Dir. 1988:71

Översyn av verksamheten vid Dramatiska institutet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22

Mitt förslag

Bakgrund

Utvecklingen på medieområdet

Behovet av en utredare

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:71

Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas för att se över verksamheten vid

dramatiska institutet (DI).

Bakgrund

Utbildningen vid DI

Utbildningen vid DI påbörjades läsåret 1970/71. Då övertog DI den

filmskola som sedan några år tillbaka ingått i Svenska filminstitutets

verksamhet.

Sedan högskolereformen ingår DI i högskoleorganisationen och har både

grundutbildning i form av linjer och en omfattande kursverksamhet. DI

bedriver också visst konstnärligt utvecklingsarbete.

DI har två allmänna utbildningslinjer. Huvuddelen av grundutbildningen

sker på medielinjen för film/TV, radio och teater. Den syftar till att

utbilda olika yrkeskategorier för konstnärligt kreativa arbetsuppgifter

inom de konstarter som berörs av linjen. I teaterutbildningen ingår

utbildning av regissörer, scenografer, dramaturger och producenter. Inom

utbildningen för film/TV finns inriktning mot regi, bild, ljud,

produktionsledning samt klippning och redigering. I medielinjen ingår

också utbildning av perukmakare/maskörer för olika medier samt

utbildning för radioproduktion. Sedan några år tillbaka är medielinjen

förlängd till tre år (120 poäng) för alla inriktningar utom utbildning

för radioproduktion som fortfarande är tvåårig (80 poäng). Linjen har i

genomsnitt 56 studerande per år.

Allmänpraktiska medielinjen om 40 poäng är den andra allmänna

utbildningslinjen. Den har funnits alltsedan DI startade sin verksamhet.

Den vänder sig till studerande från skilda yrkesområden som vill ha

mediekunskaper som de kan föra vidare i pedagogisk eller annan

verksamhet inom sina arbetsområden. Till linjen antas årligen 16

studerande.

Sedan år 1985 har DI en lokal utbildningslinje om 80 poäng för

utbildning av teatertekniker. Dessutom svarar DI för en lång rad

fristående kurser på olika högskoleorter i landet. Kurserna ger

fortbildning och vidareutbildning för redan yrkesverksamma inom området

film/TV/video -- teater -- radio.

DI disponerar för innevarande budgetår 19 148 000 kr. under anslaget

Utbildning för kultur- och informationsyrken och 1 792 000 kr. under

anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Därtill

kommer 431 000 kr. för konstnärligt utvecklingsarbete. DI har lokaler

och egen, dyrbar utrustning för att kunna erbjuda en komplett och

verklighetstrogen produktionsmiljö där de studerande tillsammans kan

träna de olika yrkesfunktioner för vilka de utbildas.

DI är inte ensamt om att meddela utbildning för medierna. Sveriges

Radio-koncernen har en omfattande egen utbildningsverksamhet. Inom

högskolan finns skådespelarlinje i både Stockholm, Göteborg och Malmö.

Vid journalistlinjen utbildas journalister inte bara för pressens behov

utan också för verksamhet inom andra medier. Det finns initiativ till

medieutbildning vid olika högskoleenheter i landet. En omfattande

utbildning med inriktning mot massmedieområdet finns också vid

folkhögskolorna. På flera håll i landet finns planer på eller försök med

sådan utbildning i gymnasieskolan. Det finns flera exempel på utbildning

i privat regi.

DI har under sin verksamhetstid haft många problem.

Utbildningsstrukturen har redan från början varit komplicerad.

Arbetsuppgifterna har varit många och svåra att hålla samman. Den snabba

utvecklingen på medieområdet har skapat spänningar. Kontakterna med

medievärlden har inte alltid fungerat. Ansvarsfördelningen mellan DI och

andra anordnare av medieutbildning har blivit alltmer oklar efterhand

som nya utbildningar vuxit fram. DI har också haft svårt att få

verksamheten att fungera väl och använda sina resurser så effektivt som

det finns anledning att kräva.

Utvecklingen på medieområdet

Sedan utbildningen vid DI inleddes har det skett betydelsefulla

förändringar för de medier som berörs av utbildningen. Särskilt för

film, radio och TV har förändringarna varit snabba.

