Dir. 1989:2

Vissa frågor om organisation och ledning vid statens mät- och provråd m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-01-26

Mitt förslag

Bakgrund

Uppgiften som ackrediteringsorgan

Uppgiften som central förvaltningsmyndighet

Finansiering

Utredningsuppdraget

Samråd och tidsplan

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1989:2

Beslut vid regeringssammanträde 1989-01-26

Chefen för industridepartementet, statsrådet Nordberg, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda vissa

frågor om organisation och ledning vid statens mät- och provråd, m.m.

Utgångspunkten i arbetet skall vara förslagen i den av regeringen den 17

november 1988 beslutade propositionen 1988/89:60 om kontroll genom

teknisk provning och om mätning.

Bakgrund

Proposition om kontroll genom teknisk provning och om mätning

Regeringen beslutade den 17 november 1988 om en proposition 1988/89:60

om kontroll genom teknisk provning och om mätning.

Det är viktigt för industri, handel och konsumenter att provning,

kontroll och mätning sker på ett riktigt och rationellt sätt. Att dessa

funktioner fungerar väl får en allt större betydelse för internationell

handel. Ett omfattande internationellt arbete pågår för att få till

stånd ömsesidiga godtaganden av resultaten av provning och kontroll som

utförts i olika länder. Om produktkrav och kontrollordningar varierar

mellan olika länder, måste produkter tillverkas i olika utföranden samt

provnings- och kontrollprocedurer upprepas i varje importland. Detta

kostar tid och pengar. I propositionen redovisas det intensiva

samarbetet som pågår bl.a. inom EFTA, EG och Norden för att harmonisera

krav och procedurer.

I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen godkänner en

EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis

om överensstämmelse.

I propositionen föreslås också att det inrättas ett nytt system för

frivillig ackreditering av laboratorier, dvs. bekräftelse på kompetens

att utföra viss typ av provning eller mätning, baserat på enhetliga

internationella regler. Det ersätter nuvarande system med auktorisation

för obligatorisk och frivillig kontroll. Systemet omfattar ackreditering

av såväl provningslaboratorier som mättekniska laboratorier. Systemet

skall liksom nuvarande auktorisation handhas av statens mät- och

provråd, MPR. Det nya systemet och allmänna effektivitetshänsyn leder

också till behov av omorganisation av verksamheten vid MPR. I

propositionen ges riktlinjer för detta. Jag angav därvid att jag avsåg

att återkomma till regeringen med förslag att tillsätta en

organisationskommitté med uppgift att vidareutveckla riktlinjerna och

utarbeta ett mer detaljerat förslag till ändrad organisation m.m. Jag

föreslår nu att en särskild utredare tillkallas för dessa uppgifter.

Riktlinjer för MPR:s organisation

I MPR:s nuvarande uppgifter som central förvaltningsmyndighet ingår

sammanfattningsvis att bereda ärenden om vilka riksprovplatser och

riksmätplatser som skall utses och ha tillsyn över dessa, redovisa

kostnader m.m. för riksmätplatserna samt administrera statens bidrag

till dessa. Vidare utfärdar MPR föreskrifter, ger råd till myndigheter

m.fl. och fastställer vissa taxor.

MPR bör, som sägs i propositionen, i fortsättningen dels vara ett

nationellt ackrediteringsorgan med verksamhet baserad på enhetliga

internationella regler (prop. avsnitt 3.2.1), dels behålla uppgiften som

central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik (prop.

avsnitt 3.3.1).

Enligt propositionen föreslås följande riktlinjer för MPR:s

organisation. MPR omorganiseras från nämndmyndighet till en myndighet av

verkstyp ledd av en generaldirektör och med en lekmannastyrelse i

enlighet med proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga

förvaltningen. Nuvarande provnämnden och mätnämnden avskaffas.

Rådgivande tekniska kommittéer med kvalificerad teknisk expertis knyts

till myndighetsverksamheten. Fristående sakkunniga tekniska experter,

s.k. bedömare, anlitas av myndigheten för bedömning och tillsyn av

laboratoriers tekniska kompetens m.m. enligt internationella riktlinjer.

