Dir. 1988:6

Översyn av beskattningsreglerna för stiftelser och ideella föreningar

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-02-25

Mitt förslag

Nuvarande beskattningsregler

Tillämpningen och reformkraven

Riksdagens ställningstaganden

Justitiedepartementets promemoria

Utredningsuppdraget

Allmännyttiga organisationers skattskyldighet

Förmånsbehandlade subjekt

Berörda skatter

Övriga frågor

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:6

Beslut vid regeringssammanträde 1988-02-25

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför.

Mitt förslag

En kommitté tillkallas för att se över reglerna om inkomst- och

förmögenhetsbeskattning av stiftelser och ideella föreningar. Kommittén

bör undersöka vilka ändringar som kan behövas för att anpassa

skattebestämmelserna till den nya stiftelselagstiftning som bereds på

grundval av justitiedepartementets promemoria (Ds Ju 1987:14) Stiftelser

och för att i övrigt åstadkomma en modern och ändamålsenlig beskattning

av stiftelser och ideella föreningar. I uppdraget bör också ingå att

pröva om mervärdeskattereglerna skall göras likformiga för stiftelser

och ideella föreningar. Slutligen bör kommittén se över den s.k.

katalogen över inskränkt skattskyldiga subjekt i 7 § 4 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.

Nuvarande beskattningsregler

Sedan den kommunala beskattningen av juridiska personer slopades för ett

par år sedan är stiftelser skattskyldiga endast till statlig

inkomstskatt. De är i princip skattskyldiga för all slags inkomst.

Skatten är proportionell och uppgår till 40 % av den beskattningsbara

inkomsten. För familjestiftelser är skattesatsen dock 52 %. En stor del

av stiftelserna i landet har emellertid sådana kvalificerat

allmännyttiga ändamål att deras skattskyldighet enligt reglerna i 7 § 6

mom. SIL är begränsad till inkomst av fastighet och inkomst av rörelse.

För att en stiftelse skall hänföras till denna kategori skall den ha

till huvudsakligt ändamål att stärka rikets försvar, främja vård och

uppfostran av barn, stödja undervisning eller utbildning, utöva

hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning. Den

begränsade skattskyldigheten förutsätter också att stiftelsen inte har

till ändamål att gynna viss familj eller vissa familjer eller bestämda

personer (familjestiftelser). Ytterligare en förutsättning är att

stiftelsen löpande använder ca 80 % av avkastningen för det

allmännyttiga ändamålet.

Vissa stiftelser har en än mer gynnad ställning. Dessa finns med i den

s.k. katalogen i 7 § 4 mom. SIL och beskattas bara för

fastighetsinkomster. Till denna kategori hör bl.a. ett flertal

näringslivsinriktade stiftelser med i många fall halvofficiell

ställning. Dessutom hör till denna grupp pensionsstiftelser som avses i

lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., vissa

personalstiftelser enligt samma lag samt vissa avtalsreglerade

trygghetsstiftelser. I katalogen finns också några aktiebolag och olika

typer av föreningar.

Enligt 6 § 1 mom. sista stycket lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt är stiftelser som omfattas av bestämmelserna i 7 § 4

och 6 mom. SIL befriade från skattskyldighet för förmögenhet. Om

förmögenheten är nedlagd i rörelse föreligger skattefrihet endast om den

skattskyldige är befriad från skattskyldighet för inkomst av rörelsen.

De stiftelser som anges i 7 § 4 mom. SIL betalar således ingen

förmögenhetsskatt alls medan de som omfattas av 7 § 6 mom. SIL träffas

av skatt på förmögenhet som nedlagts i rörelse. Förmögenhetsskatten

utgår med 0,15 % på den förmögenhet som överstiger 25 000 kronor. För

familjestiftelser tas förmögenhetsskatt ut enligt samma regler som

gäller för fysiska personer.

