Bet. 2004/05:UU9

Utrikesutskottets betänkande

2004/05:UU9

Sverige i Förenta nationerna samt vissa frågor rörande mänskligarättigheter, folkrätt m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2004/05:95 Sverige i

Förenta nationerna 2003-2004, de motioner som väckts med anledning av

skrivelsen och motioner som avlämnats främst under allmänna motionstiden

2002, 2003 respektive 2004 och som är inriktade på frågor som tas upp i

skrivelsen.

Betydande utrymme ägnas i betänkandet åt det pågående arbetet för att

reformera FN. I det sammanhanget kommenterar utskottet också förslag som

lagts fram av FN:s generalsekreterare Kofi Annan i rapporten In larger

freedom: Towards development, security and human rights for all (I större

frihet - På väg mot säkerhet för människor, samhällsutveckling och

mänskliga rättigheter för alla), vilken utgör ett viktigt led i förberedelserna

för

FN:s högnivåmöte på stats- och regeringschefsnivå i september 2005.

Generalsekreterarens rapport publicerades efter det att regeringen överlämnat

sin skrivelse till riksdagen.

Utskottet uttalar sitt tydliga och starka stöd för generalsekreterarens

strävanden att reformera FN:s verksamhet och genomföra institutionella

reformer. Utskottet välkomnar den helhetssyn på utveckling, säkerhet och

mänskliga rättigheter som kommer till uttryck i hans rapport.

I fråga om utveckling anser utskottet bl.a. att Sveriges stöd måste vara

tydligt och konsekvent i fråga om en snabb upptrappning av biståndet från

givarländerna så att biståndsmålet om 0,7 % av BNI skall kunna nås senast

2015 och betydande ökningar ske dessförinnan.

Vad gäller säkerhet framhåller utskottet att FN:s viktigaste roll är att

förebygga och lösa svåra konflikter. Utskottet ställer sig bakom en breddad

syn på kollektiv säkerhet som inte bara innefattar mellanstatliga krig och

konflikter utan också terrorism, massförstörelsevapen, organiserad

brottslighet och civilt våld liksom fattigdom, dödliga infektionssjukdomar och

miljöförstöring eftersom även de sistnämnda hoten kan ha katastrofala

konsekvenser. Det behövs ett stärkt kollektivt säkerhetssystem där FN har en

fundamental roll. Principer bör anges för FN:s våldsanvändning.

Som ett led i åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna betonar

utskottet det internationella samfundets skyldighet att skydda som en

grundval för kollektivt handlande mot folkmord, etnisk rensning och brott

mot mänskligheten. Utskottet anser att regeringen bör ta lämpliga initiativ för

en återkommande utförlig ländervis rapportering och debatt inom FN om

mänskliga rättigheter.

Vikten av ett stärkt och reformerat FN understryks av utskottet.

Säkerhetsrådet bör utvidgas och bli mer representativt och bättre återspegla

dagens geopolitiska förhållanden. Generalförsamlingen bör vitaliseras och

ägna sig åt angelägna och aktuella frågor. Utskottet stöder

generalsekreterarens förslag om att ge FN:s ekonomiska och sociala råd,

Ecosoc, en stärkt roll i policyskapande och samordning respektive om att

ersätta kommissionen för mänskliga rättigheter, MRK, med ett permanent råd

för mänskliga rättigheter.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs till handlingarna och

avstyrker samtliga motionsyrkanden. I ärendet finns 15 reservationer och 2

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Modernisering och utveckling av FN

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U280 yrkande 15,

2003/04:U203 yrkandena 15 och 16, 2003/04:U238 yrkandena 2 och 3,

2003/04:U246 yrkande 1, 2003/04:U285 yrkande 2, 2003/04:U335

yrkandena 3-5, 7 och 8, 2003/04:U348 yrkande 26, 2004/05:U10

yrkandena 1-3, 2004/05:U11 yrkandena 6, 16 och 17, 2004/05:U12

yrkandena 1-6, 7 i denna del och 8, 2004/05:U235, 2004/05:U242

yrkande 7, 2004/05:U260 yrkandena 1 och 8, 2004/05:U267 yrkandena

1, 2 och 11-13, 2004/05:U304 yrkandena 4 och 5, 2004/05:U308

yrkandena 3 och 4, 2004/05:U314 yrkande 4, 2004/05:U334 och

2004/05:U335.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Säkerhetsrådets sammansättning och vetorätten

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U201, 2003/04:U203 yrkande

14, 2003/04:U329 yrkande 5, 2003/04:U335 yrkande 6, 2004/05:U11

yrkandena 2 och 3, 2004/05:U12 yrkande 7 i denna del, 2004/05:U216

yrkande 4, 2004/05:U221 yrkande 6, 2004/05:U267 yrkande 10 och

2004/05:U304 yrkande 7.

Reservation 2 (fp)

3. Mänskliga rättigheter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande 3,

2004/05:U11 yrkandena 5 och 9, 2004/05:U204 yrkande 3,

2004/05:U210, 2004/05:U225 yrkande 3, 2004/05:U239

yrkande 5, 2004/05:U260 yrkandena 9 och 10, 2004/05:U304

yrkande 6, 2004/05:U305 yrkande 1, 2004/05:U315 yrkande 17

och 2004/05:MJ510 yrkande 4.

4. Folkrätt m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U292 yrkande 2, 2003/04:U335

yrkande 2, 2004/05:U10 yrkande 6, 2004/05:U11 yrkandena 1, 10 och

11, 2004/05:U219 yrkande 3, 2004/05:U221 yrkande 2, 2004/05:U223

yrkande 2, 2004/05:U225 yrkandena 8, 12 och 13, 2004/05:U260

yrkande 7, 2004/05:U268 yrkandena 32 och 33, 2004/05:U304

yrkandena 8 och 9, 2004/05:U314 yrkande 14 och 2004/05:U315

yrkande 16.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

Reservation 4 (v)

Reservation 5 (mp)

5. Specifika konventioner, ratificeringar etc.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U255 yrkande 3, 2003/04:U278

yrkande 3, 2004/05:L295 yrkande 20, 2004/05:U10 yrkandena 11 och 14,

2004/05:U11 yrkandena 7 och 15, 2004/05:U225 yrkande 17,

2004/05:U252, 2004/05:U257 yrkande 1, 2004/05:U283 yrkande 2,

2004/05:So604 yrkande 16 och 2004/05:A321 yrkandena 2 och 4.

Reservation 6 (fp, c)

Reservation 7 (v)

Reservation 8 (mp)

6. Länder och regioner m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U206 yrkande 4, 2002/03:U249

yrkande 4, 2004/05:U11 yrkandena 12 och 13, 2004/05:U229,

2004/05:U267 yrkande 7, 2004/05:U307 yrkande 3, 2004/05:U315

yrkande 3 och 2004/05:U324.

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

7. Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen

och konventionella vapen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U274 yrkande 1 och

2004/05:U10 yrkande 4.

8. Terrorism, rättssäkerhet och sanktioner

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju278 yrkande 4, 2002/03:U249

yrkande 6, 2004/05:U10 yrkandena 8 och 9, 2004/05:U11 yrkande 14

och 2004/05:U318 yrkande 3.

Reservation 10 (mp)

9. Hälsofrågor och sociala frågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U10 yrkandena 10 och 12,

2004/05:U11 yrkandena 8 och 18, 2004/05:U12 yrkande 9,

2004/05:U233, 2004/05:U243 och 2004/05:U280 yrkandena 3, 5 och 7.

Reservation 11 (kd)

Reservation 12 (mp)

10. Miljörelaterade frågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U336 yrkande 1, 2004/05:U10

yrkandena 13 och 15, 2004/05:U12 yrkande 10, 2004/05:U219 yrkande 9

och 2004/05:U311 yrkande 5.

Reservation 13 (kd)

Reservation 14 (mp)

11. FN:s finanser m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U309, 2003/04:U335 yrkande 9,

2004/05:U11 yrkande 4 och 2004/05:U260 yrkande 6.

Reservation 15 (mp)

12. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:95 Sverige i Förenta nationerna

2003-2004 till handlingarna.

Stockholm den 24 maj 2005

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt Ekholm

(s), Carina Hägg (s), Holger Gustafsson (kd), Alice Åström (v), Kent Härstedt

(s), Kaj Nordquist (s), Birgitta Ohlsson (fp), Kenneth G Forslund (s), Ewa

Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta Hedström (mp), Anita Johansson (s),

Björn Hamilton (m), Cecilia Wikström (fp), Henrik S Järrel (m) och Annika

Qarlsson (c).

2004/05

UU9

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse 2004/05:95

Sverige i Förenta nationerna 2003-2004, de motioner som väckts med

anledning av skrivelsen och motioner som avlämnats främst under allmänna

motionstiden 2002, 2003 respektive 2004 och som är inriktade på frågor som

tas upp i skrivelsen. Skrivelsen överlämnades till riksdagen den 10 mars

2005.

I skrivelsen redogör regeringen för FN:s verksamhet åren 2003 och 2004,

med tonvikt på svensk FN-politik under dessa år. Där redovisas även aktuella

frågor inom ett flertal av FN:s centrala verksamhetsområden, såsom fred och

säkerhet, nedrustning och icke-spridning, terrorism, utvecklingssamarbete och

ekonomiska, sociala och miljörelaterade frågor, humanitära frågor, folkrätt

och mänskliga rättigheter samt FN:s finanser. Särskild uppmärksamhet ägnas

i skrivelsen åt det pågående arbetet för att reformera FN, där en redogörelse

lämnas för ett antal prioriterade områden för att stärka FN:s effektivitet och

legitimitet.

Efter att skrivelsen överlämnades till riksdagen har FN:s

generalsekreterare Kofi Annan den 21 mars 2005 publicerat rapporten In

larger freedom: Towards development, security and human rights for all (I

större frihet - På väg mot säkerhet för människor, samhällsutveckling och

mänskliga rättigheter för alla), vilken utgör ett viktigt led i förberedelserna

för

FN:s högnivåmöte på stats- och regeringschefsnivå i september 2005. Detta

möte anses bli ett avgörande tillfälle för reformarbetet när det gäller FN:s

verksamhet och organisation liksom när det gäller ansträngningarna att nå

FN:s millenniemål.

Vissa frågor som behandlas i detta betänkande har beröringspunkter också

med andra betänkanden som utrikesutskottet behandlar våren 2005. Det gäller

främst betänkanden om strategisk exportkontroll respektive terrorism men

även om verksamheten inom Europeiska unionen respektive Sveriges politik

för humanitärt bistånd.

Utskottet har den 14 december 2004 och den 5 april 2005 besökts av

kabinettssekreterare Hans Dahlgren med medarbetare och därvid erhållit

föredragningar om FN:s reformarbete. Vid utskottets sammanträde den 28

april 2005 fick utskottet en föredragning av företrädare för

Utrikesdepartementets enhet för global säkerhet inför översynskonferensen

för parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) i maj 2005.

Utskottets överväganden

Ett mer effektivt och legitimt FN

Modernisering och utveckling av FN

Skrivelsen

I skrivelsen konstateras att i en tid av komplexa konflikter världen över och

med omfattande ekonomiska, sociala och miljömässiga problem har kraven

och förväntningarna på FN vuxit i motsvarande omfattning. FN står inför

stora utmaningar och hot samtidigt som organisationen behövs mer än

någonsin som ett globalt forum. I skrivelsen erinras om att generalsekreterare

Kofi Annan i september 2003 slog fast att världssamfundet stod inför ett

vägskäl - att antingen fortsätta i gamla spår eller att förändra och moderniser

organisationen för att få ett mer effektivt och legitimt FN.

Generalsekreteraren uppmanade till reformering, och stödet för denna

uppfattning har varit så gott som enhälligt.

Som ett led i reformarbetet har två viktiga grupper arbetat på

generalsekreterarens uppdrag. Den ena, högnivåpanelen, presenterade i

december 2004 rapporten A more secure world: Our shared responsibility

med rekommendationer om hur FN kan bemöta de nya globala hoten och

vilka institutionella reformer som kan behövas. Den andra gruppen,

millennieutvecklingsprojektet, lade i januari 2005 fram rapporten Investing in

development: A practical plan to achieve the Millennium Development Goals

med en praktisk plan för hur millennieutvecklingsmålen skall vara uppnådda

2015. Dessa båda rapporter kommer tillsammans med generalsekreterarens

egen rapport att utgöra huvuddokument för FN:s högnivåmöte på stats- och

regeringschefsnivå som skall äga rum i september 2005. Regeringen

betecknar i skrivelsen högnivåmötet som ett avgörande tillfälle för

reformarbetet och ansträngningarna för att nå millenniemålen.

I skrivelsen betonas att högnivåmötet är ett avgörande tillfälle för att

omsätta den samfällda viljan till reform i genomgripande och långtgående

åtgärder. Sverige har länge varit en uttalad förespråkare för reformer, och

regeringen verkar aktivt för framåtblickande beslut som leder till att FN

stärks. Samtidigt konstateras att det är en grannlaga uppgift att nå enighet i

FN:s hela medlemskrets om det omfattande reformpaket som diskuteras.

Fram till högnivåmötet i september 2005 kommer regeringen att fortsätta

bistå generalsekreteraren i ansträngningarna att reformera säkerhetsrådet,

generalförsamlingen, det ekonomiska och sociala rådet (Ecosoc) och

kommissionen för de mänskliga rättigheterna (MRK). Enligt skrivelsen ges

prioritet åt stärkandet av icke-våldsprincipen, principen om skyldigheten att

skydda, arbetet mot terrorism, nedrustning och rekommendationerna om

upprättandet av en fredsbyggande kommission liksom åt ökade

ansträngningar för att uppnå millenniemålen.

I skrivelsen framhålls att regeringen vill se ett legitimt och effektivt

säkerhetsråd som tar sitt fulla ansvar. Genom en utvidgning av säkerhetsrådet

och en begränsning av vetorätten kan rådets effektivitet förbättras. Där

betonas också åtgärder för att bl.a. revitalisera generalförsamlingen och få de

att ta sig an relevanta aktuella frågor, att reformera Ecosoc, så att detta bli

verkningsfullt forum för att förverkliga millenniemålen, att förstärka skyddet

för individers säkerhet, att stärka FN:s roll i kampen mot terrorism, att främj

nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen och konventionella

vapen och att förbättra FN:s konfliktförebyggande förmåga.

Regeringen menar i skrivelsen att högnivåpanelens förslag innebär ett

breddat säkerhetsbegrepp där man binder samman säkerhetsfrågor och

långsiktig utveckling samt maktfördelning och rättsprinciper. De

institutionella reformer som föreslås av högnivåpanelen syftar till ett stärkt

FN som bättre kan ta ansvar för säkerhet och hållbar utveckling. Regeringen

anser det särskilt angeläget med ett genomförande av rekommendationerna

om reformer av säkerhetsrådet, generalförsamlingen, Ecosoc och MRK.

Rapporten från FN:s generalsekreterare

Som framgått har generalsekreterare Kofi Annan - efter att regeringens

skrivelse lämnades till riksdagen - den 21 mars 2005 lagt fram rapporten In

larger freedom: Towards development, security and human rights for all. I

rapporten presenteras förslag om hur FN:s roll och organisation skall

förändras och hur dagens utmaningar när det gäller utveckling samt säkerhet

och mänskliga rättigheter skall hanteras. Enligt FN skall generalsekreterarens

rapport ses som grundvalen för de beslut som skall fattas vid

världsorganisationens högnivåmöte i september 2005.

I rapporten förespråkas institutionella reformer inom FN så att

organisationen kan agera kraftfullare på de nyss nämnda områdena. FN:s

verksamhet måste bli effektivare och öppnare och dess agerande måste följas

upp på ett bättre sätt än i dag. Rekommendationerna i Annans rapport bygger

- som nämnts ovan - på förslagen från FN:s millennieutvecklingsprojekt

respektive högnivåpanel.

Generalsekreteraren understryker i sin rapport att 2005 bjuder på en

historisk möjlighet till djärva och snabba beslut som på global nivå kan leda

till att säkerheten ökar, levnadsförhållandena förbättras och de mänskliga

rättigheterna stärks. Annan understryker att de förslag som han presenterar i

rapporten In larger freedom är sammanlänkande i en helhet och att det inte

går att bryta loss enskildheter ur denna helhet. Generalsekreterarens förslag

presenteras under fyra huvudrubriker:

1. Utveckling (freedom from want)

2.

3. Säkerhet (freedom from fear)

4.

5. Mänskliga rättigheter (freedom to live in dignity)

6.

7. Förnyelse av FN (strengthening the United Nations)

8.

Några av Annans viktigaste förslag under respektive huvudrubrik redovisas i

korthet här. Vissa av generalsekreterarens förslag återges något mer utförligt

senare avsnitt i betänkandet.

1. Utveckling

* Utvecklingsländerna antar nationella utvecklingsplaner för att

genomföra millenniemålen. Detta skall understödjas av att de

utvecklade länderna ger ökat utvecklingsstöd, liksom att de lever

upp till sitt åtagande om att senast 2015 uppnå biståndsmålet 0,7 %

av BNI.

*

* Begränsa inverkan av klimatförändringen genom att mobilisera

vetenskap och teknologi samt genom åtaganden om ett omfattande

internationellt ramverk för att stabilisera utsläppen av växthusgaser

när Kyotoprotokollet upphör att gälla 2012.

*

2. Säkerhet

* Överenskommelse träffas om en allsidig konvention mot terrorism,

vilken bygger på en tydlig och överenskommen definition, samt

utgör en del av en bredare strategi för att förhindra katastrofal

terrorism.

*

* Som ett led i åtgärder mot icke-spridning av kärnvapen undertecknar

och genomför stater ett avtal om att upphöra med produktion av

klyvbart material för vapenändamål och alternativ tas fram till att

stater utvecklar egen anrikningskapacitet.

*

* För att bidra till att nå fred i tidigare konfliktområden skapas en

FN:s fredsbyggande kommission.

*

* Säkerhetsrådet antar en resolution som anger principer som skall

tillämpas vid beslut om våldsanvändning.

*

3. Mänskliga rättigheter

* Kommissionen för mänskliga rättigheter ersätts med ett mindre,

starkare permanent FN-råd för mänskliga rättigheter.

*

* Alla stater ställer sig bakom "skyldigheten att skydda" som grundval

för kollektivt agerande riktat mot folkmord, etnisk rensning och

brott mot mänskligheten.

*

4. Förnyelse av FN

* Säkerhetsrådet utvidgas för att det på ett bredare sätt skall

representera det internationella samfundet i sin helhet liksom dagens

geopolitiska realiteter.

*

* FN-sekretariatet reformeras för att bli mer flexibelt och överskådligt

och för att få ett tydligare ansvar för att genomföra medlemsstater-

nas prioriteringar och tjäna mänsklighetens intressen.

*

Information från kabinettssekreteraren

Som framgått överlämnade regeringen skrivelse 2004/05:95 till riksdagen

innan FN:s generalsekreterare genom rapporten In larger freedom klargjort

sin syn på reformeringen av FN.

Bland annat mot denna bakgrund gav kabinettssekreterare Hans Dahlgren

den 5 april 2005 i utrikesutskottet en föredragning om FN:s reformarbete.

Han underströk att Kofi Annan ser sin rapport In larger freedom som ett

samlat förslag och att regeringen står bakom denna uppfattning.

Sverige stöder enligt kabinettssekreteraren väldigt mycket i rapporten, och

han karakteriserade ambitionsnivån i denna som hög såväl när det gäller att

förändra FN:s verksamhet som i fråga om institutionella reformer. Mer

reformsinnade stater, däribland EU-länderna, välkomnar Annans rapport

medan det finns en tydlig skepsis på andra håll, bl.a. inom gruppen alliansfria

stater.

Några av stötestenarna i reformarbetet bedöms bli frågan om att ersätta

kommissionen för de mänskliga rättigheterna (MRK) med ett mindre,

permanent råd för mänskliga rättigheter, att vinna gehör för

generalsekreterarens uttalat starka stöd för skyldigheten att skydda liksom

hans förslag rörande åtgärder mot terrorism och om det internationella

samfundets våldsanvändning samt att nå fram till beslut om förslagen

avseende reformering av säkerhetsrådet.

Kabinettssekreteraren underströk vikten av att Annan får starkt politiskt

stöd för att driva igenom förändringar. Han framhöll att det är positivt att en

svensk, Jan Eliasson, i juni 2005 väntas bli vald till ordförande i FN:s

generalförsamling.

I sin föredragning för utskottet konstaterade kabinettssekreteraren att

generalsekreterarens rapport lyfter fram dels de tre huvudkomponenterna

utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter (se ovan), dels att den också

framhåller frågor om internationell terrorism respektive nedrustning och icke-

spridning. När det gäller de institutionella frågorna pekade han på förslagen

om effektivisering av FN-sekretariatet, exempelvis att repetitiva uppgifter

skall tas bort och att en total utvärdering bör ske av FN-mandat som är äldre

än fem år. Från regeringen framhålls att generalsekreteraren bör ha större

ansvar - och befogenheter - beträffande sekretariatets verksamhet.

Motionerna

Ett antal motioner redovisar förslag av mer övergripande eller allmän karaktär

rörande modernisering och utveckling av FN.

Sverige och EU bör enligt kommittémotionerna 2003/04:U246 (m)

yrkande 1 och 2004/05:U304 (m) yrkande 4 uttryckligen och kraftfullt stödja

FN:s generalsekreterare i dennes strävan att öka FN:s effektivitet och

trovärdighet. Motionärerna pekar på att FN har fyra kärnuppgifter: att genom

säkerhetsrådets arbete upprätthålla internationell fred och säkerhet, att säkra

den internationella rätten så att de grundläggande mänskliga rättigheterna

efterlevs, att via FN:s underorgan främja globalt samarbete på respektive

organs område och att främja en snabb tillväxt, vilket är nödvändigt för att

utrota fattigdomen i u-länderna inom rimligt tid.

I partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 7 konstateras att Sverige i sin

utrikespolitik skall värna och framhäva principerna om demokrati och respekt

för de mänskliga rättigheterna. Ett steg i denna riktning vore att inbegripa

dessa båda principer i FN:s millenniemål. Motsvarande förslag framförs i

kommittémotion 2004/05:U304 (m) yrkande 5.

Enligt motion 2003/04:U238 (m) yrkandena 2 och 3 måste regeringen

vara drivande i reformeringen av FN. Folkrätten bör omdefinieras så att fler

fredsframtvingande och humanitära insatser kan godkännas av FN och

genomföras i samarbete mellan olika nationer. FN:s strukturer och regelverk

måste ändras så att diktaturer, som Kina och Kuba, inte kan blockera beslut

som stärker freden och de mänskliga rättigheterna. Diktaturers rösträtt i FN

måste avskaffas. Regimer som grovt och systematiskt kränker de mänskliga

rättigheterna skall inte ha rösträtt i säkerhetsrådet, generalförsamlingen och

FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Förslaget från FN:s generalsekreterare om att avskaffa FN:s kommission

för de mänskliga rättigheterna och i stället inrätta ett råd för mänskliga

rättigheter tillstyrks i kommittémotion 2004/05:U11 (fp) yrkande 6. Sverige

föreslås i yrkande 16 gå i spetsen för en generös biståndspolitik och verka för

att fler länder når FN:s biståndsmål. I yrkande 17 framhålls att det är en stor

brist att främjande av demokrati och mänskliga rättigheter inte ingår i

millenniemålen. I nästa rapport från regeringen bör det ingå kompletterande

mål med denna innebörd, och uppfyllelsen av dessa bör redovisas.

FN är den viktigaste globala säkerhetspolitiska organisationen, enligt

kommittémotion 2002/03:U280 (kd) yrkande 15. FN måste stärkas genom

reformer, ökade resurser och större politisk vilja från dess medlemsstater för

att framgångsrikt kunna arbeta med global krishantering.

I partimotion 2003/04:U348 (kd) yrkande 26 framhåller motionärerna att

regeringen, inom kretsen av EU-länder eller tillsammans med de nordiska

regeringarna, snarast skall initiera en omfattande översyn av hela FN-

systemet och i synnerhet biståndsverksamheten. Problemen är stora på det

institutionella området, resurserna är otillräckliga och ineffektiviteten är

betydande. Om organisationen skall fungera på ett trovärdigt och effektivt sätt

måste den reformeras i grunden. Liknande synpunkter förs fram i

kommittémotion 2004/05:U314 (kd) yrkande 4 där det betonas att Sveriges

traditionellt starka stöd till FN kräver att vi gör vårt yttersta för att FN

reformeras. Världens behov av FN är större än någonsin.

I kommittémotion 2004/05:U12 (kd) yrkande 1 föreslås en omfattande

översyn av FN-systemet i stort men i första hand biståndsverksamheten och

FN:s olika specialorgan. Översynen bör såvitt avser olika FN-organ ta upp

styrelsearbete där (yrkande 2), rekryteringsprinciper (yrkande 3) och

rivaliteten mellan sådana organ (yrkande 5). Bland övriga komponenter i

översynen anges management- och organisationskulturen inom FN (yrkande

4), hur det civila samhället, den privata sektorn och forskningen skall kunna

ges ett större formellt inflytande över FN:s arbete (yrkande 6) samt en

reformering av säkerhetsrådet (yrkande 7 i denna del). Sverige bör enligt

yrkande 8 i FN ta initiativ till en mekanism för uppföljning och utvärdering

av det reformarbete som bedrivs.

I kommittémotion 2004/05:U308 (kd) yrkande 3 framhålls att det globala

samarbetet mellan regeringar, det civila samhället, den privata sektorn och

inom FN spelar en viktig roll när det gäller att finna vägar till ökad

jämställdhet på global nivå. Kvinnors utsatta situation i krig kräver enligt

yrkande 4 ökad uppmärksamhet av FN och andra internationella organ.

Kvinnor på flykt måste erbjudas särskilt skydd mot sexuella övergrepp och

annat våld som sker i flyktinglägren.

Också i partimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 16 framhålls att behovet av

FN är större än någonsin. Det är uppenbart att förändringar krävs för att FN

skall kunna fungera mer effektivt bl.a. i konfliktförebyggande och

fredsbevarande insatser. I yrkande 15 betonas att det gäller att förhindra att

FN i framtida situationer står handlingsförlamat; därför bör

beslutsprocedurerna inom FN-systemet utvecklas och förstärkas.

I kommittémotion 2004/05:U267 (c) yrkande 1 hävdar motionärerna att de

hot som möter världen i dag alltmer baseras på en ideologi, en idé och ett

nätverk av operatörer, något som vi inte är vana vid. För att möta hoten måste

den preventiva diplomatins instrument förfinas, sanktionsinstrumenten vässas,

regionaliseringen öka och FN:s beslutsformer effektiviseras. Ett förstärkt

samarbete krävs enligt yrkande 2 mellan FN och regionala organisationer

eftersom de sistnämnda tillför FN extra värde. Dessa kan, enligt yrkande 12,

medverka till att sammanföra resurser och ge maximal stabiliserande effekt,

exempelvis genom regionala fredsfrämjande utbildningscentrum.

Beslutsprocessen mellan FN och regionala organisationer måste enligt

yrkande 13 vara transparent. I yrkande 11 konstateras att det system med

"regionala valkretsar" som i dag tillämpas inom FN ibland medför att

företrädare för diktaturer får leda FN-organ som behandlar mänskliga

rättigheter. Motionärerna anser att grundläggande respekt för mänskliga

rättigheter och folkrätten bör krävas av ett land som gör anspråk på att leda

FN-organ.

Sverige bör enligt partimotion 2003/04:U335 (mp) yrkande 3 helhjärtat

sluta upp bakom försöken från FN:s generalsekreterare att stärka FN.

Motionärerna förespråkar att FN demokratiseras, folkrätten anpassas till nya

förutsättningar och att krig, terror och aggressioner ses som illegitima sätt a

avgöra konflikter. Miljöfrågor och hållbar utveckling bör genomsyra hela

FN:s verksamhet. I yrkande 7 sägs att det totala ansvaret för

medlemskapsprocessen inklusive inval och uteslutning bör ligga hos

generalförsamlingen. Detta innefattar också nominering och val av

generalsekreterare. Likaså bör generalförsamlingen enligt yrkande 8 återfå det

totala budgetansvaret för verksamheten. I yrkande 4 välkomnas FN:s

generalsekreterares positiva syn på samarbete mellan FN och det civila

samhället. Motionärerna anser att frivilligorganisationer bör ges konsultativ

status i generalförsamlingen och vill, enligt yrkande 5, att FN skall erbjuda

frivilligorganisationerna ett partnerskap som omfattar rätt till information

samt former för inflytande och samordning.

Regeringen bör enligt motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 1 återkomma till

riksdagen med en grundligare redogörelse för sitt agerande kring och sina

prioriteringar inför FN:s högnivåmöte. I yrkande 2 aviserar motionären mer

preciserade synpunkter på FN:s framtidsfrågor i anslutning till en mer

detaljerad skrivelse eller proposition. Enligt yrkande 3 bör den linje som

Sverige företräder i EU i fråga om FN:s agerande tydliggöras och förankras i

Sverige. Detsamma gäller den linje som Sverige företräder i FN:s

generalförsamling.

Sverige måste genom FN och EU, enligt vad som anförs i motion

2004/05:U260 (mp) yrkande 1, verka för att USA inte missbrukar sin militära

och ekonomiska överlägsenhet för att utöva inflytande på det folkrättsliga

regelverket, internationella överenskommelser eller FN-stadgan och, enligt

yrkande 8, förmå USA att upphöra med sin unilaterala utrikespolitik och bli

en fullvärdig medlem av FN med de rättigheter och skyldigheter som detta

innebär.

