Dir. 1989:21

Tilläggsdirektiv till radiolagsutredningen

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-03

Mitt förslag

Utredningens nuvarande uppdrag

Ändrade förutsättningar för utredningens arbete

Medieutvecklingen

Konventionen om gränsöverskridande TV m.m.

Kabellagens tillämpningsområde

Uppdraget

Utredningsarbetet

Hemställan

Beslut

Dir. 1989:21

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-03

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Radiolagsutredningen (U 1985:05) bör få i uppdrag att föreslå den

lagstiftning som behövs med anledning av det utredningsarbete som skall

bedrivas av den nyligen tillsatta TV-utredningen.

Utredningen bör vidare belysa konsekvenserna av ett svenskt tillträde

till den konvention om gränsöverskridande television som nyligen har

antagits av Europarådet samt lägga fram förslag till den lagstiftning

som behövs.

Radiolagsutredningen bör även föreslå en kabelsändningslagstiftning som

är så utformad att regler för vidaresändning av satellitprogram blir

tillämpliga oberoende av från vilken kategori av satelliter programmen

sänds ut. Utredningen bör vara oförhindrad att också föreslå andra

ändringar i denna lagstiftning.

Förslagen bör lämnas senast den 1 november 1989. Om förslag i de övriga

delar som återstår av utredningsuppdraget inte läggs fram samtidigt, bör

de vara klara före utgången av år 1990.

Utredningens nuvarande uppdrag

Genom beslut den 15 maj 1985 bemyndigade regeringen det statsråd som har

till uppgift att föredra ärenden om rundradioverksamhet att tillkalla en

särskild utredare för att se över den radiorättsliga lagstiftningen.

Utredningen arbetar under namnet radiolagsutredningen.

Enligt de ursprungliga direktiven (dir. 1985:21) skulle utredningen med

förtur behandla vissa frågor om gränsdragningen mellan

tillståndspliktiga och icke tillståndspliktiga trådsändningar. I oktober

1985 avgavs delbetänkandet (Ds U 1985:12) Kabelsändningarna och

videocensuren. Förslagen i betänkandet har lett till lagstiftning (prop.

1985/86:109, KU 1986/87:6, rskr. 37).

Regeringen beslöt vidare den 6 februari 1986 att ge utredningen i

uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövdes med hänsyn

till den då planerade försöksverksamheten med radio- och TV-samarbete i

Norden med hjälp av Tele-X-satelliten. Med anledning av

tilläggsuppdraget avgav utredningen i februari 1987 delbetänkandet (Ds U

1987:2) Försöksverksamhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor.

Nordiska ministerrådet beslöt emellertid den 3 maj 1988 att upphäva sitt

tidigare beslut om en treårig försöksverksamhet med användning av

Tele-X-satelliten. Förslagen i delbetänkandet var därmed inte längre

aktuella.

Den 23 april 1987 uppdrog regeringen åt utredningen att redovisa sina

överväganden om regler för vidaresändning av satellitprogram i kabelnät

i sådan tid att eventuellt ändrade regler kunde träda i kraft senast den

1 juli 1988. Utredningen lade i oktober 1987 fram delbetänkandet (SOU

1987:63) Vidaresändning av satellitprogram i kabelnät. Betänkandet har

remissbehandlats men har inte lett till lagstiftning.

Utredningen lade vidare i januari 1989 fram delbetänkandet (SOU 1989:7)

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. I betänkandet föreslås att

verksamhet med t.ex. videotex, elektronisk post och text-TV skall falla

utanför kravet på tillstånd enligt 5 § radiolagen. Betänkandet

remissbehandlas för närvarande.

Enligt de ursprungliga direktiven återstår av utredningsuppdraget dels

en allmän översyn av radiolagstiftningen i systematiskt, terminologiskt

och lagtekniskt hänseende, dels vissa särskilda problemområden, nämligen

långdistansöverföring av rundradioprogram, sändningar till satelliter,

motverkande av radiostörningar, sanktioner vid överträdelser av

radiorättsliga regler samt sändningar på teckenspråk till döva.