De ideella föreningarna är fr.o.m. 1979 års taxering i stor utsträckning

befriade från inkomstskatt (prop. 1976/77:135, SkU 45, rskr. 323, SFS

1977:572). En ideell förening är skattebefriad för all annan inkomst än

inkomst av fastighet eller rörelse enligt 7 § 5 mom. fjärde stycket

jämfört med första stycket SIL om den har till huvudsakligt syfte att --

utan begränsningar till vissa bestämda personers ekonomiska intressen --

främja sådana allmännyttiga ändamål som enligt 7 § 6 mom. leder till

skattebefrielse för stiftelse eller andra allmännyttiga ändamål, såsom

religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga

eller därmed jämförliga kulturella ändamål.

Enligt 7 § 5 mom. första stycket SIL gäller vidare att ideell förening

också är frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastighet som

tillhör föreningen och som till övervägande del har använts i

föreningens verksamhet (enligt 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen,

1979:1152, är sådan fastighet också skattefri) samt för sådan inkomst av

rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig

anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller som av hävd

utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete. Från en

allmännyttig ideell förenings skattepliktiga inkomster medges ett

grundavdrag om 15 000 kronor. På den beskattningsbara inkomsten tas

statlig inkomstskatt ut med 40 %. I fråga om förmögenhetsskatt gäller

samma regler som för stiftelser som inte är familjestiftelser.

Av punkt 2 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370),

KL, framgår att vad någon uppbär från en stiftelse som är befriad från

skattskyldighet enligt 7 § 6 mom. SIL inte räknas som periodiskt

understöd. Detsamma gäller vad någon uppbär från en ideell förening som

har till uppgift att främja i 7 § 6 mom. första stycket angivna ändamål

och som uppfyller övriga i 7 § 5 mom. samma lag angivna villkor för

skattebefrielse. Skattefriheten gäller dock endast om utbetalningen sker

till främjande av det allmännyttiga ändamålet. Varje utbetalning från en

familjestiftelse betraktas dock som periodiskt understöd.

Genom en ändring i mervärdeskattelagen (1968:430) gäller fr.o.m. den 1

juli 1987 att en ideell förening är befriad från mervärdeskatt i samma

utsträckning som den är befriad från inkomstskatt enligt SIL (prop.

1986/87:44, SkU 8, rskr. 41, SFS 1986:1382). Någon motsvarande regel

finns inte för stiftelser.

Tillämpningen och reformkraven

Reglerna om beskattning av kvalificerat allmännyttiga stiftelser är i

stort sett oförändrade sedan år 1942. Trots att en rikhaltig praxis

vuxit fram under åren föranleder fortfarande tillämpningen av reglerna

inte sällan problem. Detta beror delvis på att bestämmelserna i sig

lämnar ett förhållandevis stort utrymme för olika tolkningar men också

på avsaknaden av en grundläggande civilrättslig reglering.

Vid sidan av de tolkningsproblem som kan uppkomma kännetecknas

beskattningsområdet av svårigheterna att upprätthålla en rimlig kontroll

av bestämmelsernas efterlevnad.Taxeringsmyndigheterna har svårigheter

att få kännedom om alla stiftelser bl.a. till följd av att det inte

finns någon obligatorisk registreringsskyldighet. Samtliga stiftelser är

visserligen skyldiga att avge antingen allmän självdeklaration enligt

bestämmelserna i 22 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623) eller särskild

uppgift enligt 33 § samma lag. Erfarenheterna av regionalt företagna

kontrollaktioner är dock att denna uppgiftsskyldighet i betydande

utsträckning åsidosätts. Många stiftelser kan således antas vara helt

okända för skattemyndigheterna. En meningsfull kontroll blir därmed

mycket resurskrävande. I de fall myndigheterna genom särskilda

kontrollaktioner upptäckt tidigare okända stiftelser med kvalificerat

allmännyttiga ändamål har det visat sig att stiftelserna ofta inte har

delat ut medel i den omfattning som krävs för den begränsade

skattskyldigheten.

