Dir. 1987:45

Utredning om presstjänstens ställning och uppgifter inom utrikesförvaltningen

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Utrikesdepartementets informationsverksamhet

Den svenska utlandsinformationens historia

Informations- och kulturutbyte med utlandet

Behovet av en utredning

Hur utredningen bör bedrivas

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1987:45

Beslut vid regeringssammanträde 1987-10-22.

Chefen för utrikesdepartementet, statsrådet S Andersson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda vilken

ställning och vilka uppgifter utrikesförvaltningens presstjänst bör ha

såväl i förhållande till svenska medier som inom ramen för informationen

om Sverige i utlandet. Utredaren skall mot denna bakgrund belysa

aktuella och framtida behov samt lämna förslag till en effektiv

resursanvändning.

Bakgrund

Utrikesförvaltningens press- och informationstjänst spelar en central

roll för att förmedla information om svensk utrikespolitik såväl inom

som utom Sverige. Till den /k/ svenska allmänheten /-k/ sker denna

förmedling i aktuella frågor genom dagliga kontakter mellan

departementets presstjänstemän och företrädare för olika inhemska

nyhetsmedier.

Grunden för alla länders informationsverksamhet riktad /k/ mot

omvärlden /-k/ är behovet att för andra länder beskriva och förklara det

egna landets samhällsskick och politik, inte minst dess utrikespolitiska

handlingar och ställningstaganden. Den utåtriktade

informationsverksamheten blir därmed en viktig del av och ett instrument

för vår utrikespolitik. En sådan basverksamhet måste kompletteras med

särskilda insatser i olika lägen. Inte minst har detta visat sig

nödvändigt under de senaste två åren, då olika händelser krävt

extraordinära informationsinsatser. Mordet på landets statsminister

fokuserade omvärldens uppmärksamhet på vårt land. Tjernobyl-katastrofen

ställde också Sverige i blickpunkten. Vissa vapenexportaffärer har

föranlett omfattande publicitet om Sverige i utländska medier.

Riksdagen, departementen och de statliga myndigheterna ger som ett led i

sin verksamhet information om Sverige genom egna kontakter i utlandet.

Utrikesdepartementets informationsverksamhet

Information av mer allmän karaktär faller under utrikesdepartementets

ansvarsområde och handläggs i första hand av dess press- och

informationsenhet. Enheten är för närvarande organiserad i en pressbyrå,

ett pressrum och en informationsbyrå. Inom departementet tjänstgör även

tre informationssekreterare med särskilda uppgifter för

utrikesministern, utrikeshandelsministern och biståndsministern.

Pressbyrån svarar för löpande utrikespolitisk information till svenska

och utländska medier, till våra utlandsmyndigheter samt till de

utländska ambassaderna i Stockholm. Pressrummet ansvarar för utländska

journalistbesök och håller kontakten med utländska korrespondenter som

är stationerade i Sverige. Informationsbyrån planerar och samordnar

Sverige-informationen främst för utlandsmyndigheterna, vilket sker i

nära samarbete med Svenska Institutet.

Den svenska utlandsinformationens historia

Utrikesförvaltningens presstjänst har utvecklats alltsedan början av

detta sekel. Den första presskonferensen i Sverige för utländska

journalister hölls i samband med unionskrisen år 1905.

Utrikesdepartementets pressavdelning bildades år 1909. År 1919 fick den

namnet pressbyrå med ökad personal och vidgade uppgifter -- senare också

kulturärenden, utländska lektorat, skolbarnsutbyte m.m.

Utlandsmyndigheterna ålades år 1928 för första gången att sprida

information om Sverige. År 1938 drog man i en utredning upp riktlinjerna

för verksamheten, vilket i organisatoriskt hänseende innebar en

uppdelning av ärendena i en press- och en informationsdel.

Alltsedan andra världskriget, då behovet av en mångsidig och effektiv

informationsverksamhet blev uppenbart, har ett antal offentliga

utredningar diskuterat inriktning, organisation och ansvarsfördelning

inom informationsområdet. I samband med den s.k. UD-utredningen år 1976

omvandlades press- och informationsbyråerna, som då varit

organisatoriskt skilda från varandra under tiotalet år, till en gemensam

press- och informationsenhet.

