så är lämpligt.

Utskottet konstaterar att Makedonien i mars 2004 ansökte om medlemskap

i EU och att landet, vars aktiva roll i det regionala samarbetet är

värd att uppmärksammas, nu har kommit relativt långt i sitt närmande

till unionen. Ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU trädde

i kraft i april 2004. Kommissionens yttrande om landets medlemskapsansökan

förväntas presenteras år 2006, möjligen redan under hösten 2005.

Utskottet delar regeringens bedömning att utvecklingsnivån i Makedonien

ger andra förutsättningar för det svenska utvecklingssamarbetet än den

i Kosovo och Albanien. Den politiska situationen är mer stabil, även om

etniska spänningar kvarstår. Den ekonomiska utvecklingen är positiv,

även om fattigdomen är en fortsatt utmaning. EU-närmandet pågår enligt

plan, om än med vissa förseningar. Utskottet anser att situationen

motiverar ett fortsatt svenskt biståndsengagemang på medellång sikt med

fokus på närmandet till EU, vilket i sin tur kan bidra till ökad stabilitet.

Utskottet noterar att regeringen har beslutat öppna en svensk ambassad

i Skopje, vilket sannolikt kommer att ske efter sommaren 2005.

Utskottet konstaterar vidare att målen för det nu pågående utvecklingssamarbetet

med Makedonien enligt regeringens landstrategi är fred och stabilitet

samt övergång till marknadsekonomi. Målen skall nås genom närmande till

europeiska strukturer. Vidare skall fattigdomsbekämpningen stödjas.

Biståndet skall syfta till att underlätta Makedoniens åtaganden inom

ramen för stabiliserings- och associeringsavtalet med EU, med det

slutliga och övergripande målet att landet skall uppnå medlemskap i

EU.

Utskottet konstaterar att det instabila inrikespolitiska läget i Albanien,

med starka motsättningar mellan de största politiska partierna, har

verkat hämmande på landets arbete för ett närmande till EU. Landets

svaga statsapparat och illa fungerande rättsväsende har därtill utgjort

grogrund för organiserad brottslighet och korruption. EU har under 2004

bedrivit förhandlingar med Albanien om ett s.k. stabiliserings- och

associeringsavtal (Stabilisation and Association Agreement, SAA). Innan

förhandlingarna kan avslutas krävs dock ett omfattande reformarbete för

att stärka landets möjligheter att genomföra de åtaganden som avtalet

innebär. EU har vidare tydligt uppmanat till ökade ansträngningar, i

synnerhet vad gäller stärkande av rättsväsendet samt bekämpande av

organiserad brottslighet och korruption. Utskottet anser att Albaniens

inrikespolitiska och ekonomiska reformarbete, liksom dess strävan mot

den europeiska gemenskapen bör stödjas och uppmärksammas. Utskottet

vill särskilt peka på den stabiliserande och modererande roll som

Albanien har haft i förhållande till sina grannländer, i synnerhet gentemot

mera radikala politiska krafter i Kosovo och Makedonien.

Utskottet välkomnar därför att det nu pågående svenska utvecklingssamarbetet

med Albanien fokuseras på landets EU-närmande. EU-närmandet ses som den

viktigaste drivkraften för de reformer, som Albanien måste genomföra

för att bekämpa fattigdom och främja demokrati, god samhällsstyrning

och respekt för mänskliga rättigheter. Biståndet inriktas i ökad grad

på institutionsuppbyggnad och kapacitetsutveckling på centrala och lokala

nivåer samt på att stärka det regionala samarbetet, exempelvis inom

ramen för Stabilitetspakten för sydöstra Europa. Regeringen har också

aviserat att stödnivån för landet kan komma att höjas.

Partianknutna organisationer (PAO),Tacisbiståndet, medlemskapsperspektiv,

människohandel m.m.

