Bet. 2017/18:AU11

Arbetsmarknadsutskottet s utlåtande

2017/18 : AU11

Subsidiaritetsprövning av kommissionens direktivförslag om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen lämna r ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissione ns ordförande i enlighet med

10 kap. 3 § riksdagsordningen. Utskottet anser att kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det är fråga om ett sådant lagstiftningsutkast som omfattas av bestämmelserna om subsidiaritet i

artikel 5 .3 i fördraget om Europeiska unionen. EU ska enligt artikel 153 .1 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom bl.a. området arbetsvillkor för att uppnå målen i artikel 151 som bl.a. innefattar att förbättra levnads- och arbetsvillkor.

Utskottet menar att det är centralt att medlemsstaternas befogenheter på det arbetsrättsliga området värnas i EU-arbetet. Det har varit en grundbult i det svenska förhållningssättet till EU ända sedan vi gick med i unionen. Utgångspunkten måste således även i fortsättningen vara att frågor inom det arbetsrättsliga området som saknar en tydlig gränsöverskridande dimension i första hand bör hanteras på nationell nivå.

Utskottet har visserligen förståelse för att det kan finnas behov av en uppdatering av upplysningsdirektivet. Utskottet konstaterar att upplysnings direktivet antogs för snart 30 år sedan och att det kan finnas skäl för ändringar så att det bättre speglar den verklighet som finns i dag på arbetsmarknaden. Förslaget till nytt direktiv går dock längre än så eftersom det bl.a. föreskriver nya materiella rättigheter och innehåller definitioner av arbetstagar- och arbetsgivar begreppen.

Utskottet noterar att parterna på den svenska arbetsmarknaden, såväl arbetstagar- som arbetsgivarorganisationerna, i skrivelser till regeringen har anfört att förslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Utskottet delar parternas bedömning att direktivförslaget innebär ett ingrepp i den svenska arbetsmarknads modellen. Den svenska arbetsmarknaden präglas av att det är arbetsmarknadens parter som bär det huvudsakliga ansvaret för att reglera villkoren på arbetsmarknaden. Modellen med ansvarstagande parter har varit gynnsam för Sverige och inneburit en arbetsmarknad och ekonomi som utvecklats väl över tid. De frågor som regleras i direktivförslaget är i Sverige i huvudsak lösta genom kollektivavtal på företagsnivå, branschnivå och/eller nationell nivå. Utskottet ser en tydlig risk att de föreslagna reglerna skulle kunna innebära störningar på Sveriges väl fungerande system.

Utskottet står vidare bakom uppfattningen att det är på nationell nivå som arbetstagarbegreppet i förhållande till de olika systemens särart bäst kan försvaras och utvecklas. Utskottet utesluter inte heller att en definition av arbetstagarbegreppet på EU-nivå skulle kunna få effekter på andra områden än det arbetsrättsliga. Det skulle t.ex. kunna röra sig om områden där medlemsstaterna har exklusiv kompetens. Konsekvenserna av förslaget är svåra att överblicka.

Utskottet välkomnar intentionen i direktivförslaget, att det är angeläget att skapa tydliga och förutsägbara arbetsvillkor och att dessa bör anpassas till hur arbetsmarknaden utvecklas. Utskottet delar också kommissionens bedömning att det finns ett gemensamt intresse av en ökad konvergens uppåt av arbets- och levnadsförhållanden för medborgarna i EU:s medlemsstater. Däremot menar utskottet, till skillnad från kommissionen, att inte alla åtgärder som direktivet föreslår vidtas mest effektivt på EU-nivå. Eftersom förutsättningarna och systemen skiljer sig åt väsentligt mellan EU:s medlemsstater regleras flera av frågorna som omfattas av direktivförslaget bäst på nationell nivå. Det finns inte heller någon tydlig gränsöverskridande dimension i de frågor som avses regleras.

Prövade förslag

Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen ( COM(2017) 797 ) .

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets prövning

Bilaga 1

Förteckning över prövade förslag

Bilaga 2

Motiverat yttrande från Sveriges riksdag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Subsidiaritetsprövning av kommissionens direktivförslag om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen

Riksdagen beslutar att lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande med den lydelse som anges i bilaga 2.