I motion 2004/05:U334 (s) begärs att regeringen främjar ett världssamfund

byggt på förvärldsligade principer, mänskliga rättigheter och religionsfrihet.

Som ett led i detta bör inflytandet minskas från religiösa organisationer över

internationell politik och då framför allt internationella organ som FN.

Sverige bör enligt motion 2004/05:U335 (s) fortsätta att aktivt agera för

att bidra till att utveckla FN och så att organisationen effektivt kan verka fö

internationell fred och säkerhet.

Sverige bör i FN och andra lämpliga sammanhang verka för att öka och

stödja ungdomars politiska deltagande och inflytande på internationell nivå,

enligt motion 2004/05:U235 (s).

Sverige bör enligt fempartimotionen 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)

yrkande 2 arbeta för att genderfrågor blir en stående punkt på säkerhetsrådets

dagordning.

Utskottets överväganden

I detta avsnitt behandlas som framgått förslag av mer övergripande eller

allmän karaktär rörande modernisering och utveckling av FN. I senare avsnitt

i betänkandet återkommer utskottet till mer specifikt inriktade frågor rörande

bl.a. reformer avseende säkerhetsrådet och vetorätten, mänskliga rättigheter,

global krishantering, våldsanvändning och humanitära interventioner,

nedrustning och utvecklingssamarbete.

Utrikesutskottet vill redan i denna inledande del av betänkandet slå fast sitt

tydliga och starka stöd för generalsekreterare Kofi Annans strävanden att

reformera FN:s verksamhet och genomföra institutionella reformer. Utskottet

välkomnar den helhetssyn på utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter

som kommer till uttryck i generalsekreterarens rapport In larger freedom och

instämmer i uppfattningen att reformförslagen måste ses som en helhet.

Sverige skall, enligt utskottet, i alla sammanhang aktivt verka för att

reformsträvandena når framgång och förverkligas och att helhetsperspektivet

också genomsyrar reformarbetet. Det svenska stödet måste, enligt utskottet,

klart framgå i alla relevanta sammanhang. Detta gäller självfallet först och

främst inom FN-systemet men också inom exempelvis EU-samarbetet där

Sverige måste sluta upp bakom och vara starkt pådrivande för det angivna

synsättet. Det kan, enligt utskottet, inte nog understrykas vikten av att också

EU agerar uttryckligt och kraftfullt till stöd för den pågående reformprocessen

så att den snarast leder till konkreta resultat. Det brådskar med att stärka FN

trovärdighet, auktoritet och effektivitet. Världen väntar med otålighet på

detta.

Utskottets syn på behovet av FN-reformer och betydelsen av svenskt

agerande till stöd för detta framhölls också för två år sedan när utskottet

behandlade FN-frågor i ett särskilt betänkande, 2002/03:UU8 FN och vissa

multilaterala frågor. Utskottet framhöll där - och har senare upprepat

detsamma i olika sammanhang - behovet av reformer inom FN på ett flertal

områden. Utskottet konstaterade att Sverige fäster stor vikt vid den pågående

processen för att stärka och vitalisera FN.

Som redovisats ovan har Kofi Annan presenterat sina förslag under fyra

huvudrubriker: utveckling, säkerhet, mänskliga rättigheter respektive

förnyelse av FN. Utskottet avser här att i korthet kommentera några

övergripande frågor inom vart och ett av dessa områden. Som framgått

återkommer utskottet i senare avsnitt i betänkandet till en något mer

fördjupad behandling av flera frågor.

Utskottet ser positivt på det samband som generalsekreteraren slår fast

mellan utveckling, fred och säkerhet och respekt för mänskliga rättigheter.

Millennieutvecklingsmålen har, som regeringen konstaterar i skrivelse

2004/05:95, genom att vara tidsbundna, mätbara och internationellt

överenskomna, fått stor betydelse för det globala utvecklingsarbetet. Ett

sammanhållet perspektiv kännetecknar också den svenska politiken för global

utveckling, och utskottet förespråkar starkt att Sverige driver detta synsätt i

internationella sammanhang.

I anslutning till vad som framförts här om ett sammanhållet perspektiv på

utveckling, fred och säkerhet och respekt för mänskliga rättigheter vill

utskottet särskilt framhålla att kvinnors kraft och initiativförmåga måste tas

till vara, och kvinnor måste aktivt och fullt ut involveras i fredsprocesser oc

fredsfrämjande insatser. Likaså måste skyddet för kvinnors rättigheter stärkas.

Utskottet återkommer senare i betänkandet till bl.a. FN:s resolution 1325 om

kvinnor, fred och säkerhet.

I fråga om utveckling föreslås i rapporten In larger freedom att

utvecklingsländerna skall anta nationella utvecklingsplaner, eller, om man så

vill, fattigdomsstrategier, för att förverkliga millenniemålen samt att

genomförandet av dessa skall understödjas genom ökat bistånd från de

utvecklade länderna. Flera av Annans förslag på utvecklingsområdet kan

sägas innebära ökad tonvikt på såväl kvantitet som kvalitet avseende

biståndet.

Utskottet vill här särskilt lyfta fram ett par av komponenterna i Annans

förslag under rubriken Utveckling. Det ena gäller en tidtabell för att nå målet

om 0,7 % av BNI till 2015, med ett delmål på 0,5 % till 2009, och betydande

ökningar av biståndet redan under nästa år. Det andra avser förslaget om en

konkret samordning, bl.a. genom tidtabeller och mätbara delmål, för att

harmonisera givarländernas biståndsinsatser och de nationella strategier som

respektive utvecklingsland utarbetar i syfte att uppnå millenniemålen. De

fattigaste ländernas strategier för hur millenniemålen skall uppnås till 2015

förutsätts innefatta sju områden: jämställdhet, hållbar miljö,

landsbygdsutveckling, urban utveckling, hälsovårdssystem, utbildning och

vetenskap samt teknologi och uppfinningar.

Det sammanhållna perspektivet på utveckling, säkerhet, mänskliga

rättigheter och förnyelse av FN, med alla de olika beståndsdelar dessa

områden innefattar, måste enligt utskottets uppfattning leda till att

genderfrågor i många sammanhang kommer upp på säkerhetsrådets

dagordning. Generalsekreteraren poängterar, som framgår på flera håll i detta

betänkande, vikten av att stärka kvinnors ställning som ett led i

utvecklingsstrategier. Likaså framhålls exempelvis åtgärder för bättre sexuell

och reproduktiv hälsa. Utskottet förutsätter att Sverige aktivt bevakar frågor

om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Bland övriga angelägna förslag rörande utveckling finns det anledning att

framhålla att generalsekreteraren i sin rapport förespråkar ytterligare åtgärde

för hållbar utveckling och rekommenderar skapandet av ett ramverk för en

internationell klimatpolitik när Kyotoavtalet upphör att gälla 2012.

Utskottet konstaterar att de nämnda förslagen om ökat och förbättrat

utvecklingsbistånd ligger i linje med den svenska politiken för global

utveckling och utgår från att regeringen starkt stöder dessa i det fortsatta

reformarbetet. Sverige bör liksom hittills gå i spetsen för en generös

biståndspolitik och främja en sådan inställning också bland andra givarländer.

Stödet från Sverige måste vara tydligt och konsekvent i fråga om en snabb

upptrappning av biståndsnivåerna för att biståndsmålet om 0,7 % av BNI skall

kunna nås senast 2015. Utskottet stöder det förslag från generalsekreteraren

som innebär att de utvecklade länder som ännu inte slagit fast tidplaner för at

uppnå 0,7-procentsmålet senast 2015 skall göra detta och dessutom avsevärt

öka sitt bistånd senast 2006 samt se till att de når ett 0,5-procentsmål 2009.

Detta ligger, enligt utskottet, helt i linje med de åtaganden som världens

länder gjort i FN:s millenniedeklaration. Utskottet vill här också framhålla

betydelsen av att Sverige även i fortsättningen verkar för en aktiv EU-politik

till stöd för millenniemålen. Det av kommissionen i april 2005 framlagda

förslaget om samstämmighet i utvecklingspolitiken kan framhållas i

sammanhanget.

En fråga som nyligen togs upp i utskottets betänkande 2004/05:UU11

gäller vilken vikt demokrati skall tillmätas i utvecklingssamarbetet. Utskottet

framhöll där bl.a. att demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet är

grundläggande förutsättningar för en rättvis och hållbar global utveckling och

att de kan sägas vara både mål och medel. Alla måste kunna delta, höras och

respekteras i arbetet med att avskaffa fattigdomen. Detta förutsätter ett

demokratiskt styrelseskick.

FN:s millennieutvecklingsprojekt för i rapporten Investing in development:

A practical plan to achieve the Millennium Development Goals ett

resonemang om vikten av god samhällsstyrning för att nå millenniemålen.

Där slår man bl.a. fast att möjligheterna att utkräva ansvar förutsätter att de

finns demokratiska mekanismer som kan förhindra maktkoncentration och

som kan uppmuntra till ansvarstagande i politiska system. Medborgarna

måste kunna utkräva ansvar av politiker för deras löften och agerande genom

exempelvis regelbundna och rättvisa val inom ramen för demokratiska

styrelseformer och det måste vara möjligt att följa upp vallöften. Likaså

betonas i millennieutvecklingsprojektets rapport betydelsen av en fri press,

informerade medborgare och väl fungerande parlament som aktivt deltar i

genomförandet av millenniemålen. Utskottet ställer sig bakom det redovisade

synsättet.

Även Kofi Annan understryker i rapporten In larger freedom i många

sammanhang demokratins betydelse för utveckling. Han föreslår bl.a.

inrättande av en särskild demokratifond inom FN, vilken skall ge stöd till

länder som vill införa demokrati eller stärka sina demokratiska

styrelseformer.

I fråga om säkerhet, det andra av de av Kofi Annan utpekade huvudområdena

för reformering, kan skapandet av ett stärkt kollektivt säkerhetssystem sägas

stå i centrum. Detta utgår från en breddad syn på kollektiv säkerhet som inte

bara innefattar mellanstatliga krig och konflikter utan också terrorism,

massförstörelsevapen, organiserad brottslighet och civilt våld liksom

fattigdom, dödliga infektionssjukdomar och miljöförstöring eftersom även de

sistnämnda hoten kan ha katastrofala konsekvenser. De kan orsaka död och ha

starkt negativ påverkan på många människors levnadsförhållanden. De kan

också underminera staters existens.

Det finns här anledning att erinra om att det sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet för ett halvår sedan i betänkande 2004/05:UFöU2 Sveriges

säkerhetspolitik uttalade att det är angeläget att utveckla och stärka FN:s och

synnerhet säkerhetsrådets förmåga till snabbt och effektivt beslutsfattande vid

humanitära kriser.

Utrikesutskottet ställer sig bakom den breddade synen på kollektiv

säkerhet liksom uppfattningen att det behövs ett stärkt kollektivt

säkerhetssystem där FN har en fundamental roll. Utskottet delar Annans

uppfattning att FN måste omformas till ett effektivt instrument för att

förebygga konflikter, vilket också är syftet med världsorganisationen.

Ingen annan av FN:s uppgifter är viktigare än den att förebygga och lösa

svåra konflikter. Därför måste preventiva åtgärder stå i centrum för den

verksamhet som bedrivs av världsorganisationen. Det gäller alltifrån att

motverka fattigdom och främja hållbar utveckling till att stärka den nationella

förmågan att hantera konflikter samt främja demokrati och rättsstatens

principer, att stoppa vapenspridning och att leda förebyggande åtgärder av

olika slag. Utskottet, som noterar att FN:s generalsekreterare i rapporten In

larger freedom betonar FN:s förebyggande roll inom ett brett spektrum av

områden, vill uttrycka sitt starka stöd för denna grundläggande hållning.

FN måste, som framhålls i Annans rapport, ha rätt struktur och tillräckliga

resurser för att kunna förebygga och lösa svåra konflikter. Viktiga åtgärder i

sammanhanget är medling, sanktioner, fredsbevarande insatser, fredsbyg-

gande och vapenkontroll.

Förslaget om inrättande av en fredsbyggande kommission, som skulle ha

till uppgift att främja återuppbyggnad i tidigare konfliktområden, ligger i lin

med vad utskottet förespråkat i tidigare betänkanden, senast i betänkande

2004/05:UU11, där vikten av konfliktlösning och återuppbyggnadsinsatser

efter humanitära kriser framhållits.

I sin argumentering för en fredsbyggande kommission konstaterar

generalsekreteraren att några av de mest våldsamma och tragiska händelserna

under 1990-talet ägt rum efter att fredsavtal förhandlats fram, vilket

exempelvis var fallet i Angola 1993 och i Rwanda 1994. Han slår också fast

att efter ungefär hälften av alla avslutade krig sker återfall i våldsamheter

inom fem år. Slutsatsen blir att om konflikter skall kunna förhindras så måste

det säkerställas att fredsavtal verkligen blir genomförda på ett godtagbart och

hållbart sätt. I dagsläget finns ingen funktion inom FN-systemet som på ett

effektivt sätt hjälper länder att klara övergångsskedet mellan krig och fred så

att freden blir varaktig.

Utskottet delar Annans uppfattning att en FN:s fredsbyggande kommission

skulle kunna utgöra en sådan viktig länk mellan krig och bestående fred.

Några av de uppgifter som generalsekreteraren pekar ut för den föreslagna

kommissionen är att den skulle planera för hållbar återhämtning, hjälpa till

med att få till stånd finansiering av tidig återuppbyggnad och förbättra

samordningen av och utbytet av information mellan olika FN-organ som

arbetar med fredsbyggande verksamhet.

Generalsekreteraren rekommenderar att beslut om våldsanvändning skall

utgå från FN-stadgans bestämmelser, inklusive artikel 51 om självförsvar.

Utskottet välkomnar Annans förslag om en resolution från säkerhetsrådet där

principerna klargörs för när våldsanvändning är motiverad liksom att

resolutionen tydliggör att principerna kommer att tillämpas när beslut skall

fattas om våldsanvändning. Enligt utskottets bedömning kan ett klarläggande

av denna karaktär minska den oenighet som rått under senare år exempelvis i

fråga om staters rätt att i förebyggande syfte använda våld, att skydda sig mot

omedelbar fara liksom om stater har rätt - eller kanske skyldighet - att

använda våld i förebyggande syfte för att rädda medborgare i andra stater från

folkmord eller likartade brott. Utskottet återkommer senare i betänkandet till

denna fråga.

I det ovannämnda betänkandet 2003/04:UU11 betonades medverkan av

fler kvinnor i konfliktförebyggande åtgärder och i återuppbyggnaden av

samhällen som har upplevt krig. Utöver detta vill utskottet i detta

sammanhang framhålla vikten av att Sverige i det internationella arbetet

verkar för att kvinnor och barn på flykt erbjuds skydd mot sexuella övergrepp

och annat våld.

FN:s generalsekreterare tar i rapporten In larger freedom upp

anklagelserna på senare tid om att FN-personal har sexuellt exploaterat

minderåriga och andra utsatta grupper. Han klargör i sammanhanget att det

inom FN-systemet råder en nolltolerans gentemot sådana överträdelser och att

detta gäller all personal som medverkar i FN-operationer. Han uppmanar

också starkt medlemsstaterna till motsvarande ställningstagande i fråga om

sina nationella trupper. Utskottet välkomnar generalsekreterarens tydliga

ståndpunkt i denna fråga och betonar vikten av genomförande. Det är av

största vikt att företrädare för FN-systemet själva respekterar lagar och regle

och att de respekterar rättigheterna för de människor de är satta att hjälpa.

I senare avsnitt i betänkandet återkommer utskottet också till några av de

ovannämnda komponenterna i ett breddat begrepp för kollektiv säkerhet,

däribland internationell terrorism, massförstörelsevapen, fattigdomsfrågor och

miljöfrågor.

I fråga om mänskliga rättigheter, det tredje huvudområdet i reformförslaget

från FN:s generalsekreterare, kan konstateras att FN:s medlemsstater i

millenniedeklarationen slagit fast att de inte skall spara några ansträngningar

för att främja demokrati och rättsstatens principer (rule of law), liksom

respekten för alla internationellt erkända mänskliga rättigheter och

grundläggande friheter.

Denna deklaration klingar tomt om den inte genomförs, konstaterar

generalsekreterare Annan i rapporten In larger freedom. Under sex decennier

har ett omfattande internationellt fördragsbaserat regelverk byggts upp. Det är

dags att gå från lagstiftning till handling, sammanfattar han. Såväl folkrätten

som den nationella rätten men också FN:s institutionella kapacitet måste

stärkas för att förverkliga de nämnda uttalandena i millenniedeklarationen.

Utskottet ställer sig bakom förslaget. Att utveckla och befästa demokratin

och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna är en central uppgift för Sveriges internationella

arbete. Detta slog utskottet fast i betänkande 2003/04:UU3 om Sveriges

politik för global utveckling. Det är, enligt utskottet, positivt att rättsstat

principer lyfts fram i reformförslaget.

Utskottet värdesätter likaså att principen om skyldigheten att skydda

tydligt framhävs. Generalsekreterarens uppfattning att det internationella

samfundet skall ställa sig bakom skyldigheten att skydda som en grundval för

kollektivt handlande mot folkmord, etnisk rensning och brott mot

mänskligheten understöds starkt av utskottet. Utskottet, som bl.a. i

betänkandets avsnitt om folkrätt återkommer till detta, vill också peka på

förslagen om att stärka FN:s kapacitet på olika nivåer - alltifrån

sekretariatsnivån till insatserna i det enskilda landet - när det gäller att vä

och främja de mänskliga rättigheterna.

Skyddet av de mänskliga rättigheterna är enligt FN-stadgan en av FN:s

främsta uppgifter och utgör en del av arbetet för att skapa fred, säkerhet och

utveckling. Utskottet har i tidigare sammanhang, exempelvis i betänkande

2003/04:UU9 Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder, slagit fast

det svenska stödet för reformansträngningarna på detta område. Utskottet

återkommer senare i betänkandet till motionsförslag om mänskliga

rättigheter.

Vikten av ett stärkt och förnyat FN - det fjärde huvudområdet i

generalsekreterarens reformförslag - understryks av utskottet. Sverige måste

stå bakom förslaget om att utvidga säkerhetsrådet så att detta blir mer

representativt och bättre återspeglar dagens geopolitiska förhållanden, vilket

också medför att rådet blir mer legitimt. I nästa del i betänkandet återkommer

utskottet till frågor om säkerhetsrådets sammansättning och vetorätten.

I fråga om generalförsamlingen förespråkar FN:s generalsekreterare

reformer för att denna åter skall bli ett vitalt forum. Utskottet vill framhåll

generalförsamlingen måste ägna sig åt angelägna och aktuella frågor och

välkomnar beslut i denna riktning. Generalsekreteraren slår fast att det civila

samhället numera är involverat i merparten av FN:s verksamhet och att FN:s

mål endast kan uppnås om det civila samhället och regeringarna medverkar

fullt ut. Hans slutsats är att generalförsamlingen bör stärka och systematisera

sitt samarbete med det civila samhället, vilket utskottet ställer sig bakom.

Det finns enligt utskottet anledning att i sammanhanget också framhålla de

nationella parlamentens och parlamentarikernas roll som delegater i

internationella forum, och då inte minst i FN. Företrädare för parlamenten

har, i och med att de i val blivit utsedda av sina väljare, en unik legitimitet

och de har viktiga funktioner som initiativtagare, opinionsbildare och

kunskapsspridare samt som länk mellan det lokala, regionala, nationella och

internationella. Nationella parlamentariker har också en central funktion när

det gäller att genomföra och följa upp åtaganden som beslutats av

världssamfundet.

I motionsförslag behandlas generalförsamlingens ansvar för

medlemskapsprocessen respektive budgeten. Utskottet konstaterar att det är

generalförsamlingen som väljer medlemmarna till säkerhetsrådet, med

undantag för de fem permanenta medlemmarna. Säkerhetsrådet

rekommenderar nya medlemsländer till generalförsamlingen, och det är

generalförsamlingen som genom antagandet av en resolution godtar nya

medlemmar i FN. Indirekt har därigenom generalförsamlingen ett stort

inflytande över medlemskapsprocessen i FN. Med anledning av en motion

konstaterar utskottet att USA är en fullvärdig medlem av FN.

Som nyss redovisats stöder utskottet en utvidgning av säkerhetsrådet och

en vitalisering av generalförsamlingen.

Vad gäller frågan om budgetansvar framhöll utskottet i betänkande

2002/03:UU8 att generalförsamlingen bör ha ett avgörande inflytande vad

gäller fastställande av FN:s budget. Budgetförslaget bereds i olika kommittéer

och läggs fram i generalförsamlingen för diskussion och beslut. Utskottet

återkommer i slutet av betänkandet till frågor om betalning av

medlemsavgifterna till FN.

FN:s ekonomiska och sociala råd, Ecosoc, har viktiga uppgifter som

samordnare och är ett forum för att utveckla policy och samsyn avseende FN-

frågor. Utskottet delar generalsekreterarens uppfattning att det är viktigt att

stärka rådets roll. Bland annat bör det enligt generalsekreteraren få till uppg

att vid årliga ministermöten bedöma genomförandet av olika utvecklingsmål

och då särskilt millenniemålen.

Rivalitet mellan olika FN-organ och frågor rörande arbetet inom och

mellan skilda organ tas upp i en motion. Utskottet vill här framhålla den

stärkta roll som Ecosoc föreslås få när det gäller att utveckla policy, strateg

och samsyn. Andra funktioner som skall innefattas i rådets uppgifter är

koordinering, inte minst mellan FN:s fackorgan. Som framhålls i rapporten In

larger freedom är Ecosoc det enda FN-organ som i FN-stadgan uttryckligen

givits mandat att samordna FN:s specialorgan och att ha konsultationer med

frivilligorganisationer. Som framgått delar utskottet uppfattningen att rådets

roll bör stärkas. Det finns anledning att också instämma i generalsekreterarens

förhoppning att Ecosoc skall utöva ledarskap och bli pådrivande för global

utveckling och därmed klargöra inriktningen av FN-verksamheten för de

olika berörda organen.

Samstämmigheten inom FN-systemet måste öka. Utskottet noterar att

generalsekreteraren erkänner att det finns bristande samstämmighet på många

håll. Han slår fast att det ofta förekommer dubblering av mandat och agerande

mellan olika organ, något som han försökt åtgärda. På medellång eller lång

sikt, menar han, kan det bli aktuellt att göra mer radikala reformer, såsom att

omgruppera, slå samman eller avskaffa olika organ, fonder och program. På

kort sikt handlar åtgärderna främst om att stärka samordningsfunktionen på

landnivå. Utskottet ser det som värdefullt att generalsekreteraren tar upp

dessa frågor i sin rapport. Även om det är angeläget med förändringar i

strukturen med FN-organ, fonder och program delar dock utskottet

generalsekreterarens uppfattning att ansträngningarna i dagsläget måste

koncentreras på att genomföra det mer övergripande och sammanhållna

reformprogram som lagts fram.

Verksamheten i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, MRK, har i

allt större grad underminerats till följd av dess minskade trovärdighet och

professionalism, konstaterar Kofi Annan i rapporten In larger freedom. Han

slår fast att stater har sökt medlemskap i kommissionen inte i syfte att stärka

mänskliga rättigheter utan för att skydda sig själva mot kritik eller för att

kritisera andra.

Utrikesutskottet delar Annans kritiska hållning i denna fråga. Utskottet har

i tidigare sammanhang, däribland i betänkande 2003/04:UU9, beklagat att ett

land som Libyen, vilket gör sig skyldigt till grova och omfattande

kränkningar av de mänskliga rättigheterna, till följd av FN-systemets

roterande beslutsordning kunnat inneha ordförandeskapet i MRK.

Enligt utskottets mening är det motiverat med svenskt stöd för Annans

förslag om att inrätta ett särskilt permanent råd för mänskliga rättigheter. De

föreslagna MR-rådet kan enligt utskottets bedömning komma att ge ökad

tyngd åt FN:s arbete rörande mänskliga rättigheter.

Kofi Annans förslag när det gäller reformering av FN-sekretariatet kan ses

som förhållandevis långtgående, något som utskottet ser positivt på.

Sekretariatet måste genomgå en omfattande översyn och utformas så att

öppenheten ökar och ansvar kan utkrävas. Generalsekreteraren vill bl.a.

genomföra en total utvärdering av alla FN-mandat som är äldre än fem år och

köpa ut personal som inte motsvarar organisationens krav. Det sistnämnda

ingår i en översyn av dagens personalpolitik och budgethantering.

Generalsekreterarens reformförslag rörande FN innefattar många fler

komponenter än de som utskottet kommenterat här. Det bör dock nämnas att

Annan förespråkar ett utvecklat samarbete mellan å ena sidan FN och å andra

sidan det civila samhället respektive regionala organisationer.

Utskottet välkomnar generalsekreterarens förslag om ett ökat samarbete

mellan FN och det civila samhället. Det är uppenbart att stater inte på egen

hand klarar alla de utmaningar som världen möter i dag. Andra krafter,

däribland det civila samhället, företag och forskarvärlden måste också

mobiliseras. Nya partnerskap måste till. Inte minst gäller detta i

utvecklingssamarbetet och i åtgärder för att förverkliga millenniemålen. Det

civila samhället - vilket anses inkludera exempelvis fackföreningar,

yrkesförbund, religiösa organisationer, akademier, sociala rörelser och

frivilligorganisationer av andra slag - har många gånger en avgörande roll när

det gäller att hävda de mänskliga rättigheterna genom att sätta tryck på

illasinnade makthavare.

FN och de regionala organisationerna skall, föreslår generalsekreteraren,

komplettera varandra när det gäller att upprätthålla internationell fred och

säkerhet. Samarbetet med Afrikanska unionen (AU) nämns särskilt i

sammanhanget. Utskottet ser positivt på detta förslag och vill peka på EU:s

samarbete med AU, bl.a. när det gäller insatser i Darfur. Det finns enligt

utskottet behov av att utveckla och effektivisera sådant samarbete, att byta

erfarenheter och att samverka på en rad områden bl.a. inom ramen för breda

integrerade FN-mandat.

Det finns i dag ett stort antal regionala och subregionala organisationer

som är verksamma runt om i världen och som bidrar till stabilitet såväl för

sina medlemmar som i bredare internationell bemärkelse. FN:s verksamhet

bör kompletteras av verksamhet som bedrivs av regionala organisationer när

det gäller att motverka hot mot internationell fred och säkerhet. Utskottet

instämmer i generalsekreterarens uppfattning att det behövs bättre samordnad

fredsbevarande kapacitet som möjliggör för FN att samarbeta med relevanta

regionala organisationer i väl fungerande partnerskap.

I fråga om det fortsatta reformarbetet har utskottet inhämtat att FN:s

generalförsamling den 15 april 2005 antagit en resolution om förberedelserna

och organisationen av högnivåmötet, vilket skall äga rum den 14-16

september 2005, i början av generalförsamlingens 60:e session. Inom ramen

för högnivåmötet kommer ett särskilt möte om utvecklingsfinansiering att äga

rum den 14 september. Bland deltagarna i detta möte kommer, förutom

sedvanliga företrädare för större institutionella organ och nationella

delegationer, även att ingå representanter för det civila samhället och den

privata sektorn.

Generalförsamlingens beslut om förberedelsearbetet inför högnivåmötet

innefattar bl.a. informella interaktiva utfrågningar med företrädare för det

civila samhället, icke-statliga organ och den privata sektorn. Ett sådant

arrangemang är inplanerat till 23 och 24 juni.

Med anledning av en motion om ungdomars medverkan och inflytande på

internationell nivå vill utskottet påpeka att det inte är endast reformeringen

FN som kommer att behandlas vid höstens möte med generalförsamlingen.

Två plenarmöten kommer också att ägnas åt en uppföljning av

Världshandlingsprogrammet för ungdomar. FN har därför uppmanat

medlemsstaterna att inkludera ungdomar i sina delegationer. Vad gäller

Sverige deltar varje år en ungdomsrepresentant i den svenska delegationen till

generalförsamlingen. Förhoppningsvis kommer antalet ungdomar som deltar i

denna att vara ovanligt stort i år. Detta skulle enligt utskottets mening ha et

betydande symbolvärde när FN:s framtidsfrågor skall diskuteras och avgöras.

I ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel 22-23

mars 2005 välkomnas rapporten In larger freedom som ett väsentligt bidrag

till förberedelserna av FN:s toppmöte i september 2005 om uppföljningen av

millenniedeklarationen (2000) och FN:s stora konferenser och toppmöten.

Europeiska rådet framhåller på nytt att unionen är fast besluten att spela en

framträdande roll inom FN i allmänhet och i synnerhet under förberedelserna

av toppmötet. Europeiska unionen är angelägen om att denna process skall

leda till utarbetande av gemensamma svar på de stora problemen med

utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter och uppmanar kommissionen

och rådet att påskynda sitt arbete, särskilt när det gäller utvecklingsfrågorna

så att EU:s gemensamma ståndpunkter i olika frågor kan formuleras och EU

därmed spela en aktiv roll under de kommande diskussionerna.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2002/03:U280 (kd) yrkande 15, 2003/04:U203 (c) yrkandena 15 och 16,

2003/04:U238 (m) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U246 (m) yrkande 1,

2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 2, 2003/04:U335 (mp) yrkandena

3-5, 7 och 8, 2003/04:U348 (kd) yrkande 26, 2004/05:U10 (mp) yrkandena

1-3, 2004/05:U11 (fp) yrkandena 6, 16 och 17, 2004/05:U12 (kd) yrkandena

1-6, 7 i denna del och 8, 2004/05:U235 (s), 2004/05:U242 (m) yrkande 7,

2004/05:U260 (mp) yrkandena 1 och 8, 2004/05:U267 (c) yrkandena 1, 2 och

11-13, 2004/05:U304 (m) yrkandena 4 och 5, 2004/05:U308 (kd) yrkandena

3 och 4, 2004/05:U314 (kd) yrkande 4, 2004/05:U334 (s) och 2004/05:U335

(s).

