Dir. 1988:29

Utredning om energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning, samverkan med annan energiforskning m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-11

Mitt förslag

Bakgrund

Riktlinjer för omställning av energisystemet

Annan FoU av betydelse för kärnkraftsavvecklingen

Kompetensuppbyggnad inom högskolan

Riktlinjer för utredningens arbete

Energiforskningens framtida organisation m.m.

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1988:29

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-11

Statsrådet Peterson anför.

Mitt förslag

Som ett led i arbetet med att genomföra omställningen av energisystemet

bör en utredare tillkallas för att utreda och kartlägga de forsknings-

och utvecklingsinsatser som sker inom energiområdet och lämna förslag

till energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning,

samverkan med annan energiforskning m.m. efter den 30 juni 1990.

Bakgrund

Riksdagen beslutade år 1975 (prop. 1975:30 bil. 1, NU 30, rskr. 202) att

genomföra ett treårigt Huvudprogram Energiforskning.

Energiforskningsprogram har därefter beslutats av riksdagen år 1978

(prop. 1977/78:110, NU 68, rskr. 34), år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 9,

NU 60, rskr. 381) samt år 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU 45, rskr.

407).

Ett femte program för energiforskning beslutades av riksdagen år 1987

(prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 33, rskr. 292) med en total ram om 1 050

milj. kr. för budgetåret 1987/88--1989/90. Som grund för beslutet låg

energiforskningsutredningens betänkande (EFU 87; SOU 1986:31).

Programmen och ansvariga myndigheter framgår av följande tablå.

Program Ansvarig myndighet

Program 1. Industrins energi- styrelsen för teknisk utveckling

användning (STU)

Program 2. Energianvändning för statens råd för byggnads-

bebyggelse forskning(BFR)

Program 3. Energitillförsel statens energiverk

Program 4. Energirelaterad naturvetenskapliga

grundforskning forskningsrådet (NFR), STU

Program 5. Allmänna energiforskningsnämnden (Efn)

energisystemstudier

För programmen betonas särskilt inriktningen mot att utveckla ny

miljövänlig energiteknik som kan underlätta omställningen av

energisystemet. Programmet Energitillförsel är inriktat mot forskning

och utveckling (FoU) rörande i första hand förbränningsteknik, ny

elproduktionsteknik och biobränslen. Inom programmet Energianvändning

för bebyggelse prioriteras FoU (innefattande experimentbyggande) rörande

effektiv elanvändning och nya metoder för övergång från el till andra

energibärare för uppvärmning. FoU inom tyngre energikrävande industri

som pappers- och massaindustri samt järn- och stålindustri prioriteras

inom ramen för programmet Industrins energianvändning.

Resurserna för programmen Energirelaterad grundforskning och Allmänna

energisystemstudier har ökat betydligt jämfört med föregående period.

Behovet av insatser för att långsiktigt stärka högskolans kompetens inom

sådana områden som har beröring med omställningen av energisystemet

betonas särskilt. Enligt propositionen är det vidare angeläget att den

samhällsvetenskapliga forskningen inom energiområdet kan ges ökade

resurser.

Delar av energiforskningsprogrammet har i enlighet med följande

sammanställning överförts och integrerats i de forskningsutförande

organens ordinarie verksamhet.

Område Ansvarigt organ

Energiteknik för transporter STU

Energirelaterad transport- transportforskningsberedningen

systemforskning (TFB)

Energirelaterad grundforskning Studsvik AB

m.m.

Bioenergi Sveriges Lantbruksuniversitet

(SLU)

Solmätningar Sveriges Meteorologiska och

Hydrologiska Institut (SMHI)

Integration avses som ett medel för att inom myndigheternas och de

forskningsutförande organens ansvarsområde långsiktigt trygga

kunskapsuppbyggnaden på för energiforskningen väsentliga områden.

I propositionen betonas vidare behovet av internationellt samarbete inom

energiforskningsområdet, bl.a. inom ramen för International Energy

Agencys (IEA:s) verksamhet.

