Dir. 1988:9

Översyn av proceduren vid tillsättande av professorstjänster m.m.

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1988:9

Beslut vid regeringssammanträde 1988-03-24.

Chefen för utbildningsdepartementet statsrådet Bodström anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn

av proceduren vid tillsättande av professorstjänster m.m.

Bakgrund

Tjänst som professor är den högsta tjänsten i lärarorganisationen inom

högskolan. Antalet sådan tjänster uppgår för närvarande till drygt 1400

vid universitet och högskolor inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde och ungefär 130 vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Professorerna är de främsta företrädarna för sina ämnesområden. Deras

huvudsakliga arbetsuppgifter avser kvalificerad egen forskning samt

planering och ledning av forskning. De är också verksamma bl.a. inom

forskarutbildningen och medverkar i större eller mindre omfattning i

grundläggande högskoleutbildning.

För tjänst som professor gäller de generella behörighetskrav för

lärartjänster inom högskolan som anges i högskoleförordningen

(1977:263), nämligen att ha ''den vetenskapliga och pedagogiska

skicklighet och den förmåga i övrigt som behövs för att fullgöra

tjänsten väl''. Vid tillsättning av tjänst som professor skall särskild

vikt fästas vid vetenskaplig skicklighet, som har visats genom egen

forskning samt genom planering och ledning av forskning. Särskild vikt

skall även fästas vid pedagogisk skicklighet som har visats genom

handledning av forskarstuderande, ledning, utveckling och planering av

forskarutbildning och undervisning i sådan utbildning, genom ledning,

utveckling och planering av grundläggande högskoleutbildning och

undervisning i sådan utbildning samt genom utarbetande av läromedel för

högskoleutbildning. Vidare skall vikt fästas vid förmåga att informera

om forskning.

Vissa professorstjänster inom det konstnärliga området är förenade med

konstnärligt utvecklingsarbete. I sådana fall jämställs konstnärlig

skicklighet med vetenskaplig när det gäller behörighet m. m.

Reglerna för tillsättning av tjänst som professor infördes år 1975 (jfr.

prop. 1975:9, UbU 17, rskr. 179). Då tillkom tjänsteförslagsnämnder vid

varje fakultet/sektion. De leds av dekanus och består i övrigt av

ledamöter vilka utses enligt bestämmelser som anges i

högskoleförordningen. Vid tillsättande av tjänst som professor skall för

varje särskilt ärende utses tre ledamöter som är speciellt förtrogna med

tjänstens ämne, de s.k. sakkunniga. Varje sakkunnig skall granska de

sökandes åberopade handlingar och med en kortfattad motivering ange

skickligheten hos de sökande, som i första hand anses böra komma i fråga

till tjänsten samt ordningen mellan dem. Tjänsteförslagsnämnden föreslår

sedan den sökande som nämnden anser bör främst komma i fråga. Om

särskilda skäl föreligger får nämnden i sitt förslag ange ytterligare

högst två sökande som bör komma i fråga samt ordningen mellan dem.

Beslut om tillsättning fattas därefter i fråga om ordinarie och extra

ordinarie tjänst som professor av regeringen och i fråga om extra tjänst

som professor av högskolestyrelsen.

Professorn vid institutet för atomforskning Ingmar Bergström har i

skrivelse till regeringen utifrån sina erfarenheter som sakkunnig

föreslagit vissa förenklingar av proceduren, främst vad avser

granskningen av de sökandes produktion. Skrivelsen har genom

universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) försorg remitterats till

universiteten och vissa högskolor. Remissvaren framhåller behov av

förenklingar men betonar att dessa är av skilda slag inom olika

fakultetsområden. UHÄ har för egen del förordat en grundligare utredning

om behovet av förenklingar när det gäller det underlag som skall

tillställas de sakkunniga samt -- om utredning visar att det finns behov

därav -- att centrala riktlinjer utarbetas.

Sveriges Universitetslärarförbund (SULF) har i skrivelse till regeringen

påpekat att det synes bli allt vanligare att de sakkunniga utformar ett

gemensamt utlåtande om de sökande de anser böra komma ifråga till

tjänsten. SULF menar att detta försvårar tjänsteförslagsnämndens arbete

och medför risk att de sökandes krav på rättssäkerhet sätts på undantag.

SULF hemställer om en precisering av bestämmelserna för

tjänsteförslagsnämndens handläggning av ärenden av innebörd att de

sakkunniga skall utarbeta egna, självständiga utlåtanden.

Utöver de frågor som här berörts har tillsättningsförfarandet visat sig

rymma också andra problem av principiell natur. I många

tillsättningsärenden har t.ex. sättet att utse sakkunniga ifrågasatts.

Att avgående tjänsteinnehavare anlitas som sakkunnig har även varit

föremål för kritik. Vad gäller tjänster med tvärvetenskapligt innehåll

har utseendet av sakkunniga varit förenat med särskilda svårigheter.

Många sakkunniga synes vidare ha svårt att frångå det före år 1975

gällande sättet att skriva utlåtanden, vilket innebar en bedömning av

samtliga sökandes hela produktion samt av varje enskild sökandes

skicklighet till tjänsten. Detta leder till alltför ingående

sakkunnigutlåtanden. I andra ärenden har klagomål framförts mot

utlåtandenas alltför kortfattade motiveringar.

Nu gällande regler infördes bl. a. för att få en snabbare handläggning

av ärendena. Det nya förfarandet är också mindre tidskrävande än det

tidigare, men det fördröjs ofta på grund av svårigheter att rekrytera

sakkunniga eller att få dessa att tidsmässigt samordna sitt arbete. Det

förslag till ändring av reglerna om ersättning till sakkunniga i

befordringsärenden, som jag har aviserat i 1988 års budgetproposition,

bör dock i någon mån underlätta detta.

