Dir. 1987:22

Tilläggsdirektiv till radiolagsutredningen

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1987-04-23

Mitt förslag

Utredningens nuvarande uppdrag

Regler för vidaresändning av satellitprogram

Utvecklingen inom satellitområdet

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir 1987:22

Beslut vid regeringssammanträde 1987-04-23

Statsrådet Göransson anför

Mitt förslag

Radiolagsutredningen (U 1985:05) bör få i uppdrag att redovisa sina

överväganden om regler för vidaresändning av satellitprogram i kabelnät

i sådan tid att eventuellt ändrade regler kan träda i kraft senast den 1

juli 1988. Utredningens övriga förslag bör läggas fram senast den 30

juni 1988.

Utredningens nuvarande uppdrag

Genom beslut den 15 maj 1985 bemyndigade regeringen det statsråd som har

till uppgift att föredra ärenden om rundradioverksamhet att tillkalla en

särskild utredare för att se över den radiorättsliga lagstiftningen.

Utredningen arbetar under namnet radiolagsutredningen.

Enligt de ursprungliga direktiven (dir. 1985:21) har utredningen med

förtur behandlat vissa frågor om gränsdragningen mellan

tillståndspliktiga och icke tillståndspliktiga trådsändningar. I oktober

1985 publicerades delbetänkandet (Ds U 1985:12) Kabelsändningarna och

videocensuren. Förslagen i betänkandet har lett till lagstiftning (prop.

1985/86:109, KU 1986/87:6, rskr. 37).

Regeringen har vidare genom beslut den 6 februari 1986 givit utredningen

i uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövs med hänsyn

till den planerade försöksverksamheten med radio- och TV-samarbete i

Norden via Tele-X-satelliten. Med anledning av tilläggsuppdraget lämnade

utredningen i februari 1987 fram delbetänkandet (Ds U 1987:2)

Försöksverksamhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor. Detta

betänkande remissbehandlas för närvarande.

Enligt de ur sprungliga direktiven återstår följande särskilda

problemområden att behandla, nämligen vidaresändning av satellitprogram

i kabelnät, långdistansöverföring av rundradioprogram, sändningar till

satelliter, motverkande av radiostörningar, sanktioner vid överträdelser

av radiorättsliga regler, textkommunikation till allmänheten samt

sändningar på teckenspråk till döva.

Innan jag går in på utvecklingen inom satellitområdet vill jag uppehålla

mig något vid nuvarande regler för vidaresändning.

Regler för vidaresändning av satellitprogram

Enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (omtryckt 1985:1056,

ändrad 1986:1216) krävs tillstånd för satellitsändning i kabelnät som

når fler än 100 bostäder. Med satellitsändning menas vidaresändning av

programkanaler från satelliter i fast trafik. Tillstånd krävs inte för

vidaresändning av rundradiosändningar.

Principen om fri vidaresändningsrätt för rundradiosändningar gäller

också sändningar från direktsändande satelliter. Denna fråga

diskuterades i massmediekommitténs betänkande (SOU 1984:65) Via satellit

och kabel. Kommittén betonade (s. 278) att dagens förhållningssätt till

sådana sändningar grundas på antagandet att det kommer att bli fråga om

sändningar inom ramen för nationell rundradioverksamhet eller verksamhet

som styrs av regler och principer för sådan verksamhet. Om sändningarna

i stället skulle komma från helt fristående kommersiella företag kunde

det i vissa lägen enligt kommittén finnas skäl att ompröva principen om

fri vidaresändning i kabelnät av program från direktsändande satelliter.

I prop. 1984/85:199 om radio- och TV-sändningar i kabelnät instämde jag

i kommitténs förslag att tillstånd inte skulle fordras för att

vidaresända program från direktsändande satelliter (s. 29 f.). Liksom

kommittén underströk jag att framtidsutsikterna för de direktsändande

satelliterna är mycket svåra att bedöma och att de tekniska skillnaderna

mellan olika satellittyper kan vara på väg att suddas ut.

Förutsättningarna i fråga om huvudmannaskap och programregler för

eventuella framtida direktsändande satelliter kan bli andra än de som

låg till grund för kommitténs förslag, och jag ansåg därför, liksom

kommittén, att det i en annan situation kunde finnas skäl att ompröva

nuvarande ståndpunkt. Jag pekade vidare på att en utjämning av de

tekniska skillnaderna mellan olika typer av satelliter kan leda till

problem med att avgränsa tillståndspliktiga sändningar från sådana som

inte kräver tillstånd.

Som antytts i det föregående är kravet på tillstånd för vidaresändningar

bl.a. kopplat till behovet av att upprätthålla regler för innehållet i

satellitsända program. I 11 § lagen (1985:1057) om ansvarighet för

lokala kabelsändningar sägs sålunda att fortsatt vidaresändning av en

programkanal kan förbjudas för viss tid om innehållet strider mot lagens

regler i fråga om bl.a. våldsskildringar eller pornografiska

skildringar. Enligt 24 § lagen om lokala kabelsändningar kan ett

motsvarande förbud meddelas om det i programkanalen under en längre tid

och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som

måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter. Syftet med

sistnämnda regel är att förhindra att det uppkommer programkanaler med

ett omfattande reklaminnehåll, riktat mot Sverige (prop. 1984/85:199, s.