Mot bakgrund av bl.a. de nu antydda problemen har det sedan lång tid

tillbaka i olika sammanhang rests krav på förändringar i

skattelagstiftningen. Dessa har i många fall förts fram i anslutning

till den allmänna debatten om behovet av en övergripande civilrättslig

reglering av stiftelserna i syfte bl.a. att åstadkomma en

tillfredsställande offentlig tillsyn.

Det ingick i direktiven till företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) att

pröva vissa frågor rörande beskattningen av stiftelser. När beredningen

lämnade sitt slutbetänkande (SOU 1977:86) Beskattning av företag

förklarade beredningen (s. 148) att frågan om stiftelsernas

skatterättsliga reglering borde anstå till dess resultatet av

stiftelseutredningens (Ju 1975:01) arbete förelåg. Med samma motivering

avstod regeringen från att lägga fram förslag till ändrade skatteregler

för stiftelserna i samband med den förändring av beskattningen av

ideella föreningar som beslutades år 1977. I det lagstiftningsärendet

hävdade flera remissinstanser att en ordning med skilda

beskattningsregler för olika slag av allmännyttiga organisationer inte

var motiverad och att den skulle föra med sig problem vid den praktiska

tillämpningen.

När det gäller de ideella föreningarna har reformkraven inte varit lika

framträdande. Den ändring av beskattningsreglerna för ideella föreningar

som infördes fr.o.m. 1979 års taxering innebar att dessa fick en mer

gynnad skatterättslig ställning än stiftelserna. Tidigare hade

förhållandet varit det omvända. Trots att det är fråga om en

förhållandevis ny lagstiftning har det från flera håll krävts

ytterligare skatteförmåner för idella föreningar och att

beskattningsreglerna för dem skall ses över samtidigt som

stiftelsebeskattningen.

Riksdagens ställningstaganden

Riksdagen har under en följd av år behandlat motioner med krav på

förändring av beskattningsreglerna beträffande stiftelser och ideella

föreningar. Det har i vissa motioner hävdats att reglerna för

beskattning av stiftelser är otidsenliga, att de innehåller stora

orättvisor och att de medför maktkoncentration medan det i andra

motioner krävts större skattelindringar för stiftelser.

Skatteutskottet har återkommande och senast i sitt betänkande SkU

1986/87:39 uttalat att man väntar sig att regeringen så snart som

möjligt skall inleda en översyn av beskattningsreglerna på detta område.

Justitiedepartementet har, alltsedan stiftelseutredningen avvecklades år

1983, arbetat med en civilrättslig reglering beträffande stiftelserna.

Skatteutskottet har förutsatt att utredningen om skattefrågorna skall

inledas så snart justitiedepartementets översyn är klar.

Justitiedepartementets promemoria

I oktober 1987 presenterades den inom justitiedepartementet utarbetade

promemorian Stiftelser, Förslag till lag om stiftelser. Förslaget

innehåller en omfattande civilrättslig reglering som tar sikte på att

stärka och effektivisera samhällets kontroll över stiftelseväsendet.

Bl.a. föreslås att alla stiftelser skall registreras hos länsstyrelsen

och stå under dess tillsyn. Sådana stiftelser som har till enda ändamål

att gynna bestämda fysiska personer skall enligt förslaget vara

undantagna från lagens tillämpningsområde.

I promemorian tas inte ställning till frågan om en stiftelse skall kunna

utöva näringsverksamhet. Där redovisas dock vilka regler som krävs för

det fall att stiftelser skall tillåtas utöva näringsverksamhet.

Det sägs vidare att frågan om ett eventuellt förbud mot

familjestiftelser inte bör behandlas inom ramen för översynen av

stiftelselagstiftningen eftersom ett sådant förbud aktualiserar

överväganden bl.a. om en skärpning av det s.k. fideikommissförbudet.