Säkerhetsrådets sammansättning och vetorätten

Skrivelsen

FN:s säkerhetsråd har det primära ansvaret för att upprätthålla internationell

fred och säkerhet. Regeringen vill se ett legitimt och effektivt säkerhetsråd

som tar sitt fulla ansvar för internationell fred och säkerhet och vars

sammansättning är mer representativ. Sammansättningen av rådet måste

bättre spegla att världen har förändrats sedan 1945. Sedan FN-stadgan antogs

har antalet medlemsstater flerdubblats och ett antal länder i regioner som

Afrika, Asien och Latinamerika har utvecklats till viktiga politiska och

ekonomiska aktörer. Sverige anser att dessa stater bör få en roll i

säkerhetsrådet som motsvarar deras växande betydelse, vilja och möjlighet att

bidra till FN:s arbete. Genom en utvidgning skulle säkerhetsrådets legitimitet

och relevans säkerställas och genom att begränsa vetorätten kan dess

effektivitet förbättras. I högnivåpanelens rapport föreslås två alternativa

modeller för utvidgning, som båda uppfyller det principiella målet om ett mer

representativt säkerhetsråd. Från svensk sida fästs den största vikt vid att et

beslut om utvidgning fattas i samband med årets högnivåmöte.

Sverige har i ett nationellt inlägg i generalförsamlingen hösten 2004

betonat behovet av en utvidgning av säkerhetsrådet och en begränsning av

vetorätten.

Rapporten från FN:s generalsekreterare

Som framgått föreslår Kofi Annan att säkerhetsrådet utvidgas för att det på ett

bredare sätt skall representera det internationella samfundet i sin helhet

liksom dagens geopolitiska realiteter. Generalsekreteraren stöder de

utgångspunkter för reformeringen som presenterats av FN:s högnivåpanel,

dvs. alternativen A och B.

Alternativ A innebär att säkerhetsrådet får sex nya medlemmar utan att

någon ny vetorätt tillkommer och att platser skapas för tre nya icke-

permanenta medlemmar med tvååriga mandat, vilka fördelas mellan

regionerna Afrika, Asien och Oceanien, Europa respektive Nord- och

Sydamerika enligt en viss angiven fördelningsmodell.

I alternativ B skapas inga nya permanenta platser men däremot en ny

kategori med åtta platser på fyra år som är öppna för omval samt en ny

tvåårig icke-permanent plats (utan möjlighet till omval), vilken fördelas

mellan de ovannämnda regionerna enligt en viss redovisad fördelningsmodell

(denna skiljer sig från modellen i alternativ A).

I rapporten In larger freedom riktar generalsekreteraren en uppmaning till

FN:s medlemsstater att innan högnivåmötet inleds i september 2005 besluta

om alternativ A eller B eller, med utgångspunkt från dessa, något annat

alternativ som är möjligt att genomföra med hänsyn till storlek och balans.

Motionerna

I anslutning till en översyn av nuvarande representation i säkerhetsrådet finns

det enligt kommittémotion 2004/05:U304 (m) yrkande 7 anledning att

överväga en EU-representation i rådet. Motionärerna hälsar med

tillfredsställelse att statsministern i generalförsamlingen förordat ett utvidg

säkerhetsråd och en begränsning av vetorätten.

Sverige bör i FN kraftfullt verka för ett avskaffande av vetorätten i

säkerhetsrådet, enligt motion 2003/04:U201 (m).

I motion 2004/05:U221 (m) yrkande 6 hävdar motionären att det för att

upprätthålla FN-stadgans principer krävs att vetorätten ses över.

Vetot i säkerhetsrådet bör enligt kommittémotion 2004/05:U11 (fp)

yrkande 2 begränsas och på sikt avskaffas helt. Sverige bör ta initiativ till e

reformering med följande huvuddrag. I ett första skede bör endast dubbelt

veto gälla, dvs. minst två permanenta medlemmar av säkerhetsrådet krävs för

att stoppa ett beslut. Vetot bör bara omfatta hot mot de delar av FN-stadgan

som avser aggressionshandlingar och hot och brott mot freden. Varje

säkerhetsrådsmedlem måste dessutom motivera inläggandet av ett veto. EU

bör ha en gemensam plats bland de permanenta medlemmarna i

säkerhetsrådet, detta för att underlätta en gemensam utrikespolitik. I yrkande

3 kommenterar motionärerna de båda alternativa förslagen från FN:s

högnivåpanel om framtida utformning av säkerhetsrådet och förordar då

alternativ B.

I kommittémotionerna 2003/04:U329 (fp) yrkande 5 och 2004/05:U216

(fp) yrkande 4 förespråkas att diskussionerna om en reformering av FN:s

säkerhetsråd sker i konventets form med öppenhet i sakframställningar och

debatt. Deltagarna i konventet bör vara självständiga personer från

medlemsländerna med personliga mandat och de bör vara utsedda av

medlemsstaternas regeringar och parlament.

I kommittémotion 2004/05:U12 (kd) yrkande 7 i denna del föreslås att

Sverige skall ta initiativ till en reformering av säkerhetsrådets

sammansättning, beslutsregler och vetorätt.

Det är enligt partimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 14 viktigt att

säkerhetsrådet återspeglar den världsordning som råder i dag. Antalet

medlemsstater har ökat starkt sedan FN:s tillkomst. Säkerhetsrådet bör

reformeras och i ett första steg skulle antalet icke-permanenta medlemmar i

rådet kunna utökas. I ett andra steg vore det lämpligt att se över antalet

permanenta medlemmar och sammansättningen av dessa samt att avskaffa

vetorätten.

Motionärerna i kommittémotion 2004/05:U267 (c) yrkande 10 anser att

Sverige skall verka för ett avskaffande av vetorätten i säkerhetsrådet och att

rådet breddas och görs mer representativt.

Regeringen bör enligt partimotion 2003/04:U335 (mp) yrkande 6 verka för

att säkerhetsrådets sammansättning och befogenheter reformeras. Ett par

förslag som enligt motionärerna kan nämnas innebär en utökning av antalet

medlemmar i rådet från 15 till 24, varav 10 permanenta, och att alla

medlemmar i säkerhetsrådet på sikt väljs direkt av generalförsamlingen.

Utskottets överväganden

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om sitt ställningstagande i

betänkande 2003/04:UU11 Folkrätt där utskottet underströk betydelsen av att

utveckla och stärka FN och särskilt säkerhetsrådets förmåga att i tid kunna

fatta beslut.

FN måste fortsatt ha den avgörande rollen när det gäller ansvaret för

internationell fred och säkerhet. Rätten att besluta om våldsanvändning skall

fortsatt ligga hos säkerhetsrådet. Uppgiften måste vara, som utskottet

betonade i det nämnda betänkandet, att påverka säkerhetsrådets arbetssätt så

att vetot inte används annat än i undantagsfall. Ett bättre fungerande

säkerhetsråd skulle kunna hantera tendensen att enskilda eller grupper av

stater använder våld utan dess medgivande. Likaså skulle ett mer

beslutsfähigt säkerhetsråd kunna ingripa tidigare och kraftfullare vid

humanitära kriser, konstaterade utskottet.

När det gäller frågan om utvidgning av säkerhetsrådet framhöll

kabinettssekreteraren vid sin föredragning nyligen i utrikesutskottet att den

svenska regeringen anser att denna är angelägen men att reformarbetet inte får

leda till att fler länder får vetorätt i rådet. Han bedömde förutsättningarna f

att reducera den befintliga vetorätten i säkerhetsrådet som utomordentligt

små. I fråga om Sveriges möjligheter att delta i säkerhetsrådet ansåg

kabinettssekreteraren att dessa skulle bli mindre med modell A än med

modell B. Han framhöll också att det är viktigt att också beakta EU:s

möjligheter att delta i säkerhetsrådet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en reformering och utvidgning

av säkerhetsrådet är angelägen. Utskottet vill understryka vikten av att ett

beslut om reformering verkligen kommer till stånd så att säkerhetsrådet blir

mer representativt och därmed legitimt. Detta är en fundamental del i

generalsekreterarens sammanhållna reformpaket avseende FN, vilket stöds av

utskottet.

Säkerhetsrådet bör återspegla dagens geopolitiska realiteter och inte

gårdagens maktförhållanden. Utskottets utgångspunkt är att det vore önskvärt

att avskaffa förekomsten av permanent medlemskap i säkerhetsrådet. Genom

tidsbegränsat medlemskap och därmed en kontinuerlig omprövning av detta

skulle säkerhetsrådet enligt utskottets uppfattning komma att vitaliseras. För

att bli medlem i säkerhetsrådet skulle en stat i öppen konkurrens med andra

ha fått kandidera och öppet klarlägga vad man vill åstadkomma med sitt

medlemskap i detta viktiga organ.

Utskottet anser också att det vore önskvärt att helt och hållet avskaffa

vetorätten i säkerhetsrådet. I dag kan användning av vetorätten medföra

handlingsförlamning i situationer där ett kraftfullt agerande från

världssamfundet är önskvärt, vilket i sin tur kan leda till att det uppstår

allvarliga hot mot internationell fred och säkerhet.

Utskottet anser att vad som anförts här om avskaffande av permanent

medlemskap respektive vetorätt i säkerhetsrådet skall utgöra ledstjärnor för

regeringens ställningstaganden när det gäller reformering av säkerhetsrådet.

Utskottet är dock fullt medvetet om att avskaffande av permanent med-

lemskap och vetorätt är orealistiskt i närtid. Utskottet vill emellertid

understryka att en vetofri kultur redan nu etableras. Det är viktigt att nu

förverkliga generalsekreterarens sammanhållna förslag om att reformera FN:s

verksamhet och genomföra institutionella reformer. Detta kräver

kompromissvilja från alla parter.

Formerna för diskussionen om reformering av säkerhetsrådet tas upp i en

motion. Denna diskussion har enligt uppgift från kabinettssekreteraren redan

inletts i New York. Som framgått ovan har generalförsamlingen också redan

beslutat om en resolution rörande förberedelser för och organisation av

högnivåmötet. Utskottet vill framhålla vikten av en bred global debatt kring

reformförslagen.

Utskottet återkommer i betänkandets avsnitt om folkrätt till skyldigheten

att skydda och säkerhetsrådets roll i anslutning till denna viktiga princip.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2003/04:U201 (m), 2003/04:U203 (c) yrkande 14, 2003/04:U329 (fp)

yrkande 5, 2003/04:U335 (mp) yrkande 6, 2004/05:U11 (fp) yrkandena 2 och

3, 2004/05:U12 (kd) yrkande 7 i denna del, 2004/05:U216 (fp) yrkande 4,

2004/05:U221 (m) yrkande 6, 2004/05:U267 (c) yrkande 10 och

2004/05:U304 (m) yrkande 7.

Mänskliga rättigheter

Skrivelsen

FN-stadgan anger främjande av mänskliga rättigheter som ett av

organisationens syften. Flertalet stater accepterar i dag synen att mänskliga

rättigheter principiellt är en angelägenhet för det internationella samfundet,

och denna syn betonas gång på gång av FN:s generalsekreterare. Samtidigt

ökar motståndet mot det internationella samfundets inblandning i situationer

som rör mänskliga rättigheter i specifika länder.

Främjandet av de mänskliga rättigheterna är prioriterat i den svenska

utrikespolitiken. Sverige deltar aktivt i behandlingen av MR-frågor i FN:s

generalförsamling och i MRK. En nära samordning sker inom EU, där en stor

samsyn finns mellan medlemsländerna och där ett gemensamt uppträdande

eftersträvas i de flesta frågor. I detta arbete värnar Sverige bl.a. om de

särskilda mekanismerna för övervakning och rådgivning, att landvinningar

från 1993 års världskonferens för mänskliga rättigheter upprätthålls samt för

en ökad konkretisering av frågorna på dagordningen.

Frågor som lyfts fram särskilt av Sverige i FN under de senaste åren gäller

bl.a. respekten för de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorism,

kampen mot straffrihet samt främjande av rättsstatens principer, icke-

diskriminering inte minst på grund av sexuell läggning samt sexuella och

reproduktiva rättigheter.

Rapporten från FN:s generalsekreterare

Generalsekreteraren understryker i rapporten In larger freedom den

fundamentala betydelsen av mänskliga rättigheter såväl i rika som i fattiga

länder. Han föreslår bl.a. stärkta resurser för FN:s länderbaserade insatser oc

bättre utbildning avseende mänskliga rättigheter för verksamma inom FN-

systemet. Även FN:s högkommissarie för MR-frågor bör få resurstillskott och

bör, enligt Annan, också spela en mer aktiv roll än hittills.

Som redovisats tidigare i betänkandet förespråkar Annan global

uppslutning bakom skyldigheten att skydda liksom att FN:s kommission för

mänskliga rättigheter (MRK) ersätts av ett permanent råd för mänskliga

rättigheter.

När det gäller mänskliga rättigheter anser generalsekreteraren också att de

organ som vakar över olika människorättskonventioner måste bli mer

effektiva. I dagsläget är det många länder som avstår från att rapportera till

dylika organ, lämnar bristfälliga rapporter och är dåliga på att följa

rekommendationer. Annan förespråkar mot denna bakgrund att

harmoniserade riktlinjer om rapportering till alla berörda organ tas fram och

genomförs så att dessa kan fungera som ett enhetligt system.

Motionerna

I kommittémotion 2004/05:U305 (m) yrkande 1 förordas att Sverige och EU i

sina förbindelser med andra länder och i FN i större utsträckning skall värna

och framhäva demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna som

grund för samhällelig utveckling.

Det är enligt motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 3 och 2004/05:U304

(m) yrkande 6 dags att FN:s generalförsamling varje år får en utförlig rapport

med ländervis information om mänskliga rättigheter och demokrati och som

skall utgöra underlag för en årlig debatt i generalförsamlingen. Sverige bör ta

initiativ till en sådan granskning där det tydligt skulle framgå vilka länder

som bryter mot FN:s grundläggande principer.

I motion 2004/05:U204 (m) yrkande 3 betonas att Sverige alltid skall lyfta

fram värdet av demokrati och mänskliga rättigheter i internationella

relationer.

Kampen för att försvara de mänskliga rättigheterna skall stå i centrum i

svensk utrikespolitik, enligt kommittémotion 2004/05:U225 (fp) yrkande 3.

Sverige måste höja rösten och våga ta ställning för de utsatta folken och mot

förtryckarna. Den svenska hållningen skall vara principfast och tydlig i

internationella organisationer som FN, EU, Europarådet, OSSE och

Världsbanken liksom i bilateralt samarbete.

Också i kommittémotion 2004/05:U11 (fp) yrkande 5 betonas vikten av att

Sverige i internationella organisationer främjar de mänskliga rättigheterna.

Arbetet måste enligt yrkande 9 intensifieras för att de länder som ännu inte

anslutit sig till FN:s barnkonvention, dvs. USA och Somalia, skall göra detta.

I kommittémotion 2004/05:U239 (fp) yrkande 5 poängteras att Sverige och

EU har ett stort ansvar för att hävda FN:s auktoritet när det gäller tillsynen

hur de mänskliga rättigheterna respekteras. Kinas medlemskap i

Världshandelsorganisationen, WTO, och de kommande olympiska spelen

2008 borde medföra ett minskat utrymme för arrogant kinesisk maktpolitik,

detta under förutsättning att demokratierna tar sitt ansvar och inte försjunker

tyst diplomati.

I kommittémotion 2004/05:U315 (kd) yrkande 17 framhålls att Sverige i

sin utrikespolitik måste fortsätta verka för att så många länder som möjligt

skriver under och ratificerar de olika FN-konventionerna om mänskliga

rättigheter. För att effektivisera sanktionsmöjligheterna vid brott mot FN-

stadgan och de mänskliga rättigheterna måste den internationella rätten

stärkas, exempelvis genom upprättande av en permanent internationell

brottmålsdomstol och införande av möjligheter till universell jurisdiktion.

Regeringen bör enligt motion 2004/05:U210 (kd) i internationella

sammanhang verka för att de mänskliga rättigheterna lyfts fram i folkrätten.

I motion 2004/05:U260 (mp) yrkande 9 förordas att regeringen och världs-

samfundet verkar för att USA undertecknar alla stora FN-konventioner om

mänskliga rättigheter, däribland barnkonventionen och kvinnorättskonventio-

nen (CEDAW). Regeringen och världssamfundet bör också agera för att USA

skall upphöra att ge ekonomiskt och militärt stöd till länder som befinner sig

militära konflikter och som inte garanterar sina medborgare grundläggande

demokratiska fri- och rättigheter (yrkande 10).

FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, den s.k. rättighetsför-

klaringen, bör enligt fyrpartimotionen 2004/05:MJ510 (fp, kd, c, mp) yrkande

4 kompletteras med en skyldighetsförklaring. Regeringen bör i internationella

sammanhang ta upp frågan om mänskliga skyldigheter.

Utskottets överväganden

Som framgått stöder utskottet Kofi Annans uppfattning om att det är dags att

gå från ord till handling och genomföra skrivningarna i millenniedeklara-

tionen om främjande av demokrati, rättsstatens principer och respekt för

mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Att utveckla och befästa

demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna är, som framhållits, en central

uppgift för Sveriges internationella arbete. Inrättandet av ett permanent MR-

råd bör enligt utskottet öka förutsättningarna för professionalism och

effektivitet i FN:s bevakning och främjande av de mänskliga rättigheterna.

Utskottet har tidigare i detta betänkande, liksom i en rad andra

betänkanden, framhållit vikten av demokrati och mänskliga rättigheter.

Främjande av mänskliga rättigheter skall utgöra en integrerad del i all

utrikespolitik. Rättigheterna enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga

rättigheterna från 1948 är universella. De gäller för alla människor, utan

åtskillnad, och skall respekteras över hela världen, oavsett land, kultur eller

specifika förhållanden.

I betänkande 2003/04:UU9 Mänskliga rättigheter och relationer till andra

länder betonade utskottet att det är av stor vikt att den svenska politiken för

att främja de mänskliga rättigheterna är resultatinriktad. Sverige skall verka

för alla människors möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter. Barnets

rättigheter, kvinnors rättigheter, funktionshindrades rättigheter samt

rättigheter för personer som tillhör urbefolkningar och nationella eller etnisk

religiösa och språkliga minoriteter måste särskilt beaktas i syfte att garanter

lika förutsättningar. Bekämpande av diskriminering på grund av kön, etniskt

ursprung, religion eller sexuell läggning utgör en av de största utmaningarna

för arbetet med de mänskliga rättigheterna, framhöll utskottet i det nämnda

betänkandet.

Som ett led i den aktiva svenska politiken för de mänskliga rättigheterna

sammanställer Utrikesdepartementet årligen rapporter om situationen för de

mänskliga rättigheterna i enskilda länder. Sedan tre år tillbaka offentliggörs

rapporterna på Utrikesdepartementets hemsida. Därigenom blir informationen

tillgänglig för en bredare krets av aktörer - organisationer, företag och

enskilda - som är intresserade av mänskliga rättigheter. Publiceringen öppnar

även för en konstruktiv dialog med representanter för de enskilda länderna.

Rapporterna har enligt uppgift från Utrikesdepartementet vunnit alltmer

uppmärksamhet och uppskattning.

Utskottet välkomnar mot denna bakgrund de ovan redovisade

motionsförslagen om ett svenskt initiativ till en återkommande utförlig

ländervis rapportering och debatt inom FN om mänskliga rättigheter.

Utskottet bedömer att en öppen redovisning med ett tillvägagångssätt

liknande det som nu har prövats i Sverige skulle kunna bidra till ökad

uppmärksamhet, upplysning kring och en positiv utveckling i fråga om de

mänskliga rättigheterna på många håll i världen. Regeringen bör, enligt

utskottet, ta lämpliga initiativ i den riktning som utskottet förordar.

Med anledning av ett motionsförslag om mänskliga rättigheter i Kina kan

utskottet konstatera att den svenska synen på mänskliga rättigheter

regelmässigt framförs såväl i bilaterala kontakter med landet som i

multilaterala sammanhang. Utrikesutskottet uttalade i betänkande

2003/04:UU9 att man ser mycket allvarligt på bristerna i respekten för de

mänskliga rättigheterna i Kina. Det är utskottets förhoppning att det

föreslagna MR-rådet kan komma att vitalisera den internationella

bevakningen av mänskliga rättigheter.

I det nyss nämnda betänkandet framhöll utskottet vidare att främjandet av

de mänskliga rättigheterna skall genomsyra det svenska agerandet i globala

och europeiska forum, liksom i direkta kontakter med andra länder,

utvecklingssamarbetet inräknat. Utskottet klargjorde där också sitt stöd för

generalsekreterarens ansträngningar att - inom ramen för det konfliktföre-

byggande arbetet - få till stånd ett kraftfullare agerande mot de grova

kränkningar av de mänskliga rättigheterna som hotar freden. Detta kan, som

utskottet konstaterade i sammanhanget, komma att kräva en förstärkning av

de nuvarande övervakningsmekanismerna, som bl.a. har till uppgift att bevaka

att konventionsstaterna efterlever sina förpliktelser.

Utskottet ser positivt på att FN:s länderteam under det gångna året fått i

uppdrag att tydligare främja de mänskliga rättigheterna, vilket redovisas i

rapporten In larger freedom. Likaså välkomnar utskottet att generalsekretera-

ren nu slår fast att frågor om mänskliga rättigheter tydligare skall beaktas i

resolutioner om fred och säkerhet liksom att dessa frågor integreras i

beslutsfattande och diskussioner på alla håll inom FN-systemet. Utskottet

stöder också förslagen i generalsekreterarens rapport att de organ som vakar

över olika människorättskonventioner skall bli effektivare och agera tydligare

vid brott mot de rättigheter som de har till uppgift att bevaka. Enligt utskott

mening ligger detta i linje med generalsekreterarens uppmaning till

ansvarstagande från stater gentemot sina medborgare, från stater gentemot

varandra, från internationella institutioner gentemot sina medlemmar och från

dagens generation gentemot kommande generationer.

Mot den angivna bakgrunden vill utskottet uttrycka sitt fulla stöd för de

angivna förslagen om att stärka genomförandet av de mänskliga rättigheterna

genom reformer i FN:s verksamhet och organisation. Utskottet vill också

understryka vikten av att regeringen på det internationella planet kraftfullt

agerar för att fler länder skall ansluta sig till de olika MR-konventionerna.

Utskottet återkommer nedan till Internationella brottmålsdomstolens

verksamhet.

Avslutningsvis i detta sammanhang vill utskottet beröra ett motionsförslag

om mänskliga skyldigheter. Motionärerna konstaterar att det finns en FN-

förklaring om mänskliga rättigheter och anser, utan att redovisa någon

närmare motivering, att tiden är mogen för att ta upp frågan om mänskliga

skyldigheter. Utskottet, som noterat att Sverige i internationella sammanhang

avvisat förslag om universella skyldigheter, avstyrker det aktuella

motionsförslaget.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2003/04:U14 (m) yrkande 3, 2004/05:U11 (fp) yrkandena 5 och 9,

2004/05:U204 (m) yrkande 3, 2004/05:U210 (kd), 2004/05:U225 (fp)

yrkande 3, 2004/05:U239 (fp) yrkande 5, 2004/05:U260 (mp) yrkandena 9

och 10, 2004/05:U304 (m) yrkande 6, 2004/05:U305 (m) yrkande 1,

2004/05:U315 (kd) yrkande 17 och 2004/05:MJ510 (fp, kd, c, mp) yrkande 4.

Folkrätt - fred och säkerhet

Allmänt om förnyelse av folkrätten och FN:s roll i global

krishantering

Skrivelsen

Regeringen kommer i förberedelserna inför höstens högnivåmöte i FN att

bl.a. ge prioritet åt förslagen om att stärka icke-våldsprincipen och om

skyldigheten att skydda.

Rapporten från FN:s generalsekreterare

I rapporten In larger freedom konstateras att FN-stadgan efter att ha varit i

kraft i sex årtionden fortfarande i huvudsak är en solid grund för allt arbete

som utförs av FN. Mycket har ändrats i fråga om tillämpningen av stadgan

utan att det funnits behov av att förändra denna. Bara vid två tillfällen har d

ändrats och detta var för att utöka medlemskretsen i säkerhetsrådet och

Ecosoc. De förändringar av själva FN-stadgan som generalsekreteraren

föreslår är att dess artiklar om fiendestater, förvaltarskapsrådet och militära

stabsutskottet skall tas bort.

Som framgått anser Kofi Annan att beslut om våldsanvändning måste utgå

från de bestämmelser som finns i FN-stadgan inklusive artikel 51 med dess

stadganden om självförsvar. Han föreslår vidare att säkerhetsrådet skall anta

en resolution där det skall anges principer, vilka skall tillämpas vid beslut o

våldsanvändning. Han föreslår också, vilket redovisats ovan, att alla stater

skall ställa sig bakom skyldigheten att skydda som grundval för kollektivt

agerande riktat mot folkmord, etnisk rensning och brott mot mänskligheten.

En viktig del i de samförståndslösningar som Annan söker uppnå avser när

och hur våld skall kunna användas för att försvara internationell fred och

säkerhet. Han anser att FN-stadgan, med sin nuvarande utformning, utgör en

god grund för ställningstaganden i fråga om detta.

Omedelbara hot omfattas fullt ut av stadgans artikel 51, där självständiga

staters rätt till självförsvar mot väpnade attacker slås fast. Detta anses seda

lång tid tillbaka innefatta såväl en omedelbart förestående som en redan

inträffad attack.

När det gäller hot som inte är omedelbart förestående utan latenta så ger

stadgan säkerhetsrådet full befogenhet att använda militärt våld, också i

preventivt syfte, för att bevara internationell fred och säkerhet. Men, frågar

Annan retoriskt, vad gäller i fråga om folkmord, etnisk rensning och andra

liknande brott mot mänskligheten? Är inte även dessa hot mot internationell

fred och säkerhet, mot vilka mänskligheten borde kunna vända sig till

säkerhetsrådet för att få skydd?

Här gäller det, menar generalsekreteraren, inte att hitta alternativ till

säkerhetsrådet såsom auktoritet, utan att se till att rådet fungerar bättre. Vi

överväganden om användning av militärt våld borde säkerhetsrådets

ställningstagande bygga på en gemensam bedömning av fem faktorer som i

korthet är följande: hotets allvar, det egentliga syftet med den föreslagna

militära aktionen, möjligheterna till andra åtgärder än våldsanvändning för att

stoppa hotet, proportionalitet i det militära alternativet i förhållande till d

aktuella hotet och rimliga möjligheter att nå framgång.

Kofi Annan anser att säkerhetsrådet, genom att tillämpa

bedömningsprinciper av denna karaktär, skulle agera med ökad öppenhet.

Detta skulle förbättra förutsättningarna för att rådets beslut blir respekterat

såväl av regeringar som i världsopinionens ögon. Det är mot bakgrund av

detta, här i korthet återgivna resonemang, som FN:s generalsekreterare

föreslår utarbetandet av en resolution där de principer som skall tillämpas vid

säkerhetsrådets beslut om våldsanvändning slås fast.

När det gäller skyldigheten att skydda, förespråkar Annan, som framgått,

att alla stater ställer sig bakom en sådan princip. Världsorganisationen och

dess medlemsstater måste stärka det normativa regelverk som utvecklats

under sex decennier sedan FN:s grundande. Ännu viktigare är att konkreta

steg tas mot rättssäkerhet och mänskliga rättigheter, såväl på det

internationella som på det nationella planet. Detta skulle också understödja

åtgandena i millenniedeklarationen. Genom att alla stater ställer sig bakom

skyldigheten att skydda kommer regeringar att ställas till ansvar, både inför

sina medborgare och inför varandra, i fråga om sin respekt för individens

värdighet.

Motionerna

I kommittémotion 2004/05:U304 (m) yrkande 8 betonas att Sverige och EU

måste verka för att principen om statssuveränitet inte längre får vara en

överordnad princip. Detta får inte längre vara fallet i situationer där det

förekommer folkmord, folkfördrivning och andra grova och systematiska

brott mot de mänskliga rättigheterna. Om folkrätten inte skall reduceras till e

illusion, måste varje människas rätt att leva ett liv i frihet och säkerhet

skyddas. Detta gäller även om angriparen är den egna regimen. Sverige och

EU måste enligt yrkande 9 verka för att FN-stadgan förtydligas så att kamp

mot folkmord och folkfördrivning uttryckligen slås fast som grund för

humanitär intervention.

Sverige bör enligt kommittémotion 2004/05:U225 (fp) yrkande 8

tillsammans med andra demokratier verka för en fortsatt förnyelse av

folkrätten så att den utvecklas till ett entydigt stöd för enskilda individers

grundläggande rättigheter. I dag åberopas folkrätten av odemokratiska

makthavare för att dessa skall kunna fortsätta att ostört förfölja och mörda

sina egna medborgare. FN:s handlingsförlamning beror enligt motionärerna

bl.a. på att en av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet, Kina, är en

kommunistisk diktatur.

I kommittémotion 2004/05:U11 (fp) yrkande 1 förespråkas en förnyelse av

folkrätten samt att denna bör kompletteras med ett slags nödvärnsrätt.

