Dir. 1988:11

Statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele- och postområdena

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-05

Mitt förslag

Bakgrund

Televerkets förändrade roll

Riktlinjer för postverksamheten

Utredningsuppdraget

Tele

Post

Utredningsarbetet

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:11

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-05

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Hulterström anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att bedöma och föreslå

preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele-

och postområdena. I uppdraget ingår att precisera televerkets och

postverkets roll och uppgifter. När det gäller teleområdet skall

kommittén också bedöma effekterna av andrahandsuthyrning av

överföringskapacitet i telenätet, s.k. tredjepartstrafik. Kommittén

skall vidare föreslå lämpliga former för förankring av televerkets

nätutbyggnadsplaner på regional och lokal nivå. När det gäller

postverksamheten bör kommittén även överväga frågan om ett särskilt

porto för bl.a. bokförsändelser.

Bakgrund

Statsmakterna ställer krav på televerket och postverket att de skall

drivas effektivt, täcka sina kostnader med egna intäkter och ge en viss

ekonomisk avkastning. Investeringarna skall i betydande utsträckning

finansieras med intäkter från verksamheten. Samtidigt finns krav på

verken att ta regionalpolitiska och sociala hänsyn genom att erbjuda

tjänster som inte ger intäkter som täcker kostnaderna.

Televerkets förändrade roll

Jag har i mina förslag till regeringens proposition 1987/88:118 om

inriktning av telepolitiken redogjort för min syn på utvecklingen på

teleområdet. Som jag framhöll har den tekniska utvecklingen rubbat de

gamla mönstren och medfört att antalet ''teleföretag'', teletjänster och

produkter ökar. Detta innebär att televerkets roll förändras och att det

inte längre är lika självklart hur televerkets regionalpolitiska och

sociala ansvar på området skall komma till uttryck.

Den fråga som utvecklingen aktualiserar gäller ytterst statens ansvar

för telesystemets kvalitet, utformning och tillgänglighet. Den gäller

därmed också televerkets och andras roll och uppgifter och hur

verksamheten skall betalas.

Det finns anledning att överväga om det, utöver de åtgärder som

föreslagits i propositionen, krävs ytterligare åtgärder för att möta

utvecklingen. Som en vägledning för sådana överväganden har regeringen i

propositionen presenterat sina förslag till mål och inriktning för

telepolitiken. Förslagen innebär bl.a. att för grundläggande

telekommunikationer skall kostnaderna för regionalpolitiska och sociala

hänsynstaganden betalas solidariskt. Även kostnaderna för att tillgodose

totalförsvarets intressen skall betalas solidariskt. Förslagen

inkluderar också inrättandet av en ny telemyndighet, statens telenämnd

(STN), och avskaffandet av televerkets monopol att ansluta kontorsväxlar

och myntapparater till det allmänna telenätet.

Av propositionen framgår att målen för telepolitiken delvis kan strida

mot varandra och att det därför många gånger måste göras svåra

avvägningar. Dessa avvägningar kan leda fram till olika bedömningar av

vilken roll staten skall spela på området. Referensgruppen för

telefrågor har i rapporten (Ds K 1987:9) ''Tele i förändring''

diskuterat statens ansvar för telekommunikationerna och hur det skall

utövas. Referensgruppen har t.ex. föreslagit att staten bör ta ansvar

för en stabil, kontinuerlig tillgång på de mest betydelsefulla

tjänsterna. Staten skulle därför exempelvis kunna kräva en viss

kompetens och ekonomisk styrka av den som skall erbjuda vissa tjänster.

Gruppen pekar också på att det skulle kunna krävas tillstånd för den som

vill upphöra att sälja viktiga tjänster.

Gruppens rapport har remissbehandlats. Flera remissinstanser har berört

frågan om statens ansvar och framfört synpunkter på vilka uppgifter en

ny telemyndighet bör ha. För en närmare redovisning av gruppens

överväganden och remissinstansernas synpunkter får jag hänvisa till

rapporten och propositionen.

Jag har i propositionen förklarat att jag för närvarande inte är beredd

att ta ställning till de förslag och synpunkter som har framförts eller

mer precist ange gränserna för statens ansvar utöver vad jag redovisar

om telepolitikens mål och inriktning och om STN:s uppgifter. Det

utredningsmaterial och underlag i övrigt som finns nu är otillräckligt

och frågorna bör därför ses över ytterligare.

