Dir. 1988:26

Riksgäldskontorets uppgifter och organisation

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-05

1. Mitt förslag

2. Bakgrund

3. Uppdraget

4. Ramar för kommitténs arbete

5. Hemställan

6. Beslut

Dir. 1988:26

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-05

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför.

1. Mitt förslag

Jag föreslår i enlighet med vad som aviserades i propositionen

1986/87:143 om ändrat huvudmannaskap för riksgäldskontoret, att en

kommitté tillkallas för att lämna förslag på riksgäldskontorets framtida

uppgifter och organisation.

2. Bakgrund

Riksdagen har den 28 oktober 1987 som vilande antagit ett i prop.

1986/87:143 framlagt förslag till lag om ändring i regeringsformen (KU

1987/88: 1). Beslutet innebär bl.a. att huvudmannaskapet för

riksgäldskontoret fr.o.m. den 1 juli 1989 skall föras över från

riksdagen till regeringen. För ändringar i regeringsformen krävs två

riksdagsbeslut med mellankommande val till riksdagen. Det andra

riksdagsbeslutet kan fattas efter valet år 1988.

Vid ett överförande av huvudmannaskapet för riksgäldskontoret till

regeringen bör det -- som aviserades i nämnda proposition -- göras en

översyn av kontorets uppgifter och organisation. Bestämmelserna om

riksgäldskontorets nuvarande uppgifter och organisation finns i lagen

(1982:1158) om riksgäldskontoret. En kommitté bör tillkallas för att

göra denna översyn och för att lämna förslag till de

författningsändringar som kan behövas i sammanhanget, bl.a. till en

förordning med instruktion för riksgäldskontoret.

3. Uppdraget

3.1 Riksgäldskontorets uppgifter

Statens bruttoupplåning är mycket omfattande och kommer att vara det

under överskådlig tid. Denna upplåning är av central betydelse för

kreditmarknadens utveckling i stort och avkastningen på olika

finansiella tillgångar. Därmed påverkar statsskuldspolitiken centrala

samhällsekonomiska variabler, bl.a. investeringarna och den allmänna

efterfrågenivån. Ränteutgifterna på statsskulden är i dag en mycket

betydelsefull post i statsbudgeten. En kostnadseffektiv

statsskuldspolitik är därför angelägen av statsfinansiella skäl. Målen

för statsskuldspolitiken är således flera. Därav följer ett starkt behov

av samordning.

De senaste årens utveckling har gjort det lättare att skilja penning-

och statsskuldspolitiken åt. Gränsdragningen har underlättats dels av

att anbudsförfarande vid riksgäldskontorets emissioner på penning- och

obligationsmarknaden har införts, dels genom riksbankens styrning av

penningpolitiken via bl.a. öppna marknadsoperationer. Riksbanken har

möjligheter att smidigt styra ränteutvecklingen utan att använda statens

emissionsverksamhet som instrument.

Målet för statsskuldspolitiken bör inom vissa ramar vara att minimera

upplåningskostnaderna på en acceptabel risknivå. Det gäller såväl den

inhemska som den utländska statsupplåningen. Den avvägning av

statsskuldspolitiken mot övriga delar av den ekonomiska politiken som

behöver göras skall ske i former som markerar en klar rollfördelning

mellan t.ex. statsskuldspolitiken och penningpolitiken.

Kommittén bör lämna förslag på hur statsskuldspolitiken skall

organiseras så att den effektivt kan nå uppsatta mål. I detta sammanhang

bör kommittén också överväga hur statsupplåningen skall utvärderas.

I statsskuldspolitiska kommitténs betänkande, liksom i propositionen,

motiveras en ändring av huvudmannaskapet bl.a. med att den skulle

underlätta utvecklingen av den centrala statliga förvaltningsstrukturen.

Riksgäldskontoret tar i dag emot inlåning från olika fonder, myndigheter

och statliga företag. Dessutom tillhandahåller riksgäldskontoret medel

för rörliga krediter som vissa affärsverk, myndigheter och bolag får

utnyttja i sin rörelse och för investeringar. Dessa uppgifter kan

förväntas tillta i omfattning i framtiden. Mot denna bakgrund är det

motiverat at se över statens centrala finansförvaltning. Kommittén bör

undersöka vilka samordningsfördelar som kan finnas, och om statens

''cash management'' kan bli effektivare. I detta sammanhang är det också

viktigt att bedöma om det finns skäl för riksgäldskontoret att behålla

en egen kassa öppen för allmänheten.

En fråga som också bör övervägas är inlåningen i riksgäldskontoret. Den

sker i dag på olika villkor. Ett effektivt förvaltande av medlen innebär

bl.a. att marknadsmässig ersättning bör lämnas och att stor frihet bör

råda vid val av t.ex. löptid. Kommittén bör närmare undersöka

förvaltandet av dessa medel.

I dag gäller olika förutsättningar för de statliga myndigheternas,

företagens och affärsdrivande verkens rätt att få rörelsekrediter och

investeringskapital. Kommittén bör göra en samlad bedömning av formerna

för denna finansiering. Kommittén bör bl.a. överväga om det finns skäl

att samla emissionsverksamheten till riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret har en omfattande garantigivning. En del av

kreditgarantigivningen är tillkommen av näringspolitiska skäl och medför

betydande risker. En annan typ av garantigivning är de s.k.

grundfondförbindelserna, utfärdade för vissa kreditinstitut. Den

statliga garantigivningen har nyligen utretts av

kreditgarantiutredningen (Fi 1985:05). I kompletteringspropositionen har

därefter föreslagits vissa riktlinjer för den statliga garantigivningen.

Mot denna bakgrund och riksdagens kommande beslut bör kommittén överväga

hur riksgäldskontorets verksamhet med garantigivning skall utformas.

Riksgäldskontoret bör bl.a. ha resurser för en fortlöpande utvärdering

av garantigivningen.

Riksgäldskontoret handhar även en del andra uppgifter förutom de som

nyss berörts. Det gäller bl.a. partibidragsnämndens verksamhet,

revisionen av nordiska rådets sekretariat, redovisning och intern

revision för den inre riksdagsförvaltningen och andra riksdagens verk än

riksbanken m.m. Dessutom utser riksgäldsfullmäktige ledamöter i ett

antal styrelser liksom revisorer för några verksamheter. En del av dessa

uppgifter bör även i fortsättningen ankomma på något av riksdagens verk.

Kommittén bör lämna förslag på vilka uppgifter detta gäller och hur de

skall skötas efter 1 juli 1989.

3.2 Organisation m.m.

Det ändrade huvudmannaskapet nödvändiggör en översyn av storleken och

sammansättningen av riksgäldsfullmäktige. I propositionen uttalades att

det i styrelsen för riksgäldskontoret skall finnas ''ett väsentligt

parlamentariskt inslag''. Sammansättningen bör också vara sådan att

avvägningen av statsskuldspolitiken mot andra delar av den ekonomiska

politiken kan göras inom ramen för styrelsens arbete. Det är angeläget

att samhällsekonomisk kompetens och kunnande i kapitalmarknadsfrågor

finns representerade i styrelsen. Kommittén bör också överväga om

särskilda behörighetskrav bör ställas på styrelseledamöter och vissa

tjänstemän i riksgäldskontoret.

Kommittén bör ocskå utarbeta förslag till instruktion för

riksgäldskontoret. I instruktionen bör det framgå att det

lånebemyndigande som riksdagen ger regeringen ograverat överförs till

riksgäldskontoret. Kommittén skall också föreslå hur styr- och

anslagssystemet för riksgäldskontoret skall utformas för att möjliggöra

en effektiv förvaltning.

Kommittén bör även överväga hur revisionen av riksgäldskontoret skall

bedrivas. I det sammanhanget måste kommittén självfallet beakta de

mycket stora ekonomiska värden som kontoret omsätter och förvaltar.

4. Ramar för kommitténs arbete

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och ett förslag lämnas före

årets slut.

Kommittén skall beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1984:5)

till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning.

Kommittén bör när arbetet påbörjas och vidare under arbetets gång

informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan

berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller

brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dessa

tillfälle att framföra synpunkter.

5. Hemställan

På grund av vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för finansdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter -- omfattad av

kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att lämna förslag om

riksgäldskontorets uppgifter och organisation m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Finansdepartementet)