I promemorian, som för närvarande remissbehandlas, föreslås att den nya

lagen skall träda i kraft den 1 januari 1990.

Utredningsuppdraget

Det är nu dags att se över beskattningen av stiftelser och ideella

föreningar. Översynen bör göras av en kommitté med parlamentariskt

inslag.

Utredningsuppdraget bör inledas med en inventering i syfte att ge en

bild av hur många stiftelser som numera finns, hur stort deras bidrag

till statens finanser är och hur dessa intäkter kan komma att förändras

med hänsyn till en ny stiftelselag. Motsvarande inventering bör i

tillämpliga delar göras vad gäller de ideella föreningarna.

Inventeringarna torde i betydande utsträckning kunna bygga på befintligt

material.

Allmännyttiga organisationers skattskyldighet

Såsom jag framhållit i direktiven till utredningen (Fi 1987:07) om

reformerad inkomstbeskattning (dir. 1987:29) är en av

huvudinvändningarna mot det nuvarande skattesystemet att det är

svåröverskådligt och krångligt. När grunddragen i skattesystemet

utformades var skatteuttaget betydligt lägre än i dag. I och med att

skattesatserna höjts har systemet blivit allt svårare att administrera.

Det har blivit allt viktigare att täppa till luckor som utnyttjas i

skatteundandragande syfte. Samtidigt har det varit nödvändigt att införa

undantag och specialregler på områden där de höga skattesatserna lett

till orimliga konsekvenser.

Under årens lopp har vidare ett växande antal uppgifter lagts på

skattesystemet utöver att ge stat och kommuner inkomster och vara ett

fördelningspolitiskt instrument. Jag har i andra sammanhang framhållit

att vårt skattesystem härigenom har kommit att bli överbelastat. På goda

grunder kan man också ifrågasätta om syftena med de olika åtgärderna

alla gånger har uppnåtts. En av de uppgifter som skattesystemet tillagts

är att genom skattelindring stödja verksamhet som eljest det allmänna i

viss mån skulle ha svarat för. De förmånliga beskattningsregler som

gäller för stiftelser och ideella föreningar utgör en form av statlig

subventionering av den allmännyttiga verksamhet som dessa bedriver. Det

är dock inte självklart att verksamheten skall stödjas genom

inskränkningar i skattskyldigheten. Redan när den nuvarande

stiftelsebeskattningen i huvudsak tog sin form påpekade

departementschefen att en generell skattelindring inte utgjorde det mest

rationella sättet att stödja allmännyttig verksamhet. En av de nackdelar

som nämndes är att understödets storlek och fördelning faller utanför

det allmännas bestämmanderätt och kontroll (prop. 1942:134, s. 46).

I propositionen med förslag till 1977 års skatteregler beträffande

ideella föreningar uttalades liknande synpunkter av det föredragande

statsrådet (prop. 1976/77:135 s. 70).

Ett ofta åberopat argument för oinskränkt skattskyldighet är att det är

mer ändamålsenligt att stödja en önskvärd verksamhet med direkta bidrag

än genom lättnader i beskattningen. Generella skattelättnader ger i

jämförelse med bidragsgivning mindre möjligheter att kontrollera att

stödet verkligen når just de verksamhetsformer som det från det

allmännas synpunkt är angeläget att stödja. Skatteförmånen har vidare

den konsekvensen att bidraget från det allmänna blir större ju högre den

skattskyldiges inkomst och förmögenhet är. En ideell förening eller

annan skattskyldig som saknar inkomst och förmögenhet har däremot inte

någon nytta av skattefrihet. Det är inte givet att det är föreningar med

stora inkomster som är förtjänta av det största stödet från det

allmännas sida.

