Dir. 1988:10

Utredning rörande stiftelser för samverkan mellan högskola och näringsliv

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-03-24

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Ramar för utredarens arbete

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir 1988:10

Beslut vid regeringssammanträde 1988-03-24

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda

vissa frågor rörande stiftelser som organisationsform för samverkan

mellan högskola och näringsliv.

Bakgrund

Högskolans uppgifter är att bedriva utbildning och forskning. Genom att

fullgöra dessa uppgifter bidrar högskolan till samhällets utveckling

inom skilda sektorer. Inte minst gäller detta med avseende på

näringslivet, såväl industrin som offentligt finansierade verksamheter i

kommunal, landstingskommunal och statlig regi.

I förhållande till många andra länder finns i Sverige få fristående

forskningsinstitut eller särskilda utbildningsanstalter på

post-gymnasial nivå utanför högskolan. Sambandet mellan högre utbildning

och forskning har ansetts vara alltför viktigt för att skilja dessa

funktioner åt. Likaså har det betonats att forskningsresurserna i ett så

relativt litet land som Sverige inte bör splittras i alltför många

enskilda inrättningar. Därför skall forskning och utvecklingsarbete även

för externa finansiärers räkning kunna utföras inom högskolan.

Principen om högskolan som ''samhällets forskningsinstitut'' har sedan

länge varit vägledande i den svenska forskningspolitiken. Den

externfinansierade verksamheten har vuxit kraftigt under de senaste

decennierna. Svenska universitet och högskolor har därigenom löpt en

mindre risk att bli isolerade från samhället i övrigt än motsvarande

institutioner i länder där det är vanligt med fristående

forskningsinstitut.

Huvudregeln för forskning inom högskolan är att resultaten skall vara

öppet tillgängliga, dels för att möjliggöra att vunnen kunskap kan

spridas inom den vetenskapliga världen och till samhället i stort, dels

för att kvaliteten på forskningen skall kunna bedömas utifrån

vetenskapliga grunder. I vissa fall kan dock forskning på uppdrag från

näringslivet utföras inom högskolans ram utan att resultaten blir

omedelbart kända.

Den organisation för högre utbildning och forskning som finns i Sverige

är anpassad för att högskolan och högskolelärarna åtar sig uppdrag i

olika former. Detta sker genom s. k. uppdragsforskning eller

uppdragsutbildning eller genom att högskolelärare utför uppdrag i form

av s. k. bisyssla. Lärare inom högskolan får utöva sådana bisysslor inom

forskning och utvecklingsarbete som innebär att de utnyttjar sina

speciella ämneskunskaper. Högskolelärarna skall informera resp.

högskoleledning om ämnesanknutna bisysslor av nämnvärd omfattning och

varaktighet.

Stora möjligheter finns således att bedriva forskning och utbildning för

näringslivet och andra delar av samhället inom högskolans reguljära

organisation. Regering och riksdag har sett mycket positivt på de ökade

kontakterna mellan högskola och näringsliv som utvecklats under framför

allt senare år. Detta har bl. a. kommit till uttryck i de tre senaste

forskningspropositionerna (prop. 1981/82:106, 1983/84:107, 1986/87:80).

Däremot har inställningen varit mindre positiv när det gäller

särorganisationer, t. ex. stiftelser, för forsknings- och

utbildningssamverkan. I 1982 års forskningsproposition framhölls att

sådana organisationer endast bör utnyttjas om särskilda förhållanden

motiverar det. Dessutom skall särskilt tillstånd från regeringen

inhämtas.

Samma synsätt har präglat inställningen till särorganisationer för

utbildningssamverkan. Genom förslag som lades fram i propositionen

(prop. 1984/85:195) om uppdragsutbildningen möjliggjordes bl. a. att

uppdragsutbildning som motsvarar påbyggnadslinjer, lokala

utbildningslinjer och enstaka kurser får bedrivas vid högskoleenheterna.

Under senare år har dock högskolor ingått i ett stort antal stiftelser

med olika syften och uppgifter. Endast i ett fåtal fall har dock

särskilt tillstånd från regeringen inhämtats.