Informations- och kulturutbyte med utlandet

Den senaste stora utredningen var den s.k. SIK-utredningen, som

avlämnade betänkandet (SOU 1978:56) Kultur och information över

gränserna. I propositionen (1978/79:147) om informations- och

kulturutbytet med utlandet föreslog regeringen förstärkta insatser för

denna verksamhet. Propositionen byggde i huvudsak på de förslag som

lämnats av SIK-utredningen. Riksdagen antog de riktlinjer som regeringen

föreslog (UU 1978/79:31 och KrU 31 samt rskr. 347 och 348).

Därefter har regeringen beslutat företa en översyn av de statliga

insatserna inom det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet

(regeringsbeslut 1986-12-11 om dir. 1986:35). Denna översyn (den s.k.

IKU-utredningen) skall vara slutförd före den 1 april 1988.

Behovet av en utredning

Vid de tillfällen då utredningar om informationsverksamheten har gjorts

har frågorna om allmäninformation och kulturutbyte varit de helt

dominerande. Utrikesförvaltningens presstjänst har inte sedan år 1938

underkastats någon egen självständig utredning. I SIK-utredningen

behandlades frågor om utrikesförvaltningens presstjänst endast

marginellt. Inte heller i direktiven till IKU-utredningen sägs det att

det skulle behövas någon särskild översyn av själva presstjänstens

organisation och inriktning. Samtidigt innehåller direktiven för den

senare utredningen skrivningar som även berör presstjänstens mer

dagsaktuella uppgifter. Det heter bl.a. i direktiven: "Det är ett

utrikespolitiskt intresse att svenska ståndpunkter vinner gehör i

utlandet. I ett kärvt internationellt läge är informationen om Sverige

en viktig del av svensk utrikespolitik".

Med andra ord har presstjänsten inte på länge fått en sådan

förutsättningslös genomlysning som skulle vara av nytta för den

allmäninformativa verksamheten och kulturutbytet. Presstjänsten har

vuxit fram successivt och kommit att anpassas till vid olika tidpunkter

förekommande behov. Denna utveckling har ej möjliggjort långsiktighet i

planeringen. De senaste två årens händelser i vårt land har visat på

departementets bristande resurser för att möta oväntade och krävande

informationsbehov.

Samtidigt har det på kommunikationsområdet skett en snabbt accelererande

utveckling som gjort gårdagens tekniska hjälpmedel och

överföringsmetoder föråldrade. Det är av vikt att utrikesdepartementets

presstjänst utvecklas på ett sätt som tar hänsyn till de tekniska

villkor under vilka såväl den själv som massmediernas representanter

arbetar.

Hur utredningen bör bedrivas

Utredaren bör kartlägga hur presstjänsten hittills utvecklats när det

gäller informationsverksamhet riktad mot svenska medier men också inom

ramen för den allmänna informationen om Sverige utomlands. Utredaren bör

också bedöma presstjänstens framtida roll, bl.a. mot bakgrund av den

senaste utvecklingen på kommunikations- och medieområdet.

Utredaren bör särskilt beakta följande:

1. Utrikesförvaltningens presstjänst har som en viktig funktion att ge

den svenska allmänheten upplysningar i aktuella utrikespolitiska frågor,

vilka normalt förmedlas via olika nyhetsmedier.

Utredaren skall klarlägga hur denna informationsspridning fungerar inom

ramen för departementets totala organisation samt undersöka på vilka

sätt denna funktion kan göras effektivare genom organisatoriska eller

tekniska förändringar. Härvid bör förhållandet mellan presstjänsten och

informations- och pressekreterarna i UD, i övriga departement samt i

statsrådsberedningen beaktas, bl.a. i fråga om arbetsfördelning och

ansvarsuppdelning. Utredaren skall särskilt beakta eventuella behov och

förslag till förändringar till följd av regeringens beslut om översyn av

utrikesförvaltningens inriktning och organisation.

Utredaren bör kartlägga hur denna informationsöverföring via

utrikesdepartementets presstjänst för närvarande går till samt utvärdera

för- och nackdelar med det aktuella systemet.

