Bet. 2004/05:UU6

Utrikesutskottets betänkande

2004/05:UU6

Strategisk exportkontroll 2004 - Krigsmateriel och produkter med dubblaanvändningsområden

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 2004/05:114

Strategisk exportkontroll 2004 - Krigsmateriel och produkter med dubbla

användningsområden samt motioner som väckts med anledning av skrivelsen

och ett antal motioner från den allmänna motionstiden hösten 2004.

Förslagen avser bl.a. regelverket kring kontroll av krigsmaterielexport

och tillämpningen av detta, kontroll av lätta vapen samt internationellt

samarbete.

Ett flertal motioner innehåller yrkanden som liknar sådana som utskottet

har behandlat i flera tidigare betänkanden. En översyn av regelverket

för krigsmaterielexport pågår också för närvarande. Utskottet vill inte

föregripa denna, vilket i kombination med att många motioner innehåller

förslag som nyligen behandlats, gör att flertalet motioner endast ges

en översiktlig behandling.

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. Motionerna

avstyrks.

Till betänkandet har fogats 11 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänt om regelverket

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U15 yrkandena 2, 5 och 7, 2004/05:U16

yrkande 3 och 2004/05:U268 yrkande 26.

Reservation 1 (v, mp)

2. Motiv för svensk produktion och export av krigsmateriel

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U15 yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:U16

yrkande 1.

Reservation 2 (v, mp)

3. Demokrati och de mänskliga rättigheterna

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U15 yrkande 11, 2004/05:U16 yrkande

2, 2004/05:U278 yrkandena 7 och 9-11, 2004/05:U336 yrkandena 3, 5 och

6 samt 2004/05:Sf266 yrkande 1.

Reservation 3 (v, mp)

4. Krigsmaterielexport och övrig politik

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U10 yrkande 7, 2004/05:U14,

2004/05:U15 yrkandena 1 och 12, 2004/05:U278 yrkande 8, 2004/05:U331

yrkandena 32 och 33 i denna del och 2004/05:U336 yrkande 4.

Reservation 4 (v, mp)

5. Lätta vapen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U10 yrkande 5, 2004/05:U314 yrkande

11 och 2004/05:U323 yrkandena 1-6.

Reservation 5 (v, mp)

6. Europeiska exportkontrollregler och internationellt samarbete

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U15 yrkandena 6, 8 och 9, 2004/05:U331

yrkande 31, 2004/05:U336 yrkande 1 och 2004/05:Sf266 yrkande 2.

Reservation 6 (v, mp)

7. Bedömning av enskilda länder

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U15 yrkande 10, 2004/05:U227 yrkande

3, 2004/05:U268 yrkande 28 i denna del, 2004/05:U288 yrkande 2 och

2004/05:U322 yrkandena 3 och 4.

Reservation 7 (v, mp)

8. Vapenembargo mot Kina

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U201 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U224

och 2004/05:U239 yrkandena 1 och 11.

Reservation 8 (fp, kd, c, mp)

9. Krigsmaterielimport

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U209, 2004/05:U217 yrkande 4,

2004/05:U268 yrkande 28 i denna del, 2004/05:U331 yrkande 33 i denna del

och 2004/05:U336 yrkande 2.

Reservation 9 (fp, c)

10. Klusterbomber

Riksdagen avslår motion 2004/05:U230 yrkandena 1-3.

Reservation 10 (v, mp)

11. Utarmat uran

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U275 yrkandena 2, 3 och 5 samt

2004/05:Fö204 yrkandena 1 och 2.

Reservation 11 (v, mp)

12. Regeringens skrivelse 2004/05:114 Strategisk exportkontroll 2004 -

krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:114 till handlingarna.

Stockholm den 26 maj 2005

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Gunilla

Carlsson i Tyresö (m), Berndt Ekholm (s), Carina Hägg (s), Birgitta

Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd), Alice Åström (v), Kent Härstedt

(s), Göran Lindblad (m), Kaj Nordquist (s), Birgitta Ohlsson (fp),

Kenneth G Forslund (s), Veronica Palm (s), Lotta Hedström (mp), Björn

Hamilton (m), Cecilia Wikström (fp) och Annika Qarlsson (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 2004/05:114

Strategisk exportkontroll 2004 - Krigsmateriel och produkter med dubbla

användningsområden samt ett antal motioner som väckts med anledning av

skrivelsen och under den allmänna motionstiden hösten 2004.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Sedan 1985 har regeringen genom en årlig skrivelse till riksdagen

redovisat det gångna årets aktiviteter på exportkontrollområdet och

därigenom bidragit med underlag till en bredare diskussion om frågor

relaterade till exportkontroll och icke-spridning.

I skrivelsen redogörs för exportkontrollpolitikens inriktning och

uppgifter om hur den bedrivits 2004, informationsverksamhet på området,

gällande regelverk och nationell tillämpning samt internationellt

samarbete inom bl.a. EU och FN. I skrivelsen ingår också en redovisning

av årets internationella arbete inom områden som antikorruption och

immateriella överföringar. Vidare återfinns i skrivelsen en sammanställning

av uppgifter om svensk krigsmaterielexport och exportkontroll av produkter

med dubbla användningsområden 2004 samt aktuella dokument såsom de

svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport och EU:s uppförandekod för

vapenexport.

Utskottets överväganden

Allmänt om regelverket

Skrivelsen

Sverige har av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska skäl valt att

i viss utsträckning tillåta export av krigsmateriel. Regeringen redogör

i skrivelsen för den lagstiftning och de riktlinjer som gäller för

krigsmaterielexporten. Det svenska regelverket består av lagen (1992:1300)

om export av krigsmateriel med tillhörande förordning samt av regeringens

riktlinjer för krigsmaterielexport. I tillämpningssystemet har en

fristående myndighet, Inspektionen för strategiska produkter, i uppgift

att, med ledning av regelverket, pröva ansökningar om exporttillstånd.

Det räcker dock enligt regeringen inte med att Sverige utformar och

utövar exportkontroll på ett nationellt plan. För att fullgöra ansvaret

att förhindra oönskad spridning av vapen krävs också aktivt deltagande

i det internationella samarbetet på området. I skrivelsen anförs att

verkligheten har förändrats drastiskt sedan kalla krigets slut och

möjligheterna till öppenhet och samarbete mellan länder har aldrig varit

bättre. Till exempel enades EU:s medlemsländer 1998 om en politiskt

bindande uppförandekod för vapenexport. Denna har under året genomgått

en revision för att kunna bli ett allt starkare instrument för exportkontroll.

För att det svenska regelverket på krigsmaterielområdet skall fortsätta

att vara ändamålsenligt och verklighetsanpassat tillsatte regeringen

2003 en utredning. Krigsmaterielutredningens uppgift var att göra en

översyn av den svenska krigsmateriellagstiftningen i ljuset av de

förändringar som skett de senaste åren inom de utrikes-, säkerhets- och

försvarspolitiska områdena. Utredningen lämnade i februari 2005 sitt

betänkande (SOU 2005:9). I skrivelsen redogörs för utredarens

slutsatser:

I betänkandet konstaterar utredaren att Sverige sedan kalla krigets

slut successivt ökat sitt deltagande i europeiska och transatlantiska

samarbetsstrukturer. Export samt tillverkning och utveckling av

krigsmateriel har blivit samarbetsområden av betydelse. Utredaren anför

också att det idag inte finns någon motsättning mellan den militära

alliansfriheten och deltagande i dessa strukturer. Mot bakgrund av

hotbildsutvecklingen konstateras att ett svenskt materieloberoende varken

är nödvändigt eller ekonomiskt möjligt. Istället måste Sverige dela

kostnaderna för utveckling och tillverkning med andra länder. Inom EU

växer också ett allt närmare exportkontrollsamarbete fram. Bland annat

är Sverige redan bundet av den uppförandekod för vapenexport som

överenskommits mellan EU-länderna.

Som en konsekvens av de förändringsfaktorer utredaren observerat,

föreslås i betänkandet ett antal justeringar i det svenska regelverket,

bland annat följande:

Begreppet "krigsmateriel" bör bytas ut till "försvarsmateriel"

Den svenska krigsmaterielförteckningen bör bytas ut mot EU:s militära

lista

Riktlinjerna för export bör vidareutvecklas och moderniseras

Vissa näringspolitiska skäl bör läggas till som skäl för att tillåta

export

EU:s uppförandekod bör integreras med de svenska riktlinjerna

Införsel av krigsmateriel bör i princip göras tillståndpliktig

Lämnande av tekniskt bistånd i utlandet bör göras tillståndspliktigt

Motionerna

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 2 anförs att det generella förbudet

när det gäller den svenska krigsmaterielexporten måste utgöra den

grundläggande förutsättningen för den svenska krigsmaterielexportpolitiken.

I motion 2004/05:U16 (mp) yrkande 3 anförs att Sverige radikalt bör

skärpa de svenska riktlinjerna för vapenexport och tillse att de efterlevs

på striktast möjliga sätt.

I motion 2004/05:U268 (v) yrkande 26 anförs att de svenska riktlinjerna

för krigsmaterielexport måste utformas så att export och uthyrning av

krigsmateriel till krigförande länder inte kan inträffa.

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 7 anförs att det svenska regelverket

när det gäller följdleveranser av krigsmateriel måste bli än mer

restriktivt genom att en snäv tidsgräns sätts för hur lång tid följdleveranser

av krigsmateriel kan fortgå.

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 5 anförs att den bestämmelse i det

nuvarande regelverket som säger att den svenska krigsmaterielexporten

inte skall vara materielspecifik bör behållas.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det av skrivelsen framgår

att krigsmaterielutredningens betänkande avses att remissbehandlas under

första hälften av 2005. Därefter skall regeringen ta ställning till

huruvida en proposition skall utarbetas och underställas riksdagen.

Utskottet ser det som värdefullt att en samlad översyn av

exportkontrollagstiftningen nu sker. Den säkerhetspolitiska situationen i Europa

och vårt närområde har genomgått grundläggande förändringar sedan den

nu gällande lagen om krigsmateriel förbereddes, beslutades och därefter

trädde i kraft den 1 januari 1993.

Utskottets generella utgångspunkt är att inte föregripa regeringens

översyn utan att i stället avvakta regeringens eventuella förslag. Flera

motionsyrkanden i detta betänkande ges därför endast en översiktlig

behandling.

Utskottet konstaterar att det av regeringens direktiv till

Krigsmaterielutredningen (dir. 2003:80) framgår att en utgångspunkt för

översynen

av krigsmateriellagen är att den svenska traditionellt restriktiva synen

på export av krigsmateriel skall upprätthållas. Enligt lagen (1992:1300)

om krigsmateriel får tillstånd för krigsmaterielexport lämnas endast om

det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte

strider mot Sveriges utrikespolitik. De närmare principerna för prövningen

har lagts fast i regeringens praxis och har kommit till uttryck i

regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan.

Riktlinjerna uttolkas med brett parlamentariskt stöd och är vägledande

för Inspektionen för strategiska produkter (ISP) vid prövningen av

ärenden om tillstånd. Varje utförselärende prövas individuellt.

Riktlinjerna är ett balansinstrument där också faktorer som talar för

export vägs in (exempelvis försvarets behov och Sveriges trovärdighet

som leverantör). Inget av kriterierna, förutom de tre s.k. ovillkorliga

hindren, har en direkt förbudseffekt. De tre typer av ovillkorliga hinder

som riktlinjerna anger och som, om de föreligger, omöjliggör export är

beslut av FN:s säkerhetsråd, internationella överenskommelser som Sverige

biträtt (t.ex. EU-sanktioner) samt de neutralrättsliga reglerna i

Haagkonventionerna.

