Dir. 1988:1

Översyn av statens stöd till företagens export i form av exportkreditgarantier och exportkrediter samt av exportfrämjande effekter av u-krediter.

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:1

Beslut vid regeringssammanträde 1988-01-28.

Statsrådet Gradin anför efter samråd med chefen för

industridepartementet och statsrådet Hjelm-Wallén.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att göra en översyn av

de statliga system som finns för exportkreditgaranti-, exportkredit- och

u-kreditgivning. Därvid skall utredaren bl.a. uppmärksamma om

förändringar i vår omvärld motiverar förändringar i de statliga systemen

och i myndighetsstrukturen.

Bakgrund

Exportens allmänna utveckling har varit gynnsam under en följd av år.

Bidragande faktorer har bl.a. varit förbättrad konkurrenskraft i

kombination med oljeprisfall, gynnsamma växelkursförändringar och en

uppåtgående världshandel.

Samtidigt har den internationella konkurrensen hårdnat. Tillväxten i

industriländerna har avtagit. Den senaste tidens dramatiska utveckling

av börskurser m.m. har ökat risken för en försvagad ekonomisk

utveckling. Den kraftigt ökade skuldbördan hos många länder har lett

till en vikande projektmarknad med kraftigt ökad internationell

konkurrens på särskilt detta område. Den försämrade kreditvärdigheten i

många länder har också lett till att riskerna med export, framför allt

till u-länder, har ökat.

Den positiva svenska handelsbalansen under senare tid sammanhänger i

första hand med en gynnsam utveckling av ''oljenotan'' och exporten inom

ett begränsat antal produktområden, såsom papper/massa och bilar.

Samtidigt har emellertid relativpriserna på svenska exportvaror stigit,

vilket har bidragit till förluster av marknadsandelar för svensk

industri på en rad viktiga marknader.

Det är ett angeläget samhällsekonomiskt mål att bibehålla och helst

förstärka vår internationella konkurrensförmåga. Såväl sysselsättningen

som den ekonomiska och sociala välfärden är beroende av en fortsatt väl

hävdad ställning för den svenska exportindustrin.

En mycket viktig konkurrensfaktor är självfallet arbetskraftskostnaderna

per producerad enhet. Dessa har i nationell valuta fortsatt att

utvecklas ogynnsamt, vilket dock kompenserats på en rad för oss viktiga

marknader av valutakursförändringar som gjort att detta inte fullt ut

fått det negativa genomslag som annars skulle ha blivit fallet. Att

inteckna fortsatta sådana, för vår konkurrenskraft gynnsamma,

valutakursförändringar är emellertid en oförsvarlig politik. Vi måste

som en allmän utgångspunkt för vårt fortsatta ekonomisk-politiska

agerande ha en stark återhållsamhet med våra egna lönekostnadsökningar.

En annan viktig konkurrensfaktor i vid mening är de svenska företagens

kapitalkostnader. För närvarande ligger den reala räntenivån i Sverige

över flera konkurrentländers, vilket gör produktionskostnaderna i

Sverige via t.ex. lagerhållningskostnader högre än på andra håll. Den

höga räntenivån fördyrar även investeringarna och försvagar därmed

möjligheterna till viktiga produktivitetsökningar.

Många länder i vår omvärld utnyttjar olika typer av subventioner, bl. a.

på exportfinansieringsområdet. Från svensk sida kan det naturligtvis

aldrig bli tal om att kompensera en i övrigt svag konkurrenskraft med

stöd på detta område. Garantigivningen måste alltid vara en avvägning

mellan uppgiften att ge ett rimligt stöd till exporten, i huvudsak

jämförligt med det som det stora flertalet utländska konkurrenter

erhåller, och målet att få verksamheten att gå ihop på sikt. För

u-krediterna gäller särskilda mål.

Utredningsuppdraget

Det är mot denna bakgrund angeläget att analysera de statliga insatserna

på exportfinansieringsområdet och överväga huruvida förändringar bör

genomföras av nu rådande ordning på detta område. Sådana förändringar

kan vara motiverade dels mot bakgrund av behovet av att effektivisera de

nuvarande resurserna på detta område, dels på grund av förändringar i

vår omvärld.

Mot bakgrund av de engagemang som staten ikläder sig på området i form

av garantiåtaganden och vissa subventioner i statsstödda exportkrediter,

vilka dock krymper snabbt, samt bistånd i u-krediter, bör en

samhällsekonomisk analys av de existerande systemens effekter genomföras

som en allmän bakgrund för de slutliga övervägandena.

