Bet. 2004/05:UU8

Utrikesutskottets betänkande

2004/05:UU8

Verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken och de regionalautvecklingsbankerna under 2003/04

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2004/05:54 Redovisning

av verksamheten i Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och

de regionala utvecklingsbankerna under 2003/04, samt de motioner som

har väckts med anledning av skrivelsen och några motioner från den

allmänna motionstiden 2004.

Utskottet behandlar en rad frågor bl.a. angående institutionernas

arbetsformer, beslutsfattande, millenniemålen, miljöaspekter kring

lånevillkor, skuldavskrivningar m.m.

Finansutskottet har lämnat ett yttrande i ärendet.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna

samt att motionerna avstyrks.

I ärendet finns 7 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Skrivelsens utformning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkande 1, 2004/05:Fi6 yrkande

9 och 2004/05:Fi7 yrkande 1.

Reservation 1 (v, c, mp)

2. Institutionernas arbetsformer

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Fi7

yrkandena 5-7 och 2004/05:U279 yrkandena 3-5.

Reservation 2 (v, c, mp)

3. De nationella parlamentens inflytande och delaktighet i de

internationella

finansiella institutionernas arbete

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkande 4, 2004/05:Fi5 i denna

del, 2004/05:Fi6 yrkandena 2 och 6-8, 2004/05:Fi7 yrkande 3 och

2004/05:U279 yrkandena 1 och 2.

Reservation 3 (v, c, mp)

4. Millenniemålen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:Fi7

yrkande 4.

Reservation 4 (v, c, mp)

5. Lånevillkor, skuldavskrivningar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 7 och 8, 2004/05:Fi5

i denna del, 2004/05:Fi6 yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:Fi7 yrkande 8.

Reservation 5 (v, c, mp)

6. Miljöhänsyn, Kyotoprotokollet, ekologisk skuld m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 9-13, 2004/05:Fi6

yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi7 yrkande 2.

Reservation 6 (v, c, mp)

7. Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi220 yrkandena 1-4 och 2004/05:Fi230

yrkandena 1 och 2.

Reservation 7 (v, mp)

8. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:54 till handlingarna.

Stockholm den 12 april 2005

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Gunilla

Carlsson i Tyresö (m), Berndt Ekholm (s), Cecilia Wigström (fp), Carina

Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Alice Åström (v), Kent Härstedt (s),

Göran Lindblad (m), Kaj Nordquist (s), Birgitta Ohlsson (fp), Agne

Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s),

Rosita Runegrund (kd) och Yvonne Ruwaida (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I skrivelse 2004/05:54 Redovisning av verksamheten i Internationella

valutafonden, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna under

2003/04 redogör regeringen för verksamheten inom de internationella

finansiella institutionerna Internationella valutafonden, Världsbanken

och de regionala utvecklingsbankerna under 2003/04.

Inom ramen för sin beredning av ärendet har utskottet inhämtat

finansutskottets yttrande (2004/05:FiU2y).

En föredragning har ägt rum inför finans- och utrikesutskotten av

finansminister Pär Nuder och biståndsminister Carin Jämtin.

Bakgrund

Riksdagen har beslutat (bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112) att regeringen,

med regelbundna intervall, i en särskild skrivelse skall redovisa hur

arbetet inom Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och de

regionala utvecklingsbankerna har bedrivits samt regeringens prioriteringar

i arbetet med dessa institutioner.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för verksamheten inom Internationella valutafonden,

Världsbanken samt de regionala utvecklingsbankerna under verksamhetsåret

2003/04. Tyngdpunkten läggs vid de ställningstaganden regeringen har

gjort i de policyfrågor som präglat såväl styrelsearbetet som

institutionernas verksamhet.

Inledningsvis beskrivs de internationella finansiella institutionernas

roll i det multilaterala samarbetet för en rättvis och hållbar global

utveckling samt för ekonomisk och finansiell stabilitet.

Därefter redovisas arbetet med en rad centrala policyfrågor och processer

som är gemensamma för flera av de berörda institutionerna, bl.a. när

det gäller behovet av resurser för att uppnå millennieutvecklingsmålen,

effektivisering av utvecklingsarbetet, utvecklingsländernas inflytande

i institutionerna, frågor om skuldavskrivning och bedömning av hållbarhet

i utvecklingsländernas skuldbördor, främjande av internationell handel

samt integrering av miljö- och jämställdhetshänsyn samt god samhällsstyrning

i institutionernas verksamhet.

Skrivelsen innehåller även en redogörelse för de mest framträdande

frågorna som behandlats i respektive institution under det gångna

verksamhetsåret, t.ex. internationell finansiell stabilitet,

påfyllnadsförhandlingar,

investeringsklimat och utbildning.

Avslutningsvis redogörs för den förväntade inriktningen av institutionernas

verksamhet under de närmaste åren.

Skrivelsen

Internationella valutafonden

Internationella valutafonden (IMF) har som mål att främja handel och

tillväxt genom att verka för internationellt monetärt samarbete och

finansiell stabilitet. Verksamheten omfattar både industriländer och

utvecklingsländer. En central del i IMF:s arbete är åtgärder för att

förebygga finansiella kriser, bl.a. genom rådgivning till länder om

makroekonomisk politik och finansiella reformer. IMF har också en viktig

roll i arbetet med att hantera finansiella kriser när sådana inträffar

och fonden bistår då med rådgivning och finansiellt stöd för reformprogram

som syftar till att lägga grunden för en hållbar framtida tillväxt.

Förutom de beslutande guvernörs- och exekutivstyrelserna har IMF ett

policyskapande organ, Internationella monetära och finansiella kommittén

(IMFC). IMFC träffas två gånger per år och består av finansministrar

eller centralbankschefer från de länder som är representerade i

exekutivstyrelsen. De nordiska och baltiska länderna har en gemensam

representant i IMF:s exekutivstyrelse, och därför utarbetas gemensamma

nordisk-baltiska ståndpunkter inför diskussioner i denna. En mer begränsad,

informell, samordning sker även bland EU-länderna.

I maj 2004 valde IMF:s exekutivstyrelse Rodrigo de Rato y Figaredo från

Spanien till ny chef för IMF, efter konsultationer med samtliga IMF:s

medlemsländer och efter att andra kandidater hade övervägts. Sverige

gav sitt stöd åt utnämningen av de Rato.

Världsbanken

Världsbankens övergripande syfte är att hjälpa utvecklingsländer att

bekämpa fattigdom. Organisationen har i dagsläget 184 medlemmar och

omfattar fem institutioner: Internationella återuppbyggnads- och

utvecklingsbanken (IBRD) ger lån och utvecklingsstöd till medelinkomstländer

och kreditvärdiga låginkomstländer; Internationella utvecklingsfonden

(IDA) erbjuder förmånliga lån och till viss del även gåvor till de

fattigaste utvecklingsländerna; Internationella finansieringsbolaget

(IFC) finansierar projekt inom den privata sektorn; Multilaterala

investeringsgarantiorganet (MIGA) utfärdar garantier för politiska risker

vid privata investeringar i utvecklingsländer; Internationella centret

för lösning av investeringstvister (ICSID) medverkar till lösning av

tvister mellan utländska investerare och mottagarregeringar.

Sverige ingår i en nordisk-baltisk valkrets som representeras av en

gemensam direktör i exekutivstyrelsen, inom vilken gemensamma ståndpunkter

utarbetas. Utöver guvernörs- och exekutivdirektörsstyrelserna formas

även bankens verksamhet av utvecklingskommittén (DC) som sammanträder

två gånger per år. Denna kommitté är gemensam för Världsbanken och IMF

och dess mandat är att diskutera och fatta beslut om aktuella frågor på

utvecklingsagendan. Kommittén består av en representant för varje

valkrets i styrelsen. Genom sitt stora inflytande på verksamheten har

DC-mötet kommit att bli ett av de viktigaste forumen för utvecklingsfrågor.

Utskottet

Skrivelsens utformning, institutionernas arbetsformer m.m.

