Dir. 1988:2

Utredning rörande vissa forskningsetiska frågor

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Ramar för utredarens arbete

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1988:2

Beslut vid regeringssammanträde 1988-02-18.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att granska

vissa forskningsetiska frågor.

Bakgrund

Forskning kräver ofta etiska ställningstaganden av olika slag. Inom

forskarsamhället har man varit uppmärksam på detta. Forskningsetiska

frågor är föremål för återkommande debatter. Inom många discipliner har

etiska regler utarbetats. Inom några områden, bl. a. det medicinska, har

särskilda organ inrättats för forskningsetiska bedömningar. Initiativen

till dessa åtgärder har kommit från olika håll: enskilda forskare,

forskningsråd, andra statliga organ.

Ett särskilt och på senare tid mycket uppmärksammat problem gäller de

etiska frågorna i samband med forskning som bygger på personuppgifter om

ett stort antal individer, vilka följs under en längre tid, s.k.

longitudinella studier. Sådan forskning innebär att avvägningar måste

göras mellan kravet på personlig integritet å ena sidan och behovet av

medicinskt och samhällsvetenskapligt betydelsefull kunskap å den andra.

Problematiken är varken ny eller unik för forskningsområdet. Även i

andra sammanhang måste en avvägning göras mellan kravet på personlig

integritet å ena sidan och allmänintressets krav på saklig effektivitet

å den andra. Detta gäller t.ex. inom affärslivet, journalistiken och vid

myndighetsutövning av olika slag. Inom samtliga dessa områden finns

legitima krav på information om människor men också ett nät av lagar och

andra regler som skydd för den enskildes personliga integritet.

Inom affärsvärlden medförde utsträckandet av förbindelserna över allt

vidare områden att det blev nödvändigt att införskaffa upplysningar om

enskilda människors ekonomiska ställning. Inom affärslivet finns i dag

regler för hur den enskildes krav på integritet skall vägas mot

motpartens krav på realistisk kreditprövning. Ingen som vill göra

affärer bestrider egentligen motpartens rätt att hålla sig underrättad.

För journalistikens vidkommande har det under hela 1900-talet varit en

stående fråga, huruvida tidningarnas behandling av enskilda människors

privatliv kan rättfärdigas av allmänhetens legitima krav på upplysning

och kritik av rådande förhållanden i socialt, ekonomiskt och politiskt

avseende. Även för detta har vissa regler etablerats.

Myndigheternas verksamhet -- inom rättsväsendet, försvaret och

skatteförvaltningen likaväl som inom socialtjänsten, sjukvården och

skolan -- fordrar att yrkesutövarna känner till sina klienters,

patienters och elevers personliga förhållanden i olika avseenden. Detta

krav har sedan gammalt måst vägas mot kravet på personlig integritet.

Den omfattande reglering som gäller för den offentliga verksamheten

beaktar bl.a. detta.

I samtliga dessa tre olika sammanhang är problemet väl känt och sedan

länge allmänt diskuterat. Under de senaste tjugo åren har tekniken för

automatisk databehandling tagits i anspråk inom allt fler områden.

Naturligt nog har detta intensifierat debatten om hithörande frågor. I

sak är emellertid det underliggande problemet detsamma som det har varit

alltsedan affärslivet, journalistiken och den offentliga förvaltningen

etablerades inom ramarna för sina nuvarande principiella mönster under

senare delen av 1800-talet.

Konflikten mellan hänsyn till individen och det allmännas krav finns

således i många sammanhang. På senare tid har problematiken också kommit

att uppmärksammas inom forskningsområdet.

Personuppgifter används för forskning inom en rad ämnesområden.

Forskningen kan bygga på uppgifter som inhämtats av forskarna själva

eller på uppgifter som primärt sammanställts för andra ändamål. Det kan

röra sig om bearbetning av längre tidsserier i syfte att bl.a.

fastställa orsaker till sjukdomar, arbetsmiljöskador eller sociala

förhållanden. I många fall kan s.k.informerat samtycke ligga till grund

för uppgiftsinsamlingen. Det innebär att sådan information skall ha

lämnats att berörda personer kan ta ställning till om de vill medverka i

ett forskningsprojekt. Vissa forskningsprojekt, framför allt inom

medicinsk och samhällsvetenskaplig forskning, bygger dock på uppgifter

från ett så stort antal människor att samtycke från alla berörda

praktiskt är mycket svårt att inhämta. I vissa fall kan det, med hänsyn

till syftet med forskningen, också vara mindre lämpligt att inhämta

samtycke.