2. Utrikesförvaltningens centrala pressfrågor sköts i första hand av

departementets pressbyrå, samtidigt som utlandsmyndigheterna, som en

naturlig del av sin verksamhet, ständigt kommer i beröring med frågor

och ärenden som inrymmer pressaspekter. Vid större utlandsmyndigheter

har särskilda pressattachétjänster inrättats, varav några på pressråds

nivå. Pressattachéerna håller kontakt med massmedier på platsen och

deltar i ambassadens allmänna informationsarbete. I praktiken har

pressattachéernas arbetsuppgifter kommit att variera från myndighet till

myndighet och omfattar ofta kultur- och informationsfrågor samt

inrikespolitisk rapportering.

Utredaren skall undersöka huruvida organisationen hemma resp. ute är

ändamålsenlig till sin struktur och hur den fungerar inom ramen för

resp. myndighets totala verksamhet. Även härvidlag bör förhållandet till

press- och informationssekreterarna i övriga departement samt i

statsrådsberedningen och den organisatoriska kopplingen till

utrikesdepartementet i övrigt beaktas med avseende på framför allt

informationsutbyte och arbetsfördelning.

3. Omvärlden uppvisar lika litet som vårt eget land en statisk bild.

Vikten av våra relationer med olika länder växlar och därmed behovet av

större eller mindre bevakning av och rapportering från dessa. Ländernas

politiska utveckling, våra kommersiella förbindelser med vissa länder

och inte minst vårt biståndssamarbete med länder i tredje världen

påverkar graden av medieinriktade kontakter med dessa länder. Det finns

även andra faktorer, t.ex. in- och utvandringen, som påverkar

informationsbehoven.

Utredaren bör genom jämförande analyser belysa den nuvarande

fördelningen av särskilda presstjänster vid våra utlandsmyndigheter samt

i vilken utsträckning omfördelningar och omprioriteringar kan vara

aktuella eller förutses inom de närmaste åren.

4. Alla med Sverige jämförbara länder har en utvecklad presstjänst

integrerad i sin utrikesförvaltning.

Utredaren bör genom jämförande studier med andra representativa länders

presstjänster beskriva hur vår egen utrikesförvaltnings presstjänst ter

sig vid en sådan internationell jämförelse. Utredaren bör därvid

särskilt ta fasta på uppslag och idéer som skulle kunna efterliknas

eller utnyttjas även i den svenska motsvarigheten.

5. På det internationella kommunikationsområdet sker en närmast

explosionsartad utveckling. Detta innebär att de tekniska kraven på

snabbhet, precision och korrekthet ökar också på ländernas

utrikespolitiska presstjänster.

Utredaren skall undersöka hur vår utrikesförvaltnings presstjänst

lyckats anpassa sig till denna tekniska utveckling samt söka uppskatta

på vilket sätt den framtida utvecklingen kommer att påverka

presstjänstens funktionsvillkor samt vilka resursbehov och

prioriteringar detta kan motivera.

6. Den massmediala miljö i vilken utrikesförvaltningens presstjänst

arbetar skiftar starkt mellan olika länder och utvecklas ständigt vad

beträffar valet av lämpligaste medier och informationskanaler.

Utredaren skall söka bedöma hur mediestrukturen i olika typer av länder

-- inkl. vårt eget -- bäst skall kunna utnyttjas för att presstjänstens

verksamhet skall få optimal genomslagskraft.

7. Den s.k. Sverige-bilden utomlands skiftar från land till land och

från tid till annan. I huvudsak bygger denna bild på vad utländska

massmedier rapporterar om Sverige. Presstjänstens uppgift är att genom

tillhandhållande av faktiska upplysningar ge en så trovärdig och

nyansrik bild av Sverige och svensk utrikespolitik som möjligt.

Utredaren bör, som en del av utredningen, belysa vilka frågor som under

senare år format Sverige-bilden samt därvid bedöma vilken roll

presstjänsten spelat och kan komma att spela som en servicefunktion i

den officiella presentationen av Sverige och svenska förhållanden,

särskilt när det gäller vår utrikespolitik.

Utredaren skall beakta kommittédirektiven (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning. Utredaren skall hålla nära kontakt med bl.a. ovan nämnda

s.k. IKU-utredning.

Översynen bör vara slutförd före den 31 december 1988.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda presstjänstens ställning och

uppgifter inom utrikesförvaltningen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns anslag A 10.

Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)