Dir. 1987:14

Tilläggsdirektiv till folkrörelseutredningen (C 1986:01) att se över statsbidragen till barn-och ungdomsorganisationerna

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1987-03-12

Dir. 1987:14

Beslut vid regeringssammanträde 1987-03-12

Statsrådet Lönnqvist anför efter samråd med chefen för

civildepartementet.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild översyn sker av statsbidragen till barn-

och ungdomsorganisationerna. Översynen bör ske genom att

folkrörelseutredningen (C 1986:01) erhåller tilläggsdirektiv.

Målet är att finna bidragsregler som innebär såväl en förenkling som en

ökad rättvisa mellan olika typer av organisationer. Översynen skall

bland annat ta upp nya ungdomsrörelsers möjligheter att erhålla statligt

stöd. Vidare skall konstruktionen av såväl det centrala stödet som det

lokala stödet samt rutinerna för bidragsgivningen behandlas.

2 Bakgrund

Under de första årtiondena av 1900-talet växte olika

ungdomsorganisationer fram inom de stora folkrörelserna. Deras främsta

syfte var att främja intresset bland ungdom för idéer av frireligiös,

nykterhetspolitisk eller allmänpolitisk karaktär med anknytning till

motsvarande huvudorganisationer. Härtill kom organisationer för olika

specialintressen, främst idrott. År 1953 fanns ett fyrtiotal

ungdomsorganisationer med sammanlagt 1,5 miljoner medlemmar, varav

ungefär hälften inom idrottsrörelsen.

Ungdomsorganisationerna hade fram till år 1954 inget reguljärt

samhällsstöd. Motiven för det stöd som då infördes var bl.a. att

underlätta för föreningslivet att nå ut till den föreningslösa ungdomen.

Dessutom framhävdes riskerna med ungdomens alkoholbruk och därmed

behovet av nykterhetsfrämjande åtgärder.

1954 års ungdomsstöd var inriktat på att stärka organisationernas

möjligheter att bedriva fritidsaktiviteter som t.ex. slöjd, konst, musik

och annat hobbyutövande. Det gällde främst att med hjälp av föreningarna

få till stånd ett större utbud av aktiviteter. Organisationernas

intresse för stödet förutsattes ligga i de ökade

rekryteringsmöjligheterna. Stödet utgick i tre olika bidragsformer

nämligen dels som stöd till utbildning av ungdomsledare, dels som stöd

till fritidsgrupper, dels också som bidrag till instruktörer i

ungdomsorganisationer.

År 1964 förändrades ungdomsstödets inriktning med utgångspunkt i förslag

från 1962 års ungdomsutredning. Syftet med samhällets stöd till

ungdomsorganisationerna vidgades då till att omfatta såväl deras

samhällsfostrande och idéinriktade funktion som deras uppgift att

bedriva fritidsverksamhet för ungdomar. Ett allmänt bidrag till

ungdomsorganisationernas centrala verksamhet infördes och ersatte det

tidigare bidraget till instruktörer i ungdomsorganisationer.

Efter år 1964 har ytterligare en rad förändringar skett när det gäller

statens stöd till ungdomsorganisationerna. Fritidsgruppstödet ersattes

således år 1971 av ett allmänt inriktat stöd till

ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. År 1975 kom ett nytt

centralt stöd till ungdomsorganisationerna som ersatte de tidigare

bidragen till central verksamhet och ungdomsledarutbildning. Året

därefter flyttades ansvaret för bidragsgivningen över från

skolöverstyrelsen till statens ungdomsråd.

Vid sidan av det allmänna organisationsstödet till

ungdomsorganisationerna har det under senare år också lämnats vissa

bidrag till särskild verksamhet. Sedan budgetåret 1972/73 utgår ett

statligt stöd för alkohol- och narkotikainformation som förmedlas via

statens ungdomsråd till ungdomsorganisationerna. Vidare inrättades år

1981 ett särskilt bidrag för ferieverksamhet. Vid min anmälan till

budgetpropositionen år 1987 har jag föreslagit att det särskilda

feriestödet avskaffas och att det i stället sker en kraftig uppräkning

av stödet till barn- och ungdomsorganisationernas centrala verksamhet.

Organisationerna får därmed en större frihet att själva avgöra hur

bidragen bäst används.

De närmare föreskrifterna för det nuvarande statliga ungdomsstödet finns

i förordningen (1971:388) om statsbidrag till ungdomsorganisationer.

Förordningen har efter sin tillkomst ändrats vid ett flertal tillfällen

(senast 1986:536). Förordningens regler är emellertid i dag delvis

inaktuella och ger upphov till åtskilliga problem vid tillämpningen.

3 En prövning av bidragssystemet behövs

Statens ungdomsråd har påbörjat en viss översyn av bidragssystemets

utformning. Enligt min mening finns det dock anledning att mer

förutsättningslöst pröva det nuvarande bidragssystemet. Det övergripande

syftet med stödet bör vara att dels främja en demokratisk fostran genom

barns och ungdomars engagemang i föreningar, dels medverka till en

meningsfull fritid för barn och ungdomar. En prövning bör ske av i

vilken utsträckning dessa syften tillgodoses med det nuvarande stödet

och genom de organisationer som idag får bidrag. Vidare bör övervägas

vilka förändringar i stödets tekniska utformning som kan behöva göras

för att stödet skall få avsedd effekt. Med hänvisning till vad jag här

anfört föreslår jag att en särskild översyn görs av statsbidragen till

barn- och ungdomsorganisationerna.

