Dir. 1988:47

Utredning om vissa frågor rörande forskning vid de mindre och medelstora högskolorna

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Ramar för utredarens arbete

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1988:47

Beslut vid regeringssammanträde l988-07-28.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda

vissa frågor rörande forskning vid de mindre och medelstora högskolorna.

Bakgrund

1977 års högskolereform innebar att det nära och nödvändiga sambandet

mellan forskning och utbildning betonades. En av högskolereformens

grundprinciper var att all högskoleutbildning skulle bygga på

vetenskaplig grund. Samtidigt underströks att detta samband inte

nödvändigtvis måste innebära att grundutbildning, forskarutbildning och

forskning på hävdvunnet sätt etablerades inom en och samma institution.

I den nya, breddade och differentierade högskolan skulle det vara

praktiskt omöjligt att över hela fältet basera kontakten mellan

grundläggande utbildning, forskarutbildning och forskning på en

permanent institutionell gemenskap. Statlig högskoleutbildning kom genom

reformen att finnas permanent på över trettio orter i landet.

Fakultetsorganisation för forskarutbildning och forskning inom högskolan

finns i dag vid elva högskoleenheter på sju orter. De senast tillkomna

fakulteterna är de i Linköping och Luleå.

Verksamheten inom högskolan måste vara av likvärdig kvalitet oavsett var

den är lokaliserad. Det innebär bl.a att också lärare vid högskolor utan

fasta forskningsresurser bör hålla kontakt med aktiva forskningsmiljöer

och kunna ägna sig åt eget självständigt forskningsarbete. Det

förhållandet att fakultetsorganisation för forskarutbildning och

vetenskaplig kvalitetsbedömning bara finns vid vissa högskoleenheter

innebär således inte att forskning måste utföras enbart vid dessa.

Tvärtom bör forskning bedrivas också vid de mindre och medelstora

högskolorna. Vid dessa högskolor bygger dock verksamheten på

projektfinansiering.

Fakultetsnämndernas ansvar gäller med andra ord inte bara de elva

enheter, där sådana ingår i organisationen. Skyldigheten består också i

att lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna skall kunna

utvecklas i sitt yrke. Detta sker förnämligast genom egen forskning -

vid de enheter som har egen fakultetsorganisation lika väl som vid de

enheter som inte har någon sådan. Nämndernas uppgift är att inlemma

samtliga högskolelärare i en fruktbar yrkesmässig gemenskap, oavsett om

högskoleenheten har egen fakultetsorganisation eller ej.

Strävan till en hög och likvärdig kvalitet är grundläggande. Inte minst

gäller detta, om vi ser till samhällsutvecklingen i landet som helhet.

Ju mer vi inom alla delar av Sverige och svenskt samhällsliv önskar bli

en del av världen i stort, desto viktigare blir det att ingen del av

högskolan tillåts etablera egna kvalitetskriterier. Också av långsiktigt

ekonomiska och regionalpolitiska skäl bör verksamheten vid samtliga

enheter som rättesnöre ha den standard som gäller internationellt.

I detta allmänna perspektiv synes utvecklingen vid de mindre och

medelstora högskolorna gå åt rätt håll. Under de år som gått sedan

högskolereformen har projektverksamheten vid dessa enheter fått en allt

större omfattning.

Samtidigt finns det skäl att hysa viss oro. Balansen mellan uppdrag och

verksamhet på eget programansvar är inte vad den borde vara. Flertalet

projekt vid de mindre och medelstora högskolorna avser utredningar och

utvecklingsarbete av uppdragskaraktär. Utmärkande för sådana projekt är

att de bara undantagsvis redovisas i en sådan form, att frågeställningar

och undersökningsresultat sätts in i sitt vetenskapliga sammanhang.

Projekt som är stödda av forskningsråd och statliga sektorsorgan

förekommer ännu i förhållandevis ringa omfattning.

För både utbildningen och uppdragsverksamheten vid de mindre och

medelstora högskolorna är det angeläget att den forskning, som bedrivs

på den enskilda lärarens eget ansvar och vars uppläggning prövas

vetenskapligt, vid dessa högskolor ökar. I annat fall är risken stor att

det kommer att råda påtagliga skillnader i kvalitet mellan den

grundläggande utbildning, de utbildningsuppdrag och de forskningsuppdrag

som lärare utför vid de mindre och medelstora högskolorna å ena sidan

och vid de enheter som har fakultetsorganisation å den andra.