Ändrade förutsättningar för utredningens arbete

Den nuvarande radiolagstiftningen har sitt ursprung i situationen under

1960-talet, då ett företag, Sveriges Radio AB, hade ett legalt monopol

på sändningar av radio och TV till allmänheten i Sverige. Den ändring

som skedde år 1978 innebar visserligen att det lagfästa monopolet

avskaffades, men den rubbade inte Sveriges Radio-koncernens faktiska

ensamställning. Tillkomsten av närradion och radiotidningarna innebar

att ljudradiomediet öppnades för några väl avgränsade verksamheter, som

starkt skiljer sig från de sändningar som programföretagen inom Sveriges

Radio-koncernen bedriver. Förslagen i radiolagsutredningens senaste

betänkande (SOU 1989:7) Vidgad etableringsfrihet för nya medier, som för

närvarande är på remiss, innebär att olika former av informationssökning

kopplas loss från vissa delar av radiolagens regelsystem, utan att detta

påverkar Sveriges Radio-koncernens ställning.

Det område som radiolagstiftningen gäller för är just nu inne i en snabb

förändring. Det är angeläget att den framtida lagstiftningen lägger en

så säker grund, att den håller även om de tekniska eller politiska

förutsättningarna ändras.

Vissa av de förändringar som har skett är av sådant slag att de bör

påverka utredningens uppdrag. I det följande behandlar jag dem under

rubrikerna ''Medieutvecklingen'', ''Konventionen om gränsöverskridande

TV m.m.'' och ''Kabellagens tillämpningsområde''.

Medieutvecklingen

Utvecklingen av satellit-TV-sändningar har fortsatt. Ett stort antal nya

TV-företag har kommit in på den europeiska marknaden eller planerar att

starta sändningar.

För närvarande sänds ett fyrtiotal programkanaler ut från satellit över

Europa. Av dessa är ett femtontal aktuella för vidaresändning i Sverige.

Under de närmaste åren kommer tillgången till satellitkapacitet att öka.

Samtidigt väntas en övergång ske till starkare satelliter.

Många av de nya satellitsändande programföretagen försöker finansiera

verksamheten med reklam. Just nu verkar det som om flera programföretag

är på väg bort från en strävan att nå publik i många länder med ett och

samma programutbud. I stället finns det en tendens att vända sig till

ett enda land eller några få länder där man talar samma eller

närbesläktade språk. Flera programföretag bedriver sändningar med

inriktning mot Sverige eller de nordiska länderna, eller har meddelat

att de avser att inleda sådana sändningar.

Antalet hushåll i Sverige som kan se satellitsända program torde i dag

uppgå till ca 700 000, dvs. en femtedel av samtliga hushåll. Om

kabelnätens tillväxt fortsätter i samma takt som under det senaste året

kommer antalet att passera miljonen under år 1990. Resultatet av denna

utveckling är att Sveriges Radio-koncernens monopolställning, som

formellt avskaffades redan år 1978, också i realiteten är bruten.

De här beskrivna förhållandena uppmärksammas i regeringens proposition

1988/89:129 med förslag till medelsberäkningar för Sveriges Radio m.m.,

som för närvarande behandlas av riksdagen. I propositionen aviseras en

översyn av TV-politiken redan under perioden före den 30 juni 1992, då

nuvarande avtal mellan regeringen och företagen inom Sverige

Radio-koncernen löper ut. Översynen sägs kunna leda till att nu

outnyttjade frekvenser för marksändningar av TV som tilldelats Sverige

kan börja användas. I samband med dessa överväganden kan även Sveriges

Radio-koncernens uppdrag, organisation och finansiering behöva ses över.

Den nämnda översynen har inletts genom att jag, efter bemyndigande av

regeringen den 13 april 1989, har tillkallat en särskild utredare med

uppdrag att utarbeta ett underlag för ställningstaganden om den framtida

TV-politiken (dir. 1989:15). Utredaren arbetar under namnet

TV-utredningen och skall redovisa sitt resultat i september 1989.

I TV-utredningens uppdrag ingår att redovisa kostnader för utbyggnad av

sändarnät för rikstäckning, att uppskatta de tänkbara ekonomiska

intäkterna av reklam i marksänd TV i Sverige samt att utforma tänkbara

regler för reklam i svensk TV. Utredaren skall också belysa frågan om

vem som skall ansvara för eventuella reklam-TV-sändningar samt vilka

krav som det från statens sida kan finnas anledning att ställa på sådana

sändningar.