Utskottet anser att ett väl fungerande partiväsende är en förutsättning

för att den representativa demokratin skall kunna uppfylla ett av sina

viktigaste ändamål, nämligen att skapa kanaler mellan medborgare och

politiska beslutsfattare. Utskottet anser vidare att de svenska partierna,

genom lång erfarenhet och många års internationella kontakter, kan

lämna ett värdefullt bidrag till uppbyggandet av partiorganisationer i

de Öst- och Centraleuropiska länderna. Utskottet har i andra sammanhang

(bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling) framhållit

vikten av att det partinära stödet stärks och utvecklas och noterar att

Sida, i en nyligen genomförd utvärdering presenterar en rad rekommendationer

för framtida utformning av denna stödform.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att Sverige fortsatt bör arbeta

för att övriga länder i det forna Sovjetunionen i skilda hänseenden

närmar sig EU, och att länderna på västra Balkan ges stöd i sin

EU-integration. Detta framstår, anser utskottet, som det långsiktigt mest

effektiva sättet att i enlighet med politiken för global utveckling

bidra till en rättvis och hållbar utveckling, inklusive att bidra till

bättre förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina

levnadsvillkor.

Utskottet ser med oro på att EU:s finansiella engagemang för staterna

i Medelhavsregionen respektive staterna i det östra närområdet präglas

av en obalans till Medelhavsregionens fördel. De biståndsmedel som

hanteras inom ramarna för Barcelonaprocessen (5,35 miljarder euro för

perioden 2000-2006) är betydligt större än motsvarande medel för de

östliga grannstaterna. Det är angeläget att den nya grannskapspolitiken

inte leder till en liknande obalans på det politiska området.

Utskottet vill understryka vikten av att regeringen framgent inom EU

förmår garantera ett genuint politiskt och ekonomiskt engagemang från

unionens sida för länderna i EU:s östra närområde.

Det är vidare utskottets mening att EU:s politik i förhållande till

grannländerna Moldavien, Ukraina och Vitryssland bör innehålla ett

medlemskapsperspektiv. Enligt unionsfördragets artikel 49 får varje

europeisk stat som respekterar de grundläggande principer som anges i

fördragets artikel 6.1 ansöka om att bli medlem i unionen. Denna princip

bör gälla också för EU:s östliga grannstater.

Utskottet anser att det av motionärerna föreslagna inrättandet av en

enhet för främjande av övergång till demokrati, en s.k. transitionsenhet,

inom Utrikesdepartementet rymmer intressanta aspekter, men att

beslutskompetensen i denna frågor finns hos regeringen. Enligt utskottets

mening är det mot denna bakgrund varken behövligt eller lämpligt att

riksdagen gör tillkännagivanden enligt motionärernas förslag. Utskottet

konstaterar vidare att verksamheten vid Sidas nya s.k. profilenhet på

Gotland, i enlighet med riksdagens beslut (bet. 2004/05:UU1), skall

finansieras inom utgiftsområde 5, Fredsfrämjande verksamhet (anslag

5:11, Samarbete inom Östersjöregionen). Något riksdagens tillkännagivande

i denna fråga är således inte heller påkallat.

Vad avser den föreslagna omprövningen av Sidas beslut om återinförandet

av den s.k. egeninsatsen för svenska icke-statliga enskilda organisationers

demokratifrämjande projekt i Vitryssland, konstaterar utskottet att

egeninsatsen för svenska icke-statliga organisationer involverade i

biståndssamarbete utomlands är en sedan länge vedertagen princip som

gäller i samma grad för Vitryssland som för andra länder. När den

politiska situationen i Vitryssland försämrades under andra hälften av

1990-talet gjordes under några år ett tillfälligt avsteg från denna

princip, i syfte att stimulera svenska folkrörelser att engagera sig i

ett ökat samarbete med icke-statliga organisationer (NGO:er) i landet.

Detta var dock endast att betrakta som en tillfällig lösning. Utskottet

konstaterar att regeringen nu har återgått till det gängse förfarandet,

det vill säga att organisationer som får svenska biståndsmedel till en

mindre del måste ha egen finansiering.