Uppdraget

Befordringsgrunderna för och innehållet i professorstjänsterna har

behandlats så sent som i samband med införandet av den nya arbets- och

tjänsteorganisationen för lärare i högskolan (prop. 1984/85:57, UbU 9,

rskr. 115). Innehavare av tjänst som professor skall ägna sig åt

kvalificerad egen forskning samt undervisning och handledning. Gällande

befordringsgrunder ger uttryck för syftet med professorstjänsterna och

den vikt som bör ges olika meriter vid tillsättning av tjänsterna. Några

förändringar i dessa avseenden är därför enligt min mening inte

aktuella.

Tjänsterna som ordinarie professor har utomordentligt stor betydelse för

verksamheten inom högskolan. Inrättande av sådana tjänster innebär både

prioriteringar i fråga om forskningens inriktning och långsiktiga

åtaganden inom forskning och forskarutbildning. Motiven för varje ny

tjänst som professor redovisas för riksdagen. Tjänsterna inrättas av

regeringen efter bemyndigande av riksdagen i varje enskilt fall.

Betydelsen av professorstjänsterna har därutöver markerats genom att

regeringen utser tjänsteinnehavarna.

Enligt propositionen om ledning av den svenska förvaltningen

(1986/87:99, s. 66 f) bör regeringens utnämningsmakt koncentreras till

tjänsterna i verkens högsta ledning, medan myndigheterna bör få

tillsätta övriga tjänster. Professorer är enligt min mening bara i

begränsad mening att betrakta som förvaltningstjänstemän. I deras

yrkesroll ligger särskilda krav på oberoende och integritet i

förhållande till formellt överordnade chefer och verksstyrelser. Mot

denna bakgrund bör en närmare precisering göras av skälen för att

regeringen även framgent bör tillsätta dessa befattningshavare.

Det ligger i sakens natur att en noggrann prövning måste göras av de

sökande till de högt specialiserade tjänster det här gäller och att en

sådan prövning måste ta tid. Kraven på rättssäkerhet, saklighet och

objektivitet kan samtidigt inte ställas lägre. Snarast är det enligt min

mening så att den växande graden av samspel mellan högskolan och det

omgivande samhället gör det än mer angeläget, att proceduren är grundlig

och som följd därav åtnjuter allmänt förtroende.

Enligt min mening bör en översyn nu göras i syfte att finna

förbättringar i dagens tillsättningsförfarande. Inriktningen bör därvid

vara att förtydliga och förenkla. Genom sådana förändringar görs

systemet effektivare. Färre sökande finner anledning att överklaga, och

varje enskilt ärende tar kortare tid.

Regler för tillsättning av professorstjänster anges, som jag nämnt, i

högskoleförordningen. Dessa regler innebär vissa skillnader i

tillsättningsförfarandet för olika typer av professorstjänster. I viss

utsträckning styrs proceduren också av praxis som etablerats inom

högskolan. Utredaren bör lämna förslag till de förändringar som

eventuellt kan erfordras i högskoleförordningen bl. a. i syfte att

åstadkomma ett enhetligt tillsättningsförfarande. Om utredaren anser att

inslag i tillsättningsproceduren, som inte styrs av

högskoleförordningens bestämmelser, bör ändras, bör förslag också lämnas

till riktlinjer för detta och i fråga om vem som i så fall bör utfärda

dessa riktlinjer.

Utredaren bör beakta de förslag som lagts fram i propositionen om

fortsatt decentralisering av högskolan (1986/87:127, UbU 87/88 1, rskr.

1) vad avser arbetsfördelningen mellan högskolestyrelse och

rektorsämbete samt konsekvenserna härav för tillsättningsärenden.

Som jag tidigare anfört infördes tjänsteförslagsnämnder år 1975 inom

ramen för den dåvarande universitetsorganisationen. Ett av motiven för

detta var att vissa fakulteter och sektioner blivit alltför stora för

att på ett effektivt sätt kunna behandla tillsättningsärenden. Ett

ytterligare motiv var att de sakkunniga borde ingå som ledamöter i

förslagsmyndigheten. Vid tidpunkten för genomförandet av

högskolereformen var erfarenheterna av nämndernas arbete alltför

begränsade. Tiden var ännu inte mogen att ta ställning till om deras

uppgifter kunde föras över till något av de då nyinrättade

högskoleorganen. Utredaren bör nu pröva möjligheterna att låta andra

högskoleorgan överta tjänsteförslagsnämndernas uppgifter. Om utredaren

finner att särskilda tjänsteförslagsnämnder även fortsättningsvis bör

finnas, bör eventuella förändringar av deras sammansättning övervägas.

Jämställdhetsaspekten skall alltid beaktas som saklig grund vid

tillsättning av statliga tjänster (jfr prop. 1985/86:116, s 11).

Utredaren skall belysa hur detta beaktas vid tillsättning av tjänster

som professor.

Flertalet tjänster som professor är inrättade inom högskolan. Ett mindre

antal sådana tjänster finns dock inrättade vid framför allt

forskningsråden och olika sektorsforskningsorgan. Samma regler bör så

långt möjligt gälla för tillsättning av alla tjänster som professor

oavsett till vilka myndigheter tjänsterna är knutna. Utredaren bör

precisera vilka bestämmelser som erfordras, för att ett i möjligaste mån

enhetligt tillsättningsförfarande skall kunna tillämpas för alla

tjänster som professor.

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och

statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och

konsekvenser.

Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 31 mars 1989.

Hemställan

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar

chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare

-- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att se

över proceduren vid tillsättande av professorstjänster, att besluta om

sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)