Hemvideons genombrott under 1980-talet har inneburit att en helt ny

distributionsväg har öppnats för biograffilmen. Video finns i dag i över

40 % av de svenska hemmen. Den svenska hyrvideobranschen omsätter två

till tre gånger så mycket som biografvisning av film. Enligt vissa

uppgifter är videoinkomsterna i dag mer betydelsefulla än

biografinkomsterna för världens filmproducenter.

Efter en omorganisation år 1979 är numera Sveriges Radio AB moderbolag i

en koncern där Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges

Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB är programföretag.

Lokalradion har byggts ut. Ett eget, fjärde FM-nät för lokalradion

håller på att tas i bruk. Programproduktionen inom övriga bolag sker

till viss del decentraliserat.

Sveriges Radio-koncernens programföretag har inte längre någon

ensamställning inom radio och television. Ljudradio och TV produceras nu

i vårt land även inom ramen för närradio och egensändningar i kabelnät.

Närradio finns redan på 130 orter i landet. En rad nya

satellitförmedlade TV-kanaler har blivit tillgängliga för kabelanslutna

hushåll. Över en miljon svenskar kan se något annat än Sveriges Radios

TV-sändningar i sina apparater.

Marknaden för reklam- och beställningsfilm har vuxit kraftigt under

senare år.

En effekt av den tekniska utvecklingen som kan förutses är att teknik

och utrustning för avancerad ljud- och bildbehandling kommer att bli

tillgänglig för allt flera människor både i olika slags yrkesutövning

och i verksamhet på fritiden.

Utvecklingen innebär att marknaden för ljud- och bildproduktion vidgas.

För de yrkesverksamma tillkommer nya arbetsmetoder och nya

uppdragsgivare. Allt detta påverkar utbildningsbehoven.

När det gäller utbildningen på teaterområdet pågår en diskussion om

samordning av den utbildning på teaterområdet som nu bedrivs på DI och

inom skådespelarlinjen. Det finns ett diskussionsunderlag med rubriken

Teaterutbildning i framtida teaterhögskolor som utarbetats inom

universitets- och högskoleämbetet och som också remissbehandlats.

Intresset är stort ute i landet för att decentralisera den

teaterutbildning som nu är koncentrerad till Stockholm.

Medieutbildning är ett ämne som diskuteras flitigt i det nordiska

samarbetet. De nordiska länderna är alla i samma situation. Alla söker

lösningar för att tillgodose nya utbildningsbehov på områden som många

gånger både är smala och kostnadskrävande.

Behovet av en utredare

Det är nu snart 20 år sedan DI kom till. Sedan dess har mycket hänt på

medieområdet som påverkar den utbildning som DI svarar för. DI har också

haft vissa problem att klara sina uppgifter. Det är mot denna dubbla

bakgrund som jag anser det angeläget med en utredning. Vi behöver både

en allmän bild av läget för medieutbildningen och en ordentlig översyn

av DI:s verksamhet. Syftet är inte att vidga högskolans uppgift när det

gäller medieutbildningen utan att klargöra om den kompetens och de

resurser som redan finns på området används på bästa sätt.

Jag anser att en särskild utredare bör tillkallas för denna uppgift.

Uppdraget

DI har spelat en viktig roll inom medieutbildningen. Institutet har som

speciellt ansvarsområde att ge kvalificerad, konstnärlig grundutbildning

för nyckelgrupper (regissörer, scenografer, produktionsledare,

yrkesutövare med bild- och ljudarbete m.fl.) inom teater, film/TV och

radio. Redan under institutets första år fick DI även andra uppgifter.

Den allmänpraktiska medieutbildningen kom till liksom en omfattande

kursverksamhet för fortbildning och vidareutbildning för yrkesverksamma

inom de olika medierna.

Enligt min mening är det viktigt både av kulturpolitiska och

mediepolitiska skäl att det inom högskolan finns en medieutbildning med

konstnärlig inriktning. Motiven för att ha en utbildning med

konstnärligt ansvar på medieområdet är minst lika starka, om inte

starkare, nu än det var när DI inrättades. Det är svårt att kräva

kvalitet på innehållet i medieutbudet utan att erbjuda en utbildning för

konstnärliga insatser av det slag som DI bedriver. Det är också viktigt

att resurserna för utbildningen även i fortsättningen och i så stor

utsträckning som det är möjligt kan utnyttjas för andra uppgifter än den

egentliga grundutbildningen.