I det nu nämnda uppdraget ingår vidare att klargöra vilka konsekvenser

en eventuell reklam-TV-verksamhet skulle få för Sveriges Radios

ägarskap, organisation och uppdrag. Även andra konsekvenser av att

ytterligare programföretag skulle börja utnyttja marknätet i Sverige

skall belysas. Utredaren skall också ange hur reglerna om reklam i

kabelsändningslagstiftningen kan behöva förändras om reklam tillåts i

svensk marksänd TV.

Konventionen om gränsöverskridande TV m.m.

I och med att TV-program har börjat sändas via satellit till mottagare i

flera länder i Europa har förutsättningarna för radio- och TV-politiken

ändrats. Det är inte längre möjligt att enbart betrakta radio- och

TV-frågorna som nationella angelägenheter, där enskilda stater kan

utforma regler och villkor efter egna förutsättningar och tämligen

oberoende av omvärlden. I stället framträder behovet av samverkan mellan

olika länder.

Inom Europarådet har dessa frågor behandlats sedan början av 1980-talet.

Åren 1984 och 1986 antogs rekommendationer om TV-reklam [R (84) 3], om

användning av satellitkapacitet för TV och ljudradio [R (84) 22], om

upphovsrättsfrågor [R (86) 2] och om främjande av audiovisuell

produktion i Europa [R (86) 3].

Vid en europeisk fackministerkonferens om massmediefrågor i Wien i

december 1986 togs ännu ett steg. Konferensen beslutade att inom

Europarådets ram låta utarbeta juridiskt bindande instrument rörande

gränsöverskridande programsändningar.

En konvention om gränsöverskridande television (European Convention on

Transfrontier Television) har nyligen färdigställts. Europarådets

ministerkommitté beslöt den 27 april i år att konventionen skall

framläggas för undertecknande.

Regeringen beslöt tidigare i dag att konventionen skall undertecknas av

Sverige.

Genom konventionen upprättas ett för Europarådets medlemsstater

gemensamt regelverk som skall främja flödet av program mellan länderna

samtidigt som hänsyn tas till nationell kultur och särart.

Konventionens huvudprincip är att det sändande landet svarar för att

gränsöverskridande TV-sändningar, antingen de sker med hjälp av satellit

eller på annat sätt, uppfyller de minimiregler för programverksamheten

som ställs upp i konventionen. De mottagande länderna åtar sig att inte

hindra mottagning eller vidaresändning på sitt territorium av sändningar

som uppfyller konventionens krav.

Konventionen innehåller regler för programinnehållet i allmänhet, för

reklamsändningar och för s.k. sponsrade program. Det finns också regler

för hur överträdelser av konventionsreglerna skall hanteras. Huvudregeln

är att tvister skall lösas genom förlikning. Om de berörda staterna inte

kan enas skall skiljedomsförfarande kunna tillgripas. Vidare får, som en

tillfällig åtgärd i vissa fall, det mottagande landet avbryta

vidaresändning av en programkanal vars innehåll strider mot

konventionens regler.

Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har

ratificerats av sju stater, av vilka minst fem skall vara medlemmar av

Europarådet.

Parallellt med arbetet inom Europarådet har de Europeiska Gemenskaperna

(EG) utarbetat ett s.k. direktiv till medlemsstaterna om vissa

föreskrifter om TV-sändningar. EG:s råd antog den 13 april 1989 ett

förslag till direktiv som i väsentliga delar överensstämmer med

konventionstexten.

Kabellagens tillämpningsområde

Enligt 4 § lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (kabellagen) krävs

tillstånd för lokala kabelsändningar om det inte är fråga om

vidaresändningar med stöd av 5 a § första stycket radiolagen (1966:755).

Undantaget syftar på vidaresändning av rundradiosändningar. Tillstånd

enligt kabellagen kan avse satellitsändningar, egensändningar eller

upplåtelse av kanaler åt andra för egensändningar. Enligt 2 § kabellagen

avses med satellitsändning vidaresändning av programkanaler från

satelliter i fast trafik.