Utskottet har i tidigare betänkanden (senast i 2003/04:UU13, 2003/04:UU3

och 2002/03:UU9) påpekat att den vikt som tillmäts i de fastlagda

riktlinjerna att export inte bör beviljas till en stat som befinner sig

i väpnad konflikt med en annan stat, måste kunna balanseras mot den

vikt som tillmäts ett långtgående internationellt försvarsindustriellt

samarbete för att trygga den svenska framtida materielförsörjningen. I

balansen mellan olika riktlinjer för krigsmaterielexporten måste, enligt

utskottets mening, nationens eget intresse ha förtur.

För följdleveranser anger riktlinjerna i dag att tillstånd bör ges till

utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd

exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör

gälla andra leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare

utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.

Utskottet ser ingen anledning att i dagsläget ta ställning för en ändring

av dessa kriterier, särskilt som det skulle föregripa regeringens översyn

av regelverket.

Enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel indelas krigsmateriel i två

kategorier: krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK).

Bestämmelser om vilken materiel som innefattas i de två kategorierna

återfinns i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Europeiska

unionens uppförandekod för vapenexport antogs av medlemsstaterna 1998.

Koden innebär bl.a. att materielspecifika hänsyn tas vid prövningen av

tilltänkta mottagarstater, vilket betyder att man vid tillståndsprövningen

beaktar hur mottagaren/slutanvändaren skall och rimligen kan använda

den aktuella materielen. Om det finns en uppenbar risk att materielen

kan komma att användas i strid med kriterierna bör detta leda till avslag.

I Krigsmaterielutredningen föreslås att riktlinjerna vidareutvecklas

så att den svenska ärendeprövningen fullt ut anammar det materielspecifika

synsätt som föreskrivs i uppförandekoden. Som påpekats inledningsvis

vill utskottet inte föregripa regeringens beredning av frågan och tar

därför i dagsläget inte ställning i frågan om ett materielspecifikt

synsätt är önskvärt eller inte.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U15 (v)

yrkandena 2, 5 och 7, 2004/05:U16 (mp) yrkande 3 och 2004/05:U268 (v)

yrkande 26 kan avstyrkas.

Motiv för produktion och export av krigsmateriel

Skrivelsen

I skrivelsen redogörs för motiven till att Sverige producerar och

exporterar krigsmateriel. Där sägs bl.a. att den nya säkerhets- och

försvarspolitiken innebär samverkan även på materielförsörjningsområdet.

Styrande för den svenska materielförsörjningen är i dag försvarets

förmåga att genomföra internationella insatser och att ha nödvändiga

resurser för att hävda vår territoriella integritet.

Det internationella samarbetet på materielförsörjningsområdet är enligt

skrivelsen en förutsättning för försvarets flexibilitet och anpassningsförmåga

inför nya hot och risker som kan uppstå. Det ligger därför i Sveriges

säkerhetspolitiska intresse att slå vakt om ett långsiktigt och

kontinuerligt samarbete med traditionella samarbetsländer. Detta ömsesidiga

samarbete, inklusive samarbetsprojekt, bygger på såväl export som import

av krigsmateriel.

Sverige förblir enligt regeringen ett intressant land för internationellt

samarbete endast med fortsatt utveckling av en teknologinivå som har en

internationell konkurrenskraft. En konkurrenskraftig teknologinivå

förutsätter för sin existens dels tillräckliga ekonomiska resurser för

att kunna bestå och utvecklas, dels i sin tur ett visst mått av samarbete

över gränserna. Exporten bedöms vara en nödvändig faktor i bevarandet

av en hög svensk teknologinivå med internationell slagkraft.

Motionerna

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 3 anförs att Sverige i högre grad skulle

kunna genomföra en omställning till civil produktion.

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 4 anförs att närings- och

sysselsättningspolitiska argument för svensk krigsmaterielproduktion måste

avvisas.

I motion 2004/05:U16 (mp) yrkande 1 invänds mot att svenska myndigheter

och regeringsföreträdare aktivt deltar i marknadsföring av svensk

krigsmateriel. De svenska exportstödjande verksamheterna måste avskaffas.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet menar att det finns en rad försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska

skäl för att upprätthålla en inhemsk försvarsindustriell förmåga. Det

ligger också i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att slå vakt om ett

långsiktigt och kontinuerligt samarbete med traditionella samarbetsländer.

Utskottet delar regeringens uppfattning att detta ömsesidiga samarbete,

inklusive samarbetsprojekt, bygger på såväl export som import av

krigsmateriel.

Utskottet delar också regeringens uppfattning om motiven för staten att

engagera sig i exportstödjande verksamhet. Exporten av krigsmateriel

bidrar till att långsiktigt säkerställa en teknologisk och industriell

bas för nyutveckling, men också till vidmakthållande och vidareutveckling

av befintliga materielsystem. Exporten är också en viktig förutsättning

för att stärka den inhemska industrins internationella konkurrenskraft.

Utskottet vill även erinra om att riksdagen i försvarsutskottets betänkande

1998/99:FöU1 uppmanade regeringen att vidta ytterligare åtgärder i syfte

att skapa bättre förutsättningar för exportframgångar rörande viktiga

försvarsmaterielprojekt, däribland stridsflygplan JAS 39 Gripen. Samma

ståndpunkt upprepas i försvarsutskottets betänkande 2001/02:FÖU11.

Krigsmaterielutredningens betänkande, som bl.a. rör näringspolitiska

skäl för tillstånd till export och internationellt samarbete avseende

krigsmateriel, skall nu remissbehandlas. Regeringen kommer därefter att

ta ställning till om en proposition skall föreläggas riksdagen. Utskottet

ser ingen anledning att föregripa denna process.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U15 (v)

yrkandena 3 och 4 och 2004/05:U16 (mp) yrkande 1 kan avstyrkas.

Demokrati och de mänskliga rättigheterna

Skrivelsen

I skrivelsen påpekas att riktlinjerna särskilt framhåller den vikt som

vid den utrikespolitiska bedömningen av varje utförselärende skall fästas

vid respekten för mänskliga rättigheter i mottagarlandet. Situationen

i mottagarlandet vad gäller mänskliga rättigheter skall alltid vägas in

även i de fall då det är fråga om utförsel av materiel som i sig inte

kan användas för att kränka mänskliga rättigheter.

Motionerna

I motion 2004/05:U16 (mp) yrkande 2 anför motionären att Sverige inte

skall tillåta export av krigsmateriel från Sverige till diktaturer.

I motion 2004/05:U278 (v) yrkande 9 anförs att krigsmaterielexport till

länder som bryter mot grundläggande demokratiska rättigheter ej skall

tillåtas. Det är därför angeläget att lagstiftningen skärps så att export

inte tillåts till länder där systematiska eller grova brott förekommer.

I motion 2004/05:U278 (v) yrkande 10 anförs att kriterier för grundläggande

demokratiska rättigheter bör införlivas i svensk lagstiftning om

krigsmaterielexport.

I motion 2004/05:U336 (mp) yrkande 6 anförs att det svenska regelverket

kring handel med krigsmateriel med länder som inte respekterar grundläggande

politiska och demokratiska rättigheter skall skärpas.

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 11 invänder man mot krigsmaterielutredarens

argumentation för sitt ställningstagande mot ett införande av ett

demokratikriterium och menar att utredaren borde ha försökt definiera

begreppet demokrati. Motionärerna anser att ett demokratikriterium måste

införas i de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport.

I motion 2004/05:Sf266 (v) yrkande 1 anförs att svensk vapenexport till

länder där grova kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum omedelbart

skall stoppas.

I motion 2004/05:U278 (v) yrkande 7 anförs att lagstiftningen bör skärpas

så att krigsmaterielexport inte tillåts till länder där allvarliga brott

mot mänskliga rättigheter förekommer, oavsett om dessa räknas som enbart

grova eller enbart systematiska.

I motion 2004/05:U278 (v) yrkande 11 anförs att i den händelse

tolkningssvårigheter uppstår, skall en försiktighetsprincip införlivas som

ger fattigdomsbekämpningen, de mänskliga rättigheterna och demokratikriterierna

företräde.

I motion 2004/05:U336 (mp) yrkande 3 anförs att löftet om implementering

av internationell humanitär rätt i svensk krigsmateriellagstiftning

(import och export) skall uppfyllas.

I motion 2004/05:U336 (mp) yrkande 5 anförs att kriterierna för och

bedömningar av förbud mot handel av krigsmateriel bör skärpas så att

handel inte tillåts med länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Utskottets ställningstaganden

Motioner rörande krigsmaterielexporten, demokrati och de mänskliga

rättigheterna har behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen,

senast i betänkandena 2003/04:UU13, 2003/04:UU3 och 2002/03:UU9. Dessutom

pågår en översyn av regelverket som utskottet inte vill föregripa.

Utskottet kommer därför att behandla motionerna i detta avsnitt översiktligt

och hänvisar främst till betänkande 2003/04:UU3 där utskottet redovisade

huvudregeln vad gäller bedömningen av riktlinjerna för svensk

krigsmaterielexport. Denna innebär att en helhetsbedömning som omfattar flera

relevanta faktorer skall göras. Vid behov ingår en redovisning av den

politiska situationen i mottagarlandet, bl.a. gällande styrelseskicket,

men också situationen vad gäller pressfrihet, yttrandefrihet, den

politiska oppositionens ställning och andra faktorer. De svenska

riktlinjerna för krigsmaterielexport framhåller den särskilda vikt som vid

bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid respekten för de

mänskliga rättigheterna i mottagarlandet. Utförseltillstånd för nya

leveranser bör enligt riktlinjerna inte lämnas om det avser en stat där

omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer.

Utskottet konstaterar att den helhetsbedömning som skall göras innebär

att sannolikheten är liten för att tillstånd skall beviljas för export

av krigsmateriel till diktaturer.

I Krigsmaterielutredningens direktiv ingick att undersöka konsekvenserna

av införandet av ytterligare riktlinjer, däribland införandet av ett

demokratikriterium. Sammanfattningsvis anser utredningen att det för

närvarande varken finns tillräckliga skäl eller förutsättningar för att

införa ett demokratikriterium för prövningen av ärenden om export och

internationellt samarbete avseende försvarsmateriel. Utskottet konstaterar

att regeringen nu skall ta ställning till utredarens förslag och eventuellt

lägga fram förslag som innehåller ändringar av de svenska riktlinjerna.

Som utskottet närmare behandlat i betänkande 2003/04:UU3 är främjande

av de mänskliga rättigheterna tillsammans med demokrati och jämställdhet

mellan könen grundläggande komponenter i den svenska politiken. Utskottet

vill dock i nuläget inte föregripa regeringens översyn av

krigsmateriellagstiftningen.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U15 (v)

yrkande 11, 2004/05:U16 (mp) yrkande 2, 2004/05:U278 (v) yrkandena 7

och 9-11, 2004/05:U336 (mp) yrkandena 3, 5 och 6 samt 2004/05:Sf266 (v)

yrkande 1 kan avstyrkas.

Krigsmaterielexport och övrig politik

Motionerna

I motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 7 anförs att den samstämmighet som

annars skall genomsyra svensk politik i enlighet med den av riksdagen

beslutade politiken för global utveckling saknas. Det reglemente som

finns för svensk vapenexport får inte mildras.

I motion 2004/05:U14 (kd) argumenteras för att politiken om global

utveckling skall redovisas i alla politiska styrdokument, regeringsrapporter

och skrivelser som berör svensk export av krigsmateriel och produkter

med dubbla användningsområden.

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 1 anförs att regeringens skrivelser om

krigsmaterielexporten i fortsättningen bör innehålla en bedömning av i

vilken grad den stämmer överens med de överordnade mål som angivits när

det gäller samstämmigheten mellan olika politikområden i Gemensamt ansvar

- Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122).

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 12 anförs att de mål som proklamerades

för Sveriges internationella utvecklingssamarbete i regeringens proposition

Gemensamt ansvar - Sveriges politik för global utveckling, där samstämmighet

mellan olika politikområden starkt betonades, också måste gälla för den

svenska krigsmaterielproduktionen och krigsmaterielexporten.