Stockholm den 15 februari 2018

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Raimo Pärssinen

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Raimo Pärssinen (S), Jessica Polfjärd (M), Jessika Roswall (M), Ann-Christin Ahlberg (S), Sven-Olof Sällström (SD), Jan Ericson (M), Patrik Björck (S), Marco Venegas (MP), Eva-Lena Jansson (S), Magnus Persson (SD), Said Abdu (L), Ali Esbati (V), Magnus Manhammar (S), Erik Andersson (M), Serkan Köse (S), Fredrik Christensson (C) och Erik Slottner (KD).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Den 21 december 2017 presenterade kommissio nen ett f örslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (COM(2017) 797).

Den 17 januari 2018 hänvisade kammaren förslaget till arbetsmarknads utskottet för subsidiaritetskontroll. Åttaveckorsfristen för att lämna ett motiverat yttrande går ut den 6 mars 2018.

Regeringen informerade riksdagen om sin bedömning av tillämpningen av subsidiaritets principen i direktivförslaget den 4 januari 2018

( dnr 882-2017/18) efter en begäran av arbetsmarknadsutskottet enligt

10 kap. 10 § riksdagsordningen.

Den 23 januari 2018 informera de statsrådet Ylva Johansson utskottet om förslaget, och den 25 januari 2018 lämnade regeringen in en fakta -PM till riksdagen (2 017/18:FPM49) .

Kommissionens förslag

Bakgrund

Rådets direktiv 91/533/EEG om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (det s.k. upplysnings direktivet) antogs 1991. Kommissionen noterar att arbetsmarknaden sedan dess har utvecklats och blivit allt mer flexibel och att nya, s.k. atypiska anställningsformer har vuxit fram. Under 2016 avsåg en fjärdedel av alla anställningsavtal i EU atypiska anställningsformer, och under de senaste tio åren har mer än hälften av alla nya arbetstillfällen varit atypiska. Kommissionen drar slutsatsen att mer flexibla arbetsformer kan skapa osäkerhet om vilka rättigheter som gäller . Kommissionen uppskattar att 2–3 miljoner arbetstagare i EU i dag inte omfattas av upplysnings direktivet.

Dessa förändringar på arbetsmarknaden ledde till att kommissionen i april 2017 såg över upplysningsdirektivet inom ramen för kommissionens program för lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat ( Refitprogrammet ) . Kommissionens utvärdering visade att direktivets effektivitet kan förbättras genom en översyn av tillämpningsområdet så att fler arbetstagar e omfattas och att direktivet tillför ett tydligt EU-mervärde. Att ha miniminormer på EU-nivå för information till arbetstagarna ökar enligt kommissionen tryggheten för både arbetsgivare och anställda och fö rhindrar att länder konkurrerar om arbetsvillkor, en s.k. kapplöpning mot botten.

Kommissionen hänvisar också till att det i s amrådet om den europeiska p elaren för sociala rättigheter påtalade s brister i EU : s sociala regelverk till följd av utvecklingen på arbetsmarknaden. Detta framhölls också i Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter .

Kommissionen noterar vidare att i Europaparlamentets resolution av den

4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställ ningar uppmanas kommissionen att se över upplysningsdirektivet för att ta hänsyn till nya anställningsformer.

Vid T oppmötet för rättvisa jobb och tillväxt i Göteborg den 17 november 2017 undertecknade EU : s institutioner gemensamt den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Den innehåller 20 principer som enligt kommissionen ”ska fungera som vägvisare för förnyad konvergens uppåt i fråga om sociala normer mot bakgrund av de föränderliga villkoren i arbetslivet”. Kommissionen menar att förslaget till direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor bidrar till genomförandet av princip n umme r 5 om trygg och anpassningsbar anställning och n umme r 7 om anställningsvillkor och skydd i händelse av uppsägning.

Förslagets syfte och huvudsakliga innehåll

Direktivförslaget är avsett att dels ersätta det befintliga upplysningsdirektivet med nya regler om information om anställningsförhållandet , dels slå fast nya materiella rättigheter i fråga om arbetsvillkor. Kommissionen föreslår ett minimidirektiv som ska uppnå följande:

– f örbättra arbetstagarnas tillgång till information om sina anställnings villkor

– f örbättra arbetsvillkoren för alla arbetstagare, särskilt de som arbetar i nya och atypiska anställningsformer, och samtidigt bevara anpassnings förmåga och innova tion på arbetsmarknaden

– f örbättra efterlevnaden av normer för arbetsv illkor genom bättre tillämpning

– ö ka tydligheten på arbetsmarknaden och undvika att införa alltför stora bördor på företag i alla storlekar.