Det statliga ungdomsstödet är en del av de samlade statliga bidragen

till folkrörelserna. En allmän översyn av bl.a. statens ekonomiska stöd

till folkrörelserna genomförs för närvarande av folkrörelseutredningen

(C 1986:01) med syftet bl.a. att bidragsgivningen skall både förenklas

och samordnas på ett effektivare sätt. En nära samordning bör därför ske

mellan den allmänna översyn av stödet till folkrörelserna som pågår och

den särskilda översyn av statsbidragen till barn- och

ungdomsorganisationerna som jag här förordat. En sådan samordning kan

enligt min mening lämpligast åstad kommas genom att

folkrörelseutredningen erhåller tilläggsdirektiv att göra översynen av

ungdomsstödet samt att en särskild sakkunnig förordnas för uppgiften.

4 Närmare utgångspunkter för översynen

Som jag redan berört finns det anledning att förutsättningslöst pröva i

vilken utsträckning det nuvarande stödet och de organisationer som idag

får bidrag tillgodoser de syften som bör gälla för statens stöd till

ungdomsorganisationerna. Vidare finns det anledning att se över

möjligheterna för andra, ofta nya, rörelser bland ungdomar att erhålla

statligt stöd för sin verksamhet. I detta sammanhang bör frågan om

organisationens storlek, spridning och varaktighet beaktas. Vidare bör

belysas möjligheterna att nå en ökad flexibilitet i systemet t.ex. genom

att bidrag i vissa fall görs tidsbegränsade. Lämpligheten av att vissa

organisationer, på det sätt som sker i dag, erhåller bidrag i särskild

ordning bör också prövas.

Utredningen bör kartlägga i vilken utsträckning olika typer av barn- och

ungdomsorganisationer får statligt stöd från olika håll. En strävan bör

vara att samordna bidragsgivningen och minska antalet stödformer. En

viktig utgångspunkt för översynen bör vara att bidragssystemet så långt

möjligt skall förenklas. Organisationerna bör vidare ges största möjliga

frihet vid användningen av bidragsmedlen.

Utredningen bör pröva om det är möjligt att finna andra och fler

kriterier än medlemsantalet vid beräkningen av stödet till central

verksamhet eller om det på annat sätt är möjligt att åstadkomma en ökad

rättvisa med bibehållen respekt för organisationernas särart och

självständighet. Därvid bör bl.a. också övervägas innebörden och

tolkningen av medlemsbegreppet mot bakgrund av de skilda förhållanden

som råder inom olika organisationer.

Några barn- och ungdomsorganisationer är kraftigt integrerade i sina

moderorganisationer. Utredningen bör särskilt överväga och ge förslag

till hur dessa organisationer bör behandlas från bidragssynpunkt. Därvid

bör beaktas dels intresset av att organisationerna ges frihet att själva

bestämma över sin organisatoriska uppbyggnad, dels det angelägna i att

organisationens uppbyggnad ger ungdomar möjlighet att själva ha

inflytande över och ta ansvar för den verksamhet som berör dem.

En stor andel av de lokala föreningarna avstår från att söka lokalt

aktivitetsstöd trots att de har rätt till detta. Utredningen bör

överväga om det behövs förändringar i konstruktionen av det lokala

stödet för att underlätta för föreningarna att utnyttja stödet. Vidare

bör utredningen överväga förändringar av åldersgränserna för det lokala

stödet samt om det finns anledning att särskilt prioritera någon

ålderskategori, i första hand tonårsgruppen. I detta sammanhang bör

också övervägas om det bör finnas ett samband mellan det lokala och det

centrala stödet eller om dessa stödformer bör vara oberoende av

varandra.

Utredningen bör vara fri att ta upp även andra frågor som är angelägna

för barn- och ungdomsorganisationerna som t.ex. statsbidragens

långsiktighet, organisationernas möjligheter till utvecklingsarbete, hur

bidragssystemet eventuellt skall kunna hjälpa barn- och

ungdomsorganisationerna att lösa problem med ledarutbildning,

information och opinionsbildning samt rekrytering av s.k. föreningslösa

ungdomar.

Det är angeläget att bidragssystemet får en sådan utformning att en

smidig fortlöpande bedömning kan ske av vilka organisationer som bör

erhålla bidrag. Det är därvid fråga om att pröva dels om de

organisationer som redan får stöd fortfarande uppfyller

bidragsvillkoren, dels vilka nya organisationer som lever upp till de

krav som bidragsreglerna innehåller.

Med utgångspunkt i de förändringar av bidragssystemet som utredningen

avser att föreslå bör också en närmare genomgång göras av

bidragsbestämmelserna och av rutinerna för behandlingen av

bidragsärenden.

5 Översynens genomförande

Översynen bör ske i samarbete med bl.a. statens ungdomsråd. De

erfarenheter som vunnits inom ramen för rådets eget översynsarbete bör

därvid utnyttjas.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt och med utgångspunkt i att riksdagen

under våren 1988 skall kunna ta ställning till ett förslag till hur det

framtida stödet till barn- och ungdomsorganisationerna bör utformas.

Utredarens förslag i denna fråga bör därför redovisas senast den 1

september 1987. Vid översynen bör beaktas vad som har anförts i

regeringens direktiv (Dir. 1984:5) angående utredningsförslagens

inriktning.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar uppdraget till

folkrörelseutredningen (C 1986:01) till att också avse en översyn av

statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna i enlighet med vad

jag här anfört.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)