Det skulle onekligen innebära en viss förenkling och avlastning av

själva regelsystemet om skattelindringen för de ideella organisationerna

togs bort. En beskattning som medför en begränsning i möjligheterna att

fullfölja ändamålet kan dock framstå som inkonsekvent eller i vart fall

opraktisk, särskilt om en organisation samtidigt uppbär statliga eller

kommunala bidrag. Vidare kan förekomsten av inkomst- och

förmögenhetsskatt ha en negativ inverkan på den enskildes villighet att

genom ideella insatser eller på annat sätt bidra till allmännyttig

verksamhet.

Frågan om allmännyttig verksamhet skall gynnas genom skattelindring

eller direkta bidrag hänger också samman med den breddning av

skattebasen som är ett av målen för den reformerade inkomstbeskattningen

-- dvs. att vidga det totala underlaget för skatteuttaget, dels genom en

vidgning av beskattningsunderlaget för de subjekt som redan är föremål

för beskattning, dels genom att öka antalet subjekt som blir föremål för

beskattning. Strävan mot en sådan breddning talar nämligen i och för sig

för att antalet subjekt som är inskränkt skattskyldiga bör minimeras och

att ett bidragssystem i stället införs för de organisationer som behöver

stöd. Ett sådant system för emellertid med sig krav på att en

administration byggs upp för att dela ut bidragen. Dessutom tillkommer

kostnaderna för staten att administrera taxering och uppbörd för de

allmännyttiga subjekten. Redan av dessa ekonomiska skäl är jag därför

inte beredd att förorda en övergång till ett renodlat bidragssystem.

För att inte strävandena mot en breddning av skattebasen skall motverkas

i alltför hög grad är det dock nödvändigt att grunderna för

skattebefrielse i vart fall inte utformas mindre restriktivt än vad som

gäller i dag.

Om man behåller systemet med skattebefrielse kvarstår den bristande

neutralitet som jag, i de tidigare nämnda direktiven till utredningen om

reformerad inkomstbeskattning, påtalat som en svaghet i det nuvarande

skattesystemet. Den bristande neutraliteten kan utnyttjas av åtskilliga

skattskyldiga för att genom olika transaktioner sänka sin totala skatt

på övriga skattebetalares bekostnad. Jag förutsätter emellertid att

denna olägenhet kan överbryggas så att inte medel som skall användas i

en stiftelse och medel som tillhör donator eller annan intressent

blandas samman eller att ideella föreningar kan användas för verksamhet

som drivs i ett enskilt vinstintresse. Jag återkommer senare till detta.

Den kritik som har riktats mot nuvarande regler har bl.a. tagit sikte på

de bristande kontrollmöjligheterna framför allt när det gäller

stiftelser. Jag håller med om att det ligger i det allmännas intresse

att det kan ske en kontroll av att organisationer som åtnjuter

skattebefrielse på grund av att ändamålet är allmännyttigt verkligen

också ägnar sig åt detta och inte tillgodoser ovidkommande intressen.

Den i justitiedepartementets promemoria föreslagna stiftelselagen

skulle, om den införs, tillgodose detta kontrollbehov i stor

utsträckning. Vid sidan av de civilrättsliga reglerna kan emellertid

också skattereglerna användas för att uppnå kontrolleffekter. Kommittén

bör därför utreda om det erfordras några ändringar i

beskattningsreglerna för stiftelser eller ideella föreningar för att öka

effektiviteten i kontrollsystemet.

Utredningen bör alltså inriktas på en översyn av det befintliga systemet

med skatteförmåner för ideella organisationer som främjar allmännyttiga

ändamål. Kommittén bör göra en teknisk översyn och därvid sträva efter

att åstadkomma ett förenklat regelsystem.

Förmånsbehandlade subjekt

Jag går nu in på frågan vilka typer av juridiska personer som bör kunna

vara föremål för en förmånlig skattemässig behandling och om det finns

skäl att införa eller behålla skillnader i behandlingen av olika typer

av skattesubjekt.

I kraven från bl.a. riksdagen om en översyn av skattereglerna för

stiftelser och ideella föreningar har det framhållits att det är av

värde att kunna ta upp beskattningsfrågorna för de olika ideella

organisationerna till gemensam bedömning.