Till de föreslagna bestämmelserna hör en definition av arbetstagarbegreppet, nya informationsbestämmelser, minimikrav för anställnings villkor som bl.a. omfattar maximal längd för provanställning om sex månader, regler om parallell anställning, rätt till övergång till en annan anställningsform och rätt till utbildning. Det finns också en bestämmelse om möjlighet att avvika från de materiella rättigheterna som gäller minimikrav på anställningsvillkor genom reglering i kollektivavtal om det övergripande skyddet av arbetstagare iakttas. Vidare innehåll er direktivförslaget bestämmelser kopplade till bl.a. tvist lösning, skydd mot ogynnsa m behandling och sanktioner .

Utskottets prövning

Inledning

Subsidiaritetsprincipen regleras i artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen. Enligt denna artikel ska unionen, på de områden där den inte har exklusiv befogenhet , vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Unionens institutioner ska tillämpa subsidiaritetsprincipen i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. De nationella parlamenten ska se till att subsidiaritetsprincipen följs i enlighet med det förfarande som anges i protokollet .

Enligt nämnda protokoll ska Europa parlamentet, rådet och kommissionen översända sina utkast till lagstiftningsakter till de nationella parlamenten för att dessa ska kunna ta ställning till om förslaget är förenligt med subsidiaritets principen.

Riksdagen ska i enlighet med 9 kap. 20 § riksdagsordningen pröva om lagstiftningsakten strider mot subsidiaritetsprincipen.

Förslagets förenlighet med subsidiaritetsprincipen

Kommissionens bedömning

Kommissionen framhåller att det redan i dag finns EU-regler om informationsskyldighet för anställningsvil lkor i det gällande upplysnings direktivet. Kommissionens program för lagstiftningens ändamålsenlighet och resul tat ( Refit programmet ) har utvärderat det gällande upplysningsdirektivet. Utvärderingen visar att det är nödvändigt att vidta åtgärder på området. Ändringarna behövs för att direktivet ska följa utvecklingen på arbets marknaden och för att komma till rätta med de brister som har identifierats.

Även minimikraven för anställningsvillkor som föreslås är enligt kommissionen moti verade att införa på EU-nivå eftersom åtgärder på nationell nivå inte med säkerhet skulle uppnå samma resultat. Dessutom skulle olika nationella regleringar kunna leda till ökade skillnader mellan medlemsstaterna och riskera att leda till konkurrens grundad på normer för socialt skydd. Företagen skulle därmed kunna fortsätta att konkurrera på orättvisa villkor, vilket skulle kunna hämma den inre marknadens funktion.

Kommissionen menar vidare att det föreslagna direktivet innebär minimiharmonisering av medlemsstaternas system. Det respekterar medlems staternas kompetens att införa högre skyddsnivåer och möjliggör för arbetsmarknadens parter att införa ändringar genom kollektivavtal. I enlighet med artikel 153.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt stöd er och kompletterar det medlems staternas åtgärder genom minimikrav som genomförs successivt.

Vidare menar kommissionen att proportionalitetsprincipen iakttas fullständigt, eftersom förslaget är begränsat till tillhandahållande av enhetlig information till arbetstagarna om arbetsvillkor och garantier för arbetstagarnas grundläggande rättigheter, något som minskar risken för en kapplöpning mot botten i fråga om sociala normer. Det föreslagna direktivet omfattar åtgärder för att minska bördorna och stödja efterlevnaden.

Kommissionen säger också att kostnaderna är rimliga och motiverade mot bakgrund av de befintliga och mer långsiktiga fördelarna med tryggare anställningar, ökad produktivitet och enklare rutiner för både arbetstagare och arbetsgivare, vilket svarar mot EU:s mer allmänna socialpolitiska ambitioner. Förslaget låter medlemsstaterna välja att behålla eller införa normer som är mer fördelaktiga för arbetstagarna, tar hänsyn till nationella särdrag och möjliggör ändringar i kombinationen av materiella rättigheter genom kollektivavtal. Således lämnar förslaget utrymme för flexibilitet när det gäller valet av konkreta genomförandeåtgärder.