Därmed har jag angett de allmänna utgångspunkterna för utredarens

arbete. I detta arbete bör det finnas utrymme för utredaren att närmare

definiera DI:s framtida roll och ansvarsområde och överväga om det finns

skäl -- inom nuvarande ekonomiska ramar -- att göra förändringar av

utbildningens struktur, nivå, omfattning och innehåll.

Det finns ett par principer som redan från början styrt DI:s verksamhet

och som också gjort att DI:s ansvarsområde varit svårt att avgränsa. DI

startades för att erbjuda den utbildning för programproduktion för

teater, film/TV och radio som inte tillgodosågs genom utbildning på

andra håll. DI byggdes upp på idén att olika yrkesgrupper behöver

utbildas tillsammans och att det finns ett värde i att utbildningen för

olika medier hålls samman.

Utredaren bör pröva om förklaringen till en del av DI:s problem -- den

komplicerade utbildningsstrukturen, den stora spridningen av

arbetsuppgifter, den oklara ansvarsfördelningen -- finns invävd i

förutsättningarna för verksamheten och om det därför finns skäl att

frångå de ursprungliga principerna och definiera DI:s ansvar på ett

annat sätt. I detta sammanhang bör utredaren knyta an till den pågående

diskussionen om högskoleutbildningen på teaterområdet och om värdet av

att föra teaterutbildningen vid DI närmare samman med utbildningen vid

skådespelarlinjen. De samlade konsekvenserna av en eventuell förändring

av ansvarsfördelningen för teaterutbildningen måste noggrant belysas.

Utredaren bör inte räkna med att DI:s nuvarande ekonomiska ram kan

vidgas. Uppgiften för utredaren består alltså i att föreslå hur denna

ram tillsammans med DI:s möjligheter att erbjuda fria och kreativa

produktionsvillkor kan användas för att bli till bäst nytta både för de

studerande och för de yrkesverksamma på medieområdet.

Frågan om utbildningens nivå är nära knuten till möjligheterna för de

studerande att förbereda sig för utbildningen. För närvarande sker

antagningen till DI på grundval av inträdesprov men utan formella

behörighetsvillkor. Det kan finnas anledning för utredaren att pröva om

det nuvarande systemet är ändamålsenligt. I detta sammanhang bör

utredaren samråda dels med folkhögskolekommittén (U 1988:09), dels med

utredningen angående mittblocket i gymnasieskolan (U 1988:10).

Jag är införstådd med att utredaren för att kunna fullgöra sitt uppdrag

måste göra en analys av utvecklingen på medieområdet och skaffa sig en

helhetsbild av läget för utbildningen på området. Jag utgår ifrån att

utredaren inte skall behöva lägga ner något eget, omfattande arbete för

att beskriva medieutvecklingen. Det bör gå att bygga vidare på den

redovisning som jag nyss lämnat. När det gäller utbildningen bör

utredaren göra en utvärdering av DI:s egen utbildning genom åren.

Utredaren bör vidare kartlägga annan utbildning inom det område där DI

verkar, klargöra ansvarsförhållandena och försöka bedöma

utvecklingstendenserna.

Utredaren bör bilda sig en uppfattning om DI:s kontakter och samverkan

med medievärlden och med andra anordnare av utbildning på medieområdet

och vid behov föreslå åtgärder som kan stärka kontakterna och underlätta

samverkan.

En viktig uppgift för utredaren är att ta del av den diskussion om

medieutbildning som förs i våra nordiska grannländer och undersöka om

det finns förutsättningar och intresse för någon form av gemensamma

nordiska lösningar.

Utredaren bör även granska DI:s organisation och lämna förslag till

sådana förändringar som kan underlätta och effektivisera verksamheten. I

detta sammanhang bör ledningsfunktionerna och de ekonomiska och

administrativa styrformerna särskilt uppmärksammas.

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och

statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och

konsekvenser och direktiven (dir. 1988:43) angående beaktande av

EG-aspekter.

Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 1 april 1990.

Hemställan

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar

chefen för utbildningdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att se över verksamheten vid dramatiska

institutet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)