Översyn av systemet för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader i samband med utbildning och forskning

1988-04-21 · 3 sidor


Så kom texten hit

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Dir. 1988:17, Översyn av systemet för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader i samband med utbildning och forskning

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Översyn av systemet för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader i samband med utbildning och forskning

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-04-21

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:17

Beslut vid regeringssammanträde 1988-04-21

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att se över

systemet för ersättning till landstingskommunerna/kommunerna för vissa

kostnader i samband med läkar- och tandläkarutbildning samt medicinsk

och odontologisk forskning.

Bakgrund

För att kunna bedriva läkarutbildning och klinisk medicinsk forskning

utnyttjar staten sjukvårdsorganisationen hos vissa sjukvårdshuvudmän.

Staten betalar till de berörda sjukvårdshuvudmännen ersättningar som

avses svara mot de merkostnader dessa får genom att utbildning och

forskning bedrivs inom sjukvårdsorganisationen. Ersättning utgår för

såväl drift- som investeringskostnader.

Staten betalar också ersättning till Västerbottens läns landstingskommun

för utnyttjandet av landstingets resurser för tandvård i anslutning till

tandläkarutbildning och forskning vid universitetet i Umeå.

Ersättningen fastställs genom förhandling mellan sjukvårdshuvudmännens

representanter och staten företrädd av statens förhandlingsnämnd.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande betalar ut ersättning

till vederbörande sjukvårdshuvudman. Den statliga driftersättningen för

läkarutbildning och forskning uppgår under treårsperioden 1987-1989 till

916, 932 resp. 949 milj. kr. per år. Medel för driftersättning anvisas

fr.o.m. budgetåret 1988/89 under utbildningsdepartementets huvudtitel

och för investeringsersättning under socialdepartementets huvudtitel.

Olika frågor om driftersättningen har tidigare behandlats av regering

och riksdag. Riksdagen uttalade i samband med beslut om kommunalisering

av karolinska sjukhuset och anvisande av medel enligt

läkarutbildningsavtal att det var angeläget att klarhet skapades om

vilka resurser som var avsedda för utbildning och forskning (prop.

1980/81:95, SoU 27, rskr. 278). Med anledning av socialutskottets

uttalande anförde föredraganden i prop. 1981/82:106 om forskning m.m.

att en ändamålsenlig väg för att staten verkningsfullt skulle kunna

bevaka att läkarutbildning och forskning fick de resurser som staten

betalade för var att ändra samarbetsformerna mellan parterna.

Propositionen föranledde i den delen inte något särskilt uttalande från

riksdagen (UbU 1981/82:37, rskr. 397).

Föredraganden anförde i prop. 1984/85:28 om uppgörelse med

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

avtalsreglering för samarbete om läkarutbildning och forskning (SoU

1984/85:7, rskr. 69) att hon utgick ifrån att sjukvårdshuvudmännen och

högskoleenheterna utifrån de då träffade avtalen skulle finna goda

former för samrådet om hur ekonomiska och andra resurser av gemensamt

intresse skulle utnyttjas. När parterna år 1984 träffade avtal

föreskrevs att parterna skall samråda bl.a. i fråga om hur ekonomiska

och andra resurser av gemensamt intresse skall utnyttjas. Avtalen

gäller, i denna del, fortfarande.

I prop. 1987/88:100 bil. 10 (s. 349) anförde jag att det nuvarande

systemet för ersättning till landstingskommunerna/kommunerna ger

knapphändig information om vilka kostnader som ersätts. Jag framhöll

därvid att svagheterna aktualiseras när nya professurer i kliniska ämnen

inrättas, eller när läkarutbildningens dimensionering eller

organisationen i övrigt ändras. Mot denna bakgrund angav jag min avsikt

att föreslå regeringen att tillkalla en utredare med uppgift att föreslå

alternativ till det nuvarande systemet.

En särskild utredare bör nu tillkallas i enlighet med vad som anfördes i

1988 års budgetproposition.

Uppdraget

Som en bakgrund till sina förslag bör utredaren lämna en redogörelse för

hur det nuvarande systemet fungerar. Utredaren bör därvid klargöra arten

och omfattningen av de kostnader som ersätts via nuvarande

läkarutbildningsavtal och avtal om tandläkarutbildning m.m. Eventuella

skillnader mellan högskoleenheter/sjukvårdshuvudmän med avseende på

ersättningens storlek, i absoluta tal och i relation till verksamhetens

totala kostnader, bör belysas. Enligt gällande avtal skall samråd ske om

hur ekonomiska och andra resurser av gemensamt intresse skall utnyttjas.

Utredaren bör lämna en redovisning av hur detta samråd utformats och

fungerat.

Vidare bör en analys göras av vilka kostnader hos sjukvårdshuvudmännen

som är förknippade med medicinsk och i förekommande fall odontologisk

utbildning och forskning. I detta sammanhang bör även belysas den nytta

som också sjukvårdshuvudmännen har av den utbildning och forskning som

bedrivs inom ramen för avtalen. Utredaren skall lämna förslag till

alternativ till nuvarande system för driftersättning till

sjukvårdshuvudmännen. Frågan om investeringsersättningarna bereds i

annan ordning.

Strävan bör vara att finna ett enkelt system som täcker såväl utbildning

som forskning. Utredaren bör framför allt pröva möjligheterna till ett

system där driftersättning ges i form av schablonbidrag, t.ex. per

studerande och per högre forskartjänst. För att systemet skall ge den

kostnadsinformation som erfordras för beslut på olika nivåer bör

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

ersättningarna fortsättningsvis inte fastställas genom förhandlingar.

Utredaren bör även lämna förslag i fråga om vilken teknik som bör

användas för att anpassa ersättningen till löne- och prisökningar.

Utvecklingen inom högskolan har inneburit och innebär att lokala

högskoleorgan i allt större utsträckning får ansvar för uppläggning av

verksamheten och för dispositionen av tillgängliga resurser.

Enligt nu gällande avtal skall parterna samråda bl.a. i fråga om hur

ekonomiska och andra resurser av gemensamt intresse skall utnyttjas. Det

är angeläget att öka de lokala högskolemyndigheternas inflytande också

på detta område. Utredaren bör mot denna bakgrund lämna förslag till hur

samrådet skall utformas i ett framtida system.

Enligt nuvarande regler kan tjänster för utbildning och forskning vad

avser den kliniska delen endast knytas till vissa i avtal angivna s.k.

upplåtna enheter. Utredaren bör vidare pröva lämpligheten av att

bibehålla denna ordning samt lämna förslag i fråga om ökat lokalt

inflytandet bl.a. i dessa sammanhang.

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och

statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till statliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och

konsekvenser.

Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 31 mars 1989.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

Hemställan

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar

chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att se över systemet för ersättning till

sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader i samband med läkar- och

tandläkarutbildning samt medicinsk och odontologisk forskning samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att utredningskostnaderna

skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)