Energiforskningen som ett led i arbetet med omställningen av

energisystemet

Riktlinjer för omställning av energisystemet

Riksdagen beslutade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 70, rskr. 410) att

den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skall tas ur drift senast år

2010. Regeringen har i proposition 1987/88:90 om energipolitiken inför

1990-talet ytterligare preciserat riktlinjerna för

kärnkraftsavvecklingens inledande skede. Riksdagen kommer senare under

denna vår att ta ställning till regeringens förslag. Enligt

propositionen är det angeläget att begränsa behovet av ny

produktionskapacitet genom långtgående effektivisering av elanvändningen

och genom elersättning. På längre sikt finns det möjligheter att

åstadkomma en betydande minskning av framför allt den elförbrukning som

sker för uppvärmningsändamål. Enligt propositionen måste omställningen

av energisystemet genomföras på ett sådant sätt att negativa effekter

för hälsa och miljö undviks så långt som möjligt. Stränga miljökrav

måste ställas på nya el- och värmeproduktionsanläggningar och vid all

användning av energi. En första avstämning av programmet för

elhushållning och åtgärderna för tillförselplanering föreslås ske år

1990.

I propositionen föreslås en fond för utveckling av ny energiteknik och

ett program för effektivare användning och ersättning av el. Stödet

skall handläggas av statens energiverk som härvid bör utnyttja den

kompetens som finns hos BFR och STU. En samordning bör enligt

propositionen ske med sådan FoU som bedrivs inom ramen för

energiforskningsprogrammet. Det är härvid väsentligt att gränsdragningen

blir flexibel så att stödet i varje enskilt fall kan anpassas till

rådande omständigheter.

Annan FoU av betydelse för kärnkraftsavvecklingen

FoU på energiområdet av mer långsiktig karaktär bedrivs av

tillverkningsindustrin, privata och kommunala kraftföretag bl.a. inom

ramen för dess utvecklingsstiftelse VAST samt av statens

vattenfallsverk. Ett annat exempel på kraftföretagens mer långsiktiga

utvecklingsinsatser är det av kraftföretagen gemensamt ägda särskilda

vindkraftbolaget. Arbete med denna inriktning bedrivs även av bl.a.

försvarets forskningsanstalt, Studsvik AB och Stiftelsen för

Värmeteknisk Forskning. Även kommuner och landsting medverkar vid

utveckling och utprovning av ny energiteknik.

Svenska Kraftverksföreningen har tillsammans med sina medlemsföretag,

statens vattenfallsverk, kraftvärmeproducenterna och

energibranschföretagen bildat ett särskilt utvecklingsbolag -- Svensk

Energiutveckling AB (SEU) -- vars syfte är att utveckla dels metoder för

att effektivisera energi- och elanvändningen i industrin och kommunerna,

dels ny och miljövänlig teknik för elproduktion som skall ersätta

kärnkraften. Arbetet skall inriktas mot sådan teknik som bedöms vara

möjlig att demonstrera i full skala under 1990-talet. Bolaget har

påbörjat sin verksamhet under innevarande år.

Kompetensuppbyggnad inom högskolan

En betydande del av de resurser som fördelas genom

energiforskningsprogrammet syftar till att komplettera och stärka

kompetensen inom högskolan på områden som är väsentliga för

genomförandet av de energipolitiska riktlinjerna. Myndigheterna har

genom stöd till särskilda ramprogram eller forskargrupper och genom att

inrätta särskilda tidsbegränsade forskartjänster på mellannivå kunnat

medverka till att stärka högskolans resurser. Inom ramen för programmet

Energirelaterad grundforskning kan NFR inrätta särskilda tjänster inom

högskolan.

Riktlinjer för utredningens arbete

Eftersom gällande energiforskningsprogram löper ut den 30 juni 1990

föreslår jag att en utredare tillkallas för att lämna förslag till

energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning, samverkan

med annan energiforskning m.m. En grundläggande utgångspunkt för

utredarens arbete bör vara att energiforskningsprogrammet i första hand

inriktas mot grundforskning och långsiktigt tillämpad forskning.

Utveckling, demonstration och kommersialisering av ny energiteknik bör i

första hand vara ett ansvar för andra aktörer, exempelvis kraftföretagen

och berörd industri. Förslaget till kommande energiforskningsprogram bör

därför i ökad utsträckning inriktas på grundforskning och tillämpad

forskning. Utredaren bör dock belysa om det finns behov av insatser inom

energiforskningsprogrammet som kompletterar de program av

utvecklingskaraktär som föreslås i energipropositionen samt

kraftföretagens och industrins aktiviteter på dessa områden.

Genom riktlinjerna för energipolitiken skapas förutsättningar att mer

långsiktigt bedöma omfattningen och inriktningen av den framtida

energiforskningen. Utredaren bör mot denna bakgrund göra en samlad

bedömning av förutsättningarna för en anpassning och samordning mellan

de insatser som sker inom i första hand energiforskningsprogrammet, de

insatser av teknikutvecklingskaraktär m.m. som regeringen har föreslagit

i propositionen och den verksamhet som sker inom kraftföretagen och

näringslivet.

Utredaren bör bedöma behovet av förändrade prioriteringar inom

energiforskningsprogrammet mot bakgrund av skärpta miljökrav m.m. Det

gäller bl.a. den eventuella klimatpåverkan som kan bli följden av

eldning med fossila bränslen. Vidare bör risker för inomhusklimatet till

följd av intensifierade energihushållningsinsatser i byggnader

uppmärksammas.

Möjligheterna till internationellt samarbete på energiforskningsområdet

skall särskilt beaktas. Det gäller bl.a. att bedöma förutsättningarna

för ett framtida fördjupat samarbete inom energiområdet med de

Europeiska gemenskaperna (EG).

Energiforskningens framtida organisation m.m.

Energiforskningsprogrammet bedrivs dels inom Huvudprogram

energiforskning, dels integrerat i berörda myndigheter och organ. F.n.

tar riksdagen ställning till relativt detaljerade

energiforskningsprogram. Formerna för styrningen av medelstilldelningen

är relativt komplicerade. Utredaren bör därför lämna förslag till om

regering och riksdag fortsättningsvis på ett mer ändamålsenligt sätt kan

påverka energiforskningsprogrammets inriktning, medelstilldelning m.m.

Det gäller bl.a. om löpande och övergripande utvärderingar av

energiforskningen på ett mer systematiskt sätt än f.n. kan ge underlag

för statsmakternas och myndigheternas beslut om inriktning och

prioriteringar.

En central uppgift för den statligt finansierade energiforskningen är

att främja sådan kunskaps- och kompetensuppbyggnad som är av betydelse

från energipolitiska utgångspunkter som bedrivs inom högskolan eller

andra forskningsorgan. Utredaren bör kartlägga och komma med förslag

till åtgärder som långsiktigt kan bygga upp och vidmakthålla en sådan

kompetens. Utredaren bör närmare pröva formerna för hur resurser skall

överföras från energiforskningsprogrammet till högskolan m.m. på ett mer

samordnat sätt än f.n. Det bör härvid ingå i utredarens uppgift att

klarlägga hur ett stöd bör utformas som beaktar såväl högskolans krav på

långsiktighet och kontinuitet i medelstilldelningen som behovet av

styrning från energipolitiska utgångspunkter väsentliga problemområden

som över tiden kan påverkas av statsmakternas energipolitiska

ställningstaganden.

Utredaren bör vidare beakta de internationella erfarenheter som finns

rörande samspelet mellan statliga organ, industrin och högskolan på

energiforskningens område.

Utredaren bör vidare föreslå hur den energirelaterade forskningen vid

Studsvik AB som sammanhänger med omställningen av energisystemet kan

integreras i energiforskningsprogrammet så att företagets speciella

kompetens på bästa sätt kan tas tillvara.

Utredaren bör vara oförhindrad att lämna förslag som kan påverka

organisationen inom energiforskningsområdet samt medverka till att

stärka samverkan och samordningen mellan den statligt finansierade

energiforskningen och annan forskning, utveckling, demonstration och

kommersialisering som sker inom energiområdet.

För arbetet gäller vidare de direktiv som har utfärdats till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5). Där framhålls bl.a. att förslagen skall kunna

genomföras med oförändrade eller minskade resurser. Utredaren bör

redovisa förslag vid två alternativa resursnivåer innebärande, dels en

oförändrad nivå i enlighet med huvudförslaget, dels en minskning med

20 % jämfört med innevarande energiforskningsprogram. Arbetet bör

bedrivas skyndsamt och redovisas till regeringen, miljö- och

energidepartementet, senast den 3 juli 1989.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med ansvariga myndigheter och

forskningsutförande organ samt med företrädare för högskolan,

kraftföretagen, tillverkningsindustrin samt andra som kan beröras av

utredningsarbetet. Om utredaren överväger förslag som kan påverka

personalsituationen vid någon av de berörda myndigheterna bör utredaren

under arbetets gång informera berörda fackliga huvudorganisationer och

ge dem möjlighet att framföra synpunkter.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar chefen för miljö- och energidepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda energiforskningens framtida

inriktning, samverkan med annan forskning m.m. efter den 30 juni 1990,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns utredningsanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Miljö- och energidepartementet)