I motion 2004/05:U278 (v) yrkande 8 förespråkas en ändring av kriterierna

för krigsmaterielexport på så sätt att export ej skall tillåtas om

krigsmaterielexporten riskerar att underminera eller försvåra

fattigdomsbekämpning.

I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 32 efterfrågas obligatoriska

konsekvensanalyser av enskilda vapenexportförfrågningar för att säkerställa

att svensk vapenexport inte undergräver kampen för mänskliga rättigheter

eller kampen mot fattigdom. Avväganden som gäller målkonflikter mellan

krigsmaterielindustrin och utvecklingspåverkan bör ske enligt

försiktighetsprincipen.

I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 33 (delvis) anförs att de existerande

svenska reglerna kring krigsmaterielexport skall justeras i linje med

Sveriges sammanhållna politik för en global utveckling.

I motion 2004/05:U336 (mp) yrkande 4 anförs att det i nationell

lagstiftning skall införas obligatoriska krav på konsekvensanalyser av

enskilda vapenexportförfrågningar utifrån ett fattigdoms- och

rättighetsperspektiv.

Utskottets ställningstaganden

I flera motioner argumenteras för att krigsmaterielexporten inte får

inverka menligt på den svenska politiken för global utveckling. Utskottet

anser att fattigdoms- och utvecklingsaspekter i mottagarlandet samt

övriga aspekter som ryms inom en samstämd politik för en global utveckling

alltid måste beaktas vid prövningar av tillstånd för export av krigsmateriel.

Därför vill utskottet här åter framhålla det som uttalades om

krigsmaterielexportens samstämmighet med politiken för global utveckling i

betänkande 2003/04:UU3, dvs. att

... också svensk politik vad avser svensk exportkontroll och export av

krigsmateriel måste ske samstämt med målet för politiken för global

utveckling att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.

Detta inkluderar rättvise- och fattigdomsperspektivet samt de huvuddrag

som är kopplade till politiken, bl.a. om demokrati, mänskliga rättigheter

och omsorg om miljön. Det är enligt utskottets mening angeläget att

svensk vapenexport inte motverkar arbetet för att nå målet om en rättvis

och hållbar global utveckling, ej heller målet för utvecklingssamarbetet

att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att

förbättra sina levnadsvillkor.

I betänkandet konstaterades också att huvudregeln vad gäller riktlinjerna

för svensk krigsmaterielexport är att en helhetsbedömning skall göras

som omfattar flera relevanta faktorer. Utskottet menar att de

helhetsbedömningar som görs till sitt innehåll och resultat liknar

konsekvensanalyser

av det slag som motionärerna efterlyser.

Den europeiska uppförandekodens åttonde kriterium, det s.k.

utvecklingskriteriet handlar om "[v]apenexportens förenlighet med

mottagarlandets

tekniska och ekonomiska förmåga, med beaktande av det önskvärda i att

stater får sitt legitima behov beträffande säkerhet och försvar täckt

med minsta möjliga användning av mänskliga och ekonomiska resurser till

krigsmateriel". Enligt kriteriet kommer medlemsstaterna, "mot bakgrund

av informationen från relevanta källor såsom FN:s utvecklingsprogram,

Världsbanken, Internationella valutafonden samt OECD-rapporter, att

beakta huruvida den tilltänkta exporten allvarligt skulle hindra den

hållbara utvecklingen i mottagarlandet. De kommer i detta sammanhang

att beakta mottagarlandets relativa nivå på militära och sociala utgifter

och även ta hänsyn till eventuellt bistånd från EU eller bilateralt

bistånd."

Av skrivelsen framgår att regeringen i enlighet med målsättningen att

uppnå en ökad och tydlig samstämmighet mellan olika politikområden,

verkar aktivt för att nå en gemensam syn bland medlemsländerna gällande

tolkningen av kriterierna i EU:s uppförandekod. Som ett första steg har

Sverige tillsammans med Storbritannien tagit initiativ till ett arbete

rörande tillämpningen av kodens åttonde kriterium. Liksom vid arbetet

med användarhandboken deltar Sverige här i den grupp som skall utarbeta

förslag till en metod för bedömningar enligt utvecklingskriteriet. Detta

arbete fortsätter under 2005.

I Krigsmaterielutredningens uppdrag ingick att pröva förutsättningarna

att för svensk nationell tillämpning integrera de nationella och

internationella riktlinjerna. Utredaren tog i sitt betänkande också fasta

på det utrikesutskottet framhöll i betänkande 2003/04:UU3, nämligen att

politiken för global utveckling måste genomsyra alla politikområden.

Utredaren kom fram till att gällande riktlinjer bör kompletteras med

ett kriterium som anger att tillstånd inte bör medges om det finns en

uppenbar risk att exporten eller samarbetet allvarligt skulle hindra en

hållbar utveckling i mottagarlandet. Utskottets generella utgångspunkt

är som tidigare nämnts i detta betänkande att inte föregripa regeringens

översyn av krigsmateriellagstiftningen utan att i stället avvakta

regeringens eventuella förslag.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U10

(mp) yrkande 7, 2004/05:U14 (kd), 2004/05:U15 (v) yrkandena 1 och 12,

2004/05:U278 (v) yrkande 8, 2004/05:U331 (kd) yrkandena 32 och 33

(delvis) och 2004/05:U336 (mp) yrkande 4 kan avstyrkas.

Lätta vapen m.m.

Skrivelsen

Regeringen redogör i skrivelsen för arbetet i olika internationella

forum för att förebygga och bekämpa destabiliserande anhopningar och

okontrollerad spridning av små och lätta vapen. Sverige fäster stor

vikt vid detta arbete och verkar bl.a. för att varje land skall inrätta

och genomföra en ansvarsfull exportpolitik med heltäckande lagar och

regler. I samarbete med FN-sekretariatet bidrog Sverige till genomförandet

av ett regionalt seminarium i Nairobi i maj 2004 för 11 länder på Afrikas

horn och kring De stora sjöarna. Ett av seminariets syften var att visa

de deltagande länderna hur man genom en effektiv exportkontroll kan

förhindra en okontrollerad spridning av små och lätta vapen.

Av skrivelsen framgår vidare att FN:s arbete med små och lätta vapen bl.

a. syftar till att öka medvetenheten om den destabiliserande verkan som

dessa har i konfliktregioner. Icke-spridning av dessa vapen är också

angeläget för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och terrorism.

Motionerna

I motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 5 anförs att det i längden behövs en

separat konvention mot spridning av små och lätta vapen.

I motion 2004/05:U314 (kd) yrkande 11 anförs att regeringen till riksdagen

snarast möjligt skall inkomma med en klargörande utredning som behandlar

innehav och försäljning av illegala lätta vapen i Sverige.

I motion 2004/05:U323 (mp) yrkande 1 anförs att man i FN skall stödja

framtagandet av en konvention i den riktning som Arms Trade Treaty anger.

I motion 2004/05:U323 (mp) yrkande 2 anförs att regeringen i översynen

av reglerna för svensk vapenexport särskilt skall beakta statistik,

export och import av lätta vapen.

I motion 2004/05:U323 (mp) yrkande 3 förordas ett aktivt deltagande i

de internationella samarbeten som tar sikte på gemensamma regler för

spårning och märkning av lätta vapen.

I motion 2004/05:U323 (mp) yrkande 4 anförs att regeringen i väntan på

en global konvention aktivt tar del i POA, Programme of Action och

strävar att uppfylla dess åtaganden.

I motion 2004/05:U323 (mp) yrkande 5 anförs att regeringen i de

delegationer 2005 och 2006 som i FN skall förhandla om dessa frågor, aktivt

verkar för god representation av både parlamentariker och enskilda

organisationer med kunskap och engagemang i dessa frågor.

I motion 2004/05:U323 (mp) yrkande 6 anförs att regeringen bör medverka

i och initiera medvetandehöjande aktiviteter på svensk botten för

ansvarsfullare hantering av lätta vapen i alla led, på myndighetsnivå

såväl som hos allmänheten.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet ser positivt på arbetet för att motverka anhopningar och

spridning av lätta vapen och välkomnar att det under 2004 inletts

förhandlingar inom ramen för FN i syfte att åstadkomma ett internationellt

instrument för märkning och spårning av lätta vapen.

I betänkande 2003/04:UU3 har utskottet framhållit sitt stöd för Sveriges

aktiva arbete för att genomföra FN:s handlingsprogram från 2001 mot

illegal handel med lätta vapen, vilket bl.a. handlar om att stärka

reglerna för exportkontroll. Sverige prioriterar vidare, som utskottet

framhöll i betänkandet, frågor som har direkt koppling till konsolidering

av fred och utveckling, bl.a. stöd till avväpning av f.d. soldater,

inklusive barnsoldater, och återintegrering av soldater i samhället.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden om

lätta vapen med likartad innebörd som ovan och redovisat sin syn på

behovet av förbättrad kontroll samt ökad öppenhet och transparens i

vapenhandeln (senast i betänkandena 2003/04:UU13 och 2002/03:UU9). I

betänkande 2004/05:UFöU2 påpekade det sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet att hotet från en okontrollerad spridning av lätta vapen

måste tas på stort allvar.

Sverige deltar aktivt i de internationella ansträngningar inom bl.a.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), EU och FN

som görs beträffande kontroll och ökad transparens kring handeln med

lätta vapen. Genom att arbeta för större internationell öppenhet på

området ökar möjligheterna för Sverige att offentliggöra mer detaljerad

information om den egna handeln med lätta vapen. Frågan om detaljnivån

på redovisningen av exporten av lätta vapen bör ses mot bakgrund av

kommersiella och utrikespolitiska överväganden. Utskottet konstaterar

att regeringen ständigt strävar efter att förbättra och förtydliga den

information om krigsmaterielexporten som lämnas till riksdagen. Utskottet

förutsätter att den målsättningen även gäller redovisningen av exporten

av lätta vapen.

Utskottet noterar i sammanhanget att det av skrivelsen framgår att

finkalibriga militära eldhandvapen - det som i sammanhanget utgör den

viktigaste delen av begreppet "lätta vapen" - spelar en mycket begränsad

roll i svensk krigsmaterielexport. Utskottet fäster dock stor vikt vid

kontrollen av vapenhandlare och vid ökad öppenhet och transparens i

vapenhandeln. Med svensk lagstiftning kommer en kontroll till stånd när

personer och företag agerar som förmedlare i vapentransaktioner. Den

svenska lagstiftningen utgör därmed ett exempel som framhålls i det

internationella arbetet för att förhindra okontrollerad spridning av

lätta vapen.

Utskottet har erfarit att det inom Justitiedepartementet pågår en

omfattande översyn av vapenlagstiftningen, vilken innefattar ett uppdrag

om åtgärder för att förhindra spridning av illegala vapen (Ju2003/10202/P).

I departementspromemorian Förstärkt kontroll av vapen m.m. (Ds 2004:32)

lämnas ett antal förslag till ändringar i vapenlagen och vapenförordningen.

Ändringarna syftar i första hand till att förhindra att vapen hamnar

på den illegala marknaden, men också till att motverka missbruk,

olyckshändelser och brottslig verksamhet med legala vapen. Vidare har en

särskild utredare redovisat en översyn avseende bl.a. de åtgärder som

krävs för att Sverige skall kunna tillträda FN:s vapenprotokoll. Förslagen

i departementspromemorian och utredningen bereds nu inom Justitiedepartementet.

Som framgår av skrivelsen antogs vid 2001 års FN-konferens om illegal

handel med lätta vapen ett handlingsprogram som bl.a. innehåller vissa

grundläggande regler om kontroll av tillverkning och handel med lätta

vapen. Handlingsprogrammet skall bli föremål för en översyn 2006. Under

2004 inleddes förhandlingar i FN för att åstadkomma ett internationellt

instrument för märkning och spårning av lätta vapen. Förhandlingarna

väntas vara avslutade under 2005.

Utskottet konstaterar att parlamentariker och enskilda organisationer

av regeringen regelbundet inbjuds till, och deltar i, förhandlingar i

de fall det av regeringen och riksdagen bedöms ändamålsenligt.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U10

(mp) yrkande 5, 2004/05:U314 (kd) yrkande 11 och 2004/05:U323 (mp)

yrkandena 1-6 kan avstyrkas.

Europeiska exportkontrollregler och internationellt samarbete

Skrivelsen

EU:s uppförandekod för vapenexport antogs 1998 och innehåller gemensamma

kriterier för export av krigsmateriel, vilka skall tillämpas vid den

nationella prövningen av exportansökningar. Till koden hör en förteckning

över de produkter som skall kontrolleras i enlighet med koden och en

användarhandbok som mer i detalj reglerar hur bl.a. kodens överenskommelser

om informationsutbyte och konsultationer skall ske. Koden representerar

en minsta gemensam nämnare inom EU på exportkontrollområdet och hindrar

inte enskilda medlemsstater från att föra en mer restriktiv politik.

Regeringen menar att uppförandekoden, som baseras på en politisk

överenskommelse och inte utgör lag, har lett till viktiga förändringar i

medlemsstaternas nationella regelverk såväl som i ländernas policy.

Enligt kodens tillämpningsbestämmelser skall medlemsstaterna utbyta

underrättelser om avslag. Sådant utbyte och konsultationerna kring

underrättelserna gör, enligt regeringen, att exportpolitiken inom EU

blir öppnare och mer enhetlig. Risken att exportkontrollen skall

undergrävas genom att något annat medlemsland beviljar exporten minskar

också.

I rådsarbetsgruppen Coarm (Council Working Party on Conventional Arms

Exports) diskuterar EU:s medlemsstater regelbundet uppförandekodens

tillämpning, utbyter information om synen på exportdestinationer och

utarbetar gemensamma riktlinjer för medlemsstaternas nationella regelsystem

för exportkontroll.

Under året har ett omfattande arbete för att uppdatera och modernisera

texten gjorts. Sverige deltog, enligt regeringen, aktivt i detta arbete.

Förslaget till ny text innehåller en rad förtydliganden och, i vissa

fall, skärpningar av särskilt tillämpningsbestämmelserna.

Av skrivelsen framgår vidare att medlemsländerna under 2004 beslöt att

systematisera den verksamhet som innebär aktivt uppsökande av länder

utanför EU för att inleda och upprätthålla samtal om exportkontrollpolitik.

Syftet är att, med utgångspunkt i EU:s uppförandekod, uppmuntra andra

länder att utveckla liknande system för exportkontroll.

Motionerna

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 6 anförs att Sverige inom EU bör driva

en politik mot s.k. materielspecifik krigsmaterielexport till stater

där brott mot mänskliga rättigheter begås.

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 8 anförs att Sverige i EU skall driva

en politik om ökad restriktivitet när det gäller följdleveranser av

krigsmateriel.

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 9 anförs att Sverige i EU skall arbeta

för att EU:s s.k. uppförandekod när det gäller krigsmaterielexporten

dels blir mer restriktiv, dels får status av ett för medlemsländerna

bindande dokument i stället för som nu endast vara en rekommendation.

I

motion 2004/05:U336 (mp) yrkande 1 anförs att Sverige aktivt skall verka

för att EU:s uppförandekod implementeras som nationell lagstiftning.

I motion 2004/05:Sf266 (v) yrkande 2 anförs att regeringen bör ta ett

svenskt initiativ i FN till en konferens för att påbörja arbetet med

ett internationellt fördrag om restriktioner i vapenexport och vapenhandel.

I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 31 anförs att Sverige bör arbeta för

en ökad harmonisering av reglerna för krigsmaterielexport på EU-nivå

under förutsättning att sådan export inte får ske till diktaturer, stater

som kränker grundläggande mänskliga rättigheter, är krigförande eller

då konflikt uppstår med utvecklingsmålen.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet konstaterar att EU:s politiskt bindande uppförandekod ger

medlemsländerna vägledning för en mer konvergent tillämpning av deras

nationella lagstiftning inom området. Sammantaget betyder detta att

exportkontrollen för EU som helhet förstärkts och gått i en mer restriktiv

riktning.

Som framgår av regeringens skrivelse har det under 2004 gjorts ett

omfattande arbete för att - för första gången sedan uppförandekodens

antagande 1998 - uppdatera och modernisera texten. Sverige deltog aktivt

i detta arbete. Förslaget till ny text innehåller en rad förtydliganden

och, i vissa fall, skärpningar av särskilt tillämpningsbestämmelserna.

Till exempel föreslås att koden skall förklaras tillämplig på alla

typer av överföringar av krigsmateriel, alltså även om överföringarna

sker i form av licensavtal, transit eller i form av dokument eller t.ex.

ritningar som skickas över Internet. Vad gäller själva kriterierna

finns det, enligt skrivelsen, bl.a. förslag till införande av ny text

gällande hänsynstagande till ett mottagarlands respekt för internationell

humanitär rätt. Förhoppningen är att den nya texten skall kunna antas

under första delen av 2005.

Utskottet menar att en internationellt samordnad restriktivitet vad

gäller vapenexport är en effektiv fredsfrämjande åtgärd och konstaterar

att regeringen sedan lång tid arbetar inom EU och andra internationella

forum för att åstadkomma en ökad restriktivitet.

Utskottet har i tidigare betänkanden, senast i 2003/04:UU13 och 2002/03:UU9

betonat att det fäster största vikt vid att kunna bevara en restriktiv

nationell exportpolitik. Den nationella beslutanderätten på detta område

bör bestå. Utskottet menar dock att det även skall finnas plats för ett

hänsynstagande till det tilltagande samarbetet över gränserna i Europa.

Koden utgör en politisk avsiktsförklaring och används och beaktas inom

ramen för den helhetsbedömning som görs enligt de svenska riktlinjerna.

Utskottet anser att det i samarbetet kring EU:s uppförandekod och i den

dialog som uppstår till följd av försvarsindustrins europeiska

omstrukturering är av vikt att från svensk sida verka för att en hög nivå av

restriktivitet även tillämpas av andra EU-länder. Denna ambition gäller

också följdleveranser av materiel. Utskottet har i tidigare betänkanden,

senast i betänkande 2001/02:UU11, dock konstaterat att det är viktigt

att krigsmaterielexporten präglas av långsiktighet. Reglerna om

följdleveranser är en naturlig del i denna politik. De innebär att en

särskilt noggrann prövning sker av export till länder dit export av svensk

krigsmateriel inte tidigare har ägt rum, men att en stat som har köpt

ett större system av en svensk leverantör måste kunna lita på att det

i framtiden kommer att vara möjligt att erhålla nödvändiga följdleveranser.

Krigsmaterielutredaren ställde sig positiv till att anamma ett

materielspecifikt betraktelsesätt även i det svenska regelverket. Utskottet

vill dock på denna punkt, liksom tidigare påpekats i detta betänkande,

inte föregripa regeringens fortsatta beredning av frågan.

När det gäller ett svenskt initiativ till FN-konferens hänvisar utskottet

till att samma yrkande behandlades i betänkande 2003/04:UU13. Där

framhöll utskottet bl.a. vikten av att Sverige engagerat och målmedvetet

fortsätter att verka för största möjliga öppenhet och tydlighet i det

internationella samarbetet rörande vapenexport.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U15 (v)

yrkandena 6, 8 och 9, 2004/05:U331 (kd) yrkande 31, 2004/05:U336 (mp)

yrkande 1 och 2004/05:Sf266 (v) yrkande 2 kan avstyrkas.

Bedömning av enskilda länder

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att Sverige under 2004 var bundet av vapenembargon

mot 15 länder. EU hade embargon mot 10 olika länder (ofta utfärdar flera

organisationer embargon mot samma länder). Inom EU fattades under året

beslut om att häva vapenembargot mot Libyen. Beslutet fattades sedan

man konstaterat att de förhållanden som föranlett införande av embargot

1986 inte längre föreligger.

Motionerna

I motion 2004/05:U15 (v) yrkande 10 anförs att alla länder skall mätas

efter samma måttstock när riktlinjerna för svensk krigsmateriel tillämpas.

I motion 2004/05:U288 (kd) yrkande 2 anförs att vapenhandeln mellan

Sverige och Vitryssland snarast måste upphöra.

I motion 2004/05:U268 (v) yrkande 28 (delvis) anförs att alla typer av

militärt samarbete, t.ex. export eller annat utbyte av krigsmateriel

till Israel skall upphöra.

I motion 2004/05:U322 (mp) yrkande 3 anförs att Sverige skall upphöra

med vapenhandel med Israel och med all form av militärt samarbete mellan

Sverige och Israel.

I motion 2004/05:U322 (mp) yrkande 4 anförs att Sverige skall verka för

att EU inför vapenembargo mot Israel.

I motion 2004/05:U227 (v) yrkande 3 anförs att Sverige inom EU och FN

och andra internationella organ bör verka för ett vapenembargo och ett

stopp för krigsmaterielexport till de konfliktdrabbade länderna i

Östafrika.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet konstaterar, liksom i betänkande 2003/04:UU13, att gällande

regelverk innebär att en enhetlig politik tillämpas gentemot alla länder

som visar intresse för att förvärva svensk krigsmateriel. Samma riktlinjer

och kriterier används oavsett vilken betydelse det presumtiva mottagarlandet

har för Sveriges samlade intresse.

Enligt regeringens uppfattning, såsom den kommer till uttryck i

Krigsmaterielutredningens direktiv, återspeglar detta synsätt inte dagens

försvars- och säkerhetspolitiska situation. Krigsmaterielutredningen

hade därför att pröva om det är dags att ersätta den hittillsvarande

exportpolitiken som ställer samma krav på alla mottagarländer, med en

som tydliggör den vikt Sverige fäster vid ett långsiktigt och ömsesidigt

samarbete med ett antal länder. Krigsmaterielutredningens slutsats var

bl.a. att skälen att fortsatt tillämpa en särskild hänsyn till vissa

länder (dvs. en positiv presumtion) vid tillståndsprövningen är särskilt

framträdande när ärendena rör medlemsstater i EU. Utredningen förordar

vidare bl.a. att USA läggs till i uppräkningen av länder för vilka en

positiv presumtion bör gälla.

Utskottet konstaterar återigen att utredaren har överlämnat sitt betänkande

till regeringen som nu eventuellt kommer att utarbeta en proposition.

Utskottet ser ingen anledning att föregripa denna process.

Utskottet har i flera tidigare betänkanden, senast i betänkande 2002/03:UU9,

tagit ställning till yrkanden om enskilda länder och områden. Dessa

yrkanden liknar de som här framförts om Israel, Vitryssland och Östafrika.

Utskottet konstaterar att det gällande regelsystemet syftar till att

så långt som möjligt uppnå politiskt samförstånd i dessa, många gånger

svåra, avvägningsfrågor. För prövning av ansökningar om utförseltillstånd

tillämpas det restriktiva svenska regelverket på området. Varje ärende

avseende export av krigsmateriel skall prövas individuellt av Inspektionen

för strategiska produkter i enlighet med det svenska regelverket och de

sedan länge tillämpade och av riksdagen fastlagda riktlinjerna för

krigsmaterielexport. Principiellt viktiga ärenden behandlas också i

Exportkontrollrådet där samtliga riksdagspartier är representerade. Den

parlamentariska insynen i arbetet är därmed väl tillgodosedd.

Förbud mot utförsel gäller när s.k. ovillkorliga hinder föreligger,

exempelvis ett beslut om vapenembargo i FN. I det svenska regelverket

finns inte utrymme för någon annan formell uppdelning i tillåtna eller

förbjudna länder. Slutligen upprepar utskottet vad som framhållits i

tidigare betänkanden, nämligen att riksdagen inte bör fatta beslut i

förvaltningsangelägenheter som enligt författning ankommer på regeringen,

domstolar eller andra myndigheter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U15 (v)

yrkande 10, 2004/05:U227 (v) yrkande 3, 2004/05:U268 (v) yrkande 28

(delvis), 2004/05:U288 (kd) yrkande 2 samt 2004/05:U322 (mp) yrkandena

3 och 4 kan avstyrkas.