Riktlinjer för postverksamheten

Postverket har enligt kungörelsen (1947:175) om postverkets ensamrätt

till brevbefordran m.m. ''ensamrätt till regelbunden befordran mot

avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller

delvis skrivna meddelanden''.

Trots detta utsätts postverket i allt högre grad för konkurrens.

Verksamheten präglas, liksom televerkets, av förändrade förhållanden. Av

särskild betydelse är den snabba elektroniska utvecklingen och den

snabba utvecklingen inom lättgodsområdet, att fler betalningar numera

sker direkt mellan konton, att bankomater används i stor utsträckning i

stället för postkassor, att antalet hushåll i glesbygden minskar och att

nya konkurrenter, svenska och utländska, etablerar sig inom bud- och

kurirmarknaden. Dessa förändringar påverkar starkt både postverkets

betalningsförmedling och hanteringen av försändelser. Förändringarna

ställer stora krav på postverket att finna vägar för att även framöver

ge god postservice till rimliga kostnader.

Enligt de riktlinjer som statsmakterna har lagt fast för postverkets

verksamhet skall kundernas efterfrågan inom områdena

informationsöverföring, varudistribution och betalningsförmedling vara

styrande för verket. Verksamheten skall syfta till att till rimligt pris

och med god servicekvalitet betjäna såväl stora som små kunder i hela

landet. Riksdagen anger genom målformulering de ramar inom vilka

postservicen skall utformas. Postservicen ordnas genom fasta postkontor

och postställen samt genom stadsbrevbäring, lantbrevbäring och

postväskor.

Postverket har redovisat att man ser som sin huvuduppgift att svara för

att varje hushåll i landet har tillgång till kontinuerlig postgång.

Möjligheterna att klara detta påverkas enligt verket av att kostnaderna

per hushåll för postservicen på landsbygden tenderar att fortsätta att

öka snabbt. Postverket anser att verket ändå bör klara sin ekonomi utan

att tillföras statliga eller kommunala medel för postservicen i

glesbygd. Detta bör vara möjligt i första hand genom en fortsatt varsam

anpassning av postorganisationen inom de serviceramar som är fastlagda.

Postverket har också framfört att det nuvarande postmonopolet borde

ersättas med ett mer ändamålsenligt institut.

Mot denna bakgrund bör även statens regionalpolitiska och sociala ansvar

på postområdet och kraven på postverket närmare preciseras.

Utredningsuppdraget

Jag anser därför att en parlamentariskt sammansatt kommitté närmare bör

utreda dessa frågor och föreslå de åtgärder som kan krävas.

Kommittén skall ha till uppgift att bedöma och precisera statens

regionalpolitiska och sociala ansvar på telekommunikationsområdet och på

postområdet. I samband därmed skall kommittén precisera televerkets och

postverkets roll.

Tele

En uppgift för kommittén är att med utgångspunkt i målen och

inriktningen för telepolitiken föreslå avgränsningar och preciseringar

av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet. De olika

förslag i dessa avseenden som finns i referensgruppens rapport och i

remissutlåtandena över denna bör övervägas av kommittén.

Som jag framhållit i den telepolitiska propositionen bör statens

övergripande regionalpolitiska och sociala ansvar avse grundläggande

telekommunikationer. Kommittén bör överväga och föreslå vilka

telekommunikationer som bör betraktas som grundläggande. I det

sammanhanget måste kommittén också överväga hur införande av digital

teknik och integrering av olika tjänster i det allmänna telenätet bör

påverka denna bedömning. En utgångspunkt för kommitténs överväganden och

förslag bör vara att företag, myndigheter och organisationer skall kunna

bedriva verksamhet med tillgång till tillfredsställande

telekommunikationer oavsett lokalisering i landet.

Kommittén bör bedöma vilka särskilda hänsyn som kan tas till olika

användargrupper såsom hushåll och företag i glesbygd, ideella föreningar

eller människor med funktionshinder då taxor och service bestäms för

grundläggande telekommunikationer och vilka åtgärder som krävs för att

möjliggöra sådana hänsynstaganden. Effekterna av sådana åtgärder bör

analyseras med hänsyn till hur de förhåller sig till de olika målen för

telepolitiken. Televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar bör

formuleras av kommittén. Kommittén skall föreslå hur de uppgifter som

enligt kommittén bör läggas på televerket skall betalas.