Folkrätten måste bli ett entydigt stöd, inte ett hinder för individers

grundläggande rättigheter. Motionärerna konstaterar att utvecklingen går mot

färre väpnade konflikter mellan nationer samtidigt som antalet inomstatliga

konflikter ökar. Många människor tvingas fly inom eller från sina hemländer.

Detta ställer nya krav på FN. Folkrätten rör inte längre bara staters rätt visa

varandra. I växande grad rör den också konflikter mellan människors rätt till

mänskliga fri- och rättigheter och en statslednings önskan att fördriva eller

mörda medborgare. FN:s handlingsförlamning i sådana fall måste upphöra

och folkrätten utvecklas så att världsorganisationen blir skyldig att ingripa,

också med våld om så krävs, då civila hotas av folkmord, massvåldtäkter,

folkfördrivning eller motsvarande och där staten inte skyddar sina

medborgare.

Självförsvarsrätten tas upp i kommittémotion 2004/05:U314 (kd) yrkande

14. Motionärerna slår fast att det i säkerhetsrådets resolutioner 1368 och 1373

för första gången uttrycktes ett klart samband mellan rätten till självförsvar

och storskaliga terroristattacker. Denna nytolkning har enligt motionärerna

vunnit internationell acceptans och en ny folkrätt har skapats. Rätten till

självförsvar mot storskalig terrorism är dock inte obegränsad utan måste följa

allmänna folkrättsliga krav, framhålls det i motionen. Därför måste folkrätten

analyseras och definieras ur ett internationellt perspektiv.

Folkrättsliga principer måste upprättas för s.k. humanitära interventioner,

enligt kommittémotion 2004/05:U315 (kd) yrkande 16. I dagens krig och

konflikter är det allt oftare enskilda civila människor som drabbas. För att

garantera människors säkerhet och rättigheter räcker det inte att enbart hävda

staters fred och säkerhet. Det nationella säkerhetsbegreppet måste

kompletteras med principer för humanitära interventioner så att enskilda

människors säkerhet erkänns som minst lika viktig som staters säkerhet.

Tolkningen av FN-stadgans suveränitetsprincip som en rätt för

medlemsstaterna att behandla sin befolkning efter eget tycke är föråldrad och

förlegad, framhålls det i partimotion 2004/05:U219 (c) yrkande 3. I praktiken

har det ägt rum en folkrättslig utveckling bort från detta synsätt och denna

måste stödjas av Sverige. Det är dags att förändra FN-stadgan. Diktatoriska

regimer skall inte längre kunna hänvisa till nationell suveränitet när de står

bakom illdåd riktade mot befolkningen i det egna landet.

Enligt partimotion 2003/04:U335 (mp) yrkande 2 måste FN spela en

mycket mer aktiv roll än i dag för att främja fred, säkerhet och nedrustning.

Icke-våldsprincipen måste utgöra huvudprincipen vid all konflikthantering. I

enstaka fall, då alla möjligheter till fredlig konflikthantering är uttömda, ka

militära ingripanden genomföras, detta dock bara i FN:s regi. FN bör enligt

motionärerna få ett utvidgat mandat för att kunna agera militärt i samband

med medverkan i fredsbevarande styrkor.

I kommittémotion 2004/05:U268 (v) yrkande 32 förutsätts tydliga

garantier för att svensk FN-trupp inte sammanblandas med USA-alliansens

förband när Sverige medverkar i humanitära insatser i FN-regi. Enligt

yrkande 33 bör Sverige därför i FN och EU verka för att FN-trupper med

uppgift att skydda humanitära insatser inte består av förband som haft

stridande uppgifter.

En och samma motionär förespråkar i motionerna 2003/04:U292 (m)

yrkande 2, 2004/05:U221 (m) yrkande 2 och 2004/05:U223 (m) yrkande 2 en

reformering och modernisering av FN-stadgan. Motionären finner det enligt

den förstnämnda motionen moraliskt riktigt att EU ingriper för att stoppa

folkmord och etnisk rensning. Helst skall detta ske med stöd av ett mandat

från FN:s säkerhetsråd, men skulle ett sådant blockeras kan EU inte passivt

åse när människor far illa. I de båda andra motionerna framhålls att flera

faktorer måste beaktas i den pågående debatten om hur FN-stadgan måste

utvecklas, däribland att de insatser som beslutas är legitima och legala.

Sverige måste agera för förtydliganden av FN-stadgan.

Utskottets överväganden

Sverige lägger traditionellt stor vikt vid våldsförbudet i FN:s stadga och

betonar det våldsmonopol som givits till FN:s säkerhetsråd. Av folkrätten och

FN-stadgans artikel 2:7 framgår principen om icke-inblandning i andra staters

inre eller yttre angelägenheter och därmed staters rätt till suveränitet, även

undantag finns för s.k. kapitel VII-åtgärder (inskridande i händelse av hot mot

freden, fredsbrott och angreppshandlingar).

Det generella våldsförbudet är alltså grundläggande i FN-stadgan. Förutom

i fall av självförsvar (art. 51) är det endast FN:s säkerhetsråd som kan beslut

om undantag från förbudet att bruka våld (art. 39). Artikel 39 i FN-stadgan

ger säkerhetsrådet befogenheter att ingripa om det anser att hot föreligger mot

internationell fred och säkerhet. Dessa begrepp har successivt tolkats allt

vidare och har kommit att inbegripa folkmord och folkfördrivning. Problemet

är dock ofta i konkreta situationer att någon eller några av de fem permanenta

medlemmarna i säkerhetsrådet av politiska skäl använder eller hotar att

använda sitt veto.

Utskottet vidhåller även i dag sin uppfattning i betänkande 2003/04:UU11

Folkrätt, vilket beslutades våren 2004, att det viktigaste i dagsläget är att

utveckla och stärka FN och särskilt säkerhetsrådets förmåga att i tid kunna

fatta beslut. Som utskottet framhållit tidigare i betänkandet bör säkerhetsråde

återspegla dagens geopolitiska förhållanden, inte gårdagens

maktförhållanden.

FN måste fortsatt ha en avgörande roll när det gäller ansvaret för

internationell fred och säkerhet. Rätten att besluta om våldsanvändning skall

fortsatt ligga hos säkerhetsrådet. Uppgiften måste vara att påverka

säkerhetsrådets arbetssätt så att vetot - om detta finns kvar efter en

reformering av FN - inte används annat än i undantagsfall.

Den tendens till sänkning av tröskeln för staters våldsanvändning som ägt

rum måste motverkas. Stater skall inte kunna motivera våldsanvändning med

att de vill försvara sig mot latenta eller icke omedelbara hot. Ett bättre

fungerande säkerhetsråd skulle kunna hantera tendensen att enskilda eller

grupper av stater använder våld utan dess medgivande. Likaså skulle ett mer

beslutsfähigt säkerhetsråd kunna ingripa tidigare och kraftfullare vid

humanitära kriser, eller, som Kofi Annan - här i fri översättning - uttrycker

det i rapporten In larger freedom: "Säkerhetsrådet måste inte bara bli mer

representativt utan också få större förmåga och vilja att agera när det är

handling som behövs. Att förena dessa oavvisliga krav är den svåra test som

alla reformförslag måste klara."

Som framgått har utskottet redan tidigare i detta betänkande ställt sig

bakom generalsekreterarens rekommendation om att beslut om

våldsanvändning skall utgå från FN-stadgans bestämmelser, inklusive artikel

51 om självförsvar, liksom om skapandet av en klargörande resolution från

säkerhetsrådet om principerna för användning av våld. Utskottet anser att

sådana förändringar ligger i linje med och kan stärka en utveckling enligt vad

som utskottet anfört i det nyss nämnda betänkandet.

Utskottet välkomnar, som framgått, generalsekreterarens rekommendation

att det internationella samfundet skall ställa sig bakom skyldigheten att

skydda som en grundval för kollektivt handlande mot folkmord, etnisk

rensning och brott mot mänskligheten.

Den bakomliggande frågan om förhållandet mellan människors säkerhet

och staters suveränitet har varit föremål för en intensiv diskussion under

senare år. Utrikesutskottet redovisade i betänkande 2003/04:UU11 hur synen

på frågor rörande människors säkerhet och staters suveränitet successivt har

utvecklats.

När det gäller viktiga bidrag till diskussionen på senare år framhöll

utskottet i det nämnda betänkandet betydelsen av två rapporter. Den ena, från

Kommissionen för globalt samarbete (Commission on Global Governance),

var författad av dåvarande statsminister Ingvar Carlsson och Sonny Ramphal,

brittiska samväldets tidigare generalsekreterare, och publicerades 1995. Den

andra rapporten, Responsibility to protect (Skyldigheten att skydda),

publicerades 2001 av The International Commission on Intervention and

State Sovereignty, vilken leddes av den förre australiske utrikesministern

Gareth Evans och den förre algeriske FN-ambassadören Mohamed Sahnoun.

I betänkande 2003/04:UU11 slog utskottet fast att det i dag inte råder

någon tvekan om att en förskjutning ägt rum efter kalla kriget i avvägningen

mellan människors säkerhet och staters suveränitet. Utskottet konstaterade att

Sverige i FN:s generalförsamling betonat att statssuveräniteten också

innefattar skyldigheter gentemot den egna befolkningen och att det

internationella samfundet måste vara berett att agera om regeringar inte tar

detta ansvar. Utskottet påpekade också att Sverige vid flera tillfällen i FN ly

fram ståndpunkten att statssuveräniteten inte får utnyttjas som en sköld mot

massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Här kan noteras att staters praktiska politik och agerande alltmer kommit

att präglas av principen om skyldigheten att skydda. Stater och det

internationella samfundet har på många håll visat en ökad benägenhet att

ingripa mot omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Av FN-stadgan följer att säkerhetsrådet måste ta sitt ansvar för att

förhindra folkmord, massmord och etnisk rensning. Om inte säkerhetsrådet

tar detta ansvar, eller om vetorätten missbrukas, måste efter en noggrann

bedömning av de politiska och folkrättsliga aspekterna, övervägas vad som på

andra sätt kan göras för att i akuta lägen rädda människor från grova

övergrepp. Detta ställningstagande, som utskottet står bakom, gjordes av

regeringen i den utrikespolitiska deklarationen i februari 2005. Det redovisas

även i skrivelse 2004/05:95. Också kabinettssekreteraren berörde denna

viktiga fråga under sin föredragning i utskottet den 5 april när han

förespråkade ett regelverk för situationer där säkerhetsrådet inte agerar trots

att det sker grova övergrepp.

Utskottet vill avslutningsvis i detta sammanhang betona att det under alla

omständigheter är viktigt med en internationell nödrätt som innebär att

principen om skyldigheten att skydda utvecklas.

I en motion behandlas som framgått rätten till självförsvar vid storskalig

terrorism och behovet av att vidareutveckla folkrätten. I motionen nämns två

resolutioner som antagits av FN:s säkerhetsråd, 1368 (2001) respektive 1373

(2001). Båda resolutionerna beslutades efter terroristattackerna den 11

september 2001. I den förstnämnda fördömdes attackerna och möjligheten

öppnades för en USA-ledd militärinsats i självförsvar riktad mot

talibanregimen i Afghanistan. I den sistnämnda resolutionen förpliktas alla

medlemsstater i enlighet med FN-stadgans kapitel VII att vidta särskilda

åtgärder för att bekämpa terrorism. Utskottet delar motionärernas uppfattning

att det finns ett behov av att analysera och vidareutveckla folkrätten utifrån

dagens hotbild och förhållanden. Utskottet vill i sammanhanget peka på det

tidigare nämnda förslaget från FN:s generalsekreterare - vilket stöds av

utskottet - om en övergripande konvention mot terrorism, vilken bygger på en

tydlig och överenskommen definition, samt utgör en del av en bredare strategi

för att förhindra vad generalsekreteraren benämner katastrofal terrorism.

Utskottet övergår nu till att behandla en motion som tar upp risken för

förväxling av personal som arbetar med humanitära insatser respektive i

stridande förband. Utskottet vill peka på att sammansatta utrikes- och

försvarsutskott tagit upp näraliggande frågor. Detta skedde senast i

betänkande 2003/04:UFöU2 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell

säkerhetsstyrka i Afghanistan. Där behandlades risken för sammanblandning

av å ena sidan den med FN-mandat upprättade internationella

säkerhetsstyrkan ISAF - där Sverige skulle ingå - och å andra sidan den

USA-ledda koalitionen OEF (Operation Enduring Freedom), inriktad på att

bekämpa talibaner och al-Qaida. I betänkandet konstaterades att det fanns ett

behov av gemensam koordinering, även om verksamheterna inom - i det

fallet ISAF och OEF - var skilda från varandra. Den samordning som sker,

framhöll utskottet, syftar till att säkerställa att den ena gruppens aktivitete

inte lägger hinder i vägen för den andras.

Några garantier, vilket efterfrågas i den nu aktuella motionen, för att

svensk trupp i FN-insatser inte skall sammanblandas med USA-alliansens

förband, går det enligt utskottets uppfattning inte att ge. Det är dock önskvär

att så långt möjligt klargöra rågången mellan förband med stridande uppgifter

och förband som har till uppgift att skydda humanitära insatser, däribland

genom att med färgval och markeringar på uniformer, fordon etc. tydligt ange

uppgifternas skilda art. Detta är viktigt inte minst för att reducera

säkerhetsriskerna för svensk FN-personal.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2003/04:U292 (m) yrkande 2, 2003/04:U335 (mp) yrkande 2, 2004/05:U11

(fp) yrkande 1, 2004/05:U219 (c) yrkande 3, 2004/05:U221 (m) yrkande 2,

2004/05:U223 (m) yrkande 2, 2004/05:U225 (fp) yrkande 8, 2004/05:U268

(v) yrkandena 32 och 33, 2004/05:U304 (m) yrkandena 8 och 9,

2004/05:U314 (kd) yrkande 14 och 2004/05:U315 (kd) yrkande 16.

Internationella brottmålsdomstolen

Motionerna

Regeringen och världssamfundet bör enligt motion 2004/05:U260 (mp)

yrkande 7 förmå USA att ratificera stadgan för den permanenta internationella

brottmålsdomstolen ICC.

Den internationella brottmålsdomstolen ICC tas upp också i

kommittémotion 2004/05:U225 (fp) yrkandena 12 och 13. I det förstnämnda

yrkandet betonas att Sverige bör driva på så att fler stater, däribland USA och

Ryssland, ratificerar Romstadgan om inrättande av ICC. I det sistnämnda

yrkandet framhåller motionärerna att det är oacceptabelt att domstolens

handlingsmöjligheter och legitimitet undermineras från amerikansk sida.

Inget lands medborgare som begår allvarliga brott mot mänskligheten skall

kunna gå säkra från att ställas inför rätta av domstolen. Också i

kommittémotion 2004/05:U11 (fp) yrkande 10 betonas att Sverige skall vara

pådrivande för att fler stater ratificerar Romstadgan.

Utskottets överväganden

Den 1 juni 2002 trädde Romstadgan om den internationella

brottmålsdomstolen (ICC, International Criminal Court) i kraft. Därmed

kunde domstolen, som har sitt säte i Haag, träda i funktion.

Utskottet behandlade i betänkande 2003/04:UU11 frågor om

internationella brottmålsdomstolen. Där konstaterades att Sverige och EU

från början varmt stött upprättandet av ICC. Genom domstolen tas ett viktigt

steg bort från straffrihet för grova brott mot den humanitära rätten.

Hittills har 99 länder ratificerat Romstadgan, däribland 27 afrikanska och

20 latinamerikanska länder och samtliga EU-länder utom Tjeckien. Bland de

länder som inte skrivit under stadgan kan nämnas Indien, Kina, Pakistan,

Indonesien och Turkiet. Det finns också länder som skrivit under stadgan men

som inte ratificerat, däribland Ryssland, Tjeckien, Elfenbenskusten, Eritrea,

Egypten, Syrien, Chile, Mexiko, USA och Israel. De båda sistnämnda

länderna har visserligen undertecknat stadgan men har senare informerat

Romstadgans depositarie att man inte har för avsikt att ratificera denna och at

man inte på något sätt anser sig bunden av sitt undertecknande.

Sverige har hela tiden tillsammans med övriga EU-länder verkat för att

förmå fler stater att ansluta sig till Romstadgan och försökt påverka USA,

som genom sin nuvarande inställning till Romstadgan har en negativ inverkan

på ratifikationsprocessen i vissa länder.

Trots att ett antal länder inte skrivit under eller ratificerat Romstadgan kan

ändå konstateras att, genom att ICC trätt i funktion, ett viktigt steg tagits f

att stärka den internationella rättsordningen. Sverige har mycket aktivt verkat

för att säkerhetsrådet skulle hänskjuta frågan om lagföring för brott mot

internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter i Darfur till ICC. Dett

fastslog utrikesminister Laila Freivalds i en interpellationsdebatt i riksdagen

den 5 april 2005 (med anledning av interpellation 2004/05:407 av Gunilla

Carlsson i Tyresö [m]). Utrikesministern fann det mycket glädjande att

säkerhetsrådet veckan innan debatten fattat ett beslut med denna innebörd.

Också utrikesutskottet ser med tillfredsställelse på säkerhetsrådets beslut.

Detta bör leda till att de ansvariga för brott mot de mänskliga rättigheterna i

Darfur ställs till svars, men det bör också bidra till att stärka ICC:s ställni

När det gäller de i detta sammanhang aktuella motionsyrkandena vill

utskottet, utöver vad som anförts ovan, också hänvisa till sin redovisning i

betänkande 2003/04:UU11 av de principer som EU, med svenskt stöd, har

slagit fast när det gäller EU-staternas förhållande till USA vad avser ICC:s

verksamhet.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2004/05:U11 (fp) yrkande 10, 2004/05:U225 (fp) yrkandena 12 och 13 och

2004/05:U260 (mp) yrkande 7.

Svenska bidrag till krishantering

Motionerna

En strategi bör enligt kommittémotion 2004/05:U11 (fp) yrkande 11 utarbetas

för prioritering av svenska internationella krishanteringsinsater.

I motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 6 anförs att Sverige bör verka för en

tydligare framtida struktur på styrkebidrag till FN.

Utskottets överväganden

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet har tidigare under innevarande

riksmöte i betänkande 2004/05:UFöU2 Svensk säkerhetspolitik behandlat

frågor om bl.a. svenska bidrag till internationell fredsfrämjande verksamhet.

Det sammansatta utskottet konstaterade att den internationella

fredsfrämjande verksamheten är en viktig del av svensk säkerhetspolitik.

Sverige vill aktivt bidra till internationell fred och säkerhet och deltar i da

både i militära och civila insatser under FN:s, EU:s, OSSE:s och Natos

ledning. Det svenska deltagandet i internationella insatser stärker vår egen

säkerhet och bidrar till Försvarsmaktens utveckling.

För närvarande pågår inom Regeringskansliet ett arbete med att ta fram en

inriktning för militära krishanteringsinsatser under 2006/07. Arbetet görs

gemensamt av Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet i nära dialog

med Försvarsmakten. Detta besked lämnade försvarsminister Leni Björklund

den 19 april 2005 i en interpellationsdebatt i riksdagen (med anledning av

interpellation 2004/05:459 av Allan Widman [fp]). Utrikes-, säkerhets- och

försvarspolitiska faktorer vägs samman i bedömningen av vad som motiverar

en svensk militär insats. Försvarsministern framhöll i interpellationsdebatten

vikten av att Sverige noga överväger vilka typer av bidrag som vi kan ge för

att se till att de insatser som genomförs tillsammans med andra länder i FN:s,

EU:s eller Natos regi blir framgångsrika. I debatten betonade försvarsminis-

tern att regeringen är positiv till en dialog med riksdagen i den aktuella frå-

gan.

Utskottet värdesätter att det i Regeringskansliet pågår ett förberedelsear-

bete för att klargöra inriktningen av svenska bidrag till internationell freds-

främjande verksamhet liksom att försvarsministern öppnat för en dialog

mellan regeringen och riksdagen i den aktuella frågan.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2004/05:U10 (mp) yrkande 6 och 2004/05:U11 (fp) yrkande 11.

Specifika konventioner, ratificeringar etc.

Genus/gender/jämställdhet m.m.

Skrivelsen

I skrivelse 2004/05:95 redovisas under rubriken Kvinnor, fred och säkerhet

uppgifter bl.a. om hur Sverige verkar för genomförande av resolution 1325

(2000), såväl inom FN-systemet som på nationell nivå.

Jämställdhetsperspektivet inkluderas numera tydligare i mandaten för FN:s

fredsfrämjande insatser, och flertalet operationer har jämställdhetsrådgivare.

En sådan finns också på FN:s avdelning för fredsbevarande operationer, och

Sverige argumenterar för att motsvarande funktioner tillkommer också i andra

delar av FN-systemet.

Motionerna

Sverige bör enligt kommittémotion 2004/05:U11 (fp) yrkande 7 verka för

undertecknande och genomförande av konventionen om avskaffande av all

slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och dess tilläggsprotokoll, vilket

ger kvinnor individuell klagorätt.

Den svenska regeringen bör enligt kommittémotion 2003/04:U255 (kd)

yrkande 3 arbeta för att det på alla nivåer i FN:s konfliktförebyggande och

fredsfrämjande arbete skall finnas genderrådgivare. Könsrollsfrågor måste in i

arbetet med att lösa länders konflikter.

Sverige bör enligt fyrpartimotion 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) yrkande 3

stödja den rekommendation som hösten 2002 lämnats till FN:s säkerhetsråd

om att inrätta en internationell kommission om våld mot kvinnor.

I kommittémotion 2004/05:A321 (mp) yrkande 2 begärs att regeringen

aktivt arbetar för att en världskonferens om mansrollen anordnas i FN-regi.

Sverige bör enligt yrkande 4 i internationella sammanhang med ökad kraft

lyfta fram dels nödvändigheten av en förändrad mansroll, dels vikten av att

mäns användning av våld problematiseras.

Regeringen bör enligt motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 14 agera mer

kraftfullt för att sprida kännedom om säkerhetsrådets resolution 1325 (2000)

och verka för genomförande av resolutionen.

Också i kommittémotion 2004/05:U11 (fp) yrkande 15 framförs

motsvarande förslag.

Utskottets överväganden

Som utskottet tidigare har redovisat föreslås i rapporten In larger freedom att

utvecklingsländerna skall anta nationella utvecklingsplaner, eller, om man så

vill, fattigdomsstrategier, för att förverkliga millenniemålen. Bland de

komponenter som bör ingå i sådana nationella strategier och som pekas ut av

FN:s generalsekreterare ingår åtgärder för ökad jämställdhet, något som

utskottet välkomnar.

Utskottet vill understryka vad som sägs i den nämnda rapporten om att

kvinnor som fått makt och inflytande kan tillhöra dem som starkast driver på

utveckling. Bland de åtgärder som generalsekreteraren exemplifierar med,

och som utskottet ställer sig bakom, nämns bl.a. utbildning, tillgång till

sexuell och reproduktiv hälsovård, främjande av lika tillgång till

arbetsmarknaden, större möjligheter till representation i statliga beslutsorgan

och skydd mot våld riktat mot kvinnor.

Med anledning av ett motionsförslag om FN:s konvention om avskaffande av

all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, kan konstateras att denna

konvention är en av världsorganisationens centrala konventioner om de

mänskliga rättigheterna. I den framhålls regeringars skyldighet att säkerställa

lika rätt för kvinnor och män. I syfte att påskynda utvecklingen tillåts enligt

konventionen positiv särbehandling i ett övergångsskede. Utskottet

konstaterar med beklagande att alla länder inte ratificerat denna konvention.

Bland de länder som ratificerat konventionen är det dessutom många länder

som gjort reservationer som strider mot konventionens syfte. Sverige bevakar

och invänder mot sådana reservationer. Frågan om reservationer behandlas

även i en resolution om CEDAW-konventionen som årligen läggs fram i FN:s

generalförsamling av de nordiska länderna.

Sverige deltog aktivt i de förhandlingar som ledde fram till antagandet

1999 av ett tilläggsprotokoll till CEDAW om individuell klagorätt till FN:s

kvinnorättskommitté.

Det har snart gått fem år sedan FN:s säkerhetsråd antog resolution 1325,

vilket skedde i oktober 2000. Den banbrytande resolutionen beskriver kvinnor

i det konfliktförebyggande arbetet, i konfliktsituationer och i

återuppbyggnadsarbetet inte bara som offer utan också som viktiga aktörer

vars potential bör tas till vara. Varje år uppmärksammas antagandet av

resolutionen, något som enligt Utrikesdepartementet anses ha bidragit till ett

visst tryck på FN och medlemsstaterna att faktiskt genomföra den.

Enligt vad utskottet har erfarit från Utrikesdepartementet agerar Sverige

aktivt och i många fall tongivande inom EU, inom ramen för FN:s särskilda

kommitté för fredsbevarande operationer (C34), i kvinnokommissionen och i

andra sammanhang för genusfrågor i allmänhet och för att kvinnors roll och

medverkan i konflikthantering skall uppmärksammas.

Statsrådet Carin Jämtin deltog den 5 april 2005 i en interpellationsdebatt

(med anledning av interpellation 2004/05:430 av Rosita Runegrund [kd]) i

riksdagen om resolution 1325 och redovisade därvid ett antal insatser till stöd

för denna. Statsrådet nämnde därvid att en interdepartemental arbetsgrupp

tillsatts under hösten 2004 för ett stödja ett mer systematiskt och effektivt

arbete för genomförande av resolutionen.

När det gäller svenskt agerande för genomförande av resolution 1325 kan

som exempel nämnas att Sverige är medlem i en New York-baserad vängrupp

för resolutionen, vilken möts regelbundet för att diskutera frågor som är

relaterade till resolutionen och för att verka för att frågan hålls aktuell ino

FN. I vängruppen ingår 25 länder.

Sverige agerar också tillsammans med andra länder och i andra

sammanhang för att säkerhetsrådets mandat för fredsfrämjande insatser

genomsyras av resolution 1325.

Tillsammans med några andra länder har Sverige bidragit till ett projekt

om att föra in genderperspektiv i mångdimensionella fredsoperationer. Som

ett konkret resultat av detta projekt har en fältmanual distribuerats för

fredsbevarande operationer om hur genusfrågor integreras i verksamheten.

Manualen skall aktualiseras vartannat år.

Som ytterligare ett exempel på hur Sverige söker främja resolution 1325

kan nämnas att stöd lämnas till flera internationella organisationer som på

olika sätt arbetar med genomförandet av resolutionen.

På initiativ av Räddningsverket har ett nationellt nätverk för etiska regler

och uppförandekoder bildats med företrädare för en rad svenska myndigheter

och organisationer samt Utrikesdepartementet. Nätverket har tagit fram

riktlinjer om etiska regler och uppförandekoder för svensk personal i

internationella uppdrag, och resolution 1325 har där legat till grund för de

delar som avser kvinnors roll i konflikthantering.

Utskottet ser positivt på att det svenska agerandet för att genomföra

resolution 1325 är tydligt och kraftfullt och vill erinra om att utskottet i

betänkandena 2003/04:UU3 och 2003/04:UU9 förespråkat en

uppföljningsmekanism för resolution 1325, enligt mönster från CEDAW-

konventionen, vilket skulle kunna öppna för bättre bevakning och

rapportering, liksom för möjligheten att utse speciella rapportörer och ta

hänsyn till enskilda klagomål.

Med anledning av motionsförslaget om inrättande av en kommission om våld

mot kvinnor kan konstateras att stater redan nu har skyldighet att på alla sätt

förhindra alla former av våld mot kvinnor. Underlåtenhet att göra detta

innebär att staten gör sig skyldig till en kränkning av de mänskliga

rättigheterna. Det finns redan i dag inom FN-systemet en särskild rapportör

om våld mot kvinnor liksom den nämnda CEDAW-konventionen och den till

konventionen knutna kommittén, vilken kan pröva individuella klagomål och

på eget initiativ ta upp systematiska kränkningar till behandling. Frågor om

våld mot kvinnor behandlas dessutom regelmässigt i resolutioner i

generalförsamlingen och MRK. I och med tillkomsten av Romstadgan för den

internationella brottmålsdomstolen (ICC) ingår numera sexuella våldsbrott

bland brotten folkmord och krigsförbrytelser, och de senare gäller under

väpnade konflikter av såväl internationell som icke-internationell karaktär.

Det svenska stödet för åtgärder inom FN och andra internationella organ

mot alla former av våld mot kvinnor måste fortsätta. Alla former av våld mot

kvinnor måste fördömas, och stater uppmanas att anta och genomföra

lagstiftning om våld mot kvinnor.

När det gäller frågan om att främja en diskussion om mansrollen inom FN-

systemet vill utskottet peka på att temat i FN:s kvinnokommissions möte 2004

var mäns och pojkars roll när det gäller att uppnå jämställdhet. Detta var

också temat i en slutdeklaration från mötet. Utskottet anser att detta är ett

tydligt uttryck för att frågan uppmärksammas inom FN-systemet och

förutsätter att den diskussion som förts i kvinnokommittén kommer att föras

vidare. Detta är också något som Sverige bör verka för inom FN-systemet.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2003/04:U255 (kd) yrkande 3, 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) yrkande 3,

2004/05:U10 (mp) yrkande 14, 2004/05:U11 (fp) yrkandena 7 och 15 och

2004/05:A321 (mp) yrkandena 2 och 4.