Det har påtalats att det kan uppkomma svårigheter att avgöra om och när

en stiftelse har uppkommit (se Ds Ju 1987:14 s. 59). Det gäller t.ex.

när en person har skänkt pengar till en ideell förening med föreskrift

om att de skall användas på visst sätt. I vissa fall uppkommer härigenom

en stiftelse och det kan vara svårt att avgöra om avkastningen av

kapitalet skall beskattas hos stiftelsen eller hos föreningen vilket kan

vara avgörande för inkomstens skattefrihet. Ett annat område där

gränsdragningsproblem kan uppkomma är s.k. välgörenhetsföreningar.

Jag håller med om att det kan te sig främmande att olika

beskattningsregler gäller för de medel som den ideella föreningen

förvaltar för stiftelsens räkning och för den ideella föreningens egna

medel. Dessa problem uppkommer dock endast i mycket speciella

situationer. Det bör beaktas att det kan vara fråga om vitt skilda typer

av verksamhet som kan bedrivas inom de juridiska formerna stiftelse

resp. ideell förening. Det finns knappast några skäl i sig för att en

liten idrottsförening skall omfattas av samma skatteregler som en stor

kapitalförvaltande stiftelse med t.ex forskningsändamål. Kommittén bör

dock överväga om och i vilken mån det för verksamhet som verkligen är

likartad finns anledning att ha regler som leder till samma

skattemässiga resultat oavsett vilken av dessa två former som valts.

Dessa bägge former av juridiska personer har av tradition använts för

allmännyttig verksamhet. Kommittén bör vid sin översyn ha som

utgångspunkt att det även i fortsättningen är stiftelser och ideella

föreningar som är de former i vilka den skattemässigt förmånsbehandlade

verksamheten skall få bedrivas.

Denna inriktning låter sig emellertid inte genomföras fullt ut utan

svårigheter. Genom det innehåll som för närvarande har getts 7 § 4 mom.

SIL, den s.k. katalogen, har dessutom en rad andra typer av juridiska

personer kommit att åtnjuta skattebefrielse. Här förekommer vissa typer

av föreningar som inte är ideella föreningar i vanlig bemärkelse,

understödsföreningar, akademier, vissa studentföreningar, sjömanshus,

allmänna försäkringskassor, vissa försäkringsbolag, bolag eller juridisk

person enligt lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan

juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning samt

fyra aktiebolag.

Denna katalog är, bl.a. genom den primitiva form av lagstiftningsteknik

den utgör prov på, ett exempel på att våra skatteregler utgör ett

lappverk, som är alltför komplicerat och detaljinriktat. En angelägen

uppgift blir att undersöka om katalogen kan förkortas. En strävan bör

vara att katalogen på sikt skall kunna tas bort.

Jag vill i detta sammanhang peka på två särskilda frågor som bör ingå i

utredningsuppdraget. Den första avser de gränsdragningsproblem som inte

sällan är förknippade med s.k. kommunala donationsfonder. Den andra

frågan gäller skattskyldigheten för vissa kyrkliga institutioner. Jag

avser då de förhållanden som berördes i samband med lagstiftningen om

slopad kommunal taxering av juridiska personer (prop. 1984/85:70 s.

151-152 och 194 f.).

Kommittén bör också ägna uppmärksamhet åt frågan om särskilda regler är

påkallade när det gäller stiftelser som anförtrotts myndighetsuppgifter.

Folkrörelseutredningen (C 1986:01) har i sina betänkanden (SOU

1987:33--35) Ju mer vi är tillsammans föreslagit att man i samband med

en översyn av skatteförhållandena för ideella föreningar också bör

utreda följande tre frågor.