Motioner

I partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 1 anför Vänsterpartiet att

utformningen av skrivelsen bör förbättras så att det tydligare framgår

vilken åsikt Sverige verkat för och även hur väl Sverige nått resultat

utifrån uppsatta mål i Sveriges politik för global utveckling.

Motionärerna bakom kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 1 anser att

det i kommande skrivelser tydligare bör framgå vad Sverige gjort, med

vilka argument, i vilka forum och vid vilken tidpunkt. Vidare anför

motionärerna att det bör framgå hur rättighets- och fattigdomsperspektivet

fått konkret genomslag i den svenska politiken gentemot IMF och

Världsbanken.

Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 9 anser

att skrivelsens utformning under kommande år bör präglas av större

konkretion, fokusering och tematisering på samlade effekter. Skrivelsen

bör därför ha en tematisk bearbetning samt en redovisning i matrisform

över gjorda ställningstaganden i relevanta frågor.

Vänsterpartiet menar i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 2 att Sverige

bör verka för en revidering av röstberäkningen i IMF och Världsbanken,

vilket innebär att man inte bara tar hänsyn till ekonomisk storlek,

utan även andra principer såsom befolkningsstorlek.

Vänsterpartiet menar vidare i partimotion 2004/05:U279 (v) yrkande 3

att Sverige bör agera för att utvecklingsländernas inflytande inte bara

ökar i röststyrka utan även vad gäller antalet representanter i IMF:s

och Världsbankens styrelser. I samma motion (yrkande 4) anförs att

regeringen bör undersöka hur man kan öka insynen i och redovisningen av

hur den nordisk-baltiska representanten i IMF och Världsbanken agerar

och vilka resultat man uppnått utifrån den förda politiska linjen.

Avslutningsvis anser motionärerna (yrkande 5) att regeringen bör förbättra

dialog och förståelse mellan olika parter genom anordnande av offentliga

möten, där regeringen har chans att redovisa och tydliggöra sin tänkta

politiska linje inför årsmötena i IMF och Världsbanken.

Centerpartiet anför i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 5 att

Sverige bör redovisa en övergripande strategi för hur utvecklingsländernas

befolkningar och regeringar skall få ett ökat inflytande över

institutionernas beslutsfattande. Vidare anförs i yrkande 6 att Sverige bör

verka för att få en bättre balans i fråga om representation och

röstfördelning i styrelserna. Motionärerna menar också i yrkande 7 att

Sverige bör ta initiativ till en demokratisk och transparent process för

utnämning och tillsättning av chefspositioner inom Världsbanken och IMF.

Vänsterpartiet anser i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 3 att Sverige

i Världsbanken bör verka för att valet av ordförande bör föregås av en

öppen nomineringsprocess och att val av lämplig person utgår från

kompetens och ej landtillhörighet.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar, liksom regeringen, att de fattigas perspektiv skall

vara centralt inom utvecklingssamarbetet. Detta utgör grundtanken i

Sveriges politik för global utveckling, och utskottet välkomnar därför

att frågan om stärkt inflytande för utvecklingsländerna i de internationella

finansiella institutionerna är en prioriterad fråga för den svenska

regeringen.

Med anledning av några av de motionsvis framförda synpunkterna angående

skrivelsens utformning får utskottet konstatera att riksdagen har begärt

föreliggande skrivelse inom ramen för sitt arbete med framtagande av en

politik för global utveckling (PGU). Den får därför ses i perspektiv av

en mera omfattande redovisning. Vissa av de element som motionärerna

lyfter fram omfattas också av regeringens redovisning inom ramen för

mål- och resultatstyrningen i budgetprocessen.

Finansutskottet konstaterar i sitt yttrande att skrivelsen delvis är

svårläst och att det inte alltid framgår vilka ståndpunkter regeringen

tagit i enskilda frågeställningar:

Enligt utskottets mening måste man emellertid komma ihåg att skrivelsen

är den första inom detta ämnesområde och att det normalt tar ett tag

innan en rapportering finner sin form. Utskottet utgår därför ifrån att

regeringen till nästa skrivelse ser över strukturen på informationen

och tydligare klargör vilka de svenska ställningstagandena varit i olika

frågor.

Utrikesutskottet delar i dessa avseenden finansutskottets uppfattning.

Utskottet noterar med tillfredsställelse det initiativ avseende skapandet

av en fond som syftar till att stärka de afrikanska valkretskontorens

analyskapacitet vid IMF och Världsbanken, som togs av Sverige tillsammans

med Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Norge under våren 2004.

Utskottet noterar dock att det alltjämt inte har nåtts någon djupare

enighet kring frågan hur utvecklingsländernas formella inflytande i de

finansiella institutionernas styrelse kan ökas.

Ett enskilt lands röstandel i IMF:s och Världsbankens styrelser bestäms

dels av landets kapitalandel (kvot), dels av ett antal basröster. Varje

land tilldelas 250 basröster. I takt med att kapitalandelen successivt

har ökat, har andelen basröster av den totala röststyrkan minskat (i

IMF från 11,3 % till 2,1 % och i Världsbanken från 10,9 % till 2,8 %).

I Världsbanken har USA har den största röststyrkan med 16,41 % av

rösterna, följt av Japan (7,87 %), Tyskland (4,49 %), Storbritannien (4,

31 %) och Frankrike (4,31 %). Också i IMF har USA störst röstandel (17,

08 %) följt av Japan (6,13 %).

Finansutskottet anför i sitt yttrande följande:

Utskottet delar regeringens ståndpunkt i skrivelsen att frågan om

utvecklingsländernas inflytande i t.ex. IMF och Världsbanken har en hög

prioritet. Utskottet är också överens med regeringen om att ett första

naturligt steg för att utöka utvecklingsländernas formella inflytande

vore att höja de s.k. basrösternas andel av den totala röststyrkan

institutionerna. Utskottet vill, i likhet med regeringen, betona att

inflytande även handlar om ländernas möjligheter att effektivt delta i

institutionernas beslutsprocesser. På detta område har Sverige under de

senaste åren tagit ett flertal initiativ, och enligt utskottets mening

är det viktigt att arbetet med att stärka utvecklingsländernas

analyskapaciteter i institutionerna fortsätter.

Utrikesutskottet delar såväl finansutskottets som regeringens bedömning

att utvecklingsländernas formella inflytande kan stärkas genom att

andelen basröster höjs till dess ursprungliga nivå på ca 11 %.

Liksom regeringen vill dock utskottet betona att det formella inflytandet

vid beslutsfattande i styrelserna inte nödvändigtvis är helt avgörande

för utvecklingsländernas förmåga till delaktighet i de internationella

institutionernas verksamhet. Lika viktigt är att ha kapacitet att kunna

delta aktivt i styrelsearbetet och att kunna förhandla om sina land-

och låneprogram med institutionerna så att landets egna prioriteringar

beaktas. Kapacitetsuppbyggnad i fattiga länder är härvidlag av central

betydelse.

Vad avser öppenhet och demokrati vid tillsättningen av chefspositioner

inom IMF och Världsbanken noterar utskottet att IMF:s och Världsbankens

löpande ärenden handhas av 24 exekutivdirektörer. De fem största

innehavarna av röstandelar, dvs. Frankrike, Tyskland, Japan, Storbritannien

och USA, tillsätter var sina exekutivdirektörer, medan resterande

medlemmar av banken representeras av inalles 19 exekutivdirektörer vilka

väljs av medlemsländer eller valkretsar bestående av ett antal länder.

Sverige ingår i en valkrets tillsammans med Danmark, Estland, Finland,

Island, Lettland, Litauen och Norge. Röstningstillfällena äger rum

vartannat år.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi4 (v)

yrkandena 1-3, 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 9, 2004/05:Fi7 (c) yrkandena 1

och 5-7 samt 2004/05:U279 (v) yrkandena 3-5.

De nationella parlamentens inflytande och delaktighet i de internationella

finansiella institutionernas arbete

Motioner

Motionärerna bakom partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 4 anser att

regeringen bör utforma en svensk skriftlig position i frågan om

konditionaliteten i IMF och Världsbanken som tydligt tar ställning mot

detaljerade policyvillkor som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier

och full parlamentarisk insyn.

