Dir. 1988:54

Utredning om fastighetsbildningskostnader m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-09-08

Mitt förslag

Bakgrund

Behov av utredning

Riktlinjer för utredningsarbetet

Tidsplan

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1988:54

Beslut vid regeringssammanträde 1988-09-08

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att analysera

effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag

vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger

anledning till det, bör utredaren föreslå sådana förändringar som behövs

för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och

registreringsverksamhet. Utredaren bör vidare pröva om

förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning kan förenklas för att

minska kostnaderna.

Bakgrund

Med fastighetsbildning avses främst åtgärder som ändrar

fastighetsindelningen. Fastighetsbildning sker genom fastighetsreglering

om den avser ombildning av en fastighet -- t.ex. utökning av arealen --

och genom avstyckning, klyvning eller sammanläggning om den avser

nybildning. Fastighetsbildning sker vid förrättning som handläggs av en

fastighetsbildningsmyndighet. Landet är indelat i lantmäteridistrikt

vilka utgör verksamhetsområden för de statliga

fastighetsbildningsmyndigheterna. Därutöver finns kommunala

fastighetsbildningsmyndigheter vilka främst har de större

tätortsområdena som verksamhetsområden.

När fastighetsbildning sker skall uppgift om detta föras in i

fastighetsregistret. Registret sköts av fastighetsregistermyndigheten.

Normalt är länsstyrel sen fastighetsregistermyndighet. För vissa

tätortsområden finns dock kommunala fastighetsregistermyndigheter. Ägar-

och inskrivningsförhållanden redovisas i fastighetsbok eller

inskrivningsregister som förs av inskrivningsmyndigheten. Myndigheten är

knuten till tingsrätten.

Enligt nuvarande principer för finansiering av fastighetsbildningen tar

fastighetsbildningsmyndigheterna betalt av sakägarna för sin verksamhet

enligt den av regeringen beslutade lantmäteritaxan (1971:1101, ändrad

senast 1987:1273). Avgifterna skall i princip täcka kostnaderna för

verksamheten. Som exempel kan nämnas att en avstyckning, där den

nybildade fastighetens areal inte överstiger 5 000 m2, för närvarande

kostar sakägaren 8 540 kr.

Principen om full kostnadstäckning infördes den 1 januari 1974. Tidigare

gällde att en del av kostnaderna betalades av det allmänna.

Subventioneringen minskade dock allt mer under 1960-talet och gällde

slutligen i huvudsak endast jord- och skogsbruksförrättningar.

Subventioneringen av dessa förrättningar uppgick, innan den avskaffades,

till 20 %.

Avgiften för en förrättning skall reduceras (sättas ned) i sådana fall

då ett beslut i ett fastighetsbildningsärende medför att fastigheter

m. m. av mindre betydelse inte länge behöver redovisas i

fastighetsregistret. Avgiften skall också reduceras för sådana

äganderättsutredningar som länsstyrelsen beslutar om.

Budgetåret 1986/87 omsatte förrättningsverksamheten totalt 264 milj.

kr., varav 39 milj. kr. avsåg förrättningar gjorda av kommunala

fastighetsbildningsmyndigheter. Nedsättningarna uppgick samma år till 12

milj. kr.

Den statligt bedrivna fastighetsregistreringen och

inskrivningsverksamheten, inklusive bl. a. den pågående omläggningen av

de äldre, manuella registren till ett ADB-baserat fastighetsdatasystem,

betalas med anslagsmedel. Kostnaderna skall motsvaras av inkomsterna

från expeditionsavgifter för inskrivningsåtgärder m. m. vid

inskrivningsmyndigheterna enligt förordningen (1987:452, ändrad senast

1988:613) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Avgifterna

finansierar också de förut nämnda nedsättningarna av

förrättningsavgifterna enligt lantmäteritaxan. Den kommunalt bedrivna

fastighetsregistreringen finansieras med kommunala skattemedel.

Det gällande systemet med avgiftsfinansiering av den statligt bedrivna

fastighetsregistreringen har tillämpats sedan budgetåret 1984/85.

Avgiftsfinansieringen av inskrivningsverksamheten är däremot av äldre

datum. När avgiftsfinansieringen av fastighetsregistreringen infördes,

höjdes expeditionsavgifterna för inskrivningsåtgärder väsentligt.

Exempelvis höjdes avgiften för gravationsbevis från 70 kr. till 125 kr.

För närvarande är avgiften 150 kr. Avgiften för bevis om lagfart är 450

kr.

Budgetåret 1986/87 uppgick kostnaderna för inskrivningsverksamheten och

den statligt bedrivna fastighetsregistreringsverksamheten, inklusive

kostnaderna för fastighetsdatareformen, nedsättningen av

förrättningsavgifter m. m., till 322 milj. kr. Här kan nämnas att

domstolsverket, enligt bestämmelser i regleringsbrevet, skall följa

kostnadsutvecklingen och efter samråd med lantmäteriverket och

centralnämnden för fastighetsdata till regeringen redovisa de behov av

ändringar i avgiftsnivån som fordras för att uppnå full

kostnadstäckning.

