Bet. 2015/16:CU23

Civilutskottet s betänkande

2015/16 : CU23

Stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om ändringar i marknadsföringslagen och lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Förslaget innebär bl.a. att de förbud och ålägganden som Konsumentombudsmannen (KO) får besluta om enligt dessa lagar inte längre ska vara beroende av näringsidkarens godkännande och att KO ska ges möjlighet att bestämma att sådan a beslut ska gälla omedelbart. S yftet med förslaget är att KO ska ha tillgång till effektiva och avskräckande sanktioner, vilket är en förutsättning för ett fortsatt starkt konsumentskydd.

För att marknadsstörningsavgift ska kunna fastställas inom ramen för ett större intervall föreslås att de nuvarande beloppsgränserna höjs.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2016.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet.

I betänkandet finns en reservation (V).

Behandlade förslag

Proposition 2015/16:168 Stärkta sanktionsmöjligheter för Konsument ombudsmannen.

Ett yrkande i en följdmotion.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Marknadsstörningsavgiftens beloppsgränser

Reservation

Marknadsstörningsavgiftens beloppsgränser, punkt 2 (V)

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

2. lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsument förhållanden.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:168 punkterna 1 och 2.

2.

Marknadsstörningsavgiftens beloppsgränser

Riksdagen avslår motion

2015/16:3419 av Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V).

Reservation (V)

Stockholm den 9 juni 2016

På civilutskottets vägnar

Caroline Szyber

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Caroline Szyber (KD), Johan Löfstrand (S), Ewa Thalén Finné (M), Hillevi Larsson (S), Jessika Roswall (M), Lars Eriksson (S), Roger Hedlund (SD), Carl-Oskar Bohlin (M), Eva Sonidsson (S), Ola Johansson (C), Leif Nysmed (S), Mikael Eskilandersson (SD), Robert Hannah (L), Johanna Haraldsson (S), Margareta B Kjellin (M), Lotta Johnsson Fornarve (V) och Camilla Hansén (MP).

Redogörelse för ärendet

Konsumentverket är förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har ansvar för bl.a. att de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens tillsynsansvar följs. Konsumentombudsmannen (KO), som är en funktion inom verket, har befogenheter att utöva tillsyn enligt marknadsföring slagen (2008:486) och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsu mentförhållanden .

I februari 2014 gav Konsumentverket in en skrivelse till Regeringskansliet, där det efterfrågas stärkta sanktionsmöjligheter för KO enligt ny ssnämnda lagar . Framför allt anser KO att det är en brist i nuvarande lagstiftning att KO:s förelägganden måste godkännas av näringsidkaren för att bli bindande.

Mot bakgrund av det faktum att marknadsföringen har ändrat karaktär under de senaste två decennierna, framför allt genom användandet av internet, samt de problem som förekom mer på vissa konsumentmarknader togs det inom Regeringskansliet initiativ till en översyn av KO:s sanktionsverktyg enligt marknadsföringslagen och lagen om avtalsvillkor i konsument förhållanden. Resultatet av översynen redovisas i departementspromemorian Stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen (Ds 2015:45). P romemorian har remissbehandlats.

I propositionen beh andlas de lag förslag som läggs fram i promemorian.

Lagrådet har yttrat sig över regeringens lagförslag.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

En motion har väckts med anledning av propositionen. Motionsförslaget finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Gällande regler

En näringsidkare kan enligt marknadsföringslagen förbjudas att fortsätta med marknadsföring som är otillbörlig (23 §). Om näringsidkaren låter bli att lämna information som är väsentlig får näringsidkaren även åläggas att lämna sådan information (24 § ). Ett förbud eller ål ä ggande ska normalt förenas med vite ( 26 §). E n näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vissa nä rmare angivna bestämmelser i marknadsföringslagen och vissa marknads rättsliga regler i annan lagstiftning kan åläggas att betala en m arknad s störningsavgift (29 § ). Marknadsstörningsavgiften ska fast st ällas till lägst 5 000 kronor och högst 5 miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga 10 procent av näringsidkarens årsomsättning (31 §). Någon avgift ska inte dömas ut i ringa fall (32 § ).

Enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden får en näringsidkare vid vite förbjudas att använda ett visst avtalsv illkor i framtiden (3 §).

För närvarande gäller att KO kan väcka talan i Marknadsdomstolen om förbud eller åläggande n enligt marknadsföringslagen och lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. I stället för at t väcka talan i domstol kan KO i fall som inte är av större vik t meddela förelägganden om fö rbud eller ålägganden enligt marknadsföringslagen (28 §) och lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (7 §). För att föreläggandet ska bli gällande måste d et godkännas av näringsidkaren.

Riksdagen beslutade den 2 mars 2016 att anta regeringens förslag om inrättande av patent- och marknadsdomstolar ( prop. 2015/16:57, bet. 2015/16:JuU10, rskr. 2015/16:159). Detta innebär bl.a. att Marknads domstolen upphör som myndighet. Domstolsprövningen av immaterial rättsliga och marknadsrättsliga mål och ärenden ska i stället ske vid två särskilda domstolar: i första instans Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt och i andra instans Patent- och marknadsöverdomstolen vid Svea hovrätt. Den nya domstolsordningen träder i kraft den 1 september 2016.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att KO:s befogenheter och tillgängliga sanktioner vid tillsynen enligt marknadsföringslagen och lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden stärks. I fall som inte är av större vikt ska KO kunna meddela föreläggande n och besluta om förbud enligt dessa lagar utan godkännande av näringsidkaren. Sådana beslut ska kunna gälla omedelbart och ska som huvudregel förenas med vite. Besluten ska kunna överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Enligt regeringen är det ur ett konsumentskyddsperspektiv angeläget att ingripanden mot bl.a. otillbörlig marknadsföring kan ske snabbare än vad som är fallet för närvarande . Att ge KO möjlighet att meddela förelägganden utan godkännande av näringsidkaren bidra r till en effektivare tillsyn och i slutändan till att rät tsreglernas genomslagskraft blir större bland aktörerna på marknaden. Om efterlevnaden av de marknadsrättsliga reglerna ökar gynna r det konsumentkollektivet och bidra r till en mer rättvis konkurrens .

Vidare föreslås att regeringen inte längre ska ha rätt att meddela föreskrifter om KO:s förbudsförelägganden enligt lagen om avtalsvillkor i konsument förhållanden.

I syfte att göra sanktio nen marknadsstörningsavgift mer förutsebar och enklare för domstolarna att tillämpa föreslår regeringen även att det i marknadsföringslagen ska anges vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid prövningen av om överträdelsen är av sådant allvar att marknads störningsavgift ska åläggas. Dessa omständigheter är överträdelsens art, varaktighet, omfattning och spridning.

Det uttryckliga undantaget att marknadsstörningsavgift inte ska påföras i ringa fall ska tas bort.

För att göra det möjligt att fastställa marknadsstörningsavgift inom ramen för ett större intervall föreslås att beloppsgränser na ska höjas och att avgifte n ska fastställas till lägst 10 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. Liksom tidigare ska avgiften dock inte få överstiga 10 procent av näringsidkarens årsomsättning . M ot bakgrund av EU-rättens krav på effektiva och avskräckande påföljder samt att sanktionens nuvarande beloppsgränser bestämdes för ungefär 20 år sedan anser regeringen att det är ändamålsenligt att nu höja beloppsgränserna .

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 oktober 2016. Beträffande marknadsföringslagen ska äldre föreskrifter tillämpas på marknadsföring som har vidtagits före ikraftträdandet. När det gäller lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden ska äldre föreskrifter tillämpas på avtalsvillkor som använts före ikraftträdandet.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar regeringens lagförslag. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag.

Utskottet övergår nu till att behandla en följdmotion som innehåller förslag om ett tillkännagivande i en fråga som anknyter till lagförslaget.

Marknadsstörningsavgiftens beloppsgränser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att den övre beloppsgränsen för marknadsstörningsavgiften bör tas bort.

Jämför reservation (V).

Motionen

Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V) anser i motion 20 15/16:3419 att den övre belopps gränsen för marknadsstörningsavgiften bör tas bort. Ett tillkännagivande föreslås i en lighet med detta.