Det är viktigt att tillvarata tillgänglig kompetens hos bl.a. statens

provningsanstalt, riksprovplatser, riksmätplatser, universitet och

högskolor och andra expertorgan. Detta måste ske på ett sådant sätt att

objektiviteten i ackrediterings- och tillsynsförfarandena inte kan

ifrågasättas. Ett ökat nordiskt, europeiskt och bredare internationellt

samarbete och ömsesidigt utnyttjande av varandras experter bör främjas.

Slutligen bör MPR ha ett kvalitetssystem för den egna verksamheten.

Uppgiften som ackrediteringsorgan

Ackrediteringens syfte är att granska och bekräfta laboratoriers

kompetens för att förtroendet för deras verksamhet skall öka. Den ökade

betydelsen av ackreditering sammanhänger inte minst med behovet av att

få provnings- och mätresultat godtagna i andra länder. Sådana resultat

ligger ofta till grund för ett ställningstagande till om en produkt (i

vid bemärkelse) uppfyller ställda krav. Ett godtagande verifieras

formellt med vad man brukar kalla bevis om överensstämmelse, som --

beroende på vem som utfärdar beviset och de juridiska formerna för

kontrollen -- kan utgöras av tillverkardeklaration, certifiering,

myndighetsgodkännande m.m. Frågan om ömsesidiga godtaganden av

provningsresultat och bevis om överensstämmelse har blivit en viktig

fråga för den internationella handeln. Jag kan här påminna om den s.k.

Tammerforskonventionen mellan EFTA-länderna om ömsesidigt godtagande av

provningsresultat och bevis om överensstämmelse, där ackreditering ges

särskilda rättsverkningar.

Ackreditering är emellertid av betydelse både för obligatorisk och

frivillig kontroll. I många fall vill köpare och andra intressenter ha

så goda garantier som möjligt för att produkter uppfyller vad som

utlovats och kräver att provning sker utan att detta är föreskrivet från

säkerhetssynpunkt. Ackreditering enligt det nya systemet skall

uteslutande avse laboratoriers kompetens att utföra viss specificerad

provning eller mätning.

Det nu sagda innebär att MPR:s roll som nationellt ackrediteringsorgan

ställer särskilda krav. Verksamheten måste bedrivas enligt

internationella riktlinjer och på ett sätt som inger förtroende och

möjliggör överenskommelser med ledande ackrediteringsorgan i andra

länder. Det betyder att verksamheten bör utövas på liknande sätt som vid

sådana organ. Förtroende på nationell nivå förutsätter att systemets

olika intressenter får möjlighet till insyn och påverkan på ett rimligt

sätt. Hur detta skall kunna åstadkommas inom ramen för

myndighetsorganisationen bör ägnas särskild uppmärksamhet. Av vikt är

också att organisationen blir flexibel och kan anpassas till hur

efterfrågan på ackrediteringstjänster utvecklas.

Uppgiften som central förvaltningsmyndighet

Uppgiften att vid sidan av nationellt ackrediteringsorgan vara central

förvaltningsmyndighet är av annan karaktär och ställer andra krav. De

resurser som utnyttjats för ackrediteringen bör dock delvis kunna

utnyttjas även för denna uppgift, t.ex. i samband med tillsyn av

riksprovplatser m.m. Som anges i propositionen bör MPR:s tillsyn m.m. få

en mer teknisk inriktning.

Enligt propositionen bör funktionen som central förvaltningsmyndighet

förstärkas. Det är viktigt att det finns ett forum som olika

intressenter i Sverige och andra länder kan vända sig till i olika

frågor på dessa områden. Då kan de bl.a. få veta vilken myndighet eller

organisation som bäst kan lösa deras problem. I t.ex. specifika

provnings- eller mättekniska frågor skall MPR givetvis hänvisa till

ansvarigt organ. Statens provningsanstalt har tillsammans med övriga

riksprovplatser och riksmätplatser en lång erfarenhet och kvalificerad

kompetens som givetvis skall utnyttjas. Likaså finns stor kompetens att

utnyttja hos de föreskrivande myndigheterna inom deras resp.

ansvarsområden.