I partimotion 2004/05:U279 (v) yrkande 1 anför Vänsterpartiet att Sverige

i internationella sammanhang bör verka för att hindra IMF och Världsbanken

från att försöka påtvinga enskilda länder en viss form av ekonomisk

politik. Vidare anför motionärerna (yrkande 2) att Sverige i IMF och

Världsbanken bör agera för en revidering av konditionaliteten så att

demokratiskt valda regeringar och parlament ges ett större inflytande

över de lånevillkor som ställs.

I den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 6 anförs att regeringen

i det fortsatta arbetet i de internationella finansiella institutionerna

bör prioritera en revidering av PRSP-processen så att ett reellt folkligt

och parlamentariskt inflytande garanteras och så att PRSP-metodiken

inte blir till ett sätt att maskera fortsatt sträng konditionalitet på

det finansiella området.

Centerpartiet anför i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 3 att

regeringen bör utforma en enhetlig skriftlig analys och positioner kring

Världsbankens och IMF:s villkorsgivande som utgår från riksdagens

rättighets- och fattigdomsperspektiv.

Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 7 anser

att regeringen bör utöka det parlamentariska inflytandet och

påverkansmöjligheten i utformningen av ställningstagande och positioner rörande

internationella finansiella institutioner på så sätt att riksdagen kan

komma in i processen innan positionerna slagits fast.

I samma motion (yrkande 8) anförs att riksdagsledamöter bör beredas

plats i delegationer som deltar på valkretsmötena. Motionären anser

vidare (yrkande 2) att regeringen bör presentera förslag för hur detta

rutinmässigt kan skapa dialogformer med ideella organisationer och

folkrörelser i frågor om hur internationella finansiella institutioners

verksamhet och policy utformas.

I den enskilda motionen 2004/05:Fi5 (delvis) (s) anför motionären att

Sverige bör bidra till att formulera en övergripande och mer ambitiös

strategi för att åtgärda den skeva representationen i

finansieringsinstitutionerna

samt verka för att öka delaktigheten i tillsättningen av chefer i de

internationella finansieringsinstitutionerna.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis erinra om att IMF och Världsbanken, sedan

1999, baserar sitt stöd till fattigdomsbekämpning och skuldavskrivningar

på mottagarländernas politik. Enligt institutionernas riktlinjer skall

politiken utarbetas av ländernas regeringar i samråd med nationella

parlament och det civila samhället och formuleras i en nationell

handlingsplan för fattigdomsminskning - Poverty Reduction Strategy Papers

(PRSP).

Utskottet välkomnar att Sverige särskilt har betonat behovet av att

stärka utvecklingsländernas inflytande över och ansvar för PRSP-processen.

Sverige har också, noterar utskottet, understrukit vikten av parlamentens

deltagande vid utarbetandet av ländernas fattigdomsstrategier. Därtill

har Sverige anfört att handlingsplanerna, för att fungera som effektiva

styrdokument, bör ha en mer strategisk inriktning, med tydligt fastställda

prioriteringar och starkare kopplingar till landets beslutsprocesser

samt nationella budgetar.

Utskottet konstaterar att regeringens prioriteringar i de internationella

finansiella institutionernas löpande arbete baseras på den politik för

global utveckling som har lagts fast av riksdagen (bet. 2003/04:UU3).

En central tanke i denna politik är att den skall präglas dels av ett

rättighetsperspektiv, dels av de fattigas perspektiv. Detta innebär att

människors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas

för en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati, jämställdhet och

barnets rättigheter lyfts särskilt fram. Vidare skall politiken präglas

av fattiga människors behov, intressen och förutsättningar. Genomslaget

av de svenska synpunkterna i dessa avseenden bör framgå av kommande

skrivelser.

Utskottet välkomnar att regeringen, genom föreliggande skrivelse, liksom

genom återkommande föredragningar, senast den 5 april 2005 av statsråden

Pär Nuder och Carin Jämtin inför IMF:s och Världsbankens vårmöte den

23-25 april 2005, underrättar riksdagen om verksamheten i de internationella

finansiella institutionerna och regeringens prioriteringar i dess arbete

med dem. Riksdagen får härigenom möjlighet att delge sina synpunkter

och, i förlängningen, utöva påverkan.

Finansutskottet konstaterar i sitt yttrande att informationen från

regeringen på området väsentligt har förbättrats under det senaste året.

Utskottet konstaterar vidare att det nya systemet för delgivning av

information angående de internationella finansiella institutionernas

verksamhet "bör få verka en tid innan ställning tas till hur informationen

och riksdagens inflytande ytterligare kan förbättras".

Utrikesutskottet delar denna uppfattning. Arbetet med att ytterligare

förstärka de nationella parlamentens delaktighet och insyn i de

internationella finansiella institutionernas verksamhet är viktig och bör

fortgå. Utskottet anser att öppenhet och insyn i de finansiella

institutionernas prioriteringar, planer och program bidrar till en effektivare

allokering av resurser och bistånd, till att miljöhänsyn säkerställs

samt att institutionernas roll och verksamhet får legitimitet i den

allmänna opinionens ögon. Det är således till gagn för såväl de

internationella institutionerna och deras projekt som de stater som på olika

sätt är delaktiga i institutionernas verksamhet.

Deltagande i de parlamentariska nätverk som finns på området är av

betydelse. Utskottet anser dock att ledamöter därutöver bör beredas plats

i de delegationer som deltar på valkretsmötena.

Med det ovan anförda anser utskottet att de motionsvis framförda

synpunkterna är tillgodosedda varför motionerna 2004/05:Fi4 (v) yrkande 4,

2004/05:Fi5 (delvis) (s), 2004/05:Fi6 (mp) yrkandena 2, 7 och 8,

2004/05:Fi7 (c) yrkande 3 samt 2004/05:U279 (v) yrkandena 1 och 2.

Millenniemålen

Motioner

Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 5 att Sverige

bör verka för att IMF och Världsbanken öppet debatterar kring makroekonomiska

alternativ i syfte att nå millenniemålen.

Vänsterpartiet anför vidare (yrkande 6) att Sverige bör agera för att

inriktningen av fattigdomsbekämpningen inom IMF och Världsbanken tar

hänsyn till vikten av en rättvis fördelningspolitik och att institutionernas

verksamhet utvärderas i förhållande till millenniemålen.

Centerpartiet begär i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 4 att

regeringen utarbetar strategier för att påverka IMF och Världsbanken så

att deras ekonomiska politik är styrd av millenniemålet och inte motarbetar

detta.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis erinra om att FN:s millenniedeklaration

antogs vid det s.k. Millennietoppmötet år 2000. Deklarationen slår fast

att global utveckling kräver en helhetssyn, insatser för fred, säkerhet,

fattigdomsbekämpning, hälsa, utbildning, miljö, mänskliga rättigheter

och demokrati.

Baserat på denna deklaration har mer konkreta tidsbundna målsättningar,

de s.k. millennieutvecklingsmålen, formulerats. Dessa mål, vilka avses

vara uppnådda till 2015, skall ses som etappmål på vägen mot målet att

helt avskaffa fattigdomen i världen. Målen omfattar områden som ökad

utbildning, bekämpning av fattigdom och hunger, barnadödlighet,

mödradödlighet, miljöförstöring, hiv/aids, malaria och andra sjukdomar samt

könsdiskriminering.

Millenniemålen slår vidare fast att biståndet till utvecklingsländerna

skall utökas och effektiviseras, handelshinder skall minskas och de

fattiga ländernas skuldbördor skall reduceras. Huvudansvaret för att

uppnå millenniemålen på det nationella planet åvilar dock det land som

erhåller bistånd. Det mottagande landet skall underlätta målens uppfyllande

genom att bl.a. skapa gynnsamma förutsättningar för demokratisk utveckling,

föra en sund ekonomisk politik och bekämpa korruption.

