Dir. 1988:61

Fria affärstider i detaljhandeln

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-11-10

1. Mitt förslag

2. Den senaste lagstiftningen och efterföljande utredningar

3. Undersökningar under senare år

4. Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:61

Beslut vid regeringssammanträde 1988-11-10

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1. Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att kartlägga och

analysera effekterna av fria affärstider i detaljhandeln. Utredaren

skall också ta reda på olika intressenters inställning till

affärstiderna.

2. Den senaste lagstiftningen och efterföljande utredningar

Under större delen av 1900-talet har detaljhandelns öppethållande varit

reglerat i någon form. Sedan den 1 januari 1972 är affärstiderna

emellertid oreglerade. Frågan om affärstiderna har sedan dess behandlats

ett flertal gånger av riksdag och regering.

Den senaste lagstiftningen om affärstiderna var 1967 års affärstidslag.

Denna lag var tidsbegränsad och gällde fem år t.o.m. utgången av år

1971. Affärstidslagen omfattade all yrkesmässig detaljhandel.

Huvudregeln var att öppethållande medgavs endast under s.k. vanlig

affärstid, nämligen vardagar mellan klockan 8 och 20. Övriga tider rådde

förbud mot öppethållande. Lagen gav möjligheter till dispens från

förbudet.

Från lagens tillämpning gjordes vissa undantag såsom försäljning från

apotek, från automat, på trafikmedel till resande, på salutorg eller

liknande allmän försäljningsplats. Även försäljning av tryckta skrifter,

tobaksvaror, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till

sådana var undantagna liksom andra varor som allmänheten särskilt

efterfrågade på annan tid än vanlig affärstid. Denna senare formulering

avsåg det s.k. fria varusortimentet, vars innehåll och omfattning

fastställdes av arbetarskyddsstyrelsen. Överträdelse av lagen eller

föreskrifter som meddelats med stöd av lagen medförde böter.

Inför utgången av affärstidslagens femåriga giltighetstid föreslog en

statlig utredning i betänkandet (SOU 1971:33) Fri affärstid, att

affärstidsregleringen skulle slopas helt. I meddelande till riksdagen

(RD 1971:124) tillkännagav handelsministern att regeringen inte avsåg

att föreslå att affärstidslagens gilighetstid skulle förlängas.

Riksdagen beslöt senare (NU 1971:53, rskr. 359) att lagen skulle

upphöra. Samtidigt beslöt riksdagen att en affärstidsnämnd skulle

inrättas för att under en tid av i första hand tre år följa utvecklingen

av affärstiderna och undersöka verkningarna av friare öppethållande.

Nämnden överlämnade i maj 1975 en rapport till regeringen.

Till följd av bl.a. ett riksdagsuttalande (NU 1974:27, rskr. 197)

tillkallades år 1975 en kommitté för att utreda frågan om affärstiderna,

huvudsakligen med utgångspunkt i affärstidsnämndens material. Kommittén

presenterade i juli 1977 sitt betänkande (SOU 1977:72) Affärstiderna.

Vid remissbehandlingen framkom att merparten av remissinstanserna i

huvudsak anslöt sig till förslaget om fortsatt fria affärstider.

Regeringen beslöt i december 1978 att inte föreslå någon reglering av

affärstiderna (prop. 1978/79:111).

Regeringen beslöt den 2 februari 1984 att till handlingarna lägga vissa

skrivelser från bl.a. Handelsanställdas förbund och Stockholms

handelskammare som rörde frågan om reglering av affärstiderna. I

beslutet anfördes att regeringen vid sin prövning av affärstidsfrågan

kommit fram till att de fria affärstiderna skulle bibehållas. Härvid

hänvisades till ett pressmeddelande från finansdepartementet den 25

januari 1984. I detta framhölls bl.a. att betydelsefulla förändringar

inträffat i detaljhandelns struktur under den tid som affärstiderna

varit fria. Samtidigt hade antalet hushåll med två förvärvsarbetande

ökat kraftigt. Dessa faktorer hade tillsammans påtagligt ändrat

människors inköpsvanor. Många konsumenter ville kunna göra sina inköp på

sen kvällstid och under veckosluten.

Handelsanställdas förbund har i skilda sammanhang framfört att reglerade

affärstider bör återinföras.

3. Undersökningar under senare år

Uppgifter om öppethållande i den enskilda dagligvaruhandeln inhämtas

sedan ett antal år av Handelns utredningsinstitut på uppdrag av Sveriges

livsmedelshandlareförbund. Av en utredning som avser år 1988 framgår

sammanfattningsvis att öppethållandet i denna del av detaljhandeln

fortsätter att öka. Detta gäller både på vardagar under kvällstid och på

söndagar.

Vidare har statistiska centralbyrån på uppdrag av Handelsanställdas

förbund under år 1987 genomfört en undersökning omfattande ett urval

konsumenter med frågor om bl.a. deras inställning till öppethållande i

butikerna.

Livsmedelsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1987:44)

Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet analyserat bl.a.

kostnadsutvecklingen i detaljhandeln. Inom ramen för utredningen har

inte närmare kunnat utredas ett samband mellan förlängda öppettider och

lönsamhet.

Statens pris- och konkurrensverk har genom sin ordinarie

utredningsverksamhet erhållit vissa uppgifter om bl.a. pris- och

kostnadsutvecklingen i detaljhandeln.

Konsumentverket har likaledes inom ramen för sina utredningar om

konsumenternas ekonomiska förhållanden, tidsanvändning och inköpsvanor

erhållit material som bidrar till att belysa frågan om detaljhandelns

öppethållande. Verket har bl.a. konstaterat att antalet hushåll med två

förvärvsarbetande har ökat kraftigt. Kvinnornas arbetskraftstal är idag

bara några procentenheter lägre än männens.

4. Uppdraget

Det är nu nära 20 år sedan affärstidsregleringen inom detaljhandeln

upphörde. De undersökningar som har gjorts sedan dess och som har varit

av större omfattning genomfördes av affärstidsnämnden och omfattade den

första treårsperioden efter det att fria affärstiden införts. Även 1975

års affärstidskommitté baserade sina bedömningar till stor del på detta

material.

Under den tid då affärstiderna varit fria har det samtidigt skett

förändringar, som i vissa fall är avsevärda när det gäller bl.a.

detaljhandelns struktur och öppethållande samt hushållens sammansättning

och grad av förvärvsverksamhet.

Mot bakgrund härav och av att de erfarenheter som redovisats av tidigare

utredningar huvudsakligen hänför sig till åren omedelbart efter att

regleringen upphörde, kan det anses påkallat med en förnyad översyn av

effekterna av fria affärstider. Jag föreslår att en särskild utredare

tillkallas för denna uppgift. Översynen bör till en del kunna baseras på

redan tillgängligt material rörande utvecklingen under de senaste åren.

Utredaren skall särskilt kartlägga och analysera:

-- omfattningen och utvecklingen av affärernas öppethållande,

-- utvecklingen av anställningsformer (hel- resp. deltid) samt

arbetskraftssituationen inom detaljhandeln,

-- eventuella samband mellan ökat öppethållande och kostnads- och

prisutvecklingen inom detaljhandeln,

-- konsumenternas, de anställdas och detaljhandelsföretagens beroende av

och inställning till affärstiderna.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) angående

utredningsförslagens inriktning och regeringens direktiv (dir. 1988:43)

angående EG-aspekter i utredningsverksamheten. Vidare bör utredaren

samråda med arbetstidskommittén (A 1987:04).

Utredningsuppdraget bör redovisas före den 1 maj 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört, hemställer jag

att regeringen bemyndigar det statsråd som är föredragande i

förvaltningsärenden som gäller inrikes handel

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av effekterna av fria

affärstider i detaljhandeln,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Finansdepartementet)