I propositionen finns riktlinjer för hur samordning och samverkan mellan

MPR och andra organ bör ske. I utredarens uppgifter bör ingå att närmare

studera hur en sådan samverkan praktiskt bör ske.

Finansiering

Nuvarande finansiering av MPR:s centrala myndighetsverksamhet med en

avgift på omsättningen i den obligatoriska kontrollen hos

riksprovplatserna skall behållas. MPR bör även i fortsättningen

fastställa avgifterna för obligatorisk kontroll hos vissa

riksprovplatser som inte är myndigheter.

Utredningsuppdraget

Utredarens huvuduppgift bör vara att, med utgångspunkt i de riktlinjer

för omorganisationen och de förutsättningar i övrigt för MPR:s

verksamhet som anges i propositionen, lägga fram förslag till

-- instruktion för statens mät- och provråd

-- organisation i stort av arbetet vid myndigheten.

Utredaren bör därvid särskilt beakta och beskriva

-- den praktiska hanteringen av ackrediteringsverksamheten inom MPR.

Ackrediteringsverksamheten bör vara självfinansierande genom avgifter

baserade på kostnaderna för ackreditering inkl. teknisk tillsyn

-- hur rådgivande kommittéer av permanent natur bör knytas till

verksamheten

-- hur tekniska experter, s.k. bedömare av laboratorieverksamhet, bör

knytas till verksamheten

-- hur en anpassning av nuvarande auktorisationssystem på olika

verksamhetsområden bör göras till ackrediteringssystemet.

Utredaren skall vidare överväga

-- hur ett kvalitetssystem för den egna verksamheten bör utformas

-- hur en budgetstruktur som medger god överblick över MPR:s ekonomi bör

utformas.

Förslagen bör medge flexibilitet i den nya organisationen så att en

snabb och smidig anpassning kan ske till nya och ändrade förhållanden

inom områdena teknisk kontroll och mätteknik både nationellt och

internationellt. Förslagen bör utformas förutsättningslöst i förhållande

till nuvarande organisation och med lämplig samordning av mät- och

provsidan.

Utredaren bör för framtida rekryteringar överväga vilken kompetens --

bl.a. teknisk, ekonomisk eller juridisk -- som behövs hos personalen med

hänsyn till den förändrade verksamheten. Vad gäller de rådgivande

kommittéerna och bedömarna bör utredaren behandla praktiska frågor

rörande organisation, uppgifter, arvodering och relation till

myndighetsfunktionen.

Utredaren bör också överväga behov av ändrade och nya föreskrifter inom

verksamhetsområdet. Vidare bör utredaren särskilt beakta och vid behov

lämna förslag till åtgärder för att på ett smidigt sätt anpassa

nuvarande auktorisationssystem på olika verksamhetsområden inkl. det nya

området vatten till den nya internationellt anpassade

ackrediteringsordningen.

Utgångspunkten för utredarens omorganisationsförslag skall vara att

statsbudgeten inte ytterligare belastas.

Samråd och tidsplan

När arbetet påbörjas och under arbetets gång, skall utredaren

fortlöpande informera berörda huvudorganisationer och i förekommande

fall annan berörd arbetstagarorganisation med vilken staten har eller

brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt ge dessa

tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera

berörda arbetstagare om sitt arbete.

För utredarens arbete gäller vad regeringen föreskrivit om beaktande av

EG-aspekten (dir. 1988:43) samt direktiven (dir. 1984:5) angående

utredningsförslagens inriktning.

Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 14 april

1989.

Utredaren bör därefter och fram till dess den nya organisationen träder

i kraft medverka i förberedelsearbetet för genomförande av

omorganisationen.

Den nya organisationen avses träda i kraft den 1 juli 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda vissa frågor om organisation och

ledning vid statens mät- och provråd, m.m.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Industridepartementet)