Sexuellt likaberättigande

Motionerna

I partimotion 2004/05:L295 (fp) yrkande 20 förespråkas en internationell

konvention för att undanröja all diskriminering på grund av sexuell läggning

eller könsidentitet. En sådan konvention skulle utgöra en kraftfull markering

av att de mänskliga rättigheterna är universella och innefattar även sexuell

läggning och identitet. Den skulle i egenskap av internationellt erkänd

standard underlätta reformarbete i länder som vill avskaffa diskriminering och

genom uppföljningen av hur konventionen efterlevs skulle man få en

internationell bevakning på området. Utgångspunkten för konventionen bör

vara FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Sverige bör snarast ta ett

internationellt initiativ i den aktuella frågan. Som första steg mot en

konvention pläderar motionärerna för att Sverige tillsammans med andra

länder verkar för en resolution i FN:s kommission för de mänskliga

rättigheterna mot förtryck på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

Också i partimotion 2004/05:U257 (v) yrkande 1 förespråkar motionärerna

att Sverige i FN skall verka för en konvention om avskaffande av all

diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Detta skulle

utgöra ett viktigt steg för att förverkliga principen om alla människors lika

värde.

Enligt kommittémotion 2004/05:So604 (c) yrkande 16 bör Sverige i FN

arbeta för antagande av en konvention som erkänner likaberättigande och

frihet från diskriminering för homo- och bisexuella samt transpersoner som en

mänsklig rättighet.

Utskottets överväganden

I de aktuella motionerna förespråkas en internationell konvention för att

avskaffa diskriminering på grund av sexuell läggning. Utskottet anser att

arbetet för att försvara och genomföra principen om icke-diskriminering skall

förbli en grundpelare i Sveriges internationella insatser för de mänskliga

rättigheterna. Bekämpande av diskriminering på grund av kön, etniskt

ursprung, religion, funktionshinder eller sexuell läggning är en av de största

utmaningarna för arbetet med de mänskliga rättigheterna.

I betänkande 2003/04:UU11 Folkrätt redovisade utskottet relativt utförligt

uppgifter om konventioner och andra internationella initiativ rörande sexuell

läggning och könstillhörighet, såväl på Europanivå som inom FN-systemet.

Utskottet välkomnade de framgångar - om än långt ifrån tillräckliga - som

nåtts vad gäller omnämnande av sexuell läggning i centrala FN-forum. Mot

denna bakgrund bedömde utskottet det som föga troligt att ett förslag om en

specifik konvention mot diskriminering på grund av sexuell läggning och

könstillhörighet skulle kunna vinna tillräckligt gehör i det internationella

samfundet. Utskottet förutsatte dock att Sverige kommer att fortsätta att

motarbeta övergrepp mot och diskriminering av personer på grund av sexuell

läggning varhelst de förekommer.

I fråga om de nu aktuella motionerna om sexuell läggning och

könsidentitet vill utskottet hänvisa till den bedömning som gjordes i

betänkande 2003/04:UU11. Motionerna 2004/05:L295 (fp) yrkande 20,

2004/05:U257 (v) yrkande 1 och 2004/05:So604 (c) yrkande 16 avstyrks av

utskottet.

Ursprungsfolk, rasdiskriminering

Motionerna

Det finns enligt motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 11 anledning att påminna

om att Sverige ännu inte ratificerat Internationella arbetsorganisationens

(ILO) konvention 169 om ursprungsfolkens rätt. Denna brist bör snarast

korrigeras.

I kommittémotion 2004/05:U225 (fp) yrkande 17 konstateras att FN:s

konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering antogs 1965

och den behöver nu revideras och vidgas. Konventionen bör innefatta alla

former av hatpolitik.

Utskottets överväganden

Frågor om ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk har varit föremål för

riksdagsbehandling vid ett flertal tillfällen under senare år (bl.a. i

betänkandena 2001/02:KU15, 2001/02:MJU12, 2004/05:MJU3,

2004/05:NU8 och 2004/05:MJU12). I dessa betänkanden redovisas uppgifter

om främst pågående utredningsarbete på det same- och rennäringspolitiska

området.

I betänkandet Samerna - ett ursprungsfolk (SOU 1999:25) ansåg utredaren

att Sverige uppfyller ILO-konventionens krav i de allra flesta avseenden.

Utredarens bedömning var att Sverige kan ansluta sig till konventionen, men

att detta inte bör ske förrän ett antal åtgärder som rör samernas rätt till mar

blivit genomförda. Utredaren drog upp ett antal riktlinjer för hur en svensk

anslutning skulle kunna ske. Det gällde att identifiera dels den mark som

samerna har rättigheter till enligt konventionen, dels mark som de traditionell

har rätt att nyttja tillsammans med andra brukare, det gällde att klarlägga

samernas jakt- och fiskerätt samt att förstärka skyddet mot inskränkningar i

renskötselrätten liksom ytterligare ett antal åtgärder. Utredaren bedömde att

de aktuella åtgärderna skulle ta fem år att genomföra och att de borde

genomföras oavsett om en ratificering kommer till stånd eller inte.

Utrikesutskottet konstaterar att ett utredningsarbete bedrivits och

fortfarande pågår på de aktuella områdena:

* Rennäringspolitiska kommittén (dir. 1997:102) har utrett bl.a. vilka

förändringar i renskötselrätten som kan komma att bli nödvändiga

vid en eventuell ratificering liksom frågan om jakt- och fiskerätten.

Kommittén avlämnade i december 2001 sitt slutbetänkande En ny

rennäringspolitik - öppna samebyar och samverkan med andra

markanvändare (SOU 2001:101).

*

* En översyn (dir. 2000:70) av Sametingets organisation och

arbetsformer avslutades i september 2002 (SOU 2002:77).

*

* En gränsdragningskommission har tillsatts (dir. 2002:7) med uppgift

att utreda omfattningen av den mark där renskötselrätt föreligger

och att fastställa i vilken omfattning som samerna traditionellt

innehar mark respektive nyttjar mark tillsammans med andra.

Utredningen skall, enligt utfärdade tilläggsdirektiv (dir. 2004:141),

redovisas senast i december 2005.

*

* En särskild utredare (dir. 2003:45) har tillkallats för att så långt

möjligt klarlägga grunderna för och omfattningen av samebyarnas

och markägarens rätt till jakt och fiske inom lappmarkerna och

renbetesfjällen och att överväga åtgärder för förbättrat samarbete om

jakt och fiske mellan markägare, samebymedlemmar och

nyttjanderättsinnehavare. Utredningen har i februari 2005 publicerat

ett delbetänkande (SOU 2005:17). Senast i december 2005 skall

utredningen slutredovisa sitt arbete.

*

I detta sammanhang kan också nämnas att en nationell informationssatsning

om samerna som Sveriges urbefolkning och samisk kultur bedrivits mellan

2001 och 2004. För ändamålet har sammanlagt 20 miljoner kronor avsatts.

I regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk

utrikespolitik konstaterades att arbetet med att utreda möjligheten till en

svensk ratifikation av ILO-konvention nr 169 gått vidare och att regeringen

hade som målsättning att kunna ratificera konventionen under

mandatperioden.

I ett anförande den 7 december 2004 i samband med avslutningen av FN:s

årtionde för urbefolkningar konstaterade jordbruksministern att hon tidigare

sagt att hon önskar en ratificering av ILO:s konvention 169 under

mandatperioden. Hon slog nu fast att det förefaller svårt att nå det målet om

man vill ha resultaten från gränsdragningskommissionen och jakt- och

fiskeutredningen innan konvention 169 behandlas. Också resultatet av arbetet

med en nordisk samekonvention kan enligt jordbruksministern vara värdefullt

att ha inför en ratificering av ILO-konventionen.

Med hänvisning till påpekanden till Sverige från internationella

övervakningsorgan i FN och Europarådet om ratificering framhöll

jordbruksministern att hon anser en svensk ratificering av ILO:s konvention

169 vara ofrånkomlig. Hon menade att detta är nödvändigt för att underlätta

samspelet mellan samiska och övriga perspektiv på en rad konfliktområden

och att det påverkar synen på Sverige som ledande nation gällande frågor om

mänskliga rättigheter.

Hittills har 17 länder, däribland Norge och Danmark, ratificerat ILO:s

konvention 169. I Finland pågår ett förberedelsearbete liknande det i Sverige

inför en eventuell anslutning till konventionen.

Med anledning av motionsförslaget om en revidering och vidgning av FN:s

konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering vill utskottet

peka på sina tidgare ställningstaganden i denna fråga, senast i betänkande

2003/04:UU11 Folkrätt. Utskottet betonade där alla människors lika värde

och rättigheter. Ingen får diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina

rättigheter på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språkl

eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning eller politisk e

annan uppfattning. Skyddet mot diskriminering, framhöll utskottet, är en av

hörnstenarna i arbetet för de mänskliga rättigheterna.

I det nämnda betänkandet redovisade utskottet några av huvuddragen i

såväl den ovannämnda FN-konventionen som i andra internationella

konventioner rörande icke-diskriminering. Motionsförslaget om en revidering

av FN-konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering

avstyrktes av utskottet, bl.a. med motiveringen att en omförhandling av

konventionen bedömdes vara svår att få till stånd.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2004/05:U10 (mp) yrkande 11 och 2004/05:U225 (fp) yrkande 17.

Barnarbete, migrantarbetare

Motionerna

Sverige måste enligt kommittémotion 2004/05:U283 (kd) yrkande 2 inom EU

och i samverkan med ILO kraftfullt agera för att stoppa alla former av handel

med barn i egenskap av arbetskraft.

Sverige medverkade enligt motion 2004/05:U252 (mp) i utarbetandet av

FN-konventionen om skydd av migrantarbetares och deras familjers

rättigheter. Sverige bör snarast ratificera konventionen.

Utskottets överväganden

Med anledning av motionen om barnarbete noterar utskottet att ett mycket

stort antal länder har ratificerat ILO-konventionerna 138 och 182. Den

förstnämnda konventionen som handlar om minimiålder för tillträde till

arbete har ratificerats av 136 av ILO:s 178 medlemsstater medan konvention

182 från 1999 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de

värsta formerna av barnarbete har ratificerats av 153 stater, något som på

ILO-området saknar motstycke under de senaste decennierna.

Under de senaste åren har ILO drivit en kampanj för ratifikation och

uppfyllande av organisationens åtta kärnkonventioner om mänskliga

rättigheter inom områdena föreningsfrihet och förhandlingsrätt, icke-

diskriminering i arbetslivet, förbud mot tvångsarbete och förbud mot

barnarbete.

Sverige har ratificerat samtliga dessa konventioner och stöder aktivt ILO:s

arbete för universell ratifikation av dessa grundläggande instrument såsom

förutsattes i en Declaration of Fundamental Rights som antogs av ILO 1998.

Av regeringsförklaringen 2004 framgår att regeringen i samverkan med

arbetsmarknadens parter ökar ansträngningarna för att fler länder skall

ratificera ILO:s konventioner.

I detta sammanhang kan nämnas att EU framlägger årligen, tillsammans

med den latinamerikanska gruppen i FN, ett resolutionsförslag om barnets

rättigheter både i kommissionen för mänskliga rättigheter, MRK, och i FN:s

generalförsamling. I resolutionen uppmanas länderna att fortsätta främja

barnets rättigheter i enlighet med förpliktelserna i barnkonventionen. Även

nya områden där förbättringar kan och bör ske uppmärksammas i

resolutionen.

FN:s generalsekreterare konstaterar i rapporten In larger freedom att i dag

lever fler människor än någonsin tidigare i historien utanför sina ursprungliga

hemländer och att antalet väntas öka ytterligare i framtiden. Migrationen

medför såväl möjligheter som utmaningar och kan leda till akuta sociala och

politiska spänningar. Hur dessa frågor skall hanteras övervägs för närvarande

inom den av FN tillsatta Globala kommissionen om internationell migration

(Global Commission on International Migration) som enligt vad utskottet

erfarit från Regeringskansliet väntas slutföra sitt arbete i september 2005. I

kommissionen övervägs bl.a. FN:s konvention för skydd av migrantarbetares

och deras familjers rättigheter, vilken, som framgått, tas upp i ett

motionsförslag.

Sverige har hittills avstått från att ratificera konventionen som trädde i

kraft den 1 juli 2003. Utskottet anser att det pågående arbetet inom FN-

systemet bör avvaktas. Det kan i sammanhanget nämnas att en högnivådebatt

om internationell migration kommer att hållas i generalförsamlingen under

2006.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2004/05:U252 (mp) och 2004/05:U283 (kd) yrkande 2.

Länder och regioner m.m.

Motionerna

Afrika

FN måste enligt kommittémotion 2004/05:U307 (m) yrkande 3 omedelbart

prioritera fredsfrämjande insatser i Afrika. Det är oförsvarligt att FN:s

säkerhetsråd med ansvar för internationell fred och säkerhet är och har varit

så passivt i de afrikanska krigen. Likaså måste Sverige och EU ta sitt ansvar

och i större utsträckning bidra till att Afrikas krigsdrabbade länder kan ges

förutsättningar för en fredlig utveckling. Sverige bör därför kraftigt stärka

resurserna till fredsfrämjande insatser i Afrika.

En Marshallplan för demokratisering och utveckling i Östafrika/Afrikas

horn och Stora sjöregionen bör utarbetas, enligt kommittémotion

2004/05:U11 (fp) yrkande 12. I yrkande 13 föreslås att Sverige skall bidra till

en eventuell FN-mission i Darfur.

I kommittémotion 2004/05:U267 (c) yrkande 7 förespråkas en bättre

samordning mellan FN och Afrikanska unionen. Därigenom kan man enligt

motionärerna undvika att inrättandet av s.k. säkra områden i enlighet med

FN:s handlingsplan kan tillåta förflyttningar av regeringsstyrkorna och

därigenom äventyra eldupphöravtalet.

Taiwan

I kommittémotion 2004/05:U324 (kd) läggs förslag fram om att Sverige i FN

skall verka för att Taiwan skall kunna delta i FN och dess underorgan.

Legosoldater

I kommittémotion 2004/05:U229 (v) begärs ett skyndsamt agerande från

svensk sida så att en FN-resolution kommer till stånd där bruket av

legosoldater förbjuds.

Flygförbudszoner i Irak

I motion 2002/03:U206 (m) yrkande 4 föreslås att Sverige skall stödja att

USA och Storbritannien upprätthåller flygförbudszoner i Irak.

Afghanistan

I partimotion 2002/03:U249 (v) yrkande 4 begärs att Sverige skall kräva att

hela frågan om kriget i Afghanistan återförs till säkerhetsrådet.

Kulturförståelse

En FN-konferens bör enligt kommittémotion 2004/05:U315 (kd) yrkande 3

anordnas för att främja förståelse mellan olika kulturer och religioner i

konfliktområden.

Utskottets överväganden

Afrikas speciella behov framhålls i rapporten In larger freedom, vilket också

var fallet i FN:s millenniedeklaration. För Afrikas del, framhåller FN:s

generalsekreterare, behövs allt ifrån åtgärder för att nå millenniemålen till e

bättre kollektiv förmåga till fredsbyggande och till att stärka stater.

Generalsekreteraren pekar på positiva tecken i Afrika under de senaste fem

åren: fler afrikanska stater än någonsin har demokratiskt valda regeringar och

antalet militärkupper har minskat avsevärt. Vissa långvariga konflikter, som i

Angola och Sierra Leone, har lösts. Många länder, exempelvis Uganda och

Moçambique, upplever en snabb och hållbar ekonomisk och social

återhämtning. Över hela kontinenten organiserar sig vanliga människor och

gör sina röster hörda.

Men allt går inte åt rätt håll i Afrika. Särskilt söder om Sahara fortsätter de

tragiska effekterna av ihållande konflikter, extrem fattigdom och sjukdomar.

Ungefär 2,8 miljoner har flytt sina hemländer. Till detta kommer att drygt

hälften av världens nära 25 miljoner s.k. internflyktingar, dvs. människor som

tvingats fly inom sina hemländer, bor i Afrika. Dessutom sker en

eftersläpning när det gäller att nå millenniemålen. Effekterna av hiv, aids och

malaria, liksom en rad andra problem, utgör svåra hinder mot ekonomisk och

social återhämtning.

Generalsekreteraren slår fast att de afrikanska staterna tar sig an dessa

problem med förnyad energi och beslutsamhet och ger exempel på viktiga

steg för att nå utvecklingsmålen. Utskottet delar generalsekreterarens

uppfattning att det internationella samfundet måste medverka till en

utveckling i rätt riktning genom skuldlättnader, åtgärder för marknadstillträde

och kraftigt ökade biståndsinsatser.

Utskottet instämmer också i uppfattningen att det internationella

samfundet måste lämna stöd i form av fredsbevarande trupper och stöd till

afrikanska stater så att de kan ge sina medborgare säkerhet och svara upp mot

deras behov.

Utskottet konstaterar att en betydande del av FN:s fredsfrämjande insatser

och ansträngningar redan i dag äger rum i Afrika. Av dagens 17 FN-insatser

genomförs 8 i Afrika (Sudan, Burundi, Elfenbenskusten, Liberia,

Demokratiska republiken Kongo, Etiopien och Eritrea, Sierra Leone och

Västsahara). Enbart för insatsen i Sudan finns i dagsläget mandat för militär

personal uppgående till 10 000 personer, 715 poliser och uppskattningsvis

4 000 personer i form av civil personal. Ännu så länge är dock endast en

mindre del av dessa på plats.

Generalsekreteraren betonar att medlemsstaterna måste göra mer för att

garantera FN tillräckliga resurser för fredsbevarande uppgifter så att dessa

står i proportion till de krav som ställs på världsorganisationen. Han betonar

också att det inte skall råda någon konkurrens mellan å ena sidan utvecklandet

av FN:s kapacitet och å den andra de ansträngningar som görs av en rad

regionala organisationer. Sådana kan komplettera varandra, vilket exempelvis

är fallet med de snabbinsatsstyrkor som beslutats av EU och Afrikanska

unionens beslut att skapa afrikansk reservkapacitet. I rapporten In larger

freedom läggs förslag fram om skapandet av ett sammankopplat system av

fredsbevarande kapacitet som möjliggör för FN att arbeta med relevanta

regionala organisationer i förutsägbara och tillförlitliga partnerskap.

Utskottet välkomnar en intensifierad diskussion om hur FN och regionala

organisationer skall samverka och samarbeta i framtiden. Som framgått pågår

i Regeringskansliet ett förberedelsearbete för att klargöra inriktningen av

svenska bidrag till internationell fredsfrämjande verksamhet, något som

utskottet värdesätter. Utskottet anser att regeringens ställningstagande i den

frågan bör avvaktas.

Vad gäller Stora sjöregionen, vilken tas upp i en motion, konstaterade

EU:s ministerråd med utrikesministrarna vid sitt möte den 25 april 2005 att

avsevärda förbättringar gjorts i Demokratiska republiken Kongo sedan 2003,

men att samtidigt stora utmaningar kvarstår. Rådet betonade vikten av ett

genomförande av beslutade övergångsarrangemang och av att stärka en god

samhällsstyrning, inbjöd den politiska oppositionen att spela en konstruktiv

roll under övergångsfasen och betonade vikten av att fria, öppna och

demokratiska val hålls i enlighet med 2002 års fredsöverenskommelse. Rådet

förklarade sig villigt att fortsätta bidra till denna process.

Som framgått föreslås i en motion att Sverige i FN skall vara pådrivande för

deltagande från Taiwans sida i FN och dess underorgan. Sverige företräder

uppfattningen att det finns en kinesisk statsbildning och att det är

Folkrepubliken Kina som företräder denna i FN. Samtidigt eftersträvar

Sverige ett utbyggt kontaktnät med Taiwan och uppmuntrar också kontakter

mellan Taiwan och Kina av både politisk, ekonomisk, akademisk och

kulturell karaktär. Det sistnämnda framhöll utskottet i betänkande

2003/04:UU9 Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder. Där

konstaterade utskottet också att Kinas och Taiwans inträde i WTO kan ses

som ett viktigt steg i utvecklingen av relationerna och vara av värde för en

fredlig lösning av Taiwanfrågan.

Utskottet har tidigare i betänkande 2001/02:UU8 slagit fast att från svensk

sida skulle en utveckling välkomnas som möjliggör observatörskap för

Taiwan i Världshälsoorganisationen, WHO. Ett sådant förutsätter emellertid

enighet inom WHO - vilket i dag inte föreligger - och därmed saknas

grunden för ett sådant beslut. Sverige söker på olika sätt samråd i EU-kretsen

i denna fråga. Utskottet har inhämtat att även om Taiwan i dag varken är

medlem eller observatör i WHO har landet möjlighet att använda information

från WHO, t.ex. i en situation med utbrott av smittsamma sjukdomar.

På motsvarande sätt bör det enligt utskottet finnas en svensk öppenhet för

observatörskap för Taiwan också i andra FN-organ än WHO.

I en motion föreslås ett svenskt initiativ till en FN-resolution om förbud mot

användning av legosoldater. Utskottet behandlade i betänkande

2003/04:UU11 ett motionsförslag om svenskt undertecknande och ratifikation

av FN:s konvention mot rekrytering, användning, finansiering och träning av

legosoldater. Utskottet konstaterade att endast ett fåtal länder anslutit sig t

konventionen och att ingen av EU:s medlemsstater gjort det. Motionen

avstyrktes av utskottet.

Inom FN-systemet har en rad resolutioner antagits med skarpa

fördömanden av finansiering, utbildning, användande etc. av legosoldater.

Som exempel kan här nämnas generalförsamlingens resolution nr 59/178 i

december 2004 och en resolution (2005/2) som antogs i kommittén för

mänskliga rättigheter, MRK, i april 2005.

I den sistnämnda resolutionen åberopas det arbete som nyligen utförts av en

specialrapportör i ämnet. Efter att rapportörens uppdrag är slutfört har nu

MRK beslutat om att tillsätta en arbetsgrupp bestående av fem oberoende

experter från olika delar av världen som skall ta fram åtgärdsförslag i syfte a

stävja användningen av legosoldater. MRK förordar att arbetsgruppen lämnar

årliga rapporter till kommittén och till generalförsamlingen. Utskottet

konstaterar med det anförda att frågor om användningen av legosoldater är

uppmärksammade inom FN-systemet.

I en motion framhålls betydelsen av att främja förståelse mellan olika kulturer

och religioner i konfliktområden. Utskottet delar uppfattningen att detta måste

vara ett angeläget inslag i fredsfrämjande insatser. Utskottet står, som framgå

på andra håll i betänkandet, bakom generalsekreterarens förslag om

upprättande av en fredsbyggande kommission liksom hans förslag om att

förstärka FN-organens arbete och samordning sinsemellan på landnivå. Att på

olika sätt främja ömsesidig förståelse i konfliktområden måste vara en viktig

uppgift i dessa sammanhang.

Beträffande motionerna från allmänna motionstiden 2002 om

flygförbudszoner i norra Irak respektive kriget i Afghanistan konstaterar

utskottet att händelseutvecklingen i de båda länderna medfört att

motionsförslagen inte längre kan anses aktuella.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2002/03:U206 (m) yrkande 4, 2002/03:U249 (v) yrkande 4, 2004/05:U11 (fp)

yrkandena 12 och 13, 2004/05:U229 (v), 2004/05:U267 (c) yrkande 7,

2004/05:U307 (m) yrkande 3, 2004/05:U315 (kd) yrkande 3 och

2004/05:U324 (kd).

Nedrustning och icke-spridning av

massförstörelsevapen och konventionella vapen

Skrivelsen

Sverige fortsätter att driva en aktiv politik för att främja nedrustning och ic

spridning av såväl massförstörelsevapen som konventionella vapen. Detta har

sedan årtionden varit en väsentlig del av den svenska utrikespolitiken. FN har

en central roll för att främja de internationella avtalen, deras efterlevnad oc

kontroll.

FN:s högnivåpanel har i sin rapport tagit tydlig ställning i nedrustnings-

och icke-spridningsfrågorna. I rapporten poängteras bl.a. att internationella

avtal skall respekteras, genomföras och kontrolleras. Rekommendationerna

välkomnas av regeringen som anser att de kommer att bidra till

ansträngningarna att driva nedrustning och icke-spridningsfrågorna framåt för

att trygga internationell fred och säkerhet.

Fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT, Treaty on the Non-

Proliferation of Nuclear Weapons) har sedan sin tillkomst utgjort navet i det

internationella nedrustnings- och icke-spridningsarbetet. Sverige har

tillsammans med de sex övriga länderna (Brasilien, Egypten, Irland, Mexiko,

Nya Zeeland och Sydafrika) i Ny Agenda-koalitionen spelat en aktiv roll för

att driva frågan om kärnvapennedrustning framåt. I samband med den sjätte

översynskonferensen för icke-spridningsavtalet år 2000 kunde parterna i

fördraget bl.a. anta en handlingsplan för kärnvapennedrustning. Sverige fäster

stor vikt vid att planen genomförs och att kärnvapenstaterna lever upp till de

åtaganden som ingår. En sjunde översynskonferens för avtalet kommer att äga

rum i New York 2-28 maj 2005. Konferensen är organiserad i plenum och i

tre utskott, ett för nedrustning (I), ett för icke-spridning av kärnvapen (II)

ett för fredlig användning av kärnenergi och därtill hörande säkerhetsfrågor

(III). Sverige kommer att vara ordförande i utskott III.

Provstoppsavtalet (CTBT) som förbjuder kärnvapenprovsprängningar har

fortfarande inte trätt i kraft. Den amerikanska administrationen vidhåller sitt

icke-stöd för avtalet. Samtidigt saknas ratifikationer från elva länder som har

kärnteknisk verksamhet. Dessa måste ratificera för att avtalet skall träda i

kraft. Hösten 2004 upprepades initiativet från 2002 att i samband med

generalförsamlingens öppnande göra ett politiskt uttalande till stöd för CTBT

och dess ikraftträdande. Den svenska utrikesministern deltog i

manifestationen.

Efter 2001 års bakslag i förhandlingarna om ett verifikationsprotokoll för

att stärka efterlevnaden av konventionen om förbud mot biologiska (B-vapen)

och toxinvapen inleddes hösten 2002 en multilateral samarbetsprocess som

pågår fram till B-vapenkonventionens nästa översynskonferens 2006.

Organisationen för förbud mot kemiska vapen (C-vapen) i Haag (OPCW),

som har till uppgift att kontrollera efterlevnad av C-vapenkonventionen, har

under perioden fortsatt sitt verifikationsarbete genom kontinuerliga

inspektioner.

Ett enigt säkerhetsråd antog 2004 resolution 1540 om icke-spridning av

massförstörelsevapen till icke-statliga aktörer. Resolutionen är bindande för

medlemsstaterna. Den fastslår att spridning av massförstörelsevapen och

deras vapenbärare utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet och

ålägger medlemsstaterna att vidta en rad åtgärder för att stärka de nationella

myndigheterna, bl.a. genom exportkontroll för att förhindra spridning till

icke-statliga aktörer.

Sverige beslöt 2003 att inrätta en fristående internationell kommission om

massförstörelsevapen efter ett förslag från FN. Hans Blix är ordförande i

kommissionen, som har 14 medlemmar. Kommissionens arbete skall slutföras

2006, då den skall lämna en rapport till FN om vad som kan göras för att

förhindra spridning och minska förekomsten av massförstörelsevapen.

Rapporten från FN:s generalsekreterare

Som framgått i betänkandets inledande del föreslår Kofi Annan som ett led i

åtgärder mot icke-spridning av kärnvapen att FN:s medlemsstater

undertecknar och genomför ett avtal om att upphöra med produktion av

klyvbart material för vapenändamål och att alternativ tas fram till att stater

utvecklar egen anrikningskapacitet. Dessa komponenter ingår i Annans

rekommendationer om åtgärder för ökad global säkerhet.

Generalsekreteraren framhåller i rapporten In larger freedom vikten av att

nå framgång i fråga om både nedrustning och icke-spridning. Han föreslår

bl.a. ett verifierbart avtal om produktionsstopp för klyvbart material för

vapenändamål (FMCT) och ett avtal som ger alternativ till att stater utvecklar

egen anrikningskapacitet, eftersom sådan också kan ge kärnvapenkapacitet. I

fråga om B-vapen förespråkar Annan ett eget instrument för inspektion och

verifikation.

Motionerna

Regeringen bör enligt motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 4 anstränga sig å

det yttersta för att framsteg skall uppnås i fråga om icke-spridning och

nedrustning vid konferensen om översyn av icke-spridningsfördraget NPT i

maj 2005.

I motion 2003/04:U274 (c) yrkande 1 betonas att Sverige bör ta en ledande

roll i nedrustningsarbetet.

Utskottets överväganden

Som framgått fick utskottet vid sitt sammanträde den 28 april 2005 en

föredragning av företrädare för Utrikesdepartementets enhet för global

säkerhet inför översynskonferensen för parterna till fördraget om icke-

spridning av kärnvapen (NPT) i maj 2005. Tre ledamöter i utrikesutskottet

deltar i regeringsdelegationen vid översynskonferensen.

NPT-fördraget har varit i kraft i 35 år och har undertecknats av 189 stater,

dock inte Israel, Indien och Pakistan. Fördragsparterna träffas vart femte år

för en översynskonferens.

Vid översynskonferensen 1995 förlängdes NPT-avtalet på obestämd tid,

inför 2000 års konferens var förväntningarna låga men resultatet blev positivt

och bl.a. antogs en handlingsplan för kärnvapennedrustning. Inför den nu

förestående översynen bedöms, enligt företrädarna för Utrikesdepartementet,

möjligheterna till ett starkt konsensusdokument inte som stora. Problembilden

har förändrats. Under kalla kriget var farhågorna koncentrerade kring de två

supermakterna och risken för ett kärnvapenkrig. I dag är fokus inriktat främst

på spridningsrisken och kopplingarna till internationell terrorism och att

kärnvapenmakterna inte gör sig av med sina vapenlager.