Det är utskottets mening att globaliseringen, främst manifesterad av

ökad rörlighet för varor och tjänster genom minskade eller avskaffade

handelshinder, har bidragit till stora framsteg i arbetet med att

begränsa fattigdomen i världen och uppnå millenniemålen. Vägen till

avskaffandet av massfattigdomen är dock alltjämt mycket lång, och utskottet

konstaterar att millennieutvecklingsmålen, med nuvarande utvecklingstakt,

inte kommer att kunna uppnås till år 2015. Världsbanken uppskattar att

det skulle behövas ytterligare ca 50 miljarder US-dollar årligen, något

som motsvarar en fördubbling av nuvarande biståndsnivåer, för att

uppfylla målen.

Det är därför angeläget, anser utskottet, att biståndet ökas betydligt,

framför allt från länder som ligger under FN:s rekommenderade nivå om

0,7 % av bruttonationalinkomsten. Sverige tillhör, noterar utskottet,

en liten grupp länder som sedan länge lever upp till FN:s rekommendation

att avsätta minst 0,7 % av bruttonationalinkomsten till internationellt

utvecklingssamarbete. De närmaste åren skall det svenska biståndet öka

- målet att 1 % av bruttonationalinkomsten skall avsättas till bistånd

ligger fast. Under 2004 beräknas biståndet utgöra 0,868 % av

bruttonationalinkomsten.

Vad avser eventuella makroekonomiska alternativa handlingsvägar för att

uppnå millennieutvecklingsmålen, noterar utskottet att Storbritannien

har tagit initiativ till en internationell mekanism för finansiering

(IFF), varigenom de globala biståndsvolymerna avses öka från dagens ca

50 miljarder US-dollar per år till det dubbla fram till 2015. Enligt

det brittiska förslaget skall denna ökning komma till stånd genom

inrättandet av en internationell mekanism, som med garantier om framtida

bidrag från biståndsländer som säkerhet lånar upp medel på internationella

finansmarknader genom obligationsförsäljningar - resurser som därefter

görs tillgängliga för att hjälpa de fattigaste länderna att nå millenniemålen.

Utskottet konstaterar att Världsbanken på årlig basis granskar och

identifierar åtgärder som måste vidtas för att nå millennieutvecklingsmålen.

Bankens analyser, som bl.a. publiceras i Global Monitoring Report,

pekar på betydande framsteg vad gäller effektivisering av biståndet.

Detta har i sin tur bidragit till att många länder fått förbättrad

kapacitet att tillgodogöra sig stödet. Den av motionärerna efterfrågade

utvärderingen av de finansiella institutionernas verksamhet i enlighet

med millenniemålen måste således anses vara tillgodosedd.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi4 (v)

yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:Fi7 (c) yrkande 4.

Lånevillkor, skuldavskrivningar

Motioner

Centerpartiet anför i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 8 att

Sveriges regering bör verka för en mer långsiktig lösning för de mest

skuldtyngda ländernas situation. Principerna vad gäller beräkning om

vad som är en hållbar skuld bör utgå från millenniemålen. Nya mekanismer

för skuldsanering som inte bara kontrolleras av institutionerna bör

skapas på internationell nivå.

I den enskilda motionen 2004/05:Fi5 (delvis) (s) anför motionären att

takten och omfattningen kring avskrivning av de fattigaste ländernas

skulder måste öka. Sverige bör vidare, menar motionärerna, verka för

att nationellt ägda fattigdomsstrategier, som definieras av mottagarländerna

med full parlamentarisk insyn, skall ligga till grund för de internationella

finansieringsinstitutens låneinstrument.

Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 4 menar

att regeringen i det fortsatta arbetet i internationella finansiella

institutioner bör prioritera metoder för effektiv skuldavskrivning och

verka för en radikal omkonstruktion av skuldavskrivningskonceptet.

Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 8 att Sverige

bör ta initiativ till att det genomförs en studie inom ramen för IMF

och Världsbanken som syftar till att undersöka hur man kan hitta en

rättvisare lösning på återbetalningar som kan härledas till s.k. illegitima

skulder.

I partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 7 anför Vänsterpartiet att Sverige

i internationella sammanhang bör stödja initiativ som diskuterar andra

alternativa finansieringskällor, som t.ex. försäljning eller uppvärdering

av IMF:s guldreserv, när det gäller att hitta sätt att finansiera

multilaterala skulder till de fattiga och skuldtyngda länderna.

Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 3 menar

att Sverige inte har någon uttalad position i frågan om illegitima

skulder, men bör stödja ett initiativ likt det norska.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis understryka att det delar regeringens

bedömning att en minskad skuldsättning skapar förutsättningar att frigöra

resurser i utvecklingsländerna som kan användas för satsningar som kommer

fattiga människor till godo. Takten och omfattningen kring avskrivning

av de fattigaste ländernas skulder bör således, menar utskottet,

öka.

Utskottet välkomnar det s.k. HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor

Countries), vilket lanserades av IMF och Världsbanken år 1996 och som

syftar till att, med hjälp av bilaterala och multilaterala skuldavskrivningar,

möjliggöra för de fattigaste länderna att återfå en hållbar skuldsituation.

Hittills har femton länder erhållit omfattande avskrivningar av sina

skulder inom ramen för HIPC-initiativet (det sammanlagda nominella värdet

är ca 30 miljarder US-dollar). Utskottet ser med tillfredsställelse på

beslutet (2004) att förlänga HIPC-initiativet med två år för att möjliggöra

för fler länder med ohållbara skuldnivåer att kvalificera sig för

skuldlättnad inom ramen för initiativet.

Utskottet välkomnar vidare att Sverige har varit pådrivande i utformningen

av HIPC-initiativet och att vi har tagit vår del av kostnaden. Sverige

har också, noterar utskottet, givit sitt stöd till initiativets förlängning

och betonat behovet av en hållbar långsiktig finansiering.

Dessutom har Sverige verkat för att förändra den beräkningsmetod som

används för beräkning av skuldbördan när länder når slutpunkten inom

initiativet. En förändrad metod skulle innebära att bilaterala

skuldavskrivningar utöver vad HIPC-initiativet kräver inte längre inkluderas

vid beräkningen av behovet av ytterligare avskrivningar. Detta skulle

kunna möjliggöra större skuldlättnad för berörda länder.

För närvarande finns det dock inte, konstaterar utskottet, stöd hos en

majoritet av ledamöterna i exekutivstyrelserna i IMF och Världsbanken

för den föreslagna beräkningsmetoden.

Utskottet noterar vidare att G7-ländernas finansministrar, vid mötet i

London den 5-6 februari 2005, uppdrog åt IMF:s chef Rodrigo de Rato att

undersöka huruvida en försäljning av en del av IMF:s guldreserv skulle

kunna användas för att finansiera skuldavskrivningar för de fattigaste

länderna.

Utskottet anser, liksom regeringen, att de eventuella negativa effekter

som en sådan försäljning av guld kan få på den globala marknaden, måste

utredas noga. Det är angeläget att detta förslag inte genomförs till

priset av finansiell instabilitet.

Finansutskottet konstaterar i sitt yttrande att senast utskottet behandlade

frågan om IMF:s konditionalitet var i betänkande 2003/04:FiU16 Svensk

strategi för ökad global finansiell strategi.

Utskottet kan efter genomgång av skrivelsen konstatera att Sveriges

politik på området ligger i linje med vad utskottet och regeringen

tidigare anfört. Utskottet välkomnar att regeringen i IMF och Världsbanken

betonat vikten av att utvecklingsländernas inflytande och ansvar över

handlingsplaner och program i samband med skuldavskrivningar och

fattigdomsbekämpning förstärks. Vidare välkomnar utskottet att regeringen

även i detta sammanhang driver ståndpunkten att handlingsplanerna och

programmen måste bli mer resultatorienterade och mer strategiskt anpassade

till enskilda länders specifika situation.

Utrikesutskottet delar finansutskottets ställningstagande. Skuldavskrivning

kan endast bli ett effektivt medel i kampen mot fattigdomen om det ingår

som en del i en utvecklingsstrategi. För att skuldtyngda länder skall

undvika att åter hamna i ohållbara skuldsituationer krävs en tydlig,

rättvis, hållbar och utvecklingsfrämjande inhemsk politik. Skuldavskrivningar

bör kombineras med demokratiska och ekonomiska reformer och andra

insatser i kampen mot korruption. Det är viktigt att understryka, anser

utskottet, att en effektiv utvecklingspolitik endast kan komma till

stånd om ansvaret för dess genomförande delas mellan mottagarlandet och

givarländerna. Det måste finnas en vilja och beredskap till förändringar

och översyn av politiken i såväl mottagarlandet som i givarlandet.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi4 (v)

yrkandena 7 och 8, 2004/05:Fi5 (delvis) (s), 2004/05:Fi6 (mp) yrkandena

3 och 4 samt 2004/05:Fi7 (c) yrkande 8.

