Dir. 1989:23

Översyn av kostnaderna för att driva teaterverksamhet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1989:23

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn

av kostnaderna för att driva teaterverksamhet.

I uppdraget ingår

-- att redovisa och analysera vilka faktorer som påverkat och påverkar

kostnadsutvecklingen inom teaterområdet och jämföra denna med den

allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt,

-- att göra jämförelser med några andra länder vad gäller

kostnadsutvecklingen för olika typer av teaterverksamhet,

-- att belysa hur de totala ekonomiska resurserna utnyttjas i teatrarnas

verksamhet,

-- att belysa hur produktivitetsutvecklingen har varit vid teatrarna och

redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra produktiviteten.

Översynen bör i första hand inriktas på de teaterinstitutioner för vilka

staten har huvudansvaret -- Operan, Dramatiska teatern och Svenska

riksteatern -- men bör även innehålla en bedömning av huruvida

slutsatserna är tillämpliga på andra teaterinstitutioner i landet.

Bakgrund

De statliga bidragen till teaterverksamhet ges i huvudsak i tre former,

nämligen till

-- teatrar för vilka staten har huvudansvaret dvs. Operan, Dramatiska

teatern och Svenska riksteatern,

-- regionala och lokala teater- och dansinstitutioner,

-- fria teatergrupper.

De samlade statliga bidragen till teaterverksamhet uppgår budgetåret

1988/89 till ca 650 milj. kr. under anslagen Bidrag till Svenska

riksteatern, Bidrag till Operan, Bidrag till Dramatiska teatern, Bidrag

till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, Bidrag

till fria teater-, dans- och musikgrupper samt Vissa bidrag till

teater-, dans- och musikverksamhet. Av dessa medel är drygt 400 milj.

kr. bidrag till de tre stora institutionerna -- Operan, Dramatiska

teatern och Svenska riksteatern -- för vilka staten ensam står för de

offentliga bidragen.

De statliga bidragen till teaterverksamhet har ökat väsentligt sedan

1970-talets början. Som exempel kan nämnas att bidragen till Operan och

Dramatiska teatern budgetåret 1970/71 uppgick till sammanlagt 200 milj.

kr. i 1988 års prisläge. Budgetåret 1988/89 är de sammanlagda statliga

bidragen till dessa båda teatrar 259 milj. kr. Bidragen till Svenska

riksteatern var budgetåret 1970/71 110 milj. kr. och budgetåret 1988/89

156 milj. kr. För övrig teaterverksamhet uppgick statsbidraget

budgetåret 1970/71 till 103 milj. kr. i 1988 års prisläge och budgetåret

1988/89 till 231 milj. kr.

Under senare år har de statliga bidragen till Operan, Dramatiska teatern

och Svenska riksteatern varit ungefär konstanta i fast penningvärde.

Värdet på grundbeloppen till de regionala och lokala

teaterinstitutionerna har varje år räknats upp med ett genomsnitt av de

statliga löneavtalen. Ökningar av antalet grundbelopp har i första hand

tilldelats de små och medelstora teaterinstitutionerna. Statsbidraget

till regionala teaterinstitutioner uppgick budgetåret 1970/71 till 97

milj. kr. i 1988 års prisläge och uppgår budgetåret 1988/89 till 198

milj. kr. Utöver stöd från staten erhåller de regionala och lokala

teaterinstitutionerna betydande bidrag från kommuner och landsting.

Statsbidraget till de fria teatergrupperna har ökat snabbt men ligger på

en lägre nivå i jämförelse med bidragen till teaterinstitutionerna.

Detta statsbidrag uppgick budgetåret 1970/71 till 2,5 milj. kr. i 1988

års prisläge och uppgår budgetåret 1988/89 till ca 29 milj. kr.

Teatrarna har också tillförts betydande resurser från

arbetsmarknadssektorn.

En viktig del av den statliga kulturpolitiken är att stödja och

stimulera kulturverksamhet i hela landet. Av de ovan redovisade

uppgifterna framgår också att de största reala ökningarna till

teaterverksamhet har tillfallit de regionala institutionerna och de fria

grupperna. Ändå utgörs en stor del av de statliga medlen av bidrag till

Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern. Det är inte märkligt

eftersom staten är den enda offentliga bidragsgivaren till dessa

teatrar. Det är dessutom viktigt för den samlade teater- och

operakonsten i landet att nationalscenerna kan hålla en hög konstnärlig

kvalitet. Riksteatern har dessutom hela sin verksamhet förlagd till

orter i hela landet.