Trycket är, enligt företrädarna för Utrikesdepartementet, i dag starkt på

NPT-avtalet, särskilt i fråga om icke-spridning. Nordkorea har deklarerat att

man lämnar avtalet, samtidigt som landet troligen har tillräckliga mängder

vapenplutonium för att kunna få fram egna kärnvapen. Iran har i skydd av

NPT-avtalet bedrivit aktiviteter som man inte rapporterat om till IAEA och

där det är tveksamt om dessa enbart bedrivits för civila ändamål.

Förhandlingar pågår för att lösa denna fråga utanför själva NPT-konferensen

men den kommer sannolikt att trots detta ha stort utrymme under

konferensen. Ytterligare ett problemkomplex gäller A Q Khan-nätverket, en

omfattande svart marknad kring kärnvapen som chockat världens regeringar

och som har en synnerligen allvarlig dimension i och med kopplingarna till

terrorism.

Utrikesutskottet anser att dagens problem på nedrustningsområdet inger

oro. Det är beklagligt att USA och Frankrike nu synes söka ta avstånd från

2000 års handlingsplan för kärnvapennedrustning innefattande 13 steg i en

sådan riktning. Likaså finns tecken på att kärnvapen får en större roll i USA:s

och Rysslands vapenarsenaler, något som utskottet finner oroande. Andra

oroande tecken gäller modernisering av kärnvapen i Kina, Indien och

Pakistan.

Mot bakgrund av denna kortfattat redovisade och starkt förenklade bild av

några problem kring nedrustningsfrågan vill utskottet betona vikten av att

söka återupprätta politiskt samförstånd om NPT-avtalet och stärka detta som

grund för fortsatta åtgärder när det gäller nedrustning och icke-spridning.

Redan gjorda åtaganden måste fullföljas - detta gäller inte minst

genomförandet av 2000 års handlingsplan för kärnvapennedrustning.

När det gäller kontrollåtgärder rörande konventionella vapen hänvisar

utskottet till sitt betänkande om strategiska exportkontrollfrågor, betänkande

2004/05:UU6, vilket utarbetas parallellt med detta betänkande.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2003/04:U274 (c) yrkande 1 och 2004/05:U10 (mp) yrkande 4.

Terrorism, rättssäkerhet och sanktioner

Skrivelsen

Arbetet mot terrorism är en av de frågor som Sverige kommer att prioritera

inför högnivåmötet i september 2005. Kampen mot terrorism kräver

långsiktigt internationellt samarbete med full respekt för mänskliga rättighete

och rättsstatens principer. Regeringen kommer att verka för en starkare roll

för FN i detta arbete. I rapporten från högnivåpanelen görs ett försök att driv

frågan om en definition av begreppet terrorism framåt. En sådan gemensam

definition av terrorism skulle välkomnas av regeringen och underlätta en

allmän konvention om terrorism.

Åtgärder mot terrorism och ett fortsatt utvecklande av

sanktionsinstrumenten kommer att ha en framträdande roll i de svenska

insatserna framöver. Regeringen har fortsatt att verka aktivt för att förbättra

rättssäkerheten vid internationella sanktioner mot enskilda.

Rapporten från FN:s generalsekreterare

Som framgått förespråkar Kofi Annan samstämmighet kring ett stärkt

kollektivt säkerhetssystem. Detta skall omfatta både gamla och nya hot.

Dagens hot mot fred och säkerhet innefattar inte bara internationella krig och

konflikter utan också sådana komponenter som civilt våld, organiserad

brottslighet, terrorism och massförstörelsevapen men även fattigdom, dödliga

infektionssjukdomar och miljöförstöring.

Vad gäller terrorism föreslår generalsekreteraren i rapporten In larger

freedom en övergripande anti-terroriststrategi som skall medverka till att

människor avstår från terroristhandlingar och från att stödja sådana, den skall

förhindra att terrorister får tillgång till finansiering och material, den skal

avskräcka stater från att ge stöd till terrorism och den skall försvara de

mänskliga rättigheterna. Annan föreslår också att FN:s medlemsstater skall

anta en övergripande konvention mot terrorism. Denna skall inkludera en

enhetlig definition av begreppet terrorism.

Motionerna

Kampen mot terrorismen måste enligt kommittémotion 2004/05:U11 (fp)

yrkande 14 föras på flera plan, däribland genom förebyggande insatser och

krav på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är också viktigt

att Sverige driver på för att fler länder skall godkänna relevanta FN-

resolutioner och att kampen mot terrorism förs inom ramen för rättssamhället.

Motionärerna är positiva till införandet av en allmän FN-konvention mot

terrorism, vilken aviserats av FN:s generalsekreterare.

I partimotion 2002/03:U249 (v) yrkande 6 framhålls att om FN skall

acceptera militära aktioner mot ett land så skall förutsättningen vara att

sådana aktioner diskuteras och beslutas i världsorganisationen. Sverige bör

verka för att FN ges resurser så att organisationen förmår leda den operativa

verksamheten.

I motion 2002/03:Ju278 (v) yrkande 4 begär motionärerna att regeringen

både inom FN-systemet och inom EU driver kravet att FN:s

sanktionskommitté i fortsättningen skall respektera FN-stadgan i sitt arbete.

Det framhålls i motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 8 att kampen mot

terrorismen under inga förhållanden får föras med medel som äventyrar just

de värden som terrorismen hotar. FN:s terrorlista som säkerhetsrådet beslutat

om utgör exempel på ett beslut som USA haft alltför stort inflytande på. I

yrkande 9 sägs att Sverige borde ha en starkare roll för att utveckla icke-

militära sanktioner. Detta kan ske inom EU, i samarbete med exempelvis

Afrikanska unionen, och genom att ta till vara hittills vunna erfarenheter.

Enligt motion 2004/05:U318 (c) yrkande 3 bör regeringen starkare än i dag

i EU och FN arbeta för starka manifestationer mot de barbariska

terrorhandlingarna i världen.

Utskottets överväganden

Tidigare i betänkandet har utskottet uttryckt sitt stöd för en breddad syn på

kollektiv säkerhet liksom uppfattningen att det behövs ett stärkt kollektivt

säkerhetssystem, vilket bl.a. inkluderar åtgärder mot terrorism. Utskottet har

också ställt sig bakom förslaget från FN:s generalsekreterare om en

övergripande konvention mot terrorism, vilken bygger på en tydlig och

överenskommen definition, samt utgör en del av en bredare strategi för att

förhindra katastrofal terrorism.

Ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott anförde hösten 2004 i

betänkande 2004/05:UFöU2 Sveriges säkerhetspolitik följande om den

internationella terrorismen:

Utskottet kan konstatera att den internationella utvecklingen de senaste

åren har visat prov på nya, mer komplexa och svårförutsägbara former av

hot. Terrordåden i USA den 11 september 2001 och Madrid den 11 mars

2004 visar på det öppna demokratiska samhällets sårbarhet. Ingen stat

kan på egen hand bekämpa terrorismen. Ett nära samarbete mellan stater

och internationella organisationer är en nödvändig förutsättning för att

garantera såväl staters som individers säkerhet. Det förebyggande arbetet

att motverka orsakerna och grunderna till terrorism måste intensifieras.

Utskottet delar regeringens uppfattning att FN, genom sin unika

legitimitet och nära nog universella medlemskrets, står i centrum för

kampen mot terrorismen. En samsyn råder om att alla de instrument som

det öppna samhället disponerar skall kunna användas i denna kamp, och

inom ramen för EU har Sverige ingått viktiga överenskommelser om

harmonisering av lagstiftning för att underlätta europeiskt samarbete mot

terrorism. Detta arbete får inte medföra att medborgerliga fri- och

rättigheter samt rättssäkerheten hotas. Utskottet noterar, vad gäller den

svenska beredskapen mot terrorhandlingar, att fortsatt utredningsarbete,

bl.a. vad gäller Försvarsmaktens uppgifter och befogenheter, är påkallat

och pågår. Detta arbete är angeläget.

Utrikesutskottet står även i dag bakom den ståndpunkt som det sammansatta

utskottet uttalade och vill här framhålla betydelsen av det nämnda EU-

samarbetet kring åtgärder mot terrorism, inklusive en mer välutvecklad syn på

sanktionsinstrumentets användning.

Utskottet välkomnar att FN:s kommission för mänskliga rättigheter, MRK,

i april 2005 i en resolution om skydd av mänskliga rättigheter och

fundamentala friheter i kampen mot terrorism föreslagit att en

specialrapportör utses för en treårsperiod för frågor om mänskliga rättigheter

terroristbekämpning. Rapportören skall rapportera till MRK och

generalförsamlingen och uppmanas till dialog och samarbete med bl.a.

säkerhetsrådets anti-terrorismkommitté och med den terroristförebyggande

delen av FN:s kontor för droger och brottslighet (UN Office on Drugs and

Crime). Hela EU var medförslagsställare.

Utskottet ser också positivt på att FN:s generalsekreterare i rapporten In

larger freedom föreslår att medlemsstaterna skall utse en specialrapportör

som skall rapportera till rådet för mänskliga rättigheter om

överensstämmelsen mellan anti-terroriståtgärder och internationell

lagstiftning om mänskliga rättigheter. Det finns anledning att framhålla Kofi

Annans uppfattning att vi, i kampen mot terrorism, aldrig får göra avkall på

de mänskliga rättigheterna.

Sanktioner utgör ett viktigt instrument som står till säkerhetsrådets

förfogande för åtgärder vid hot mot internationell fred och säkerhet. Detta

instrument - som kan vara inriktat på exempelvis ekonomi, diplomati, vapen,

flyg, resor och handelsvaror - kommer FN att behöva även i fortsättningen.

Det är angeläget att av säkerhetsrådet beslutade sanktioner genomförs på

ett effektivt sätt, att det finns tillräckliga resurser för uppföljning och att

humanitära konsekvenserna mildras. Utskottet vill understryka inte minst det

sistnämnda, att sanktioner måste genomföras på ett sådant sätt att minsta

möjliga skada åsamkas oskyldiga parter.

Hösten 2005 avser utskottet att i ett särskilt betänkande om terrorism

behandla ett antal motionsförslag i denna fråga. Beredningen av det ärendet

har påbörjats under innevarande vår. Utskottet kommer i det nämnda

betänkandet att redovisa närmare överväganden kring den internationella

terrorismen.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2002/03:Ju278 (v) yrkande 4, 2002/03:U249 (v) yrkande 6, 2004/05:U10

(mp) yrkandena 8 och 9, 2004/05:U11 (fp) yrkande 14 och 2004/05:U318 (c)

yrkande 3.

Hälsofrågor samt sociala och miljörelaterade frågor

med anknytning till utvecklingssamarbetet

Hälsofrågor och sociala frågor m.m.

Skrivelsen

Insatser inom området sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande

rättigheter (SRHR) är avgörande för att minska fattigdomen i världen och

uppnå millennieutvecklingsmålen och då särskilt målen att minska

mödradödligheten och spridningen av hiv/aids. FN spelar en central roll, såväl

normativt som operativt, genom sina fonder, program och fackorgan.

Inom FN har Sverige därför agerat för att frågor kring sexualitet lyfts fram.

Sverige var pådrivande för att WHO skulle kunna anta en SRHR-strategi

2004.

FN:s befolkningskonferens i Kairo år 1994 resulterade i en helhetssyn på

sexuell och reproduktiv hälsa och innebar ett genombrott för erkännandet av

alla människors sexuella och reproduktiva rättigheter. Sverige har deltagit

aktivt i uppföljningsarbetet efter konferensen och betonar att genomförandet

av Kairoagendan är en förutsättning för att millennieutvecklingsmålen skall

nås.

Motionerna

En större del av det svenska biståndet bör enligt kommittémotion

2004/05:U11 (fp) yrkande 18 gå till sexuell och reproduktiv hälsa. I yrkande

8 betonas att Sverige i internationella forum, exempelvis FN, tydligt bör driva

frågor om abort på kvinnans egna villkor.

I kommittémotion 2004/05:U12 (kd) yrkande 9 framhålls att Sverige måste

ta intryck av den majoritetsuppfattning som kommer till uttryck i FN:s

generalförsamling även om Sverige reserverar sig mot beslutet, vilket var

fallet när generalförsamlingen före julen 2004 deklarerade att stabila familjer

utgör grunden för stabila samhällen.

Regeringen bör enligt motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 10 i globala

forum högprioritera frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

under de kommande åren. Framsteg på detta område har avgörande betydelse

när det gäller att uppnå millenniemålen.

I motion 2004/05:U280 (mp) yrkande 3 förespråkas svenska insatser för att

driva på arbetet inom FN med normer för företag (human rights norms of

business). I en tid då ekonomin och marknaderna i allt större utsträckning

blivit globala måste politiken användas för att skapa globala regler. Det bör

enligt yrkande 5 inte bara åligga stater utan också storföretag att följa

befintliga FN-konventioner om mänskliga rättigheter. Multilaterala verktyg

måste utvecklas för detta ändamål. I yrkande 7 framhålls att också andra

intressenter än företrädare för näringsliv och fackföreningsrörelse bör

inbjudas att delta i Nationella kontaktpunkten, det organ som skall följa upp

anmälningar mot företag för brott mot OECD:s riktlinjer för multinationella

företag.

I motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 12 föreslås att regeringen skall arbeta

för nollsvält och för en korrekt analys av orsakerna till matbrist och

hungerproblem, vilket är resultatet av maktmissbruk och grav

misshushållning. Analysen bör utgå från att genförändrad mat inte är

lösningen på världens hungerproblem och innefatta frågor om

livsmedelssäkerhet (food safety), livsmedelstillgång (food security) och

livsmedelssuveränitet (food sovereignty).

Sverige bör enligt motion 2004/05:U233 (m) bidra till utrotning av polio i

u-länder. Detta kan ske dels genom att en del av det svenska stödet till WHO

direkt riktas mot utrotning av polio, dels genom att information om

poliovaccin inkluderas i landstrategier.

I motion 2004/05:U243 (kd) förespråkas ett ökat svenskt deltagande i UN

University.

Utskottets överväganden

Enligt skrivelse 2004/05:95 syns en tydlig utveckling mot ett mer enhetligt

FN-agerande i fält. Detta är enligt utskottet positivt. Sverige har i nära

samarbete med en rad likasinnade givarländer agerat för att säkerställa

politiskt och resursmässigt stöd till FN-systemets biståndsverksamhet och

varit pådrivande i arbetet med att stärka FN:s kapacitet och effektivitet. Dett

bidrog till att generalförsamlingen 2004 kunde anta en resolution om

reformering av FN:s operationella verksamhet (59/250). Resolutionen, som

anses långtgående, lägger fast riktlinjer för ökat samarbete inom FN-systemet

på landnivå och uppmanar till ökad samverkan och harmonisering med

Världsbanken och andra aktörer. Mänskliga rättigheter och

jämställdhetsfrågor tas upp i resolutionen och för första gången behandlas

svårigheterna med samordning av insatser och finansiering i fasen mellan

akut konflikthantering och långsiktiga utvecklingsinsatser.

Utskottet ser positivt på den redovisade utvecklingen och vill framhålla

betydelsen av att Sverige aktivt verkar för ett konkret genomförande av den

nämnda resolutionen. I betänkande 2004/05:UU11 har utskottet nyligen

framhållit vikten av att stödja utvecklingsinsatser i ett område som är i stånd

att återhämta sig efter ett katastroftillstånd, vid behov genom

utvecklingssamarbete, i syfte att minska riskerna för bestående eller

förvärrade skadeverkningar.

Sexuell och reproduktiv hälsa behandlas i två motionsförslag som rör

storleken på de svenska biståndsinsatserna med denna inriktning respektive

sambandet mellan sexuell och reproduktiv hälsa och millenniemålen.

I fråga om den förstnämnda motionen konstaterar utskottet att ett förslag

om ökade resurser för det aktuella ändamålet hösten 2004 behandlades i

utskottets budgetbetänkande 2004/05:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd. Utskottet avstyrkte förslaget med hänvisning till att förslagen i

budgetpropositionen ansågs väl avvägda.

Utskottet delar uppfattningen i motion 2004/05:UU10 om vikten att lyfta

fram frågor om sexuell och reproduktiv hälsa i internationella forum under de

kommande åren. Det är utskottets bestämda övertygelse att sexuell och

reproduktiv hälsa är av största betydelse för möjligheterna att nå

millenniemålen. Denna uppfattning delas av regeringen som i skrivelse

2004/05:95 framhåller att insatser inom området sexuell och reproduktiv

hälsa och därtill hörande rättigheter är avgörande för att minska fattigdomen i

världen och uppnå millenniemålen och då särskilt målen att minska

mödradödligheten och spridningen av hiv/aids. I skrivelsen betonas att FN

spelar en central roll, såväl normativt som operativt, genom sina fonder,

program och fackorgan. Sverige har inom FN agerat för att frågor kring

sexualitet lyfts fram och bl.a. varit pådrivande för att WHO 2004 antagit en

strategi för sexuell och reproduktiv hälsa.

Mot bakgrund av den svenska inställningen i frågor om sexuell och

reproduktiv hälsa välkomnar utskottet att FN:s millennieutvecklingsprojekt så

tydligt betonar dessa frågor. I rapporten Investing in development framhålls

uttryckligen att sexuell och reproduktiv hälsa är grundläggande för att

millenniemålen skall nås. Rapporten innehåller också utförliga resonemang

och slutsatser kring dessa frågor.

Sverige verkar i internationella forum aktivt för kvinnans rätt att bestämma

över sin egen kropp och kvinnors rätt till fria och säkra aborter. Utskottet vi

understryka vikten av att Sverige fortsätter att vara en stark röst när det gäl

kvinnors rättigheter, däribland i abortfrågan, liksom när det gäller andra

frågor som rör sexuella och reproduktiva rättigheter, inklusive

preventivmedel, sexualupplysning och homo- och bisexuellas och

transpersoners rättigheter.

Utskottet övergår nu till att behandla en fråga om familjens ställning, vilken

tas upp i en motion. Utskottet vill här peka på att den aktuella frågan

behandlades i en interpellationsdebatt i riksdagen den 3 februari 2005 (med

anledning av interpellation 2004/05:258 av Tuve Skånberg [kd]). I debatten

klargjorde socialminister Berit Andnor att FN:s generalförsamling inte antagit

den s.k. Dohadeklarationen, vilken tillkommit vid en konferens som varken

anordnats av FN eller varit öppen för deltagande från samtliga länder.

Socialministern konstaterade i debatten att Dohadeklarationen baseras på en

konservativ familjesyn och innehåller en snäv syn på familjedefinitionen,

motsätter sig fria aborter och syftar till att bevara och försvara en konservat

syn på äktenskapet. Den resolution som antogs av generalförsamlingen den 8

december innebar inte ett antagande av den s.k. Dohadeklarationen, framhöll

socialministern i interpellationsdebatten.

Socialministern underströk i debatten att en viktig uppgift för regeringen är

att skapa förutsättningar för att båda föräldrarna skall kunna svara för lika s

del i föräldraskapet och kunna kombinera föräldraskap och förvärvsarbete och

att, med utgångspunkt från barnkonventionen, utforma en barn- och

familjepolitik som tillgodoser barnets rätt till goda uppväxtvillkor.

Sverige har i internationella sammanhang en pådrivande roll för att

vidareutveckla normer för företag. På nationell nivå drivs initiativet Globalt

Ansvar som syftar till att främja svenska företags arbete för mänskliga

rättigheter, grundläggande arbetsvillkor, bekämpande av korruption och en

bättre miljö. Utgångspunkten för Globalt Ansvars verksamhet är de

internationella konventioner och normer för företag som formuleras i OECD:s

riktlinjer för multinationella företag och i FN:s Global Compact. Det

sistnämnda initiativet beslutades 2000.

I FN:s millennieutvecklingsprojekt betonas att den privata sektorn kan och

bör bidra till uppfyllandet av millenniemålen. Bland de åtgärder som lyfts

fram i rapporten Investing in development: A practical plan to achieve the

Millennium Development Goals kan nämnas Global Compact. Genom detta

initiativ kan företag anmäla sig till uppföranderegler som beaktar mänskliga

rättigheter, arbetslivsnormer, miljönormer och anti-korruption. Global

Compact omfattar tio grundläggande principer för affärsverksamhet och utgör

enligt millennieutvecklingsprojektet en värdefull riktlinje för globala företag

i millenniedeklarationens anda. Global Compact bör främja utarbetandet att

operativa riktlinjer och mätinstrument, om möjligt inkluderande mål, inom

företag som vill bidra aktivt till att uppnå millenniemålen.

Millennieutvecklingsprojektet uttrycker sitt gillande av Global Compact och

rekommenderar alla företag som har verksamhet i utvecklingsländerna att

delta i initiativet.

Utskottet understryker vikten av att Sverige i internationella sammanhang

fortsätter att aktivt verka för vidareutvecklingen av normer för företag och at

dessa normer genomförs och följs upp. I sammanhanget kan också nämnas

ILO:s initiativ för anständigt arbete, Decent Work Initiative, som är inriktat

åtgärder för att säkerställa internationella arbetslivsnormer, erbjuda anständi

och icke-diskriminerande sysselsättning samt socialt skydd och skall främja

en social dialog mellan arbetstagare, regeringar och företag. Global Compact

är också inriktat på många av dessa element, såsom upprätthållande av

förenings- och förhandlingsfrihet, avskaffande av tvångsarbete och barnarbete

liksom diskriminering i anställningen. Företag har också en skyldighet att

minimera arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar bland sina anställda och att

skapa säkra och hälsosamma arbetsförhållanden.

Utskottet ser positivt på att Sverige varit delaktig i ett beslut i FN:s

människorättskommitté (MRK) under våren 2005 om att för en tvåårsperiod

utse en särskild rapportör för frågor om företagens sociala ansvar. Enligt

utskottet är beslutet ytterligare ett uttryck - utöver de ovan nämnda - för att

frågor om normer för företag har fått en mer framträdande plats på den

internationella dagordningen.

Vad gäller Nationella kontaktpunkten, vilken tas upp i en motion, skall en

sådan inrättas av alla länder som anslutit sig till OECD:s riktlinjer för

multinationella företag. I dagsläget har 38 länder anslutit sig, däribland

samtliga OECD-länder. Det är upp till varje land att bestämma hur den

nationella kontaktpunkten skall organiseras. I exempelvis Sverige, Norge och

Danmark har man valt att ha trepartsrepresentation, dvs. företrädare för

regeringen, fackföreningsrörelsen och näringslivet är representerade i den

nationella kontaktkommittén. Enligt vad utskottet erfarit inbjuds och

medverkar representanter för exempelvis frivilligorganisationer i många av de

arrangemang som genomförs i Sverige av Globalt Ansvar och

kontaktpunkten.

Vikten av ökad tillgång till livsmedel, vilken framhålls i en motion,

understryks också av FN:s millennieutvecklingsprojekt i rapporten Investing

in development.

I millenniemål 1 slås fast att extrem fattigdom och hunger skall utplånas.

Andelen människor som lever på mindre än en dollar per dag respektive lider

av hunger skall halveras mellan 1990 och 2015. Millennieutvecklingsprojek-

tet har under medverkan av 250 experter utarbetat den nämnda rapporten. I

den finns bl.a. en analys av orsakerna till att millenniemålen inte uppnås där

man - i likhet med motionären - pekar på att en av orsakerna är bristande

samhällsstyrning. Millennieutvecklingsprojektet lägger fram en konkret plan

för förverkligande av millenniemålen där självfallet även åtgärder på

livsmedelsområdet ingår. Utskottet konstaterar att dessa gäller exempelvis

landsbygdsutveckling och forskning inriktad på att öka produktiviteten i

jordbruket och bland de fattigaste lantbrukarna i tropikerna.

Också i rapporten In larger freedom framhålls vikten av forskning om tro-

piskt jordbruk, landsbygdsutveckling och åtgärder för att öka livsmedelstill-

gången, inte minst i Afrika söder om Sahara.

Vad gäller livsmedelssuveränitet och livsmedelssäkerhet vill utskottet

hänvisa till sitt ställningstagande nyligen i betänkande 2004/05:UU10.

Världshälsoorganisationen, WHO, är värdorganisation för sekretariatet för det

globala initiativet för utrotning av polio, GPEI. Sveriges stöd till WHO

regleras i tvååriga insatsavtal och bidraget till GPEI uppgick 2004 till 210

miljoner kronor. Det svenska stödet till GPEI lämnas utöver det stöd som ges

genom exempelvis WHO och Unicef. Enligt vad utskottet erfarit från

Utrikesdepartementet anslås 2005 minst 100 miljoner kronor i bidrag till

globala vaccinallianser (GAVI), i vars uppdrag information om

poliovaccinering ingår.

När det gäller motionsförslaget om svenskt stöd till Fredsuniversitetet UN

(UNPEACE) på Costa Rica kan utskottet konstatera att Sverige genom Sida

stöder detta. Stödet har de senaste åren uppgått till 9 miljoner kronor.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2004/05:U10 (mp) yrkandena 10 och 12, 2004/05:U11 (fp) yrkandena 8 och

18, 2004/05:U12 (kd) yrkande 9, 2004/05:U233 (m), 2004/05:U243 (kd) och

2004/05:U280 (mp) yrkandena 3, 5 och 7.

Miljörelaterade frågor m.m.

Motionerna

Det bör enligt kommittémotion 2004/05:U311 (kd) yrkande 5 skapas en

världsmiljöorganisation, detta i analogi med Världshandelsorganisationen.

Världsmiljöorganisationen bör ersätta FN:s miljöorgan UNEP som uppvisar

stora brister i fråga om resurser, personal och befogenheter.

Det är enligt partimotion 2004/05:U219 (c) yrkande 9 hög tid att bryta

oljeberoendet. Sverige bör aktivt arbeta för att alternativ förnybar

energiförsörjning förs upp på FN:s dagordning. Motionärerna pekar på

konflikter som hänger samman med kampen om oljan och menar att ett

hållbart energisystem utgör ett led i strävandena mot en fredligare värld.

En majoritet i FN:s generalförsamling har enligt kommittémotion

2004/05:U12 (kd) yrkande 10 i ett beslut förespråkat förbud mot kloning.

Motionärerna kritiserar att den svenska regeringen gick emot beslutet, vilket

enligt motionärerna skedde på semantiska grunder. Motionärerna anser att

stamcellsforskning skall vara tillåtet, men endast när det sker med s.k. adulta

stamceller.

I motion 2003/04:U336 (mp) yrkande 1 sägs att tillgången till rent vatten

skall vara en uttalad mänsklig rättighet och att Sverige bör verka för att dett

fastställs i FN.

Också i motion 2004/05:U10 (mp) yrkande 15 behandlas vatten.

Motionären anser att Sverige bör ta initiativ till att en FN-konvention

utarbetas om rätten till vatten. Enligt yrkande 13 bör UNEP uppgraderas till

ett regelrätt FN-organ och de multilaterala miljöavtalen bör överordnas

WTO:s handelsregler.

Utskottets överväganden

Som framgått behandlas FN:s miljöorgan UNEP i två motioner.

Frågan om vilken ställning FN:s miljöprogram UNEP skall ha behandlades

våren 2004 i utrikesutskottets betänkande 2003/04:UU12 Internationella

miljöfrågor. Utskottet framhöll vikten av tydliga och klara ansvarsförhållan-

den när det gäller den internationella miljöstyrningen. En stark och effektiv

styrning måste eftersträvas. Utskottet ansåg att mycket talar för att man inte

bör bygga upp ytterligare organ för detta ändamål utan att UNEP skulle kunna

ha förutsättningar att axla en sådan roll.

I skrivelse 2004/05:95 konstaterar regeringen att UNEP har i uppdrag att

vara FN:s främsta organ på miljöområdet och den ledande globala

miljöauktoriteten. Sverige har enligt skrivelsen verkat för att stärka UNEP

och arrangerade i november 2004 ett internationellt seminarium om

styrningen av UNEP, i syfte att främja samsyn om reformer.

Även frågan om förhållandet mellan Världshandelsorganisationen WTO:s

handelsregler och multilaterala miljöavtal behandlades förra våren i

betänkande 2003/04:UU12. Utskottet erinrade där om att EU-länderna vid

toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg fick igenom kravet på att

internationella miljöavtal inte skall underordnas WTO:s handelsavtal utan att

avtalen skall vara ömsesidigt stödjande. Utskottet betonade att WTO:s

regelverk inte får hindra, utan bör stödja, ambitionerna på miljöområdet och

vad gäller mänskliga rättigheter. WTO-reglerna bör således inte få företräde

framför de multilaterala miljökonventionerna respektive FN:s konventioner

om mänskliga rättigheter. Utskottet konstaterade att detta synsätt

överensstämde med den linje som regeringen företräder i WTO-

förhandlingarna. Det finns anledning att här upprepa utskottets tidigare

ställningstagande att framtida handelsregler måste utformas på ett sätt som

bidrar till en bättre miljö och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Vikten av ett hållbart energisystem framhålls i en motion där motionärerna

också pekar på samband mellan oljeberoende, kamp om oljan och konflikter.

Klimatförändringen utgör ett av de hot som ett stärkt kollektivt

säkerhetssystem skall hantera. Högnivåpanelen framhåller att staterna skall

sörja för incitament till utvecklande av förnybara energikällor och påbörja

utfasningen av miljöskadliga ämnen, särskilt när det gäller användning av

fossila bränslen och utveckling. FN:s generalsekreterare lägger i rapporten In

larger freedom fram förslag om åtgärder för en hållbar utveckling på

miljöområdet som innefattar väsentligt utökade resurser för forskning och för

att stimulera utveckling när det gäller bl.a. förnybara energikällor.