Vapenembargo mot Kina

Skrivelsen

Enligt regeringen har långtgående diskussioner under året hållits om

EU:s vapenembargo mot Kina. Detta embargo överenskoms mot bakgrund av

händelserna på Himmelska Fridens Torg 1989. Till sin natur är embargot

inte heltäckande. Dess ordalydelse tillåter export av en rad kategorier

av krigsmateriel. Sverige har dock valt att tillämpa embargot strikt

och har inte tillåtit någon krigsmaterielexport över huvud taget till

Kina. I december 2004 enades EU-länderna om ett uttalande där man

förklarar sig arbeta för ett hävande av embargot under 2005, men att ett

hävande inte skall leda till en ökning av vapenexporten till Kina, vare

sig kvalitativt eller kvantitativt. I uttalandet understryks också vikten

av EU:s uppförandekod för vapenexport och särskilt de kriterier som

gäller mänskliga rättigheter och stabilitet och säkerhet i regionen.

Ett omfattande arbete, där Sverige deltagit aktivt, för att stärka

tillämpningen av uppförandekoden och nå överenskommelse om särskilt

informationsutbyte mellan EU-länderna i händelse av att embargot hävs

har pågått under året. Avsikten är att de nya reglerna skall antas innan

ett beslut om hävande av vapenembargot mot Kina fattas.

Motionerna

I motion 2004/05:U224 (m) anförs att Sverige inom EU med kraft skall

verka för att EU-ländernas nuvarande vapenexportembargo gentemot

Folkrepubliken Kina inte hävs.

I motion 2004/05:U201 (m) yrkande 1 anförs att regeringen skall verka

för ett bevarande av vapenexportembargot gentemot Folkrepubliken Kina.

I motion 2004/05:U201 (m) yrkande 2 anförs att EU bör inleda en dialog

med Ryssland för att förmå Ryssland att avstå från eller kraftigt

begränsa vapenförsäljningen till Kina.

I motion 2004/05:U239 (fp) yrkande 1 anförs att EU:s vapenembargo mot

Folkrepubliken Kina inte skall hävas.

I motion 2004/05:U239 (fp) yrkande 11 anförs att EU och USA skall utforma

en gemensam Kinapolitik.

Utskottets ställningstaganden

Frågan om ett hävande av EU:s vapenembargo mot Kina har under en tid

varit föremål för diskussioner i EU. Vid Europeiska rådets möte den

16-17 december 2004 bekräftade stats- och regeringscheferna den politiska

viljan att fortsätta att arbeta för att vapenembargot på sikt skall

hävas. Rådet uppmanade nästa ordförandeskap att slutföra det långt

framskridna arbetet för att möjliggöra ett beslut. Europeiska rådet

betonade att ett beslut inte får leda till en ökning av vapenexporten

från EU:s medlemsstater till Kina, vare sig kvantitativt eller kvalitativt.

Europeiska rådet erinrade i detta avseende om vikten av kriterierna i

uppförandekoden för vapenexport, särskilt de kriterier som avser mänskliga

rättigheter, stabilitet och säkerhet i regionen och vänligt sinnade och

allierade länders nationella säkerhet. Europeiska rådet betonade härvid

även vikten av att den reviderade uppförandekoden antas så snart som

möjligt, liksom de åtgärder som diskuteras för att förstärka EU-samarbetet

när det gäller vapenexport till länder som inte längre omfattas av

vapenembargo (den s.k. verktygslådan). Frågan om ett hävande av vapenembargot

mot Kina diskuterades senast på det informella utrikesministermötet den

15-16 april 2005. Enligt utrikesministerns svar på fråga 2004/05:1421

stod det då klart att ett flertal länder känner att tiden inte är mogen

att nu häva embargot.

Utskottet noterar att det framgår av svaret på fråga 2004/05:1589 att

Sverige står bakom Europeiska rådets beslut från den 17 december 2004

om att EU skall fortsätta arbeta för ett hävande av embargot mot Kina.

I slutsatserna från Europeiska rådets möte underströks att ett hävande

av vapenembargot inte får leda till en ökning av vapenexport från

EU-länder till Kina, vare sig kvantitativt eller kvalitativt. I slutsatserna

erinras även om att EU:s uppförandekod innehåller kriterier i fråga om

respekt för de mänskliga rättigheterna och hänsyn till stabilitet och

säkerhet i regionen samt till vänligt sinnade och allierade länders

nationella säkerhet.

Regeringen anför i frågesvaret att den alltsedan diskussionerna om

vapenembargot inleddes inom EU kontinuerligt framhållit att situationen

för de mänskliga rättigheterna i Kina och eventuella konsekvenser för

den regionala stabiliteten måste vägas in i den samlade bedömningen.

Regeringen kommer även i den fortsatta processen att ta hänsyn till

dessa faktorer.

Utskottet konstaterar att det fortfarande förekommer allvarliga brott

mot de mänskliga rättigheterna i Kina. Genom att upprätthålla vapenembargot

ger EU:s medlemsstater en tydlig signal till Kina om att man är bekymrad

över situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. Det ligger

heller inte i Europas strategiska intresse att häva vapenembargot mot

Kina. EU:s uppförandekod kring vapenexport bör skärpas särskilt vad

gäller kriterier kring mänskliga rättigheter, stabilitet och säkerhet

i regionen samt nationell säkerhet för vänligt sinnade nationer och

allierade.

Det finns i dag inga tillförlitliga instrument att förhindra att Kina

sprider avancerad vapenteknologi till oansvariga regimer. Vidare har

den lag som Kinas parlament i början av året antog mot utträde,

"antiutbrytningslagen", förstärkt oron inom EU-kretsen, liksom i USA och

Japan, över den regionala stabiliteten, och inte minst Kinas återkommande

hotfulla utspel mot Taiwan.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna har tillgodosetts

och att motionerna 2004/05:U201 (m) yrkandena 1 och 2, 2004/05:U224 (m)

samt 2004/05:U239 (fp) yrkandena 1 och 11 därmed kan avstyrkas.

Krigsmaterielimport

Skrivelsen

Enligt skrivelsen är det internationella samarbetet på

materielförsörjningsområdet

en förutsättning för försvarets flexibilitet och anpassningsförmåga

inför nya hot och risker. Anpassningsförmågan har av riksdagen givits

hög prioritet, och regeringen har för sin del konstaterat att det är

ett vitalt säkerhetspolitiskt intresse för ett militärt alliansfritt

land som Sverige att omvärlden har tilltro till vår anpassningsförmåga.

Det ligger därför i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att slå vakt

om ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete med traditionella

samarbetsländer. Detta ömsesidiga samarbete, inklusive samarbetsprojekt,

bygger på såväl export som import av krigsmateriel.

Motionerna

I motion 2004/05:U336 (mp) yrkande 2 anförs att de existerande svenska

reglerna kring krigsmaterielexport bör justeras så att reglerna för

import är samstämmiga och likalydande med exportkontrollen.

I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 33 (delvis) anförs att importen av

krigsmateriel skall prövas enligt samma regler som exporten.

I motion 2004/05:U209 (kd) hävdas att lagen om import av krigsmateriel

bör ändras så att kriterier såsom demokrati och mänskliga rättigheter

skall fordras av land som säljer vapen till Sverige.

I motion 2004/05:U268 (v) yrkande 28 (delvis) anförs att alla typer av

militärt samarbete, t.ex. import av krigsmateriel från Israel, skall

upphöra.

I motion 2004/05:U217 (fp) yrkande 4 anförs att svensk krigsmaterielimport

från Vitryssland skall upphöra.

Utskottets ställningstaganden

Som utskottet anfört i betänkande 2002/03:UU9 styrs import av krigsmateriel

av det svenska försvarets behov, mål och tilldelade medel. Enligt

utskottets uppfattning gäller det att tillgodose de nationella intressena

och därvidlag införskaffa materiel som är så kvalitativt fullvärdigt

som möjligt, till lägsta möjliga kostnad och under affärsmässiga villkor.

Den svenska importen av krigsmateriel syftar till att garantera svenska

säkerhets- och försvarspolitiska intressen och skall inte strida mot

Sveriges utrikespolitik och militära alliansfrihet. Självfallet innebär

detta att Sverige inte köper materiel från ett land som är föremål för

internationella sanktioner eller embargon, eller där en nationell svensk

sanktion är beslutad.

Som utskottet konstaterat ovan ingick det i Krigsmaterielutredningens

uppdrag att utredaren skulle överväga behovet av att reglera import av

krigsmateriel. Utredaren föreslår ett antal justeringar i det svenska

regelverket, bl.a. att införsel av krigsmateriel i princip bör göras

tillståndspliktig. Krigsmaterielutredningen har lämnat sitt betänkande

till regeringen. Utskottet har tidigare i detta betänkande uttalat att

man inte vill föregripa den process som följer, en åsikt det står fast

vid även när det gäller frågan om det framtida regelverket för import

av krigsmateriel.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U209

(kd), 2004/05:U217 (fp) yrkande 4, 2004/05:U268 (v) yrkande 28 (delvis),

2004/05:U331 (kd) yrkande 33 (delvis) samt 2004/05:U336 (mp) yrkande

2 kan avstyrkas.

Klusterbomber

Motionerna

I motion 2004/05:U230 (v) yrkande 1 anförs att regeringen inom EU skall

verka för ett omedelbart moratorium vad gäller klusterbomber.

I motion 2004/05:U230 (v) yrkande 2 anförs att regeringen i FN och övriga

internationella forum skall verka för ett omedelbart moratorium vad

gäller klusterbomber.

I motion 2004/05:U230 (v) yrkande 3 anförs att regeringen skall verka

för att det femte protokollet till konventionen om förbud mot eller

inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan

anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar,

skall inkludera ett förbud mot klusterbomber.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt engagerat sig för att stärka

1980 års vapenkonvention och för att reglera de vapen som anses vara

särskilt skadebringande och ha urskillningslösa verkningar. Riksdagen

godkände i mars 2004 svensk anslutning till det femte protokollet till

konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa

konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha

urskillningslösa verkningar (se bet. 2003/04:UU16). I huvudsak avser

protokollet framtida väpnade konflikter men innehåller i begränsad

utsträckning även uppmaningar att bistå länder, i dag drabbade av explosiva

lämningar efter krig, med röjningsinsatser och med stöd för vård och

rehabilitering av skadade. Till viss del behandlar också protokollet

åtgärder för att i förebyggande syfte minska förekomsten av explosiva

lämningar efter krig. Sverige och övriga EU var pådrivande i processen

mot tillkomsten av protokollet. Utskottet ser positivt på att Sverige

har förespråkat att protokollet även måste omfatta förebyggande regler.

Ett led i dessa ansträngningar är att öka kvaliteten på och tillförlitligheten

hos de vapen och ammunitionstyper, inklusive klusterbomber, som används

så att dessa vapen inte riskerar att explodera i efterhand.

Utskottet konstaterar vidare att klusterbomber i sig inte är förbjudna

enligt folkrätten, men de omfattas av humanitärrättsliga regler för hur

vapen får användas under en väpnad konflikt. Endast militära mål får

anfallas. Alla tänkbara försiktighetsåtgärder måste vidtas för att skydda

civilbefolkningen, civila och civil egendom.

Utskottets bedömning är att ett krav på ett moratorium mot klusterbomber

i dagsläget inte är en framkomlig väg i det fortsatta arbetet. I stället

bör ansträngningarna bl.a. inriktas på förebyggande insatser för att

förhindra att blindgångare, bl.a. från klusterbomber, över huvud taget

uppstår.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U230

(v) yrkande 1-3 kan avstyrkas.