Kabelnämnden beslöt den 15 februari 1989 att satelliten Astra, som är en

s.k. medeleffektsatellit, vid tillämpningen av kabellagen skall

behandlas som en direktsändande satellit och inte som en satellit i fast

trafik. Sändningar från Astra kan därför enligt 4 § kabellagen

vidaresändas i kabelnät utan krav på tillstånd enligt lagen.

Kabelnämnden har i en skrivelse underrättat regeringen om beslutet. I

skrivelsen anför nämnden att den finner det troligt att en stor del av

vidaresändningen av programkanaler från satellit inom en nära framtid

kommer att ligga utanför den reglering som kabellagstiftningen innebär.

En annan del av satellitsändningarna kommer däremot alltjämt att vara

lagreglerad. Nämnden finner det angeläget att konsekvenserna av en sådan

utveckling beaktas i det fortsatta radiorättsliga översynsarbetet.

Uppdraget

De förhållanden som jag här har redovisat ger anledning till vissa

förändringar av radiolagsutredningens uppdrag.

Tidsplanen för TV-utredningen medger inte att detaljerade lagförslag

utarbetas. Det bör i stället vara radiolagsutredningens uppgift att

föreslå den lagstiftning som behövs med anledning av det som

TV-utredningen lägger fram. Radiolagsutredningen bör också i övrigt

beakta TV-utredningens överväganden. Detta förutsätter givetvis att de

båda utredningarna arbetar i nära samverkan med varandra.

Den tidigare nämnda konventionen om gränsöverskridande television får

konsekvenser för de stater som skall tillträda den. Bl.a. måste de kunna

se till att konventionens regler är uppfyllda för alla slag av

gränsöverskridande sändningar för vilka de enligt konventionen blir

ansvariga. Det innebär t.ex. att det måste finnas regler för innehållet

i satellitsändningar som vänder sig till allmänheten. Konventionen leder

också till att de svenska reglerna för vidaresändning av satellitprogram

i kabelnät behöver ändras.

Radiolagsutredningen bör belysa konsekvenserna av ett svenskt tillträde

till konventionen och lägga fram förslag till den lagstiftning som

behövs. När det gäller regler för reklam bör radiolagsutredningen

samråda med TV-utredningen.

Den tolkning av kabelsändningslagstiftningen som kommer till uttryck i

kabelnämndens tidigare nämnda beslut innebär att vidaresändning i

kabelnät av sändningar från s.k. medeleffektsatelliter kan ske utan

tillstånd av nämnden. Eftersom man kan vänta sig att de flesta

satellitsända programkanaler om några år kommer att utnyttja

medeleffektsatelliter eller ännu starkare satelliter skulle en

oförändrad lagstiftning kunna medföra att kabelsändningar av

satellitprogram normalt kommer att kunna ske utan tillstånd. Eftersom de

olika regler och förpliktelser som enligt kabelsändningslagstiftningen

åligger nätinnehavare är knutna till tillståndsplikten skulle en sådan

utveckling leda till att verksamheten med kabelsändningar i stor

utsträckning skulle vara oreglerad.

Radiolagsutredningen bör föreslå en kabelsändningslagstiftning som är

utformad så, att regler om vidaresändning av satellitprogram blir

tillämpliga oberoende av från vilken kategori av satelliter programmen

sänds ut. Utredningen bör vara oförhindrad att också föreslå andra

ändringar i lagstiftningen som bedöms vara befogade med hänsyn till

erfarenheterna av tillämpningen. Reglerna i den nämnda konventionen bör

beaktas. När det gäller de regler för reklam som bör förekomma i en

förändrad lagstiftning bör radiolagsutredningen samråda med

TV-utredningen.

De här angivna direktiven ersätter i berörda delar radiolagsutredningens

ursprungliga direktiv.

Utredningsarbetet

Utredningen bör lämna sina förslag i nu ifrågavarande delar senast den 1

november 1989. Om förslag i de övriga delar som återstår av

utredningsuppdraget inte läggs fram samtidigt bör de vara klara före

utgången av år 1990.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen ändrar utredningens uppdrag i enlighet med

vad jag har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)