46).

Utvecklingen inom satellitområdet

Någon direktsändande satellit har ännu inte sänts upp för sändningar

till Europa. De satellitsända programkanaler som kan tas emot här kommer

från satelliter i fast trafik, s.k. kommunikationssatelliter, vilka

sänder med låg effekt. Av praktiska och ekonomiska skäl distribueras

programmen till enskilda hushåll genom vidaresändning i kabelnät.

Inom det närmaste året kommer emellertid två direktsändande satelliter

att sändas upp. Det är den västtyska TV-SAT och den franska TDF 1. Dessa

följs av den nordiska Tele-X-satelliten, som enligt nuvarande planer

skall sändas upp under senare delen av år 1988. En brittisk

direktsändande satellit planeras till år 1990.

Den västtyska satelliten kommer att sända ut dels två programkanaler

från de offentliga rundradioorganisationerna ARD och ZDF, dels minst två

programkanaler med privata huvudmän. Mycket talar för att det blir fråga

om programkanaler som för närvarande sänds över kommunikationssatellit.

Diskussioner om programsättningen i den franska satelliten pågår

fortfarande, men olika privata grupperingar har nämnts. Med hjälp av den

brittiska satelliten skall ett privat konsortium sända ut tre

programkanaler.

Det finns också planer på att skaffa kommunikationssatelliter med högre

effekt än dagens. Den europeiska telesatellitorganisationen Eutelsat har

beställt tre sådana s.k. medeleffektsatelliter som skall kunna tas i

bruk under åren 1989--1991.

Den medeleffektsatellit som ligger närmast i tiden är emellertid den

s.k. Astra-satelliten. Bakom Astra-projektet står företaget Société

Européenne des Satellites (SES) med säte i Luxemburg. Avsikten är att en

satellit skall sändas upp under våren 1988. Satelliten kommer att kunna

sända sexton TV-kanaler över Västeuropa med en effekt som är ungefär

dubbelt så hög som i de kommunikationssatelliter som nu sänder. Genom

den högre effekten kommer det att bli möjligt att ta emot programmen med

relativt små och billiga antenner.

Det är ännu inte känt vilket programutbud som kommer att sändas över

Astra-satelliten. SES försöker emellertid förmå företag som nu sänder

över andra satelliter att gå över till Astra. Ett svenskt företag, som

är delägare i SES, har förklarat att man avser att utnyttja Astra för

att starta en reklamfinansierad programkanal med inriktning mot Norden.

Sammanfattningsvis innebär den utveckling som jag här har skisserat att

det programutbud som planeras för de direktsändande satelliterna över

Europa tenderar att bli av samma slag som det som redan sänds över

satelliter i fast trafik för vidaresändning i kabelnät. Man kan räkna

med att sändningarna kommer att domineras av underhållningsprogram och

att verksamheten kommer att finansieras med reklam eller i form av

betal-TV.

Det finns vidare en tydlig tendens till högre sändareffekt hos den s.k.

kommunikationssatelliterna. Genom att det också pågår en utveckling på

mottagarsidan, kan det bli möjligt för allmänheten att ta emot

sändningarna direkt, med hjälp av billig utrustning som är tillgänglig i

den allmänna handeln. Om också de sändande företagen har avsett att

sändningarna skall tas emot på detta sätt torde de kunna anses som

rundradiosändningar enligt svensk lag. Tillstånd för vidaresändning i

kabelnät skulle då inte erfordras.

Uppdraget

Av det sagda framgår att utvecklingen synes leda mot en annan situation

än den som massmediekommittén hade i tankarna när den förordade fri

vidaresändning av rundradioprogram från satellit. Det framstår som

troligt att en betydande del av programutbudet kommer att följa samma

mönster som nuvarande program från s.k. kommunikationssatelliter snarare

än de programpolitiska principer som gäller för nationella

rundradioföretag. Programutbud av det slag som reglerna om

tillståndsplikt för vidaresändning avser att träffa kommer då inte att

täckas av dessa regler på det sätt som förutsatts. Det finns därför skäl

att på nytt ta upp frågan om reglerna för vidaresändningar till

prövning.

I de ursprungliga direktiven sägs att utredningen bör överväga olika

metoder att göra en avgränsning mellan tillståndspliktiga och icke

tillståndspliktiga vidaresändningar av satellitprogram i kabelnät. En

utgångspunkt sägs kunna vara att sändningar som utgör tillåtna

rundradiosändningar i ursprungslandet skall få vidaresändas fritt

oavsett om det överförs via en kommunikationssatellit eller en

direktsändande satellit. Andra villkor kan eventuellt också behöva

ställas upp, t.ex. att rundradiosändningen kommer från ett nationellt

rundradioföretag. Om det framstår som lämpligt bör utredaren kunna avge

alternativa förslag.

Med hänsyn till utvecklingen inom satellitområdet bör utredningens

överväganden om regler för vidaresändning av satellitprogram i kabelnät

redovisas i sådan tid att eventuellt ändrade regler kan träda i kraft

senast den 1 juli 1988. Förslag inom andra områden som omfattas av

uppdraget kan naturligtvis läggas fram samtidigt. Om de avges senare bör

de föreligga senast den 30 juni 1988.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen ändrar utredningens uppdrag i enlighet med

vad jag har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)