-- att begränsningar övervägs i fråga om inkomstskattskyldigheten för

arvoden eller rabatter som medlem i ideell eller ekonomisk förening

erhåller till följd av ideellt arbete för föreningen

-- att vissa ekonomiska föreningar med allmännyttig verksamhet beskattas

enligt de regler som gäller för ideella föreningar

-- att mervärdeskattskyldigheten för ovannämnda typ av ekonomiska

föreningar jämställs med den som redan gäller för ideella föreningar.

Jag kan för egen del se svårigheter att förena de förändringar av

beskattningen som folkrörelseutredningen har efterlyst med de

tankegångar som ligger bakom utredningsarbetet med ett nytt

skattesystem. Kommittén bör dock analysera frågorna och pröva i vilken

utsträckning en sådan anpassning är möjlig.

Berörda skatter

När riksdagen har behandlat motioner med anknytning till frågan om

beskattningen av stiftelser och ideella föreningar har olika typer av

skatter och avgifter varit på tal. Det har rört sig främst om inkomst-

och förmögenhetsskatten men också om mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter,

arvs- och gåvoskatt samt spelskatt med flera punktskatter. Jag anser att

översynen främst bör inriktas på inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Arvs- och gåvoskattekommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1987:62) Ny

arvs- och gåvoskattelag, föreslagit att bestämmelserna om befrielse från

arvs- och gåvoskatt skall gälla beträffande båda skatteslagen och i lika

stor utsträckning för stiftelser och ideella föreningar.

Arbetsgivaravgifterna behöver inte behandlas av kommittén. Jag har efter

samråd med chefen för socialdepartementet funnit att det inte finns skäl

att låta arbetsgivaravgifterna ingå i den aktuella översynen.

Även punktskatterna bör lämnas utanför. Det kan inte vara rimligt att

befria enskilda subjekt från skatter som hänför sig till viss konsumtion

när man strävar efter en beskattning efter enkla huvudregler och med så

få undantag som möjligt.

Däremot bör undersökas om inte reglerna för mervärdeskatt när det gäller

stiftelser bör utformas på det sätt som redan gäller för ideella

föreningar, dvs. så att skattskyldigheten för mervärdeskatt knyts till

skattskyldigheten för inkomst.

Övriga frågor

Jag övergår nu till en mera detaljerad avgränsning av kommitténs uppdrag

när det gäller de materiella reglerna.

En fråga som är av betydelse vid utformningen av regelsystemet är om och

i vilken utsträckning stiftelser och ideella föreningar skall få bedriva

näring med bibehållande av sin förmånliga skatterättsliga ställning. I

justitiedepartementets stiftelsepromemoria tar man inte ställning till

frågan om stiftelser skall få bedriva näringsverksamhet direkt i egen

regi eller om verksamheten i princip endast skall få bedrivas genom

dotterbolag. I promemorian sägs att de erfarenheter som hittills finns

inte ger några direkta belägg för att möjligheten att bedriva sådan

verksamhet skulle ha gett upphov till några påtagliga problem. Detta kan

bero på att stiftelserna inte i någon större utsträckning har bedrivit

näringsverksamhet. Det framhålls dock också att det inte kan uteslutas

att inslaget av sådan verksamhet ökar om det även för stiftelseformen

kommer att erbjudas ett komplett regelsystem genom den föreslagna

stiftelselagen.

Som jag tidigare antytt förekommer det stiftelser som i praktiken

kontrolleras av en eller ett fåtal fysiska personer vilka kan se till

att stiftelsens medel används för att främja andra intressen än dem som

följer av stiftelsens allmännyttiga ändamål. Det är sådana förhållanden

som aktualiserar frågan om det för stiftelsernas del finns behov av

regler av det slag som för närvarande gäller för s.k. fåmansföretag

(aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag med en begränsad

ägarkrets). Kommittén bör pröva om det är möjligt och lämpligt att

införa regler av liknande slag för i första hand stiftelser.