Utskottet välkomnar de aktuella förslagen från högnivåpanelen och FN:s

generalsekreterare och konstaterar att dessa ligger i linje med vad som

framförs i ovannämnda motionsförslag om övergång till ett hållbart

energisystem.

När det gäller kloning vill utskottet hänvisa till att riksdagen nyligen, i sto

enighet, beslutat om en lag om stamcellsforskning (bet. 2004/05:SoU7).

Samtliga riksdagspartier utom Kristdemokraterna ställde sig bakom beslutet.

Den lagstiftning som beslutats av en i princip enig riksdag innebär att

forskning kring somatisk cellkärnöverföring är tillåten efter noggrann etisk

prövning av varje enskilt forskningsprojekt. I lagen finns också ett uttrycklig

förbud mot reproduktiv kloning.

Efter flera års resultatlösa förhandlingar inom FN om utarbetande av en

internationell konvention med förbud mot s.k. reproduktiv kloning enades

man om att utarbeta en politisk deklaration, som inte skulle vara juridiskt

bindande, i stället för en konvention. Regeringen motsatte sig hela tiden att

den politiska deklarationen skulle omfatta somatisk cellkärnöverföring,

eftersom en deklaration med en sådan innebörd skulle strida mot den nyligen

beslutade svenska lagstiftningen. Vid omröstningen i generalförsamlingens

plenum röstade Sverige därför mot deklarationen. Det var 87 stater som

röstade för, 34 emot och 37 som avstod från att rösta. Till de stater som

röstade för deklarationen hörde bland andra USA och Vatikanen.

Denna information lämnades den 23 mars 2005 av statsrådet Ylva

Johansson som svar på riksdagsfrågorna 2004/05:1199 och 1223. Av

statsrådets svar framgår också att Sverige, i den röstförklaring som avgavs i

samband med omröstningen i FN:s juridiska utskott, uttryckte besvikelse över

att det inte varit möjligt att enas om ett förbud mot reproduktiv kloning.

Dessutom klargjordes den svenska inställningen att alla former av kloning bör

regleras inom ramen för varje lands nationella lagstiftning. Det betonades

också att Sverige är stor förespråkare för medicinsk forskning som ger

kunskap som kan komma till nytta för alla människor, under förutsättning att

grundläggande mänskliga värden inte riskeras. Röstförklaringen avslutades

med att Sverige inte anser sig vara bunden av deklarationen.

Av statsrådet Johanssons frågesvar framgår att FN:s deklaration om

mänsklig kloning inte kommer att påverka den svenska regeringens politik

när det gäller somatisk cellkärnöverföring och inte heller regeringens

inställning till stamcellsforskning.

Frågor om rätten till vatten, vilken tas upp i ett par motioner, behandlades av

utrikesutskottet i betänkande 2003/04:UU12. Utskottet erinrade där om att i

FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter erkänns i

artikel 11 "rätten för envar att för sig och sin familj åtnjuta en tillfreds-

ställande levnadsstandard, däribland att få tillräckligt med mat". FN:s

kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter fastslår att rätten

till mat innebär att det skall finnas tillräcklig och lämplig mat. Tillgången t

dricksvatten tolkas som en del av rätten till mat. De länder som har ratificera

den nyss nämnda konventionen är således skyldiga att garantera tillgång till

dricksvatten för befolkningen på ett rättvist och icke-diskriminerande sätt.

Mer än en miljard människor saknar tillgång till rent vatten, mer än två

miljarder saknar tillgång till godtagbara sanitära förhållanden och mer än tre

miljoner människor dör varje år till följd av vattenrelaterade sjukdomar.

Dessa förskräckande siffror redovisas i rapporten In larger freedom från FN:s

generalsekreterare.

Samtidigt som vattensituationen på många håll i världen är mycket

allvarlig presenteras konkreta åtgärdsförslag i millennieutvecklingsprojektets

rapport Investing in development: A practical plan to achieve the Millennium

Development Goals. Tillgången till vatten och sanitet måste förbättras om det

skall vara möjligt att nå millenniemål 1 - utplåna extrem fattigdom och

hunger - och målet att mellan 1990 och 2015 halvera andelen som lider av

hunger. Förslagen från millennieutvecklingsprojektet innefattar bl.a.

uppbyggande av lokal vattenförsörjning, vattenhantering och åtgärder för att

förbättra de sanitära förhållandena. Utskottet ser positivt på att praktiska oc

konkreta förslag lagts fram och ser dessa som viktiga bidrag till den fortsatta

diskussionen om hur millennieutvecklingsmålen skall nås.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2003/04:U336 (mp) yrkande 1, 2004/05:U10 (mp) yrkandena 13 och 15,

2004/05:U12 (kd) yrkande 10, 2004/05:U219 (c) yrkande 9 och

2004/05:U311 (kd) yrkande 5.

FN:s finanser m.m.

Motionerna

FN bör enligt kommittémotion 2004/05:U11 (fp) yrkande 4 göra en

omfattande översyn av sina rutiner för upphandling, uppdragsgivning och

utvärdering i syfte att komma åt korruption och fiffel.

I partimotion 2003/04:U335 (mp) yrkande 9 framhålls att alla

medlemsländer tillfullo måste betala sina avgifter till FN i tid och utan

villkor.

Sverige bör enligt motion 2004/05:U260 (mp) yrkande 6 inom EU och FN

agera för att USA med omedelbar verkan betalar alla sina skulder gentemot

FN och att detta sker utan särskilda krav gentemot FN.

Motionärerna i motion 2003/04:U309 (kd) begär att Sverige skall ta

initiativ till en modernisering av FN:s gemensamma salar och

sammanträdesrum.

Utskottets överväganden

I en motion förespråkas åtgärder mot korruption och fiffel inom FN-systemet.

Detta är en uppfattning som delas av utskottet. Därför välkomnar utskottet

också de skrivningar i rapporten In larger freedom där det talas om att

fortsätta öka öppenheten och ansvarstagandet i sekretariatets verksamhet.

Generalförsamlingen har enligt generalsekreteraren tagit ett viktigt steg

mot ökad öppenhet i och med att man har gjort internrevisionsrapporter

tillgängliga för medlemsstaterna efter förfrågan. Generalsekreteraren uppger

sig nu överväga vilka andra typer av information som regelmässigt kan göras

tillgängliga. Ett särskilt organ (Management Performance Board) upprättas

där högre tjänstemän skall kunna ställas till ansvar för sitt och sina enheters

arbete. Också ett antal andra interna förbättringar av FN:s ledningssystem och

personalpolitik förbereds enligt generalsekreteraren. För att ytterligare

förbättra ansvarstagande och tillsyn inom FN-systemet har han föreslagit

generalförsamlingen att en allsidig översyn skall göras av FN:s internrevision

(Office of Internal Oversight Services) i syfte att stärka dess oberoende,

auktoritet, expertroll och kapacitet. I sammanhanget kan nämnas att till ny

chef för FN:s internrevision har utsetts Riksrevisionsverkets tidigare

generaldirektör.

När det gäller medlemsstaternas avgifter till FN vill utskottet, i likhet med

vad som anfördes i betänkande 2002/03:UU8 FN och vissa multilaterala

frågor, framhålla att det är viktigt att löften om bidrag till FN-

organisationerna infrias och att planenliga betalningar sker på ett sätt som

möjliggör en långsiktig planering inom FN. En grundläggande princip är att

medlemsstaterna skall betala sina bidrag i tid, fullt ut och utan villkor.

I det nämnda betänkandet konstaterade utskottet att FN under det senaste

årtiondet haft stora problem med medlemmars bristande betalningsdisciplin.

Bland annat hade USA under flera år hållit inne sitt bidrag till FN och ställt

villkor för att betala. Ett av den amerikanska kongressens huvudmotiv för

detta hade varit att driva fram reformer av FN. Efter terrordåden den 11

september 2001 förbättrades emellertid relationerna mellan USA och FN och

kongressen beviljade stora utbetalningar till världsorganisationen. Därmed,

konstaterade utskottet, har en betydande del av den amerikanska skulden

betalats.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om sitt ställningstagande i

betänkande 2002/03:UU8 om konsekvenser av uteblivna betalningar av

medlemsavgifterna till FN. De medlemsstater som har utestående skulder till

FN som motsvarar summan av de två senaste årens bidrag förlorar enligt FN-

stadgans artikel 19 rösträtten i generalförsamlingen. Dock kan

generalförsamlingen låta en medlem rösta om den övertygat sig om att de

uteblivna betalningarna beror på omständigheter bortom medlemsstatens

kontroll.

Utskottet menade i det nämnda betänkandet att Sverige även i

fortsättningen, bilateralt och tillsammans med övriga EU-medlemsländer, bör

verka för ovillkorlig betalning av medlemsavgifterna till FN och driva kravet

på en sträng tillämpning av bestämmelsen i artikel 19. Även i dag vidhåller

utskottet denna uppfattning.

När det gäller frågan om renovering av FN:s salar och sammanträdesrum

framgår det av regeringens skrivelse 2004/05:95 att den stora utestående

frågan om hur en renovering av FN-sekretariatets byggnad skall finansieras

har skjutits upp till våren 2005. Enligt vad utskottet erfarit från

Utrikesdepartementet pågår fortfarande i mitten av maj 2005 diskussioner i

ämnet, främst inom generalförsamlingens utskott för finansiella och

administrativa frågor. Av utskottets betänkande 2002/03:UU8 framgår att

Sverige aktivt bidragit till konstruktiva lösningar när det gäller renovering a

FN-byggnaden.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna

2003/04:U309 (kd), 2003/04:U335 (mp) yrkande 9, 2004/05:U11 (fp)

yrkande 4 och 2004/05:U260 (mp) yrkande 6.

Utskottet föreslår slutligen att riksdagen lägger skrivelse 2004/05:95 till

handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Modernisering och utveckling av FN (punkt 1) (m, fp, kd, c)

av Holger Gustafsson (kd), Birgitta Ohlsson (fp), Ewa Björling (m),

Björn Hamilton (m), Cecilia Wikström (fp), Henrik S Järrel (m) och

Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U11 yrkande

17, 2004/05:U12 yrkandena 1-6, 7 i denna del och 8, 2004/05:U242 yrkande

7, 2004/05:U304 yrkande 5 och 2004/05:U308 yrkandena 3 och 4 samt avslår

motionerna 2002/03:U280 yrkande 15, 2003/04:U203 yrkandena 15 och 16,

2003/04:U238 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U246 yrkande 1, 2003/04:U285

yrkande 2, 2003/04:U335 yrkandena 3-5, 7 och 8, 2003/04:U348 yrkande 26,

2004/05:U10 yrkandena 1-3, 2004/05:U11 yrkandena 6 och 16,

2004/05:U235, 2004/05:U260 yrkandena 1 och 8, 2004/05:U267 yrkandena

1, 2 och 11-13, 2004/05:U304 yrkande 4, 2004/05:U314 yrkande 4,

2004/05:U334 och 2004/05:U335.

Ställningstagande

Sverige skall i sin utrikespolitik värna och framhäva demokrati och respekt

för de mänskliga fri- och rättigheterna. Inrättandet av den internationella

brottmålsdomstolen är ett steg i rätt riktning. Ytterligare ett steg i rätt rik

vore att inbegripa de två principerna om mänskliga rättigheter och demokrati i

FN:s millenniemål. Vi menar att detta skulle understryka sambandet mellan

utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter, vilket starkt framhålls av FN:s

generalsekreterare i hans förslag till reformering av FN:s verksamhet och

organisation.

Vi anser att det behövs långtgående och djupgående reformer av FN och

dess underorgan. FN-systemet behöver en omfattande översyn, vilken i första

hand skall avse biståndsverksamheten och FN:s olika specialorgan.

När det gäller verksamheten i världsorganisationens specialorgan

framhåller vi behovet av att effektivisera styrelsearbetet, skapa mer

professionella rekryteringsprocesser, motarbeta och förebygga rivalitet mellan

olika organ samt att förändra ledningskultur och beslutsprocesser.

Sverige bör vidare verka för en reformering av säkerhetsrådets

sammansättning, beslutsregler och vetorätt och ta initiativ till skapandet av e

mekanism för uppföljning och utvärdering av reformarbetet.

Det är enligt vår mening angeläget att enskilda organisationer och företag

får ökat inflytande över FN:s olika organ. Det globala samarbetet mellan

regeringar, det civila samhället och den privata sektorn samt inom FN spelar

en mycket viktig roll för att främja jämställdhet globalt och bör uppmuntras

ytterligare.

Vi vill här också särskilt framhålla att FN och andra internationella organ i

större utsträckning än hittills måste uppmärksamma kvinnors utsatta situation

i krig och deras behov av särskilt skydd mot sexuella övergrepp och annat

våld i flyktingläger.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2004/05:U11

yrkande 17, 2004/05:U12 yrkandena 1-6, 7 i denna del och 8, 2004/05:U242

yrkande 7, 2004/05:U304 yrkande 5 och 2004/05:U308 yrkandena 3 och 4.

2. Säkerhetsrådets sammansättning och vetorätten (punkt 2) (fp)

av Birgitta Ohlsson (fp) och Cecilia Wikström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U11 yrkande 2

samt avslår motionerna 2003/04:U201, 2003/04:U203 yrkande 14,

2003/04:U329 yrkande 5, 2003/04:U335 yrkande 6, 2004/05:U11 yrkande 3,

2004/05:U12 yrkande 7 i denna del, 2004/05:U216 yrkande 4, 2004/05:U221

yrkande 6, 2004/05:U267 yrkande 10 och 2004/05:U304 yrkande 7.

Ställningstagande

Det otidsenliga systemet med ett säkerhetsråd bestående av permanenta

medlemmar med vetorätt är en kvarleva från kalla kriget och bidrar till

blockeringar och handlingsförlamning.

Vi vill uppmärksamma betydelsen av att begränsa vetorätten i

säkerhetsrådet, vilken på sikt bör avskaffas helt. I ett första steg bör endast

dubbelt veto gälla, dvs. det skall krävas att minst två permanenta medlemmar

av säkerhetsrådet lägger in sina veton för att ett beslut skall stoppas. Vetot

endast omfatta hot mot FN-stadgans kapitel sju, dvs. aggressionshandlingar,

samt hot och brott mot freden. Det skall ställas krav på att den medlem som

lägger in ett veto skall motivera detta. EU bör ha en gemensam plats bland de

permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2004/05:U11

yrkande 2.

3. Folkrätt m.m. (punkt 4) (m, fp, kd, c)

av Holger Gustafsson (kd), Birgitta Ohlsson (fp), Ewa Björling (m),

Björn Hamilton (m), Cecilia Wikström (fp), Henrik S Järrel (m) och

Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U11 yrkande 11

samt avslår motionerna 2003/04:U292 yrkande 2, 2003/04:U335 yrkande 2,

2004/05:U10 yrkande 6, 2004/05:U11 yrkandena 1 och 10, 2004/05:U219

yrkande 3, 2004/05:U221 yrkande 2, 2004/05:U223 yrkande 2, 2004/05:U225

yrkandena 8, 12 och 13, 2004/05:U260 yrkande 7, 2004/05:U268 yrkandena

32 och 33, 2004/05:U304 yrkandena 8 och 9, 2004/05:U314 yrkande 14 och

2004/05:U315 yrkande 16.

Ställningstagande

Det finns stora behov av internationella kris- och konflikthanteringsförmågor

och ambitionen att solidariskt bidra från svensk sida är hög. Vi förordar, och

har i ekonomiska ramar angivit, en högre ambitionsnivå från Sveriges sida när

det gäller långsiktiga internationella insatser som vi vet efterfrågas här och

nu.

FN:s, EU:s och Nato:s trovärdighet i fråga om internationell fred och

säkerhet bygger på att de enskilda länderna (utifrån egna beslut) tar sin del a

ansvaret och bidrar till de gemensamma fredsansträngningarna. Efterfrågan

på Sveriges medverkan är stor inom FN, EU och Nato. Sveriges bidrag skulle

kunna bli avsevärt större. Mot bakgrund av detta, och regeringens önskan att

bidra till EU:s snabbinsatsstyrkor, krävs prioriteringar som är samstämmiga

med utrikespolitiska mål.

Vi efterlyser därför från regeringen en samlad nationell strategi för

riktlinjerna för Sveriges medverkan - en strategi som tydligt anger såväl de

utrikespolitiska som de försvarspolitiska målen och intressena och skapar

förutsättningar för ett väsentligt mer effektivt resursutnyttjande än i dag. Me

andra ord måste dessa mål kopplas till existerande resurser och frågan om hur

vi gör bäst nytta.

Långt innan det konkreta erbjudandet om deltagande framförs måste

Sverige ha kriterier för olika tänkta handlingsalternativ. De svenska

internationella insatserna präglas av en tydlig geografisk splittring. För

närvarande tjänstgör ca 700 svenska män och kvinnor inom 14 olika

missioner, fördelade på fyra olika världsdelar. Det är en uppenbar

kraftsplittring. På många platser utgör Sveriges bidrag endast en handfull

personer. Bilden vittnar om en utsmetning av de - förhållandevis begränsade

- resurser som står till buds. Varje separat konflikt vi engagerar oss i kräver

dessutom avsevärda stabs- och logistikresurser. Förhållandet blir mycket

tydligt när vi tittar på kostnaden per anställd i utlandsstyrkan vid små och

korta missioner. Där blir snittkostnaden väsentligt högre än vid mer

omfattande och långsiktiga internationella insatser. Att etablera och

avetablera små förbandsenheter under förhållandevis korta missioner blir

oproportionerligt kostsamt.

Det dåliga resursutnyttjandet innebär att Sveriges samlade bidrag blir mer

begränsat än vad som annars skulle ha varit fallet. Verkningsgraden för de 1,4

miljarder kronor som budgeteras för nästa år blir orimligt låg. Därför borde

insatserna vara av mer långsiktig natur och koncentreras till färre områden.

Det skulle ge Sverige ett större inflytande på operationen, och våra resurser

blir mer effektivt utnyttjade än för närvarande. Som exempel kan nämnas det

svenska deltagandet i den EU-ledda styrkan i Bosnien-Hercegovina där det

svenska bidraget kommer att utgöra endast 1 % av den totala operativa

truppstyrkan på 7 000 personer.

Sammantaget måste frågor ställas om när, var och hur de internationella

insatserna skall genomföras för att våra begränsade resurser skall kunna

resultera i bästa möjliga hjälp till så många som möjligt.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2004/05:U11 yrkande

11.

4. Folkrätt m.m. (punkt 4) (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U268 yrkande 32

samt avslår motionerna 2003/04:U292 yrkande 2, 2003/04:U335 yrkande 2,

2004/05:U10 yrkande 6, 2004/05:U11 yrkandena 1, 10 och 11, 2004/05:U219

yrkande 3, 2004/05:U221 yrkande 2, 2004/05:U223 yrkande 2, 2004/05:U225

yrkandena 8, 12 och 13, 2004/05:U260 yrkande 7, 2004/05:U268 yrkande 33,

2004/05:U304 yrkandena 8 och 9, 2004/05:U314 yrkande 14 och

2004/05:U315 yrkande 16.

Ställningstagande

Om Sverige fortsättningsvis skall understödja humanitära insatser i FN:s regi

skall det enligt Vänsterpartiet finnas tydliga garantier för att svensk FN-trup

inte kan blandas samman med USA-alliansens stridande förband.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2004/05:U268

yrkande 32.

5. Folkrätt m.m. (punkt 4) (mp)

av Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U335 yrkande

2 och 2004/05:U260 yrkande 7 samt avslår motionerna 2003/04:U292

yrkande 2, 2004/05:U10 yrkande 6, 2004/05:U11 yrkandena 1, 10 och 11,

2004/05:U219 yrkande 3, 2004/05:U221 yrkande 2, 2004/05:U223 yrkande 2,

2004/05:U225 yrkandena 8, 12 och 13, 2004/05:U268 yrkandena 32 och 33,

2004/05:U304 yrkandena 8 och 9, 2004/05:U314 yrkande 14 och

2004/05:U315 yrkande 16.

Ställningstagande

FN måste spela en mycket mer aktiv roll än i dag för att främja fred, säkerhet

och nedrustning. Världsorganisationen måste i större utsträckning förebygga

krig och utveckla olika former av agerande för att förebygga och förhindra

konflikter och för att avsluta sådana. Om konflikter bryter ut måste FN kunna

arbeta med fler fredsskapande verktyg än i dag.

Icke-våldsprincipen måste vara den huvudprincip som all konflikthantering

utgår från. I enstaka fall, då alla möjligheter till fredlig konflikthantering

uttömda, kan militära ingripanden genomföras. Detta får dock endast ske i

FN-regi.

USA tog initiativet över världspolitiken efter terrorattackerna den 11

september 2001. Därefter har den amerikanska politiken präglats av

unilateralism på temat "de som inte är med oss är emot oss", vilket tagit sig

en rad olika uttryck. Internationella avtal om allt från miljö till krigstribun

värderas utifrån ett sådant förenklat synsätt.

Ett exempel gäller det amerikanska motståndet mot den internationella

brottmålsdomstolen, ICC. I fråga om den har USA förklarat att man inte avser

att ratificera Romstadgan, som ligger till grund för domstolen.

Jag anser att den svenska regeringen och världssamfundet kraftfullt bör

verka för att USA skall ratificera Romstadgan om den internationella

brottmålsdomstolen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2003/04:U335 yrkande 2 och 2004/05:U260 yrkande 7.

6. Specifika konventioner, ratificeringar etc. (punkt 5) (fp, c)

av Birgitta Ohlsson (fp), Cecilia Wikström (fp) och Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L295 yrkande

20 och 2004/05:So604 yrkande 16 samt avslår motionerna 2003/04:U255

yrkande 3, 2003/04:U278 yrkande 3, 2004/05:U10 yrkandena 11 och 14,

2004/05:U11 yrkandena 7 och 15, 2004/05:U225 yrkande 17, 2004/05:U252,

2004/05:U257 yrkande 1, 2004/05:U283 yrkande 2 och 2004/05:A321

yrkandena 2 och 4.

Ställningstagande

Rätten att älska vem man vill oberoende av kön borde erkännas som en

mänsklig rättighet. Även om det finns ett motstånd från många länder mot att

anta en FN-konvention som säkerställer homo-, bi- och transpersoners

likaberättigande och frihet från diskriminering bör Sverige arbeta för detta.

Ett sådant arbete är i sig opinionsbildande och attitydpåverkande.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2004/05:L295

yrkande 20 och 2004/05:So604 yrkande 16.

7. Specifika konventioner, ratificeringar etc. (punkt 5) (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U257 yrkande 1

samt avslår motionerna 2003/04:U255 yrkande 3, 2003/04:U278 yrkande 3,

2004/05:L295 yrkande 20, 2004/05:U10 yrkandena 11 och 14, 2004/05:U11

yrkandena 7 och 15, 2004/05:U225 yrkande 17, 2004/05:U252,

2004/05:U283 yrkande 2, 2004/05:So604 yrkande 16 och 2004/05:A321

yrkandena 2 och 4.

Ställningstagande

Enligt Amnesty International är homosexualitet förbjuden i 70 länder och i

vissa av dessa är homosexualitet dessutom belagd med dödsstraff.

Det internationella samfundet bör, för att förverkliga principen om alla

människors lika värde, enas om en internationell konvention om avskaffande

av all diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. En

sådan konvention skulle bidra till att placera frågan om homosexuellas,

bisexuellas och transpersoners mänskliga rättigheter på den internationella

dagordningen och skulle därigenom utgöra ett stöd för krafter i olika länder

som vill motverka förtryck på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2004/05:U257

yrkande 1.

8. Specifika konventioner, ratificeringar etc. (punkt 5) (mp)

av Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U10 yrkandena

11 och 14, 2004/05:U252 och 2004/05:A321 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2003/04:U255 yrkande 3, 2003/04:U278 yrkande 3,

2004/05:L295 yrkande 20, 2004/05:U11 yrkandena 7 och 15, 2004/05:U225

yrkande 17, 2004/05:U257 yrkande 1, 2004/05:U283 yrkande 2,

2004/05:So604 yrkande 16 och 2004/05:A321 yrkande 4.

Ställningstagande

Sverige har ännu inte ratificerat ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk.

Därmed minskar Sveriges trovärdighet som förespråkare för de mänskliga

rättigheterna och ursprungsfolkens rättigheter. Det är angeläget med en snar

ratifikation såväl av detta skäl som för att ge samernas hävdvunna rättigheter

ett legitimt uttryck.

Vid utarbetandet av FN-konventionen från 1990 om skydd av

migrantarbetare och deras familjers rättigheter deltog svenska företrädare

aktivt. Sverige har dock inte ratificerat konventionen som, med vissa

undantag, skall reglera grundläggande rättigheter för alla som arbetar i ett

annat land än det egna, oavsett om de berörda personerna har giltiga

dokument eller inte. Jag anser att Sverige snarast bör ratificera den aktuella

konventionen.

Genderfrågor bör högprioriteras i FN:s reformarbete. De svenska

insatserna för ett genomförande av säkerhetsrådets resolution 1325 (2000)

måste intensifieras.

Bland annat i anslutning till arbetet i FN:s kvinnokommission har

diskussionen om männens ansvar för jämställdhet kommit i gång inom FN-

systemet. Sverige bör även i fortsättningen driva dessa frågor med kraft och

aktivt arbeta för att en världskonferens om mansrollen anordnas i FN-regi.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2004/05:U10

yrkandena 11 och 14, 2004/05:U252 och 2004/05:A321 yrkande 2.

9. Länder och regioner m.m. (punkt 6) (m, fp, kd, c)

av Holger Gustafsson (kd), Birgitta Ohlsson (fp), Ewa Björling (m),

Björn Hamilton (m), Cecilia Wikström (fp), Henrik S Järrel (m) och

Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U11 yrkandena

12 och 13 och 2004/05:U324 samt avslår motionerna 2002/03:U206 yrkande

4, 2002/03:U249 yrkande 4, 2004/05:U229, 2004/05:U267 yrkande 7,

2004/05:U307 yrkande 3 och 2004/05:U315 yrkande 3.

Ställningstagande

Östafrika/Afrikas horn och Stora sjöregionen är svårt sargade av svält och

krig och områdena kan karaktäriseras som krutdurkar, där fattigdom och

diktatur kan tjäna som grogrund för terrorism. Dessutom påverkas utveckling

och stabilitet i närliggande regioner.

Vi förespråkar en Marshallplan för demokratisering och utveckling i de

nämnda regionerna. Planen skall vara utformad i samma anda som den plan

som skapades för stöd och uppbyggnad av krigsdrabbade europeiska länder

efter andra världskriget. Sveriges roll som pådrivare av en utveckling mot

demokrati i de berörda afrikanska staterna kan inte nog understrykas.

FN har för länge sedan kallat Darfur för världens största humanitära

katastrof, men saknar förmåga att agera kraftfullt där. Vi anser att det behövs

ett kraftigt förstärkt europeiskt stöd till Afrikanska unionens

övervakningsmission i Darfur och att Sverige bör delta med truppbidrag i en

sådan insats.

Sveriges regering bör enligt vår uppfattning verka för att Taiwan skall

kunna delta i och bidra till verksamheten inom FN och dess underorgan,

exempelvis i WHO:s arbete med smittskydd. Den demokratiskt valda

regeringen i Taiwan representerar 23 miljoner invånare som i dagsläget

saknar inflytande inom ramen för FN. Vi anser att detta förhållande måste

ändras.

Kina ser Taiwan som en kinesisk provins som måste återförenas med

fastlandet, detta trots att Taiwan i praktiken varit självständigt i drygt 50 å

Under denna period har en successiv demokratisering ägt rum i Taiwan

parallellt med en anmärkningsvärd ekonomisk utveckling. Kina är en

diktaturstat som fortfarande har arbetsläger, använder tortyr, avrättar i

särklass flest medborgare och förvägrar sina medborgare religions- och

yttrandefrihet.

Den svenska regeringen måste upphöra med att visa undfallenhet mot den

kinesiska maktpolitiken och påverka EU att göra detsamma. Sveriges linje

måste vara att Taiwans medborgare har rätt att vara företrädda inom FN.

Taiwan har rätt till större likabehandling i det internationella systemet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2004/05:U11

yrkandena 12 och 13 och 2004/05:U324.

10. Terrorism, rättssäkerhet och sanktioner (punkt 8) (mp)

av Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U10 yrkande 8

samt avslår motionerna 2002/03:Ju278 yrkande 4, 2002/03:U249 yrkande 6,

2004/05:U10 yrkande 9, 2004/05:U11 yrkande 14 och 2004/05:U318 yrkande

3.

Ställningstagande

Kampen mot terrorismen får på inga villkor föras med medel som äventyrar

de värden som terrorismen hotar. Civila och politiska fri- och rättigheter och

individers rättssäkerhet får inte bli lidande.

USA har haft alltför stort inflytande på den terrorlista som säkerhetsrådet

beslutat om och som anger vem som skall klassas som terrorist. I stället skulle

enskilda länder kunna lämna rapporter om sina dokumenterat

terroristmisstänkta. Regeringen bör kraftfullt verka för avskaffande av den

ordning där USA tillåts vara första uppgiftslämnare till FN:s lista.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2004/05:U10

yrkande 8.

11. Hälsofrågor och sociala frågor m.m. (punkt 9) (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U12 yrkande 9

samt avslår motionerna 2004/05:U10 yrkandena 10 och 12, 2004/05:U11

yrkandena 8 och 18, 2004/05:U233, 2004/05:U243 och 2004/05:U280

yrkandena 3, 5 och 7.

Ställningstagande

Den socialdemokratiska regeringen är generellt sett starkt positiv till FN, har

stor tilltro till världsorganisationens förmåga att fatta lämpliga beslut och

brukar vanligen beakta majoritetsbeslut där.