Behov av utredning

Det är från många synpunkter viktigt att det finns en tillförlitlig

fastighetsredovisning. En sådan är grundläggande t. ex. i fråga om

äganderätt och beskattning. En väl fungerande fastighetsbildning samt

inskrivnings- och fastighetsregistreringsverksamhet är därför en

nödvändighet. Under senare år har i olika sammanhang farhågor framförts

bl. a. för att kostnaden för att få en fastighetsbildningsåtgärd utförd

har blivit så hög att fastighetsägarna söker alternativa lösningar.

Liknande synpunkter har framförts i fråga om den nu rådande avgiftsnivån

för inskrivningsåtgärder m. m. vid de allmänna domstolarna. Vidare har

farhågor framförts för att kostnadstäckningskravet inom

förrättningsverksamhet en har inneburit att kvaliteten på

fastighetsbildningen har sjunkit.

Farhågorna har bl. a. framförts i skrivelser till regeringen från

statens lantmäteriverk, Svenska kommunförbundet, Sveriges

Lantmätareförening och enskilda. Lantmäteriverket framhåller att det

ibland hävdas att det finns en risk för att fastighetsbildningens

nuvarande avgiftsnivå kan avhålla fastighetsägare från att ta initiativ

till en fastighetsbildning. Verket finner det naturligt att kostnaderna

påverkar fastighetsägarnas intresse för fastighetsbildning, men anser

att det krävs närmare undersökningar för att fastställa effekterna av

kostnadsnivån. Sveriges Lantmätareförening anser att lantmäteritaxans

nivå har lett till ett motstånd mot lantmäteriförrättningar. Föreningen

anser att den del av förrättningsverksamheten som avser bevakning av

allmänintressen eller som avser förrättningar som är angelägna från

samhällets synpunkt men som inte är företagsekonomiskt intressanta borde

betalas av samhället. Kommunförbundet anser att nuvarande

finansieringsformer innebär risker för bl. a. rättssäkerheten.

Lantmätareföreningen anser även att fastighetsbildningsverksamheten

håller för låg kvalitet. Förrättningarna uppfyller enligt föreningen i

stort sett stundens behov, men ger på sikt en anhopning av

fastighetsrättsliga problem.

Domstolsverket har i ett yttrande till lantmäteriverket anmält oro för

att inskrivningsväsendets register kan komma att försämras till följd av

att fastighetsägarna av prisskäl avstår från att vidta

inskrivningsåtgärder.

Mot den beskrivna bakgrunden framhöll jag i mitt anförande till årets

budgetproposition (prop 1987/88:100 bil. 13 s. 80) att effekterna av

finansieringsprinciperna för fastighetsbildningen och

fastighetsregistreringen borde utredas. Riksdagen (BoU 1987/88:14, rskr.

271) har, mot bakgrund av en motion om förenklade

lantmäteriförrättningar för att minska förrättningskostnaderna,

understrukit att det är angeläget att utredningen i det sammanhanget

även belyser förrättningsförfarandet.

En särskild utredare bör nu tillkallas med uppgift att analysera

effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag

vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger

anledning till det, bör utredaren föreslå sådana förändringar som behövs

för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och

registreringsverksamhet. Utredaren bör vidare pröva om

förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning kan förenklas för att

minska kostnaderna.

Riktlinjer för utredningsarbetet

Utredaren bör inledningsvis analysera kostnadsutvecklingen för

fastighetsbildning och fastighetsregistrering under förslagsvis en

20-årsperiod och ställa den i relation till kostnadsutvecklingen i

samhället i stort under motsvarande tid. Av analysen bör framgå om några

väsentliga förändringar i tjänsternas innehåll har skett under perioden.

Uppgiften därefter bör vara att studera vilka effekter nuvarande

principer för finansiering och avgiftsuttag för fastighetsbildning och

fastighetsregistrering har för samhället. Utredaren bör bl. a.

undersöka om sakägarna av kostnadsskäl undviker fastighetsbildning och

inskrivningsåtgärder och om de har börjat använda alternativ till sådana

åtgärder. De konsekvenser detta i så fall har fått bör belysas, t. ex.

för strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Utredaren bör

även undersöka om det har skett några förändringar i förrättningarnas

kvalitet sedan kravet på full kostnadstäckning infördes och vilka

konsekvenser detta i så fall har fått.

Utredaren skall föreslå ändringar av gällande finansieringsregler m. m.

i den mån analyserna ger anledning till det. Huvudprincipen skall dock

även fortsättningsvis vara att kostnaderna för fastighetsbildningen och

fastighetsregistreringen skall motsvaras av inkomster genom avgifter som

tas ut av fastighetsägarna.

Kostnaderna för fastighetsbildningen påverkas av reglerna och

organisationen för förrättningarna. Utredaren bör också pröva

möjligheterna att genom förenklingar och andra förändringar i

förrättningsförfarandet, t. ex. till följd av bestämmelserna i plan- och

bygglagen (1987:10, ändrad senast 1988:955), minska kostnaderna för

fastighetsbildningen.

Tidsplan

Utredaren bör före utgången av år 1989 redovisa sina analyser och därav

föranledda förslag till regeringen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda frågor om kostnader för

fastighetsbildning m. m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar

m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Bostadsdepartementet)