Fåmansföretagsreglerna ses för närvarande över av 1980 års

företagsskattekommitté (B 1979:13). Kommittén bör därför ta del av de

bedömningar som görs in samband med den översynen. Det kan tilläggas att

risken för missbruk av stiftelseformen torde vara störst om stiftelserna

tillåts driva näringsverksamhet i egen regi men att det även i andra

fall kan finnas en risk för att stiftelseformen används på ett sådant

sätt att t.ex. donators personliga ekonomiska intressen tillgodoses.

Översynen bör när det gäller stiftelser omfatta en utvärdering av

ändamålsenligheten hos de krav som ställs på dessa för att de skall

betraktas som inskränkt skattskyldiga. Det är alltså fråga om kraven på

kvalificerat syfte, fullföljandet av syftet och mottagarkretsen. Problem

har visat sig bl.a. för stiftelser som förvaltar

permitteringslöneersättningar att uppfylla kraven på en viss lägsta

genomsnittlig utdelning under viss period.

Det skulle innebära en förenkling av systemet om inskränkningen i

skattskyldigheten omfattade även inkomst av fastighet. De motiv som på

sin tid kunde anföras för den nuvarande ordningen har dessutom förlorat

i aktualitet, främst till följd av den slopade kommunala beskattningen

av juridiska personer. Kommittén bör därför ta ställning till om även

inkomst av fastighet kan omfattas av befrielsen.

Beträffande såväl ideella föreningar som stiftelser uppkommer problem

med fördelningen av inkomster och utgifter mellan skattebefriad och

skattepliktig verksamhet -- det måste bl.a. förhindras att kvittning

sker mellan utgifter i skattebefriad verksamhet och inkomster i

skattepliktig verksamhet. Översynen bör omfatta även dessa problem.

När det gäller de ideella föreningarna bör översynen inriktas på en

utvärdering av de krav som uppställs för att erhålla begränsad

skattskyldighet vilka tillkom genom 1977 års lagstiftning. Det gäller

syftet, verksamheten, öppenheten och medelsanvändningen hos föreningen.

En annan fråga som bör utredas är i vilken utsträckning en ideell

förening skall tillåtas bedriva näringsverksamhet utan att förlora sina

skatteprivilegier.

Kommittén bör också vara oförhindrad att ompröva utformningen av

beskattningsreglerna för mottagare av bidrag från organisationer med

kvalificerat allmännyttiga ändamål.

Vidare bör reglerna i 7 § 5 mom. femte stycket SIL om dispens för

ideella föreningar från kravet på verksamhetens omfattning, för att

anskaffa bl.a. fastighet ses över. Det bör övervägas om reglerna kan

undvaras.

När det gäller förfarandereglerna bör en översyn av deklarations- och

kontrollförfarandet göras. Här bör särskilt analyseras vilken betydelse

den tidigare nämnda stiftelselagen kan komma att få och vilka regler som

kan behövas i skatte- och taxeringslagstiftningen för att komplettera

denna. Vidare bör en utvärdering göras av hur taxeringsförfarandet har

fungerat efter 1977 års lagstiftning om ideella föreningar.

Kommittén bör i sitt arbete samråda med utredningen (Fi 1985:06) om

reformerad företagsbeskattning och utredningen om reformerad

inkomstbeskattning (Fi 1987:07).

För kommittén gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Ett riktmärke för kommittén bör vara att bedriva utredningsarbetet så

att de nya beskattningsreglerna kan träda i kraft i så nära anslutning

som möjligt till den planerade nya civilrättsliga

stiftelselagstiftningen. Om uppdraget inte skulle kunna slutredovisas i

sådan tid att en reform på skatteområdet kan sättas i kraft samtidigt

som en ny stiftelselag, bör det ankomma på kommittén att vid behov lämna

delförslag till sådana anpassningar av skattereglerna som en ny

civilrättslig reglering kräver. Utredningsarbetet bör dock vara avslutat

senast vid halvårsskiftet 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för finansdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst tre ledamöter med uppdrag att se över beskattningsreglerna

för för stiftelser och ideella föreningar,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Finansdepartementet)