I 1987 års forskningsproposition framhöll jag vikten av att de lokala

högskoleorganen tar ansvar för att samverkan med näringslivet inte får

en så stor omfattning att den inkräktar på möjligheterna att fullgöra

högskolans centrala uppgifter inom grundläggande utbildning,

forskarutbildning och forskning på eget programansvar. Vidare anförde

jag att det endast i undantagsfall borde skapas särskilda juridiska

personer, t. ex. stiftelser, för samverkan mellan högskola och

näringsliv. En utredare skulle tillkallas för att bedöma behovet av att

högskolans samverkan med näringslivet sker genom medverkan i stiftelser.

Uppdraget

En särskild utredare bör nu tillkallas för frågor rörande stiftelser som

organisationsform för samverkan mellan högskola och näringsliv.

Stora möjligheter finns att inom högskolan bedriva såväl utbildning som

forskning för näringslivets räkning. Högskolans lärare kan dessutom åta

sig olika uppdrag för näringslivet i form av bisysslor. För själva

utförandet av verksamheten torde därför behovet av särorganisationer

vara obetydligt.

Högskolestyrelserna har det samlade ansvaret för den verksamhet som

bedrivs inom högskolan. Detta innebär att högskolestyrelserna måste ha

överblick över hela utbildnings- och forskningsverksamheten samt

möjligheter att besluta om verksamheten inom hela högskolans

ansvarsområde. Om högskolorna i ökande omfattning engageras i

särorganisationer blir det svårare för deras styrelser att utöva sitt

ansvar på ett tillfredställande sätt.

Utredaren bör analysera behovet av att högskolor medverkar i stiftelser

vars syfte är olika former av samverkan med näringslivet. En inventering

av nuvarande stiftelser där högskolor medverkar, bör göras för att

utröna vilket eller vilka syften dessa tjänar. Utredaren bör analysera

om dessa syften är förenliga med högskolans uppgifter att bedriva

utbildning och forskning och med principen att forskningsresultaten i

princip skall vara öppet tillgängliga. Utredaren bör undersöka vilka

möjligheter som finns att inom högskolans ram tillgodose de syften som

stiftelserna tjänar.

Antalet stiftelser för samverkan mellan högskola och näringsliv borde

kunna vara betydligt lägre än för närvarande. Det kan dock inte

uteslutas att det i vissa särskilda fall kan finnas behov av stiftelser,

i vilka högskolan medverkar.

Utredaren bör precisera de syften som kan motivera att högskolor ändå

undantagsvis samverkar med näringslivet i stiftelseform. Utredaren bör

vidare föreslå former för beslut om högskolemedverkan i sådana

stiftelser.

En särskild fråga i detta sammanhang gäller om det är lämpligt -- inte

minst från konstitutionell synpunkt -- att högskolorna som företrädare

för stat en skall kunna medverka i en stiftelsebildning utan regeringens

medgivande i varje särskilt fall. Om utredaren finner att högskolorna

bör kunna få ett sådant bemyndigande, bör utredaren pröva om det går att

ange generella villkor för att högskolorna skall få begagna sig av ett

sådant bemyndigande.

Om så erfordras bör utredaren vidare lämna förslag i fråga om vad som

bör gälla i de fall där högskolor redan medverkar i stiftelser.

I promemorian (Ds Ju 1987:14) Stiftelser läggs fram förslag till lag om

stiftelser. Lagförslaget innehåller en omfattande civilrättslig

lagreglering samt lagbestämmelser som stärker och effektiviserar

samhällets kontroll över stiftelseväsendet. Utredaren bör i sitt arbete

beakta den fortsatta behandlingen av detta förslag.

Flertalet av de särorganisationer som nu finns har formen av stiftelser.

Även andra former är möjliga, t. ex. aktiebolag. De riktlinjer som

angetts för utredarens arbete skall givetvis även avse sådana andra

särorganisationer för samverkan med näringslivet. Utredaren bör bedöma

behovet av särskilda åtgärder med anledning härav.

Jag har vid mina överväganden samrått med chefen för

jordbruksdepartementet.

Ramar för utredarens arbete

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och

statliga kommittér.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och

konsekvenser.

Uppdraget skall redovisas senast före utgången av mars månad 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda vissa frågor rörande stiftelser som

organisationsform för samverkan mellan högskola och näringsliv,

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och

annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.

m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)