Dir. 1989:20

Kommunalisering av särskolan

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1989:20

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-11.

Statsrådet Persson anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda frågan om

huvudmannaskapet för särskolan. Kommitténs huvuduppgift bör vara att

överväga frågan om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan

från landstingskommunerna till primärkommunerna och i så fall lämna

förslag till hur ett sådant överförande skall genomföras.

Innan kommitténs betänkande föreligger, måste regeringen emellertid ta

ställning till ansökningar från vissa landstingskommuner om att få

överlåta huvudmannaskapet för särskolan till kommuner enligt

bestämmelser i 6 kap. 2 § skollagen. För dessa prövningar behöver

regeringen få de principiella konsekvenserna i ett antal avseenden

belysta. Kommittén bör därför utreda behovet av underlag inför dessa

ställningstaganden. Den senare uppgiften bör kommittén behandla med

förtur samt redovisa resultatet till regeringen senast den 1 december

1989.

Bakgrund

Skolplikten och skolundervisningen för psykiskt utvecklingsstörda barn

och ungdomar regleras fr.o.m. den 1 juli 1986 i skollagen (1985:1100), i

förordningen (1986:572) med tillämpningsföreskrifter till skollagen

(1985:1100) samt i särskoleförordningen (1986:573). Från samma tidpunkt

gäller även nuvarande omsorgslag, lagen (1985:568) om särskilda omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Bestämmelserna baseras på riksdagens

beslut med anledning av propositionen med förslag till lag om särskilda

omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (prop. 1984/85:176, SoU 27,

rskr. 386) samt propositionen om ny skollag m.m. (prop. 1985/86:10, UbU

6, rskr. 39).

I omsorgspropositionen konstaterade dåvarande socialministern att en så

gott som enig remissopinion motsatte sig omsorgskommitténs förslag att

bl.a. överföra särskolan till primärkommunalt huvudmannaskap. Däremot

var remissinstanserna positiva till ett närmande mellan särskolan och

ungdomsskolan genom att författningsmässigt reglera särskolan i

skollagen.

I omsorgspropositionen framhölls vidare att utvecklingen går mot att

kommunerna får fler uppgifter inom omsorgsverksamheten, men att

kommunernas möjligheter och förutsättningar att snabbt bygga upp en bra

verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda är såväl begränsade som olika

i skilda delar av landet.

För att underlätta en successiv överföring av verksamheten till

kommunalt huvudmannaskap infördes i omsorgslagen en bestämmelse som gör

det möjligt för landstingskommuner att genom avtal föra över

verksamheten för de särskilda omsorgerna till primärkommuner.

Motsvarande bestämmelse infördes i 1985 års skollag för särskolan. För

ett sådant överlåtande krävs regeringens medgivande. Flera

landstingskommuner planerar för närvarande att, enligt 6 kap. 2 §

skollagen, överlåta huvudmannaskapet för särskolan till kommunerna.

Vidare har flera landstingkommuner, enligt 6 kap. 4 § samma lag, på

försök överlåtit ledningen av en enhet av särskolan till skolstyrelsen i

den kommun där enheten är belägen.

Numera är nästan all särskoleverksamhet lokalt integrerad i

primärkommunernas grundskolor och gymnasieskolor. I viss utsträckning

förekommer också individuell integrering av särskoleelever i klasser av

grundskolan och gymnasieskolan.

Efter en mångårig försöksverksamhet infördes den 1 juli 1988

vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux (prop.

1987/88:113, UbU 33, rskr. 323). Föreskrifter om anordnande av särvux

finns i vuxenutbildningslagen (1984:1118).

Huvudmannaskapet för särvux är landstingskommunalt enligt 1 kap. 3 a §

vuxenutbildningslagen. Lagen ger också möjlighet för en landstingskommun

att till en kommun som ingår i landstingskommunen överlåta att anordna

särvux, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt tillstånd.

När skolplikt infördes för utvecklingsstörda barn var det naturligt att

landstingskommunerna blev huvudmän för särskolan bl.a. mot bakgrund av

den syn som då fanns på psykisk utvecklingsstörning. Skolan sågs som en

del av den totala omsorgen.

I och med att normaliserings- och integreringsprincipen vunnit allt

större genomslag i vårt samhälle har det blivit naturligt att

ifrågasätta om det skall vara olika huvudmän för utbildning av dessa

barn och ungdomar.

Uppdraget

Inom flera landstingskommuner pågår för närvarande förhandlingar med

kommunerna om överlåtande av huvudmannaskapet för särskolan enligt

6 kap. 2 § skollagen. Enligt min mening tyder detta på att tiden nu är

mogen att på nytt pröva frågan om ansvaret för särskolan generellt bör

föras över till primärkommunerna och hur ett sådant överförande i så

fall skall genomföras. En kommitté bör därför tillsättas för att utreda

denna fråga.

Kommittén bör inledningsvis ha till uppgift att bedöma behovet av

underlag för regeringens ställningstagande till överenskommelser som

planeras eller redan har träffats om överlåtande av huvudmannaskapet för

särskolan till kommunerna. Syftet bör vara att garantera en likvärdighet

i vissa grundläggande avseenden. Det kan gälla frågor om t.ex.

skolledarorganisationen, beslut om skolgång i särskolan, beslutsnivån i

olika frågor samt frågan om att anordna undervisning för särskoleelever

i sådana kommuner som inte har egen särskola. Om kommittén därvid

bedömer att det finns behov av sådant underlag bör kommittén utarbeta

detta.