Miljöhänsyn, Kyotoprotokollet, ekologisk skuld m.m.

Motioner

Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 10 att Sverige

i IMF och Världsbanken bör agera för att Kyotoprotokollet implementeras

och att lån till utvecklingsländerna ligger i linje med klimatmålen.

Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 9 att Sverige

i Världsbanken bör agera för att banken får en inriktning som uppmärksammar

de stora problem som växthuseffekten har för fattiga människor i

utvecklingsländerna.

Centerpartiet begär i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 2 att

regeringen återkommer med konkreta förbättringsförslag till hur integreringen

av miljöhänsyn inom organisationerna kan ske såväl snabbare som effektivare.

I den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 1 efterlyser motionären

en utredning av mekanismer för att fastställa ekologisk skuld och i

beräkningar ta hänsyn till dessa i relation till finansiella skulder,

både för långivar- och låntagarländer.

Motionären menar också (yrkande 5) att regeringen i det fortsatta arbetet

i de internationella finansiella institutionerna bör prioritera ett

förhållningssätt där långsiktigt hållbar hushållning med de samlade

naturresurserna i världen och en energihushållning som begränsar fossila

bränslen för att hindra klimatpåverkan blir styrande vid långivning.

Vänsterpartiet kräver i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 11 att

Sverige i IMF och Världsbanken agerar för att privatiseringar inom

vattensektorn inte skall vara ett krav för att beviljas lån.

Vidare anförs (yrkande 12) att Sverige i internationella institutioner

bör dela med sig av erfarenhet och kunnande om att driva vattenverk och

vattendistribution i offentlig regi.

Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 13 att Sverige

bör stödja ett upprop om ett moratorium för finansiering av nya dammar

från Världsbanken till dess att World Commission on Dams riktlinjer har

antagits.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis erinra om att miljöaspekten utgör en central

beståndsdel i millenniemålen. En väsentlig del av IMF:s verksamhet är

att stödja länder i genomförandet av en makroekonomisk politik som syftar

till en hållbar tillväxt. IMF:s verksamhet omfattar rådgivning och

finansiellt stöd till olika länders reformprogram och innefattar bedömningar

av de sociala och miljömässiga konsekvenserna av skilda åtgärdsförslag.

Världsbankens strategi för fattigdomsbekämpning kompletteras av ett

flertal sektorsstrategier, däribland strategier avseende skogar,

vattenresurser och miljöfrågor. Dessa revideras vart tredje år.

Utskottet konstaterar vidare, vad gäller Kyotoprotokollet och växthuseffekten,

att Världsbanken nyligen har aviserat som sin avsikt att försöka bidra

till att stärka investeringar i hållbar och ekologiskt gynnsam teknik

i utvecklingsländerna. Banken har vidare, i en nyligen publicerad rapport

World Bank: Focus on Sustainability (2005) åter understrukit miljöhänsynens

betydelse i utvecklingsarbetet.

Utskottet delar regeringens bedömning att frågor som miljöhänsyn,

jämställdhet och samhällsstyrning bör genomsyra alla de sektorer som de

internationella finansiella institutionerna arbetar med. Det är därför

viktigt, anser utskottet, att dessa frågor integreras i institutionernas

hela verksamhet.

År 2000 tog Världsbanken initiativ till en utvärdering av projekt inom

utvinning av fossila bränslen och gruvindustri som erhållit stöd från

banken. Utvärderingen, den s.k. Extractive Industries Review (EIR), som

presenterade sin rapport (Striking a Better Balance) i december 2003

intar en generellt kritisk attityd till att över huvud taget använda

sig av kolkraft och olja i utvecklingsländerna. I rapporten rekommenderas

Världsbanken att helt sluta finansiera projekt eller program i olje-

och kolsektorerna.

Utskottet noterar att Sverige tillsammans med övriga nordiska länder

och de baltiska länderna, i de styrelsediskussioner som hållits om bl.

a. denna rapport, har uppmanat banken att ta intryck av rapporten och

till styrelsen utförligt redovisa vilka av dess slutsatser som ledningen

anser sig vilja och kunna ta fasta på. Utskottet delar dock regeringens

bedömning att rapportens slutsats kan ifrågasättas inte bara ur ett

utvecklingsekonomiskt perspektiv utan också ur ett rättviseperspektiv.

De fattiga länderna har, noterar utskottet, i Världsbankens styrelse,

kraftigt protesterat mot dessa rekommendationer som upplevs som starkt

begränsande för deras utvecklingsmöjligheter.

Utskottet välkomnar dock att regeringen har drivit att Världsbanken

skall öka finansieringen av alternativa energikällor och aktivt diskutera

rekommendationerna från EIR i styrelsen.

Utskottet noterar vidare att den oberoende World Commission on Dams

(WCD), som presenterade sin rapport angående dammprojekt i utvecklingsländer

år 2000, lyfter fram problem med processerna för hur dammprojekt beslutas

och ifrågasätter delvis de positiva effekterna dammar har medfört.

Utskottet noterar att en del av de rekommendationer som lämnas i

WCD-rapporten har tagits i beaktande, inte minst genom att de juridiska

systemen i många utvecklingsländer förändrats till det bättre.

Utskottet delar dock även här regeringens bedömning att WCD-rapportens

analys inte är helt oproblematisk; rapporten undviker t.ex. att diskutera

dammars roll i strävandena att främja ekonomisk tillväxt, bekämpa

fattigdom och vattenbrist. Rapporten diskuterar inte heller några realistiska

alternativ till dammar. Utskottet noterar att Sverige, trots att det

finns vissa analytiska brister i rapporten, har drivit ståndpunkten att

denna rapport är en god utgångspunkt för att diskutera frågan om el-

och vattenförsörjning samt dammbyggen. Sverige var även pådrivande,

konstaterar utskottet, för att Världsbanken skulle lägga fram sina

ståndpunkter till WCD-rapporten i institutionens vattenresursstrategi

som antogs 2003.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi4 (v)

yrkandena 9-13, 2004/05:Fi6 (mp) yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi7 (c)

yrkande 2.

Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt

Motioner

I partimotion 2004/05:Fi220 (v) yrkande 1 begär Vänsterpartiet att

Sverige i internationella sammanhang aktivt bör agera för att det införs

en transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt. Vidare anförs

(yrkande 2) att regeringen och Sida bör ta initiativ till en dialog med

folkrörelser från syd och nord för att ta fram konkreta förslag på hur

de resurser som Tobinskatten genererar skall fördelas. I yrkande 3 begär

motionärerna att Sverige skall agera för att en transaktionsskatt på

valuta införs i Sverige och i övriga medlemsstater i EU. Avslutningsvis,

i yrkande 4, menar motionärerna att Sverige i internationella sammanhang

aktivt bör agera för att en låg transaktionsavgift på valutahandeln, en

s.k. Tobinskatt, kombineras med en högre avgift när valutakurser rusar

i väg uppåt eller nedåt utanför en viss spännvidd.

I den enskilda motionen 2004/05:Fi230 (mp) yrkande 1 anser motionären

att regeringen bör utreda möjligheten att finansiera millennieutvecklingsmålen

genom att införa en avgift på valutatransaktioner. Vidare anförs (yrkande

2) att regeringen bör stödja det beskattningsinitiativ som tagits av

presidenterna i Brasilien och Frankrike för att utrota hungern i världen.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att de senaste årtiondenas kriser

har startat en intensiv debatt om finansiell stabilitet. Ett av de mest

framträdande av de förslag som har förts fram i debatten rör en global

omsättningsskatt på valutatransaktioner, en s.k. Tobinskatt. Skatten är

uppkallad efter det förslag som professorn och nobelpristagaren James

Tobin lanserade i början av 1970-talet.