Utarmat uran

Motionerna

I motion 2004/05:U275 (mp) yrkande 2 anförs att Sverige bör verka för

att all användning av vapen som använder utarmat uran omedelbart stoppas.

I motion 2004/05:U275 (mp) yrkande 3 anförs att regeringen söker bidra

till forskning som kan klarlägga sambandet mellan utarmat uran och

sjuklighet och dödlighet i de länder som utsatts för dessa ämnen.

I motion 2004/05:U275 (mp) yrkande 5 anförs att frågan om förbud mot

utbränt uran bör lyftas upp till FN:s människorättskommitté och att

använding av utbränt uran bör klassas som krigsförbrytelse.

I motion 2004/05:Fö204 (v) yrkande 1 anförs att regeringen skall arbeta

för ett internationellt förbud mot användandet av utarmat uran i

projektiler.

I motion 2004/05:Fö204 (v) yrkande 2 anförs att regeringen skall arbeta

för ett internationellt förbud mot användandet av utarmat uran som

förstärkningsskydd i bepansrade fordon.

Utskottets ställningstaganden

I betänkande 2000/01:UU14 behandlade utrikesutskottet ett yrkande om

utarmat uran i ammunition, och det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

behandlade frågan i betänkande 2001/02:UFöU1. Det sammansatta utskottet

uttryckte då bl.a. följande:

Utskottet har förståelse för den oro som uttrycks beträffande verkningarna

på hälsa och miljö på grund av användning av utarmat uran i ammunition

och missiler, men konstaterar att det enligt expertinformation inte

finns några vetenskapliga bevis för att en sådan användning skulle

innebära någon farlig strålningsrisk eller någon större toxisk risk än

vad som är fallet med andra tungmetaller. Utskottet menar dock att den

oro och medvetenhet som genererats av debatten om utarmat uran måste

tas på stort allvar. Därför kan utskottet med tillfredsställelse konstatera

att hälsoaspekter av krishantering diskuteras i ett bredare sammanhang

av EU:s militära hälsomyndigheter. Utskottet har bl.a. erfarit att den

svenska generalläkaren deltog i ett möte med sina europeiska kolleger

i oktober 2001 i denna fråga. Utskottet vill framhålla att Sverige är

drivande i det internationella arbetet med att reglera olika typer av

vapen, ammunition och sprängmedel och följer noga händelseutvecklingen

inom detta område. Skulle övertygande medicinska bevis visa att utarmat

uran i ammunition ger hälso- och miljöskador, är utskottet berett att

verka för att ett förbud mot denna typ av ammunition och dess användning

kommer till stånd.

Utskottet ser i nuläget ingen anledning att ändra detta ställningstagande.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U275

(mp) yrkandena 2, 3 och 5 samt 2004/05:Fö204 (v) yrkandena 1 och 2 kan

avstyrkas.

Skrivelsen

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse 2004/05:114 Strategisk

exportkontroll 2004 - Krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

läggs till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Allmänt om regelverket, punkt 1 (v, mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U15

yrkandena 2, 5 och 7, 2004/05:U16 yrkande 3 och 2004/05:U268 yrkande 26.

Ställningstagande

Det generella förbudet när det gäller den svenska krigsmaterielexporten

måste utgöra den grundläggande förutsättningen för den svenska

krigsmaterielexportpolitiken. Det svenska regelverket, där export av

krigsmateriel inte är "materielspecifik", måste bestå och tillämpas än mer

restriktivt. När det gäller följdleveranser av krigsmateriel måste

regelverket bli än mer restriktivt genom att en snäv tidsgräns sätts för

hur lång tid följdleveranser av krigsmateriel kan fortgå.

De senaste årens utveckling inom krigsmaterielområdet med en ökad export,

även till diktaturer, länder i krig och till länder som kränker de

mänskliga rättigheterna är en följd av dels en liberalisering av tolkningen

av regelverket från den ansvariga myndigheten, dels tydligt uppmuntrande

signaler och ett aktivt stöd från svenska myndigheter. I linje med denna

oroande utveckling är Krigsmaterielutredningens förslag om nytt regelverk

för vapenexporten.

Utvecklingen de senaste åren samt utredningens förslag rimmar illa med

2000-talets krav på en politik som gagnar demokrati, utveckling och

mänskliga rättigheter. Det rimmar också illa med de utfästelser om

hållbar utveckling och allmän nedrustning som formulerats i FN:s

millenniedeklaration och som Sverige ställt sig bakom.

Det är nu dags att börja agera i enlighet med våra utfästelser. Sverige

måste leva upp till sina internationella åtaganden även på hemmaplan.

Sverige bör därför radikalt skärpa de svenska riktlinjerna för vapenexport

och tillse att de efterlevs på striktast möjliga sätt. De svenska

riktlinjerna för krigsmaterielexport måste utformas så att export och

uthyrning av krigsmateriel till krigförande länder inte kan inträffa.

Vi

föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2004/05:U15

yrkandena 2, 5 och 7, 2004/05:U16 yrkande 3 och 2004/05:U268 yrkande 26.

2. Motiv för svensk produktion och export av krigsmateriel, punkt 2 (v,

mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U15

yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:U16 yrkande 1.

Ställningstagande

Sveriges säkerhetspolitiska situation har i grunden förändrats. Det

kalla kriget är slut. Det föreligger inget behov av "ett stormaktsförsvar

i miniatyr". Följaktligen behövs inte heller en krigsmaterielproduktion

av det format som man tidigare ansåg vara nödvändig. Av detta följer

att Sverige i högre grad skulle kunna genomföra en omställning till

civil produktion. Att som Krigsmaterielutredningen i KRUT - Reformerat

regelverk för handel med försvarsmateriel (SOU 2005:9) utifrån närings-

och sysselsättningspolitiska utgångspunkter argumentera för svensk

krigsmaterielproduktion och export är destruktivt och inhumant. Närings-

och sysselsättningspolitiska argument för svensk krigsmaterielproduktion

måste avvisas.

Det är ett beklagligt faktum att Sverige ökar sina andelar på den

internationella vapenmarknaden. Detta är en oroande utveckling. Det är

ett mål i sig att begränsa den internationella vapenhandeln, och Sverige

bör därför ligga i framkant för att verka för en minskning av produktion

och export av krigsmateriel. Därför är det beklagligt att svenska

myndigheter och regeringsföreträdare aktivt deltar i marknadsföring av

svensk krigsmateriel. Vad Sverige i stället behöver göra är att öka

satsningarna på hållbar och demokratisk utveckling snarare än att öka

kapprustningen i världen. De svenska exportstödjande verksamheterna

måste av dessa skäl avskaffas.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2004/05:U15 yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:U16 yrkande 1

3. Demokrati och de mänskliga rättigheterna, punkt 3 (v, mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U15

yrkande 11, 2004/05:U16 yrkande 2, 2004/05:U278 yrkandena 7 och 9-11,

2004/05:U336 yrkandena 3, 5 och 6 samt 2004/05:Sf266 yrkande 1.

Ställningstagande

I den utredning som nyligen framlagts om den svenska krigsmaterielexporten

finns inget att läsa om kravet på ett demokratikriterium när det gäller

de länder till vilka Sverige kan exportera krigsmateriel. I utredningen

avfärdas detta krav på ett ytterligt nonchalant sätt. Ett demokratikriterium

måste införas i de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport.

Trenden är att Sverige fortsätter att beväpna diktaturer, tvärtemot vår

utrikespolitiska målsättning, att stödja demokrati och motverka förtryck

och kränkningar av FN:s mänskliga rättigheter. Krigsmaterielexport till

diktaturer legitimerar diktaturen och motverkar möjligheterna till en

demokratisk utveckling. Den svenska krigsmaterielpolitiken måste mot

bakgrund av detta regleras hårdare så att icke-demokratier förbjuds som

köpare av svenska vapen.

Krigsmateriellagstiftningen bör skärpas så att krigsmaterielexport inte

tillåts till länder där allvarliga brott mot mänskliga rättigheter

förekommer, oavsett om dessa räknas som enbart grova eller enbart

systematiska. Sverige har vid Internationella Röda Korsets och Röda Halvmånens

28:e internationella konferens kring internationell humanitär rätt utfäst

sig att i svensk nationell lagstiftning och politik i framtiden väga in

efterlevnad av internationell humanitär rätt i kriterierna för svensk

vapenhandel. Därför bör regelverket ändras på så sätt att krigsmaterielhandeln

(import och export) väger in efterlevnad av internationell humanitär

rätt.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2004/05:U15 yrkande 11, 2004/05:U16 yrkande 2, 2004/05:U278 yrkandena

7 och 9-11, 2004/05:U336 yrkandena 3, 5 och 6 samt 2004/05:Sf266 yrkande

1.

4. Krigsmaterielexport och övrig politik, punkt 4 (v, mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U10

yrkande 7, 2004/05:U15 yrkandena 1 och 12, 2004/05:U278 yrkande 8 och

2004/05:U336 yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:U14 och 2004/05:U331

yrkandena 32 och 33 i denna del.

Ställningstagande

I regeringens skrivelse saknas en analys av den svenska krigsmaterielexportens

roll i ett större globalt sammanhang. Den svenska krigsmaterielexporten

sätts på intet vis i relation till de millenniemål som Förenta nationerna

antagit när det gäller fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter.

Vi anser att de mål som proklamerades för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete, i Gemensamt ansvar - Sveriges politik för global

utveckling (prop. 2002/03:122), där samstämmighet mellan olika politikområden

starkt betonades, också måste gälla för den svenska krigsmaterielproduktionen

och krigsmaterielexporten.

Det är synnerligen olämpligt att Sverige så tydligt förbereder uppluckringar

av den restriktiva svenska exportkontrollregimen och att det vapensamarbete

som raskt utvecklas inom EU genom bl.a. Försvarsbyrån bejakas utan

svenska förbehåll. De vackra orden om Sveriges arbete i FN i fråga om

massförstörelsevapen och annat fredsarbete klingar falskt när vår egen

vapenexport samtidigt inte bara ökar, och enligt de senaste siffrorna

nu uppgår till ett värde av 7,2 miljarder kronor per år, utan dessutom

blir föremål för regeringens omhuldande. Det är uppenbart så att den

ena handen inte vet vad den andra gör.

I samband med riksdagens behandling av propositionen för global utveckling

gjorde riksdagen ett speciellt tillkännagivande om att även

krigsmaterielpolitiken skall underordnas den nya politiken för global

utveckling.

Det är "angeläget att svensk vapenexport inte motverkar arbetet för

att nå målet om en rättvis och hållbar global utveckling". Därför bör

det göras konsekvensanalyser av huruvida en vapenexportaffär sker i

enlighet med detta riksdagsbeslut eller inte.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2004/05:U10 yrkande 7, 2004/05:U15 yrkandena 1 och 12, 2004/05:U278

yrkande 8 och 2004/05:U336 yrkande 4.

5. Lätta vapen, punkt 5 (v, mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U10

yrkande 5 och 2004/05:U323 yrkandena 1-6 och avslår motion 2004/05:U314

yrkande 11.

Ställningstagande

Över 639 miljoner lätta vapen cirkulerar i världen i dag, minst 59 % är

i civila händer utan registrering och kontroll. De dödar 1 000 människor

varje dag eller en halv miljon per år och har sedan 1990 använts i 46

väpnade konflikter som kostat fyra miljoner medmänniskor livet. I Sverige

begås numera mer än tre våldsbrott varje dag där skjutvapen är inblandade.

Det arbete som pågår inom FN:s ram när det gäller små och lätta vapen

är välkommet då dessa vapen i dag till stora delar är okontrollerade.

Ett juridiskt bindande instrument för att märka och spåra lätta vapen

är ett steg i rätt riktning, liksom den Plan of Action som finns som

etablerat instrument vid sidan om en rad regionala överenskommelser. I

längden behövs dock en separat konvention i enlighet med riktlinjerna

i Arms Trade Treaty mot spridning av just små och lätta vapen (SALW).

Detta bör regeringen verka för inom FN.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2004/05:U10 yrkande 5 och 2004/05:U323 yrkandena 1-6.

6. Europeiska exportkontrollregler och internationellt samarbete, punkt

6 (v, mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U15

yrkandena 6, 8 och 9, 2004/05:U336 yrkande 1 och 2004/05:Sf266 yrkande

2 och avslår motion 2004/05:U331 yrkande 31.

Ställningstagande

I det regelverk som finns i dag ingår numera bestämmelsen att krigsmateriel

som exporteras inte måste vara direkt knuten till de MR-brott som begås

i ett land för att krigsmaterielexport skall vara förbjuden. Förekommer

det brott mot mänskliga rättigheter, oavsett om dessa har någon anknytning

till den krigsmateriel som är tilltänkt för export eller inte, är

krigsmaterielexport till landet i fråga förbjuden.

Det torde vara fullständigt omöjligt att fastställa vilka typer av

materiel som kan och vilka som inte kan användas för MR-brott. Följaktligen

är det enda rimliga att behålla den bestämmelse i det svenska regelverket

som säger att den svenska krigsmaterielexporten inte skall vara s.k.

materielspecifik. Förekommer det brott mot mänskliga rättigheter i ett

land skall krigsmaterielexport dit vara förbjuden. Sverige bör inom EU

driva en politik mot materielspecifik krigsmaterielexport till stater

där brott mot mänskliga rättigheter begås.

Trots att de svenska bestämmelserna när det gäller den svenska

krigsmaterielexporten är avsedda att vara restriktiva, har det funnits stora

kryphål i de riktlinjer som antagits. Dessa har främst handlat om

följdleveranser. Med hänvisning till att Sverige måste uppfylla ingångna

avtal och uppvisa pålitlighet när det gällde leveranser av krigsmateriel

har Sverige exporterat krigsmateriel till länder där MR-brott begås.

Sverige bör även i EU driva en politik om ökad restriktivitet när det

gäller följdleveranser av krigsmateriel.

De höga siffrorna när det gäller dödsstraff, förekomsten av rättsvidriga

domar och fall av tortyr i Kina visar knappast på något förändrat

sinnelag hos regimen. Detta visar på nödvändigheten av att Sverige verkar

för att EU:s s.k. uppförandekod när det gäller krigsmaterielexporten

dels blir mer restriktiv, dels får status av ett för medlemsländerna

bindande dokument i stället för att som nu endast vara en rekommendation.

Sverige bör därför aktivt verka för att EU:s uppförandekod implementeras

som nationell lagstiftning.

Sverige bör också ta initiativ i FN till en konferens för att påbörja

arbetet med ett internationellt fördrag om restriktioner i vapenexport

och vapenhandel.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2004/05:U15 yrkandena 6, 8 och 9, 2004/05:U336 yrkande 1 och 2004/05:Sf266

yrkande 2.

7. Bedömning av enskilda länder, punkt 7 (v, mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U15

yrkande 10, 2004/05:U227 yrkande 3, 2004/05:U268 yrkande 28 i denna del

och 2004/05:U322 yrkandena 3 och 4 samt avslår motion 2004/05:U288

yrkande 2.

Ställningstagande

Med den nya världsordning som vi ser växa fram, med en ensam stormakt,

finns det anledning att förhålla sig starkt kritisk till de länder med

vilka Sverige samarbetar eller exporterar krigsmateriel till. USA

utvecklas till en allt arrogantare och alltmer självtillräcklig stormakt.

Till denna stormakt, med militärbaser utplacerade över hela världen

vars syfte är att bevaka och bevara USA:s intressen, exporterar Sverige

krigsmateriel.

Det är uppenbart att alla länder inte mäts med samma måttstock när det

gäller tillämpningen av de riktlinjer som den svenska riksdagen antagit.

USA och flera andra länder bryter mot mänskliga rättigheter och folkrätt

i lika hög grad som flera andra till vilka Sverige inte exporterar vapen.

Vi menar att alla länder skall mätas efter samma måttstock när

riktlinjerna för svensk krigsmateriel tillämpas.

Skrupelfria stater säljer vapen till regimer som upprätthåller en

kortsynt ordning som gagnar stormakters intressen av att förse sina länders

industrier och kommunikationssystem med billig energi eller tillskansa

sig kontrollen över andra värdefulla tillgångar. Stolta mål som

fattigdomsbekämpning och millenniemål förbleknar i sammanhanget. Sudan köper

vapen för sina oljeinkomster. I andra länder i Östafrika är

krigsmaterielimporten en tung post i ländernas magra budgetar.

Israel är en stor vapenexportör, den femte i världen. Även Sverige

importerar vapen från Israel. När Sverige, som Laila Freivalds säger det,

"tillgodoser de svenska nationella intressena" och tillåter svensk

vapenimport från Israel är det ett aktivt stöd till den israeliska

ockupationsmaktens militära insatser. I den svåra och djupa konflikt som

råder i Israel-Palestina torde alla typer av militärt samarbete, oavsett

om det handlar om import eller export av krigsmateriel eller andra former

av militärt utbyte med Israel, anses vara otillständiga och måste upphöra.

Sverige bör dessutom arbeta för att EU inför ett vapenembargo mot Israel.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2004/05:U15 yrkande 10, 2004/05:U227 yrkande 3, 2004/05:U268 yrkande 28

i denna del och 2004/05:U322 yrkandena 3 och 4.

8. Vapenembargo mot Kina, punkt 8 (fp, kd, c, mp)

av Holger Gustafsson (kd), Birgitta Ohlsson (fp), Lotta Hedström (mp),

Cecilia Wikström (fp) och Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U239

yrkandena 1 och 11 samt avslår motionerna 2004/05:U201 yrkandena 1 och

2 samt 2004/05:U224.

Ställningstagande

Hittills finns det inget som tyder på att den nya kinesiska ledningen

kan eller vill göra en omsvängning i sitt förhållningssätt när det gäller

frågor om demokrati och mänskliga rättigheter i Kina och de autonoma

områdena Tibet, Xinjiang, Hongkong och Taiwan. EU:s syn på det "mognande

partnerskapet" mellan EU och Folkrepubliken Kina tyder på en vilja att

sätta ekonomiska intressen framför respekten för grundläggande mänskliga

fri och rättigheter. Det har ackompanjerats av en väldig iver från

exportvilliga EU-stater som Frankrike, Tyskland och Italien att häva det

embargo mot vapenexport som EU införde som en reaktion på händelserna

i Beijing sommaren 1989. Ett hävande av vapenembargot skulle i Beijing

bara tolkas som ett tecken på att fortsatta kränkningar mot mänskliga

rättigheter och demokrati väger lätt.

Innan en diskussion om att häva vapenembargot kan föras måste en rad

förbättringar ske; situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina

måste förbättras avsevärt, en bindande vapenexportkod med full transparens

om vapenförsäljning måste utvecklas och fullkomliga garantier ges att

den lag mot utträde som Kinas parlament antagit inte innebär ett hot

mot Taiwan. Vidare måste en dialog för att öka stabiliteten i regionen

initieras. Europa och USA bör samordna sin politik gentemot Kina och i

dialog utforma en gemensam politik i Kinafrågan.

Mot bakgrund av vad som anförs ovan menar vi att Sverige bör ompröva

sin hållning i frågan och agera för att embargot skall bibehållas. Detta

skiljer oss från majoriteten i utskottet som verkar anse att hänvisningar

till Sveriges beslut att ställa sig bakom Europeiska rådets strävan att

avskaffa vapenembargot, går att förena med skrivningar i utskottstexten

om att embargot inte skall avskaffas, på grund av att det inte skulle

ligga i Europas strategiska intresse. Vi tolkar detta som att

utskottsmajoriteten ändå stöder det svenska beslutet att arbeta för att

embargot skall hävas. Vi tar därför avstånd från inkonsekvensen i

majoritetstexten genom denna reservation, som tydligt anför att vapenembargot

mot Kina skall vara kvar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion

2004/05:U239 yrkandena 1 och 11.

9. Krigsmaterielimport, punkt 9 (fp, c)

av Birgitta Ohlsson (fp), Cecilia Wikström (fp) och Annika Qarlsson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U217

yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:U209, 2004/05:U268 yrkande 28

i denna del, 2004/05:U331 yrkande 33 i denna del och 2004/05:U336 yrkande

2.

Ställningstagande

Försvarets materielverk har importerat vapen från den vitryska staten

under perioden 1996-2003 till ett värde av 90 miljoner kronor enligt

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, men enligt Försvarsdepartementet

enbart 13 miljoner kronor. Beloppet är oväsentligt. Genom krigsmaterielimport

från Vitryssland finansierar Sverige Lukasjenkos odemokratiska regim,

trots att förtrycket i Vitryssland ökat.

Sverige skänker genom detta legitimitet åt den hemlighetsfulla och

ansvarslösa vitryska vapenhandeln. På listan över länder som på senare

år köpt vitrysk krigsmateriel återfinns länder som Nordkorea, Iran,

Irak, Sudan och Angola. Rapporter gör också gällande att terroristgrupper

försetts med vapen från landet. Sveriges vapenimport från Vitryssland

går stick i stäv med vår utrikespolitiska målsättning att främja mänskliga

rättigheter. Det innebär ett svek mot den vitryska demokratirörelsen

som ser sin kamp motverkas av Sveriges agerande.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion

2004/05:U217 yrkande 4.

10. Klusterbomber, punkt 10 (v, mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U230

yrkandena 1-3.

Ställningstagande

I praktiken har klusterbomber blivit en stor fara för civilbefolkningen

i de områden där de har använts. Anledning är att en stor del av de

mindre bomberna inte exploderar utan blir liggande på marken och i

vegetationen som blindgångare. Dessa fungerar därefter i praktiken som

minor och utgör på så sätt ett stort hot för de som lever och verkar i

området.

En del av dessa blindgångare är färgglada och kan påminna om andra

föremål. Dessa väcker lätt barns och ungdomars nyfikenhet med ofta

tragiska följder. Den stora skillnaden mellan vanliga antipersonella minor

och blindgångare efter klusterbomber är att de senare i större utsträckning

dödar dem som utlöser dem.

Riksdagen beslutade tidigare i år att bifalla ett betänkande (bet.

2003/04:UU16) om att ratificera det femte protokollet till konventionen

om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella

vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa

verkningar. Till viss del behandlar protokollet åtgärder för att i

förebyggande syfte minska förekomsten av explosiva lämningar efter krig.

Med detta menas att t.ex. klusterbomber skall ha en självutlösare som

skall få bomben att explodera om den blivit en blindgångare. Det är bra,

men inte tillräckligt. Även den tekniken kommer att fallera från gång

till annan.

Regeringen menar att det nya femte protokollet fyller en viktig funktion

i det internationella regelsystemet och innebär ett erkännande av staters

ansvar för att göra något åt de allvarliga hot mot civilbefolkningen

som lämningarna utgör. Detta är ett vällovligt och bra steg i rätt

riktning, men är enligt Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte nog. Vi

vill verka för ett förbud mot att använda klusterbomber. Därför bör

Sverige verka inom EU för ett omedelbart moratorium till dess ett förbud

mot klusterbomber finns.

Klusterbomber finns i många länders arsenal, och därför måste motståndet

mot dem drivas på många fronter. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill,

med ovanstående motivering, att Sverige verkar inom FN och övriga

relevanta internationella forum för ett omedelbart moratorium till dess

ett förbud mot klusterbomber finns.

De flesta av de i dag befintliga klusterbomberna fungerar som ovan

beskrivet. I andra bomber och projektiler finns en inbyggd självdestruktion

som gör att en blindgångare exploderar av sig själv efter en viss tid.