I detta sammanhang bör erinras om Europarådets rekommendation av den 23

september 1983 om skydd för personuppgifter inom vetenskaplig forskning

och statistik.

De regler som samhället uppställt som skydd för den enskildes integritet

har framför allt utformats med tanke på de fall då uppgifter kan komma

att användas för beslut eller åtgärder riktade mot den berörda

individen. Uppgifter som insamlats för forskning har inte som syfte att

tjäna som underlag för beslut eller andra direkta åtgärder. Reglerna har

dock kommit att gälla också för dessa fall.

Mot denna bakgrund inställer sig två frågor. Den ena gäller hur

samhället i stort reglerar eller bör reglera avvägningen mellan

forskningens intresse å ena sidan och den enskilde uppgiftslämnarens

intresse av att uppgifter om honom eller henne inte missbrukas å den

andra. Den andra frågan är hur forskarsamhället hanterar hithörande

frågor.

Forskningsrådsnämnden (FRN) fick i juni 1986 regeringens uppdrag att

utreda hur de forskningsetiska frågorna hanteras i det svenska

forskningssystemet, när det gäller forskning där mänskliga individer är

forskningsobjekt.

Hösten 1986 överlämnade FRN rapporten Etik i forskningsprocessen (FRN

Rapport 86:7). Den redogör för och diskuterar dels tillämpliga regler

och föreskrifter, dels institutioner och organisationer som på olika

sätt behandlar forskningsetiska frågor. FRN föreslår ett system för

etikgranskning av forskningsprojekt inom kulturvetenskaperna motsvarande

det som byggts upp inom det medicinska området.

Rapporten har remissbehandlats. Ett flertal remissinstanser framhöll,

att komplexiteten hos de behandlade frågorna är sådan att de bör bli

föremål för fortsatta överväganden. Inte minst bör de konstitutionella

och förvaltningsrättsliga frågorna kring offentlighet och sekretess

ytterligare belysas och analyseras.

Reglerna för arkivering av insamlat material har självfallet betydelse

för de etiska bedömningar som kan behöva göras i anslutning till

forskningsprojekt. Riksarkivet har på regeringens uppdrag utrett frågor

om arkivansvaret i samband med externfinansierad forskning (Riksarkivet

Dnr 2977/S 51/83). Utredningens syfte har varit att bestämma

forskningsmaterials arkivstatus samt ge underlag för beslut om vissa

riktlinjer. Rapporten har remissbehandlats. Flera universitet och

forskningsråd har därvid framfört kritiska synpunkter, som kort kan

sammanfattas så att de arkivregler som gäller för statsförvaltningen

inte ger tillräckligt utrymme för flexibilitet i fråga om bevarande och

gallring när de tillämpas på arkiv efter forskningsprojekt.

Från forskarhåll har som ett problem framförts, att utgallringen av

uppgifter som förr fanns i skriftliga dokument men nu lagras

elektroniskt får till följd att den framtida forskningen på ett helt

annat sätt än dagens kan komma att bygga på källmaterial som blir

alltför fragmentariskt.

De forskningsetiska frågorna behandlades i regeringens proposition

1986/87:80 om forskning, s. 51 f, samt bil. 6, s. 35 ff. Härvid anförde

jag att rättsliga och andra förutsättningar närmare borde klarläggas

innan ställning tas till organisatorisk utformning av den

forskningsetiska prövningen. Frågan borde bli föremål för fortsatta

överväganden och en särskild utredare tillkallas. Riksdagen hade inget

att erinra mot detta.

Även därefter har frågan uppmärksammats i riksdagen, genom motioner till

riksmötet 1988 från Bengt Westerberg m.fl. (fp), Bengt Kindbom m.fl.

(c), Anders Björck m.fl. (m), Daniel Tarschys och Jan-Erik Wikström

(fp).

Uppdraget

En utredning rörande vissa forskningsetiska frågor, i enlighet med 1987

års forskningsproposition, bör nu komma till stånd. Utredningen bör avse

rättsliga och andra förutsättningar för forskning som bygger på

uppgifter om enskilda individer samt organisationen för forskningsetisk

prövning.

Det juridiska regelverk som är av betydelse i detta sammanhang är

omfattande och berör bl.a. tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen,

datalagen, hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och allmänna

arkivstadgan. En samlad analys av de regler som för närvarande gäller

bör göras.

Utredaren bör överväga om lagstiftningen behöver anpassas så att större

hänsyn tas till forskningens speciella villkor och behov. En

utgångspunkt för detta bör vara det faktum att uppgifter som används i

forskningen inte utnyttjas för beslut eller åtgärder rörande enskilda

individer. Om utredaren kommer fram till att det föreligger behov av

lagstiftningsåtgärder, bör detta anmälas till regeringen.

Forskning är till sin natur en verksamhet, som bör vara styrd av sina

egna regler. Det gäller i synnerhet valet av teorier och metoder.

Samtidigt bör forskningen inte stå utanför samhället. Ingen forskare bör

under åberopande av forskningens frihet kunna företa sig sådant som

strider mot det allmänna rättsmedvetandet i vad avser intrång i den

personliga integriteten. Från samhällets synpunkt är det önskvärt, att

frågan om det berättigade i skilda former av personligt intrång av

forskarna själva beaktas parallellt med grundläggande teoretiska och

metodiska spörsmål. Den samhälleliga regleringen bör vara så utformad,

att den inte motverkar utan medverkar till ett växande ansvarstagande

för hithörande frågor bland forskarna själva.

Inom medicinsk forskning har det frivilligt byggts upp ett system med

etiska granskningskommittéer, vars godkännande fordras för att

forskningsprojekt skall tilldelas rådsmedel. Också inom andra områden

har etikgranskning i skilda former etablerats. Utredaren bör lämna en

redovisning för hur framför allt de medicinska granskningskommittéerna

fungerar. En belysning bör också göras av andra granskningsprocedurer

som utredaren bedömer vara av intresse.

Utredaren bör vidare göra en bedömning av om det behövs en formell

reglering av de organisatoriska formerna för etisk bedömning av

forskningsprojekt. Om så bedöms erforderligt bör utredaren lämna förslag

till utformningen av en sådan reglering. Utredaren bör därvid överväga,

om de etiska principer som skall tillämpas i dessa sammanhang kan anses

så övergripande, att en enhetlig granskningsorganisation är att föredra,

eller om praktiska eller andra skäl talar för att flera organ skall

svara för bedömningarna.

Utredaren bör även göra en bedömning av vilka typer av

informationsinsatser som kan erfordras med avseende på forskningen och

de etiska reglerna för denna.

Utredaren bör vidare se över förhållandena och ansvarsfrågorna för arkiv

efter forskningsprojekt. Översynen bör göras mot bakgrund av

riksarkivets tidigare nämnda utredning och de remissynpunkter som

avgivits. Utredaren bör därvid studera behovet av särskilda arkivregler

för forskningsprojekt vid universitet och högskolor, bl. a. med avseende

på ansvaret för beslut om gallring av sådana arkiv. Förslag rörande

forskningsarkiv bör kunna uppfylla krav på generell tilllämplighet,

d.v.s. även kunna tillämpas i fråga om ickeintegritetskänsligt material.

Data- och offentlighetskommittén (DOK) har avlämnat fyra delbetänkanden.

Vissa av DOKs förslag har konsekvenser för forskningen. Det gäller bl.a.

förslagen i betänkandet (SOU 1987:31) Integritetsskyddet i

informationssamhället 4. om att begränsa användningen av personnummer i

databaserade personregister. Behovet av personnummmer för forskning

berörs i ett särskilt avsnitt (s. 66 ff). Utredaren bör hålla sig

underrättad om den fortsatta behandlingen av DOK:s förslag och även i

övrigt om DOK:s pågående arbete.

Ramar för utredarens arbete

Utredaren bör samråda med berörda myndigheter, organisationer och

statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och

konsekvenser.

Uppdraget bör redovisas senast före utgången av mars månad 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet,

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommitteförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda vissa forskningsetiska frågor samt

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och

annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)