Regeringens bedömning

Regeringen informerade i en promemoria till riksdagen den 4 januari 2018 om sin bedömning av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i direktivförslaget :

Regeringen gör följande bedömning avseende de föreslagna bestämmelserna som rör information. Som kommissionen anför finns det sedan mer än tjugofem år tillbaka EU-reglering om informationsskyldighet för anställningsvillkor. Arbetsmarknaden har dock förändrats väsentligt sedan upplysningsdirektivet antogs och Refit -utvärderingen visar att det finns behov av modernisering. Regeringen delar kommissionens bedömning att förslagen i denna del är förenliga med subsidiaritets principen.

Avseende de övriga delarna av förslaget, som rör bl.a. minimikrav för anställning, gör regeringen följande bedömning. Regeringen delar uppfattningen att de snabba förändringarna på arbetsmarknaden leder till utmaningar vad gäller arbetsrättslig reglering. Dessa delar av förslaget innehåller dock relativt detaljerad reglering av arbetstagares rättigheter och vem som är att anse som en arbetstagare och dessutom föreslås bestämmelser om kollektivavtals tillämplighet. Det är viktigt att bevaka att de är förenliga med medlemsstaternas olika arbetsmarknadsmodeller och reglering. Regeringen anser att det är tveksamt om dessa förslag är förenliga med subsidiaritetsprincipen och att ytterligare analys behövs.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstatera r inledningsvis att det är fråga om ett sådant lagstiftningsutkast som omfattas av bestämmelserna om subsidiaritet i

artikel 5 .3 i fördraget om Europeiska unionen . EU ska enligt artikel 153 .1 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt understödja och komplettera medle msstaternas verksamhet inom bl. a . området arbetsvillkor för att uppnå målen i artikel 151 som bl.a. innefattar att förbät tra levnads- och arbetsvillkor.

Utskottet menar att det är centralt att medlemsstaternas befogenheter på det arbetsrättsliga området värnas i EU-arbetet. Det har varit en grundbult i det svenska förhållningssättet till EU ända sedan vi gick med i unionen. U tgångspunkten måste således även i fortsättningen vara att fråg or inom det arbetsrättsliga område t som saknar en tydlig gränsöverskridande dimension i första hand bör hanteras på nationell nivå.

Utskottet har visserligen förståelse för att det kan finnas behov av en uppdatering av upplysningsdirektivet . Utsko ttet konstaterar att upplysnings direktivet antogs för snart 30 år sedan och att det kan finnas skäl för ändringar så att det bättre speglar den verklighet som finns i dag på arbetsmarknaden. Förslaget till nytt direktiv går dock längre än så eftersom det bl. a. föreskriver nya materiella rättigheter och innehåller definitioner av arbetstagar- och arbetsgivar begreppen.

Utskottet noterar att partern a på den svenska arbetsmarknaden, såväl arbetstagar- som arbetsgivarorganisationerna , i skrivelser till regeringen har anför t att förslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Utskot tet delar parternas bedömning att direkt ivförslaget innebär ett ingrepp i den svenska arbetsmarknads modellen . Den svenska arbetsmarknaden präglas av att det är arbetsmarknadens parter som bär det huvudsakliga ansvaret för att reglera villkoren på arbetsmarknaden . Modellen med ansvarstagande p arter har varit gynnsam för Sverige och inneburit en arbetsmarknad och ekonomi som utvecklats väl över tid. De frågor som regleras i direktivförslaget är i Sverige i huvudsak lösta genom kollektivavtal på företag s nivå , branschnivå och/eller nationell nivå. Utskottet ser en tydlig risk att de för e slagna reglerna skulle kunna innebära störningar på Sveriges väl fungerande system .

Utskottet står vidare bakom uppfattningen att det är på nationell nivå som arbetstagarbegreppet i förhållande till de olika systemens särart bäst kan försvaras och utvecklas . Utskottet utesluter inte heller att en definition av arbetstagarbegreppet på EU-nivå skulle kunna få effekter på andra områden än det arbetsrättsliga. Det skulle t.ex. kunna röra sig om områden där medlemsstaterna har exklusiv kompetens . K onsekvenserna av förslaget är svåra att överblicka.

Utskottet välkomnar intentionen i direktiv förslaget , att det är angeläget att skapa tydliga och förutsägbara arbetsvillk or och att dessa bör anpassas till hur arbetsmarknaden utvecklas. Utskottet delar också kommissionens bedömning att det finns ett gemensamt intresse av en ökad konvergens uppåt av arbets- och levnadsförhållande n för medborgarna i EU:s medlemsstater. Däremot menar utskottet, till skillnad från kommissionen, att inte alla åtgärder som direktivet föreslår vidtas mest effektivt på EU-nivå . Eftersom förutsättningarna och systemen skiljer sig åt väsentligt mellan EU:s medlemsstater regleras flera av frågor na som omfattas av direktivförslaget bäst på nationell nivå. Det finns inte heller någon tydlig gränsöverskridande dimension i de frågor som avses regleras.