Uppdraget

En särskild utredare bör nu tillkallas för att göra en samlad bedömning

av vilka åtgärder som krävs för att forskning på eget programansvar i

rimlig utsträckning kan fortgå också vid de mindre och medelstora

högskolorna. Forskning på eget programansvar innebär att forskare ges

hela ansvaret för hur problemen ställs och uppgifterna löses och

redovisas. Forskning på eget programansvar kan avse både över

högskolebudgeten och över forskningsråden finansierad forskning och

sektoriellt och industriellt motiverad forskning som syftar till

långsiktig kunskapsuppbyggnad inom ett visst område (jfr UbU 1986/87:26,

s. 11).

Problemet bör angripas längs två huvudlinjer, den ena avsedd att öka

andelen forskarutbildade lärare vid de mindre och medelstora

högskolorna, den andra avsedd att förbättra dessa lärares möjligheter

att hävda sig i konkurrensen om medel från fakultetsnämnder,

forskningsråd och sektorsorgan.

En utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara statsmakternas tidigare

beslut om lokaliseringen av fasta resurser för forskning.

Utredningsarbetet skall inte avse antalet fakulteter eller storleken och

inriktningen av de resurser som ställs till förfogande för högskolorna.

Inte heller förutsätts någon förändring då det gäller sättet att bedöma

vetenskaplig kvalitet. Vägledande skall konsekvent vara de kriterier som

gäller internationellt.

I flera olika sammanhang har uppgifter lämnats om omfattningen och

inriktningen av forskning, utvecklings- och utredningsarbete vid de

mindre och medelstora högskolorna. Det är angeläget att utredaren som

bakgrund till sina förslag lämnar ett aktuellt och relativt omfattande

faktamaterial om verksamheten.

De medel som i form av framför allt fakultets- och forskningsrådsanslag

ställs till förfogande för forskning på eget programansvar, fördelas

efter vetenskapliga kvalitetsbedömningar. Tillgängliga uppgifter tyder

på att endast en mindre del av lärarna vid de mindre och medelstora

högskolorna har genomgått forskarutbildning. Det ligger då i sakens

natur att denna kategori av lärare som kollektiv betraktat har svårt att

hävda sig i konkurrensen om detta slags forskningsresurser.

Jag har i årets budgetproposition (prop 1987/88:100 bil. 10 s. 332)

föreslagit att vissa medel bör få användas för olika former av stöd till

lärarnas forskarutbildning. Utredaren bör redovisa vilka insatser som nu

görs i detta syfte och göra en bedömning av vilka ytterligare åtgärder

som erfordras.

Även för de lärare vid de berörda högskolorna som har genomgått

forskarutbildning kan särskilda åtgärder behövas för att

forskningsmöjligheterna skall kunna förbättras. En rad insatser görs

redan för att på olika sätt underlätta för lärare vid mindre och

medelstora högskolor att få tillgång till resurser för

forskningsprojekt.

Högskolelektorer och högskoleadjunkter, som avlagt doktorsexamen, har

möjlighet att få arbetstid för forskning finansierad med den rörliga

resurs som avsätts av fakultetsanslagen. Lärarna vid de mindre och

medelstora högskolorna är för närvarande garanterade viss del av de

rörliga resurserna.

Särskilda medel har vidare ställts till de mindre och medelstora

högskolornas förfogande för kontaktskapande åtgärder och för att

stimulera till ökat arbete på eget programansvar. Till följd av förslag

i 1987 års forskningsproposition har medlen ökat kraftigt. Medlen skall

bl.a. användas som stöd i lärarnas arbete med att utarbeta

konkurrenskraftiga ansökningar till fakultetsnämnder, forskningsråd och

sektorsorgan genom att exempelvis anordna seminarier, konferenser och

speciell handledning i anslutning till projekt. Budgetåret 1987/88

uppgår de särskilda medlen till sammanlagt 8,6 milj.kr. Under

treårsperioden fram till och med budgetåret 1989/90 kommer beloppet att

öka till ca 11 milj.kr. per år. Universitets- och högskoleämbetet

fördelar medlen mellan högskoleenheterna.

Utredaren bör göra en samlad redovisning av hittills gjorda insatser och

lämna förslag till de åtgärder som bedöms erforderliga i fortsättningen.

För forskarutbildningen och forskningen inom högskolan finns

fakultetsnämnder/sektionsnämnder. Nämndernas verksamhet skall enligt

högskolelagen och högskoleförordningen inte bara avse de universitet och

högskolor, till vilka de är direkt knutna. Verksamheten skall också avse

omgivande högskolor, som saknar fasta forskningsresurser. Utredaren bör

redovisa hur detta närmare har konkretiserats och lämna förslag till hur

samarbetet mellan fakultets/sektionsnämnder och högskolor utan fasta

forskningsresurser kan förbättras.

Ramar för utredarens arbete

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och

statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och

konsekvenser.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att utreda vissa frågor rörande forskning vid

de mindre och medelstora högskolorna,

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och

annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)