Propositionen

I proposi tionen redovisar regeringen att bl.a. remissinstanserna Konsument verket och Finansinspektionen anser att det finns skäl att överväga att ta bort den övre beloppsgränsen för att sanktionen ska ha en tillräckligt avskräckande effekt på sådana företag som omsätter riktigt stora belopp. Regeringen anser emellertid att det för närvarande inte finns skäl för en sådan ändring. Tvärtom kan det vara av värde för domstolarna att vid utdömandet av marknads störningsavgift kunna förhålla sig till ett närmare preciserat intervall. Detta gäller särskilt som det här, till skillnad från konkurrensrättens område, saknas EU-rättslig praxis som kan tjäna till vägledning vid rättstillämpningen. Bestämmelserna om marknadsstörningsavgift bör alltså även fortsättningsvis innehålla ett beloppsintervall. Om det skulle visa sig att marknads störningsavgiftens övre beloppsgräns hindrar en effektiv tillämpning av sanktionen kan regeringen dock få anledning att återkomma i frågan .

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i betänkandet ställt sig bakom regeringens förslag som innebär att marknadsstörningsavgiftens beloppsgränser ska höjas och att avgiften ska fastställas till lägst 10 000 kronor och högst 10 miljoner kronor.

I sammanhanget noterar u tskottet att regeringen i propositionen anför att den o m det skulle visa sig att en övre beloppsgräns hindrar en effektiv tillämpning av sanktionen dock kan få anledning att återkomma i frågan.

Enligt utskottet finns inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionen varför den bör avslås.

Reservation

Marknadsstörningsavgiftens beloppsgränser, punkt 2 (V)

av Lotta Johnsson Fornarve (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:3419 av Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V).

Ställningstagande

Jag välkomnar de förslag på förändring som regeringen presenterar i propositionen och har ställt mig bakom lagförslag en. I likhet med remissinstanserna Konsumentverket, Finansinspektionen o ch Sveriges konsumenter anser jag dock att det inte bör finnas något övre tak för marknadsstörningsavgiftens storlek. Detta främst för att sanktionen ska ha en tillräckligt avskräckande effekt även för större företag.

Även om det är positivt att gränserna för vilka belopp som kan utgå i marknadsstörningsavg ift höjs, befarar jag att denna höjning inte är tillräcklig. Mot bakgrund av EU-rättens krav på effektiva och avskräckande påföljder kan det ifrågasättas om den föresl agna beloppsbegränsningen på 10 mi ljoner kronor utgör en till räckligt avskräckande sanktion för större näringsidkare som har en årsomsättning på åtskilliga miljarder kronor. Det går inte att utesluta att en näringsidkare medvetet och utifrån affärsmässiga överväganden gör sig skyldig till allvarliga överträdelser av marknadsföringslagens bestämmelser, exempelvis gen om en otillbörlig reklamkampanj som har sådana positiva effekter på affärsverksam heten att avgiftsbeloppet på 10 miljoner kronor beaktas redan i den ekonomiska kalkylen för kampanjen. Sanktionsavgiftens avsedda och avskräckande effekt skulle därmed utebli.

Det framstår dessutom ur ett rättssäkerhetsperspektiv som olämpligt att en näringsidkare med en årsomsättning om mindre än 100 miljoner kronor kan åläggas att betala en avgift om upp til l 10 procent av årsomsättningen , medan en näringsidkare som omsätter flera miljarder kronor per år aldrig riskerar att behöva betala mer än högst någon enstaka pr ocent av årsomsättningen, oavsett hur allvarlig överträdelsen är. Den föreslagna begränsningen skulle därmed också kunna medföra en otillbörlig konkurrensfördel till förmån för de riktigt stora näringsidkarna.

Mot denna bakgrund anser jag att det finns övertygande skäl för att det inte bör finnas någon övre beloppsgräns för marknadsstörningsavgiften. Enligt min mening bör r egeringen återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att taket för marknadsstörningsavgiftens storlek tas bort.

Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2015/16:168 Stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Följdmotionen

2015/16:3419 av Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att taket för marknadsstörningsavgiften tas bort, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag