Dir. 1988:68

Översyn av prisregleringen på fisk m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22

Mitt förslag

Fiskepolitikens mål och medel

Behov av en översyn

Utgångspunkter för översynen

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1988:68

Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare skall tillkallas för att utvärdera prisregleringen

på fisk och med utgångspunkt i utvärderingen föreslå lämpliga åtgärder.

Samtidigt skall den statliga administrationen på fiskets område gås

igenom i syfte att anpassa den till de förändringar som bl.a. översynen

av prisregleringen motiverar. Arbetet skall redovisas senast den 1 juli

1989.

Fiskepolitikens mål och medel

Den senaste mer övergripande redovisningen av fiskepolitikens mål och

medel gjordes i prop. 1984/85:143 om vissa frågor på fiskets område (JoU

32, rskr. 298).

Fiskepolitikens mål som lades fast år 1978 sammanfattas i prop.

1984/85:143 på bl.a. följande sätt.

''Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är sålunda att vi skall

utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på sådant sätt att de

långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörjning och till vårt

välstånd i övrigt. En god hushållning genom en väl avvägd vård och

beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda

väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av för

landets befolkning viktiga förnödenheter, för medverkan i landets

ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning

i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också

förutsättningarna för produktion av fisk på icke traditionellt sätt,

dvs. i form av odling. En väl avvägd hushållning främjar även

sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och rekreation.''

I 1978 års beslut betonades bl.a. att förutsättningar skall skapas för

att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och

social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar

och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god

kvalitet till rimliga priser. Fisket skall bedrivas så effektivt som

möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och

stabil avsättning. Hänsyn skall tas till behovet av sysselsättning i

kust- och skärgårdsområden. Det svenska fisket skall inte påverkas av

tillfälliga variationer i importpriserna.

Medlen inom fiskepolitiken är de sedvanliga för de areella näringarna.

De rymmer statliga insatser för information, rådgivning, utbildning och

forskning. Vidare finns särskild lagstiftning samt statligt ekonomiskt

stöd i olika former.

Ett av medlen i fiskeripolitiken är prisreglering. Den skiljer sig från

prisregleringen på jordbrukets område genom att den i princip följer en

världsmarknadsprislinje. Något gränsskydd liknande det för jordbruket

finns alltså inte. Motsvarande frihet gäller dock inte för svensk export

till alla andra länder.

Ett syfte med prisregleringen är att den skall styra fisket mot

lönsamhet samtidigt som den skall medverka till att utjämna variationer

i fiskarnas inkomster. Regleringen skall enligt det grundläggande

beslutet år 1978 stimulera till fiske främst för att tillgodose

efterfrågan på den inhemska marknaden.

Ansvaret för de statliga åtgärderna på fiskets område flyttades år 1948

från lantbruksstyrelsen. I syfte att ge fisket en mer framskjuten plats

inrättades då fiskeristyrelsen som också blev huvudman för

fiskeriintendenterna, den dåvarande lokala fiskeriadministrationen. Den

verksamhet på fiskets område som bedrevs av hushållningssällskapen

överfördes år 1967 i huvudsak till lantbruksnämnderna. År 1976

inrättades under fiskeristyrelsen som ett provisorium särskilda

regionala fiskenämnder i varje län. Efter beslut av riksdagen

omorganiserades fiskeristyrelsen år 1985. Bl.a. avskaffades

fiskeriintendentorganisationen som gick upp i fiskeristyrelsen.

Vid sidan av fiskeristyrelsen och fiskenämnderna handlägger

länsstyrelserna vissa frågor om reglering av fiske. Statens

jordbruksnämnd och regleringsföreningen Svensk fisk administrerar

prisregleringen på fiskets område. Kustbevakningen svarar för

övervakning av den svenska fiskezonen samt lämnar uppgifter som underlag

för kontroll av fiskets omfattning.

Behov av en översyn

I olika sammanhang har påpekats behovet av att se över prisregleringen

på fisk. En översyn aviserades av regeringen bl.a. i prop. 1984/85:143.

Även jordbruksnämnden och olika företrädare för fiskenäringen har

påtalat behovet av en översyn.

Under de år som har gått sedan beslutet om grunderna för prisregleringen

förbereddes och fattades har stora förändringar skett i

förutsättningarna för det svenska fisket. Så t.ex. har kuststaterna

infört nationella fiskezoner som begränsar det svenska fisket.

Handelsöverenskommelser som begränsar vår frihet eller förändrar

balansen i fiskutbytet med andra länder har träffats. Fiskbestånden i

världshaven har förändrats på sådant sätt att vi får svårare att avsätta

vår huvudprodukt, sillen. Detta sammanhänger med den ökade tillgången på

sill i Nordsjön och fisket efter denna. Även miljöförändringar i haven

och ökat fiske har påverkat möjligheterna för svenskt fiske att göra sig

gällande. Men också nationellt har förändringar skett. Sålunda har den

svenska västkustfiskeflottan blivit mer rörlig. Stora delar av den

fiskar numera, som en följd av begränsningarna i Västerhavet,

regelbundet i Östersjön och påverkar därmed förutsättningarna för den

östersjöbaserade fiskeflottan.