Båda dessa typer fungerar i praktiken som minfält, även om den senare

sorten, i de fall självdestruktionsmekanismen fungerar som tänkt, endast

utgör en fara under en begränsad tid. Det av riksdagen ratificerade

femte protokollet till konventionen om förbud mot eller inskränkningar

i användningen av vissa konventionella vapen är enligt Vänsterpartiet

och Miljöpartiet inte tillräckligt långtgående. Regeringen borde därför

verka för att protokollet skall inkludera ett förbud mot klusterbomber.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion

2004/05:U230 yrkandena 1-3.

11. Utarmat uran, punkt 11 (v, mp)

av Alice Åström (v) och Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U275

yrkandena 2, 3 och 5 samt 2004/05:Fö204 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vapen med s.k. utarmat uran, Depleted Uranium (DU), som USA använt och

använder i Irak, Afghanistan och f.d. Jugoslavien är såväl kemiskt

giftiga som radioaktiva. DU-vapen ingår i USA:s kärnvapenprogram och har

en stor sprängkraft. De avger radioaktiv strålning under miljarder år,

och det giftiga och radioaktiva ämnet sprids med luften och grundvattnet.

Den största faran med utarmat uran är, vad vi vet i dag, den oxidering

till uranoxid som sker i samband med detonation. Vid detonation förvandlas

uranet till ett lätt stoft som kan färdas mycket långt som små partiklar

som man sedan via inandning eller sår får in i kroppen. Den alfastrålning

som i fast form är lätt att hålla ifrån sig kan vara ödesdiger att få

in i kroppen. Alfastrålningens vävnadsskadande effekt är mycket stor,

och urandammet förmår tränga djupt ned i lungsäckarna, vilket ger

astmaliknande symtom. Uranoxiden bildar sedan uranylacetat och uranylfosfat

i kroppen, vilka kemiskt skadar benmärg, njurar och könsceller. Skador

kan även överföras genetiskt till kommande generationer genom att

arvsmassan skadats.

Trots att vetskapen om vilka faror radioaktiv strålning kan innebära

för människor och natur är väl spridd, används utarmat uran i stor

omfattning. Skadeverkningarna kvarstår i miljön under oerhört lång tid

och drabbar generation efter generation av oskyldiga människor. Allmänheten

har inte fått kännedom om dessa förhållanden, trots att svenska soldater

och civila skickas till områden som förorenats av utarmat uran där

radioaktiviteten kan vara tusentals gånger högre än vad som är normalt.

Användningen av DU-vapen strider mot FN-konventioner och internationella

avtal som icke-spridningsfördraget (NPT) och provstoppsavtalet (TBT).

Vi

föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2004/05:U275 yrkandena 2, 3 och 5 samt 2004/05:Fö204 yrkandena 1 och 2.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2004/05:114 Strategisk exportkontroll 2004 -

Krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

Följdmotioner

2004/05:U14 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att politiken för global utveckling skall redovisas i alla

politiska styrdokument och regeringsrapporter och skrivelser som berör

svensk export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

2004/05:U15 av Alice Åström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringens skrivelser om krigsmaterielexporten

i fortsättningen bör innehålla en bedömning i vilken grad den stämmer

överens med de överordnade mål som angivits när det gäller samstämmigheten

mellan olika politikområden i Gemensamt ansvar - Sveriges politik för

global utveckling (prop. 2002/03:122).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det generella förbudet när det gäller den svenska

krigsmaterielexporten måste utgöra den grundläggande förutsättningen

för den svenska krigsmaterielexportpolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i högre grad skulle kunna genomföra en

omställning till civil produktion.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att närings- och sysselsättningspolitiska argument

för en sådan krigsmaterielproduktion och krigsmaterielexport avvisas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den del av det svenska regelverket som handlar om

exporten av krigsmateriel inte skall vara "materielspecifik" måste bestå

och tillämpas än mer restriktivt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige inom EU bör driva en politik mot s.k.

materielspecifik krigsmaterielexport till stater där brott mot mänskliga

rättigheter begås.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det svenska regelverket när det gäller följdleveranser

av krigsmateriel måste bli än mer restriktivt genom att en snäv tidsgräns

sätts för hur lång tid följdleveranser av krigsmateriel kan fortgå.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att även Sverige i EU driver en politik om ökad

restriktivitet när det gäller följdleveranser av krigsmateriel.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i EU arbetar för att EU:s s.k. uppförandekod

när det gäller krigsmaterielexporten dels blir restriktiv, dels får

status av ett för medlemsländerna bindande dokument i stället för som

nu endast vara en rekommendation.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att alla länder skall mätas efter samma måttstock

när riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport tillämpas.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ett demokratikriterium måste införas i de svenska

riktlinjerna för krigsmaterielexport.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de mål som proklamerades för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete i regeringens proposition Gemensamt ansvar -

Sveriges politik för global utveckling, där samstämmighet mellan olika

politikområden starkt betonades, också måste gälla för den svenska

krigsmaterielproduktionen och krigsmaterielexporten.

2004/05:U16 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att svenskt officiellt exportstöd av krigsmateriel

avskaffas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige inte skall tillåta export av krigsmateriel

från Sverige till diktaturer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige måste införa restriktiva regler med en

strikt efterlevnad.

Motion väckt med anledning av skr. 2004/05:95

2004/05:U10 av Lotta Hedström (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om en konvention om små och lätta vapen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om svensk vapenexport.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:U201 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om ett fortsatt vapenexportembargo gentemot Folkrepubliken

Kina.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att EU bör inleda en dialog med Ryssland för att förmå

Ryssland att avstå från eller kraftigt begränsa vapenförsäljningen till

Kina.

2004/05:U209 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma med förslag

avseende ändring i lagen om krigsmateriel så att kriterier avseende bl.

a. upprätthållande av demokrati och mänskliga rättigheter fordras av

land som säljer vapen till Sverige.

2004/05:U217 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om svensk krigsmaterielimport från Vitryssland.

2004/05:U224 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU med kraft verkar för att EU-ländernas

nuvarande vapenexportembargo gentemot Folkrepubliken Kina inte hävs.

2004/05:U227 av Alice Åström m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige inom EU och FN och andra internationella

organ bör verka för ett vapenembargo och ett stopp för krigsmaterielexport

till de konfliktdrabbade länderna i Östafrika.

2004/05:U230 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen inom EU skall verka för ett omedelbart

moratorium vad gäller klusterbomber.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen i FN och övriga internationella forum

skall verka för ett omedelbart moratorium vad gäller klusterbomber.

3. Riksdagen begär att regeringen verkar för att det femte protokollet

till konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av

vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande

eller ha urskillningslösa verkningar, skall inkludera ett förbud mot

klusterbomber.

2004/05:U239 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att inte häva EU:s vapenembargo mot Folkrepubliken

Kina.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att EU och USA skall utforma en gemensam Kinapolitik.

2004/05:U268 av Alice Åström m.fl. (v):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport

måste utformas så att export och uthyrning av krigsmateriel till

krigförande länder inte kan inträffa.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att alla typer av militärt samarbete oavsett om det

handlar om import eller export eller annat utbyte av krigsmateriel till

Israel skall upphöra.

2004/05:U275 av Lotta Hedström och Helena Hillar Rosenqvist (båda

mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige

bör verka för att all användning av DU-vapen omedelbart stoppas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att söka bidra till forskning som kan klarlägga

sambandet mellan utarmat uran och sjuklighet och dödlighet i de länder

som utsatts för dessa ämnen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att frågan

om förbud mot utbränt uran lyfts till FN:s människorättskommitté och

att användning av utbränt uran klassas som krigsförbrytelse.

2004/05:U278 av Alice Åström m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

lagstiftningen skärps så att krigsmaterielexport inte tillåts till länder

där allvarliga brott mot mänskliga rättigheter förekommer, oavsett om

dessa räknas som enbart grova eller enbart systematiska.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att export

ej skall tillåtas om krigsmaterielexporten riskerar att underminera

eller försvåra fattigdomsbekämpning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att, i

enlighet med vad riksdagen tidigare tillkännagivit, krigsmaterielexport

till länder som bryter mot grundläggande demokratiska rättigheter ej

skall tillåtas.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att dessa

kriterier för grundläggande demokratiska rättigheter bör införlivas i

svensk lagstiftning om krigsmaterielexport.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att, i

den händelse tolkningssvårigheter uppstår, en försiktighetsprincip

införlivas som ger fattigdomsbekämpningen, de mänskliga rättigheterna

och demokratikriterierna företräde.

2004/05:U288 av Torsten Lindström och Annelie Enochson (båda kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

vapenhandeln mellan Sverige och Vitryssland snarast måste upphöra.

2004/05:U314 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen till riksdagen snarast möjligt skall

inkomma med en klargörande utredning som behandlar innehav och försäljning

av illegala lätta vapen i Sverige.

2004/05:U322 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Sverige skall upphöra med vapenhandel med Israel

och med all form av militärt samarbete mellan Sverige och Israel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige verkar för att EU inför vapenembargo mot

Israel.

2004/05:U323 av Lotta Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i FN stödja framtagandet av en konvention i den

riktning som Arms Trade Treaty anger.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i översynen av reglerna för svensk vapenexport

särskilt beakta statistik, export och import av lätta vapen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att aktivt delta i de internationella samarbeten som

tar sikte på gemensamma regler för spårning och märkning av lätta vapen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen i väntan på en global konvention aktivt

tar del i POA, Programme of Action, och strävar att uppfylla dess

åtaganden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i de delegationer 2005 och 2006 som i FN skall

förhandla dessa frågor, aktivt verka för god representation av både

parlamentariker och enskilda organisationer med kunskap och engagemang

i dessa frågor.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att medverka i och initiera medvetandehöjande aktiviteter

på svensk botten för ansvarsfullare hantering av lätta vapen i alla led,

på myndighetsnivå såväl som hos allmänheten.

2004/05:U331 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör arbeta för en ökad harmonisering av

reglerna för krigsmaterielexport på EU-nivå under förutsättning att

sådan export inte får ske till diktaturer, stater som kränker grundläggande

mänskliga rättigheter, är krigförande eller då konflikt uppstår med

utvecklingsmålen.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om obligatoriska krav på konsekvensanalyser av enskilda

vapenexportförfrågningar för att säkerställa att svensk vapenexport

inte undergräver kampen för mänskliga rättigheter eller kampen mot

fattigdom och att sådana avväganden görs utifrån försiktighetsprincipen.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att justering av de existerande svenska reglerna

kring krigsmaterielexport, i linje med Sveriges sammanhållna politik

för en global utveckling, samt att också importen av krigsmateriel skall

prövas enligt samma regler som exporten.

2004/05:U336 av Lars Ångström och Helena Hillar Rosenqvist (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige aktivt verkar för att EU:s uppförandekod

implementeras som nationell lagstiftning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att justera de existerande svenska reglerna kring

krigsmaterielexport så att reglerna för import är samstämmiga och

likalydande med exportkontrollen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att uppfylla löftet om implementering av internationell

humanitär rätt i svensk krigsmateriellagstiftning (import och export).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i nationell lagstiftning införa obligatoriska

krav på konsekvensanalyser av enskilda vapenexportförfrågningar utifrån

ett fattigdoms- och rättighetsperspektiv.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kriterierna för och bedömningar av förbud mot handel

av krigsmateriel med länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skärpa det svenska regelverket kring handel med

krigsmateriel med länder som inte respekterar grundläggande politiska

och demokratiska rättigheter.

2004/05:Fö204 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen arbetar för ett internationellt förbud

mot användandet av utarmat uran i projektiler.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen arbetar för ett internationellt förbud

mot användandet av utarmat uran som förstärkningsskydd i bepansrade

fordon.

2004/05:Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett omedelbart stopp för svensk vapenexport till länder

där grova kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett svenskt initiativ i FN till en konferens för att

påbörja arbetet med ett internationellt fördrag om restriktioner i

vapenexport och vapenhandel.