Mycket förenklat kan man säga att normaliseringsprincipen innebär att

utvecklingsstörda barn och ungdomar så långt möjligt skall kunna leva

som andra barn och ungdomar. Liksom andra skolbarn skall de kunna bo hos

sina föräldrar under skoltiden. En följd av normaliseringsprincipen är

principen om integrering. Den innebär att eleverna antingen undervisas i

den klass i grundskolan där de skulle ha gått om de inte varit

utvecklingsstörda (individuell integrering) eller att särskolan

åtminstone flyttar in sin verksamhet i lokaler i grundskolor och

gymnasieskolor (lokal integrering).

Enligt min mening skulle ett överförande av huvudmannaskapet för

särskolan till kommunerna kunna skapa förutsättningar för att

integreringen av de psykiskt utvecklingsstörda eleverna skall kunna

utvecklas ytterligare. Självfallet får en sådan utveckling inte leda

till att de särskilda insatserna för utvecklingsstörda elever försvåras.

Det finns inte elevunderlag för särskola i alla kommuner. Kommittén bör

därför särskilt beakta att behovet av kommunsamverkan uppmärksammas.

Detta gäller såväl den obligatoriska delen av särskolan som

yrkessärskolan.

Kommittén bör kartlägga såväl vilka vinster som vilka problem som kan

uppstå om en kommun tar över ansvaret för särskolan. I detta arbete bör

kommittén ta del av det arbete som görs inom olika landstingskommuner

för att kommunalisera särskolan. Med utgångspunkt i en sådan

kartläggning bör kommittén ta ställning till det framtida

huvudmannaskapet för särskolan.

Om kommittén föreslår ett generellt överförande av huvudmannaskapet för

särskolan, bör kommittén så långt möjligt anpassa särskolans

bestämmelser till det kommunala skolväsendet i övrigt.

Utgångspunkten för kommitténs arbete bör därvid vara att utbildningen

för särskolans elever inte skall försämras om och när primärkommunerna

övertar huvudmannaskapet för särskolan.

Statsbidrag till särskolan bör därför så långt möjligt ges på den

resursnivå som följer av nuvarande regler även vid ett eventuellt

överförande av huvudmannaskapet. Kommittén bör se över utformningen av

statsbidraget till kostnader för löner åt rektorer och studierektorer i

syfte att schablonisera bidraget och om möjligt knyta det till

statsbidraget till skolledningen i grundskolan.

Bestämmelser om individuell integrering av särskoleelever i grundskole-

eller gymnasieskolklasser finns endast i förordningen (1986:188) om

statsbidrag till driftkostnader för särskolan m.m. Enligt 12 §

förordningen får högst sju lärartimmar i veckan beräknas för

individuellt integrerade särskoleelever. Kommittén bör överväga hur

regler för resurser för sådana elever skall utformas så att å ena sidan

dessa elevers extra behov tillgodoses, å andra sidan att definitionen av

individuellt integrerade elever inte vidgas.

Enligt 2 kap. 2 § förordningen (1986:572) med vissa

tillämpningsföreskrifter till skollagen (1985:1100) skall varje

landstingskommun och kommun som är huvudman för en särskola ha en

särskolechef som närmast under den lokala styrelsen leder särskolan. I

1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 134) uttalade

dåvarande skolministern att avsikten med denna bestämmelse är att en

landstingskommun normalt skall ha en heltidstjänst som särskolechef. Vid

en kommunalisering av särskolan kan särskilda kompetenskrav för

särskolan inte ställas på skolcheferna i kommunerna. Kommittén bör

utreda hur den kompetens som de särskilda tjänsterna som särskolechef

varit avsedda att garantera skall kunna tillgodoses på annat sätt.

Kommittén bör särskilt överväga en lösning som innebär en kompetens på

regional nivå genom att personer med särskolekompetens knyts till

länsskolnämnderna.

Kommittén bör också belysa hur kunskaper om särskolan skall kunna

tillgodoses på skolledningsnivå.

Enligt 63 § särskoleförordningen (1986:573) finns möjlighet att i en

lärartjänst inräkna konsulenttjänstgöring i vissa ämnen. Kommittén bör

se över hur denna fråga skall lösas vid en kommunalisering av särskolan.

Det är angeläget att man vid ett förändrat huvudmannaskap uppmärksammar

hur behovet av konsulenter och stödinsatser med inriktning på

flerhandikappade elever skall tillgodoses. Redan när man i dag har ett

landsting som ''upptagningsområde'' finns det elever med så speciella

behov och komplicerade störningar att det är svårt att bygga upp en

kunskap om hur man ger dem en god utbildning och omvårdnad. Mycket talar

för att samverkan mellan flera kommuner inom t.ex. ett län blir

nödvändig för att kunna erbjuda kvalificerat stöd till dessa elever och

deras lärare.

Regeringen har den 27 oktober 1988 tillkallat en utredning (dir.

1988:60) om verksamhets- och kostnadsansvar m.m. för utbildning av

psykiskt utvecklingsstörda vuxna, särvux-kommittén. Enligt sina direktiv

skall denna kommitté bl.a. framlägga vissa förslag om vuxenutbildning på

träningsskolenivån och överväga behovet av vuxenutbildning motsvarande

yrkessärskolan. Särvux-kommittén beräknas slutföra sitt arbete under

hösten 1989.

Den nu tillkallade kommittén bör efter samråd med särvux-kommittén

framlägga förslag i huvudmannaskapsfrågan även beträffande särvux.

Ramar för arbetet, samråd m.m.

Under sitt arbete bör kommittén samråda med berörda myndigheter och

utredningar samt inhämta synpunkter från berörda personal-, intresse-

och elevorganisationer.

Utredningen bör slutföras senast den 1 december 1990.

För kommittén gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör

skolan att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda vissa

frågor om kommunalisering av särskolan,

att utse en av ledamöterna till ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)