Utskottet har i annat sammanhang (2003/04:UU2y) liksom regeringen (skriv.

2002/03:118) konstaterat att det råder mycket delade uppfattningar om

huruvida Tobinskatten skulle vara ett effektivt medel för att motverka

finansiella kriser. Vissa har förkastat förslaget medan andra pekar på

olösta frågor som förslaget aktualiserar. Stort samförstånd råder

emellertid om att en eventuell Tobinskatt kräver en global överenskommelse.

Skatten måste vara baserad på ett multilateralt åtagande från alla

relevanta länder i det finansiella systemet. Därmed är, menar utskottet,

Tobinskattens införande i praktiken en omöjlighet. Denna bedömning

delas av finansutskottet.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi220

(v) yrkandena 1-4 samt 2004/05:Fi230 (mp) yrkandena 1 och 2.

Skrivelsen

Skrivelsen har i övriga delar inte föranlett några motioner. Utskottet

föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Skrivelsens utformning, punkt 1 (v, c, mp)

av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4

yrkande 1, 2004/05:Fi6 yrkande 9 och 2004/05:Fi7 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att den nu aktuella skrivelsen och föredragningen inför

Världsbankens vårmöte i april 2005 av finansminister Pär Nuder och

biståndsminister Carin Jämtin innebär en klar förbättring vad gäller det

parlamentariska inflytandet och allmänhetens insyn när det gäller svenskt

agerande i Världsbanken och IMF. Förbättringar kan dock göras. Av

skrivelsen framgår det inte tillräckligt klart hur Sverige har agerat i

olika frågor, vilka konkreta initiativ som har tagits och hur Sverige

har röstat. Skrivelsen har också brister när det gäller uppföljningen

av rättighets- och fattigdomsperspektivet i den av riksdagen beslutade

politiken för global utveckling. Enligt riksdagens beslut skall denna

politik ta sin utgångspunkt i ett rättighets- och fattigdomsperspektiv.

Fattigdomsperspektivet skall utgå från den fattiga människans behov

och intressen. I kommande skrivelser bör Sveriges insatser tydligare

framgå, vilka argument som har använts från svensk sida, inom vilka

forum Sverige har agerat och vid vilken tidpunkt. Hur rättighets- och

fattigdomsperspektivet fått konkret genomslag i den svenska politiken

gentemot IMF och Världsbanken bör också framgå.

Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4

yrkande 1, 2004/05:Fi6 yrkande 9 och 2004/05:Fi7 yrkande 1.

2. Institutionernas arbetsformer, punkt 2 (v, c, mp)

av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4

yrkandena 2 och 3, 2004/05:Fi7 yrkandena 5-7 och 2004/05:U279 yrkandena

3-5.

Ställningstagande

Trots att Sverige säger sig vilja främja utvecklingsländerna i de

internationella finansiella institutionerna är det oklart med vilka

strategier och med vilket innehåll detta avses genomföras. Alltsedan IMF

och Världsbanken upprättades har av tradition chefen för IMF kommit

från Europa och chefen för Världsbanken från USA. Sverige har givit

sitt stöd till denna uppdelning av de högsta chefsposterna. Detta är

inte acceptabelt. Rekryteringsbasen för tänkbara chefer måste breddas.

Sverige bör verka för att valet av chef i respektive institution föregås

av en demokratisk och öppen nomineringsprocess som möjliggör en

chefstillsättning baserad på kompetens snarare än på landtillhörighet. Vi

anser vidare att en förstärkt analyskapacitet hos de länder som erhåller

lån från de internationella finansiella institutionerna inte räcker som

åtgärd för att öka deras inflytande. Brukarna, dvs. de fattiga länderna,

borde ha ett större inflytande i institutionernas exekutivstyrelser.

Sverige bör därför även verka för bättre balans i fråga om representation

och röstfördelning i styrelserna. En jämnare fördelning mellan kvinnor

och män i styrelserna bör också vara en prioriterad målsättning för

Sverige. För att uppnå dessa mål bör Sverige redovisa en övergripande

strategi för hur utvecklingsländernas befolkningar och regeringar skall

få ett ökat inflytande över institutionernas beslutsfattande.

Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4

yrkandena 2 och 3, 2004/05:Fi7 yrkandena 5-7 och 2004/05:U279 yrkandena

3-5.

3. De nationella parlamentens inflytande och delaktighet i de

internationella

finansiella institutionernas arbete, punkt 3 (v, c, mp)

av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4

yrkande 4, 2004/05:Fi6 yrkandena 2 och 6-8, 2004/05:Fi7 yrkande 3 och

2004/05:U279 yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2004/05:Fi5 i denna

del.

Ställningstagande

Under detta år kommer både Världsbanken och IMF att utföra översyner

kring sitt användande av konditionaliteten, dvs. de villkor som ställs

i samband med långivning. Resultaten kommer att presenteras vid

institutionernas höstmöten. Regeringen i Storbritannien har presenterat

riktlinjer för att utforma en egen policy kring konditionalitet. Enligt

dessa riktlinjer skall bl.a. bankens och fondens villkor utarbetas av

centrala nationella aktörer som del av fattigdomsbekämpningsstrategier.

Den svenska regeringen bör utforma en egen analys och egna positioner

kring Världsbankens och IMF:s villkorsgivande som utgår från rättighets-

och fattigdomsperspektivet.

Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionenerna 2004/05:Fi4

yrkande 4, 2004/05:Fi6 yrkandena 2 och 6-8, 2004/05:Fi7 yrkande 3 och

2004/05:U279 yrkandena 1 och 2 samt avslå motion 2004/05:Fi5 i denna

del.

4. Millenniemålen, punkt 4 (v, c, mp)

av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4

yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:Fi7 yrkande 4.

Ställningstagande

FN:s millenniedeklaration slår fast att global utveckling kräver en

helhetssyn, baserad bl.a. på insatser för fred, säkerhet, fattigdomsbekämpning,

hälsa, utbildning, miljö, mänskliga rättigheter och demokrati. De s.k.

millennieutvecklingsmålen (ökad utbildning, bekämpning av fattigdom

och hunger m.m.), som har utarbetats på basis av millenniedeklarationen,

och vilka avses vara uppnådda till 2015, utgör konkreta, tidsbundna

etappmål på vägen mot målet att helt avskaffa fattigdomen i världen.

Regeringen bör utarbeta strategier för att påverka IMF och Världsbanken

så att deras ekonomiska politik blir styrd av millenniemålen och inte

motarbetar dessa.

Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4

yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:Fi7 yrkande 4.

5. Lånevillkor, skuldavskrivningar, punkt 5 (v, c, mp)

av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4

yrkandena 7 och 8, 2004/05:Fi6 yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:Fi7 yrkande

8 och avslår motion 2004/05:Fi5 i denna del.

Ställningstagande

Det finns i dag global konsensus om att en betydligt mer omfattande

skuldavskrivning är nödvändig om det skall vara möjligt att nå millenniemålen

för de allra fattigaste länderna. Samtidigt har de faktiska skuldlättnaderna

gått sakta och för få länder har kunna dra fördel av de existerande

initiativen. Det är glädjande att regeringens skrivelse medger att HIPC

(Heavily Indepted Poor Countries) inte är tillräckligt. Programmet för

HIPC behöver dock utvärderas och reformeras. Inom FN:s millenniemålsplaner

understryks behovet av att koppla vad som är en hållbar skuld till

ländernas vilja och förmåga att leva upp till millenniemålen. Många

rapporter pekar på att det kommer att vara nödvändigt med 100 %

skuldavskrivningar för de allra fattigaste länderna. Genom att Storbritannien

har gjort frågan om skuldavskrivningar till en prioriterad fråga inom

bl.a. G 8-gruppen finns nu frågan på den internationella agendan tydligare

än tidigare. Sveriges regering bör nu verka för en mer långsiktig lösning

för de mest skuldtyngda ländernas situation. Principerna vad gäller

beräkning av vad som är en hållbar skuld bör utgå från millenniemålen.