Effekterna på televerkets ekonomi och/eller på teletaxorna av olika

hänsynstaganden och krav bör redovisas av kommittén. Kommittén bör,

efter en avvägning mellan de olika målen för telepolitiken, föreslå

konkreta krav som statsmakterna bör ställa på televerket och konkreta

åtgärder för att kraven skall kunna tillgodoses.

Kommittén skall också bedöma om även andra företag inom teleområdet än

televerket bör beröras av de regionalpolitiska, sociala och

totalförsvarsmässiga hänsynstagandena. I den mån kommittén finner att

även andra än televerket bör beröras skall kommittén föreslå åtgärder

som statsmakterna bör vidta.

Televerket har i sitt förslag till reviderad treårsplan för perioden

1988-1990 tillkännagett sin avsikt att fullt ut tillåta

andrahandsuthyrning av ledningar som verket hyr ut -- s.k.

tredjepartstrafik. Jag konstaterar i propositionen att detta är i

enlighet med den inriktning av telepolitiken som innebär att det skall

vara lätt att ansluta sig till och använda de gemensamma

teleanläggningarna. Samtidigt konstaterar jag att staten bör se till att

grundläggande telekommunikationer erbjuds med god tillgänglighet och

service och att regionalpolitiska och sociala hänsyn skall tas.

Kommittén bör med förtur studera effekterna av ett tillåtande fullt ut

av tredjepartstrafik. Bl.a. bör kommittén överväga televerkets bedömning

att andra företag också måste vara med och ekonomiskt bidra till det

regionalpolitiska åtagandet om de önskar bedriva kommersiell verksamhet

med telefonitjänst genom att utnyttja förhyrda ledningar. Även

statskontorets förslag att den som erbjuder tjänster i det allmänna

telenätet bör ha någon form av tillstånd bör övervägas. Kommittén bör

därefter föreslå åtgärder som kan krävas för att ett fullständigt

hävande av restriktionerna för tredjepartstrafik inte skall medföra

negativa effekter på grundläggande telekommunikationer.

Jag framhåller i propositionen att telepolitikens inriktning skall

utformas i dialog med intressenterna. Jag framhåller också att

televerket bör redovisa och förankra sina nätutbyggnadsplaner på

regional och lokal nivå. Kommittén bör ha till uppgift att föreslå

lämpliga former för förankringen av utbyggnadsplanerna.

Post

Även postverkets regionalpolitiska och sociala ansvar bör formuleras av

kommittén. Kommittén skall granska postverkets riktlinjer för

servicestandard i glesbygd och föreslå eventuella ändringar som bedöms

motiverade. Kommittén bör, liksom i fråga om televerket, allmänt bedöma

vilka särskilda hänsyn som kan tas till olika grupper då porton och

service bestäms och vilka åtgärder som krävs för att möjliggöra sådana

hänsynstaganden. Kommittén bör därvid även överväga frågan om ett

särskilt porto för bl.a. bokförsändelser i enlighet med vad

trafikutskottet (TU 1987/88:12) har anfört. Kommittén skall ange hur de

uppgifter som enligt kommittén bör läggas på postverket skall betalas.

Däri ingår att bedöma om det är motiverat med några förändringar av den

nuvarande finansieringen av blindskriftsförsändelser.

Effekterna på postverkets ekonomi och/eller på portot av olika

hänsynstaganden och krav bör redovisas av kommittén.

Utredningsarbetet

Kommittén bör beakta vad som anförts i direktiven (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Kommittén skall samråda med utredningen (I 1988:02) om

regionalpolitikens inriktning m.m. och hålla sig informerad om det

arbete som bedrivs inom riksrevisionsverket angående televerkets

samhällsansvar och om treårsplanerna som beslutsunderlag för

statsmakternas styrning av postverkets serviceåtaganden.

Arbetet skall vara avslutat den 31 december 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattade av kommittéförordningen

(1979:119) -- med högst sju ledamöter med uppdrag att bedöma och föreslå

preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele-

och postområdena,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjätte huvudtitelns anslag, Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)