Dir. 1987:56

Översyn av informationsverksamheten inom utvecklingssamarbetet med u-länderna

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1987:56

Beslut vid regeringssammanträde 1987-12-10.

Statsrådet Hjelm-Wallén anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över den

statligt finansierade informationen om u-länder och

utvecklingssamarbete.

Bakgrund

Information kring u-länder och utvecklingsbistånd är angelägen för att

skapa förståelse och stöd för Sveriges internationella

solidaritetspolitik. En fortlöpande statligt finansierad

upplysningsverksamhet om u-länderna har förekommit sedan början av

1950-talet. Hela organisations-Sverige engagerade sig i dessa frågor

inom ramen för centralkommittén för tekniskt bistånd till mindre

utvecklade länder (CK) som var det första särskilda organet för

biståndsfrågor.

När nämnden för internationellt bistånd (NIB) bildades år 1962 gavs

informationsverksamheten stor vikt. När sedan styrelsen för

internationell utveckling (SIDA) år 1965 ersatte NIB gavs verket ett

brett informationsuppdrag, att informera om u-länder och svenskt

utvecklingsbistånd.

Målen för informationsverksamheten har under åren omformulerats vid

några tillfällen. I samband med riksdagens behandling 1978 av

regeringens proposition (1978/79:113) med anledning av den

biståndspolitiska utredningens betänkande (SOU 1977:73) lade riksdagen

fast följande mål för informationsverksamheten.

"Målet för informationsverksamheten är att utveckla människors kunskaper

om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas

utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella

solidaritetspolitik fördjupas."

Denna målformulering gäller än i dag. Regeringen har dock under

1980-talet alltmer kommit att betona vikten av att det ges information

om resultaten i det statligt finansierade biståndet. Detta synsätt har

också återspeglats i SIDA:s egna riktlinjer för verkets

informationsverksamhet.

Folkrörelsernas engagemang i u-ländernas problem och Sveriges

möjligheter att bistå kom mycket tidigt till uttryck också i

informationen om u-länder och biståndssamarbete. Den tidigaste kunskapen

om förhållandena i u-länderna hade t.ex. de olika kyrkorna genom den

missionsverksamhet som bedrivits sedan senare hälften av 1800-talet.

I början av 1970-talet utarbetade SIDA på statsmakternas uppdrag en

fyraårsplan för den statliga informationsverksamheten på

biståndsområdet. Genom planen och statsmakternas behandling av denna kom

folkrörelserna att få en huvudroll i informationen om u-länder och

bistånd.

Studieförbund och löntagarorganisationer gavs en särskild, central

ställning i detta arbete. Genom generella informationsbidrag skulle

förbunden nå ett stort antal organisationer knutna till dessa.

Organisationer som inte var studieförbund eller tillhörde

fackföreningsrörelsen skulle kunna få bidrag efter ansökan.

Ursprungligen utgick de generella informationsbidragen till tio

organisationer. I samband med riksdagsbehandlingen av biståndspolitiska

utredningen år 1978, och även vid senare riksdagsbehandlingar, har nya

organisationer tillförts gruppen som erhåller generella bidrag.

Folkrörelserna medverkar i informationsarbetet också genom sin

representation i beredningen för u-landsinformation. Beredningen var

ursprungligen ett rådgivande organ till regeringen men ombildades år

1978 till att bli ett rådgivande organ till SIDA.

Såväl SIDA:s som folkrörelsernas informationsverksamhet har kommit att

behandla både u-ländernas situation och svenska biståndsinsatser i

u-länderna. När det gäller information om biståndet har en koncentration

skett kring organisationernas och SIDA:s egna verksamheter. Övriga

biståndsmyndigheters verksamhet och det svenska multilaterala biståndet

har också uppmärksammats men endast i mindre omfattning.

För närvarande är det sammanlagt 24 organisationer som får generella

bidrag. Tillsammans delar de på 16 milj.kr. av de 18,0 milj.kr. som

budgetåret 1987/88 totalt går till folkrörelsernas

informationsverksamhet. Resterande 2 milj.kr. fördelas efter ansökan på

ett hundratal organisationer. Budgeten för SIDA:s egen

informationsverksamhet uppgår budgetåret 1987/88 till 9,2 milj.kr.

Utrymmet för nya mottagare är begränsat. I samband med behandlingen av

två motioner under riksmötet 1986/87 konstaterade riksdagen att det var

svårt att inom ramen för anslaget utöka kretsen av fasta

bidragsmottagare ytterligare och därmed minska utrymmet för projektstöd.

Eftersom det var många år sedan systemet med generella bidrag

etablerades och dessa bidrag tog så stor del av utrymmet för enskilda

organisationers informationsverksamhet fanns det enligt utskottets

mening skäl att se över systemet i dess helhet (UU 1986/87:10).

Utredningsuppdraget

Jag anser mot denna bakgrund att en översyn bör genomföras av den

statligt finansierade informationen på biståndsområdet och att en

särskild utredare bör tillkallas.

Utredaren bör beskriva mål och riktlinjer för information på

biståndsområdet inom statliga biståndsmyndigheter och andra

organisationer och deras återspegling i praktisk verksamhet.

Utredaren bör analysera om nu varande mål för informationsverksamheten

är ändamålsenliga eller om det finns behov av förändringar. Vidare bör

det utredas om biståndsmyndigheterna och folkrörelserna bör ha delvis

åtskilda roller i informationsarbetet och var för sig lägga särskild

vikt vid någon av de två huvuduppgifterna inom informationsuppdraget,

verksamheten att informera om u-länderna eller det svenska biståndet.

En beskrivning bör göras av hittillsvarande och nuvarande

informationsverksamhet, såväl SIDA:s egen som annan statligt finansierad

informationsverksamhet på biståndsområdet. I enlighet med riksdagens

uttalande bör systemet med generella informationsbidrag analyseras

grundligt. Utredaren bör bl.a. lämna förslag om vilka organisationer som

är lämpliga som mottagare av generella informationsbidrag samt andra

förändringar som kan bli följden av kartläggningen.

Utredaren skall även analysera hur ansvaret för informationen om det

multilaterala utvecklingssamarbetet och biståndet genom andra

biståndsmyndigheter än SIDA lämpligen skall fördelas. Förslag bör ges om

organisatoriska lösningar för denna verksamhet.

Utredaren bör även belysa de arbetsuppgifter och den roll som

beredningen för u-landsinformation har i dag och samtidigt lämna förslag

om eventuella förändringar, bl.a. i ljuset av att regeringen år 1986

inrättade ett särskilt folkrörelseråd för biståndsfrågor.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Utredaren skall ha kontakt med utredningen om ett ökat ansvar för

folkrörelser, föreningar och kooperativ (dir. 1986:17) som skall se över

statsbidragen till folkrörelserna i syfte att minska antalet

bidragsformer samt föreslå förenklingar och åtgärder för en bättre

samordning av den totala bidragsgivningen.

Översynen bör vara slutförd före utgången av april månad 1988.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

internationellt utvecklingssamarbete

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1987:119) -- med uppdrag att se över den statligt finansierade

informationen om u-länder och bistånd

att besluta om sekreterare, sakkunniga och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns reservationsanslag C

8. Övriga u-landspolitiska insatser m.m. delposten F. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)