Med denna utveckling som bakgrund kan prisregleringen behöva ses över

förutsättningslöst. Det har t.ex. ifrågasatts huruvida prisregleringen

tillgodoser de mål för fiskeripolitiken som statsmakterna har beslutat.

Därtill har anförts att regleringen i viss utsträckning konserverar en

ogynnsam struktur inom fisket, att den gynnar fiske som redan är lönsamt

i stället för att stimulera till övergång från icke lönsamt till lönsamt

fiske samt att den motverkar andra medel i fiskeripolitiken. Kritik har

också framförts mot regleringen för att den skulle missgynna den svenska

fiskberedningsindustrin och konsumenterna i stället för att som avsikten

var gynna även dessa intressen. Allt större andel av tillgängliga medel

inom regleringen används för statligt stöd i former som inte har någon

anknytning till det ursprungligen beslutade regleringssystemet.

Vad jag nu har redovisat motiverar en översyn av prisregleringen på

fisk. Vidare bör en översyn göras avseende den statliga administrationen

på fiskets område. En särskild utredare bör tillkallas för detta

ändamål. Översynen bör göras inom sådan tid att förslag till

förändringar kan beslutas av riksdagen inför budgetåret 1990/91.

Utgångspunkter för översynen

Av min redovisning i det föregående framgår att det inte finns någon

samlad utvärdering av hur prisregleringen på fisk har fungerat. I viss

utsträckning går uppfattningarna isär om regleringens effekter.

Utredaren bör därför göra en utvärdering av regleringens effekter m.m.

för tiden från år 1981 då regleringen i sin nuvarande utformning började

tillämpas praktiskt. Av utvärderingen bör det framgå bl.a. hur

regleringen har påverkat produktiviteten inom fisket, inkomsterna i

fisket och deras fördelning, sysselsättningen inom olika kuststräckor

och förutsättningarna för den svenska industrin att bereda fisk. För

utvärderingen bör utredaren så långt som möjligt utnyttja de

erfarenheter som har samlats hos bl.a. jordbruksnämnden, Svensk fisk,

statens pris- och konkurrensverk, fiskeristyrelsen och fiskets

organisationer.

Utredaren bör med utgångspunkt i denna utvärdering lämna förslag i fråga

om prisregleringens funktion som ett medel i fiskeripolitiken. Om

utredaren finner att prisregleringen skall avvecklas, ersättas med någon

annan form av styrmedel eller omformas skall detaljerade förslag lämnas

till hur detta skall genomföras.

Utgångspunkten för förslagen bör vara det övergripande målet för

fiskepolitiken så som det sammanfattas i prop. 1984/85:143. En annan

given förutsättning är de regler för internationell handel som Sverige

har bundit sig för och följderna av eventuella förändringar härav. Det

innebär bl.a. att förslagen skall främja den samlade fiskenäringen genom

att skapa förutsättningar för rationalisering av yrkesfisket och

fiskberedningsindustrin, främja avsättningen av svenskfångad fisk och

produkter av den både på den inhemska marknaden och exportmarknaden samt

öka förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av svenska fiskekvoter.

I sammanhanget bör även bedömas om det statliga rationaliseringsstödet

bör förändras.

Av vad jag har redovisat i det föregående framgår att den statliga

administrationen på fiskets område är uppdelad på flera olika organ. Den

har en utformning som enligt min mening kan ifrågasättas, bl.a. med

hänsyn till fiskenäringens begränsade storlek. Samtidigt har de senaste

årens utveckling inom havsrättens område inneburit starkt ökade

arbetsuppgifter. En översyn av prisregleringen motiverar dessutom en

granskning av den statliga fiskeadministrationen. Utredaren bör därför

göra en förutsättningslös översyn av denna inkl. fiskenämnderna. De

nuvarande mera lokala uppgifterna för fritidsfisket m.m. bör i

fortsättningen kunna överlämnas till kommunerna. I sammanhanget bör

utredaren i syfte att skapa bättre samordning och översikt överväga att

överföra länsstyrelsernas nuvarande ansvar för regleringen av visst

fiske till den centrala statliga fiskeadministrationen i likhet med vad

som gäller för bl.a. vandringsfisk. En försöksverksamhet med samordnad

länsförvaltning som även omfattar fiskefrågor pågår för närvarande i

Norrbottens län. Försöksverksamheten utvärderas av en särskild kommitté.

Utredningen bör även beakta kommitténs överväganden.

Utredningsmannen bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv

(dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning.

Utredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång

informera berörda arbetstagarorganisationer. Vid översynen bör övervägas

om avvägningen är lämplig mellan fiskeristyrelsens fasta resurser i form

av personal, utrustning m.m. och fria ekonomiska resurser för olika

arbetsuppgifter som t.ex. forsknings-, undersöknings- och

laboratorieverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att se över prisregleringen på fisk och vissa

därmed sammanhängande frågor

att besluta om sakkunniga experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)