Utskottet anser mot denna bakgrund att kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen och föreslår att riksdagen lämna r ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande i enlighet med 10 kap. 3 § riksdagsordningen.

Bilaga 1

Förteckning över prövade förslag

Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (COM(2017) 797).

Bilaga 2

Motiverat yttrande från Sveriges riksdag

Riksdagen har prövat om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (COM(2017) 797) strider mot subsidiaritetsprincipen. Riksdagen anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Skälen till rik sdagens bedömning är följande.

Riksdagen konstaterar inledningsvis att det är fråga om ett sådant lagstiftningsutkast som omfattas av bestämmelserna om subsidiaritet i

artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen. EU ska enligt artikel 153 .1 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom bl.a. området arbetsvillkor för att uppnå målen i artikel 151 som bl.a. innefattar att förbättra levnads- och arbetsvillkor.

Riksdagen menar att det är centralt att medlemsstaternas befogenheter på det arbetsrättsliga området värnas i EU-arbetet. Det har varit en grundbult i det svenska förhållningssättet till EU ända sedan vi gick med i unionen. Utgångspunkten måste således även i fortsättningen vara att frågor inom det arbetsrättsliga området som saknar en tydlig gränsöverskridande dimension i första hand bör hanteras på nationell nivå.

Riksdagen har visserligen förståelse för att det kan finnas behov av en uppdatering av upplysningsdirektivet. Riksdagen konstaterar att upplysnings direktivet antogs för snart 30 år sedan och att det kan finnas skäl för ändringar så att det bättre speglar den verklighet som finns i dag på arbetsmarknaden. Förslaget till nytt direktiv går dock längre än så eftersom det bl.a. föreskriver nya materiella rättigheter och innehåller definitioner av arbetstagar- och arbetsgivarbegreppen.

Riksdagen noterar att parterna på den svenska arbetsmarknaden, såväl arbetstagar- som arbetsgivarorganisationerna, i skrivelser till regeringen har anfört att förslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Riksdagen delar parternas bedömning att direktivförslaget innebär ett ingrepp i den svenska arbetsmarknads-modellen. Den svenska arbetsmarknaden präglas av att det är arbetsmarknadens parter som bär det huvudsakliga ansvaret för att reglera villkoren på arbetsmarknaden. Modellen med ansvarstagande parter har varit gynnsam för Sverige och inneburit en arbetsmarknad och ekonomi som utvecklats väl över tid. De frågor som regleras i direktivförslaget är i Sverige i huvudsak lösta genom kollektivavtal på företagsnivå, branschnivå och/eller nationell nivå. Riksdagen ser en tydlig risk att de föreslagna reglerna skulle kunna innebära störningar på Sveriges väl fungerande system.

Riksdagen står vidare bakom uppfattningen att det är på nationell nivå som arbetstagarbegreppet i förhållande till de olika systemens särart bäst kan försvaras och utvecklas. Riksdagen utesluter inte heller att en definition av arbetstagarbegreppet på EU-nivå skulle kunna få effekter på andra områden än det arbetsrättsliga. Det skulle t.ex. kunna röra sig om områden där medlemsstaterna har exklusiv kompetens. Konsekvenserna av förslaget är svåra att överblicka.

Riksdagen välkomnar intentionen i direktivförslaget, att det är angeläget att skapa tydliga och förutsägbara arbetsvillkor och att dessa bör anpassas till hur arbetsmarknaden utvecklas. Riksdagen delar också kommissionens bedömning att det finns ett gemensamt intresse av en ökad konvergens uppåt av arbets- och levnadsförhållanden för medborgarna i EU:s medlemsstater. Däremot menar riksdagen , till skillnad från kommissionen, att inte alla åtgärder som direktivet föreslår vidtas mest effektivt på EU-nivå. Eftersom förutsättningarna och systemen skiljer sig åt väsentligt mellan EU:s medlemsstater regleras flera av frågorna som omfattas av direktivförslaget bäst på nationell nivå. Det finns inte heller någon tydlig gränsöverskridande dimension i de frågor som avses regleras.

Riksdagen anser mot denna bakgrund att kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen och lämnar härmed ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande .