Dir. 1988:37

Översyn av det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-06-22

Mitt förslag

Bakgrund

Kommunerna

Ungdomarna som omfattas av uppföljningsansvaret

Statsbidragsfrågor

Uppdraget

Ramar för utredarens arbete

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:37

Beslut vid regeringssammanträde 1988-06-22

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Vid min anmälan av anslaget B 20. Bidrag till åtgärder inom kommunernas

uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år m.m. i 1988 års

budgetproposition (prop. 1985/86:100, bil. 10 s.163) informerade jag

riksdagen om min avsikt att ta initiativ till en översyn av det

kommunala uppföljningsansvaret samt av statsbidragsgivningen härtill.

Jag föreslår därför nu att en särskild utredare tillkallas för att

utreda den framtida inriktningen och organisationen av åtgärder för

ungdomar som varken går i utbildning eller har reguljärt arbete.

I denna fråga har jag samrått med chefen för

arbetsmarknadsdepartementet.

Bakgrund

Kommunerna har enligt 3 kap. 18 § skollagen (1985:1100) ett

uppföljningsansansvar för arbetslös ungdom under 18 år. Genom

riksdagsbeslut (prop. 1982/83:100 bil.10, UbU 21, rskr 311) får

kommunerna sedan den 1 juli 1983 statsbidrag för åtgärder för dessa

ungdomar.

Statsbidragsgivningen regleras i förordningen (1983:583) om statsbidrag

till uppföljningsinsatser för ungdomar under 18 år.

Syftet med verksamheten är att underlätta för ungdomar under 18 år som

varken befinner sig i reguljär utbildning eller har ett fast arbete att

så snart som möjligt övergå till reguljär utbildning eller stadigvarande

arbete.

Verksamheten bedrivs genom en planerad varvning av arbete och

utbildning. Åtgärderna består av uppföljningsprogram och ungdomsplatser

med utbildningsinslag. Dessa åtgärder kombineras ofta med t.ex. lokalt

arbetsmarknadsanknutna specialkurser (LA-kurser) eller gymnasial

lärlingsutbildning.

Åtgärdsprogrammet skall planeras och utarbetas tillsammans med individen

och vara sammanhållet och målinriktat. Det skall omprövas regelbundet

tillsammans med den unge.

I praktiken har detta inneburit att ungdomarna i första hand

rekommenderas att skaffa sig en avslutad minst tvåårig gymnasial

utbildning för att därigenom få ett bättre fotfäste på den reguljära

arbetsmarknaden. Även om utbildningslinjen således prioriteras i

verksamheten är det dock individens önskemål och behov som är

utslagsgivande och då är arbete ofta det enda tänkbara alternativet.

Kommunerna

Den kommunala uppföljningsverksamheten företer stora variationer, både

länsvis och kommunvis. De centralt utfärdade riktlinjerna och

bestämmelserna har utgått från att verksamheten inte behöver vara

likformig i hela landet utan denna har kunnat anpassats till de

regionala och lokala förutsättningarna och till kommunernas benägenhet

att själva satsa på den uppföljande verksamheten.

Storstadskommunerna har var och en sin särprägel och inom vissa län har

kommunerna utarbetat vissa gemensamma principer för verksamheten (t.ex.

Gävleborgs län). Ibland har verksamheten knutits till gymnasieskolan

(t.ex. i Norrköping och Jönköping), ibland har man organiserat

ungdomscenter som täcker även åtgärderna för 18-19-åringarna -- i vissa

fall också beredskapsarbeten för ännu äldre grupper (t.ex. i Tyresö).

Avgörande är, vad kommunerna kan erbjuda lokalt och hur många de

arbetslösa i olika åldersgrupper är.

Ungdomarna som omfattas av uppföljningsansvaret

Antalet ungdomar i det kommunala uppföljningsansvaret har under de två

senaste åren minskat både absolut och i förhållande till det totala

antalet ungdomar i aktuella åldrar. Ungdomarna har i allt större

utsträckning sökt till gymnasieskolan direkt efter grundskolan. Dessutom

har en minskande andel av ungdomarna reguljärt arbete. Hösten 1983 hade

tre procent av 16-17-åringarna arbete jämfört med 2,4 procent hösten

1986.

Enligt skolöverstyrelsens (SÖ) rapporter har andelen ungdomar som ingått

i uppföljningsansvaret under tiden 1983/84 -- 1986/87 sjunkit från ca 10

procent av 16-17-årsgruppen till ca 7 procent. Omsättningen av ungdomar

i uppföljningsåtgärder är relativt stor: 18,8 veckor i

uppföljningsåtgärder är genomsnittstiden.

Andelen ungdomar som placeras på ungdomsplats tenderar också att minska:

under verksamheten första år hade ca tre fjärdedelar av ungdomarna i

uppföljningsansvaret en ungdomsplats; 1985/86 var det ca två

tredjedelar. Fördelningen mellan olika arbetsgivare visar vid en

jämförelse över åren 1984--1987 att andelen ungdomsplatser hos enskilda

arbetsgivare minskar medan den hos kommunala/landstingskommunala

arbetsgivare ökar. Första verksamhetsåret 1983/84 var könsfördelningen

mellan ungdomarna i uppföljningsansvaret nästan jämn. Under de följande

åren har emellertid flickornas andel ökat till nästan två tredjedelar

1986/87.

Numera består mer än hälften av ungdomarna i uppföljningsåtgärder av

studieavbrytare från gymnasieskolan eller av dem som tackat nej till

erbjuden plats i gymnasieskolan.

Enligt en undersökning som SÖ gjorde 1985 fortsätter en tredjedel av

ungdomarna i uppföljningsansvaret till reguljär utbildning, en tredjedel

får arbete och en tredjedel fortsätter till annan verksamhet, bl.a.

andra arbetsmarknadsåtgärder.

En flexiblare användning av bidrag till vissa uppföljningsåtgärder

öppnades när riksdagen vid behandlingen av 1987 års budgetproposition

beslöt att statsbidraget för ungdomsplatser och utbildningsinslag skulle

kunna omvandlas till utbildningsplatser åt ungdomar i

uppföljningsansvaret. Det kallas DELTA-försöket och omfattar 500

årselevplatser.

Sammanfattningsvis går utvecklingen inom uppföljningsansvarets åtgärder

mot att en större andel ungdomar omfattas av väglednings- och

utbildningsåtgärder och en minskande andel får ungdomsplatser. På

ungdomsplatserna tenderar den unge att stanna längre. För fr.a. pojkarna

kan en ungdomsplats leda till arbete eller till att den omvandlas till

lärlingsplats. För flickornas vidkommande blir fortsättningen oftare

förlängd ungdomsplats och därefter övergång till ungdomslag, om

insatserna inte har resulterat i fortsatt utbildning.

Riksrevisionsverket (RRV) redovisar i rapporten ''Kommunernas

uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år'' (Dnr 1985:609) en

undersökning av ungdomar inom uppföljningsansvaret. Trots att RRV rent

allmänt sett menar att det kommunala uppföljningsansvaret fungerar väl,

anser RRV att verksamheten inte tillräckligt uppmärksammar ungdomarnas

skilda förutsättningar och behov i ett medvetet planeringstänkande som

borde vara utgångspunkten för uppläggningen och dimensioneringen av

olika insatser i kommunernas uppföljningsverksamhet. RRV redovisar och

delar den kritik som av SÖ, länsskolnämnder och enskilda kommuner riktas

mot statistik- och avrapporteringssystemet för uppföljningsåtgärderna.

RRV understryker vikten av att ett nytt statistik- och

informationssystem utvecklas för att bl.a. bättre kunna beskriva flöden

mellan olika typer av sysselsättning, ungdomarnas bakgrund och behov.

Statsbidragsfrågor

RRV för fram förslag om schablonisering av statsbidraget.

Förutsättningarna härför är att verksamheten följs upp, redovisas och

utvärderas. Detta förutsätter i sin tur ett utvecklat statistik- och

avrapporteringssystem, enligt RRV.

Uppdraget

Sedan halvårsskiftet 1983 då det nuvarande åtgärdsprogrammet för det

kommunala uppföljningsansvaret infördes har samhällsbilden i många

avseenden förändrats på ett för uppföljningsverksamheten avgörande sätt.

Arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, kulminerade det året och har

sedan dess drastiskt sjunkit, delvis till följd av aktiva

arbetsmarknadsåtgärder men framför allt på grund av en gynnsammare

arbetsmarknad. Samtidigt har en allt större andel ungdomar, f.n. 97

procent, sökt till gymnasiala utbildningar direkt efter grundskolan. Jag

har i det föregående redovisat några av de effekter detta har haft för

uppföljningsverksamhetens del.

Den framtida utvecklingen, som redan nu kan skönjas, är, att

arbetsmarknaden kommer att ställa allt högre krav på kompetens och att

det är nödvändigt att skolan utvecklas och förnyas i takt med samhället.

Detta påverkar också situationen för ungdomarna inom

uppföljningsansvaret.

Inom hela gymnasieskolan pågår f.n. försöksverksamhet och

utvecklingsarbete som kommer att ligga till grund för en ny läroplan för

gymnasieskolan i början av 1990-talet. Inom gymnasieskolans

yrkesutbildning startar hösten 1988 en bred försöksverksamhet som en

följd av riksdagens beslut med anledning av propositionen 1987/88:102 om

utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan (UbU 31, rskr 366).

Ytterligare en viktig faktor som påverkar all planering av ungdomars

utbildning och arbete inför 1990-talet är de minskande ungdomskullarna

under det kommande decenniet.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om riksdagens beslut med

anledning av propositionen (1987/88:105, AU 17, rskr 364, UbU 34, rskr

365) om jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Dessa riktlinjer bör,

bl.a. mot bakgrund av den ökade andelen flickor i uppföljningsåtgärder,

beaktas av utredaren.

Utredaren bör mot denna bakgrund och med beaktande av min redovisning i

det föregående pröva om nuvarande målsättning för den kommunala

uppföljningen behöver förändras. Utredaren bör därvid förutsättningslöst

pröva om samhällsutvecklingen förändrat förutsättningarna för

statsbidrag till en fristående organisation av det kommunala

uppföljningsansvaret.

En viktig utgångspunkt för utredaren är att samhället har ett ansvar för

att ungdomar får en sådan grundutbildning att de får ett fast fotfäste

på arbetsmarknaden, att de kan bli aktiva samhällsmedborgare och kan

skapa sig ett meningsfyllt liv i övrigt.

Utredarens analys bör utgå från de nuvarande utbildnings- och

arbetsmarknadsåtgärderna och de förändringar som sedan 1980 har skett i

åtgärderna för arbetslösa ungdomar under 20 år. En sådan analys bör dels

bygga på dokumenterade erfarenheter av verksamheten under de gångna

åren, dels på aktuella undersökningar av ungdomarna i kommunernas

uppföljningsansvar med särskild hänsyn tagen till deras olika behov.

Som en följd av denna analys bör utredaren överväga om de nuvarande

åtgärdernas utformning och organisation är ändamålsenliga.

Statsbidragssystemet bör i anslutning härtill också ses över.

Till de eventuella förändringar i verksamheten som utredaren föreslår

bör också kopplas förslag till riktlinjer för ett förbättrat statistik-

och informationssystem. Utredaren bör därvid bl.a. ta del av SÖ:s och

statistiska centralbyråns hittills uppnådda resultat. Det är angeläget

att ett nytt informationssystem bygger på en effektiv och för

kommunernas administration rimlig avrapportering om ungdomarnas

arbetslöshetssituation och flödena mellan olika åtgärder.

Det kommunala uppföljningsansvaret är en del av samhällets insatser för

att ge alla ungdomar så goda förutsättningar som möjligt att klara

övergången till vuxenlivet och den reguljära arbetsmarknaden. Det är

viktigt att behovet av samordning med de insatser som görs för ungdomar

i den närmast följande åldersgruppen beaktas.

Utredaren bör därför överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen

för ungdomar under 20 år mellan skolans och arbetsmarknadens resp.

myndigheter bör omprövas. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om

arbetsmarknadens höjda kompetenskrav bör en framtida ansvarsfördelning

kunna utgå från om ungdomarna har eller inte har fullgjort en gymnasial

utbildning.

Jag är emellertid också medveten om att alla ungdomar inte kan

förutsättas skaffa sig en gymnasial utbildning direkt efter grundskolan.

Också dessa ungdomar måste kunna erbjudas en meningsfull verksamhet. Det

är viktigt att detta beaktas vid en eventuellt förändrad

ansvarsfördelning. Ambitionsnivån för dem skall vara densamma som för

alla andra ungdomar under 20 år: att ge förutsättningar för individuell

utveckling och yrkesförberedelse.

Grundläggande för utredarens överväganden om ansvarsfördelningen mellan

skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna skall vara att gränsdragningen

myndigheterna emellan bör klargöras samt att samordningen och samarbetet

dem emellan förbättras.

Ramar för utredarens arbete

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och

statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning och konsekvenser.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartmentet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av åtgärder avseende det

kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar som efter grundskolan varken

går i utbildning eller har reguljärt arbete,

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och

annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)