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn

av exportkrediterna och exportkreditsystemen. Översynen bör utgå från en

samhällsekonomisk syn på systemets effekter samt från de förändringar

som äger rum i vår omvärld och som påverkar företagens efterfrågan på

och behov av de olika typer av garanti- och kreditformer som

exportkreditnämnden (EKN), AB Svensk Exportkredt (SEK) resp. beredningen

för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) kan erbjuda.

Utredaren bör studera möjligheterna att inom ramen för målen för resp.

verksamhet åstadkomma effektiviseringar och förbättrad samverkan

systemen emellan. Härvid skall beaktas att u-krediterna är ett

biståndspolitiskt instrument.

1. När det gäller samhällsekonomisk analys, kan man konstatera att det

redan gjorts några studier på området, men att dessa varit tämligen

allmänna. En genomgång bör nu göras av dessa med syfte att utveckla dem

och mer specifikt söka kartlägga de samhällsekonomiska effekterna av det

existerande svenska systemet för exportkreditgivning. Detta arbete bör

påbörjas snarast. Resultatet av det arbetet bör läggas till grund för

utredningen i övrigt.

2. När det gäller att beskriva och analysera pågående

omvärldsförändringar bör utredningen särskilt beakta följande aspekter:

-- skuldproblemen i många u-länder har minskat efterfrågan på

kapitalvaror

-- den svenska exporten till i-länder, för vilken medel- och långfristig

exportfinansiering inte efterfrågas i nämnvärd utsträckning, har ökat

-- förändringarna av internationella regler med bl.a. höjning av

förmånlighetsgraden i blandade krediter

-- utvecklingen av den privata försäkringsmarknaden

-- den internationella konkurrensen med garanti- och kreditvillkor och

risktagande

-- den internationella synen på offentliga subventionssystem.

3. Näringslivets efterfrågan på statliga exportkrediter, inkl.

u-krediter bör beskrivas och analyseras, varvid bl.a. följande punkter

bör beaktas:

-- ett fåtal företag utnyttjar huvuddelen av exportstödet

-- allt färre företag står för huvuddelen av den svenska

kapitalvaruexporten

-- företagens, i synnerhet produktionens, internationalisering

-- sysselsättningseffekterna

-- de regionala effekterna

-- utvecklingen av storföretagens finansfunktioner.

4. När det gäller de olika systemen för exportkreditgivning inkl.

u-kreditgivning, bör en beskrivning och analys av verksamheten inom de

olika systemen göras.

För den exportkreditgarantigivning som bedrivs av EKN bör bl.a. följande

belysas:

-- utvecklingen av garantigivningen under den senaste 10-årsperioden

(utfästelser och förbindelser fördelat på olika garantityper,

marknader/marknadsförändringar)

-- inkomsterna/utgifterna och förlusterna i verksamheten

-- utvecklingen av garantiformerna

-- de åtgärder som vidtagits i syfte förbättra resultatet.

Beträffande exportkreditgivning inom SEK bör bl.a. följande belysas:

-- utvecklingen av det statsstödda exportkreditsystemet sedan år 1978

-- kostnaderna för utlåningen i statssektorn

-- de åtgärder som vidtagits i syfte att begränsa kostnaderna.

När det gäller den u-kreditgivning som bedrivs av BITS bör bl.a.

följande belysas:

-- utvecklingen av u-kreditgivningen sedan systemet infördes

-- u-kreditgivningens inriktning

-- aktuella förändringar (t.ex. införande av kombinations-krediter).

5. Utredningen bör kartlägga möjligheterna att erbjuda ett bättre stöd

för företagens exportansträngningar samt de restriktioner och problem av

olika slag som sådana utvecklingssträvanden kan möta. Utredningen bör i

anslutning till detta även kartlägga hur de olika systemen fungerar och

hur de uppfyller målen. Utredningen bör även se på möjligheterna till

närmare samarbete mellan berörda organ i Sverige och deras

motsvarigheter i andra länder, i första hand i Norden.

Det är naturligt att utredningen i detta sammanhang även belyser frågan

om samverkan mellan EKN, SEK och BITS i syfte att uppnå ett så effektivt

utnyttjande av resurserna som möjligt samt föreslå eventuella

förändringar.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningens inriktning.

Utredningen bör vara slutförd före den 1 september 1988.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

utrikeshandel m.m.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att se över statens stöd till företagens

export i form av exportkreditgarantier och exportkrediter samt av

exportfrämjande effekter av u-krediter,

att besluta om sekreterare, sakkunniga, experter och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tredje huvudtitelns anslag A 10. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)