Syftet med egeninsatsen är, noterar utskottet, att det inte ska råda

några tvivel om att det är organisationen i fråga som äger programmet

och därmed ges möjlighet till inflytande över det. Kravet på en egeninsats

torde också kunna borga för ett större mått av långsiktighet i engagemanget.

Utskottet konstaterar att människohandel i dag förekommer över hela

världen och berör såväl fattiga länder som rika. Detta gäller inte bara

handel för sexuella ändamål utan även andra former av exploatering.

Ett exempel på Sveriges engagemang i frågan är den svenskinitierade

nordisk-baltiska kampanjen mot kvinnohandel som genomfördes under 2002.

Som ett resultat av denna tog dåvarande utrikesminister Anna Lindh i

augusti 2002 initiativ till en nordisk-baltisk aktionsgrupp mot

människohandel, Aktionsgruppen skall utgöra en paraplyfunktion för att

koordinera det fortsatta arbetet mot människohandel samt verka för ett

förenklat informationsutbyte och för tillämpning av s.k. "best practices"

i den nordisk-baltiska regionen. De huvudsakliga uppgifterna är att

verka för att frågan ges högsta politiska prioritering samt att öka det

konkreta samarbetet för att bekämpa de mest utbredda formerna av

människohandel.

Vidare är Sverige aktivt i arbetet mot människohandel inom ramen för

Östersjöstaternas råd och Barentsrådet. I detta sammanhang bör också

nämnas Stabilitetpakten för sydöstra Europa och dess task force mot

människohandel, som bl.a. Sida stöder. Även inom EU pågår arbete mot

människohandel.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2004/05:U18 (fp)

yrkande 1-7 samt motion 2004/05:U17 (m) yrkandena 1 och 2 kan avstyrkas.

Skrivelsen

Skrivelsen har i övriga delar inte föranlett några motioner. Utskottet

föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Transitionsenhet inom UD, punkt 2 (fp)

av Cecilia Wikström (fp) och Rocio Fernández (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U18

yrkande 3.

Ställningstagande

Sedan 1990-talet har främjandet av demokratiseringsprocesser i olika

delar av världen varit en prioriterad uppgift i Tjeckiens utrikespolitik.

Målet har varit att, genom öppet och tydligt stöd till människorättsaktivister

och oberoende medier, främja radikala förändringar av de rådande

statsskicken för att etablera demokratiska system som garanterar mänskliga

rättigheter.

I juli 2004 upprättades en enhet för främjande av övergång till demokrati

("Unit for Promotion of Transitions") vid det tjeckiska utrikesdepartementet.

Denna enhet syftar till att koordinera landets utrikespolitik i

demokratifrågor, arbetet inom EU-institutionerna och FN och stödet till

icke-statliga organisationer, så att politiken konsekvent främjar

övergången till demokrati. Arbetet ska rikta sig mot såväl länder som

redan har inlett en förändringsprocess som till länder där man inte ser

några framsteg. Inledningsvis skall arbetet koncentreras till Burma,

Kuba och Vitryssland.

Den svenska politiken gentemot många diktaturer har länge saknat fokus

och tydliga målbeskrivningar. Biståndet har inte använts i tillräcklig

utsträckning för att främja demokratisträvande organisationer. Målet om

fattigdomsbekämpning har aldrig fått en fungerande definition, och trots

miljardbelopp och decennier av svenskt stöd till länder som Vietnam,

Eritrea, Laos, Zimbabwe, Kuba och Tanzania har demokratiseringsprocesserna

aldrig kommit i gång. När biståndet väl har dragits in för att kränkningar

för mänskliga rättigheter blivit för uppenbara har politiken inte lyckats

omformulera målen och aktivt försökt bidra till förändringar.

Den svenska utrikespolitiken skulle vinna mycket i trovärdighet genom

att lära av det tjeckiska exemplet och på allvar formulera tydliga mål

om att vi ska främja övergång till demokrati i biståndsländer i första

hand. Syftet med Sidas samarbete med Europa och Centralasien är att

skapa stabila demokratier. Därför borde UD inrätta en enhet för främjande

av övergång till demokrati.

