Dir. 1988:60

Utredning om verksamhets- och kostnadsansvar m.m. för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda vuxna

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-10-27

Mitt förslag

Bakgrund

Behov av ytterligare utredning

Utredningsuppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:60

Beslut vid regeringssammanträde 1988-10-27

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda vissa frågor om

utbildning för psykiskt utvecklingsstörda vuxna. Kommittén skall

analysera vilken utbildningsverksamhet som bör bedrivas för psykiskt

utvecklingsstörda vuxna, analysera hur denna verksamhet förhåller sig

till de relevanta målen för socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och

den allmänna utbildningspolitiken samt föreslå ansvarsfördelning för

såväl verksamheten som dess finansiering mellan stat, landstingskommun

och primärkommun.

Bakgrund

Målet för de handikappolitiska insatserna är full delaktighet och

jämlikhet. Utbildningspolitiken är ett viktigt medel för att uppnå

målet.

Invånarna i Sverige har tillgång till ett varierat utbud av

vuxenutbildning, för vilken gemensamma allmänna mål gäller.

Vuxenutbildningen erbjuds i skilda former av olika utbildningsanordnare.

Enligt vuxenutbildningslagen (1984:1118) skall kommuner och

landstingskommuner verka för att vuxna deltar i utbildning.

Även vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda bedrivs i olika

former och med varierande omfattning. Folkbildning med särskild

inriktning på psykiskt utvecklingsstörda erbjuds av vissa folkhögskolor

och studieförbund. Utvecklingsstörda vuxna kan i vissa fall delta i

vuxenutbildning som riktar sig till övriga vuxna, exempelvis i

folkbildning och i grundvux. Inom arbetsmarknadsverket finns dessutom

arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser för intellektuellt

arbetshandikappade (Ami/S-ia) som bedriver yrkesinriktad rehabilitering.

Enligt omsorgslagen (1985:568) skall landstingskommunerna svara för

daglig verksamhet (inkl. omvårdnad) i dagcenter eller annan

sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda över skolåldern, vilka

saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Dagcenter skall ge psykiskt

utvecklingsstörda möjlighet att utveckla sina resurser och delta i

samhället. Verksamheten bekostas av landstingskommunerna.

Landstingskommunerna har under perioden 1970 -- 1988 med visst

statsbidrag bedrivit försöksverksamhet med vuxenutbildning för psykiskt

utvecklingsstörda, särvux (prop. 1970:1 bil.7, littera K 9, SU 5, rskr.

5). Särvux hade under försöksperioden mycket skiftande karaktär. Den

omfattade undervisning på både grundsärskole- och träningsskolenivå samt

ADL-träning (träning för anpassning till dagligt liv). Jag anförde i

propositionen om kompetensinriktad vuxenutbildning för psykiskt

utvecklingsstörda, särvux (prop. 1987/88:113) att den i viss mån kom att

överlappa både insatser för habilitering och verksamhet som kan bedrivas

som reguljär folkbildning. Försöksverksamheten med särvux bedrevs oftast

inom dagcentra.

Försöksverksamheten upphörde den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:100 bil.7,

littera G 3, SoU 20, rskr. 267) och ersattes genom beslut av riksdagen

(prop. 1987/88:113, UbU 33, rskr. 323) med en reguljär kompetensinriktad

och för varje individ mer omfattande vuxenutbildning på

grundsärskolenivå. Även denna reguljära kompetensinriktade

vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda benämns särvux.

Med kompetensinriktad vuxenutbildning avses vanligen att utbildningen

syftar till kunskaper eller färdigheter (kompetens), som beskrivs i en

centralt fastställd kursplan. I regel sätts betyg efter avslutad

utbildning. Den nu avslutade försöksverksamheten med särvux hade en

bredare inriktning. Den innehöll bl.a. undervisning som skulle ge

psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att upprätthålla tidigare inlärda

kunskaper och att fungera i det dagliga livet. Sådana moment är en

viktig del av särskolan, men ingår inte i annan kompetensinriktad

vuxenutbildning. I konsekvens härmed avgränsades reguljär särvux med

hjälp av detta kriterium.

I syfte att skilja reguljär särvux från både folkbildningens och

omsorgshuvudmännens ansvarsområden föreslog regeringen att särvux i

motsats till särskolan inte skulle omfatta praktisk-estetiska ämnen,

sinnesträning eller ADL-träning. Riksdagen beslöt i enlighet med detta

förslag (UbU 1987/88:33, rskr. 323).

Reguljär särvux skall enligt riksdagsbeslutet fylla en funktion för

vuxna psykiskt utvecklingsstörda som svarar mot vad som erbjuds övriga

vuxna genom den kommunala utbildningen för vuxna (grundvux och komvux).

Reguljär särvux skall inte ersätta någon av de övriga

vuxenutbildningsformerna, som kan stå öppna även för psykiskt

utvecklingsstörda vuxna. Reguljär särvux skall heller inte ersätta någon

del av de särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, exempelvis

aktiviteter med karaktär av habilitering eller sysselsättning, som

landstingskommunerna har ansvaret för.

Under slutskedet av försöksperioden bidrog landstingskommunerna med

betydande belopp till kostnaderna för försöksverksamheten med särvux.

Mot denna bakgrund förutsatte regeringen att landstingskommunerna även i

fortsättningen skulle göra betydande insatser för utvecklingsstörda

vuxna, bl.a. genom att bekosta utbildning som kunnat förekomma inom

ramen för försöksverksamheten med särvux men som inte kan ingå i den

nya, renodlat kompetensinriktade verksamheten.

Behov av ytterligare utredning

I anslutning till sitt beslut att införa en reguljär särvux beslöt

riksdagen bl.a. att som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet (UbU 1987/88:33) anfört om behov av ytterligare utredning

beträffande vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda. Utredningen

skall framför allt analysera och överväga frågor om verksamhets- och

kostnadsansvar för stat och kommun.

I propositionen förutskickades ett uppdrag till skolöverstyrelsen att

utreda i vad mån det finns behov av vuxenutbildning motsvarande

yrkessärskolan. Utskottet anförde att utredningen bör få även detta

uppdrag.

Utredningsuppdraget

Kommittén bör inledningsvis kartlägga och bedöma vuxna psykiskt

utvecklingsstördas samlade behov av utbildning och träning samt beskriva

hur dessa behov tillgodoses för närvarande. Det gäller bl.a.

kompetensinriktad vuxenutbildning, folkbildning inom folkhögskola och

studieförbund samt omsorgsverksamhet av utbildningskaraktär. I samband

härmed skall kommittén beskriva innebörden i begrepp som träning och

habilitering samt bedöma hur dessa områden kan avgränsas från

vuxenutbildning. Resultatet av detta inledande arbete bör redovisas för

regeringen i en särskild rapport.

I en andra etapp bör kommittén ta ställning till vad som bör ingå i

särvux och vad som bör höra till de särskilda omsorgerna om psykiskt

utvecklingsstörda. Dessa ställningstaganden är av särskild vikt för

frågan om statens kostnadsansvar.

Kommittén bör föreslå en lämplig arbetsfördelning mellan å ena sidan

kompetensinriktad vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda och å

andra sidan folkbildning för denna målgrupp i studieförbund och

folkhögskola. Vid sina överväganden i denna fråga bör kommittén bygga på

den avgränsning som gäller inom vuxenutbildningen i övrigt. Kommittén

bör särskilt överväga de behov som psykiskt utvecklingsstörda vuxna på

träningsskolenivå har. En uppgift för kommittén är att analysera på

vilket sätt utbildning på träningsskolenivån kan ingå i särvux samt hur

statens kostnadsansvar skall avgränsas. Om kommittén finner att särvux

bör utvidgas utöver vad som enligt riksdagens beslut ingår fr.o.m. den 1

juli 1988, bör kommittén överväga i vad mån landstingskommunerna bör

bidra till kostnaderna för särvux.

En annan fråga för kommittén är att analysera de delar av

utbildningsverksamheten som återfinns i gränsområdet mellan

socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och den allmänna

utbildningspolitiken. Vilka delar av utbildningsverksamheten riktad till

psykiskt utvecklingsstörda vuxna kommer enligt olika kriterier att falla

inom ramen för respektive sektors ansvar?

Om kommittén finner att det, utöver den yrkesutbildning som kan erbjudas

som en arbetsmarknadsåtgärd eller inom ramen för komvux, finns behov av

vuxenutbildning motsvarande yrkessärskolan, bör kommittén överväga om

denna i första hand bör ha samband med yrkessärskolan eller med särvux.

Kommittén skall föreslå statsbidragskonstruktion och finansiering av en

eventuell motsvarighet för vuxna till yrkessärskolan.

Kommittén bör vidare analysera och lägga fram förslag om fördelningen av

verksamhetsansvaret och kostnadsansvaret mellan respektive sektor och

mellan stat, landstingskommun och primärkommun.

Mot bakgrund av dels sina ställningstaganden i definitionsfrågor och

frågor om ansvarsfördelning mellan olika samhällssektorer och olika

vuxenutbildningsanordnare, dels psykiskt utvecklingsstördas behov av

repetition bör kommittén också behandla frågan om urval av sökande till

särvux och undersöka, om det kan införas regler om rätt att repetera

utbildning i särvux. Sådana regler skulle fordra ökade resurser.

Eftersom resurserna är begränsade, bör kommittén väga behovet av att

inom ramen för särvux på nytt få delta i en genomgången utbildning mot

utbildningsbehoven hos dem som ännu inte fått en sådan möjlighet.

Kommittén bör slutligen analysera frågan om studietidens längd i särvux.

Enligt nu gällande regler är studietiden i särvux maximerad på samma

sätt som studietiden i grundvux. Grundvux motsvarar emellertid endast

låg- och mellanstadienivåerna i grundskolan, medan särvux omfattar även

ämneskurser motsvarande särskolans högstadium. Vidare kräver psykiskt

utvecklingsstördas inlärning i allmänhet lång tid. Även förslag till

förändringar i denna fråga påverkar den totala omfattningen av särvux

och kostnaderna härför. Kommittén skall föreslå finansiering av

eventuellt tillkommande kostnader.

Kommittén bör också granska frågan om studiestöd till dem som förlorar

arbetsinkomst vid studier i särvux. Enligt nuvarande regler lämnas

timersättning till sådana särvuxstuderande på samma sätt som till

grundvuxstuderande. Om kommittén finner att nuvarande regel om

maximering av studietiden bör gälla enbart den särvux som motsvarar

särskolans låg- och mellanstadier, bör kommittén även behandla frågan om

studiestöd till deltagare i särvuxkurs på högstadienivå. Bör studiestöd

kunna lämnas t.ex. i form av vuxenstudiestöd?

Ramar för arbetet, samråd m.m.

Under sitt arbete bör kommittén samråda med berörda myndigheter och

utredningar samt inhämta synpunkter från berörda personal-, intresse-

och elevorganisationer.

Utredningsarbetet bör bedrivas snabbt och slutföras i sådan tid att de

förslag som utredningsresultaten kan leda till, kan föreläggas riksdagen

om möjligt i budgetpropositionen 1990 och senast i en särproposition

under år 1990.

För kommittén gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda vissa

frågor om verksamhets- och kostnadsansvar m.m. för utbildning av

psykiskt utvecklingsstörda vuxna,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)