Därför är det förvånande att regeringen reserverade sig när

generalförsamlingen strax före julen 2004 i en resolution framhöll familjens

centrala betydelse för samhället i Dohadeklarationens anda. Vi anser att

regeringen bör ta intryck av att en majoritet i generalförsamlingen ställt sig

bakom Dohadeklarationen, vilken undertecknats av ca 150 nationer.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2004/05:U12

yrkande 9.

12. Hälsofrågor och sociala frågor m.m. (punkt 9) (mp)

av Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U10 yrkande

10 och 2004/05:U280 yrkande 3 samt avslår motionerna 2004/05:U10

yrkande 12, 2004/05:U11 yrkandena 8 och 18, 2004/05:U12 yrkande 9,

2004/05:U233, 2004/05:U243 och 2004/05:U280 yrkandena 5 och 7.

Ställningstagande

Frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har största betydelse

och ett målmedvetet arbete på dessa områden är avgörande för möjligheterna

att nå FN:s millenniemål. Det är därför starkt oroande att reaktionära krafter

världen över söker avföra dessa frågor från den internationella dagordningen.

Sverige har en hög profil i frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och

rättigheter och är den största bidragsgivaren till FN:s familjeplaneringsorgan

UNFPA. Även i fortsättningen måste Sverige prioritera detta område.

I en tid då ekonomin och marknaderna i allt större utsträckning blivit

globala är det viktigt att politiken används till att skapa globala regler. Det

finns redan i dag en rad internationella överenskommelser om miljö och

mänskliga rättigheter. Ansvaret för att dessa följs bör inte bara åligga stater

utan också storföretagen. Därför bör nya initiativ tas till bindande FN-regler

för transnationella företag. Jag anser att Sverige bör vara pådrivande både

inom EU och på det internationella planet för att FN skall utarbeta sådana

regler.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2004/05:U10

yrkande 10 och 2004/05:U280 yrkande 3.

13. Miljörelaterade frågor m.m. (punkt 10) (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U12 yrkande 10

samt avslår motionerna 2003/04:U336 yrkande 1, 2004/05:U10 yrkandena 13

och 15, 2004/05:U219 yrkande 9 och 2004/05:U311 yrkande 5.

Ställningstagande

En majoritet av generalförsamlingens medlemmar har i mars 2005 förespråkat

ett förbud mot alla former av kloning. Därigenom har man satt en

internationell standard som anger att mänskligt liv inte i något syfte - varken

för forskning eller för terapi - får skapas genom kloning. Vi beklagar att den

svenska regeringen på semantiska grunder gick emot generalförsamlingens

beslut. Vi kristdemokrater anser att stamcellsforskning skall vara tillåten

under förutsättning att den sker med s.k. adulta stamceller.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2004/05:U12

yrkande 10.

14. Miljörelaterade frågor m.m. (punkt 10) (mp)

av Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U336 yrkande

1 och 2004/05:U10 yrkandena 13 och 15 samt avslår motionerna

2004/05:U12 yrkande 10, 2004/05:U219 yrkande 9 och 2004/05:U311

yrkande 5.

Ställningstagande

Jag vill upprepa Miljöpartiets tidigare förslag om att Sverige skall verka för

att FN:s miljöorgan UNEP uppgraderas till ett regelrätt FN-organ och att de

olika multilaterala miljöavtalen överordnas Världshandelsorganisationens,

WTO, handelsregler.

En övergripande konvention om rätten till vatten bör utarbetas. Visserligen

behandlas rätten till vatten i andra konventioner men denna livsviktiga och i

dag starkt hotade resurs måste skyddas. Rätten till vatten måste också

betraktas som en mänsklig rättighet i sig, detta inte minst med tanke på FN:s

millenniemål. Sverige bör verka för att FN fastställer att tillgången till rent

vatten skall vara en uttalad mänsklig rättighet. Vatten måste säkras som en

gemensam, fri och global nyttighet.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2003/04:U336 yrkande 1 och 2004/05:U10 yrkandena 13 och 15.

15. FN:s finanser m.m. (punkt 11) (mp)

av Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U335 yrkande

9 och 2004/05:U260 yrkande 6 samt avslår motionerna 2003/04:U309 och

2004/05:U11 yrkande 4.

Ställningstagande

Alla medlemsländer i FN måste betala sina medlemsavgifter till fullo, i tid

och utan villkor. De medlemsstater som inte betalar sin avgift i tid bör inte h

rösträtt i världsorganisationen förrän avgiften betalats. Regeringen bör verka

för detta liksom för att USA förmås att betala alla sina skulder gentemot FN

med omedelbar verkan och utan särskilda krav.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2003/04:U335 yrkande 9 och 2004/05:U260 yrkande 6.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttranden. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Folkrätt m.m. (punkt 4) (v)

av Alice Åström (v).

Den allt starkare betoningen på mänskliga rättigheter och människors rätt till

skydd i förhållande till folkrätten är i grunden positiv, men inga lagar eller

förordningar stiftas, tolkas eller tillämpas dock i maktpolitiska tomrum.

Folkrätten, de mänskliga rättigheterna och stormaktsintressen

Den internationella rätten, dvs. folkrätten, kan fungera som ett skydd för

diktaturer som på ett hänsynslöst och brutalt sätt förtrycker befolkningen och

bryter mot de mänskliga rättigheterna. Likafullt har vi kunnat se hur de

stormakter som haft stora ekonomiska intressen och som förespråkat respekt

för mänskliga rättigheter godtagit dessa diktaturer, samarbetat med och stött

dem. Man har i sådana fall med hänvisning till folkrätten förklarat att man

inte blandar sig i andra staters inre angelägenheter. I andra sammanhang har

vi kunnat se hur samma stormakter med hänvisning till brott mot mänskliga

rättigheter intervenerat i andra länder och förklarat att de mänskliga

rättigheterna måste gå före folkrätten. Det som betingar vad som skall

värderas högst - folkrätten eller de mänskliga rättigheterna - har inte

bestämts av någon principiell hållning utan av ekonomiska intressen och

maktpolitiska strävanden.

Under senare år har uppfattningar framförts som går ut på att folkrätten

står i motsättning till de mänskliga rättigheterna och att det är folkrätten so

måste stryka på foten - man måste bryta mot folkrätten för att förhindra brott

mot de mänskliga rättigheterna. Detta synsätt har sin grund i en förenklad syn

på förhållandet mellan folkrätt och mänskliga rättigheter.

Det finns även ett samband mellan brott mot folkrätt och brott mot

mänskliga rättigheter. I spåren av brott mot folkrätten följer mycket ofta brot

mot mänskliga rättigheter även om motivet för brottet mot folkrätten

motiverats med skydd av mänskliga rättigheter. Vi har kunnat se det i Kosovo

och bombningarna av Jugoslavien. Med hänvisning till MR-brott i Kosovo

bombades Jugoslavien. Men det var först efter bombningarna av Jugoslavien

som de jugoslaviska militära och paramilitära mördarbanden fick en

förevändning att störta in i Kosovo och begå de omfattande övergreppen mot

befolkningen och fördriva den.

I Irak har vi kunnat se hur man med hänvisning till Saddam Husseins

förbrytelser anfaller landet och skapar ett kaos där det är svårt att se ett sl

det våld och den terror som utbrutit. Dessa och andra interventionskrig löser

inga problem när det gäller mänskliga rättigheter. Krig löser inga problem. De

skapar nya problem. Att spela ut folkrätten mot mänskliga rättigheter är

sålunda föga konstruktivt.

De stater som, när de finner det lämpligt, har möjlighet att spela ut de

mänskliga rättigheterna mot folkrätten på ett sådant sätt att folkrätten hamnar

på undantag, är de stormakter som sitter i Förenta nationernas säkerhetsråd.

Den maktställning som stormakterna har i säkerhetsrådet innebär en risk för

att tolkningen och hanteringen av folkrätten lätt grumlas av egna nationella

intressen. Denna risk är särskilt stor om det handlar om stormakter med

omfattande internationella ekonomiska intressen. Flera av stormakterna

befinner sig även i en beroendeställning när det gäller råvaror från regioner

som också utgör konfliktområden, vilket gör att stormakters ekonomiska

intressen inverkar på hur man tolkar och hanterar förhållandet mellan

folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

Ett särskilt fall där en stormakt tolkade och utnyttjade folkrätten på ett sätt

som uppenbart visade att det var egna nationella intressen som låg till grund

för ett militärt ingripande var när USA två månader efter angreppet på World

Trade Center hänvisade till självförvarsrätten (artikel 51 i FN-stadgan) och

gick in i Afghanistan. Men inte nog med det: man tog även till de mänskliga

rättigheterna för att rättfärdiga sitt ingripande i Afghanistan. Man sade sig

vilja försvara de mänskliga rättigheter - inte minst kvinnornas rättigheter -

för vilka man dessförinnan visat mycket ringa intresse. Ställda inför

fulltbordat faktum godkändes USA:s agerande i efterhand av FN.

Detta sätt att från USA:s sida använda främst de mänskliga rättigheterna

och nedprioritera folkrätten oroar naturligtvis de nya stater som uppstått efte

avkoloniseringen under förra århundradet. De ser sitt nyvunna oberoende

hotat.

Utformningen och sammansättningen av FN:s säkerhetsråd innebär också

stora möjligheter för stormakter att söka stöd i folkrätten och nedprioritera d

mänskliga rättigheterna. Folkrepubliken Kina, som upplever en kraftfull

ekonomisk utveckling och genomgår en omfattande ekonomisk

reformprocess och söker utvidga sitt internationella engagemang både

politiskt och ekonomiskt, hänvisar ofta till folkrätten och bortser från brott

mot mänskliga rättigheter.

Sammanfattning

Hela frågeställningen om förhållandet mellan folkrätt och mänskliga

rättigheter, hur dessa rättighetskomplex skall tolkas och hanteras, deformeras

alltmer. De grumlas av stormakters ekonomiska och politiska intressen. Dessa

kommer allt tydligare till uttryck i hur stormakterna uppträder och tar

ställning i säkerhetsrådet. Detta är ett missförhållande som man måste komma

till rätta med vid en reformering av Förenta nationerna och av säkerhetsrådets

ställning. En sådan reformering måste behandla de olika rådsmedlemmarnas

(såväl de permanenta som de icke-permanenta medlemmarnas) möjligheter att

utöva inflytande och frågan om hur förhållandet mellan folkrätt och

mänskliga rättigheter skall hanteras.

Trots förekomsten av icke-permanenta medlemmar är de permanenta

medlemmarnas inflytande oproportionerligt stort i säkerhetsrådet. Stora delar

av världens befolkning är inte företrädda i säkerhetsrådet. En stark kraft som

säkerhetsrådet kunde företräda dem som i dag inte är representerade där

skulle sannolikt ha en balanserande inverkan på förhållandet mellan

stormakterna och kunde också medverka till en mer välbalanserad hållning

när det gäller att hantera det komplicerade förhållandet mellan folkrätten och

de mänskliga rättigheterna. En sådan kraft kunde därmed bidra till en

fredligare värld.

Avslutningsvis kan sägas att folkrätten och de mänskliga rättigheterna inte

kan frikopplas från staters maktförhållanden och maktambitioner.

Reformeringen av Förenta nationerna hänger intimt samman med hur man

utvecklar tolkningen och hanteringen av förhållandet mellan folkrätten och de

mänskliga rättigheterna. Makt måste omfördelas från de gamla stormakterna

till stater som under den nuvarande ordningen har ett ringa inflytande över

Förenta nationerna och dess olika institutioner.

2. Länder och regioner m.m. (punkt 6) (v)

av Alice Åström (v).

FN:s generalförsamling antog 1989 en resolution mot rekrytering,

användning, finansiering och träning av legosoldater. Frågan om en resolution

väcktes främst mot bakgrund av den situation som rådde på den afrikanska

kontinenten, vilket också påverkade utformningen av denna. Till följd av den

utformning som resolutionen fick avstod Sverige och många andra länder från

att stödja denna, även om man i många fall sympatiserade med resolutionen

och stödde dess andemening.

Efter att generalförsamlingens resolution antogs 1989 har problemet med

legosoldater i krig vuxit ofantligt. I dag sköter vinstdrivande företag en allt

större del av säkerhetsarbetet i krigs- och oroshärdar. Dessa vaktbolag

fungerar i praktiken som små privatarméer och är ibland kontrakterade av

företag och hjälporganisationer men framför allt av regeringar, där USA

tillhör de länder som i störst utsträckning anlitar privatsoldater. Bara i Irak

finns uppskattningsvis 20 000 privatsoldater. Ungefär en tredjedel av USA:s

militärbudget för Irak beräknas gå till privata vaktbolag.

Förekomsten av privatanställda stridande förband och vaktsoldater är

problematisk bl.a. på grund av att de i princip inte är ansvariga inför några

andra än sina aktieägare. I praktiken går privatsoldaterna nästan utan

undantag straffria om de begår brott.

Jag anser att Sverige bör agera skyndsamt och med kraft så att en ny FN-

resolution kommer till stånd där ett förbud mot legosoldater förespråkas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2004/05:95 Sverige i Förenta nationerna 2003-2004.

Följdmotioner

2004/05:U10 av Lotta Hedström (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en grundligare

redogörelse för sitt agerande kring och sina prioriteringar inför FN:s

högnivåmöte.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en skrivelse eller liknande

om FN:s framtidsfrågor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sveriges linje i EU om FN:s agerande noga skall tydliggöras

och förankras på svensk botten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att verka för att stävja hoten mot NPT-processen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en tydligare framtida struktur för styrkebidrag till FN.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om FN:s terrorlista.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om sanktioner.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att högprioritera SRHR i globala forum under de

kommande åren.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att ratificera ILO:s resolution 169 om

ursprungsfolkens rätt.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att arbeta för nollsvält och en korrekt orsaksanalys av

matbrist och hungerproblem.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om Unep samt förhållandet mellan WTO:s handelsregler

och multilaterala miljöavtal.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om resolution 1325.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om en global vattenkonvention.

2004/05:U11 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om förnyelse av folkrätten samt att folkrätten bör kompletteras med

ett slags nödvärnsrätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en begränsning av veto och att EU bör ha en gemensam plats

bland de permanenta medlemmarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en utvidgning av säkerhetsrådet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en översyn för att motverka korruption inom FN.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige i FN bör intensifiera sitt arbete med att förbättra

skyddet för de mänskliga rättigheterna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en reformering av FN:s kommission för mänskliga rättigheter

(MRK).

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Sveriges roll som pådrivare i ytterligare ratifikationer av

konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor

(CEDAW) och dess tilläggsprotokoll samt att Sverige skall arbeta för att

sprida information om tilläggsprotokollet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att frågan om fri abort bör drivas av Sverige i internationella

forum som FN.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om

ratificering av barnkonventionen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Sverige enskilt och i FN-sammanhang bör vara

pådrivande för att fler stater, inklusive USA och Ryssland, ratificerar

Romstadgan.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att regeringen bör utarbeta en strategi för

internationella krishanteringsinsatser.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om en Marshallplan för Östafrika/Afrikas horn samt Stora

sjöregionen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Sverige bör bidra till en eventuell FN-insats i

Darfur.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om åtgärder i kampen mot terrorism.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om FN-resolution 1325 och jämställdhet.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Sverige skall verka för att fler länder skall uppnå

FN:s biståndsmål.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om komplettering av FN:s millenniemål i regeringens

rapport om uppfyllandet av dessa mål.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Sverige fortsatt bör låta en större del av biståndet

gå till sexuell och reproduktiv hälsa.

2004/05:U12 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av en omfattande översyn av FN-systemet i stort, men i

första hand biståndsverksamheten och FN:s olika specialorgan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om styrelsearbetet i de olika FN-organen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om rekryteringsprinciperna i de olika FN-organen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om managment- och organisationskulturen inom FN.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om rivaliteten mellan olika FN-organ.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om hur "civil society", den privata sektorn samt forskningen skall

kunna ges ett större formellt inflytande över FN:s arbete.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige bör ta initiativ till en reformering av säkerhetsrådets

sammansättning, beslutsregler och vetorätt.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige skall ta initiativ till en uppföljningsmekanism som

skall utvärdera hur reformarbetet fortskrider och vilka resurser som

uppnåtts.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om generalförsamlingens syn på Dohadeklarationen och familjens

betydelse för samhället.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om generalförsamlingens syn på kloning.

Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen inom FN och EU skall kräva att FN:s

sanktionskommitté fortsättningsvis arbetar med respekt för FN-stadgan.

2002/03:U206 av Sten Tolgfors (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om flygförbudszonerna i Irak.

2002/03:U249 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN bör kräva att USA och Storbritannien till FN:s

säkerhetsråd rapporterar om sin krigföring i Afghanistan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige verkar för att FN framdeles ges resurser så att FN

självt förmår leda den operativa verksamheten.

2002/03:U280 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN som organisation måste stärkas genom reformer, ökade

resurser och ökad politisk vilja för att framgångsrikt kunna arbeta med

global krishantering.

Motion väckt med anledning av skr. 2003/04:20

2003/04:U14 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN bör ta initiativ till en ländervis granskning av

mänskliga rättigheter och demokrati som årligen skall redovisas och

debatteras i FN:s generalförsamling.

Motioner från allmänna motionstiden 2003

2003/04:U201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige i Förenta nationerna kraftfullt skall verka för ett avskaffande

av vetorätten i säkerhetsrådet.

2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (c):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en reformering av FN:s säkerhetsråd.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att procedurerna för beslutssystemet inom FN bör utvecklas och

förstärkas.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förslag till åtgärder för slagkraftigare FN-insatser.

2003/04:U238 av Henrik von Sydow (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att avskaffa diktaturers rösträtt i FN.

3. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt driver frågan om ett reformerat

FN i enlighet med vad i motionen anförs.

2003/04:U246 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU uttryckligen och kraftfullt stöder FN:s

generalsekreterare i dennes strävan att öka FN:s effektivitet och

trovärdighet.

2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för att det inrättas "genderrådgivare" inom FN-

systemets samtliga nivåer inom ramen för det konfliktförebyggande och

fredsfrämjande arbetet.

2003/04:U274 av Annika Qarlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör ta en ledande roll i nedrustningsarbetet.

2003/04:U278 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör stödja den rekommendation som lämnats till

FN:s säkerhetsråd hösten 2002 om att inrätta en internationell kommission

om våld mot kvinnor.

2003/04:U285 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, v, mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att genderfrågor blir en stående punkt

på säkerhetsrådets agenda.

2003/04:U292 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en modernisering av FN-stadgan.

2003/04:U309 av Mikael Oscarsson och Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige inom ramen för sitt engagemang i FN tar initiativ till ett

gemensamt agerande för att upprätta och modernisera FN:s gemensamma

salar och sammanträdesrum.

2003/04:U329 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN:s säkerhetsråd bör reformeras bl.a. genom att ett konvent

av oberoende personer med folkligt mandat sammankallas.

2003/04:U335 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN borde få utvidgat mandat för att kunna agera militärt i

samband med medverkan i fredsbevarande styrkor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige sluter upp bakom generalsekreterarens ansatser att

förändra och stärka FN.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att frivilligorganisationer ges konsultativ status i

generalförsamlingen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna ett

partnerskap som omfattar rätten till information, former för inflytande

samt koordinering.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för en reformering av säkerhetsrådet med avseende på

dess sammansättning, antal stater och för ett borttagande av vetorätten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det totala ansvaret för medlemskapsprocessen bör ligga hos

generalförsamlingen, liksom nominering och val av generalsekreterare.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att generalförsamlingen återigen bör ges det totala

budgetansvaret för verksamheten.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att alla medlemsländer i FN måste betala sina medlemsavgifter

till fullo, i tid och utan villkor.

2003/04:U336 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillgången till rent vatten skall vara en uttalad mänsklig

rättighet och att Sverige bör verka för att detta fastställs i FN.

2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen, inom EU-kretsen eller tillsammans med de

nordiska regeringarna, snarast initierar en omfattande översyn av hela FN-

arbetet generellt, och dess biståndsverksamhet i synnerhet.

Motioner från allmänna motionstiden 2004

2004/05:L295 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en FN-konvention mot diskriminering på grund av sexuell

läggning eller könsidentitet.

2004/05:U204 av Sten Tolgfors (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige alltid skall driva värdet av demokrati och mänskliga

rättigheter i internationella relationer.

2004/05:U210 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen i internationella sammanhang verkar för att de mänskliga

rättigheterna lyfts fram i folkrätten.

2004/05:U216 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en reformering av FN-systemet.

2004/05:U219 av Maud Olofsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förändra FN-stadgan.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att Sverige aktivt arbetar för att alternativ förnybar

energiförsörjning förs upp på FN:s dagordning i arbetet för en fredligare

värld.

2004/05:U221 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en reformering av FN-stadgan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vetorätten och principerna i FN-stadgan.

2004/05:U223 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en modernisering av FN-stadgan.

2004/05:U225 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör intensifiera sitt arbete med att både försvara och

förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna dels genom de

internationella organisationer där Sverige bereds möjlighet att påverka,

såsom exempelvis FN, EU, OSSE, Europarådet och Världsbanken, dels

genom Sveriges bilaterala samarbete med andra länder.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör gå i spetsen för en fortsatt förnyelse av folkrätten

så att den entydigt blir ett stöd, inte ett hinder, för enskilda individers

grundläggande rättigheter.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör driva på så att fler stater, inklusive USA och

Ryssland, ratificerar Romstadgan om den permanenta internationella

brottmålsdomstolen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtal av amerikanska medborgare i den permanenta

internationella brottmålsdomstolen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en omarbetning av FN:s konvention mot rasdiskriminering.

2004/05:U229 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen i FN agerar för att få till stånd en ny resolution mot

användandet av legosoldater.

2004/05:U233 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar att rikta specifika polioutrotningsanslag inom ramen för

de anslag Sverige förmedlar till WHO samt att utöka informationen angående

poliovaccination till u-länder i enlighet med vad om anförs i motionen.

2004/05:U235 av Barbro Hietala Nordlund och Anneli Särnblad (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av att utveckla möjligheter för ungdomars politiska inflytande på

internationell nivå.

2004/05:U239 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet

hävdas när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna.

2004/05:U242 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de två principerna om respekt för de mänskliga rättigheterna

och demokrati skall inbegripas i FN:s millenniemål.

2004/05:U243 av Torsten Lindström och Olle Sandahl (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om svenskt deltagande i UN University.

2004/05:U252 av Ulf Holm m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall

ratificera FN:s konvention för skydd av migrantarbetares och deras familjers

rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990.

2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN-sammanhang bör verka för en FN-konvention

om avskaffande av allt slags diskriminering på grund av sexuell läggning

eller könsidentitet.

2004/05:U260 av Lotta Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige genom FN och EU måste verka för att USA inte

missbrukar sin militära och ekonomiska överlägsenhet för att påverka det

folkrättsliga regelverket, internationella överenskommelser eller FN-

chartern på ett negativt sätt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att betala

alla sina skulder gentemot FN med omedelbar verkan och utan särskilda

krav.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att ratificera

avtalet och den permanenta internationella brottmålsdomstolen ICC.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att upphöra

med sin unilaterala utrikespolitik och bli en fullvärdig medlem inom FN -

med rättigheter och skyldigheter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att

underteckna alla stora FN-konventioner om mänskliga rättigheter, bl.a.

barnkonventionen och kvinnorättskonventionen CEDAW.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att upphöra

att ge ekonomiskt och militärt stöd till länder som befinner sig i militära

konflikter och som inte garanterar sina medborgare grundläggande

demokratiska fri- och rättigheter.

2004/05:U267 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den preventiva diplomatins instrument måste förfinas,

sanktionsinstrumentet vässas, regionaliseringen öka och FN:s

beslutsformer effektiviseras för att möta hoten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett förstärkt samarbete mellan FN och regionala organisationer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN och Afrikanska unionen bättre bör samordna sina planer.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att vetorätten i FN:s säkerhetsråd

avskaffas och att rådet breddas och görs mer representativt.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en grundläggande respekt för mänskliga rättigheter och

folkrätten bör vara ett krav på varje land som gör anspråk på att få leda

FN-organ.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regionala strukturer även kan vara ett sätt att sammanföra

resurser och maximera effekten på stabilisering, som t.ex. regionala

utbildningscentrum för fredsfrämjande.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om större koordination och mer transparent beslutsprocess mellan

FN och regionala organisationer.

2004/05:U268 av Alice Åström m.fl. (v):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att om Sverige fortsättningsvis skall understödja humanitära

insatser i FN:s regi skall det finnas tydliga garantier för att en svensk FN-

trupp inte kan blandas samman med USA-alliansens stridande förband.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN och EU bör verka för att FN-trupper med

uppgift att skydda humanitära insatser inte består av förband som haft

uppgifter som stridande trupp.

2004/05:U280 av Lotta Hedström m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att driva på arbete med de s.k. Human rights norms of business.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att mänskliga rättigheter enligt FN-konventionerna redan i dag

bör betraktas som gällande för företag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att även andra intressenter än fack och näringsliv bör bjudas in

att delta i Nationella kontaktpunkten, vilken har till uppgift att följa upp

anmälningar under OECD:s riktlinjer.

2004/05:U283 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen kraftfullt skall verka för att stoppa all form av

handel med barnarbetare inom ramen för EU och ILO.

2004/05:U304 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU uttryckligen och kraftfullt stöder FN:s

generalsekreterare i dennes strävan att öka FN:s effektivitet och

trovärdighet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU skall verka för att respekt för de mänskliga

rättigheterna och demokrati uttryckligen inbegrips i FN:s millenniemål.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU skall kräva att en översikt av brott mot de

mänskliga rättigheterna och demokrati redovisas ländervis och debatteras i

FN:s generalförsamling varje år.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en EU-representation i säkerhetsrådet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU skall verka för att principen om

statssuveränitet inte får vara överordnad andra viktiga principer som

folkmord, folkfördrivning och andra grova och systematiska brott mot de

mänskliga rättigheterna.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU skall verka för att FN:s stadga förtydligas så

att kamp mot folkmord och folkfördrivning kodifieras som grund för

humanitär intervention.

2004/05:U305 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU i sina förbindelser med andra länder och i

FN i större utsträckning skall värna och framhäva demokrati och respekt

för de mänskliga rättigheterna som grund för samhällelig utveckling.

2004/05:U307 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN nu skall fokusera på fred i Afrika och omedelbart

prioritera fredsfrämjande insatser samt att FN och EU skall stödja

utvecklingen av en afrikansk freds- och säkerhetsordning.

2004/05:U308 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att initiera ett ökat samarbete mellan regeringar, FN-systemet

och det civila samhället för en ökad global jämlikhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kvinnors utsatta situation i krig kräver ökad uppmärksamhet

av FN och andra internationella organ samt att kvinnor på flykt skall få

särskilt skydd mot sexuella övergrepp och våld i flyktinglägren.

2004/05:U311 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bildandet av en världsmiljöorganisation (WEO).

2004/05:U314 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige har ett särskilt ansvar för att genomföra nödvändiga

reformer i FN:s organisation och beslutsstrukturer.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att självförsvarsrätten måste analyseras och definieras ur ett

internationellt perspektiv.

2004/05:U315 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om initiativ till en internationell FN-konferens för att främja

förståelse mellan konfliktområdens kulturer och religioner.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen verkar för att folkrättsliga principer upprättas för

s.k. humanitära interventioner.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förutsättningarna för en permanent internationell

brottsmålsdomstol och universiell jurisdiktion utreds.

2004/05:U318 av Staffan Danielsson och Annika Qarlsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i EU och FN skall arbeta för att starka

manifestationer mot de barbariska terrorhandlingarna i världen.

2004/05:U324 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sveriges regering i FN verkar för att Taiwan skall kunna delta i och

bidra till FN och dess underorganisationer.

2004/05:U334 av Christin Hagberg och Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen i sin utrikespolitik bör främja ett världssamfund byggt på

förvärldsligade principer, mänskliga rättigheter och religionsfrihet och, som

ett led i detta, minska religiösa organisationers inflytande över internationell

politik, framför allt i internationella organ som FN.

2004/05:U335 av Yilmaz Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Sveriges agerande för FN:s roll och utveckling.

2004/05:So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN bör arbeta för antagande av en konvention som

erkänner likaberättigande och frihet från diskriminering för homo- och

bisexuella samt transpersoner som en mänsklig rättighet.

2004/05:MJ510 av Anita Brodén m.fl. (fp, kd, c, mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en skyldighetsförklaring som ett komplement till FN:s

förklaring om de mänskliga rättigheterna.

2004/05:A321 av Ulf Holm m.fl. (mp):

2. Riksdagen begär att regeringen aktivt skall arbeta för att en världskonferens

om mansrollen anordnas i FN:s regi.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i internationella sammanhang med ökad kraft skall lyfta

fram dels nödvändigheten av en förändrad mansroll, dels vikten av att mäns

användning av våld problematiseras.

2004/05:UU9 SAMMANFATTNING

2004/05:UU9

2

2

1

2004/05:UU9 UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT

2004/05:UU9

4

6

2004/05:UU9

3

2004/05:UU9 UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT

2004/05:UU9

2

8

2004/05:UU9

6

2004/05:UU9 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2004/05:UU9

66

80

2004/05:UU9

7

2004/05:UU9 RESERVATIONER

2004/05:UU9

78

97

2004/05:UU9

68

2004/05:UU9 SÄRSKILDA YTTRANDEN

2004/05:UU9

82

103

2004/05:UU9

80

2004/05:UU9 BILAGA FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG

BILAGA 2004/05:UU9

84

126

2004/05:UU9

83