Verksamhetsformen för teatrarna varierar. Operan och Dramatiska teatern

drivs i form av aktiebolag. Svenska riksteatern är en sammanslutning av

lokala teaterföreningar och utgör sammanslutningens riksorganisation. Av

de regionala teaterinstitutionerna drevs år 1987 13 som stiftelser med

kommun och landsting som stiftare medan 5 drevs som aktiebolag, 3 med

landstingskommunal huvudman, 1 med kommunal huvudman och 1 var förening

u.p.a.

Under senare tid har frågan om kostnaderna för att driva

teaterverksamhet diskuterats ingående och framför allt gällt de stora

institutionerna för vilka staten har ett huvudansvar.

Det har hävdats att de samhälleliga bidragen inte är tillräckliga för

att upprätthålla oförändrad verksamhet och att det i dag krävs större

resurser realt sett för att hålla samma omfattning på verksamheten än

vad som krävdes för ett tjugotal år sedan. Kostnaderna för att driva de

stora teaterinstitutionerna anses ha ökat särskilt snabbt. Sådana

erfarenheter redovisas också från andra med Sverige jämförbara länder.

Utredningsuppdraget

Mot den bakgrund som jag nu har beskrivit är det angeläget att närmare

undersöka vilka faktorer som har påverkat kostnadsutvecklingen för

teatrarna och om situationen skiljer sig från vad som i allmänhet gäller

för samhället i övrigt. Härvid kan bl.a. effekterna av ändrade

arbetstids- och arbetsmiljölagar samt avtal inom arbetslivet särskilt ha

haft betydelse. Andra faktorer som kan spela in är höga rese- och

logikostnader vid turnéverksamhet. Ett förhållande som särskilt Svenska

riksteatern har erfarenhet av. Nya kostnadskrävande uppgifter har

förmodligen också kommit att ställas på teatrarna bl.a. när det gäller

marknadsföring och information.

Det är vidare av intresse att belysa vilka åtgärder som vidtagits från

teatrarnas sida för att hantera kostnadsutvecklingen. Härvid är

teatrarnas totala finansieringsförutsättningar av betydelse. I vilken

omfattning har t.ex. biljettintäkter och gager ökat? Vilken roll spelar

höjningar av biljettpriset för besöksfrekvens och teaterekonomi? I

vilken grad har fonder kunnat utnyttjas? Har teatrarna erhållit andra

inkomster? Är några inkomster förknippade med krav på teatrarna?

Detta är exempel på frågeställningar som bör behandlas i översynen. I

detta sammanhang är det också av intresse att belysa hur storleken på de

samhälleliga bidragen per föreställning/åskådare har utvecklats och göra

en bedömning av vad som kan vara en rimlig subventionsnivå.

Vidare bör det belysas hur de totala resurserna utnyttjas i teatrarnas

verksamhet. Teatrarnas kostnader består helt naturligt till största

delen av lönekostnader. Vid en stor teater krävs en noggrann planering

så att personalen kan utnyttjas i tillfredsställande omfattning.

Svårigheterna att utnyttja fast anställd personal kan medföra ekonomiska

förluster i verksamheten. Detta bör ställas i relation till möjligheten

att i lämplig omfattning tillämpa projektanställningar.

En redovisning bör vidare göras av hur produktiviteten har utvecklats

vid teatrarna. I utredningsarbetet bör givetvis beaktas att den

konstnärliga verksamhet som bedrivs vid teatrarna kräver särskilda

hänsyn.

Utredningen bör även innehålla en bedömning av huruvida den nuvarande

verksamhetsformen för Operan och Dramatiska teatern är den mest

ändamålsenliga med hänsyn till verksamhetens karaktär eller av

ekonomiska skäl.

Översynsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med berörda myndigheter

och institutioner m.fl.

Utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av april 1991.

För utredningen gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) med uppdrag att göra en översyn i enlighet med vad jag har

anfört i det föregående,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)