2. Sidas nya profilenhet, punkt 3 (fp)

av Cecilia Wikström (fp) och Rocio Fernández (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U18

yrkande 4.

Ställningstagande

I och med att de forna biståndsländerna Estland, Lettland, Litauen och

Polen trädde in som nya medlemmar i EU i maj 2004 skulle utvecklingssamarbetet

med länderna upphöra. I regeringens budgetproposition för 2004 (prop.

2003/04:1) slog regeringen fast "att målet för det svenska utvecklingssamarbetet

med dessa länder [har] uppnåtts".

Dock meddelade regeringen i juni 2004 att man har för avsikt att nysatsa

på bistånd till de fyra EU-länderna. En ny profilenhet inom Sida skall

etableras på Gotland med 15-20 fasta tjänster som skall stödja kommuner,

organisationer och vänorter kring Östersjön. Medlen för att finansiera

det nya projektet skall tas från det nuvarande östbiståndet och det

uppgår till 22 miljoner per år.

Att använda biståndsmedel för att finansiera regionalt samarbete kring

Östersjön går stick i stäv med den av riksdagen beslutade politiken för

global utveckling, som har fattigdomsbekämpning som huvudmål. Det är

oacceptabelt att regionalpolitiska hänsyn på detta vis får styra

biståndspolitiken.

3. Egeninsatser, punkt 4 (fp)

av Cecilia Wikström (fp) och Rocio Fernández (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U18

yrkande 6.

Ställningstagande

Det s.k. Vitrysslandsprogrammet innebar att svenska organisationer fick

möjlighet att tillsammans med vitryska samarbetspartner genomföra

demokratifrämjande projekt med full finansiering från Sida. Syftet med

programmet var att skapa kontakter och samarbete mellan föreningslivet

i Sverige och Vitryssland. Under 2001 anslog Sida ca 13 miljoner kronor

till projekt i Vitryssland.

Efter en utvärdering av paraplyorganisationen Forum Syds verksamhet i

Vitryssland beviljade Sida ytterligare finansiella medel för perioden

2002-2003, motsvarande en summa av nästan 12 miljoner kronor. Utvärderingen

visade att många kontakter hade upparbetats mellan svenska och vitryska

ideella organisationer sedan programmet inleddes.

Emellertid har Sida beslutat att de svenska organisationer som vill

genomdriva demokratiprojekt i Vitryssland fr.o.m. den 24 januari 2004

måste betala 10 % av projektkostnaderna själva, i s.k. egeninsatser.

Mot bakgrund av de allvarliga försämringar som har inträffat i Vitryssland

anser Folkpartiet att beslutet om egeninsatser måste rivas upp. Svenska

föreningar kan inte arbeta under försämrade förutsättningar, tvingade

till ökat risktagande i en diktatur, samtidigt som det civila samhället

i Vitryssland lever under ett ökat tryck från myndigheterna. Den rådande

situationen i Vitryssland borde föranleda förstärkta demokratiinsatser

från Sveriges sida. För att det skall bli möjligt måste beslutet om

egeninsatsen omprövas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2004/05:109 Svenska utvecklingssamarbetet med

länderna i OSS och på Västra Balkan.

Följdmotioner

2004/05:U17 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige aktivt bör verka för att EU skall etablera

en gränsövervakningsinsats i Georgien.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige fortsatt bör verka inom EU och OSSE för

att få Ryssland att leva upp till åtagandena angående trupptillbakadragande

från Georgien.

2004/05:U18 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om demokrati som det övergripande målet för svenskt

bistånd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att EU skall vara öppet för alla demokratiska länder

som delar unionens mål och som helt eller delvis ligger i Europa.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en transitionsenhet inom UD.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Sidas nya profilenhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förstärkning av biståndet till EU:s grannländer

genom det s.k. Tacisprogrammet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ompröva beslutet om den s.k. egeninsatsen och

befria organisationer som arbetar med demokratiprojekt i Vitryssland

från densamma.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utöka biståndet till Östeuropa för att bekämpa

trafficking.