Nya mekanismer för skuldsanering som inte bara kontrolleras av

institutionerna bör skapas på internationell nivå. Regeringen bör verka för

att så blir fallet.

Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4

yrkandena 7 och 8, 2004/05:Fi6 yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:Fi7 yrkande

8 och avslå motion 2004/05:Fi5 i denna del.

6. Miljöhänsyn, Kyotoprotokollet, ekologisk skuld m.m., punkt 6 (v, c,

mp)

av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4

yrkandena 9-13, 2004/05:Fi6 yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi7 yrkande

2.

Ställningstagande

Världsbanken satsar fortfarande på väldigt storskaliga projekt såsom

dammbyggen, projekt för utvinning och export av fossila bränslen,

pappers- och massafabriker, stålverk eller gruvindustri. Det är verksamheter

som har stor påverkan på miljön. Enligt beräkningar går 94 % av lånen

från Världsbanken till fossila energisystem vilket främst gynnar

investerare och inte en hållbar utveckling av den lokala ekonomin i

låntagarlandet. Ett aktuellt exempel utgörs av den stora gasledning i

Västafrika som trots omfattande civila protester skall dras från Nigerdeltat

i Nigeria till Togo, Benin och Ghana för en lånesumma om 125 miljoner

dollar.

Många frivilligorganisationer oroar sig för Världsbankens utlåning till

projekt som innebär en stor miljöpåverkan och stora förändringar för

människor i lokalområdet. En utvärdering har skett av Världsbanken

tillsammans med flera frivilligorganisationer (Extractive Industry Review,

EIR). Rapporten rekommenderar att banken fasar ut utlåningen till

utvinning av fossila bränslen och successivt ökar utlåningen till projekt

med förnyelsebara energikällor.

Regeringens inställning till EIR:s rekommendationer om utfasning av

Världsbankens lån till kol- och oljeutvinning står inte i överensstämmelse

med Sveriges nationella klimatpolitik. Om vi tycker det är viktigt att

gå längre än vad Kyotoprotokollet rekommenderar nationellt borde vi

vara lika offensiva även vad gäller Världsbankens energipolitik. Detta

skulle vara en politik i samklang med den av riksdagen beslutade politiken

för global utveckling.

IMF och Världsbanken har med sin storlek en möjlighet att styra resurser

till åtgärder som leder till att klimatmålen uppnås. Det hot om

klimatförändringar som de flesta nu erkänner finns, är ett oerhört stort

globalt problem, och en verklig klimatförändring skulle i stor utsträckning

drabba de fattiga människorna mest. Frågan om en minskning av fossilutsläppen

är därtill en jämställdhetsfråga eftersom ca 70 % av de fattigaste

människorna i världen utgörs av kvinnor.

Sverige bör i IMF och Världsbanken agera så att Kyotoprotokollet

implementeras och att lån till utvecklingsländerna ligger i linje med

klimatmålen.

Sverige bör i Världsbanken agera för att banken har en inriktning som

uppmärksammar växthuseffektens stora problem för fattiga människor i

utvecklingsländerna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4

yrkandena 9-13, 2004/05:Fi6 yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi7 yrkande

2.

7. Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt, punkt 7 (v,

mp)

av Alice Åström (v) och Yvonne Ruwaida (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi220

yrkandena 1-4 och 2004/05:Fi230 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

En global skatt på valutatransaktioner är inte bara nödvändig, den är

också möjlig. Den är nödvändig för att finansiera de åtta

millennieutvecklingsmålen som FN:s medlemsstater har ställt sig bakom och som

saknar finansiering. Inget annat förslag till finansiering har visat

sig mer realistiskt. Vid FN:s s.k. högnivåmöte om utvecklingsfinansiering

i Monterrey i Mexiko i mars 2002, (Financing for Development),låg

Tobinskatten som en outtalad möjlighet som dock inte formulerades och

sattes på pränt. Många länder bedömde då, likt den svenska riksdagen,

att den var omöjlig. Andra konkreta finansieringsmöjligheter har dock

inte heller visat sig möjliga, så nu är det hög tid att trots allt finna

en lösning. Målen skall vara uppnådda 2015. Regeringen bör därför utreda

möjligheten att finansiera millennieutvecklingsmålen genom att införa

en avgift på valutatransaktioner.

I samband med öppnandet av FN:s 59:e generalförsamling i september 2004

lanserades en ny kampanj för att finansiera kampen mot världshungern.

Kampanjen hade tillkommit på initiativ av Brasiliens president Luiz

Inacio Lula da Silva och Frankrikes president Jacques Chirac. Målet för

kampanjen är att samla in 50 miljarder dollar årligen genom att införa

en global skatt på koldioxid, vapen, flygbiljetter och kredikortsköp.

Detta förslag har stora likheter med Tobinskatten. Detta beskattningsinitiativ,

som ytterst syftar till att utrota hungern i världen, bör få Sveriges

stöd. Att avfärda initiativet med argumentet om att för få länder vill

ansluta sig i dagsläget visar på en passiv och uppgiven inställning.

Argumentet blir än mindre giltigt eftersom beräkningar som gjorts pekar

på att det räcker med att fem av världens stora finanscenter inför

skatten för att den skall bli effektiv.

Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi220

yrkandena 1-4 samt 2004/05:Fi230 yrkandena 1 och 2.

Särskilda yttranden

1. De nationella parlamentens inflytande och delaktighet i de

internationella

finansiella institutionernas arbete, punkt 3 (fp)

Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför:

Folkpartiet anser det vara av största vikt att deltagandet för

utvecklingsländerna i Världsbanken och IMF ökar. Inte minst är det viktigt

att utvecklingsländerna involveras i betydligt högre grad än i dag i

utarbetandet av handlingsplanerna för fattigdomsbekämpning, s.k. Povert

Reduction Strategy Papers. Det är logiskt och rimligt att de länder som

handlingsplanerna berör också är involverade i arbetet med att utarbeta

dem. Detta så att planerna i större utsträckning kan anpassas till de

förhållanden och förutsättningar som råder i respektive land.

Vi menar också att sammansättningen i Världsbanken och IMF bör ses över

för en större geografisk representativitet samt att transparensen bör

öka i samband med utnämningarna av chefsposterna i samma organ.

2. Lånevillkor, skuldavskrivningar, punkt 5 (m)

Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling (m)

anför:

Fattiga länders skuldbörda utgör fortfarande ett av de största hindren

för fattigdomsutrotning. I länderna i Afrika söder om Sahara är fattigdomen

och skuldbördan mycket hög och återbetalningskapaciteten därmed begränsad.

Att flera länder betalar mer till skulder än hälsa och utbildning är

kontraproduktivt och hämmar utveckling och välstånd.

Mot bakgrund av att tidigare initiativ till skuldavskrivning för fattiga

skuldsatta länder inte har resulterat i rimliga/sunda skuldnivåer och

dessa länder fortsatt lever i djup fattigdom, menar vi att Sverige skall

ta initiativ till en total skuldavskrivning för högt skuldsatta

låginkomstländer, varav huvuddelen finns i Afrika. Den skall kombineras med

fyra villkor: ingen ny upplåning, ej leda till korruption och vanstyre,

inte användas för krig och komma de fattiga till godo. Frågan om total

skuldavskrivning har vi som enda parti drivit i SOU 2001:96 och

återkommande i riksdagsbehandlingar därefter.

För västvärlden handlar det om att se sanningen i vitögat. Oavsett om

lånen har misslyckats eller om de var felaktiga från början, är det

viktigt att ta konsekvenserna av detta och skriva av skulden.

Vi välkomnar att G 7-ländernas finansministrar den 5 februari 2005 enades

om att det bör finnas en viljeyttring att bistå med total skuldavskrivning

till enskilda fattiga skuldsatta länder. Det är ett steg i rätt riktning

och skulle i praxis öka förutsättningarna för en snabb fattigdomsutrotning

samt att millenniemålen kan uppfyllas.

3. Lånevillkor, skuldavskrivningar, punkt 5 (fp)

Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför:

Många fattiga länder dras med omfattande externa skulder, som är ett av

flera hinder för deras politiska och ekonomiska utveckling. Det

internationella initiativet för de fattigaste och mest skuldsatta länderna,

det så kallade HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries) bör

fullföljas. Skulderna i dessa fall är i huvudsak till internationella

finansiella institutioner.

Skuldavskrivningar måste dock förses med villkor för ekonomiska och

demokratiska reformer. Folkpartiet kan inte acceptera att skulder

avskrivs till länder som är ovilliga att genomföra demokratiska och

ekonomiska reformer. Det skulle enbart gynna eliten och korruption. Utan

ekonomiska och politiska reformer kommer länder aldrig att kunna ta sig

ur den skuldfälla de hamnat i. Det är också av stor vikt att de krav

som IMF och Världsbanken ställer på utvecklingsländerna i samband med

skuldlättnader inte står i motsättning till de fattigdomsstrategier som

utarbetas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2004/05:54 Redovisning av verksamheten i

Internationella valutafonden, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna

under 2003/04.

Följdmotioner

2004/05:Fi4 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utformningen av skrivelsen bör förbättras så att

det tydligare framgår vilken åsikt Sverige verkat för och även hur väl

Sverige nått resultat utifrån uppsatta mål i Sveriges politik för global

utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör verka för en revidering av röstberäkningen

i IMF och Världsbanken, vilket innebär att man inte bara tar hänsyn

till ekonomisk storlek, utan även andra principer såsom befolkningsstorlek.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i Världsbanken bör verka för att valet av

ordförande bör föregås av en öppen nomineringsprocess och att val av

lämplig person utgår från kompetens och ej landtillhörighet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör utforma en svensk skriftlig position

i frågan om konditionaliteten i IMF och Världsbanken som tydligt tar

ställning mot detaljerade policyvillkor som inte bygger på nationella

fattigdomsstrategier och full parlamentarisk insyn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör verka för att IMF och Världsbanken

öppet debatterar kring makroekonomiska alternativ i syfte att nå

millenniemålen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör agera för att inriktningen av

fattigdomsbekämpningen inom IMF och Världsbanken tar hänsyn till vikten av

en rättvis fördelningspolitik och att institutionernas verksamhet

utvärderas i förhållande till millenniemmålen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör stödja

initiativ som diskuterar andra alternativa finansieringskällor, som t.

ex. försäljning eller uppvärdering av IMF:s guldreserv, när det gäller

att hitta sätt att finansiera multilaterala skulder till de fattiga och

skuldtyngda länderna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att det genomförs

en studie inom ramen för IMF och Världsbanken som syftar till att

undersöka hur man kan hitta en rättvisare lösning på återbetalningar som

kan härledas till s.k. illegitima skulder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i Världsbanken bör agera för att banken

har en inriktning som uppmärksammar de stora problem som växthuseffekten

har för fattiga människor i utvecklingsländerna.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i IMF och Världsbanken bör agera för att

Kyotoprotokollet implementeras och att lån till utvecklingsländerna

ligger i linje med klimatmålen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i IMF och Världsbanken agerar för att

privatiseringar inom vattensektorn inte skall vara ett krav för att

beviljas lån.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i internationella institutioner bör dela

med sig av erfarenhet av och kunnande om att driva vattenverk och

vattendistribution i offentlig regi.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör stödja ett upprop om ett moratorium

för finansiering av nya dammar från Världsbanken till dess att World

Commission on Dams riktlinjer har antagits.

2004/05:Fi5 av Pär Axel Sahlberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skuldavskrivningstakten, nationellt ägande och politiskt

utrymme samt demokratisering av de internationella finansierinsginstitutionerna.

2004/05:Fi6 av Lotta Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda mekanismer för att fastställa ekologisk

skuld och i beräkningar ta hänsyn till dessa i relation till finansiella

skulder, både för långivar- och låntagarländer.

2. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med former

för hur detta rutinmässigt kan skapa dialogformer med ideella organisationer

och folkrörelser i frågor om hur IFI:s verksamhet och policy utformas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige

inte har någon uttalad position i frågan om illegitima skulder, men bör

stödja ett initiativ likt det norska.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen i det fortsatta arbetet i IFI bör

prioritera metoder för effektiv skuldavskrivning och verka för en radikal

omkonstruktion av skuldavskrivningskonceptet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen i det fortsatta arbetet i IFI bör

prioritera ett förhållningssätt där långsiktigt hållbar hushållning med

de samlade naturresurserna i världen och en energihushållning som

begränsar fossila bränslen för att hindra klimatpåverkan blir styrande i

långivning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen i det fortsatta arbetet i IFI bör

prioritera en revidering av PRSP-processen så att ett reellt folkligt

och parlamentariskt inflytande garanteras och så att PRSP-metodiken

inte blir till ett sätt att maskera fortsatt sträng konditionalitet på

det finansiella området.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

bör utöka det parlamentariska inflytandet och påverkansmöjligheten i

utformningen av ställningstagande och positioner rörande IFI på så sätt

att riksdagen kan komma in i processen innan positionerna slagits fast.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

riksdagsledamöter bör beredas plats i delegationer som deltar på valkretsmötena.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

skrivelsens utformning under kommande år bör präglas av större konkretion,

fokusering och tematisering på samlade effekter och därför ha en

tematisk bearbetning samt en redovisning i matrisform över gjorda

ställningstaganden i relevanta frågor.

2004/05:Fi7 av Jörgen Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tydligheten i kommande skrivelser.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med konkreta

förbättringsförslag till hur integreringen av miljöhänsyn inom organisationerna

kan ske såväl snabbare som effektivare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen utformar en enhetlig skriftlig analys

och positioner kring Världsbankens och IMF:s villkorsgivande som utgår

från riksdagens rättighets- och fattigdomsperspektiv.

4. Riksdagen begär att regeringen utarbetar strategier för att

påverka IMF och Världsbanken så att deras ekonomiska politik är styrd

av millenniemålet och inte motarbetar detta.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige

bör redovisa en övergripande strategi för hur utvecklingsländernas

befolkningar och regeringar skall få ett ökat inflytande över institutionernas

beslutsfattande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör verka för att få en bättre balans i

fråga om representation och röstfördelning i styrelserna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till en demokratisk och

transparent process för utnämning och tillsättning av chefspositioner

inom Världsbanken och IMF.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en mer långsiktig lösning på skuldproblemen.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Fi220 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang aktivt agerar

för att det införs en transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k.

Tobinskatt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen och Sida tar initiativ till en dialog

med folkrörelser från syd och nord för att ta fram konkreta förslag på

hur de resurser som Tobinskatten genererar skall fördelas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör agera för att en transaktionsskatt på

valuta påbörjas i Sverige och bland EU:s medlemsstater.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang aktivt agerar

för att en låg transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt,

kombineras med en högre avgift när valutakurser rusar iväg uppåt eller

nedåt utanför en viss spännvidd.

2004/05:Fi230 av Lotta Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda möjligheten att finansiera

millennieutvecklingsmålen

genom att införa en avgift på valutatransaktioner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stödja det beskattningsinitiativ som tagits av

presidenterna i Brasilien och Frankrike för att utrota hungern i världen.

2004/05:U279 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka

för att hindra IMF och Världsbanken från att försöka påtvinga enskilda

länder en viss form av ekonomisk politik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i IMF och Världsbanken bör agera för en

revidering av konditionaliteten så att demokratiskt valda regeringar

och parlament ges ett större inflytande över lånevillkoren som ställs

på lånelandet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör agera för att utvecklingsländernas

inflytande inte bara ökar i röststyrka utan även vad gäller antalet

representanter i IMF:s och Världsbankens styrelser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör undersöka hur man kan öka insynen

i och redovisningen av hur den nordisk-baltiska representanten i IMF

och Världsbanken agerar och vilka resultat man uppnått utifrån den förda

politiska linjen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör förbättra dialog och förståelse

mellan olika parter genom anordnande av offentliga möten, där regeringen

har chans att redovisa och tydliggöra regeringens tänkta politiska linje

inför årsmötena i IMF och Världsbanken.

Bilaga 2

Finansutskottets yttrande 2004/05:2y